Bet. 1990/91:LU34

Lagutskottets betänkande

1990/91:LU34

Följdlagstiftning med anledning av den nya summariska

processen

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

1990/91

LU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag från regeringen

(prop. 1990/91:126) om följdlagstiftning med anledning av den

nya summariska processen. Riksdagen har tidigare beslutat

genomgripande förändringar i fråga om handläggningen av mål om

lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning, den s.k.

summariska processen. Målen skall enligt lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning i fortsättningen

handläggas av kronofogdemyndigheterna i stället för

tingsrätterna. I propositionen läggs fram förslag till

följdändringar i ett stort antal författningar och också förslag

till bl.a. en särskild lag om register för

betalningsföreläggande och handräckning. Registret skall föras

med hjälp av ADB. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag

regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall ske

den 1 januari 1992.

I betänkandet behandlas också en motion om förbättrade

möjligheter att indriva civila fordringar.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen med vissa

ändringar av närmast redaktionell natur. Vidare lägger utskottet

på eget initiativ fram ett förslag till ändring i lagen om

betalningsföreläggande och handräckning. Utskottet avstyrker

bifall till motionen.

Propositionen

I proposition 1990/91:126 föreslår regeringen

(justitiedepartementet) -- efter hörande av lagrådet -- att

riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i

utsökningsbalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i

arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens

va-nämnd,

7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

9. lag om ändring i växellagen (1932:130),

10. lag om ändring i checklagen (1932:131),

11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning

vid arbetskonflikter,

14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

19. lag om ändring i väglagen (1971:948),

20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning

av avfall i vatten,

21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter,

23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter,

26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,

28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

31. lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning.

Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.

Motionen

1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om förbättrade möjligheter till indrivning.

Utskottet

Summarisk process är den gemensamma benämningen för

handläggning av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning. Riksdagen beslutade i maj 1990 om genomgripande

förändringar av den summariska processen (prop. 1989/90:85, bet.

1990/91:JuU31, rskr. 311). Härigenom samlades reglerna om den

summariska processen i en enda lag, nämligen lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning, som träder i kraft den

dag regeringen bestämmer. Avsikten är att ikraftträdandet skall

ske den 1 januari 1992. Reformen innebär att handläggningen av

mål om summarisk process flyttas från tingsrätterna till

kronofogdemyndigheterna och blir enklare och mer enhetlig än i

dag.

I den nu aktuella propositionen läggs fram förslag till

följdändringar med anledning av reformen. Ändringarna är i

huvudsak av redaktionell natur och berör ett flertal lagar.

Vidare föreslås att registerfrågorna beträffande handläggningen

av målen i den nya summariska processen regleras i en särskild

lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.

Det sistnämnda förslaget innebär att vid varje

kronofogdemyndighet skall inrättas ett nytt ADB-register för

handläggningen av mål om betalningsföreläggande och

handräckning. Varje kronofogdemyndighet skall tillsammans med

riksskatteverket (RSV) ha registeransvaret för sitt register.

Registren kommer att innehålla huvudsakligen grundläggande

uppgifter om parterna, uppgifter om yrkanden i målen och

grunderna för dessa, uppgifter om utslag och beslut i målen etc.

Endast den registeransvarige skall enligt propositionen ha

terminalåtkomst till registret. I lagförslaget finns också en

särskild bestämmelse om utlämnande av uppgifter ur registret.

Uppgifterna i registret om utslag i målen skall användas som

underlag för verkställighet enligt utsökningsbalken (UB).

Kronofogdemyndigheten skall normalt genast självmant verkställa

utslagen i målen. Avsikten är att uppgifterna om utslagen skall

överföras maskinellt från det nya registret till

utsökningsregistret, som regleras av utsökningsregisterlagen

(1986:617). Detta sistnämnda register utgör det ADB-register som

i dag finns inom exekutionsväsendet och används huvudsakligen

som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas handläggning av mål

om verkställighet enligt UB och andra författningar. Registret

innehåller uppgifter om redan fastställda skulder och andra

förpliktelser.

Till grund för förslagen ligger en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria (Ds 1990:56) Följdlagstiftning med

anledning av den nya summariska processen. Promemorian har

remissbehandlats.

I propositionen framläggs också ett förslag till ändring i

utsökningsbalken innebärande att ansökan i utsökningsmål, som

handläggs som enskilt mål, skall kunna göras på ADB-medium i

likhet med vad som gäller i allmänt mål samt ett förslag till

ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617), enligt vilket

utsökningsregistret får innehålla uppgift om gäldenärens

arbetsgivare. I denna del grundas propositionen på förslag som

RSV framlagt i en delrapport (RSV Rapport 1990:5) under den

översyn av utsökningsbalken som verket gör på regeringens

uppdrag. Delrapporten har remissbehandlats.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen

bestämmer.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning

att grundläggande regler om ADB-register för handläggningen av

målen i den nya summariska processen bör meddelas i en särskild

lag. Enligt utskottets mening är lagförslaget utformat på ett

sätt som tillgodoser integritetsaspekterna, och utskottet har

inte heller i övrigt något att erinra mot förslagets huvuddrag.

