Prop. 1988/89:92

Regeringens proposition 1988/89:92

om ny minerallagstiftning m. m.

Prop. 1988/89:92

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 16 mars 1989.

På
regeringens vägnar Sten Andersson

Ivar
Nordberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en ny minerallag, som avses ersätta
gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter.

De
viktigaste nyheterna i förhållande lill gällande rätt är atl den gruv-rättsliga
lagstiftningen blir enhetlig för de mineral som omfattas av denna, atl kretsen
av lagreglerade mineral utvidgas, att minerallagsliftningen samordnas med
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. samt all vissa
begränsade reformbehov tillgodoses.

Den
nya lagen bygger på koncessionssystemet men har starka inmut-ningsrältsliga
inslag. Reglerna om rätt till undersökning överensstämmer i stora delar med vad
som för närvarande gäller om inmutning enligt gruvlagen. Reglerna om rätt lill
bearbetning har inslag som syftar till atl trygga gruvföretagens möjligheter
att utvinna påträffade fyndigheter.

Den
nya lagen föreslås träda i kraft den I juli 1990. Äldre rättigheter skall
fortsätta all gälla under återstående giltighetstid.

I
propositionen läggs också fram förslag lill av den nya minerallagen föranledda
ändringar i viss annan lagstiftning, bl.a. lagen om hushållning med
naturresuser m. m.

1 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

1 Förslag till Prop. 1988/89:92

Minerallag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

Lagens
tillämpningsområde

1 §
Denna lag gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter på

egen eller annans mark av följande mineraliska ämnen (koncessionsmine

ral):

1.
antimon, arsenik, beryllium,
bly, cesium, guld, iridium, järn som förekommer i berggrunden, kobolt, koppar,
krom, kvicksilver, lantan och lantanider, litium, mangan, molybden, nickel,
niob, osmium, palladium, platina, rodium, rubidium, rutenium, silver, skandium,
strontium, tanlal, tenn, titan, torium, uran, vanadin, vismut, volfram,
yttrium, zink och zirkonium,

2.
alunskiffer, andalusit, apatit,
brucit, flusspal, grafit, kyanit, leror som är eldfasta eller klinkrande,
magnesit, magnetkis, nefelinsyenit, olivin, sillimanit, stenkol, stensalt eller
annal salt som förekommer på liknande sätt, svavelkis, talk, tungspat och
wollastonil,

3.
de former av dialomit, dolomit,
fältspat, glimmer, kalksten, krita, kvarts och kvartsil, som regeringen
bestämmer,

4.
olja, gasformiga kolväten och
diamant.

2 §
Lagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet.

Definitioner

3 §
Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett

koncessionsmineral och atl utröna fyndighetens sannolika ekonomiska

värde och dess beskaffenhet i övrigt, i den mån sådant arbete innebär

intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares rätt.

Med
bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.

Rätten
till undersökning och bearbetning

4 §
Undersökning får utföras endast av den som har undersökningstill

stånd och bearbetning endast av den som har bearbetningskoncession.

Ulan
tillstånd får dock undersökningsarbete bedrivas av

1. fastighetsägaren
eller, efler hans medgivande, annan i fall som anges i

3 kap. 2 §,

2. koncessionshavare
i fall som anges i 5 kap. 3 §.

Utan koncession får fyndighet bearbetas av

1. fastighetsägaren
i fall som anges i 5 kap. 2 §,

2.
tillslåndshavare i fall som
anges i 3 kap. 4 §,

3.
koncessionshavare i fall som
anges i 5 kap. 4 —6 §§.

5 §
Ett undersökningstillstånd som grundas på ansökan avseende något

eller några av de koncessionsmineral som anges i I § 1—3 gäller, om inte

sökanden begär annat, samtliga mineral som anges där.

I
övrigt gäller ell undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession

del eller de mineral som anges i tillståndet eller koncessionen. .,

6 § I
bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten har Prop.
1988/89:92 staten rätt till andel med hälften (kronoandel) i enlighet med
bestämmelserna i 11 kap.

Bestämmelser
i annan lagstiftning

1 §
Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns i

plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969: 387), naturvärds

lagen (1964:822), lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m

och lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.

Bestämmelser
om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne
eller mineral med hall av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Bestämmelser om rätt i övrigt att bedriva radiologiskt
arbete finns i strålskyddslagen (1988:220).

Bestämmelser
som i vissa avseenden begränsar rätten att få eller pä annal sätt förvärva
undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession och att förvärva
nyttjanderätt till bearbetningskoncession finns i lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m. m.

8
§ Har regeringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser
m. m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd, är
beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

2 kap.
Undersökningstillstånd

Tillståndsområde

1
§ Undersökningstillstånd skall avse ett bestämt område, som inte får vara
större än atl tillståndshavaren kan antas ha möjlighet att undersöka det på ett
ändamålsenligt sätt och som i övrigt skall ha en för ändamålet lämplig form.

Förutsättningar
för tillstånd

2
§ Undersökningstillstånd skall meddelas, om

1.
del finns anledning att anta
att undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral och

2.
sökanden inte uppenbarligen
saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning.

Tillstånd
att bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant
får beviljas endast den som visar att han är lämplig alt bedriva sådan
undersökning.

Företräde
vid konkurrens m. m.

3
§ Omfattas ett område av flera
ansökningar om undersökningslill-slånd enligt denna lag eller koncession enligt
lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, har den sökande som först kom in med
sin ansökan företräde. Om ansökningarna har kommit in samma dag, har sökandena
lika rätt inom det gemensamma området.

sökningslillstånd för
samma mineral inom området. Om det finns särskil- Prop. 1988/89:92 da skäl,
får annan beviljas undersökningstillstånd för mineral inom området som inte
omfattas av tillståndet eller koncessionen.

Undersökningstillståndets
giltighetstid

5
§ Undersökningstillstånd
gäller i tre år från dagen för beslutet.

6
§ Undersökningstillståndets
giltighetstid skall på ansökan av tillståndshavaren förlängas med sammanlagt
högst tre år, om ändamålsenlig undersökning har utförts inom området. Detsamma
gäller om tillständs-havaren har godtagbara skäl till att undersökning inte har
skett och dessutom gör sannolikt att området kommer atl undersökas under den
tid som ansökningen avser.

7
§ Om giltighetstiden för
tillstånd har förlängts enligt 6 §, skall den på ansökan av tillståndshavaren
förlängas i ytterligare sammanlagt högst fyra år, om det finns synnerliga skäl.

8
§ Ansökan om föriängning skall
för att kunna tas upp till prövning ha kommit in under tillståndets
giltighetstid. Om tillståndshavaren har ansökt om förlängning inom den angivna
tiden eller om han inom samma tid har ansökt om bearbetningskoncession, gäller
tillståndet till dess ansökningen har prövats slutligt.

Karenstid

9
§ När ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoneession har upphört
att gälla, kan en ansökan från tillstånds- eller koncessionshavaren om nytt
undersökningstillslånd beträffande mark inom samma område inte prövas förrän
tre år har förflutit frän del att tillståndet eller koncessionen upphörde att
gälla.

Om
det föreligger synnerliga skäl, får bergmästaren medge undantag från
bestämmelsen i första stycket.

Villkor
i vissa undersökningstillslånd

10
§ Undersökningstillslånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant
skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller
enskild rätt.

3
kap. Undersökningsarbete

Inledande
bestämmelse

1
§ Den som har undersökningstillslånd får inom tillslåndsomrädet bedriva
undersökningsarbete enligt 3 — 8 §§.

Räitatt
bedriva undersökningsarbete ulan tillstånd Prop. 1988/89:92

2 §
Om det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan

särskild rätt får fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande, annan

utan undersökningstillslånd bedriva undersökning beträffande alla kon

cessionsmineral utom olja, gasformiga kolväten och diamant, dock inte

inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna

lag. Bestämmelserna i 3 —7 §§ gäller i tillämpliga delar även sådant under

sökningsarbete.

Hur
undersökningsarbete får bedrivas

3 §
Undersökningsarbete får bedrivas endast för all visa atl sådant mi

neral som omfattas av tillståndet finns inom området och för att ta närma

re reda på fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet.

Tillståndshavaren
får ta mark i anspråk för att uppföra byggnader som är oundgängligen nödvändiga
för undersökningsarbetet. I den utsträckning det behövs får han också ta mark i
anspråk för att bygga väg inom området eller använda väg till och inom området.
Efter tillstånd av bergmästaren får han också ta mark i anspråk för att bygga
nödvändig väg till området.

Arbetet
skall utföras så, atl minsta skada och intrång vållas.

4 §
Tillståndshavaren får använda koncessionsmineral som utvinns un

der undersökningsarbetet och som omfattas av tillståndet endast för att

undersöka deras beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Han

får också tillgodogöra sig de produkter som han därvid framställer eller

utvinner. Detsamma gäller tidigare utvunna koncessionsmineral som om-

fallas av tillståndet, om inte annat följer av 13 kap. 2 § andra stycket.

Tillståndshavaren
får bearbeta och använda mineraliska ämnen som inte omfattas av tillståndet
eller av denna lag endast om det behövs för atl undersökningsarbetet skall
kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.

5 §
Minst två veckor innan undersökningsarbetet påbörjas skall till

ståndshavaren underrätta bergmästaren, ägaren till den mark där arbetet

skall bedrivas och innehavarna av nyttjanderätt eller servitut om när

arbetet skall påbörjas. Kan arbetena antas komma att beröra annan sär

skild rätt, skall även innehavaren av denna underrättas.

Underrättelser
till andra än bergmästaren skall delges.

Underrättelse
till innehavare av renskötselrätt får delges den sameby som innehavarna
tillhör.

Innan
arbetet påbörjas skall tillståndshavaren ställa säkerhet för ersättning enligt
7 kap. 1 §, om inte den som är berättigad till ersättning medger annat.

Hinder
mot undersökningsarbete

6 §
Undersökningsarbete får inte utan medgivande av länsstyrelsen äga

rum inom

1.
befästningsområde och sådant
område utanför detta som regeringen bestämmer,

2.
kyrkogård och annan
begravningsplats.

7 §
Undersökningsarbete får inte utan medgivande av bergmästaren äga

rum inom

1.
område inom trettio meter från allmän väg eller sådan vägssträckning

enligt fastställd
arbetsplan, trettio meter frän järnväg eller kanal som är Prop. 1988/89:92
upplåten för allmän trafik eller trettio meter från allmän flygplats,

2.
område inom etthundra meter
från tomt med byggnad där någon är bosatt under övervägande del av året,

3.
område med kyrka, annan
samlingslokal, undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller område med
vårdanstalt, elevhem eller liknande inrättning, om den är avsedd för mer än
femtio personer,

4.
område med elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10).

1
fall som anges i första stycket 5 får medgivande inte lämnas i strid med planen
eller områdesbestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, fär dock mindre avvikelser göras.

Utan
hinder av vad som föreskrivs i första stycket 2 — 4 fär undersökning ske, om
medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. 1 fall som anges i första
stycket 2 skall medgivandet lämnas av ägaren till byggnaden eller tomten och
den som har nyttjanderätt till den. I fall som anges i första stycket 3 och 4
skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjanderältshavare.

8
§ Gäller för samma tillståndsområde flera undersökningstillstånd eller koncessioner
enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får
arbete som utförs med stöd av en rättighet som tillkommit först inte hindras
eller uppehållas av arbete med stöd av en rättighet som tillkommit senare.

4
kap. Bearbetningskoncession

Koncessionsområde

1
§ Koncession skall avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är
lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga
omständigheter.

Förutsättningar
för koncession

2
§ Koncession skall meddelas, om

1. en
fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit

påträffad,

2.
sökanden är lämplig att
bearbeta fyndigheten och

3.
fyndighetens belägenhet och art
inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

I
ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m. tillämpas.

Koncession
får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen
eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Företräde
vid konkurrens m. m.

3
§ Om flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en kan komma i
fråga enligt 2 §, skall den ha företräde som har undersökningstillstånd i
området för något mineral som omfattas av dennes ansökan om koncession.

Om ingen av sökandena har
undersökningstillstånd, skall prövnings- Prop. 1988/89:92 myndigheten
avgöra vem av dem som lämpligen bör få koncessionen. Därvid skall särskilt
beaktas om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete
inom området.

4
§ Om någon inom ett område
innehar undersökningstillständ eller bearbetningskoncession enligt denna lag
eller koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får inte
någon annan beviljas koncession för samma mineral inom området. Om det finns
särskilda skäl, får annan beviljas koncession för mineral inom området som inte
omfattas av tillståndet eller koncessionen.

5
§ En koncession skall förenas
med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt
eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på
ett ändamålsenligt sätt.

6
§ Koncessionshavaren skall
åläggas att ställa säkerhet för att hans skyldigheter enligt 13 kap. 4 § skall
uppfyllas, om det inte finns särskilda skäl till något annal. Visar sig
säkerheten otillräcklig, får länsstyrelsen bestämma att ytterligare säkerhet
skall ställas.

Bearbetningskoncessionens
giltighetstid

I §
Bearbetningskoncession gäller i tio år från dagen för beslutet. Om

sökanden begär det, fär kortare tid bestämmas.

8
§ Koncessionstiden skall utan
särskild ansökan förlängas med tio år i sänder, om regelbunden bearbetning
pågår när giltighetstiden går ut. Om koncessionshavaren begär det, får kortare
tid bestämmas.

9
§ Pågår inte regelbunden
bearbetning när koncessionstiden går ut, skall tiden på ansökan av
koncessionshavaren förlängas med minst fem och högst tio år, om det inom
koncessionsområdet pågår

1.
tillredningsarbete eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbetning, eller

2.
undersökningsarbete av större
omfattning.

Om
koncessionshavaren begär det, får kortare tid än fem år bestämmas.

Koncessionshavaren
har rätt att få förhandsbesked av prövningsmyndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete skall anses ha större omfattning.

10 §
Pågår inte regelbunden bearbetning eller sådan verksamhet som

anges i 9 § första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessions

havaren förlängas med högst tio år, om det är motiverat med hänsyn till

det allmännas intresse av all mineraltillgångarna utnyttjas på ett ända

målsenligt sätt. Vid prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. tillämpas.

II §
Ansökan om förlängning enligt 9 eller 10 § skall göras senast sex

månader före koncessionslidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt

om förlängning inom den angivna liden, gäller koncessionen till dess att

ansökningen har prövats slutligt.

5 kap. Bearbetning m. m. Prop. 1988/89:92

Inledande
bestämmelser

1
§ Den som har koncession får inom koncessionsområdet, i dagen eller under jord,
dels bedriva undersökningsarbete enligt 3 §, dels ulföra bearbetning och
därmed sammanhängande verksamhet enligt 4 —7§§. För bearbetning och därmed
sammanhängande verksamhet som sker i dagen får koncessionshavaren dock ta i
anspråk endast mark som har anvisats för ändamålet.

Mark
utanför koncessionsområdet får tas i anspråk för annat ändamål än undersökning
eller bearbetning enligt vad som bestäms vid markanvisningen.

Ärenden
om markanvisning prövas vid markanvisningsförrältning enligt bestämmelserna i
9 kap.

Bergmästaren
kan, sedan beslutet om koncession har vunnit laga kraft, medge att mark får tas
i anspråk i avvaktan på all frågan om markanvisning avgörs. Sådant medgivande
får lämnas endast om koncessionshavaren ställer säkerhet för den ersättning som
avses i 7 kap. 2 §.

Rätt
alt utföra bearbetning utan koncession

2
§ Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov bearbeta fyndigheter
av koncessionsmineral så länge ingen annan har koncession inom området.

Meddelas
koncession för någon annan inom ett område där fastighetsägaren bearbetar
fyndigheler av koncessionsmineral eller annat minera-liskt ämne för sitt
husbehov, har fastighetsägaren rätt att i skälig utsträckning fortsätta
verksamheten, om del inte finns särskilda skäl lill något annal.

Hur
undersökningsarbete får bedrivas

3
§ Undersökningsarbete får avse sådana mineral som omfattas av koncessionen. I
den mån ingen annan har tillstånd eller koncession får koncessionshavaren inom
koncessionsområdel undersöka även andra koncessionsmineral med undantag av
olja, gasformiga kolväten och diamant.

I
fråga om undersökningsarbete som bedrivs i dagen på ej anvisad mark skall 3
kap. 3-5 §§ tillämpas.

Hur
bearbetning m. m. får utföras

4
§ Bearbetning får avse sådana
mineral som omfattas av koncessionen. Koncessionshavaren får inom
koncessionsområdet utvinna även andra koncessionsmineral och övriga mineraliska
ämnen, i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt. Av det som därvid utvinns får koncessionshavaren använda
vad som behövs vid bearbetningen.

5
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig tidigare utvunna koncessionsmineral som omfattas av
koncessionen, om inte annat följer av 13 kap. 2 § andra stycket.

6
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig sådana koncessionsmineral

s. 10 Kontrollera mot PDF

och övriga mineraliska
ämnen som inte förrän vid anrikning eller därmed Prop. 1988/89:92 likställt
förfarande kan avskiljas från de mineral som koncessionen omfattar.

Koncessionshavaren
får tillgodogöra sig även andra utvunna koncessionsmineral och mineraliska
ämnen än som avses i första stycket, om markägaren inte inom sex månader efter
tillsägelse avhämtar mineralet och ersätter de kostnader som lagts ned på det.

7
§ Bearbetning får inte ske på sådant sätt att framtida utvinning av något
koncessionsmineral äventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt
svårare att utvinna kvarlämnad känd tillgång av sådant mineral. Bearbetning
får heller inte ulföras så att uppenbar misshushållning med mineral sker på
annat sätt.

Utfraktsvägar
och stängsel m. m.

8
§ Utfraktsvägar och orter som
leder lill en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-, gas-
eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning
av sådana utfraktsvägar, orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd av
bergmästaren.

9
§ Koncessionshavaren skall
sätta upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk
för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

Hinder
mot undersökningsarbete och bearbetning m. m.

10
§ Bestämmelserna i 3 kap. 6 och
7 §§ om hinder mot undersökningsarbete skall tillämpas på dels
undersökningsarbete som koncessionshavaren bedriver i dagen på ej anvisad
mark, dels undersökningsarbete saml bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet
som koncessionshavaren utför under jord. Vad som nu har sagts gäller dock
endast om hindret uppstod innan koncessionen beviljades.

11
§ Gäller för samma
koncessionsområde flera undersökningstillständ eller koncessioner enligt denna
lag eller enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får arbete eller
verksamhet som utförs med stöd av en rättighet som tillkommit först inte
hindras eller uppehållas av arbete eller verksamhet med stöd av en rättighet
som har tillkommit senare.

6
kap. överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd
och koncession

Överlåtelse

1
§ Undersökningstillslånd och bearbetningskoncession får överlåtas efter
medgivande av prövningsmyndigheten. Medgivande fär lämnas, om de krav är
uppfyllda som anges i 2 kap. 2 § första stycket 2 och andra stycket i fråga om
undersökningstillslånd och 4 kap 2 § första stycket 2 och 3 i fråga om
bearbetningskoneession.

Frånträdande Prop. 1988/89:92

2
§ Om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler till bergmästaren all han
helt eller delvis vill frånträda sin rätt, upphör tillståndet i motsvarande män
att gälla en månad efter det att hans anmälan kom in lill bergmästaren.

Om
en innehavare av bearbetningskoncession anmäler till bergmästaren att han helt
och hållet vill frånträda sin rätt, upphör koncessionen att gälla sex månader
efter det att hans anmälan kom in till bergmästaren.

Vill
en koncessionshavare frånträda sin rätt endast för en viss del av
koncessionsområdet, skall han ansöka härom hos prövningsmyndigheten.
Ansökningen får bifallas endast om återstående del av koncessionsområdel är
lämplig med hänsyn till mineralfyndigheten, ändamålet med koncessionen och
övriga omständigheter. Bifalls ansökningen, skall prövningsmyndigheten
föreskriva de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller
enskild rätt eller för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på
ett ändamålsenligt sätt.

Återkallelse

3
§ Ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession kan återkallas,
om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt
denna lag eller enligt villkor i tillståndet eller koncessionen eller om det
annars finns synnerliga skäl.

Ändring
av villkor

4
§ Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som
inte förutsägs när koncessionen meddelades, får prövningsmyndigheten bestämma
de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för att förebygga eller
minska olägenheterna. Detsamma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för
olja, gasformiga kolväten och diamant.

I
övrigt får villkor i undersökningstillstånd eller koncession ändras endast i
enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller medgivande.

Vid
prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
tillämpas.

7
kap. Ersättning

Ersättning
till sakägare

1
§ Skada eller intrång som
föranleds av undersökningsarbete skall ersättas av den som har
undersökningstillstånd eller koncession med vars stöd arbetet bedrivs.

2
§ Skada eller intrång som
föranleds av att mark tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande
verksamhet skall ersättas av koncessionshavaren.

Om
det uppstår synnerligt men för någon fastighet eller del därav på

grund av att mark tas i anspråk, skall koncessionshavaren lösa den fastig

het eller fastighetsdel som lider sådant men, om ägaren begär det. 10

s. 11 Kontrollera mot PDF

3 § Beträffande
ersättning och löseskilling enligt 1 eller 2 § gäller 4 kap. Prop.
1988/89:92

och 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första meningen expropria

tionslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4 kap. 3 § samma

lag
skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från
dagen tio år före det ansökan om markanvisning gjordes.

4 §
I fråga om ersättning för skada eller intrång som uppstår efter mark

anvisningen och som inte kunde förutses vid denna är denna lag inte

tillämplig.

Ersättning
vid återkallelse

5 §
Återkallas ett undersökningstillständ eller en bearbetningskonces

sion på grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 §, har tillstånds- eller

koncessionshavaren rätt till ersättning av staten för den skada han lider till

följd av återkallelsen.

8
kap. Prövningsmyndigheter m. m.

Undersökningstillstånd
och bearbetningskoncession

1 §
Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbet

ningskoncession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds- eller

koncessionsområdet eller huvuddelen därav ligger, om inte annat följer av

2§.

Bergmästaren
får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillslånd utan att någon
annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

1
ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren, såvitt
gäller tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger.
Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild utredning enligt 2 kap. 11 §
lagen (I988:950)om kullurminnen m. m.

2 §
Ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall hänskjutas

till regeringens prövning, om

1. bergmästaren
bedömer frågan om koncession vara särskilt betydelse

full ur allmän synpunkt eller

2. bergmästaren
vid tillämpningen av lagen (1987:12) om hushållning

med naturresurser m. m. finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har före

slagit.

3 §
Ärenden i övrigt om undersökningstillslånd eller bearbetningskon

cession prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller konces

sionen har meddelats.

Ärenden
om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession på
grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 § skall hänskjutas till regeringens
prövning. Detsamma gäller övriga ärenden enligt denna paragraf som
bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt.

4 §
Bergmästaren skall utreda och bifoga ett eget yttrande i ärenden som

han hänskjuter till regeringens prövning.

5§
Bergmästaren får vid utredning av ärenden som avses i 1—3 §§ anlita

sakkunniga för att utreda
frågor som kräver särskild fackkunskap. Den 11

s. 12 Kontrollera mot PDF

som står i sådant
förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlit- Prop.
1988/89:92 lighel kan ifrågasättas får inte anlitas som sakkunnig.

Ersättning
till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Har utlåtande avgetts av en
myndighet, tjänsteman eller annan som har till tjänsteuppgift att göra det,
skall ersättning utgå endast om det är särskilt föreskrivet. Sökanden skall
ersätta staten kostnaderna för ersättning till sakkunniga.

6
§ Bergmästaren får vid utredning av ärenden som avses i 1—3§§ företa
undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt sätt
underrättas om tid och plats för undersökningen. Sökanden skall betala
kostnaderna för undersökningen.

Prövn
ingav vissa t v is t er

I §
Bergmästaren skall på ansökan pröva tvister mellan å ena sidan en

innehavare av undersökningstillständ eller bearbetningskoncession och å

andra sidan fastighetsägaren och andra rättighetshavare angående till

stånds- eller koncessionshavarens rättigheter och skyldigheter vid under

sökning eller bearbetning.

8
§ Tvister om ersättning enligt
7 kap. 1 § prövas av bergmästaren. Om en sådan tvist föreligger när
markanvishingsförrättningen hålls, prövas frågan vid förrättningen. I tvister
som inte prövas vid markanvisningsförrältning får bergmästaren anlita
sakkunniga enligt bestämmelserna i 5 § och företa undersökning pä platsen
enligt bestämmelserna i 6 §.

9
§ Tvister i frågor som avses i
7 kap. 2 § prövas vid markanvisningsför-rättningen.

10 §
Beslut som har meddelats enligt 8 eller 9 § fär verkställas.

II §
Tvister om ersättning enligt denna lag i andra fall än som avses i 7

kap. 1 eller 2 § prövas av den fastighetsdomstol inom vars område konces

sionsområdel eller större delen därav ligger.

Kostnader
vid vissa tvister

12
§ Vid tvister som avses i 8 kap. 7 § och vid tvister om ersättning enligt 7
kap. 1 § skall tillstånds- eller koncessionshavaren ersätta staten för
kostnaderna i ärendet enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

9
kap. Markanvisningsförrättning

Allmänna
bestämmelser

1 §
Markanvisningsförrättning hålls på begäran av koncessionshavaren.

Vid förrättningen bestäms den mark inom koncessionsområdel som

koncessionshavaren
får ta i anspråk för bearbetning av mineralfyndighet. Vidare bestäms den mark
som koncessionshavaren, inom eller utom koncessionsområdet, får ta i anspråk
för verksamhet som hänger samman med bearbetningen. Härvid skall verksamhetens
art anges.

2 §
Är koncessionshavaren överens med markägaren och innehavarna

av
särskild rätt lill marken, skall mark anvisas i enlighet med överenskom- 12

s. 13 Kontrollera mot PDF

melsen.
I den mån överenskommelse inte har träffats, skall den mark Prop.
1988/89:92 anvisas som behövs. Om ett markområde inom eller utom koncessionsområdet
hotas av ras eller sättningar vid bearbetningen, kan även den marken anvisas.

Anvisning
får inte avse mark inom sådant område som avses i 3 kap. 6 och 7 §§.

3 §
Mark anvisas tills vidare, om inte sökanden begär något annal.

Förrättningsmyndigheten
m. m.

4 §
Markanvisningsförrättning hålls av bergmästaren i det distrikt där

koncessionen har meddelats.

Som
förrättningsmän skall även delta två gode män om bergmästaren finner att del
behövs eller när någon sakägare begär det och det inte medför oskäligt
dröjsmål.

5
§ Bergmästaren skall utse gode
männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighetsbildningsförrättning.

6
§ Om en god man är hindrad att
tjänstgöra på grund av jäv eller om han uteblir och någon annan god man inte
utan dröjsmål kan infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar till
god man vid fastighetsbildningsförrätlning.

7
§ Bestämmelsen i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken om hinder för närstående att samtidigt tjänstgöra som domare
gäller också förrättningsmän.

8
§ För förrältningsman gäller
samma jäv som mot domare.

9
§ Om en sakägare vill anföra
jäv mot en förrättningsman, skall han göra detta första gången han för talan i
ärendet sedan han fick veta alt förrättningsmannen tjänstgör och att
jävsanledning föreligger. Gör han inte del, har han inte längre rätt att anföra
jäv.

Har
jäv anförts mot en förrättningsman, får denne endast vidta sådana åtgärder som
inte kan skjutas upp utan synnerlig olägenhet och som inte innebär att en för
förrättningen betydelsefull fräga avgörs. Sådana åtgärder får dock vidtas av
bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Att
en förrättningsman har förklarats jävig påverkar inte beslut eller åtgärder som
har tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

10 §
Förrättningsmyndighelen får anlita sakkunniga för att utreda frågor

som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till

saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte

anlitas som sakkunnig.

Ansökan
om markanvisning

11 §
Ansökan om markanvisning görs skriftligen hos bergmästaren.

Sökanden skall erlägga förskott på ersättning för kostnaderna i ärendet,

om
bergmästaren begär det.

12 §
Om ansökningen är ofullständig eller sökanden inte har erlagt före

skriven ansökningsavgift eller förskott enligt 11 § andra stycket, får berg

mästaren förelägga sökanden atl inom viss lid avhjälpa brislen. 13

s. 14 Kontrollera mot PDF

Om ett föreläggande enligt
första stycket inte följs, skall ansökningen Prop. 1988/89:92 avvisas, om
den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till
grund för en förrättning eller om underlåtenheten avser betalning av
ansökningsavgift eller förskott.

Sammanträde
med sakägarna m. m.

13 §
Vid förrättningen skall sammanträde hållas med sökanden och

övriga sakägare. Om stridiga intressen saknas, behövs dock inte något

sammanträde.

Mer
än ett sammanträde får hållas endast om en viss fråga inte kan avgöras utan
ytterligare utredning eller om det av något annat skäl är nödvändigt.

Förrättningsmyndigheten
får företa undersökning på platsen, om det behövs. Sakägarna skall pä lämpligt
sätt underrättas om tid och plats för undersökningen.

14
§ Om sammanträde hålls, skall
samtliga kända sakägare kallas. Kallelsen skall delges i god tid före
sammanträdet. Har vid ett sammanträde tid och plats för ett nytt sammanträde
tillkännagivils, behöver den inte kallas som i föreskriven ordning har kallats
till det sammanträde där tillkännagivandet skedde.

15
§ Om fastighetsägaren eller
dennes ställföreträdare stadigvarande vistas utom landet och delgivning inte
kan ske med ombud inom landet, får delgivning i stället ske genom att
handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten.

Den
som har mottagit en handling enligt första stycket skall om möjligt snarast
sända den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Han skall
upplysas om detta när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort
känd, skall bergmästaren omedelbart med posten sända honom meddelande om
delgivningen.

Delgivning
skall anses ha skett, när handlingen har lämnats enligt första stycket.

16
§ Ägare av fastighet som berörs
av ansökningen skall för bergmästaren uppge de sakägare i fråga om fastigheten
som är kända för honom. Den fastighetsägare som utan giltigt skäl underlåter
att göra detta skall ersätta sakägarna för skador som har föranlelts av
underlåtenheten.

17
§ Om sökanden, trots atl han
har kallats på föreskrivet sätt, uteblir från det första sammanträdet utan att
ha anmält laga förfall, skall delta ställas in. Nytt sammanträde skall sältas
ut, om han inom tre veckor begär det. Gör han ingen sådan begäran, skall
ärendet avskrivas.

Om
en sakägare inte har kallats till ett sammanträde på föreskrivet sätt, skall
sammanträdet uppskjutas, såvida inte sakägaren ändå har infunnit sig eller han
medger alt förrättningen slutförs.

Ulan
hinder av andra stycket får sådana förrättningsålgärder vidtas som inte i någon
nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

18 §
Förrättningen får inte avslutas förrän koncessionsbeslutet har vun

nit laga kraft.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Omröstning Prop. 1988/89:92

19
§ Om förrättningsmännen har olika mening, gäller som beslut vad två av dem
anser. Om varje förrättningsman har sin mening, gäller bergmästarens mening. I
fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla
som avser den näst största mängden.

Förrätt
n ingskostnader

20
§ Ersättning till sakkunniga
bestäms av förrättningsmyndigheten. Har utlåtande avgetts av en myndighet,
tjänsteman eller annan som har till tjänsteuppgifl atl göra det, skall
ersättning utgå endast om det är särskilt föreskrivet.

21
§ Sökanden skall ersätta staten
kostnaderna för förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Sökanden
skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta andra sakägare deras
kostnader för att bevaka sin rätt vid förrättningen. Detta gäller dock inte om
annat följer vid en tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Markanvisningsbeslutels
innehåll

22 §
Beslut om markanvisning skall ange den anvisade markens läge,

omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i sådana tvister om

ersättning enligt 7 kap. 1 eller 2 § som har prövats vid förrättningen.

Dessutom skall beslutet innehålla avgörande i sädana frågor som anges i

20 och 21 §§.

Om
löseskilling eller intrångsersältning bestäms, skall i beslutet också anges om
belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 § och var depositionen skall ske.

23 §
Överenskommelse om ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 §§ skall

fastställas i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det.

Tid
för meddelande av beslut

24
§ Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på lid och plats
som förrättningsmyndigheten ger till känna för sakägare och andra som har rätt
att överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid
sammanträde eller genom skriftligt meddelande.

Karla
m. m.

25
§ Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i behövlig
omfattning. Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så noggrann som
ändamålet kräver. Kan förrättningen genomföras och förrättningsresultatet
åskådliggöras ulan karta, behöver en sådan dock inte upprättas.

Innan
beslut meddelas om inlösen av del av fastighet enligt 7 kap. 2 §

andra stycket skall på det sätt som gäller för fastighetsbildning en karta

med beskrivning ha upprättals över området och dess gränser ha utmärkts. 15

s. 16 Kontrollera mot PDF

Tillträde
av mark Prop. 1988/89:92

26
§ Anvisad mark får tillträdas innan markanvisningsbeslutet har vunnit laga
kraft, om sökanden har ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet som avses
i 7 kap. 1 och 2 §§ och bergmästaren inte bestämmer annat.

lOkap.
Betalning av ersättning, m.m.

1 §
Ersättning som har bestämts vid markanvisningsförrättning skall

betalas inom en månad från del att markanvisningsbeslutet vunnit laga

kraft. Ersättningen skall även innefatta ränta från dagen då beslutet vann

laga kraft eller, om marken dessförinnan har tillträtts, från tillträdesdagen.

Ränta
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) förtiden till dess betalning skall
ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

2 §
Ersättning som avses i 1 § och som inte gäller personlig skada skall

deponeras hos länsstyrelsen i det län där marken ligger, om fastigheten har

minskat i värde så myckel att den kan antas inte utgöra full säkerhet för de

borgenärer som hade panträtt i fastigheten när rätten lill ersättning upp

kom.

Om
ersättningen gäller mark i olika län, skall den deponeras där förrättningsmyndigheten
bestämmer.

Ersättning
som inte skall deponeras betalas till den som är berättigad till ersättningen.
Om ersättningen avser mark som skall lösas, skall den ersättningsskyldige hos
länsstyrelsen i del län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att
ersättningen har betalats. Om ersättningen avser fastigheter i olika län, skall
anmälan göras hos den länsstyrelse som förrättningsmyndigheten bestämmer.

3
§ Om en borgenär som avses i 2
§ lider förlust därför att deposition inte har skett, har han rätt till
ersättning av koncessionshavaren. Detsamma gäller om borgenären gör förlust
genom att ersättning som inte har prövats vid markanvisningsförrättning eller
av domstol har blivit för lågt beräknad.

4
§ Om den ersättningsskyldige
inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, kan
länsstyrelsen, på begäran av den som är berättigad till ersättningen, efter
att ha hört bergmästaren förordna alt bearbetning inte får ske förrän
ersättningen har betalats eller deponerats.

5
§ Ersättning och upplupen ränta
skall länsstyrelsen betala ut till den som har rätt lill ersättningen. Därvid
tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 18 § andra och tredje styckena samt 19 §
expropriationslagen (1972:719).

Den
ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelning av ersättningen,
om inte annat följer vid en tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken.

6
§ Inlösen av mark är fullbordad
då koncessionshavaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 2 §.

7
§ Om en del av en faslighet
inlöses sker ändringen i fastighetsindelningen då inlösen är fullbordad enligt
6 §.

Sådana
särskilda rättigheter till en fastighet som har tillkommit genom

frivilliga upplåtelser upphör när inlösen av fasligheten eller av sådan del

därav som berörs av rättigheten är fullbordad enligt 6 §, om inte fastighets- 15

s. 17 Kontrollera mot PDF

domstolen eller
förrättningsmyndighelen har förordnat alt rättigheten Prop. 1988/89:92
skall beslå. Ett sådant förordnande får meddelas endast om det uppenbarligen
är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenärer med panträtt i
fastigheten.

Andra
särskilda rättigheter till fastigheten än som anges i andra stycket består
efter inlösen, om inte något annat har föi-ordnats av domstolen eller
förrättningsmyndigheten.

Genom
inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock inte
fordran som har förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (1970:979).

11
kap. Kronoandel

1
§ Staten fär kronoandel om inte
staten avstår från den innan frågan om bearbetningskoncession avgörs. Om staten
avstår skall detta anmälas skriftligen till bergmästaren. Denne skall genast
sända meddelande till sökanden om en sådan anmälan.

2
§ Har staten inte avstått från
kronoandelen, skall staten betala koncessionshavaren hälften av dennes
utgifter för ersättning till sakägare, handläggning av ärendena om
bearbetningskoncession och markanvisning samt för fördelning av ersättning. Om
mark som tillhör koncessionshavaren anvisats, skall staten i förhållande till
sin andel ersätta denne för marken enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 §.

3
§ Kronoandel får helt eller
till viss del överlåtas eller upplåtas.

4
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta i frågor om kronoandel.

12
kap. Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

Inledande
bestämmelse

1
§ Bestämmelserna i detta kapitel gäller koncessioner i vilka det finns
kronoandel eller där annars flera har andel i koncessionen.

Bestämmelserna
i 4 —9 §§ gäller bara i den mån annat inte har avtalats mellan andelshavarna.

Föreståndare
för verksamheten

2 §
Andelshavarna skall välja en föreståndare för verksamheten (gmvfö-

reslåndare). Denne skall vara bosatt i Sverige och svensk medborgare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge

undantag frän kravet på svenskt medborgarskap.

Val
av föreståndare skall anmälas till bergmästaren. Sker inte sådan anmälan eller
har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar varje andels-havare som om han
var föreståndare.

3 §
Föreståndaren ansvarar i andelshavarnas ställe för att verksamheten

bedrivs enligt bestämmelserna i 5 kap. 4—11 §§ och 14 kap. 4 och 5 §§.

Han får från andelshavarna fordra in de bidrag som behövs för detta och

för betalning av avgifter. 17

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 92

s. 18 Kontrollera mot PDF

Stämma med andelshavarna Prop. 1988/89:92

4 §
Stämma skall hållas med andelshavarna när andelshavare som till

sammans innehar minst en fjärdedel av koncessionen begär del eller

föreståndaren anser del nödvändigt. På stämman behandlas frågor om hur

verksamheten skall bedrivas och andra gemensamma angelägenheter.

Föreståndaren
skall kalla till stämma. Om det inte finns någon föreståndare eller om denne
är varaktigt förhindrad att utfärda kallelse, kan var och en av andelshavarna
kalla till stämma.

Andelshavarna
skall kallas till stämma genom rekommenderade brev.

5 §
Ordförande på stämman är den som andelshavarna utser.

Andelshavarna har rösträtt efter sin andel i koncessionen. Förekommer

skilda
meningar, gäller som stämmans beslut den mening som har fått högst röstetal.
Vid lika röstetal sker avgörandet genom lottning, om frågan avser val. I andra
frågor har ordföranden utslagsröst vid lika röstetal, om något annat inte
följer av 6 §. Lån får dock inte tas upp utan att alla andelshavarna samtycker
till del.

Undersökning
och bearbetning

6 §
Vill en eller flera andelshavare som tillsammans innehar minst hälf

ten av koncessionen utföra undersökning eller bearbetning i större omfatt

ning än övriga andelshavare, skall det större arbetet utföras. Detsamma

gäller när fråga är om ett visst arbete för undersökning eller bearbetning

skall påbörjas eller ej.

Den
som har begärt att arbetet skall utföras svarar för kostnaden för detta oeh
tillgodoräknas den ytteriigare kvantitet av mineralet som utvinns genom
arbetet.

Tvist
i fråga som avses i andra stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars
område koncessionsområdet eller större delen därav ligger.

7
§ En andelshavare, som har
utfört undersökningsarbete inom koncessionsområdet, skall på begäran
tillhandahålla andra andelshavare resultatet av undersökningen.

8
§ En andelshavare som inte har
deltagit i ett visst arbete får ansluta sig till detta efter anmälan på stämma
eller skriftlig anmälan hos föreståndaren. I sådant fall skall andelshavaren i
förhållande till sin andel i koncessionen ersätta följande slag av kostnader
som föranletts av arbetet:

1.
kostnader för sådana byggnader
och andra anläggningar, maskiner, redskap, inventarier och förråd som är
nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller bearbetning, efter det
värde egendomen har när andelshavaren ansluter sig till arbetet,

2.
kostnader för ersättning eller
inlösen enligt 7 kap. 2 § samt kostnader för markanvisningsförrättning och
fördelning av ersättning,

3.
kostnader för sädana
undersöknings- och tillredningsarbeten som har ulförts efter markanvisningsförrättningen
och som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller
bearbetning.

Har
mark som tillhör en andelshavare tagits i anspråk för arbetet, skall

den andelshavare som ansluter sig betala ersättning för detta i förhållande

till sin andel enligt de grunder som anges 7 kap. 3 §. 18

s. 19 Kontrollera mot PDF

Förverkande
av andel i koncessionen Prop. 1988/89:92

9
§ Om en andelshavare inte senast två månader efler anmodan betalar vad han är
skyldig alt bidra med enligt 3 § eller nödvändiga kostnader för undersökningsarbete
eller bearbetning, är hans andel i koncessionen med vad som hör till denna
förverkad till de andra andelshavarna.

13
kap. Verkan av ätten bearbetningskoncession upphör

1
§ När en bearbetningskoncession
upphör, förlorar koncessionshavaren den rätt till marken som han har på grund
av markanvisningen.

2
§ När koncessionen upphör,
förlorar koncessionshavaren även rätten lill sådana av koncessionen omfattade
mineral som har brutits eller på annal sätt utvunnits men inte uppfordrats
eller tagits om hand på liknande sätt.

Mineral
som har uppfordrats eller tagits om hand på liknande sätt får finnas kvar inom
området för koncessionshavarens räkning under högst två år efter det att
koncessionen har upphört. Koncessionshavaren förlorar rätten till det som inte
har tagils bort under denna lid.

Mineral
som koncessionshavaren förlorar sin rätt till enligt denna paragraf och som
inte omfattas av ett nytt undersökningstillstånd eller en ny
bearbetningskoncession tillfaller fastighetsägaren.

3
§ När en bearbetningskoncession
upphör, förlorar koncessionshavaren rätten till sådana byggnader som har gjorts
för gruvans eller motsvarande anläggnings styrka och varaktighet, däri
inbegripet inklädnad av borrhål, samt stängsel som koncessionshavaren har varit
skyldig alt hålla. Sådana anläggningar skall lämnas kvar på platsen.

4
§ I den mån det är motiverat
frän allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren utföra efterarbete
och ta bort andra anläggningar än som anges i 3 §.

5
§ Anläggningar som lämnas kvar
skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för allmänheten. Sådant
stängsel som anges i 3 § skall vara ulfört så, att det består varaktigt efter
det att koncessionen har upphört.

Anläggningar
enligt 3 § som lämnas kvar tillfaller fastighetsägaren eller, om någon annan
beviljas koncession inom området, denne. Övriga anläggningar som lämnas kvar
tillfaller fastighetsägaren.

6
§ 1 samband med att
koncessionen upphör skall prövningsmyndigheten fastställa koncessionshavarens
skyldigheter enligt 4 §.

7
§ Om någon efter det att
koncessionen har upphört vill lägga igen sådana utfraktsvägar, orter eller
borrhål som avses i 5 kap. 8 §, krävs tillstånd av bergmästaren.

8
§ Regeringen får meddela
föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål och om kontrollåtgärder
till skydd mot ras och sättningar vid

nedlagda gruvor. 19

s. 20 Kontrollera mot PDF

14
kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter Prop.
1988/89:92

Avgifter

1
§ Sökande i ärenden enligt
denna lag skall betala ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen
föreskriver.

2
§ Innehavare av undersökningstillstånd
skall betala avgift till staien. Avgiften skall bestämmas med beaktande av
undersökningsområdets storlek och arten av de mineral som omfattas av
tillståndet enligt vad regeringen närmare föreskriver.

Redovisning
över utförda undersökningsarbeten

3
§ När ell undersökningstillstånd upphör ulan att bearbetningskoncession
meddelas inom undersökningsområdet, skall tillståndshavaren, om han
yrkesmässigt bedriver undersökningsarbete, senast inom en månad till
bergmästaren inge en redovisning över utförda undersökningsarbeten. Till
redovisningen skall fogas en karta över det undersökta området. Av redovisningen
skall framgå

1.
vem som har utfört
undersökningen,

2.
vilken typ av
undersökningsarbeten som har utförts,

3.
hur omfattande undersökningen har
varit samt

4.
vem som förvarar
undersökningsresultaten.

Skyldighet
att upprätta karta och föra journal m. m.

4 §
Över gruvor och motsvarande anläggningar som är under arbete

skall koncessionshavaren upprätta karta. På kartan skall redovisas de

borrhål inom koncessionsområdet som är av bestående värde. Pågår ingen

bearbetning skall sådana borrhål i stället läggas in på borrhålskarta.

Kartorna
skall förvaras hos koncessionshavaren och fortlöpande kompletteras av denne.
Utdrag skall sändas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Gruvor
eller motsvarande anläggningar får inte utan tillstånd läggas ned, förrän alla
gruvarbeten har blivit inmätta och inlagda på karta.

5 §
Koncessionshavare skall, i den utsträckning regeringen föreskriver,

föra journal över undersökningsarbete och bearbetning samt lill den myn

dighet som regeringen bestämmer redovisa prover och avge rapporter.

Sveriges
geologiska undersökning skall på begäran få följa koncessionshavarens arbete i
geologiskt avseende och ta del av de geologiska resultaten av arbetet.
Regeringen får besluta att andra myndigheter får göra detsamma.

15
Kap. Tillsyn, handräckning, vite och ansvar

1
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
utövas av bergmästaren.

2
§ Den som har
undersökningstillstånd eller bearbetningskoneession och annan som utövar
verksamhet enligt denna lag skall på begäran av bergmästaren

1.
lämna bergmästaren de upplysningar och tillhandahålla de handlingar

som behövs för tillsynen, och 20

s. 21 Kontrollera mot PDF

2. ge bergmästaren
tillträde till anläggningar eller platser där verksamhet Prop. 1988/89:92
som omfattas av denna lag bedrivs, i den omfattning som behövs för tillsynen.

3 §
Bergmästaren får meddela de förelägganden som behövs för att

trygga efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som har

meddelats med stöd av lagen.

Om
arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller
enskilt intresse, får bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet gäller omedelbart
och får verkställas.

4 §
Om undersökningsarbete påbörjas utan att säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får tingsrätten på ansökan av den som äger eller innehar

marken förordna att arbetet skall ställas in eller att anläggningen skall tas

bort på undersökarens bekostnad.

I
fråga om åtgärder som avses i första stycket finns bestämmelser i 17 §
handräckningslagen (1981; 847).

5 §
Om någon inte gör vad som har begärts eller följer vad som har

föreskrivits med stöd av 2 § eller 3 § första stycket eller om någon inte

fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 4 eller 5 § första stycket eller
enligt

14 kap. 3 §, 4 § första eller andra stycket eller 5 §, får bergmästaren föreläg

ga vite.

Om
koncessionshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 4 § får
bergmästaren förordna att arbetet eller åtgärden skall utföras på koncessionshavarens
bekostnad. Ett sådant beslut får verkställas.

6 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som

uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver
undersökningsarbete i strid med bestämmelserna om krav på

undersökningstillständ eller bearbetningskoneession,

2.
påbörjar undersökningsarbete
utan att iaktta vad som föreskrivs i 3 kap. 5 § om underrättelse och ställande
av säkerhet,

3.
utför bearbetning eller därmed
sammanhängande verksamhet i strid med bestämmelserna om bearbetningskoncession,

4.
lägger igen ulfraklsväg, ort
eller borrhål i strid med bestämmelserna om krav på tillstånd i 5 kap. 8 §
eller 13 kap. 7 §, eller

5.
lägger ned gruva eller
motsvarande anläggning i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket.

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet lämnar oriklig uppgift när han fullgör uppgiftsskyldighet
enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 § 1.

I
fall som avses i första stycket 3 kan mineral som utvunnits förklaras
förverkat.

Om
ett brott som avses i första stycket 2 berör enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal.

s. 22 Kontrollera mot PDF

16 kap. Överklagande av
beslut

1
§ 1 fråga om överklagande av beslut enligt denna lag gäller följande:

Prop.
1988/89:92

Beslut

Överklagas hos

Beslut av bergmästaren i
frågor som

Kammarrätten

gäller
undersökningstillslånd

Beslut av bergmästaren i
frågor som

Regeringen

gäller meddelande av
bearbetnings-

koncession, tillstånd
till överiåtelse

av koncession eller
ändring av vill-

koren för en koncession

Beslut av bergmästaren i
frågor om

Regeringen

förlängning av
giltighetstiden för en

bearbetningskoncession
enligt 4 kap.

io§

Beslut av bergmästaren i
andra frågor

Kammarrätten

som gäller
bearbetningskoncession

Tillstånd av
bergmästaren till byg-

Sveriges geologiska

gande av väg enligt 3
kap. 3 § andra

undersökning

stycket

Beslut av bergmästaren i
fråga som

Länsstyrelsen

avses i 3 kap. 7 §

Förhandsbesked av
bergmästaren

Sveriges geologiska

enligt 4 kap. 9 § tredje
stycket

undersökning

Tillstånd av
bergmästaren att lägga

Sveriges geologiska

igen utfraktsväg, ort
eller borrhål

undersökning

enligt 5 kap. 8 § eller
13 kap. 6 §

Beslut av bergmästaren i
ärende om

Den fastighetsdomstol
inom

ersättning enligt 7 kap.
1 §

vars område märken som

tvisten gäller eller
större

delen därav är belägen

Beslut av bergmästaren i
tvist enligt

Den fastighetsdomstol
inom

8 kap. 7 §

vars område marken som

tvisten gäller eller
större

delen därav är belägen

Beslut av
förrättningsmyndigheten i

Den fastighetsdomstol
inom

ärende om markanvisning

vars område marken som

tvisten gäller eller
större

delen därav är belägen

Tillstånd av
bergmästaren att lägga

Sveriges geologiska

ned gruva eller
motsvarande anlägg-

undersökning

ning enligt 14 kap. 4 §
tredje

stycket

Beslut
av bergmästaren i andra

Kammarrätten

frågor enligt denna lag

Beslut av länsstyrelsen
i frågor

Regeringen

som avses i 3 kap. 6 §

Beslut
av länsstyrelsen i frågor om

Kammarrätten

prövande
av säkerhet enligt 17 kap.

s. 23 Kontrollera mot PDF

2 § Beslut under
markanvisningsförrättning får överklagas särskilt om Prop. 1988/89:92

förrättningsmyndigheten har

1.
ogillat jäv mot
förrättningsman,

2.
beslutat angående ersättning
lill sakkunnig eller tolk, eller

3.
beslutat om ianspråktagande av
mark enligt 5 kap. 1 § fjärde stycket. Ett beslut av förrättningsmyndigheten
att godta en invändning om jäv

får inte överklagas.

3
§ Den som anser att
markanvisningsförrättning onödigt uppehålls genom ett beslut vid förrättningen
får överklaga beslutet hos fastighetsdomstolen. Denna rätt att överklaga är
inte inskränkt till någon viss tid.

4
§ Beslut av bergmästaren om
beviljande av bearbetningskoncession får överklagas även av den kommun där
koncessionsområdet är beläget.

Om
ett beslut av bergmästaren i fråga som avses i 3 kap. 7 § gäller område med
detaljplan eller områdesbestämmelser, får beslutet överklagas även av kommunen.

5 §
Beslut av Sveriges geologiska undersökning enligt 1 § får inte över

klagas.

Länsstyrelsens
beslut i överklagade ärenden enligt 3 kap. 7 § får inte Överklagas. Detsamma
gäller fastighetsdomstolens beslut i dit överklagade ärenden som gäller jäv mot
förrättningsman.

6 §
Överklagas bergmästarens beslut i ärende om ersättning enligt 7 kap.

I § eller i tvist enligt 8 kap. 7 § eller överklagas förrättningsmyndighetens

beslut i ärende om markanvisning, svarar tillstånds- eller koncessions

havaren för sina egna kostnader i fastighetsdomstolen och i högre rätt.

Tillstånds- eller koncessionshavaren svarar vidare för de kostnader som

åsamkas motparterna i fastighetsdomstolen genom att tillstånds- eller kon

cessionshavaren har överklagat bergmästarens beslut och i högre rätt ge

nom att han har överklagat dit. Vad som nu har sagts gäller dock inte om

annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt tillämpas 18

kap. rättegångsbalken.

17
kap. Särskilda bestämmelser

1 §
Med särskild rätt lill fastighet avses i denna lag nyttjanderätt, servi

tut, renskötselrätt och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller inte innehavare av fordran för vilken
fastigheten svarar.

2 §
Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av

den till vars förmän den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen
skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

3 §
I andra fall än som avses i 3 kap. 6 och 7 §§ kan regeringen besluta att

undersökningsarbete eller bearbetning och därmed sammanhängande

verksamhet inte fär bedrivas inom ett visst område ulan medgivande av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådant beslut

får
meddelas endast om arbetet eller verksamheten kan antas hindra eller 23

s. 24 Kontrollera mot PDF

avsevärt försvåra sådan
pågående eller planerad användning av marken Prop. 1988/89:92 som är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Beslut
enligt första stycket inverkar inte på en koncessionshavares rätt att bedriva
undersökningsarbete eller bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet, om
koncession beviljades innan beslutet meddelades.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990, då gmvlagen (1974:342),

lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om

inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall upphöra att gälla.

Om
del i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har
ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

Om
inte annat framgår av 3 — 6, skall den nya lagen tillämpas även pä rättigheter
enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om undersökningstillstånd i den
nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till undersökning och bestämmelserna
om bearbetningskoncession i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till
bearbetning.

2. Vad
som enligt den nya lagen gäller om ägare av fastighet skall

tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt

eller som fideikommiss. Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän

avvittring innehar ströäng.

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet skall
tillämpas på rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen (1970:995) om
införande av nya jordabalken, om rättigheten inte är att anse som särskild rätt
till fastighet.

