Prop. 1990/91:126

Regeringens proposition

1990/91:126

om följ dlagstiftning med anledning av den nya

summariska processen, m.m.

Prop.

1990/91:126

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-

gade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har beslutat en genomgripande reform av den s.k. summariska

processen, dvs. målen om lagsökning, betalningsföreläggande och handräck-

ning. Målen skall enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och

handräckning flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och

förfarandet reformeras. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Siktet är inställt på att reformen träder i kraft den 1 januari 1992.

I propositionen föreslås följdändringar med anledning av reformen, bl.a.

i rättegångsbalken och utsökningsbalken. De flesta av ändringarna är av hu-

vudsakligen redaktionell art, men det föreslås också en ny registerlag för den

nya summariska processen.

I propositionen tas också upp ett par förslag som riksskatteverket har fört

fram vid sin pågående översyn av utsökningslagstiftningen. En ansökan i ut-

sökningsmål skall få göras med hjälp av ADB-medium. Vidare skall uppgift

om gäldenärens arbetsgivare få antecknas i utsökningsregistret.

Lagändringarna föreslås, med två undantag, träda i kraft den dag rege-

ringen bestämmer.

Propositionens lagförslag

Prop.

1990/91:126

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 d §, 18 kap. 8 a § samt 42 kap. 11 och 18

§§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 d §'

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå

av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte översti-

ger hälften av basbeloppet enligt lage:

Första stycket gäller inte, om en

part första gången han skall föra ta-

lan i målet yrkar att allmänna regler

skall tillämpas och därvid gör sanno-

likt att den bakomliggande tvisten

rör ett högre värde eller att utgången

annars är av synnerlig betydelse för

bedömningen av andra föreliggande

rättsförhållanden. Har talan väckts

genom ansökan om betalningsföre-

läggande, skall den part som begär

att målet hänskjuts till rättegång se-

nast i samband därmed framställa

yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket

avses det värde som kan antas gälla

vid tiden för talans väckande. Har

talan väckts genom ansökan om

lagsökning, betalningsföreläggande

eller handräckning eller som enskilt

anspråk i brottmål, avses värdet vid

rättens beslut att tvisten skall hand-

läggas som tvistemål. Vid bedöm-

ningen skall hänsyn inte tas till rätte-

gångskostnaderna.

(1962:381) om allmän försäkring.

Första stycket gäller inte, om en

part första gången han skall föra ta-

lan i målet yrkar att allmänna regler

skall tillämpas och därvid gör sanno-

likt att den bakomliggande tvisten

rör ett högre värde eller att utgången

annars är av synnerlig betydelse för

bedömningen av andra föreliggande

rättsförhållanden. Har talan väckts

genom ansökan om betalningsföre-

läggande, skall den part som begär

att målet överlämnas till tingsrätt se-

nast i samband därmed framställa

yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket

avses det värde som kan antas gälla

vid tiden för talans väckande. Har

talan väckts genom ansökan om be-

talningsföreläggande eller hand-

räckning eller som enskilt anspråk i

brottmål, avses värdet vid rättens

beslut att tvisten skall handläggas

som tvistemål. Vid bedömningen

skall hänsyn inte tas till rättegångs-

kostnaderna.

18 kap.

8a§ 2

I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för

bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje in-

stans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sam-

1 Senaste lydelse 1989:656.

2 Senaste lydelse 1989:656.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

manträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppehälle

för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för

tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som re-

geringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan råd-

givning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den

mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.

Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål

som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidi-

gare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Prop.

1990/91:126

Har ett mål om lagsökning eller

betalningsföreläggande hänskjutits

till rättegång eller upptagits efter åter-

vinning får, om målet därefter av-

görs genom tredskodom mot svaran-

den, ersättning även avse skälig

kostnad för en rättegångsskrift eller

för inställelse vid ett sammanträde

inför rätten. Sådan ytterligare er-

sättning utgår, om inte särskilda skäl

föranleder annan bedömning, enligt

bestämmelser som regeringen med-

delar. Detsamma skall gälla, om ett

mål om handräckning upptagits efter

återvinning.

Har ett mål om betalningsföreläg-

gande eller handräckning överläm-

nats till tingsrätt får, om målet däref-

ter avgörs genom tredskodom mot

svaranden, ersättning även avse skä-

lig kostnad för en rättegångsskrift el-

ler för inställelse vid ett samman-

träde inför rätten. Sådan ytterligare

ersättning utgår, om inte särskilda

skäl föranleder annan bedömning,

enligt bestämmelser som regeringen

meddelar.

42 kap.

11 § 3

I mål där förlikning om saken är

tillåten får svaranden föreläggas att

skriftligen avge svaromål enligt 7 §

vid påföljd att tredskodom annars

kan komma att meddelas mot ho-

nom.

I mål där förlikning om saken är

tillåten får svaranden föreläggas att

skriftligen avge svaromål enligt 7 §

vid påföljd att tredskodom annars

kan komma att meddelas mot ho-

nom. I föreläggandet skall anges vad

svaranden enligt 44 kap. 7 a eller 7 b

§ skall iaktta för att tredskodom inte

skall kunna meddelas mot honom.

18 § 4

Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten

dock

1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,

2. meddela tredskodom,

3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,

4. stadfästa förlikning och

3 Senaste lydelse 1987:747.

4 Senaste lydelse 1987:747.

5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med

hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.

Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de

inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.

Innan ett mål avgörs genom treds-

kodom enligt 44 kap. 7 a §, gäller

vad som sägs i andra stycket i fråga

om käranden.

Prop.

1990/91:126

Innan ett mål avgörs genom treds-

kodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §,

gäller vad som sägs i andra stycket i

fråga om käranden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 27 §, 13 kap. 14

§ samt rubriken närmast före 4 kap. 27 § utsökningsbalken skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.

Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet

söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande

av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.

Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndighe-

ten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra

stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Görs ansökan pä medium för au-

tomatisk databehandling behöver ex-

ekutionstiteln inte inges, om den är

ett utslag i mål om betalningsföreläg-

gande, som har meddelats tidigast tre

år innan verkställighet söks.

Prop.

1990/91:126

3 kap.

1 §

Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga

rum på grund av följande exekutionstitlar:

1. domstols dom, utslag eller beslut,

2. förlikning som är stadfäst av domstol,

3. godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot,

4. skiljedom,

5. förbindelse angående underhållsbidrag,

6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkstäl-

las,

7. handling som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkstäl-

lighet,

8. kronofogdemyndighets utslag eller beslut i mål om betalningsföreläg-

gande eller handräckning.

Vad som i balken sägs om dom

gäller, om ej annat föreskrivs, i till-

lämpliga delar även domstols utslag

eller beslut.

Vad som i balken sägs om dom

gäller, om ej annat föreskrivs, i till-

lämpliga delar även domstols utslag

eller beslut samt kronofogdemyndig-

hets utslag eller beslut i mål om betal-

ningsföreläggande eller handräck-

ning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Verkställighet får genast ske av

1. dom i växelmål eller checkmål,

2. tredskodom varigenom betal-

ningsskyldighet har ålagts den ute-

blivna parten, om ej annat förordnas

med anledning av talan om återvin-

ning.

Verkställighet får genast ske av

1. dom i växelmål eller checkmål,

2. tredskodom varigenom betal-

ningsskyldighet har ålagts den part

som uteblivit eller inte uppfyllt vad

som sägs i 44 kap. 7a eller 7b § rätte-

gångsbalken, om inte något annat

förordnas med anledning av ansö-

kan om återvinning.

4 kap.

Utmätningsverkan av domstols Utmätningsverkan av domstols

beslut eller av betalning till krono- beslut eller av betalning till krono-

fogdemyndigheten fogdemyndigheten, m.m.

27 §

Har domstol fastställt att förfallen

fordran skall utgå med särskild för-

månsrätt i registrerat skepp, regi-

strerat luftfartyg, intecknade reserv-

delar till luftfartyg eller fast egen-

dom anses egendomen omedelbart

utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej för-

säljning begärs hos kronofogdemyn-

digheten inom två månader från det

att domstolens beslut vann laga

kraft.

Har domstol eller kronofogde-

myndighet fastställt att förfallen

fordran skall utgå med särskild för-

månsrätt i registrerat skepp, regi-

strerat luftfartyg, intecknade reserv-

delar till luftfartyg eller fast egen-

dom anses egendomen omedelbart

utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej för-

säljning begärs hos kronofogdemyn-

digheten inom två månader från det

att beslutet eller utslaget vann laga

kraft.

Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 §

är behörig att ta upp ansökan om utmätning. Försäljning av fast egendom

skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendomen

finns. Denna myndighet får överlämna målet till annan kronofogdemyndig-

het, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär.

13 kap.

14 §

Medel får ej betalas ut utan att sä-

kerhet ställs, om

1. utmätning har skett med stöd av

3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-

titeln ej har vunnit laga kraft eller

utmätning har skett på grund av be-

vis i mål om betalningsföreläggande

att utmätning får äga rum och gälde-

nären har sökt återvinning,

2. utmätning har skett hos dödsbo

Medel får ej betalas ut utan att sä-

kerhet ställs, om

1. utmätning har skett med stöd av

3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-

titeln ej har vunnit laga kraft eller

utmätning har skett på grund av ut-

slag eller beslut i mål om betalnings-

föreläggande eller handräckning och

gäldenären har sökt återvinning eller

överklagat,

■ fordran som ej var förenad med sär-

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.

skild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 § första 1990/91:126

stycket ej har gått till ända,

3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät-

ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4

kap. 20-22 eller 26 §,

4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga

kraft,

5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i

utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 12 § utsökningsbalken i para-

grafernas lydelse enligt lagen (1990:748) om ändring i nämnda balk skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

2 kap.

1 §

Ansökan om verkställighet görs

muntligen eller skriftligen.

Ansökningshandling skall vara

egenhändigt undertecknad av sökan-

den eller hans ombud.

Ansökan om verkställighet görs

muntligen eller skriftligen. Rege-

ringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer får dock medge att

ansökan görs på medium för auto-

matisk databehandling.

Skriftlig ansökan skall vara under-

tecknad av sökanden eller hans om-

bud.

Utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning verkställs

självmant av kronofogdemyndigheten, om inte sökanden i målet har angett

att verkställighet inte skall ske. Ansökan om verkställighet anses gjord när

utslaget meddelades.

3 kap.

12 §

Utslag i mål om handräckning

verkställs, utom i fall som avses i 11

§, såsom lagakraftägande dom, om

inte något annat förordnas med an-

ledning av ansökan om återvinning

eller besvär.

Utslag eller beslut i mål om hand-

räckning verkställs, utom i fall som

avses i 11 §, såsom lagakraftägande

dom, om inte något annat förordnas

med anledning av ansökan om åter-

vinning eller besvär.

4 Förslag till Prop.

Lag om ändring i jordabalken 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 och 32 §§, 12 kap. 8 och 26 §§ samt 13 kap.

26 § jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

8 §’

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg-

ningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen dock

alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att ta emot

arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan

tillämpning av 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekom-

menderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen

skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det

hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kon-

toret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,

skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.

Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga

uppsägning för honom, får uppsägningen ske genom kungörelse i Post- och

Inrikes Tidningar.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att arrendeförhållande skall

upphöra eller att arrendator skall

avhysas gäller som uppsägning när

delgivning skett i behörig ordning.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att arrendeförhållande skall

upphöra eller att arrendator skall

avhysas gäller som uppsägning när

delgivning skett i behörig ordning.

Detsamma gäller en ansökan enligt

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning om att

arrendator skall avhysas.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anlägg-

ningsarrende finns i 11 kap. 6 §.

Om laga domstol i tvist med an-

ledning av tillfällig upplåtelse av

mark för uppställning av fordon

finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-

tegångsbalken.

32 § 2

Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer på arrendenämnds prövning

skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är be-

lägen. Aven klandertalan som avses i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upp-

tages av denna domstol.

Om laga domstol i tvist med an-

ledning av tillfällig upplåtelse av

mark för uppställning av fordon

finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-

tegångsbalken. Beträffande laga

domstol i arrendetvist som skall prö-

1 Senaste lydelse 1984:678.

2 Senaste lydelse 1981:849.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vas enligt lagsökningslagen

(1946:808) eller handräckningslagen

(1981:847) finns bestämmelser i

dessa lagar.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-

stol får återförvisas till nämnden.

12 kap.

8 § 3

En uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet har varat längre

än tre månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Upp-

sägningen får dock, utom i fall som avses i 58 a §, vara muntlig, om det är

hyresgästen som säger upp avtalet för upphörande och hyresvärden lämnar

ett skriftligt erkännande av uppsägningen. Uppsägningen får ske hos den

som är behörig att ta emot hyra på hyresvärdens vägnar.

Skriftliga uppsägningar skall delges den som söks för uppsägning i den

ordning som anges i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena, om inte annat följer

av tredje eller fjärde styckena i denna paragraf.

Har den som söks för uppsägning hemvist här i landet och är det inte fråga

om en uppsägning i förtid enligt 42 § eller en sådan uppsägning som avses i

58 §, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev. Uppsägningen anses

då ha skett när den har avlämnats för postbefordran under den söktes vanliga

adress. Har hyresgästen lämnat hyresvärden uppgift om en adress, under vil-

ken meddelanden till honom skall sändas, anses den som hans vanliga

adress. I annat fall anses den uthyrda lägenhetens adress som hyresgästens

vanliga adress.

Om en hyresvärd eller en hyresgäst, vars avtal skall sägas upp, inte har

något känt hemvist här i landet och om det inte heller finns något känt om-

bud som har rätt att ta emot uppsägning för honom, får uppsägning ske ge-

nom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att hyresförhållandet skall

upphöra eller att hyresgäst skall av-

hysas gäller som uppsägning när del-

givning skett i behörig ordning.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att hyresförhållandet skall

upphöra eller att hyresgäst skall av-

hysas gäller som uppsägning när del-

givning skett i behörig ordning. Det-

samma gäller en ansökan enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning om att hy-

resgäst skall avhysas.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal som gäl-

ler lokaler finns i 58 och 58 a §§.

26 § 4

Hyresvärden har rätt att utan uppskov få tillträde till lägenheten för att

utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättringsarbeten som inte kan upp-

skjutas utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen

skyldig att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten låta

utföra mindre brådskande förbättringsarbeten som inte vållar väsentligt hin-

der eller men i nyttjanderätten. Sådana arbeten får dock inte utan hyresgäs-

3 Senaste lydelse 1988:927.

4 12 kap. omtryckt 1984:694.

Prop.

1990/91:126

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tens medgivande utföras under den sista månad som hyresförhållandet be-

står. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen inom

en vecka från det att han fick meddelande om detta säga upp avtalet till upp-

hörande. Sådant arbete får inte utan hyresgästens medgivande påbörjas

förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna i detta

stycke gäller inte arbete som hyresvärden har utfäst sig att utföra åt hyresgäs-

ten eller som han genom ett åtgärdsföreläggande har ålagts att utföra.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att hy-

resgästen ej förorsakas större olägenhet än nödvändigt. Skada som förorsa-

kas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas av hy-

resvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskräningar i nyttjanderätten, som föran-

leds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om den

av honom hyrda lägenheten inte besväras av ohyra. Därvid gäller 17 § andra

stycket.

Underlåter hyresgästen att bereda

hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne har rätt till det, kan tings-

rätten förordna om handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i 17 § handräcknings-

lagen (1981:847).

Prop.

1990/91:126

Underlåter hyresgästen att bereda

hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne har rätt till det, får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

13 kap.

26 § 5

Bestämmelserna i utsökningsbal-

ken, lagsökningslagen (1946:808)

och konkurslagen (1987:672) angå-

ende fast egendom och rättighet däri

tillämpas också i fråga om tomträtt.

Bestämmelserna i utsökningsbal-

ken, konkurslagen (1987:672) och

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning angå-

ende fast egendom och rättighet däri

tillämpas också i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är

denna likställd med fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

5 Senaste lydelse 1987:679.

11

5 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17

Tvist om fiskearrende som ej an-

kommer på arrendenämnds pröv-

ning skall upptagas av den fastig-

hetsdomstol inom vars område fas-

tigheten är belägen. Även klander-

talan som avses i 16 § upptages av

samma domstol. Beträffande laga

domstol i arrendetvist som skall prö-

vas enligt lagsökningslagen

(1946:808) eller handräckningslagen

(1981:847) finns bestämmelser i

dessa lagar.

§‘

Tvist om fiskearrende som ej an-

kommer på arrendenämnds pröv-

ning skall upptagas av den fastig-

hetsdomstol inom vars område fas-

tigheten är belägen. Även klander-

talan som avses i 16 § upptages av

samma domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-

stol får återförvisas till nämnden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 198T.856.

12

6 Förslag till

Lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister

och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ansökan om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräckning får göras hos kronofogdemyndigheten

trots att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rätte-

gången i arbetstvister.

2 § Har ansökan om betalningsföreläggande gjorts av en medlem i en arbets-

givar- eller arbetstagarorganisation och uppkommer fråga om överlämnande

av målet till tingsrätt med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning eller därför att återvinning sökts, skall organisa-

tionen, om den enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rätte-

gången i arbetstvister kan föra sökandens talan vid arbetsdomstolen, bere-

das tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när ansö-

kan om betalningsföreläggande har gjorts i kollektivavtalstvist av någon som

har varit medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som har slu-

tit avtalet. Förklarar organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomsto-

len, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet dit.

Om arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att handlägga målet,

skall domstolen överlämna detta till en tingsrätt som enligt vad som framgår

av handlingarna är behörig. Detta gäller dock inte om det är högsta domsto-

len som har överlämnat målet till arbetsdomstolen.

3 § Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga

om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning

eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om anspråket skall prö-

vas av statens va-nämnd. Vad som sägs om arbetsdomstolen i 2 § andra

stycket skall i sådana fall i stället gälla statens va-nämnd.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen

(1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk

i anställningsförhållanden och lagen (1976:841) om betalningsföreläggande

för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd skall upphöra att gälla.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning och betal-

ningsföreläggande där talan väckts före ikraftträdandet.

Prop.

1990/91:126

13

7 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §'

Nämnden är beslutför med ordföranden ensam

1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller av-

skrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens be-

slut,

2. när talan i målet medgivits eller

parterna endast begär stadfästelse

av förlikning, vid meddelande av be-

slut enligt 15 § samt vid prövning av

fråga om återförvisning som avses i 2

§ lagen (1976:841) om betalnings-

föreläggande för fordringar som

skall prövas av statens va-nämnd.

2. när talan i målet medgivits eller

parterna endast begär stadfästelse

av förlikning, vid meddelande av be-

slut enligt 15 § samt vid prövning av

fråga om att överlämna ett mål till an-

nan myndighet enligt lagen

(1991:0000) om betalningsföreläg-

gande för fordringar i arbetstvister

och fordringar som skall prövas av

statens va-nämnd.

Handläggning som avses i första stycket 1 kan enligt uppdrag av ordföran-

den också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid nämnden, vilken

förordnats därtill av nämnden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande där talan väckts

före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1986:1174.

14

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så ock

fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom uppstått,

genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en eller flera skil-

jemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida tvist, härflytande

av visst rättsförhållande, som angives

Skiljemän må ej upptaga fråga,

varom rättegång eller lagsökning på-

går, dock att rättegång ej hindrar skil-

jemannaförfarande, där anmälan om

målets nedläggande skett hos rättens

ordförande.

i avtalet.

Skiljemän får inte ta upp en fråga,

om vilken det pågår rättegång. Detta

gäller dock inte, om talan i rätte-

gången har återkallats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

15

9 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 71 och 93 §§ växellagen (1932:130) skall ha föl-

jande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Växelpreskription avbrytes ge-

nom:

delgivning av stämning eller av

lagsökning till svensk domstol eller

kungörande av rättegång vid sädan

domstol;

71 §'

Växelpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk

domstol, kungörande av rättegång

vid svensk domstol eller delgivning

av ansökan om betalningsföreläg-

gande hos svensk kronofogdemyn-

dighet;

växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-

kurs.

Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-

brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-

vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen

erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid ut-

ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där

gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs

konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-

skription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ac-

kordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växel-

fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott

i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-

gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel

för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari växel-

kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att

löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,

som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en

månad efter hindrets upphörande.

93 § 2

Om laga domstol i växelmål gälle Om laga domstol i växelmål gäller

vad för tvistemål är stadgat. vad som är föreskrivet för tvistemål.

Vill man anhängiggöra sin talan

genom lagsökning, gälle vad därom

stadgas i lagsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-

trädandet.

1 Senaste lydelse 1946:845.

2 Senaste lydelse 1946:845.

16

Prop.

1990/91:126

10 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs att 53 och 71 §§ checklagen (1932:131) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §’

Checkpreskription avbrytes ge-

nom:

delgivning av stämning eller av

lagsökning till svensk domstol eller

kungörande av rättegång vid sådan

domstol;

Checkpreskription avbryts ge-

nom:

delgivning av stämning till svensk

domstol, kungörande av rättegång

vid svensk domstol eller delgivning

av ansökan om betalningsföreläg-

gande hos svensk kronofogdemyn-

dighet;

checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-

kurs.

Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-

brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-

vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen

erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid ut-

ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där

gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärens

konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-

skription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller ac-

kordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Check-

fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott

i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-

gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel

för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari check-

kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att

löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,

som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom

en månad efter hindrets upphörande.

71

Om laga domstol i checkmål gälle

vad för tvistemål är stadgat.

Vill man anhängiggöra sin talan

genom lagsökning, gälle vad därom

stadgas i lagsökningslagen.

1 Senaste lydelse 1946:846.

2 Senaste lydelse 1946:846.

§ 2

Om laga domstol i checkmål gäl-

ler vad som är föreskrivet för tviste-

mål.

17

--------- Pr°P-

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter 1990/91 • 126

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-

trädandet.

18

11 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 9 § och 5 kap. 11 § konkurslagen

(1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

6 §

Har en borgenärs fordran fast-

ställts av domstol eller har en dom-

stol enligt lagsökningslagen

(1946:808) meddelat bevis att utmät-

ning för en fordran får äga rum, skall

detta godtas som stöd för behörighet

att begära gäldenären i konkurs,

även om avgörandet inte har vunnit

laga kraft. Detta gäller dock inte,

om en domstol har förordnat att av-

görandet inte får verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om

skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och

en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i

Har en borgenärs fordran fast-

ställts av domstol eller av kronofog-

demyndighet med stöd av lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning, skall detta

godtas som stöd för behörighet att

begära gäldenären i konkurs, även

om avgörandet inte har vunnit laga

kraft. Detta gäller dock inte, om en

domstol har förordnat att avgöran-

det inte får verkställas.

samma kapitel.

I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären

styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.

3 kap.

9 §

Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan egen-

dom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan.

Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar gäldenä-

rens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen får

inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan göras gällande

i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, tillämpas beträf-

fande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångs-

balken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum enligt 13 kap. 7

§ samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i

konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall underrätta dom- Gäldenären skall underrätta dom-

stolen om konkursen i de fall som

avses i första och andra styckena.

Domstolen skall lämna konkursboet

meddelande om rättegången.

stolen om konkursen i de fall som

avses i första och andra styckena.

Domstolen skall lämna konkursboet

meddelande om rättegången. I mål

om betalningsföreläggande eller

handräckning gäller vad som nu

sagts om domstolen i stället krono-

fogdemyndigheten.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

5 kap.

11 §

För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med ränta

skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas eller, om

medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.

Om en fordran som är förenad

med förmånsrätt men som inte löper

med ränta hade kunnat göras ränte-

bärande genom delgivning av stäm-

ning eller av ansökan om lagsökning

eller betalningsföreläggande, skall

ränta för den beräknas enligt 5 § rän-

telagen (1975:635) från dagen för

konkursbeslutet, om fordringen då

var förfallen till betalning och an-

nars från den senare dag då ford-

ringen förfaller till betalning. Rän-

tan skall beräknas till dag som avses

i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet

ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än

beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande

fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med

tillämpning av första och andra styckena.

Om en fordran som är förenad

med förmånsrätt men som inte löper

med ränta hade kunnat göras ränte-

bärande genom delgivning av stäm-

ning eller av ansökan om betalnings-

föreläggande, skall ränta för den be-

räknas enligt 5 § räntelagen

(1975:635) från dagen för konkurs-

beslutet, om fordringen då var för-

fallen till betalning och annars från

den senare dag då fordringen förfal-

ler till betalning. Räntan skall be-

räknas till dag som avses i första

stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

20

12 Förslag till

Lag om ändring i räntelagen (1975:635)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 4 § räntelagen (1975:635) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §'

I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken

betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det borge-

nären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av

bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldig-

het att utge ränta. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för tid

innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.

Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan

fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den

dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt krav på ersätt-

ning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen

kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för

tid innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.

Oavsett vad som föreskrives i

första och andra styckena utgår

ränta på förfallen fordran senast

från dagen för delgivning av ansö-

kan om lagsökning eller betalnings-

föreläggande eller av stämning i mål

om utgivande av betalning.

Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta på

en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och

inte skall utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.

Oavsett vad som föreskrivs i första

och andra styckena utgår ränta på

förfallen fordran senast från dagen

för delgivning av ansökan om betal-

ningsföreläggande eller av stämning

i mål om utgivande av betalning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-

trädandet.

1 Senaste lydelse 1987:327.

21

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning

vid arbetskonflikter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Har arbetsgivare hos domstol el-

ler skiljemän framställt yrkande om

vräkning av arbetstagare från lägen-

het, som upplåtits åt honom på

grund av hans arbetsanställning, och

upplyses att arbetstagaren deltager i

strejk vid arbetsgivarens företag el-

ler att han är föremål för lockout

från arbetsgivarens sida, får yrkan-

det, ändå att arbetstagaren befinnes

skyldig att avflytta från lägenheten,

i avbidan på konfliktens avveckling

icke bifallas förrän tre månader för-

flutit från det han i anledning av

konflikten upphörde med arbetet.

Föreslagen lydelse

§'

Har arbetsgivare hos domstol,

kronofogdemyndighet eller skilje-

män framställt yrkande om vräkning

av arbetstagare från lägenhet, som

upplåtits åt honom på grund av hans

arbetsanställning, och upplyses att

arbetstagaren deltager i strejk vid

arbetsgivarens företag eller att han

är föremål för lockout från arbetsgi-

varens sida, får yrkandet, ändå att

arbetstagaren befinnes skyldig att

avflytta från lägenheten, i avbidan

på konfliktens avveckling icke bifal-

las förrän tre månader förflutit från

det han i anledning av konflikten

upphörde med arbetet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1981:780.

22

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 106 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

106 S 1

Länsstyrelsen får vid vite före-

lägga den som uppfört byggnad eller

vidtagit annan åtgärd i strid mot för-

bud enligt 100 § att undanröja eller

ändra det utförda. Tingsrätten får

meddela handräckning till rättelse i

vad olagligen skett. Ansökan om

handräckning får göras av allmän

åklagare, byggnadsnämnd samt

ägare eller innehavare av fastighet,

som får begagna vägen. Beträffande

sådan handräckning finns bestäm-

melser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

Länsstyrelsen får vid vite före-

lägga den som uppfört byggnad eller

vidtagit annan åtgärd i strid mot för-

bud enligt 100 § att undanröja eller

ändra det utförda. Kronofogdemyn-

digheten får meddela särskild hand-

räckning till rättelse i vad olagligen

skett. Ansökan om handräckning får

göras av allmän åklagare, byggnads-

nämnd samt ägare eller innehavare

av fastighet, som får begagna vägen.

I fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Efterkoms ej föreläggande, som meddelats med stöd av 101 §, skall på

anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgär-

den vidtages.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:853.

23

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39

Är det uppenbart att fiskeredskap

utsatts eller anordning vidtagits i

strid med vad som gäller om fiskådra

och sker inte rättelse genast efter

tillsägelse, får tingsrätten på ansökan

av den som lider skada meddela

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

17 § handräckningslagen (1981:847).

Detsamma skall gälla, om någon

märke för redskap eller notvarp på sä

annan från att fiska.

§*

Är det uppenbart att fiskeredskap

utsatts eller anordning vidtagits i

strid med vad som gäller om fiskådra

och sker inte rättelse genast efter

tillsägelse, får kronofogdemyndig-

heten på ansökan av den som lider

skada meddela särskild handräck-

ning. I fråga om sådan handräckning

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

begagnar av länsstyrelsen fastställt

:t som är ägnat att obehörigen avhålla

Prop.

1990/91:126

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även

göras av allmän åklagare, av fiskeristyrelsen eller av fisketillsynsman som

särskilt förordnats för detta.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1985:935.

24

16 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har någon överträtt beslut eller

föreskrift som avses i 37 § första

stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-

sen förelägga honom att åstad-

komma rättelse. Har i fråga om en

viss fastighet eller byggnad, anord-

ning eller anläggning på annans

mark ägaren till egendomen begått

överträdelsen och övergår egendo-

men till ny ägare, får denne föreläg-

gas att vidta rättelse, om det inte är

oskäligt. Är fråga om överträdelse

av beslut eller föreskrift över vars ef-

terlevnad kommunal nämnd med

stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-

övar tillsyn, tillkommer det i stället

nämnden att meddela sådant före-

Har någon överträtt beslut eller

föreskrift som avses i 37 § första

stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-

sen förelägga honom att åstad-

komma rättelse. Har i fråga om en

viss fastighet eller byggnad, anord-

ning eller anläggning på annans

mark ägaren till egendomen begått

överträdelsen och övergår egendo-

men till ny ägare, får denne föreläg-

gas att vidta rättelse, om det inte är

oskäligt. Är fråga om överträdelse

av beslut eller föreskrift över vars ef-

terlevnad kommunal nämnd med

stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-

övar tillsyn, tillkommer det i stället

nämnden att meddela sådant före-

läggande. I beslut om föreläggande

får vite sättas ut. Vidare får tingsrät-

ten meddela handräckning för att

åstadkomma rättelse. Ansökan om

handräckning får göras av allmän

åklagare, statens naturvårdsverk,

länsstyrelsen, den kommunala

nämnd som handhar naturvårdsfrå-

läggande. I beslut om föreläggande

får vite sättas ut. Vidare får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning för att åstadkomma

rättelse. Ansökan om handräckning

får göras av allmän åklagare, statens

naturvårdsverk, länsstyrelsen, den

kommunala nämnd som handhar na-

gor eller, i fall där kommunal nämnd

har att meddela föreläggande, av

den nämnden. Beträffande sådan

handräckning finns bestämmelser i

17 § handräckningslagen (1981:847).

turvårdsfrågor eller, i fall där kom-

munal nämnd har att meddela före-

läggande, av den nämnden. I fråga

om sådan handräckning finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 §

andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläg-

gande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstal-

ta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt

17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid med-

delande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger ve-

derbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får

förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga

kraft.

Senaste lydelse 1987:133.

25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

26

17 Förslag till Prop.

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 47 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

47 §

Har någon begått en gärning som

avses i 45 § första stycket 1-3, får

tingsrätten meddela handräckning

för att åstadkomma rättelse. I fråga

om sådan handräckning finns be-

stämmelser i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

Har någon begått en gärning som

avses i 45 § första stycket 1-3, får

kronofogdemyndigheten meddela

särskild handräckning för att åstad-

komma rättelse. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens

naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall

kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att

åtgärd vidtas.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för

utövande av tillsyn enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1989:363.

27

18 Förslag till Prop.

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 29 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla tillträde till lägenheten när det

behövs för att utöva nödig tillsyn eller utföra arbete som erfordras. När bo-

stadsrätten enligt 10,12 eller 37 § skall säljas på offentlig auktion, är bostads-

rättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen skall

tillse att bostadsrättshavaren ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt.

Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten,

som föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,

även om hans lägenhet icke besväras av ohyra. Därvid äger 22 § motsvarande

tillämpning.

Underlåter bostadsrättshavaren Underlåter bostadsrättshavaren

att bereda föreningen tillträde till lä-

genheten när föreningen enligt

första eller andra stycket har rätt till

det, kan tingsrätten förordna om

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

17§ handräckningslagen (1981:847).

att bereda föreningen tillträde till lä-

genheten när föreningen enligt

första eller andra stycket har rätt till

det, får kronofogdemyndigheten

meddela särskild handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:353.

28

19 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 72 § väglagen (1971:948)’ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72 §

Utförs ledningsarbete eller upp-

förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-

ler 48 § eller mot en föreskrift eller

ett förbud som har meddelats med

stöd av 44, 47 eller 48 § får tingsrät-

ten meddela handräckning för att

åstadkomma rättelse. I fråga om så-

dan handräckning finns bestämmel-

ser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

Utförs ledningsarbete eller upp-

förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-

ler 48 § eller mot en föreskrift eller

ett förbud som har meddelats med

stöd av 44, 47 eller 48 §, får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning för att åstadkomma

rättelse. I fråga om sådan handräck-

ning finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Om någon bryter mot ett förbud i 46—48 § eller mot en föreskrift eller ett

förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om

uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta åtgärd för rät-

telse.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut

av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som

behövs för att åtgärder som avses i 34,40, 43, 45 eller 53 § skall kunna vidtas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1987:459.

29

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot

dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av

avfall i vatten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Har någon begått gärning som av-

ses i 5 §, får tingsrätten meddela

handräckning för att åstadkomma

rättelse. I fråga om sådan handräck-

ning finns bestämmelser i 17 § hand-

räckningslagen (1981:847).

Har någon begått gärning som av-

ses i 5 §, får kronofogdemyndigheten

meddela särskild handräckning för

att åstadkomma rättelse. I fråga om

sådan handräckning finns bestäm-

melser i lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräck-

ning.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av den

myndighet som ärendet angår.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för

utövande av tillsyn enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:862.

30

21 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § gruvlagen (1974:342) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

Påbörjas undersökningsarbete i

strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-

ler utförs anläggning i strid med 3

kap. 2 § andra stycket, får tingsrätten

efter ansökan av den som äger eller

innehar marken förordna att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tagas bort på inmutarens be-

kostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra

stycket, får tingsrätten på ansökan av

bergmästaren meddela handräck-

ning för att åstadkomma rättelse.

1 fråga om åtgärd som avses i

första eller andra stycket finns be-

stämmelser i 77 § handräckningsla-

gen (1981:847).

2 §>

Påbörjas undersökningsarbete i

strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-

ler utförs anläggning i strid med 3

kap. 2 § andra stycket, får kronofog-

demyndigheten efter ansökan av den

som äger eller innehar marken med-

dela särskild handräckning för att ar-

betet skall inställas eller att anlägg-

ningen skall tagas bort på inmuta-

rens bekostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra

stycket, får kronofogdemyndigheten

på ansökan av bergmästaren med-

dela särskild handräckning för att

åstadkomma rättelse.

I fråga om sädan handräckning

som avses i första eller andra stycket

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1981:863.

31

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

42

Påbörjas undersökningsarbete

utan att säkerhet ställts enligt vad

som föreskrivs i 20 § andra stycket

eller 32 § fjärde stycket eller utförs

anläggning i strid med 15 § andra

stycket, 22 § andra stycket eller 32 §

fjärde stycket, får tingsrätten på an-

sökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall in-

ställas eller att anläggningen skall

tas bort på undersökarens bekost-

nad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 43 § andra

stycket, får tingsrätten på ansökan av

bergmästaren meddela handräck-

ning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om åtgärd som avses i

första eller andra stycket finns be-

stämmelser i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

§‘

Påbörjas undersökningsarbete

utan att säkerhet ställts enligt vad

som föreskrivs i 20 § andra stycket

eller 32 § fjärde stycket eller utförs

anläggning i strid med 15 § andra

stycket, 22 § andra stycket eller 32 §

fjärde stycket, får kronofogdemyn-

digheten på ansökan av den som äger

eller innehar marken meddela sär-

skild handräckning för att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 43 § andra

stycket, får kronofogdemyndigheten

på ansökan av bergmästaren med-

dela särskild handräckning för att

åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första eller andra stycket

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1982:484.

32

23 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21

Åsidosättes förbud som har med-

delats enligt 20 § andra stycket, får

tingsrätten på ansökan av den myn-

dighet som har meddelat förbudet

meddela handräckning för att åstad-

komma rättelse.

I fråga om handräckning som av-

ses i första stycket finns bestämmel-

ser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

§‘

Åsidosättes förbud som har med-

delats enligt 20 § andra stycket, får

kronofogdemyndigheten på ansökan

av den myndighet som har meddelat

förbudet meddela särskild hand-

räckning för att åstadkomma rät-

telse.

I fråga om handräckning som av-

ses i första stycket finns bestämmel-

ser i lagen (1990:746) om betalnings-

föreläggande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1982:486.

33

24 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 55 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 kap.

55 §

Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vattendom-

stolen enligt 13 § första stycket 3 eller 4 eller om ändrade bestämmelser om

vattentappning enligt 13 § första stycket 10, handläggs målet i dess helhet

som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 13 § andra stycket ändå

behandlas som ett stämningsmål.

Har vattendomstolen i stämnings-

mål eller enligt handräckningslagen

(1981:847) eller länsstyrelsen enligt

21 kap. 3 § denna lag beslutat om

borttagande eller ändring av en vat-

tenanläggning och görs en ansökan

som avses i första stycket, får vatten-

domstolen ansökningsmålet be-

stämma att beslutet inte får verkstäl-

las innan målet har blivit slutligt av-

gjort eller vattendomstolen förord-

nar annat. Sökanden skall ställa sä-

kerhet för kostnader och skador.

Har beslut om borttagande eller

ändring av en vattenanläggning med-

delats av vattendomstolen i ett stäm-

ningsmål, av kronofogdemyndighe-

ten med stöd av lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning eller av länsstyrelsen enligt

21 kap. 3 § denna lag och görs en an-

sökan som avses i första stycket, får

vattendomstolen i ansökningsmålet

bestämma att beslutet inte får verk-

ställas innan målet har blivit slutligt

avgjort eller vattendomstolen för-

ordnar annat. Sökanden skall ställa

säkerhet för kostnader och skador.

21

I fall som avses i 3 § får vattendom-

stolen meddela handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i 17 § handräcknings-

lagen (1981:847). Utslag i sådant

mål överklagas hos vattenöverdom-

stolen.

Om allmänna intressen berörs, göi

relsen.

§

I fall som avses i 3 § får kronofog-

demyndigheten meddela särskild

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning. Utslag i

sådant mål överklagas hos vatten-

överdomstolen.

ansökan om handräckning av länssty-

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

34

25 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-

heter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

Påbörjas undersökningsarbete

utan att vad som i 22 § andra stycket

föreskrivs om ställande av säkerhet

iakttagits eller utförs anläggning i

strid med 18 § andra stycket eller 20

§ andra stycket, får tingsrätten på an-

sökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall in-

ställas eller att anläggningen skall

tas bort på undersökarens bekost-

nad.

I fråga om sädant förordnande

finns bestämmelser i 17 § handräck-

ningslagen (1981:847).

Påbörjas undersökningsarbete

utan att vad som i 22 § andra stycket

föreskrivs om ställande av säkerhet

iakttagits eller utförs anläggning i

strid med 18 § andra stycket eller 20

§ andra stycket, får kronofogdemyn-

digheten på ansökan av den som äger

eller innehar marken meddela sär-

skild handräckning för att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

39 §

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen

eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 § eller 36 § andra

stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig-

heter.

Under samma förutsättning får

tingsrätten på ansökan av länsstyrel-

sen eller, i fall som nämns i 35 §,

myndighet som avses där förordna

om handräckning för att åstad-

komma rättelse på bekostnad av

koncessionshavaren.

Under samma förutsättning får

kronofogdemyndigheten på ansökan

av länsstyrelsen eller, i fall som

nämns i 35 §, myndighet som avses

där meddela särskild handräckning

för att åstadkomma rättelse på be-

kostnad av koncessionshavaren. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

35

26 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 12-13 §§ plan- och bygglagen (1987:10)

skall följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

12 §

Tingsrätten får meddela hand- Kronofogdemyndigheten får med-

räckning så att rättelse sker när nå- dela särskild handräckning så att rät-

gon telse sker när någon

1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller

marklov,

2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningslov eller marklov,

om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga

kraft,

3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot denna

lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd

av lagen,

4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts

honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17 §.

Prop.

1990/91:126

13

Ansökningar om handräckning

får göras av byggnadsnämnden. Be-

stämmelser om sådan handräckning

finns i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

§

Ansökningar om handräckning

får göras av byggnadsnämnden. Be-

stämmelser om sådan handräckning

finns i lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräck-

ning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

36

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 22 § och 3 kap. 17 § lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

2 kap.

22 §

Vid överträdelse av beslut eller

föreskrift enligt detta kapitel får

tingsrätten besluta om handräckning

för att åstadkomma rättelse. Ansö-

kan om handräckning får göras av

riksantikvarieämbetet och länssty-

relsen.

I fråga om handräckning finns be-

stämmelser i handräckningslagen

(1981:847).

Vid överträdelse av beslut eller

föreskrift enligt detta kapitel får

kronofogdemyndigheten meddela

särskild handräckning för att åstad-

komma rättelse. Ansökan om hand-

räckning får göras av riksantikvarie-

ämbetet och länsstyrelsen.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

3 kap.

17 §

Om ett byggnadsminne har ändrats i strid mot meddelade skyddsföreskrif-

ter, får länsstyrelsen förelägga ägaren att återställa ändringen om det är möj-

ligt. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Tingsrätten far besluta om hand-

räckning för att avbryta pågående

förstörelse av ett byggnadsminne el-

ler för att återställa det. Även i an-

nat fall får handräckning beslutas,

om det behövs för att bestämmelse i

detta kapitel skall efterlevas.

Ansökan om handräckning får gö-

ras av länsstyrelsen eller allmän

åklagare. I fråga om sådan hand-

räckning finns bestämmelser i hand-

räckningslagen (1981:847).

Kronofogdemyndigheten får med-

dela särskild handräckning för att

avbryta pågående förstörelse av ett

byggnadsminne eller för att åter-

ställa det. Även i annat fall får hand-

räckning beslutas, om det behövs för

att bestämmelse i detta kapitel skall

efterlevas.

Ansökan om handräckning får gö-

ras av länsstyrelsen eller allmän

åklagare. I fråga om sådan hand-

räckning finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

37

28 Förslag till

Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § begravningslagen (1990:1144) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

9 kap.

5 §

Om gravrättsinnehavaren inte föl-

jer ett vitesföreläggande enligt 4 §,

får tingsrätten besluta om handräck-

ning för anordningens borttagande.

För sådan handräckning finns

föreskrifter i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

Om gravrättsinnehavaren inte föl-

jer ett vitesföreläggande enligt 4 §,

får kronofogdemyndigheten med-

dela särskild handräckning för an-

ordningens borttagande.

I fråga om sådan handräckning

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

38

29 Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 § minerallagen (1991:45) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

Om undersökningsarbete påbör-

jas utan att säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-

läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får tingsrätten på an-

sökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall

ställas in eller att anläggningen skall

tas bort på undersökarens bekost-

nad.

I fråga om åtgärder som avses i

första stycket finns bestämmelser i

17 § handräckningslagen (1981:847).

4 §

Om undersökningsarbete påbör-

jas utan att säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-

läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får kronofogdemyn-

digheten på ansökan av den som äger

eller innehar marken meddela sär-

skild handräckning för att arbetet

skall ställas in eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

39

30 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ far utsökningsregistret, i den

utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens stor-

lek, medelsslag, dag när skulden

fastställdes och när den förföll till

betalning, influtna medel, den tid-

punkt vid vilken skulden preskribe-

ras samt andra förhållanden av bety-

delse för betalningsskyldigheten

som framgår av exekutionstiteln el-

ler av andra handlingar i målet,

1. exekutionstitel, skuldens stor-

lek, arbetsgivare eller annan utbeta-

lare av ersättning som avses i 7 kap. 1

§ eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,

medelsslag, dag när skulden fast-

ställdes och när den förföll till betal-

ning, influtna medel, den tidpunkt

vid vilken skulden preskriberas samt

andra förhållanden av betydelse för

betalningsskyldigheten som framgår

av exekutionstiteln eller av andra

handlingar i målet,

2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,

3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetal-

ning av influtna medel och annan redovisning,

4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäk-

ring,

6. kvarstad och återtagande av vara,

7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation,

9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 §

ackordslagen (1970:847),

10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av till-

gångar,

11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,

12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-

vändning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

40

31 Förslag till

Lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning

Härigenom föreskrivs följande.

Registerändamål

1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av

automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-

het. Registret får användas även för tillsyn, planering och uppföljning av

verksamheten samt för framställning av statistik. Uppgifter i registret om ut-

slag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsöknings-

balken.

Registeransvar

2 § Varje kronofogdemyndighet är registeransvarig för sitt register. Riksskat-

teverket är registeransvarigt för alla registren.

Registerinnehåll

3 § Registret får innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.

Förs partens talan av ställföreträdare, får registret innehålla uppgifter om

denne.

4 § För en fysisk person får i registret anges

1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-

nummer saknas, särskilt registreringsnummer,

2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-

givning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,

4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.

5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer

och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-

nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-

dare får anges uppgifter enligt 4 §.

För ett dödsbo får även den avlidnes personnummer registreras.

6 § Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,

adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av

målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.

7 § Utöver de uppgifter som anges i 4-6 §§ får registret innehålla uppgifter

om

1. målnummer, inkomstdag, handläggningsställe, ansökningsavgift och sa-

ken,

2. yrkanden i målet och grunden för dem,

3. handlingar som inkommer i målet,

4. handlingar som skickas ut i målet.

Prop.

1990/91:126

41

5. delgivning och frister, Prop.

6. beslut och utslag som meddelas i målet, 1990/91:126

7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.

Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som

behövs för att tillgodose ändamålen med registret.

Sökbegrepp

8 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn,

personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökan-

dens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnum-

mer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och

uppgifter om målets art.

Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökan-

den eller svaranden i målet.

Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-

begrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.

Utlämnande av uppgifter

9 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut

på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register

lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer

av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-

dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter

som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till

regeringen.

10 § Begär en enskild hos riksskatteverket att få underrättelse enligt 10 §

datalagen (1973:289), lämnas underrättelsen av kronofogdemyndigheten.

Gallring av uppgifter

11 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur

registret före utgången av juni månad kalenderåret efter det att tre år förflu-

tit efter det år då utslaget meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om

betalningsföreläggande och handräckning gallras ur registret före utgången

av juni månad kalenderåret efter det att målet avgjorts av kronofogdemyn-

digheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att uppgifter i registret får bevaras längre tid än som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

42

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. Anders-

son, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist,

Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om följ dlagstiftning med anledning av

den nya summariska processen, m.m.

1 Inledning

Summarisk process är en sammanfattande beteckning för handläggningen av

mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning. Dessa mål

handläggs nu vid tingsrätterna. Riksdagen beslutade i maj 1990 om genom-

gripande förändringar som gäller den summariska processen (prop.

1989/90:85, JuU31, rskr. 311, SFS 1990:746-748). I fortsättningen skall den

summariska processen handhas av kronofogdemyndigheterna enligt ett del-

vis nytt förfarande som regleras i lagen (1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning (BfL). Den nya lagstiftningen träder i kraft den dag

regeringen bestämmer. Siktet är inställt på ett ikraftträdande omkring den 1

januari 1992.

I propositionen till den redan beslutade lagstiftningen konstaterade jag att

en förändring av den summariska processen i enlighet med förslaget krävde

följdändringar i en mängd lagar och att de flesta av ändringarna borde anstå

tills riksdagen hade fattat beslut i huvudfrågorna. Efter riksdagsbeslutet

upprättades inom justitiedepartementet promemorian (Ds 1990:56) Följd-

lagstiftning med anledning av den nya summariska processen. Tiden är nu

mogen att ta upp de frågor som behandlas i promemorian. Jag vill redan nu

säga att jag i allt väsentligt ansluter mig till promemorians lagförslag. På en

punkt, nämligen förslaget till en lag om ett ADB-register för den summa-

riska processen, har dock gjorts en ganska omfattande omarbetning. Prome-

morians förslag i den delen bör därför fogas till protokollet i detta ärende

som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-

serna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. En sammanställ-

ning av remissvaren har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgäng-

lig i lagstiftningsärendet (dnr 90-1415).

Med utgångspunkt i bl.a. promemorians förslag och remissvaren upprätta-

des inom justitiedepartementet ett förslag till registerlag (bilaga 3 till proto-

kollet) och remitterades till datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datala-

gen (1973:289). Sedan inspektionen avgett yttrande (bilaga 4) över bl.a.

Prop.

1990/91:126

43

gen (1973:289). Sedan inspektionen avgett yttrande (bilaga 4) över bl.a. Prop.

detta förslag, upprättades ett omarbetat förslag, som förelädes inspektionen 1990/91:126

för kompletterande yttrande enligt 2 a § datalagen. Inspektionens komplet-

terande yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5.

I detta ärende avser jag att ta upp också vissa förslag som riksskatteverket

(RSV) har framfört vid den översyn av utsökningsbalken (UB) som RSV

gör på regeringens uppdrag. I juli 1990 avlämnade RSV en delrapport (RSV

Rapport 1990:5). RSVs sammanfattning av sin rapport bör fogas till proto-

kollet i detta ärende som bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats. En för-

teckning över remissinstanserna bör fogas som bilaga 7 till protokollet. En

sammanställning av remissvaren har gjorts inom justitiedepartementet och

finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-1697).

Av förslagen i RSVs rapport behandlar jag i detta ärende dem som förut-

sätter lagändringar. På en punkt anser jag emellertid att ett ställningstagande

till rapporten bör anstå. Det gäller frågan om omprövning av kronofogde-

myndigheternas beslut i utsökningsmål. Domstolsutredningen (Ju 1989:06),

som tillsattes år 1989, har till uppgift att göra en översyn av domstolarnas

uppgifter, arbetssätt och organisation. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att

överväga om kronofogdemyndigheternas beslut i utsökningsmål skall över-

klagas till tingsrätt i stället för som nu till hovrätt. Frågan om omprövning av

beslut vid kronofogdemyndigheterna bör bedömas i ljuset av vad utred-

ningen kommer fram till i fråga om instansordningen i utsökningsmål.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande

över upprättade lagförslag. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör

fogas till protokollet som bilaga 8. Det till lagrådet remitterade förslaget till

lag om register för betalningsföreläggande och handräckning är identiskt

med det förslag som förelädes datainspektionen för kompletterande ytt-

rande enligt 2 a § datalagen.

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas

till protokollet som bilaga 9. Lagrådets granskning har lett till vissa redaktio-

nella ändringar i lagförslagen.

2 Allmän motivering

2.1 Vissa följdändringar med anledning av den nya

summariska processen

Mitt förslag: Med anledning av den nya summariska processen görs

en rad följdändringar av huvudsakligen redaktionell art i bl.a. rätte-

gångsbalken, utsökningsbalken, jordabalken och konkurslagen

(1987:672).

Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.

44

Remissinstanserna har i allt väsentligt godtagit förslagen. Kritik har dock

riktats från ett par håll mot ett förslag till lag om betalningsföreläggande för

fordringar i anställningsförhållanden, m.m.

Skälen för mitt förslag: Den nya summariska processen enligt BfL skiljer

sig från den nuvarande på flera sätt. Målen skall i fortsättningen prövas hos

kronofogdemyndigheten och inte hos tingsrätten. Kronofogdemyndigheten

skall också - om inte sökanden begär annat - verkställa avgörandet. Om sva-

randen bestrider ansökningen, skall kronofogdemyndigheten i allmänhet på

sökandens begäran överlämna målet till tingsrätt. Ett flertal lagar måste nu

anpassas till att kronofogdemyndigheterna i fortsättningen kan meddela så-

dana verkställbara avgöranden som hittills bara kunnat meddelas av dom-

stol. I stor utsträckning är dessa författningsändringar av redaktionell natur.

Andra ändringsförslag som jag tar upp nu är föranledda av att det nya för-

farandet skiljer sig processuellt från det nuvarande på en mängd punkter. En

viktig nyhet är att de mål som gäller penningfordran handläggs i ett enhetligt

förfarande, betalningsföreläggande, och inte som nu i två former, betal-

ningsföreläggande och lagsökning. Vidare är de mål som gäller annat än be-

talning, handräckningsmålen, indelade i två olika former - vanlig handräck-

ning och särskild handräckning - beroende på bl.a. syftet med ansökningen.

Det har också tillskapats delvis nya regler för avgörandenas rättskraft och

verkställbarhet.

De nu aktuella lagändringarna bör i princip självfallet träda i kraft samti-

digt som BfL och de övriga lagändringar som riksdagen redan har beslutat

om. Regeringen bör därför få bestämma ikraftträdandedagen.

I specialmotiveringen återkommer jag till de enskilda förslagen och redo-

visar där synpunkter från remissinstanserna och mina egna ställningstagan-

den.

2.2 ADB-register för den summariska processen

Mitt förslag: Vid varje kronofogdemyndighet inrättas ett nytt ADB-

register för handläggning av målen i den nya summariska processen.

Varje kronofogdemyndighet har tillsammans med RSV registeransvar

för sitt register. Registerfrågorna regleras i en särskild lag om register

för betalningsföreläggande och handräckning.

Promemorians förslag överensstämmer i de flesta hänseenden med mitt.

Promemorian innehåller dock inget förslag om registeransvar för RSV.

Skälen för mitt förslag: Handläggningen hos kronofogdemyndigheterna

kommer att ske med hjälp av ADB-teknik. Detta ställer krav på en författ-

ningsreglering av de frågor som gäller ADB-register för handläggningen av

målen. Det råder stor enighet om att den grundläggande regleringen bör ske

i lagform.

Av integritetsskäl bör det inrättas ett separat register för varje kronofog-

demyndighet, dvs. 24 olika register. Vidare bör varje kronofogdemyndighet

tillsammans med RSV ha registeransvar för sitt register. Jag återkommer i

Prop.

1990/91:126

45

specialmotiveringen till det närmare innehållet i mitt förslag och redovisar Prop.

där också remissutfallet m.m. 1990/91:126

2.3 ADB-ansökan i enskilt mål

Mitt förslag: Den som i större omfattning inger ansökningar i utsök-

ningsmål, som handläggs som enskilt mål, skall kunna få tillstånd att

göra ansökan på magnetband eller annat ADB-medium. Även i så-

dana fall skall - med ett undantag - exekutionstiteln (verkställighets-

urkunden) ges in till kronofogdemyndigheten.

RSVs förslag: Förslaget överensstämmer i princip med mitt med den skill-

naden att RSV föreslagit att exekutionstiteln måste ges in bara om kronofog-

demyndigheten begär det.

Remissinstanserna har i princip godtagit att ansökan kan få ske på ADB-

medium. De flesta har emellertid ställt sig tveksamma eller helt avvisande

till att exekutionstiteln normalt inte skulle behöva ges in.

