Bet. 1990/91:NU7

Näringsutskottets betänkande

1990/91:NU07

Minerallagstiftning m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1990/91

NU7

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1988/89:92 om ny minerallagstiftning m.m.

(industridepartementet),

dels fem motioner som har väckts med anledning av

propositionen,

dels -- helt eller delvis -- två motioner från allmänna

motionstiden år 1989 med yrkanden bl.a. om förstatligande av

mineralproduktionen,

dels -- helt eller delvis -- fyra motioner från allmänna

motionstiden år 1990 med yrkanden om avvikelser från regeringens

förslag i proposition 1988/89:92, bl.a. med hänsyn till vad

mineralråvarukommittén har föreslagit i betänkandet (SOU

1989:92) Prospekteringspolitik.

Skrivelser i ärendet har ingivits av statens naturvårdsverk

och boverket (gemensamt) och av Svenska gruvföreningen.

Bostadsutskottet har avgivit yttrande (1989/90:BoU6y); detta

återges som bilaga 5 (s.64). Företrädare för Svenska

gruvföreningen och för Svenska gruvindustriarbetareförbundet har

senare inför utskottet framfört synpunkter i ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att gruvlagen och

lagen om vissa mineralfyndigheter skall ersättas av en ny

minerallag. Denna innehåller enhetliga bestämmelser för en

utvidgad krets av lagreglerade mineral. Vissa av de mineral som

enligt propositionen skulle ingå i denna krets utesluts dock av

utskottet. Den nya lagen bygger på koncessionsprincipen men

ansluter sig i viss mån till den inmutningsprincip som den

nuvarande gruvlagen är baserad på. En nyhet är att minerallagen

direkt anknyts till lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. (NRL). NRL-prövning krävs inte för

undersökningstillstånd men skall äga rum innan

bearbetningskoncession kan ges. I anslutning till ett yttrande

av bostadsutskottet föreslår näringsutskottet ytterligare

överväganden om hur NRL-prövningen av projekt -- även utanför

mineralområdet -- skall genomföras när flera till NRL anknutna

lagar är aktuella. Utskottet avstyrker en begäran (m) om att

förslaget till minerallag skall revideras med hänsyn till

mineralråvarukommitténs förslag rörande prospekteringspolitiken.

Fyra partier vill att minerallagstiftningen skall utformas på

annat sätt och avvisar därför regeringens förslag. Tre

reservationer med riktlinjer för en ändrad lagstiftning

föreligger. Enligt den första (m, fp) skall uppdelningen på en

gruvlag och en minerallag bestå; mineralråvarukommitténs

slutsatser skall beaktas när kretsen av lagreglerade mineral

bestäms. I den andra reservationen (v) begärs att NRL-prövning

skall ha gjorts innan undersökningstillstånd kan lämnas.

Bestämmelserna mot rovbrytning skall skärpas och samhället --

staten och kommunerna -- få ensamrätt till exploatering av

mineralföreskomster. Miljöhänsyn och bevarandesynpunkter präglar

den tredje reservationen (mp); enligt denna skall markägaren,

kommunen och staten var för sig ha vetorätt mot en tilltänkt

exploatering.

Ett antal andra motionsyrkanden med anknytning till

minerallagstiftningen avstyrks av utskottet, dock i inget fall

enhälligt. I reservationer förespråkas att institutet kronoandel

skall avskaffas (m, fp), att kronoandel inte skall upplåtas till

privata intressenter (v), att markägare skall få generösare

skadeersättning (m, fp) och jordägaravgäld, dvs. del i

avkastningen av mineralprojekt (m, fp, c), att bergtäkt skall

omfattas av koncessionssystemet (mp) och att privata

mineralförekomster skall överföras i offentlig ägo (v).

Propositionen

Förslag

I proposition 1988/89:92 har regeringen -- efter föredragning

av industriminister Ivar Nordberg -- föreslagit riksdagen att

anta förslag till

1. minerallag,

2. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

4. lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m.,

5. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Lagförslagen har granskats av lagrådet. De båda första återges

som bilaga 3 och bilaga 4 till detta betänkande (s.38

resp. s.63). De övriga finns i propositionen på s. 28--32.

Huvudsaklig innebörd

Den nya minerallag som föreslås i propositionen är avsedd att

ersätta gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa

mineralfyndigheter.

De viktigaste nyheterna i förhållande till gällande rätt är

att den gruvrättsliga lagstiftningen blir enhetlig för de

mineral som omfattas av denna, att kretsen av lagreglerade

mineral utvidgas, att minerallagstiftningen samordnas med lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) samt att

vissa begränsade reformbehov tillgodoses.

Den nya lagen bygger på koncessionssystemet men har starka

inmutningsrättsliga inslag. Reglerna om rätt till undersökning

överensstämmer i stora delar med vad som för närvarande gäller

om inmutning enligt gruvlagen. Reglerna om rätt till bearbetning

har inslag som syftar till att trygga gruvföretagens möjligheter

att utvinna påträffade fyndigheter.

Den nya lagen har föreslagits träda i kraft den 1 juli 1990.

Äldre rättigheter skall fortsätta att gälla under återstående

giltighetstid.

De föreslagna ändringarna i andra lagar föranleds av den nya

minerallagen.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition

1988/89:92 är följande:

1988/89:N25 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om koncessionsprövning och straffavgifter,

2. avslår proposition 1988/89:92 i sin helhet.

1988/89:N26 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att

riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om grunderna för minerallagstiftningen,

2. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar

att 1 § i förslaget till ny minerallag beträffande lagens

tillämpningsområde ändras i enlighet med vad som anförs i

motionen,

3. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del

föreskriver att giltighetstiden för undersökningstillstånd och

inmutningar begränsas i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. med avslag på proposition 1988/89:92 i denna del beslutar

att 2 kap. med reglerna för beviljande av undersökningstillstånd

utformas i enlighet med vad som anförs i motionen vad avser

skyddet för nationalparker och mark som reserverats för

naturreservat resp. rennäringen och jord- och skogsbruk,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om uppföljning av effekterna av den nya

minerallagstiftningen beträffande motstående intressen vid

markanvändning.

1988/89:N27 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår regeringens förslag till ny minerallagstiftning

m.m.,

2. hos regeringen begär en ny utredning om

minerallagstiftning där synpunkterna om solidarisk hushållning

på lång sikt särskilt beaktas i enlighet med vad som anförs i

motionen.

1988/89:N28 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår propositionen,

2. hos regeringen begär förslag till reformer inom ramen för

nuvarande lagstiftning enligt de riktlinjer som anges i

motionen.

1988/89:N29 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att

riksdagen

1. avslår regeringens förslag till minerallag,

2. beslutar om ändringar i 2§ gruvlagen (1974:342) samt

1§ lagen om vissa mineralfyndigheter (1974:890) i enlighet med

vad som föreslås i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om redovisning av undersökningsresultat.

De motioner från allmänna motionstiden år 1989 som

behandlas här är följande:

1988/89:N249 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller

yrkandena att riksdagen

3. hos regeringen begär förslag som innebär att

inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett enhetligt

koncessionssystem,

4. som sin mening ger regeringen till känna att staten ej bör

upplåta eller överlåta sin kronoandel, som regleras i 5kap.

gruvlagen,

5. hos regeringen begär förslag om ändring i gruvlagen och

andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att nya

fyndigheter helt tillfaller samhället,

6. hos regeringen begär förslag innebärande att privatägda

mineralförekomster överförs i samhällets ägo.

1988/89:N276 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos

regeringen begär förslag till ändring av gruvlagen i enlighet

med vad som i motionen anförts.

De motioner från allmänna motionstiden år 1990 som

behandlas här är följande:

1989/90:N227 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen

beslutar att det i proposition 1988/89:92 framlagda förslaget

till ny minerallagstiftning skall revideras med hänsyn till

mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet (SOU 1989:92)

Prospekteringspolitik.

1989/90:N277 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om behovet av en modernisering av gruvlagen,

2. begär förslag från regeringen om en förändring av

gruvlagen innebärande att kronoandelsinstitutet avskaffas.

1989/90:N278 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet

(4) att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i

gruvlagen och andra lagar som reglerar mineralfyndigheter så att

nya fyndigheter helt tillfaller samhället.

1989/90:N280 av Lars Norberg (mp) och Carl Frick (mp) vari

yrkas att riksdagen beslutar att bergtäkter skall ingå i

minerallagen och behandlas som annan gruvdrift.

Innebörden av vissa motionsyrkanden

Om koncessionsprövning anförs i motion 1988/89:N25 (vpk) att

den bör göras redan när man inleder undersökningarna.

Minerallagen bör enligt denna motion innehålla bestämmelser om

hårda straffavgifter mot rovbrytning av malmer.

De grunder för en ny minerallagstiftning som förespråkas i

motion 1988/89:N26 (c) är följande. Prövningen mot annan

lagstiftning bör vara noggrann, och antalet mineral som omfattas

av koncessionsplikt bör begränsas. De inskränkningar i

äganderätten som lagstiftningen innebär skall begränsas så långt

det är möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. I de

fall då koncession lämnas skall markägaren få rimlig ersättning

för sin mark. Utifrån dessa grunder begärs ändringar i förslaget

till minerallag. Olivin och talk samt diatomit, fältspat,

glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och krita skall

inte omfattas av krav på koncession. Giltighetstiden för

undersökningstillstånd skall inte kunna förlängas utöver sex år,

och inmutningar enligt den nuvarande gruvlagen skall upphöra att

gälla senast sex år efter det att den nya lagstiftningen har

trätt i kraft. Om en ansökan om undersökningstillstånd avser ett

särskilt skyddsvärt markområde skall en avvägning ske mot

motstående intressen; beslut beträffande hinder mot undersökning

och bearbetning skall i sådana fall fattas av regeringen.

Lantbruksstyrelsen skall när det gäller ett större

mineralföretag ha lagstadgad möjlighet att föranstalta om

utredning av dess skadeverkningar för jord- och skogsbruket och

rennäringen.

De synpunkter om solidarisk hushållning på lång sikt som

åberopas i hemställan i motion 1988/89:N27 (mp) kommer till

uttryck i tio punkter i motiveringen. Dessa innebär i huvudsak

följande. Nationella och globala hushållningssynpunkter skall

vara vägledande för utredningen om en ny minerallagstiftning.

Ökad beskattning av råvaruutvinning skall övervägas och

återvinningsaspekten beaktas. De nationella och globala

mineraltillgångarna och de olika råvarornas sannolika livslängd

vid olika förbrukningsnivåer skall redovisas. I anslutning

därtill skall kommande generationers behov diskuteras.

Markägaren, kommunen och staten bör var för sig ha vetorätt när

det gäller undersökning och exploatering av mineraltillgångar.

De reformer inom ramen för nu gällande lagar som enligt motion

1988/89:N28 (fp) skulle ersätta den föreslagna nya

lagstiftningen innefattar två element. De ytterligare mineral

som har föreslagits bli omfattade av regleringssystemet skulle

införas i gruvlagen resp. lagen om vissa mineralfyndigheter. I

nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa

andra naturområden av riksintresse skulle prospektering vara

förbjuden. Frågan om på vilket stadium en slutlig prövning

enligt naturresurslagen skall ske borde prövas ytterligare.

Även enligt motion 1988/89:N29 (m) skulle regleringen

beträffande ytterligare mineral komma till stånd genom ändringar

i gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter. Den senare

skulle omfatta fyndigheter av diamant, olivin och talk liksom

fyndigheter av fältspat, kvarts, kvartsit, dolomit, kalksten och

krita, medan övriga ämnen skulle hänföras till gruvlagen. På det

sätt som föreslås i propositionen skulle regleringen i vissa

fall gälla bara för sådana särskilda former av ifrågavarande

mineral som kan användas som insatsråvara i industriella

processer. Redovisningen av undersökningsresultat skulle baseras

på frivilliga överenskommelser.

De ändringar i gruvlagen som påkallas i motion 1988/89:N276

(m) innebär dels att statens rätt till kronoandel i utmål skulle

upphöra, dels att markägaren skulle få rätt att ingå med tio

procent av kapitalet i ett nytillkommande gruvföretag.

Den modernisering av gruvlagen som förespråkas i motion

1989/90:N277 (m) skulle -- förutom avskaffande av

kronoandelsinstitutet -- innebära en höjning av ersättningen

till jord- och skogsägare för skada och intrång i pågående

markanvändning.

Förslag av mineralråvarukommittén

Mineralråvarukommittén, som tillkallades år 1987, har haft

till uppgift att bedöma marknadsförutsättningarna för olika

mineralråvaror och att utifrån dessa bedömningar överväga

lämpligheten av att en övergripande strategi läggs fast för

prospekteringsverksamhetens inriktning i Sverige. Den har

avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik,

åtföljt av en rapportdel (SOU 1989:93). Betänkandet har

remissbehandlats.