I
mål och ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen träder i kraft skall
äldre bestämmelser tillämpas.

3. 14
kap. 3 § gäller inte inmutning och undersökningskoncession som

upphör före den Ijuli 1991.

Om
ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut när denna
lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33 — 38 §§ gmvlagen (1974:342) i stället
för 10 kap. nya lagen.

Lagen
(1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gmva m.m. skall alltjämt
tillämpas på inmutningar och utmål.

4. Beträffande
inmutningar gäller den nya lagen med följande begräns

ningar.

a. Inmutaren
får inom det område som anges i mutsedeln utföra under

sökning endast av sådana mineral som var inmutningsbara enligt gmv

lagen (1974; 342), när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2 kap.

3 — 5 §§ gruvlagen skall anses som medgivande till undersökningsarbe

te enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och 17 kap. 3 § nya lagen.

b. I
fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3 kap.

5 § första och andra, styckena samt 6 och 7 §§ gruvlagen i stället för 2

kap. 5-8 §§ nya lagen.

c. Bestämmelserna
i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på inmutningar.

I fräga om övergäng av rätt till inmutning tillämpas i stället 9 kap.

gruvlagen.

d. När
en inmutning upphör att gälla skall inte bestämmelsema i 2 kap.

9 § nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av

inmutningen. I stället skall gälla att ansökningar om undersöknings

tillstånd för sådan mark, som ges in inom ett år från det att inmutning- 24

s. 25 Kontrollera mot PDF

en
upphörde atl gälla, får beviljas endast efter medgivande av den Prop.
1988/89:92 myndighet som regeringen föreskriver.

5. Beträffande
utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller

motsvarande äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande begräns

ningar.

a. Beträffande
utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tilläm

pas 14 kap. 6 § första stycket och 7 § gruvlagen så länge utmålel består.

b. Utmålshavaren
får under den tid utmålel beslår utföra undersökning

och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt

gruvlagen, när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt

äldre lag skall anses som anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark

behöver anvisas, tillämpas den nya lagen. Medgivande att erhålla

utmål utan hinder av 2 kap. 3 — 5 §§ gruvlagen skall vid tillämpning av

5 kap. 10 § nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§

och 17 kap. 3 § nya lagen.

c. Bestämmelserna
om försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruvlagen

gäller så länge ulmålet består.

d. I
fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 10 § första stycket

gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på

utmål. I fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 § gruvlagen och i

fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen. Bestämmelserna

om inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall fortfarande

tillämpas.

e. I
fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap. gruvlagen om

samäganderätl i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemen

sam förvaltning av koncessionsrält.

f. Om
en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltighets

tid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålel för sädana mi

neral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att

gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om
regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller anläggningsarbete för
upptagande av bearbetning pågår, skall ansökningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 2 § och utan att koncessionen förenas med villkor enligt 4 kap. 5
och 6 §§. Om undersökningsarbete av större omfattning pågår skall ansökningen
prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § första stycket 1 — 3.

g. När
utmålel upphör tillämpas 7 kap. 3 § andra stycket gruvlagen i

stället för 13 kap. 4 —6 §§ nya lagen beträffande anläggningar som har

påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om rätt lill nytt undersöknings

tillstånd för mark som har omfattats av utmålel skall inte 2 kap. 9 §

nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att ansökningar om sådant

tillstånd, som ges in inom ett år från det alt utmålel upphörde, får

beviljas endast efler medgivande av den myndighet som regeringen

bestämmer.

6. Beträffande
koncessioner och motsvarande tillstånd, som har bevil

jats enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvaran

de äldre lagstiftning, gäller den nya lagen med följande begränsningar.

a. Beträffande
tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning

tillämpas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa mine

ralfyndigheter så länge tillståndet består.

b. Innehavaren
får under den tid koncessionen eller tillståndet består

utföra undersökning eller bearbetning enligt de villkor som har angetts

i beslutet. Mark som har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad

enligt
den nya lagen. Om ny mark behöver anvisas tillämpas den nya 25

s. 26 Kontrollera mot PDF

lagen.
Medgivande enligt 17— 19 §§ lagen om vissa mineralfyndigheter "rop.
1988/89: 9z skall anses som motsvarande medgivande enligt 3 kap. 6 och 7 §§ och
17 kap. 3 § nya lagen.

c. Den
nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 6 §, undersök

ningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 5-8 §§, ändring av tillstånd eller

koncession i 6 kap. 4 § och gemensam förvaltning av koncessionsrätt i

12 kap. skall inte tillämpas på koncessioner eller motsvarande tillstånd

som avses här. I stället gäller de villkor som har meddelats för konces

sionen eller tillståndet.

d. När
en koncession eller ett motsvarande tillstånd upphör tillämpas

36 § lagen om vissa mineralfyndigheter i stället för 13 kap. 4 och 5 §§

nya lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträ

dandet.

e. För
tillstånd lill förberedande undersökning enligt 15 § lagen om vissa

mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den lagen

så länge tillståndet beslår.

7. Den
som vid utgången av juni 1990 bedriver undersökning eller

bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till följd

av denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd eller konces

sion görs före den 1 juli 1991, fortsätta verksamhet för samma ändamål

utan tillstånd eller koncession till dess ansökningen slutligt har prövats.

Vid prövning av en sådan ansökan om bearbetningskoneession skall föl

jande iakttas.

a. Vid
prövning av ansökningen skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas

som om sökanden hade undersökningstillständ inom området för de

mineral som ansökningen avser.

b. Ansökningen
skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Om

ansökningen avser något av de koncessionsmineral som anges i 1 kap.

1 § tredje punkten skall dock 4 kap. 2 § första stycket 1 tillämpas.

Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökanden begär det

skall dock kortare tid bestämmas.

c. Koncession
får förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6 §§.

8. Före
den 1 juli 1991 får koncession för koncessionsmineral som inte

omfattas av gruvlagen eller den gamla minerallagen inte meddelas annan

än markägaren utan dennes medgivande. Detta gäller dock bara fyndighe

ter där bearbetning inte har påbörjats då den nya lagen träder! kraft.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2§ lagen (1987:12)' om hushållning med naturresurser m.
m. skall ha följande lydelse.

Prop.1988/89:92

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna
i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och
bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen
(1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948),
lagen (1902:71 s. I) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar och luftfartslagen
(1957:297).

kap.

2§

Bestämmelserna
i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och
bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvärdslagen
(1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948),
lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297),
minerallagen (0000:000) och lagen (1966:314) om kontinentaf sockeln.

Om
tillåtligheten av ett visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön
skall prövas enligt flera av de lagar som anges i första stycket, tillämpas 2
och 3 kap. i denna lag endast vid den prövning som först äger rum.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1990.

Äldre föreskrifter
skall fortfarande tillämpas i mål och ärenden som anhängiggjorts före
ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1987:247.

3 Förslag till Prop. 1988/89:92

Lagom ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom
föreskrivs alt 9 och 37 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§
Inom ett område som omfattas Inom ett område som omfattas av
koncession enligt lagen av undersökningstillstånd eller
be-(1974:890) om vissa mineralfyndig- arbetningskoncession enligt mineheter
får någon annan än konces- rallagen (0000:000) får någon an-sionshavaren
inte utan särskilda nan än tillstånds- eller koncessionsskäl beviljas
koncession enligt den- havaren inte utan särskilda skäl bena lag. Ej
heller får inom ett områ- viljas koncession enligt denna lag. de, som
omfattas av rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § eller 14 kap. 6 § första stycket
gruvlagen (1974:342) ef ler av ansökan om sådan rätt, koncession utan
särskilda skäl meddelas någon annan än den som erhåf Ut eller ansökt om sådan
rätt.

37
§ Vid tvist angående fråga som av- Vid tvist angående fråga som avses i
25 § tillämpas reglerna i 41 § ses i 25 § tillämpas 8 kap. 7§ minelagen
(1974:890) om vissa mineraf rallagen (0000:000). fyndigheter.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Beträffande
koncessioner enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och
beträffande inmutningar och utmål gäller äldre bestämmelser.

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m. m.

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 1 och 5 §§ och 3 kap. 5 § samt rubriken till 2 kap. lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:92

Föreslagen lydelse

enligt minerallagen

Nuvarande
lydelse

2
kap. Inmutningsrätl och rätt till utmål Rätt

(0000:000)

1§

5 §

Kontrollsubjekt
enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m. får inte
utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen
(1974:342).

Vad
som i denna lag sägs om rätt till utmål skall gälla även nyttjanderätt till
utmål.

Om
förvärvstillstånd inte söks inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt
eller om tillstånd vägras, gäller

1.
beträffande
inmutningsrätt, alt undersökningsarbeten som JÖrvärvaren företar inom det
inmutade området är ulan verkan till bevarande av inmutningsrätten,

2.
beträffande utmål, att
rätten till utmål är förverkad på den första infällande dag då försvarsavgift
enligt 6 kap. 8 § gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Kontrollsubjekt
enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. får inte
utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession
enligt minerallagen (0000:000).

Vad
som i denna lag sägs om bearbetningskoncession skall gälla även nyttjanderätt
till sådan koncession.

Om
tillstånd lill förvärv av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession
eller förvärv av nyttjanderätt till bearbetningskoncession inte söks inom
föreskriven tid och på föreskrivet sätt eller om tillstånd vägras, upphör
undersökningstill-slåndet eller bearbetningskoncessionen respektive
nyttjanderätten till bearbetningskoncessionen att gälla.

3 kap.

5§

Inmutningsrätl eller rätt
till utmål. som har förvärvals genom inrop på exekutiv auktion under sådana
förhållanden all förvärvstillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt förvärv,
skall åter avyttras inom ett år efter det att auktionen har vunnit laga kraft,
om inte dessförinnan dessa förhållanden har

Undersökningstillstånd
eller bearbetningskoncession som meddelats enligt minerallagen (0000:000) och
som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden
att förvärvslillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt förvärv, skall åter
avyttras inom ett år efler det att auktionen har vunnit

Nuvarande lydelse

upphört
eller inroparen har fält tillstånd att behålla rättigheten. Regeringen får på
ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avyttrandet.

1
fråga om tillstånd enligt första stycket att behålla inmutningsrätl eller rätt
till utmål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av
sädana rättigheter.

Avyttras
inte rättigheten inom föreskriven lid, gäller

1.
beträffande
inmutningsrätt, atl undersökningsarbeten som inroparen företar inom det
inmutade området är utan verkan till bevarande av inmutningsrälten.

2.
beträffande utmål, att
rätten till utmål är förverkad på den första infallande dag då försvarsavgift
enligt 6 kap. 8 § gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Föreslagen lydelse

laga
kraft, om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen har
fått tillstånd att behälla undersökningstillståndet ef ler koncessionen.
Regeringen fär på ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avyttrandet.

I fråga om tillstånd
att behålla undersökningstillstånd eller koncession enligt första stycket
gäller i till-lämpliga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av sådana
tiU-stånd eller koncessioner.

Avyttras inte
tillståndet eller koncessionen inom föreskriven tid, gäf ler de påföljder som
anges i 2 kap. 5§.

Prop. 1988/89:92

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Beträffande inmutningar
och utmål enligt gruvlagen (1974:342) gäller äldre bestämmelser.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom
föreskrivs att 3, 10 och 15 §§ lagen (1966:314) om konlinentalsockeln skall ha
följande lydelse.

Prop.
1988/89:92

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 § '

Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än staten att genom geofysiska
mätningar, borrning eller på annat sätt utforska kontinentalsockeln och alt
utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd
skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen äger föreskriva
att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga rum utan
tillstånd.

1
ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln skall
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

10
§-Inom anläggning och säker- Inom anläggning och säkerhetszon
utanför territorialgränsen helszon utanför territorialgränsen

tillämpas svensk lag med
undantag av bestämmelserna i minerallagen (0000:000), vattenlagen (1983: 291)
och lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen
belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

tillämpas
svensk lag med undantag av bestämmelserna i gruvlagen (1974:342), lagen
(1974:890) otn vi.ssa mineralfyndigheter, vattenlagen (1983:291) och
lagstiftningen angående jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen
belägna inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

15§-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Talan mot bergmästarens
beslut enligt 7 § föres hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär.

Mot beslut av Sveriges
geologiska undersökning i ärende, som avses i 7 §, och mot tillsynsmyndighetens
beslut enligt 12 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Mot
annal beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär hos
regeringen.

Annal
beslut än som avses i första

Beslut
av Sveriges geologiska undersökning i ärende som avses i 7 § och i ärende om
återkallelse av tilf stånd på grund av att föreskrift eller villkor för
tillståndet har åsidosatts saml tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 §
överklagas hos kammarrätten.

Annat beslut av myndighet enligt
denna lag överklagas hos regeringen.

Beslutet
gäller även om det över-

' Senaste
lydelse 1974:891. ' Senaste lydelse 1983:655. ' Senaste lydelse 1982:483.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:92

stycket
länder till efterrättelse ulan klagas, om inte annorlunda förord

hinder av förd talan, om ej annor- näts.

lunda förordnas.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1990.

Äldre
föreskrifter skall fortfarande tillämpas i ärenden som anhängiggjorts
före ikraftträdandet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Industridepartementet Prop. 1988/89:92

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1989

Närvarande:
statsråden S. Andersson, ordförande, och Göransson, Gradin, R. Carisson,
Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén, Nordberg,
Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande:
statsrådet Nordberg

Proposition om ny minerallagstiftning m. m. 1 Inledning

De
centrala lagarna på gruv- och mineralnäringens område är gmvlagen (1974:342)
och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Gruvlagen,
som trädde i kraft den 1 juli 1974, omfattar de flesta förekommande malmerna
och bygger på det s. k. inmutningssystemet. Detta innebär att var och en har
rätt att utan diskretionär prövning få inmutningsrätt på egen eller annans
mark. Inmulningsrätten beviljas den som först kommer in med sin ansökan om
inmutning. Inmutningsrätl innebär rätt att, med uteslutande av andra, bedriva
undersökningsarbete i fräga om inmutningsbart mineral inom det inmutade området.
Om inmutaren påträffar en utvinningsbar fyndighet har han rätt att få sig
anvisat ett arbetsområde, s. k. utmål, och där bearbeta fyndigheten. I utmål
har staten rätt till andel med hälften, s. k. kronoandel. Till gruvlagen
anslutande regeringsföreskrifter finns i gruvförordningen (1974:344).

Minerallagen,
som trädde i kraft den 1 januari 1975, omfattar bl. a. olja, gas, stenkol och
uranhaltiga mineral. Lagen bygger på koncessionsprincipen, som innebär att
undersökning och bearbetning får utföras endast av den som erhållit tillstånd
till delta av staten. Tillstånd meddelas endast den som bedöms lämplig från
allmän synpunkt och tillståndet kan förenas med villkor för att tillgodose
olika allmänna intressen. Till minerallagen anslutande regeringsföreskrifler
finns i förordningen (1974:893) om vissa mineralfyndigheter.

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för

industridepartementet den 22 juni 1983 en kommitté med uppdrag atl

göra en översyn av den nuvarande minerallagstiftningen och utarbeta ett

förslag till ny lagstiftning. Enligt direktiven (dir. 1983:41) borde det infö

ras ett enhetligt system, som förenar inmutningssystemets enkelhet med

koncessionssystemets möjligheter lill samhälleligt inflytande. En utgångs

punkt för en ny lagstiftning borde vara att tillståndsgivningen och villko

ren för tillståndet kan anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall.

Beträffande undersökningstillstånd borde reglerna bygga på gmvlagens 33

3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 92

s. 34 Kontrollera mot PDF

inmutningssystem
för att stimulera prospekteringsverksamheten i landet. I Prop. 1988/89:92 detta
syfte borde också beaktas prospektörens intresse av att kunna få förhandsbesked
angående rätt till eller i vart fall företrädesrätt till bearbetning av
påträffade fyndigheter. Vid bearbetningskoncessioner borde eftersträvas ell
starkt samhälleligt inflytande, inte bara så alt en ansökan kan avslås utan det
borde också finnas möjligheter all återkalla ett tillstånd eller föreskriva nya
villkor när omständigheterna så påkallar.

Kommittén, som antog namnet minerallagskommitlén, /(ordföranden i
bostadsdomstolen Hans Svahn, ordförande, (ej under tiden 1 december 1983 — 30
april 1985, då hovrättslagmannen Anders Hedström var ordförande) samt numera
framlidne riksdagsledamoten Karl Björzén, riksdagsledamoten Gunnar Ström,
kommunalrådet Karl-Erik Häll, dåvarande departementssekreteraren Lennart
Roigart (t. o. m. 30 april 1985), förbundsordföranden Anders Stendalen,
direktören Roland Widmark, dåvarande direktören Olof Rydh (10 april —30
november 1985)/, avgav den 14 november 1986 sitt slutbetänkande Ny
minerallagstiftning (SOU 1986:53 — 54). En sammanfattning av belänkandet och
kommitténs lagförslag bör bifogas protokollet i detta ärende som bilagorna I
och 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.

Regeringen beslutade den 8 december 1988 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till minerallag och den 26 januari 1989 att inhämta lagrådets
yttrande över förslag till ändringar i lagen om hushållning med naturresurser
m. m., lagen om vissa torvfyndigheter, lagen om utländska förvärv av fast
egendom m.m.och lagen om kontinentalsockeln. De till lagrådet remitterade
lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet som bilaga 5.

Lagrådet
har föreslagit en rad ändringar i förslaget till minerallagen, huvudsakligen
vad avser lagens disposition. Jag har godtagit lagrådets förslag i dessa
hänseenden och det förslag lill minerallag jag nu lägger fram är i allt
väsentligt utformat i enlighet med lagrådets förslag. Lagrådet har även
föreslagit ett antal ändringar av saklig natur. Jag återkommer lill detta i
specialmoliveringen till de paragrafer som avses med ändringarna. Utöver dessa
ändringar har vissa justeringar främst av redaktionell art gjorts i förhållande
till de lagförslag som remitterades till lagrådet.

2 F ö redragandens ö verv ä ganden

Som
en bakgrund till mina förslag presenterar jag i avsnitt 2.1 en redogö

relse för mineralpolitiken och minerallagstiftningen. Jag använder i fort

sättningen begreppet minerallagsliftningen som en samlande benämning

för lagstiftningen på mineralområdet. Däri innefattas alltså vad gäller

nuvarande lagstiftning både gruvlagen och minerallagen. Jag använder på

motsvarande sätt begreppet gruvrättighet som en samlande benämning på

tillstånd att utnyttja mineral enligt denna lagstiftning. Jag presenterar

sedan allmän motivering till mitt förslag till ny lagstiftning i avsnitt 2.2 34

s. 35 Kontrollera mot PDF

(huvuddrag och allmänna
grunder) och 2.3 (närmare om huvudfrågorna). I Prop. 1988/89:92 avsnitt 2.4
behandlas minerallagstiftningens samordning med annan lagstiftning och i
avsnitt 2.5 slutligen vissa övriga frågor. Frågor av detaljkaraktär tas upp i
specialmotiveringen lill lagförslagen (avsnitt 4).

2.1 Mineralpolitiken och minerallagstiftningen

Bakgrundsbeskrivningen
innehåller en översiktlig redovisning av mineralpolitikens mål och medel, av
mineralhantering och prospektering i Sverige, av den svenska
myndighetsorganisationen på mineralområdet och av den gällande
minerallagstiftningen. Slutligen redovisar jag de skäl som ligger bakom
översynen av nuvarande lagstiftning.

2.1.1
Mineralpolitikens mål och medel

Gruv-
och mineralindustrin i Sverige är en samhällsekonomiskt viktig basnäring. Den
inhemska mineralutvinningen, som är basen för produktion och expon av viktiga
insatsvaror, är viktig från såväl försörjnings- och sysselsättningssynpunkt som
industriell synpunkt. Gruv- och mineralindustrin försörjer industrin med
viktiga metaller och mineral. Mineralsek-torn är helt avgörande för
sysselsättningen i vissa regioner. Landets gruv-och mineralindustri har även
betydelse för utvecklingen av gruvutrust-ningsinduslrin. En konkurrenskraftig
gruv- och mineralindustri är således av väsentlig betydelse för utvecklingen av
svenskt näringsliv.

Ett
övergripande mål för näringspolitiken är att skapa förutsättningar för
utveckling och förnyelse inom industrin. Som en del av näringspolitiken syftar
mineralpolitiken till att ta till vara utvecklingsmöjligheterna inom den
svenska mineralråvaruindustrin för att skapa förutsättningar för en god
försörjning av mineralråvaror för den svenska industrin. Utnyttjandet av
landets mineraltillgångar måste ske på ett effektivt sätt samtidigt som kravet
på en god miljö tillgodoses. Mineralpolitiken samverkar i vissa avseenden med
regionalpolitiken, eftersom mineralseklorn har stor betydelse för
sysselsättningen i vissa regioner och i flera fall i sådana områden där det är
särskilt svårt all finna alternativ sysselsättning.

Statens
roll inom mineralpolitiken består till stor del i alt underlätta industrins
egna ansträngningar. I detta syfte finansierar staten bl. a. grundläggande
geologisk kartering, prospektering, forskning och utveckling. Statlig
gruvverksamhet, myndighetsorganisationen och lagstiftningen inom mineralområdet
är andra viktiga medel för att uppnå de mineralpoli-liska målen.

Staten
bedriver grundläggande geologisk kartering genom Sveriges geologiska
undersökning (SGU). Staten anslår för närvarande ca 78 milj. kr. per år till
att successivt bygga ut den samlade kunskapen om framför allt landels jord- och
bergarter. Denna baskunskap är i de flesta fall av avgörande betydelse för atl
staten och andra intressenter genom prospektering skall kunna påvisa och
undersöka nya fyndigheter saml kunna utveckla befintliga gruvor.

Nämnden
för statens gruvegendom (NSG) är huvudman för den statligt 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

anslagsfinansierade
prospekteringen. Nämndens anslag för den egna pros- Prop. 1988/89:92

pekteringsverksamhelen
uppgår till ca 45 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Härutöver har staten sedan
år 1983, i ett speciellt program, lämnat ett

särskilt stöd lill prospektering.
Programmet syftar till att öka livslängden

hos befintliga gruvor och
mineralfyndigheter samt att lägga gmnden till

nya. Genom detta program
har staten lämnat bidrag till prospekteringen

med ca 40 milj. kr. per år
under de senaste sex åren. Riksdagen har år 1987

förlängt programmet med
tre är och ytterligare 96 milj. kr. har anvisats för

detta ändamål (prop.
1986/87:74, NU 32, rskr. 370).

Genom
det av staten ägda företaget Sveriges Geologiska AB (SGAB) medverkar staten i
det praktiska genomförandet av prospekteringsinsat-serna.

För
att stärka gruv- och mineralindustrins konkurrenskraft satsar staten på
forskning och utveckling. De statliga insatserna har under senare år uppgått
till ca 75 milj. kr. om året, vilket motsvarat mellan en tredjedel och hälften
av de totala satsningarna på forskning och utveckling inom mineralområdet.

Riksdagen
beslutade våren 1987 (prop. 1986/87:74, NU 32, rskr. 370) att anvisa medel för
statens medverkan i ett med gmvutmstningsindustrin gemensamt utvecklingsprogram
kallat Gmvteknik 2000. Syftet med programmet är att genom att bl. a. utveckla
nya brytningsmetoder, maskinell utrustning samt planerings- och styrsystem öka
den svenska gmvindu-slrins framtida konkurrenskraft. Programmet är femärigt och
den totala kostnaden uppgår till ca 350 milj. kr., varav staten kommer att
bidra med ca 50 milj. kr.

Vissa
gruvprojekt har av regeringen bedömts ha så stor regionalpolitisk betydelse att
regionalpolitiskt stöd lämnats i samband med investeringarna.

Staten
bedriver gruvverksamhet genom LKAB, SSAB och Grängesbergs Gruvor AB.

De
statliga insatserna för gmv- och mineralindustrin är således mycket omfattande.

Jag
kommer senare att redogöra för den mineralpolitiska myndighetsorganisationen
och den gällande minerallagstiftningen (avsnitt 2.1.4 resp. 2.1.5).

2.1.2
Mineralhanteringen i Sverige

Den
svenska gruv- och mineralindustrin bmkar indelas i två näringsomrä-den. Det ena
är malmgruvor och det andra är andra gruvor och mineral-brott. Malmgruvorna
delas i sin lur in i järnmalmsgruvor och icke-järn-malmsgruvor. Till andra
gruvor och mineralbrott räknas industrimineral-brott stenbrott samt grus- och
sandtag.

Järnmalmsbrytningen
bedrivs i Norrbottens län och i Mellansverige.

Omkring fyra femtedelar av de kända järnmalmstillgängarna finns i Norr

bottens län. För närvarande bryts järnmalm i fyra underjordsgmvor. De

två största är Kiimnavaara och Malmberget, båda ägda av LKAB. De två

andra är Grängesberg och Dannemora, som ägs av Grängesbergs Gruvor 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

AB
resp, av SSAB. Den svenska järnmalmsproduktionen uppgick år 1988 Prop.
1988/89:92 till 20,4 milj. ton produkter, varav 18,1 milj. ton exporterades.

De
metaller som för närvarande utvinns i icke-järnmalmsgmvor i Sverige är koppar,
bly, zink, guld, silver och volfram. I början av februari 1989 var 20 gruvor
och 11 anrikningsverk i drift hos sex företag. Störst är Boliden Mineral AB med
15 gruvor och åtta anrikningsverk. De fyndigheter som utvinns ligger i
Norrbottens och Västerbottens län samt i Mellansverige. Den totala
råmalmsproduktionen uppgick år 1988 till sammanlagt 17,7 milj. ton, varav
Boliden Mineral svarade för 15,5 milj. ton.

Delbranschen
andra gruvor och mineralbrotl omfattar utvinning av ett stort antal olika
produkter. Här är det produkterna av kvalificerade industrimineral som är av
intresse. De kvalificerade industrimineral som för närvarande bryts i landet är
i huvudsak apatit, dolomit, flusspal, fältspat, kalksten, krita, kvarts och
kvartssand, kvartsil, kyanit, olivin, svavelkis och talk. Produktionen är
huvudsakligen koncentrerad till södra och mellersta Sverige. Flertalet av
producenterna är förhållandevis små. De största företagen är Cementa AB,
Ernström Mineral AB och Svenska Mineral AB.

Antalet
sysselsatta i gruv- och mineralindustrin uppgick år 1987 till 11 600 personer
och branschens totala förädlingsvärde var drygt 3,5 miljarder kronor. Gruv-
och mineralindustrins andel av hela den svenska industrins sysselsättning,
produktionsvärde, förädlingsvärde, investeringar och export ligger för
närvarande på mellan en och två procent. Vid järn-, stål- och metallverken inom
landet, som nästan uteslutande baserar sin produktion på inhemska råvaror,
sysselsattes år 1987 ca 45 300 personer.

2.1.3
Prospekteringsverksamheten i Sverige

Den
svenska berggrunden bedöms allmänt ha en mycket god potential för nyfynd av ett
flertal metaller och kvalificerade industrimineral. Intresset fokuseras på
främst bas- och ädelmetaller samt legeringsmetaller. Det anses råda goda
förutsättningar för att hitta ytterligare såväl enkla som komplexa sulfidmalmer
med innehåll av t. ex. zink, koppar, guld och silver. Vad gäller
legeringsmetaller anses möjligheterna vara goda att hitta främst molybden,
volfram och nickel. Inom industrimineralområdet är intresset stort för
prospektering efler förekomster för framställning av framför allt olika
fillerprodukler.

Prospektering
efler mineral syftar till att påvisa förekomster och utvärdera deras
brytvärdhet. Målsättningen för verksamheten är att den påvisade
mineralfyndigheten vid en bearbetning skall ge ett fördelaktigt ekonomiskt
utbyte. För att en förekomst skall kunna utnyttjas måste den vara både
ekonomiskt och tekniskt exploaterbar. Olika prospekteringsåtgärder har alltså
som yttersta mål att lägga grunden lill nya eller öka livslängden hos befintliga
gruvor eller mineralbrott. Sett såväl i en nations som i ett företags
perspektiv är prospekleringen nödvändig för alt en långsiktig och väl avvägd
balans skall kunna upprätthållas mellan produktionen från de förekomster som
bearbetas och ny råvambas.

Prospektering
är mycket kostnadskrävande och resultaten av verksam

heten ligger långt fram i tiden. Kostnaderna för prospektering tenderar 37

s. 38 Kontrollera mot PDF

dessutom
att öka. Det beror framför allt på atl del blir allt svårare att hitta Prop.
1988/89:92 nya fyndigheter, eftersom dessa i ökad utsträckning måste sökas i
berggrundens djupare delar. Del ställs därför allt större krav på
prospektörer-nas effektivitet samt tekniska och ekonomiska förmåga. Som en
följd härav är det i dag bara några få enskilda företag och staten som i någon
större omfattning bedriver en aktiv och kontinuerlig prospekteririgsverk-samhet
i Sverige. Den totala prospekteringsvolymen i landet exkl. kolväten uppgick år
1988 lill 150 milj. kr. Staten svarade för ungefär två tredjedelar av dessa insatser.

Boliden
Mineral AB och NSG är de dominerande prospektörerna i Sverige.

Olika
induslrimineralföretag bedriver också prospektering. Deras verksamhet är dock
ofta inte kontinuerlig utan den sker i kampanjer och omfattar i stor
utsträckning fyndighetsundersökningar. Genom den organiserade mineraljakten
deltar dessutom privatpersoner i olika aktiviteter av betydelse för
prospekteringen.

Jag
vill slutligen erinra om alt del bedrivs prospektering inom energiområdet,
främst i fråga om olja och gas. För närvarande har flera företag tillstånd att
prospektera efter olja och gas på vår kontinentalsockel. Ett företag har
tillstånd att prospektera efter och utvinna olja och gas på Golland.

Som
jag tidigare framhållit är den svenska gruv- och mineralindustrin i stor
utsträckning koncentrerad till nordvästra Norrbottens län, Skellefte-fältet och
Bergslagen. En betydande del av prospekteringen läggs för närvarande på olika
insatser för att trygga och utveckla råvarubasen i anslutning till befintliga
gruvor, mineralbrott och anrikningsverk. Det är därför naturligt att även en
stor del av prospekteringen nu förläggs till dessa tre regioner.

Jag
vill vidare i delta sammanhang nämna att regeringen under år 1987 tillsatte en
kommitté (I 1987:01) med uppgift att utreda marknadsförut-sällningarna för
olika mineralråvaror. Kommittén skall också, om utredningsarbetet visar att
det är lämpligt, lämna förslag till en övergripande strategi för
prospekteringsverksamheten i Sverige.

2.1.4
Myndighetsorganisationen

Den
nuvarande verksorganisationen inom mineralområdel beslutades äv

riksdagen åren 1981 och 1982 (prop. 1980/81:130, NU 43 och 67' rskr.

349 resp. prop. 1981/82:99, NU 40 och 60, rskr. 430). 1

Sveriges
geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltnings

myndigheten för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineral

hantering utom såvitt avser förvaltning och upplåtelse av statens gruvegen

dom, som sköts av nämnden för statens gruvegendom (NSG). SGU under

söker och beskriver landels berggrund och jordarter samt de geokemiska,

geofysiska, maringeologiska och hydrologiska förhållandena. Verket bedri

ver informations-, dokumentations- och utredningsverksamhet. SGU sva

rar vidare för frågor om mineralhanlering och handlägger ärenden enligt

minerallagsliftningen och lagstiftningen om konlinentalsockeln samt vissa 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

ärenden enligt
lagstiftningen om utländska förvärv av fast egendom m. m. Prop. 1988/89:92
SGU är även chefsmyndighet för bergsstaten.

Bergsstaten
är den regionala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets
mineralhantering. Bergsstaten är organiserad på ett nordligt och ett sydligt
distrikt, vardera lett av en bergmästare. Bergmästarämbetet i norra distriktet,
med expedition i Luleå, omfattar Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Det södra distriktet, med expedition i Falun, omfattar riket i
övrigt. I bergsstatens uppgifter ingår främst alt handlägga ärenden om förvärv
och försvar av gmvrättigheter, att anvisa områden för gruvarbete och att utöva
teknisk inspektion och tillsyn av gruvdrift.

Nämnden
för statens gruvegendom svarar för att statens gmvegendom tas till vara på
bästa sätt och utökar denna genom prospekteringsverksam-het, när så är
lämpligt. Resultaten av prospekteringen kommer direkt gruvnäringen till del genom
att NSG arrenderar ut sina fyndigheter. Genom NSG verkar staien även för att
stimulera och effektivisera övrig prospektering i landet. NSG har regeringens
uppdrag att svara för administrationen av det särskilda prospekteringsstöd som
infördes hösten 1982.

2.1.5
Nuvarande minerallagstiftning

Rätten
till mineraltillgångar är i Sverige liksom i flertalet länder reglerad särskilt
i lagstiftningen. Delar av denna lagstiftning har mycket gamla anor, som går
långt tillbaka i en tid då gmvnäringen hade en till stora delar annan
inriktning och betydelse än i dag. Lagstiftningen byggdes upp för att stödja
och reglera utvinningen av de metaller som först började brytas i Sverige, dvs.
främst järn och koppar. De rättsliga regleringarna och marknadens behov har därefter
kontinuerligt förändrats. Förskjutningar mellan statens anspråk, markägarens
intressen och rättigheterna för den som eftersöker och utvinner tillgångarna
har ägt rum. De metoder som används vid eftersökandet, undersökandet och
utvinningen har förändrats i takt med den tekniska utvecklingen.

Rätlen
att utnyttja mineraltillgångar regleras i Sverige enligt tre olika system,
nämligen inmutningssystemet, koncessionssystemet och jordäganderättssystemet.

Inmulningssyslemet
innebär i princip att den som först anmäler att han vill utnyttja en fyndighet
får rätt till denna. Systemet ligger till gmnd för gruvlagen (1974:342). Enligt
I kap. 2 § denna lag är en mineralfyndighet inmutningsbar om den innehåller:

l.guld,
silver, platina, kvicksilver, koppar, bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt,
nickel, titan, vanadin, molybden, volfram, tenn, vismut, antimon eller arsenik,
dock inte sjö- eller myrmalm, eller

2.
svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit.

Enligt
gruvlagen beviljas inmutningsrätt av bergmästaren. Den som fått

sådan räll (inmutaren) får inom ett angivet område utföra undersöknings

arbete i fråga om inmutningsbart mineral i tre är, men inmutaren kan efter

ansökan få undersökningstiden förlängd till sammanlagt tio år. Om han

vill bearbeta en fyndighet har han rätt att få sig anvisat ett arbetsområde 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

för
delta, s. k. utmål. Inmutaren måste då visa atl inmutningsbart och för Prop.
1988/89:92 teknisk bearbetning lämpat mineral finns inom det inmutade området i
en sådan mängd att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift.
Ulmålet gäller i första hand under tjugofem år, men kan under vissa
förutsättningar förlängas med tjugo år i sänder. Under speciella omständigheter
kan utmål inlösas. .

Principen
för koncessionssystemet är att rätlen all undersöka och bearbeta en fyndighet
upplåts efter fri prövning av staten. Det ger därmed ett starkare
samhällsinflytande än inmutningssystemet. Enligt I § lagen (1974:890) om vissa
mineralfyndigheter (minerallagen) krävs principiellt särskilt tillstånd
(koncession) för undersökning och bearbetning av

1. olja,
gas, stensalt eller annat salt som förekommer på likartat sätt,

2.
alunskiffer,

3.
stenkol, eldfast lera eller
klinkrande lera, eller

4.
uranhaltigt eller toriumhaltigt
mineral.

Koncession
enligt minerallagen meddelas som undersökningskoncession eller
bearbetningskoncession. Koncession beviljas endast den som från allmän synpunkt
befinns lämplig. En koncession kan förenas med villkor, som kan växla från fall
lill fall. Bearbetningskoncessioner beviljas av regeringen, medan
undersökningskoncessioner i normalfall beviljas av SGU.

Minerallagen
omfattade urspmngligen också torv när den utnyttjas för utvinning av energi.
Numera gäller i detta hänseende lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, som
också är en koncessionslagstiftning. Torvkon-cessioner meddelas av
länsstyrelsen. Koncessionssystemet ligger också till grund för lagen (1966:314)
om kontinentalsockeln och lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och
stentäkl inom vissa allmänna vattenområden. Sistnämnda lagar gäller fyndigheter
som finns inom vissa vattenområden och som tillkommer staten.

För
mineral som faller utanför nu nämnda lagar gäller jordäganderätts-syslemet, som
innebär att rätten till mineralfyndigheter tillkommer jordägaren. Det betyder
att fyndigheterna utan dennes medgivande inte kan utvinnas annat än om
förutsättningar finns för expropriation.

Reglerna
i gruvlagen och minerallagen har den principiella innebörden att rätlen atl
utvinna de mineral som omfattas av dessa lagar kan genom beslut av en statlig
myndighet tillerkännas någon annan än den som äger marken. Både enligt
gruvlagen och minerallagen gäller att den mark som behöver tas i anspråk för
bearbetning skall anvisas vid en särskild förrättning som leds av en bergmästare.
Markanvisningen betyder inte att jordägaren mister äganderätten lill marken
ulan endast dispositionsrätten. Denna återgår till jordägaren då gmvrättigheten
upphör. Jordägaren är också berättigad till full ersättning för skada och
intrång. Däremot har han inte rätt till ersättning för själva fyndigheten. En
motsvarande ersättningsrätt har också andra som lider skada eller intrång, t.
ex. servitutshavare.

En
viktig princip är att utvinning av mineralfyndigheter, på samma sätt

som annan industriell verksamhet, är underkastad lagstiftning, som rör

användning av mark och vatten. Här kan nämnas byggnads-, vatten-,

naturvårds-, miljöskydds- och fornminneslagstiftningen. Gruvrätligheten 40

s. 41 Kontrollera mot PDF

utgör
endast en förutsättning för att kunna utverka de tillstånd av olika Prop.
1988/89:92 slag som enligt dessa lagstiftningar krävs för verksamheten.

Del
nuvarande regelsystemet har växt fram i en lång historisk utveckling.
Inmulningssyslemet kan sägas ha blivit accepterat i svensk gruvrätt under förra
hälften av 1700-lalel och har sedan dess tillämpats på mineral som man bedömt
det särskilt angeläget alt främja utvinningen av. Konces-sionssyslemel infördes
år 1886 i fråga om stenkol och utvidgades efler hand lill att avse också salt
(1917), olja och gas (1933), alunskiffer (1942), uran (1945), vissa leror samt
torv för energiändamål (1974). Motiven för att göra dessa ämnen
koncessionsplikliga har varierat. Gemensamt är att de ansetts betydelsefulla
från allmän synpunkt. En faktor som haft betydelse för valet av koncessionssystemet
för några av dem har varit att de förekommer i ytulbredda fyndigheter med
större risk för konkurrens med annan markanvändning än vad som varit typiskt
för gruvlagsmineral.

Grundtanken
med inmulningssyslemet har ansetts vara att stimulera eftersökande och brytning
av nya mineralfyndigheter. Koncessionsyslemel lämnar å andra sidan bättre
möjligheter för samhället att få till stånd en från allmän synpunkt
ändamålsenlig mineralutvinning med möjlighet att pröva vem som får
gruvrätligheten samt atl pröva konkurrerande markanvändning och andra
motstående intressen.

Den
praktiska betydelsen av att olika system tillämpas bör inte överdrivas,
eftersom särskilda regler kan minska det diskretionära inslaget i ett
koncessionsyslem och öka det allmännas inflytande i ett inmutningssystem så
att skillnaden i fråga om systemens verkningar i olika hänseenden utjämnas. Så
har också skett i inte obetydlig utsträckning i den lagstiftning som nu gäller
(jfr prop. 1974:32 s. 95 och prop. 1974:146 s. 66 f.).

Lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.reglerar bland annat
utländska förvärv av inmutningsrätt eller rätt till utmål.

2.1.6
Behov av en ny minerallagstiftning

Större
delen av den nu gällande minerallagstiftningen tillkom år 1974 efter

överväganden som byggde på ett utredningsarbete av den år 1963 tillsatta

gmvrättsutredningen. 1974 års lagstiftning innebar i huvudsak en moder

nisering av äldre lagstiftning med ökat samhällsinflytande i vissa delar

men med bibehållande av de principer som legat till grund för denna.

Fördelningen av mineral på resp. gruvrättsligt system behölls i huvudsak

oförändrad. En huvuduppgift för gruvrättsulredningen hade varit att i

fråga om de mineral som omfattades av inmutningssystemet överväga en

övergång till ett koncessionssystem. Utredningen ansåg dock alt inmut

ningssystemet borde bibehållas och föreslog i sitt betänkande (SOU

1969:10) Ny gmvlag att bristerna i det dåvarande regelsystemet skulle

avhjälpas genom partiella reformer i syfte att tillgodose allmänna intres

sen. Bland nyheterna var åtskilliga bestämmelser som avsåg att stimulera

lill ett aktivt och ändamålsenligt utnyttjande av mineraltillgångarna. Sta

tens rätt lill hälflenandel (kronoandel) i utmål, som införts 11938 års gmv

lag, behölls samtidigt som förvaltningen av statens gruvegendom administ

rativt förstärktes. Utmals giltighetslid begränsades till 25 år. 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

På motsvarande sätt
innebar 1974 års minerallag framför allt att de Prop. 1988/89:92
gmndläggande reglerna för koncession, som tidigare varit uppsplittrade, gjordes
enhetliga, moderniserades och samordnades med den nya gmvlagen.

Under
större delen av den tid som gmvlagen och minerallagen har varit i kraft har
olika frågor på mineralområdet utretts. En fråga som därvid kommit upp i olika
sammanhang är införandet av vissa industrimineral av mineralpolitisk betydelse
under minerallagstiftningen.

Under
senare delen av 1970-talet utredde sålunda mineralpoliliska utredningen (MPU)
frågan om landets långsiktiga hushållning med mineralresurser.
Utredningsarbetet inriktades främst på stmkturfrågor samt för-sörjningsfrågor i
vid bemärkelse. I uppdraget ingick inte att göra en total översyn av
lagstiftningen. Enligt direktiven skulle dock MPU överväga om det på lång sikt
fanns anledning att ändra gränsdragningen mellan inmutningsbara och
koncessionspliktiga mineral. Vidare var MPU oförhindrad att överväga om
exploatering av industrimineral kunde underlättas genom att de hänfördes till
gruvlagen eller koncessionslagsliftningen. I sitt slutbetänkande (SOU 1980:12)
Mineralpolitik föreslog MPU att bl.a. vissa sådana mineral skulle bli
inmutningsbara enligt gmvlagen. MPU konstaterade att man genom att göra om
gruvlagen till en koncessionslag enligt minerallagens modell skulle skapa ett
mycket kraftigt merarbete för alla berörda parter, men att någon mellanform av
de aktuella lagarna skulle ge vissa fördelar. MPU uttalade också i
slutbetänkandet att man inget hade att erinra mot att en viss översyn av
minerallagstiftningen gjordes. Pä grundval av MPU:s utredningsarbete förelades
riksdagen våren 1982 förslag om ändringar i minerallagsliftningen (prop.
1981/82:99). Bland lagförslagen ingick att införa tillståndsplikt för vissa
industrimineral. Riksdagen avslog dock detta förslag med motiveringen att
ytterligare utredningsarbete behövdes (NU 1981/82:40 och 60, rskr. 430).
Frågan om kretsen av inmutningsbara mineral utreddes därefter ytterligare av
utredningen (I 1982:02) om vissa frågor inom mineralområdet (FRIMO), som i
betänkandet (Ds I 1983:2) Inmutningsbara mineral — förslag till ändringar i
gruvlagen i början av år 1983 kom med ett nytt förslag om att göra vissa
industrimineral inmutningsbara.

Frågan
hade emellertid då kommit i ett nytt läge. Våren 1983 tillsattes
minerallagskommitlén med uppdrag att ta fram förslag till en enhetlig
lagstiftning som ersätter gruvlagen och minerallagen. Den nya lagen fömtsättes
bygga på koncessionsprincipen men med inmutningsrättsliga inslag. Reglerna om
undersökningsverksamhet borde sålunda i huvudsak följa reglerna i gruvlagen.
Kommittén skulle också behandla frågan om vilka mineral som borde ingå i det
nya regelsystemet.

Behovet
av en ny lagstiftning gmndades enligt utredningsdirektiven främst på följande
faktorer:

—
Huvudmotivet för att behålla inmutningssystemet i dess nuvarande

utformning hade förlorat i styrka genom att de tekniska och ekonomiska

förutsättningarna för undersökning och utvinning av mineralfyndigheter

hade förändrats. Gruvlagen hade brister av stmkturell karaktär, som inte

kunde lösas genom partiella ändringar. 42

s. 43 Kontrollera mot PDF

— Gruvlagens
regler var i speciella delar otillfredsställande. Dit hörde Prop.
1988/89:92

möjligheterna för utmålshavare att under lång tid behålla utmål utan krav

på
aktivitet och de bristande möjligheterna för nya intressenter att utnyttja
resultat från tidigare undersökningsarbeten.

— Gruvnäringens
utveckling medförde att uppsplittringen med skilda

regler för olika mineral blev en allt påtagligare nackdel. Utvecklingen gick

mot atl bryta allt låghaltigare mineral i stora enheter och att ta tillvara så

mycket som möjligt av vad som bryts. Enhetliga regler skulle också förenk

la det administrativa förfarandet väsentligt.

2.2 Mitt förslag till ny minerallagstiftning

Innan
jag går in på mitt förslag till ny lagstiftning skall jag kort redogöra för
minerallagskommilténs förslag och några väsentliga drag i remissutfallet. Som
jag återkommer till bygger mitt förslag till stor del på kommitté-förslaget.

2.2.1
Minerallagskommilténs förslag

En
sammanfattning av minerallagskommilténs förslag finns i bilaga I. Jag
vill här endast peka på de viktigaste nyheterna i förhållande till vad som nu
gäller.

En
viktig skillnad är all lagstiftningen blir enhetlig med endast begränsade
särregler för vissa mineral.

Kretsen
av lagreglerade mineral utvidgas. Den nya lagen föreslås omfatta

— nuvarande
gruvlagsmineral

— nuvarande
minerallagsmineral

— vissa
ytterligare mineral (se bilaga 1, p. 6). Gemensamt för dessa är dels att
mineralet med någon grad av sannolikhet förekommer i exploater-bara mängder i
Sverige, dels atl det förekommer på sådant sätt att del krävs systematisk
letning och undersökning för att påvisa förekomster i sådana mängder.

Tillstånd
till undersökning ges — med vissa undantag, som jag återkommer till — till den
som först ansöker om det och kan ge ell rimligt motiv till atl undersökning av
området kan leda till upptäckt av ett mineral som omfattas av lagen. I
förhållande till nuvarande regler om inmutning görs en viss skärpning i fråga
om rätten att få tillstånd på så sätt all avslag skall meddelas, om sökanden
uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt atl få lill stånd ändamålsenligt
undersökningsarbete. Flertalet prospektörer förutsätts uppfylla kraven.
Möjlighet till s. k. amatörprospektering kvarstår. I fråga om olja, gas och
diamant ställs särskilda krav på sökandens lämplig-hel med hänsyn till alt
meningsfull prospektering är komplicerad och kräver omfattande tekniska och
ekonomiska resurser. Undersökningstillslånd för dessa ämnen skall kunna
förenas med villkor.

Ett
undersökningstillslånd ger inte någon obligatorisk rätt till bearbet

ning, om exploaterbara fyndigheter påträffas. Innehavaren kan dock få ett 43

s. 44 Kontrollera mot PDF

bindande JÖrhandsbesked
huruvida han framför andra kommer atl få Prop. 1988/89:92 rätlen lill
bearbetning.

För
bearbetning krävs särskilt tillstånd (bearbetningskoncession). Vid prövningen
skall bedömas om bearbetning över huvud taget bör komma lill stånd. Därvid
skall en avvägning göras mellan intresset av atl utvinna mineralet och andra
intressen som kan stå i konflikt med delta. Bestämmelserna i 2 och 3 kap.
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. (naturresurslagen, NRL)
skall tillämpas. Om koncession ges, skall beslutet vara bindande i
tillållighelsfrågan vid senare NRL-prövning enligt annan lagstiftning. För att
en sökande skall få koncession krävs också all han är lämplig att utvinna
fyndigheten och att dennas belägenhet inte gör det olämpligt alt han får
koncession. Verksamheten får vidare inte vara olämplig med hänsyn till
intresset av att mineraltillgångarna utforskas och tillvaratas på ett
ändamålsenligt sätt.

I
verksamhet som koncessionen avser skall staten ha rätt till andel med hälften.
Bestämmelsen motsvarar gmvlagens regel om kronoandel.

Koncession
ges för viss lid, minst tio år, om inte sökanden begär kortare tid. Förlängning
sker utan prövning om bearbetning pågår. 1 annat fall kan förlängning på minst
fem år medges efter prövning.

Viss
skyldighet föreslås införd atl till bergsstaten redovisa uppgifter om utförda
undersökningsarbeten.

Bergmästaren
skall med vissa undantag pröva ärenden om undersökningstillslånd,
bearbetningskoneession och markanvisning. Länsstyrelsen är obligatoriskt
samrådsorgan vid NRL-prövning.

Regeringen
prövar ärenden om bearbetningskoneession, om

— ärendet
är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt

— ärendet
gäller återkallelse av tillstånd i visst fall

— länsstyrelsen
och bergmästaren är oense om prioriteringen av markanvändningen enligt NRL.

2.2.2
Remissutfallet

En
redogörelse för remissutfallet finns i bilaga 3. Jag vill dock i delta
sammanhang peka på några grundläggande drag i detta.

Förslaget
har fåll ell myckel blandat mottagande, där många remissinstanser avstyrker
alt del läggs till grund för ny lagstiftning. Kritiken gäller framför allt de
grundläggande principerna. Den kommer emellertid från två motsatta
utgångspunkter. En grupp, vari ingår SGU, Gruvföreningen m.jl. är i huvudsak
nöjd med den nuvarande lagstiftningen och menar att eventuella reformbehov kan
tillgodoses inom ramen för denna. En huvudpunkt i kritiken är alt den
koncessionsrätlsliga förstärkningen av rättsordningen kan hämma utvecklingen
av en livskraftig gruv- och mineralindustri. Från motsatt utgångspunkt menar
naturvårdsverket, planverket m.fl. att lagförslaget tar alltför stor hänsyn
till gruvnäringen och inte kan läggas till grund för ny lagstiftning utan
väsentliga ändringar. Tillstyrker förslaget gör bland andra LO, TCO och nämnden
för statens gruvegendom.

En
viktig fråga är hur gruvlagstiftningen skall anknytas till bestämmel

serna i 1987 års naturresurslag, NRL. Ytterst gäller denna fråga hur och 44

s. 45 Kontrollera mot PDF

när den grundläggande
avvägningen mellan mineralintresset och motstå- Prop. 1988/89:92

ende intressen vad gäller
användningen av marken skall göras. Även här

grupperar sig remissinstanserna
på motsvarande sätt i tre läger, där en

grupp stöder kommitténs
förslag och två grupper avstyrker från motsatta

utgångspunkter.

2.2.3
Grunderna för mitt förslag till ny lagstiftning

Gruv-
och mineralindustrin är en samhällsekonomiskt viktig basnäring och
mineralpolitiken är därför en viktig del av näringspolitiken. Jag har tidigare
i avsnitt 2.1.1 lämnat en redogörelse för mineralpolitikens mål och medel. Ett
viktigt instrument för mineralpolitiken är givetvis minerallagsliftningen, som
måste stå i samklang med denna. Del betyder bl. a. alt lagstiftningen måste
främja prospektering och kunskapsuppbyggnad. Självklart är att den samtidigt
måste ge utrymme för ett skäligt hänsynstagande till motstående enskilda och
allmänna intressen.

Jag
vill därvid särskilt peka pä vikten av att mineralpolitiken samordnas med
miljöpolitiken på ett tillfredsställande sätt. Mineralutvinning innebär ofta
väsentliga ingrepp i naturen och annan påverkan av miljön. Riksdagen fattade
våren 1988 beslut om inriktningen av miljöpolitiken inför 1990-talet samt om en
mängd såväl akuta som mera långsiktiga eller strukturella åtgärder (prop.
1987/88:85, JoU 23, rskr. 373). Riksdagsbeslutet innefattade också ändringar i
miljöskyddslagen, som bland annat innebär skärpt kontroll över miljöfarlig
verksamhet (SFS 1988:924). En viktig utgångspunkt för miljöpolitiken är att
våra naturresurser utgör en av de viktigaste förutsättningarna för vårt
välstånd och att hushållningen med dessa resurser därför har grundläggande
betydelse. Vi måste främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk
synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska
miljön i övrigt. Detta är syftet med lagstiftning om markanvändning och miljö
såsom NRL, plan- och bygglagen (PBL), miljöskyddslagen och naturvårdslagen. En
fråga som därför blir ytterst viktig i detta lagstiftningsärende är hur den nya
minerallagen skall samordnas med annan lagstiftning på sådant sätt att såväl
intresset av mineralutvinning som intresset av en god miljö tillgodoses. Frågan
gäller dels avvägningen mellan mineralintresset och alternativ markanvändning,
dels hur mineralutvinning skall kunna bedrivas med skäligt hänsynstagande till
miljön.

Jag
har tidigare redogjort för gällande minerallagstiftning (avsnitt 2.1.5). Som
framgår av denna redogörelse bygger nuvarande gruvlag på inmutningssystemet
och nuvarande minerallag pä koncessionssystemel. Rätlen till sådana mineral som
inte omfattas av dessa lagar tillkommer den som äger marken.
Minerallagstiftningens principiella innebörd är alt rätten att utvinna berörda
mineral genom beslut av statlig myndighet kan tillerkännas annan än den som
äger marken.

