Prop. 1989/90:158

Regeringens proposition 1989/90:158

om utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

Prop. 1989/90:158

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har lagils upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokoUet den 31 maj 1990.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila
Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att möjlighetema all få målsägandebiträde utvidgas.
Rätt till målsägandebiträde skall enligt förslaget i princip alllid finnas i mål
om sexualbrott. Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga, bl.a.
misshaiidel och olaga hot, blir reglerna om målsägandebiträde mera generösa. Vidare
föreslås vissa klariägganden vad gäller rällshjälpsla-gens tillämplighet på niålsägandebilräden.
Lagändringarna fgreslås träda i kraft den I januari 1991.

Riksdagen 1989/90. I sami Nr 158

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde

Härigenom
föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall ha
följande lydelse.

Prop.
1989/90:158

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I
mål om brott enligt 6 kap. 1-6 § eller försök lill brott enligt 6 kap. 1-4 eller
6§ brottsbalken skall, sedan förundersökning har inletts, ett särskilt biträde
för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om det inte på grund av
särskilda omständigheter kan antas att målsäganden saknar behov av sådani
biträde.

Om
det med hänsyn lill målsägan-dens peTsonligaförhållanden och övriga
omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av
biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas
även i mål om

1.
brott enligt 6 kap. 7-10
§, försök till brott enligt 6 kap. 8 eller 9 § eller förberedelse eller stämpling
till brott enligt 6 kap. 1 § , 4 § andra stycket eller 9 § brottsbalken,

2.
brott enligt 3 eller 4
kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa, eller försök till sådant
brott,

3. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller
försök lill sådant brott.

I mål om brott enligt 6
kap. brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, ett särskilt
biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inte är uppenbart
all målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om
del med hänsyn lill målsägan-dens personliga relation till den misstänkte eller
andraomständighe-ter kan antas att målsäganden har behov av biträde, skall,
sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

I. brott enligt 3 eller 4
kap. brottsbalken, på vilkel fängelse kan följa.

2.
brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök, förberedelse och stämpling
lill sådant brott.

Målsägandebiträdet har
rätt till ersättning i enlighet med vad som enligt 22 § rältshjälpslagen (1972:429)
gäller för biträde vid allmän rättshjälp.

Målsägandebiträdet har
rätt till ersättning i enlighet med vad som enligt 22 § rältshjälpslagen (1972:429)
gäller för biträde vid allmän rättshjälp. I fråga om ersättningen tillämpas
även 19, 23, 49, 49 a och 49 c §§ rättshjälpslagen.

1. Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1991.

2.
Har ett målsägandebiträde förordnals
före ikraftträdandet tillämpas inte 49 c § rättshjälpslagen (1972:429).

3.
Har hovrätt före
ikraftträdandet meddelat beslut angående ersättning lill målsägandebiträde
tillämpas inte 49 § andra stycket rättshjälpslagen.

Justitiedepartementet Prop-1989/90:158

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1990

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, Hjelm-Wallén,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Åsbrink

Föredragande:
statsrådet Freivalds

Proposition om utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

1 Inledning

Lagen
(1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988. Lagen, som
innebaren principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att på statens
bekostnad få ett eget juridiskt biträde — ett målsägandebiträde — vid fömndersökning
och rättegång rörande vissa typer av brott. Rätten lill biträde gäller i första
hand i mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa fömtsättningar, i
mål om en del andra typer av brott med inslag av våld eller annan inlegrilelskränkning.
Dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde i lagstiftningsärendet att
del även i mål om andra brott än de nyss angivna kunde förekomma behov av slöd
och hjälp ål målsäganden. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits skulle
den nya lagen utvärderas för all ge underiag för att bedöma om rätten lill målsägandebiträde
borde utvidgas.

Justitieutskottet
har i sill betänkande (1989/90: JuU5) Våldsbrott och brottsoffer med anledning
av etl antal motioner uttalat bl.a. följande (s. 22): "Med stöd av gjorda
erfarenheter kan enligt utskottets mening redan nu konstaleras att möjligheterna
att få målsägandebiträde inte motsvarar aktuella behov. Rätlen till målsägandebiträde
bör således utvidgas till att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott
enligt 6 kap. BrB. Rätten lill målsägandebiträde bör också väsentligt utvidgas
när del gäller mål om misshandel." Juslitieutskoltel anförde vidare alt
regeringen borde få i uppdrag alt skyndsamt lägga fram förslag i de angivna
avseendena för riksdagen, vilkel riksdagen som sin mening borde ge regeringen lill
känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:65).

I mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing med
inbjudna företrädare för olika organisationer och myndigheter. En förteckning
över de organisationer och myndigheter som deltog i hearingen samt en sammanfattning
av vad som anfördes vid hearingen bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Regeringen beslutade den 3 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över lagförslaget. Del lill lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga 2.

ti Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 158

Lagrådet har i allt
väsentligt godtagit förslaget. Yttrandet bör fogas till protokollet som bilaga
3. Jag återkommer till enskildhelema i lagrådels yttrande i det följande.

Prop. 1989/90:158

2 Allmän motivering

2.1 Utvidgad rätt till målsägandebiträde

Mitt
förslag: Rätten lill målsägandebiträde skall i princip gälla utan begränsningar
i mål om sexualbrott. För de övriga i lagtexten angivna brotten blir reglema om
målsägandebiträde mera generösa.

Skälen
för mitt förslag: I 1 § lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av
brott ell målsägandebiträde kan förordnas.

Första
stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. 1 dessa fall föreligger en stark presumtion
för att målsägandebiträde skall förordnas. Presumtionen omfattar mål om brott
enligt 6 kap. 1-6 §§ brottsbalken (BrB), således mål om våldtäkt, grov
våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig,
grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med bam, försök lill
sådana brott saml sexuellt umgänge med avkomling eller med syskon.