Kommitténs förslag rörande prospekteringsbranschen tar sikte

på att de delar av branschen som för närvarande har en påtagligt

negativ utveckling skall få möjlighet att överleva. Kommittén

har låtit egna experter och ett antal konsulter utarbeta

översikter rörande ett urval av dels metallbärande mineral, dels

industrimineral. I anslutning till författarnas slutsatser

redovisar kommittén sina egna rekommendationer beträffande

fortsatt prospektering, kunskapsuppbyggnad och andra åtgärder. I

det följande anges i korthet vad kommittén anför beträffande

vissa industrimineral vilkas mineralrättsliga status särskilt

har övervägts vid utskottsbehandlingen av regeringens förslag

till ny minerallagstiftning.

Ytterligare prospektering av karbonatstenar (dolomit,

kalksten, krita, magnesit), som används bl.a. inom

pappersindustrin, anses enligt betänkandet inte vara särskilt

aktuell för närvarande. Möjligen skulle dock prospektering efter

krita med vissa definierade egenskaper kunna vara motiverad. I

en kompletterande skrivelse till industridepartementet den

27februari 1990 har kommittén ändrat sitt ställningstagande i

fråga om dolomit. Ytterligare kontakter med branschen har visat

att den bedömda efterfrågan på dolomit för kvalificerade ändamål

motiverar fortsatt prospektering i syfte att bibehålla eller öka

livslängden hos malmbasen och eventuellt finna alternativ

malmbas med utsikter till lägre produktionskostnader.

Fältspat har en viktig funktion vid glas- och

keramiktillverkning och utnyttjas också som fyllmedel i färg,

lim, gummi och plast. Villkor för lönsam produktion är bl.a. att

brytningen kombineras med brytning av ren kvarts och att

högkvalitativa produkter tillverkas. Sveriges behov av

kvarts och kvartsit tillgodoses till ca 40% genom

import. I den mån kvarts och kvartssand i brytvärda mängder och

av tillräcklig renhet kan lokaliseras i Sverige bör brytning och

förädling kunna bli lönsam. Det finns, säger kommittén

sammanfattningsvis, geologiska förutsättningar att hitta

fältspat- och kvartsmineral samt litium i Sverige. En fortsatt

prospektering bör med fördel inriktas på de geologiska miljöer

där alla tre slagen av mineral bedöms kunna förekomma.

Olivin används huvudsakligen som slaggbildare vid

råjärnstillverkning. Med nuvarande marknadsbild och krav på

fyndighetens omfattning och läge anses det inte motiverat att

rekommendera prospektering efter olivin. Ett undantag utgör dock

LKAB:s behov av olivin från ett närområde. Den svenska

försörjningen med talk täcks endast till 10% med egen

produktion. I Europa råder överkapacitet, och i Norden är

Finland en stor producent. Mycket tyder på att importen till

stora delar skulle kunna ersättas med inhemsk produktion. Med

hänsyn till de förutsättningar som för närvarande råder på den

europeiska marknaden anser kommittén att prospektering efter

talk inte är speciellt angelägen. Inte heller finns det, menar

kommittén, anledning att utifrån Sveriges mycket begränsade

konsumtion rekommendera prospektering efter wollastonit.

Mineralråvarukommittén framhåller i den nämnda kompletterande

skrivelsen att kommittén när den har formulerat sina

rekommendationer för de olika mineralråvarorna har förutsatt att

kretsen av koncessionsmineral kommer att bli den som föreslås i

propositionen om ny minerallagstiftning.

Utskottet

Inledning

Minerallagstiftningen har hittills haft två huvudsyften. Det

ena är näringspolitiskt. Den skall bidra till att skapa

förutsättningar för en god försörjning med mineralråvaror för

den svenska industrin. I stor utsträckning gäller som princip

att rätten att utvinna mineral kan av en statlig myndighet

tillerkännas någon annan än den som äger marken där fyndigheten

finns. Härmed sammanhänger det andra huvudsyftet, som är

civilrättsligt. Minerallagstiftningen reglerar förhållandena

mellan markägare och personer som på annans mark undersöker och

exploaterar mineralfyndigheter. Ett tredje huvudsyfte framträder

när det nu är fråga om en ny minerallagstiftning. Denna skall,

tillsammans med annan lagstiftning, ge regler för avvägningen

mellan exploateringsintresset och motstående intressen --

alternativ markanvändning och skydd för miljön.

Den nuvarande minerallagstiftningen tillkom väsentligen år

1974. Från det året härrör dels gruvlagen (1974:342), dels lagen

(1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Båda går

tillbaka på äldre lagstiftning. På några punkter har de ändrats

under 1980-talet. Andra lagar som reglerar utvinning av

mineraliska ämnen är lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom

vissa allmänna vattenområden och lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter.

Rätten att utvinna mineraltillgångar regleras i de nämnda

lagarna enligt tre olika system, nämligen inmutningssystemet,

koncessionssystemet och -- i mindre utsträckning --

jordäganderättssystemet.

Inmutningssystemet, som ligger till grund för gruvlagen, går i

princip ut på att den som först anmäler att han vill utnyttja en

fyndighet får rätt till denna. Inmutningsbara mineral är framför

allt malmer till de flesta metaller och dessutom vissa

industrimineral. Inmutningsrätt innebär tillstånd att utföra

undersökningsarbete inom det inmutade området. Bearbetning

förutsätter att inmutaren har fått sig anvisat ett utmål, dvs.

ett arbetsområde där han mot avgift till staten får bedriva

gruvdrift under en viss tid.

De övriga nämnda lagarna är baserade på koncessionssystemet.

Dess princip är att rätten att eftersöka och bearbeta en

fyndighet upplåts efter fri prövning av en statlig myndighet,

som därvid kan uppställa olika slags villkor. På motsvarande

sätt som enligt gruvlagen blir det först fråga om

undersökningskoncession och därefter, om förutsättningar finns,

om bearbetningskoncession. Minerallagen gäller fyndigheter av

bl.a. olja, gas, stenkol, vissa leror samt uran- och

toriumhaltiga mineral.

Rätten att utnyttja mineral som inte omfattas av någon av de

fem nämnda lagarna tillkommer jordägaren.

Enligt gruvlagen har staten rätt till andel med hälften

(kronoandel) i utmål som läggs för någon annan än staten. I

koncession enligt minerallagen kan föreskrivas att staten har

rätt att delta i verksamheten eller att få avgift eller

produktionsandel av koncessionsinnehavaren.

Minerallagstiftningen har sedan slutet av 1970-talet varit

föremål för flera utredningar. Senast har minerallagskommittén

fullgjort uppdraget att utarbeta förslag till enhetliga regler

som skulle ersätta gruvlagen och minerallagen. Enligt

utredningsdirektiven förutsattes den nya lagen bygga på

koncessionsprincipen men ha inmutningsrättsliga inslag.

Kommitténs betänkande (SOU 1986:53, 54) Ny minerallagstiftning

och remissyttrandena därutöver ligger till grund för det förslag

till ny minerallagstiftning som regeringen våren 1989 har

framlagt för riksdagen i proposition 1988/89:92.

Från alla de fem oppositionspartiernas sida har väckts

motioner med kritik mot regeringens förslag till ny

minerallagstiftning. I samtliga fall utom ett -- centerpartiets

motion -- utmynnar kritiken i ett yrkande om avslag på

propositionen, varvid samtidigt begärs antingen att ett nytt

lagförslag skall utarbetas eller att vissa ändringar skall

genomföras inom de nuvarande lagarnas ram. Utom dessa motioner

tar utskottet upp några fristående motioner från detta och

föregående år med yrkanden på minerallagstiftningens område. Det

sker dels i anslutning till regeringens förslag, dels i några

särskilda, avslutande avsnitt.

Regeringens förslag

Regeringens förslag till ny minerallagstiftning innebär att

gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter ersätts av en ny

minerallag med i huvudsak enhetliga bestämmelser för en utvidgad

krets av lagreglerade mineral. Liksom i de båda nämnda lagarna

föreskrivs en tillståndsgivning i två etapper. Avvägningen mot

motstående intressen kommer härvid in på ett annat sätt än

tidigare.

Den nya lagen föreslås omfatta samma mineral som gruvlagen och

den nuvarande minerallagen och därjämte en rad ytterligare

mineral. Listan över dessa har bestämts av tre kriterier. Det

skall vara fråga om mineral som är industriellt användbara.

Mineralen skall med viss sannolikhet förekomma i Sverige i sådan

omfattning och på sådant sätt att utvinning ter sig meningsfull.

Det skall vidare krävas systematisk letning och undersökning för

att de skall påträffas.

De mineraliska ämnen som nu skulle föras in under reglering

och sålunda bli koncessionsmineral är dels ett antal grundämnen,

dels vissa industriella mineral och bergarter. Grundämnena är

litium, rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta

jordartsmetaller (dvs. lantan, lantaniderna, skandium och

yttrium), zirkonium, niob, tantal och platinagruppens övriga

metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium, osmium och iridium).

Industrimineralen indelas i två grupper. Fullt ut skall

regleringen omfatta brucit, diamant, flusspat, nefelinsyenit,

olivin, sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit och

sillimanit), talk, tungspat och wollastonit. Ämnena i den andra

gruppen berörs bara när de förekommer i sådana särskilda former

att de kan användas som insatsvara i industriella processer.

Dessa ämnen är diatomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit,

dolomit, kalksten och krita.

För undersökningsarbete krävs enligt regeringens förslag

undersökningstillstånd som -- i likhet med vad som gäller för

inmutning enligt gruvlagen -- i princip skall ges till den som

först ansöker om det. Undantag gäller för fall då sökanden

uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en

ändamålsenlig undersökning. Tillstånd avseende olja, gas eller

diamant får ges bara åt den som kan visa att han är lämplig att

bedriva sådan undersökning. En förutsättning för att tillstånd

skall ges är att det finns anledning anta att undersökning i

området kan leda till fynd av koncessionsmineral. Även i fråga

om undersökningstillståndets giltighetstid anknyter förslaget

till gruvlagens regler. I första hand ges tillstånd för tre år.

Förlängning med ytterligare sammanlagt högst tre år medges

normalt; om det finns synnerliga skäl kan giltighetstiden

förlängas ytterligare med upp till fyra år.

Ett undersökningstillstånd enligt den föreslagna lagen ger

inte obligatorisk rätt till bearbetning, om en exploateringsbar

fyndighet påträffas. Undersökarens ställning stärks dock något

jämfört med vad som gäller enligt den nuvarande minerallagen.

Vid konkurrens om bearbetningskoncession skall nämligen ges

företräde åt den som har undersökningstillstånd, om han har

resurser och avsikt att själv eller i samverkan med andra

bearbeta fyndigheten och dennas belägenhet eller art inte gör

honom olämplig. Koncession lämnas för tio år med rätt till

förlängning om verksamhet pågår. Staten får kronoandel i

bearbetningskoncession på samma sätt som i motsvarande rätt --

utmål -- enligt den nuvarande gruvlagen. En nyhet är att den som

har utfört undersökningsarbeten blir skyldig att lämna

redovisning för dessa till förvaltningsmyndigheten --

bergmästaren -- ifall de inte har resulterat i

bearbetningskoncession.

En förutsättning för att bearbetningskoncession skall kunna

ges är att det inte finns hinder enligt lagen (1987:12) om

hushållning med naturresurser m.m. (NRL) för markens användning

till mineralutvinning. Prövning enligt NRL äger rum i samband

med prövning av ansökan om bearbetningskoncession. Den nya

minerallagen anknyts sålunda enligt regeringens förslag till NRL

på samma sätt som redan gäller i fråga om plan- och bygglagen

(1987:10) och ett flertal andra lagar; även beträffande lagen

(1966:314) om kontinentalsockeln föreslås nu en sådan

anknytning. Om verksamheten senare skall prövas också enligt

annan till NRL anknuten lagstiftning, t.ex. plan- och bygglagen

(1987:10), skall inte någon ytterligare NRL-prövning vad gäller

markanvändningen ske. En bearbetningskoncession skall kunna

förenas med villkor till skydd för motstående intressen. Om en

sådan koncession går ut utan att ha utnyttjats skall en förnyad

NRL-prövning ske innan koncessionen kan förlängas.

Myndighetsutövningen på mineralområdet blir enligt regeringens

förslag i viss mån decentraliserad. Bergmästaren i distriktet --

landet är delat i två sådana -- prövar ärenden om

undersökningstillstånd och bearbetningskoncession liksom om

anvisning av mark för bearbetningen och om ersättning för denna

mark. I ärenden om bearbetningskoncession skall bergmästaren

samråda med länsstyrelsen i fråga om tillämpningen av NRL.

