Bet. 1990/91:JuU4

Justitieutskottets betänkande

1990/91:JUU04

Utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Motioner

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

JuU4

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om vidgade

möjligheter för brottsoffer att få målsägandebiträde samt

motionsyrkanden som bl.a. går ut på ytterligare utvidgning av

ordningen med målsägandebiträde.

Utskottet tillstyrker -- med viss språklig jämkning i enlighet

med ett motionsönskemål -- regeringens lagförslag och avstyrker

motionsyrkandena i övrigt.

Reservationer om ytterligare utvidgning och om stöd åt

målsägande vid rättegång utomlands har fogats till betänkandet.

Propositionen m.m.

I proposition 1989/90:158 har regeringen

(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit

riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag

om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.

I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med

anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena

redovisas på s. 3.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande

lydelse.

Motioner

1990/91:Ju1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör

motivuttalanden om innebörden av begreppet "uppenbart" i 1 §

första stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde enligt vad

som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen (1988:609) om

målsägandebiträde tillförs ett nytt tredje stycke med följande

lydelse: "Även i mål om andra brott än de som avses i första och

andra stycket skall målsägandebiträde förordnas om det med

hänsyn till den misstänktes person finns särskilda skäl att

förordna målsägandebiträde.",

3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att göra en översyn av den situation som

gäller för svenska medborgare i egenskap av brottsoffer och

målsägande vid utländsk domstol.

1990/91:Ju2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1

§, utformas i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

2. att riksdagen beslutar göra ett förtydligande uttalande i

enlighet med vad som anförs i motionen om ansvarsfördelningen

mellan åklagare och målsägandebiträde.

1990/91:Ju3 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen beslutar sådan ändring i lagen om målsägandebiträde

att målsägandebiträde -- om synnerliga skäl föreligger -- får

förordnas, sedan förundersökning har inletts, även vid andra

brott än som anges i lagen eller lagförslaget.

1990/91:Ju4 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1

§, utformas i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att, vid avslag på yrkande 1, riksdagen beslutar göra ett

förtydligande uttalande i enlighet med vad som i motionen

anförts.

Utskottet

Inledning

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1

juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU 33, rskr. 318). Lagen, som

innebar en principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att

på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde -- ett

målsägandebiträde -- vid förundersökning och rättegång rörande

vissa typer av brott. Rätten till biträde gäller i första hand i

mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa

förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag

av våld eller annan integritetskränkning.

Utskottet konstaterade i november 1989 med anledning av ett

antal motioner, att möjligheterna att få målsägandebiträde

enligt lagen inte motsvarade aktuella behov. Enligt utskottets

mening borde rätten till målsägandebiträde dels utvidgas till

att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott enligt 6 kap.

brottsbalken (BrB), dels väsentligt utvidgas när det gäller mål

om misshandel. Regeringen borde, enligt utskottets uttalanden,

snarast få i uppdrag att för riksdagen skyndsamt lägga fram

förslag i de angivna avseendena. Vad utskottet uttalat gav

riksdagen som sin mening regeringen till känna (1989/90:JuU5,

rskr. 65).

I mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing

angående lagen om målsägandebiträde med inbjudna företrädare för

olika organisationer och myndigheter.

Riksdagens nyssnämnda uttalande och hearingen ligger till

grund för ställningstagandena i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att möjligheterna att få

målsägandebiträde utvidgas. Rätt till målsägandebiträde skall

enligt förslaget i princip alltid finnas i mål om sexualbrott.

Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga,

bl.a. misshandel och olaga hot, blir reglerna om

målsägandebiträde mera generösa. Vidare föreslås vissa

klarlägganden vad gäller rättshjälpslagens tillämplighet på

målsägandebiträden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Gällande rätt

I 1 § lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av

brott ett målsägandebiträde kan förordnas.

Första stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. I dessa

fall föreligger en stark presumtion för att målsägandebiträde

skall förordnas. Presumtionen omfattar mål om brott enligt 6

kap. 1--6 §§ BrB, således mål om våldtäkt, grov våldtäkt,

sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av

underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt

umgänge med barn, försök till sådana brott samt sexuellt umgänge

med avkomling eller med syskon.