Enligt
andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i mål om vissa andra brott,
om det med hänsyn lill målsägandens personliga förhållanden och övriga
omständigheter kan antas all målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde.
De brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av presumtionsregeln
i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och koppleri. Vidare avses de brott mol
liv och hälsa och mol frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse
i straffskalan, såsom misshandel och olaga hot, och försök lill sådani brott
samt rån eller grovt rån och försök lill sådant brott.

Mål
om sexualbrott

När
del gäller sexualbrotten föreslog rällshjälpskommiltén i sill belänkande (SOU
1986:49) Målsägandebiträde - som låglill gmnd för lagstiftningen -att rätten lill
målsägandebiträde i ell första skede borde förbehållas målsägande i mål om
brott enligt 6 kap. 1-6, 8, 9 och 12 §§ BrB. Skälet för denna avgränsning var
all de allvarliga sexualbrotten, enligt kommitténs uppfattning, i två
avseenden skiljer sig från andra brott. För del första innebär sexuellt våld en
särskilt svår kränkning av offret med efterföljande svåra påfrestningar under
del rättsliga förfarandet. För del andra är frågan om målsägandens trovärdighet
nästan alltid av avgörande betydelse i sexual-brollmål.

I
propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde (prop. 1987/88:107)
förordade föredragande statsrådet all målsägandebiträde regelmässigt skall
kunna förordnas i vissa mål om grova sexualbrott. På ell par

punkter
förordades en något snävare avgränsning än vad kommittén hade Prop. 1989/90:158
föreslagit. Mål om koppleri och grovt koppleri, försök till sådana brott saml mål
om förberedelse och stämpling lill sexualbrott skulle inte omfattas av en presumtionsregel;
något generellt behov av biträde ansågs inte föreligga i dessa fall. Andra
sexualbrott som inte kom all omfattas av presumtionsregeln var sexuellt ofredande
(7 §) och förförelse av ungdom (10 §), som båda har böter i straffskalan. De
sexualbrott som inle logs med i första styckels presumtionsregel omfattas i
stället av 1 § andra stycket.

Riksdagen
har nu ullalat all rätten till målsägandebiträde skall utvidgas till all gälla
utan begränsningar i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB. Vid den hearing som
jag nämnde inledningsvis anförde flera av de närvarande att domstolama redan i
dag förordnar målsägandebiträde i alla typer av mål om sexualbrott, om målsäganden
begär del. En lagändring i enlighet med riksdagens beslut skulle därför i
princip endast innebära en anpassning av lagtexten lill den praxis som har
utvecklat sig. Alt, som riksdagsbeslutet närmast ger vid handen, övergå från en
presumtionsregel för vissa sexualbrott lill en regel som innefattar en
obligatorisk rätt lill målsägandebiträde vid alla sexualbrott skulle dessutom —
enligt en vid hearingen framförd åsikt — kunna bidra till all informationen om
rätlen lill målsägandebiträde tränger ut bättre och att biträdena därmed kommer
in i målen i ell tidigare skede. Regeln borde - enligt vad som allmänt
uttalades vid hearingen -utformas så att domstolen i dessa fall skall förordna
biträde för alia som önskar del. Del borde däremot inle komma i fråga all
förordna biträde mot målsägandens vilja.

Redan
i dag åligger del undersökningsledaren all aktivt informera målsäganden om de
möjligheter som finns att få hjälp av ell biträde saml all anmäla till rätten
om del finns anledning alt förordna sådani biträde, se 13 a§ fömndersökningskungördsen
(1947:948) och 23 kap. 5§ rättegångsbalken (RB). De problem som har angetts
med bristande information till målsägandena kan förväntas försvinna i takt med
alt bilrädesförordnanden blir vanligare. Men del kan finnas skäl för de
ansvariga myndighetema — i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen —
all i samband med den av mig förordade lagändringen uppmärksamma
informationsfrågan.

Skälet
lill all presumtionsregeln inle kom all omfatta alla sexualbrott var, somjag
redan nämnt, att något generellt behov av målsägandebiträde inte ansågs
föreligga vid de mindre grova sexualbrotten och inte heller vid koppleri. Del
är naturligtvis så alt behovet av etl målsägandebiträde i allmänhet är större
ju grövre inlegrilelskränkning elt offer har blivit utsatt för. Det utesluter
emellertid inle alt behovet av biträde i det enskilda fallet kan vara lika
stort vid andra typer av sexualbrott som vid dem som i dag omfattas av presumtionsregeln.

En
nackdel med en uppdelning av sexualbrotten i två olika gmpper med

olika fömtsättningar för all biträde skall få förordnas är all mbriceringen av

gämingen kan spela en avgörande roll för frågan om målsägandebiträde.

Detta problem blir särskilt tydligt när ett brott enligt 6 kap. BrB, som t.ex.

sexuellt ofredande, är subsidiärt lill något annal brott enligt samma kapitel.

Om undersökningsledaren väljer all mbricera brottet på del ena eller del

andra sättet kan det påverka målsägandens praktiska möjligheter alt få etl 5

målsägandebiträde. Denna
olägenhet skulle undanröjas, om alla sexualbrott Prop. 1989/90:158 behandlades
lika vad gäller rätten till biträde. Med hänsyn lill vad som upplysts om den
praxis som redan nu har utvecklats skulle en sådan förändring inle heller i
någon större utsträckning påverka del allmännas kostnader för målsägandebiträde.