Skälen för mitt förslag:

Bakgrund

Enligt 2 kap. 1 § UB görs en ansökan om verkställighet muntligen eller

skriftligen hos kronofogdemyndigheten. En ansökningshandling skall vara

egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Sökanden skall

ange den åtgärd som han yrkar. Till ansökningen skall fogas den aktuella

exekutionstiteln, eller kopia av den, och i vissa fall ytterligare handlingar.

När ansökan kommit in och kronofogdemyndigheten funnit att exekutionsti-

teln är verkställbar (exigibel), registrerar myndigheten ansökningen i utsök-

ningsregistret. Registreringen sker via terminal. Detta betyder att uppgif-

terna i ansökningen läggs in manuellt i registret.

De ändringar som RSV föreslagit syftar främst till att ansökningarna skall

kunna registreras maskinellt. Lösningar av det slaget finns redan i de all-

männa målen - alltså mål om verkställighet av skatter och avgifter m.m. (se

2 kap. 30 § UB). Även i två typer av enskilda mål, nämligen ansökningar

från Trafikförsäkringsföreningen (TFF) avseende förfallna trafikförsäk-

ringsavgifter och ansökningar från försäkringskassorna avseende återkrav

för utgivna bidragsförskott, ges ansökan in på ADB-medium, men då inom

ramen för det vanliga ansökningsförfarandet enligt 2 kap. 1 § UB. Jag skall

ge en kort beskrivning av ansökningsförfarandet i de båda sistnämnda målty-

perna.

f båda måltyperna lämnar ingivaren ansökningsuppgifter på magnetband.

Banden innehåller alla de uppgifter som skall finnas i ansökningar om verk-

ställighet, och registreringen av målen i utsökningsregistret görs sedermera

genom maskinell överföring av uppgifterna från banden till utsökningsregist-

ret.

I de flesta målen från försäkringskassorna begärs endast utmätning i över-

skjutande skatt eller annan s.k. restitutionsfordran. Då tillämpas ett system

46

som innebär bevakning av om gäldenären får någon sådan restitution. Om

så blir fallet, underrättas försäkringskassan, som då skickar in exekutionsti-

teln och en komplett skriftlig ansökan till kronofogdemyndigheten. Därefter

prövas om fordringen är verkställbar. Om så är fallet, läggs målet in i utsök-

ningsregistret. Utmätningen säkerställs genom att utbetalning av de restitue-

rade medlen till gäldenären tills vidare stoppas. Underrättelse om den sökta

utmätningen sänds till gäldenären och därefter sker själva utmätningen.

I trafikförsäkringsmålen skickar TFF uppgifter på magnetband till RSV.

TFF skickar även de exekutionstitlar som åberopas till resp, kronofogde-

myndighet. Till varje exekutionstitel fogas en vanlig skriftlig ansökan om ut-

mätning där det också anges dels att ärendet är översänt till RSV på magnet-

band, dels huruvida fullständig eller begränsad tillgångsundersökning begärs

i målet. Slutligen bifogar TFF även en utskrift av uppgifterna på bandet till

resp, kronofogdemyndighet. RSV gör en huvudsakligen teknisk kontroll av

bandet och uppgifterna på detta. Efter exigibilitetsprövning hos kronofogde-

myndigheten registreras målen maskinellt i utsökningsregistret.

Inriktningen av en reform

Enligt företrädare för exekutionsväsendet är det beskrivna systemet med

bandansökningar effektivt, arbetsbesparande och säkert. Enligt RSV skulle

liknande rutiner med fördel kunna användas även för enskilda mål som ges

in av andra ingivare. Jag ansluter mig till denna bedömning.

Som jag nämnde har RSV i rapporten föreslagit att ansökan om verkstäl-

lighet skall kunna göras på ADB-medium utan någon skriftlig ansöknings-

handling och utan att exekutionstiteln inges. RSV har här jämfört med de

allmänna målen, som registreras i utsökningsregistret och verkställs utan att

kronofogdemyndigheten har gjort någon prövning av om underlaget är rik-

tigt. Den jämförelsen är inte riktigt rättvisande, eftersom det i de allmänna

målen gäller uppgifter från myndigheter om skulder till det allmänna. RSV

har visserligen föreslagit att kronofogdemyndigheten skall få begära in ex-

ekutionstiteln när det finns skäl för det, men huvudregeln skulle ändå bli att

verkställighet skedde utan att exekutionstiteln kontrollerats. Det avgörande

skälet för förslaget att exekutionstiteln normalt inte skall behöva ges in är

att man skall slippa skicka handlingar fram och tillbaka mellan kronofogde-

myndigheten och sökanden.

Många remissinstanser har riktat stark kritik mot förslaget i den del det

innebär att kravet på att ge in exekutionstitel efterges. Kritiken kan sam-

manfattas på följande sätt. Den föreslagna ordningen skulle innebära stora

risker från rättssäkerhetssynpunkt. Det är oacceptabelt att enskilda sva-

rande skall kunna registreras som gäldenärer med stöd av ett blankt påstå-

ende från en sökande om att han innehar ett verkställbart avgörande mot

svaranden. Det skulle också kunna förekomma att utmätning begärdes för

ett högre belopp än det för vilket exekutionstiteln gäller. Erfarenhetsmässigt

yppas nämligen ofta större eller mindre fel i ansökningarna i dagens system,

särskilt vad gäller yrkad ränta. Det föreslagna systemet skulle medföra att

man i en helt annan utsträckning än i dag måste förlita sig på att gäldenären

gör invändning mot eventuella felaktigheter i ansökningen. Men gäldenä-

Prop.

1990/91:126

47

rerna har inte alltid så god kontroll på sina skulder, och de kan förledas att

tro att betalningsuppmaningen är riktig eftersom den är utfärdad av en myn-

dighet.

För egen del anser jag att kritiken har en hel del fog för sig. Svårigheterna

att förebygga att felaktiga krav läggs till grund för verkställighet är uppen-

bara. Felen kan få svåra följder för svaranden. Det är inte heller invänd-

ningsfritt att för kronofogdemyndigheterna och dess tjänstemän föreskriva

att de skall verkställa krav som de egentligen inte kan ta ansvar för och vilkas

riktighet inte heller prövats av någon annan myndighet. De grupper av en-

skilda mål där bandansökan för närvarande tillåts ger inte stöd för förslaget

i denna del, eftersom det i de målen alltid kan ske en kontroll av exekutions-

titeln.

Till det nu sagda kommer - som jag strax skall gå närmare in på - att frå-

gan om hur exekutionstiteln skall hanteras inom ramen för ett ADB-baserat

system kommer i ett helt annat läge när den nya summariska processen ge-

nomförs kring årsskiftet 1991/92.

Jag är mot denna bakgrund inte beredd att nu ställa mig bakom RSVs för-

slag när det gäller att slopa kravet på att ge in exekutionstiteln. Om det kra-

vet behålls - med ett undantag som jag strax skall återkomma till - bör det

dock, som också remissbehandlingen visar, inte föreligga några hinder mot

att utvidga användningsområdet för ansökningar med hjälp av ADB och att

därvid avstå från skriftlig eller muntlig ansökan.

Närmare om utformningen av ett system för ADB-ansökningar

Som jag nyss nämnde skall enligt UB ansökan i utsökningsmål göras muntli-

gen eller skriftligen. En ansökan på magnetband eller annat ADB-medium

uppfyller ingetdera av dessa krav. Redan av detta skäl krävs en lagändring.

Vidare måste bandansökningarna uppfylla vissa kvalitetskrav, även om de

kombineras med att exekutionstiteln ges in. Därför bör det krävas särskilt

tillstånd för att ge in sådana ansökningar.

En reform med det antydda innehållet bör naturligen ta sikte på de vanli-

gaste typerna av verkställighetsansökningar som görs av större ingivare,

t.ex. vanliga fordringsmål där ansökan görs av en inkassobyrå. Däremot

torde det inte finnas något behov av att öppna det nya förfarandet för mål

som gäller handräckning; jag återkommer något till detta i det följande. I de

typer av fordringsmål som jag nämnde kommer sökandena med all sannolik-

het i allmänhet inte att inskränka sig till att begära utmätning av restitutions-

fordringar. Målen kommer därför mest att likna de mål från TFF som jag

nyss beskrivit. Det ligger alltså närmast till hands att söka en förebild i ruti-

nerna för dessa mål. Och i förhållande till denna förebild bör pappershante-

ringen utan olägenhet kunna minskas.

Principen bör vara att sökanden, i stället för att ge in en skriftlig ansökan

som registreras manuellt hos myndigheten, lämnar motsvarande uppgifter i

maskinläsbar form för maskinell registrering. Ingivandet bör, på samma sätt

som i TFF-målen, administreras via RSV. Sökanden skall alltså kunna till

RSV lämna in ett band med alla uppgifter som behövs för ansökan. Där skall

framgå bl.a. uppgifterna om parterna, vilken exekutionstitel som åberopas,

Prop.

1990/91:126

48

för vilket belopp det yrkas utmätning och vilken form av verkställighet som

begärs. RSV vidarebefordrar sedan ansökningen till kronofogdemyndighe-

ten. Det bör ankomma på ingivaren att sända exekutionstiteln direkt till kro-

nofogdemyndigheten tillsammans med en utskrift i de delar som berör den

myndigheten av det band som lämnats till RSV, varefter exigibilitetspröv-

ningen kan göras hos kronofogdemyndigheten.

Ett sådant system för bandansökningar innebär för ingivarna främst den

vinsten att de slipper ta fram ansökningar på papper, underteckna dem och

foga dem till rätt exekutionstitel. Den stora vinsten uppkommer emellertid

på myndighetssidan genom att målen kan registreras maskinellt.

I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som gäller forumbestämmel-

serna för ansökan om utmätning. Enligt 4 kap. 8 § UB söks utmätning hos

en viss kronofogdemyndighet, normalt hos myndigheten i det län där gälde-

nären har sitt hemvist. Även de utmätningsansökningar som görs på ADB-

medium skall givetvis vara ställda till en viss kronofogdemyndighet. Den

omständigheten att själva ADB-mediet av tekniska skäl måste lämnas in till

RSV anser jag vara något som inte står i strid med gällande forumregler. Jag

föreslår därför inte någon komplettering av dessa regler.

En annan fråga gäller när en utmätningsansökan som görs på ADB-med-

ium skall anses ha inkommit till kronofogdemyndigheten. Av 2 kap. 6 §

första stycket tryckfrihetsförordningen följer att en upptagning som kan

uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel - alltså t.ex. ett magnetband - an-

ses inkommen till myndighet när någon annan har gjort upptagningen till-

gänglig för myndigheten i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på

annat sätt uppfattas. Tillämpat på ADB-ansökningar i utsökningsmål inne-

bär detta att ansökan anses inkommen till kronofogdemyndigheten när RSV

har fört in ansökan i utsökningsregistret. Detta kan komma att dröja någon

dag och om en ingivare i något fall inte vill riskera ett sådant dröjsmål får

han se till att i stället göra ansökningen i traditionell form direkt till krono-

fogdemyndigheten.

Jag vill slutligen påpeka att det förhållandet att ansökningar görs på ADB-

medium inte innebär någon förändring i rätten att enligt offentlighetsprinci-

pen ta del av innehållet i ansökningarna.

Tillstånd till ADB-ansökan

En förutsättning för att ett förfarande med bandansökningar skall fungera är

att ingivarnas dataprogram är anpassade till RSVs. Vidare måste ansökning-

arna hålla en mycket hög grad av korrekthet. Och för att systemet skall ge

några effektivitetsvinster måste varje ingivare fortlöpande ha ett stort antal

ansökningar att ge in. RSV har efter samråd med några ingivargrupper kom-

mit fram till att gränsen för lönsamhet går vid cirka 1 000 ärenden per år

och ingivare. En sådan gräns skulle enligt RSV i nuläget öppna systemet för

omkring 30-40 ingivare.

Prövningen av frågan om tillstånd till ADB-ansökan bör göras mot bak-

grund av de kriterier jag nu nämnt. Tillståndsprövningen bör göras av rege-

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt min mening ligger

det närmast till hands att ge RSV ett sådant bemyndigande. Lagtekniskt bör

Prop.

1990/91:126

49

saken regleras så att det i 2 kap. 1 § UB anges att regeringen eller den myn-

dighet som regeringen bestämmer får medge att ansökan om verkställighet

görs på medium för automatisk databehandling. Därmed öppnas också möj-

lighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela

närmare föreskrifter om förfarandet.

Vid hanteringen av bandansökningar måste också beaktas datalagens reg-

ler om hantering av personuppgifter på ADB-medium.

Exekutionstitlar i den nya summariska processen

Som jag nämnde i inledningen handhas för närvarande den summariska pro-

cessen, alltså mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning,

av tingsrätterna. Från omkring den 1 januari 1992 kommer motsvarande mål

att handläggas av kronofogdemyndigheterna. Dessa skall själva meddela ut-

slag i mål där svaranden inte bestrider ansökningen och därefter normalt

självmant genast verkställa utslaget i målet. Sökanden skall dock kunna be-

gära att automatisk verkställighet av utslaget inte sker. En hel del mål kom-

mer naturligtvis att behöva redovisas till sökandena utan att verkställighet

har kunnat ske fullt ut. När det sedermera görs en ansökan - eller en ny an-

sökan - om verkställighet i sådana fall är det en fördel om själva utslaget inte

behöver ges in, utan att sökanden i stället kan inskränka sig till att åberopa

utslaget och att kronofogdemyndigheten i dessa mål kan kontrollera uppgif-

terna i ansökningen mot utslaget i sitt eget register. Därmed skulle pappers-

hanteringen minskas i dessa mål utan att något rättssäkerhetsintresse träds

förnär.

För att den ordning jag nu beskrivit skall bli effektiv måste kronofogde-

myndigheten ha direkt tillgång till utslaget i register. Uppgifterna om utsla-

get kommer inte alltid att ha förts över från registret för betalningsföreläg-

gande och handräckning till utsökningsregistret; som jag nyss var inne på

kommer ju inte varje utslag att föranleda att verkställighet inleds. Därför

bör uppgifterna om utslaget kunna hämtas från registret för betalningsföre-

läggande och handräckning. Detta kräver i sin tur att dessa uppgifter bevaras

i det registret förhållandevis länge. Det är också en fördel om utslaget tas

fram centralt, dvs. av RSV. Annars kan man nämligen inte tillgodose de fall

där gäldenären under mellantiden har flyttat till ett distrikt som hör under

en annan kronofogdemyndighet än den som meddelade utslaget i målet.

RSV bör därför ta fram utslaget ur registret. Detta kan RSV göra genom att

söka på målnumret som skall vara specifikt för varje kronofogdemyndighet.

Jag föreslår därför - på det sätt som närmare kommer att framgå i special-

motiveringens avsnitt om registerlag för betalningsföreläggande och hand-

räckning - att uppgifterna om utslag i mål om betalningsföreläggande inte

behöver gallras förrän drygt tre år efter det att utslaget meddelades. Vidare

föreslår jag ett undantag från UBs krav att exekutionstiteln i verkställighets-

mål skall ges in, nämligen vid ADB-ansökningar där exekutionstiteln utgörs

av ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande som meddelats av en krono-

fogdemyndighet under den senaste treårsperioden.

När det gäller utslag i handräckningsmål finns inte samma behov. Man kan

här räkna med att det nästan alltid begärs omedelbar verkställighet och att

verkställigheten som regel fullbordas direkt efter det att utslag meddelats.

Prop.

1990/91:126

50

Det kan på litet längre sikt finnas utrymme för att i fler fall efterge kravet Prop.

på ingivande av exekutionstitel. Det kan gälla mål där uppgifter om exeku- 1990/91:126

tionstiteln finns registrerade i utsökningsregistret på grund av tidigare verk-

ställighetsansökningar. Sådana ändringar kräver emellertid ytterligare över-

väganden.

Något om ADB-ansökan i den summariska processen

Jag vill i detta sammanhang påminna om att det kommer att tillskapas ruti-

ner för ADB-ansökningar även i den summariska processen. De lagliga för-

utsättningarna för detta finns i 9 § BfL. Där anges nämligen att regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från

huvudregeln att ansökan i den summariska processen skall vara skriftlig. En

ingivare skall alltså under vissa förutsättningar kunna få tillstånd att ge in

ansökan på ADB-medium. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen

till registerlagen för betalningsföreläggande och handräckning.

Som jag nyss nämnt skall kronofogdemyndigheten självmant verkställa ut-

slaget i målet, om sökanden inte särskilt har yrkat att så inte skall ske. Detta

innebär givetvis att sökanden i dessa mål inte behöver iaktta formföreskrif-

terna för ansökan om verkställighet (2 kap. 1 § och 2 § första stycket UB).

Och en sökande som har tillstånd att ge in ADB-ansökan i den summariska

processen behöver för dessa mål inte också ha tillstånd att ge in verkställig-

hetsansökan på ADB-medium

Ikraftträdande

En hel del datatekniskt och annat förberedelsearbete återstår innan ett sys-

tem med ADB-ansökningar i verkställighetsmål kan tas i bruk. Därutöver

finns behov av kompletterande föreskrifter i förordningsform. Det är visser-

ligen realistiskt att tro att starten skulle kunna ske den 1 september 1991,

men detta kan för dagen inte sägas säkert. Regeringen bör därför få be-

stämma när lagändringarna skall träda i kraft.

2.4 Ytterligare uppgifter i utsökningsregistret

Mitt förslag: Utsökningsregistret skall få innehålla uppgift om gälde-

närens arbetsgivare.

RSVs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

alla remissinstanser utom datainspektionen. Sedan förslaget förtydligats har

dock datainspektionen i sitt yttrande enligt 2 a § datalagen i princip tillstyrkt

förslaget.

Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndigheterna behöver uppgift om

gäldenärens arbetsgivare främst i sin löneexekutiva verksamhet. Beslut om

utmätning eller införsel i lön m.m. måste innehålla uppgift om gäldenärens

arbetsgivare och expedieras bl.a. till denne. Detta kan också gälla andra

meddelanden i sådana mål. Löneexekutiva beslut behöver ofta ändras, bl.a.

51

på grund av förändringar i gäldenärens ekonomiska förhållanden. Om upp-

gifter om arbetsgivaren inte finns inlagda i registret, måste kronofogdemyn-

digheten inför varje ändringsbeslut ta fram dessa uppgifter ur akten och ma-

nuellt lägga in dem i beslutet eller meddelandet. Det skulle innebära en bety-

dande rationalisering av arbetet, om uppgifterna om arbetsgivaren fanns in-

lagda i registret på samma sätt som alla andra nödvändiga uppgifter. Dessa

skäl talar med styrka för att registret skall få omfatta uppgifter om gäldenä-

rens arbetsgivare.

Förslaget aktualiserar vissa integritetsfrågor. Både gäldenärens och ar-

betsgivarens integritetsintressen måste beaktas. Rent allmänt anser jag i lik-

het med datainspektionen att riskerna för integritetsintrång inte kan sägas

öka i avgörande mån, om uppgiften om arbetsgivare får föras in i utsöknings-

registret, med tanke på att kronofogdemyndigheten under alla omständighe-

ter måste ha tillgång till uppgiften i någon form.

För gäldenärens del kan uppgiften om arbetsgivaren knappast sägas vara

särskilt integritetskänslig i jämförelse med andra uppgifter, t.ex. om gälde-

närens adress, civilstånd, skuldens storlek och slag, utmätning, bötesför-

vandling, konkurs m.m. Hänsyn till gäldenären bör alltså inte hindra att för-

slaget genomförs.

Arbetsgivarens integritetsintresse kan främst antas vara att det inte skall

bli alltför lätt att ställa samman alla mål där hans anställda är föremål för

löneexekution. I fråga om arbetsgivarens integritetsskydd uttalades i det för-

slag som remitterades till datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datalagen

den avsikten att det inte skulle bli möjligt att använda uppgiften om arbetsgi-

varen för att söka i registret; i stället skulle den uppgiften bara kunna tas

fram genom att man sökte på den enskilde gäldenären. Datainspektionen

påpekade att en sådan ordning inte skulle vara godtagbar, om begränsningen

av sökmöjligheterna gjordes generell. En arbetsgivare kan nämligen vara en

enskild person och han har i så fall rätt att begära en underrättelse enligt 10

§ datalagen om vilka uppgifter som finns antecknade om honom i registret.

Och för att kunna lämna en sådan underrättelse måste myndigheten kunna

söka i registret på uppgiften om arbetsgivaren. Inspektionen föreslog därför

att de registeransvariga myndigheterna skulle tillåtas att använda uppgift om

arbetsgivare som sökord, men endast för att kunna fullgöra sina skyldigheter

enligt 10 § datalagen.

En konsekvens av datainspektionens förslag är, såsom inspektionen också

själv påpekar, att uppgiften om arbetsgivare blir sökbar för allmänheten en-

ligt offentlighetsprincipen utan inskränkning till något särskilt ändamål.

Detta skulle alltså innebära dels att integritetsskyddet urholkas kraftigt, dels

att allmänheten får en vidare tillgång till registret än de registerförande myn-

digheterna själva. En sådan ordning framstår inte som rationell.

Av dessa skäl vill jag inte förorda en lösning som innebär att uppgift om

arbetsgivare visserligen blir sökbar men att myndigheterna får begränsade

sökmöjligheter. Med hänsyn till att möjligheten till sökning i utsökningsre-

gistret från arbetsgivarsynpunkt rimligen är ett mindre integritetsproblem

föreslår jag att anteckning om arbetsgivare skall få ske utan att kringgärdas

med några inskränkningar i sökningshänseende.

Prop.

1990/91:126

52

Mitt förslag i detta avsnitt är inte beroende av något annat av lagförslagen.

Det bör därför kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.

Prop.

1990/91:126

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-

tats förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och ford-

ringar som skall prövas av statens va-nämnd,

7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

9. lag om ändring i växellagen (1932:130),

10. lag om ändring i checklagen (1932:131),

11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskon-

flikter,

14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

19. lag om ändring i väglagen (1971:948),

20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i

vatten,

21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,

28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) samt

31. lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.

Förslagen har upprättats i samråd med andra berörda statsråd.

Förslagen har granskats av lagrådet.

53

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

1 kap. 3 d § och 18 kap. 8 a §

I lagrummen föreslås redaktionella ändringar med anledning av den nya

summariska processen. I det nya systemet används uttrycket att ett mål

”överlämnas till tingsrätt” i stället för att det "hänskjuts till rättegång”. I 18

kap. 8 a § omfattas även återvinningsfallen av det uttrycket (jämför 54 §

BfL).

42 kap. 11 §

I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen en befogenhet för rätten att i

dispositiva tvistemål förelägga svaranden att avge skriftligt svaromål vid på-

följd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Av 44

kap. 7 a § framgår vad som för närvarande krävs av svaranden för att treds-

kodom inte skall kunna meddelas mot honom. Sålunda skall han klargöra

sin inställning till yrkandet och ange s.k. relevanta skäl för sin inställning.

Däremot behöver han inte prestera några bevis för sin ståndpunkt.

Genom den nya lagstiftningen om summarisk process infördes en ny 7 b § i

44 kap. Denna paragraf innehåller en särskild regel för de fall där kärandens

yrkande grundas på ett skriftligt fordringsbevis eller motsvarande. I dessa

fall får tredskodom meddelas mot svaranden även om denne har uppfyllt vad

han måste enligt 44 kap. 7 a § men inte förmått visa sannolika skäl för sin

inställning. Detta gäller dock inte i de fall där kärandens yrkande grundar

sig på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om

vederlaget.

Den nyordning som införts genom 44 kap. 7 b § innebär att det ställs olika

höga krav på svaranden beroende på vad käranden har grundat sitt yrkande

på. Detta medför i sin tur att det i rättens föreläggande till svaranden att avge

skriftligt svaromål klart måste anges vad som i det enskilda fallet krävs av

svaranden.

Vad som krävs av svaranden enligt 44 kap. 7 a § kan sägas vara en del av

vad som krävs enligt 42 kap. 7 §. Sålunda skall i svaromål enligt 42 kap. 7 §

anges de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra, i vad

mån kärandens yrkande medges eller bestrids, grunden för ett eventuellt be-

stridande med yttrande över kärandens grunder för sin talan samt uppgift

om de bevis som svaranden åberopar. Detta betyder att tredskodom i många

fall inte kan meddelas mot svaranden fastän han inte har uppfyllt alla krav

som gäller enligt 42 kap. 7 §. Sålunda kommer det, såsom framgår av 44 kap.

7 a §, inte i fråga att meddela tredskodom mot en svarande bara därför att

han inte yttrat sig över kärandens grunder eller inte angett sin bevisning. I

stället fyller dessa regler processekonomiska syften och kan även, om de inte

följs, få betydelse t.ex. för fördelning av rättegångskostnaderna. Även om

det för närvarande inte uttryckligen sägs i lagtexten att det skall anges i före-

läggandet till svaranden vad som krävs av honom för att han skall undvika

tredskodom, torde tingsrätternas förelägganden ändå regelmässigt ange

Prop.

1990/91:126

54

detta. I de blanketter som domstolsverket ger ut och som används vid skrift- Prop.

liga tredskodomsförelägganden upplyses svaranden om att han måste lämna 1990/91:126

in ett motiverat skriftligt svaromål för att undgå tredskodom. Med den nya

och mera utvecklade regleringen talar under alla omständigheter övervä-

gande skäl för att man inför en lagregel enligt vilken det tydligt skall framgå

av föreläggandet vad som krävs av svaranden i det aktuella fallet för att

tredskodom inte skall kunna meddelas mot honom. En sådan regel föreslås

alltså som en ny andra mening i förevarande paragraf.

18 §

Endast en redaktionell ändring har gjorts i tredje stycket.

Övergångsbestämmelser

Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i mål som inletts enligt den gamla

ordningen för summarisk process. De nya reglerna i 42 kap. 11 och 18 § § kan

naturligtvis tillämpas även i mål där talan väckts före ikraftträdandet.

4.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

2 kap. 2 §

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3)

föreslås i ett nytt fjärde stycke ett undantag från regeln att exekutionstiteln

måste ges in vid ansökan om verkställighet. Det gäller det fallet att ansökan

görs på ADB-medium och exekutionstiteln utgörs av ett utslag i ett mål om

betalningsföreläggande som meddelats av en kronofogdemyndighet under

den senaste treårsperioden.

3 kap. 1 §

Genom BfL tillskapas en ny grupp av exekutionstitlar, nämligen kronofog-

demyndighetens utslag och beslut i mål enligt den lagen. Uppräkningen av

exekutionstitlar i första stycket i förevarande paragraf måste alltså komplet-

teras med dessa utslag och beslut.

Enligt paragrafens andra stycke gäller för närvarande att vad som sägs om

dom i UB i tillämpliga delar skall gälla även domstols utslag eller beslut, om

annat inte föreskrivs. Samma sak bör i fortsättningen gälla även kronofogde-

myndighetens utslag och beslut i mål enligt BfL. En regel om detta har där-

för tagits in i detta stycke.

5$

Paragrafens andra punkt reglerar verkställighet av vissa tredskodomar, näm-

ligen sådana där betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna parten. Nu-

mera kan tredskodom meddelas även utan samband med muntlig förhand-

ling. Sålunda kan tingsrätten med stöd av 42 kap. 11 § RB förelägga svaran-

den att avge skriftligt svaromål enligt 7 § samma kap. vid påföljd att annars

tredskodom meddelas mot honom. Vad som krävs av svaranden för att han

skall undgå tredskodom framgår för närvarande av 44 kap. 7 a § RB. Genom

den lagstiftning som hänger samman med den nya summariska processen har

55

tillskapats ett nytt skriftligt tredskodomsförfarande som beskrivs i den nya 7 Prop.

b § i 44 kap. RB. I förevarande paragraf bör nu uttryckligen anges att treds- 1990/91:126

kodom mot svaranden efter föreläggande om skriftligt svaromål skall i verk-

ställighetshänseende behandlas likadant som tredskodom mot en part som

uteblivit från en muntlig förhandling. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet

härmed.