Sådana ärenden skall avgöras av regeringen i de fall då ärendet

är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt eller då

bergmästaren och länsstyrelsen är oeniga i

markanvändningsfrågan.

Synpunkter och krav i motioner

De motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet,

vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet de gröna som har

föranletts av propositionen om ny minerallagstiftning har det

gemensamt att riksdagen i alla uppmanas att avslå propositionen

i dess helhet. Detta görs emellertid från olika utgångspunkter.

Hushållningsmotiv dominerar i miljöpartiets motion

1988/89:N27. Perspektivet skall enligt denna vara inte bara

nationellt utan globalt. En ny utredning om

minerallagstiftningen begärs. Redovisning av mineraltillgångarna

med prognos för deras varaktighet vid olika förbrukningsnivåer,

vetorätt för markägaren, kommunen och vissa statliga organ mot

både undersökning och exploatering, beskattning av

råvaruutvinningen och effektivare återvinning är några nyckelord

i miljöpartiets skiss till utredningsdirektiv. Naturskydds- och

miljöintressena betonas.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida hävdas likaledes, i

motion 1988/89:N25, att den föreslagna lagstiftningen inte ger

tillräckligt skydd för miljön. Koncessionsprövningen borde göras

redan när man inleder undersökningarna; på så sätt skulle

kommunen och länsstyrelsen få tillfälle att i tid säga sin

mening. Det borde vidare ställas höga krav på fullutnyttjande av

mineraltillgångar som bryts. Brytning av endast den rika malmen

i en fyndighet betecknas som rovbrytning; en sådan borde stävjas

genom hårda straffavgifter.

Principiella synpunkter på hur minerallagstiftningen bör vara

utformad har vänsterpartiet kommunisterna innan propositionen

avlämnades framfört i motion 1988/89:N249, som utskottet också

tar upp här. I denna motion begärs att inmutningssystemet skall

-- såsom sedermera har föreslagits i propositionen -- ersättas

med ett enhetligt koncessionssystem. Regeringen skulle anmodas

att lägga fram förslag till bestämmelser som innebär att nya

mineralfyndigheter helt tillfaller samhället, ett yrkande som

åter har förts fram i motion 1989/90:N278 (vpk). Utan direkt

krav på lagändring påyrkas i den tidigare motionen ett uttalande

till regeringen om att staten inte bör -- såsom 5kap. 3§

gruvlagen liksom 11kap. 3§ förslaget till minerallag medger

-- överlåta eller upplåta sin kronoandel. Detta sistnämnda

yrkande behandlar utskottet i det följande separat, efter sin

granskning av lagförslaget.

Även det avslagsyrkande som framställs från folkpartiets sida

i motion 1988/89:N28 grundas delvis på miljöskäl. I

nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa

andra naturområden av riksintresse borde ingen prospektering få

förekomma. Prövningen enligt lagen om naturresurser borde äga

rum i en tidigare fas, kanske redan innan undersökning får ske.

Regeringens förslag att ytterligare mineraliska ämnen skall

föras under reglering godtas i sak. Motionärernas slutsats är

att den nuvarande lagstiftningen bör reformeras enligt de

riktlinjer som de har angett. Regeringen borde sålunda snarast

återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i gruvlagen

och minerallagen, syftande bl.a. till vidgning av kretsen av

lagreglerade metaller och förstärkning av skyddet för värdefull

natur. Sitt avvisande av det föreslagna enhetliga

koncessionssystemet motiverar motionärerna med att detta innebär

en ökad statlig styrning. De betonar att folkpartiet av princip

motsätter sig en utvidgad användning av olika sorters

näringstillstånd etc. och därför reagerar mot systemets starka

inslag av lämplighetsprövning.

Också moderata samlingspartiets ståndpunkt är, enligt motion

1988/89:N29, att önskvärda ändringar i minerallagstiftningen kan

göras inom de nuvarande lagarnas ram. Regeringens förslag om

utvidgning av kretsen lagreglerade mineral godtar motionärerna i

sak; bestämmelserna härom skulle på närmare angivet sätt (se

s.6) infogas i gruvlagen resp. lagen om vissa

mineralfyndigheter. Kritik mot vad som uppfattas som en strävan

efter ökad statlig styrning präglar även denna motion. Risken

för ett företag som har fått undersökningstillstånd att

bearbetningskoncession ges åt någon annan medför en osäkerhet

som kan minska prospekteringsbenägenheten, menar motionärerna.

De ser positivt på att det införs ett system som underlättar att

resultat av tidigare prospektering kan nyttiggöras i framtida

verksamhet. Detta syfte borde emellertid i första hand

tillgodoses genom frivilliga överenskommelser.

I tidigare och senare motioner har företrädare för moderata

samlingspartiet framställt flera yrkanden rörande

gruvlagstiftningen. Ett av dessa bör behandlas i direkt

anslutning till lagförslaget. Motion 1989/90:N227 går ut på att

regeringens förslag till ny minerallagstiftning skall revideras

med hänsyn till mineralråvarukommitténs förslag i betänkandet

(SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Enligt motionerna

1988/89:N276 och 1989/90:N277 skulle statens rätt till

kronoandel upphöra. I motion 1988/89:N276 begärs också att

markägaren skall få viss rätt att bli delägare i ett

gruvföretag. De båda sistnämnda frågorna behandlas i separata

avsnitt i detta betänkande (s.19f.).

Till skillnad från de övriga oppositionspartierna tar

centerpartiet inte helt avstånd från regeringens förslag. Från

partiets sida framställs emellertid, i motion 1988/89:N26, en

rad krav på förändringar i denna. En rad mineral skulle undantas

från den nya minerallagens tillämpningsområde. Olivin och talk

kräver inte någon systematisk letning och undersökning, hävdar

motionärerna. Även diatomit, fältspat, glimmer, kvarts,

kvartsit, dolomit, kalksten och krita skulle förbehållas

markägarna. Giltighetstiden för undersökningstillstånd skulle

inte få förlängas utöver sex år, och samma gräns skulle sättas

för äldre inmutningars giltighetstid. Skyddet för motstående

intressen vill motionärerna få förstärkt på olika sätt. När det

är fråga om nationalparker eller mark som har reserverats för

naturreservat borde sålunda NRL-prövningen ske redan när ansökan

om undersökningstillstånd behandlas. Vidare borde

lantbruksstyrelsen få lagstadgad rätt att förordna om utredning

beträffande ett tilltänkt större mineralföretags skadeverkningar

för jord- och skogsbruket och rennäringen. Som en överordnad

princip för minerallagstiftningen -- en princip som riksdagen

skulle slå fast genom ett särskilt uttalande -- anger

motionärerna att inskränkningar i äganderätten skall begränsas

så långt det är möjligt utan att samhällets intressen

åsidosätts. De vill också att riksdagen hos regeringen skall

begära en noggrann uppföljning av hur den nya

minerallagstiftningen påverkar motstående intressen.

Överväganden om regeringens förslag och motförslagen

En utgångspunkt för mineralpolitiken -- i vilken

minerallagstiftningen ingår som en central del -- är, såsom

redan har antytts, att det skall skapas förutsättningar för att

industrin och andra avnämare långsiktigt skall kunna få sitt

metall- och mineralbehov tillgodosett. Allteftersom rika och

lättillgängliga mineralfyndigheter förbrukas, ställs ökade krav

på intensiteten i och de tekniska och ekonomiska resurserna för

den prospekteringsverksamhet som har till syfte att säkra en

fortsatt tillgång på mineralråvaror. Samtidigt gör sig olika

skyddsintressen alltmera gällande. Regeringens förslag till ny

minerallagstiftning skall ses mot denna bakgrund.

Två av riksdagspartierna har i nu föreliggande motioner gett

uttryck för enligt utskottets mening orealistiska uppfattningar

om de grundläggande villkoren för mineralpolitiken.

Miljöpartiet utdömer i sin motion 1988/89:N27 såväl den nu

gällande som den föreslagna minerallagstiftningen i väsentliga

hänseenden. Motionen präglas av en lovvärd ambition att

kortsiktiga exploateringssträvanden skall motarbetas och att

hushållning med råvaror och effektivare återanvändning av

mineralkrävande produkter skall främjas. Utskottet kan

emellertid inte ansluta sig till idén att de bestämmelser som

reglerar undersökning och bearbetning av mineralfyndigheter

skulle direkt sammankopplas med bestämmelser om återvinning och

återanvändning. Vad utskottet inte minst finner orealistiskt är

motionärernas tanke att tillståndsgivning enligt

minerallagstiftningen skulle baseras på långsiktiga kalkyler av

de nationella och globala mineraltillgångarnas omfattning och

råvarufyndigheternas sannolika livslängd vid olika

förbrukningsnivåer. Utskottet vill framhålla att

marknadsförhållandena bestämmer vad som kan betecknas som

mineraltillgångar. Lågvärdiga fyndigheter som tidigare inte har

räknats in i malmbasen tilldrar sig intresse när högvärdiga

malmer tryter. Nya metoder för utvinning av mineraliska ämnen

utvecklas fortlöpande. Mineraltillgångar är sålunda i väsentlig

mån ett ekonomiskt begrepp. Gruvföretag och andra företag som

ägnar sig åt mineralutvinning tenderar att tillämpa en

framförhållning som innebär att de successivt säkrar

malmresurser etc. av viss omfattning.

Den långtgående vetorätt redan mot undersökningsarbete som

motionärerna förordar skulle, menar utskottet, kunna bli ytterst

hinderlig för prospekteringsverksamheten. Att vetorätt skulle

tillkomma markägaren strider mot den sedan länge vedertagna

principen att rätten till mineralutvinning skall kunna genom

myndighetsbeslut tilldelas någon annan än markägaren.

Sammanfattningsvis anser utskottet att en reglering enligt

intentionerna i motion 1988/89:N27 (mp) inte i rimlig

utsträckning skulle tillgodose det näringspolitiska syftet med

minerallagstiftningen.

Samma omdöme kan fällas om vänsterpartiet kommunisternas linje

i motionerna 1988/89:N249 och 1989/90:N278 -- den förra väckt

innan propositionen om ny minerallagstiftning hade framlagts --

att den mineralrättsliga regleringen skall gå ut på att nya

fyndigheter skall tillfalla samhället. Det sistnämnda begreppet

skall, enligt vad vänsterpartiets talesman i utskottet har

förklarat, anses innefatta även statsägda bolag och kommunala

intressenter av olika slag. Utskottet menar att den föreslagna

begränsningen likväl -- bortsett från övriga invändningar som

kan riktas mot den -- innebär att det inte skulle ges

tillräckligt incitament till så omfattande

prospekteringsinsatser som torde krävas för att en uthållig

mineralutvinning skall kunna upprätthållas.

Enligt det inledande yrkandet i nyss nämnda motion

1988/89:N249 (vpk) borde regeringen framlägga förslag

innebärande att inmutningssystemet avskaffas och ersätts med ett

enhetligt koncessionssystem. Detta önskemål har formellt sett

uppfyllts genom den nu aktuella propositionen. Med hänsyn till

det starka inmutningsrättsliga inslaget i den föreslagna nya

minerallagen -- förstärkt i jämförelse med vad som nu gäller i

fråga om koncessionsmineral -- anser vänsterpartiet dock att det

just refererade kravet inte har blivit tillgodosett.

Sedan propositionen om ny minerallagstiftning framlagts har

man från vänsterpartiet kommunisternas sida, i motion

1988/89:N25, betonat två ouppfyllda önskemål vilka skulle

motivera att regeringens förslag avvisas.

Det ena av dessa är att koncessionsprövning -- innefattande

NRL-prövning -- skulle göras redan när någon vill inleda

undersökningsarbete, så att kommun och länsstyrelse får ökade

möjligheter att hävda miljöskyddssynpunkter. Till frågan om en

sådan förändring återkommer utskottet i det följande.

Det andra önskemålet är att det skulle införas stränga krav på

att mineralinnehållet i en gruva blir fullt utnyttjat.

Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm lämnas kvar

-- kanske med risk för att det uppstår en urlakning till

vattendrag -- skulle beläggas med hårda straffavgifter.

När det gäller denna fråga vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att både den nuvarande och den föreslagna

minerallagstiftningen innehåller bestämmelser riktade mot

missförhållanden av nu åsyftad art. Enligt 5 kap. 7§ förslaget

till minerallag får bearbetning inte ske på sådant sätt att

framtida utvinning av något koncessionsmineral äventyras eller

att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna en

kvarlämnad känd tillgång av sådant mineral. Inte heller får

bearbetning utföras så att uppenbar misshushållning med mineral

sker på annat sätt. Bestämmelser av samma innebörd och

väsentligen samma lydelse som dessa finns nu i gruvlagen (6 kap.