Eftersom
mineralutvinning, på samma sätt som annan industriell verk

samhet, är underkastad annan lagstiftning som rör användning av mark

och vatten, behövs för mineralutvinning normalt tillstånd enligt annan

lagstiftning, såsom plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

De närmare villkoren till
skydd för miljön fastställs därmed i annat sam- Prop. 1988/89: 92 manhangän vid
tillståndsgivningen enligt minerallagsliftningen. Det betyder att avvägningen
mellan mineralinlresset och motstående intressen endast till en del sker inom
ramen för minerallagstiftningen. Skärpta miljökrav i annan lagstiftning blir också
gällande för mineralutvinning. En gruvrättighet utgör endast en förutsättning
för alt kunna utverka de tillstånd som enligt annan lagstiftning kan krävas
för verksamheten. Jag kommer särskilt in på därmed sammanhängande frågor när
jag behandlar förhållandet till motstående intressen (avsnitt 2.3.4) och
samordningen med annan lagstiftning (avsnitt 2.4).

Minerallagstiftningen
har traditionellt varit inriktad på att främst reglera förhållandel mellan
innehavaren av gruvrätligheten och den som äger eller annars har rättigheter
till marken. I och för sig förutsätter koncessionssystemet alt en avvägning
görs i koncessionsärendet mellan mineral-intresset och olika motstående
intressen. En sådan avvägning kan dock ofta på detta stadium bara bli
översiktlig oeh även den gamla minerallagen förutsätter att tillstånd ges
enligt annan lagstiftning.

Även
om inmutningssystemet och koncessionssystemet är principiellt olika, kan
skillnaderna i praktiken till ganska stor del utjämnas genom särskilda regler
som minskar det diskretionära inslaget i ett koncessionssystem eller ökar del
allmännas inflytande i ett inmutningssystem. Detta har också till inte
obetydlig del skett i nuvarande lagstiftning. Så har också skett i
utredningsförslaget, där reglerna om rätt till undersökning ligger ganska nära
gruvlagens nuvarande regler och där visserligen bearbetningskoncession
beviljas efter en diskretionär prövning, men samtidigt regler finns som söker
trygga seriösa gmvföretags ställning. Även om utgångspunkten i lagförslaget är
koncessionssystemel, har det starka inmutnings-rättsliga inslag. Detta betyder
också att lagförslaget inte innebär några dramatiska förändringar i förhållande
till gällande rätt. Som framgår av det följande (avsnitt 2.2. Ijärde viktigaste
nyheterna att lagstiftningen blir enhetlig, att kretsen av lagreglerade mineral
utvidgas, all samordningen med NRL löses och all vissa begränsade reformbehov
tillgodoses. Reglerna om hur verksamheten skall bedrivas, som är likartade i
gruvlagen och minerallagen, överförs tämligen oförändrade i den nya
lagstiftningen. Myndighetsorganisalionen påverkas inte, även om vissa
förenklingar görs i det administrativa förfarandet.

Den remisskritik som
kommit från Gruvföreningen m. fl. grundar sig på

en oro för att det koncessionsrättsliga inslaget i förslaget skulle hämma

gruvindustrins utveckling. Eftersom prospekteringsverksamhet är dyrbar

och tenderar att bli dyrbarare, samtidigt som utfallet är osäkert, är del

oerhört betydelsefullt för en prospektör att få så säkra garantier som

möjligt för all kunna utvinna påträffade fyndigheler. Jag är medveten om

detta förhållande och vill understryka betydelsen av att lagstiftningen ger

seriösa gruvföretag en säker ställning. Detta är emellertid fullt möjligt att

tillgodose även inom ramen för ett koncessionssystem. Vad gäller reglerna

för prövningen av bearbelningskoncessioner skiljer sig mitt förslag, som

jag återkommer lill, något från kommiticförslaget i syfte att undanröja

oron från dessa remissinstanser att inte få utnyttja resultat från sin pros- 46

s. 47 Kontrollera mot PDF

pektering. Del är inte
utgångspunkten för lagstiftningen utan reglernas Prop. 1988/89:92 faktiska
innehåll som är avgörande. Jag vill i detta sammanhang dessutom erinra om att,
oavsett vilket gruvrättsligt syslem som ligger till gmnd för lagstiftningen,
motstående intressen kan ha sådan tyngd atl mineralintresset får vika.

De
motiv som föranledde översynen av nuvarande regelsystem (se avsnitt 2.1.6) är
enligt min mening alltjämt bärande och jag vill understryka att det i vissa
avseenden är påkallat med ett ökat samhällsinflytande över gruvverksamheten.
Ett viktigt skäl är behovet att främja aktivitet inom gruvnäringen. Vidare
måste oavsett om man behåller nuvarande gmv- och minerallag eller inför en ny
enhetlig lag frågan om minerallagstiftningens samordning med NRL lösas. När NRL
infördes uppsköts denna fråga i avvaktan på förslaget till ny
minerallagstiftning, se prop. 1985/86:3 s. 149 f. Frågan om
minerallagstiftningens samordning med den fysiska riksplaneringen hade för
övrigt uppmärksammats tidigare, se t. ex. prop. 1980/81:183 s. 43 f. Detta
betyder att möjligheten att behålla gällande gruv- och minerallag i huvudsak
oförändrade inte är något realistiskt alternativ. Valet står mellan att göra
väsentliga ingrepp i denna lagstiftning eller att införa en ny lagstiftning.

En
fråga som uppmärksammals i remissbehandlingen är lämpligheten av atl ha en
gemensam lagstiftning för samtliga mineral. Några remissinstanser, i huvudsak
desamma som velat behålla nuvarande regelsystem, har hänvisat till att
kommittén tvingats införa särregler i vissa avseenden för olja, gas och
diamant. Delta visar enligt dessa instansers mening att del finns ett behov av
olika regelsystem. Åtskilliga remissinstanser har å andra sidan pekat på
fördelarna av att få en enklare och rationellare hantering.

För
egen del anser jag att fördelarna med atl få en enhetlig lagstiftning klart
överväger. All särregler måste finnas i några begränsade avseenden kan inte
anses ha särskilt stor betydelse. Sammanförandet av nuvarande inmutningsmineral
och koncessionsmineral bör enligt min mening inte medföra några större problem,
sedan frågan om ändamålsenliga regler för torvutvinning för energiändamål lösts
genom 1985 års lagstiftning i detta ämne. Övriga ämnen som regleras i minerallagen
har det gemensamt att nya tillstånd för undersökning och bearbetning kan väntas
få mycket begränsad omfattning.

När
det sedan gäller utformningen av en ny lagstiftning anser jag all de riktlinjer
som angavs i uppdraget till minerallagskommitlén alltjämt är lämpliga från
mineralpolitisk synpunkt. Den bör således vara grundad på koncessionssystemet
men få så starka inmutningsrältsliga inslag att den stimulerar prospektering
och i skälig utsträckning säkerställer seriösa gruvföretags räll att utvinna påträffade
fyndigheter. Kommitténs förslag tillgodoser i väsentlig utsträckning detta och
jag anser atl det i huvudsak kan ligga lill grund för lagstiftning. Vissa
ändringar bör dock göras, bland annat för alt tillgodose synpunkter i
remissbehandlingen. Jag återkommer lill detta då jag i fortsättningen går
igenom mitt förslag.

Min
bedömning är att mitt förslag också skall kunna tillgodose synpunk

ter som förts fram från remissinstanser som företräder motstående intres

sen. Jag kommer senare (avsnitt 2.3.4.) närmare in på dessa frågor. 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

Jag
vill slutligen än en gång framhålla att, även om vissa principiella Prop.
1988/89:92 förändringar görs i förhållande till gällande rätt, mitt förslag i
stora delar överensstämmer med denna. Det är naturiigt, eftersom nuvarande
gruvlag och minerallag är relativt nya och överensstämmer sinsemellan i
åtskilliga delar samtidigt som del främsta syftet med den nya lagen är atl
skapa enhetlighet och lösa vissa avgränsade problem.

Kommittén
har föreslagit att den nya lagen skall benämnas "lag om vissa mineraliska
ämnen". Den nuvarande "lagen om vissa mineralfyndigheter" har i
praktiken benämnts "minerallagen" och motsvarande torde komma att
gälla den nya lagen. Jag anser det enklare att den nya lagen även officiellt
får rubriken "minerallag".

2.2.4 Huvudpunkterna i
mitt förslag

Prop. 1988/89:92

Mitt
förslag: En ny minerallag ersätter från den 1 juli 1990 nuvarande gruvlag och
minerallag. Äldre rättigheter består oförändrade under sin återstående
giltighetstid.

Kretsen
av lagreglerade mineral utvidgas. Den nya lagen omfattar dels de mineral som
faller under nuvarande gruvlag och minerallag, dels vissa ytterligare mineral
(se avsnitt 2.3.1). För olja, gasformiga kolväten och diamant gäller vissa
särregler.

Den
nya lagen bygger på koncessionssystemel men har starka inmulningsrällsliga
inslag. För undersökningsarbete krävs — med några begränsade undantag —
undersökningstillslånd och för bearbetning bearbetningskoncession. Liksom
tidigare gäller även annan lagstiftning om mark och vatten för verksamhet som
omfattas av minerallagstiftningen.

Reglerna om
undersökningstillstånd motsvarar till stor del reglerna om inmutning i
nuvarande gruvlag, dvs. tillstånd skall ges till den som först ansöker om del.
Tillstånd skall ges om det finns anledning anta atl undersökning kan leda till
upptäckt av ett lagregleral mineral och sökanden inte uppenbarligen saknar
möjlighet eller avsikt att få till stånd ett ändamålsenligt
undersökningsarbete. Regler om giltighetstid och möjlighet till förlängning
motsvarar i huvudsak gruvlagens nuvarande regler.

Ett undersökningstillslånd
ger inte någon obligatorisk rätt till bearbetning, om en exploateringsbar
fyndighet påträffas. Den som har undersökningstillstånd skall dock ges
bearbetningskoncession i sådana fall, om han har resurser och avsikt att själv
eller i samverkan med andra bearbeta fyndighelen-och fyndighetens belägenhet
eller art inte gör honom olämplig. Ytterligare en förutsättning är alt hinder
enligt NRL inte föreligger för markens användning till mineralutvinning.

Bearbetningskoncession
bör lämnas för tio år med rätt till förlängning om verksamhet pågår.

Prövning enligt NRL sker i
samband med prövning av bearbetningskoncession. NRL-prövningen är bindande för
prövning som kan krävas enligt annan lagstiftning.

I
bearbetningskoneession har staten kronoandel enligt regler som motsvarar dem i
nuvarande gruvlag.

Regler
om markanvisning och arbetets bedrivande motsvarar i huvudsak gällande räll.

Skyldighet införs att till
bergsstaten redovisa uppgifter om utförda undersökningsarbeten, som inte har
lett lill ansökan om bearbetning.

Bergmästaren
prövar med vissa undantag ärenden om undersökningstillslånd,
bearbetningskoncession och markanvisning. Länsstyrelsen är obligatoriskt
samrådsorgan vid prövning enligt NRL.

Regeringen prövar alla
ärenden där bergmästaren och länsstyrelsen är oense om prioriteringen av
markanvändningen enligt NRL och vissa betydelsefulla ärenden i övrigt.

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 92

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med milt förslag. Skillnader finns vad gäller
förutsättningarna för bearbetningskoncession. Remissinstanserna: Se avsnitt
2.2.2 Skälen för mitt förslag: Se avsnitt 2.2.3 och 2.3

Prop.
1988/89:92

2.3 Närmare om mitt förslag till ny minerallagstiftning 2.3.1 Omfattningen av reglerade mineral

Mitt
förslag: Minerallagen skall omfatta mineral som är industriellt användbara, som
med viss sannolikhet förekommer i Sverige i sådan omfattning och på sådant sätt
att utvinning ter sig meningsfull och som kräver systematisk letning och
undersökning för att kunna påvisas.

Den
nya lagen kommer därmed att omfatta dels gruvlagens och den nuvarande
minerallagens mineral, dels följande nya mineral:

Grundämnen

Litium,
rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordartsmetaller (dvs.
lantan, lantaniderna, skandium och yttrium), zirkonium, niob, tanlal och
plalinagruppens övriga metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium, osmium och
iridium).

Industriella mineral och bergarter

Brucit,
diamant, flusspal, nefelinsyenit, olivin, sillimanitmineral (dvs.andalusit,
kyanit och sillimanit), talk, tungspat och wollastonil.

Dialomit,
fältspat, glimmer, kvarts, kvartsil, dolomit, kalksten och krita, dock endast
när de förekommer i sådana särskilda former all de kan användas som
insatsråvara i industriella processer.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De allra flesta tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. LRF avstyrker
bl.a. införandel av de mineral som föreslås bli omfattade av den nya lagen vad
gäller särskilda kvaliteter.

Skälen för mitt förslag:
Frågan om all utvidga minerallagstiftningen lill all även avse vissa s. k.
industrimineral har, som framgår av avsnitt 2.1.6, länge övervägts.
Mineralpolitiska utredningen (MPU) angav i belänkandet (SOU 1980:12)
Mineralpolitik vissa kriterier som borde gälla för lagreglering av ett
mineral. Dåvarande regeringen föreslog i propositionen (prop. 1981/82:99)
Mineralpolilik — förslag lill vissa åtgärder på mineralområdet bl.a. att i
huvudsak de mineral MPU hade föreslagit borde göras inmutningsbara. När
riksdagen avslog förslaget i denna del utgick man från atl regeringen skulle
återkomma med ett nytt förslag i frågan. Det förslag som utredningen om vissa
frågor inom mineralområdel (FRIMO)

senare lade fram om att
göra vissa mineral inmutningsbara avsåg till stor Prop. 1988/89:92 del
samma mineral som MPU hade föreslagit. FRIMO använde dock kriterier som skilde
sig något från dem som MPU hade använt.

Frågan
hade emellertid nu kommit i ett nytt läge genom tillsättandet av
minerallagskommitlén med uppdrag att utarbeta förslag till en ny enhetlig
minerallagsliflning. Efter en begränsad remissbehandling överlämnades FRlMO:s
belänkande lill den nya kommittén för beaktande i dess arbete.
Minerallagskommilténs förslag skiljer sig vad gäller de aktuella mineralen lill
en del från FRIMO:s förslag (se närmare tabell i SOU 1986:53, s. 138-140).

Till
utgångspunkt för sina överväganden har minerallagskommitlén lagt följande
kriterier för att ell mineral bör föras in bland de lagreglerade mineralen:

1.
Det bör finnas åtminstone någon
grad av sannolikhet för att ämnet förekommer i exploateringsbara fyndigheler i
Sverige.

2.
Förekomstsättet bör vara sådant
alt det fordras systematisk letning och undersökningsverksamhet med
vetenskapligt grundade metoder för atl leta fram och påvisa ekonomiskt
bearbetningsbara mängder av mineralet.

Kommitténs
överväganden och förslag i denna del har till allra största delen tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna och mitt förslag Överensstämmer
med kommitténs. Frågan har som framgått av det tidigare blivit föremål för
mycket noggranna överväganden och min bedömning är all förslaget i denna
utformning på ell ändamålsenligt sätt kan bidra till att uppfylla de
mineralpolitiska målen. Vad gäller förekomstsätt . m. m. finns för alla de nya
mineralen en redogörelse i betänkandet (SOU 1986:53 s. 141-151), till vilken
jag vill hänvisa.

LRF
har avstyrkt förslaget vad gäller vissa mineral, som intar en speciell
ställning på så sätt atl de normall förekommer i stor omfattning och är lätta
att upptäcka. De förekommer emellertid inom begränsade områden i speciella
kvaliteter som endast i denna form gör dem användbara som industriell råvara
och de uppfyller vad gäller dessa kvaliteter kriterierna för lagreglering. Del
är endast i fråga om dessa kvaliteter som de aktuella mineralen omfattas av den
föreslagna lagstiftningen. Del kan givetvis uppkomma praktiska svårigheter, om
i en fyndighet finns vissa kvaliteter av ett mineral som kan bli föremål för
koncession, medan fyndigheten i övrigt tillhör markägaren. Sådana problem bör
dock normalt kunna lösas genom Överenskommelser dem emellan. Hittillsvarande
erfarenheter visar att gruvrättshavare och markägare normalt kan nå
överenskommelser utan prövning i särskild ordning.

Mitt
förslag innebär bl.a. att vissa jordägarmineral övergår till alt bli

koncessionsmineral. Det betyder atl markägaren kan gå miste om det

ekonomiska värdet av en fyndighet genom att bearbetningskoncession

tillerkänns någon annan. Markägaren kan dock själv få rätten att utvinna

fyndigheten och reglernas utformning innebär att han genom egna åtgärder

kan få viss förtur. Mineralrättslig lagstiftning som på detta sätt reglerar

utnyttjandet av vissa tillgångar i överensstämmelse med det allmännas

intresse har som framgått av det tidigare djupa rötter i svensk rätt. 51

Del är väsentligt atl
övergången till den nya ordningen sker i sådana former all markägarens
ställning tryggas på ett godtagbart sätt. Jag föreslår därför vissa
övergångsbestämmelser med detta syfte. Till den frågan återkommer jag i
avsnitt 2.3.8.

Prop. 1988/89:92

s. 52 Kontrollera mot PDF

2.3.2
Undersökningstillstånd

Mitt
förslag: Undersökningstillstånd skall meddelas om det kan antas alt undersökning
i området leder till fynd av koncessionsmineral och sökanden inte
uppenbarligen saknar möjlighet eller förmåga atl få till stånd ändamålsenligt
undersökningsarbete.

Tillstånd
avseende olja, gas eller diamant skall endast meddelas den som kan visa att han
är lämplig att bedriva sådan undersökning.

Tillstånd
skall meddelas den som först inkommer med sin ansökan om han i övrigt
uppfyller förulsättningarna.

Ett
tillstånd gäller i tre år. Det kan förlängas med högst tre år om
tillståndshavaren har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete under
tillståndstiden eller om han kan lämna en godtagbar förklaring till atl han
inte har utfört sådant arbete och dessutom gör sannolikt att han kommer att
utföra sådant arbete under förlängningstiden. Om synnerliga skäl föreligger
kan tiden föriängas därutöver med högst fyra är.

Den
som har haft ett undersökningstillstånd får inte beviljas nytt tillstånd inom
samma område förrän tre är förflutit sedan det gamla tillståndet upphörde att
gälla.

Tillstånd
avseende olja, gas eller diamant får förenas med villkor.

Innan
undersökningsarbete påbörjas skall underrättelse lämnas till bergmästaren,
markägaren samt innehavare av servitut, nyttjanderätt eller annan särskild
rätt som kan beröras av arbetet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser tar upp detaljer. Frågan om avvägning skall göras till
motstående intressen redan vid undersökningstillslånd las upp i avsnitt 2.3.4.

Skälen för mitt förslag:
Gruvlagen bygger på principen om fri inmutningsrätl. I praxis förekommer dock
en viss prövning av sökandens syfte med ansökningen och sökandens förulsällning
att bedriva undersökningsarbete. Att gruvlagen i viss utsträckning förutsätter
en sådan prövning framgår av 2 kap. I §, enligt vilken det inmutade området
inte får vara större än att sökanden har möjlighet att undersöka det i dess
helhet på ett ändamålsenligt sätt, och även av 2 kap. 8 §, enligt vilken
bergmästaren kan förelägga sökanden att ge in en plan för undersökningsarbetets
bedrivande och utredning om sina möjligheter atl fullfölja planen. 2 kap. 1 §
ger i och för sig utrymme för jämkning av undersökningsområdets storiek till
noll, om sökanden saknar möjligheter att över huvud bedriva ett ändamålsenligt
undersökningsarbete. Å andra sidan förutsätts prövningen vara översiktlig och
sökanden i allmänhet beviljas inmutning i enlighet med ansök-

s. 53 Kontrollera mot PDF

ningen (prop. 1974:32 s.
134). I praxis har 2 kap. 1 § tolkats så, alt ingen Prop. 1988/89:92 prövning
görs av sökandens möjligheter att utföra ett ändamålsenligt undersökningsarbete
så länge området inte överstiger ca 100 hektar. Det innebär bl. a. atl visst
utrymme finns för s. k.okynnesinmutningar, t. ex. i syfte att hindra andra från
all undersöka området. Det förslag jag nu lägger fram skärper något kraven på
sökanden i förhållande till vad som nu gäller i fråga om inmutningar
Skärpningarna syftar främst till att komma till rätta med sådant missbruk av
rätten lill undersökning som jag nyss nämnde. Det uttryckliga kravet på någon
form av utredning som stöd för anlagande atl ett lagregleral mineral kan finnas
i utvinningsbar mängd anser jag rimligt. Jag återkommer lill dessa frågor i
specialmotiveringen.

Väsentligt
är att reglema ger utrymme för prospektering av seriösa förelag men också av
amatörgeologer. Den enkla formen av undersökningstillstånd kan dock inte
tillämpas beträffande alla de ämnen som omfattas av den nya lagen. Jag tänker
då främst på olja och gas. Undersökning av dessa ämnen kan vara riskfylld och
ställer därför stora krav på prospektörens kompetens. En oskickligt utförd
undersökning kan också äventyra själva fyndigheten, vilket även det motiverar
ett krav på viss kompetens hos prospektören.

Även
prospektering efler diamant intar en särställning. Sådan prospektering ställer
stora krav på såväl tekniska som ekonomiska resurser. Gemensamt för dessa
ämnen är alltså att amatörprospektering varken är möjlig eller önskvärd. Jag
anser alltså att den som söker undersökningstillstånd avseende olja, gas eller
diamant skall visa att han är lämplig att bedriva undersökningsarbete
beträffande dessa ämnen för att få sitt tillstånd. Ansökningar skall prövas
mer ingående än beträffande övriga mineral. Syftet härmed är att få lämpliga
prospektörer och att upprätthålla säkerheten vid arbetets bedrivande. Om flera
ansöker för samma område, skall emellertid huvudprincipen gälla atl den som
först kommer in med sin ansökan skall få tillståndet under förutsättning att
han uppfyller del strängare lämplighetskravet.

Liksom
i dag bör ett undersökningstillslånd gälla i tre år. Däremot bör de nuvarande
reglerna i gruvlagen om rätt lill förlängning av undersökningstiden något
modifieras. För närvarande gäller alt undersökningstiden kan förlängas med tre
år under förutsättning att ändamålsenligt undersökningsarbete har utförts
eller kan antas bli utfört. I föriängningsärenden sker normall inte någon mer
ingående prövning varför undersökningstiden i praktiken är sex år. En skärpning
av denna regel bör nu ske i syfte att frammana en mer aktiv prospektering. Om
undersökningarbete inte har utförts, bör man kräva att sökanden lämnar en
godtagbar förklaring till att så inte har skett. Därvid måste gruvnäringens
grundläggande förutsättningar beaktas. Om en godtagbar förklaring lämnas bör
man dämtöver kräva alt sökanden gör sannolikt att undersökning kommer att äga
rum under den begärda förlängningstiden. Efter utgången av den första förlängningstiden
kan man i dag få tiden förlängd ytteriigare högst fyra år om synnerliga skäl
föreligger. Denna regel bör bibehållas oförändrad.

För
att förhindra att bestämmelserna om förlängning kringgås måste

någon regel om karenstid finnas sedan ett tillstånd har löpt ul. Enligt 53

s. 54 Kontrollera mot PDF

gruvlagen
gäller i dag att inmutningsrätl inte får beviljas för område som Prop.
1988/89:92 tidigare varit inmutat förrän ell år förflutit sedan den tidigare
inmutningsrälten har upphört. Denna regel gäller för alla sökande varför all
prospektering upphör i ett sådant område upp till ett år. Därför bör regeln
ändras i enlighet med vad kommittén har föreslagit. Karenstiden bör gälla
endast för den som beviljats det tillstånd som har löpt ut. Tiden bör också
förlängas lill tre är. Jag återkommer till regelns detaljutformning i specialmotiveringen.

Enligt
gruvlagen kan inmutningsrätl inte förenas med villkor. Grundläggande för mitt
förslag är atl i huvudsak samma enkla prövning behälls vad gäller rätt till
undersökning. En ordning där frågan om villkor prövas i samband med
undersökningstillständ skulle kräva en ordentlig utredning i tillståndsärenden
och därmed rubba gmnderna för den föreslagna ordningen. Jag återkommer till
dessa frågor i avsnitt 2.3.4. Liksom hittills kommer annan lagstiftning att
vara tillämplig på undersökningsarbeten. Nuvarande hindersregler får motsvarighet
i den nya lagen. Motstående intressen får därigenom samma skydd som för
närvarande. Vad jag nu sagt gäller dock inte för prospektering efter olja och
gas, där själva prospekteringsarbetel är förenat med avsevärda risker. Även
prospektering efter diamant har större inverkan på omgivningen än normalt,
bl.a.genom de stora ytor som berörs vid sådan prospektering. Bestämmelserna
till skydd för motstående intressen är inte tillräckliga för att eliminera
dessa faktorer. Därför måste undersökningstillständ avseende olja, gas eller
diamant kunna förenas med villkor.

Innan
undersökningsarbete påbörjas måste, enligt nuvarande bestämmelser,
underrättelse lämnas till markens ägare och till den som har servitut eller
nyttjanderätt på den aktuella marken. Denna regel bör i modifierad form
bibehållas. Även innehavare av andra typer av rättigheter till marken kan
beröras av undersökningsarbetet. Jag tänker dä främst på innehavare av
renskötselrätt. Jag föreslår därför i enlighet med kommitté-förslaget att
underrättelse skall lämnas även till innehavare av annan särskild räll som kan
beröras av arbetet. Dessutom bör uttryckligen anges all underrättelse skall
lämnas till bergmästaren, eftersom denne skall utöva tillsynen över arbetet.

2.3.3
Bearbetningskoncession

Prop. 1988/89:92

Mitt
förslag: Den som har undersökningstillstånd har rätt alt på ansökan få
bearbetningskoncession, om

1. malmbevisning
företes,

2.
sökanden ensam eller i
samverkan med andra har kompetens och resurser för bearbetning,

3.
fyndighetens belägenhet och art
inte gör det olämpligt att han får koncessionen samt

4.
bestämmelserna i NRL inte
hindrar att marken används för mineralutvinning.

Om
ingen har undersökningstillslånd, skall den som söker beviljas
bearbetningskoncession, om kraven i I —4 är uppfyllda. Söker flera för samma
område, skall den som är lämpligast få koncessionen. Därvid skall särskilt
beaktas, om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete
inom området.

Staien
skall ha rätt till andel i verksamheten med hälften, s.k. kronoandel.

Koncession skall
beviljas för tio år med rätt till föriängning så länge ändamålsenlig
bearbetning pågår.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser förulsättningarna att
få koncession. Enligt kommittén skall i koncessionsprövningen ingå också en
"mineralpolitisk" bedömning, huruvida verksamheten är lämplig med
hänsyn till intresset av all mineraltillgångarna utforskas och tillvaratas på
ett ändamålsenligt sätt. Prövningsmyndigheten är sålunda friare än enligt mitt
förslag. Undersökaren har i stället möjlighet alt få ett bindande
förhandsbesked om rätt att framför andra få bearbetn i ngskoncession.

Remissinstanserna:
Flera remissinstanser lar upp frågan om sambandet mellan
undersökningsverksamheten och rätten till bearbetning. Frågan har betydelse för
ställningstagandet lill lagförslaget som helhet (se avsnitt 2.2.2.).
Gruvföreningen m.fl. motsätter sig såväl de skärpta förulsällningarna för rätt
till bearbetning som förkortningen av koncessionsperioderna.

Skälen för mitt förslag:
Som jag tidigare nämnt skiljer sig mitt förslag

från kommitténs något vad gäller reglerna för prövningen av ansökningar

om bearbetningskoncession. Syftet härmed är atl tillgodose de; seriösa

gruvföretagens behov av trygghet samtidigt som del grundläggande syftet

med koncessionsprövningen behålls. Skillnaden beslår väsentligen i alt

den som har undersökningstillslånd också får en laglig rätt till bearbet

ningskoncession, om vissa grundläggande krav,är uppfyllda. Kraven gäller

dels allmänna förutsättningar för att bearbetningsrätt skall medges, dels

krav som avser sökandens lämplighet. I förstnämnda hänseende krävs att,

bestämmelserna i NRL inte hindrar mineralutvinning och att malmbevisr

ning företes. I sistnämnda hänseende krävs att sökanden skall ha förmåga

och avsikt att bearbeta fyndigheten samt därutöver att fyndighetens belä

genhet och art inte gör honom olämplig.. . ,

"55

En konsekvens av detta
blir att om flera ansöker om koncession prov- Prop. 1988/89:92 ningsmyndigheten
inte kan förbigå den som har undersökningstillstånd, om de allmänna kraven
uppfylls och denne i och för sig är lämplig. Detta är ingen stor nackdel för
staten men ökar undersökarens trygghet väsentligt. Det förenklar även
regelsystemet genom atl behovet av ett förhandsbesked om rätt att få
bearbetningskoncession framför andra bortfaller.

Från
mineralpolitisk synpunkt är del viktigt att koncession endast meddelas den som
har förmåga och avsikt att bearbeta fyndigheten. En malmbevisning kräver så
stora ekonomiska och tekniska resurser att den som har förebragl en sådan
bevisning i allmänhet redan genom detta visar sin förmåga atl bedriva en
ändamålsenlig bearbetning. Därutöver bör krävas att sökanden gör troligt att
han verkligen har för avsikt att bearbeta fyndigheten. Beträffande redan
etablerade gruvföretag kan lämpligheten i allmänhet bedömas på grundval av
deras tidigare verksamhet. Andra företag får bedömas på andra grunder.
Verksamhetens art och omfattning har härvid stor betydelse. Vid bedömande av
sökandens lämplighet bör man dock inte kräva att han ensam skall ha förmåga och
avsikt alt bearbeta fyndigheten utan det bör räcka med att han i samverkan med
andra har förmåga att åstadkomma en ändamålsenlig bearbetning. Fyndig-helens
art kan ha särskild betydelse på så sätt att det från nationell synpunkt är
angeläget att fyndigheten bearbetas av en viss exploatör. Jag tänker då bl. a.
på mineral, främst uran, som kan ha utrikespolitisk eller försvarspolitisk
betydelse.

I
koncessionsprövningen bör även vägas in krav på lämplig arrondering. En
ändamålsenlig utvinning försvåras om begränsade områden delas upp på flera
koncessioner med olika innehavare. Man bör eftersträva att olika
koncessionshavare får sammanhängande områden som inte går i varandra.
Därigenom underlättas en rationell mineralbearbetning. Det bör därför som
kommittén föreslagit finnas möjlighet att förhindra uppkomsten av olämplig
arrondering. Särskilt stor praktisk betydelse bör detta inte få för
prospektörerna, eftersom risken för avslag på denna grund i allmänhet kan
förutses med ganska stor säkerhet.

Det
system jag förordar innebär att de flesta prospektörer kommer all kunna vara
relativt säkra på att få rätt att utvinna påträffade fyndigheter, om
mineralutvinning över huvud taget medges. Till avvägningen i förhållande till
motstående intressen återkommer jag i avsnitt 2.3.4.

Sedan
en koncession har meddelats måste samhället ha någon möjlighet till kontroll av
att koncessionshavaren bedriver en ändamålsenlig bearbetning. En sådan
möjlighet finns redan i den nuvarande gruvlagen, nämligen bestämmelserna om
kronoandel. Dessa innebär att staten får andel i utmål med hälften. Genom
andelen får staten också s. k. brytningsvitsord, vilket innebär att staten, mot
övriga delägares vilja, kan framtvinga undersökning och bearbetning inom
utmålel. Dessa bestämmelser bör bibehållas. Del är viktigt att för den enskilde
prospektören ingen osäkerhet råder om hur stor statens ekonomiska andel blir i
en beviljad koncession.

Staten
har endast begränsade möjligheter att genom kronoandelen själv

få lill stånd gruvdrift. Därför behövs ytteriigare bestämmelser i syfte att

stimulera aktiviteten hos koncessionshavarna. Det kan som kommittén 56

föreslår ske genom att
giltighetstiden för en koncession avkortas i förhållande till vad som nu
gäller samtidigt som pågående aktivitet ger en automatisk rätt till
förlängning. Koncessionstiden bör därför kunna vara begränsad lill tio år, dock
med obligatorisk rätt till förlängning så länge regelbunden bearbetning
bedrivs. Jag vill i del sammanhanget starkt betona alt lillståndsmyndighelen i
ärenden om förlängning måste beakta koncessionshavarens långsikliga planering.
Förlängning får således inte vägras, om koncessionshavaren visar ett skäligt
behov av fyndigheten för sina malmreserver.

Jag kommer under nästa
avsnitt alt föreslå all den avvägning mellan motstående intressen enligt
naturresurslagen som sker i ärendet om bearbetningskoncession skall vara
bindande under koncessionstiden. Eftersom beslutet om markanvändningen därigenom
inte fär omprövas under koncessionstiden är del viktigt att liden bestäms med
beaktande av dels vad koncessionshavaren skäligen kan behöva för sin
långsiktiga planering, dels samhällets behov av att markanvändning inte blir
låst under överskådlig framlid. Jag föreslår därför alt koncessionstiden
bestäms till tio år.

Prop. 1988/89:92

s. 57 Kontrollera mot PDF

2.3.4
Förhållandet till motstående intressen

Mitt
förslag: Liksom tidigare skall annan lagstiftning om användningen av mark och
vatten vara tillämplig på verksamhet som omfattas av minerallagsliftningen.

Minerallagen
anknyts till NRL. I ärenden om bearbetningskoncession skall en
inlresseawägning enligt 2 och 3 kap. NRL ske i fråga om markens användning för
mineralutvinning. Någon ytterligare NRL-prövning vad gäller markanvändningen
skall inte ske, om verksamheten därefter skall prövas också enligt annan
lagstiftning.

Bearbetningskoneession
skall kunna förenas med villkor till skydd för motstående intressen.

De nuvarande s. k.
hindersbeslämmelserna behålls i stort sett oförändrade.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna: Som
framgår av avsnitt 2.2.2 har frågan blivit föremål för mycket skilda
synpunkter. Grovt sett grupperar sig remissinstanserna i tre läger, där en
grupp stöder utredningsförslaget och två gmpper avstyrker från motsatta
utgångspunkter. En grupp, företrädd av planverket, naturvårdsverket. Svenska
kommunförbundet m.fl. menar att en avvägning gentemot motstående intressen med
tillämpning av NRL bör göras redan i samband med undersökningstillslånd. En
annan grupp, vari ingår Gruvföreningen m.fl. menar all minerallagstiftningen
inte alls bör anknytas till NRL. NRL-avvägningen bör i stället som för
närvarande göras då verksamheten prövas enligt annan lagstiftning. Därvid bör
den första NRL-prövningen göras bindande för senare prövning. Bland dem som
stöder utredningsförslaget i denna del kan nämnas SGU, NSG och
Gruvinduslriarbetareförbundet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Skälen för mitt förslag:
Jag har redan tidigare (avsnitt 2.2.3) varit inne Prop. 1988/89:92 på frågan om
avvägningen av mineralintresset gentemot motstående intressen och därmed också
den nya lagens anknytning lill NRL. När jag i fortsättningen använder termen
"NRL-prövning" syftar jag på denna intresseavvägning. Dessa frågor
har mycket stor betydelse för gruvnäringen, eftersom de bl.a. gäller hur och
när den grundläggande avvägningen i markanvändningsfrågan skall göras. Del är
flera frågor som aktualiseras. Skall en avvägning kunna göras under hela den
tid verksamheten pågår eller ske vid ett tillfälle, som sedan i
tillållighelsfrågan blir bindande för senare beslut? När skall, om man väljer
den senare modellen, avvägningen göras?

Vid
ställningstagandet måste gruvnäringens grundläggande förutsättningar beaktas.
En gruva är inte lokaliseringsbar| vilket betyder att valet står mellan att
utvinna en fyndighet eller låta bli. En prospekteringsverksamhet av viss
omfattning är nödvändig för att få fram malmreserver. Sådan verksamhet är
mycket kostnadskrävande och kostnaderna tenderar atl öka. Del ekonomiska
utfallet är osäkert, eftersom man inte vet vad man kommer att finna. Det är
mycket få undersökningsrättigheter som leder till bearbetning. Lönsam gruvdrift
måste täcka kostnaderna även för all prospektering som inte leder till gruvdrift.
För prospektören är det mot denna bakgrund oerhört betydelsefullt att få så
säkra garantier som möjligt för all påträffade fyndigheler skall kunna
utvinnas. Detta förhållande har legat lill grund för mitt förslag om
förutsättningarna för att få bearbetningskoncession. Minst lika viktigt för
ett gruvföretag är givetvis alt fä så säkra garantier som möjligt för att en
erhållen bearbetningsrätt verkligen kan utnyttjas. Om markanvändningsfrågan
fortlöpande kan förutsättningslöst omprövas, kommer företaget att leva under
mycket osäkra förhållanden. Någon ovillkorlig räll att alltid få utvinna
påträffade mineralfyndigheter kan dock inte komma i fråga, eftersom andra med
mineralintresset oförenliga intressen kan ha stor tyngd. Ibland kan
bevarandeinires-sei eller behovet av en alternativ markanvändning vara så stort
alt en fyndighet inte bör utvinnas. NRL-prövningen syftar till att göra denna
grundläggande avvägning i markanvändningsfrågan.

Av
betydelse är vidare all gruvdrift, som kommer lill stånd, bedrivs under skäligt
hänsynstagande till miljön och andra intressen som påverkas. Detta regleras
genom vissa bestämmelser i minerallagstiftningen men främst genom att annan
lagstiftning också är tillämplig på Verksamheten. Något formellt hinder finns
enligt nuvarande ordning inte mot att med stöd av denna lagstiftning
omöjliggöra utnyttjandet av en gruvrättighet. I" praktiken handlar det
dock om att bestämma ramar för verksamheten.

En
grundläggande fråga, som har tagits upp av remissinstanserna, gäller

om NRL-prövning med avvägning liirmotstående intressen skall göras ' ■

redan i samband med undersökningstillständ: En sådan skulle kunna göras

på två sätt. Ett sätt är ätt ge prövningen bindande verkan rhed syftet ätt

göra den grundläggande intrésseavvägnihgén så tidigt som möjligt. Härige

nom skulle gruvföretagen få behövlig trygghet'och uridvika kostnader för

prospektering i områden som bör bevaras frän gruvdrift, samtidigt som ' '
■

sådana skyddas mot påverkan från undersökningsarbete. Ett annat sätt är ' g

s. 59 Kontrollera mot PDF

att
inte ge den bindande verkan och med det främsta syftet att hindra att Prop.
1988/89:92 undersökningsarbete sätts igång, innan en åtminstone översiktlig
prövning har skett i markanvändningsfrågan och frågan om behövligt skydd för
motstående intressen. Det medför naturligtvis också atl gruvföretaget besparas
kostnader för "onödig" prospektering. Det är den senare modellen som
förordas av de remissinstanser som vill ha NRL-prövning i samband med
undersökningstillstånd.

Enligt
min mening är de skäl kommittén anför mot en NRL-prövning i samband med
undersökningstillstånd avgörande. Till en början faller undersökningsarbete i
sig knappast under begreppet markanvändning. En del prospekteringsmeloder har
ingen som helst inverkan på miljön och de mest ingripande metoderna påverkar
visserligen miljön men inte pä ett så ingripande sätt att man kan tala om
ändring av den pågående markanvändningen. En prövning av markanvändningen på
detta stadium skulle i stället ha karaktär av en förhandsprövning av markens eventuella
användning för mineralutvinning. För en sådan prövning skulle krävas ett omfattande
remissförfarande, vilket i sig skulle väsentligt rubba förutsättningarna för
minerallagsliftningen, som de kommit till uttryck i direktiven till
minerallagskommitlén. Helt nya förutsättningar skulle uppkomma för
prospektörerna, eftersom de redan på detta stadium måste prestera ett
ordentligt underlag för en sådan prövning. Trots delta skulle prövningen
uppenbarligen ändå ske på ofullständig grund, eftersom det viktigaste
underlaget för bedömningen av mineralintressels styrka, nämligen fyndighetens
art och omfattning, saknas. Därtill kommer att avvägningen i nästan alla fall
blir "onödig", eftersom inte mer än kanske en undersök-ningsrällighet
på hundra leder lill bearbetning.

Det
är främst två skäl som ligger bakom önskemålet om en prövning med hänsyn till
motstående intressen redan på undersökningsstadiel. Det är dels det behov som
bl. a. kommuner har att inordna gruvverksamheten i sin planering på ett
ändamålsenligt sätt, dels det behov som finns att så väl som möjligt skydda
vissa områden som bör bevaras från gmvdrift. Om bevarandeintressel aktualiseras
sent i beslutsprocessen, då kanske stora pengar lagts ned på prospektering,
blir det svårare att skydda områden som bör bevaras.

Enligt min mening måste en
ordning skapas som så väl som möjligt

tillgodoser dessa behov utan att en omfattande administrativ process

tillskapas vid prövning av undersökningstillstånd. Det bör kunna ske

genom administrativa förfaranden som säkerställer att både kommuner,

länsstyrelser och andra berörda får kännedom om planerade undersök- ■

ningsarbelen och alt innehavare av undérsökningsrälligheter får känne

dom om kommunens planering och särskilt skyddsvärda områden. I viss

utsträckning finns sådana rutiner redan i dag. Som redan har framgått '

gäller annan lagstiftning som naturvårdslagen och kulturminneslagen för

undersökningsarbete. Det är givetvis ångeläget att, i den mån del inom ett

undersökningsområde finns delar som är särskilt'skyddsvärda, detta slår

klart för undersökaren så tidigt som möjligt. Jag avser därför atl senare :

återkomma till regeringen med förslag om att bergmästaren skall sända

Underrättelse om meddelade undersökningstillslånd till länsstyrelsen och 59

s. 60 Kontrollera mot PDF

till berörd kommun.
Därigenom kan på ett tidigt stadium kontakt etable- Prop. 1988/89:92 ras
mellan en prospektör och berörda samhällsorgan, som därmed kan inleda
diskussioner om hur prospekleringen lämpligen bör samordnas med den
samhälleliga planeringen.

Jag
anser således i likhet med kommittén att någon NRL-prövning inte bör ske i
samband med undersökningstillstånd. Däremot bedömer jag en sådan vara
ofrånkomlig vid prövning av bearbetningskoncession. Som framgått av det
tidigare har också riksdagen utgått från att en ny minerallagstiftning skall
anknytas till NRL. En NRL-prövning på detta stadium kan ske på ett ordentligt
faktaunderlag. Man känner till omfattningen och arten av de planerade arbetena
och kan bedöma deras inverkan på motstående intressen. Prövningen kommer inte
att fördröja handläggningen av ett koncessionsärende nämnvärt, eftersom
beslutsunderlaget för prövningen till stor del ändå kommer att behövas. Till
beslutsordningen återkommer jag senare.

Jag
kommer slutligen in på frågan om den intresseavvägning enligt NRL som görs i
ett koncessionsärende skall vara formellt bindande vid senare prövning enligt
annan lagstiftning. Mineralutvinning skall, som har framgått av det tidigare,
liksom hittills prövas även enligt annan lagstiftning, vilken normalt också är
anknuten lill NRL. Sålunda skall hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL
tillämpas vid prövning enligt bl.a. miljöskyddslagen, vattenlagen och
naturvärdslagen. Vid prövning enligt miljöskyddslagen och vattenlagen gäller
att om regeringen har prövat tillåtlighetsfrågorna enligt 4 kap. NRL, skall
någon ny prövning av denna inte ske. Regeringens prövning enligt 4 kap. NRL
blir alltså formellt bindande i detta avseende. Enligt 4 kap. NRL skall
regeringen pröva tillåtligheten av mineralutvinning i s.k.obrutna fjällområden
och kan också besluta alt sådan prövning skall ske i andra fall. Kommittén har
föreslagit att, om regeringen har tagit ställning till tillållighelsfrågan
enligt 4 kap. NRL, någon ny NRL-prövning inte skall göras i ärendet om bearbetningskoncession.
Jag delar denna uppfattning. I sådana fall torde regelmässigt
koncessionsärendet komma att avgöras av regeringen enligt 8 kap. 2 § och det
bör ofta vara lämpligt att samordna dessa ärenden med hänsyn till att
beslutsunderlaget till stor del kommer att vara detsamma.

Prövning
av mineralutvinning enligt vattenlagen och miljöskyddslagen sker således för
närvarande med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL. Vad gäller tillämpningen av NRL
bör erinras om att mineralintresset där är helt jämförbart med andra intressen.
Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material åtnjuter
särskilt skydd enligt 2 kap. 7 § NRL. Någon formell samordning mellan
hittillsvarande gmvlagstiftning och andra lagar som berörs vid mineralutvinning
har inte skett, vilket betyder alt tillåtlighetsfrågan har kunnat prövas
förutsättningslöst både före dessa lagars anknytning till NRL och därefter.

Kommittén
har föreslagit alt ändringar görs i vattenlagen och miljöskyddslagen med den
innebörden att den NRL-prövning som görs i ärendet om bearbetningskoncession
blir formellt bindande vid den senare prövningen.

Från
bland andra naturvårdsverket har invändningar rests mot att låta 60

s. 61 Kontrollera mot PDF

en minerallagskoncession
bli formellt bindande på det sätt som utredning- Prop. 1988/89:92 en har
föreslagit.

När
man bedömer denna fråga måste man ha i tankarna de ekonomiska förhållanden för
mineralindustrin som jag redan tidigare varit inne på.
Prospekteringsverksamheten är en i tiden utdragen process, som kan pågå i flera
decennier från den första prospekteringsåtgärden lill dess gruvan öppnas.
Arbetet kräver avsevärda investeringar och det ekonomiska utfallet är alllid
osäkert. Endast cirka en procent av prospekteringsinsalserna leder till
bearbetning, vilket innebär atl intäkterna från en fyndighet skall läcka inte
bara kostnaderna för prospektering av fyndigheten utan också kostnaderna för
all prospektering som inte leder fram till bearbetning. Med hänsyn lill de
förhållanden som sålunda gäller inom mineralbranschen är det av största vikt
alt en prospektör får så säkra garantier som möjligt för att han får bearbeta
de fyndigheter han påträffar.

Den
reglering som fanns före naturresurslagens införande gav i praktiken
prospektören tämligen omfattande garantier för att han skulle få utnyttja de
rättigheter han fått enligt minerallagstiftningen. Genom ut-målsläggning eller
koncession avgjordes markanvändningsfrågan utan någon möjlighet att ompröva
denna. Någon formell samordning med annan lagstiftning fanns inte. Visserligen
krävdes tillstånd enligt miljöskyddslagen och, i många fall, enligt
vattenlagen. Den prövningen gällde dock i praktiken inte markanvändningen utan
hur bearbetning skulle bedrivas under skäligt hänsynstagande till miljön. Det
gällde att fastställa de närmare villkoren för verksamhetens bedrivande. Dessa
villkor kunde visserligen bli betungande men det fanns alltid möjlighet för
gruvinnehavaren att genom egna åtgärder påverka verksamheten så att den blev
lönsam inom ramen för de uppställda villkoren.

Som
framgått av del tidigare skall miljöskyddslagen och annan lagstiftning
tillämpas på mineralutvinning på i princip samma sätt som tidigare. Numera är
emellertid sådan lagstiftning regelmässigt anknuten till NRL så att vid
tillståndsprövningen 2 och 3 kap. NRL skall tillämpas. Det betyder atl den
grundläggande markanvändningsprövningen skall tas upp i sådana ärenden. Frågan
blir då hur denna aspekt skall samordnas med den NRL-prövning som redan gjorts
enligt minerallagstiftningen.

Sedan
naturresurslagen nu har införts måste självfallet mineralin

dustrins verksamhet prövas utifrån de förutsättningar som anges i den

lagen. Sett ur den enskilde prospektörens synvinkel innebär dock delta atl

han inte längre har samma garantier som tidigare för att han får bearbeta

en påträffad fyndighet. Han kan inte heller genom egna åtgärder påverka

utgången av den intresseavvägning som skall ske. Vid den NRL-prövning

som görs i ärendet om bearbetningskoncession har prospektören i normal

fallet inte lagt ner alltför stora kostnader inom undersökningsområdet,

varför den föriusl som uppslår vid ell eventuellt avslag trots allt bör kunna

accepteras. Om en meddelad koncession inte blir bindande i markanvänd

ningsfrågan och en osäkerhet kvarstår huruvida fyndigheten får bearbetas

eller ej, ökar skadeverkningarna för den enskilde prospektören. De ekono

miska skadorna vid ell avslag på ett senare stadium blir av betydligt större

omfattning. Även efter koncessionsbeslutet fortsätter undersökningsarbe- 61

s. 62 Kontrollera mot PDF

ten
och del kan ta lång tid innan mineralutvinning påbörjas och behövliga Prop.
1988/89:92 tillstånd enligt annan lagstiftning söks. Den ekonomiska planeringen
försvåras om man hela tiden måste räkna med att gjorda investeringar plötsligt
kan gå lill spillo genom ett avslag. En rationell gruvdrift kräver ett visst
mått av malmreserver i form av obearbetade fyndigheter. Dessa reserver kan inte
betecknas som säkra om koncessionerna för dessa fyndigheter inte är bindande.
Jag anser därför att det skulle påverka mineralindustrin negativt i en
omfattning som inte är acceptabel om ytterligare en prövning av
markanvändningen för del avsedda ändamålet måste göras utöver den som görs i
koncessionsärendet. Jag föreslår därför att någon ytterligare intresseavvägning
enligt naturresurslagen utöver den som görs i ärendet om bearbetningskoncession
inte skall göras vid en efterföljande prövning av verksamheten enligt annan
lagstiftning. Detta innebär alltså att då en tillämnad mineralbearbelning skall
prövas enligt efterkommande lagstiftning, främst miljöskyddslagen, detta skall
ske utan att man ånyo gör en intresseavvägning enligt nalurresurslagen. Den
avvägning som gjordes i koncessionsärendet skall alltså gälla alltjämt. I
övrigt skall en fullständig prövning ske enligt all efterkommande lagstiftning.
Jag vill i det sammanhanget ånyo betona vikten av att all mineralbearbetning
sker med beaktande av alla de krav som samhället har ställt upp lill skydd för
miljön och naturvården.

Den
bestämmelse jag nu har föreslagit innebär alt den beslutade markanvändningen
inte får omprövas sedan bearbetningskoneession har meddelats. Delta bör dock
inte gälla om koncessionstiden går ut utan atl bearbetning har kommit till
stånd. Vid förlängning av en sådan koncession bör alltså en förnyad NRL-prövning
göras. Det är inte rimligt att hänsynen till koncessionshavaren får innebära
att beslutet om markanvändningen ligger fast utan möjlighet till omprövning
under obegränsad tid. Jag föreslår därför att beslutet om markanvändning blir
bindande bara under koncessionens giltighetstid. Någon omprövning bör dock inte
ske när koncessionen förlängs utan särskild ansökan under pågående bearbetning
eller efler särskild ansökan då koncessionshavaren har påbörjat bearbetning,
tillredningsarbele eller undersökning av större omfattning.

Mitt
förslag innebär alltså all, så länge utvinning inte har påbörjats eller
förberetts på visst sätt, en förnyad prövning enligt naturresurslagen görs
varje gång koncessionshavaren ansöker om förlängning av koncessionstiden. Om
en verksamhet skulle ge upphov till så betydande olägenheter att en ändring av
villkoren krävs, bör NRL tillämpas också vid denna prövning.

Jag
lar i avsnitt 2.4 i ett sammanhang upp frågor som gäller samordningen med
annan lagstiftning och mina förslag lill ändringar i denna. Som närmare
utvecklas där föreslår jag till skillnad från utredningen att en erhållen
bearbetningskoneession inte skall innebära att kravet pä läkltill-stånd från
länsstyrelsen enligt 18 § naturvårdslagen skall bortfalla.

Dessutom
bör ell beslut av regeringen om lillållighetsprövning enligt 4

kap. NRL vara bindande i koncessionsärendet på samma sätt som ett

sådant beslut blir bindande i andra sammanhang. Jag återkommer senare

till samordningsfrågorna i de fall tillstånd till gruvverksamhet behövs 62

enligt viss annan
lagstiftning. I övrigt överensstämmer mitt förslag i huvudsak med gällande
minerallag. En bearbetningskoncession kan således förenas med villkor lill
skydd för allmänna intressen och enskild rätt. Av naturliga skäl måste sådana
villkor i allmänhet bli tämligen översiktliga. De s. k. hindersbestämmelserna
överförs i stort sett oförändrade från gällande rätt.

Många faktorer skall vägas
in i bedömningen i ett ärende om bearbetningskoncession. För att
prövningsmyndighelen skall kunna göra denna bedömning krävs att sökanden
presenterar ett tämligen omfattande beslutsunderlag. Jag avser därför att
återkomma till regeringen med förslag till regler om uppgifter som skall ingå i
en koncessionsansökan.

Prop. 1988/89:92

s. 63 Kontrollera mot PDF

2.3.5
Beslutsmyndigheter

Mitt
förslag: Ärenden om undersökningstillstånd, bearbetningskoncession och
markanvisning inkl. ersättningsfrågor prövas av bergmästaren.

I
ärenden om bearbetningskoneession skall bergmästaren samräda med länsstyrelsen
i fråga om tillämpningen av NRL.

Ärenden
om bearbetningskoncession skall — efter beredning av bergmästaren — avgöras av
regeringen, om ärendet är särskilt betydelsefullt från allmän synpunkt, om
ärendet gäller återkallelse av tillstånd eller koncession utan att innehavaren
har åsidosatt sina skyldigheter eller om bergmästaren och länsstyrelsen är
oeniga i markanvändningsfrågan.

Bergmästaren
prövar om verksamhet kan tillålas inom områden med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (PBL).

Frågor
om dispens från hinder mot undersökning och bearbetning skall prövas av
bergmästaren och länsstyrelsen i de fall som i dag prövas av länsstyrelsen
resp. regeringen.