4 kap. 27 § och 13 kap. 14 §

Redaktionella ändringar har företagits i båda lagrummen och i rubriken före

4 kap. 27 § för att täcka de nya situationer som uppkommer i mål enligt BfL.

Övergångsbestämmelser

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Detta

kan komma att innebära olika datum för olika förslag. Såsom framgått av

den allmänna motiveringen är avsikten att de lagändringar som har att göra

med ADB-ansökan i verkställighetsmål skall träda i kraft den 1 september

1991. Av förslagen i detta avsnitt gäller detta 2 kap. 2 §. Övriga förslag har

samband med den nya summariska processen, där siktet är inställt på ett

ikraftträdande den 1 januari 1992.

Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för utslag och beslut som meddelats

enligt äldre rätt, dvs. i mål där ansökan om lagsökning, betalningsföreläg-

gande eller handräckning kommit in till tingsrätt före ikraftträdandet.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:748) om

ändring i utsökningsbalken

2 kap. 1 §

Genom rubricerade lag fick paragrafen ett nytt tredje stycke. Den lagänd-

ringen träder i kraft samtidigt som BfL och den dag regeringen bestämmer.

Så har ännu inte skett. I förevarande sammanhang föreslås i första stycket en

möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att

medge att ansökan om verkställighet görs på ADB-medium. Förslaget har

utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).

I andra stycket föreslås redaktionella ändringar.

3 kap. 12 §

I sin lydelse enligt rubricerade lag anger 3 kap. 12 § UB att utslag i mål om

handräckning (i den mån det inte gäller betalningsskyldighet) verkställs så-

som lagakraftägande dom, om inte något annat förordnas med anledning av

ansökan om återvinning eller besvär. Enligt lagrummets tidigare lydelse fick

utslag eller beslut i handräckningsmål verkställas under samma förutsätt-

ningar. Den nya lydelsen innebär att interimistiska beslut i mål om särskild

handräckning enligt 63 § BfL inte är uttryckligen nämnda i 3 kap. 12 § UB.

I 63 § BfL anges att i mål om särskild handräckning får den sökta åtgärden

beviljas omedelbart, om sökanden yrkar det och gör sannolikt att saken inte

tål uppskov. I propositionen till BfL uttalade jag i specialmotiveringen till 63

56

§: ”Att åtgärden får beviljas omedelbart betyder att svaranden dessförinnan Prop.

varken måste delges ansökningen eller få tillfälle att yttra sig över den. Att 1990/91:126

åtgärden får beviljas betyder att den får både beslutas och verkställas.”

Regeln i 63 § torde alltså i och för sig ge stöd för att verkställa ett interimis-

tiskt beslut. Själva ramarna för verkställigheten blir emellertid inte angivna

därigenom. Avsikten är att de nya interimistiska besluten skall kunna verk-

ställas i samma utsträckning som interimistiska beslut enligt den nu gällande

handräckningslagen. För att det tydligt skall framgå att de nya interimistiska

besluten skall få verkställas såsom lagakraftägande dom men att hovrätten,

eller högsta domstolen, efter besvär skall kunna inhibera verkställigheten,

bör alltså de interimistiska besluten uttryckligen omfattas av 3 kap. 12 § UB.

Ikraftträdande

I enlighet med lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken kommer de

nu föreslagna lagändringarna att träda ikraft den dag regeringen bestämmer.

Såsom beskrivits i avsnitt 4.2 kan ikraftträdandet komma att ske vid olika

tidpunkter.

4.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken (utom 12

kap. 26 §)

8 kap. 8 §, 12 kap. 8 § och 13 kap. 26 §

Endast redaktionella ändringar har vidtagits med anledning av de nya be-

stämmelserna om betalningsföreläggande och handräckning.

8 kap. 32 §

I paragrafen ges regler om laga domstol i arrendetvister. I andra stycket hän-

visas till lagsökningslagen och handräckningslagen vad gäller forum i arren-

detvister som skall prövas enligt de lagarna. Denna hänvisning skall givetvis

inte vara kvar. Det kan inte heller anses påkallat med någon erinran i denna

lagtext om att vissa arrendetvister kan handläggas enligt BfL och att det finns

särskilda forumregler i den lagen. Den nuvarande hänvisningen kan alltså

saklöst utgå.

Övergångsbestämmelser

Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för mål i den summariska processen

som inletts enligt den gamla ordningen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden

I 17 § ges regler om forum i tvister om fiskearrenden. På samma sätt som

beskrevs nyss beträffande arrendetvister (avsnitt 4.4) görs för närvarande en

hänvisning till lagsökningslagen och handräckningslagen. Denna hänvisning

kan även här utgå.

Övergångsbestämmelser

Den nuvarande hänvisningen skall alltjämt gälla i mål som inleds enligt den

nu gällande ordningen.

57

4.6 Förslaget till lag om betalningsföreläggande för Prop.

fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av 1990/91:126

statens va-nämnd

Allmänt

Handläggningen av betalningsmål inom den summariska processen är att se

som ett alternativ till det vanliga tvistemålsförfarandet vid tingsrätt. Om en

tvist enligt särskilda regler skall handläggas av någon annan myndighet än

tingsrätt, får den därför inte utan vidare handläggas inom ramen för den

summariska processen. I stället är detta möjligt bara om det finns särskilda

regler som tillåter det.

I gällande rätt finns två lagar som öppnar möjlighet att handlägga mål

inom ramen för den summariska processen vid tingsrätt, trots att tvister om

sådana anspråk egentligen skall handläggas av annan myndighet än tingsrätt.

Det är dels lagen (1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för

fordringsanspråk i anställningsförhållanden, dels lagen (1976:841) om betal-

ningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd.

Om enligt nu gällande ordning gäldenären i ett mål om lagsökning eller

betalningsföreläggande bestrider ansökningen, skall målet under vissa om-

ständigheter hänskjutas till rättegång. Om gäldenären ansöker om återvin-

ning mot ett avgörande som meddelats i den summariska processen, skall

målet också gå till rättegång. Om den tingsrätt som handlagt målet i den

summariska processen inte är behörig att handlägga målet efter hänskju-

tande eller återvinning, skall tingsrätten överlämna målet till en behörig

myndighet. I de fall som behandlas i detta avsnitt är det till arbetsdomstolen

resp, statens va-nämnd målet skall överlämnas.

Av lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen)

framgår i vilka fall arbetstvister skall handläggas av tingsrätt resp, arbets-

domstolen som första instans; därvid bortses från handläggningen på det

summariska stadiet. Kort uttryckt skall målet handläggas av arbetsdomsto-

len som första instans, om talan väckts av en arbetsgivar- eller arbetstagaror-

ganisation eller av en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal, och i

andra fall av tingsrätt. Har talan väckts vid tingsrätt av en enskild arbetsgi-

vare eller arbetstagare, skall dock i vissa fall organisationen beredas tillfälle

att föra talan vid arbetsdomstolen. Det är den tingsrätt där talan väckts som

har att ombesörja att organisationen bereds tillfälle att föra talan i arbets-

domstolen. Om organisationen förklarar att den vill föra talan i arbetsdom-

stolen, skall målet överlämnas dit. I annat fall skall målet handläggas vid

tingsrätten.

Beslut att överlämna mål till arbetsdomstolen får inte överklagas. Om ar-

betsdomstolen finner att den inte är behörig att handlägga målet, skall detta

återförvisas till den domstol som överlämnat det (dock inte om det är högsta

domstolen som har överlämnat målet till arbetsdomstolen).

Bestämmelser om va-nämndens kompetensområde finns i 1 § lagen

(1976:839) om statens va-nämnd. I 2 § lagen om betalningsföreläggande för

fordringar som skall prövas av statens va-nämnd finns regler om överläm-

nande av mål till va-nämnden och återförvisning av mål från va-nämnden,

58

vilka i princip är lika med dem som nu redogjorts för när det gäller arbets-

domstolen.

I den nya summariska processen enligt BfL handläggs målen hos krono-

fogdemyndigheten. De mål som gäller penningfordran handläggs i ett enhet-

ligt förfarande, som kallas betalningsföreläggande. Någon motsvarighet till

institutet lagsökning finns inte längre i den summariska processen. Om sva-

randen bestrider ansökningen, skall målet på sökandens begäran överläm-

nas till tingsrätt. Om svaranden ansöker om återvinning mot kronofogde-

myndighetens utslag i ett mål om betalningsföreläggande, skall målet också

överlämnas till tingsrätt. Med tingsrätt förstås därvid även arbetsdomstolen

och statens va-nämnd för de mål som skall handläggas där (5 § BfL).

Om den tingsrätt som mottar ett mål om betalningsföreläggande från en

kronofogdemyndighet finner att det inte framgår av handlingarna att den är

behörig att handlägga målet, skall tingsrätten lämna målet vidare till en an-

nan tingsrätt eller annan myndighet som kan vara behörig (61 § BfL). För

denna ordning finns i korthet följande skäl.

De mål om penningfordran som överlämnas från kronofogdemyndighet

till tingsrätt enligt BfL är av dispositiv natur och för de flesta av dem gäller

inga tvingande forumregler. Det är meningen att kronofogdemyndigheten

själv - med ledning av de uppgifter som framgår av handlingarna i målet -

skall bestämma vart ett mål skall överlämnas. Det vilar därför ett ansvar på

myndigheten att se till att målet hamnar rätt i den meningen att det skall

finnas någon forumregel som ger behörighet för den mottagande tingsrätten

att handlägga målet. Annars är risken stor att svaranden kan göra en befogad

foruminvändning vid tingsrätten, till följd varav målet måste avvisas. Den

nya ordningen innebär också att den mottagande tingsrätten, om den vid sin

granskning av handlingarna i något fall skulle finna att dessa inte utvisar nå-

gon omständighet som kan göra tingsrätten behörig, skall lämna målet vi-

dare till en annan tingsrätt eller annan myndighet som enligt vad handling-

arna utvisar är behörig. Att målet i denna situation inte skall återförvisas till

kronofogdemyndigheten motiveras med att målet, i det skede till vilket det

då kommit, aldrig slutligt skall handläggas där. Det är därför en mera prak-

tisk ordning att den mottagande myndigheten i stället själv lämnar målet vi-

dare till rätt instans.

1 propositionen angående den nya summariska processen (prop.

1989/90:85 s. 142) uttalade jag avsikten att de arbetstvister och va-mål som

överlämnas från den summariska processen så långt det är lämpligt skall

följa samma mönster som jag nu beskrivit för de vanliga betalningsmålen. I

den därefter remitterade promemorian gjordes bedömningen att det - med

tanke på de förhållandevis stora tekniska förändringar som krävs - är lämpli-

gast att ersätta den nu gällande lagen om lagsökning och betalningsföreläg-

gande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden med en helt ny lag.

Och därvid skulle den särskilda lagen om betalningsföreläggande för ford-

ringar som skall prövas av statens va-nämnd med fördel kunna upphävas och

behövliga regler inarbetas i den nya lagen.

Någon remissinstans har föreslagit att behövliga regler om förfarandet i

stället skall inarbetas i arbetstvistlagen resp, lagen om statens va-nämnd. Jag

Prop.

1990/91:126

59

anser emellertid att det är mindre lämpligt att belasta dessa lagar med regler Prop.

som i stor utsträckning gäller förfarandet hos kronofogdemyndigheten. 1990/91:126

Det har vid remissbehandlingen också från något håll framförts tanken att

inarbeta reglerna i BfL. Men detta skulle på motsvarande sätt belasta BfL

med ett flertal specialregler för förfarandet vid arbetsdomstolen och statens

va-nämnd. Jag förordar alltså en lagteknisk lösning som i likhet med den nu

gällande innebär en fristående reglering.

Några remissinstanser har uttryckt tveksamhet till promemorians förslag

att reglera arbetstvisterna och va-målen i en och samma lag. Man menar att

en sådan reglering riskerar att bli otydlig. Själv anser jag att det har både

lagtekniska och pedagogiska fördelar att samla alla regler som gäller över-

lämnande av mål till annan myndighet än tingsrätt i en enda lag. Däremot

håller jag med remissinstanserna om att lagens rubrik bör göras mera beskri-

vande än enligt promemorian. Som rubrik föreslår jag lag om betalningsföre-

läggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av sta-

tens va-nämnd.

1§

Enligt denna paragraf, som med ett par redaktionella ändringar motsvarar 1

§ i 1974 års lag, öppnas betalningsföreläggandesystemet även för fordringar

där tvist om anspråket skulle handläggas av arbetsdomstolen. Paragrafen in-

nebär vidare att de vanliga reglerna i BfL gäller för handläggningen vid kro-

nofogdemyndigheten även i nu aktuella mål (se 3 § 1974 års lag). Vad som i

BfL sägs om tingsrätt skall därvid i tillämpliga delar i stället avse arbetsdom-

stolen (5 § BfL). Den sistnämnda hänvisningen medför bl.a. att kronofogde-

myndighetens beslut att överlämna ett mål till arbetsdomstolen inte får över-

klagas (56 § BfL).

Av före varande paragraf följer vidare att reglerna i 55-57 §§ BfL om att

kronofogdemyndighetens beslut i vissa fall skall överklagas till hovrätten gäl-

ler även i nu aktuella mål (se 1 § andra stycket 1974 års lag). Att talan i mål

som överlämnats till arbetsdomstolen skall anses väckt när ansökan om be-

talningsföreläggande gjordes hos kronofogdemyndigheten följer av 60 §

jämförd med 5 § BfL (se 2 § sista stycket 1974 års lag).

Arbetsdomstolen har i sitt remissvar påpekat att det råder viss osäkerhet

om huruvida 1974 års lag omfattar en organisations anspråk för egen del

gentemot en part på motsidan. Att en sådan tvist är en arbetstvist är visserli-

gen klart, men det är tveksamt om det är fråga om anspråk i anställningsför-

hållande (jämför rubriken till 1974 års lag). Med den nya lagrubrik som jag

nu föreslår försvinner den rent språkliga tveksamheten. Och såsom arbets-

domstolen har anfört finns det knappast några sakliga skäl för att undanta

de nu aktuella anspråken från lagens tillämpningsområde.

2§

Första stycket motsvarar, med en redaktionell anpassning till BfL, helt 2 §

första stycket i 1974 års lag. Regleringen syftar till att säkerställa den rätt

som organisationerna på arbetsmarknaden har i vissa fall att vid arbetsdom-

stolen föra en medlems talan. I det nya systemet är det alltså kronofogde-

60

myndighetens uppgift att bereda organisationen i fråga tillfälle att uppge om Prop.

den vill föra medlemmens talan vid arbetsdomstolen. Om organisationen då 1990/91:126

förklarar att den vill föra talan vid arbetsdomstolen, skall kronofogdemyn-

digheten överlämna målet dit. I annat fall skall målet överlämnas till en

tingsrätt.

Några remissinstanser har ställt frågan vad en tingsrätt skall göra om kro-

nofogdemyndigheten överlämnar ett mål av den aktuella typen till tingsrät-

ten utan att ha kommunicerat med vederbörande organisation. Det torde

även utan någon särskild lagregel få ankomma på tingsrätten att i denna si-

tuation under hand ta kontakt med kronofogdemyndigheten och begära

komplettering innan det avgörs var målet skall handläggas.

Arbetsdomstolen har i sitt remissvar erinrat om att hanteringen av mål om

betalningsföreläggande där sökanden är en arbetsgivare som själv har slutit

kollektivavtal inte är reglerad vare sig i 1974 års lag eller i promemorians

förslag. Det skulle därför - synes arbetsdomstolen mena - möjligen vara

tveksamt om ett sådant mål skall överlämnas till en tingsrätt eller till arbets-

domstolen. Genom arbetsdomstolens avgörande AD 1978 nr 158 torde

emellertid vara tillräckligt klarlagt att ett mål i en sådan situation skall över-

lämnas till arbetsdomstolen endast om arbetsgivaren begär det. Därför finns

det inte något behov av att lagreglera frågan.

I andra stycket föreslås en specialregel i fråga om omfattningen av arbets-

domstolens prövning av sin behörighet i mål som överlämnats till domstolen

från en kronofogdemyndighet. Regeln motsvarar i detta avseende gällande

rätt (se 2 § andra stycket 1974 års lag). Bakgrunden till särregeln, enligt vil-

ken arbetsdomstolen skall lämna målet vidare till en tingsrätt endast om den

finner sig inte vara behörig att handlägga det, är följande.

Som nämndes tidigare skall en tingsrätt i motsvarande situation lämna ett

mål vidare om den finner att det inte framgår av handlingarna att den är behö-

rig att handlägga målet. Skälen för denna ordning har nyss redovisats. Ar-

betsdomstolens prövning av sin behörighet är emellertid av annan art än den

prövning som en tingsrätt har att göra i ett vanligt kravmål. Arbetsdomstolen

får enligt tvingande regler bara pröva vissa sorters tvister och måste därför

självmant pröva sin behörighet i varje mål. Vad parterna anför i forumfrågan

är alltså normalt inte avgörande. Eftersom arbetsdomstolen således i varje

mål självmant måste komma fram till en definitiv ståndpunkt i behörighets-

frågan är den lämpligaste ordningen att arbetsdomstolen - i analogi med vad

som gäller för närvarande - skall lämna målet vidare endast när den faktiskt

funnit att den inte är behörig. Regeln är främst tillämplig i mål som överläm-

nats till arbetsdomstolen från kronofogdemyndighet (36 och 54 §§ BfL) och

i mål som överlämnats från en tingsrätt (61 § BfL).

Liksom enligt nuvarande ordning får arbetsdomstolen inte underlåta att

handlägga målet i den udda situationen att det är högsta domstolen som

överlämnat målet till arbetsdomstolen. Detta anges i sista meningen.

3§

I paragrafen anges att ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndighe-

ten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och

61

avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om

anspråket skall prövas av statens va-nämnd. Hänvisningen ersätter den nu-

varande lagen i ämnet från år 1976. Regleringen innebär att mål, som på

sökandens begäran eller efter ansökan om återvinning skall överlämnas från

kronofogdemyndigheten till tingsrätt, i dessa fall i stället skall överlämnas

till statens va-nämnd (5, 36 och 54 §§ BfL). I övrigt hänvisas i denna del till

specialmotiveringen till 1 §. I paragrafens sista mening har tagits in en regel

rörande överlämnandet av mål från statens va-nämnd till tingsrätt (jämför

specialmotiveringen till 2 § andra stycket). 61 § BfL är tillämplig på denna

situation. Det innebär att va-nämndens beslut att lämna ett mål till tingsrätt

inte får överklagas. Därmed bör man enligt min mening kunna avstå från en

motsvarighet till regeln i 2 § i 1976 års lag om att frågan om nämndens behö-

righet inte får tas upp på nytt, sedan nämnden en gång prövat frågan om

att återförvisa målet till den domstol som överlämnat målet till nämnden. 1

Prop.

1990/91:126

praktiken lär det nämligen knappast komma i fråga att en domstol lämnar

tillbaka ett mål till va-nämnden sedan denna en gång förklarat sig obehörig

att handlägga målet.

Övergångsbestämmelser

Äldre regler föreslås fortfarande gälla övergångsvis för mål om lagsökning

och betalningsföreläggande som inletts före ikraftträdandet.

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om statens va-

nämnd

I 6 § har gjorts en redaktionell ändring.

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om skiljemän

I 1 § andra stycket sägs för närvarande att skiljemän inte får uppta en fråga,

varom rättegång eller lagsökning pågår, dock att rättegång ej hindrar skilje-

mannaförfarande, där anmälan om målets nedläggande skett hos rättens

ordförande.

Institutet lagsökning är utmönstrat i den nya summariska processen. Det

bör i förevarande sammanhang i fortsättningen vara tillräckligt att tala om

att rättegång pågår. I flera rättsfall har nämligen fastslagits att begreppet rät-

tegång i sammanhang med lis pendens (jämför 13 kap. 6 § RB) innefattar

även den summariska processen, jämför t.ex. NJA 1957 s. 52 och 1975 s.

200.

Den gamla formuleringen om målets nedläggande bör också ändras. I stäl-

let bör det anges att skiljemannaförfarande inte hindras om talan i målet har

återkallats. Att litispendenseffekten på nytt inträder, om återkallelsen åter-

tas med bindande verkan är självklart.

Några övergångsbestämmelser torde inte behövas.

62

4.9 Förslagen till lag om ändring i växellagen och Prop.

checklagen 1990/91:126

71 § växellagen och 53 § checklagen

I resp, paragrafs första stycke har preskriptionsreglerna anpassats till den nya

lagstiftningen om summarisk process. Möjligheten till preskriptionsavbrott

genom lagsökning har sålunda utmönstrats. I stället har tagits in en regel om

att preskriptionen avbryts genom delgivning av ansökan om betalningsföre-

läggande; det är självfallet rimligt att en ansökan om betalningsföreläggande

i nu förevarande hänseende jämställs med en stämningsansökan. En förut-

sättning är givetvis att växeln resp, checken åberopas i det mål som delgiv-

ningen avser.

93 § växellagen och 71 § checklagen

Paragraferna innehåller regler för forum i växel- och checkmål. Sålunda gäl-

ler de vanliga tvistemålsreglerna i RB även i växel- och checkmål. Därutöver

innehåller paragraferna i sin nuvarande lydelse en hänvisning till lagsök-

ningslagen för forumvalet i de fall talan anhängiggörs genom ansökan om

lagsökning. När nu institutet lagsökning försvinner och motsvarande mål -

målen om betalningsföreläggande - inte kommer att anhängiggöras vid dom-

stol utan vid kronofogdemyndighet, saknas anledning att här behålla någon

erinran om var och hur dessa mål anhängiggörs. Här kommer i stället de all-

männa forumreglerna i 6 § BfL att gälla, något som i praktiken nästan un-

dantagslöst torde leda till samma resultat.

Övergångsbestämmelser

Äldre föreskrifter skall gälla för mål om lagsökning som inletts före ikraftträ-

dandet.

4.10 Förslagen till lag om ändring i konkurslagen,

räntelagen och lagen om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter

I de berörda lagrummen har vidtagits redaktionella ändringar som är föran-

ledda av den nya lagstiftningen om betalningsföreläggande och handräck-

ning. Tillägget i tredje stycket i 3 kap. 9 § konkurslagen avser de fall då talan

av eller mot gäldenären förs i ett mål om betalningsföreläggande eller hand-

räckning. Det innehåller en uttrycklig föreskrift om att kronofogdemyndig-

heten då intar samma ställning som domstolen när det gäller underrättelser

enligt paragrafen.

Övergångsbestämmelser

Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla för mål som anhängiggjorts före

ikraftträdandet.

63

4.11 Förslagen till lag om ändring i jordabalken (12 kap. 26 Prop.

§), lagen om enskilda vägar, lagen om rätt till fiske, 1990/91:126

naturvårdslagen, miljöskyddslagen, bostadsrättslagen,

väglagen, lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

gruvlagen, lagen om vissa mineralfyndigheter, lagen om

vissa rörledningar, vattenlagen, lagen om vissa

torvfyndigheter, plan- och bygglagen, lagen om

kulturminnen m.m., begravningslagen samt minerallagen

I de aktuella lagrummen finns för närvarande regler om handräckning och

hänvisning görs, i de flesta fall uttryckligen, till reglerna i 17 § handräck-

ningslagen. De föreslagna ändringarna går ut på att särskild handräckning i

fortsättningen skall kunna meddelas av kronofogdemyndigheten enligt BfL.

Även ett par andra ändringar av redaktionell natur har företagits.

Regeringen har i en proposition (1990/91:92) föreslagit en ny bostadsrätts-

lag. Enligt förslaget skall denna lag träda i kraft den 1 juli 1991. Förslaget till

ny bostadsrättslag innehåller bestämmelser om handräckning som hänvisar

till den nu gällande handräckningslagen. Behovet av ändringar i den nya bo-

stadsrättslagen så att den i stället kommer att hänvisa till BfL torde få upp-

märksammas under riksdagsbehandlingen. Liknande situationer kan

komma att uppstå även i andra lagstiftningsärenden.

Övergångsbestämmelser

Äldre föreskrifter skall gälla för mål om handräckning som inletts före ikraft-

trädandet.

4.12 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4)

föreslås den ändringen i 6 § första stycket utsökningsregisterlagen att regist-

ret skall få innehålla uppgifter om gäldenärens arbetsgivare. Formuleringen

som används är uppgifter om ”arbetsgivare eller annan utbetalare av ersätt-

ning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § UB”. I de sistnämnda lagrummen

anges vilka former av lön eller annan ersättning som får tas i anspråk genom

utmätning resp, införsel.

4.13 Förslaget till lag om register för

betalningsföreläggande och handräckning

Författningsregleringen

Den summariska processen skall hos kronofogdemyndigheterna skötas med

hjälp av ADB-teknik. Som nämnts i den allmänna motiveringen bör de frå-

gor som rör ADB-register för den summariska processen regleras i lagform.

Det ADB-register som för närvarande finns inom exekutionsväsendet -

utsökningsregistret - regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617). Regist-

ret används huvudsakligen som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas

handläggning av mål om verkställighet enligt UB och andra författningar.

I utsökningsregistret finns uppgifter om redan fastställda skulder och

64

andra förpliktelser. Den summariska processen däremot ligger på ett tidi-

gare stadium av indrivningsförfarandet. Ansökningarna syftar i första hand

till att få till stånd en exekutionstitel. Det är viktigt, inte minst för den en-

skilde svaranden, att man i registersammanhang noga skiljer mellan fast-

ställda förpliktelser och påstådda förpliktelser. Därför måste det finnas en

rågång mellan ett register för den summariska processen och utsökningsre-

gistret. Detta bör också komma till uttryck i författningsregleringen. Regis-

terfrågorna för den summariska processen bör därför inte regleras i utsök-

ningsregisterlagen utan - som föreslås i promemorian - i en särskild register-

lag.

Registrets ändamål och huvudsakliga uppbyggnad (1 §)

Det främsta ändamålet med ett register för den summariska processen skall

naturligtvis - i enlighet med vad som framgår av 1 § - vara att främja en

rationell handläggning av målen. Men registret måste också kunna användas

för tillsyn, planering och uppföljning av verksamheten och för statistik av

olika slag. Och för de sistnämnda ändamålen måste registret få uttnyttjas

inte bara av kronofogdemyndigheterna, utan också av RSV i dess egenskap

av centralmyndighet för exekutionsväsendet. Om dessa grundläggande för-

hållanden har det rått allmän enighet vid remissbehandlingen av promemo-

rian.

Vissa uppgifter i registret bör också få användas som underlag för verkstäl-

lighet enligt UB. Som tidigare har nämnts skall kronofogdemyndigheten

normalt självmant genast verkställa utslagen i målen om betalningsföreläg-

gande och handräckning. Det är tänkt att uppgifterna om utslagen i målen

skall överföras maskinellt från det nu aktuella registret till utsökningsregist-

ret. En annan verkställighetsaspekt har berörts i den allmänna motiveringen

(avsnitt 2.3). Det gäller behovet av att vid senare verkställighetsansökningar

ta fram uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande. Detta behand-

las närmare i ett senare avsnitt om gallring av uppgifter ur registret.