Frågor om terminalåtkomst till registren och om utlämnande av

uppgifter behandlar utskottet i det följande. Utskottet ställer

sig också bakom förslagen om att ansökning i utsökningsmål skall

få ske på ADB-medium även i fall då målen handläggs som enskilt

mål samt att utsökningsregister skall få innehålla uppgift om

gäldenärens arbetsgivare.

Motion 1990/91:L302 av Bengt Harding Olson (fp) tar upp det

ökande problemet på kreditmarknaden med stora förfallna skulder

som inte betalas. Motionären anför att företeelsen måste

angripas från flera håll. Bl.a. måste kredittagarens rättsliga

ställning förbättras, exempelvis genom en moderniserad

konsumentkreditlagstiftning och möjlighet till skuldsanering.

Enligt motionären måste emellertid också, förutsatt att

kreditgivaren har följt alla gällande kreditgivningsregler,

kreditgivarens möjligheter att få betalt för sina fordringar

förbättras. Motionären föreslår i sistnämnda hänseende ett antal

åtgärder i syfte att förbättra möjligheterna att indriva civila

fordringar (yrkande 1).

För att komma till rätta med delgivningsvårigheterna anför

motionären att en möjlighet bör öppnas att med hjälp av

personnummer utbyta information avseende privatpersoner mellan

kronofogdemyndighet och försäkringskassa på inte bara manuell

väg utan även maskinell. Beträffande företag bör det införas en

möjlighet till informationsutbyte mellan kronofogdemyndighet och

skattemyndighet på motsvarande sätt med hjälp av

organisationsnummer. Vidare bör enligt motionären en skyldighet

finnas att göra flyttningsanmälan vid flyttning till utlandet.

Motionären framhåller också att samtliga företag bör vara

registrerade i ett lämpligt register, att ingen registrering bör

få ske av en firma som tidigare varit registrerad och att

personligt betalningsansvar skall kunna uppkomma vid

bolagsregistreringsbrott. Enligt motionären bör även övervägas

att låta vissa inkassoföretag få tillgång till

gäldenärsinformation genom egen terminal i stället för som nu

genom exekutionsväsendets terminaler.

I likhet med motionären anser utskottet det angeläget att

såväl gäldenärernas som borgenärernas intressen tillgodoses

lagstiftningsvägen. Åtskilliga initiativ har också tagits under

senare år i syfte att skapa en bättre balans mellan parternas

delvis motstridiga intressen. Vad särskilt gäller borgenärssidan

vill utskottet peka på att reformen av den summariska processen

innebär att det skapats förutsättningar för att borgenärerna

genom ett snabbt, enkelt och billigt förfarande skall få sina

fordringar indrivna när gäldenären inte betalar i rätt tid. Ett

ytterligare steg i riktning mot en effektivisering av

indrivningsförfarandet har tagits genom förslagen i proposition

126. Av betydelse är även den översyn av utsökningsbalken som

RSV för närvarande genomför på regeringens uppdrag.

Enligt utskottets mening kan det finnas anledning att överväga

huruvida ytterligare åtgärder är påkallade vid sidan av redan

tagna initiativ. Vad först gäller frågan om inkassoföretag via

egen terminal skall få tillgång till personuppgifter som finns

registrerade inom exekutionsväsendet konstaterar utskottet att

enligt utsökningsregisterlagen (1986:617) endast den

registeransvarige, dvs. RSV och kronofogdemyndigheten, samt

skattemyndigheterna och generaltullstyrelsen får ha

terminalåtkomst till utsökningsregistret. Uppgifter ur registret

får utlämnas på ADB-medium för redovisning till sökanden i målet

och i övrigt endast när det följer av en författning eller har

medgivits av regeringen. Regeringen kan också uppdra åt

datainspektionen att lämna sådant medgivande beträffande

uppgifter som inte omfattas av sekretess.

Enligt bestämmelserna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF)

om allmänna handlingars offentlighet har enskilda rätt att ta

del av en allmän, offentlig handling antingen på stället eller i

form av en avskrift eller kopia (12 och 13 §§). En myndighet är

dock inte skyldig att lämna ut en ADB-upptagning i annan form än

utskrift. TF innefattar följaktligen inte någon rätt att få ut

uppgifter på ADB-medium, t.ex. på magnetband, eller via annan

terminal än myndighetens egen eller eljest med hjälp av en dator

ansluten till den dator som myndigheten använder.