Bergmästaren får
anlita sakkunniga vid prövning av tillsländsfrå-gor.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De
flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.
5*0L'avstyrker dock.

Skälen för mitt förslag:
Då nu minerallagstiftningen samlas i en lag bör ett så enkelt och enhetligt
system som möjligt skapas för tillståndsgivningen. Det är också viktigt all
beakta strävandena inom den offentliga sektorn alt i högre grad decentralisera
myndighetsutövning. Liksom de allra flesta remissinstanserna delar jag
utredningens uppfattning att flertalet tillståndsärenden bör prövas av
bergmästaren. De centrala besluten inom den nya minerallagsliftningen blir
undersökningstillstånd, bearbetningskoncession och markanvisning. De frågor
som skall bedömas i ett ärende om undersökningstillslånd är bergmästaren
uppenbarligen lämpad att hantera. Koncessionsprövning innefattar
ställningslagande till fyra faktorer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

malmbevisningen, sökandens
lämplighet, lämplig arrondering samt för- Prop. 1988/89:92 hållandet till
motstående intressen. De tre första frågorna är bergsstaten väl lämpad all
bedöma. Den fjärde frågan däremot, avvägningen enligt NRL gentemot motstående
intressen, ligger utanför bergsstatens normala kompetens och uppgifter. Inom
bergsstaten kan visserligen göras en bedömning av mineralintressels tyngd i
sig i det enskilda fallet, men myndigheten har inte kompetens atl göra en
samlad intresseavvägning, som ytterst har politisk karaktär. Det problemet bör,
som utredningen föreslår, lösas genom att bergsstalen samråder i denna fräga
med länsstyrelsen, som bör svara för sådana övergripande bedömningar.
Länsstyrelsens bedömning i markanvändningsfrågan bör givetvis i normalfallet
vara bestämmande för bergmästarens beslut. En möjlighet bör dock finnas för
bergmästaren att hänskjuta ett koncessionsärende, där han och länsstyrelsen
har olika uppfattning i markanvändningsfrägan, till regeringens prövning.

Lantbruksstyrelsen
har föreslagit att den, efter mönster från vattenlagen, ges rätt alt förordna
om utredning angående ett tillämnat mineralföretags skadeverkningar på
rennäringen och jordbruket. Som jag nyss nämnde skall länsstyrelsen göra den
övergripande bedömningen enligt nalurresurslagen. Därvid kommer länsstyrelsen
naturligtvis att från berörda myndigheter inhämta de uppgifter som behövs för
all bedöma den inverkan mineralföretaget kan fä på andra intressen som skall
beaktas enligt nalurresurslagen, däribland jordbruket och rennäringen.
Visserligen kan ett tillämnat mineralförelag få avsevärd inverkan på motstående
intressen men jag anser inte att svårigheterna att bedöma denna inverkan är
lika stora som vid ett större valtenförelag. Jag anser därför inte alt det
behövs någon generell möjlighet all föranstalta om utredningar utöver den utredning
som länsstyrelsen har att göra i ett koncessionsärende. I lagen (1988:950) om
kulturminnen m. m. som trädde i kraft den 1 januari 1989 finns emellertid en
bestämmelse (2 kap. 11 §) om att länsstyrelsen får besluta om en särskild
utredning för att ta reda pä om en fast fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag.
Utredningen skall bekostas av företagaren om exploateringen innebär att ett
större markområde tas i anspråk. Syftet med utredningen är atl utröna
förekomsten av fasta fornlämningar, som kommer att beröras av det tillämnade
arbelsföretaget. Utredningen kommer därmed att ingå i beslutsunderlaget i ett
eventuellt ärende om tillstånd till intrång i fornlämningen. Som jag har
redogjort för skall i ett koncessionsärende mineralintresset vägas mot de
övriga intressen som anges i NRL, däribland kulturminnesvården. Denna avvägning
kan inte göras på ett korrekt sätt om man inte känner till den närmare
förekomsten av fasta fornlämningar. Jag föreslår därför att länsstyrelsen redan
i koncessionsärendet får besluta om en sådan utredning som anges i 2 kap. 11 §
kulturminneslagen.

Undantagsvis
kan ärenden om bearbetningskoncession innehålla be

dömningar av politisk vikt eller annars ha särskild betydelse från allmän

synpunkt. Jag tänker dä bl.a. på ansökningar som rör mineral som är

viktiga från försvars- eller utrikespolitisk synpunkt eller av annat skäl är

särskilt betydelsefulla. Sådana ärenden bör efter beredning av bergmästa

ren avgöras av regeringen. En särskild ärendelyp som alllid bör avgöras av 64

s. 65 Kontrollera mot PDF

regeringen är när frågan
uppkommer att återkalla en koncession eller ett Prop. 1988/89:92 tillstånd
utan all innehavaren har åsidosatt sina skyldigheter.

Markanvisning
bör av naturliga skäl liksom hittills ankomma pä bergsstaten. Vid
markanvisningen prövas även frågor om ersättning till markägare och andra
sakägare. Erfarenheten visar att den övervägande delen av dessa frågor görs upp
i godo mellan de berörda parterna före markanvisningen. De ärenden som
kvarstår till förrättningen är i de allra flesta fall okomplicerade och rör
låga belopp. Även dessa bör därför lämpligen avgöras av bergmästaren i första
instans.

Planverket
har föreslagit all inte bara bergmästaren utan också kommunen ges rätt atl
hänskjuta ett koncessionsärende till regeringens prövning. Jag kommer längre
fram att förorda atl kommunen får rätt alt överklaga en meddelad koncession,
varigenom planverkels krav får anses vara tillgodosett.

I
regeringens proposition (prop. 1985/86:90) om följdlagstiftning lill den nya
plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning
med naturresurser m.m.anförde föredragande statsrådet (s. 92 f.) att beslut
enligt olika speciallagar bör stå i överensstämmelse med gällande detaljplan
och områdesbestämmelser. Dock borde det finnas möjlighet att göra smärre
avvikelser från planerna om avvikelsen är förenlig med planens syfte. Sådana
avvikelser borde beslutas av tillståndsmyndigheten. Detta innebär för
minerallagstiftningens del att beslutsmyndigheten, dvs. bergsstalen, bör pröva
frågan om viss verksamhet kan tillåtas inom område med detaljplan eller
områdesbestämmelser.

Den
nuvarande minerallagsliftningen innehåller regler om att undersökning och
bearbetning inte utan tillstånd får äga rum inom vissa särskilt skyddade
områden. Tillstånd meddelas i vissa fall av regeringen och i vissa fall av
länsstyrelsen. I enlighet med utredningens förslag föreslår jag att
tillståndsgivningen flyttas ner till länsstyrelsen resp. bergsstaten.

Mitt
förslag innebär att bergsstaten blir den centrala tillståndsmyndigheten enligt
minerallagen. Situationer kan då uppstå där bergsstaten inte fullt ut har den
sakkunskap som erfordras vid prövningen av ett ärende. Bergsstaten bör därför
ha räll att vid behov anlita sakkunniga.

5 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

2,3.6 Överklagande

Prop.1988/89:92

s. 66 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Bergmästarens beslut om meddelande av bearbetningskoncession får
överklagas hos regeringen.

Bergmästarens
beslut i ärenden om markanvisning fär överklagas hos fastighetsdomstolen.

Övriga
beslut av bergmästaren får överklagas hos kammarrätten om de rör rättsliga
frågor och hos SGU om de rör lämplighetsfrägor. SGU:s beslut i sädana ärenden
fär inte överklagas.

Bergmästarens
beslut om dispens från hindersbestämmelserna får överklagas hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden får inte överklagas. Länsstyrelsens
dispensbeslut får överklagas hos regeringen.

Kommunen får
överklaga beslut om bearbetningskoneession samt beslut i övrigt som rör områden
med detaljplan eller områdesbestämmelser.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i fräga om beslut om återkallelse
av koncession samt kommunernas besvärsrätt.

Remissinstanserna:
Några remissinstanser har invändningar mot delar av förslaget. SGU anser alt
frågor om överklagande skall, i likhet med vad som för närvarande gäller,
handläggas av SGU.

Planverket
och Kommunförbundet framhåller att kommunema bör ges möjlighet att överklaga
alla typer av beslut enligt den föreslagna nya lagen i fall då besluten avser
lämplighetsbedömningen beträffande användningen av mark och vatten.

Naturvårdsverket
saml kammarrätterna i Sundsvall och Jönköping har uppfattningen alt
naturvårdsverket bör ges rätt alt överklaga bergmästarens beslut i ärenden om
undersökningstillstånd och bearbetningskoneession. Naturvårdsverket anser vidare
att även beslut om undersökningstillstånd skall kunna överklagas till
regeringen.

Skälen
för mitt förslag: På förslag av regeringen antog riksdagen 1984 riktlinjer för
regler om rätt alt överklaga ärenden till regeringen (prop. 1983/84:120, KU 23,
rskr. 250). Riktlinjerna innebär i korthet följande.

Ärenden
där rättsfrågan är huvudsak skall överklagas till domstol medan ärenden där
lämplighelsavgöranden är dominerande skall överklagas i administrativ ordning.
För dessa senare ärenden anges olika besvärsvägar. Regeringen skall vara
slutinstans endast i de ärenden där det är önskvärt med en politisk styrning av
praxis. Oavsett vilken besvärsväg man väljer bör i normalfallet ett ärende
kunna prövas i högst två instanser.

Nuvarande
inslansordning enligt minerallagsliftningen är mycket svåröverskådlig med en
mångfald omprövningsvägar. All förenkla reglerna för överklagande är därför en
angelägen uppgift. Jag anser att kommitténs förslag, som genomsyras av de
inledningsvis nämnda riktlinjerna, med några undantag bör genomföras. Mitt
förslag innebär i huvudsak följande.

Huvuddelen
av ärendena kommer att prövas av bergmästaren. De ärenden där politiska
överväganden kan komma att inverka på besluten är

s. 67 Kontrollera mot PDF

framför allt ärenden om
bearbetningskoneession. I dessa ärenden skall, Prop. 1988/89:92 som framgått av
det tidigare, ske en avvägning mellan olika intressen enligt NRL. Bergmästaren
måste i dessa ärenden samråda med länsstyrelsen i frågan om avvägning enligt
NRL. Länsstyrelsen bör självfallet i sin tur inhämta synpunkter från kommunen
vad avser det aktuella företagets inverkan på den kommunala planeringen och
kommunens bedömningar av markanvändningsfrågan med utgångspunkt från PBL och
NRL. Om bergmästaren och länsstyrelsen har olika uppfattning i frågan om NRL:s
tillämpning skall ärendet hänskjutas till regeringens prövning. Även om
hänskjutande inte har skett, kan NRL-prövningen bli aktuell efter ett
överklagande. Ärenden om bearbetningskoncession bör därför få överklagas till
regeringen. Till skillnad från utredningen anser jag dock att bergmästarens
beslut om återkallelse av bearbetningskoncession bör få överklagas till
domstol med hänsyn till frågans betydelse för koncessionshavarens möjlighet
att utöva sin näringsverksamhet. Jag vill i det sammanhanget erinra om att
ärenden om återkallelse, som inte föranleds av missköt-samhet hos
koncessionshavaren av bergmästaren skall hänskjutas lill regeringens prövning.
En sådan fräga har den karaktären att den bör avgöras av regeringen.

Övriga
typer av ärenden som bergmästaren prövar är inte av den art att de bör
överklagas till regeringen. För dessa ärenden föreslår jag olika
instansordningar. Som framgått av det tidigare skall ersättningsfrågor liksom
hittills prövas vid markanvisningen. Ersättningsfrågor överklagas redan i dag
till fastighetsdomstol och denna ordning bör bibehållas. För atl i någon mån
förenkla instansordningen föreslår jag att alla beslut som meddelas vid
markanvisningsförrättningen skall överklagas på samma sätt. Jag föreslår därför
att beslut om markanvisning skall överklagas vid fastighetsdomstol. Visserligen
har fastighetsdomstolen normalt inte den kompetens som krävs för att pröva
beslut om markanvisning så vitt avser tekniska frågor, men detta kan avhjälpas
genom att domstolen inhämtar yttrande från SGU.

Andra
beslut av bergmästaren som huvudsakligen består av rättsliga bedömningar bör
överklagas till kammarrätten. Besluten i övrigt, dvs. sådana som huvudsakligen
beslår av lämplighetsavgöranden bör överklagas till den centrala förvaltningsmyndigheten
på detta område, dvs. SGU. 1 enlighet med de riktlinjer för vilka jag nyss
redogjorde bör SGU:s beslut inte få överklagas.

Jag
har tidigare föreslagit all frågor om dispens från de s.k. hindersbestämmelserna,
som i dag prövas av regeringen resp. länsstyrelsen, i fortsättningen skall
prövas av länsstyrelsen resp. bergmästaren. Dessa beslut bör i fortsättningen
lämpligen överklagas till regeringen resp. länsstyrelsen. Därvid bör
länsstyrelsen vara slutinstans i frågor som överklagats dit från bergmästaren.

En
fråga som kommittén tar upp och som vissa remissinstanser har synpunkter på
gäller om, vid sidan av den vanliga besvärsrätten enligt förvaltningslagen,
kommuner eller vissa myndigheter bör ges rätt att överklaga beslut enligt den
nya lagen. Enligt nuvarande minerallagsstiftning

s. 68 Kontrollera mot PDF

finns ingen sådan rätt.
Frågan gäller framför allt rätten alt överklaga beslut Prop. 1988/89:92 om
rätt till undersökning eller bearbetning.

Vad
gäller undersökningstillstånd vill jag hänvisa till mina överväganden i
avsnitt 2.3.4. Som framgår därav förutsätts förfarandet i ärenden om
undersökningstillslånd i huvudsak motsvara förfarandet i inmutningsärenden,
vilket betyder att ingen egentlig prövning i förhållande till motstående
intressen skall göras. Mot den bakgrunden blir frågan om rätten att överklaga
för särskilda intressenter inte aktuell.

Frågan
om rätten att överklaga beslut om bearbetningskoneession bör däremot övervägas
noggrant. Kommittén har efter överväganden (SOU 1986:53 s. 194 f.) stannat för
att inte ge kommuner eller naturvärdsverket en särskild rätt att överklaga. Mot
bakgrund av hur sådana beslut skall fattas delar jag, utom i ett avseende,
kommitténs uppfattning i frågan. Koncessionsärenden enligt nuvarande minerallag
avgörs efter ett brett remissförfarande, där företrädare för olika intressen
får komma till tals. Ett motsvarande förfarande avses förekomma i ärenden om
bearbetningskoncession enligt den nya lagen. Bergmästarens beslut grundar sig
på bedömningen av fyra faktorer, nämligen malmbevisningen, sökandens
lämplighet, arrondering m. m. samt NRL-prövningen. Det är framför allt
bedömningen i markanvändningsfrågan som skulle kunna föranleda rätt för
särskilda intressen att påkalla .överprövning.

Som
framgår av avsnitt 2.3.5 är NRL-prövningen i praktiken överlämnad lill
länsstyrelsen. Om länsstyrelsen avstyrker mineralutvinning, blir ansökningen
normall avslagen av bergmästaren. Denne har dock, som framgått av det tidigare,
rätt att hänskjuta ärendet till regeringens prövning. Ett avslagsbeslut av
bergmästaren kan av sökanden överklagas till regeringen. Något behov av atl ge
något annal organ räll atl överklaga ett sådant beslut anser jag inte finnas.

Om
å andra sidan länsstyrelsen tillstyrker mineralutvinning, skall berg

mästaren bevilja koncession, om övriga förutsättningar är uppfyllda. När

koncession är särskilt betydelsefull från allmän synpunkt, skall dock frågan

hänskjutas till regeringen. Länsstyrelsens ställningstagande är grundat på

en inlresseawägning mellan mineralinlresset och motstående intressen,

däribland del bevarandeintresse som företräds av naturvårdsverket. Kom

munens uppfattning kommer uppenbarligen atl ha stor betydelse. Skulle i

undanlagsfall mycket stora motsättningar mellan olika intressen finnas

som inte har kunnat lösas, bör ärendet anses ha sådan särskild betydelse

från allmän synpunkt att bergmästaren skall hänskjuta ärendet till rege

ringen. Någon särskild rätt lill överklagande behövs därför normalt inte

för sådana beslut. Jag är dock beredd att, med hänsyn lill att det inte kan

uteslutas atl ett av bergmästaren meddelat beslut om bearbetningskonces

sion inte lill fullo tillgodoser kommunens behov av integrering av verk- .

samheten i den kommunala planeringen, ge kommunen en generell rätt alt

överklaga bergmästarens beslut om meddelande av bearbetningskonees

sion.

Som
kommittén har föreslagit bör kommuner ha besvärsrätt, om bergmästaren genom
dispens från hindersbeslämmelserna medgivit att under-

sökning
eller bearbetning får ske inom områden med detaljplan eller
områdesbestämmelser.

Jag
vill slutligen beröra frågan om minerallagens förenlighet med europakonventionen
om de mänskliga rättigheterna. Ell beslut om bearbetningskoncession med
efterföljande markanvisning inskränker givetvis fastighetsägarens rådighet
över sin mark. Della innebär att konventionens krav på tillgång t ill
domstolsprövning gör sig gällande (jfr prop. 1987/88:69). De frågor som för
fastighetsägaren kommer att ha den största betydelsen är de som prövas vid
markanvisningsförrättningen. Där bestäms vilka fysiska ingrepp som
koncessionshavaren får göra på fastigheten och där bestäms, framför allt, den
ersättning som fastighetsägaren skall få till följd av intrånget. Som jag
redan har föreslagit skall beslut som meddelas vid markanvisningsförrättningen
kunna överklagas till fastighetsdomstolen och därigenom är kravet på räll till
domstolsprövning i dessa frågor uppfyllt. Fastighetsägaren bör dock även ha
möjlighet att fä en meddelad koncession prövad i domstol eftersom del är i det
ärendet det avgörs om bearbetning över huvud taget skall få äga rum. Man skulle
då kunna tänka sig att låta bergmästaren pröva alla koncessionsärenden med
fullföljdsrätt till kammarrätten. Ärenden om bearbetningskoncession kommer
emellertid helt att domineras av lämplighetsavgöranden och innebära en
avvägning mellan olika intressen, varvid en politisk styrning av praxis är
önskvärd. Regeringen bör därför ingå i instanskedjan.

Om regeringen meddelar en
koncession kan fastighetsägaren numera genom rällsprövning i regeringsrätten få
prövat om beslutet strider mot någon rättsregel. Bestämmelser om detta finns i
lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Genom denna
möjlighet anser jag atl europakonventionens krav på rätt till domstolsprövning
av beslut, som rör en persons civila rättigheter är uppfyllt även i
koncessionsärenden.

Prop. 1988/89:92

2.3.7
Redovisning av undersökningsarbete

Mitt förslag: Den
som innehaft ett undersökningstillstånd och inte fått bearbetningskoncession
skall lämna en skriftlig redogörelse för del utförda undersökningsarbetet.
Redogörelsen skall lämnas inom en månad från det tillståndet upphörde att
gälla. Skyldigheten gäller endast för den som yrkesmässigt bedriver
undersökningsarbete.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker

förslaget. Bland andra LO
och TCO föreslår alt redovisningsskyldigheten skall avse även
undersökningsresultaten. Statskontoret avstyrker helt förslaget.

Skälen för mitt förslag:
En fråga som länge uppmärksammats gäller lämpligheten av atl ålägga dem som
utfört undersökningsarbete utan att detta lett till bearbetningsrättigheter att
ställa undersökningsresultat och

undersökningsmaterial till
allmänt förfogande i syfte att främja prospekte- Prop. 1988/89:92 ring. I
minerallagskommilténs uppdrag ingick atl överväga denna fräga.

Efter
ingående överväganden (SOU 1986:53 s. 153 fi) stannade kommittén för att
nackdelarna, dvs. kostnaderna för förelagen och staten med all införa en
skyldighet att utge undersökningsresultat, med god marginal överväger den
begränsade fördel en sådan skyldighet skulle innebära. Däremot kunde en mer
begränsad rapporteringsskyldighet vara motiverad. En sådan skulle göra det möjligt
för prospektörer att på ett enkelt sätt ta reda på om undersökningar inom ett
område tidigare hade utförts och i sä fall av vem samt när och pä vad sätt det
hade skett. Den nye prospektören kunde då ta kontakt med det aktuella företaget
och på vanligt sätt förhandla om överiåtelse av resultaten, vilka utgör
affärshemligheter. Det förekommer för närvarande ett väl utvecklat samarbete
mellan olika prospektörer om utbyte av undersökningsresultat.

För
egen del har jag funnit de av kommittén anförda skälen övertygande och mitt
förslag överensstämmer med kommitténs.

Jag
anser således i likhet med kommittén att del bör införas rapporteringsskyldighet
innefattande en redogörelse för utförda undersökningsarbeten. Av redogörelsen
bör framgå var arbetena har utförts och vilken typ av arbeten som har utförts.
Till redogörelsen bör fogas en karta över det undersökta området. En
rapporteringsskyldighet av den art jag nu angett reser inte de invändningar jag
tidigare redogjort för. Då det kan vara av värde för olika prospektörer att få
kännedom om huruvida undersökningsarbete har utförts inom ett visst område
föreslår jag att en sådan rapporteringsskyldighet införs. Denna skyldighet bör
endast omfatta den som yrkesmässigt bedriver prospektering. Amatörprospektörer
skulle alltför myckel betungas av en sådan skyldighet. Uppgifterna bör
lämpligen tas emot av bergsstaten.

2.3.8
övergångsbestämmelser

Prop. 1988/89:92

s. 71 Kontrollera mot PDF

Mitt
förslag: Den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre rättigheter skall
fortsätta att gälla under sin återstående giltighetstid.

Bestämmelserna
om undersökningstillständ tillämpas på äldre rättigheter lill undersökning och
bestämmelserna om bearbetningskoncession på äldre rättigheter till
bearbetning, i båda fallen med vissa undantag enligt följande.

Förlängning
av inmutningens giltighetstid, överlåtelse av inmutning och karenstid för
inmutning behandlas enligt äldre bestämmelser.

Utmål
får inte förlängas enligt äldre bestämmelser utan utmålshavaren får söka
bearbetningskoncession. Ansökningen prövas dock enligt de principer som gäller
för förlängning av koncession enligt den nya lagen.

Försvarsavgiften
behålls för utmål så länge dessa består.

Koncessioner
enligt gamla minerallagen får inte förlängas utan koncessionshavaren får ansöka
om tillstånd eller koncession enligt den nya lagen.

Verksamhet
som bedrivs med stöd av markägarens tillstånd och läkltillstånd enligt 18 §
naturvärdslagen får fortsätta utan bearbetningskoncession under en
övergångstid.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Har inte berört frågan särskilt.

Skälen
för mitt förslag: Då den nya minerallagen träder i kraft kommer det att finnas
en rad rättigheter enligt äldre minerallagstiftning. Det gäller inmutningar och
utmål enligt gmvlagen, undersöknings- och bearbetningskoncessioner enligt
nuvarande minerallag samt täkttillstånd enligt naturvårdslagen. 1974 års
minerallagsstiftning innebar atl även äldre gmvrättigheter begränsades i tiden
till ljugofem år från ikraftträdandet av gruvlagen resp. minerallagen. Det
betyder att tidigare tidsobegränsade rättigheter löper ut senast vid utgången
av år 1999. 1 de särskilda fall, där äldre rättigheter följer fyndighetens
utsträckning, regleras förhållandena genom övergångsbestämmelser.

Frågan om områdets
storlek, som har samband med lillståndshavarens förmåga och resurser, har i
vissa aspekter tagits upp i den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen
under 2 kap. 1 §. Sökanden skall få de gamla tillstånden och koncessionerna bör
därför bestå oförändrade. Den nya lagens bestämmelser bör däremot tillämpas
främst vad gäller förfarandet, dvs. bestämmelser om hur verksamheten skall
bedrivas, pröv-ningsmyndighel, tillsyn, m. m.

Inmutningar

Den
nya minerallagens bestämmelser om förlängning av undersökningstillståndets
giltighetstid och om överlåtelse och karenslid är något mer

s. 72 Kontrollera mot PDF

ingripande för inmutaren
än nuvarande bestämmelser. Jag föreslår därför Prop. 1988/89:92 att de
gamla bestämmelserna i dessa hänseenden gäller tills inmutningen upphör att
gälla eller inmutaren söker bearbetningskoneession.

Utmål

De
gamla utmålen bör beslå oförändrade enligt gmvlagen. När utmålets giltighetstid
löper ut måste utmålshavaren givetvis ha möjlighet att ansöka om förlängning av
utmålel. Att låta detta ske enligt gruvlagens bestämmelser skulle dock leda
till att de allra flesta utmålen inte inom överskådlig framtid skulle föras in
under den nya lagens bestämmelser, vilket inte vore rimligt.
Övergångsbestämmelserna i denna del bör därför utformas méd beaktande av dels
en strävan att föra in de gamla utmålen under den nya lagens bestämmelser, dels
utmålshavarens berättigade intresse att inte behöva inskränka eller upphöra med
en pågående verksamhet. Jag gör i denna del följande bedömning.

Om
en utmålshavare önskar fortsätta verksamheten när utmålets giltighetstid löper
ut, bör han alltså vara hänvisad till atl söka koncession enligt den nya lagen.
Vid prövningen bör emellertid hänsyn tas till pågående verksamhet. Enligt
gmvlagen har utmålshavaren i vissa fall obligatorisk räll till föriängning av
utmals giltighet. Detta gäller om

1. bearbetning
pågår,

2.
lillredningsarbeten eller andra
förberedelser för bearbetning pågår eller

3.
omfattande undersökningar
pågår.

Utmålshavaren
kan få förhandsbesked humvida ett visst arbete är sådant som avses i punkt 3
och därmed försäkra sig om att han kommer att få förlängning.

Att
vägra utmålshavaren koncession i de fall som sägs i punkt 1 och 2 vore ett
avsevärt ingrepp i hans rätt och bör av detta skäl inte komma i fråga. Alt
ändra förutsättningarna genom villkor i koncessionen skulle också innebära ett
stort ingrepp. I dessa fall bör koncession regelmässigt beviljas på samma sätt
som vid förlängning av en bearbetningskoncession enligt den nya lagen. Det
innebär att prövningen inte innefattar prövning av om fyndigheten kan
ekonomiskt tillgodogöras, lämplighetsprövning eller avvägning gentemot
motstående intressen. Detta står inte i motsättning lill de överväganden som
ligger bakom de nya bestämmelserna. 1 de fall där bearbetning pågår eller
tillredning eller andra förberedelser pågår för drift har förhållandet till mer
betydande motstående intressen prövats i tillslåndsärendet enligt
miljöskyddslagen eller vallenlagen eller annan lagstiftning, enligt vilken
tillstånd för verksamheten krävs. Denna bedömning ersätter motsvarande
prövningsmoment i koncessionsprövningen. Det förhållandet all verksamhet pågår
eller förberedelser därför har påbörjats utesluter behovet av malmbevisning.
Att pröva sökandens lämplighet enligt kriterierna i 4 kap. 1 § första stycket
2 på detta stadium framstår heller inte som meningsfullt.

Delsamma
torde gälla beträffande prövning av om fyndigheten kan

ekonomiskt tillgodogöras samt lämplighetsprövning när arbeten enligt 72

s. 73 Kontrollera mot PDF

punkl
3 pågår. Beträffande förhållandel till motstående intressen får man Prop.
1988/89:92 här — liksom i de fall där någon verksamhet inte pågår — pröva
ansökan på samma sätt som en ny koncession.

Utmålshavare
är i dag skyldiga att erlägga s. k.försvarsavgifl. Denna skyldighet bör
behållas för utmålen så länge dessa beslår. Detta blir av särskild betydelse
för de utmål som har beviljats innan 1974 års gruvlag trädde i kraft. Dessa
utmål innehas ofta av företag, som inte bedriver gruvverksamhet eller av
privatpersoner. Om avgifterna bibehålls kan detta bidra till all förmå dessa
utmålshavare all antingen påbörja bearbetning eller sona utmålen. För aktiva
prospektörer måste dock avgifterna kunna reduceras. Det bör ankomma på
regeringen att meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Koncessioner
enligt gamla minerallagen

I
den gamla minerallagen finns inga bestämmelser om förlängning av koncessioner
Under förarbetena uttalades dock all inget hinder avses möta mot att
förlängning ges (prop. 1974:146 s. 83). I förarbetena talas om en
förutsättningslös prövning av en förlängningsansökan. Där sägs att det är
lämpligt atl det allmänna efter en tids förlopp får möjlighet att pröva om en
koncession bör fortsätta att gälla och i så fall på vilka villkor det skall få
ske. Ansökan om förlängning skall i princip behandlas på samma sätt som ansökan
om ny koncession (nämnda prop. s. 81 f.). Således innefattar inte
koncessionsinnehavet någon rätt till fortsatt koncession efter koncessionstidens
utgång. Det innebär därför ingen rättsförlust att innehavaren av koncession
enligt den gamla minerallagen får söka undersökningstillslånd eller
bearbetningskoneession enligt den nya lagen om verksamheten skall fortsätta. En
annan sak är all prövningen bör ske med beaktande av att förutsättningarna för
pågående verksamhet i princip inte skall ändras.

Täkttillstånd

När
lagen träder i kraft kommer det att finnas ett anlal fall, där bearbet

ning av fyndigheter som skall omfattas av lagen bedrivs enbart med stöd

av läktlillstånd enligt 18 § naturvårdslagen. Enligt de nya bestämmelserna

kommer koncession all krävas. Det är skäligt att verksamheten på dessa

fyndigheter får pågå som förut under det atl ansökan förbereds och konces

sionsärendet prövas. En tidsfrist på ell år från ikraftträdandet är rimlig för

att förbereda och inge ansökan om koncession. Det ligger i linje med de

mineralpolitiska målen att förutsättningarna för pågående verksamhet inte

skall ändras till följd av denna prövning. Därför bör i ett sådant faU

koncession meddelas utan föregående prövning enligt de principer som

har angivits under avsnitt 2.3.3. Att fyndigheten kan ekonomiskt tillgodo

göras och alt sökanden är kompetent framgår ju redan av det faktum att

bearbetning pågår. Vad gäller förhållandet lill motstående intressen be

drivs ju verksamheten med stöd av täkttillstånd enligt naturvårdslagen där

markanvändningsfrågan har prövats. Någon förnyad NRL-prövning behö- 73

s. 74 Kontrollera mot PDF

ver
alltså inte ske. Även frågan om lämplig arrondering får anses avgjord Prop.
1988/89:92 genom det meddelade täkttillståndet.

Mitt
förslag till ny minerallag innebär, som jag har nämnt tidigare, bl.a. alt vissa
speciella kvaliteter av ett antal mineral förs in under den nya
minerallagstiftningen. Om bearbetning av ett sådant mineral pågår då den nya lagen
träder i kraft och man därvid utvinner den speciella kvaliteten krävs det
alltså koncession för att man i fortsättningen skall få bearbeta den speciella
kvaliteten av mineralet. I ett sådant koncessionsärende kan man inte nöja sig
med att konstatera alt bearbetning av mineralet pågår. Prövningsmyndighelen
måste förvissa sig om att just den speciella kvaliteten av mineralet ingår i
fyndigheten. Därför måste sökanden i ell sådant ärende förete malmbevisning
avseende den speciella kvaliteten. Om sådan malmbevisning företes skall
koncession meddelas för den speciella kvaliteten. För mineralet i den
"normala" formen är det varken nödvändigt eller möjligt att få
koncession, varför den "normala" formen bibehåller sin karaktär av
jordägarmineral.

Ett
täkttillstånd är regelmässigt förenat med vissa villkor. Dä tillståndet
omvandlas till en koncession bör utgångspunkten vara att villkoren skall gälla
oförändrade men vissa modifieringar kan bli nödvändiga. Jag återkommer till
den frågan i specialmotiveringen till övergångsbestämmelserna.

Någon
konkurrens om koncessionen får naturligtvis inte förekomma utan den som har
täkttillståndel skall ha företrädesrätt till koncessionen oavsett om han är
markägare eller nyttjanderältshavare.

Ett
anlal nya mineral förs nu in under den nya lagen, vilket innebär att markägaren
kan förlora del ekonomJska värdet av en sådan mineralfyndighet. Om någon annan
beviljas koncession för fyndigheten får markägaren visserligen ersättning för
det intrång på fastigheten som äger rum men han får ingen ersättning för
fyndighetens ekonomiska värde. Detta kan i vissa situationer skada honom
ekonomiskt. Han kan exempelvis ha gjort vissa förberedelser för att påbörja
bearbetning av en fyndighet. Om någon annan får koncession kullkastas därmed markägarens
ekonomiska planering därigenom att han förlorar värdet av fyndigheten. Jag
anser därför att markägaren under en övergångslid bör ha företrädesrätt framför
andra att få koncession för fyndigheter av "nya" mineral om någon
bearbetning av fyndigheten inte pågår.

Om däremot markägaren har
påbörjat bearbetning av fyndigheten sker

ju detta med stöd av läktlillstånd. Han blir då skyddad genom att han får

företrädesrätt lill koncession i enlighet med vad jag nyss nämnde. Där

emot försvagas markägarens ställning om en fyndighet bearbetas av en

nyttjanderältshavare. TiU grund för en sådan bearbetning ligger då säkerli

gen ett avtal där markägaren har betingat sig, utöver ersättning för markin-

Irånget, viss del av vinslen. I denna situation har nyttjanderättshavaren

företrädesrätt lill koncessionen eftersom det är han som bedriver bearbet

ningen. Om han får koncession behöver han inte längre betala ersättning

för värdet av fyndigheten. 1 dessa fall bör dock villkoren för koncessionen

bestämmas så att markägaren även i fortsättningen får ersättning för

värdet av fyndigheten i huvudsaklig överensstämmelse med villkoren i 74

avtalet mellan parterna.
Sistnämnda typen av situation är dock ytterligt sällsynt. Enligt vad jag har
erfarit bedrivs bearbetning av "nya" mineral så gott som uteslutande
av markägare.

Prop. 1988/89:92

s. 75 Kontrollera mot PDF

2.4 Samordningen med annan lagstiftning

Mitt
förslag: På samma sätt som tidigare skall vid sidan av minerallagen annan
lagstiftning vara tillämplig på verksamhet som omfattas av minerallagen. I NRL
införs en ny bestämmelse som reglerar del förhållandet då tillåtligheten av ett
visst exploateringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt
flera av de lagar som är anknutna till NRL. Enligt den nya bestämmelsen skall 2
och 3 kap. NRL tillämpas endast vid den prövning som först äger mm.

Vissa ändringar,
huvudsakligen av redaktionell art, görs i lagen om vissa torvfyndigheter, lagen
om utländska förvärv av fast egendom m. m.och lagen om kontinentalsockeln.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i sak i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Har inte berört frågan särskilt.

Skälen för mitt förslag:
Som har framgått av det tidigare är frågan om samordningen mellan
minerallagsliftningen och annan lagstiftning en central fråga i detta
lagstiftningsärende. Frågorna har frän skilda aspekter tagits upp i andra
sammanhang, bl. a. i avsnitt 2.3.4, där frågan om prövning enligt NRL
m.m.behandlas. Jag vill här för översiktlighetens skull behandla de viktigaste
samordningsfrågorna i ett sammanhang och därvid också ta upp de konsekvenser
mitt förslag får för annan lagstiftning.

Utgångspunkten när det
gäller samordningen mellan minerallagen och annan lagstiftning är alt båda
skall tillämpas parallellt på verksamhet som omfattas av minerallagen.
Minerallagens huvudsakliga syfte är att reglera förhållandet mellan
prospektörer och gruvinnehavare, å ena sidan, samt markägaren och innehavare av
särskilda rättigheter till marken, å den andra sidan. Ell
undersökningstillslånd innebär framför allt att prospektören får rätt att
disponera annans mark för atl utföra undersökningsarbete. Om prospeklören
hittar en fyndighet kan han fä bearbetningskoncession, vilket innebär inte bara
rätt att disponera marken utan också att bearbeta och tillgodogöra sig själva
fyndigheten. Innan koncessionshavaren påbörjar bearbetningen skall det hållas
en särskild markanvisningsförrättning. Vid denna bestäms det i detalj vilka
dispositioner koncessionshavaren får vidta inom koncessionsområdet och ibland
också utanför området. Man bestämmer då belägenheten och omfattningen av gruvan
och man anvisar också mark för vägar, byggnader och andra anläggningar, som
föranleds av gruvdriften. Vid förrättningen bestäms också den ersättning som
markägaren erhåller för det intrång som gruvdriften innebär.

Endast ett mindre antal
bestämmelser i minerallagen syftar till annat än att reglera förhållandel
mellan gruvinnehavaren och markägaren. Jag tänker då främst på de s. k.
hindersbestämmelserna och bestämmelserna om intresseavvägning enligt NRL.
Möjligheterna alt förena en koncession

s. 76 Kontrollera mot PDF

med
villkor som kan gälla motstående intressen hör också dit. Det är dock Prop.
1988/89:92

oftast inte möjligt att i
samband med beslutet om koncession föreskriva

om villkor av annal än
översiktligt slag, eftersom normalt mycket arbete

återstår innan man i
detalj kan ange hur verksamheten skall bedrivas.

Därför bestäms väsentliga
villkor bl.a. till skydd för den yttre miljön

genom lillståndsgivning
enligt annan lagstiftning.

Det
sagda innebär följande. En prospektör som har fått undersökningstillstånd har
därigenom fått räll att göra vissa ingrepp på annans mark i form av
undersökningsarbete. 1 övrigt är han, liksom var och en, skyldig att iaktta de
bestämmelser som kan beröra hans verksamhet. Han måste exempelvis respektera de
bestämmelser som kan, ha meddelats lill skydd för hotade växt- och djurarter.
Om hans arbete kan komma alt väsentligt ändra naturmiljön är han enligt 20 §
naturvårdslagen skyldig att samråda med länsstyrelsen innan han påbörjar
arbetet. Påträffar han en fast fornlämning är han skyldig alt iaktta
bestämmelserna i kulturminneslagen. Enligt den lagen måste han ha tillstånd för
atl göra ingrepp i fornlämningen och han kan i samband därmed bli skyldig atl
svara för kostnader för dokumenteringen av fornlämningen.

Om
en prospektör får bearbetningskoncession innebär det, som jag nyss nämnde, bara
en rätt gentemot markägaren att efter markanvisningsförrättningen bedriva
bearbetning på dennes mark. Genom koncessionen har också samhället gjort den
intresseavvägningen att marken får användas för utvinning av mineralfyndigheten
på bekostnad av övriga intressen som skyddas av NRL. 1 övrigt måste
koncessionshavaren iaktta bestämmelser i annan lagstiftning som kan beröra
gruvverksamheten. De tillstånd som kan behövas får då utverkas enligt aktuell
lagstiftning.

Den centrala frågan om
viss mark skall användas för mineralutvinning

eller något annat ändamål gäller samordningen mellan minerallagsliftning

en och lagstiftningen om samhällsplanering, främst naturresurslagen och

plan- och bygglagen. Frågan om NRL-prövningen har utförligt behandlats

i avsnitt 2.3.4 och behöver inte ylleriigare utvecklas här. Mitt förslag

innebär att NRL-prövning skall göras, då ställning tas till frågan om

bearbetningskoncession och att bergmästaren därvid inte får frångå läns

styrelsens bedömning i markanvändningsfrågan. Någon ytterligare intres

seavvägning enligt NRL skall inte göras då verksamheten prövas enligt

annan efterkommande lagstiftning. Att åtgärder som är av betydelse från

hushållningssynpunkl kräver prövning enligt mer än en av de lagar som är

anknutna lill NRL gäller emellertid inte bara i fräga om gruvor. En

industri kan t.ex. kräva tillstånd enligt såväl plan- och bygglagen som

miljöskyddslagen. Även en flygplats kan kräva tillstånd enligt dessa lagar,

men den skall dessutom prövas enligt luftfartslagen. Åtskilliga andra ex

empel kan anföras på sådan dubbelprövning. Enligt min mening finns det

inte heller i sådana fall några bärande skäl för att tillåtligheten från hus

hållningssynpunkt flera gånger ställs under prövning. Det bör vara tillräck

ligt att sådana hänsynstaganden som föreskrivs i 2 och 3 kap. NRL, i den

mån de kan ha betydelse för åtgärdens tillåtlighet från markanvändnings

synpunkt, beaktas vid den prövning som kommer först i turordningen. Om

tillstånd till den ansökta åtgärden därvid lämnas, bör någon ytterligare 76

s. 77 Kontrollera mot PDF

prövning av tillåtligheten
enligt NRL av den prövade markanvändningen Prop. 1988/89:92 inte krävas. Efter
samråd med chefen för bostadsdeparemenlet föreslår jag därför att i I kap. 2 §
NRL även las in en bestämmelse som innebär alt, om tillåtligheten av ett visst
exploaleringsföretag eller annat ingrepp i miljön skall prövas enligt någon av
de lagar som anges i paragrafen, skall bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL
tillämpas endast vid den prövning som först äger rum. Vad gäller
mineralutvinning torde i de flesta fall tillåtligheten från
markanvändningssynpunkt avgöras genom koncessionsbeslulet enligt minerallagen,
såvida inte prövning skall ske enligt 4 kap. NRL.

Frågan
om samordningen med den kommunala planeringen enligt PBL är besväriig, eftersom
ställningstagandet till markens användning för mineralutvinning normalt inte
kan göras förrän man kan väga olika alternativ mot varandra och detta inte
blir möjligt förrän man åtminstone översiktligt känner till arten och
omfattningen av den aktuella mineralfyndigheten. En gruva är inte
lokaliseringsbar, utan valet står mellan att utvinna en fyndighet på platsen
eller låta bli. Vissa områden kan naturiigtvis med relativt stor säkerhet utan
vidare uteslutas från mineralutvinning, vilket tillgodoses redan i minerallagen
genom hindersbestämmelserna. I övrigt avses kommunens synpunkter vad gäller
markanvändningen framför allt tillgodoses i samband med NRL- prövningen. I
denna måste kommunens ställningstagande väga mycket tungt. Normalt kommer
mineralutvinning att bli aktuell endast utanför områden med detaljplan eller
områdesbestämmelser. För hela kommunen skall dock finnas översiktsplan. Denna
kan dock aldrig innebära ell definitivt ställningstagande från kommunens sida i
markanvändningsfrågan utan skall löpande ses över. En nyupptäckt
mineralfyndighet innebär nya förutsättningar. Kommer mineralutvinning lill
stånd, behövs i vanlig ordning tillstånd till byggnader m. m. enligt PBL.

I
avsnitt 2.3.4 har också tagits upp frågan hur kommunens behov skall tillgodoses
vad gäller verksamhet som föregår ansökningen om bearbetningskoneession. Här
gäller det framför allt att se lill atl undersökaren får kännedom om den
kommunala planeringen av undersökningsområdet och de synpunkter kommunen i
övrigt kan ha på en eventuell mineralutvinning samt att kommunen i behövlig
utsträckning får kännedom om planerat och pågående undersökningsarbete. För
all lösa dessa frågor förutsätts vissa administrativa rutiner bli utvecklade,
som i viss utsträckning finns redan i dag.

Skyddet
för den yttre miljön tillgodoses som nyss nämndes i stor ut

sträckning också genom att miljöskyddslagen och naturvårdslagen tilläm

pas på verksamhet enligt minerallagen. På undersökningsstadiet är det

framför allt vissa bestämmelser i naturvårdslagen som blir aktuella, bl.a.

den tidigare nämnda skyldigheten att samråda med länsstyrelsen om verk

samhet som väsentligt kan ändra naturrniljön. På bearbetningsstadiel

krävs i flertalet fall tillstånd enligt miljöskyddslagen. Enligt miljöskydds

förordningen (1981:574) är det förbjudet att utan tillstånd av koncessions

nämnden anlägga gruva eller anrikningsverk. För gruvanläggning för

provbrytning krävs tillstånd av länsstyrelsen. Med gruva menar man nor

mall underjordsbrytning. För läkt av sten, gms, sand, lera, jord m.m.för

annal ändamål än husbehov krävs tillstånd av länsstyrelsen enligt 18 § 77

s. 78 Kontrollera mot PDF

naturvårdslagen.
För takten skall finnas en täktplan, som närmare reglerar Prop. 1988/89:92
verksamheten. Enligt 3 § naturvårdslagen skall, vid prövning av frågor som rör
naturvården, tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna intressen. Inom ramen
för detta beaktas vid tillståndsgivningen bl. a. intresset av en god
hushållning med landets tillgångar på sten, grus etc. Vid tillståndsgivningen
görs också en avvägning mellan den skada takten kommer att medföra på
naturmiljön och värdet av det resurstillskott som takten innebär. Det är alltså
hushållningen med länets samlade tillgångar på sten, grus etc. som
länsstyrelsen beaktar.

De
industrimineral som nu föresläs bli intagna under minerallagstiftningen bryts
i dag normalt med stöd av täkttillstånd enligt naturvårdslagen. En viktig fråga
blir då om det vid sidan av koncession också skall krävas täkttillstånd för
utvinningen. Kommittén har föreslagit att ett sådant tillstånd inte skall
krävas och att naturvårdslagen ändras i enlighet härmed. Detta har fått viss
kritik under remissbehandlingen och jag anser att kravet på läkltillstånd bör
vara kvar. Det frågan gäller är om täkttill-ståndsprövningen innebär en onödig
dubbelprövning. Kommittén har förutsatt att det underlag som behövs i
täkltillståndsärendet bör kunna föreligga i koncessionsärendet i samband med
NRL-prövningen och att en täktplan bör kunna krävas redan då. Säkert är
situationen i mänga fall sådan att ett fullständigt underlag föreligger i
koncessionsärendet. I många andra fall däremot är utredningen kring den
planerade brytningen inte så detaljerad atl de intressen som skyddas av kravet
på täkttillstånd kan beaktas fullt ut inom ramen för koncessionsprövningen
enligt minerallagen. Jag anser därför alt kravet på tillstånd enligt
naturvårdslagen för att anlägga en läkt bör bibehållas oavsett om tillstånd
enligt minerallagen krävs eller ej.

Under
förarbetena till nalurresurslagen uppsköts, som jag nämnde under avsnitt
2.2.3, minérallagsliftningens inkl. kontinentalsockellagens anknytning till
NRL (se prop. 1985/86:3 s. 149 f.). Då nu den nya minerallagen enligt mitt
förslag anknyts lill NRL bör detta ske även med kontinen-talsockellagen. Av de
skäl som jag angav under avsnitt 2.3.4 bör naturresurslagen tillämpas i
ärenden om utvinningstillstånd men inte i ärenden om undersökningstillstånd.

Jag
redogjorde under avsnitt 2.3.6 för riksdagens riktlinjer för regler om rätt att
överklaga ärenden till regeringen och för utformningen av besvärsregler i nya
ärendegrupper. I enlighet med dessa riktlinjer föreslär jag den ändringen i konlinentalsockellagen
att beslut om återkallelse av tillstånd, som meddelas av SGU, får överklagas
hos kammarrätten i stället för, som hittills, hos regeringen. Delta skall dock
bara gälla då återkallelsen föranleds av att föreskrift eller villkor för tillståndet
har åsidosatts. Den typen av ärenden innehåller ju huvudsakligen rättsliga
bedömningar. Återkallelse kan emellertid även ske om synnerliga skäl i annat
fall föreligger. Med detta åsyftas att återkallelse kan ske av utrikes- eller
försvarspolitiska skäl. Sådana ärenden om återkallelse innehåller huvudsakligen
politiska bedömningar och bör därför, som tidigare, överklagas hos regeringen.

Vidare
krävs också ändring i lagen om utländska förvärv av fast egen

dom m. m. Enligt den lagen får vissa angivna fysiska och juridiska perso- 78

ner med utländskt
inflytande (kontrollsubjekt) inte utan tillstånd förvärva eller i övrigt
erhålla inmutningsrätl eller rätt till utmål enligt gruvlagen. Sådant
förvärvslillstånd meddelas av regeringen eller Sveriges geologiska undersökning
(SGU). Om förvärvstillstånd krävs skall den som söker inmutning eller utmål
enligt gruvlagen visa att han fått eller sökt förvärvslillstånd (2 kap. 8 §
tredje stycket och 4 kap. 8 § tredje stycket). Bergmästaren får inte slutligt
avgöra ett ärende om inmutning eller utmål innan frågan om förvärvslillstånd
har avgjorts (3 kap. 11 § och 4 kap. 9 §). I ärenden enligt gruvlagen skall
alltså bergmästaren visserligen beakta att förvärvslillstånd har erhållits, men
han skall inte själv pröva tillståndsfrågan, där kriterierna helt saknar
samband med bergsstatens uppgifter.

I ärenden enligt gamla
minerallagen är konstruktionen en annan. Koncessioner enligt gamla
minerallagen meddelas av regeringen eller SGU, som därvid också gör de överväganden
som krävs i ärenden om förvärvs-tillstånd. Dessa överväganden görs således inom
ramen för koncessionsprövningen och ingår som ett led i denna. 1982 års lag om
utländska förvärv av fast egendom m. m. har därför inte gjorts formellt
tillämplig pä koncessioner enligt den gamla minerallagen (se prop. 1981/82:135
s.8l f.).

I
den nya minerallagen kommer de flesta tillstånd och koncessioner alt meddelas
av bergmästaren. 1982 års lag bör därför genom vissa redaktionella ändringar
göras tillämplig på den nya minerallagen. Liksom hittills enligt gruvlagen bör
därför sökanden till sin ansökan foga förvärvstillstånd eller intyg att han
sökt sådant. Vidare bör bergmästaren inte avgöra ärendet innan frågan om
förvärvstillstånd har avgjorts. Motsvarande bör gälla i ärenden om tillstånd
till överlåtelse av koncession enligt 6 kap. 1 § minerallagen. Bestämmelser om
detta bör tas in i regeringens verkställig-helsföreskrifter.

Alt
en sökande enligt nya minerallagen får avslag på sin ansökan om
förvärvstillstånd bör leda till att bergmästaren avslår hans ansökan.

Slutligen
krävs också vissa redaktionella ändringar i lagen om vissa torvfyndigheter.

Prop. 1988/89:92

2.5 Övriga frågor

2.5.1
Kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor

Mitt förslag:
Staten åläggs att ansvara dels för skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål, dels
för vissa kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor till skydd mot ras och
sättningar.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Rikspolisstyrelsen och SGU har i huvudsak tillstyrkt förslaget.

Skälen för mitt förslag: 1
nuvarande minerallagsliflning finns vissa regler som tar sikte på åtgärder som
skall vidtas då bearbetning upphör. Dessa regler som, med vissa modifikationer,
har förts över lill mitt förslag lill ny minerallag, reglerar huvudsakligen hur
byggnader och andra inrättningar

skall
behandlas. Dessa regler är emellertid inte tillräckliga utan jag anser Prop.
1988/89:92 det vara angeläget att också införa regler om skyldighet för
koncessionshavaren att i möjligaste mån eliminera de skador på miljön som
oundvikligen uppslår vid mineralhantering. Jag föreslår därför att det nu
införs en skyldighet för koncessionshavaren all ulföra efterarbete då
koncessionen upphör. Så långt som det är möjligt bör villkoren för detta efterarbete
fastställas redan i koncessionen. Om dessa villkor senare visar sig vara
otillräckliga bör det finnas möjlighet atl fastställa de slutgiltiga villkoren
i samband med att koncessionen upphör. De största miljöproblemen vid en nedlagd
gruva utgörs av gruvans restprodukter i form av varphögar och sanddammar.
Villkor bör därför uppställas som i möjligaste mån förhindrar läckage av
miljöfarliga ämnen från dessa restprodukter. Man bör också ställa upp villkor
om att passa in varphögar och sanddammar i naturbilden genom exempelvis
utplåning och övertäckning.

Av
naturliga skäl går det inte att helt återställa naturen vid en nedlagd gruva.
Framför allt kommer gruvschaktet med underjordiska bergrum att finnas kvar.
Dessa gruvschakt kräver en viss tillsyn, som naturiigtvis bara staten kan
ansvara för eftersom behovet kvarstår för all framtid. Därför bör ansvaret för
tillsynen vid en nedlagd gruva övergå på staten då koncessionshavaren har
fullgjort de återställningsåtgärder som han har ålagts att ulföra.

Redan
i dag har staien ett sådant ansvar vid nedlagda gruvor. För dessa nedlagda
gruvor gäller Kungl. Maj:ls ämbetsskrivelse den 13 januari 1956, enligt vilken
det åligger staten atl svara för stängsel och andra skyddsanordningar kring
nedlagda gruvhål om det föreligger uppenbar fara för människor och husdjur.
Länsstyrelsen är huvudman för verksamheten och kostnaderna för denna betalas
från det under andra huvudtiteln uppförda anslaget B 8. Diverse utgifter. Vid
ett antal nedlagda gruvor, främst i Bergslagen, är det emellertid inte nog med
att stängsla in gruvhålen. Vid dessa gruvor finns det stora öppna brytningsrum
under jord. Dessa brytningsrum ligger ofta nära byggnader, vägar och
järnvägar. Ras och sättningar kan inte uteslutas inom dessa områden. Ett sätt
att komma lill rätta med dessa risker vore att avlysa områdena och stängsla in
dem. Detta ställer sig dock ganska dyrbart och omständligt då man i mänga fall
måste flytta byggnader och lägga om väg- och järnvägsnät. Betydligt enklare och
billigare blir del om man i stället genomför kontinuerliga kontrollmätningar.
De skyddsåtgärder som måste vidtas kan då anpassas efler förhållandena i del
enskilda fallet. Jag föreslår därför att regeringen bemyndigas atl utfärda
föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål och om kontrollåtgärder
till skydd mot ras och sättningar vid nedlagda gruvor.

Jag
avser atl ta upp frågan om finansieringen av de åtgärder jag nu nämnt i samband
med 1990 års budgetproposition.