4§) och lagen om vissa mineralfyndigheter (33§). Enligt 15

kap. förslaget till minerallag får bergmästaren meddela

erforderliga förelägganden och i vissa fall t.o.m. förbud mot

arbetet (3§); om förelägganden etc. inte följs får han

förelägga vite (5§). Även i dessa hänseenden finns motsvarande

bestämmelser -- dock med ett annorlunda utformat sanktionssystem

-- i de nuvarande lagarna (se bl.a. 6 kap. 5§ och 11 kap. 1§

gruvlagen, 40 och 43§§ minerallagen). Utskottet kan inte finna

att eventualiteten att det kan behöva göras ingripanden mot

misshushållning med mineralfyndigheter skulle ha förbisetts.

Motion 1988/89:N25 (vpk) avstyrks såvitt den går ut på att

regeringen skall anmodas lägga fram förslag om straffavgifter.

Den i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp)

framförda tanken att önskvärda förändringar i

minerallagstiftningen skulle genomföras inom de nuvarande båda

lagarnas ram kan utskottet inte ansluta sig till. Som framhålls

i propositionen är det i vissa avseenden påkallat med ett ökat

samhällsinflytande över gruvverksamheten. Önskvärdheten av att

det allmänna vid behov kan styra mineralutvinningen mot ett mera

effektivt resursutnyttjande talar enligt utskottets mening för

att det traditionella inmutningssystemet överges till förmån för

ett system som medger en viss diskretionär prövning. För att

prospekteringsverksamhet skall te sig tillräckligt lockande

måste emellertid en prospektör få vissa garantier för att han

och inte någon annan skall få utvinna en fyndighet som han

påträffar. Enligt det modifierade koncessionssystem som

regeringen föreslår får prospektören företrädesrätt när det

uppstår konkurrens om koncession för ett område. Regeringens

förslag innebär, anser utskottet, en lämplig avvägning i

näringspolitiskt hänseende. Utskottet avstyrker följaktligen

yrkandena i motionerna 1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp) om

att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag och föranstalta

om vissa ändringar inom den nuvarande lagstiftningens ram. Den

miljöpolitiska argumentationen i den sistnämnda motionen kommer

utskottet att beröra i det följande.

Efter att sålunda ha anslutit sig till principen om en

samordnad minerallagstiftning, baserad på ett koncessionssystem

med inmutningsrättsliga inslag, övergår utskottet till att

närmare granska ett antal olika punkter i regeringens förslag.

Härvid tar utskottet också ställning till de ändringsönskemål

som framförs i motion 1988/89:N26 (c).

De mineraliska ämnen som enligt förslaget till ny minerallag

skall vara koncessionsmineral har i den inledande paragrafen

delats upp i fyra grupper. Den tredje av dessa består av ett

antal mineral som används som insatsvara i industriella

processer och som avses bli omfattade av regleringen endast

såvitt de är av viss kvalitet. Det heter sålunda att lagen

gäller i fråga om de former av diatomit, dolomit, fältspat,

glimmer, kalksten, krita, kvarts och kvartsit som regeringen

bestämmer. Det begärs i motion 1988/89:N26 (c) att dessa ämnen

helt skall undantas från koncessionssystemet och sålunda även

fortsättningsvis förbehållas markägaren. Även olivin och talk,

två ämnen i den andra gruppen i uppräkningen, skulle enligt

motionen undantas från lagens tillämpningsområde. Utskottet

tillstyrker dessa avvikelser från regeringens förslag. Genom den

ändring som utskottet sålunda föreslår blir det nu berörda

motionsyrkandet väsentligen tillgodosett.

Mineralråvarukommittén har, som redan berörts, nyligen

avlämnat betänkandet (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik. Detta

innehåller bedömningar av förutsättningar för prospektering m.m.

i fråga om ett flertal olika mineralråvaror. Vissa av kommitténs

slutsatser och rekommendationer har refererats i det föregående

(s.6).

Av det nyss sagda framgår att utskottet inte ansluter sig till

det tidigare nämnda yrkandet i motion 1989/90:N227 (m) att

regeringens lagförslag skall revideras med hänsyn till vad

mineralråvarukommittén har föreslagit. Motionens förespråkare

har bl.a. hävdat att ett undantagande av dolomit, fältspat och

kvarts från koncessionssystemet inte står i god överensstämmelse

med kommitténs rekommendation att det skall bedrivas

prospektering efter dessa mineral. De har också hänvisat till

att kommittén säger sig ha grundat sina förslag på

förutsättningen att kretsen av koncessionsmineral skall

överensstämma med vad regeringen har föreslagit i den

proposition som nu behandlas. Även Svenska gruvföreningens

uppfattning, framförd till utskottet såväl skriftligen som

muntligen, har åberopats. Enligt den borde statsmakterna först

bestämma sig för en prospekteringspolitik och inte förrän

därefter besluta om en ny minerallag. Utskottet delar inte denna

uppfattning. En lämplig inriktning av prospekteringsverksamheten

får genomföras inom ramen för det regelsystem som har

fastställts utifrån ett mera långsiktigt perspektiv.

Mineralråvarukommitténs förslag bör inte tas till intäkt för en

förhalningspolitik på minerallagstiftningens område.

Enligt motion 1988/89:N26 (c) skulle riksdagen vidare i

samband med lagstiftningsbeslutet som sin mening ge regeringen

till känna vad motionärerna har anfört om grunderna för

minerallagstiftningen. Härmed synes i huvudsak åsyftas att

inskränkningar i äganderätten skall begränsas så långt det är

möjligt utan att samhällets intressen åsidosätts. Grunderna för

minerallagstiftningen kommer, vill utskottet framhålla, till

uttryck genom lagtexten med tillhörande motivering. Något

särskilt tillkännagivande av angiven art finner utskottet inte

skäl för. Vad beträffar den inskränkning i äganderätten som det

utvidgade koncessionssystemet innebär vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att markägaren själv kan få rätt att utvinna

en fyndighet som finns på hans mark och att de föreslagna

reglernas utformning innebär att han genom egna åtgärder kan få

en viss förtur.

Undersökningstillstånd skall enligt lagförslaget beviljas för

en tid av tre år. Under vissa förutsättningar skall det därefter

kunna förlängas med sammanlagt högst tre år. Vad som då krävs är

att ändamålsenlig undersökning har utförts inom området eller

att, om så inte har skett, godtagbara skäl finns för detta och

tillståndshavaren dessutom gör sannolikt att området kommer att

undersökas under den tid som ansökan om förlängning av fristen

avser. Om det finns synnerliga skäl skall giltighetstiden för

tillståndet kunna förlängas med ytterligare sammanlagt högst

fyra år. Dessa bestämmelser motsvarar vad som nu enligt 3 kap.

5§ gruvlagen gäller beträffande rätt till undersökningsarbete

inom inmutat område. I lagförslaget ingår en

övergångsbestämmelse (4a), enligt vilken bl.a. sistnämnda

paragraf skall förbli giltig i fråga om inmutningar enligt

gruvlagen.

Ett yrkande i motion 1988/89:N26 (c) går ut på att möjligheten

till förlängning av ett undersökningstillstånd utöver sex år

skall slopas. Utskottet vill understryka att en sådan extra

förlängning förutsätter "synnerliga skäl", vilket är ett strängt

krav och begränsar förlängningsmöjligheten till att gälla i

enstaka undantagsfall. Med det sagda avstyrker utskottet

motionen i denna del.

En bestämmelse i förslaget till minerallag (14 kap. 3§)

ålägger den som har haft ett undersökningstillstånd vilket icke

åtföljs av bearbetningskoncession att -- under förutsättning att

han bedriver undersökningsarbete yrkesmässigt -- inge en

redovisning till bergmästaren över utförda undersökningsarbeten.

Tidsfristen är en månad; i fyra punkter anger lagen vad som

skall framgå av redovisningen. Det kan noteras att gruvlagen

inte innehåller någon motsvarande bestämmelse; däremot ger en

bestämmelse i den nuvarande minerallagen (10§) möjlighet för

koncessionsmyndigheten att föreskriva redovisningsskyldighet.

I motion 1988/89:N29 (m) understryks värdet av sådana

redovisningar som det nu är fråga om. Det bör emellertid, menar

motionärerna, vara möjligt för Sveriges geologiska undersökning

(SGU) att få till stånd frivilliga överenskommelser i saken med

det begränsade antalet företag som bedriver prospekteringsarbete

i Sverige. De avstyrker följaktligen att en lagbestämmelse av

angivet slag införs och föreslår i stället att frivilliglinjen

skall prövas.

Utskottet anser att en lagbestämmelse -- i sak inte mera

betungande än en genomförd ordning med frivilliga

överenskommelser -- är motiverad och avstyrker sålunda det

nämnda motionsyrkandet.

En huvudpunkt i regeringens förslag är att, som nämnts,

minerallagstiftningen samordnas med NRL, varvid ordningen blir

att NRL-prövning skall ske i samband med att ansökan om

bearbetningskoncession prövas. Att prövningen skall genomföras

på detta stadium godtas i motion 1988/89:N26 (c) med hänvisning

till att det bara är ett begränsat antal undersökningstillstånd

som leder till exploatering. Motionärerna framhåller emellertid

att ett undersökningstillstånd i vissa fall kan leda till

betydande påverkan på bl.a. markanvändningen. Om det gäller ett

markområde som det har ansetts vara särskilt viktigt att skydda

borde, menar de, redan vid behandlingen av ansökan om

undersökningstillstånd ske en avvägning mot motstående

intressen. Detta skulle gälla i fråga om nationalparker och mark

som har avsatts till naturreservat. Som tidigare har berörts

begär motionärerna vidare att lantbruksstyrelsen skall -- efter

mönster av vad som i fråga om vattenföretag gäller enligt

11kap. 10§ vattenlagen (1983:291) -- få möjlighet att

förordna om behövlig utredning när ett begärt

undersökningstillstånd kan komma att resultera i väsentlig skada

för rennäringen, jordbruket eller skogsbruket. Ett närbesläktat

resonemang förs i motion 1988/89:N28 (fp). Vissa områden, såsom

nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa

andra naturområden av riksintresse borde undantas från

prospektering, hävdas det i denna motion. En översiktlig

prövning redan i det första ledet skulle minska risken för att

prospektören i ett senare skede hindras att bearbeta en

fyndighet.

Utskottet vill först hänvisa till vad som i propositionen sägs

om prövningen av ansökningar om undersökningstillstånd (s.59).

Behovet av att skyddsintressena blir beaktade på ett tidigt

stadium bör, anförs det, kunna tillgodoses genom administrativa

förfaranden som säkerställer att kommuner, länsstyrelser och

andra berörda får kännedom om planerade undersökningsarbeten och

att innehavare av undersökningsrättigheter får kännedom om

särskilt skyddsvärda områden. Föredragande statsrådet aviserar

att det skall utfärdas administrativa föreskrifter som leder

till att erforderliga kontakter mellan den som har fått

undersökningstillstånd och berörda samhällsorgan kan etableras

på ett tidigt stadium. En prövning av markanvändningen redan i

samband med att ansökan om undersökningstillstånd prövas skulle,

anförs det i propositionen, få karaktär av en förhandsprövning

av markens eventuella användning för mineralutvinning och därför

rubba förutsättningarna för den föreslagna lagstiftningen. Det

påpekas också att en del prospekteringsmetoder inte har någon

som helst inverkan på miljön och att kanske bara en

undersökningsrätt på hundra leder till bearbetning.

Enligt utskottets mening är de nu refererade argumenten i

huvudsak riktiga. Det bör också framhållas att lagförslaget --

på samma sätt som gruvlagen och lagen om vissa

mineralfyndigheter -- föreskriver betydelsefulla restriktioner

för undersökningsarbetet. Sådant får man bedriva endast för att

visa att mineral som omfattas av tillståndet finns inom området

och för att ta närmare reda på fyndighetens storlek,

beskaffenhet och brytvärdhet. Arbetet skall utföras så, att

minsta skada och intrång vållas.

Ett av de önskemål som i sammanhanget framförs i motion

1988/89:N26 (c) bör dock enligt utskottets mening delvis

tillgodoses. Det gäller den tilltänkta möjligheten för

lantbruksstyrelsen att i vissa fall förordna om särskild

utredning av ett begärt undersökningstillstånds konsekvenser.

Utskottet anser att lantbruksstyrelsen bör få en sådan

befogenhet såvitt gäller befarad väsentlig skada för jordbruket

eller skogsbruket. Någon särbestämmelse beträffande sådan skada

för rennäringen är utskottet däremot inte berett att förorda.

Regeringen bör anmodas att med det snaraste föreslå erforderligt

tillägg till den föreslagna minerallagen i nu angivet hänseende,

så att bestämmelsen i fråga kan träda i kraft samtidigt med

lagen i övrigt.