Av grundläggande betydelse för myndigheternas möjligheter att

lämna ut uppgifter på ADB-medium utöver vad som följer av

offentlighetsprincipen är bl.a. bestämmelserna i 7 § datalagen

(1973:289). I paragrafen föreskrivs att personregister skall

inrättas och föras så att inte otillbörligt intrång i

registrerads personliga integritet uppkommer. Därvid skall

särskilt iakttas bl.a. att uppgifter inte samlas in, lämnas ut

eller används annat än i överensstämmelse med registrets ändamål

eller vad som gäller enligt lag eller annan författning eller i

enlighet med den registrerades medgivande.

På förslag av regeringen har riksdagen helt nyligen beslutat

om ett tillägg till reglerna i 7 § datalagen (prop. 1990/91:60,

KU11, rskr. 160). Enligt den nya bestämmelsen skall vid

inrättande och förande av personregister särskilt iakttas att

uppgifter inte utan medgivande av den registrerade, av

myndigheter försäljs annat än i enlighet med lag, förordning

eller särskilt beslut av regeringen. Ändringen syftar till en

uppstramning av myndigheternas försäljning av personuppgifter i

ADB-register och har motiverats av hänsynen till den personliga

integriteten. I lagstiftningsärendet anförde

konstitutionsutskottet bl.a. att i den mån riksdagen stiftar

särskilda registerlagar riksdagen får möjlighet att ta ställning

till frågan om försäljning från de register som lagarna gäller.

Konstitutionsutskottet framhöll även med instämmande i vad

departementschefen uttalat att om riksdagen eller regeringen

anser att en myndighet bör få sälja uppgifter ur ett visst

personregister bör ställning också tas till vilka

sammanställningar och uppgifter som skall få säljas och till vem

försäljning får ske. Av departementschefens uttalanden i

lagstiftningsärendet framgår vidare att det finns situationer

där det är rimligt att en myndighet går utöver sina skyldigheter

enligt offentlighetsprincipen och lämnar ut uppgifter på t.ex.

ADB-medium utan att det skall betraktas som försäljning. De

åsyftade situationerna är främst sådana där det finns ett starkt

samhällsintresse av att uppgifterna lämnas ut. I anslutning

härtill påpekade departementschefen att ett utlämnande av

uppgifter på ett sätt som innebär att myndigheten går utöver

sina skyldigheter enligt offentlighetsprincipen inte får stå i

strid med datalagens bestämmelser. För utlämnande av

personuppgifter på ADB-medium krävs att mottagaren har

författningsstöd eller tillstånd att föra ett sådant

personregister eller tillföra uppgifterna till ett befintligt

personregister. När det gäller terminalanslutning, fortsatte

departementschefen, krävs att den utlämnande myndigheten har

författningsstöd eller tillstånd av datainspektionen att lämna

ut uppgifterna via terminal. Enligt departementschefen har

datainspektionen lämnat vissa sådana medgivanden. Som exempel på

ett fall då samhällsintresset motiverar utlämnande nämnde

departementschefen att RSV har tillstånd att lämna uppgifter ur

utsökningsregistret på diskett till Upplysningscentralen UC AB.

I proposition 126 föreslås att i den nya lagen om register för

betalningsföreläggande och handräckning förs in en bestämmelse

(9 §) om att endast den registeransvarige, dvs. RSV och

kronofogdemyndigheten, skall ha terminalåtkomst till det nya

registret. När det gäller utlämnande av uppgifter ur registret

föreslås en reglering motsvarande den i utsökningsregisterlagen.

Det innebär att uppgifter får lämnas ut till sökanden och eljest

endast då det finns författningsstöd eller tillstånd från

regeringen eller datainspektionen. I propositionen framhåller

departementschefen att hon inte är beredd att föreslå att

försäljning skall få ske från de nya registren. Med hänvisning

till vad som anförts i det ovan redovisade lagstiftningsärendet

rörande 7§ datalagen anför departementschefen vidare att det

även beträffande registren för betalningsföreläggande och

handräckning kan uppstå situationer då det är ett

samhällsintresse att uppgifter lämnas ut.

Utskottet finner inte anledning att frångå departementschefens

förslag i fråga om möjligheterna till terminalåtkomst. Inte

heller anser utskottet att uppgifter ur registren för

betalningsföreläggande och handräckning bör kunna lämnas ut i

större utsträckning än uppgifter i utsökningsregistret. I det

sagda ligger att utskottet inte kan ställa sig bakom motionärens

önskemål om att inkassoföretagen skall få terminalåtkomst till

registren inom exekutionsväsendet. Utskottet vill emellertid

erinra om att inom ramen för såväl utsökningsregisterlagen som

den nya registerlagen regeringen eller -- efter regeringens

bemyndigande -- datainspektionen kan lämna tillstånd till att

registeruppgifter lämnas ut på ADB-medium till inkassoföretag om

det föreligger ett starkt samhällsintresse.