Enligt andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i

mål om vissa andra brott, om det med hänsyn tll målsägandens

personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att

målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. De

brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av

presumtionsregeln i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och

koppleri. Vidare avses de brott mot liv och hälsa och mot frihet

och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i

straffskalan, såsom misshandel och olaga hot, och försök till

sådant brott samt rån eller grovt rån eller försök till sådant

brott.

Utskottets överväganden

Regeringsförslaget

Enligt regeringsförslaget skall målsäganden i mål om alla

sexualbrott enligt 6 kap. BrB ha rätt till

målsägandebiträde, om det inte är uppenbart att behov av biträde

saknas. I propositionen anförs (s. 6) att det fortfarande

givetvis bör vara så, att det inte bör komma i fråga att någon

mot sin vilja får ett målsägandebiträde. Vidare sägs att

domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med

biträdesförordnande i målet, bör kunna underlåta att vid sidan

av det biträdet förordna ett målsägandebiträde. En annan i

propositionen förutsedd situation är den att målsäganden själv i

samma rättegång är åtalad för en gärning, t.ex. misshandel,

begången i samband med det brott till vilket han eller hon själv

intar ställning som målsägande. Om offentlig försvarare i denna

situation förordnas för målsäganden, sägs detta vara

tillräckligt. Någon annan begränsning än nu angivna i fråga om

rätten till målsägandebiträde i mål om sexualbrott bör enligt

propositionen i princip inte göras. I mål om sexualbrott enligt

6 kap. BrB skall det således i allmänhet inte ske någon prövning

av målsägandens behov av biträde frånsett den situationen att

ett annat biträde redan är förordnat. Justitieministern anför

emellertid att det rimligen bör finnas en mer allmänt utformad

möjlighet för domstolen att avslå en begäran om

målsägandebiträde, om det är uppenbart att behov av biträde

saknas. Att målsäganden redan har ett biträde i målet är det

mest tydliga exemplet på denna situation, men självfallet kan

det tänkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gärning att

målsägandebiträde framstår som helt obehövligt. Lagtexten i

regeringsförslaget har utformats i enlighet med detta.

I motion Ju1 framhålls att en gärning som objektivt sett kan

framstå som obetydlig, subjektivt kan uppfattas som djupt

kränkande av målsäganden. Med hänsyn härtill önskar motionärerna

ett riksdagsuttalande av innebörd att i alla mål om brott enligt

6 kap. BrB målsägandebiträde skall förordnas, utom då annat

biträde redan förordnats eller ett förordnande skulle ske mot

målsägandens vilja och att således ingen bedömning av brottets

beskaffenhet skall företas.

Utskottet delar uppfattningen i propositionen och avstyrker

bifall till motionen i behandlad del.

I linje med riksdagens uttalande har i regeringsförslaget

rekvisiten för att erhålla målsägandebiträde vid misshandel

mjukats upp. Det viktigaste är att det inte längre skall krävas

ett "särskilt starkt" behov av biträde; det skall räcka med ett

konstaterande att ett behov föreligger. I propositionen anförs

vidare att det inte kan anses sakligt motiverat att begränsa en

vidgad rätt till målsägandebiträde till just sådana mål. Det

föreslås därför också en utvidgad rätt till biträde beträffande

de andra i 1 § andra stycket uppräknade brotten, nämligen de

brott mot liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4

kap. BrB som har fängelse i straffskalan samt rån eller grovt

rån och försök till sådana brott. Därutöver föreslås möjlighet

att erhålla målsägandebiträde också i mål som gäller

förberedelse och stämpling till brott som avses i 1 § andra

stycket.

Om försök, förberedelse och stämpling till brott stadgas i 23

kap. 1--3 §§ BrB. Ansvar för sådan gärning förutsätter att

gärningen enligt särskilt stadgande är straffbar på försöks-,

förberedelse- resp. stämplingsstadiet.