I fråga om prövning enligt NRL i koncessionsärenden innebär

regeringens förslag såsom tidigare (s.10) har nämnts att den

prövning som sker innan bearbetningskoncession meddelas inte

skall efterföljas av någon ny NRL-prövning därest den planerade

verksamheten senare skall bedömas enligt någon annan till NRL

anknuten lag. Enligt ett föreslaget nytt andra stycke i 1kap.

2§ NRL (se s.63) skulle motsvarande gälla också i fråga om

dessa övriga lagar; beträffande varje projekt skulle alltså den

NRL-prövning som först äger rum bli bestämmande. Statens

naturvårdsverk och boverket har i en skrivelse till utskottet

anfört betänkligheter mot en sådan ordning. Bostadsutskottet,

som av näringsutskottet har ombetts att yttra sig i frågan, har

avstyrkt att det föreslagna andra stycket nu införs i NRL (se

s.64f.). Enligt bostadsutskottets uppfattning bör saken

övervägas ytterligare. Regeringen bör, menar bostadsutskottet,

kunna förelägga riksdagen ett nytt förslag i detta hänseende i

sådan tid att en ändring i NRL kan träda i kraft samtidigt med

den nya minerallagen. Näringsutskottet hänvisar till yttrandet

och rekommenderar att den av bostadsutskottet anvisade

handlingslinjen följs. Samtidigt vill näringsutskottet uttala

att det, såvitt gäller exploateringsföretag på mineralområdet,

finner den av regeringen föreslagna nya bestämmelsen i NRL

lämplig.

I motion 1988/89:N26 (c) framförs avslutningsvis krav på en

noggrann uppföljning av den nya minerallagstiftningens effekter

beträffande motstående intressen vid markanvändning. Utskottet

utgår från att en sådan uppföljning ingår som ett naturligt led

i det fortlöpande arbetet på miljöskyddsområdet och finner inte

anledning för riksdagen att rikta någon särskild framställning

till regeringen i detta ämne.

Vissa bestämmelser i förslaget till minerallag om skyldighet

för bergmästaren att samråda med länsstyrelse behöver

kompletteras. Utskottet föreslår härvidlag en utformning av 8

kap. 3§ som innebär att bergmästaren blir skyldig att dels

samråda med länsstyrelsen såvitt gäller tillämpningen av NRL i

ärenden om förlängning av bearbetningskoncession enligt 4 kap.

10§, dels att hänskjuta sådana ärenden till regeringens

prövning om han vill frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.

Utskottet har därmed behandlat de frågor rörande

minerallagstiftningens innehåll som i första hand är aktuella.

Utöver vad som sagts ger regeringens lagförslag inte anledning

till någon erinran i sak. Utskottet föreslår att riksdagen antar

dessa med angivna ändringar.

Ett par justeringar i lagtexten av formell natur bör

verkställas (se bilaga 1). Terminologin i den hänvisning till

strålskyddslagen (1988:220) som görs i 1kap. 7§ bör ändras.

Utskottet föreslår också några rent redaktionella ändringar.

Tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande bör, med

hänsyn till att riksdagen kommer att fatta beslut i ärendet

väsentligt senare än regeringen har räknat med, förskjutas

från den 1juli 1990 till den 1juli 1992. Detta medför

motsvarande ändring av tidpunkter som anges i

övergångsbestämmelserna till den föreslagna minerallagen.

Övriga frågor

I anslutning till sin granskning av regeringens förslag och de

motioner som har föranletts därav behandlar utskottet vissa

andra motionsyrkanden som går ut på ändringar i gruv- och

minerallagstiftningen eller eljest har nära samband med denna.

De delar av lagstiftningen som ändringsförslagen avser har i

huvudsak samma innebörd för närvarande som enligt regeringens

förslag till ny minerallagstiftning.

Kronoandel

Genom institutet kronoandel ger gruvlagen, såsom tidigare har

nämnts, staten rätt att bli hälftenägare i varje gruvprojekt.

Den nuvarande minerallagen möjliggör koncessionsvillkor av

motsvarande eller liknande innebörd. Enligt förslaget till ny

minerallag (11 kap.) får staten rätt till kronoandel i varje

bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten.

Minerallagskommittén har enhälligt föreslagit denna ordning.

Rätten till kronoandel bör upphöra, hävdas det i motionerna

1988/89:N276 (m) och 1989/90:N277 (m). Staten brukar inte delta

i nya gruvprojekt utan arrenderar ut sin andel till

gruvinnehavaren. Förhandlingarna härom skapar, menar

motionärerna, en rättsosäkerhet hos den enskilde motparten i

förhandlingen, och denna osäkerhet kan vara ägnad att hålla

riskkapital borta från prospekteringsbranschen. Kronoandelen kan

också, tilläggs det, försvaga statens intresse av att motverka

miljöförstöring i samband med gruvdrift. Motionsyrkandena riktar

sig i båda fallen mot gruvlagens bestämmelser om kronoandel. Som

tidigare har nämnts innebär regeringens förslag att dessa

bestämmelser i sak förs över till den nya minerallagen.

Utskottet finner inte motionärernas invändningar bärande utan

anser liksom minerallagskommittén och regeringen att det

hävdvunna institutet kronoandel bör bibehållas. Motion

1988/89:N276 (m) avstyrks sålunda i angiven del.

Från motsatt utgångspunkt behandlas kronoandelsinstitutet i

motion 1988/89:N249 (vpk). Här begärs att riksdagen skall ge

regeringen till känna som sin mening att staten inte bör --

såsom nu är gängse -- upplåta eller överlåta kronoandelen till

någon annan intressent.

År 1987 lämnade utskottet vid behandlingen av ett motsvarande

motionsyrkande (NU 1986/87:32 s. 8) uppgifter -- avseende

förhållandena vid slutet av år 1985 -- om förekomsten och

utnyttjandet av kronoandel och om statens medverkan i övrigt

inom gruvnäringen. I samtliga fall, då 13 till antalet, där

reguljär brytning förekom vid av staten hel- eller delägda

gruvfyndigheter var de statliga rättigheterna utarrenderade till

etablerade gruvföretag, nämligen Boliden Mineral AB eller

Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). Även om ingen ny detaljerad

redovisning finns tillgänglig kan konstateras att motsvarande

gäller nu.

Utskottet kvarstår vid den ståndpunkt som utskottet har givit

uttryck åt såväl vid det nu berörda tillfället som tidigare. I

den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet bör

omständigheterna i det särskilda fallet bli avgörande för om

staten skall utnyttja kronoandelen genom direkt medverkan i

driften eller i stället upplåta eller överlåta den till någon

annan intressent. Motionsyrkandet i frågan avstyrks alltså.

Ersättning för skada och intrång

Ökad ersättning till jord- och skogsbrukare för skada och

intrång i pågående markanvändning till följd av mineralprojekt

påkallas i motion 1989/90:N277 (m).

För närvarande gäller i huvudsak följande på detta område.

Om undersökningsarbete enligt gruvlagen föranleder skada eller

intrång skall ersättning härför utgå (3 kap. 8§). Vid tvist om

sådan ersättning väcks talan hos fastighetsdomstol. Om tvisten

inte vid utmålsförrättningen har hänskjutits till avgörande av

skiljemän eller domstol prövas frågan vid förrättningen. I

specialmotiveringen till bestämmelsen (prop. 1974:32 s.158)

anfördes att tvistiga frågor i praktiken regelmässigt avgjordes

vid utmålsförrättningen. Av inmutaren har fastighetsägaren rätt

att få intrångsersättning och ersättning för annan skada till

följd av att mark tas i anspråk för gruvdrift (4kap. 4§).

Även skada eller intrång i övrigt på grund av utmålsläggningen

skall ersättas. Vid bestämmande av ersättningen skall vissa

regler i expropriationslagen (1972:719) gälla i tillämpliga

delar. I lagen om vissa mineralfyndigheter finns bestämmelser av

motsvarande innebörd.

De nuvarande reglerna återfinns i sak i regeringens förslag

till ny minerallag (7kap.). En kompletterande bestämmelse i

markägarnas intresse har tillagts. Om det uppstår synnerligt

men för någon fastighet eller del därav på grund av att mark tas

i anspråk för bearbetning etc. skall koncessionshavaren, om

ägaren begär det, lösa den fastighet eller fastighetsdel som

lider sådant men. Denna bestämmelse har motiverats på följande

sätt. Den nya lagen innebär en utvidgning av lagstiftningens

tillämpningsområde till att avse ett flertal mineral som ofta

bryts i dagbrott. Sådana ämnen förekommer i stor utsträckning

också utanför de traditionella gruvlänen, och konflikter med

skogs- och jordbrukares intressen kan förväntas öka i antal.

Enligt den äldre gruvlagen (1938:314) skulle sådan ersättning

som nu har berörts utgå med belopp motsvarande full gottgörelse

och hälften därutöver. I propositionen år 1974 med förslag till

ny gruvlag (prop. 1974:329) föreslogs att regeln om förhöjning

skulle slopas; ersättningsreglerna borde, anfördes det, anpassas

till reglerna i expropriationslagen. Näringsutskottet (NU

1974:39) tillstyrkte, med reservation från moderata

samlingspartiets sida, denna ändring, och riksdagen beslöt i

enlighet med utskottets förslag.

Minerallagstiftningskommittén föreslog enhälligt de

ersättningsregler som, enligt det referat som nyss har lämnats,

ingår i regeringens förslag till ny minerallag. Ledamoten

riksdagsman Karl Björzén (m) uttalade dock i ett särskilt

yttrande (SOU 1986:53 s. 270) att det kunde finnas skäl att

överväga en viss förbättring av jordägarnas villkor. En något

generösare inställning härvidlag från lagstiftarens sida i

stället för en successiv urholkning av äganderätten kunde, sade

han, tänkas medverka till bibehållande av den viktiga balansen i

minerallagstiftningen mellan stimulans och styrning.

Utskottet finner inte skäl för att de nuvarande principerna

för intrångsersättning etc., vilka trädde i kraft år 1974, nu

skulle ändras i riktning mot vad som gällde dessförinnan enligt

en lag som tillkom för över ett halvt sekel sedan, då

expropriationslagstiftningen var annorlunda utformad.

Följaktligen avstyrker utskottet motion 1989/90:N277 (m) i här

angiven del.

Jordägaravgäld

Önskemål om rätt för markägaren "att ingå med tio procent i

gruvföretaget" framförs i motion 1988/89:N276 (m). Härigenom

skulle, menar motionären, en tidigare ordning som var ägnad att

stimulera tillvaratagande av brytvärda malmförekomster

återinföras.

Enligt 1938 års gruvlag -- vilken som nämnts avlöstes av den

nuvarande år 1974 -- hade fastighetsägaren rätt att av

gruvinnehavaren få viss ersättning, kallad jordägaravgäld.

Avgälden motsvarade 1% av värdet av alla de inmutningsbara

mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock

maximerad till 10000 kr. för år. Rätten till avgäld upphörde

när regelbunden brytning hade pågått inom utmålet under

sammanlagt 20 år. Utskottet har i ett betänkande för ett år

sedan (1989/90:NU5) lämnat en närmare redogörelse för de

ifrågavarande bestämmelserna och motiven för att de slopades.

Motionärens uttryck "ingå -- -- -- i gruvföretaget" påminner

om vad som gällde enligt den äldre lagstiftning som föregick

1938 års gruvlag. Enligt den var fastighetsägaren berättigad

till s.k. jordägarandel, vilket innebar att han hade rätt att

till hälften med inmutaren delta i företaget. Genom gruvlagen

byttes jordägarandelen ut mot kronoandel. Bestämmelserna om

avgäld tillkom under riksdagsbehandlingen av förslaget till

gruvlag (se redogörelse i prop. 1974:32, s. 129).

Förslag om återinförande av regler om jordägaravgäld har

framförts genom motionsyrkanden vid flera tillfällen under

senare år. De har avstyrkts av näringsutskottet och avslagits av

riksdagen. Åren 1985 (NU 1984/85:20) och 1986 (NU 1985/86:19)

avgavs reservationer (m, fp, c), enligt vilka

minerallagskommittén borde få i uppdrag att lägga fram förslag

om regler som skulle ge markägaren rätt till en viss del av

avkastningen från gruvdrift. Senast frågan var aktuell, hösten

1989 (1989/90:NU5), hänvisade utskottet enhälligt till att

frågan skulle komma upp på nytt vid behandlingen av den motion

som tas upp här. Moderata samlingspartiets, folkpartiets och

centerpartiets företrädare förklarade i ett särskilt yttrande

att de vidhöll sina tidigare ställningstaganden angående

jordägares rätt till viss del av avkastningen från gruvdrift.