Vad härefter angår den i motionen upptagna frågan om

kronofogdemyndigheternas informationsinhämtande vill utskottet

erinra om att ADB-stödet inom exekutionsväsendet flera gånger

tidigare har aktualiserats i riksdagen. Utskottet har därvid

ställt sig positivt till bl.a. att ADB-tekniken i ökad

utsträckning kommer till användning i samband med

kronofogdemyndigheternas undersökningsverksamhet (se senast bet.

1990/91:LU9). Samtidigt har utskottet emellertid påpekat att en

utbyggnad av ADB-stödet och särskilt då bättre tillgång till

olika register kunde föra med sig risker för intrång i den

enskildes integritet. Eventuella författningsändringar måste

därför föregås av noggranna överväganden utifrån bl.a.

integritetssynpunkt.

I regeringens ovan nämnda uppdrag till RSV att utvärdera UB

ingår bl.a. att överväga en förbättring av möjligheterna för

kronofogdemyndigheterna att med utnyttjande av ADB-teknik kunna

göra efterforskningar i olika register. RSV har nyligen

redovisat sitt uppdrag i denna del i en delrapport (RSV Rapport

1991:1).

Av rapporten framgår att kronofogdemyndigheterna i dag har

direkt åtkomst via sina egna dataterminaler till det centrala

skatteregistret, det statliga person- och adressregistret

(SPAR), aktiebolagsregistret samt bilregistret. Provverksamhet

pågår med fastighetsregistret. Andra register av intresse för

kronofogdemyndigheterna är enligt rapporten

fritidsbåtsregistret, handelsregistret, äktenskapsregistret och

register över aktieägare. Kronofogdemyndigheterna har för

närvarande inte direkt åtkomst till dessa register utan

uppgifterna måste inhämtas skriftligen eller muntligen.

RSV anser att kronofogdemyndigheterna för att kunna arbeta

rationellt behöver tillgång till de register där man kan finna

uppgifter på egendom som tillhör gäldenären. RSV har fortlöpande

kontakter med andra myndigheter och organisationer för att

kronofogdemyndigheterna skall kunna få den information som

behövs. I rapporten konstateras att det i vissa fall krävs

författningsändringar för att kronofogdemyndigheterna skall få

direkt terminalåtkomst till ett register. I andra fall är

anslutning främst en teknisk och ekonomisk fråga. När det behövs

kommer RSV att begära författningsändring hos regeringen men

enligt RSV är det för närvarande inte aktuellt med anslutning

till något register som skulle kräva författningsändring.

RSVs delrapport remissbehandlas för närvarande.

Som framgår av rapporten har kronofogdemyndigheterna i dag

terminalåtkomst till centrala skatteregistret. I anslutning

härtill kan påpekas att som tidigare redovisats

skattemyndigheterna å sin sida har terminalåtkomst till

utsökningsregistret. Gällande ordning medger således

informationsutbyte på maskinell väg med hjälp av

organisationsnummer mellan kronofogdemyndigheterna och

skattemyndigheterna. Någon terminalåtkomst till de centrala

ADB-register som förs för administrationen av socialförsäkrings-

och bidragssystemen har kronofogdemyndigheterna däremot inte.

Frågan om en författningsreglering av personregistren på

socialförsäkringsområdet ses för närvarande över av

utredningen om socialförsäkringsregisterlag (S 1990:05).

Utredningen har i början av år 1991 avlämnat ett delbetänkande,

(SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister, i vilket

framläggs förslag till en registerlag för lokala

sjukförsäkringsregister. Enligt förslaget skall ett sådant

register föras med ADB-stöd vid vart och ett av

försäkringskassornas lokalkontor. Uppgifter ur registret skall

av integritetsskäl få utlämnas på ADB-medium endast till ett

annat lokalkontor, försäkringskassans centralkontor samt

riksförsäkringsverket. Terminalåtkomst till registret skall

enligt förslaget medges blott för det registerförande

lokalkontoret.