I 6 kap. 12 § BrB stadgas i vilka fall sexualbrott är

straffbara på försöks-, förberedelse- eller stämplingsstadiet. I

3 kap. 10 § BrB och 4 kap. 10 § BrB finns motsvarande

bestämmelser för brotten i dessa kapitel.

I den av regeringen föreslagna lydelsen av 1 § första stycket

och andra stycket 1 anges inte direkt att rätten till

målsägandebiträde skall gälla även där nämnda brott på försöks-,

förberedelse- resp. stämplingsstadiet. Detta följer nämligen

direkt av att i lagtexten inget brott i 6 kap. BrB undantagits

samt att när det gäller 3 och 4 kap. nämnda balk endast

bötesbrotten undantagits.

I motion Ju4 begärs en ändring av nu nämnda delar av

regeringsförslaget så att det direkt av lagtexten framgår att

rätten till målsägandebiträde skall gälla även försöks-,

förberedelse- och stämplingsbrott. I andra hand har motionärerna

hemställt att riksdagen genom ett förtydligande uttalande

klargör att så är fallet.

Utskottet anser för sin del att regeringsförslaget bl.a. från

rent systematiska utgångspunkter här är att föredra jämfört med

motionärernas förslag, som i sig kan skapa missförstånd om vilka

av brotten i nämnda kapitel i BrB som är straffbara också i

sådana osjälvständiga brottsformer som det här är frågan om.

Såsom påpekas i motionen kan det dock vara skäl att understryka

att möjligheterna att erhålla målsägandebiträde även gäller i

mål om försök, förberedelse eller stämplig till brott som avses

i 1 § första stycket och andra stycket 1 i lagen om

målsägandebiträde. Utskottet utgår ifrån att ansvariga

myndigheter fäster uppmärksamheten härpå genom

informationsinsatser när de nya bestämmelserna träder i kraft.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen i

nu behandlad del.

I enlighet med ett förslag i samma motion bör en språklig

jämkning vidtas i 1 § andra stycket 2 på sätt framgår av

utskottets hemställan.

Ytterligare utvidgning

I motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 begärs att möjligheterna att

erhålla målsägandebiträde skall utvidgas till att gälla också

andra typer av brott än de som i dag omfattas av lagen om

målsägandebiträde resp. föreslås i propositionen. Här nämns

t.ex. stöldbrott, utpressning och bedrägeri. Som förutsättning

för målsägandebiträde i dessa fall bör enligt motionerna krävas

särskilda skäl, synnerliga skäl resp. starkt behov.

Vid justitiedepartementets hearing i ärendet framställdes

liknande önskemål.

Justitieministern anför i propositionen (s. 8) att det enligt

hennes uppfattning skulle föra för långt att tillmötesgå dessa

önskemål.

Utskottet är för sin del medvetet om att det även i mål om

andra brott än de nu aktuella kan förekomma behov av stöd och

hjälp åt målsäganden. I likhet med justitieministern vill

utskottet här påpeka att avsaknaden av ett målsägandebiträde

inte ställer målsäganden utan stöd. Förutom det stöd som

åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän

rättshjälp finns enligt 20 kap. 15 § rättegångsbalken (RB)

möjlighet för målsäganden att åtföljas av en stödperson vid

rättegång vartill kommer åklagarens skyldigheter enligt 22 kap.

RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen. Mot bakgrund

härav saknar utskottet anledning att nu initiera ytterligare en

utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om

målsägandebiträde. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet

bifall till motionerna i nu berört avseende.

Skadeståndstalan

Som nyss antytts är åklagaren jämlikt 22 kap. 2 § RB skyldig

att förbereda och utföra målsägandens talan om skadestånd på

grund av brott som hör under allmänt åtal. Förutsättningarna

härför är att målsäganden begärt bistånd av åklagaren, att

uppgiften kan utföras utan väsentlig olägenhet och att anspråket

inte är uppenbart obefogat.

Av 3 § lagen om målsägandebiträde framgår bl.a. att det inte

ingår i målsägandebiträdets uppgift att bistå målsäganden med

att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott, om detta

görs av åklagaren.