Fortfarande
bör del givelvis vara så, vilkel också framfördes vid hearingen, att del inle
bör komma i fråga all någon mol sin vilja får ett målsägandebiträde. Vidare
bör domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med bilrädesförordnande i
målet, kunna underlåta att vid sidan av del biträdet förordna ell målsägandebiträde
(jfr lagrådels yttrande i prop. 1987/88:107 s. 60). Domstolen bör dock vara
oförhindrad att entlediga rätlshjälpsbilrädet och i stället förordna målsägandebiträde,
om målsäganden begär det. En annan situation som bör uppmärksammas är den alt målsäganden
själv i samma rättegång är åtalad för en gäming, t.ex. misshandel, begången i
samband med del brott lill vilkel han eller hon själv intar ställning som
målsägande. Om offentlig försvarare i denna situation förordnas för målsäganden,
bör del självfallet vara tillräckligt; målsägandebiträde bör alltså inte
förordnas i dessa fall. Någon annan begränsning än jag nu angett i fråga om
rätten till biträde i mål om sexualbrott bör i princip inle göras. Det skall
alltså i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB i allmänhet inle ske någon
prövning av målsägandens behov av biträde frånsett den situationen all ell annal
biträde redan är förordnal. Del bör emellertid rimligen fi n nas en mer allmänt
utformad möj lighet för domstolen all avslå en begäran om målsägandebiträde, om
det är uppenbart alt behov av biträde saknas. All målsäganden redan har ell
biträde i målet är del mest tydliga exemplet på denna situation, men
självfallet kan det länkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gäming att målsägandebiträde
framstår som helt obehövligt. Lagtexten föreslås utformad i enlighet med
detta.

Misshandel
m.m.

I
den andra gmppen av mål i vilka biträde kan förordnas ingår brott mol 3 och 4
kap. BrB med fängelse i straffskalan saml rån och grovt rån och försök lill sådani
brott. I dessa fall krävs del för att målsägandebiträde skall förordnas all
del med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga
omständigheter kan antas all målsäganden har ell särskilt starkt behov av
biträde. I propositionen med förslag lill lag om målsägandebiträde anförde
föredragande statsrådet (s. 38) all förordnande i dessa fall skall ske med stor
restriktivitet. Del räcker inte all det gäller ett sådant brott som ingår i
uppräkningen, ulan brottet skall i det enskilda fallet ha varit av kvalificerat
slag och ha inneburit en svår kränkning av offret. Vidare bör bevisläget och
del processuella lägel i övrigt vara sådani alt man måste räkna med all målsäganden
kommer all utsättas för ingående eller pressande förhör. Som en ytterligare fömtsättning
angavs att målsägandens fysiska och/eller psykiska tillstånd skall vara sådant
all han eller hon kan antas ha väsentlig nytta av ell juridiskt biträde.

Vid hearingen
anfördes det beträffande denna målkategori att domsto

lama under den första liden efler lagens ikraftträdande var relativt restrik- 6

liva med alt bevilja målsägandebiträde
men all praxis efler hand har blivit Prop. 1989/90:158 allt mera liberal. Del
betonades alt det ofta finns elt stort behov av biträde i de fall där partema
har eller har haft en nära relation med varandra eller där målsäganden av något
skäl befinner sig i underläge gentemot den misstänkte. De praktiskt mest
förekommande fallen ansågs vara mål om kvinnomisshandel och mål om andra brott
där kvinnor eller bam är målsägande. Liksom vid sexualbrotten är del i dessa
fall — påpekades det vid hearingen — ofta så all den enda bevisning som finns
all tillgå är målsägandens berättelse; målsägandens trovärdighet är därför
också härav avgörande betydelse för prövningen av åtalet.

Riksdagen
har uttalat all rätten lill målsägandebiträde bör väsentligt utvidgas när del
gäller mål om misshandel. Mol bakgmnd av vad som entydigt kommit fram vid hearingen
bör uppmärksamheten därvid i allt väsentligt inriktas mol mål om
kvinnomisshandel och andra övergrepp mot kvinnor och bam där den misstänkte är
en nära anhörig eller bekant lill offret. Utmärkande för dessa typer av brott
är all målsäganden på gmnd av sin relation lill den misstänkte kan vara
obenägen all göra en polisanmälan och ha svårt alt orka med polisutredningen
och rättegången. Målsäganden kan också utsättas för olika påtryckningar från
den misstänkte och dennes anhöriga, t.ex. för all la tillbaka sina uppgifter.
I dessa fall är del uppenbart all målsäganden ofta kan behöva slöd av ell
juridiskt biträde.

De
fömtsättningar som i dag ställs upp för att målsägandebiträde skall få förordnas
i mål om kvinnomisshandel är visserligen förhållandevis stränga. Som anfördes
redan i propositionen med förslag lill lag om målsägandebiträde (s. 21) är
emellertid just mål av denna typ lämpade för en ordning med målsägandebiträde.
Enligt vad som kom fram vid hearingen har del dock förekommit all domstol — med
hänvisning till de stränga fömtsättningar som ställts upp i lagtexten — har
vägrat målsägandebiträde i mål om kvinnomisshandel, trots all del i det
aktuella fallet synes ha varit sakligt motiverat med sådan bilrädeshjälp. Del
är därför i enlighet med vad riksdagen uttalat påkallat att ändra fömtsättningama
för alt få biträde i de mål som omfattas av 1 § andra stycket.

Även
om en uppmjukning av rekvisiten för alt få biträde är mest angelägen för målsäganden
i mål om misshandel kan del inte anses sakligt motiverat all begränsa en
utvidgad rätt till målsägandebiträde lill just sådana mål. Del är minsl lika
angelägel för målsäganden all få hjälp av elt målsägandebiträde när brottet
har mbricerats som försök till mord eller försök till dråp samt vid
förberedelse lill dessa brott, men jag tänker också på upprepade fall av t.ex.
olaga hot och olaga frihetsberövande där den misstänkte är en närstående
person till målsäganden. De som blir utsatta för rån, vare sig det sker i
banker, butiker eller i andra sammanhang, kan ofta hamna i en djup kris efter
del inträffade och då ha elt slarki behov av elt juridiskt biträde för all orka
med den efterföljande rättegången och konfrontationen med den tilltalade.