Förslaget har remissbehandlats och övervägs för närvarande

inom regeringskansliet. Utskottet utgår från att olika

myndigheters behov av tillgång till uppgifter i registren på

socialförsäkringsområdet kommer att beaktas under det fortsatta

beredningsarbetet. Regeringens ställningstaganden i spörsmålen

bör inte föregripas genom några uttalanden från riksdagens sida

med anledning av motionen. I sammanhanget vill utskottet dock

påpeka att motionärens önskemål såvitt gäller

kronofogdemyndigheternas tillgång till uppgifter hos

försäkringskassorna i någon mån tillgodoses genom förslagen i

proposition 126. Enligt vad utskottet inhämtat är det bl.a.

försäkringskassornas uppgifter om arbetsgivare som är av

intresse för kronofogdemyndigheternas verksamhet. Som tidigare

har nämnts föreslås i propositionen att utsökningsregistret i

fortsättningen skall få innehålla uppgift om gäldenärens

arbetsgivare. Utskottet tillstyrker att förslaget genomförs och

anser att det bör kunna leda till betydande

rationaliseringsvinster och i väsentlig mån minska

myndigheternas behov av att hos försäkringskassorna efterforska

gäldenärens arbetsgivare.

När det sedan gäller motionärens önskemål i övrigt kan

utskottet inte finna annat än att de i väsentlig mån redan är

tillgodosedda. I fråga om registrering av företag vill utskottet

sålunda erinra om att uppgifter rörande aktiebolag enligt

bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) skall registreras

i aktiebolagsregistret. Registreringen ombesörjs av patent- och

registreringsverkets bolagsbyrå och är en förutsättning för

bolagets rättsliga handlingsförmåga. Till registreringen är

också knutna andra verkningar och vidare medför den bl.a.

publicitet så att tredje man kan få inblick i bolagets

förhållanden i viktiga avseenden.

Även för ekonomiska föreningar gäller en registreringsplikt

enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Handelsbolag

samt vissa enskilda näringsidkare liksom vissa ideella

föreningar och stiftelser som driver näring skall vara

registrerade i handelsregistret innan de får påbörja sin

verksamhet. I registret kan också införas andra enskilda

näringsidkare, stiftelser och ideella föreningar. Närmare

bestämmelser härom finns i handelsregisterlagen (1974:157).

Handelsregistret resp. föreningsregistret förs hos

länsstyrelsen.

Ett register med ett annorlunda ändamål än nyssnämnda register

utgör det allmänna företagsregistret som förs av statistiska

centralbyrån (SCB) med hjälp av ADB. Enligt förordningen

(1984:692) om det allmänna företagsregistret skall registret

innehålla uppgifter om juridiska personer m.fl. som tilldelats

organisationsnummer, enskilda näringsidkare som förts in i

handelsregistret samt fysiska personer och dödsbon som

regelbundet bedriver näringsverksamhet eller regelbundet har

någon anställd. Bland de uppgifter som registreras kan nämnas

organisations- eller personnummer, firma och fysisk persons

namn. Uppgifterna i registret får användas av SCB för att bl.a.

avisera andra register om ändringar av uppgifterna i registret.

Andra myndigheter liksom enskilda får utnyttja registret för att

komplettera och kontrollera uppgifter i andra register och

uppgifter i övrigt om de fysiska och juridiska personer som

omfattas av företagsregistret.

Beträffande spörsmålet om registrering av firma, dvs. den

benämning under vilken en näringsidkare driver sin verksamhet,

har utskottet inhämtat att man inom justitiedepartementet, efter

framställning från RSV, för närvarande överväger vissa ändringar

i firmalagen (1974:156) och därvid bl.a. frågan om införande av

ett tidsbegränsat hinder mot registrering av en tidigare använd

firma.

Också frågan om personligt betalningsansvar för

bolagsfunktionärer m.fl. är föremål för beredningsarbete.

Regeringen har sålunda nyligen beslutat om en lagrådsremiss

rörande ansvarsgenombrott och riksdagen kommer alltså att inom

en nära framtid få ta ställning till i vilka fall ett personligt

betalningsansvar för ett aktiebolags skulder skall kunna

uppkomma.

Vad slutligen gäller önskemålet i motionen om införande av en

skyldighet för personer att anmäla flyttning till utlandet vill

utskottet hänvisa till att en sådan skyldighet är föreskriven i

folkbokföringslagen (1967:198). Även enligt det av regeringen

nyligen framlagda förslaget till ny folkbokföringslag (prop.

1990/91:153) skall den som flyttar utomlands vara skyldig att

anmäla flyttningen. Flyttningsanmälningar liksom andra

folkbokföringsfrågor skall i fortsättningen handläggas av

skattemyndigheterna och folkbokföringen skall ske med ADB-stöd.

Närmare bestämmelser i sistnämnda hänseende finns i lagen

(1990:1536) om folkbokföringsregister.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon

riksdagens vidare åtgärd med anledning av motion L302 inte är

påkallad, och utskottet avstyrker således bifall till motionen.

De i propositionen föreslagna följdändringarna berör bl.a.