När det gäller frågan om det bör föras ett register för var och en av de 24

kronofogdemyndigheterna eller ett enda, för hela riket gemensamt register

kan följande sägas. Mindre register har fördelar från integritetssynpunkt, ef-

tersom allmänhetens möjligheter att vid ett och samma tillfälle ta del av upp-

gifter i mål i den summariska processen självfallet påverkas av ett registers

omfattning. Om man väljer en modell med ett separat register för varje kro-

nofogdemyndighet, betyder inte det att man rent fysiskt måste ha lika många

olika databaser, utan registren kan hållas tekniskt åtskilda inom ramen för

samma databas.

Bestämmande för huruvida registret bör vara rikstäckande eller regionalt

är vilka krav den tilltänkta handläggningen ställer. Datalagens utgångspunkt

är att endast den som behöver ett personregister i sin verksamhet skall kunna

förfoga över det - alltså påverka dess innehåll - och ha åtkomst till det.

Det är endast kronofogdemyndigheterna som i egentlig mening skall

handlägga målen i den summariska processen och fatta olika typer av beslut

i målen. Varje myndighet skall bara handlägga de mål som anhängiggjorts

hos den. Vissa kontakter behöver givetvis tas mellan kronofogdemyndighe-

Prop.

1990/91:126

65

terna. Det kan gälla t.ex. överflyttning av mål från en kronofogdemyndighet

till en annan och vidarebefordran av felsända handlingar eller uppgifter. Så-

dant torde emellertid kunna ombesörjas utan att varje kronofogdemyndig-

het har tillgång via ADB till uppgifter i målen hos de andra myndigheterna.

Vidare bör RSV, som strax närmare skall utvecklas, av effektivitetsskäl ha

ett flertal servicefunktioner på olika stadier av målens handläggning. Inte

heller dessa funktioner förutsätter att man tillskapar ett enda rikstäckande

register. Mot denna bakgrund ställer jag mig bakom den i promemorian för-

ordade och vid remissbehandlingen allmänt godtagna lösningen att varje

kronofogdemyndighet får sitt eget register för den summariska processen.

Förfoganderätt och registeransvar (2 §)

I ett system där varje kronofogdemyndighet har sitt eget register för den

summariska processen är det till en början självklart att varje myndighet

skall ha förfoganderätt och registeransvar i datalagens mening för sitt eget

register. En bestämmelse om kronofogdemyndigheternas registeransvar har

förts in i första meningen i 2 §.

En fråga som under lagstiftningsärendets beredning varit föremål för de-

lade meningar är om RSVs befattning med registren i den summariska pro-

cessen och med målen i övrigt bör föranleda att även RSV tilläggs ett registe-

ransvar för kronofogdemyndigheternas register. Den frågan måste självfallet

bedömas mot bakgrund av vilka uppgifter RSV skall ha i det nya systemet.

I promemorian förutsågs att RSV i sin egenskap av centralmyndighet

skulle ha visst behov av att ha tillgång till registret för den summariska pro-

cessen. Det gällde bl.a. för tillsyn och uppföljning av verksamheten och för

service av datasystemet. Detta talade enligt promemorian för att RSV borde

få viss terminalåtkomst till registret men att RSVs medverkan inte borde

medföra att verket fick något eget registeransvar. Dessa slutsatser har i stort

sett godtagits av remissinstanserna. Såvitt gäller frågan om terminalåtkoms-

ten har jag samma uppfattning. Integritetsfrågorna kan i denna del lösas ge-

nom begränsningar i RSVs terminalåtkomst, vilka behandlas i anslutning till

8 §. När det däremot gäller frågan om registeransvar för RSV har jag kommit

till motsatt uppfattning, såsom jag strax skall utveckla.

Avsevärda rationaliseringsvinster kan uppnås, om RSV lämnar kronofog-

demyndigheterna service inom ramen för ADB-systemet i olika moment i

målens handläggning, dels vid mottagandet av mål via ADB-medium, dels i

samband med olika beslut som kronofogdemyndigheten fattar vid handlägg-

ningen av målen, dels vid gallring av målen.

Ett viktigt led i en rationell summarisk process är att ansökningar kan gö-

ras med hjälp av ADB-medium (jämför 9 § andra meningen BfL). Bl.a. av

tekniska skäl är det mest ändamålsenligt att sådana ansökningar lämnas cen-

tralt till RSV för vidare befordran till kronofogdemyndigheternas register.

Genom att RSV på detta sätt tillför registren nya mål påverkar RSV innehål-

let i registren. Under ärendets beredning har diskuterats huruvida man - om

man skulle vilja undvika ett registeransvar för RSV - skulle kunna åstad-

komma en ordning enligt vilken kronofogdemyndigheterna med hjälp av

ADB själva hämtar målen hos RSV. Det har emellertid visat sig att detta

Prop.

1990/91:126

66

skulle leda till fördröjningar och avsevärda komplikationer i hanteringen

utan att några vinster utifrån de värderingar som ligger bakom datalagen

skulle uppnås. Det enda rationella är därför att RSV självt tillför kronofog-

demyndigheternas register de ansökningar som lämnas in på ADB-medium.

I samband med mottagandet av de nämnda ansökningarna skall - enligt

de planer man arbetar efter - RSV före överföringen till kronofogdemyndig-

heternas register göra dels en maskinell kontroll av att det mottagna materia-

let är tekniskt möjligt att överföra, dels lämna förslag till diarienummer hos

myndigheten. Denna befattning innebär inte att något personregister i data-

lagens mening inrättas hos RSV. Jag vill nämna att det i ett tidigare skede av

ärendets beredning föreslogs att en sorts mottagningsregister skulle inrättas

hos RSV. Men detta förslag byggde på delvis andra förutsättningar, bl.a. att

RSV skulle göra en mer omfattande bearbetning av bandansökningarna.

När det gäller RSVs befattning i övrigt med målen i den summariska pro-

cessen kan man förutse att stora rationaliseringsvinster kan uppnås, om före-

lägganden och utslag som beslutas hos kronofogdemyndigheterna kan fram-

ställas och expedieras centralt genom medverkan av RSV. Man arbetar nu

efter att en sådan ordning skall genomföras. Denna befattning med målen

kräver att RSV får tillföra registren bekräftelser på att de av kronofogde-

myndigheterna beställda åtgärderna har utförts.

Även vid gallringen av registren (jämför 11 §) är det en förutsättning för

en rationell handläggning att åtgärderna kan utföras maskinellt, vilket åt-

minstone med nuvarande tekniska förutsättningar kräver medverkan av

RSV.

Den befattning med målen i den summariska processen, som RSV enligt

den nu lämnade redogörelsen bör ha, medför att RSV på olika sätt och i

olika skeden av handläggningen kommer att kunna påverka innehållet i kro-

nofogdemyndigheternas register, utan att man rubbar det grundläggande

förhållandet att själva handläggningen av målen sker hos myndigheterna

själva. Starka effektivitetsskäl talar för att denna ordning genomförs. Det

är med hänsyn till den förfoganderätt över registren som RSVs befattning

innebär nödvändigt att tillägga RSV ett registeransvar i datalagens mening

för kronofogdemyndigheternas register.

Under lagstiftningsärendets beredning har diskuterats huruvida man

skulle kunna ålägga RSV endast ett begränsat registeransvar i den meningen

att RSV skulle vara ansvarigt enbart såvitt avser de uppgifter i registret som

påverkats genom verkets åtgärder. Datainspektionen har emellertid ställt sig

avvisande till en ordning med ett sådant begränsat registeransvar och därvid

främst hänvisat till att detta skulle medföra olägenheter för en enskild som

vill begära rättelse av eller skadestånd för felaktigt införda uppgifter; den

enskilde skulle enligt inspektionen i sämsta fall tvingas förebringa utredning

om vilken av de registeransvariga som förfogar över den del av registret där

felet uppstått.

De invändningar som datainspektionen haft på den här punkten kan till-

godoses, om man i stället löser frågan så att RSV tilläggs ett fullständigt re-

gisteransvar gemensamt med kronofogdemyndigheterna. Den enskilde kan

med en sådan ordning - som för övrigt principiellt överensstämmer med vad

som gäller i fråga om utsökningsregistret - vända sig till vilken av de register-

Prop.

1990/91:126

67

ansvariga som helst. Andra meningen i 2 § har utformats i enlighet med

detta. Frågan om utdrag ur registren enligt 10 § datalagen behandlas i anslut-

ning till 10 §.

Datainspektionen har i sitt kompletterande yttrande enligt 2 a § datalagen

inte haft något i och för sig att erinra mot att RSV får den nu beskrivna rollen

i målhanteringen och det angivna registeransvaret. Emellertid anför inspek-

tionen att det saknas författningsstöd för RSVs befattning med målen.

I denna fråga vill jag säga följande. Den omständigheten att RSV för kro-

nofogdemyndigheternas räkning tar emot ansökningar som görs på ADB-

medium innebär inte att man går ifrån reglerna i BfL om att ansökan om

betalningsföreläggande formellt sett görs hos kronofogdemyndigheten (jäm-

för vad som i avsnitt 2.3 sagts om samma fråga såvitt avser ansökan om ut-

mätning). För RSVs befattning med målen anser jag att det inte krävs något

stöd i lag. Men det är förstås ändå lämpligt att arbetsfördelningen mellan

kronofogdemyndigheterna och RSV läggs fast. I denna fråga avser jag att

inom kort återkomma till regeringen i samband med att jag anmäler en till-

lämpningsförordning till BfL. Därigenom kommer det också att ges författ-

ningsstöd för RSVs befattning med målen.

En ansökan om betalningsföreläggande på ADB-medium som lämnas in

till RSV kommer att anses inkommen till kronofogdemyndigheten när upp-

gifterna i ansökningen lagts in i registret och därigenom blivit tillgängliga för

kronofogdemyndigheten (jämför vad som i avsnitt 2.3 sagts om samma fråga

såvitt avser ansökan om utmätning).

Innehållet i registren (3—7

Som nämnts skall kronofogdemyndigheternas register främst vara ett hjälp-

medel för målhanteringen. Därmed är det i stor utsträckning redan klart

vilka uppgifter registren skall få innehålla. Det är alltså - i enlighet med vad

som anförts i promemorian - främst fråga om grundläggande uppgifter om

parterna, såsom deras namn, adress och person- eller organisationsnummer,

uppgifter om ombud, ställföreträdare och ingivare, grundläggande identifi-

kationsdata om målen, uppgifter om yrkandena i målen - inklusive givetvis

svarandens eventuella bestridande - och grunderna för dessa, uppgifter om

handlingar som ges in eller skickas ut eller muntliga besked som lämnas i

målen, uppgifter som behövs för bevakning av delgivning och frister samt

uppgifter om utslag och beslut i målen.

Såsom RSV påpekat i sitt remissvar finns det också behov av att registrera

en del uppgifter av teknisk och administrativ art. Det är t.ex. fråga om kod-

beteckningar för de ingivare som i enlighet med meddelade tillstånd ger in

ansökningar på ADB-medium. Kodbeteckning behövs här för att möjliggöra

kontroll av hur dessa ingivare efterlever villkoren i sina tillstånd m.m. Vi-

dare är det fråga om sådana uppgifter som beteckningar för de olika krono-

fogdemyndigheterna samt olika slag av referensnummer.

Reglerna i 3—7 §§ har utformats i enlighet med det nu sagda.

Terminalåtkomst

Som konstaterats skall varje kronofogdemyndighet ha terminalåtkomst till

uppgifterna i sitt register. Även RSV bör - som tidigare nämnts - i princip

Prop.

1990/91:126

68

ha terminalåtkomst till kronofogdemyndigheternas register. Begränsningar

i RSVs möjligheter att söka i registren behandlas i anslutning till 8 §.

RSV har i sitt remissvar anfört att det finns behov för kronofogdemyndig-

heterna att ha terminalåtkomst till vissa uppgifter som gäller mål vid andra

kronofogdemyndigheter, nämligen uppgift om aktuella delgivningsadresser

till svaranden.

En annan idé när det gäller att underlätta delgivningsarbetet som har kom-

mit upp vid beredningen av detta ärende är att samordna delgivningen i flera

pågående mål mot samma svarande. Om målen pågår vid olika kronofogde-

myndigheter är det en förutsättning för samordningen att kronofogdemyn-

digheten har terminalåtkomst till uppgifter om att mål mot samma svarande

pågår vid någon annan kronofogdemyndighet.

Datainspektionen har under ärendets beredning anfört att den sålunda

föreslagna terminalåtkomsten till uppgifter om mål vid andra kronofogde-

myndigheter motverkar just det syfte man velat uppnå genom att inrätta re-

gionala register i stället för ett rikstäckande register, nämligen att begränsa

den mängd registeruppgifter som allmänheten kan ta del av vid ett och

samma tillfälle. Enligt inspektionen kan ett intresse från borgenärssynpunkt

att ta del av registeruppgifterna gälla uppgifter om ansökningar om betal-

ningsföreläggande mot fysiska personer som inte är näringsidkare; sådana

uppgifter erhålls nämligen inte från kreditupplysningsföretagen. Med den

föreslagna regleringen skulle allmänheten med stöd av offentlighetsprinci-

pen kunna få uppgift om en viss person förekommer i en kronofogdemyndig-

hets register och därutöver om samma person förekommer hos någon annan

kronofogdemyndighet i landet. Inspektionen förklarar sig med skärpa av-

styrka en sådan reglering.

Som datainspektionen anfört skulle den föreslagna regleringen innebära

en ökning av den mängd information om en viss svarande som blir tillgänglig

vid ett och samma tillfälle för en kronofogdemyndighet och därmed också

för allmänheten med stöd av offentlighetsprincipen. Det är i viss mån osä-

kert vilka vinster som i praktiken kan göras genom att man låter en krono-

fogdemyndighet för delgivningsändamål få terminalåtkomst till uppgifter ur

andra kronofogdemyndigheters register. Med hänsyn härtill bör förslagen nu

inte genomföras mot datainspektionens bestämda avstyrkande. Det bör

emellertid erinras om att det är av mycket stor vikt för en effektiv summarisk

process att delgivningen med svaranden kan genomföras utan stor tidsut-

dräkt eller andra problem. Därför bör inget hindra att dessa frågor tas upp

på nytt, sedan erfarenheter vunnits av det nya systemet.

Sökbegrepp (8 §)

Kronofogdemyndigheterna bör - som framgår av 8 § första stycket - i sina

egna register få använda flertalet uppgifter i registret som sökbegrepp. En

uttömmande uppräkning har gjorts i lagtexten. Sålunda har angivits att som

sökbegrepp får användas endast namn, personnummer, organisationsnum-

mer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnum-

mer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för

målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art.

Prop.

1990/91:126

69

En konsekvens av att låta även RSV ha terminalåtkomst till uppgifter ur Prop.

kronofogdemyndigheternas register är att dessa uppgifter också blir tillgäng- 1990/91:126

liga hos RSV för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, såsom denna

kommer till uttryck i 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. För

att begränsa olägenheterna i integritetshänseende av detta bör, som tidigare

nämnts, RSV inte få använda uppgifter om svaranden eller sökanden som

sökbegrepp i registren. I andra stycket har därför RSVs terminalåtkomst be-

gränsats i enlighet med vad som nu sagts.

För statistikändamål och liknande bör även andra uppgifter kunna få an-

vändas som sökbegrepp. I tredje stycket har därför tagits in ett bemyndigande

för regeringen att bestämma att även andra uppgifter får användas som sök-

begrepp för sådana ändamål.

Såsom anförs i promemorian är det inte aktuellt att låta några andra myn-

digheter än kronofogdemyndigheterna och RSV få terminalåtkomst till re-

gistren.

Utlämnande av uppgifter (9—10 §§)

19 § tas upp vissa bestämmelser om utlämnande på ADB-medium av uppgif-

ter ur ett register. Utlämnande får först och främst ske för redovisning till

sökanden i målet. I övrigt får, efter förebild i t.ex. utsökningsregisterlagen,

utlämnande ske endast om det följer av författning eller särskilt har medgi-

vits av regeringen. Regeringen får också uppdra åt datainspektionen att

lämna sådant medgivande beträffande uppgifter som inte omfattas av sekre-

tess.

Som tidigare har framgått skall varje kronofogdemyndighet vara registe-

ransvarig för sitt register. Detta innebär också att varje kronofogdemyndig-

het för sitt register blir skyldig att på begäran av enskilda lämna underrät-

telse om innehållet i sådana personuppgifter om dem som ingår i registret

(10 § datalagen).

Särskilda överväganden krävs när det gäller frågan om även RSV skall

vara skyldigt att lämna utdrag enligt 10 § datalagen, en fråga som aktualise-

ras av att även RSV enligt den föreslagna ordningen har ett registeransvar

för kronofogdemyndigheternas register. Med hänsyn till intresset av att så

långt det går begränsa möjligheterna att via RSV kunna göra rikstäckande

sökningar på enskilda personer i registren för summarisk process, är det inte

lämpligt att utan vidare ge RSV samma skyldigheter att lämna utdrag som

kronofogdemyndigheterna har. I stället kan man - utan att det behöver med-

föra någon försämring för den enskilde som begär utdrag - lösa frågan så att

kronofogdemyndigheten lämnar det begärda utdraget enligt 10 § datalagen,

även om framställningen görs hos RSV. En bestämmelse med denna inne-

börd har tagits in i 10 §. Bestämmelsen innebär att RSV i stället får förmedla

sådana framställningar till kronofogdemyndigheten. Om en framställning

om utdrag inte är begränsad till en eller flera särskilt angivna kronofogde-

myndigheters register, måste RSV naturligtvis förmedla framställningen till

samtliga kronofogdemyndigheter. - Det bör tilläggas att datainspektionen

inte haft något att invända mot den nu föreslagna lösningen.

I det här sammanhanget skall också tas upp en fråga om försäljning av

70

uppgifter ur registren, som aktualiserats av att Svenska Inkassoföreningen i

sitt remissvar föreslagit att registerlagen bör innehålla regler av innebörd att

sådan försäljning skall vara tillåten. Vad föreningen närmast åsyftar är för-

säljning från RSV till kreditupplysningsföretag.

Frågor om myndigheternas försäljning av personuppgifter har behandlats

i den nyligen avlämnade propositionen (1990/91:60) om offentlighet, integri-

tet och ADB. I propositionen - som riksdagen ännu inte tagit ställning till -

konstateras att myndigheter inte har någon rätt att sälja personuppgifter, om

inte medgivande för detta finns i lag eller i annan ordning. Jag är inte beredd

att föreslå att försäljning skall få ske från de nu aktuella registren.

Som framgick av mina uttalanden i nämnda proposition (s. 53) finns det

dock vissa situationer där det är rimligt att en myndighet går utöver sina skyl-

digheter enligt offentlighetsprincipen och lämnar ut uppgifter på t.ex. etiket-

ter eller ADB-medium utan att det skall betraktas som försäljning. De situa-

tioner jag åsyftade var främst de där det finns ett samhällsintresse att uppgif-

terna lämnas ut. Jag nämnde RSVs uppgiftslämnande ur utsökningsregistret

till Upplysningscentralen UC AB som ett exempel på en sådan situation.

Även beträffande de nu aktuella registren kan ju sådana situationer uppstå.

Ett utlämnande måste dock givetvis vara förenligt med datalagens regler.

Inom ramen för 9 § i den nu föreslagna lagen kan t.ex. regeringen eller -

efter regeringens bemyndigande - datainspektionen medge att uppgifter får

lämnas ut på ADB-medium.

Gallring av uppgifter (11 §)

I förevarande paragraf tas upp vissa regler om gallring av uppgifter om målen

i registren.

De grundläggande identifikationsuppgifterna i målen, ansökningshand-

lingarna, eventuellt yttrande från svaranden samt delgivningsbevis torde be-

höva bevaras i dagböcker och akter av traditionellt slag. Vid gallring blir det

också aktuellt att överföra uppgifter i målen till mikrokort. I dessa frågor

avser jag att senare återkomma till regeringen.

Mot denna bakgrund torde det inte finnas behov av att i själva dataregist-

ret bevara uppgifter om ett mål mer än under en kortare övergångsperiod

efter det att målet avgjorts av kronofogdemyndigheten. Av arbetstekniska

skäl bör gallringstiden sättas till utgången av juni månad i kalenderåret efter

det att målet avgjordes.

Det finns dock skäl att göra ett undantag från denna korta gallringstid.

Som jag var inne på i avsnittet om ADB-ansökningar i verkställighetsmål

(avsnitt 2.3 i den allmänna motiveringen) är det en fördel om sökanden i

sådana mål inte behöver ge in exekutionstiteln i de fall denna är ett utslag i

ett mål om betalningsföreläggande. Detta kräver alltså att uppgifterna om

utslag i mål om betalningsföreläggande sparas i registret förhållandevis lång

tid. Jag ansluter mig till RSVs förslag att denna tid bör sättas till tre år. Där-

med har man anknutit dels till preskriptionstiden för konsumentfordringar,

dels till kreditupplysningslagens (1973:1173) regler om hur gamla uppgifter

som får användas i personupplysningssammanhang. Lagtekniskt har saken

reglerats på så sätt att gallringstiden satts till utgången av juni månad i kalen-

deråret efter det att tre år förflutit efter det år då utslaget meddelades.

Prop.

1990/91:126

71

Liksom i andra registerlagar, t.ex. utsökningsregisterlagen och tullregis-

terlagen (1990:137) bör här finnas en möjlighet för regeringen eller den myn-

dighet regeringen bestämmer att föreskriva bevarande under längre tid.

Denna ordning har införts i samband med tillkomsten av arkivlagen

(1990:782). Ett sådant bevarande skall tillgodose forskningens behov. Frå-

gan har behandlats bl.a. i propositionen (1989/90:72) om arkiv m.m., s. 52.

I andra stycket i förevarande paragraf har tagits in ett sådant bemyndigande.

Prop.

1990/91:126

Sekretessfrågor

Enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713) gäller sekre-

tess hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvår-

dande verksamhet för myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållan-

den, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om

uppgiften röjs. Domstolsverket har i sitt remissvar anfört att sekretessen en-

ligt detta lagrum torde gälla för den summariska processen vid tingsrätterna

och ifrågasatt om det inte finns ett behov av en motsvarande sekretess för

kronofogdemyndigheternas handläggning av målen i den nya summariska

processen. För egen del är jag övertygad om att behovet av sekretess för af-

färsförhållanden o.d. blir utomordentligt litet i den summariska processen.

Jag vill därför åtminstone för närvarande inte föra fram ett sådant förslag.

Datainspektionen har tagit upp frågan om behovet av sekretess inom den

summariska processen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska

förhållanden, i linje med vad som enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen gäller

inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet,

till vilken den summariska processen inte kommer att räknas.

Uppgifter som kunde tänkas behöva sådant sekretesskydd torde främst

vara uppgifter om en parts adress, telefonnummer o.d. Sådana uppgifter

omfattas inte av sekretess om de har lämnats av parterna i målet. Någon så-

dan sekretessbestämmelse bör enligt min mening inte heller tillskapas. Jag

kan nämna att datainspektionen för sin del ansett att denna fråga kan bero

tills erfarenheterna utvisat om en sådan utvidgning av sekretesskyddet är

nödvändig. Om kronofogdemyndigheten själv inhämtar uppgifter om par-

terna på annat sätt, lär det oftast bli fråga om att uppgiften inhämtas för del-

givningsändamål från någon annan myndighet. Om då sekretess råder för

uppgiften, t.ex. enligt 7 kap. 15 § (folkbokföringssekretess) eller 9 kap. 8 §

sekretesslagen (samfärdselsekretess), följer den sekretessen med till krono-

fogdemyndigheten, jämför 7 kap. 26 § samma lag. Jag finner alltså att det

inte heller i detta avseende finns behov av nya sekretessregler. För att den

rådande sekretessen skall kunna upprätthållas effektivt hos kronofogdemyn-

digheterna är det antagligen erforderligt att sekretessbelagda uppgifter

”blankas” i registret, dvs. att det anges att uppgiften får lämnas ut bara efter

särskild sekretessprövning. Det är med den lösningen inte nödvändigt att gå

in på en annan möjlighet som datainspektionen har pekat på nämligen att

förbjuda dataregistrering av vissa särskilt känsliga uppgifter.

72

Ikraftträdande

Prop.

Registerlagen bör träda i kraft samtidigt med BfL. Detta innebär att rege-

ringen även i fråga om registerlagen bör få bestämma tidpunkten för ikraft-

trädandet.

1990/91:126

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-

slår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i utsökningsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbal-

ken,

4. lag om ändring i jordabalken,

5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och

fordringar som skall prövas av statens va-nämnd,

7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,

8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

9. lag om ändring i växellagen (1932:130),

10. lag om ändring i checklagen (1932:131),

11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),

12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),

13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter,

14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,

15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,

16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),

19. lag om ändring i väglagen (1971:948),

20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av

avfall i vatten,

21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),

22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,

23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,

28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) samt

31. lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.

73

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram.

Prop.

1990/91:126

74

Bilaga 1 Prop.

1990/91:126

Förslaget till registerlag i departementspromemorian (Ds

1990:56) Följdlagstiftning med anledning av den nya

summariska processen

Förslag till

Lag om register för summarisk process

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (summarisk pro-

cess) skall varje kronofogdemyndighet föra ett register med hjälp av auto-

matisk databehandling. Registret får användas även för tillsyn, planering

och uppföljning av verksamheten samt för framställning av statistik.

Förfoganderätt och åtkomst

2 § Varje kronofogdemyndighet förfogar över sitt register. Riksskatteverket

får för kronofogdemyndighetens räkning ta emot ansökningar som görs på

medium för automatisk databehandling och föra in dessa i registret.

3 § Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till registren.

Registrets innehåll

4 § Registret skall innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.

Förs partens talan av ställföreträdare, skall registret innehålla uppgifter om

denne.

5 § För en fysisk person skall i registret anges

1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-

nummer saknas, särskilt registreringsnummer,

2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-

givning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,

4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.

6 § För en juridisk person skall i registret anges firma, adress, telefonnum-

mer och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer

saknas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföre-

trädare får anges uppgifter enligt 5 §.

För ett dödsbo får även registreras den avlidnes personnummer.

7 § Företräds en part av ett ombud, skall i registret anges ombudets namn,

adress och telefonnummer.

8 § Utöver de uppgifter som anges i 5-7 §§ får registret innehålla uppgifter

om

1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och

saken,

2. yrkanden som framställs i målet och grunden för dem,

3. handlingar som inkommer i målet,

75

4. handlingar som skickas ut i målet,

5. delgivning och frister,

6. beslut och utslag som meddelas i målet,

7. annat som tillförs målet.

Sökbegrepp

9 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, per-

sonnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, målnum-

mer, målets inkomstdag och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får

som sökbegrepp använda endast målnummer, målets inkomstdag och upp-

gifter om målets art.

Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-

begrepp för de ändamål som anges i 1 § sista meningen.

Utlämnande av uppgifter

10 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i registret lämnas ut

på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i registret

lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer

av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-

dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter

som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till

regeringen.

Gallring av uppgifter

11 § Uppgifter om mål om betalningsföreläggande och handräckning skall

gallras ur registret före utgången av mars månad kalenderåret efter det att

målet avgjorts av kronofogdemyndigheten.

Prop.

1990/91:126

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

76

Bilaga 2 Prop.