Utskottet har inte vunnit klarhet om vad motionären rent

tekniskt sett åsyftar med sin begäran. Närmast torde denna gå ut

på att ett system med jordägaravgäld skall återinföras. Hur stor

avgälden skulle vara enligt motionen kan svårligen bedömas --

att "ingå -- -- -- i gruvföretaget" med de förpliktelser och

risker som en sådan medverkan skulle kunna medföra synes vara

något annat än att ha obetingad rätt till viss andel i värdet av

brutna mineral.

Utskottet hänvisar till den beredning som frågan har fått

genom minerallagskommittén och avstyrker motionsyrkandet.

Bergtäkt

Ett nytt förslag som framförs i motion 1989/90:N280 (mp) är

att bergtäkt skall omfattas av minerallagen och behandlas som

annan gruvdrift. Bergtäkt -- som ibland får ersätta grustäkt --

är, menar motionärerna, en verksamhet som är helt jämförbar med

gruvdrift och därför bör behandlas på samma sätt i

lagstiftningen. Från motionärernas sida har vid

utskottsbehandlingen understrukits att deras krav gäller oavsett

vilken principiell inriktning -- enligt alternativ som har

diskuterats tidigare i detta betänkande -- som kännetecknar

minerallagstiftningen.

Bestämmelser om täkt av sten, grus och sand m.m. finns i 18§

naturvårdslagen (1964:822). Sådan täkt för annat ändamål än

markägarens husbehov får inte ske utan länsstyrelsens tillstånd.

I fråga om tillstånd gäller bl.a. att det skall förenas med de

villkor som behövs för att begränsa eller motverka företagets

menliga inverkan på naturmiljön.

Om motionärernas förslag rörande bergtäkt skulle genomföras

skulle -- för så vitt minerallagstiftningen inte utformas enligt

miljöpartiets önskemål med vetorätt för markägaren -- den mest

påtagliga konsekvensen bli att det i motsats mot vad nu gäller

skulle bli möjligt att någon annan än markägaren kan efter

ansökan erhålla rätt att exploatera berg mot markägarens vilja.

Utskottet finner inte skäl för en sådan ordning och avstyrker

följaktligen motionen.

Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster

Utöver yrkanden som gäller minerallagstiftningens utformning

eller tillämpning framförs i motion 1988/89:N249 (vpk) önskemål

om att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till

åtgärder som innebär överföring av privatägda mineralförekomster

i samhällets ägo.

Utskottet har i det föregående avstyrkt det yrkande i den

nämnda motionen som går ut på att alla mineralfyndigheter som i

framtiden blir aktuella för utvinning skall tillfalla staten. I

konsekvens härmed tar utskottet avstånd från kravet på en

nationalisering av de mineralfyndigheter som nu är privatägda.

Även det nu berörda yrkandet i motionen avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ny minerallag, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:92 och

motion 1988/89:N26 och med avslag på motionerna 1988/89:N25,

1988/89:N27, 1988/89:N28 och 1988/89:N29, motion 1988/89:N249

yrkandena 3 och 5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278

yrkande 4 antar i propositionen framlagda förslag till

a) minerallag,

b) lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.,

c) lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

d) lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m.m.,

e) lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

de båda förstnämnda med ändringar enligt utskottets

förslag i bilaga 1 och bilaga 2 och de tre sistnämnda med

ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 juli 1992,

och härvid som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört om viss befogenhet för lantbruksstyrelsen,

res. 1 (m, fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen avslår motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del

och motion 1989/90:N277 yrkande 2,

res. 4 (m, fp)

res. 5 (mp)

3. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen avslår motion 1988/89:N249 yrkande 4,

res. 6 (m, fp) - motiv.

res. 7 (v)

res. 8 (mp) - motiv.

4. beträffande ersättning för skada och intrång

att riksdagen avslår motion 1989/90:N277 yrkande 1,

res. 9 (m, fp)

res. 10 (mp) - motiv.

5. beträffande jordägaravgäld

att riksdagen avslår motion 1988/89:N276 i ifrågavarande del,

res. 11 (m, fp, c)

res. 12 (mp) - motiv.

6. beträffande bergtäkt

att riksdagen avslår motion 1989/90:N280,

res. 13 (mp)

7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata

mineralförekomster

att riksdagen avslår motion 1988/89:N249 yrkande 6.

res. 14 (v)

Stockholm den 22 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune

Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola

Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),

Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg

(fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s),

Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m) och Sven-Olof Petersson

(c).

Reservationer

1. Ny minerallag, m.m. (mom.1)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.14 med "Den i" och slutar på s.19 med "föreslagna

minerallagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet övergår så till att kommentera propositionen.

Förslaget till ny minerallagstiftning syftar till stora

förändringar i branschens regelsystem vilka inte gagnar

utvecklingen av en livskraftig gruv- och mineralindustri. Vad

som föreslås ger anledning till en rad invändningar.

Den mest påtagliga ändring i själva minerallagstiftningen som

regeringen föreslår är att den gruvlag och den minerallag som nu

gäller ersätts av en enda minerallag, varvid de mineral som nu

omfattas av inmutningssystemet inordnas under ett enhetligt

koncessionssystem. Jämfört med det nuvarande har detta i någon

mån modifierats genom inmutningsrättsliga inslag. Totalt sett

innebär regeringens förslag att staten skaffar sig ökad makt att

bestämma vem som skall få utvinna vissa mineraltillgångar.

Enligt utskottets mening saknas bärande skäl för en sådan

ordning. Den medför att sambandet mellan rätten till

prospektering och möjligheten att få bearbeta en genom

prospekteringen påträffad fyndighet försvagas. Detta är ägnat

att minska intresset för prospektering. Ett av

minerallagstiftningens grundläggande syften motverkas sålunda.

Utskottet instämmer i vad som anförs härvidlag i motionerna

1988/89:N29 (m) och 1988/89:N28 (fp). Den nuvarande ordningen

med en gruvlag och en minerallag bör bibehållas. I den mån

ytterligare mineral skall inordnas under minerallagstiftningen

bör de fördelas på de båda lagarna i enlighet med de grunder som

kommer till uttryck i den förstnämnda motionen.

Regeringen har på grundval av minerallagskommitténs betänkande

föreslagit en utvidgning av kretsen av lagreglerade mineral.

Utskottet ställer sig i princip positivt till en sådan

förändring. Den återspeglar det vidgade intresse för olika slags

mineralråvaror som gör sig märkbart inom flera

industribranscher. En väsentlig invändning mot propositionen är

emellertid att det brister i samordning mellan den föreslagna

minerallagstiftningen och den prospekteringspolitik som den --

vilket Svenska gruvföreningen skriftligen och muntligen har

framhållit för utskottet -- borde vara ett uttryck för. Tre

kvarts år innan propositionen avlämnades till riksdagen

tillkallade industriministern enligt beslut av regeringen

mineralråvarukommittén. Denna har sedermera framlagt ett

betänkande om prospekteringspolitik (se s. 8), vilket har

remissbehandlats. Förslaget till ny minerallagstiftning borde,

såsom påyrkas i motion 1989/90:N227 (m), revideras med hänsyn

till resultatet av mineralråvarukommitténs arbete. Förslagen

till lagstiftning och till prospekteringspolitik borde sålunda

samordnas och behandlas i ett sammanhang.

Vid utskottsbehandlingen har regeringspartiets företrädare

gått motsatt väg och delvis frånfallit regeringens på

minerallagstiftningskommitténs betänkande baserade förslag om

nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt

mineralråvarukommittén är särskilt intressanta i

prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle

enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen.

Utskottet finner att det sålunda ändrade förslaget till

minerallag ännu mindre än regeringens förslag är lämpligt att

ligga till grund för ett lagstiftningsbeslut av riksdagen.

En bestämmelse -- -- -- (= utskottet, s.16f.) -- -- --

skall prövas.

Enligt utskottets mening är den föreslagna bestämmelsen ett

exempel på onödig lagreglering. Den redovisning av detta slag

som kan vara önskvärd bör, såsom anförs i motion 1988/89:N29

(m), kunna åstadkommas på basis av frivilliga överenskommelser.

Blott om detta skulle visa sig icke fungera tillfredsställande

bör lagstiftning övervägas.

Ytterligare en invändning mot propositionen gäller förslaget

till ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt rekommenderat

riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från detta förslag.

Uppenbarligen har beredningen av den viktiga frågan om

avvägningen mellan motstående intressen när det gäller

utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt

grundlig. Det ter sig väl befogat att regeringen anmodas att --

enligt tankegångar som kommer till uttryck i motion 1988/89:N28

(fp) -- på nytt överväga förutsättningarna för NRL-prövning på

olika stadier liksom behovet av ett särskilt skydd mot

exploatering av naturområden som har riksintresse.

Med det sagda avstyrker utskottet propositionen i dess helhet.

Det bör ankomma på regeringen att med ledning av vad utskottet

här har anfört lägga fram förslag till ändringar i gruvlagen och

minerallagen som tillgodoser det reformbehov som de båda nämnda

kommittéerna har påvisat.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ny minerallag, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N28, motion

1988/89:N29 yrkandena1 och3 och motion 1989/90:N227 och med

anledning av motion 1988/89:N25 yrkande2, motion 1988/89:N27

yrkande1 och motion 1988/89:29 yrkande2 avslår proposition

1988/89:92 och motion 1988/89:N25 yrkande1, motion

1988/89:N26, motion 1988/89:N27 yrkande 2, motion 1988/89:N249

yrkandena3 och5 och motion 1989/90:N278 yrkande4 och

därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

2. Ny minerallag, m.m. (mom.1)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna

minerallagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den kritik som från vänsterpartiet

kommunisternas sida i motion 1988/89:N25 har riktats mot

regeringens förslag och till de synpunkter på hur

minerallagstiftningen bör vara utformad som partiet har framfört

i här aktuella delar av motionerna 1988/89:N249 och

1989/90:N278.

Vad gäller miljöaspekter på den aktuella lagstiftningen vill

utskottet först fästa uppmärksamheten på den svaghet som

vidlåder förslaget till ändring i lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser m.m. (NRL). Bostadsutskottet har enhälligt

rekommenderat riksdagen att göra en väsentlig avvikelse från

detta förslag. Uppenbarligen har beredningen av den viktiga

frågan om avvägningen mellan motstående intressen när det gäller

utnyttjande av naturtillgångar etc. inte varit tillräckligt

grundlig.

Denna brist kommer ytterligare till synes i reglerna om

undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Det är

uppenbart otillfredsställande att prövningen enligt lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) skall äga

rum först i det senare ledet. Regeringen har härvidlag inte

beaktat vare sig att undersökningsarbetet kan innebära ett från

miljösynpunkt betänkligt intrång i ett skyddsvärt område eller

att det i realiteten kan bli svårt att sätta stopp för

exploatering när genom undersökningsarbetet starka ekonomiska

intressen redan har börjat göra sig gällande i samband med ett

möjligt mineralprojekt. NRL-prövningen, vid vilken vederbörande

kommun och länsstyrelse får tillfälle att säga sin mening, borde

i stället genomföras redan när frågan om undersökningstillstånd

skall avgöras.

Såväl från miljösynpunkt som utifrån behovet av en långsiktig

och ansvarsfull mineralpolitik, vilken tar sikte på hushållning

med naturtillgångarna, är det också angeläget att det införs

stränga krav på att mineralinnehållet i en gruva blir fullt

utnyttjat. Rovbrytning, innebärande att mindre värdefull malm

lämnas kvar -- kanske med risk för att det uppstår en urlakning

till vattendrag --, måste beläggas med hårda straffavgifter.

Från rent mineralpolitisk synpunkt har regeringens förslag

flera grundläggande svagheter.

Vänsterpartiet kommunisterna har länge krävt att

inmutningssystemet skall avskaffas och ersättas med ett

enhetligt koncessionssystem. Enligt regeringens förslag skulle

detta krav bli uppfyllt rent formellt sett. Men den föreslagna

minerallagen har alltjämt ett starkt inmutningsrättsligt inslag

-- i fråga om nuvarande koncessionsmineral har detta i själva

verket förstärkts. Reellt skulle det angivna kravet följaktligen

inte bli tillgodosett. Redan detta är för utskottet, som

ansluter sig till kravet, ett tillräckligt skäl att avstyrka

propositionen.

Därtill kommer att regeringspartiets företrädare har givit

efter för privatkapitalistiska intressen och vid

utskottsbehandlingen delvis frånfallit regeringens förslag om

nya koncessionsmineral. Flera mineral som enligt

minerallagskommittén är särskilt intressanta i

prospekteringssammanhang -- dolomit, fältspat, kvarts -- skulle

enligt denna nya linje undantas från minerallagstiftningen.