29 § bostadsrättslagen (1971:479), 39 § lagen (1950:596) om rätt

till fiske samt 39 § naturvårdslagen (1964:822).

Riksdagen har nyligen fattat beslut om en ny bostadsrättslag

(prop. 1990/91:92, BoU13, rskr. 247), som ersätter

bostadsrättslagen (1971:479) och träder i kraft den 1 juli 1991,

dvs. innan reformen av den summariska processen avses träda i

kraft. Med hänsyn härtill bör den ändring av gällande

bostadsrättslag som föreslås i den nu aktuella propositionen

(prop. 1990/91:126) inte genomföras. I stället bör motsvarande

ändring ske i den nya, av riksdagen beslutade bostadsrättslagen.

I proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt föreslås

bl.a. en ändring av 39 § lagen om rätt till fiske. Ändringen,

som träder i kraft den 1 juli 1991, tillstyrks av

jordbruksutskottet i betänkande 1990/91:JoU25. Vidare föreslås i

proposition 1990/91:90 En god livsmiljö att bl.a. 39 §

naturvårdslagen ändras. Sistnämnda lagändring föreslås träda i

kraft den 1 augusti 1991. De i proposition 126 föreslagna

ändringarna i nämnda lagrum bör anpassas till den lydelse

paragraferna avses få enligt propositionerna 87 och 90.

I proposition 126 framläggs även förslag till ändring i

minerallagen (1991:45). Ändringen föreslås träda i kraft den 1

juli 1992. Eftersom minerallagen i sin helhet träder i kraft den

1 juli 1992 behövs inte någon särskild bestämmelse om

ikraftträdandet av den nu föreslagna ändringen.

Ikraftträdandebestämmelsen bör således utgå ur lagförslaget.

Under ärendets behandling har utskottet också uppmärksammat

att lagen om betalningsföreläggande och handräckning (BfL)

behöver kompletteras med avseende på en fråga som rör s.k.

partsdelgivning.

Om delgivning skall ske i ett mål eller ärende vid en

myndighet, är det normalt myndigheten som ombesörjer

delgivningen. En part kan emellertid begära att själv få

ombesörja delgivningen, och myndigheten kan då under vissa

förutsättningar medge detta. Om parten inte lyckas med

delgivningen inom utsatt tid, skall myndigheten själv ta över

delgivningsförsöken. Denna ordning följer av delgivningslagen

(1970:428).

Om den handling som skall delges genom partens försorg är

t.ex. en stämningsansökan eller en ansökan om lagsökning eller

betalningsföreläggande, gäller emellertid att ansökan förfaller,

om parten inte presterar ett bevis om delgivning inom utsatt tid

och inte heller svaromål inkommer från motparten. Bestämmelser

härom finns i 32 kap. 2 § rättegångsbalken samt 5 och 24 §§

lagsökningslagen (1946:808). Reglerna medger att myndigheten på

ett enkelt sätt kan skilja målet från sig för den händelse

sökanden inte uppfyller sitt delgivningsåtagande.

BfL saknar en regel om att en ansökan om

betalningsföreläggande eller handräckning förfaller, i de fall

där sökanden begär och beviljas partsdelgivning men inte kan

prestera bevis om delgivning inom utsatt tid. Det innebär att

kronofogdemyndigheten nödgas ta över delgivningsförsöken i dessa

fall, vilket är en försämring från effektivitetssynpunkt jämfört

med nuvarande ordning.

Utskottet föreslår därför att 29 § BfL, som reglerar hur

svaranden skall delges föreläggande att yttra sig i målet,

kompletteras med ett nytt andra stycke av innebörd att 32 kap. 2

§ rättegångsbalken tillämpas, om det är sökanden som skall

ombesörja delgivningen.

30 § BfL reglerar en annan delgivningssituation. Om

myndigheten först har försökt delge svaranden men inte lyckats

med det, kan myndigheten under vissa förutsättningar erbjuda

sökanden att själv ombesörja delgivningen. Om sökanden inte

antar erbjudandet, skall hans ansökan i målet avvisas. Om

sökanden däremot antar erbjudandet, föreskriver paragrafen att

32 kap. 2 § rättegångsbalken skall tillämpas. Sistnämnda

förhållande kommer att följa av den nu föreslagna lydelsen av 29

§ och bör inte upprepas i 30 §. Utskottet föreslår att

sistnämnda bestämmelse ändras i enlighet härmed.