1990/91:126

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över

departementspromemorian (Ds 1990:56)

Följ dlagstiftning med anledning av den nya summariska

processen

Yttranden över promemorian har till justitiedepartementet avgetts av justi-

tiekanslern, domstolsverket, datainspektionen, riksskatteverket, riksarki-

vet, arbetsdomstolen, statens va-nämnd, konsumentverket, statskontoret,

riksrevisionsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tings-

rätt, Göteborgs tingsrätt, Sandvikens tingsrätt, kammarrätten i Jönköping,

riksdagens ombudsmän (justitieombudsmannen Jan Pennlöv), Sveriges ad-

vokatsamfund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges föreningsbankers för-

bund, Svenska Bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypoteks-

kassa, Sveriges domareförbund, Finansbolagens förening och Svenska In-

kassoföreningen.

77

Bilaga 3 Prop.

1990/91:126

Förslaget till registerlag som remitterades till

datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datalagen

Förslag till

Lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning

Härigenom föreskrivs följande.

Registerändamål

1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av

automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-

het. Registret får användas även för planering och uppföljning av verksam-

heten samt för annan framställning av statistik. Uppgifter i registret om ut-

slag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsöknings-

balken.

För de ändamål som anges i 2 § andra stycket får riksskatteverket med

hjälp av automatisk databehandling föra ett centralt fördelningsregister.

Förfoganderätt

2 § Varje kronofogdemyndighet förfogar över sitt register. Riksskatteverket

förfogar över fördelningsregistret.

Riksskatteverket får för kronofogdemyndigheternas räkning ta emot så-

dana ansökningar och återkallelser av ansökningar som görs på medium för

automatisk databehandling och överföra dem till kronofogdemyndigheter-

nas register.

Innehållet i kronofogdemyndigheternas register

3 § En kronofogdemyndighets register får innehålla uppgifter om sökanden

och svaranden i målet. Förs partens talan av ställföreträdare, får registret

innehålla uppgifter om denne.

4 § För en fysisk person får i registret anges

1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-

nummer saknas, särskilt registreringsnummer,

2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-

givning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,

4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.

5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer

och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-

nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-

dare får anges uppgifter enligt 4 §.

För ett dödsbo får även registreras den avlidnes personnummer.

6§ Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,

adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av

målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.

78

7 § Utöver de uppgifter som anges i 4—6 §§ får registret innehålla uppgifter

om

1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och

saken,

2. yrkanden i målet och grunden för dem,

3. handlingar som inkommer i målet,

4. handlingar som skickas ut i målet,

5. delgivning och frister,

6. beslut och utslag som meddelas i målet,

7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.

Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som

behövs för att tillgodose ändamålen med registret.

Innehållet i fördelningsregistret

8 § Vad som sägs i 3-7 §§ skall i tillämpliga delar gälla även fördelningsregist-

ret.

Terminalåtkomst

9 § Riksskatteverket har terminalåtkomst till kronofogdemyndigheternas re-

gister.

En kronofogdemyndighet har terminalåtkomst till uppgifter i en annan

kronofogdemyndighets register

1. om att mål mot någon som är svarande i ett mål vid den egna myndighe-

ten handläggs vid den andra kronofogdemyndigheten och

2. om adress till svaranden i pågående och avgjorda mål vid den andra

myndigheten.

Sökbegrepp

10 § Vid sökning i en kronofogdemyndighets register får som sökbegrepp an-

vändas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt regi-

streringsnummer, målnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,

ingivarens kodbeteckning, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande,

bevakningstider och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får som sök-

begrepp i en kronofogdemyndighets register inte använda uppgifter om sö-

kanden eller svaranden i målet.

Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-

begrepp för de ändamål som anges i 1 § första stycket andra meningen.

Vid sökning i fördelningsregistret får som sökbegrepp användas endast

målnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbe-

teckning och målets inkomstdag.

Utlämnande av uppgifter

11 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut

på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register

lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer

av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-

dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter

som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till

regeringen.

12 § Riksskatteverket har inte skyldighet att beträffande register enligt

denna lag lämna underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289).

Prop.

1990/91:126

79

Gallring av uppgifter Prop.

13 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur en 1990/91:126

kronofogdemyndighets register före utgången av juni månad kalenderåret

tre år efter det att utslaget meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om

betalningsföreläggande och handräckning gallras ur registret före utgången

av juni månad kalenderåret efter det att målet avgjorts av kronofogdemyn-

digheten.

Uppgifter skall gallras ur fördelningsregistret när de överförts till en kro-

nofogdemyndighets register.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

80

Bilaga 4 Prop.

1990/91:126

Datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen över

förslag till lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning och lag om ändring i utsökningsregisterlagen,

m.m.

Datainspektionen har anmodats att avge yttrande enligt 2 a§ datalagen

(1973:298) över förslag till registerlag för betalningsföreläggande och hand-

räckning samt över förslag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617).

Samtidigt har inspektionen beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till lag-

rådsremiss om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska pro-

cessen.

Sammanfattning

Datainspektionen tillstyrker förslaget till ändring i utsökningsregisterlagen,

dock med en viss rättslig begränsning av sökbegrepp.

Datainspektionen tillstyrker förslaget till registerlag för den summariska

processen under förutsättning att frågorna om förfoganderätt, registeransvar

och s.k. 10§-utdrag regleras i enlighet med vad inspektionen anfört.

Beträffande de delar av förslaget, som datainspektionen beretts tillfälle att

yttra sig över i övrigt, har inspektionen inte funnit anledning till erinringar.

Förslaget till ändring i utsökningsregisterlagen

Ändringen innebär att utsökningsregistret föreslås få innehålla uppgift om

gäldenärens arbetsgivare. Motivet för ändringen är betydande rationalise-

ringsvinster för kronofogdemyndigheterna. Mot detta intresse skall vägas

det intresse den enskilde kan ha av skydd för sin personliga integritet.

Såsom konstaterats i den allmänna motiveringen till det remitterade för-

slaget kan uppgift om arbetsgivare knappast sägas vara en särskilt integri-

tetskänslig uppgift. Mot bakgrund av att kronofogdemyndigheten ändå vid

beslut om utmätning eller införsel i lön måste ha tillgång till denna uppgift

för att ange den i sitt beslut, kan riskerna för integritetsintrång inte sägas öka

i avgörande mån om uppgiften också får föras in i utsökningsregistret.

Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen finner datainspektio-

nen därför att utsökningsregistret bör få innehålla uppgift om gäldenärens

arbetsgivare.

Som arbetsgivare i utsökningsregistret kan en enskild person komma att

antecknas. Beträffande honom gäller då rätten att enligt 10 § datalagen få

underrättelse om innehållet i personuppgift, som ingår i registret och inne-

fattar upplysning om honom. Den ördning som föreslagits, nämligen att upp-

gift om arbetsgivare inte skall vara sökbar, är därför inte godtagbar om be-

gränsningen görs generellt. Datainspektionen föreslår därför i stället en

rättslig begränsning på så sätt att kronofogdemyndigheten får befogenhet att

använda uppgift om arbetsgivare som sökord endast i den mån det behövs

för att myndigheten skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt datalagen.

Tilläggas kan att en sådan begränsning givetvis inte inskränker myndighe-

tens skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen.

81

Förslaget till lag om register för betalningsföreläggande och handräckning

Datainspektionen har tidigare (1991:01-08 DI:s dnr 5987-90) yttrat sig över

promemorian Ds 1990:56 ”Följdlagstiftning med anledning av den nya sum-

mariska processen”.

Det nu remitterade förslaget skiljer sig från det tidigare bl.a. på så sätt att

det nu förutom inrättandet av ett handläggningsregister hos envar kronofog-

demyndighet också föreslås ett centralt fördelningsregister hos riksskatte-

verket (RSV). Båda slagen av register kommer att vara personregister i data-

lagens mening. Datainspektionen har i och för sig ingenting att invända mot

denna lösning. Även med den nu föreslagna regleringen har dock datain-

spektionen funnit anledning till följande påpekanden.

Registrets ändamål (1 §) och sökbegrepp (10 §)

I den lydelse ändamålsbestämmelsen hade i det ursprungliga förslaget nämn-

des tillsyn som ett av registerändamålen. Detta ändamål återfinns inte i det

nu remitterade förslaget. Oaktat detta omnämns just tillsyn på ett flertal stäl-

len i specialmotiveringen (s. 29-32). Om det är avsikten att RSV skall få an-

vända kronofogdemyndigheternas register även för tillsynsändamål, anser

datainspektionen att detta bör framgå också av lagtexten. Motsatsen skulle

nämligen få till konsekvens att RSV:s tillgång tili kronofogdemyndigheter-

nas register för tillsyn begränsades på så sätt, att denna tillsyn inte fick utövas

genom att RSV använder kronofogdemyndigheternas tekniska utrustning el-

ler egen utrustning och egna program (jfr DI:s beslut 1990-12-07 som bifo-

gas).

I specialmotiveringen (s. 31) sägs att RSV i egenskap av utvecklare av det

datasystem som kronofogdemyndigheterna skall använda, kommer att be-

sitta de största kunskaperna om hur systemet är uppbyggt och fungerar.

Datainspektionen ifrågasätter inte detta. Inspektionen vill dock påpeka att

detta inte i sig medför att RSV i de avseenden som nu behandlas kan påstås

ha andra behov av tillgång till systemet än vad som gäller för vilket service-

företag som helst i förhållande till en systemägare.

Förfoganderätt (2 §)

Enligt 2 § andra meningen i förslaget till registerlag får RSV för kronofogde-

myndigheternas räkning ta emot ansökningar som görs på ADB-medium

samt föra in dessa i det centrala fördelningsregistret för överföring till krono-

fogdemyndigheternas register.

Såsom påpekades i inspektionens remissyttrande över promemorian inne-

håller lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning inte

någon bestämmelse av innebörd att ansökan får göras hos annan än krono-

fogdemyndighet. Det saknas alltså i den lag som reglerar det materiella för-

farandet stöd för att RSV skulle vara behörigt att ta emot sådana ansök-

ningar. Såsom det också påpekades då gäller detta självfallet oavsett om an-

sökningarna sker på ADB-medium eller ej.

Regleringen i datalagen innebär att en myndighet inte får föra ett person-

register som inte är ett stöd eller en hjälp för den verksamhet myndigheten

Prop.

1990/91:126

82

är ålagd att bedriva. I det nu aktuella fallet innebär detta, att det saknas be-

hov för RSV att föra det centrala fördelningsregistret, eftersom RSV inte

har behörighet att ta emot ansökningarna. Med den utformning som 2 § i

förslaget till registerlag fått blir således regleringen i de båda lagarna motsä-

gelsefull och vilseledande. Datainspektionen anser att detta bör rättas till.

Registeransvar (2 §) och terminalåtkomst (9§)

I yttrandet över promemorian redovisade datainspektionen som sin princi-

piella inställning, att RSV inte borde ha något registeransvar för de hos kro-

nofogdemyndigheterna förda handläggningsregistren. Detta sades också

vara den uppfattning som låg bakom den föreslagna regleringen. Datain-

spektionen redovisade också utförligt varför den föreslagna regleringen inte

kunde sägas överensstämma med vad som åsyftats och hur en sådan ordning

enligt inspektionens uppfattning skulle kunna åstadkommas.

I det nu remitterade förslaget har den tidigare principiella ståndpunkten

frånfallits och RSV åläggs ett registeransvar för kronofogdemyndigheternas

register tillsammans med envar av dem. RSV:s förfoganderätt över dessa re-

gister begränsas dock med utgångspunkt från den hantering som de s.k.

bandmålen föranleder, vilket också kommer till uttryck i lagtexten (2 § andra

st). I specialmotiveringen utvecklas detta närmare på så sätt att där sägs att

RSV:s registeransvar begränsas för kronofogdemyndigheternas register och

det sägs att ansvaret ”sträcker sig givetvis bara så långt som påkallas av

RSV:s möjligheter att påverka innehållet i registren”. Det nu sagda innebär

en uppdelning av registeransvaret på ett sätt som datainspektionen inte tidi-

gare sett exempel på. Konstruktionen innebär också att det blir förenat med

praktiska och tekniska svårigheter för RSV att fullgöra de skyldigheter som

datalagen lägger på den registeransvarige. Detta visar sig också i detta fall

t.ex. genom undantagsbestämmelsen i 12 § som befriar RSV från en av de

grundläggande bestämmelserna i datalagen nämligen skyldigheten att lämna

registerutdrag.

I förarbetena till datalagen (prop. 1973:33 s. 76 och 119) tolkas förfogan-

debegreppet. Den vägledande principen för att avgöra om någon förfogar

över ett personregister är alltså att den som antingen själv eller genom någon

annan kan gå in i ett register och förse det med uppgifter och därigenom

påverka innehållet i registret samt överföra det till läsbar form också är den

som förfogar över registret och därmed är registeransvarig. Varken i förarbe-

tena till datalagen eller i den praxis som utvecklat sig beträffande registeran-

svarighetsbegreppet finns - enligt datainspektionens uppfattning - täckning

för den tolkning som gjorts i detta fall, dvs. att registeransvaret skulle be-

gränsas till de uppgifter som RSV själv för in i registren men vara uteslutet

beträffande övriga uppgifter om samma registrerad.

Den föreslagna lösningen, som princip, skulle för övrigt få olyckliga kon-

sekvenser på många sätt när det gäller att skydda den enskilde mot intrång i

den personliga integriteten. Frågan om 10§-utdrag har redan nämnts. Vi-

dare skulle den enskilde Som begär rättelse eller skadestånd kunna mötas av

invändningen att han vänt sig till ”fel” registeransvarig. I sämsta fall skulle

han för att uppnå sin rätt tvingas förebringa utredning vilken av de registe-

ransvariga som förfogar över den del av registret där felet uppstått.

Prop.

1990/91:126

83

Liknande problem skulle också uppstå i de fall då frågor om utkrävande av

det straffrättsliga ansvaret uppkommer. Datainspektionen avstyrker därför

bestämt den föreslagna lösningen.

Även med den reglering som det nu remitterade förslaget innehåller kvar-

står RSV:s rätt och möjligheter att påverka kronofogdemyndigheternas re-

gister. Därmed kvarstår också att RSV blir registeransvarigt för registren, låt

vara att ansvaret är gemensamt med envar av kronofogdemyndigheterna.

Datainspektionen vill i detta sammanhang peka på att det finns lösningar

även om man håller fast vid den ursprungligen angivna principiella stånd-

punkten, nämligen den att registeransvaret för kronofogdemyndigheternas

register endast skall åvila dessa myndigheter var för sig. Sålunda kan överfö-

ringen från det centrala fördelningsreigstret genom olika tänkbara tekniska

lösningar ordnas så att RSV fördelar ansökningarna i sitt register eller i en till

registret knuten s.k. brevlådefunktion, där sedan kronofogdemyndigheterna

själva hämtar uppgifterna och för in dem i sina egna register. Med en sådan

lösning kan endast de sistnämnda sägas förfoga över uppgifterna på ett så-

dant sätt att registeransvar uppkommer.

För det fall att en lösning som innebär ett gemensamt registeransvar vid-

hålles uppkommer såsom påpekats (s. 37) svårigheter för RSV att fullgöra

sin skyldighet att lämna 10§-utdrag. Datainspektionen anser dock inte mot

bakgrund av den mycket centrala roll som denna bestämmelse har för inte-

gritetsskyddet, att undantag från denna skyldighet bör ifrågakomma på

grund av bristande sökbarhet, när det gäller handläggningsregistren.

Däremot anser datainspektionen, när det är fråga om det centrala fördel-

ningsregistret, att den mycket korta tid som uppgifter i detta register lagras

kan vara ett sådant skäl som kan medföra befrielse från skyldigheten att

lämna registerutdrag. Stöd för denna uppfattning kan också hämtas ur förar-

betena till datalagen (prop. 1978/79:109 s. 24 ff). Datainspektionen skulle

inte motsätta sig en undantagsregel av detta innehåll.

Registerinnehåll (3-8 §§)

När det gäller innehållet i registren har det i det nu remitterade förslaget

gjorts vissa tillägg i jämförelse med vad som tidigare föreslagits. Datainspek-

tionen har inga erinringar mot dessa tillägg. Inspektionen utgår dock därvid

ifrån att uppgift om gäldenärens bestridande också kommer att framgå av

registret i de fall då ett bestridande gjorts. Detta blir särskilt viktigt då upp-

gifterna kommer att lagras under förhållandevis lång tid i registren.

Terminalåtkomst (9 §)

Den föreslagna regleringen innebär att en kronofogdemyndighet får ha ter-

minalåtkomst till vissa angivna uppgifter i en annan kronofogdemyndighets

register. Denna bestämmelse har tillkommit för att underlätta delgivning

med svaranden och för att kunna samordna delgivning mellan de olika kro-

nofogdemyndigheterna i flera pågående mål mot samma svarande. Bestäm-

melsen innebär att den kronofogdemyndighet som har ett mål mot en be-

stämd svarande kan undersöka om samme person förekommer hos någon av

de andra kronofogdemyndigheterna i landet och i så fall vilken adress som

Prop.

1990/91:126

84

finns antecknad hos denna andra myndighet. Denna reglering kan tyckas ha

ett vällovligt effektivitetsintresse och vara motiverad i sig.

När det gäller frågan om det bör föras ett register för var och en av de 24

kronofogdemyndigheterna eller ett enda för hela riket gemensamt register,

konstaterades att mindre register har fördelar från integritetsskyddssyn-

punkt eftersom allmänhetens möjligheter att vid ett och samma tillfälle ta

del av registeruppgifterna begränsas av registrets storlek (s. 30). Ett intresse

av att få tillgång till uppgifter ur kronofogdemyndigheternas register kan

vara borgenärers intresse av att få del av uppgifter om ansökan om betal-

ningsföreläggande avseende en fysisk person, som inte är näringsidkare eller

likställd. Sådana uppgifter kan inte - med hänsyn till regleringen i 7 § kredit-

upplysningslagen (1973:1173) - erhållas från kreditupplysningsföretagen.

Med åberopande av offentlighetsprincipen kan en borgenär om den före-

slagna regleringen genomförs hos en kronofogdemyndighet få uppgift om en

viss person förekommer i denna kronofogdemyndighets register och därut-

över även om samme person förekommer hos någon annan kronofogdemyn-

dighet i landet. Genom bestämmelsen om terminalåtkomst motverkas alltså

just det syfte man velat uppnå genom att inrätta flera regionala register i stäl-

let för ett centralt register. Datainspektionen avstyrker med skärpa en sådan

reglering.

Datainspektionen konstaterade i sitt remissvar över promemorian att upp-

gifter inom kronofogdemyndigheternas verksamhet med den summariska

processen inte omfattades av någon sekretessbestämmelse. Inspektionen tog

då upp frågan om en utvidgning av sekretessen i 9 kap. 19 § sekretesslagen

(1980:100) till att omfatta också denna verksamhet hos kronofogdemyndig-

heterna, men stannade för att låta detta bero tills erfarenheterna utvisat om

en sådan utvidgning är nödvändig.

Inspektionen föreslog däremot att det i registerlagen skulle tas in en be-

stämmelse som förhindrar att registren får innehålla uppgifter för vilka sek-

retess kan gälla enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. Datainspektionen delar

inte de uppfattningar om innebörden av gällande sekretessbestämmelser och

inte heller de skäl som redovisats för att ett behov av nya sekretessbestäm-

melser inte skulle föreligga. Tvärtom upprepar inspektionen behovet av sek-

retesskydd i det avseende som nu angivits. En sådan bestämmelse kan enligt

datainspektionens uppfattning utformas på följande sätt: ”När sekretess för

uppgifter om enskild kan antas föreligga enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen

(1980:100) får uppgifter om denne inte ingå i registret.”

Förslaget om ”ADB-ansökan i enskilt mål”

I sitt remissyttrande 1990-10-12 DI:s dnr 2435-90) över riksskatteverkets

delrapport (RSV Rapport 1990:5) ang. översyn av utsökningsbalken konsta-

terade datainspektionen att det förelåg svårigheter för inspektionen att ta

ställning till förslagets konsekvenser från rättssäkerhets- och integritetssyn-

punkt eftersom ett tillräckligt underlag för detta inte redovisats i rapporten.

Sedan denna brist nu i huvudsak undanröjts och den tilltänkta hanteringen

av ADB-ansökningarna hos kronofogdemyndigheterna beskrivits liksom

också förhållandet till den nuvarande ADB-hanteringen där, har datainspek-

Prop.

1990/91:126

85

tionen inget att erinra mot att förslaget genomförs. Inte heller har inspektio-

nen några erinringar när det gäller vad som sagts i förslaget om tillstånds-

prövningen för ADB-ansökan.

Möjligheterna att använda sig av ansökan på ADB-medium är, när det

gäller inkassoföretag, beroende av om vederbörande företag har tillstånd av

datainspektionen att lämna ut uppgifter ur sina register i denna verksamhet

på ADB-medium. I den mån sådan tillstånd saknas kan inte företaget lagli-

gen använda sig av det nu föreslagna ansökningsförfarandet. Mot denna

bakgrund kan det finnas skäl för RSV att i sin tillståndsprövning samråda

med datainspektionen eller i vart fall att RSV underrättar inspektionen om

meddelade tillstånd gällande inkassoföretag.

Övriga förslag till författningsändringar

Beträffande de övriga förslagen till författningsändringar (lagförslagen 1, 2,

4-29) har datainspektionen ingenting att anföra.

Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Stina Wahlström i när-

varo av byråchefen Britt-Marie Arne-Hellström, verksjuristen Sten Wahl-

qvist, biträdande verksjuristen Ingela Halvorsen, föredragande, och avdel-

ningsdirektören Marcus Miettinen.

Prop.

1990/91:126

86

Bilaga 5 Prop.

1990/91:126

Datainspektionens kompletterande yttrande enligt

2 a § datalagen över förslag till lag om register för

betalningsföreläggande och handräckning

Datainspektionen har den 31 januari 1991 avgivit yttrande enligt 2 a § datala-

gen (1973:289) över förslag till registerlag för betalningsföreläggande och

handräckning (DI:s dnr 314/91). Inspektionen har nu anmodats att avge ett

kompletterande yttrande enligt samma lagrum.

I det nu remitterade lagförslaget slås fast att riksskatteverket (RSV) till-

sammans med envar av kronofogdemyndigheterna skall ha registeransvar

för kronofogdemyndigheternas handläggningsregister. Av förslaget framgår

också att RSV:s förfoganderätt över registren inte längre begränsas på sätt

som tidigare angivits. Tvärtom har RSV nu ålagts uppgifter dels i samband

med olika beslut som kronofogdemyndigheten fattar vid handläggningen av

målen, dels vid gallringen av målen. Sammantagna innebär de åtgärder RSV

skall vidta beträffande kronofogdemyndigheternas register att RSV kommer

att förfoga över registren i datalagens mening.

En myndighets uppgifter regleras i författningar på olika nivåer. Dessa an-

ger myndighetens befogenheter och myndigheterna får i princip inte göra

annat än vad de fått i uppgift att göra. Såsom påpekats i det tidigare yttrandet

saknas det stöd för att RSV skall vara behörigt att ta emot ansökningar i den

lag som reglerar det materiella förfarandet i fråga om betalningsföreläg-

gande och handräckning (1990:746). Det förhållandet att man i det nu remit-

terade förslaget lagt på RSV ytterligare uppgifter när det gäller kronofogde-

myndigheternas register, understryker kravet på att i författning klart reg-

lera RSV:s befattning med ärenden enligt den nämnda lagen. Under förut-

sättning att så sker får registren anses föras även för RSV:s verksamhet. RSV

blir därigenom enligt 1 § datalagen registeransvarigt för de ifrågavarande re-

gistren. Datainspektionen har ingen erinran mot att detta förhållande för

tydlighetens skull uttryckligen anges i den föreslagna registerlagen.

När det gäller skyldigheten att lämna utdrag enligt 10 § datalagen ur hand-

läggningsregistren konstateras det i specialmotiveringen till det nu remitte-

rade förslaget (s. 9) att särskilda överväganden krävs med anledning av att

RSV enligt den föreslagna ordningen får ett registeransvar för kronofogde-

myndigheternas register. Datainspektionen instämmer helt i detta.

Den föreslagna lösningen innebär att en registeransvarig i ett fall där ge-

mensamt registeransvar förekommer undantas från en skyldighet som detta

registeransvar annars alltid medför. Såsom påpekats i datainspektionens tidi-

gare yttrande är 10 § en av de viktigaste bestämmelserna i datalagen för att

uppnå ett gott integritetsskydd. I paragrafens tredje och fjärde stycken har

angivits de undantagsfall då underrättelse inte behöver lämnas av den regis-

teransvarige. Inget av dessa fall är emellertid aktuellt här. Inspektionen kän-

ner inte heller från praxis till något fall där en av flera registeransvariga un-

87

dantagits från sin skyldighet på det sätt som nu föreslagits. Det kan således

konstateras att den föreslagna regleringen inte stämmer överens med den

generella regleringen i datalagen.

Mot bakgrund av vad som anförts i specialmotiveringen om intresset av

att så långt som möjligt begränsa möjligheterna via RSV till rikstäckande

sökningar på enskilda personer i registren för summarisk process och av att

den föreslagna ordningen inte kan anses medföra ett sänkt integritetsskydd

för de registrerade, har datainspektionen ingenting att invända mot den.I

detta sammanhang måste emellertid också följande beaktas. I 6 § lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning stadgas som hu-

vudregel att ansökan skall göras hos kronfogdemyndigheten i det län där sva-

randen har sitt hemvist. Ansökan får dock enligt andra stycket i samma lag-

rum också göras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendom som till-

hör svaranden finns eller där verkställighet annars lämpligen kan ske. Ytter-

ligare en forumregel finns i tredje stycket för det fall att en ansökan riktar

sig mot flera svarande.

På grund av de forumregler som nu redogjorts för framgår det klart enligt

datainspektionens uppfattning att det inte är tillräckligt för att kunna upp-

fylla kraven enligt 10 § datalagen, att RSV förmedlar en framställning till

den kronofogdemyndighet som enligt huvudregeln skulle vara rätt forum för

den som begär ett utdrag. För att någon försämring för den enskilde inte

skall uppstå, måste RSV förmedla framställningen till samtliga kronofogde-

myndigheter. Datainspektionen förutsätter att 10 § i den föreslagna register-

lagen ändras i enlighet härmed.

Avslutningsvis vill datainspektionen på nytt ta upp frågan om behovet av

sekretess för uppgifter om en parts adress eller telefonnummer o.d. Såsom

konstaterats i det remitterade förslaget kan sådana uppgifter vara sekretess-

skyddade om de inhämtats av kronofogdemyndigheten från en annan myn-

dighet för delgivningsändamål. Någon sekretessbestämmelse till skydd för

uppgifterna finns däremot inte i de fall då en part lämnar en sådan uppgift

om sin motpart. Detta innebär att känsliga uppgifter som annars skulle ha

skyddats enligt de angivna lagrummen kan bli tillgängliga hos kronofogde-

myndigheterna. Detta kan i sin tur innebära ett försämrat intregritetsskydd

för enskilda. Datainspektionen anser dock att frågan kan bero tills erfaren-

heterna utvisat om en sådan utvidgning av sekretesskyddet är nödvändig.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Stina Wahlström i

närvaro av byråchefen Ulf G. Berg och biträdande verksjuristen Ingela Hal-

vorsen, föredragande.

Prop.

1990/91:126

88

Bilaga 6 Prop.

1990/91:126

Sammanfattning

Enligt den tidigare gällande utsökningslagen skulle talan mot exekutiva be-

slut föras hos överexekutor. Andra besvärsinstans var hovrätt och tredje

Högsta domstolen. Vid utsökningsbalkens (UBs) ikraftträdande den 1 ja-

nuari 1982 avskaffades överexekutor och hovrätterna blev första besvärsins-

tans. Detta har lett till att dessa belastats med ett stort antal exekutiva mål.