En
utvidgad rätt till biträde bör således inle omfatta bara misshandel ulan

även de andra i I § andra stycket uppräknade brotten. De i andra stycket

angivna fömtsättningama bör därför mjukas upp generellt för all markera

att bedömningen inle skall vara så restriktiv som lagtextens utformning i dag 7

talar
för. Samlidigt måste lagtexten fortfarande vara så utformad att den ger Prop.
1989/90:158

utrymme
för en verklig prövning av målsägandens behov av biträde i det

enskilda
fallet. Del måste nämligen understrykas att det på intet sätt kan

anses
sakligt motiverat att mera regelmässigt förordna målsägandebiträde i

t.ex.
mål om misshandel eller olaga hot. Det skulle också föra för långt all

tillmötesgå
de önskemål som framfördes vid hearingen om alt rätten lill

målsägandebiträde
skall utvidgas lill andra typer av brottmål, t.ex. mål om

slöldbroll.

Jag
vill emellertid framhålla alt den omständigheten all målsägandebiträde inte
förordnas ingalunda innebär all målsäganden ställs ulan stöd. Fömtom del stöd
åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän rättshjälp vill
jag påminna om den möjlighet som finns enligt 20 kap. 15 § RB för målsäganden
att vid rättegången åtföljas av en stödperson saml om åklagarens skyldigheter
enligt 22 kap. 2 § RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen.

Med
anledning av ett påpekande från lagrådet förordarjag alt en möjlighet alt få målsägandebiträde
öppnas också i mål som gäller förberedelse och stämpling till brott som avses i
1 § andra stycket. Del kan självfallet finnas skäl all någon gång förordna
biträde i mål av denna typ, t.ex. mål om förberedelse till mord.

Skadeståndstalan

Vid
hearingen framhölls att del i praktiken ibland kan framstå som oklart om det är
åklagaren eller målsägandebiträdet som bör utföra skadeståndstalan. Det
uppgavs emellertid alt bestämmelsen har tillämpats så att målsägandebiträdet
har utfört skadeståndstalan i samtliga fall där biträdesförordnande har
meddelats.

I
lagrådsremissen framhöll jag i denna fråga följande. Det är självfallet
angeläget att undvika dubbelarbete på del sättet all både åklagaren och målsägandebiträdet
engagerar sig i skadeståndsanspråket. Åklagarens skyldighet enligt 22 kap. 2 §
RB att förbereda och utföra skadeståndstalan är visserligen formellt sett inle avhängig
av om ell målsägandebiträde är förordnat eller inte. Del är emellertid ofta
praktiskt sett lämpligare all, om målsägandebiträde har förordnals, denne
förbereder och utför skadeståndstalan. Jag fömtsätter all målsäganden och
biträdel i samråd med åklagaren i del enskilda fallet gör upp om vilken
arbetsfördelning som bör gälla. Del bör dock understrykas alt någon förändring
av åklagarens skyldighet att utreda gmnden för skadeståndsanspråket, nämligen
den brottsliga gärningen, givelvis aldrig kan bli aktuell.

Lagrådet
har med anledning av mina nyssnämnda uttalanden framhållit all del enligt 3 §
lagen om målsägandebiträde inle ingår i målsägandebilrä-dels uppgift all bistå målsäganden
med talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta görs av
åklagaren, och att uttalandena om arbetsfördelningen mellan åklagare och målsägandebiträde
bör ses mol bakgmnd av detta.

Med
anledning av vad lagrådet anfört vill jag säga följande. Åklagarens

skyldighet att utföra målsägandens talan i skadeslåndsdelen regleras uleslu- 8

lande av 22 kap. 2 § RB.
Fömtsättningarna enligt delta lagmm är alt målsäganden begärt bistånd av
åklagaren, att uppgiften kan ulföras ulan väsentlig olägenhet och all
anspråket inle är uppenbart obefogat. Regeln i 3 § lagen om målsägandebiträde
syftar enbart lill att förebygga alt såväl åklagaren som målsägandebiträdet för
målsägandens talan i skadeslåndsdelen. Biträdet skall ulföra uppgiften endast
om åklagaren inle gör del. Om åklagaren och målsäganden i samråd kommer fram lill
all det i ell enskilt fall är mest praktiskt alt biträdet utför talan i skadeslåndsdelen,
kan detta lämpligen formellt sett manifesteras på så säll alt målsäganden
avstår från att framställa någon begäran respektive återkallar sin begäran om
alt åklagaren skall utföra talan; i så fall bortfaller ju åklagarens
skyldigheter enligt 22 kap. 2 § RB.

Prop.
1989/90:158

2.2 Vissa rättshjälpsfrågor

Mitt
fiirslag: Lagen om målsägandebiträde ändras i förtydligande syfte för att del
skall slå klart vilka regler i rättshjälpslagen (1972:429) som är tillämpliga
på målsägandebilräden.

Skälen
för mitt förslag: Av 5 § lagen om målsägandebiträde framgår att ell målsägandebiträde
har rätt lill ersättning i enlighet med vad som gäller enligt 22 § rältshjälpslagen.
Andra regler i rältshjälpslagen som är tillämpliga även på målsägandebiträde
är 21 § om förordnande och byte av biträde samt 24 § om ersättning för
bevisning och annan utredning. Övriga regler i rältshjälpslagen om ersättning lill
biträde har inle uttryckligen angetts vara tillämpliga på målsägandebiträde.

Del
har kommit till min kännedom alt det vid den praktiska tillämpningen av lagen
har uppkommit tvekan huruvida även andra regler i rältshjälpslagen som har
samband med reglerna om ersättning lill biträde är tillämpliga på målsägandebilräden.
Som exempel har nämnts 23 och 49 c §§. Del förstnämnda stadgandet innehåller elt
förbud för biträdet att förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman
utöver vad han eller hon har rätt till enligt 22 § rältshjälpslagen. Enligt 49
c § krävs det särskilda skäl för att elt biträde skall få åberopa nya
omständigheter till slöd för ett överklagande av ett beslut om ersättning.

Målsägandebilrädels
rätt till ersättning har knutils till rällshjälpslagens ersättningsregler.
Självfallet bör även de regler i rältshjälpslagen som lar sikte på t.ex.
förfarandet vid överprövning av ersättning vara lilllämpliga även i fråga om målsägandebilräden.
För all undanröja varje tvekan om vad som gäller i detla hänseende bör lagen
förtydligas på denna punkl.