Frågan om arbetsfördelningen mellan åklagaren och

målsägandebiträdet i denna fråga diskuteras i propositionen med

utgångspunkt i att det vid hearingen framhållits att det i

praktiken ibland kan framstå som oklart om det är åklagaren

eller målsägandebiträdet som bör utföra skadeståndstalan. Någon

ändring av de aktuella bestämmelserna föreslås emellertid inte.

I motion Ju2 begärs att ett förtydligande uttalande om

ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i nu

aktuellt hänseende görs av riksdagen.

Utskottet vill här endast framhålla att frågan om innebörden

av de båda lagrummen av principiella skäl inte bör avgöras genom

uttalanden i detta lagstiftningsärende, som ju inte gäller de

lagrum som diskussionen avser (jfr JuU 1976/77:15 s. 6, JuU

1984/85:6 s. 14 och NU 1986/87:36 s. 20 f om uttalanden i

lagstiftningsärenden som inte gäller det lagrum som uttalandena

avser). Huruvida en lagändring behövs saknar utskottet underlag

för att bedöma. Utskottet utgår från att frågan om behovet därav

övervägs ytterligare inom regeringskansliet. Motionsyrkandet

avstyrks.

Mål vid utländsk domstol

I motion Ju1 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att

en utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av den

situation som gäller för svenska medborgare i egenskap av

brottsoffer och målsägande vid utländsk domstol. Enligt

motionärerna finns det starka humanitära skäl som talar för att

dessa brottsoffer skall ges ett ökat ekonomiskt och personligt

stöd vid rättegångar utomlands. Förslag om de åtgärder som

behöver vidtagas för att dessa målsäganden i görligaste mån

skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk

domstol bör enligt motionärerna läggas fram av regeringen.

I våras behandlade och avstyrkte utskottet bifall till en

liknande motion. Riksdagen följde utskottet (1989/90:JuU26 s. 7

ff, rskr. 200). Som framgår av redogörelsen i det betänkandet

torde det i dag inte finnas någon möjlighet att enligt svensk

processuell lagstiftning ersätta en svensk medborgare, som

kallats att inställa sig till domstol utomlands för att vittna

eller höras som målsägande i rättegång. Om en målsägande däremot

t.ex. för talan om skadestånd i en sådan rättegång kan

vederbörande emellertid söka rättshjälp för den saken här i

landet (8 § första stycket 1 rättshjälpslagen; SFS 1972:429).

Praxis när det gäller beviljandet av rättshjälp i angelägenheter

som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands är dock

mycket restriktiv, vilket också förutsattes vid

rättshjälpslagens tillkomst.

I det ovannämnda betänkandet uttalade utskottet inledningsvis

att det skulle föra för långt att införa en generell bestämmelse

av innebörd att svenskt bistånd i form av advokat- och tolkhjälp

eller betalda inställelsekostnader skall utges till en

målsägande som skall höras inför domstol utomlands. Utskottet

erinrade i det sammanhanget om möjligheterna till

bevisupptagning här i landet jämlikt lagen (1946:816) om

bevisupptagning åt utländsk domstol. När det gäller målsägande

som för egen talan i målet utomlands, t.ex. om skadestånd,

erinrade utskottet om möjligheterna till allmän rättshjälp även

om utskottet också påpekade att praxis är mycket restriktiv.

Utskottet framhöll i det sammanhanget att det i mål av aktuellt

slag kan tänkas finnas starka humanitära skäl och att det i

sådana fall i enlighet med gällande rätt kan finnas skäl att

bevilja rättshjälp.

Enligt vad utskottet under beredningen av förevarande ärende

inhämtat är de spörsmål som tas upp i motionen aktualiserade

inom regeringskansliet och överväganden pågår.

Justitiedepartementet skall under innevarande höst anordna en

hearing i ämnet (se också SOU 1990:42).

Mot bakgrund härav saknas det enligt utskottets mening för

närvarande anledning för riksdagen att begära en utredning i

frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i nu

behandlad del.