För att minska antalet besvär och samtidigt höja kvaliteten på kronofog-

demyndigheternas (KFMs) beslut föreslås i rapporten bl.a. att ett ompröv-

ningsinstitut införs. Överklagande av KFMs beslut måste alltid föregås av en

begäran om omprövning hos myndigheten. Beslutet redovisas till den som

begärt omprövning, oavsett om begärd omprövning bifallits eller inte. Förut-

sättningen för att få ett mål prövat av hovrätt är att det finns ett ompröv-

ningsbeslut som kan överklagas. Talan skall föras inom tre veckor från det

att beslutet delgavs den som begärt omprövning. Avsikten är att ompröv-

ningen skall ske på hög nivå vid den KFM där beslutet meddelats. Förfaran-

det regleras av bestämmelser som har placerats huvudsakligen i 18 kap. UB.

KFM föreslås kunna meddela inhibition. Vissa kompletterande bestämmel-

ser föreslås som inte direkt berör omprövningsinstitutet. Omprövning av be-

slut om utmätning av lön resp, införselbeslut regleras genom särskilda be-

stämmelser i 7 resp. 15 kap. UB.

Domstol har inte någon författningsenlig skyldighet att underrätta KFM

om inhibitionsbeslut som meddelas i samband med t.ex. talan om återvin-

ning avseende exekutionstitel. Här föreslås att domstol skall vara skyldig att

underrätta KFM bl.a. vid inhibitionsbeslut och vid dess upphörande.

Till sist föreslås att ansökan om utmätning i enskilt mål skall kunna göras

genom ADB-ansökan i likhet med vad som gäller i allmänt mål. Ansöknings-

förfarandet, som är beroende av tillståndsgivning, kräver inte att exeku-

tionstitel inges till KFM om inte sådan särskilt infordras. Däremot skall skul-

debrev och liknande alltid överlämnas i samband med verkställighetsansö-

kan.

Samtliga de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

89

Bilaga 7 Prop.

1990/91:126

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över

riksskatteverkets översyn av utsökningsbalken (RSV Rapport

1990:5)

Yttranden över rapporten har till justitiedepartementet avgetts av justitie-

kanslern, domstolsverket, datainspektionen, riksförsäkringsverket, konsu-

mentverket, statskontoret, riksrevisionsverket, Svea hovrätt, hovrätten för

Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, riksdagens ombudsmän (justitieom-

budsmannen Jan Pennlöv), televerket, kronofogdemyndigheterna i Stock-

holms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län,

Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Hallands län, Göteborgs och

Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län, Västernorrlands

län, Jämtlands län och Västerbottens län, domstolsutredningen (Ju

1989:06), Sveriges advokatsamfund, Sveriges föreningsbankers förbund,

Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska Bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveri-

ges kronofogdar, Finansbolagens förening, Sveriges allmännyttiga bostads-

företag, Sveriges fastighetsägareförbund, Trafikförsäkringsföreningen,

Svenska Inkassoföreningen och Sveriges inkassoorganisation SIO.

90

Bilaga 8 Prop.

1990/91:126

Till lagrådet remitterade lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 d §, 18 kap. 8 a § samt 42 kap. 11 och 18 §§

rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3d§‘

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå

av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte översti-

ger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Första stycket gäller inte, om en

part första gången han skall föra ta-

lan i målet yrkar att allmänna regler

skall tillämpas och därvid gör sanno-

likt att den bakomliggande tvisten

rör ett högre värde eller att utgången

annars är av synnerlig betydelse för

bedömningen av andra föreliggande

rättsförhållanden. Har talan väckts

genom ansökan om betalningsföre-

läggande, skall den part som begär

att målet hänskjuts till rättegång se-

nast i samband därmed framställa

yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket

avses det värde som kan antas gälla

vid tiden för talans väckande. Har

talan väckts genom ansökan om

lagsökning, betalningsföreläggande

eller handräckning eller som enskilt

anspråk i brottmål, avses värdet vid

rättens beslut att tvisten skall hand-

läggas som tvistemål. Vid bedöm-

ningen skall hänsyn inte tas till rätte-

gångskostnaderna.

Första stycket gäller inte, om en

part första gången han skall föra ta-

lan i målet yrkar att allmänna regler

skall tillämpas och därvid gör sanno-

likt att den bakomliggande tvisten

rör ett högre värde eller att utgången

annars är av synnerlig betydelse för

bedömningen av andra föreliggande

rättsförhållanden. Har talan väckts

genom ansökan om betalningsföre-

läggande, skall den part som begär

att målet överlämnas till tingsrätt se-

nast i samband därmed framställa

yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket

avses det värde som kan antas gälla

vid tiden för talans väckande. Har

talan väckts genom ansökan om be-

talningsföreläggande eller hand-

räckning eller som enskilt anspråk i

brottmål, avses värdet vid rättens

beslut att tvisten skall handläggas

som tvistemål. Vid bedömningen

skall hänsyn inte tas till rättegångs-

kostnaderna.

18 kap.

8 a§ 2

I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för

bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje in-

stans,

1 Senaste lydelse 1989:656.

2 Senaste lydelse 1989:656.

91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sam-

manträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppehälle

för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för

tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som re-

geringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan råd-

givning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den

mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.

Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål

som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidi-

gare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Har ett mål om lagsökning eller

betalningsföreläggande hänskjutits

till rättegång eller upptagits efter

återvinning får, om målet därefter

avgörs genom tredskodom mot sva-

randen, ersättning även avse skälig

kostnad för en rättegångsskrift eller

för inställelse vid ett sammanträde

Prop.

1990/91:126

Har ett mål om betalningsföreläg-

gande eller handräckning överläm-

nats till tingsrätt eller upptagits efter

återvinning får, om målet därefter

avgörs genom tredskodom mot sva-

randen, ersättning även avse skälig

kostnad för en rättegångsskrift eller

för inställelse vid ett sammanträde

inför rätten. Sådan ytterligare er-

sättning utgår, om inte särskilda skäl

föranleder annan bedömning, enligt

bestämmelser som regeringen med-

delar. Detsamma skall gälla, om ett

mål om handräckning upptagits efter

återvinning.

inför rätten. Sådan ytterligare er-

sättning utgår, om inte särskilda skäl

föranleder annan bedömning, enligt

bestämmelser som regeringen med-

delar.

42 kap.

11 § 3

I mål där förlikning om saken är

tillåten får svaranden föreläggas att

skriftligen avge svaromål enligt 7 §

vid påföljd att tredskodom annars

kan komma att meddelas mot ho-

nom.

I mål där förlikning om saken är

tillåten får svaranden föreläggas att

skriftligen avge svaromål enligt 7 §

vid påföljd att tredskodom annars

kan komma att meddelas mot ho-

nom. I föreläggandet skall anges vad

svaranden enligt 44 kap. 7 a eller 7

b§ skall iaktta för att tredskodom

inte skall meddelas mot honom.

18 § 4

Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten

dock

1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,

2. meddela tredskodom,

3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,

3 Senaste lydelse 1987:747.

4 Senaste lydelse 1987:747.

92

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4. stadfästa förlikning och

5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med

hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.

Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de

inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.

Prop.

1990/91:126

Innan ett mål avgörs genom treds-

kodom enligt 44 kap. 7 a§, gäller

vad som sägs i andra stycket i fråga

om käranden.

Innan ett mål avgörs genom treds-

kodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §,

gäller vad som sägs i andra stycket i

fråga om käranden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

93

2 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 27 §, 13 kap.

14 § samt rubriken närmast före 4 kap. 27 § utsökningsbalken skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2§

Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.

Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet

söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande

av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.

Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndighe-

ten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra

stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

Vid ansökan på medium för auto-

matisk databehandling behöver ex-

ekutionstiteln inte inges, om den är

ett utslag i mål om betalningsföreläg-

gande, som har meddelats tidigast tre

år innan verkställighet söks.

3 kap.

Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga

rum på grund av följande exekutionstitlar:

1. domstols dom, utslag eller beslut,

2. förlikning som är stadfäst av domstol,

3. godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot,

4. skiljedom,

5. förbindelse angående underhållsbidrag,

6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkstäl-

las,

handling som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkstäl-

7.

lighet,

Vad som i balken sägs om dom

gäller, om ej annat föreskrivs, i till-

lämpliga delar även domstols utslag

eller beslut.

8. kronofogdemyndighets utslag

eller beslut i mål om betalningsföre-

läggande eller handräckning.

Vad som i balken sägs om dom

gäller, om ej annat föreskrivs, i till-

lämpliga delar även domstols utslag

eller beslut samt kronofogdemyndig-

hets utslag eller beslut i mål om betal-

ningsföreläggande eller handräck-

ning.

94

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Verkställighet får genast ske av

1. dom i växelmål eller checkmål,

2. tredskodom varigenom betal-

ningsskyldighet har ålagts den ute-

blivna parten, om ej annat förordnas

med anledning av talan om återvin-

ning.

Verkställighet får genast ske av

1. dom i växelmål eller checkmål,

2. tredskodom varigenom betal-

ningsskyldighet har ålagts den part

som uteblivit eller inte uppfyllt vad

som sägs i 44 kap. 7a eller 7b§ rätte-

gångsbalken, om inte något annat

förordnas med anledning av ansö-

kan om återvinning.

4 kap.

Utmätningsverkan av domstols Utmätningsverkan av domstols

beslut eller av betalning till krono- beslut eller av betalning till krono-

fogdemyndigheten fogdemyndigheten, m.m.

27 §

Har domstol fastställt att förfallen

fordran skall utgå med särskild för-

månsrätt i registrerat skepp, regi-

strerat luftfartyg, intecknade reserv-

delar till luftfartyg eller fast egen-

dom anses egendomen omedelbart

utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej för-

säljning begärs hos kronofogdemyn-

digheten inom två månader från det

att domstolens beslut vann laga

kraft.

Har domstol eller kronofogde-

myndighet fastställt att förfallen

fordran skall utgå med särskild för-

månsrätt i registrerat skepp, regi-

strerat luftfartyg, intecknade reserv-

delar till luftfartyg eller fast egen-

dom anses egendomen omedelbart

utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej för-

säljning begärs hos kronofogdemyn-

digheten inom två månader från det

att beslutet eller utslaget vann laga

kraft.

Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 §

är behörig att ta upp ansökan om utmätning. Försäljning av fast egendom

skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendomen

finns. Denna myndighet får överlämna målet till annan kronofogdemyndig-

het, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär.

13 l

U

Medel får ej betalas ut utan att sä-

kerhet ställs, om

1. utmätning har skett med stöd av

3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-

titeln ej har vunnit laga kraft eller

utmätning har skett på grund av be-

vis i mål om betalningsföreläggande

att utmätning får äga rum och gälde-

nären har sökt återvinning,

2. utmätning har skett hos dödsbo f<

skild förmånsrätt i egendomen och <

stycket ej har gått till ända,

1 Senaste lydelse 1988:385.

§

Medel får ej betalas ut utan att sä-

kerhet ställs, om

1. utmätning har skett med stöd av

3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-

titeln ej har vunnit laga kraft eller

utmätning har skett på grund av ut-

slag eller beslut i mål om betalnings-

föreläggande eller handräckning och

gäldenären har sökt återvinning eller

överklagat,

r fordran som ej var förenad med sär-

en tid som anges i 8 kap. 6§ första

95

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.

3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät- 1990/91:126

ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4

kap. 20-22 eller 26 §,

4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga

kraft,

5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 september 1991, och

i övrigt den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande

i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning där

talan väckts före ikraftträdandet.

96

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i

utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken

skall ändras så att 2 kap. 1 §, 3 kap. 12 § samt punkt 1 av ikraftträdande- och

övergångsbestämmelserna får följande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1§

Ansökan om verkställighet görs Ansökan om verkställighet görs

muntligen eller skriftligen. muntligen eller skriftligen. Rege-

ringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer får dock medge att

ansökan görs pä medium för auto-

matisk databehandling.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden el-

ler hans ombud.

Utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning verkställs

självmant av kronofogdemyndigheten, om inte sökanden i målet har angett

att verkställighet inte skall ske. Ansökan om verkställighet anses gjord när

utslaget meddelades.

3 kap.

12 §

Utslag i mål om handräckning

verkställs, utom i fall som avses i

11 §, såsom lagakraftägande dom,

om inte något annat förordnas med

anledning av ansökan om återvin-

ning eller besvär.

1. Denna lag träder i kraft den dag

regeringen bestämmer.

Utslag eller beslut i mål om hand-

räckning verkställs, utom i fall som

avses i 11 §, såsom lagakraftägande

dom, om inte något annat förordnas

med anledning av ansökan om åter-

vinning eller besvär.

1. Denna lag träder i kraft, ifråga

om 2 kap. 1 § första stycket den 1 sep-

tember 1991, och i övrigt den dag re-

geringen bestämmer.

97

4 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 och 32 §§, 12 kap. 8 och 26 §§ samt 13 kap.

26 § jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

8§*

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg-

ningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen dock

alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att ta emot

arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan

tillämpning av 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekom-

menderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen

skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det

hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kon-

toret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,

skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.

Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt

hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga

uppsägning för honom, får uppsägningen ske genom kungörelse i Post- och

Inrikes Tidningar.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att arrendeförhållande skall

upphöra eller att arrendator skall

avhysas gäller som uppsägning när

delgivning skett i behörig ordning.

En ansökan hos domstol eller kro-

nofogdemyndighet med yrkande att

arrendeförhållande skall upphöra

eller att arrendator skall avhysas gäl-

ler som uppsägning när delgivning

skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anlägg-

ningsarrende finns i 11 kap. 6§.

32 § 2

Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer pa arrendenämnds prövning

skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är be-

lägen. Aven klandertalan som avses i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upp-

tages av denna domstol.

Om laga domstol i tvist med an-

ledning av tillfällig upplåtelse av

mark för uppställning av fordon

finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-

tegångsbalken. Beträffande laga

domstol i arrendetvist som skall prö-

vas enligt lagsökningslagen

(1946:808) eller handräckningslagen

(1981:847) finns bestämmelser i

dessa lagar.

Om laga domstol i tvist med an-

ledning av tillfällig upplåtelse av

mark för uppställning av fordon

finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-

tegångsbalken.

1 Senaste lydelse 1984:678.

2 Senaste lydelse 1981:849.

98

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-

stol får återförvisas till nämnden.

Prop.

1990/91:126

12 kap.

8§ 3

En uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet har varat längre

än tre månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Upp-

sägningen får dock, utom i fall som avses i 58 a§, vara muntlig, om det är

hyresgästen som säger upp avtalet för upphörande och hyresvärden lämnar

ett skriftligt erkännande av uppsägningen. Uppsägningen får ske hos den

som är behörig att ta emot hyra på hyresvärdens vägnar.

Skriftliga uppsägningar skall delges den som söks för uppsägning i den

ordning som anges i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena, om inte annat följer

av tredje eller fjärde styckena i denna paragraf.

Har den som söks för uppsägning hemvist här i landet och är det inte fråga

om en uppsägning i förtid enligt 42 § eller en sådan uppsägning som avses i

58 §, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev. Uppsägningen anses

då ha skett när den har avlämnats för postbefordran under den söktes vanliga

adress. Har hyresgästen lämnat hyresvärden uppgift om en adress, under vil-

ken meddelanden till honom skall sändas, anses den som hans vanliga

adress. I annat fall anses den uthyrda lägenhetens adress som hyresgästens

vanliga adress.

Om en hyresvärd eller en hyresgäst, vars avtal skall sägas upp, inte har

något känt hemvist här i landet och om det inte heller finns något känt om-

bud som har rätt att ta emot uppsägning för honom, får uppsägning ske ge-

nom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

En ansökan hos domstol med yr-

kande att hyresförhållandet skall

upphöra eller att hyresgäst skall av-

hysas gäller som uppsägning när del-

givning skett i behörig ordning.

En ansökan hos domstol eller kro-

nofogdemyndighet med yrkande att

hyresförhållandet skall upphöra el-

ler att hyresgäst skall avhysas gäller

som uppsägning när delgivning skett

i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal som gäl-

ler lokaler finns i 58 och 58 a §§.

26 § 4

Hyresvärden har rätt att utan uppskov få tillträde till lägenheten för att

utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättringsarbeten som inte kan upp-

skjutas utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen

skyldig att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten låta

utföra mindre brådskande förbättringsarbeten som inte vållar väsentligt hin-

der eller men i nyttjanderätten. Sådana arbeten får dock inte utan hyresgäs-

tens medgivande utföras under den sista månad som hyresförhållandet be-

står. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen inom

en vecka från det att han fick meddelande om detta säga upp avtalet till upp-

hörande. Sådant arbete får inte utan hyresgästens medgivande påbörjas

förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna i detta

stycke gäller inte arbete som hyresvärden har utfäst sig att utföra åt hyresgäs-

ten eller som han genom ett åtgärdsföreläggande har ålagts att utföra.

3 Senaste lydelse 1988:927.

4 12 kap. omtryckt 1984:694.

99

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att hy-

resgästen ej förorsakas större olägenhet än nödvändigt. Skada som förorsa-

kas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas av hy-

resvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskräningar i nyttjanderätten, som föran-

leds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om den

av honom hyrda lägenheten inte besväras av ohyra. Därvid gäller 17 § andra

stycket.

Underlåter hyresgästen att bereda

hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne har rätt till det, kan tings-

rätten förordna om handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i 17 § handräcknings-

lagen (1981:847).

Prop.

1990/91:126

Underlåter hyresgästen att bereda

hyresvärden tillträde till lägenheten

när denne har rätt till det, får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

13 kap.

26 § 5

Bestämmelserna i utsökningsbal-

ken, lagsökningslagen (1946:808)

och konkurslagen (1987:672) angå-

ende fast egendom och rättighet däri

tillämpas också i fråga om tomträtt.

Bestämmelserna i utsökningsbal-

ken, konkurslagen (1987:672) och

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning angå-

ende fast egendom och rättighet däri

tillämpas också i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är

denna likställd med fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

5 Senaste lydelse 1987:679.

100

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

17 §>

Tvist om fiskearrende som ej an-

kommer på arrendenämnds pröv-

ning skall upptagas av den fastig-

hetsdomstol inom vars område fas-

tigheten är belägen. Även klander-

talan som avses i 16 § upptages av

samma domstol. Beträffande laga

domstol i arrendetvist som skall prö-

vas enligt lagsökningslagen

(1946:808) eller handräckningslagen

(1981:847) finns bestämmelser i

dessa lagar.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-

stol får återförvisas till nämnden.

Tvist om fiskearrende som ej an-

kommer på arrendenämnds pröv-

ning skall upptagas av den fastig-

hetsdomstol inom vars område fas-

tigheten är belägen. Även klander-

talan som avses i 16 § upptages av

samma domstol.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:856.

101

6 Förslag till

Lag om betalningsföreläggande i arbetstvister och tvister

som skall prövas av statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett yrkande om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräckning får väckas hos kronofogdemyndighe-

ten trots att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:371) om

rättegången i arbetstvister.

2 § Har ansökan om betalningsföreläggande gjorts av en medlem i en arbets-

givar- eller arbetstagarorganisation och uppkommer fråga om överlämnande

av målet till tingsrätt med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning eller därför att återvinning sökts, skall organisa-

tionen, om den enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rätte-

gången i arbetstvister kan föra sökandens talan vid arbetsdomstolen, bere-

das tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när ansö-

kan om betalningsföreläggande har gjorts i kollektivavtalstvist av någon som

har varit medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som har slu-

tit avtalet. Förklarar organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomsto-

len, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet dit.

Om arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att handlägga målet,

skall domstolen överlämna detta till en tingsrätt som enligt vad som framgår

av handlingarna är behörig. Detta gäller dock inte om det är högsta domsto-

len som har överlämnat målet till arbetsdomstolen.

3 § Föreskrifterna i 1 § skall gälla också i fråga om fordran på avgift till hu-

vudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värme-

system i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av statens va-nämnd.

Vad som sägs om arbetsdomstolen i 2 § andra stycket skall i sådana fall i stäl-

let gälla statens va-nämnd.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen

(1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk

i anställningsförhållanden och lagen (1976:841) om betalningsföreläggande

för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd skall upphöra att gälla.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning och betal-

ningsföreläggande där talan väckts före ikraftträdandet.

Prop.

1990/91:126

102

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

6 §*

Nämnden är beslutför med ordföranden ensam

1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller av-

skrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens be-

slut,

2. när talan i målet medgivits eller

parterna endast begär stadfästelse

av förlikning, vid meddelande av be-

slut enligt 15 § samt vid prövning av

fråga om återförvisning som avses i

2§ lagen (1976:841) om betalnings-

föreläggande för fordringar som

skall prövas av statens va-nämnd.

2. när talan i målet medgivits eller

parterna endast begär stadfästelse

av förlikning, vid meddelande av be-

slut enligt 15 § samt vid prövning av

fråga om att överlämna ett mål till an-

nan myndighet enligt lagen

(1991:0000) om betalningsföreläg-

gande i arbetstvister och tvister som

skall prövas av statens va-nämnd.

Handläggning som avses i första stycket 1 kan enligt uppdrag av ordföran-

den också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid nämnden, vilken

förordnats därtill av nämnden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande där talan väckts

före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1986:1174.

103

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

1§

Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så ock

fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom uppstått,

genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en eller flera skil-

jemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida tvist, härflytande

av visst rättsförhållande, som angives i avtalet.

Skiljemän må ej upptaga fråga,

varom rättegång eller lagsökning på-

går, dock att rättegång ej hindrar skil-

jemannaförfarande, där anmälan om

målets nedläggande skett hos rättens

ordförande.

Skiljemän får inte ta upp en fråga,

om vilken det redan pågår en rätte-

gång. Detta gäller dock inte, om ta-

lan i rättegången har återkallats.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

104

9 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 71 och 93 §§ växellagen (1932:130) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

71 §!

Växelpreskription avbrytes ge-

nom:

delgivning av stämning eller av

lagsökning till svensk domstol eller

kungörande av rättegång vid sådan

domstol;

Växelpreskription avbryts genom:

delgivning av stämning till svensk

domstol, kungörande av rättegång

vid svensk domstol eller delgivning

av ansökan om betalningsföreläg-

gande hos svensk kronofogdemyn-

dighet;

växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-

kurs.

Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat

avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-

vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen

erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid ut-

ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där

gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs

konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-

skription därigenom avbruten, där växelgäldenären. vid konkursens eller

ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växel-

fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott

i preskription.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-

gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel

för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari växel-

kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att

löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,

som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en

månad efter hindrets upphörande.

93 § 2

Om laga domstol i växelmål gälle Om laga domstol i växelmål gäller

vad för tvistemål år stadgat. vad som är föreskrivet för tvistemål.

Vill man anhängiggöra sin talan

genom lagsökning, gälle vad därom

stadgas i lagsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-

trädandet.

1 Senaste lydelse 1946:845.

2 Senaste lydelse 1946:845.

105

10 Förslag till

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 53 och 71 §§ checklagen (1932:131) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53 g 1

Checkpreskription avbrytes ge- Checkpreskription avbryts ge-

nom:

nom:

delgivning av stämning eller av

lagsökning till svensk domstol eller

kungörande av rättegång vid sådan

domstol;

delgivning av stämning till svensk

domstol, kungörande av rättegång

vid svensk domstol eller delgivning

av ansökan om betalningsföreläg-

gande hos svensk kronofogdemyn-

dighet;

checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;

fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller

dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-

kurs.

Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-

brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-

vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen

erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid ut-

ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där

gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärens

konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-

skription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller

ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Check-

fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott

i preskriptionen.

Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-

gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel

för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.

Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari check-

kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att

löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.

Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,

som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en

månad efter hindrets upphörande.

71 § 2

Om laga domstol i checkmål gälle

vad för tvistemål är stadgat.

Vill man anhängiggöra sin talan

genom lagsökning, gälle vad därom

stadgas i lagsökningslagen.

Om laga domstol i checkmål gäl-

ler vad som är föreskrivet för tviste-

mål.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

1 Senaste lydelse 1946:846.

2 Senaste lydelse 1946:846.

106

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft- Prop.

trädandet. 1990/91:126

107

11 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 9 § och 5 kap. 11 § konkurslagen

(1987:672) skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

6§

Har en borgenärs fordran fast-

ställts av domstol eller har en dom-

stol enligt lagsökningslagen

(1946:808) meddelat bevis att utmät-

ning för en fordran får äga rum, skall

detta godtas som stöd för behörighet

att begära gäldenären i konkurs,

även om avgörandet inte har vunnit

laga kraft. Detta gäller dock inte,

om en domstol har förordnat att av-

görandet inte får verkställas.

En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om

skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och

en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i

samma kapitel.

I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären

styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.

Har en borgenärs fordran fast-

ställts av domstol eller av en krono-

fogdemyndighet med stöd av lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning, skall detta

godtas som stöd för behörighet att

begära gäldenären i konkurs, även

om avgörandet inte har vunnit laga

kraft. Detta gäller dock inte, om en

domstol har förordnat att avgöran-

det inte får verkställas.

3 kap.

9§

Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan egen-

dom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan.

Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar gäldenä-

rens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen får

inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan göras gällande

i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, tillämpas beträf-

fande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångs-

balken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum enligt 13 kap. 7 §

samma balk.

Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i

konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.

Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses

i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet medde-

lande om rättegången.

Vad som sägs om rättegång i första

eller andra stycket skall gälla även

mål om betalningsföreläggande eller

handräckning hos kronofogdemyn-

digheten. I sådana fall gäller vad som

sägs i tredje stycket om domstolen i

stället kronofogdemyndigheten.

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap.

11 §

För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med ränta

skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas eller, om

medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.

Om en fordran som är förenad

med förmånsrätt men som inte löper

med ränta hade kunnat göras ränte-

bärande genom delgivning av stäm-

ning eller av ansökan om lagsökning

eller betalningsföreläggande, skall

ränta för den beräknas enligt 5 § rän-

telagen (1975:635) från dagen för

konkursbeslutet, om fordringen då

var förfallen till betalning och an-

nars från den senare dag då ford-

ringen förfaller till betalning. Rän-

tan skall beräknas till dag som avses

i första stycket.

För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet

ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än

beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande

fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med

tillämpning av första och andra styckena.

Prop.

1990/91:126

Om en fordran som är förenad

med förmånsrätt men som inte löper

med ränta hade kunnat göras ränte-

bärande genom delgivning av stäm-

ning eller av ansökan om betalnings-

föreläggande, skall ränta för den be-

räknas enligt 5 § räntelagen

(1975:635) från dagen för konkurs-

beslutet, om fordringen då var för-

fallen till betalning och annars från

den senare dag då fordringen förfal-

ler till betalning. Räntan skall be-

räknas till dag som avses i första

stycket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

109

12 Förslag till

Lag om ändring i räntelagen (1975:635)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 4 § räntelagen (1975:635) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§‘

I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken

betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det borge-

nären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av

bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldig-

het att utge ränta. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för tid

innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.

Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan

fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den

dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt krav på ersätt-

ning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen

kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för

tid innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.

Oavsett vad som föreskrives i

första och andra styckena utgår

ränta på förfallen fordran senast

från dagen för delgivning av ansö-

kan om lagsökning eller betalnings-

föreläggande eller av stämning i mål

om utgivande av betalning.

Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta på

en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och

inte skall utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.

Oavsett vad som föreskrivs i första

och andra styckena utgår ränta på

förfallen fordran senast från dagen

för delgivning av ansökan om betal-

ningsföreläggande eller av stämning

i mål om utgivande av betalning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-

trädandet.