I
lagrådsremissen föreslogs all 5 § skulle kompletteras med en hänvisning lill de
särskilda bestämmelser som finns i 23,49,49 a och 49 c §§ rättshjälps-lagen.

Lagrådet
har med anledning av förslaget anfört att fall kan tänkas där del kan finnas
skäl att enligt riktlinjerna i 19 § rältshjälpslagen bevilja ett målsägandebiträde
ersättning för arbete ulfört innan förordnandet meddelades eller begäran om
förordnande framställdes.

I de fall där det är
aktuellt all förordna ett målsägandebiträde är del viktigt Prop. 1989/90:158 att
biträdet kopplas in på ett så tidigt stadium som möjligt under fömndersökningen.
Del kan länkas att biträdel måste utföra visst arbete innan rätten har hunnit
falla beslut i bilrädesfrågan eller lill och med innan en framställning om bilrädesförordnande
gjorts. Meddelas ell förordnande, bör ersättning naturiigtvis utgå även för
del arbete som har ulförts före förordnandet i samma utsträckning som är fallet
vid allmän rättshjälp. Även om detta får anses gälla redan i dag på gmnd av
hänvisningen lill 22 § rättshjälpslagen enligt vilken biträdet har rätt lill
skälig ersättning för sill arbete, är det lämpligt all — i enlighet med
lagrådels påpekande — låta den föreslagna hänvisningen lill rältshjälpslagen
omfatta även 19 §.

3 Kostnadsfrågor

De
förslag somjag nu lägger fram om en utvidgad rätt lill målsägandebiträde ulgör
— enligt vad som framgick vid hearingen — i mångt och myckel en anpassning av
lagtexten lill domslolspraxis när del gäller förordnande av målsägandebiträde,
både i mål om sexualbrott och i övriga mål i vilka biträde kan erhållas. All
domstolarnas tillämpning av lagen har blivit allt mera generös kan också
utläsas av domstolsverkets statistik över kostnadsutvecklingen. Av denna
framgår alt de lotala kostnadema för målsägandebilräden under budgetåret
1988/89 - det första budgetåret under vilkel den nya lagen gällde — var drygt
4,7 miljoner kr, medan kostnaderna under påföljande halvår var nära 3,4
miljoner kr. Om denna utveckling håller i sig, kan man alltså räkna med all
kostnaderna för hela budgetåret 1989/90 kommer alt uppgå lill knappt 7
miljoner kr. Min bedömning är att de nu föreslagna ändringarna ryms inom ramen
för givna resurser.

4 Ikraftträdande m.m.

Jag
föreslår all de lagändringar jag nu har förordat träder i kraft den I januari 1991.
Del betyder all målsägandebiträde kan förordnas enligt de nya reglerna från
och med den dagen.

I
lagrådsremissen anförde jag all några särskilda övergångsbestämmelser inle
skulle behövas.

Lagrådet
har med anledning av den föreslagna ändringen i 5 §, som innebär ell
förtydligande av vilka regler i rältshjälpslagen som skall vara tillämpliga
även på ersättningen lill målsägandebiträde, anfört att del kan ifrågasättas
om inle förslaget på denna punkt innebär en saklig ändring i förhållande till
gällande rätt. Enligt lagrådets mening torde bestämmelsema i 49 § andra stycket
och 49 c § rältshjälpslagen med den nuvarande lydelsen av 5 § inle vara
tillämpliga när del gäller ersättning lill målsägandebiträde. På grund härav
har lagrådet förordat all lagförslaget kompletteras med etl par övergångsbestämmelser.

Jag
har inget att erinra mol lagrådets förslag. Övergångsbestämmelserna

bör i allt väsentligt utformas i enlighet med lagrådels förslag. 10

5 Upprättat lagförslag Pp. 1989/90:158

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag lill lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

6 Specialmotivering

i§

1
enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall målsäganden
i mål om sexualbrott ha rätt lill målsägandebiträde, om del inte är uppenbart
att behov av biträde saknas. Att rätten gäller även vid försöksbrott och vid
förberedelse och stämpling samt medverkan lill brott framgår av att inga brott
enligt 6 kap. brottsbalken har undantagits i lagtexten. En målsägande som inte
själv begärt biträde bör tillfrågas innan biträde förordnas. Någon
behovsprövning skall i övrigt i stort sett inle ske. Om målsäganden redan har
tillgång till ell behörigt biträde, antingen ett rättshjälps-biträde eller en
offentlig försvarare, kan emellertid — med den reservation som jag nämnde i den
allmänna motiveringen — begäran om biträde som regel avslås. Begäran om biträde
kan också avslås, om det t.ex. med hänsyn lill brottets beskaffenhet någon gång
skulle framstå som uppenbart obehövligt med biträde. Biträde bör inte heller
förordnas mot målsägandens vilja. När det gäller mål enligt I § andra stycket
har - i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen - fömtsättningama
för att bevilja biträde mjukals upp. Det viktigaste är att det inle längre
krävs elt "särskilt slarki" behov av biträde; det räcker med etl
konstaterande all ett behov föreligger. Behovet skall i det enskilda fallet
prövas utifrån en helhetsbedömning av målsägandens situation satt i relation
till det brott som målet gäller. Det bör även i fortsättningen ställas upp
vissa fömtsättningar med avseende på målsägandens personliga situation i målet,
t.ex. vad gäller brottets art, bevislägel m.m. (jfr prop. 1987/88:107 s. 38).
Den mest typiska situation där målsäganden har elt utsatt läge under fömndersökningen
och rättegången är den när målsäganden och gärningsmannen har eller har haft en
nära relation lill varandra. Därför anges denna situation särskilt i lagtexten.
Fömtom målsägandens relation lill gämingsmannen kan även andra omständigheter
av personlig art ha betydelse för om biträde skall förordnas. Som exempel på
andra sådana omständigheter kan nämnas förståndshandikapp, sjuklighel,
depressioner lill följd av brottet, beroende ställning i t.ex. arbetslivet
eller som i förhållandel mellan elev och lärare eller alt målsäganden är gammal
eller etl bam.