Utöver det anförda föranleder förslagen i proposition 126 inte

några uttalanden från utskottets sida. Utskottet tillstyrker

bifall till propositionen med ovan föreslagna ändringar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande följdlagstiftning med anledning av den

summariska processen

att riksdagen antar regeringens förslag till

dels lag om ändring i rättegångsbalken,

dels lag om ändring i utsökningsbalken,

dels lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i

utsökningsbalken,

dels lag om ändring i jordabalken,

dels lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

dels lag om betalningsföreläggande för fordringar i

arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens

va-nämnd,

dels lag om ändring i lagen (1976:839) om statens

va-nämnd,

dels lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

dels lag om ändring i växellagen (1932:130),

dels lag om ändring i checklagen (1932:131),

dels lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

dels lag om ändring i räntelagen (1975:635),

dels lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot

vräkning vid arbetskonflikter,

dels lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

dels lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

dels lag om ändring i väglagen (1971:948),

dels lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot

dumpning av avfall i vatten,

dels lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

dels lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter,

dels lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa

rörledningar,

dels lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

dels lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter,

dels lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

dels lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen

m.m.,

dels lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

dels lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

dels lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning,

2. beträffande lagen om rätt till fiske och

naturvårdslagen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar de av

utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till lag om ändring i

lagen (1950:596) om rätt till fiske och lag om ändring i

naturvårdslagen (1964:822),

3. beträffande minerallagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

minerallagen (1991:45) med den ändringen att

ikraftträdandebestämmelsen utgår ur lagförslaget,

4. beträffande bostadsrättslagen

att riksdagen med avslag på regeringens förslag till lag om

ändring i bostadsrättslagen (1971:479) antar det av utskottet i

bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i den av

riksdagen (prop. 1990/91:92, bet. BoU13, rskr. 247) beslutade

bostadsrättslagen (1991:000),

5. beträffande lagen om betalningsföreläggande och

handräckning

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning,

6. beträffande förbättrade möjligheter till indrivning

att riksdagen avslår motion 1990/91:L302.

Stockholm den 16 maj 1991

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Owe Andréasson (s), Ulla

Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan Ekström

(m), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Margareta Gard

(m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth

Persson (v), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla

Andersson (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Ulla-Britt Åbark (s).

I proposition 1990/91:126 framlagda lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagda lagförslag

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till

fiske skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1990/91:87, bet. JoU25

39 §

Är det uppenbart att Är det uppenbart att

fiskeredskap utsatts eller fiskeredskap utsatts eller

anordning vidtagits i strid anordning vidtagits i strid

med vad som gäller om med vad som gäller om

fiskådra och sker inte fiskådra och sker inte

rättelse genast efter rättelse genast efter

tillsägelse, får tillsägelse, får

tingsrätten på kronofogdemyndigheten på

ansökan av den som lider ansökan av den som lider

skada meddela handräckning. skada meddela särskild

I fråga om sådan handräckning. I fråga om

handräckning finns sådan handräckning finns

bestämmelser i 17 § bestämmelser i lagen

handräckningslagen (1990:746) om

(1981:847). betalningsföreläggande

och handräckning.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen

fastställt märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat

att obehörigen avhålla annan från att fiska.

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om

handräckning även göras av allmän åklagare, av fiskeriverket

eller av fisketillsynsman som särskilt förordnats för detta.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre

föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning

där talan väckts före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall

ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. Föreslagen lydelse

1990/91:90

39 §

Har någon överträtt Har någon överträtt

beslut eller föreskrift som beslut eller föreskrift som

avses i 37 § första avses i 37 § första

stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 stycket 1, 2, 4, 6 eller 8

får länsstyrelsen får länsstyrelsen

förelägga honom att förelägga honom att

åstadkomma rättelse. Har åstadkomma rättelse. Har

i fråga om en viss i fråga om en viss

fastighet eller byggnad, fastighet eller byggnad,

anordning eller anläggning anordning eller anläggning

på annans mark ägaren på annans mark ägaren

till egendomen begått till egendomen begått

överträdelsen och överträdelsen och

övergår egendomen till övergår egendomen till

ny ägare, får denne ny ägare, får denne

föreläggas att vidta föreläggas att vidta

rättelse, om det inte är rättelse, om det inte är

oskäligt. Är fråga om oskäligt. Är fråga om

överträdelse av beslut överträdelse av beslut

eller föreskrift över eller föreskrift över

vars efterlevnad kommunal vars efterlevnad kommunal

nämnd med stöd av nämnd med stöd av

överlåtelse enligt 18 b överlåtelse enligt 18 b

§ utövar tillsyn, § utövar tillsyn,

tillkommer det i stället tillkommer det i stället

nämnden att meddela nämnden att meddela

sådant föreläggande. sådant föreläggande.

I beslut om föreläggande I beslut om föreläggande

får vite sättas ut. får vite sättas ut.