Fyndigheter av dem skulle alltså inte få utnyttjas utan

jordägarens medgivande.

Ett viktigt inslag i en offensiv mineralpolitik måste över

huvud taget vara att privata exploatörer hindras att lägga sig

till med påträffade mineralfyndigheter. Endast ett samhälleligt

ägande -- vilket kan utövas inte bara direkt av staten utan

också av statsägda bolag och av kommunala intressenter -- skapar

garanti för att mineraltillgångarna utnyttjas till gagn för

folkflertalet. Minerallagstiftningen måste utformas så att

samhället tillförsäkras ensamrätt till nya mineralfyndigheter.

Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma

med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i

anslutning till motionerna 1988/89:N25 (vpk), 1988/89:N249 (vpk)

och 1989/90:N278, här har angivit.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ny minerallag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N25, motion

1988/89:N249 yrkandena 3 och5 och motion 1989/90:N278

yrkande4 och med anledning av motion 1988/89:N27 yrkande1,

motion 1988/89:N28 yrkande1, motion 1988/89:N29 yrkande1 och

motion 1989/90:N227 avslår proposition 1988/89:92 och motion

1989/90:N26, motion 1988/89:N27 yrkande2, motion 1989/90:N28

yrkande2 och motion 1989/90:N29 yrkandena 2 och3 och därvid

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Ny minerallag, m.m. (mom.1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på

s.13 med "Två av" och slutar på s.19 med "föreslagna

minerallagen" bort ha följande lydelse:

Vad regeringen i propositionen kallar en "ny"

minerallagstiftning skiljer sig endast marginellt från vad som

för närvarande, i enlighet med en lång och olycklig tradition,

gäller som regler för mineralutvinningen. Utskottet finner det

angeläget att i anslutning till motion 1988/89:N27 (mp) ange

några principer som högst ofullständigt eller inte alls kommer

till uttryck i regeringens förslag men som måste prägla en

lagstiftning som utgår från naturens villkor för överlevnad samt

solidaritet med kommande generationer och andra folk.

Den mineralutvinning som skall komma till stånd, liksom de

undersökningsarbeten som den baseras på, måste genomföras med

full respekt för naturskydds- och miljövårdsintressen. Framför

allt måste den nuvarande inriktningen på ofta kortsiktig

exploatering av påträffade mineralfyndigheter ges upp. I stället

bör nationella och globala hushållningssynpunkter bli

vägledande.

Återanvändningsaspekten måste betonas i hela förloppet från

metallutvinning till skrotning av metallprodukter. Hushållning

med mineraltillgångarna bör främjas bl.a. genom beskattning av

den utvunna råvaran. Målet bör vara att sådana skatter blir

internationellt genomförda. En redovisning av de nationella och

globala mineraltillgångarna och av råvarureservernas sannolika

livslängd vid olika förbrukningsnivåer bör utarbetas genom

statens försorg. Planeringen av den framtida mineralutvinningen

måste ske med hänsynstagande till kommande generationers behov.

Eftersom bevarandesynpunkterna måste ha företräde framför

exploateringsintressena bör markägaren, kommunen och staten var

för sig ha vetorätt när det gäller undersökning och utvinning av

mineraltillgångar. Sysselsättningsintressena måste vika för

hushållnings- och miljöaspekter. Förutom markägaren, exploatören

och staten måste hela det internationella samfundet få del i de

vinster som mineralutvinningen ger upphov till. Detta kan ske

genom att vinstmedel destineras till internationellt bistånd i

olika former.

Utskottet avstyrker alltså propositionen. Regeringen bör komma

med ett nytt förslag, grundat på de principer som utskottet, i

anslutning till motion 1988/89:N27 (mp), här har angivit.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande

lydelse:

1. beträffande ny minerallag m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N27 och med

anledning av motion 1988/89:N25 yrkande1, motion 1988/89:N28

yrkande1 och motion 1988/89:N29 yrkande1 avslår proposition

1988/89:N92 och motion 1988/89:N25 yrkande 2, motion

1988/89:N26, motion 1988/89:N28 yrkande2 och motion

1988/89:N29 yrkandena 2 och3, motion 1988/89:N249 yrkandena 3

och5, motion 1989/90:N227 och motion 1989/90:N278 yrkande4

och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

4. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1988/89:N276 (m) uttryckta

uppfattningen att institutet kronoandel inverkar skadligt genom

att prospekteringsbenägenheten motverkas. Ett avskaffande av

kronoandelsinstitutet frigör marknaden och öppnar för fler

aktörer. Bestämmelserna om kronoandel bör följaktligen upphävas.

Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i

ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Avskaffande av institutet kronoandel (mom.2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort

ha följande lydelse:

I linje med vad som framhålls i motion 1988/89:N27 (mp) bör

statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka

sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i

fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta

gruvdrift på samma villkor som privata företag. Utan att

instämma i det resonemang beträffande kronoandelsinstitutet som

förs i motion 1989/90:N276 (m) kommer alltså även utskottet till

slutsatsen att detta institut bör avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande

lydelse:

2. beträffande avskaffande av institutet kronoandel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i

ifrågavarande del och motion 1989/90:N277 yrkande2 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av

utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet

kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande

lydelse:

I den mån staten har kronoandel i en mineralfyndighet är det

enligt utskottets mening önskvärt att staten överlåter eller i

vart fall upplåter denna andel till någon annan intressent.

Uppfattningen att staten i sådana fall själv skall aktivt

medverka i mineralprojekten tar utskottet avstånd från och

avstyrker sålunda motion 1988/89:N249 (vpk) i här aktuell del.

7. Upplåtelse av kronoandel (mom.3)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som

börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Så länge staten tillåter enskilda att exploatera

mineralfyndigheter måste det vara en bestämd princip att staten

inte avstår från den aktiva medverkan i mineralprojekten som

gällande lagbestämmelser ger den möjlighet till. I enlighet med

vad som anförs i motion 1988/89:N249 (vpk) bör som en riktlinje

för den statliga mineralpolitiken gälla att kronoandelar inte

bör upplåtas eller överlåtas till privata intressenter.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande

lydelse:

3. beträffande upplåtelse av kronoandel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N249 yrkande 4

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Upplåtelse av kronoandel (mom.3, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på

s.20 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med

"avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör

statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar inskränka

sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör ej komma i

fråga. Detta hindrar inte att statliga aktiebolag kan starta

gruvdrift påsamma villkor som privata företag. Med vad nu sagts

avstyrker utskottet motion 1988/89:N249 (vpk) i nu aktuell del.

9. Ersättning för skada och intrång (mom.4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m),

Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven del" bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som moderata samlingspartiets

representant i minerallagstiftningskommittén gav uttryck för.

Regeringen bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar

som innebär att de generösare ersättningsregler som har

efterlysts kommer till stånd. Därmed blir motion 1989/90:N277

(m) tillgodosedd i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande

lydelse:

4. beträffande ersättning för skada och intrång

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N277 yrkande 1

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ersättning för skada och intrång

(mom.4, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på

s.21 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "angiven

del" bort ha följande lydelse:

I linje med vad som framhålls i motion 1989/90:N27 (mp) bör

villkoren i förhållandet mellan markägare och exploatör regleras

genom ett civilrättsligt avtal. Frågan om intrångsersättning bör

därför aldrig bli aktuell. Följaktligen avstyrker utskottet

motion 1989/90:N277 (m) i här angiven del.

11. Jordägaravgäld (mom.5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c),

Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och

Sven-Olof Petersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som

börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "avstyrker

motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Starka skäl talar enligt utskottets uppfattning för att en

ordning med jordägaravgäld bör återinföras. På grundval av den

nu aktuella delen av motion 1988/89:N276 (m) bör regeringen

anmodas att med det snaraste förelägga riksdagen förslag härom.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande

lydelse:

5. beträffande jordägaravgäld

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N276 i

ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad

utskottet anfört.

12. Jordägaravgäld (mom. 5, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på

s.22 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med

"avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att enligt en kommande minerallagstiftning

markägaren skall vara huvudman för exploateringen, på sätt som

utvecklas i motion 1988/89:N27 (mp). Markägaren kommer då att ha

alla möjligheter att hävda sina intressen. Någon framställning

till regeringen i saken på grundval av den nu aktuella delen av

motion 1988/89:N276 (m) finner utskottet inte motiverad.

13. Bergtäkt (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet finner" och slutar med "följaktligen

motionen" bort ha följande lydelse:

Bergtäkt bör enligt utskottets mening bli föremål för samma

koncessionsförfarande som gruvdrift, dvs. granskas enligt alla

de miljölagar som kan vara aktuella. Starka skäl talar alltså

för att bergtäkt bör, såsom föreslås i motion 1989/90:N280 (mp),

jämställas med den mineralutvinning som regleras genom

minerallagstiftningen och sålunda omfattas av denna. Regeringen

bör anmodas att lägga fram förslag till lagändringar som

tillgodoser detta önskemål.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande

lydelse:

6. beträffande bergtäkt

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N280 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster

(mom. 7)

Rolf L Nilson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.23 som

börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks alltså"

bort ha följande lydelse:

Ägarförhållandena utgör ett kraftigt hinder mot en önskvärd

expansion och vitalisering av gruvnäringen. Att viktiga

naturtillgångar bör ligga i samhällets händer är en grundsats

som tidigare har haft starkt stöd hos det socialdemokratiska

partiet. Genom åtgärder som tillför staten initiativet inom hela

gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för

att gruvindustrin kan återta och förstärka sin position bland de

svenska basnäringarna. Riksdagen bör på grundval av det berörda

yrkandet i motion 1988/89:N249 (vpk) begära att regeringen

lägger fram förslag till sådana åtgärder.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande

lydelse:

7. beträffande överföring i offentlig ägo av privata

mineralförekomster

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N249 yrkande 6

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

minerallag

Bilaga 1

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 kap.

1§

Denna lag gäller Denna lag gäller

undersökning och undersökning och

bearbetning av fyndigheter bearbetning av fyndigheter

på egen eller annans mark på egen eller annans mark

av följande mineraliska av följande mineraliska

ämnen (koncessionsmineral): ämnen (koncessionsmineral):

1. antimon, arsenik, 1. antimon, arsenik,

beryllium, bly, cesium, guld, beryllium, bly, cesium, guld,

iridium, järn som iridium, järn som

förekommer i berggrunden, förekommer i berggrunden,

kobolt, koppar, krom, kobolt, koppar, krom,

kvicksilver, lantan och kvicksilver, lantan och

lantanider, litium, mangan, lantanider, litium, mangan,

molybden, nickel, niob, molybden, nickel, niob,

osmium, palladium, platina, osmium, palladium, platina,

rodium, rubidium, rutenium, rodium, rubidium, rutenium,

silver, skandium, strontium, silver, skandium, strontium,

tantal, tenn, titan, torium, tantal, tenn, titan, torium,

uran, vanadin, vismut, uran, vanadin, vismut,

volfram, yttrium, zink, volfram, yttrium, zink,

zirkonium, zirkonium,

2. alunskiffer, andalusit, 2. alunskiffer, andalusit,

apatit, brucit, flusspat, apatit, brucit, flusspat,

grafit, kyanit, leror som grafit, kyanit, leror som

är eldfasta eller är eldfasta eller

klinkrande, magnesit, klinkrande, magnesit,

magnetkis, nefelinsyenit, magnetkis, nefelinsyenit,

olivin, sillimanit, stenkol, sillimanit, stenkol, stensalt

stensalt eller annat salt som eller annat salt som

förekommer på liknande förekommer på liknande

sätt, svavelkis, talk, sätt, svavelkis, tungspat

tungspat och wollastonit, och wollastonit,

3. de former av diatomit,

dolomit, fältspat, glimmer,

kalksten, krita, kvarts och

kvartsit, som regeringen

bestämmer,

4. Olja, gasformiga 3. olja, gasformiga

kolväten och diamant. kolväten och diamant.

7§

Bestämmelser som --------kulturminnen m.m.

Bestämmelser om rätt att Bestämmelser om rätt att

förvärva och inneha förvärva och inneha

eller på annat sätt ta eller på annat sätt ta

befattning med kärnämne befattning med kärnämne

eller mineral med halt av eller mineral med halt av

sådant ämne finns sådant ämne finns

även i lagen (1984:3) om även i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet. kärnteknisk verksamhet.

Bestämmelser om rätt i Bestämmelser om rätt i

övrigt att bedriva övrigt att bedriva

radiologiskt arbete finns i verksamhet med strålning

strålskyddslagen finns i strålskyddslagen

(1988:220). (1988:220).

Bestämmelser som -------- -- egendom m.m.

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 kap.