I
enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen har lagtexten utformats
så att del skall vara möjligt all förordna målsägandebiträde även i mål om
förberedelse eller stämpling lill brott som avses i andra stycket.

11

5§ Prop. 1989/90:158

I
denna paragraf har lagts till ett antal andra bestämmelser i rättshjälpslagen (1972:429)
som bör vara tillämpliga i fråga om målsägandebilräden. Vilka dessa är har angetts
i den allmänna motiveringen och paragrafen torde inte kräva någon närmare
kommentar.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta del förslag som föredraganden lagt fram.

12

JUSTITIEDEPARTEMENTET Prop. 1989/90:158

Enheten
för processrätt Bilaga 1

och
ulsökningsrätt (L 4)

SAMMANFATTNING
AV VAD SOM ANFÖRDES VID EN HEARING DEN 13 MARS 1990 ANGÅENDE LAGEN OM MÅLSÄGANDEBITRÄDE

DELTAGARE

Riksåklagaren

Biträdande
riksåklagaren Axel Moralh

Chefsåklagaren
Gunnar Adell Rikspolisstyrelsen

Tore
Georgsson Domstolsverket

Avdelningsdirektören
Bengt Johansson

Hovrättsassessom
Mals Lundeholm Sveriges Advokatsamfund

Advokaten
Marianne Wolff

Advokaten
Lotta Insulander-Lindh

Advokaten
Bertil Ohlin Stockholms tingsrätt

Chefsrådmannen
Michael af Geijerstam

Chefsrådmannen
Birgitta Kariholm Göteborgs tingsrätt

Lagmannen
Inger Lindquist (även som ledamot i våldskommissionen) Brottsofferjourernas riksförbund

Per
Svensson

Saara
Beckman Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)

Katarina
Lindahl

Eva
Hedlund Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (RÖKS)

Ordföranden
Ebon Kram

Styrelseledamoten
Lilian Ronander Kvinnorättsgruppen

Advokaten
Birgitta Melander

Gunilla Rudling Rädda barnens riksförbund

Michaela Robertson Barnens rätt i samhället (BRIS)

Advokaten
Leif Flodquisl

Advokaten Urban Andersson Riksföreningen mot sexuella övergrepp mot
barn (RMSÖ)

Christina
Bernström

Lena Hermansson Arbetsgruppen mot kvinnovåld

Sakkunnige
Anita Berger 13

Utredningssekreterare
Märit Roger Prop. 1989/90:158

Departementsrådet
Lena Berke Bilaga 1

Hovrättsassessom
Nils Rekke Våldskommissionen

Rådmannen
Bengt Gustavsson (sekreterare)

Adj ledamoten Gerd Möllers (biträdande sekreterare) Svenska Dagbladet

Karin Thunberg Justitiedepartementet

Expeditionschefen
Karl-Gunnar Ekeberg, ordförande

Departementsrådet
Lars Eklycke, L 4

Hovrättsassessorn
Ann-Sofie Broqvist, L 4

Kammaråklagaren
Astrid Eklund, F 2

Hovrättsassessorn
Owe Homed, F I Civildepartementet

Polisintendenten
Knut Dreyer-Jonsson, polisenhelen

1-2.
Har institutet målsägandebiträde medfört någon förbättring för målsägandena?
Har biträdet i allmänhet kommit in i målet på rätt stadium?

Advokatsamfundet:
Möjligheten lill målsägandebiträde har medfört en förbättring. Biträdet kan
ägna mer lid åt målsäganden än vad åklagaren kan. Brottsoffren känner också att
de har samhällets stöd. Det är viktigt att biträdet kommer in tidigt i
förfarandet. Detta är särskilt viktigt i mål med häktade på gmnd av de korta
tidsfrister som gäller. I de mål där del finns målsägandebiträde underlättas
processen eftersom målsäganden genom sill biträde har fått information om hur
en rättegång går lill. När det gäller skadeståndstalan är del något oklart hur
ansvaret skall fördelas mellan åklagaren och biträdet. I praktiken är det så
att biträdet för skadeståndstalan.

RPS:
Det är viktigt att målsägandebiträdet kommer in i förfarandet på etl tidigt
stadium. Det skulle behövas ytterligare information om rätten till biträde.
Poliserna har utbildats lokall om den nya lagstiftningen.

RÅ:
Inför denna hearing har RÅ gjort en snabbenkät hos femlon lokala och tre
regionala myndigheter. Av enkäten framgår bl.a. följande. Lagstiftningen har
tillgodosett elt viktigt behov. Del har inledningsvis varit en del tillämpningsproblem
med lagen. Förordnandet av biträde har kommit väl sent ibland, vilkel dock
håller på all rätta till sig. Antalet förordnanden har stigit efler hand. I de
fall skadeståndsyrkanden förekommer är det alltid målsägandebiträdet som för
skadeståndstalan. - Frågan om ansvarsfördelningen är inte helt enkel eftersom
även åklagaren enligt RB har ell ansvar gentemot målsäganden. —
Sammanfattningsvis har reformen inneburit en klar förbättring för målsäganden
både under fömndersökning och rättegång.

Stockholms
tingsrätt: Rättegången blir mer koncentrerad när målsägandebiträde finns med.
Skadeståndskraven som presenteras är väl genomtänkta och förberedda.

Göteborgs
tingsrätt: Arbetsfördelningen mellan åklagare och målsägande

biträde har ibland varit litet oklar. Ett visst dubbelarbete kan förekomma,

vilket tynger rättegången. , 14

RÖKS:
Rätten lill målsägandebiträde är något av det bästa som har hänt. Prop.
1989/90:158

Det är oerhört viktigt att målsäganden får juridisk hjälp. Bilaga
1

RMSÖ:
Informationen till målsägandena om lagen har varit bristfällig. Inle bara
polisen ulan även socialtjänsten bör kunna informera om rätten lill målsägandebiträde,

3
— 3.1 Tillämpningsområdet. Mål om sexualbrott

Advokatsamfundet:
Presumtionsregeln vid sexualbrott bör bytas ut mol en generell regel som alltid
ger rätt till biträde i mål om sexualbrott. Idag förordnar domstolarna på
begäran målsägandebiträde i alla typer av sexual-brottmål. Däremot kan det vara
problem att få biträde i mål om misshandel.