2.5.2 Tillsyn över
takter m. m., som inte omfattas av minerallagen

Prop. 1988/89:92

Mitt förslag:
Länsstyrelsen skall som hittills svara för tillsynen av takter som drivs enbart
med stöd av tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen.

Kommitténs
förslag: Bergstatens tillsyn skall avse även sådana takter såvitt avser risken
för stora ras, hushållning och skydd för tredje mans egendom.

Remissinstanserna:
Naturvårdsverket, Grus- & Makadamföreningen m.fl. har avstyrkt kommitténs
förslag medan SGU har tillstyrkt att bergsstaten får utökade tillsynsuppgifter.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén har föreslagit alt bergmästaren, i stället för
länsstyrelsen, skall ansvara för tillsynen över de bergtäkter som drivs endast
med stöd av tillstånd enligt naturvårdslagen. Enligt förslaget skall därvid
minerallagens regler om hushållning med mineral och om skydd mot ras tillämpas
på dessa bergtäkter.

Jag gör i denna fråga en
annan bedömning än kommittén. Tillstånd enligt naturvårdslagen lill anläggande
av bergtäkter meddelas i dag av länsstyrelsen och så skall även ske i
fortsättningen. Länsstyrelsen är väl skickad att utföra denna prövning på grund
av den överblick i dessa hänseenden som länsstyrelsen har över länet. Om
tillstånd meddelas har länsstyrelsen tillsyn över verksamheten, varvid
kontrolleras att verksamheten bedrivs i överensstämmelse med de villkor som
har förenats med tillståndet.

Med mitt förslag kommer i
stort sett alla de mineral som är industrieUt användbara att omfattas av
minerallagstiftningen. Detta innebär att endast takter av sten, grus etc. för
ballaständamål kommer att falla utanför minerallagstiftningen och därmed kräva
enbart tillstånd enligt naturvårdslagen. Vid dessa takter sker alltså ingen
utvinning av särskilda mineral utan utvinningen avser själva materialet som
sådant. Det ligger i sakens natur att sådan brytning knappast kan ske på ett
sådant sätt att misshushållning med råvaran äger rum. Minerallagens
hushållningsbestämmelser behöver därför inte göras tillämpliga på bergtäkter.

Kommittén har också
föreslagit att minerallagens regler till skydd mot ras skall tillämpas på
bergtäkter. Utvinning av mineral med stöd av minerallagen sker vanligen i
underjordsgruvor där det naturligtvis behövs regler till skydd mot ras.
Utvinning av mineral för ballaständamäl med stöd av täkttillstånd sker däremot
i dagbrott. Risken för ras kan visserligen inte uteslutas men ras i bergtäkter
är mycket sällsynta. Jag anser därför inte att det behövs några särskilda
bestämmelser till skydd mot ras i bergtäkter. Det måste anses ligga inom ramen
för tillsynsansvaret att beakta risken för sådana ras.

Med
mitt ställningstagande i dessa frågor finns det ingen anledning att flytta över
tillsynen över bergtäkterna från länsstyrelsen till bergmästaren. Om
länsstyrelsen i någon fråga behöver tillföras bergleknisk expertis kan della
lösas genom att länsstyrelsen samräder med bergmästaren.

6 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

s. 83 Kontrollera mot PDF

2.5.3 EG-aspekter på den
nya minerallagen Prop. 1988/89:92

På
grundval av regeringens proposition Sverige och den västeuropeiska
integrationen antog riksdagen vissa riktlinjer för Sveriges deltagande i det
västeuropeiska samarbetet (prop. 1987/88:66, UU 24, rskr. 245). 1 propositionen
angavs som en av dessa riktlinjer att Sverige bör medverka i EFTA:s och EG:s
arbete på att skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i
Västeuropa. I denna del uttalade riksdagen att som ell viktigt led i denna
strävan ingår atl Sverige i göriigaste mån försöker avveckla tekniska
handelshinder genom att harmonisera lagar och andra författningar till EG:s
regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen.

Del
förslag lill minerallag jag nu lägger fram berör dock inte områden där dessa
harmoniseringssträvanden skall äga rum. Minerallagen reglerar inte rörligheten
av varor, tjänster, människor eller kapital över gränserna utan den reglerar
exploateringen av vissa mineralfyndigheter inom landet. Såvitt framgår av EG:s
vitbok per den 31 augusti 1988 eller EG:s förteckning över EG:s samlade
lagstiftning finns inte heller några regler, direktiv eller förslag till
direktiv på detta område. Vad gäller frågan om utlänningars rätt att undersöka
och bearbeta mineralfyndigheter inom landet regleras den frågan inte i
minerallagen utan i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.
I den frågan anförde riksdagen att ett svenskt ställningslagande i förhållande
till EG:s regler fick anstå tills ett antal pågående utredningar har avslutats.
Riksdagens riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet
föranleder för närvarande alltså inga åtgärder på minerallagstiftningens
område.

2.5.4
Tillsynsavgifter

Kostnaderna
för bergsstaten bestrids i dag helt och hållet via statsbudgeten. De inkomster
för staten som föranleds av gruvverksamhet utgörs främst av försvarsavgifterna,
som dock inte är specialdestinerade till bergsstaten. Som jag nämnde under
avsnitt 2.3.8 bör försvarsavgifterna, i enlighet med kommitténs förslag,
bibehållas för de äldre utmålen. Kommittén föreslog att kostnaderna för
tillsynen, till den del de inte motsvarades av influtna försvarsavgifter,
skulle finansieras genom tillsynsavgifter. Jag delar dock inte kommitténs
uppfattning. Kommittén baserade delvis sin uppfattning på sitt eget förslag att
bergsstaten skulle få tillsynsansvaret jämväl för takter enligt
naturvårdslagen, vilket ju skulle föranleda ökade kostnader. Under avsnitt
2.5.2 frångick jag dock kommitténs förslag i denna del, varför nämnda
kostnadsökning inte kommer alt äga rum. Vidare kommer det atl stöta på
svårigheter all konslmera ett rättvist system för beräkning av avgiften.
Dessutom kommer en tillsynsavgift att leda till ökat krångel för såväl,
gruvinnehavarna som bergsstaten. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till de
förhållandevis blygsamma kostnaderna för tillsynen är jag inte beredd atl
föreslå en tillsynsavgift.

2.5.5 Mitt lagförslags
ekonomiska konsekvenser för det allmänna Prop. 1988/89:92

1
fråga om de ekonomiska konsekvenserna för det allmänna av mitt förslag till
minerallag vill jag anföra följande.

Vad
gäller prövningen av ärenden om rätt lill undersökning (undersökningstillstånd)
bygger mitt förslag i stora delar på inmutningsrättsliga principer. För de
inmutningsbara mineralens del innebär mitt förslag därför i sak ingen större
ändring. För de mineral som omfattas av gällande minerallag innebär förslaget
vissa förenklingar. Den utvidgning av kretsen lagreglerade mineral som mitt
förslag omfattar kan inte väntas medföra någon större ökning av antalet ärenden
hos bergsstaten. Uppskattningsvis ökar antalet ärenden om undersökningstillständ
med något eller några tiotal årligen. För närvarande avgörs något mer än 150
inmutningsärenden (inkl. ärenden om förlängning) om året. Antalet
undersökningskoncessioner understiger tio om året. Antalet ansökningar om
undersökningstillslånd inkl. förlängning kan förväntas bli mellan 150 och 200
årligen.

Prövningen
av rätlen att bearbeta mineral som för närvarande är inmutningsbara kommer,
liksom nu är fallet, att göras av bergmästarna. Övergången till ett
koncessionssystem innebär att prövningsgrundefna ändras och all prövningen blir
mer omfattande än enligt gruvlagen. Utökningen av kretsen lagreglerade mineral
väntas som jag nyss framhållit inte ge upphov till något större antal ärenden.
Vad gäller de ärenden som för närvarande prövas enligt minerallagen sker i sak
ingen förändring. Prövningen i första instans överflyttas dock enligt milt
förslag i princip till bergmästarna. Totala antalet ansökningar om bearbetning
inkl. ärenden om förändring av befintliga utmål har under senare är varit färre
än tio om året. Enligt min bedömning kommer denna ärendetyp knappast att överstiga
tio till femton årligen.

Enligt
mitt förslag skall länsstyrelsen vara obligatoriskt samrädsorgan i fråga om
tillämpningen av naturresurslagen i ärenden om bearbetningskoncession. Enligt
den lagen har länsstyrelsen ett samordningsansvar när det gäller
kunskapsförsörjningen i fråga om hushållning med mark- och vattenresurser.
Material som underlag för denna bedömning kommer således all finnas hos
länsstyrelsen samtidigt som antalet bearbetningsärenden kan förutses bli litet.
Mot bakgrund härav kommer mitt förslag i denna del att ta endast marginella
resurser i anspråk i förhållande till vad som kommer atl krävas till följd av
länsstyrelsernas åligganden i övrigt vid tillämpningen av naturresurslagen.

Bestämmelserna
om undersökningstillslånd, undersökningsarbete, bearbetningskoncession och
bearbetning i milt förslag kan — även med beaktande av att antalet
lagreglerade mineral utökas — inte väntas ge annat än marginella ekonomiska
konsekvenser för staten.

När
del gäller myndighetsprövningen och fullföljdsfrågorna innebär mitt förslag
vissa förenklingar och det kommer sannolikt att innebära vissa besparingar.
Även dessa kan dock förutses bli marginella.

Mitt
förslag om skyldighet för innehavaren av undersökningstillslånd all redovisa
utförda undersökningsarbeten innebär för SGU att myndigheten lättare får
tillgång till viss information som behövs för att den skall

s. 84 Kontrollera mot PDF

kunna fullgöra sina
uppgifter. Å andra sidan uppstår en viss hanterings- Prop. 1988/89:92
kostnad hos bergsstalen och SGU. De ekonomiska konsekvenserna härav blir
marginella och torde i stort sett ta ut varandra.

Utökningen
av bergsstatens tillsynsuppgifter som följer med utvidgningen av kretsen
lagreglerade mineral kommer enligt min bedömning att kunna klaras inom ramen
för befintliga resurser.

Mitt
förslag att det skall bli möjligt att på statens bekostnad utföra olika
kontrollmätningar vid vissa nedlagda gruvor kan, med det mätbehov som
föreligger i dag, uppskattas kosta mellan 10 000 och 20 000 kr. om året. Som
jag tidigare under avsnitt 2.5.1 framhållit, avser jag att ta upp frågan om
finansieringen av kontrollåtgärder vid nedlagda gmvor i samband med 1990 års
budgetproposition.

Sammantaget
bedömer jag mitt förslag till minerallag vara möjligt att genomföra med i stort
sett oförändrade kostnader för det allmänna.

3 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har det inom industridepartementet
upprättats förslag till

1.
minerallag,

2.
lag om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,

3.
lag om ändring i lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter,

4.
lag om ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

5.
lag om ändring i lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.

Jag
har i detta ärende samrått med cheferna för justitie-, bostads- samt miljö- och
energidepartementen.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till minerallag

Många
av de paragrafer som tas upp i förslaget till minerallag har utan saklig
förändring förts över från gmvlagen eller gamla minerallagen. I de fallen görs
i specialmotiveringen endast en hänvisning till motsvarande paragrafer i den
äldre lagstiftningen.

1
kap. Inledande bestämmelser

1 §

I
paragrafen anges de mineraliska ämnen som omfattas av lagen. Dessa

benämns
i lagen koncessionsmineral. Jämsides med denna benämning

används
den kortare formen "mineral", som även den alltså används om

de
mineraliska ämnen som omfattas av minerallagen. Som framgår av den 84

s. 85 Kontrollera mot PDF

allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3.1) är kretsen av lagreglerade ämnen Prop.
1988/89:92 större än tidigare enligt gruvlagen och den gamla minerallagen.

I
första punkten har tagits upp grundämnen, i andra punkten ett antal mineral och
en bergart, nefelinsyenit, i tredje punkten ett antal mineral som endast i
vissa industriellt användbara kvaliteter avses bli omfattade av lagen saml i
fjärde punkten olja, naturgas och diamant, för vilka vissa särbestämmelser i
lagen gäller.

Mineralen
under tredje punkten används som insatsråvara i många industriella processer
såsom tillverkning av papper, färger, plaster, gödselmedel, glas- och
mineralull etc. För att kunna användas i sådana processer krävs dock att de är
av viss kvalitet. Del är endast dessa kvaliteter som avses bli omfattade av
lagen. Emellertid finns det vissa industriella processer, framför allt
tillverkning av betong och asfalt, som visserligen kräver insatsråvaror av viss
kvalitet men där kvalitetsnivån är så låg atl det inte möter några nämnvärda
svårigheter att påträffa dessa former av mineralet i tillräcklig omfattning.
Sådana former behöver därför inte omfattas av lagen. Atl exakt bestämma vilka
kvaliteter som skall omfattas av lagen och att definiera dessa kvaliteter har
överlämnats till regeringen. Vissa frågor om hur dessa mineral skall behandlas
i ärenden om undersökningstillslånd eller bearbetningskoneession behandlas
under 2 kap. 2 § resp. 4 kap. 2 §. Frågan har också berörts i den allmänna
motiveringen under avsnitt 2.3.1.

2 §

Bestämmelsen
motsvarar 3 § i kommitténs förslag, 1 kap. 10 § gruvlagen och 14 § gamla
minerallagen. Den nya lagen tillämpas i likhet med motsvarande äldre
lagstiftning inte inom allmänt vattenområde i havet. Där är i stället lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln tillämplig. Den nya minerallagen gäller således,
förutom på land, inom allmänt vattenområde i de stora insjöarna samt på enskilt
vatten.

3 §

I
paragrafen, som i huvudsak motsvarar 4 § i kommitténs förslag, definieras
begreppen undersökning och bearbetning. Någon ändring i förhällande till äldre
rätt är inte åsyftad.

Som
framgår av 4 § får, utom i särskilt angivna fall, undersökning inte bedrivas
utan tillstånd. Detta innebär dock inte att varje typ av åtgärd som vidtas i
syfte att leta efler mineraliska ämnen kräver undersökningstillstånd. Vissa typer
av undersökningsarbeten, t.ex. blockletning, mätning med olika instrument m.m.,
kan företas inom ramen för allemansrätten och kräver inte tillstånd. För sådana
åtgärder har ibland beteckningen "eftersökande" använts (jfr prop.
1974:146 s. 79). Endast sådana åtgärder som innebär ett intrång i
fastighetsägarens eller annan rättsinnehavares räll, t.ex. i form av åverkan på
marken, utgör med lagens definition undersökningsarbete.

4 §

Paragrafen,
som motsvarar 5 § första stycket samt 6 och 7 §§ i kommitténs 85

s. 86 Kontrollera mot PDF

förslag, har utformats i
enlighet med vad lagrådet förordat. I första stycket Prop. 1988/89:92

anges den grundläggande
regeln alt undersökning och bearbetning av

koncessionsmineral kräver
tillstånd eller koncession enligt lagen utom i

särskilt angivna fall.
Dessa undantag, vilka i det remitterade förslaget

upptogs i 6 och 7 §§,
anges i andra stycket. Med hänsyn lill regleringen i 5 §

har del fall som kommittén
tagit upp i sitt förslag som 1 kap. 6 § 2 fallit

bort.

5
§

Paragrafen,
som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar delvis 5 § andra
stycket i kommitténs förslag. Regleringen skiljer sig dock något från
kommitténs förslag. Skälen till detta är följande.

En
inmutningsrätl enligt gruvlagen innebär rätt att prospektera efter alla de
mineral som omfattas av lagen. Även den som i sin ansökan anger alt han avser
alt leta efter exempelvis järn får alltså som inmutare rätt alt leta efter
andra inmutningsbara mineral. Han kan också senare få utmål under hänvisning
lill att han påträffat en utvinningsbar fyndighet av vilket som helst slag av
de mineral som omfattas av gruvlagen. I den gamla minerallagen regleras denna
fråga annorlunda. De mineral som omfattas av den lagen är sinsemellan olika
därigenom all de förekommer i olika sammanhang. Prospektering efter samtliga
mineral kan därför knappast ske samtidigt. De är dock i lagen med hänsyn till
sin förekomst sammanförda i vissa grupper. I en undersökningskoncession anges
därför den grupp av mineral som omfattas av koncessionen. Undersökningsarbete
får endast ske för att påvisa förekomsten av mineral från denna grupp.

Den
nya minerallagen omfattar såväl de mineral som omfattas av gruvlagen och den
gamla minerallagen som vissa nya mineral. Många av dessa ämnen förekommer ofta
tillsammans i samma fyndighet och det är ofta svårt att på förhand veta vilket
av ämnena som kan vara av intresse. Det har därför ansetts lämpligt att, enligt
den princip som gäller enligt gruvlagen, som huvudregel låta ett
undersökningstillstånd omfatta alla koncessionsmineral som anges i 1 § 1-3.
Det medför administrativa förenklingar och den praktiska skillnaden gentemot
kommitténs.förslag torde vara begränsad med hänsyn till att kommittén förutsatt
att undersökningstillslånd normalt skulle komma all omfatta hela den krets av
ämnen för vilken huvudregeln gäller.

Enligt
2 kap. 2 § måste en sökande förete något indicium på atl ett koncessionsmineral
finns i området. Ansökningen grundas på detta och gäller primärt del eller de
mineral för vilka sådana indicier föreletls. Om det är fråga om något ämne som
anges i 1 § 1-3 skall emellertid enligt huvudregeln undersökningstillstånd
beviljas för samtliga dessa ämnen.på samma sätt som en inmutning enligt
gruvlagen omfattar alla inmutningsbara ämnen.

Sökanden
bör själv kunna reducera antalet mineral i ett tillstånd. Härigenom kan i
undantagsfall flera ges rätt att för olika mineral samtidigt undersöka ett
område, om så skulle anses lämpligt (jfr 2 kap. 4 §).

För
de ämnen som anges i 1 § 4, dvs. olja, gas och diamant kan inte

s. 87 Kontrollera mot PDF

huvudregeln tillämpas.
Undersökningsarbete beträffande dessa ställer sto- Prop. 1988/89:92 ra krav på
kompelens, varför som framgår av 2 kap. 2§ andra stycket särskilda krav ställs
på den som vill ha undersökningstillstånd. En prövning måste alltså göras i
varje särskilt fall huruvida sökanden uppfyller dessa krav för ämnet i fråga.
Olja och gas hör med hänsyn till förekomstsätt så nära samman atl en ansökan
att leta efter det ena också normall omfattar det andra. Undersökningstillstånd
kommer därför normalt att omfatta båda dessa ämnen på samma sätt som
undersökningskoncessioner enligt den gamla minerallagen.

Vid
prövning av bearbetningskoncessioner sker bl. a. en intresseavvägning mellan
olika samhällsintressen och en bedömning av sökandens lämplighet, varvid
fyndighetens beskaffenhet är av betydelse. Därför bör en koncession endast
meddelas beträffande det eller de mineral som har påvisats. Koncessionen ger
naturligtvis bara rätt att bearbeta de mineral som sålunda har angetts. Av 5
kap. 4 och 6 §§ följer dock att koncessionshavaren kan få tillgodogöra sig
även andra ämnen som påträffas i samband med bearbetningen.

6 §

Paragrafen,
som motsvarar 10 § i kommitténs förslag och 8 § i det remitterade förslaget,
innehåller det grundläggande stadgandet om statens rätt till kronoandel i den
verksamhet som avses med en koncession. Bestämmelsen bygger, liksom hittills,
på den fömtsättningen all koncessionshavaren och staten träffar avtal om hur de
gemensamma frågorna skall behandlas. Om man inte lyckas träffa ett sådant
avtal, tillämpas bestämmelserna i 12 kap. om gemensam förvaltning av
koncessionsrätt. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådels förslag.

7 §

Paragrafen
motsvarar 11 § i kommitténs förslag och 9 § i det remitterade förslaget.

I
första stycket anges i övrigt viss annan lagstiftning om användningen av mark
och vatten som kan vara tillämplig på verksamhet som omfattas av minerallagen.
En rätt enligt minerallagen är en visserligen nödvändig men ingalunda
tillräcklig förutsättning för att bedriva verksamhet som omfattas av
minerallagen. För gmvdrift preciseras sålunda de närmare förutsättningarna för
påverkan av den yttre miljön normalt genom prövning enligt miljöskyddslagen
och vattenlagen. Förhållandet mellan minerallagen och lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) har utförligt
behandlats i den aUmänna motive-, ringen.

I
första stycket nämns inledningsvis att plan- och bygglagen (PBL) kan

beröra verksamhet som regleras i minerallagen. Frågan om minerallagens

samordning med PBL har behandlats i avsnitt 2.4 i den allmänna motive

ringen. PBL får till en början betydelse i samband med tillståndsgivningen.

I 4 kap. 2 § tredje stycket rninerallagen stadgas nämligen att en bearbet

ningskoncession inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel- r.j

s. 88 Kontrollera mot PDF

ser. Vidare finns en
bestämmelse i 3 kap. 7§ som förbjuder undersök- Prop. 1988/89:92 ningsarbete i
område med detaljplan eller områdesbestämmelser utan medgivande av
bergmästaren. I båda fallen fär bergmästaren meddela beslut som innebär mindre
avvikelser frän planen eller bestämmelserna om syftet med dessa inte därigenom
motverkas. I sådana ärenden måste alltså bergmästaren informera sig om den
kommunala planeringen. I ärenden om bearbetningskoncession måste bergmästaren
alltid ha tillgång till uppgifter om den kommunala planeringen. Om ett område
där det begärs koncession ligger inom område med detaljplan eller
områdesbestämmelser, är bergmästaren bunden av den kommunala planeringen i
enlighet med vad som nyss sagts. Om koncessionsområdet däremot ligger utanför
sådant planlagt område, vilket torde vara det vanligaste, skall en intresseavvägning
på grundval av bestämmelserna i naturresurslagen äga rum. Områden, som saknar
detaljplan eller områdesbestämmelser berörs endast av den kommunala
översiktsplanen, som inte är formellt bindande. Den planen torde dä inte ha
beaktat mineralfyndigheten, som ju inte har varit känd tidigare.
Intresseavvägningen kommer därför alt ske mellan mineralintresset och det
ändamål som anges i översiktsplanen. Som framgår av 8 kap. I § skall
bergmästaren samråda med länsstyrelsen, som i praktiken kommer att göra
intresseavvägningen. I regeringens verkställighetsföre-, skrifter kommer det
atl införas skyldighet för länsstyrelsen resp. bergmästaren att inhämta
yttrande från berörd kommun i ärenden av denna typ. Det kan också bli
nödvändigt för bergmästaren att beakta den kommunala planeringen vid
markanvisningsförrättningen. Huvuddelen av den anvisade marken ligger alltid
inom koncessionsområdel oeh där har ju, som nyss nämndes, den kommunala
planeringen beaktats i koncessionsärendet. Mark kan emellertid också anvisas
utanför koncessionsområdet och då måste den kommunala planeringen beaktas vid
markanvisningsförrättningen.

PBL:s
bestämmelser berör också koncessionshavaren i hans verksamhet, därigenom att
han i vanlig ordning måste ha bygglov och marklov för olika åtgärder han vidtar
inom och utom koncessionsområdet.

I
den allmänna motiveringen har också berörts förhållandet till lagen (1988:950)
om kulturminnen m.m. I den lagen finns bl.a. särskilda bestämmelser om
utredning på planeringsstadiet för att ge säkert underiag för den senare
prövningen av frågan om tillstånd till ingrepp i fast fornlämning. Dessa
bestämmelser (2 kap. 11 § kulturminneslagen) är tillämpliga även vid den
utredning som skall föregå beslut i koncessionsfrågan enligt minerallagen.

I andra stycket erinras om
att lagen om kärnteknisk verksamhet och

strålskyddslagen blir tillämplig i vissa fall i fråga om ämnen som omfattas

av minerallagen. Enligt lagen om kärnteknisk verksamhet krävs tillstånd

för atl ta befattning med kärnämnen som sägs i 2 § den lagen. Kärnämnen

är bl.a. uran och torium. Tillståndsplikt enligt strålskyddslagen torde

kunna bli aktuell i fråga om hantering av andra radioaktiva mineraliska

ämnen än kärnämnen. Det har därför inte ansetts nödvändigt att särbe

handla dessa ämnen i minerallagsliftningen genom exempelvis särskild

prövning av undersökningsrätten. 88

s. 89 Kontrollera mot PDF

I fråga om utländska förvärv
av mineralräller har lagen om utländska Prop. 1988/89:92 förvärv av fast
egendom m. m. tillämpats på rättigheter enligt gruvlagen. Någon motsvarande
regel beträffande rättigheter enligt gamla minerallagen finns inte, eftersom
frågan om utländskt inflytande kan prövas när koncession beviljas eller
tillstånd begärs att överlåta en koncession. Enligt den nya lagen skall
bergmästaren pröva frågan om tillstånd och koncession. Bergmästaren saknar
kompetens att pröva frågan, som är i huvudsak av ekonomisk och politisk natur.
Därför har förvärvslagen gjorts tillämplig på rättigheter enligt den nya lagen.
En sammanfattning av frågorna om samordningen mellan den nya minerallagen och
annan lagstiftning finns i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.

8
§

Paragrafen
motsvarar 12 § i kommitténs förslag och 10 § i det remitterade förslaget. Vissa
typer av anläggningar får inte utföras utan alt regeringen har lämnat sitt
tillstånd enligt 4 kap. NRL. Vilka typer av anläggningar det gäller anges i 4
kap. 1 § NRL. För gruvnäringens del blir denna fråga aktuell främst vid
gruvdrift i de obrutna fjällområdena. Enligt 4 kap. 2 § NRL kan regeringen
också för visst fall besluta att en anläggning eller en åtgärd inte får utföras
utan regeringens tillstånd. Vid en tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL görs,
beträffande den fortsatta markanvändningen, en övergripande intresseavvägning
med tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL. Ett tillstånd får förses
med villkor till skydd för motstående allmänna intressen. Enligt förevarande
paragraf är ett tillstånd enligt 4 kap. NRL bindande vid en fortsatt prövning
enligt minerallagen. Innebörden av detta är att såvitt avser minerallagen den
fortsatta långsiktiga markanvändningen därmed är definitivt avgjord och att den
intresse-avvägning som har gjorts i ärendet skall ligga till grund för
bedömningen vid den fortsatta prövningen enligt minerallagen, som i praktiken
gäller frågan om bearbetningskoncession. Eftersom prövningen av ett ärende om
tillstånd enligt 4 kap. NRL torde kräva ett beslutsunderlag motsvarande vad som
krävs för att pröva frågan om bearbetningskoncession är det lämpligt att
samordna prövningen i dessa båda ärenden. Även ärendet om
bearbetningskoncession kommer i ett sådant fall i praktiken att prövas av
regeringen enligt 8 kap. 2 § I.

2
kap. Undersökningstillstånd

1 —
4 §§ har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1 §

Paragrafen
motsvarar 1 kap. 9 § (delvis) och 2 kap. 3 § i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget.

Den
egentligen självklara regeln att tillståndet skall ges för ett bestämt

område har i den nya lagen förts samman med regeln om att detta område

inte får vara större än alt tillståndshavaren kan antas ha möjlighet att

undersöka det på ett ändamålsenligt sätt. Den senare regeln finns i 2 kap.

1 § gruvlagen. I den nya lagen har även tagits in den i samma gmvlagspa- 89

s. 90 Kontrollera mot PDF

ragraf angivna
tilläggsregeln att området i övrigt skall ha en för ändamålet Prop.
1988/89:92 lämplig form.

Vad
gäller områdets utsträckning saknas liksom i kommitténs förslag motsvarighet
tiU gruvlagens och den gamla minerallagens bestämmelser om att gränserna är
lodräta på djupet, vilket i brist på särskild reglering får anses vara
självklart. I de särskilda fall, där äldre rättigheter följer fyndighetens
utsträckning, regleras förhållandena genom övergångsbestämmelser.

Frågan
om områdets storlek, som har samband med lillståndshavarens förmåga och
resurser, har i vissa aspekter tagits upp i den allmänna motiveringen och
berörs också under 2 kap. 2 §. Sökanden skall få det område han begär om
förutsättningarna i 2 kap. 2 § är uppfyllda och hinder inte möter enligt
förevarande paragraf. Denna situation torde vara den normala. En viss prövning
måste göras huruvida dels de förebragta indicierna ger stöd för atl bevilja tillstånd
för hela det begärda området, dels sökanden kan antas ha förmåga och resurser
atl utföra ändamålsenligt undersökningsarbete i hela området. Som nämns under 2
kap. 2 § kan bergmästaren förelägga sökanden att styrka detta om han finner det
påkallat.

2 §

Paragrafen
motsvarar 1 § första och andra styckena i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget.

Frågan
om förutsättningarna för undersökningstillstånd har behandlats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.3.2,

En
första förutsättning för alt sökanden skall få undersökningstillstånd är att
det skall finnas anledning anta att undersökning i området kan leda till fynd
av koncessionsmineral. Sökanden skall förete någon form av utredning som visar
att denna fömtsättning är uppfylld. Han skall alltså kunna förete något
indicium på atl åtminstone något koncessionsmineral förekommer i det aktuella
området. Detta kan ske genom exempelvis blockfynd, flyganomali eller andra
undersökningsresultat eller slutsatser grundade på någon geologisk teori. Ansvaret
förall ta fram delta material åvilar sökanden, men om relevanta uppgifter finns
hos myndigheten räcker det med en hänvisning till dessa. Man får dock inte
kräva att myndigheten själv skall göra några utredningsinsatser. Denna får
avgöra vilken utredning som skall krävas i ett särskilt faU och om sökanden
inte kan förebringa denna skall ansökningen avslås. Kravet får inte sättas sä
högt att seriöst prospekteringsarbete försvåras.

I 1
kap. 1 § tredje punkten anges ett antal ämnen som endast i industri

ellt användbara kvaliteter omfattas av lagen. Dessa kvaliteter förekommer

inte separat i naturen utan de ingår alltid som "stråk" eller
"öar" i '

fyndigheter
av mineralet i dess "normala" form. Män kan inte, utan att

bedriva tillslåndspliktigt undersökningsarbete förete indicier på att en

viss fyndighet innehåller industriellt användbara kvaliteter. I ett ärende

om undersökningstillstånd avseende dessa kvaliteter bör därför indicie

kravet normalt anses vara uppfyllt om indicier företes på att mineralet 90

s. 91 Kontrollera mot PDF

förekommer i sin
"normala" form i området. Om indiciekravet sålunda Prop.
1988/89:92 har uppfyllts och tillstånd meddelas, avser tillståndet naturligtvis
endast den industriellt användbara kvaliteten av ämnet och undersökningsarbetet
får endast bedrivas i syfte att påvisa denna kvalitet. Övriga former av ämnet
omfattas ju inte av lagen och utgör därför jordägarmineral.

Om
sökanden har uppfyllt indiciekravet, skall ansökningen ändå avslås om sökanden
uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt alt bedriva ändamålsenlig
undersökning. Det betyder atl i varje ärende en viss prövning skall göras av om
sökanden är seriös eller inte. Som framgår av den allmänna motiveringen är det
fallen av missbruk av rätten till undersökning man vill ål. 1 de flesta fall bör
denna fråga kunna avgöras utan vidare. Redan underlaget för ansökningen kan
visa att del är fråga om en seriös prospektör. Om sökanden emellertid är okänd
och några säkra slutsatser inte kan dras från underlaget, bör sökanden kunna
föreläggas atl styrka att han har möjlighet och avsikt alt bedriva ett
ändamålsenligt undersökningsarbete. Även om prövningen vad gäller
undersökningstillstånd skall vara tämligen schematisk, måste bergmästaren ha
underiag för att ta ställning till de krav som lagen uppställer. Liksom
hittills förutsätts bergmästaren, om han finner det påkallat, kunna förelägga
sökanden alt ge in en plan för undersökningsarbetets bedrivande och utredning
om sina möjligheter att fullfölja planen. Detta kan vara nödvändigt också för
att ta ställning till del begärda områdets storiek enligt 2 kap. 1 §.
Bestämmelser om ansökningsförfarandet m. m. har förutsatts kunna ges som
tillämpningsbestämmelser.

Vad
gäller sökandens avsikt att bedriva undersökning krävs det inte att han själv
skall bedriva arbetet, utan det är tillräckligt atl han för sin räkning låter
någon annan utföra arbetet eller att han bedriver arbetet i samarbete med
annan. Det måste också godtas att han har för avsikt alt överlåta sill
tillstånd när hans egna resurser är uttömda. Detta är ju det normala vid
amatörprospektering, som enligt vad jag tidigare har framhållit skall vara
tillåten enligt den nya lagen. Av 1 kap. 5 § framgår att ett tillstånd omfattar
samtliga koncessionsmineral som upptas i 1 kap. 1 § 1-3, om inte sökanden själv
begär annat.

Endast
i uppenbara fall av oförmåga eller bristande avsikt att bedriva ändamålsenlig
undersökning skall således ansökan avslås.

Ansökningar
som avser olja, gasformiga kolväten eller diamant måste prövas mer ingående än
andra ansökningar. Det åligger där sökanden atl visa att han har de tekniska
och ekonomiska resurser som krävs för en ändamålsenlig undersökning beträffande
dessa ämnen. Om del gäller olja eller gasformiga kolväten, måste han också visa
atl han kan uppfylla de säkerhetskrav som måste uppställas vid denna typ av
undersökning. Därutöver krävs, liksom vid övriga ansökningar, något indicium
på att mineralet förekommer i det aktuella området.

3 § ...

I
paragrafen, som motsvarar 1 § tredje stycket i kommitténs förslag och i '

det remitterade förslaget,
upptas bestämmelser Om företräde mellan olika

sökande i ärenden om
undersökningstillstånd. Bestämmelserna har, med 91

s. 92 Kontrollera mot PDF

vissa
redaktionella ändringar, förts över från I kap. 6 § första stycket och Prop.
1988/89:92 andra stycket första meningen gruvlagen. I gruvlagen stadgas
dessutom, i andra meningen i paragrafens andra stycke, att om flera personer
samma dag ansöker om inmutningsrätl inom ett område som inte tidigare varit
inmutat eller utmålslagt den sökande har företräde som kan visa alt han, innan
ansökningarna kom in, först har upptäckt en inmutningsbar mineralfyndighet
inom området. Enligt den nya lagen krävs det för alt man skall få
undersökningstillständ att man kan förete något indicium på att det förekommer
något koncessionsmineral inom området. Della innebär i fortsättningen att de
allra flesta sökande har upptäckt någon förekomst av koncessionsmineral inom
området. Den nämnda gruvlagsregeln har därför inte fått någon motsvarighet i
den nya minerallagen.

I
den nya lagen har den aktuella paragrafen samordnats med lagen om vissa
torvfyndigheter.

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag. En mindre justering har dock
gjorts. Lagrådet har föreslagit all paragrafen samordnas med ansökningar om
undersökningskoncession enligt torvlagen. Det är emellertid inte ovanligt att
man ansöker om bearbetningskoncession enligt torvlagen utan att dessförinnan ha
haft undersökningskoncession. Den situationen kan därmed uppslå att en ansökan
om undersökningstillslånd enligt minerallagen föreligger till prövning
samtidigt med en' ansökan om bearbetningskoneession enligt torvlagen.
Paragrafen har därför samordnats med ansökningar enligt torvlagen avseende
båda typerna av koncession.

4 §

Paragrafen
motsvarar 2 § i kommitténs förslag och i del remitterade förslaget.

Den
som har tillstånd eller koncession har ensamrätt att prospektera efter de ämnen
som omfattas av tillståndet eller koncessionen. Om det finns särskilda skäl kan
dock annan fä undersökningstillständ beträffande andra ämnen. Särskilda skäl är
t. ex. att undersökning och eventuell senare utvinning kan ske utan förfång för
den ursprunglige lillståndshavarens rättigheter eller att denne lämnar sitt
medgivande. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § första stycket och 3 § första stycket
5 gruvlagen och 7 § första och andra stycket gamla minerallagen. Även här har
en samordning skett med lagen om vissa torvfyndigheter.

5 §

Paragrafen
motsvarar 4 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Frågan
om undersökningstidens längd har behandlats i den allmänna motiveringen,
avsnitt 2.3.2.

Undersökningstiden
är, i likhet med 3 kap. 5 § gruvlagen tre är. En

undersökningskoncession enligt gamla minerallagen skall enligt 4 § andra

stycket den lagen avse viss tid, som bestäms efler vad som är lämpligt med 92

s. 93 Kontrollera mot PDF

hänsyn till fyndigheten,
ändamålet med koncessionen och andra omstän- Prop. 1988/89:92 digheter.
Tiden bestäms vanligen till 3-5 är.

6 §

Paragrafen
motsvarar 5 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Paragrafen
anger förutsättningar för en första förlängning av tillståndet i en period om
sammanlagt högst tre år. Vad som är ändamålsenlig undersökning får avgöras
frän fall till fall av prövningsmyndigheten. Godtagbart skäl till att
undersökning inte har skett kan t.ex. vara atl området skall undersökas som en
del i ett större planerat projekt som sträcker sig över en längre tid än tre år
eller att arbetena har blivit försenade av någon anledning som prospektören
inte råder över. Som undersökningsarbete skall också betraktas sådant
forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för att göra fyndigheten möjlig
att exploatera med lönsamhet. Ett annat godtagbart skäl kan vara att
rättigheten har överlåtits och den nye innehavaren ännu inte har haft lid att
påbörja arbeten beträffande fyndigheten.

För
all bedöma frågorna vid prövningen måste myndigheten kunna ställa vissa krav på
innehållet i ansökan om förlängning. Lika lite som vid prövning av
undersökningstillståndet bör myndigheten dock själv utreda eller på platsen
kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter. Det måste vara tillräckligt att
även frågan om förlängning avgörs på handlingarna i det övervägande antalet
fall. Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § första stycket gruvlagen.

7 §

Paragrafen
motsvarar 6 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget saml 3 kap.
5 § andra stycket gruvlagen.

8 §

Paragrafen
motsvarar 7 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 3 kap.
6 § första stycket andra meningen och 7 § första meningen gruvlagen.

9 §

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 8 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.
Avgörande tidpunkt för om ett nytt undersökningstillslånd får meddelas eller
ej är, på förslag av lagrådet och till skillnad från vad som gäller enligt
gruvlagen, den tidpunkt då ansökningen prövas.

Paragrafen
innehöll i del remitterade förslaget också en undantagsbe

stämmelse från treårsregeln. Bestämmelsen avstyrktes av lagrådet och har

i den utformningen ingen motsvarighet i den nya lagen. I stället har det i

paragrafens andra stycke införts en möjlighet för bergmästaren att medge

undanlag från treårsregeln om det föreligger synnerliga skäl. Sådana skäl 93

s. 94 Kontrollera mot PDF

kan föreligga om en
prospektör inte har kunnat bedriva aktivt undersök- Prop. 1988/89:92

ningsarbete under hela
tillslåndstiden beroende på omständigheter som

ligger utanför hans
kontroll. Skäl för dispens kan också vara alt man

tidigare inte har ansökt
om maximall medgiven tid eller all man har

avstått från sådan lid.
Del bör dock betonas att stor restriktivitet bör

iakttas
vid medgivande av undantag frän treårsregeln.

10
§

Paragrafen
motsvarar 9 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Endast
undersökningstillstånd för olja, gas eller diamant fär förenas med villkor. De
villkor som kan ställas upp skall ha till syfte att skydda allmänna intressen
eller enskild rätt. Bland allmänna intressen som skall skyddas är hänsynen till
miljön det som oftast blir aktuellt. Bakgrunden är de särskilda risker för
skador på omgivningarna som är förenade med prospekteringen. Villkoren kan
således avse hur verksamheten skall bedrivas i olika hänseenden.

3
kap. Undersökningsarbete

1 §

Paragrafen
motsvarar 1 § första stycket i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget.

I
1 § anges vem som har rätt till undersökning och i följande paragrafer anges
den närmare innebörden i denna räll. I § motsvarar, tillsammans med 3 §, 16 och
22 §§ gamla minerallagen samt 1 kap. 4 § och 3 kap. 2 § gmvlagen.

2 §

Paragrafen
motsvarar 1 § andra stycket i kommitténs förslag och i del remitterade
förslaget.

I
2 § anges att fastighetsägaren utan tillstånd får undersöka sin mark för att
finna annat än olja, gasformiga kolväten eller diamant, dock under
förutsättning att det kan ske utan intrång i annans nyttjanderätt, servitut
eller annan särskild rätt. Vad gäller inmutningsbara mineral enligt gruvlagen
innebär delta i praktiken ingen förändring i förhållande till tidigare, även om
gruvlagen i princip förutsätter att inmutning skall sökas även på egen mark.
Något legalt hinder mot undersökning på egen mark finns dock inte. Enligt gamla
minerallagen får markägaren utan tillstånd undersöka vissa fyndigheter.
Undantag görs dock för bland annat olja och gas.

Om
fastighetsägaren utnyttjar sin rätt att bedriva undersökning på sin

mark måste han, som anges i paragrafen, respektera eventuell nyttjande

rätt, servitut eller annan särskild rätt som finns på fastigheten. Denna

skyldighet följer ibland också av andra lagar och myndighelsbeslut. Om

exempelvis renskötselräll finns på fastigheten måste han respektera den i

enlighet med bestämmelserna i rennäringslagen (1971:437). 94

s. 95 Kontrollera mot PDF

Liksom i andra sammanhang
intar prospektering efter olja och gasformi- Prop. 1988/89:92 ga kolväten
saml diamant en särställning. Tillstånd krävs alltid för att undersöka dessa
ämnen.

Bestämmelserna
om undersökningsarbete är i huvudsak tillämpliga även på sådan undersökning som
bedrivs av ägaren eller med hans medgivande. Avsikten är att markägaren ulan
tillstånd skall kunna undersöka fyndigheten så långt hans befogenhet som
markägare räcker. Däremot får han av naturliga skäl inte göra intrång i annans
rätt. Han får således inte göra intrång på annans mark genom att exempelvis ta
eller bygga väg.

3 §

Paragrafen
motsvarar 2 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

1
3 § anges att tillståndshavaren får bedriva undersökningsarbete endast
beträffande sådana koncessionsmineral som omfattas av tillståndet. Som
framhållits i specialmotiveringen lill 1 kap. 5 § kommer i de flesta fall ell
tillstånd att omfatta alla koncessionsmineral utom olja, gas och diamant.
Endast då sökanden själv har undantagit vissa mineral i sin ansökan har
tillståndet en snävare omfattning. Della innebär alltså, i de flesta fall, att
ett undersökningstillstånd omfattar alla de mineral, som idag är inmutningsbara
enligt gruvlagen jämte de ytterligare mineral som förs in i den nya lagen med
undantag för olja, gas och diamant.

I
andra stycket regleras lillståndshavarens räll alt ta mark i anspråk för att
uppföra byggnader och vägar inom undersökningsområdet. Paragrafen reglerar bara
förhållandet mellan tillståndshavaren och fastighetsägaren jämte andra
sakägare. Tillståndshavaren måste i övrigt iaktta de bestämmelser som kan
beröra verksamheten. Han måste exempelvis ha bygglov enligt plan- och bygglagen
(1987:10) för att få uppföra byggnader på området.

4 §

Paragrafen
motsvarar 3 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 3 kap.
3 § gruvlagen och 23 § gamla minerallagen.

5 §

Paragrafen
motsvarar 4 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Paragrafen
motsvarar i stort 20 § gamla minerallagen och 3 kap. 1 §

gruvlagen. Kretsen personer som skall underrättas har dock utökats. Berg

mästaren måste känna till arbetet för att kunna utöva sin tillsynsverksam

het. Innehavaren av annan särskild rätt till marken än nyttjanderätt och

servitut skall underrättas, om rättigheten kan antas bli berörd av arbetet.

Vad gäller innehavare av renskötselrätt har det bedömts vara alltför be

tungande för prospektören att behöva underrätta samtliga renskötselberät-

tigade inom området. Samebyn får anses representera dessa och prospek- 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

tören får uppfylla sin
underrättelseskyldighet genom att delge den eller de Prop. 1988/89:92
samebyar som berörs.

6-7
§§

Paragraferna
motsvarar 5 och 6 §§ i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt
17-18 §§ gamla minerallagen. 1 gruvlagen finns liknande bestämmelser i 2 kap.
3-4 §§. Dessa föreskriver emellertid förbud mot inmutning medan motsvarande
bestämmelser i den gamla minerallagen — liksom förevarande paragrafer — i
stället föreskriver förbud mot verksamheten som sådan. Den senare lösningen
innebär praktiska fördelar och har valts i den nya lagen. Myndigheten behöver
inte göra sig underrättad i detalj om vilka hinder som kan föreligga inom olika
delar av området utan det åligger undersökaren att skaffa sig erforderlig
dispens om det blir aktuellt att undersöka ett område som skyddas av
bestämmelserna.

Det
bör uppmärksammas att även sädana hinder som uppkommer sedan
undersökningstiUständet meddelats medför att dispens krävs för att få utföra
arbete där (jfr prop. 1974:146 s. 73). Som framgår av 5 kap. 10 § är
situationen en annan när bearbetningskoncession har meddelats för ett visst
område.

I
5 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget upptogs under första
punkten ett förbud mot att, utan länsstyrelsens medgivande, bedriva
undersökningsarbete inom nationalpark och område som statlig myndighet hos
regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark. Denna bestämmelse
finns inte med i den nya lagen av följande skäl. För varje nationalpark får
det, enligt 5 § andra stycket naturvårdslagen, meddelas föreskrifter som har
till syfte att tillgodose ändamålet med parken. Dessa föreskrifter meddelas av
naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen enligt 4§
nalionalparksförordningen (1987:938). Undantag från dessa föreskrifter i visst
fall kan medges av naturvårdsverket eller i vissa fall förvaltaren för parken
(5 § nationalparksförordningen). Den som vill bedriva undersökningsarbete i en
nationalpark måste således utverka undantag från föreskrifterna för parken, om
dessa hindrar undersökningsarbete, vilket prövas av naturvårdsverket. Att
dessutom låta länsstyrelsen pröva frågan enligt minerallagen har inte ansetts
nödvändigt.

Vad
sedan gäller bearbetning inom nationalpark bör följande beaktas.

En nationalpark ägs alltid av staten, vilket bl.a. mnebär att riksdagen,

enligt 9 kap. 9 § regeringsformen, fastställer grunderna för förvaltningen

av parken och förfogandet över den. Om det skulle bli aktuellt med

mineralbearbetning i en nationalpark innebär detta ett sä stort ingrepp i

förvaltningen av parken att riksdagens medgivande torde bli nödvändigt.

En sådan fråga kommer att prövas på grundval av ett brett beslutsunderiag

där man med tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL kommer

att bedöma mineralbearbetningens inverkan på naturmiljön i allmänhet

och ingreppet i nationalparken i synnerhet. Beslutet kommer också att

föregås av ett brett remissförfarande. Om riksdagen efter ett sådant grund

ligt förfarande beslutar att mineralbearbetning skall tillåtas i en national

park ter det sig inte meningsfullt att dämtöver kräva tillstånd av länsstyrel- 96

s. 97 Kontrollera mot PDF

sen enligt minerallagen.
Det har därför inte heller ansetts behövligt att i Prop. 1988/89:92
minerallagen reglera frågan om bearbetning i nationalpark.

I
7 § första stycket andra punkten har en mindre ändring gjorts i förhållande
till den äldre minerallagstiftningen. Hittills har gällt att undersökningsarbete
inte får bedrivas inom ett hundra meter från "byggnad som är avsedd all
stadigvarande användas till bostad". Denna bestämmelse har ibland lett
till tolkningstvister, främst vad gäller fritidshus. Den nya lydelsen av
bestämmelsen, "byggnad där någon är bosatt under övervägande del av
året", innebär att del avgörande i fortsättningen blir hur byggnaden rent
faktiskt används och inte hur den är avsedd att användas. Det är ju inte
byggnaden som skall skyddas utan människors boende. Det får närmast åligga den
som åberopar bestämmelsen, dvs. fastighetsägaren, all visa att
förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen föreligger. Det är främst
beträffande fritidshus som tveksamhet kan uppstå. Den fastighetsägare som
påstår att han bor övervägande del av året i huset kan exempelvis åberopa
husets standard som tecken på detta. Han kan vidare förete uppgifter om
elförbrukning, vattenförbrukning etc. till stöd för sitt påstående.
Naturligtvis kan han också åberopa uppgifter från grannar och bekanta.

Som
jag nyss redogjorde för har nationalpark tagits bort som generellt hinder mot
undersökningsarbete. Naturreservat utgör inte hinder enligt nu gällande
lagstiftning och har heller inte tagits upp i den nya minerallagen. De
restriktioner som gäller för naturreservat kan variera från omfattande och
ingående inskränkningar till mera obetydliga inskränkningar i rätten att
förfoga över marken. Det innebär att framför allt mindre ingripande
undersökningsarbeten ofta inte kommer i konflikt med de restriktioner som gäller
för reservatet. Något generellt förbud mot undersökningsarbete i naturreservat
finns därför inte i lagen. En prospektör måste naturiigtvis följa de
bestämmelser som gäller för reservatet. Om dessa försvårar eller omöjliggör det
planerade undersökningsarbetet kan han hos länsstyrelsen begära undantag från
eller upphävande av föreskrifterna med stöd av 12 § naturvårdslagen.

Det
bör observeras att regleringen enligt 6 och 7 §§ inte är uttömmande såtillvida
att — beroende pä undersökningsförfarandet — tillstånd också enligt annan
speciallagstiftning kan erfordras. Det gäller t.ex. om undersökningsarbetet
skulle innebära ingrepp i fast fornlämning. Om det uppstår en tvisl mellan
prospektören och den som skyddas av hindersbestämmelserna kan tvisten hänskjutas
till bergmästarens prövning enligt 8 kap.

7§.

Om
en prospektör inte respekterar hindersbestämmelserna innebär del atl han utför
undersökningsarbete på ett område som visseriigen omfattas av tillståndet men
där han inte utan medgivande av myndighet får ulföra arbete. Hans handlande
blir därmed att bedöma enligt reglerna i brottsbalken, varvid ansvar för
skadegörelse och tagande av olovlig väg närmast kommer i fråga.

7 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop. 1988/89:92

Paragrafen
motsvarar 7 § tredje stycket gamla minerallagen. Tvist i frågan prövas av
bergmästaren enligt 8 kap. 7 § första stycket. Bergmästaren kan ex officio ta
upp frågan med stöd av tillsynsbestämmelserna i 15 kap.

4
kap. Bearbetningskoncession

' §

Paragrafen
motsvarar I kap. 9 § i kommitténs förslag och 4 kap. 4 § första stycket i det
remitterade förslaget. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 4 kap. 1 §
första stycket gruvlagen och 4 § andra stycket gamla minerallagen. En
motsvarande bestämmelse för undersökningstillslånd finns i 2 kap. 1 §. Som
angetts under denna paragraf gäller utan all detta särskilt sägs all gränserna
för område liksom hittills är lodräta på djupet. I de särskilda fall, där äldre
rättigheter följer fyndighetens utsträckning enligt äldre lagstiftning,
regleras förhållandena genom övergångsbestämmelserna.

2 §

Paragrafen
motsvarar 1 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. Den har
utformats i enlighet med lagrådels förslag.

Förulsällningarna
för erhållande av bearbetningskoncession har behandlats i den allmänna
motiveringen, avsnitt 2.3.3.

Paragrafens
första punkt avser den s.k. malmbevisningen. Motsvarande bestämmelse finns i 1
kap. 5 § första stycket gruvlagen och i 5 § tredje stycket gamla minerallagen.
Någon materiell ändring är inte avsedd. Bevisning måste företes beträffande
varje ämne för vilket koncession begärs. Om nya ämnen påträffas under
bearbelningsfasen kan naturligtvis koncession meddelas för de nya ämnena om
kraven i denna paragraf uppfylls. Malmbevisning avseende en fyndighet av något
av ämnena i 1 kap. 1 § tredje punkten måste gälla just den industriellt
användbara kvaliteten av ämnet och en eventuell koncession avser bara just
denna kvalitet. Vid beräkning av en fyndighets ekonomiska värde skall hänsyn
tas till alla ämnen som omfattas av ansökan samt dessutom till sådant som kan
tillgodogöras med stöd av 5 kap. 6 § första stycket.

Andra
punkten avser sökandens lämplighet. Han skall rent allmänt vara

lämplig att bedriva bearbetning av det aktuella mineralet. I detta ligger

inte alt han ensam måste ha förmåga att svara för hela arbetet. Lämplig

hetskravet får anses uppfyllt redan om han i samverkan med andra kan få

till stånd en ändamålsenlig bearbetning. Dessutom skall han, enligt tredje

punkten, vara lämplig med hänsyn lill fyndighetens art och belägenhet.

Fyndighetens art syftar på att vissa mineral kan ha särskild betydelse ur

t.ex. utrikespolitisk synpunkt och fyndighetens belägenhet syftar på all

man vill undvika en olämplig arrondering av bearbetningsområdena. Des

sa frågor, liksom bestämmelserna om intresseavvägning enligt NRL, som

avhandlas i andra stycket, har behandlats i den allmänna motiveringen 98

s. 99 Kontrollera mot PDF

(avsnitt 2.3.3.). Frågan
om koncessionens förenlighet med detaljplan och Prop. 1988/89:92

områdesbestämmelser har
behandlats i specialmotiveringen till I kap. 7 §.

Beträffande
hänsynstagandet till arronderingsförhållandena innebär detta

inte att en
koncessionsansökan automatiskt skall avslås om ansökan avser

ett område i närheten av
ett område där någon annan har koncession

sedan tidigare. Varje
sådan ansökan där arronderingsfrågan blir aktuell

skall prövas efter
fömtsättningarna i det enskilda fallet. Därvid måste

bedömas om den äldre
koncessionshavaren har ett berättigat intresse av

all skydda närområdet kring
det egna koncessionsområdet. En gruvinne-

havares behov av att ha en
malmreserv för senare exploatering måste

respekteras. Om det
däremot inte framstår som sannolikt att den äldre

koncessionshavaren inom
överskådlig framlid kommer att exploatera

malmfyndigheter inom
närområdel bör detta inte åtnjuta skydd mot andra

exploatörer.