7§

Om giltighetstiden för Har giltighetstiden för

tillstånd har tillstånd förlängts

förlängts enligt 6§, enligt 6§, skall den på

skall den på ansökan av ansökan av

tillståndshavaren tillståndshavaren

förlängas i ytterligare förlängas med

sammanlagt högst fyra ytterligare sammanlagt

år, om det finns synnerliga högst fyra år, om det

skäl. finns synnerliga skäl.

7 kap.

5§

Återkallas ett Återkallas ett

undersökningstillstånd undersökningstillstånd

eller en eller en

bearbetningskoncession på bearbetningskoncession av

grund av synnerliga skäl synnerliga skäl enligt 6

enligt 6kap. 3§, har kap. 3§, har tillstånds-

tillstånds- eller eller koncessionshavaren

koncessionshavaren rätt rätt till ersättning av

till ersättning av staten staten för den skada han

för den skada han lider lider till följd av

till följd av återkallelsen.

återkallelsen.

8 kap.

3§

Ärenden i -- -- -- -- -- -- -- har meddelats.

I ärenden om

förlängning av

bearbetningskoncession enligt

4kap. 10§ skall

bergmästaren, såvitt

gäller tillämpningen av

lagen (1987:12) om

hushållning med

naturresurser m.m., samråda

med länsstyrelsen i det

eller de län där

koncessionsområdet ligger.

Ärenden om återkallelse Ärenden om

av förlängning av

undersökningstillstånd bearbetningskoncession enligt

eller bearbetningskoncession 4kap. 10§ skall

på grund av synnerliga hänskjutas till regeringens

skäl enligt 6kap. 3§ prövning om bergmästaren

skall hänskjutas till vid tillämpningen av lagen

regeringens prövning. (1987:12) om hushållning

Detsamma gäller övriga med naturresurser m.m. finner

ärenden enligt denna skäl att frångå vad

paragraf som bergmästaren länsstyrelsen har

bedömer vara särskilt föreslagit. Hänskjutande

betydelsefulla ur allmän skall också ske av

synpunkt. ärenden om återkallelse

av

undersökningstillstånd

eller bearbetningskoncession

av synnerliga skäl enligt

6kap. 3§ samt av övriga

ärenden enligt denna

paragraf som bergmästaren

bedömer vara särskilt

betydelsefulla från

allmän synpunkt.

9 kap.

12§

Om ansökningen -- -- -- -- -- avhjälpa bristen.

Om ett föreläggande Följer sökanden inte ett

enligt första stycket inte föreläggande enligt

följs, skall ansökningen första stycket, skall

avvisas, om den är så ansökningen avvisas, om den

ofullständig att den inte är så ofullständig

utan väsentlig olägenhet att den inte utan väsentlig

kan läggas till grund olägenhet kan läggas

för en förrättning till grund för en

eller om underlåtenheten förrättning eller om

avser betalning av underlåtenheten avser

ansökningsavgift eller betalning av

förskott. ansökningsavgift eller

förskott.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft

den 1 juli 1990, den 1 juli 1992,

Om det -- -- -- -- -- till bearbetning.

2. Vad som -- -- -- -- bestämmelser tillämpas.

3. 14 kap. 3§ gäller 3. 14 kap. 3§ gäller

inte inmutning och inte inmutning och

undersökningskoncession som undersökningskoncession som

upphör före den 1 juli upphör före den 1 juli

1991. 1993.

Om ersättning -- -- -- -- -- och utmål.

4. Beträffande inmutningar -- -- -- 9 kap. gruvlagen.

d. När en inmutning d. När en inmutning

upphör att gälla skall upphör att gälla skall

inte bestämmelserna i 2 inte bestämmelserna i 2

kap. 9§ nya lagen om kap. 9§ nya lagen om

karenstid tillämpas på karenstid tillämpas på

mark som har omfattats av mark som har omfattats av

inmutningen. I stället inmutningen. I stället

skall gälla att skall gälla att

ansökningar om ansökningar om

undersökningstillstånd undersökningstillstånd

för sådan mark, som ges för sådan mark, vilka

in inom ett år från det ges in inom ett år från

att inmutningen upphörde det att inmutningen

att gälla, får beviljas upphörde att gälla,

endast efter medgivande av den får beviljas endast efter

myndighet som regeringen medgivande av den myndighet

föreskriver. som regeringen föreskriver.

5. Beträffande utmål -- -- -- -- regeringen bestämmer.

6. Beträffande koncessioner -- -- -- tillståndet består.

7. Den som vid utgången av 7. Den som vid utgången av

juni 1990 bedriver juni 1992 bedriver

undersökning eller undersökning eller

bearbetning för vilken bearbetning för vilken

tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession

därefter behövs till därefter behövs till

följd av denna lag får, följd av denna lag får,

under förutsättning att under förutsättning att

ansökan om tillstånd ansökan om tillstånd

eller koncession görs eller koncession görs

före den 1 juli 1991, före den 1 juli 1993,

fortsätta verksamhet för fortsätta verksamhet för

samma ändamål utan samma ändamål utan

tillstånd eller koncession tillstånd eller koncession

till dess ansökningen till dess ansökningen

slutligt har prövats. Vid slutligt har prövats. Vid

prövning av en sådan prövning av en sådan

ansökan om ansökan om

bearbetningskoncession skall bearbetningskoncession skall

följande iakttas. följande iakttas.

a. Vid prövning -- -- -- -- -- -- och 6§§.

8. Före den 1 juli 1991 8. Före den 1 juli 1993

får koncession för får koncession för

koncessionsmineral som inte koncessionsmineral som inte

omfattas av gruvlagen eller omfattas av gruvlagen eller

den gamla minerallagen inte den gamla minerallagen inte

meddelas annan än meddelas annan än

markägaren utan dennes markägaren utan dennes

medgivande. Detta gäller medgivande. Detta gäller

dock bara fyndigheter där dock bara fyndigheter där

bearbetning inte har bearbetning inte har

påbörjats då den nya påbörjats då den nya

lagen träder i kraft. lagen träder i kraft.

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 kap.

2 §

Bestämmelserna i -- -- -- -- om kontinentalsockeln.

Om tillåtligheten av ett

visst exploateringsföretag

eller annat ingrepp i

miljön skall prövas

enligt flera av de lagar som

anges i första stycket,

tillämpas 2 och 3 kap. i

denna lag endast vid den

prövning som först

äger rum.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft

den 1 juli 1990. den 1 juli 1992.

Äldre föreskrifter -- -- -- före ikraftträdandet.

Regeringens förslag till

Bilaga 3

Regeringens förslag till

Bilaga 4

Bostadsutskottets yttrande

1989/90:BoU6y

Bilaga 5

Ny minerallagstiftning m.m.

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:92 om ny

minerallagstiftning m.m. jämte motioner.

Utskottet

I proposition 1988/89:92 läggs fram förslag till en ny

minerallag. Förslag läggs också fram om ändringar i annan

lagstiftning, bl.a. i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. Bostadsutskottet begränsar sitt yttrande till

att avse de föreslagna ändringarna i sistnämnda lag.

I vissa med anledning av propositionen väckta motioner yrkas

avslag på regeringens förslag. Med den avgränsning som nu gjorts

behandlar utskottet inte denna fråga eller andra frågor som

tagits upp i de motioner som väckts med anledning av

propositionen.

I lagen om hushållning med naturresurser (NRL) anges i 1 kap.

2 § första stycket att bestämmelserna i 2 och 3 kap. i lagen

skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa lagar,

bl.a. i plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och

naturvårdslagen. Vid lagens tillkomst (prop. 1985/86:3, s. 149)

anfördes att det fanns starka skäl att bl.a. även minerallagen

och kontinentalsockellagen skulle anknytas till NRL. Att något

konkret förslag därom inte lades fram för riksdagen i samband

med tillkomsten av NRL berodde på att dessa lagar då sågs över

av minerallagskommittén. Kommitténs arbete har avslutats. I den

nu behandlade propositionen läggs fram förslag om att också

dessa båda lagar skall anknytas till NRL genom att de tas in i

lagens 1 kap. 2 § första stycket. Bostadsutskottet tillstyrker

detta förslag.

I propositionen föreslås att den nu behandlade paragrafen

tillförs ett nytt andra stycke. Det föreslagna stycket innebär

att om tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller

annat ingrepp i miljön skall prövas enligt flera av de lagar som

anges i första stycket skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas endast

vid den prövning som först äger rum.

Med anledning av detta förslag vill bostadsutskottet anföra

följande. Frågan om utformningen av prövningssystemet i NRL

ägnades stort intresse i den proposition (prop. 1985/86:3) i

vilken förslaget till lagen lades fram. I propositionen anfördes

bl.a. (s. 145--149) att för att en prövning enligt en viss lag

skall anknytas till NRL det bör krävas att det finns behov av

att göra en bred prövning av verksamhetens ställning i

förhållande till andra markanvändningsintressen. Vidare

framhölls det angelägna i att få till stånd en samordning mellan

NRL och lagar som sedermera kom att tas in i 1 kap. 2 § NRL.

Vad i propositionen i denna del anfördes mötte ingen erinran

under riksdagsbehandlingen. Inte heller därefter har grunderna

för prövningssystemet satts i fråga i motioner i riksdagen.

Ett accepterande av det i propositionen nu förordade andra

stycket innebär att den eftersträvade samordningen inte kommer

till stånd på det sätt som avsetts vid tillkomsten av NRL. Från

de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att beakta finner

utskottet det motiverat att frågan om prövningssystemet övervägs

ytterligare.

Frågan har aktualiserats i en skrivelse till näringsutskottet

från statens naturvårdsverk och boverket. De båda verken pekar

på att frågan om prövningssystemet i NRL kan behöva revideras om

ett system med miljökonsekvensbeskrivningar införs i det svenska

plan- och beslutssystemet. De båda verken anser att det

föreslagna nya stycket utgår alternativt att det endast knyts

till minerallagen. Ytterligare överväganden i frågan om

prövningssystemet bör enligt verken göras och då lämpligen när

den första generationens översiktsplaner enligt plan- och

bygglagen kommit fram.

Inte heller enligt bostadsutskottets mening bör det föreslagna

andra stycket nu införas i NRL. Det finns anledning att

ytterligare överväganden görs. Som verken framhåller finns då

möjligheter att bedöma frågan både mot bakgrund av ett system

med miljökonsekvensbeskrivningar och med hänsyn till utfallet av

översiktsplaneringen enligt PBL. Kommunerna skall före den 1

juli 1990 ha antagit en sådan plan.

Såvitt kan bedömas torde en eventuellt ny minerallag komma att

träda i kraft den 1 juli 1991. Det finns sålunda möjligheter att

ytterligare överväga den i propositionen och av verken

aktualiserade frågan före lagens ikraftträdande. Regeringen kan

förelägga riksdagen ett nytt förslag i sådan tid att en ändring

i NRL i nu berört avseende kan övervägas av riksdagen och, om så

befinns lämpligt, träda i kraft samtidigt med den nya

minerallagen. Det föreslagna andra stycket i 1 kap. 2 § NRL bör

alltså inte nu antas av riksdagen.

Vad bostadsutskottet nu anfört om ytterligare överväganden om

utformningen av prövningssystemet enligt NRL m.m. bör

näringsutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge

regeringen till känna.

Stockholm den 27 mars 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus

Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager

(fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh

(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c),

Jan Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s),

Berndt Ekholm (s) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2

Förslag2

Huvudsaklig innebörd2

Motionerna3

Yrkanden3

Innebörden av vissa motionsyrkanden5

Förslag av mineralråvarukommittén6

Utskottet7

Inledning7

Regeringens förslag9

Synpunkter och krav i motioner10

Överväganden om regeringens förslag och motförslagen12

Övriga frågor19

Kronoandel19

Ersättningsbestämmelser20

Jordägaravgäld21

Bergtäkt22

Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster23

Hemställan23

Reservationer

1. Ny minerallag, m.m. (m, fp)24

2. Ny minerallag, m.m. (v)26

3. Ny minerallag, m.m. (mp)28

4. Avskaffande av institutet kronoandel (m, fp)29

5. Avskaffande av institutet kronoandel (mp)29

6. Upplåtelse av kronoandel (m, fp)30

7. Upplåtelse av kronoandel (v)30

8. Upplåtelse av kronoandel (mp)30

9. Ersättning för skada ocn intrång (m, fp)31

10. Ersättning för skada och intrång (mp)31

11. Jordägaravgäld (m, fp, c)31

12. Jordägaravgäld (mp)32

13. Bergtäkt (mp)32

14. Överföring i offentlig ägo av privata mineralförekomster

(v)32

Bilagor

1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag

till minerallag34

2. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag

till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m.37

3. Regeringens förslag till minerallag38

4. Regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.63

5. Bostadsutskottets yttrande 1989/90:BoU6y64