Kvinnorättsgruppen:
I alla mål där den tilltalade har rätt till offentlig försvarare borde målsäganden
ha rätt lill målsägandebiträde.

RÅ:
Domstolarna förordnar på begäran målsägandebiträde i alla typerav mål om
sexualbrott, som om del vore obligatoriskt. Etl lagstadgat "obligatorium"
skulle kunna medföra all biträdel kommer in i målet i ell tidigare skede.

Göteborgs
tingsrätt: En lagstadgad rätt till biträde i alla typer av mål om sexualbrott
skulle inle medföra någon förändring, eftersom biträde redan i dag regelmässigt
förordnas på begäran av målsäganden i dessa mål.

Rädda
barnen: Rätten till biträde borde vara obligatorisk i alla mål om sexualbrott.

Domstolsverket:
En obligatorisk rätt lill biträde skulle kunna medföra all informationen om
lagen tränger ut bättre.

Kvinnorättsgruppen:
Rätlen lill biträde borde vara obligatorisk i den meningen att domstolen skall
fråga målsäganden om han eller hon vill ha biträde.

BRIS
och RMSÖ: Åklagaren bör anmäla behovet av målsägandebiträde till domstolen så
fort som möjligt, så att biträdel kan börja arbeta samtidigt med den offenllige
försvararen.

Stockholrns
tingsrätt: Förordnande av biträde bör ske ex officio om målsäganden är ett bam,
förslåndshandikappad eller liknande.

3.2
Mål om misshandel, olaga hot m.m.

Advokatsamfundet:
Den första tiden efter det att lagen om målsägandebiträde trätt i kraft ijuli
1988 var del myckel ovanligt all biträde förordnades i mål om kvinnomisshandel.
Tillämpningen har efter hand blivit mjukare men del finns fortfarande elt behov
av en mera generös rätt lill biträde i dessa mål. För alt detta skall uppnås
måste lagtexten ändras. Rekvisiten är för närvarande alllför strängt utformade.
— Misshandlade kvinnor är mer utsatta än andra brottsoffer på gmnd av sin
relation med den misstänkte. Deras berättelse är ofta den enda bevisning som
finns all tillgå.

Brottsofferjourernas
riksförbund: Del finns ett stort behov av biträde i misshandelsmål.
Invandrarkvinnor är särskilt utsatta liksom offer för del s.k. oprovocerade
gatuvåldet.

Stockholms
tingsrätt: Vid de flesta brott mol 3 och 4 kap. brottsbalken 15

behövs
inget biträde. De fall där del finns behov läcks redan in av lagens Prop.
1989/90:158

nuvarande lydelse. Bilaga 1

RÖKS:
Det varierar myckel mellan domstolarna hur generösa de är med att förordna
biträde i mål om kvinnomisshandel. Om kvinnan yrkar skadestånd är det lättare
att få biträde.

BRIS,
Rädda barnen, RMSÖ, Brottsofferjourernas riksförbund: En presumtion för
biträde bör gälla i alla mål där målsäganden är minderårig eller där offentlig
försvarare är förordnad.

3.3
Andra mål ty per där det är befogat med rätt tdl målsägandebiträde

Kvinnorättsgruppen:
Vid andra mållyper än dem som i dag omfattas av lagen om målsägandebiträde bör
behovet av stöd kunna tillgodoses genom åklagarens skyldigheter enligt RB.

RÅ:
Den nuvarande lagstiftningen har relativt väl träffat de brottstyper där målsäganden
är särskilt utsatt. Rekvisiten i 1 § andra stycket bör dock mjukas upp.
Dämtöver skulle man kunna länka sig en viss utvidgning lill andra brottstyper
än dem som i dag nämns i lagen, om det i del enskilda fallet föreligger
särskilt starka skäl. — Lagen har varit i kraft i endast elt och elt halvt år.
Utvärderingen kommer väl tidigt. Först nu böriar domstolama alt finna formerna
för tillämpningen av lagen. Man skall inle heller glömma alt åklagaren har
ganska omfattande skyldigheter gentemot målsäganden. Det är inte så att målsäganden
slår ulan slöd om biträde inle förordnas.

Advokatsamfundet:
Enklast vore all bara lätta upp rekvisiten i I § andra stycket lagen om målsägandebiträde.
— Andra brottstyper där del kan vara befogat med biträde är utpressning och
bedrägeri mot utsatta gmpper, t.ex. pensionärer.

Domstolsverket:
Även i mål om övergrepp i rättssak föreligger behov av biträde.

BRIS:
Rätten till målsägandebiträde bör utvidgas lill att gälla alla brott där barn
är målsägande.

Brottsofferjourernas
Riksförbund: Fömtom vid sexualbrott finns del ell stort behov a v biträde vid t.ex.
kvinnomisshandel och bostadsinbrott. Brolls-offerjourerna borde ha rätt att i
enskilda fall göra en framställning lill domstolen om målsägandebiträde.

Stockholms
tingsrätt: I del absoluta flertalet mål fungerar åklagaren som målsägandebiträde.
Rekvisiten i 1 § andra stycket bör mjukas upp. Dessutom skulle man kunna öppna
en ventil för udda, ofömtsedda situationer vid övriga typer av brott och
överlåta på domstolarna att i dessa fall avgöra om del är påkallat med målsägandebiträde.

Göteborgs
tingsrätt: Del skulle vara bra om rekvisiten i I § andra stycket lättades upp.
Man bör inle räkna upp vissa brott i lagtexten. Domstolarna borde kunna
anförtros att avgöra om biträde behövs.