3 §

En
förutsättning för företrädesrätt till koncessionen enligt första stycket är all
sökanden har undersökningstillstånd för något av de mineral som omfattas av
ansökningen om koncession. Detta i sin lur förutsätter att ansökan om
koncession ges in innan giltighetstiden för undersökningstill-slåndel går ut.
Om sökanden gör det fortsätter undersökningstillståndet att gälla tills
koncessionsärendet har avgjorts (2 kap. 8 §). Sedan en företrädes-berättigad på
detta sätt har beviljats koncession får övriga koncessionsansökningar prövas
på sedvanligt sätt med tillämpning av 4 kap. 4 §.

Om
ingen har företrädesrätt skall enligt andra stycket prövningsmyndighelen
avgöra vem av flera konkurrenter som skall ha koncessionen. Därvid är
mineralpolitiska överväganden avgörande. Den som ur allmän synpunkt är
lämpligast att få koncessionen skall ha den. En omständighet som är av särskild
vikt vid bedömningen är om någon av de sökande med eller ulan
undersökningstillstånd har utfört undersökning av området. Det säger sig självt
att det oftast innebär en vinst i lid och pengar om koncessionshavaren har
omedelbar tillgång till undersökningsresultatet och dessutom annan kännedom om
området. Den ur nationalekonomisk synpunkt bästa hushållningen med resurser är
därför oftast alt den som har utfört arbete på området också får koncessionen.
Därför sägs i andra stycket alt sådant arbete skall beaktas särskilt. Regeln är
också ägnad att minska risken för sådana prospektörer som av en eller annan
anledning har givit in sin ansökan för sent för att få företrädesrätt enligt
första stycket.

Om
den situationen skulle uppkomma att flera ansökningar finns för samma område
men avseende olika fyndigheter, finns inget hinder mot atl ge båda koncession
om detta skulle vara praktiskt möjligt. Att särskilt reglera detta har inte
ansetts nödvändigt.

4 §

Paragrafen
motsvarar 2 § i kommitténs förslag och i det remitterade försla

get saml delvis 7 § gamla minerallagen och 4 kap. 2 § gruvlagen.

Motsvarande bestämmelser för undersökningstillständ finns i 2 kap. 4 §. 99

s. 100 Kontrollera mot PDF

5 § Prop. 1988/89:92

Paragrafen
motsvarar 4 § i kommitténs förslag, 4 § andra stycket i det remitterade
förslaget saml 10 § första stycket gamla minerallagen. Eftersom NRL skall
tillämpas i tillåtlighetsfrågan skall också villkor kunna ställas för all
tillgodose syftet med bestämmelserna i NRL. Vid konflikt bör i första hand
undersökas om den kan lösas med hjälp av villkor i koncessionen. I
formuleringen att villkoret skall skydda allmänna intressen eller enskild rätt
ligger atl det endast är sådana villkor som rör den planerade verksamhetens
inverkan på de motstående intressena som skall kunna ställas. Villkoren får
inte ta sikte på annat än att motverka och kompensera menlig inverkan på
motstående intressen av den planerade verksamheten.

Vissa
allmänna intressen tillgodoses genom särskilda regler i den nya lagen. Staien
har sålunda t. ex. rätt lill kronoandel enligt 11 kap.

6
§

Paragrafen
motsvaras delvis av 18§ andra stycket naturvårdslagen och 13 § lagen om vissa
torvfyndigheter. Om koncessionshavaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt
13 kap. 4 §, kan bergmästaren enligt 15 kap. 5 § första stycket förelägga
koncessionshavaren att vid vite fullgöra sina skyldigheter. 1 sista hand kan
bergmästaren, enligt 15 kap. 5 § andra stycket, förordna att åtgärderna skall
ulföras på koncessionshavarens bekostnad. Den säkerhet som koncessionshavaren
ställer enligt förevarande paragraf kan därvid tas i anspråk.

Tvister
om ställande av säkerhet prövas av länsstyrelsen enligt 17 kap. 2§.

7 §

Frågan
om koncessionstidens längd har behandlats i den allmänna motiveringen under
avsnitt 2.3.3.

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1
paragrafen anges koncessionstidens längd till tio år. 1 de två följande

paragraferna finns bestämmelser om rätt till förlängning av koncessionsti

den. Om sådan föriängning medges sker detta på oförändrade villkor. I 6

kap. 4 § finns bestämmelser om när villkoren i en koncession får ändras.

Om förutsättningarna enligt den paragrafen är uppfyllda kan naturligtvis

villkoren i en koncession ändras i samband med förlängning av konces

sionstiden men i övrigt saknas möjligheteratt ändra koncessionsviUkoren i

samband med föriängning. Den uttryckliga bestämmelse om detta som

fanns angiven i 4 kap. 7 § andra stycket i kommitténs förslag och i det

remitterade förslaget har inte tagits in i den nya lagen då bestämmelsen

inte har ansetts vara nödvändig. 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

8 § Prop. 1988/89:92

Enligt
paragrafen skall en koncession automatiskt förlängas när regelbunden
bearbetning pågår. En motsvarande rätt till förlängning av utmål finns i 6 kap.
10 § andra stycket första meningen gruvlagen.

Ytterligare
fall av rätt till eller möjlighet till förlängning finns i 9 och 10§§.
Förlängningsfrågan skall i de fall som regleras i 8§ prövas utan ansökan. Genom
att bergsstaten har kännedom om pågående bearbetning kan beslutet fattas på del
underiag som redan finns hos myndigheten. Förlängning sker med tio år i sänder.
På koncessionshavarens begäran kan tiden sättas kortare. Tillfälle skall
således ges koncessionshavaren att inkomma med synpunkter innan beslut om
förlängning fattas.

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

9 §

Paragrafen
motsvarar 9 § första, tredje och fjärde styckena i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget. Motsvarande bestämmelser finns i 6 kap. 10 § andra
stycket andra meningen gruvlagen. Tredje stycket motsvarar 6 kap. 12 §
gruvlagen. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

10 §

Paragrafen,
som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar 9 § andra stycket
i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget. Motsvarande bestämmelse
finns i 6 kap. 10 § tredje stycket gruvlagen.

11 §

Paragrafen,
som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar 10 § i kommitténs
förslag och i det remitterade förslaget samt 6 kap. 11 § gruvlagen.

5
kap. Bearbetning m. m.

Kapitlet
har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Termen "ovan jord" i
1, 3 och 10§§ i lagrådets förslag har dock bytts ut mot orden "i
dagen", vilket är det vedertagna begreppet då man beskriver verksamhet som
inte sker under jord.

I
paragrafen har samlats de grundläggande bestämmelserna om koncessionshavarens
befogenheter.

Första-tredje
styckena motsvarar 9 § första-tredje styckena i kommit-,

tens förslag och i det remitterade förslaget samt 6 kap. 3 § gruvlagen och

32 § första och andra styckena gamla minerallagen. 101

s. 102 Kontrollera mot PDF

Inom
koncessionsområdet får koncessionshavaren, såväl i dagen som Prop. 1988/89:92
under jord, bedriva undersökningsarbete samt bearbetning och därmed
sammanhängande verksamhet. Bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet
som sker i dagen får endast bedrivas pä mark som anvisats för ändamålet. För
verksamhet som sker under jord krävs dock aldrig markanvisning. Om sådan
verksamhet kan föranleda ras eller sättningar inom ett visst område kan dock
detta område anvisas. En bestämmelse om detta finns i 9 kap. 2 § första
stycket.

Av
andra stycket framgår att koncessionshavaren även får ta i anspråk mark utanför
koncessionsområdel. Detta kräver alltid att marken har anvisats för ändamålet.
Utanför koncessionsområdel får koncessionshavaren inte bedriva vare sig
undersökningsarbete eller bearbetning utan mark får endast anvisas för
verksamhet som har samband med bearbetning, såsom anläggande av anrikningsverk,
vägar, byggnader oeh liknande anläggningar.

Fjärde
stycket motsvarar 3 § andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget. Bestämmelserna om markanvisning finns i 9 kap. Innebörden av
markanvisning är att koncessionshavaren får tiUträda marken för de ändamål som
har angivits i beslutet om markanvisning. Vad gäller lidpunkten för tillträde
ligger det i sakens natur att tillträde fär ske först sedan beslutet om
markanvisning har vunnit laga kraft. Någon uttrycklig bestämmelse om detta har
inte ansetts behövlig. Däremot finns det i 9 kap. 26 § en bestämmelse som ger
koncessionshavaren möjlighet att tillträda anvisad mark innan
markanvisningsbeslutet vunnit laga kraft. En förutsättning för att bestämmelsen
skall bli tillämplig är att bergmästaren meddelat ell beslut om markanvisning.
Den bestämmelse som finns i fjärde stycket i förevarande paragraf avser tiden
innan bergmästaren har meddelat sill markanvisningsbeslul. 1 avvaktan på att
det sker kan bergmästaren medge att mark tas i anspråk av koncessionshavaren.
Ett sådant beslut förutsätter att koncessionsbeslutet har vunnit laga kraft och
att koncessionshavaren ställer säkerhet för den ersättning som avses i 7 kap. 2
§.

2 §

Första
stycket motsvarar i huvudsak 8 § i kommitténs förslag och i det

remitterade förslaget.'Enligt bestämmelsen har fastighetsägaren rätt till

husbehovsutvinning sä länge ingen annan har koncession inom ortirådet. 1

kommitténs förslag och i det remitterade försläget utgjorde även undersök

ningstillständ för annan hinder för fastighetsägarens husbehovsutvinning.

Lagrådet har avstyrkt detta med hänvisning till att undersökningsarbete, i

motsats till bearbetning, inte försvåras i nämnvärd omfattning av fastig-

helsägarens fortsatta husbehovsutvinning. Bestämmelsen har utformats i

enlighet med lagrådets förslag., . '. ;*■ . .; ,: ■ , .

Vad
som är husbehov får avgöras från fall till fall. Begreppet torde

innefatta vad som är nödvändigt för markägarens privata bmk och i fråga :
■

om jordbruksfastighet hans rörelse. Att utvinna energiråvaror eller andra

råvaror för industriellt syfte kan sålunda inte anses vara husbehov, även .
, 102

s. 103 Kontrollera mot PDF

om
det är fastighetsägaren som driver rörelsen. I praktiken torde endast ett
Prop. 1988/89: 92 fåtal mineral kunna omfattas av bestämmelsen. Även
omfattningen på utvinningen är av betydelse för bedömningen.

Andra
stycket motsvarar i huvudsak 4 kap. 5 § i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget. I bestämmelsen slås nu fast att fastighetsägaren har
rätt att fortsätta en pågående husbehovsulvinning i skälig omfattning om det
inte finns särskilda skäl till något annat. Det bör observeras att inte bara utvinning
av koncessionsmineral skyddas utan att även utvinning av andra mineraliska
ämnen, dvs. jordägarmineral, åtnjuter skydd enligt denna paragraf. Bestämmelsen
gäller bara den husbehovsutvinning som pågår då koncession meddelas för annan.
Fastighetsägaren kan alltså inte, sedan koncession meddelats, påbörja
husbehovsutvinning om detta medför intrång i koncessionshavarens rätt.
Särskilda skäl att i en koncession inte uppställa villkor till skydd för
husbehovsutvinningen är exempelvis att villkoret skulle medföra ett så
allvarligt intrång i koncessionshavarens möjlighet att utnyttja sin rätt att
det inte står i rimlig proportion till värdet av husbehovsutvinningen.
Fastighetsägarens rätt till husbehovsutvinning fastställs som ett villkor i
koncessionen enligt 4 kap. 5 §. Om fastighetsägarens rätt till
husbehovsulvinning inte bibehålls, regleras frågan om ersättning för detta vid
markanvisningsförrättningen.

Första
stycket motsvarar delvis 4 § samt 5 § första stycket medan andra stycket
motsvarar 9 § fjärde stycket i kommitténs förslag och i del remitterade
förslaget. 1 paragrafen, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag,
anges de grundläggande bestämmelserna om koncessionshavarens rätt till
undersökningsarbete. Motsvarande bestämmelser finns delvis i 8 § och 32 §
fjärde stycket gamla minerallagen.

Paragrafen
motsvarar delvis 4§ samt 5§ andra och tredje styckena i .

kommitténs förslag och delvis 4 § samt 5 § andra stycket i del remitterade ,
;,

förslaget. ...

Enligt
paragrafen får koncessionshavaren utvinna mineral som omfattas , . , ,

av koncessionen men även i
viss utsträckning andra närliggande mineral

varvid det i sistnämnda
fall saknar betydelse om de andra ämnena är

koncessionsmineral eller
ej. Fyndigheten av koncessionsämnet kan l.ex.

vara belägen under ett
berglager. Koncessionshavaren har då rätt att bryta

detta berglager för att
komma åt sin fyndighet. Fyndigheten kan också

förekomma tillsammans med
ett annat koncessionsmineral på ett sådant

sätt att brytning inte
kanske separat utan båda ämnena måste brytas i ett

sammanhang. Brytning av
andra ämnen enligt denna paragraf får bara ske

när det är tekniskt
nödvändigt, således inte ay ekonomiska skäl. När.

koncessionsämnet
förekommer tillsammans med andra ämnen kan anrik- . -

ning inte ske endast
beträffande ett ämne. All den brutna malmen måste

anrikas i ell sammanhang
för att man skall kunna utvinna koncessionsäm- 403

s. 104 Kontrollera mot PDF

net. Sista meningen i
paragrafen ger koncessionshavaren rätt att pä sådant Prop. 1988/89:92

sätt använda ämnen som
förekommer tillsammans med koncessionsmine-

ralel.

Motsvarande
bestämmelser finns i 6 kap. 2 § första stycket och delvis andra stycket i
gruvlagen samt 31 § första stycket oeh delvis andra stycket gamla minerallagen.

5 §

Paragrafen
motsvarar 6 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 30 §
andra stycket gamla minerallagen och delvis 6 kap. 2 § andra stycket gruvlagen.
Möjligheten att utnyttja förut brutet koncessionsmineral förutsätter alt inte
en tidigare koncessionshavare har rätt till detta enligt 13 kap. 2 § andra
stycket. Där sägs att denne har två år på sig att frakta bort mineralet. Gör
han inte det, tillfaller mineralet antingen den nye koncessionshavaren eller —
om ingen har undersökningstillstånd eller koncession — fastighetsägaren enligt
13 kap. 2 § tredje stycket.

Rätten
att tillgodogöra sig förut utvunnet koncessionsmineral gäller endast de mineral
som omfattas av koncessionen om inteannat följer av 6§.

6
§

Paragrafen
motsvarar 7 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget saml delvis
31 § andra stycket gamla minerallagen och delvis 6 kap. 2 § andra stycket
gruvlagen.

Om
koncessionsmineralet förekommer tillsammans med andra mineral kan mineralen
separeras först i och med anrikningen. I de fallen får koncessionshavaren,
enligt första stycket, tillgodogöra sig alla de utvunna mineralen. Ofta kan
dock mineralen separeras utan anrikning. Sä är l.ex. fallet då
koncessionsmineralet förekommer under ett berglager av annan typ, som först
måste avlägsnas. 1 den situationen får markägaren, enligt andra stycket,
avhämta mineralet inom viss tid mot att han ersätter koncessionshavaren dennes
kostnader för att utvinna mineralet. Om markägaren inte utnyttjar denna
möjlighet får koncessionshavaren tillgodogöra sig mineralet.

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 10 § i kommitténs förslag och i det

remitterade förslaget samt 33 § första stycket gamla minerallagen och 6

kap. 4 § första stycket gruvlagen. Till skillnad från kommitténs förslag och

det remitterade förslaget skyddas genom paragrafen framtida utvinning

endast av koncessionsmineral. Alt så är fallet beror på atl den nya mineral

lagen omfattar i stort sett alla mineral som är av intresse för den svenska

mineralindustrin. Det finns knappast någon anledning att skydda rena grå- 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

berget på detta sätt.
Dessutom bedrivs i dag viss gruvbrytning med sådan Prop. 1988/89:92 teknik
att "misshushållning" med gråberget äger rum. Det finns inte heller
någon anledning att stoppa denna brytningsleknik.

8 §

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 11 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget
samt 33 § andra stycket gamla minerallagen och 6 kap. 4 § andra stycket
gruvlagen. Enligt paragrafen gäller — till skillnad från kommitténs förslag och
det remitterade förslaget — krav på tillstånd för igenläggning av
utfraktsvägar, orter och borrhål endast före det att en koncession upphört att
gälla. Motsvarande bestämmelse för tiden efter det att en koncession upphört
att gälla har tagits in i 13 kap. 7 §.

9 §

Paragrafen
motsvarar 12 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt delvis
32 § tredje stycket gamla minerallagen och 6 kap. 3 § tredje stycket gmvlagen.
Regeln om materialets varaktighet i dessa bestämmelser med syfte atl förbättra
säkerheten efter det att koncessionen resp. utmålel upphört har inte fält någon
motsvarighet i nya lagen. Med tanke på den långa tiden mellan verksamhetens
början och slut är det oftast utan betydelse för denna säkerhet av vilket
material stängslet är uppfört när arbetet tar sin början. Skyldigheten i
paragrafen innebär att koncessionshavaren skall underhålla stängslet sä länge
koncessionen består. Bestämmelser om anläggningens kvalitet för att tillgodose
säkerhetskrav för tiden därefter finns i 13 kap. som behandlar frågor i
samband med att en koncession upphör. Då bör anläggningar lämnas i sådant skick
att det inte uppkommer fara för aUmänheten. Detta är inte endast en fråga om
stängsel utan gäller generellt kvarlämnade anläggningar. En särskild bestämmelse
finns dock om stängslets varaktighet.

10
§

Bestämmelserna
om hinder mot undersökningsarbete och bearbetning inom ett koncessionsområde
var i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget uppdelade på två
paragrafer, 13 och 14§§. På förslag av lagrådet har bestämmelserna sammanförts
till en paragraf. Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 2 § gruvlagen och 32
§ andra och fjärde styckena gamla minerallagen.

11
§

Paragrafen
motsvarar 13 § tredje stycket i kommitténs förslag och i det

remitterade
förslaget samt 7 § tredje stycket gamla minerallagen. 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

6 kap. överlåtelse,
frånträdande, återkallelse och ändring av undersöknings- Prop. 1988/89:92
tillstånd och koncession

1 §

Vid
prövning av ett ärende om överlåtelse skall förvärvarens lämplighet prövas med
tillämpning av huvudreglerna för erhållande av undersökningstillslånd eller
koncession. Bestämmelserna finns i 2 kap. 2 § första stycket 2 och andra
stycket resp. 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3. Om ärendet gäller
undersökningstillstånd skall naturligtvis inte någon ny prövning göras
huruvida det finns anledning anta att prospektering kan leda lill fynd av
koncessionsmineral. Däremot måste en prövning göras av förvärvarens möjlighet
och avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning, varvid också måste
beaktas områdets storlek, som tidigare prövats enligt 2 kap. 1 §. Om
förvärvaren får tillstånd till förvärvet, övertar han tillståndet i oförändrat
skick, dvs. giltighetstiden enligt 2 kap. 5 § räknas från det att tillståndet
ursprungligen meddelades. I ett ärende om föriängning av giltighetstiden
enligt 2 kap. 6 § får den nye tillståndshavaren åberopa del undersökningsarbete
som har utförts av överlåtaren. Om undersökningsarbete inte har utförts i
tillräcklig omfattning kan han åberopa godtagbara skäl till atl arbete inte
har utförts. Han får därvid åberopa omständigheter som hänför sig till såväl
honom själv som överlåtaren.

Om
förvärvaren vill ha ett helt nytt, treårigt tillstånd kan han naturligtvis
träffa överenskommelse med överlåtaren atl denne frånträder sitt tillstånd
enligt 6 kap. 2 §, varefter förvärvaren ansöker om nytt tillstånd på det
aktuella området.

Om
ärendet rör förvärv av en koncession skall förvärvarens lämplighet bedömas
enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3. Överlåtelsen skall alltså beviljas om
han är lämplig samt fyndighetens art och belägenhet inte i och för sig utgör
hinder. Arronderingsfrågan skall alltså bedömas. Någon malmbevisning enligt
första punkten eller någon NRL-prövning enligt andra stycket skall däremot inte
äga rum. Om tillstånd till överlåtelsen lämnas, övertar förvärvaren
koncessionen i oförändrat skick, dvs. villkoren gäller som förut och
giltighetstiden räknas från del att koncessionen ursprungligen meddelades.

Frågor
om tillstånd till överlåtelse av undersökningstillslånd eller bearbetningskoncession
prövas enligt 8 kap. 3 § första stycket av bergmästaren. Detta gäller även om
regeringen har meddelat koncessionen.

Man
bör också notera att, om förvärvaren är kontrollsubjekt enligt lagen

(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., det krävs för

värvstillstånd enligt den jagen. Frågan har behandlats i specialmotivering-

en till 1 kap. 7 §. ■ . .

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

2 §

Motsvarande
bestämmelser finns i 12 § första och andra styckena gamla

minerallagen. Om man vill avstå från ett undeisökningstillständ, helt eller

delvis, eller från en koncession i dess helhet räcker dél med en anmälan öm 106

s. 107 Kontrollera mot PDF

detta. Om man däremot vill
avstå från en del av ett koncessionsområde Prop. 1988/89:92 måste man
ansöka om detta. Skälet är att del i många fall krävs ändring av villkoren för
en koncession om koncessionsområdel ändras. Det måste också finnas en möjlighet
till kontroll av att det återstående området inte blir så litet all ändamålsenlig
bearbetning inte längre kan bedrivas. Paragrafen har utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

3 §

Paragrafen
motsvarar i huvudsak 12 § tredje stycket första meningen gamla minerallagen.
Enligt paragrafen kan ett undersökningstiUstånd eller en koncession återkallas
dels om innehavaren åsidosätter sina skyldigheter, dels utan att så är fallet,
dock endast om synnerliga skäl föreligger. Återkallelse i det sistnämnda
fallet får ske endast om betydande samhällsintressen står på spel. Så kan exempelvis
vara fallet om en koncessionshavare utan godtagbara skäl låter bli all utvinna
en fyndighet, som är av stor betydelse för den allmänna
försörjningssituationen. Återkallelse kan också bli möjlig om det av utrikes-
eller försvarspolitiska skäl är nödvändigt att säkerställa svenskt inflytande
över en fyndighet, som kontrolleras av ett kontrollsubjekt enligt lagen om
utländska förvärv av fast egendom m. m.

Bestämmelser
om ersättning till koncessionshavaren vid sådan återkallelse finns i 7 kap. 5
§.

På
en punkt skiljer sig paragrafen från kommitténs förslag och det remitterade
förslaget. Dessa förslag innebar att återkallelse av ett undersökningstillstånd
skulle kunna ske endast om det avsåg olja, gas eller diamant. Lagrådet har
kritiserat detta och föreslagit att alla typer av undersökningstillstånd skall
kunna återkallas. Det skulle, enligt lagrådets uppfattning, te sig egendomligt
att inte ens vid allvarliga regelöverträdelser en återkallelse skulle kunna äga
rum. Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen,
som motsvarar 4 och 5 §§ i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget,
har utformats i enlighet med lagrådets förslag: Dessutom har tillagts att i de
fall som regleras i paragrafen en avvägning skall ske enligt 2 och 3 kap. NRL.

En
koncession skall, enligt 4 kap. 5 §, förenas med de villkor som behövs

för atl skydda allmänna intressen eller enskild'rätleller.som behövs för att

naturtillgångarna skall utforskas och. tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

Dessa villkor fastställs inom ramen för den inlresseawägning enligt NRL .

som sker vid koncessionsprövningen. Den förtsatta verksamheten'kräver

senare ytteriigare tillstånd enligt miljöskyddslagen, vattenlagen etc. Där

vid kan ytterligare villkor uppställas. Förevarande paragraf behandlar

endast sådana villkor som fastställts enligt 4 kap. 5 §; Föreskriften i forsla :
.

stycket
får därför tillämpas endast beträffande olägenheter sona inte har

förutsetls och därmed inte heller beaktats vid den inlresseawägning som'

sker mellan de motstående intressena i koncessionsprövningen. Varje liten
■. 107

s. 108 Kontrollera mot PDF

olägenhet får dock inte
föranleda ändringar i koncessionen. Endast bety- Prop. 1988/89:92

dande olägenheter får
beaktas. Om bestämmelsen blir tillämplig får en

förnyad intresseavvägning
med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL göras.

Olägenheten får vägas mot
den skada koncessionshavaren lider genom en

föreslagen
villkorsändring. Ändring av villkor som ställts upp med stöd av

miljöskyddslagen sker
naturligtvis enligt den lagen.

Bestämmelsen
saknar motsvarigheter i gruvlagen och den gamla minerallagen men bestämmelser
av motsvarande innebörd finns bl.a. i 14 § lagen om vissa torvfyndigheter, 18 §
fjärde stycket naturvårdslagen oeh 25 § miljöskyddslagen.

I
andra stycket behandlas ändring av villkor med koncessionshavarens medgivande.

Med
stöd av detta stycke får villkoren inte ändras utöver vad koncessionshavaren
har begärt eller medgivit. Detta betyder dock inte att hans begäran om
villkorsändring skall bifallas utan saklig prövning, utan prövningsmyndigheten
måste bedöma om de föreslagna nya viUkoren kan godtas med hänsyn till
bestämmelserna i 2 kap. 10 § resp. 4 kap. 5 §. Ett ärende om villkorsändring pä
koncessionshavarens begäran förutsätter normalt kontakter mellan sökanden och
prövningsmyndigheten. Om man därvid inte kan komma överens om en
villkorsändring som är acceptabel för båda parter måste prövningsmyndigheten
avslå ansökningen eftersom villkoren inte kan ändras i strid med sökandens
vilja.

Bestämmelserna
i paragrafen tillämpas också på villkor i undersökningstillstånd för olja, gas
och diamant.

7
kap. Ersättning

1 §

Paragrafen
motsvarar 24 § första stycket första meningen gamla mineral-

lagen
och 3 kap. 8 § första meningen gmvlagen.

2 §

Första
stycket motsvarar 27 § första stycket gamla minerallagen och 4 kap. 4 § första
stycket gruvlagen.

Andra
stycket saknar motsvarighet i nuvarande minerallagstiftning. Den nya lagen
innebär en utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde till att avse ett
flertal mineral som ofta bryts i dagbrott. Sådana ämnen förekommer i stor
utsträckning också utanför de traditionella gruvlänen och konflikter med skogs-
och jordbrukares intressen kan förväntas öka i antal. Med hänsyn särskilt
härtill är det motiverat att ta in en bestämmelse om inlösen i den nya lagen.

Bestämmelsen
innebär att sökanden skall lösa hela fastigheten om det

till följd av att mark las i anspråk uppstår synnerligt men för denna. Om

fastigheten utgörs av flera skilda områden eller skiften oeh det uppstår

men endast för en av delarna, behöver endast den delen lösas. I uppenbara

fall bör myndigheten kunna redan i koncessionen med stöd av 4 kap. 5 § 108

s. 109 Kontrollera mot PDF

föreskriva villkor om att
fastighet eller viss del därav skall förvärvas av Prop. 1988/89:92 koncessionshavaren
med äganderätt.

Paragrafen
motsvarar 27 § andra stycket gamla minerallagen och 4 kap. 4 § andra stycket
gruvlagen.

I
kommitténs förslag och i det remitterade förslaget gjordes i denna paragraf en
hänvisning till expropriationslagen endast beträffande ersättning enligt 2 §.
Lagrådet har ansett det lämpligt att de angivna bestämmelserna i
expropriationslagen skall gälla i tillämpliga delar även beträffande ersättning
enligt 1 §. Jag har godtagit lagrådets synpunkter, varför paragrafen har utformats
i enlighet med lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen
motsvarar 28 § gamla minerallagen och 4 kap. 5 § gruvlagen.

5 §

Paragrafen,
som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvaras av 12 § tredje
stycket sista meningen gamla minerallagen. Liksom hittills gäller att
koncessionshavaren vid en återkallelse inte kompenseras för utebliven vinst.

En
remissinstans har föreslagit att ersättning skall utgå även vid ändring av
villkor enligt 6 kap. 4 §. Tillstånd till viss verksamhet enligt minerallagen
eller annan lagstiftning är ofta förenade med villkor till skydd för motstående
intressen av olika slag. Om förhållandena kring en verksamhet ändras i något
väsentligt hänseende så att det motstående intresset inte längre skyddas av det
uppställda villkoret i tillräcklig utsträckning finns i de flesta fall
möjlighet att ändra villkoren. Samhället måste ha denna möjlighet att skydda
motstående intressen genom villkorsändringar ulan att detta skall grunda räll
till ersättning för tillståndshavaren. Någon regel om rätt till ersättning vid
villkorsändring har därför inte tagits in i minerallagen.

8
kap. Prövningsmyndigheter m. m.

Kapitlet
innehåller de grundläggande bestämmelserna om vilka myndigheter som skall
pröva de olika ärendena enligt minerallagen. De viktigaste ärendegrupperna är
undersökningstillstånd, bearbetningskoncession och markanvisning. Paragraferna
innehåller främst bestämmelser om pröv-ningsskyldighet. Närmare bestämmelser om
förfarandet förutsätts bli utfärdade som tillämpningsföreskrifter. Frågorna
har lill viss del behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4).

Eftersom
undersökningstillslånd skall meddelas utan något remissförfa

rande är det viktigt att vissa organ, bl. a. berörda kommuner får kännedom

om meddelade tillstånd. Därigenom kan säkerställas atl behövligt samråd 109

s. 110 Kontrollera mot PDF

kommer
till stånd mellan kommuner och tillståndshavaren, som bland Prop. 1988/89:92
annat kan tillgodose att denne har kännedom om kommunernas planering vad gäller
det område som skall undersökas. I ärenden om bearbetningskoncession skall en
avvägning enligt NRL göras av markanvändningsfrågorna. Detta förutsätter alt
ett så komplett faktaunderlag som möjligt inhämtas i dessa ärenden. Liksom
enligt den gamla mineraUagen fömtsätts ett brett remissförfarande. Som framgått
av den allmänna motiveringen innebär reglerna att prövningen enligt
naturresurslagen i praktiken överlämnas lill länsstyrelsen.

1
§

Andra
stycket motvarar 2 kap. 12 § gmvlagen. Bestämmelsen innebär undantag från
förvaltningslagens regler om kommunikationsskyldighel. Primärt åligger det
sökanden att tillhandahålla ett så komplett faktaunderlag att prövning kan ske
enligt 2 kap. Något hinder för bergmästaren att i särskilda fall företa
kommunikation med sakägare innebär inte bestämmelsen.

Det
samråd som enligt paragrafens tredje stycke skall ske avser endast frågan om
naturresurslagens tillämpning på ansökan. Frågan om särskild utredning enligt
bestämmelserna i kulturminneslagen har behandlats i den aUmänna motiveringen
under avsnitt 2.3.5.

I
paragrafen anges de två fall då bergmästaren skall hänskjuta ett ärende om
beviljande av koncession till regeringens prövning. Den första punkten gäller
ärenden som bedöms vara särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt. 1 den
allmänna motiveringen har som exempel angetts att ärendet gäller ell mineral
som är viktigt ur utrikes- eller försvarspolitisk synpunkt. Särskilt stora
eller kontroversiella ärenden hör också dit. Bergmästaren förutsätts vad gäller
intresseavvägningen enligt NRL följa vad länsstyrelsen föreslår. Han kan
emellertid, om han finner skäl till annan uppfattning, även lämna ärendet till
regeringen enligt andra punkten. Så skall ske om länsstyrelsen vill avslå en
ansökan, som bergmästaren vill bifalla. Det kan sedan föreligga andra fall av
oenighet mellan dem som föranleder att frågan skall hänskjutas. Enligt 4 kap. 5
§ skall en koncession förenas med de villkor som behövs bl.a. för atl skydda
allmänna intressen. Om bergmästaren vill frångå vad länsstyrelsen tillstyrker
beträffande utformningen av villkor för markanvändningen, skall frågan hänskjutas
till regeringens prövning.

Bergmästaren
skall, enligt 4 §, bereda och yttra sig i ärenden som hänskjuts till
regeringens prövning.

3 §

Förutom
beviljande av tillstånd och koncession prövar bergmästaren bl. a.

ärenden
om föriängning av tillstånd enligt 2 kap. 6 och 7 §§, tillstånd till 110

s. 111 Kontrollera mot PDF

anläggande av väg lill
området enligt 3 kap. 3 § andra stycket, ställande av Prop. 1988/89:92 säkerhet
enligt 4 kap. 6 §, föriängning av koncession enligt 4 kap. 8-10 §§, igenläggning
av utfraktsvägar, orter eller borrhål enligt 5 kap. 8 §, överlåtelse av
tillstånd eller koncession enligt 6 kap. I §, frånträdande av tillstånd eller
koncession enligt 6 kap. 2 §, återkallelse i vissa fall av tillstånd eller
koncession enligt 6 kap. 3 §, ändring av villkoren för tillstånd eller
koncession enligt 6 kap. 4 § samt koncessionshavarens skyldigheter vid
koncessionens upphörande enligt 13 kap. 4 §.

I
andra stycket stadgas om bergmästarens skyldighet att hänskjuta vissa ärenden lill
regeringens prövning. Först anges ärenden om återkallelse av tillstånd och
koncession utan alt innehavaren har åsidosatt sina skyldigheter, vilka alllid
skall hänskjutas. Dessutom har bergmästaren möjlighet att hänskjuta ärenden som
han bedömer som särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt. Det kan t.ex. gälla
överlåtelse av tillstånd eller koncession där förvärvarens lämplighet måste
bedömas från utrikes- eller försvarspolitiska utgångspunkter.

Den
bestämmelse som fanns i första stycket andra meningen i det remitterade
förslaget har på förslag av lagrådet förts över till en egen paragraf, 7 §.

4 §

I
paragrafen stadgas om bergmästarens skyldighet atl bereda och yttra sig i
ärenden som enligt 2 § och 3 § andra stycket skall hänskjutas till regeringens
prövning.

5-6
§§ ■

Paragraferna
stadgar om bergmästarens rätt att anlita sakkunniga och företa undersökning på
platsen samt om skyldigheten alt ersätta kostnaderna för detta. Motsvarande
bestämmelser för ärenden om markanvisningsförrättning finns i 9 kap. 10, 13
och 20 §§.

Bestämmelsen
om ersättning till sakkunniga har på förslag av lagrådet utformats i närmare
överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 40 kap. 17 § rättegångsbalken. I
del remitterade förslaget fanns det i sista meningen i resp. paragrafen
bestämmelse om ersättning för kostnader i tvister enligt numera 7 §. Lagrådet
har föreslagit att denna bestämmelse tas upp i en särskild paragraf, 12 §.

Paragrafen
motsvarar 3 § första stycket andra meningen i det remitterade förslaget.

1
15 kap. finns bestämmelser om bergmästarens tillsynsansvar. Han

skall bl.a. övervaka all tillstånds- och koncessionshavare inte överskrider

sina befogenheter och han får därvid besluta om åtgärder för atl förhindra

detta. Det kan emellertid uppslå tvister mellan tillstånds- eller konces

sionshavaren, å ena sidan, och någon vars rätt berörs av arbetet, ä andra 111

s. 112 Kontrollera mot PDF

sidan, beträffande de
rättigheter och skyldigheter som följer av tillståndet Prop. 1988/89:92
eller koncessionen. De kan då genom en ansökan få tvisten prövad av
bergmästaren. Bestämmelser om ansvar för kostnader i sådana tvister finns i 12 §.

8 §

Paragrafen,
som i huvudsak har utformats i enlighet med lagrådets förslag, motsvarar 3 kap.
8 § gruvlagen och 24 § gamla minerallagen. Enligt de äldre bestämmelserna
skulle, om tvist om ersättningen uppstod, talan väckas vid fastighetsdomstol.
Den nya bestämmelsen innebär i stället atl bergmästaren skall pröva sådana
tvister. Om markanvisningsförrättning hålls skall tvisten prövas senast vid
denna. 1 12 § finns bestämmelser om ansvar för kostnader vid tvister som inte
prövas vid markanvisningsförrättning.

I
förhållande till lagrådets förslag har ell tillägg gjorts genom sista meningen
i paragrafen. Där stadgas nu om bergmästarens rätt atl anlita sakkunniga och
företa undersökning på platsen i ärenden enligt denna paragraf som inte avgörs
vid markanvisningsförrättning. Om bergmästaren utnyttjar denna möjlighet
tillämpas bestämmelsema i 5 § om sakkunniga resp. bestämmelserna i 6 § om
undersökning pä platsen. Om tvisten i stället prövas vid markanvisningsförrättningen
blir naturligtvis motsvarande bestämmelser i 9 kap. 10 resp. 13 § tredje
stycket tillämpliga.

9 §

Paragrafen
motsvarar 4 kap. 4 § tredje stycket gmvlagen och 27 § tredje stycket gamla
minerallagen.

10 §

Bestämmelsen
innebär att ett ersättningsbeslul enligt 8 eller 9 § blir exekutionstitel
enligt 3 kap. I § första stycket sjätte punkten utsökningsbalken.

11
§

Paragrafen
har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Paragrafens sista mening i det
remitterade förslaget har på lagrådels förslag överförts till 12 kap. 6 §
tredje stycket.

12§

På
förslag av lagrådet har i denna paragraf sammanförts bestämmelser om

ansvar för kostnader i tvister som bergmästaren prövar utan samband med

markanvisningsförrättning. En justering i förhållande till lagrådets förslag

har dock gjorts. I de tvister som avses i 7 kap. I § oeh 8 kap. 7 § är avsikten

all förfarandet skall vara mycket enkelt. Ärendet kommer att avgöras

genom att bergmästaren tillsammans med parterna inställer sig pä platsen, 112

s. 113 Kontrollera mot PDF

varvid parterna muntligen
får framlägga sina ståndpunkter. Någon omfat- Prop. 1988/89:92

lande skriftlig utredning
skall däremot inte företes. Bergmästarens beslut

kommer sedan att meddelas
på platsen eller i omedelbar anslutning till

förrättningen. Några
nämnvärda kostnader uppkommer därmed inte för

parterna och därför har
bestämmelsen i andra stycket om tillstånds- eller

koncessionshavarens ansvar
för motparternas kostnader i ärendet tagits

bort. Tillstånds- eller koncessionshavaren
svarar därmed bara för statens

kostnader vid
förrättningen. Motsvarande bestämmelser fanns upptagna i

8 kap. 5 § andra stycket
och 6 § samt 16 kap. 7 § i det remitterade förslaget.

9
kap. Markanvisningsförrättning

Kapitlet
har i stora delar arbetats om i förhållande till kommitténs förslag och det
remitterade förslaget och är nu utformat i enlighet med lagrådets förslag. Ett
antal paragrafer har på grund av sin karaktär tagits bort ur kapitlet och de
frågor som behandlas i dessa paragrafer kommer i stället att regleras i en
förordning. De paragrafer det gäller är 8 § första stycket om innehållet i en
ansökan om markanvisning, 11 § andra stycket om innehållet i vissa kallelser,
13 § om sändande av ansökningshandlingarna till en aktförvarare och 16 § om
protokoll över markanvisningsförrättning.

1
§

Första
stycket motsvarar 5 kap. 2 § första stycket första meningen i kommitténs
förslag och i det remitterade förslaget. Bestämmelsen innebar att mark anvisas
först om och när koncessionshavaren begär det.

I
andra stycket anges för vilka ändamål mark fär anvisas. Bestämmelsen
korresponderar med 5 kap. 1 § första och andra styckena om koncessionshavarens
befogenheter inom och utom koncessionsområdet.

2 §

Bestämmelsen
om anvisande av mark överensstämmer i stort med vad

som gäller enligt 26 § gamla minerallagen och 4 kap. 3 § gruvlagen. Har

överenskommelse inte träffats skall myndigheten göra en behovsprövning.

Enligt gruvlagen och den gamla minerallagen skall den mark som sökan

den begär anvisas inom utmålel resp. koncessionsområdet. Utanför dessa

områden skall den mark som behövs anvisas. Denna skillnad har ingen

motsvarighet i den nya lagen. En nyhet är också att det direkt sägs i lagen

att överenskommelser mellan parterna i markanvisningsfrågan skall iakt

tas. Behovsprövningen blir med andra ord disposiliv och inte som nu

föremål för officialprövning. Markanvisningen är dock liksom tidigare

obligatorisk enligt den nya lagen. I förhållande till det remitterade försla

get har det tillägget gjorts atl om mark inom eller utom koncessionsområ

det hotas av ras eller sättningar vid bearbetningen, även den marken kan

anvisas. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 4 kap. 3 § sista mening

en gruvlagen. 113

8
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

s. 114 Kontrollera mot PDF

Enligt andra stycket får
mark inte anvisas i strid med hindersbeslämmel- Prop. 1988/89:92 serna. Om
mark som fär användas endast efter dispens av bergmästaren behöver tas i
anspråk, bör frågan om sådan i allmänhet kunna avgöras i samband med
markanvisningen. Behövs länsstyrelsens tillstånd, måste detta finnas innan
markanvisning sker.

3 §

Paragrafen
motsvarar 5 kap. 2 § första stycket sista meningen i kommitténs förslag och i
det remitterade förslaget.

1
princip innebär behovsprövningen att mark bör anvisas för så lång tid som
behövs. Enligt den nya lagen skall koncessionen gälla relativt kort tid med
möjlighet till förlängning. Alt anvisa mark för varje period är av praktiska
skäl inte lämpligt. Därför har sökanden givits möjlighet alt få marken anvisad
tills vidare. Ersättningen blir då baserad på detta och därmed oftast högre.
Detta pris torde dock sökanden ofta vara villig att betala mot att slippa
återkommande markanvisningsförrättningar med åtföljande kostnader. Också för
markägaren bör bestämmelsen vara fördelaktig. Koncessionshavaren förlorar
enligt 13 kap. 1 § sin rätt enligt markanvisningen när koncessionen upphör.

4 §

Paragrafen
motsvarar 1 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
11 § gruvlagen. Andra stycket har sin förebild i 12 kap. 2 § vattenlagen. Utmålsförrättningen
enligt gmvlagen innebär att inmutaren efter att ha företett den s. k.
malmbevisningen anvisas ett arbetsområde (I kap. 5 §). Utmålshavaren har sedan
rätt att få sig anvisad mark för gruvdriften och därmed sammanhängande
verksamhet (4 kap. 3 §). Markanvisningen sker vid en ny utmålsförrättning (4
kap. 39 § andra punkten). Emellertid förekommer det att markanvisningen sker
redan i den urspmngliga utmålsförrättningen. Markanvisningen utgör då bara ett
moment i utmålsförrättningen. I gamla minerallagen är konstmktionen en annan.
Där utgör beviljande av koncession och anvisande av mark alllid två skilda
typer av ärenden. Den nya lagen använder samma modell som den gamla
minerallagen.

5
§

Paragrafen
motsvarar 2 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
12 § första stycket gruvlagen.

6
§

Paragrafen
motsvarar 3 § i kommitténs förslag och i det remitterade försla

get samt 4 kap. 12 § andra stycket gruvlagen och har utformats efter 12

kap. 4 § andra stycket vattenlagen. 114

s. 115 Kontrollera mot PDF

7-9
§§ Prop. 1988/89:92

Paragraferna
motsvarar 4-6 §§ i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4
kap. 13-15 §§ gruvlagen och har sin förebild i 12 kap. 5-7 §§ vattenlagen.

10
§

Bestämmelsen
motsvarar 7 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget saml 4 kap.
22 § gruvlagen.

11
§

I
paragrafen, som motsvarar 8 § i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget, upptas nu bara bestämmelsen om att ansökning görs hos bergmästaren
och bestämmelsen om förskott. Föreskrifterna i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget om ansökningens innehåll har, på förslag av lagrådet,
inte tagits med i den nya lagen utan de förutsätts i stället bli intagna i en
förordning. Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 8 § gruvlagen.

12
§

Paragrafen
motsvarar 9 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt delvis
4 kap. 9 § jämförd med 2 kap. 9 § gruvlagen.

13
§

Paragrafen
motsvarar 10 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Första
och andra styckena motsvarar delvis 4 kap. 16 § gruvlagen.

Huvudregeln
är att sammanträde skall hållas vid markanvisningsförrättningen. Detta är dock
inte nödvändigt i alla situationer. När parterna är eniga om såväl markens ianspråktagande
som i ersättningsfrågor eller om alla sakägare medger ansökan efler delgivning,
bör avgörande kunna ske på handlingarna. En bestämmelse om detta har införts i
första stycket. Även om sammanträde inte hålls bör förrättningsmannen vid behov
kunna besöka platsen för att exempelvis granska kartors och andra beskrivningars
riktighet. En bestämmelse om delta finns i tredje stycket.

Bestämmelsen
i det remitterade förslaget all förrättningen inte får avslutas förrän
koncessionsbeslutet vunnit laga kraft har flyttats till en särskild paragraf,
18 §.

14
§

Paragrafen
motsvarar 11 § i kommitténs förslag och i del remitterade

förslaget samt i stort 4
kap. 17 § gruvlagen. Bestämmelsen om skyldighet 115

s. 116 Kontrollera mot PDF

för bergmästaren att
utfärda kungörelse om sammanträde har dock inte Prop. 1988/89:92 förts över
lill den nya lagen. Den bestämmelsen förutsätts i stället bli intagen i
regeringens verkställighelsföreskrifter.

15
§

Paragrafen
innehåller bestämmelser om surrogatdelgivning. Den motsvarar 12 § i kommitténs
förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap. 18 § gruvlagen och har sina
förebilder i 4 kap. 21 § fastighetsbildningslagen och 12 kap. 16 § vattenlagen.

16
§

Bestämmelsen
motsvarar 14 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
20 § gruvlagen. Liknande bestämmelser finns i 12 kap. 19 § vattenlagen och 5
kap. 7 § expropriationslagen.

17
§

Paragrafen
motsvarar 15 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
21 § gruvlagen.

18
§

Paragrafen
motsvarar delvis 10 § första meningen i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget. Rätten att ta mark i anspråk grundar sig på innehavet av
koncessionen. Att sökanden har beviljats koncession skall därför vara slutligt
avgjort innan marken anvisas. Koncessionsbeslulet skall således ha vunnit laga
kraft innan förrättningen för markanvisning hålls. Ingenting hindrar dock att
ansökan ges in och handläggningen påbörjas i de fall, där del är angeläget att
markanvisningen följer snarast pä koncessionsbeslutet. Förrättningsmyndigheten
får i varje särskilt fall bedöma hur långt handläggningen kan föras innan
koncessionen har vunnit laga kraft. Sökandens önskemål bör därvid vara
vägledande.

19
§

Bestämmelsen,
som motsvarar 17 § i kommitténs förslag och i del remitte

rade förslaget, uttrycker all omröstning skall ske enligt den s. k. kollegiala

metoden. Della innebär ett avsteg från vad som gäller i förvaltningsären

den enligt förvaltningslagen, som innebär att den s. k. kollektiva metoden

skall användas. Förevarande paragraf överensstämmer med 4 kap. 23 §

gruvlagen. Även enligt 12 kap. 23 § vattenlagen och 4 kap. 17 § fastighets

bildningslagen skall den kollegiala metoden användas. När del gäller be

stämmelser i övrigt om omröstning skall — liksom tidigare — rättegångs

balkens bestämmelser tillämpas analogt. 116

s. 117 Kontrollera mot PDF

20 § Prop. 1988/89:92

Paragrafen
motsvarar 18 § andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget samt 4 kap: 30 § andra stycket gruvlagen. Den har, på förslag av
lagrådet, utformats i närmare överensstämmelse med motsvarande föreskrift i 40
kap. 17 § rättegångsbalken. Första stycket i det remitterade förslaget
innehöll en bestämmelse om förrätlningsmännens rätt till ersättning för sin inställelse
vid förrättningen. På förslag av lagrådet blir den frågan i stället reglerad i
förordning.

21
§

Första
stycket motsvarar 18 § tredje stycket i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget samt 4 kap. 30 § tredje stycket gruvlagen. Regeringen
bör, som lagrådet har påpekat, utfärda mer detaljerade föreskrifter om
sökandens skyldighet att ersätta staten kostnaderna för förrättningen. Bestämmelsen
har utformats i enlighet härrried. Bland kostnaderna för förrättningen ingår
främst ersättning till förrättningsmännen för inställelse vid förrättningen,
vari ingår eventuell undersökning på platsen, samt ersättning till sakkunniga.

Andra
stycket motsvarar 19 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget
samt 4 kap. 31 § gruvlagen. Enligt andra stycket skall sökanden svara för såväl
sina egna som övriga sakägares kostnader vid förrättningen. Detta gäller dock
inte om en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eUer 8 § rättegångsbalken leder
till ett annat resultat. Enligt 6 § skall den som genom i paragrafen närmare
angiven vårdslöshet orsakar kostnader själv svara för den kostnaden oavsett hur
kostnaderna i övrigt skall fördelas. Om exempelvis en sakägare orsakar
kostnader i ärendet genom att framställa invändningar som han insett eller
bort inse saknar fog får han själv stå för dessa kostnader. Enligt 8 § utgår
ersättning endast för sådana kostnader som varit skäligen påkallade för att
tillvarata partens rätt.

22 §

Paragrafen
motsvarar 20 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

I gruvlagen behölls av
praktiska skäl den äldre ordningen att beslut

skulle kunna fattas i olika frågor allteftersom de behandlats vid förrätt

ningen. Frågan om utmålets beviljande, som hade med malmbevisningen

alt göra, skulle därmed kunna prövas tidigare än frågorna om markanvis

ning och ersättning. När nu koncessionsprövningen skall avgöras i annan

ordning än markanvisningen saknas detta skäl att möjliggöra successiva

beslut. Enligt gruvlagen kan bergmästarens beslut om ersättning inte över

klagas, utan den som är missnöjd med detta har att väcka särskild talan om

ersättning vid domstol. Gruvlagens ordning medger atl mark anvisas och

tas i anspråk även om sådan talan har väckts. Otillfredsställande lång tid

kan förflyta innan en Ivistig fråga om ersättning är avgjord. Enligt den nya

lagen skall därför bergmästarens beslut i ersättningsfrågan utgöra en del av 117

s. 118 Kontrollera mot PDF

markanvisningsbeslutet och
liksom övriga frågor i detta kunna överklagas Prop. 1988/89:92 till
fastighetsdomstol. Det behov som finns av att meddela interimistiskt beslut
tillgodoses genom en särskild bestämmelse i 5 kap. 1 § fjärde stycket. Efter
mönster i bl.a. 16 kap. 3 § vattenlagen föreslås också att beslutet skall ange
i vad män deposition skall ske och var denna skall äga rum.

Genom
markanvisningsbeslutet är således de frågor som skall prövas vid förrättningen
avgjorda och förrättningen avslutad. Beslutet skall, enligt förvaltningslagens
bestämmelser, innehålla en fullföljdshänvisning.

Beslutet
innebär att koncessionshavaren får ta marken i anspråk för det ändamål som
anges i beslutet. Ändamålet är alltid att bearbeta en mineralfyndighet eller
verksamhet för att göra detta möjligt. Han får däremot inte tillgodogöra sig
tillgångarna inom det anvisade området i vidare mån än som anges i 5 kap. 4-6 §§.
Om koncessionshavaren exempelvis behöver fälla skog för att komma ät en
mineralfyndighet får han göra detta. Han får däremot inte tillgodogöra sig
timret eftersom detta inte krävs för att han skall kunna bearbeta fyndigheten.
Det nu sagda utgör huvudregeln men man kan naturligtvis träffa överenskommelse
om avvikelse från denna huvudregel vid markanvisningsförrättningen. Exempelvis
kan markägaren och exploatören träffa överenskommelse om att den senare får
tillgodogöra sig växande skog inom det anvisade området. Den ersättning som
markägaren har rätt till enligt 7 kap. 2 § första stycket får då anpassas efter
vad parterna har kommit överens om. Det är angeläget att frågor av nu nämnt
slag klarläggs oeh löses vid markanvisningsförrättningen.

23 §

Paragrafen
motsvarar 22 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
28 § gruvlagen.

24 §

Paragrafen
motsvarar 23 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget.

Förrättningen bör avslutas
genom ett beslut där förrättningsmännen tar

ställning till de materiella frågorna samtidigt. Detta leder till större
klarhet

och stringens i förfarandet. Därmed behövs heller inget särskih avslut

ningsbeslut. Däremot saknas skäl att föreskriva att förrättningen skall

avslutas vid sammanträdet. En fortsatt förrättning på handlingarna kan

tvärtom vara motiverad och möter inga principiella betänkligheter, om

bara förvaltningslagens regler om kommunikation följs. Därför föreslås i

bestämmelsen i överensstämmelse med; 4 kap. 29 § fastighetsbildnings

lagen att beslutet får meddelas på tid och plats som förrättningsmannen

bestämmer. Bestämmelsen ger möjlighet för förrättningsmännen att skaffa

sig den tid som behövs för överväganden och eventuell överläggning

sinsemellan. Dock skall bestämmelsen om,snabbast möjliga handläggning

iakttas även när tid för avgörandet bestäms. Som sagts ovan pågår förrätt

ningen till dess att beslutet har meddelats. Möjligheter finns således att,

om skäl uppkommer, ändra på vad som har bestämts om tidpunkten för 118

s. 119 Kontrollera mot PDF

beslutet och fortsätta
handläggningen och eventuellt sälta ut nytt samman- Prop. 1988/89:92 trade.
En omständighet som kan föranleda detta är att en ny sakägare, som tidigare
varit okänd eller förbiselts av någon fastighetsägare, ger sig tillkänna.

Beslutet
kan meddelas antingen genom att avkunnas eller genom att hållas tillgängligt
för läsning.