1 Senaste lydelse 1987:327.

110

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning

vid arbetskonflikter

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid

arbetskonflikter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har arbetsgivare hos domstol el-

ler skiljemän framställt yrkande om

vräkning av arbetstagare från lägen-

het, som upplåtits åt honom på

grund av hans arbetsanställning, och

upplyses att arbetstagaren deltager i

strejk vid arbetsgivarens företag el-

ler att han är föremål för lockout

från arbetsgivarens sida, får yrkan-

det, ändå att arbetstagaren befinnes

skyldig att avflytta från lägenheten,

i avbidan på konfliktens avveckling

icke bifallas förrän tre månader för-

flutit från det han i anledning av

konflikten upphörde med arbetet.

Har arbetsgivare hos domstol,

kronofogdemyndighet eller skilje-

män framställt yrkande om vräkning

av arbetstagare från lägenhet, som

upplåtits åt honom på grund av hans

arbetsanställning, och upplyses att

arbetstagaren deltager i strejk vid

arbetsgivarens företag eller att han

är föremål för lockout från arbetsgi-

varens sida, får yrkandet, ändå att

arbetstagaren befinnes skyldig att

avflytta från lägenheten, i avbidan

på konfliktens avveckling icke bifal-

las förrän tre månader förflutit från

det han i anledning av konflikten

upphörde med arbetet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1981:780.

111

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 106 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha

följande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen får vid vite före-

lägga den som uppfört byggnad eller

vidtagit annan åtgärd i strid mot för-

bud enligt 100 § att undanröja eller

ändra det utförda. Tingsrätten får

meddela handräckning till rättelse i

vad olagligen skett. Ansökan om

handräckning får göras av allmän

åklagare, byggnadsnämnd samt

ägare eller innehavare av fastighet,

som får begagna vägen. Beträffande

sådan handräckning finns bestäm-

melser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

106 §’

Länsstyrelsen får vid vite före-

lägga den som uppfört byggnad eller

vidtagit annan åtgärd i strid mot för-

bud enligt 100 § att undanröja eller

ändra det utförda. Kronofogdemyn-

digheten får meddela särskild hand-

räckning till rättelse i vad olagligen

skett. Ansökan om handräckning får

göras av allmän åklagare, byggnads-

nämnd samt ägare eller innehavare

av fastighet, som får begagna vägen.

Ifråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Efterkoms ej föreläggande, som meddelats med stöd av 101 §, skall på an-

modan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden

vidtages.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:853.

112

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha föl-

jande lydelse.

Prop.

1990/91:126

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §

Är det uppenbart att fiskeredskap

utsatts eller anordning vidtagits i

strid med vad som gäller om fiskådra

och sker inte rättelse genast efter

tillsägelse, får tingsrätten på ansökan

av den som lider skada meddela

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

17 § handräckningslagen (1981:847).

Är det uppenbart att fiskeredskap

utsatts eller anordning vidtagits i

strid med vad som gäller om fiskådra

och sker inte rättelse genast efter

tillsägelse, får kronofogdemyndig-

heten på ansökan av den som lider

skada meddela särskild handräck-

ning. I fråga om sådan handräckning

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt

märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla

annan från att fiska.

Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även

göras av allmän åklagare, av fiskeristyrelsen eller av fisketillsynsman som

särskilt förordnats för detta.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1985:935.

113

16 Förslag till Prop.

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har någon överträtt beslut eller

föreskrift som avses i 37 § första

stycket 1,2,4, 6 eller 8 får länsstyrel-

sen förelägga honom att åstad-

komma rättelse. Har i fråga om en

viss fastighet eller byggnad, anord-

ning eller anläggning på annans

mark ägaren till egendomen begått

överträdelsen och övergår egendo-

men till ny ägare, får denne föreläg-

gas att vidta rättelse, om det inte är

oskäligt. Är fråga om överträdelse

av beslut eller föreskrift över vars ef-

terlevnad kommunal nämnd med

stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-

övar tillsyn, tillkommer det i stället

nämnden att meddela sådant före-

läggande. I beslut om föreläggande

får vite sättas ut. Vidare får tingsrät-

ten meddela handräckning för att

åstadkomma rättelse. Ansökan om

handräckning får göras av allmän

åklagare, statens naturvårdsverk,

länsstyrelsen, den kommunala

nämnd som handhar naturvårdsfrå-

Har någon överträtt beslut eller

föreskrift som avses i 37 § första

stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-

sen förelägga honom att åstad-

komma rättelse. Har i fråga om en

viss fastighet eller byggnad, anord-

ning eller anläggning på annans

mark ägaren till egendomen begått

överträdelsen och övergår egendo-

men till ny ägare, får denne föreläg-

gas att vidta rättelse, om det inte är

oskäligt. Är fråga om överträdelse

av beslut eller föreskrift över vars ef-

terlevnad kommunal nämnd med

stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-

övar tillsyn, tillkommer det i stället

nämnden att meddela sådant före-

läggande. I beslut om föreläggande

får vite sättas ut. Vidare får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning för att åstadkomma

rättelse. Ansökan om handräckning

får göras av allmän åklagare, statens

naturvårdsverk, länsstyrelsen, den

kommunala nämnd som handhar na-

gor eller, i fall där kommunal nämnd

har att meddela föreläggande, av

den nämnden. Beträffande sådan

handräckning finns bestämmelser i

17 § handräckningslagen (1981:847).

turvårdsfrågor eller, i fall där kom-

munal nämnd har att meddela före-

läggande, av den nämnden. I fråga

om sådan handräckning finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 §

andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläg-

gande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstal-

ta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt

17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid med-

delande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger ve-

derbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.

I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får

förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga

kraft.

1 Senaste lydelse 1987:133.

114

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

115

17 Förslag till Prop.

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 47 § miljöskyddslagen (1969:387) 1 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

47 §

Har någon begått en gärning som

avses i 45 § första stycket 1-3, får

tingsrätten meddela handräckning

för att åstadkomma rättelse. I fråga

om sådan handräckning finns be-

stämmelser i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

Har någon begått en gärning som

avses i 45 § första stycket 1-3, får

kronofogdemyndigheten meddela

särskild handräckning för att åstad-

komma rättelse. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens

naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.

Efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall

kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att

åtgärd vidtas.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för

utövande av tillsyn enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1989:363.

116

18 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 29 § bostadsrättslagen (1971:479) 1 skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 §

Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla tillträde till lägenheten när det

behövs för att utöva nödig tillsyn eller utföra arbete som erfordras. När bo-

stadsrätten enligt 10,12 eller 37 § skall säljas på offentlig auktion, är bostads-

rättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen skall

tillse att bostadsrättshavaren ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt.

Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten,

som föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,

även om hans lägenhet icke besväras av ohyra. Därvid äger 22 § motsvarande

tillämpning.

Underlåter bostadsrättshavaren

att bereda föreningen tillträde till lä-

genheten när föreningen enligt

första eller andra stycket har rätt till

det, kan tingsrätten förordna om

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

17§ handräckningslagen (1981:847).

Underlåter bostadsrättshavaren

att bereda föreningen tillträde till lä-

genheten när föreningen enligt

första eller andra stycket har rätt till

det, får kronofogdemyndigheten

meddela särskild handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och

handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1982:353.

117

19 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971:948)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 72 § väglagen (1971:948)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

72 §

Utförs ledningsarbete eller upp-

förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-

ler 48 § eller mot en föreskrift eller

ett förbud som har meddelats med

stöd av 44, 47 eller 48 § får tingsrät-

ten meddela handräckning för att

åstadkomma rättelse. I fråga om så-

dan handräckning finns bestämmel-

ser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

Utförs ledningsarbete eller upp-

förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-

ler 48 § eller mot en föreskrift eller

ett förbud som har meddelats med

stöd av 44, 47 eller 48 §, får krono-

fogdemyndigheten meddela särskild

handräckning för att åstadkomma

rättelse. I fråga om sådan handräck-

ning finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Om någon bryter mot ett förbud i 46-48 § eller mot en föreskrift eller ett

förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om upp-

förande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta åtgärd för rät-

telse.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut

av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som

behövs för att åtgärder som avses i 34,40,43,45 eller 53 § skall kunna vidtas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1987:459.

118

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot

dumpning av avfall i vatten

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av

avfall i vatten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

9§*

Har någon begått gärning som av-

ses i 5§, får tingsrätten meddela

handräckning för att åstadkomma

rättelse. I fråga om sådan handräck-

ning finns bestämmelser i 17 § hand-

räckningslagen (1981:847).

Har någon begått gärning som av-

ses i 5 §, får kronofogdemyndigheten

meddela särskild handräckning för

att åstadkomma rättelse. I fråga om

sådan handräckning finns bestäm-

melser i lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräck-

ning.

Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av den

myndighet som ärendet angår.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för

utövande av tillsyn enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:862. .

119

21 Förslag till

Lag om ändring i gruvlagen (1974:342)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2§ gruvlagen (1974:342) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

Påbörjas undersökningsarbete i

strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-

ler utförs anläggning i strid med 3

kap. 2 § andra stycket, får tingsrätten

efter ansökan av den som äger eller

innehar marken förordna att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tagas bort på inmutarens be-

kostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra

stycket, får tingsrätten på ansökan av

bergmästaren meddela handräck-

ning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om åtgärd som avses i

första eller andra stycket finns be-

stämmelser i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

11 kap.

2§*

Påbörjas undersökningsarbete i

strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-

ler utförs anläggning i strid med 3

kap. 2 § andra stycket, får kronofog-

demyndigheten efter ansökan av den

som äger eller innehar marken med-

dela särskild handräckning för att ar-

betet skall inställas eller att anlägg-

ningen skall tagas bort på inmuta-

rens bekostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra

stycket, får kronofogdemyndigheten

på ansökan av bergmästaren med-

dela särskild handräckning för att

åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första eller andra stycket

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:863.

120

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

42 §

Påbörjas undersökningsarbete

utan att säkerhet ställts enligt vad

som föreskrivs i 20 § andra stycket

eller 32 § fjärde stycket eller utförs

anläggning i strid med 15 § andra

stycket, 22 § andra stycket eller 32 §

fjärde stycket, får tingsrätten på an-

sökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall in-

ställas eller att anläggningen skall

tas bort på undersökarens bekost-

nad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 43 § andra

stycket, får tingsrätten på ansökan av

bergmästaren meddela handräck-

ning för att åstadkomma rättelse.

I fråga om åtgärd som avses i

första eller andra stycket finns be-

stämmelser i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

Påbörjas undersökningsarbete

utan att säkerhet ställts enligt vad

som föreskrivs i 20 § andra stycket

eller 32 § fjärde stycket eller utförs

anläggning i strid med 15 § andra

stycket, 22 § andra stycket eller 32 §

fjärde stycket, får kronofogdemyn-

digheten på ansökan av den som äger

eller innehar marken meddela sär-

skild handräckning för att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

Åsidosätts förbud som bergmästa-

ren meddelat enligt 43 § andra

stycket, får kronofogdemyndigheten

på ansökan av bergmästaren med-

dela särskild handräckning för att

åstadkomma rättelse.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första eller andra stycket

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1982:484.

121

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21

Åsidosättes förbud som har med-

delats enligt 20 § andra stycket, får

tingsrätten på ansökan av den myn-

dighet som har meddelat förbudet

meddela handräckning för att åstad-

komma rättelse.

I fråga om handräckning som av-

ses i första stycket finns bestämmel-

ser i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

§*

Åsidosättes förbud som har med-

delats enligt 20 § andra stycket, får

kronofogdemyndigheten på ansökan

av den myndighet som har meddelat

förbudet meddela särskild hand-

räckning för att åstadkomma rät-

telse.

I fråga om handräckning som av-

ses i första stycket finns bestämmel-

ser i lagen (1990:746) om betalnings-

föreläggande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1982:486.

122

24 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 55 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

13 kap.

55 §

Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vattendom-

stolen enligt 13 § första stycket 3 eller 4 eller om ändrade bestämmelser om

vattentappning enligt 13 § första stycket 10, handläggs målet i dess helhet

som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 13 § andra stycket ändå

behandlas som ett stämningsmål.

Har vattendomstolen i stämnings-

mål eller enligt handräckningslagen

(1981:847) eller länsstyrelsen enligt

21 kap. 3 § denna lag beslutat om

borttagande eller ändring av en vat-

tenanläggning och görs en ansökan

som avses i första stycket, får vatten-

domstolen i ansökningsmålet be-

stämma att beslutet inte får verkstäl-

las innan målet har blivit slutligt av-

gjort eller vattendomstolen förord-

nar annat. Sökanden skall ställa sä-

kerhet för kostnader och skador.

Har beslut om borttagande eller

ändring av en vattenanläggning med-

delats av vattendomstolen i ett stäm-

ningsmål, av kronofogdemyndighe-

ten med stöd av lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning eller av länsstyrelsen enligt

21 kap. 3 § denna lag och görs en an-

sökan som avses i första stycket, får

vattendomstolen i ansökningsmålet

bestämma att beslutet inte får verk-

ställas innan målet har blivit slutligt

avgjort eller vattendomstolen för-

ordnar annat. Sökanden skall ställa

säkerhet för kostnader och skador.

21

I fall som avses i 3 § får vattendom-

stolen meddela handräckning. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i 17 § handräcknings-

lagen (1981:847). Utslag i sådant

mål överklagas hos vattenöverdom-

stolen.

Om allmänna intressen berörs, göi

relsen.

I fall som avses i 3 § får kronofog-

demyndigheten meddela särskild

handräckning. I fråga om sådan

handräckning finns bestämmelser i

lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning. Utslag i

sådant mål överklagas hos vatten-

överdomstolen.

ansökan om handräckning av länssty-

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

123

25 Förslag till Prop.

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter 1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-

heter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §

Påbörjas undersökningsarbete

utan att vad som i 22 § andra stycket

föreskrivs om ställande av säkerhet

iakttagits eller utförs anläggning i

strid med 18 § andra stycket eller

20 § andra stycket, får tingsrätten på

ansökan av den som äger eller inne-

har marken förordna att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

I fråga om sådant förordnande

finns bestämmelser i 17 § handräck-

ningslagen (1981:847).

Påbörjas undersökningsarbete

utan att vad som i 22 § andra stycket

föreskrivs om ställande av säkerhet

iakttagits eller utförs anläggning i

strid med 18 § andra stycket eller

20 § andra stycket, får kronofogde-

myndigheten på ansökan av den som

äger eller innehar marken meddela

särskild handräckning för att arbetet

skall inställas eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

/ fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

39 §

Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen

eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 § eller 36 § andra

stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig-

heter.

Under samma förutsättning får

tingsrätten på ansökan av länsstyrel-

sen eller, i fall som nämns i 35 §,

myndighet som avses där förordna

om handräckning för att åstad-

komma rättelse på bekostnad av

koncessionshavaren.

Under samma förutsättning får

kronofogdemyndigheten på ansökan

av länsstyrelsen eller, i fall som

nämns i 35 §, myndighet som avses

där meddela särskild handräckning

för att åstadkomma rättelse på be-

kostnad av koncessionshavaren. I

fråga om sådan handräckning finns

bestämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

124

26 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 12-13 §§ plan- och bygglagen (1987:10)

skall följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

12 §

Tingsrätten får meddela hand- Kronofogdemyndigheten får med-

räckning så att rättelse sker när nå- dela särskild handräckning så att rät-

gon telse sker när någon

1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller

marklov,

2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningslov eller marklov,

om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga

kraft,

3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot denna

lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd

av lagen,

4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts

honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17§.

Prop.

1990/91:126

13 §

Ansökningar om handräckning

får göras av byggnadsnämnden. Be-

stämmelser om sådan handräckning

finns i 17 § handräckningslagen

(1981:847).

Ansökningar om handräckning

får göras av byggnadsnämnden. Be-

stämmelser om sådan handräckning

finns i lagen (1990:746) om betal-

ningsföreläggande och handräck-

ning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

125

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 22 § och 3 kap. 17 § lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

2 kap.

22 §

Vid överträdelse av beslut eller

föreskrift enligt detta kapitel får

tingsrätten besluta om handräckning

för att åstadkomma rättelse. Ansö-

kan om handräckning får göras av

riksantikvarieämbetet och länssty-

relsen.

I fråga om handräckning finns be-

stämmelser i handräckningslagen

(1981:847).

Vid överträdelse av beslut eller

föreskrift enligt detta kapitel får

kronofogdemyndigheten meddela

särskild handräckning för att åstad-

komma rättelse. Ansökan om hand-

räckning får göras av riksantikvarie-

ämbetet och länsstyrelsen.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

3 kap.

17 §

Om ett byggnadsminne har ändrats i strid mot meddelade skyddsföreskrif-

ter, får länsstyrelsen förelägga ägaren att återställa ändringen om det är möj-

ligt. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

Tingsrätten får besluta om hand-

räckning för att avbryta pågående

förstörelse av ett byggnadsminne el-

ler för att återställa det. Även i an-

nat fall får handräckning beslutas,

om det behövs för att bestämmelse i

detta kapitel skall efterlevas.

Ansökan om handräckning får gö-

ras av länsstyrelsen eller allmän

åklagare. I fråga om sådan hand-

räckning finns bestämmelser i hand-

räckningslagen (1981:847).

Kronofogdemyndigheten får med-

dela särskild handräckning för att

avbryta pågående förstörelse av ett

byggnadsminne eller för att åter-

ställa det. Även i annat fall får hand-

räckning beslutas, om det behövs för

att bestämmelse i detta kapitel skall

efterlevas.

Ansökan om handräckning får gö-

ras av länsstyrelsen eller allmän

åklagare. I fråga om sådan hand-

räckning finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

126

28 Förslag till

Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5§ begravningslagen (1990:1144) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

9 kap.

5§

Om gravrättsinnehavaren inte föl-

jer ett vitesföreläggande enligt 4§,

får tingsrätten besluta om handräck-

ning för anordningens borttagande.

För sådan handräckning finns

föreskrifter i 17 § handräckningsla-

gen (1981:847).

Om gravrättsinnehavaren inte föl-

jer ett vitesföreläggande enligt 4§,

får kronofogdemyndigheten med-

dela särskild handräckning för an-

ordningens borttagande.

I fråga om sådan handräckning

finns bestämmelser i lagen

(1990:746) om betalningsföreläg-

gande och handräckning.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter

gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före

ikraftträdandet.

127

29 Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4§ minerallagen (1991:45) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:126

15 kap.

Om undersökningsarbete påbör-

jas utan att säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-

läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får tingsrätten på an-

sökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall

ställas in eller att anläggningen skall

tas bort på undersökarens bekost-

nad.

I fråga om åtgärder som avses i

första stycket finns bestämmelser i

17§ handräckningslagen (1981:847).

4§

Om undersökningsarbete påbör-

jas utan att säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-

läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får kronofogdemyn-

digheten på ansökan av den som äger

eller innehar marken meddela sär-

skild handräckning för att arbetet

skall ställas in eller att anläggningen

skall tas bort på undersökarens be-

kostnad.

I fråga om sådan handräckning

som avses i första stycket finns be-

stämmelser i lagen (1990:746) om

betalningsföreläggande och hand-

räckning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

128

30 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Prop.

1990/91:126

Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§

Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den

utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer, innehålla uppgifter om

1. exekutionstitel, skuldens stor-

lek, medelsslag, dag när skulden

fastställdes och när den förföll till

betalning, influtna medel, den tid-

punkt vid vilken skulden preskribe-

ras samt andra förhållanden av bety-

delse för betalningsskyldigheten

som framgår av exekutionstiteln el-

ler av andra handlingar i målet,

1. exekutionstitel, skuldens stor-

lek, arbetsgivare eller annan utbeta-

lare av ersättning som avses i 7 kap.

1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbal-

ken, medelsslag, dag när skulden

fastställdes och när den förföll till

betalning, influtna medel, den tid-

punkt vid vilken skulden preskribe-

ras samt andra förhållanden av bety-

delse för betalningsskyldigheten

som framgår av exekutionstiteln el-

ler av andra handlingar i målet,

2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,

3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetal-

ning av influtna medel och annan redovisning,

4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäk-

ring,

6. kvarstad och återtagande av vara,

7. bötesförvandling,

8. betalningsinställelse och likvidation,

9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 §

ackordslagen (1970:847),

10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av till-

gångar,

11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,

12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-

vändning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

129

31 Förslag till Prop.

Lag om register för betalningsföreläggande och 1990/91:126

handräckning

Härigenom föreskrivs följande.

Registerändamål

1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen

(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av

automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-

het. Registret får användas även för tillsyn, planering och uppföljning av

verksamheten samt för annan framställning av statistik. Uppgifter i registret

om utslag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsök-

ningsbalken.

Registeransvar

2 § Varje kronofogdemyndighet har registeransvar för sitt register. Riksskat-

teverket har registeransvar för alla registren.

Registerinnehåll

3 § Registret får innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.

Förs partens talan av ställföreträdare, får registret innehålla uppgifter om

denne.

4 § För en fysisk person får i registret anges

1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-

nummer saknas, särskilt registreringsnummer,

2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-

givning genom stämningsman,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,

4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.

5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer

och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-

nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-

dare får anges uppgifter enligt 4 §.

För ett dödsbo får även den avlidnes personnummer registreras.

6§ Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,

adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av

målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.

7 § Utöver de uppgifter som anges i 4—6 §§ får registret innehålla uppgifter

om

1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och

saken,

2. yrkanden i målet och grunden för dem,

3. handlingar som inkommer i målet,

4. handlingar som skickas ut i målet,

5. delgivning och frister,

6. beslut och utslag som meddelas i målet,

7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.

Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som

behövs för att tillgodose ändamålen med registret.

130

Sökbegrepp

8 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, per-

sonnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökan-

dens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnum-

mer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och

uppgifter om målets art.

Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökan-

den eller svaranden i målet.

Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-

begrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.

Utlämnande av uppgifter

9 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut

på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register

lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer

av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-

dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter

som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till

regeringen.

10 § Begär en enskild hos riksskatteverket att få underrättelse enligt 10 § da-

talagen (1973:289), lämnas underrättelsen av kronofogdemyndigheten.

Gallring av uppgifter

11 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur re-

gistret före utgången av juni månad kalenderåret tre år efter det att utslaget

meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om betalningsföreläggande och

handräckning gallras ur registret före utgången av juni månad kalenderåret

efter det att målet avgjorts av kronofogdemyndigheten.

Prop.

1990/91:126

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

131

Bilaga 9 Prop.

1990/91:126

Lagrådets yttrande

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-08

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Stig von

Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-

ringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets

yttrande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Anér.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

132

Innehållsförteckning

Proposition................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Propositionens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.............. 2

2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.............. 5

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i ut-

sökningsbalken ........................................ 8

4. Förslag till lag om ändring i jordabalken .................. 9

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden 12

6. Förslag till lag om betalningsföreläggande för fordringar i ar-

betstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd 13

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-

nämnd ................................................ 14

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän .. 15

9. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130).......... 16

10. Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131).......... 17

11. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ....... 19

12. Förslag till lag om ändring i räntelagen (1975:635).......... 21

13. Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot

vräkning vid arbetskonflikter............................ 22

14. Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 23

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske 24

16. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)..... 25

17. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) .... 27

18. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) .... 28

19. Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)............ 29

20. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot

dumpning av avfall i vatten.............................. 30

21. Förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)........... 31

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineral-

fyndigheter ............................................ 32

23. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörled-

ningar ................................................ 33

24. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)......... 34

25. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyn-

digheter .............................................. 35

26. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)... 36

27. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen

m.m.................................................. 37

28. Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) ... 38

29. Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)......... 39

30. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 40

31. Förslag till lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning.......................................... 41

Prop.

1990/91:126

133

Prop.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 . 43 1990/91:126

1 Inledning ............................................. 43

2 Allmän motivering..................................... 44

2.1 Vissa följdändringar med anledning av den nya summa-

riska processen.................................... 44

2.2 ADB-register för den summariska processen .......... 45

2.3 ADB-ansökan i enskilt mål.......................... 46

2.4 Ytterligare uppgifter i utsökningsregistret............. 51

3 Upprättade lagförslag................................... 53

4 Specialmotivering...................................... 54

4.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken........ 54

4.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken........ 55

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring

i utsökningsbalken................................. 56

4.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken (utom 12 kap.

26 §)............................................. 57

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden... 57

4.6 Förslaget till lag om betalningsföreläggande för fordringar

i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens

va-nämnd......................................... 58

4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om statens va-nämnd 62

4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om skiljemän...... 62

4.9 Förslagen till lag om ändring i växellagen och checklagen 63

4.10 Förslagen till lag om ändring i konkurslagen, räntelagen

och lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter .. 63

4.11 Förslagen till lag om ändring i jordabalken (12 kap. 26 §),

lagen om enskilda vägar, lagen om rätt till fiske, natur-

vårdslagen, miljöskyddslagen, bostadsrättslagen, vägla-

gen, lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

gruvlagen, lagen om vissa mineralfyndigheter, lagen om

vissa rörledningar, vattenlagen, lagen om vissa torvfyndig-

heter, plan- och bygglagen, lagen om kulturminnen m.m.,

begravningslagen samt minerallagen.................. 64

4.12 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen... 64

4.13 Förslaget till lag om register för betalningsföreläggande

och handräckning.................................. 64

5 Hemställan............................................ 73

6 ' Beslut................................................ 74

Bilaga 1 Förslaget till registerlag i departementspromemo-

rian (Ds 1990:56) Följdlagstiftning med anledning

av den nya summariska processen............. 75

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig

över departementspromemorian (Ds 1990:56)

Följdlagstiftning med anledning av den nya sum-

mariska processen .......................... 77

Bilaga 3 Förslaget till registerlag som remitterades till

134

datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datala- Prop.

gen....................................... 78 1990/91:126

Bilaga 4 Datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen 81

Bilaga 5 Datainspektionens kompletterande yttrande en-

ligt 2 a § datalagen.......................... 87

Bilaga 6 Sammanfattning av riksskatteverkets översyn av

utsökningsbalken (RSV Rapport 1990:5)....... 89

Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig

över riksskatteverkets översyn av utsökningsbal-

ken (RSV Rapport 1990:5)................... 90

Bilaga 8 Till lagrådet remitterade lagförslag:

1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.............. 91

2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.............. 94

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i ut-

sökningsbalken ........................................ 97

4. Förslag till lag om ändring i jordabalken .................. 98

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden 99

6. Förslag till lag om betalningsföreläggande i arbetstvister och

tvister som skall prövas av statens va-nämnd............... 102

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-

nämnd ................................................ 103

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän .. 104

9. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130).......... 105

10. Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131).......... 106

11. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ....... 108

12. Förslag till lag om ändring i räntelagen (1975:635).......... 110

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot

vräkning vid arbetskonflikter............................ 111

14. Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 112

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske 113

16. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)..... 114

17. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) .... 116

18. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) .... 117

19. Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)............ 118

20. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot

dumpning av avfall i vatten.............................. 119

21. Förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)........... 120

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineral-

fyndigheter ............................................ 121

23. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörled-

ningar ................................................ 122

24. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)......... 123

25. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyn-

digheter .............................................. 124

26. Förslag till lag om ändring i plan-och bygglagen (1987:10) ... 125

135

27. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen Prop.

m.m.................................................. 126 1990/91:126

28. Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) ... 127

29. Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)......... 128

30. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 129

31. Förslag till lag om register för betalningsföreläggande och

handräckning.......................................... 130

Bilaga 9 Lagrådets yttrande ................................. 132

gotab 98113, Stockholm 1991

136