Vidare får tingsrätten Vidare får

meddela handräckning för kronofogdemyndigheten meddela

att åstadkomma rättelse. särskild handräckning

Ansökan om handräckning för att åstadkomma

får göras av allmän rättelse. Ansökan om

åklagare, statens handräckning får

naturvårdsverk, göras av allmän

länsstyrelsen, den åklagare, statens

kommunala nämnd som handhar naturvårdsverk,

naturvårdsfrågor eller, länsstyrelsen, den

i fall där kommunal kommunala nämnd som handhar

nämnd har att meddela naturvårdsfrågor eller,

föreläggande, av den i fall där kommunal

nämnden. Beträffande nämnd har att meddela

sådan handräckning finns föreläggande, av den

bestämmelser i 17 § nämnden. I fråga om

handräckningslagen sådan handräckning finns

(1981:847). bestämmelser i lagen

(1990:746) om

betalningsföreläggande

och handräckning.

Vid meddelande av föreläggande eller förbud enligt 17 § första

stycket, 20 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta

vite. Efterkoms ej sådant föreläggande eller förbud, skall på

anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om

att föreläggandet eller förbudet följs. Har någon påbörjat

utförandet av ett arbetsföretag som omfattas av samrådsplikt

enligt 20 § innan samråd skett, får länsstyrelsen meddela

vitesförbud mot verksamheten till dess att samrådsärendet har

avgjorts.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av

föreläggande enligt 17 § tredje stycket. Miljö- och

hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av

föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger

vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges

bekostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller

tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan

hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre

föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning

där talan väckts före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:00)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § bostadsrättslagen

(1991:00) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse 1 Föreslagen lydelse

7 kap.

13 §

13 § Företrädare för bostadsrättsföreningen har rätt att få

komma in i lägenheten när det behövs för tillsyn eller för att

utföra arbete som föreningen svarar för. När bostadsrätten

enligt 30 § eller 6 kap. 1 eller 2 § skall säljas på offentlig

auktion, är bostadsrättshavaren skyldig att låta lägenheten

visas på lämplig tid. Föreningen skall se till att

bostadsrättshavaren inte drabbas av större olägenhet än

nödvändigt.

Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla sådana inskränkningar

i nyttjanderätten som föranleds av nödvändiga åtgärder för att

utrota ohyra i fastigheten, även om hans lägenhet inte besväras

av ohyra. I så fall gäller 5 § i tillämpliga delar.

Om bostadsrättshavaren inte Om bostadsrättshavaren inte

lämnar tillträde till lämnar tillträde till

lägenheten när lägenheten när

föreningen har rätt till föreningen har rätt till

det, kan tingsrätten det, får

besluta om handräckning. I kronofogdemyndigheten meddela

fråga om sådan särskild handräckning. I

handräckning finns fråga om sådan

bestämmelser i 17 § handräckning finns

handräckningslagen bestämmelser i lagen

(1981:847). (1990:746) om

betalningsföreläggande

och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre

föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning

där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Lydelse enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:92,

bet. BoU25, rskr. 247).

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande

och handräckning

Härigenom föreskrivs att 29 och 30 §§ lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §

29 § Föreläggandet skall tillsammans med en kopia av

ansökningshandlingarna delges svaranden i enlighet med vad som

enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i

tvistemål. I ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig

handräckning får delgivning dock inte ske genom kungörelse

enligt 15 § delgivningslagen (1970:428).

Skall sökanden ombesörja

delgivningen, tillämpas 32

kap. 2 §

rättegångsbalken.

30 §

Har delgivning inte kunnat Har delgivning inte kunnat

ske, skall ske, skall

kronofogdemyndigheten pröva kronofogdemyndigheten pröva

om försöken till om försöken till

delgivning skall fortsätta delgivning skall fortsätta

eller om sökanden skall eller om sökanden skall

erbjudas att själv erbjudas att själv

ombesörja delgivningen. ombesörja delgivningen.

Hänsyn skall därvid tas Hänsyn skall därvid tas

till det arbete och den till det arbete och den

kostnad som dittills har lagts kostnad som dittills har lagts

ned på delgivningen, ned på delgivningen,

förutsättningarna för förutsättningarna för

att fortsatta försök att fortsatta försök

skall lyckas samt skall lyckas samt

omständigheterna i omständigheterna i

övrigt. Erbjudandet får övrigt. Erbjudandet får

sändas med posten till sändas med posten till

sökanden under hans i sökanden under hans i

målet uppgivna adress eller målet uppgivna adress eller

förmedlas på annat förmedlas på annat

lämpligt sätt. Antar lämpligt sätt. Antar

sökanden erbjudandet, sökanden inte erbjudandet,

tillämpas 32 kap. 2 § skall ansökningen avvisas.

rättegångsbalken. I

annat fall skall

ansökningen avvisas.