Om
beslutet inte meddelas vid sammanträde skall underrättelse om tid och plats för
beslutets meddelande lämnas till sakägare och andra som har rätt att överklaga
beslutet. Med det sistnämnda avses sakkunniga och tolkar som enligt 16 kap. 2 §
andra punkten har rätt alt överklaga beslut angående ersättning.

25 §

Bestämmelsen
motsvarar 21 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
27 § gruvlagen. Den har utformats efter förebild i 4 kap. 28 § första stycket
fastighetsbildningslagen. Utstakning och utmärk-ning av gränser för anvisad
mark skall ske i behövlig omfattning. Detta innebär, liksom hittills enligt gmvlagen,
att utstakning och utmärkning skall ske i de allra flesta fall. Avsteg från
regeln kan dock göras om gränsmarkering antingen är mycket svår att utföra
eller framstår som obehövlig. Det får ankomma på bergmästaren att avgöra dessa
frågor.

Som
framgår av 10 kap. 7 § har ett beslut om inlösen av del av fastighet
fastighetsbildande verkan. Del är därför viktigt att beslutets inverkan pä
fastighetsindelningen blir klarlagd. I andra stycket i förevarande paragraf,
som har upprättats efter förebild i 12 kap. 33 § vattenlagen, stadgas därför om
skyldighet att upprätta en karta med beskrivning över området och dess gränser.

26
§

Enligt
4 kap. 32 § tredje stycket gmvlagen och 29 § gamla minerallagen får anvisad
mark tillträdas genast om inte annorlunda förordnas. I paragrafen bibehålls
denna rätt men förenas med en skyldighet för koncessionshavaren att ställa
säkerhet för ersättningsskyldighet enligt 7 kap. 1 och 2 §§.

10
kap. Betalning av ersättning m. m.

På
förslag av lagrådet har vissa bestämmelser i det remitterade förslaget

inte tagits upp i den nya lagen, eftersom frågorna lämpligen i stället bör

regleras i en förordning. De bestämmelser i det remitterade förslaget det

gäller är 4 § om skyldighet att ge in vissa handlingar till länsstyrelsen, 5 §

första meningen om skyldighet för länsstyrelsen att i vissa fall söka verk

ställighet av ersättningsbeslut och 6 § om skyldighet för länsstyrelsen att

sätta in deponerade medel på bank. 119

s. 120 Kontrollera mot PDF

1
§ Prop. 1988/89:92

Enligt
4 kap. 33 § gruvlagen skall betalning av ersättning som fastställts vid
förrättningen erläggas inom tre månader från det att avslutningsbeslut har
meddelats. Del är dock lämpligare atl betalningsfristen börjar löpa vid det
tillfälle då markanvisningsbeslutet vinner laga kraft. Det är först då som koncessionshavaren,
enligt huvudregeln, får rätt att tillträda den anvisade marken. Eftersom
beslutet om markanvisning och, framför allt, själva tillträdet innebär ett
kännbart ingrepp i markägarens rätt bör ersättningen betalas sä snart som möjligt.
Därför har betalningsfristen kortats till en månad. Paragrafens bestämmelser
gäller oavsett om ersättningen skall deponeras eller betalas ut direkt lill
sakägaren.

2 §

Bestämmelser
med motsvarande innehåll finns i 4 kap. 34 § första stycket gruvlagen, 30 § torvlagen
och 16 kap. 1,2 och 4§§ vattenlagen. Med personlig skada avses övrig skada för
ägaren enligt 4 kap. 1 § första stycket expropriationslagen.

3 §

Paragrafen
har sin förebild i 31 § första stycket torvlagen. Andra meningen motsvarar 4
kap. 34 § andra stycket gruvlagen.

4 §

Paragrafen
motsvarar 5 § andra meningen i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget saml 4 kap. 36 § första stycket gruvlagen. Paragrafen har utformats i
enlighet med lagrådets förslag.

5 §

Paragrafen
motsvarar 7 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 4 kap.
38 § gruvlagen.

6
§

Paragrafen,
som motsvarar 8 § i det remitterade förslaget, anger vid vilken tidpunkt
inlösen av mark är fullbordad.

7
§

Paragrafen,
som motsvarar 9 § i det remitterade förslaget, anger konsekven

ser i vissa hänseenden av en markinlösen. Den är utformad efter mönster av

16 kap. 10 § vattenlagen. 120

s. 121 Kontrollera mot PDF

11
kap. Kronoandel Prop. 1988/89:92

Bestämmelserna
i kapitlet motsvarar med endast redaktionella ändringar 5 kap. gruvlagen.

Man
bör dock beakta skillnaden mellan gruvlagen där markanvisningen ibland ingår
som ett led i utmålsförrättningen och den nya minerallagen där beviljandet av
koncession och anvisande av mark alltid utgör två skilda ärenden. Kronoandelen
uppkommer enligt den nya minerallagen då koncession har beviljats.

12
kap. Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

' §

Paragrafen,
som har sin motsvarighet i 8 kap. 1 § gruvlagen, anger tilllämpligheten av
bestämmelserna i 12 kap. I de allra flesta fall då flera bedriver gruvrörelse
gemensamt brukar andelshavarna bilda ett gemensamt bolag, oftast ett
aktiebolag, för gruvdriften. I de fallen blir bestämmelserna i detta kapitel
inte tillämpliga eftersom det gemensamma bolaget då blir ensam koncessionshavare.
Endast i de fall man inte väljer att bilda ett gemensamt bolag blir
bestämmelserna tillämpliga. Även i de fallen kan andelshavarna träffa avtal om
avvikelse frän bestämmelserna i 12 kap., vilket framgår av paragrafens andra
stycke. Endast bestämmelserna om gruvföreståndare är obligatoriska.

De
rättigheter och skyldigheter som behandlas i detta kapitel tillkommer andelshavarna
i koncessionen. En andelshavare kan naturiigtvis upplåta sin rätt enligt
koncessionen till en nyttjanderältshavare. En sådan upplåtelse kräver inte
tillstånd enligt 6 kap. 1 § men kan däremot kräva tillstånd enligt lagen om
utländska förvärv av fast egendom m.m. I samband med ett nytljanderältsavlal
kan parterna träffa överenskommelse som reglerar deras inbördes förhållanden vad
gäller rättigheterna och skyldigheterna enligt koncessionen. En sådan
överenskommelse påverkar dock inte an-delshavarens förhållande lill övriga andelshavare.
Gentemot dessa svarar han alltid för skyldigheterna och rättigheterna enligt
koncessionen även om han har upplåtit sin andel i koncessionen till någon
annan. Om han däremot överlåter sin andel inträder naturligtvis den nye koncessionshavaren
i hans ställe.

1
den nya lagen används benämningen "andelshavare" i koncessionen, som
har bedömts mer adekvat än det av kommittén föreslagna "delägare".

2-3
§§

Bestämmelserna
motsvarar 2 — 3 §§ gruvlagen samt I och 2 §§ i kommitténs förslag.

I
2 § genomförs en saklig ändring därigenom alt regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer får möjlighet atl medge dispens från kravet atl gruvföreståndare
skall vara svensk medborgare.

I
3 § har vissa preciseringar gjorts av gruvföreståndarens uppgifter i

förhållande lill kommitténs förslag. I paragrafen anges uttryckligen de 121

s. 122 Kontrollera mot PDF

bestämmelser
i lagen som innefattas i gruvföreståndarens ansvar. I detta Prop. 1988/89:92
hänseende träder föreståndaren i andelshavarnas ställe och svarar ensam för att
de angivna bestämmelserna iakttas vid gruvdriften. Detta innebär atl vid brott
mot dessa bestämmelser är det han som drabbas av straffansvar och inte andelshavarna.
Han har också behörighet att företräda andelshavarna gentemot statliga
myndigheter, vilket innebär att tvångsåtgärder i form av exempelvis
vitesföreläggande skall riktas mot föreståndaren om åtgärderna rör de
bestämmelser som föreståndaren svarar för.

De
bestämmelser som anges i paragrafen är en uttömmande beskrivning av de
uppgifter föreståndaren har. Naturligtvis kan andelshavarna komma överens om
att utöka föreståndarens ansvar och behörighet men de ytterligare uppgifter
som föreståndaren därigenom kan fä omfattas inte av minerallagens tvångs- och
straffbestämmelser.

Av
paragrafens andra mening framgår att föreståndaren har rätt att från andelshavarna
fordra in de bidrag som krävs för att han skall kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt paragrafen. I 9 § finns bestämmelser för det fall en andelshavare
vägrar att lämna sitt bidrag till gmvföreståndaren,

4 §

Paragrafen
motsvarar 3 § i kommitténs förslag.

Enligt
8 kap. 4 § gruvlagen skall stämma hållas årligen. Därvid skall gruvföreståndare
obligatoriskt väljas. Antalet andelshavare torde mera sällan uppgå till fler än
tvä. Skälet till att över huvud taget utse en föreståndare är att det av
praktiska skäl är angeläget att en viss person har ansvar för verksamheten oeh
företräder andelshavarna inför myndigheter och sakägare. Att välja en sådan
årligen kan dock inte vara nödvändigt. Det kan heller inte vara nödvändigt att
föreskriva årlig stämma. Andelshavarna kontaktar naturligtvis varandra eller
föreståndaren när behov finns och lämnar i övrigt ål föreståndaren att sköta
rörelsen i den män de inte gemensamt anordnar någon annan förvaltning.
Paragrafen motsvarar i övrigt i stort 8 kap. 4 § gruvlagen.

I
fortsättningen behöver således stämma hållas endast då andelshavarna finner
behov av detta. Val av föreståndare fär också ske på det sätt andelshavarna
finner lämpligast. Valet gäller tills vidare. Föreståndarens uppdrag upphör
genom att han entledigas av andelshavarna. Om det uppstår oenighet mellan andelshavarna
kan de som innehar minst en fjärdedel av koncessionen framtvinga en stämma.
Naturligtvis kan föreståndare väljas på en sådan stämma.

5 §

Paragrafen
motsvarar 4 § i kommitténs förslag saml 8 kap. 5 § gruvlagen.

6 §

Paragrafen,
som motsvarar 5 § i kommitténs förslag samt 8 kap. 6 § gruv

lagen, har utformats i enlighet med lagrådels förslag. 122

s. 123 Kontrollera mot PDF

Paragrafen behandlar det s.
k. brytningsvitsordel. Av paragrafens lydelse Prop. 1988/89:92 framgår nu att
sådant vitsord tillkommer den andelshavare som ensam eller de andelshavare som
tillsammans innehar minst hälften av koncessionen. I tredje stycket anges nu
att tvist som gäller tillämpningen av paragrafens bestämmelse prövas av
fastighetsdomstol. Bestämmelsen har hämtats från 8 kap. 11 § i det remitterade
förslaget.

7 §

Paragrafen
motsvarar 6 § i kommitténs förslag saml 8 kap. 7 § gmvlagen.

8 §

Paragrafen
motsvarar 7 § i kommitténs förslag samt 8 kap. 8 § gruvlagen.

9 §

Paragrafen
motsvarar 8 § i kommitténs förslag samt 8 kap. 10 § gruvlagen.

13
kap. Verkan av att en bearbetningskoncession upphör

Bestämmelserna
i kapitlet har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Detta innebär bl. a.
att 5 § i det remitterade förslaget, som av lagrådet har bedömts vara onödig,
har tagits bort.

1
§

Paragrafen
motsvarar 3 § tredje stycket i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget.

2 §

Paragrafen
motsvarar 1 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 35 §
gamla minerallagen och 7 kap. 2 § gruvlagen.

När
en koncession upphör förlorar koncessionshavaren, enligt första

stycket, omedelbart rätten till mineral som brutits men inte uppfordrats.

Mineral som har uppfordrats får finnas kvar inom koncessionsområdet för

koncessionshavarens räkning under högst två år. Om koncessionshavaren

inte forslar bort mineralet under denna tid förlorar han, enligt andra

stycket, även rätlen till detta mineral vid tidsfristens utgång. Dä konces

sionshavaren förlorar rätten till mineralet övergår rätten, enligt tredje

stycket, till fastighetsägaren. Detta gäller dock bara så länge ingen annan

har undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för mineralet

inom området. Enligt 3 kap. 4 § och 5 kap. 5 § har en tillstånds- resp.

koncessionshavare rätt att tillgodogöra sig tidigare utvunna mineral som

finns kvar inom området. Detta innebär följande. Om en ny tillständs-

eller koncessionshavare finns inom området dä den gamle koncessions

havarens rätt lill utvunna mineral upphör, övergår rätten omedelbart på 123

s. 124 Kontrollera mot PDF

den
nye innehavaren. Om någon ny innehavare inte finns inom området Prop.
1988/89:92 övergår rätten i stället till fastighetsägaren som då kan forsla
bort mineralet och tillgodogöra sig det. Om han däremot låter mineralet ligga
kvar inom området och någon annan beviljas tillstånd eller koncession inom
området förlorar han ånyo rätten till mineralet, som då övergår till den nye
innehavaren.

I
paragrafen används termen "uppfordrats eller tagits om hand på liknande
sätt". Med termen uppfordra avses att ur en underjordsgruva föra upp
brutet mineral till markytan. Termen används inte då man tar om hand och för
bort mineral som brutits eller utvunnits i dagen i dagbrott, takter etc. I
dagen kan i stället ordet "ulfrakla" användas för detta förfarande.

3 §

Paragrafen
motsvarar 2 § i kommitténs förslag och i det remitterade förslaget samt 36 §
första stycket gamla minerallagen och 7 kap. 3 § första stycket gruvlagen.

4 §

Paragrafen
motsvarar 3 § första stycket i kommitténs förslag och i del remitterade förslaget.

Någon
bestämmelse som motsvarar 36 § andra stycket gamla minerallagen och 7 kap. 3 §
andra stycket gruvlagen finns inte i den nya lagen. I dessa regleras
äganderätten lill kvarstående byggnader. 1 två år får de stå för koncessionshavarens
eller gruvinnehavarens räkning, därefter tillfaller de markägaren. Kvarstående
anläggningar kan emellertid för markägaren lika väl vara en belastning som en
förmån. Han kan i egenskap av ägare bli skyldig att riva anläggningen eller
vidta andra åtgärder. På samma sätt som i 34 § första stycket torvlagen har
därför bestämmelsen om äganderätt ersatts med en skyldighet för koncessionshavaren
att, i den mån det är motiverat från allmän eller enskild synpunkt, ta bort
anläggningar som finns kvar. En sådan skyldighet öppnar även möjlighet att
avtalsvägen lösa frågan om äganderätten mellan markägaren och koncessionshavaren.
Bestämmelser om efterarbete kan ges redan i koncessionsbeslutet. Annars skall
frågan enligt 6 § prövas när koncessionen upphör.

5 §

Paragrafen
motsvarar 3§ andra stycket i kommitténs förslag och i det remitterade
förslaget.

Även
denna paragraf saknar motsvarighet i gällande minerallagstiftning. Beträffande
stängsel sägs dock i 32 § tredje stycket gamla minerallagen och

6 kap. 3 § tredje stycket
gruvlagen att det skall utföras i varaktigt material.

I paragrafen finns en liknande bestämmelse. Säkerheten för allmänheten

inom ett koncessionsområde, där anläggningarna lämnats kvar, är emeller

tid inte enbart beroende av stängsels varaktighet. Även andra anläggningar 124

s. 125 Kontrollera mot PDF

måste vara utförda så, all
de uppfyller rimliga krav på säkerhet. Bedöm- Prop. 1988/89:92 ningen härav
får göras i den ordning som anges i 6 §.

6
§

Paragrafen,
som motsvarar 4 § i kornmitténs förslag och i del remitterade förslaget, saknar
motsvarighet i den gamla minerallagen och i gmvlagen. Den har utformats efter
mönster av 34 § andra stycket torvlagen.

Då
det gäller en bearbetningskoncession bör man så långt som möjligt bestämma de
villkor som skall gälla vid koncessionens upphörande. Alla frågor kan dock inte
förutses och lösas redan då koncessionen beviljas. Dessa frågor får då lösas i
samband med att koncessionen upphör. Enligt 8 kap. 3 § prövas frågorna av
bergmästaren, som har att ex officio ta upp dessa frågor till behandling. Det
beslut, som bergmästaren meddelar enligt denna paragraf bör för tydlighetens
skull uppta alla skyldigheter, oavsett om de angivits i koncessionen eller ej.
Ingenting hindrar att frågor som rör enskilt intresse löses genom avtal mellan koncessionshavaren
och rättsinnehavaren.

I
5 kap. 8 § stadgas all vissa utfraktsvägar och orter skall hållas öppna och att
vissa borrhål skall vara försedda med mynningsskydd. Dessutom anges att det
krävs tillstånd av bergmästaren för att lägga igen sådana utfraktsvägar, orter
och borrhål. I förevarande paragraf regleras motsvarande tillståndskrav för
områden där någon koncession inte längre gäller.

8 §

Sedan
en koncessionshavare har fullgjort sina skyldigheter enligt förevarande
kapitel upphör hans ansvar för den nedlagda gruvan. Ansvaret övergår då på
staten. I paragrafen bemyndigas regeringen att utfärda föreskrifter som behövs
för att förebygga faror vid nedlagda gruvor. Frågan har berörts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.5.1).

14
kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter

Förevarande
kapitel innehåller bl. a. bestämmelser om skyldighet för yrkesmässiga prospektörer
att redovisa utförda undersökningsarbeten. Frågorna har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.7).

'
§

Motsvarande
bestämmelser finns i 2 kap. 8 § fjärde stycket gruvlagen och

2
§ gamla minerallagen. 125

s. 126 Kontrollera mot PDF

2 § Prop. 1988/89:92

Motsvarande
bestämmelse finns i 2 kap. 6 § gmvlagen. Möjlighet att föreskriva motsvarande
avgift ges också i 10 § tredje stycket gamla minerallagen. Inmutningsavgifter
enligt gmvlagen baserar sig, enligt regeringens föreskrifter, enbart på
områdets storlek. Genom den nya bestämmelsen ges nu regeringen möjlighet att
differentiera avgiften mellan tillstånd avseende olika typer av mineral.

Bestämmelsen
saknar motsvarighet i gruvlagen. Möjlighet att föreskriva motsvarande
skyldighet i koncession finns enligt 10 § första stycket gamla minerallagen.

4 §

Bestämmelsen
motsvaras av 38 § gamla minerallagen och 6 kap. 6 och 7 §§ gruvlagen. Med
gruvarbeten avses såväl underjordsarbeten som arbeten i dagbrott samt borrhål,
ur vilka olja eller gas har utvunnits.

5 §

Paragrafen
motsvarar 39 § gamla minerallagen men avser endast arbeten som utförs med stöd
av bearbetningskoncession. Beträffande undersökningsarbeten i övrigt torde det
vara tillräckligt med uppgiftsskyldighet enligt 3 §. Om koncessionshavaren inte
fullgör sina förpliktelser kan han föreläggas vite enligt 15 kap. 5 § första
stycket.

I
kommitténs förslag och i del remitterade förslaget gällde skyldigheterna
enligt första stycket generellt. På förslag av lagrådet gäUer enligt lagen i
stället att skyldigheterna endast gäller i den utsträckning regeringen föreskriver.
Behovet av att föra journal över bearbetningen är olika starkt beroende på
vilket mineral det är fråga om. Det är framför allt vid utvinning av olja och
gas som det är viktigt att föra journal över arbetet. Regeringen får nu
möjlighet att reglera vid vilka typer av mineralbearbetning som koncessionshavaren
blir skyldig att föra journal över arbetet.

15
kap. Tillsyn, handräckning, vite och ansvar

3 —6
§§ i kapitlet har i stort utformats i enlighet med lagrådets förslag.

1-3
§§

Bestämmelserna
i 1-3 §§ överensstämmer i sak med 40 § gamla mineral

lagen. De har dock redaktionellt utformats efter förebild av tillsynsbestäm

melserna i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Bestämmelsen i

41 § gamla minerallagen om tvist mellan rättigheter som samtidigt gäller

inom samma område har ingen motsvarighet i detta kapitel. Detta regleras 126

s. 127 Kontrollera mot PDF

i
stället i 8 kap. 7 §. Bergmästaren kan också ingripa ex officio om han i Prop.
1988/89:92

tillsynsverksamheten
finner att konkurrerande arbeten bedrivs i olämplig

ordning.

Om
arbetet inte bedrivs i enlighet med lagens bestämmelser och koncessionsvillkoren
kan, enligt 3 § första stycket, bergmästaren inom ramen för sin
tillsynsverksamhet meddela förelägganden för att uppnå rättelse. I 5 kap. finns
bestämmelser om hur bearbetning får bedrivas. Det är främst då arbetet bedrivs
i strid med dessa bestämmelser som det kan bli aktuellt för bergmästaren alt
ingripa med stöd av denna paragraf. Del kan också bli aktuellt om verksamheten
bedrivs i strid med villkor i koncessionen som har ställts upp till skydd för
motstående intressen. Bestämmelsen var i det remitterade förslaget formulerad
på det sättet att bergmästaren fick besluta om de åtgärder som behövdes för
att trygga efterlevnaden av föreskrifter och villkor. Lagrådet påtalade att
utformningen av bestämmelsen var allmänt hållen och efterlyste exempel på
åtgärder som kunde bli aktuella med stöd av bestämmelsen. Mot bakgrund av
lagrådets påpekanden har bestämmelsen i den nya lagen i stället getts
innebörden att bergmästaren får meddela de förelägganden som behövs för att
åstadkomma rättelse. Innebörden av ett föreläggande enligt denna bestämmelse
kommer att vara att koncessionshavaren i sin verksamhet skall se till att en
viss föreskrift eller ett visst villkor iakttas. Det blir sedan koncessionshavarens
sak att vidta de åtgärder som krävs för att föreläggandet skall uppfyllas.

3
§ andra stycket motsvarar 5 § andra stycket i kommitténs förslag och i det
remitterade förslaget. Motsvarande bestämmelser finns i 6 kap. 5 § andra
stycket gruvlagen och 43 § andra stycket första meningen gamla minerallagen.
En skillnad i förhållande till det remitterade förslaget är att bergmästarens
beslut får verkställas. Detta innebär att bergmästarens beslut blir
exekutionstitel enligt 3 kap. 1 § första stycket sjätte punkten utsökningsbalken,
varför han direkt hos kronofogdemyndigheten kan begära att hans beslut
verkställs. Bestämmelser om hur verkställigheten skall gå till finns i 16 kap. utsökningsbalken.

4 §

Paragrafen
motsvarar 42 § första stycket gamla minerallagen och delvis 11 kap. 2 § första
stycket gruvlagen.

5 §

Paragrafen
överensstämmer delvis med 43 § första stycket gamla minerallagen. Enligt
paragrafen får bergmästaren i vissa fall använda vitesföreläggande för att
förmå koncessionshavaren eller annan att iaktta vad som åligger honom. Regler
om utdömande av viten m. m. finns i lagen (1985:206) om viten. En nyhet i
förhållande till 43 § gamla minerallagen är att bergmästaren kan tillgripa vite
för att förmå koncessionshavaren att vidta ålerställningsarbeten i samband med
att en bearbetningskoncession upphör.

Enligt
det remitterade förslaget kunde bergmästaren, förutom atl före

lägga vite, begära handräckning enligt den aktuella paragrafen. Enligt 127

s. 128 Kontrollera mot PDF

lagrådets
uppfattning har möjligheterna till handräckning därmed fått en Prop. 1988/89:92
alltför stor räckvidd. Del kan enligt lagrådet starkt ifrågasättas om det
verkligen behövs dubbla sanktionsmöjligheter i form av vite och handräckning i
alla de fall som regleras i paragrafen. Lagrådet har också påpekat att
handräckning passar mindre väl i en del av de situationer som regleras i
paragrafen, t. ex. skyldigheten att ge in redovisning över utförda,
undersökningsarbeten. Lagrådet har förordat att bestämmelsen om handräckning
ges samma snäva tillämpningsområde som enligt nuvarande minerallagsliflning.
Jag har i den här frågan gått lagrådet till mötes utom på en punkt. Enligt 13
kap. 4 § skall koncessionshavaren utföra efterarbete i den mån det är motiverat
från allmän eller enskild synpunkt. Koncessionshavarens skyldigheter i detta
hänseende skall fastställas i ett särskilt beslut enligt 13 kap. 6§ i samband
med att koncessionen upphör. I de flesta fall kommer det att gälla åtgärder i
syfte all eliminera eller i vart fall minimera de skador som ofrånkomligen
drabbar motstående intressen, främst naturvården och miljön. Del är, enligt min
uppfattning, så viktigt att dessa arbeten utförs att man inte kan undvara
möjligheterna till handräckning i dessa fall. Andra stycket innehåller därför
en bestämmelse att bergmästaren får förordna om att arbetet eller åtgärden
skall utföras på koncessionshavarens bekostnad. Bergmästarens beslut enligt
detta stycke får verkställas. Verkställigheten sker enligt bestämmelserna i 16
kap. ulsökningsbalken.

6 §

Paragrafen
motsvarar delvis 44 § gamla minerallagen och delvis 11 kap. 4 § gruvlagen.

På
förslag av lagrådet stadgas nu också straff för den söm bedriver
undersökningsarbete i strid med bestämmelserna om krav på undersökningstillslånd
eller bearbetningskoncession.

16
kap. Överklagande av beslut

1
förhållande till kommitténs förslag och det remitterade förslaget har kapitlet,
på förslag av lagrådet, fåll en annan disposition.

1
§

1
paragrafen, som har ställts upp i tabellform, har nu samlats huvuddelen

av bestämmelserna om överklagande. Dessa fanns i det remitterade försla

get upptagna i 1 och 3-6 §§. Några sakliga ändringar har också gjorts på

förslag av lagrådet. 1 det remitterade förslaget stadgades att bergmästarens

beslut om återkallelse av undersökningstillslånd skulle överklagas lill kam

marrätten medan bergmästarens beslut i övrigt angående undersöknings

tillstånd skulle överklagas till Sveriges geologiska undersökning (SGU). De

typer av beslut det här är fråga om är i många fall av rättslig natur och

avser ofta ingrepp i en näringsidkares verksamhet. Dessa omständigheter

talar för all överklagande får ske till en domstol, i del här fallet kammar- 128

s. 129 Kontrollera mot PDF

rätten. Man uppnår därmed
också större enhetlighet eftersom alla beslut Prop. 1988/89:92 av bergmästaren,
som avser undersökningstillslånd, överklagas till samma instans. Lagrådet har
också föreslagit all bergmästarens beslut i frågor om förlängning av
giltighetstiden för bearbetningskoncession skall överklagas till kammarrätten.
Vad gäller förlängning av giltighetstiden med stöd av 4 kap. 9 § har jag
godtagit lagrådets uppfattning och utformat lagförslaget i enlighet med denna.
Däremot delar jag inte lagrådets uppfattning när det gäller beslut om
förlängning av giltighetstiden med stöd av 4 kap. 10 §. Enligt den paragrafen
får förlängning medges "om det är motiverat med hänsyn lill del allmännas
intresse av atl mineraltillgångarna utnyttjas på ell ändamålsenligt sätt".
Detta kriterium för förlängning är inte huvudsaklingen av rättslig natur,
vilket talar mot domstolsprövning. Än viktigare är all i dessa typer av
förlängningsärenden naturresurslagen skall tillämpas. Detta talar med styrka
mot att ett sådant beslut skall överklagas till domstol. 1 kommitténs förslag
och i det remitterade förslaget föreslogs att förlängningsärenden skall
överklagas till SGU. Med hänsyn tiU att naturresurslagen skall tillämpas i
ärenden om förlängning av giltighetstiden enligt 4 kap. 10 § föreskrivs i den
nya lagen atl sädana beslut skall överklagas till regeringen.

Kommittén
hade föreslagit att överklagande till fastighetsdomstol skulle ges in till
domstolen. 1 den nya lagen har denna bestämmelse tagits bort. Därigenom blir
förvaltningslagens regler om överklagande tillämpliga.

Om
fastighetsdomstolen behöver tillföras teknisk sakkunskap vid prövningen av ett
beslut enligt denna lag kan det ske genom att domstolen, med stöd av 40 kap. 1
§ rättegångsbalken, inhämtar yttrande från SGU.

2 §

Paragrafen
motsvarar 2 § första stycket i det remitterade förslaget. Den har bildals efter
mönster av 12 kap. 37 § vattenlagen. 1 paragrafen stadgas nu också atl en
godtagen jävsinvändning inte får överklagas.

3 §

Paragrafen
motsvarar 2 § tredje stycket i det remitterade förslaget.

4 §

Paragrafen
motsvarar 3 § sista stycket och 4 § sista stycket i det remitterade förslaget.

5 §

Paragrafen
motsvarar 3 § Qärde stycket och delvis 4 § första stycket i det remitterade
förslaget.

Enligt
den nya lagen skall bergmästaren pröva frågorom medgivande till

undersökning eller bearbetning inom områden som avses i 3 kap. 7 §. Med .

hänsyn till att något behov av regeringsprövning knappast kan anses 129

9 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

s. 130 Kontrollera mot PDF

föreligga i sådana frågor
får länsstyrelsen i uppgift alt som andra och sista . Prop. 1988/89:92
instans pröva överklagande av bergmästarens beslut i dessa ärenden.

En
viss justering av lagtexten har gjorts i andra stycket i förhållande till det
remitterade förslaget. Genom den nya formuleringen markeras att förbudet att
överklaga överinstansens beslut gäller inte bara den fråga som har överklagats
utan också frågor som uppkommer först i överinstansen, t. ex. processuella
frågor.

6
§

Paragrafen,
som i stort motsvarar 7 § i det remitterade förslaget samt 12 kap. 6 §
gruvlagen och 50 § gamla minerallagen, behandlar frågan om fördelning av
rättegångskostnaderna i fastighetsdomstolen, hovrätten och högsta domstolen i
mål som överklagats.

Motsvarande
bestämmelser om kostnadsfördelning vid markanvisningsförrättning finns i 9
kap. 21 § andra stycket.

17
kap. Särskilda bestämmelser

1 §

Paragrafen
motsvarar 51 § gamla minerallagen och 13 kap. 1 § gruvlagen.

2 §

Paragrafen
innehåller vissa bestämmelser om ställande av säkerhet. Den motsvarar 52 §
gamla minerallagen och 13 kap. 3§ gruvlagen. Några smärre redaktionella ändringar
har dock gjorts. Bestämmelser om skyldighet att ställa säkerhet finns i 3 kap.
5 § sista stycket, 5 kap. 1 § Qärde stycket och 9 kap. 26 §.

Länsstyrelsens
beslut enligt denna paragraf får enligt 16 kap. 1 § sista punkten överklagas
hos kammarrätten.

3 §

Paragrafen
motsvarar 3 kap. 7§ och delvis 5 kap. 13 och 14§§ i det remitterade förslaget.
Den har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Övergångsbestämmelser

Lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1990. Därvid upphävs gruvlagen och

den gamla minerallagen. I lagen (1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt

till gruva m. m. finns bestämmelser om rätt för staten att lösa in sådana

gruvrättigheter som ägs av konlrollsubjekt enligt lagen (1982:618) om

utländska förvärv av fast egendom m. m. För inlösen i sådana fall krävs att

synnerliga skäl föreligger att säkerställa svenskt inflytande över gruvföreta

get. Enligt den nya lagen kan bearbetningskoncession återkallas om syn- 130

s. 131 Kontrollera mot PDF

nerliga skäl finns för
det. Denna bestämmelse kan användas även när del Prop. 1988/89:92 är påkallat
av sådana skäl som avses i lagen om inlösen av rätt till gruva. Denna kan
därmed upphävas. I 1949 års lag finns ett anlal bestämmelser om hur ersättning lill
gruvägaren skall beräknas då en gruva inlöses. Dessa bestämmelser har inte
förts över till den nya lagen. I stället anges bara i 7 kap. 5 § att koncessionshavaren
har rätt till ersättning för den skada han lider till följd av återkallelsen.
Motsvarande konstruktion finns i lagen om kontinentalsockeln, lagen om vissa torvfyndigheter
och gamla minerallagen.

1949
års lag bör dock gälla inmutningar och utmål, så länge dessa finns kvar. Delta
föreskrivs i punkl 3.

I
tredje stycket föreskrivs att den nya lagen skall tillämpas på äldre
rättigheter. Betydande inskränkningar är dock nödvändiga. Till dessa, som finns
i punkterna 4-6, hänvisas i tredje stycket.

Första
och andra styckena i andra punkten överensstämmer med motsvarande bestämmelser
i gruvlagen och den gamla minerallagen. Tredje stycket innehåller en
bestämmelse om ärenden som finns hos prövningsmyndigheten när lagen träder i
kraft. Dessa ärenden kan ha anhängiggjorts långt före ikraftträdandet. Såväl
myndigheten som parterna har anpassat sig efter äldre bestämmelser. Det är
därför inte rimligt alt den nya lagen skall tillämpas på dessa.

Enligt
14 kap. 3 § skall innehavare av undersökningstillslånd avge redovisning över
utförda undersökningsarbeten. Redovisningsskyldigheten är relativt lätt att
uppfylla och bör kunna fullgöras utan besvär. Därför skall den avse även
inmutningar och undersökningskoncessioner om innehavaren ges skäligt rådrum
för att anpassa sina rutiner till bestämmelsen. Därför föreskrivs i första
stycket att bestämmelsen inte gäller inmutning och undersökningskoncession som
upphör under det första året efter ikraftträdandet.

1
andra stycket föreskrivs att, när ersättning har beslutats enligt en äldre lag,
bestämmelserna i den lagen om betalning av ersättningen skall gälla.

1
tredje stycket finns den tidigare nämnda bestämmelsen om att lagen (1949:658)
om inlösen i vissa fall av rätt lill gruva m.m. skall gälla beträffande
inmutningar och utmål.

I
punkt 4 anges beträffande inmutningar undantagen från huvudregeln om att den
nya lagen skall tillämpas.

Den
nya lagen omfattar ett antal mineral som förut har varit jordägar-

eller koncessionsmineral. Enligt den nya lagen skall en prövning äga rum

när tillstånd ges till undersökning. Inmutningar som erhållits utan sådan 131

s. 132 Kontrollera mot PDF

prövning bör därför endast
omfatta sådana mineral som urspmngligen Prop. 1988/89:92 avsetts. Della
sägs i första meningen under a.

Enligt
2 kap. 3-5 §§ gruvlagen föreligger inmutningsförbud inom vissa områden. Detta
innebär att prövningsmyndigheten i beslutet om inmutning skall undanta sådana
områden, om inte särskilt tillstånd lill inmutningen finns beträffande dem.
Enligt 3 kap. 6 och 7 §§ nya lagen skall i stället tillståndet omfatta även
sådana områden där förbud gäller mot att utföra undersökningsarbete utan
särskilt tillstånd. Andra meningen under punkt a innebär att den, som har fått
inmutning på ett område där hinder har förelegat, inte skall behöva söka
tillstånd ännu en gång enligt den nya lagen.

Bestämmelserna
i b-d innebär att äldre bestämmelser om inmutnings giltighetstid, förlängning,
karenslid och överlåtelse skall tiUämpas i stället för bestämmelserna i den nya
lagen.

I
punkt a behandlas utmål som har tillkommit före gruvlagen. Beträffande dessa
skall alltjämt de äldre övergångsbestämmelserna i gruvlagen gälla.

Av
samma skäl som har anförts under punkt 4 a skall utmål endast omfatta mineralen
i gruvlagen. Detta föreskrivs i punkten 5 b.

För
tydlighetens skull har angivits att den nya lagen gäller i fräga om anvisad
mark och anvisande av ny mark.

Som
har anförts under 4 a skall medgivande om undantag från hindersbestämmelserna
enligt gruvlagen anses som medgivande att utföra undersökning enligt den nya
lagen. Detsamma gäller bearbetning.

Försvarsavgiften
i gruvlagen saknar motsvarighet i den nya lagen. Pä utmål skall den dock fortsätta
att tas ut enligt bestämmelsen i 5 c. Den rätt utmålel ger skall beslå lill
dess utmålel upphör enligt äldre bestämmelser. Därför föreskrivs i 5 d alt
gruvlagens bestämmelser skall gälla om utmålets giltighetstid, frånträdande av utmål
och övergång av rätt till utmål. Den nya lagen innehåller ingen motsvarighet
till gruvlagens inlöseninstitut, eftersom situationer motsvarande den där
inlösen kan bli aktuell i stället kan mötas med vägrad förlängning av
koncessionen. För att möjliggöra inlösen av utmål under en övergångstid
föreskrivs att 10 kap. gruvlagen skall gälla.

Reglerna
om gemensam förvaltning av koncessionsrätt i nya lagen avviker i viss
utsträckning från reglerna om samäganderätt i utmål enligt gruvlagen. Bl.a.
föreskrivs inte längre obligatoriskt årlig stämma. För att inte reglerna om
samägande skall ändras under pågående verksamhet föreskrivs i 5 e att
gruvlagens bestämmelser om samäganderätt i utmål skall gälla i stället för
motsvarande bestämmelser i den nya lagen.

En
utmålshavare har enligt gmvlagen rätt till förlängning av utmålel på i

stort sett samma grunder som en innehavare av bearbetningskoncession

har rätt till förlängning av koncessionen. Av skäl som har utvecklats i den

allmänna motiveringen bör denna rätt till föriängning i stället avse rätt att

erhålla bearbetningskoncession enligt den nya lagen när regelbunden bear

betning, tillredning för utvinning eller anläggningsarbete i samma syfte 132

s. 133 Kontrollera mot PDF

pågår. Denna bestämmelse
finns i 5 f. Denna fråga har behandlats under Prop. 1988/89:92 avsnitt
2.3.8 i den allmänna motiveringen. När utmål skall efterföljas av en koncession
bör ansökan alltid göras. Bestämmelsen om detta motsvarar 6 kap. 11 § andra
stycket gruvlagen.

Enligt
4 kap. 9 § första stycket 2 nya lagen har innehavaren rätt lill förlängning om
undersökningsarbete av större omfattning pågår inom området. Den nya lagen
förutsätter därvid att bearbetningens lämplighet ur hushållningssynpunkt har
beaktats med stöd av NRL och annan lagstiftning.

De
nyss nämnda aspekterna har dock sannolikt inte beaktats på delta stadium när
undersökningen görs med stöd av gruvlagen, eftersom prövning enligt
miljöskydds-, vatten- och byggnadslagstiftning sannolikt inte har skett och utmålsprövningen
i sig inte innefattar några sådana överväganden. Därför avslutas punkten 5 f
med en bestämmelse om att endast bevisningen om fyndighetens ekonomiska brytbarhel
och lämplighels-prövningen skall förbigås i dessa fall. Därmed blir en prövning
enligt hushållningsbestämmelserna i NRL möjlig på samma sätt som vid prövningen
av en ny koncession. Likaså blir del möjligt att ställa villkor i koncessionen.

Enligt
13 kap. 4 —6 §§ nya lagen åläggs koncessionshavaren längre gående skyldigheter
än vad som åligger en utmålshavare enligt gruvlagen vad gäller åtgärder sedan
rättigheten upphört all gälla. Beträffande sådana anläggningar som har
påbörjats före lagens ikraftträdande bör en sådan skärpning inte ske. Därför
föreskrivs i 5 g att gruvlagens bestämmelser skall gälla beträffande sådana
anläggningar. I punkten finns också en bestämmelse om karenstid motsvarande den
som finns i punkt 4 d.

Punkten
a behandlar rättigheter som har tillkommit före den gamla minerallagen. Dessa
skall alltjämt gälla.

Bestämmelsen
i första meningen 6 b anger all koncessioner enligt gamla minerallagen
fortsätter atl gälla på oförändrade villkor. Bestämmelsen om markanvisning
överensstämmer med motsvarande bestämmelser i 5 b. Medgivande att undersöka
eller bearbeta en fyndighet inom områden där hinder anses föreligga skall gälla
även efter den nya lagens ikraftträdande.

Kronoandel
förekommer inte enligt den gamla minerallagen. I konces

sioner har i stället med stöd av 10 § tredje stycket gamla minerallagen

föreskrivits att staien skall ha rätt till andel med hälften. För dessa andelar

är inte bestämmelserna i gruvlagen om gemensam förvaltning tillämpliga.

För koncessioner enligt gamla minerallagen skall därför inte 1 kap. 6 § eller

12 kap. nya lagen tillämpas. Detta sägs i 6 c. Som har anförts under den

allmänna motiveringen skall koncessioner inte kunna förlängas. Därför

görs här också undanlag för bestämmelserna om giltighetstid i 2 kap. 5-

8 §§ nya lagen. Någon möjlighet att ändra en koncession mot innehavarens

vilja finns inte. Någon sådan möjlighet bör heller inte införas. Även från 6

kap. 4 § nya lagen görs därför undanlag för koncessioner enligt den gamla

minerallagen. 133

s. 134 Kontrollera mot PDF

Bestämmelsen i 6 d
motsvarar den i 5 g. Beträffande motiveringen Prop. 1988/89:92 hänvisas
dit.

Enligt
15 § gamla minerallagen kan tillstånd till undersökning ges som förberedelse
för ansökan om undersökningskoncession. Någon motsvarighet till det finns inte
i den nya lagen. Gällande tillstånd bör dock få bestå lill dess de löper ul. I
6 e finns därför en föreskrift om della.

7-8.

I
denna punkt behandlas övergångsbestämmelser betäffande undersökning och
bearbetning av mineral som i och med den nya lagens ikraftträdande övergår från
atl vara jordägarmineral till att bli koncessionsmineral. Utgångspunkten är att
pågående bearbetning skall kunna fortsätta med så få förändringar som möjligt,
vilket har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnittet 2.3.8. I
punkten a stadgas om företrädesrätt till koncession för den som bedriver
undersökning eller bearbetning och i punkten b anges att koncession skall
meddelas utan föregående prövning enligt 4 kap. 2 § nya lagen. Dessa frågor har
behandlats i den allmänna motiveringen. Punkten c anger att en koncession får
förenas med villkor enligt huvudreglerna i 4 kap. 5 och 6 §§ nya lagen. Enligt
4 kap. 5 § får en koncession förenas med villkor lill skydd för allmänna
intressen eller enskild rätt eller för att säkerställa ett ändamålsenligt
tillvaratagande av fyndigheten. Om någon har läktlillstånd pä annans mark finns
ofta ett avtal mellan markägaren och exploatören som reglerar deras mellanhavanden.
Om avtalet innehåller klausuler till skydd för markägarens rätt bör dessa
klausuler föras in i koncessionen. De två andra typerna av villkor enligt denna
paragraf regleras i täkttillståndet. Sådana villkor bör föras över från täkttillståndet
till koncessionen. I 5 kap. 2 § andra stycket stadgas om skydd för markägarens
husbehovsutvinning av mineral när en koncession meddelas. En förutsättning för
paragrafens tillämpning är dock att utvinningen pågår då koncession meddelas.
Om detta är fallet vid en läkt av jordägarmineral regleras säkerligen den
frågan i avtalet mellan markägaren och exploatören. De villkor parterna har
kommit överens om bör då föras in i koncessionen. Enligt 4 kap. 6 § skall koncessionshavaren
ställa säkerhet för atl vissa villkor uppfylls. Sådan säkerhet skall i fortsättningen
krävas då koncessionen eisätter täkttillståndet.

Då
villkor förs in i koncessionen bör man sträva efter att de villkor som gäller
för verksamheten inte skall förändras i och med att koncession meddelas. Naturiigtvis
kan det i vissa fall bli nödvändigt att ändra villkoren på grund av
omständigheter i det enskilda fallet. Della gäller särskilt villkor som härrör
ur avtalet'meUan markägaren och exploatören.

I
8. behandlas markägarens företrädesrätt till koncession i vissa fall. Frågan
har behandlats i den allmänna motiveringen under avsnitt 2.3.8.

134

s. 135 Kontrollera mot PDF

4.2 Förslaget till lag
om ändring lagen (1987:12) om hushållning med Prop. 1988/89:92

naturresurser m. m.

1
kap. 2 §

Paragrafen
har ändrats i enlighet med mina förslag i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3.4 och 2.4) och har, med en mindre justering, utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

Genom
ändringen i Jörsta stycket anknyts minerallagen och lagen om kontinentalsockeln
lill NRL. 1 vilka ärenden enligt dessa lagar som 2 och 3 kap. NRL skall
tillämpas, regleras i resp. speciallag. Som har framgått av den allmänna
motiveringen gäller enligt den nya minerallagen att 2 och 3 kap. NRL skall
tillämpas enbart i ärenden om bearbetningskoncession.

I
andra stycket, som är nytt och har utformats i enlighet med lagrådets förslag,
har tagils in en bestämmelse som tar sikte på sådana fall då ett visst företag
skall prövas enligt flera av de lagar som anges i första stycket. Om förelaget t.ex.
kräver tillstånd enligt både vattenlagen och miljöskyddslagen, innebär
gällande ordning att företagels tillåtlighet enligt 2 och 3 kap. NRL skall
prövas i både vattenlags- och miljöskyddsärendena. Med det nu föreslagna andra
stycket skall tillåtlighetsprövningen göras endast en gång, nämligen i det
ärende som prövas först. Avgörandet i detta ärende blir bindande, såvitt avser
tillåtligheten enligt NRL, varför 2 och 3 kap. NRL inte skall tillämpas vid den
prövning som därefter skall göras enligt annan lagstiftning.

Om
tillstånd enligt någon av de lagar som är anknutna till NRL lämnas till ett
visst exploateringsföretag innebär det att ett visst område får tas i anspråk
för det tillämnade företaget. Tillståndet kommer också att innehålla ett antal
villkor till skydd för motstående intressen. I dessa villkor kommer alt
regleras den inverkan pä motstående intressen som kan tolereras från
företaget. Om ytterligare mark eller vatten senare behöver tas i anspråk för
företaget blir det fråga om ett nytt företag i NRL:s mening. En förnyad inlresseawägning
med tillämpning av 2 och 3 kap. NRL får då göras beträffande det begärda
områdets användning. Om man, inom det ursprungliga området, vill utöka sin
verksamhet på ett sådant sätt att omgivningen påverkas, kan detta bara ske inom
ramen för de villkor som ställts upp i tillståndet till skydd för de motstående
intressena. Vill man gå utöver dessa villkor måste villkoren ändras. I ett
ärende om ändring av villkoren skall 2 och 3 kap. NRL tillämpas. Det är alltså
viktigt att notera atl del första avgörandets bindande verkan endast gäller det
företag som prövats i ärendet, dvs. ett företag förlagt lill ett visst område
och med en viss medgiven inverkan på motstående intressen.

Det
är naturiigtvis angeläget att prövningsmyndighetens avgörande utformas så, att
det tydligt framgår hur bestämmelserna i 2 oeh 3 kap. NRL har beaktats.

Den
av lagrådet föreslagna termen "företag" har i den nya lagen ersatts.
med orden "exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön" i
enlighet med terminologin i 2 kap. 2 §.

Utanför
bestämmelsen i andra stycket faller den prövning av ett företag

som regeringen gör enligt 4 kap. NRL. .,,

s. 136 Kontrollera mot PDF

Det
är inte alllid möjligt atl i ett tidigt skede av ett projekt på ett Prop.
1988/89:92 preciserat sätt ange de hänsynstaganden till allmänna intressen som
krävs enligt NRL. Vad som avgörs l.ex. i ett koncessionsbeslut enligt minerallagen
torde normalt vara dels tillåtligheten av mineralutvinning av viss inriktning
och omfattning, dels vissa mer övergripande villkor om hänsyn till allmänna
intressen som skall uppfyllas i den fortsatta projekteringen. Den prövning som
skall göras enligt annan lagstiftning torde normalt aktualiseras i ett senare
skede av koncessionens giltighetstid och avse mer detalj inriktade frågor. Som
tidigare anmärkts innebär det nya andra stycket alt någon omprövning därvid
inte får göras av företagets tillåtlighet enligt NRL. Däremot är det avsett att
de övergripande villkor till skydd för motstående intressen som uppställts i
det ursprungliga ärendet skall kunna ges en mer preciserad utformning. Dessa
mer preciserade villkor måste dock ligga inom ramen för de ursprungligen
uppställda villkoren.

Till
lagförslaget har efter lagrådsgranskningen fogats en särskild övergångsbestämmelse.
Enligt denna skall äldre bestämmelser fortfarande gälla i mål och ärenden som anhängiggjorts
före lagens ikraftträdande.

4.3 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1985:629) om vissa

torvfyndigheter

Förslaget
innebär att 9 och 37 §§ torvlagen anpassas redaktionellt till den nya
minerallagen.

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av

fast egendom m. m.

Bestämmelserna
i 2 kap. 1 och 5 §§ samt 3 kap. 5 § har redaktionellt

anpassats till den nya minerallagen. I sak har valts den prövningsmelod

som för närvarande gäller enligt gruvlagen, dvs. att ett kontrollsubjekts

förvärv av en mineralrättighet skall prövas i särskild ordning och inte ingå

som ett led i koncessionsprövningen. Vissa ändringar av saklig natur har

också gjorts vad gäller sanktionsreglerna i 2 kap. 5 § och 3 kap. 5 §. För

närvarande gäller följande om förvärvslillstånd inte söks på föreskrivet

sätt eller om tillstånd vägras. En inmutningsrätl består men de undersök

ningsarbeten som inmutaren företar inom området blir utan verkan till

bevarande av inmutningsrätten. Detta innebär i praktiken att inmutaren

inte kan utnyttja den möjlighet att föriänga inmutningstiden som finns

enligt 3 kap. 5 § gruvlagen. Beträffande utmål gäller att rätten till ulmålet

blir förverkad den första infallande dagen då försvarsavgift skall erläggas.

Den nya regleringen innebär att såväl undersökningstillstånd som bear

betningskoncessioner upphör att gälla. Om kontrollsubjektet har endast én

andel i koncessionen är del naturligtvis endast andelen som blir förverkad.

Kravet på förvärvstillstånd gäller inte bara koncession utan även nyttjan

derätt till koncession. I det remitterade förslaget angavs att om en nyttjan

derätt förvärvas utan erforderiigt förvärvstillstånd inträder den sank

tionen att själva koncessionen blir förverkad. Denna inställning reser,

enligt lagrådets uppfattning, starka invändningar. Som exempel anför 136

s. 137 Kontrollera mot PDF

lagrådet atl en koncessionshavare
upplåter nyttjanderätt till sin koncession Prop. 1988/89:92 till ett konlrollsubjekt
och därvid, med visst fog, har den uppfattningen alt förvärvstillstånd kommer
att meddelas. Om förvärvstillstånd trots allt inte meddelas förlorar koncessionshavaren
sin koncession, vilket enligt lagrådets uppfattning är en orimlig konsekvens.
Jag har tagit intryck av lagrådets synpunkter och utformat bestämmelsen i
enlighet med lagrådets uppfattning. Jag vill därvid anmärka alt om en koncessionshavare
upplåter nyttjanderätt till sin koncession och därvid nonchalerar kravet på förvärvstillstånd
hans koncession i allvarligare fall kan återkallas på grund av misskötsamhet.

Det
kan noteras atl överlåtelse av koncession kräver tillstånd enligt 6 kap. I §
minerallagen medan upplåtelse av nyttjanderätt till koncession inte kräver
sådant tillstånd.

4.5
Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

3
§

I
paragrafen anges nu att naturresurslagen skall tillämpas i ärenden om
utvinningstillstånd.

10 §

Paragrafen
har redaktionellt anpassats till den nya minerallagen.

15
§

Ett
tidigare första stycke med bestämmelser om överklagande av bergmästarens
beslut enligt 7 § har upphävts. Sådana beslut rör gruvrätter på allmänt
vattenområde, som har meddelats med stöd av föregångarna till 1974 års gruvlag.
Några sådana gruvrätter finns inte längre kvar.

Dessutom
har en ändring i instansordningen i vissa ärenden om återkallelse av tillstånd
genomförts. Enligt 5 § första stycket kontinenlalsockelför-ordningen (1966:315)
meddelar Sveriges geologiska undersökning (SGU), med visst angivet undanlag,
tillstånd till sand-, grus- eller stentäkl inom allmänt vattenområde i havet.
Eftersom SGU, enligt 5 § tredje stycket, bara får återkalla sådana tillstånd
som myndigheten själv har meddelat berör den förslagna ändringen i
instansordningen bara den nyssnämnda typen av täkttillstånd.

I
övrigt har endast vissa redaktionella ändringar gjorts.

Till
lagförslaget har efter lagrådsgranskningen fogats en särskild övergångsbestämmelse.
Enligt denna skall äldre bestämmelser fortfarande gälla i ärenden som anhängiggjorts
före lagens ikraftträdande.

5
Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta förslagen till

1.
minerallag,

2.
lag om ändring i lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser

m.m., 137

s. 138 Kontrollera mot PDF

3.
lagom ändring i lagen
(1985:620)om vissa torvfyndigheter, Prop. 1988/89:92

4.
lag om ändring i lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m.,

5.
lag om ändring i lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.

6
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

138

Mineralagskommitténs sammanfattning av Prop. 1988/89:92

betänkandet ""sa i

1 Inledning

Vårt
uppdrag har omfattat en fullständig översyn av minerallagstiftningen, varvid vi
bl.a. haft i uppgift att överväga en enhetlig lagstiftning, som grundar sig på
den s. k. koncessionsprincipen men med inmutningsrättsliga inslag.
Lagstiftningen om utvinning av torv för energiändamål har behandlats i delbelänkandet
(Ds I 1984:14) Lagstiftning om torv för energiändamål. Vi redovisar nu
återstoden av vårt uppdrag.

Sedan
vissa allmänna synpunkter redovisats behandlas i betänkandet i särskilda
avsnitt frågor om tillstånd till undersökning, fömtsättningar för förlängning
av undrsökningstillståndet, sambandet mellan undersökningstillstånd och rätlen
att bearbeta upptäckta mineral, bearbetningskoncession samt förhållandet
mellan mineralpolitiska intressen och motstående allmänna intressen. Dessutom
behandlar vi frågor om utökning av kretsen lagreglerade mineral, om skyldighet
för innehavaren av undersökningstillstånd att redovisa uppgifter om utförda
undersökningar, om prövning och fullföljd i ärenden enligt
minerallagstiftningen samt om tillsynen över undersökning och bearbetning.
Slutligen tar vi upp frågor om bl. a. kon-trollmälningar inom sonade utmål och kontinentalsockelfrägor.