16

Lagrådsremissens
lagförslag

Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1988:609)
om målsägandebiträde

Härigenom föreskrivs alt 1
och 5 §§ lagen (1988:609) om målsägandebiträde

skall ha följande lydelse.

Prop.
1989/90:158 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I
mål om brott enligt 6 kap. 1-6 § eller försök tid brott enligt 6 kap. 1-4 eller
6§ brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, ell särskilt biträde
för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inte på grund av
särskilda omständigheter kan antas all målsäganden saknar behov av sådant
biträde.

Om
det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga
omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av
biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas
även i mål om

1.
brott enligt 6 kap. 7-10
§. försök till brott enligt 6 kap. 8 eller 9 § eller förberedelse eller stämpling
till brott enligt 6 kap. 1 §, 4 § andra stycket eller 9 § brottsbalken,

2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilkel
fängelse kan följa, eller försök lill sådani brott,

3. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller
försök till sådant brott.

I mål om brott enligt 6
kap. brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, elt särskilt,
biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inle är uppenbart
att målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om
del med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller
andra omständie-ter kan antas att målsäganden har behov av biträde, skall,
sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

/.
brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa, eller
försök till sådant brott,

2.
brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök lill sådani brott.

Målsägandebiträdet har
rätt till ersättning i enlighet med vad som enligt 22 § rättshjälpslagen (1972:429)
gäller för biträde vid allmän rättshjälp.

Målsägandebiträdet har
rätt lill ersättning i enlighet med vad som enligt 22 § rältshjälpslagen (1972:429)
gäller för biträde vid allmän rättshjälp. I fråga om ersättningen tillämpas
även 23, 49, 49 a och 49 c §§ rättshjälpslagen.

Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1991.

17

LAGRÅDET ProP- 1989/90:158

Bilaga
3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-22

Närvarande:
justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Lars K
Beckman.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 3 maj 1990 har regeringen på hemställan
av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag
lill lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie Broqvist.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

1§

Förslaget
i lagrådsremissen innebär all rätt till målsägandebiträde i princip alllid
skall finnas i mål om sexualbrott. Detta framgår av 1 § första stycket i del remitterade
lagförslaget genom alt där anges brott enligt 6 kap. brottsbalken. Härav
följer all bestämmelsema i I § första stycket omfattar bl.a. förberedelse eller
stämpling enligt 6 kap. 12 § brottsbalken.

Enligt
I § andra stycket kan i mål om vissa andra brott målsägandebiträde förordnas.
Lagrådet vill peka på all i dessa bestämmelser förberedelse eller stämpling
till brotten inle omfattas.

5 §

Genom
den föreslagna ändringen i 5 §, varigenom samtliga tillämpliga paragrafer i rältshjälpslagen
uttryckligen anges, blir del i fortsättningen inle möjligt all anse någon annan
bestämmelse direkt eller analogt tillämplig. Något behov i det hänseendet synes
inte heller föreligga, frånsett all del möjligen kan länkas fall där del kan
finnas skäl att enligt riktlinjerna i 19 § rältshjälpslagen bevilja ett målsägandebiträde
ersättning för arbete ulfört innan förordnandet meddelades eller begäran om
förordnande framställdes.

Övergångsbestämmelsema

I
remissen anges att 5 § lagen om målsägandebiträde ändras i förtydligande syfte
för att det skall stå klart vilka regleri rältshjälpslagen som är tillämpliga på
målsägandebilräden. Enligt lagrådels mening kan del ifrågasättas om inte ändringen
innebär en saklig ändring i förhållande till gällande rätt.

Sedan
den 1 juli 1989 gäller enligt 49 § andra stycket rältshjälpslagen

fullföljdsförbud med s.k. ventil i fråga om hovrättens beslut i en överklagad

fråga angående ersättning till biträde enligt rältshjälpslagen. Med den nu

varande lydelsen av 5 § torde enligt lagrådets mening denna bestämmelse

inte vara tillämplig när det gäller ersättning lill målsägandebiträde. Mot

svarande torde gälla i fråga om bestämmelsen i 49 c § rättshjälpslagen om att 18

etl
biträde som överklagat ett beslut om ersättning i den högre instansen får Prop.
1989/90:158 åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om det
finns Bilaga 3 särskilda skäl för det.

På
gmnd av det anförda förordar lagrådet övergångsbestämmelser av följande
lydelse:

"Har
ell målsägandebiträde förordnats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas
inte 49 c § rättshjälpslagen (1972:429).

Har
hovrätt före ikraftträdandet av denna lag meddelat beslut angående ersättning till
målsägandebiträde tillämpas inte 49 § andra stycket rättshjälpslagen."

Lagrådet
vill avslutningsvis framhålla att enligt 3 § lagen om målsägandebiträde i målsägandebilrädels
uppgift inte ingår att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk
i anledning av brottet, om detla görs av åklagaren (se prop. 1987/88:107 s. 38
0-Vad som i remissprotokollet (se avsnitt 2.1) sägs om arbetsfördelningen
mellan åklagare och målsägandebiträde bör ses mot bakgmnd härav.

19

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:158

Proposition......................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll........................ .... I

Förslag
till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde . 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1990 .... 3

1
Inledning......................................................... ... 3

2
Allmän motivering.............................................. 4

2.1
Utvidgad rätt lill målsägandebiträde..................... ... 4

2.2
Vissa rällshjälpsfrågor....................................... 9

3
Kostnadsfrågor.................................................. 10

4
Ikraftträdande m.m............................................ .. 10

5
Upprättat lagförslag........................................... 11

6
Specialmotivering.............................................. 11

7
Hemställan ...................................................... .. 12

8
Beslut............................................................. .. 12

Bilaga
1 Förteckning över de organisationer och myndigheter som deltog i
justitiedepartementets hearing om målsägande

biträde
samt en sammanfattning av vad som anfördes .. 13

Bilaga 2
Lagrådsremissens lagförslag.................. .. 17

Bilaga 3 Lagrådels
yttrande.............................. .. 18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 20