Övrigt

Utöver vad som redovisats i det föregående har utskottet inte

något att anföra med anledning av propositionen och motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande motivuttalande om målsägandebiträde vid

sexualbrott

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 1,

2. beträffande osjälvständiga brottsformer

att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i

denna del och yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:158

framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om

målsägandebiträde såvitt avser 1 § första stycket och andra

stycket 1,

3. beträffande språklig jämkning

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall

till motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i denna del antar 1 § andra

stycket 2 i det i moment 2 nämnda lagförslaget, dock med den

ändringen att ordet "och" ersätts med "eller",

4. beträffande ytterligare utvidgning

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju1 yrkande 2,

1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3,

res. 1 (fp, c, v, mp)

5. beträffande skadeståndstalan

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju2 yrkande 2,

6. beträffande mål utomlands

att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 3,

res. 2 (m, fp, c, v)

7. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar det i moment 2 framlagda lagförslaget i

den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.

Stockholm den 23 oktober 1990

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),

Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s),

Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s),

Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders

Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro

Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).

Reservationer

1. Ytterligare utvidgning (mom. 4)

Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith

Eriksson (v), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som

börjar med "Utskottet är" och slutar med "berört avseende" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar här motionärernas bedömning. Som framfördes

vid justitiedepartementets hearing i ärendet bör det införas en

ventil för udda, oförutsedda situationer och ömmande fall även

vid övriga typer av brott där det överlåts på domstolarna att

avgöra om det är påkallat med ett målsägandebiträde. Ett

målsägandebiträde skall sålunda enligt utskottets mening kunna

förordnas även vid andra typer av brott än de som omfattas av

lagen om målsägandebiträde enligt regeringsförslaget om det med

hänsyn till målsägandens personliga förhållanden föreligger

synnerliga skäl till ett sådant förordnande. Som exempel kan

nämnas att målsäganden på grund av ålder eller psykisk svaghet

har speciella svårigheter och är i starkt behov av ett stöd i

form av ett målsägandebiträde. Det bör ankomma på regeringen att

utforma erforderlig lagtext och skyndsamt återkomma till

riksdagen med förslag härom. Vad utskottet nu med anledning av

motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha

följande lydelse:

4. beträffande ytterligare utvidgning

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju1 yrkande

2, 1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare

utvidgning av rätten till målsägandebiträde.

2. Mål utomlands (mom. 6)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),

Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith

Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar

med "Mot bakgrund" och slutar med "behandlad del" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser det i och för sig positivt att frågan om

rättegångshjälp och liknande stöd till svenska brottsoffer

utomlands uppmärksammats inom regeringskansliet och att en

hearing planeras under innevarande höst. Vid ställningstagande

till motionsönskemålet kan emellertid utskottet inte stanna

härvid.

Som framförs i motionen är svenska medborgare inte sällan

utsatta för grova brott utomlands och starka humanitära skäl

talar uppenbarligen för att målsägandena i många av dessa fall

bör ges ett effektivt ekonomiskt och personligt stöd vid

rättegångar utomlands. De frågor det närmast gäller är

ersättning för egen inställelse vid domstol utomlands, oavsett

om målsäganden för egen talan i målet eller ej, samt

advokathjälp eller annat juridiskt stöd under rättegången. Även

reglerna om rättshjälp för en målsägande som för talan i mål

utomlands bör ses över. Enligt utskottets uppfattning torde

samtliga dessa frågor näppeligen kunna få en erforderlig

behandling vid den av regeringen aviserade hearingen. Regeringen

bör därför ges i uppdrag att snarast tillsätta en utredning med

uppdrag att utreda situationen för nu nämnda brottsoffer med

sikte på en effektiv förbättring enligt de riktlinjer utskottet

angett så att de ifrågavarande målsägandena i görligaste mån

skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk

domstol. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om

de åtgärder som behöver vidtas. Vad utskottet nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha

följande lydelse:

6. beträffande mål utomlands

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju1 yrkande 3

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

en utredning av brottsoffrens situation vid mål utomlands.