Den
svenska mineralindustrin brukar indelas i två näringsområden. Det ena är
malmgruvor och det andra är andra gruvor och mineralbrott. Malmgruvorna delas i
sin lur in i järnmalmsgruvor och ickejärnmalmsgruvor Till andra gruvor och
mineralbrott räknas industrimineralbrotl saml grus- och sandlag.

I
Sverige finns för närvarande fyra järnmalmsgruvor, som årligen (1985)
producerar drygt 20 miljoner ton produkter, varav 86 procent exporteras.
Gruvorna ligger i Norrbottens län och Mellansverige. Efterfrågan på järnmalm
på väridsmarknaden har varit mindre än tillgången under det senas-le årtiondet,
vilket har inneburit att en del av de svenska järnmalmsgruvorna har fått
läggas ned.

De
metaller som för närvarande utvinns i ickejärnmalmsgruvor i Sverige är koppar,
bly, zink, guld, silver och volfram. Den 1 november 1986 var 21 gruvor och 12
anrikningsverk i drift hos fem företag. Störst är Boliden Mineral med 17 gruvor
och åtta anrikningsverk. De fyndigheter som utvinns ligger i Norrbottens och
Västerbollens län samt i Mellansverige. Den svenska råmalmsproduktionen uppgick
år 1985 till sammanlagt 18,2 miljoner ton, varav Boliden Mineral svarade för
15,8 miljoner ton. Efterfrågan på bl.a. basmetaller har minskat sedan år 1984.
Produktionen av dessa är därför större än efterfrågan. Detta har lett till att
priserna på världsmarknaden för närvarande ligger på sin lägsta nivåunder
1980-talet.

Delbranschen andra gruvor
och mineralbrott.omfattar utvinning av en

stor mängd olika produkter; För vårt.vidkommande är det produkterna av

kvalificerade industrimineral som är av intresse. Dessa är för närvarande i ,

huvudsak apatit, dolomit, flusspal, fältspat, kalksten, krita, kvarts;och ,

kvartssand, kvarsit, kyanit, olivin, svavelkis och talk. Produktionen är i . ng

huvudsak koncentrerad lill
södra Sverige och Mellansverige. Flertalet av Prop. 1988/89:92
producenterna är förhållandevis små. De största förelagen är Cementa och
Bilaga 1 Ernström Mineral.

Marknaden
för induslrimineral har nu en snabbare tillväxllakl än den för metaller.
Världens industrimineralproduklion överstiger värdemässigt metallproduktionen.
Den svenska industrins behov av kvalificerade in-dustrimineralprodukter bedöms
öka väsentligt under de närmaste tio åren. För t.ex. pappersindustrin, som
hittills i hög grad har importerat sina industrimineral, finns prognoser som
pekar på ett fördubblat behov av fyll- och bestrykningsmedel under perioden.
Inom plastindustrin fömtses både tillverkningsvolymen och den tekniska nivån
öka, vilket kommer atl öka behovet av mer kvalificerade industrimineral.
Delsamma gäller också flera andra branscher. De geologiska fömtsättningarna i
Sverige anses vara goda för att tillgodose en stor del av det inhemska behovet
av industrimineral. Under senare tid har mot denna bakgrund satsningarna på
forskning och utveckling samt prospektering när det gäller dessa mineral ökat.

Minerallagstiftningen
i Sverige omfattar flertalet metallbärande mineral och några andra industriellt
användbara mineral, t.ex. kaolin, svavelkis samt olja och gas. Rätten till
övriga mineraliska ämnen tillkommer jordägaren.

Rätten
att undersöka eller bearbeta mineral regleras i gruvlagen (1974:342, GL) och
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter (ML). GL är tillämplig på malmer
till vissa metaller, t.ex. koppar och järn och vissa industrimineral. ML
reglerar rätten till bl.a. fyndigheter av olja och gas, vissa leror och uran.

GLs
bestämmelser bygger på det s. k. inmulningssyslemet, vilket innebär att den
som först hos en myndighet (bergmästaren) ansöker om inmutning får ensamrätt atl
undersöka det område som inmutningen avser. Sådan rätt innefattar också i
princip rätt att bearbeta en fyndighet, som kan påvisas genom undersökningen.

En
inmutning gäller i tre år, men kan förlängas i ytterligare tre år och om synneriiga
skäl finns, ytteriigare fyra år. Om inmutaren inom denna tid påvisar en
fyndighet som kan ekonomiskt tillgodogöras har han rätt att få ett område
anvisat för bearbetning. Delta område kallas utmål. Vid ut-målsläggningen görs
ingen prövning av om bearbetningen är förenlig med andra
markanvändningsintressen. Å andra sidan befriar inte ulmålsbeslu-tet
innehavaren från att söka tillstånd enligt annan lagstiftning. Inom vissa
områden där motstående intressen finns krävs dock särskilt tillstånd av
regeringen eller länsstyrelsen för atl inmutning eller utmål skall kunna
beviljas. Utmål upphör efter 25 år med rätt till förlängning i vissa fall.
Staten har rätt lill andel i ulmålet med hälften (kronoandel).

De
mineral som omfattas av ML får inte undersökas eller bearbetas ulan

att en statlig myndighet gett tillstånd (koncession) till undersökning eller

bearbetning efter en diskretionär prövning. Koncession ges för viss lid.

För undersökning ges ofta fem år och för bearbetning som regel 25 år.

Koncessionen ger innehavaren ensamrätt all undersöka resp. bearbeta

fyndigheten inom området. Prövningen innebär en bedömning av sökan

dens lämplighet och en summarisk avvägning mellan sådana allmänna och 140

enskilda intressen som kan
stå mot intresset av atl bearbeta mineralet. Prop. 1988/89:92 Detta innebär
dock inte att koncessionshavaren är fritagen från att begära Bilaga 1
erforderliga tillstånd enligt annan lagstiftning. Bearbetningskoncession fär
ges endast om fyndigheten kan bearbetas ekonomiskt. Villkor av olika slag kan
ställas i koncessionen. Regelmässigt föreskrivs att staten skall ha andel med
hälften i verksamheten. Ansökningar om undersökningskoncession prövas som regel
av SGU. Regeringen prövar frågor om bearbetningskoncession.

Varken
GL eller ML ger rätt att påbörja bearbetning förrän mark har anvisats för
ändamålet. Markanvisning sker vid förrättning efter särskild ansökan till
bergmästaren. Därvid bestäms ersättning för skada och intrång till berörda
sakägare.

Det
av statsmakterna fastställda övergripande mineralpolitiska målet är alt skapa
förutsättningar för en livskraftig svensk mineralindustri. Ett annat mål är att
skapa förutsättningar för en god försörjning med mineralråvaror för den
svenska industrin. Ett mål är också att tillförsäkra staten del av det
ekonomiska resultatet av verksamheten. För att uppnå detta skall mineralpoliliken
främja nyttiggörandet av Sveriges egna mineralresurser. Därvid är det också
viktigt att de för samhället mest fördelaktiga avvägningarna görs mellan
intresset av att ta till vara mineralfyndigheter och allmänna intressen av
annat slag. Lagstiftningen är ett av instrumenten för att uppnå de
mineralpolitiska målen.

141

2
Tillstånd till undersökning och förlängning

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Särskilt
tillstånd skall krävas för undersökningsarbete med vissa smärre undantag. En
sökande skall ges tillstånd om han kan lämna ett rimligt motiv för sitt
antagande all undersökning av området kan leda till upptäckt av koncessionsbelagt
ämne. Ansökan skall avslås om sökanden uppenbariigen saknar möljlighel eller
avsikt alt fä lill stånd ändamålsenligt undersökningsarbete. Särskilda krav på
kompelens ställs om ansökningen gäller olja, gasformiga kolväten eller
diamant.

Tiden
för ansökan avgör vem av flera kompetenta sökande som skall ha tillståndet.

Systemet
med tre undersökningsperioder tas över från GL. Kravet på aktivitet skärps
något.

Tillståndet
gäller i tre år. För att få tillståndet föriängt efter tre år skall sökanden
visa atl han har ulfört ändamålsenligt undersökningsarbete eller all han har
haft ett rimligt motiv underlåta detta samt göra troligt att sådant
undersökningsarbete kommer atl inledas under perioden.

Inga
viUkor skall kunna ställas i tillståndet utom beträffande olja och gasformiga
kolväten.

För
att få föriängning i ytterligare högst fyra år skall sökanden — liksom för
närvarande enligt GL — visa synnerliga skäl.

Tillståndshavaren
skall kunna — som nu är fallet enligt ML — avstå från tillståndet under löpande
undersökningslid.

Tillstånd
lill undersökning erhålls enligt GL genom inmutning och enligt ML genom
undersökningskoncession. Enligt allmän uppfattning har GLs bestämmelser om
undersökning fungerat bra. Vi har därför ansett atl dessa bestämmelser i stort
sett bör behållas i den nya lagen. Det är emellertid angeläget att tillståndet
utnyttjas för så intensivt undersökningsarbete som möjligt och att det inte
behålls längre än nödvändigt. Vi har övervägt ell flertal åtgärder för all
åstadkomma detta. Vi har stannat för att föreslå en viss skärpning i
förhållande till GLs regler om kraven för att få undersökningstillstånd och en
skärpning av kravet på aktivitet under undersökningstiden för atl få föriängning.

Beträffande
olja, gasformiga kolväten och diamant föreslås att särskilda krav skall ställas
på sökandens lämplighet för att han skall få tillstånd. Skälet härtill är alt
redan prospektering efter ämnena är komplicerad och kräver omfattande
ekonomiska och tekniska resurser hos prospektören. I undersökningstillstånd som
gäller olja och gasformiga kolväten skall också villkor få ställas. Anledningen
till della är att prospekteringen efler dessa ämnen ställer krav på omfattande
säkerhetsföreskrifter. I övrigt skyddas allmänna intressen och enskild rätt av
bestämmelser i lag. Därför behövs ingen möjlighet atl föreskriva villkor i
tillståndet i dessa hänseenden.

142

Enligt GL är den första
undersökningsperioden alllid tre år. Förlängning kan sökas för ett år i sänder.
Ibland tar undersökningen kortare tid än tre år. Det är angeläget all områden
inte blockeras för prospektörerna i onödan. Vi föreslår därför att innehavaren
skall kunna avstå från tillståndet innan tre har gått.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

3
Sambandet mellan undersökningsverksamhet och rätten att bearbeta upptäckta
mineral

Förslaget
innebär följande.

Undersökningstillslånd
skaU inte obligatoriskt ge rätt till kommande bearbetning.

Sökanden
skall ha möjlighet att i samband med ansökan om sådant tillstånd eller senare
under undersökningstiden begära bindande förhandsbesked huruvida han framför
andra kommer att få bearbetningskoncession.

Har
ingen sökande erhållit företrädesrätt skall vid konkurrens om
bearbetningskoncessionen beaktas särskilt om någon har påvisat eller bearbetat
koncessionsmineral inom området.

Enligt
GLs bestämmelser tillfaller undersökningsrätlen den som först kommer in med
ansökan, medan ML innebär alt myndigheten diskretionärt avgör om sökanden
skall få denna rätt. Vidare innebär GL att inmutaren har rätt atl bearbeta och
tillgodogöra sig den fyndighet han hittar. Bestämmelserna i ML ger inte
innehavaren av en undersökningskoncession denna rätt men i sådana koncessioner
föreskrivs så gott som alltid att innehavaren skall ha företräde framför andra
till bearbetningskoncession om en sådan blir aktuell inom undersökningstiden.

De mer eller mindre
automatiskt verkande bestämmelserna i GL har kritiserats därför att de inte
medger tillräckligt inflytande för staten över tillståndsgivningen. Vi har haft
i uppdrag atl föreslå ett koncessionssystem liknande del i ML. Emellertid kan
del minska prospekteringsviljan att helt bryta sambandet mellan
undersökningsverksamheten och rätten till bearbetning. För all undvika detta
föreslår vi att innehavaren av ell undersökningstillslånd — på samma sätt som
nu är fallet enligt ML — skall ha rätt lill förhandsbesked om huruvida han
framför andra kommer alt få bearbetningskoneession.

Om en sådan företrädesrätt
inte finns är del ändå ofta lämpligt att ge bearbetningskoncessionen åt den som
har varit verksam inom området genom undersökning eller bearbetning. Sådan
verksamhet bör därför beaktas särskilt vid koncessionsprövningen.

143

4
Bearbetningskoncession

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

För
atl bearbeta mineral skall krävas särskilt tillstånd (koncession). MLs
bestämmelser läggs i princip till grund för förvärv och innehav av
koncessionen.

För
koncession skall krävas att en fyndighet som sannolikt kan ekonomiskt
tillgodogöras blivit påträffad. Pä sökanden skall ställas kravet att han är
lämplig att bearbeta fyndigheten oeh att dennas belägenhet inte gör det
olämpligt att han får koncessionen. Verksamheten får vidare inte vara olämplig
med hänsyn till intresset av att mineraltillgångarna utforskas och tillvaratas
pä ett ändamålsenligt sätt. Det skall också krävas att bestämmelserna i 2 och
3 kap. NRL inte utgör hinder mot koncessionen.

Förhandsbesked
om rätt tiU bearbetning är bindande om sökanden alltjämt uppfyller de
lämplighetskrav som har legat till gmnd för beskedet. Gör sökanden inte det
eller saknas förhandsbesked skall vid konkurrens den sökande som ur allmän
synpunkt är mest lämplig erhålla koncessionen. Sökandens verksamhet inom
området skall härvid särskilt beaktas.

I
verksamhet som koncessionen avser skall staten ha rätt till andel med hälften.
Den nuvarande försvarsavgiften får ingen motsvarighet för nya rättigheter.

Rättsförhållandet
mellan staten och exploatären i fräga om bearbetningskoncession regleras genom
bestämmelser om samäganderätt, liknande dem i GL.

Koncession
skall ges för viss tid, minst tio år, om inte sökanden begär kortare tid.

Koncession
förlängs utan prövning med tio år i sänder om bearbetning pågår, om inte koncessionshavaren
begär kortare tid.

Koncession
kan även i annat fall förlängas efter prövning. Sådan föriängning sker pä minst
fem år, om inte sökanden begär kortare tid.

Bestämmelserna om statsgmvefält
och inlösen av rätt till utmål i GL får ingen motsvarighet i den nya lagen.

Vi har enligt direktiven
haft att utgå ifrån ett system som huvudsakligen bygger på koncessionsprincipen
och där frågan om bearbetningsrätt prövas av en statlig myndighet. Vid
koncessionsprövningen skaU prövas om det är önskvärt att utvinning
överhuvudtaget kommer till stånd. Därvid skall en avvägning göras mellan
intresset av att utvinna mineralet och andra intressen som kan stå i konflikt
med detta. TiU exempel kan pågående markanvändning komma all omöjliggöras av
bearbetningen. Prövningsmyndighelen får då avgöra vilken markanvändning som är
mest angelägen.

Om bearbetning av
fyndigheten bedöms önskvärd skall myndigheten avgöra om sökanden är lämplig att
bedriva verksamheten. Om flera ansö-

144

ker
om koncession kan det bli fråga om att avgöra vilken sökande som är Prop.
1988/89:92 mest lämplig. Sådant besked om företrädesrätt som vi har talat om i
del Bilaga 1 föregående är dock bindande.

Enligt
direktiven skall prövningen vara beroende av sökandens förutsättningar att
tillvarata fyndigheterna. Det är enligt vårt förslag i huvudsak två moment som
ingår i lämplighetsprövningen.

Det
första momentet hänför sig till sökandens förhållanden. Myndigheten skall se lill
att koncession ges endast ål den som kan antas ha tekniska och ekonomiska
resurser att bedriva rationell undersökning och bearbetning samt även i övrigt
är lämplig för uppgiften. Med det senare avses att företagel är seriöst i mer
allmän bemärkelse, dvs. har en vilja att bedriva ändamålsenlig gruvdrift. Som
grund för bedömningen torde i de flesta fall kunna läggas företagets tidigare
verksamhet. De tekniska och ekonomiska resurser som är erforderliga varierar
väsentligt mellan olika fyndigheter.

Bedömningen
bör ske utifrån vad som krävs med hänsyn till fyndighetens beskaffenhet. 1
lämpligheten ingår även en bedömning med avseende på mineralet som sådant.
Myndigheten kan någon gång anse att undersökning och bearbetning av viss typ
av mineral bör anförtros en viss exploatör. Detta kan vara fallet med
exempelvis mineral av försvars- och utrikespolitisk betydelse eller mineral
som har stor betydelse för folkhushållet. Sådana mineral utgör ex. olja, gas
och uran, som idag är koncessionsbelag-da i ML.

Del
andra momentet i prövningen hänför sig till områdets belägenhet i förhållande
till andra mineralrättigheter. Prospektering från mer än en organisation har i
vissa fall lett till att inmutningar och utmål med olika ägare ligger tätt
intill varandra. Delta skulle kunna försvåra eller förhindra rationell prospektering
och bearbetning. Vi anser atl man bör ta till vara möjligheterna atl i en
koncessionsprövning så långt möjligt förebygga en ineffektiv arrondering av
mineralrättigheterna. Det krav som finns i såväl GL som ML på att fyndigheten
skall vara sannolikt ekonomiskt utvinningsbar för att tillstånd skall ges har
vi inte funnit skäl atl ändra på.

Det
är angelägel all innehavaren av en bearbetningskoncession utnyttjar denna som
det är avsett. Enligt GL har staten ingen möjlighet att tvinga en utmålshavare
till aktivitet. Staten får dock kronoandel, dvs. hälften i alla utmål som läggs
för annan. Därigenom får staten rätt att mot exploatörens vilja starta eller
utöka bearbetning, s.k. brytningsvitsord. Samma rätt har exploatören gentemot staien.
Den mest aktive gynnas alltså. Vi har enligt direktiven all utgå ifrån all
statligt dellagande alltjämt skall vara möjligt enligt den nya lagen. Enligt ML
kan staten ges obegränsad del i verksamheten. En sådan bestämmelse i den nya
lagen skulle enligt vår mening vara alltför långtgående för näringsidkaren och
kunna medföra alt bearbetningen på sikt minskar. Vi föreslår därför all staten
ges samma möjligheter till deltagande som enligt GL. Vi utgår från att avtal om
förvaltningen träffas. För fall där så inte sker måste dock bestämmelser om
samäganderätt finnas.

Vi
anser emellertid inte att det statliga inflytandet över den pågående

verksamheten inom koncessionsområdena därmed är tillfredsställande.

Dessa områden är alltför många och vidsträckta för alt staten med rimliga 145

10 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

resurser skall ha
möjlighet att utöva tillräckligt inflytande genom delägar-skap. Vi menar därför
att en kontroll av hur tillstånden utnyttjas bör göras med vissa mellanrum. Vi
har därför vall att föreslå möjlighet till relativt korta koncessionsperioder
med obligatorisk förlängning om koncessioner utnyttjas på avsett vis och
möjlighet lill föriängning efter särskild prövning i andra fall. Därmed saknas
också anledning att ha kvar de arealavgifter, som utgår för att skapa
aktivitet. Det ekonomiska utbytet för staten anser vi bör regleras avtalsvägen
mellan exploatören och staten i egenskap av innehavare av kronoandelen. Därmed
finns inte heller av denna anledning skäl att ha kvar arealavgiflerna.

Mineralutvinning är som
regel en långsiktig verksamhet. Koncessionsperioderna bör därför inte göras
alltför korta. Förslaget innebär därför att koncession skall ges för minst tio
år, om inte sökanden begär annat. Föriängning får ges för minst fem år i
sänder. Vi förutsätter dock att myndigheterna skall anpassa koncessionstiderna
efter omständigheterna och om skäl finns ge längre tid än minimum.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

5 Förhållandet till motstående intressen

Förslaget
innebär följande.

Nuvarande
bestämmelser om förbud mot undersökning och bearbetning i ML får sin
motsvarighet i den nya lagen.

1
ärenden om bearbetningskoncession skall en avvägning mellan motstående
intressen göras enligt hushållningsbestämmelserna i NRL. Villkor skall kunna
föreskrivas till skydd för allmänna intressen.

Bearbetningskoneession
skall vara bindande i hushållningsfrågor enligt NRL vid senare prövning enligt
annan lagstiftning.

Prövning enligt 4
kap. NRL skall vara bindande vid efterföljande prövning av
bearbetningskoncession.

GL reglerar i första hand inmularens
och utmålshavarens förhållande till markägaren. Genom utmålel skapas en
rättighet av civilrätlslig natur. Förhållandel lill motstående allmänna
intressen regleras i huvudsak genom annan lagstiftning än GL, såsom vatten-,
byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagsliftningen. Vissa intressen, som
anses särskilt skyddsvärda, har dock genom särskilda bestämmelser i GL
företräde framför mineralinlresset. Sålunda råder förbud att utan särskilt
tillstånd meddela inmutning eller utmål inom t.ex. nationalparker, befastningsområden,
begravningsplatser, områden närmast omkring allmänna vägar, allmänna
flygplatser, bostadsbyggnader, områden med samlingslokaler, skolor, industrier
samt områden med stads- eller byggnadsplan (2 kap. 3 och 4 §§ och 4 kap. 2 § GL).
Inmutning eller utmål inom de skyddade områdena förutsätter, beroende på
hindrets art, medgivande från antingen rällshava-

146

ren, länsstyrelsen eller
regeringen. Därutöver kan regeringen meddela för- Prop. 1988/89:92 bud mot
inmutning och utmälsläggning inom visst område om gruvdrift Bilaga 1 där
kan anses hindra eller avsevärt försvåra markanvändning som är av väsentlig
betydelse från allmän synpunkt (2 kap. 5 § GL). Sådant förbud har aldrig
meddelats.

Enligt
ML råder på liknande sätt dispensabelt förbud mot undersökning och bearbetning.
Därutöver skall enligt ML en avvägning mellan exploateringsintresset och motstående
allmänna intressen göras när bearbetningskoncession prövas. Vidare kan villkor
till skydd för motstående allmänna intressen meddelas i koncessionen.

Vad
gäller de inmulningsbara mineralen regleras dock förhållandet mellan
mineralpolitiska intressen och andra allmänna intressen i huvudsak i annan
lagstiftning än GL. Förhållandet är i praktiken detsamma enligt ML. Där
förutsätts dock atl en summarisk och översiktlig avvägning görs mellan olika
allmänna intressen i koncessionsärendena. Enligt båda lagarna skyddas som ovan
framhålls vissa känsliga områden genom särskilda bestämmelser. En möjlighet
finns också atl förbjuda verksamhet utan särskild prövning inom ytterligare
områden. Verksamheten skall enligt såväl GL som ML ske så, att minsta skada och
intrång vållas. Dessa bestämmelser, tillsammans med dem i annan lagstiftning
anser vi vara tillräckliga för att skydda motstående intressen under
undersökningsstadiet. Vi föreslår därför inte några ytterligare bestämmelser i
detta hänseende för undersökningsfasen.

Bearbetning
av en mineralfyndighet kan innebära stora lokala miljöingrepp. Del har från
planmyndigheternas sida riktals kritik mot all det saknas möjlighet lill en
tidig övergripande prövning av frågan om hushållning med naturresurserna. Riksdagen
väntas emellertid inom kort anta ett förslag till lag om hushållning med
naturresurser m. m. (NRL prop. 1985/ 86:3). I propositionen förutsätts all det
i tillståndsärenden enligt såväl minerallagsliftningen som annan lagstiftning
skall göras en övergripande prövning av frågor om konkurrens beträffande mark-
och vattenanvändningen. Vi föreslår att den nya lagen skall anknytas till NRL.
Detta innebär all NRLs hushållningsbestämmelser skall tillämpas i ärenden om
bearbetningskoncession. Utvinning av mineral kräver ofta tillstånd enligt
annan lagstiftning. Den övergripande NRL-prövningen bör dock göras endast en
gång beträffande en och samma verksamhet. Vårt förslag innebär därför att en bearbetningskoneession
i detta hänseende skall vara bindande för kommande prövningar.

I
4 kap. NRL finns bestämmelser som motsvarar 136 a § byggnadslagen (1947:385).
Enligt dessa är mineralutvinning i vissa fall prövningspliktig. Även i andra
fall kan regeringen bestämma att prövning skall ske. En sådan prövning bör vara
bindande för tillståndsprövning enligt mineral-lagstiftningen.

147

6
Utökning av kretsen lagreglerade mineral

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Förutom
enligt gällande lagstiftning inmutningsbara och koncessionspliktiga mineral,
skall följande ämnen omfattas av koncessionsplikt:

Grundämnen

Litium,
rubidium, cesium, beryllium, strontium, sällsynta jordarts-metaller (dvs. lantan,
lantaniderna, skandium och yttrium), zirkonium, niob, tanlal och platinagruppens
övriga metaller (dvs. rutenium, rodium, palladium, osmium och iridium).

Industriella
mineral och bergarter

Brucit,
diamant, flusspal, nefelinsyenit, olivin, sillimanitmineral (dvs. andalusit, kyanit
och sillimanit), talk, tungspat och wollastonil.

Dialomit, fältspat,
glimmer, kvarts, kvartsil, dolomit, kalksten och krita skall också omfattas av
lagen. Den skairdock tillämpas enligt vad regeringen närmare förskriver, endast
när ämnena förekommer i sådana former alt del behövs systematisk letning eller
undersökning för att påvisa och analysera dem och de sannolikt kan påträffas i
Sverige på sådant sätt att de kan tillgodogöras.

Till de allmänna
mineralpolitiska målen hör i första hand alt främja tillgodogörandet av
inhemska mineralfyndigheter och att tillförsäkra svensk industri tillgång till mineraliska
ämnen. För alt uppnå dessa mål är det betydelsefullt att uppmuntra prospektering
och bearbetning av sådana mineraliska ämnen som kan tänkas förekomma i Sverige
i ekonomiskt ulvinningsbara mängder. Att införa nya mineraliska ämnen i
minerallagstiftningen innebär emellertid ett ingrepp i markägarens rätt. Detta
bör därför inte ske utan vägande skäl. Sådana skäl finns inte beträffande
mineral eller former av mineral, som är relativt vanligt förekommande och
därför enkla atl upptäcka och bearbeta. Dessa mineral används huvudsakligen
för ballaständamål. För att avgöra vilka mineral som bör omfattas av lagen har
vi därför ställt två krav. Det ena är att ämnet skall med någon grad av
sannolikhet förekomma i exploaterbara fyndigheter i Sverige. Det andra kravet
är atl mineralet skall förekomma på sådant sätt all det krävs systematisk letning
och undersökning med vetenskapliga metoder för att påvisa det i ekonomiskt
bearbetningsbara mängder. Alla de mineral som vi föreslår skall direkt omfattas
av koncessionsplikt uppfyller dessa krav.

En del mineral är vanligt
förekommande i jordskorpan och kräver inga särskilda prospekteringsinsatser för
att påvisas. Dessa är bl.a. dialomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsil, dolomit,
kalksten och krita. Ämnena förekommer emellertid på vissa håll i kvalificerade
former, vilka är av intresse för industrin. Mestadels förekommer dessa former
mera sällsynt

148

och kräver ofta intensiva letnings-
och undersökningsinsatser. Med hänsyn Prop. 1988/89:92 till det sagda är
det ett mineralpolitiskt intresse att lagen får omfatta dessa Bilaga 1
former. Vi har emellertid inte ansett del lämpligt att i lagen detaljerat ange
vilka kvaliteter eller former som lagen skall tillämpas på. Del får ankomma på
regeringen all meddela verkställighetsföreskrifter härom.

7 Skyldighet att redovisa uppgifterom undersökningsarbeten

Förslaget
innebär följande.

Den
som innehar ett undersökningstillständ och yrkesmässigt utför
undersökningsarbeten skall lämna en skriftlig redogörelse för undersökningsarbetet
lill bergsstaten inom viss tid.

Enligt
direktiven skall vi överväga att införa en skyldighet för den som lämnar ett
undersökningsområde utan att bearbetning avses ske att lämna ut sina undersökningsresuUat.
Vi menar emellertid att uppgiftsskyldighe-ten endast bör omfatta en redogörelse
för utförda undersökningsarbeten. En intressent skall alltså kunna få besked i
fråga om t. ex. någon annan prospektör borrat inom ett tilltänkt område. En
sådan redovisningsskyldighet kan inte medföra några ölägenheter för prospektörerna
men göra det möjligt för den intresserade alt få reda pä om undersökningar inom
ett område har utförts och i så fall av vem och på vad sätt det skett.

149

8
Prövningen

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Bergmästaren
skall pröva ärenden om undersökningstillständ, bearbetningskoncession och
markanvisning med nedan nämnda undantag.

Länsstyrelsen
skall vara obligatoriskt samrådsorgan i fråga om tillämpningen av NRL i ärenden
om bearbetningskoncession.

Bergmästaren
skall hänskjuta ärenden om bearbetningskoneession till regeringens prövning om

—
ärendet är särskilt
betydelsefullt från allmän synpunkt

—
frågan gäller återkallelse av
tillstånd eller koncession utan att innehavaren har åsidosatt sina skyldigheter

—
länsstyrelsen och bergmästaren
är oense om vilken markanvändning som skall prioriteras vid tillämpning av NRL.

Frågor
om dispens från hinder mot undersökning oeh bearbetning skall prövas av

—
bergmästaren i de fall som nu
prövas av länsstyrelsen (områden i omedelbar närhet av vägar eller vissa
byggnader oeh områden med detaljplan eller områdesbestämmelser)

—
länsstyrelsen i de fall som nu
prövas av regeringen (inom nationalpark, begravningsplats och befästningsomräde)

Bergmästaren
skall pröva om verksamhet kan tillåtas inom område med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt PBL.

Myndighetsuppgifterna
enligt GL och ML åvilar för närvarande bergsstaten och SGU. Bergsstaten prövar
ansökningar om inmutningar och utmål enligt GL. Bergsstaten anvisar även mark
för gruvdrift, både enligt GL och ML. SGU prövar de flesta ärendena om undersökningskoneession
enligt ML. Regeringen prövar samtliga ansökningar om bearbetningskoncession
enligt ML och de undersökningskoncessioner, som inte prövas av SGU. Dessa
ärenden bereds dock av SGU.

Enligt våra direktiv bör
den av oss föreslagna mineraUagstiftningen tillämpas inom ramen för en
oförändrad myndighetsorganisation. När vi nu föreslår ett enhetligt system
anser vi att myndighetsuppgifterna bör läggas på endast en myndighet i varje
instans. Detta gör systemet både lättare atl överblicka och enklare att
tillämpa.

Vi
har vid våra överväganden beaktat statsmakternas strävan efter en allt mer
decentraliserad myndighetsutövning. Ur flera synpunkter anser vi det
fördelaktigt om tillståndsärendena, inkl. ärendena om bearbetningskoncession,
kan avgöras av bergsstaten i första instans.

Prövningen
av en bearbetningskoncession innefattar fyra delfrågor, nämligen

1)
är fyndigheten ekonomiskt
möjlig att utvinna inom en viss tid?

2)
är sökanden lämplig att bedriva
verksamheten?

150

3)
är verksamheten förenlig med
intresset av att mineraltillgångarna Prop. 1988/89:92 utforskas och
tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt? Bilaga 1

4)
finns det motstående intressen
som är av sådan styrka att de inverkar på möjligheten eller lämpligheten av att
exploatera fyndigheten?

För
att bedöma den första frågan erfordras i första hand geologisk och teknisk
sakkunskap samt goda insikter i branschens ekonomi. Den andra delfrågan
förutsätter också insikter i ekonomi och teknik samt förtrogenhet med
branschen. Frågan enligt punkt 3 ovan innefattar en mineralpolitisk bedömning
och förutsätter följaktligen sådana kunskaper. Den fjärde delfrågan, dvs. att
väga olika motstående intressen mot varandra kan innefatta en politisk
bedömning. Det kan t.ex. vara aktuellt att väga behovet av
sysselsättningstillfällen i en viss del av landet mot ett eller flera
bevarandeintressen.

Vi
har övervägt olika lösningar på myndighetsfrågan. Bl.a. har fastighetsdomstol
och länsstyrelse diskuterats som prövningsmyndighet när det gäller ärenden om
bearbetningskoncession.

Med
hänsyn till att de avvägningar som skall göras till en stor del grundas pä
geologiska, tekniska och ekonomiska synpunkter anser vi emellertid att
fastighetsdomstol inte är lämpligt sammansatt för att kunna pröva ärenden om
bearbetningskoncession. Eftersom en koncessionsprövning kan kräva politiska
ställningstaganden är det också principiellt olämpligt att lägga prövningen på
fastighetsdomstol. Att lägga prövningen hos länsstyrelserna förutsätter att
dessa tillförs en person med bergsingenjörsexamen eller motsvarande kunskaper
och den erfarenhet i övrigt som erfordras för att t.ex. bedöma malmbevisning.
Inte ens om en person med sådan kompetens biträder alla länsstyrelser kan
vederbörande tillnärmelsevis beredas full sysselsättning genom att delta i
denna ärendeprövning.

Den
ordningen att den huvudsakliga sakkunskapen ryms inom prövningsmyndigheten bör
eftersträvas. Länsstyrelsen är därför också olämplig som prövningsmyndighel.
Länsstyrelsens kompetens beträffande tillämpningen av NRL kan tillvaratas på
annat sätt vid prövningen av dessa ärenden.

Bergsstaten
med sina nuvarande arbetsuppgifter fungerar bra. Ett

undersökningstillstånd motsvarar i princip en inmutning. Att bergsstaten

bör pröva frågor om undersökningstillstånd har inte ifrågasatts från något

håll. Om bergsstaten skall pröva även ärenden om bearbetningskoncession

kommer myndigheten alt åläggas nya uppgifter i främst fyra avseenden.

Del första är prövningen av om en sökande är lämplig alt erhålla en

bearbetningskoneession. Det andra är uppgiften att la ställning lill om

verksamheten är förenlig med intresset av att mineraltillgångarna utfors

kas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt, dvs. att beakta mineralpoli

tiska synpunkter. Det tredje är avvägningen mellan motstående inressen

enligt NRL. Den fjärde nya uppgiften är att la ställning till frågan för

vilken tid en bearbetningskoncession skall meddelas. Prövningen i de båda

första avseendena bör inte bereda bergsstaten några problem. Detsamma

gäller frågan för vilken lid en bearbetningskoncession skall meddelas. Vi

föreslår emellertid också att NRLs bestämmelser skall tillämpas i ärenden

om bearbetningskoncession. Tillämpningen av hushållningsbeslämmelser- 151

na i NRL innebär atl
företräde skall ges ål den markanvändning som Prop. 1988/89:92 medför den
från allmän synpunkt bästa hushållningen. Bergsstaten saknar Bilaga 1
kompetens att göra sådana samlade intresseavvägningar av politisk natur. Dessa
bör i stället göras av ett politiskt sammansatt organ, t. ex. länsstyrelsen.

Vi
har funnit del mest ändamålsenligt att — efler mönster i väglagen — föreslå att
bergsstaten skall pröva ärenden om bearbetningskoncession efter obligatoriskt
samråd med länsstyrelsen. Om bergsstaten och länsstyrelsen har olika
uppfattning i fråga om vilken markanvändning som skall ges företräde, skall
frågan hänskjutas lill regeringen. Förfarandet medför mycket begränsade
organisatoriska konsekvenser och knappast något ökat personalbehov, varken hos
bergsstaten eller länsstyrelsen.

Ett
ärende kan dock vara av sådan betydelse ur allmän synpunkt att prövningen bör
göras av regeringen. Detta kan vara fallet när en ansökan om
bearbetningskoncession avser mineral som har betydelse ur försvars-eller
utrikespolitisk synpunkt. Frågan om vem som skall fä rätt att bearbeta sådana
mineral är delvis av politisk natur och bör avgöras av regeringen. Även frågor
om återkallelse av en koncession på grund av synnerliga skäl bör prövas av
regeringen.

Rätten
att utvinna och tillgodogöra sig mineral inom ulmålet resp. koncessionsområdet
får inte utnyttjas förrän mark anvisats för ändamålet. Detta sker såväl enligt GL
som ML vid en förrättning som bergmästaren håller. Förutom att den anvisade
markens utsträckning bestäms avgörs också tvistiga frågor om intrångsersältning.
Enligt direktiven skall vi överväga möjligheterna och fördelarna med ett
system där fastighetsdomstolen avgör frågan om anvisande av mark. Vi kan
emellertid inte se några fördelar med en sådan ordning utan föreslår att
bergmästaren i första instans även fortsättningsvis skall besluta om rätt att
ta mark i anspråk och om intrångsersältning.

När
det gäller områden där hinder föreligger mot att undersöka eller bearbeta en
fyndighet utan tillstånd av länsstyrelsen, anser vi atl bergmästaren bör bli
prövningsmyndighet. Hinder föreligger exempelvis inom visst avstånd från allmän
väg eller järnväg, stadigvarande bostad och vissa offentliga byggnader.

Inom
nationalpark, begravningsplats och befästningsområde ges motsvarande tillstånd
av regeringen. De synpunkter om decentralisering av den statliga förvaltningen
som vi tidigare berört talar för att dessa i stället får avgöras av
länsstyrelsen.

Befogenheten
att lämna medgivande till inmutning resp. undersökningsarbeten enligt ML inom
områden med stadsplan eller byggnadsplan tillkommer för närvarande
länsstyrelsen. För att nå enhetlighet i regleringen när del gäller samordningen
mellan PBL och annan lagstiftning bör det åläggas beslutsmyndigheten, dvs.
bergmästaren, att pröva om verksamhet kan tillåtas inom område med detaljplan
eller områdesbestämmelser enligt PBL.

152

9 Tillsyn

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Bergsstatens
tillsyn med avseende på stora ras, hushållning och skydd för tredje mans
egendom skall i de fall då täkttillstånd enligt 18 § naturvårdslagen föreligger
omfatta även utvinningen av jordägarmineral i fast berg.

Hushållningsbeslämmelserna
utformas efter mönster av bestämmelserna i GL och ML.

Koncessionshavare
och innehavare av tillstånd till bergtäkt skall vara skyldig att upprätta gruv-
och borrhälskarta eller motsvarande. Verksamheten skall inte få läggas ned
förrän alla gruvarbeten eller motsvarande arbeten blivit inmätta och inlagda på
karta.

Tillsynsmyndigheten
skall ha räll att fä de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen
och ha rätt lill tillträde till gruvor och andra anläggningar för alt kunna
utöva tillsynen.

Innehavaren
av ett undersökningstillslånd skall underrätta bergmästaren om när
undersökningsarbete inleds.

Bestämmelserna
är i huvudsak desamma som de nuvarande enligt GL och ML. Vi har enligt
direktiven atl överväga möjligheterna alt från mineralpolitiska utgångspunkter
få tillsyn över utvinningen av jordägarmineral. Enligt vår mening bör
utvinningen av jordägarmineral i fast berg vara underkastad tillsyn av
bergmästaren i samma utsträckning som utvinningen av de lagreglerade
mineralen.

153

10 Fullföljd

Förslaget
innebär följande.

Prop.1988/89:92 Bilaga 1

Beslut
om bearbetningskoncession och återkallelse av bearbetningskoncession
överklagas hos regeringen.

Bergmästarens
beslut med undantag för beslut om markanvisning eller intrångsersättning
överklagas hos SGU om besvären rör lämplighetsfrågor och hos
kammarrätten/regeringsrätten om besvären rör rättsfrågor. SGUs beslut i lämplighetsfrågor
får inte överklagas.

Beslut
av bergmästaren i ersättnings- och markanvisningsfrågor överprövas av
fastighetsdomstol och därefter av hovrätt och högsta domstolen (HD).

Beslut
av länsstyrelsen i fråga om hinder inom s.k. skyddade områden får överklagas
hos regeringen. Beslut av bergmästaren i sådana frågor får överklagas hos
länsstyrelsen. Mot beslut av länsstyrelsen i sådana fullföljda frågor, får
talan inte föras.

Kommuner
får överklaga beslut av bergmästaren som gäller område med detaljplan eller
områdesbestämmelser.

Utöver
de förändringar i fullföljdsbestämmelserna som föranleds av vårt förslag i
övrigt har vi övervägt förändringar för alt göra processen enklare och kortare
med bibehållande av prövningens kvalitet. Vi har också beaktat de av riksdagen
antagna riktlinjerna för en systematisk översyn av reglerna om rätt att
överklaga ärenden till regeringen och för utformningen av besvärsregler i nya
ärendegrupper (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 250). Dessa innehåller bl.a. att
regeringen inte bör vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk
styrning av praxis. Ärenden som kan prövas i två eller flera instanser under
regeringsnivån bÖr normalt inte få överklagas till regeringen.

Enligt vårt förslag skall
bergsstalen bli prövningsmyndighet i de flesta ärendena enligt den nya lagen.
Redan detta bidrar till att systemet blir mer överblickbart.

Med hänsyn till innehållet
i de ovan nämnda riktlinjerna faller det sig naturligt att diskutera om SGU i
stället för regeringen skulle kunna vara slutinstans i vissa ärenden. Bland de
frågor som kommer att kunna aktualiseras enligt den nya lagen anser vi atl det
endast i tre fall förhåller sig så att ett ställningstagande från regeringen
som politiskt organ kan vara nödvändigt. Det ena fallet hänför sig till
avvägningen mellan motstående intressen enligt bestämmelserna i NRL. Det andra
avser den mineralpolitiska prövning som prövningsmyndigheten har att göra.
Även när de gäller beslut av bergmästaren om att återkalla en koncession anser
vi att det är önskvärt att regeringen som politiskt organ kan styra
utvecklingen i praxis.

De
övriga momenten i koncessionsprövningen är inte av den arten att ett
ställningstagande från regeringen är nödvändigt. För att få enhetliga fullföljdsregler
i ärenden om bearbetningskoncession föreslår vi emellertid

154

att
bergmästarens beslut i sådana ärenden får överklagas till regeringen, Prop.
1988/89:92

oavsett vilken grund som åberopas för besvären. Bilaga 1

Beträffande
samtliga övriga ärenden som kan komma att bli aktuella enligt den nya lagen och
i vilka lämplighetsbedömningar dominerar anser vi det tillräckligt med en tvåinstansordning
med bergmästaren som första instans och SGU som andra och sista instans. Hit
hör t. ex. ärenden om tillstånd att lägga igen utfraktsväg m.m., ärenden om
företrädesrätt och ärenden om undersökningstillstånd och förlängning av sådant
tillstånd.

Beslut
av bergmästaren i ärenden av övervägande rättslig karaktär kan enligt GL
överprövas av hela tre instanser, nämligen SGU, kammarrätten och
regeringsrätten. Det är för motsvarande ärenden enligt den nya lagen inte
motiverat med en prövning i fyra instanser. Bergmästarens beslut i sådana
frågor bör i stället få överklagas direkt till kammarrätten.

Vi
föreslår att bergmästaren liksom nu skall pröva markanvisningsfrågan och andra
frågor i samband därmed. Enligt GL och ML får besvär i markanvisningsfrågan
föras hos SGU och därefter hos kammarrätten och regeringsrätten. Den som är
missnöjd med bergmästarens beslut i ersättningsfrågor, får inom viss tid väcka
talan hos fastighetsdomstol. Denna domstols beslut överklagas till hovrätt och
därefter till HD. Med hänsyn lill det starka sakliga samband som finns mellan
dessa frågor bör samma instans Överpröva såväl markanvisnings- som
ersättningsfrågan. När det gäller val av instansordning anser vi att frågor om
intrångsersättning alltjämt bör prövas av allmän domstol, och att denna
fortsättningsvis bör pröva även markanvisningsfrågan.

Vi
har föreslagit att prövningen av frågor om hinder mot verksamheten inom s.k.
skyddade områden skall decentraliseras. En av avsikterna med della är att
avlasta regeringen ärenden som inte har större politiskt intresse. När det
gäller frågor som nu avgörs av länsstyrelsen och enligt förslaget skall ankomma
på bergmästaren bör därför rätten att överklaga inskränkas till en instans. Vi
föreslår därför att sådana frågor skall fä överklagas till länsstyrelsen och
att denna blir slutinstans. När del gäller frågor som i dag prövas av regeringen,
bl.a. beträffande nationalparker, är det å andra sidan givet att talan måste
kunna föras hos regeringen mot länsstyrelsens beslut.

Vi
har övervägt all föreslå en besvärsrätt när det gäller allmänna intressen men
valt all inte göra detta. Dock anser vi att kommunen bör ha rätt all föra talan
mot beslut av bergmästaren som gäller område med detaljplan eller
områdesbestämmelser.

155

11 Kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Vi
föreslår att det införs en möjlighet att på statsverkets bekostnad utföra olika
kontrollåtgärder vid nedlagda gmvor för atl öka möjligheterna alt kunna
förutse ras och sättningar i dagen.

Föreskrifterna
tas in i en förordning som även omfattar föreskrifter om stängsling. I samband
därmed upphävs 1956 ärs ämbetsskrivelse angående föreskrifter om anordnande i
vissa fall av stängsel vid övergivna gmvhål m. m.

Kostnaderna
för kontrollåtgärderna betalas från det under andra huvudtiteln uppförda
anslaget B 8. Diverse utgifter.

Inom
vissa områden finns, som en följd av tidigare gmvdrift, underjord relativt
stora öppna brytningsrum i nära anslutning till bl. a. allmän väg, järnväg och
byggnader. Enligt bergmästarens bedömning kan risk för sättningar och ras inte
uteslutas inom vissa områden som gränsar lill dessa brytningsmm. Så länge
rätten till utmålen bestått, har utmålshavarna förelagts att hålla de kritiska
områdena under observation. Detta har skett genom återkommande kontrollmätningar.
Sedan utmålen inom dessa områden upphört att gälla har bergmästaren inte
längre någon laglig möjlighet all ålägga någon att utföra dessa mätningar. Det
är dock angeläget att kontrollen av områdena fortsätter. Detta måste ske genom
det allmännas försorg.

Olika
typer av åtgärder kan behöva vidtas för att förebygga olycksrisker vid nedlagda
gruvor. En sådan åtgärd är att stängsla gruvhålen. Detta är emellertid onödigt
kostsamt i de fall kontrollmätningar är tillräckliga.

Enligt
vad vi har inhämtat frän bergstaten och länsstyrelsema i gmvlä-nen finns det
behov av alt utföra dessa kontrollåtgärder endast inom södra bergmästardistriktet
och i huvudsak i Bergslagen. Det föreligger för närvarande behov av
kontrollåtgärder på ett tiotal ställen.

Vi
föreslår därför att det införs en möjlighet att på statsverkets bekostnad
utföra olika kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor för att öka möjligheterna
att kunna fömtse ras och sättningar i dagen. En fömtsättning för att statliga
medel skall få las i anspråk för ändamålet bör vara att ulmålet eller
koncessionen har upphört.

156

12 Lagen
om kontinentalsockeln och 1982 års havsrättskonvention

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Förutom
redaktionella ändringar föreslår vi att de i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
(KL) nu tillämpade definitionerna av vad som i lagen förstås med konlinentalsockeln
och dess naturtillgångar anpassas till 1982 års havsrättskonvention. Anpassningen
skall dock inte genomföras förrän Sverige tillträder konventionen samt denna
trätt eller träder i kraft.

I
ärenden om utvinningstillstånd enligt KL skall hushållningsbestämmelserna i NRL
tillämpas. Utvinningstillständ skall vara bindande i hushällningsfrågor enligt
NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning.

I
vårt uppdrag ingår atl lämna sådana förslag till ändringar i KL som behövs för
att nå en överensstämmelse med 1982 års havsrättskonvention. Vi har efter en
jämförelse mellan konventionen och KL funnit att endast ett par ändringar av
redaktionell karaktär behöver göras. Dessa ändringar bör genomföras under
förutsättning att Sverige tillträder konventionen och denna då har trätt eller
träder i kraft.

En fråga som vi också har
haft att överväga är en anknytning av KL till NRL. Våra överväganden om den nya
minerallagens anknytning till NRL gäller i huvudsak även motsvarande anknytning
till KL. Vi föreslår därför att KL anknyts lill NRL. Hushållningsbestämmelserna
i NRL bör tillämpas i ärenden om utvinningstillständ, men inte i fråga om
undersökningstillstånd. Tillstånd bör vara bindande i hushållningsfrågor
enligt NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning.

157

13 Ikraftträdande

Förslaget
innebär följande.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 1

Lagen
träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre rättigheter enligt GL och ML fortsätter
all gälla under återstående giltighetstid. Därvid skall med vissa undantag
bestämmelser om undersökningstillstånd gälla äldre rättigheter till
undersökning och bestämmelser om bearbetningskoneession gälla äldre
rättigheter till bearbetning.

Inmutningar
får förlängas med tillämpning av GLs bestämmelser. Bestämmelserna om
överlåtelse av inmutning och inmutningsförbud i GL skaU gälla i stället för
motsvarande bestämmelser i nya lagen. Inmutning skall ge företrädesrätt till
bearbetningskoncession enligt nya lagen.

Utmål
får inte förlängas med tillämpning av bestämmelserna i GL. Den som innehar utmål
blir i stället hänvisad att söka bearbetningskoncession enligt nya lagen, om
han önskar fortsätta verksamheten. Ansökan skall dock prövas enligt samma
principer som gäller för förlängning av koncession enligt nya lagen.

Bestämmelserna
i GL om överlåtelse och verkan av att utmål upphör skall gälla i stället för
motsvarande bestämmelser i nya lagen. Detsamma skall gälla efterarbeten i fråga
om anläggningar som har påbörjats efter ikraftträdandet.

Koncessioner
enligt ML får inte förlängas. I stället får nytt tillstånd resp. koncession
sökas enligt nya lagen.

Undersökningskoncession
med rätt lill företräde atl bearbeta skall ge företrädesrätt till
bearbetningskoncession enligt nya lagen.

Verksamhet
som vid ikraftträdandet bedrivs med stöd av markägarens tillstånd och täkttillstånd
enligt 18 § naturvärdslagen får fortsätta utan koncession fram lill utgången av
juni 1988.

När
den nya lagen träder i kraft kommer det att finnas ell stort anlal rättigheter
enligt GL och ML. Vidare kommer det alt finnas ett antal fall där bearbetning
av industrimineral bedrivs med stöd av täkttillstånd enligt naturvårdslagen.

Enligt vedertagna principer
skall äldre rättigheter inte lida intrång genom ny lagstiftning. På de punkter
som den nya lagen innebär skärpningar i materiellt hänseende föreslår vi därför
att äldre räll i princip skall gälla. Även praktiska skäl talar ibland för att
äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas.

Riktmärket bör emellertid
vara all den nya lagen snarast skall vinna genomslag i så stor utsträckning som
möjligt. 1 åtskilliga avseenden innebär de nya bestämmelserna ingen materiell
skärpning för innehavarna av mineralrälligheter. Den nya lagen bör då gälla
även äldre rättigheter. Även bestämmelserna om förfarandet i nya lagen bör
gälla omedelbart från ikraftträdandet i fråga om äldre rättigheter.

158

Mmerallagskommittens
författningsförslag Prop. 1988/89:92

Bilaga 2 1 Förslag till

Lag om vissa mineraliska ämnen

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

Lagens
tillämpningsområde.

1 §
Denna lag tillämpas om inte annat sägs på undersökning och bear

betning av fyndigheter av följande mineraliska ämnen:

1.
litium, rubidium, cesium, beryllium,
strontium, sällsynta jordartsmetaller (skandium, yttrium, lantan och lantanider),
torium, uran, titan, zirkonium, vanadin, niob, tanlal, krom, molybden, volfram,
mangan, järn som förekommer i berggrunden, kobolt, nickel, platinagruppens
metaller (rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina), koppar,
silver, guld, zink, arsenik, antimon, vismut, tenn och bly,

2.
alunskiffer, andalusit, apatit,
brucit, diamant, eldfasta och klinkrande leror, grafit, flusspal, kyanit, magnesit,
magnetkis, nefelinsyenit, olivin, sillimanit, stenkol, stensalt eller annat
salt som förekommer på liknande sätt, svavelkis, talk, tungspat och wollastonil,

3.
olja och gasformiga kolväten.

2 §
Lagen tillämpas också på dialomit, fäUspat, glimmer, kvarts, kvarts

il, dolomit, kalksten och krita.

I
fråga om dessa ämnen tillämpas lagen enligt vad regeringen närmare föreskriver,
dock endast när ämnena förekommer i sådana former

1. att
det behövs systematisk letning eller undersökning för att påvisa

och analysera dem och

2. alt
de sannolikt kan påträffas i Sverige pä sådant sätt att de kan

tillgodogöras.

3 §
Lagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet.

Definitioner

4
§ Med undersökning avses i lagen arbete för att söka påvisa en fyndighet av
ett mineraliskt ämne samt att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde
och beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning och tillgodogörande
av ämnet.

Rätten
att undersöka eller bearbeta en fyndighet

5
§ För undersökning fordras undersökningstillstånd och för bearbetning bearbetningskoneession,
om inte annat sägs i lagen.

Tillstånd
och koncessioner kan avse enstaka ämnen, grupp av ämnen eller samtliga ämnen
enligt denna lag.

6§
Rätt atl undersöka en fyndighet utan tillstånd har 159

s. 161 Kontrollera mot PDF

1.
fastighetsägaren eller hans rättshavare
i fall som sägs i 3 kap. I § Prop. 1988/89:92 andra stycket. Bilaga
2

2.
innehavare av tillstånd att
undersöka en fyndighet av annat ämne än som avses i tillståndet i fall som sägs
i 3 kap. 2 § första stycket,

3.
koncessionshavaren i fall som
sägs i 5 kap. 4 §.

7 §
Rätt att bearbeta en fyndighet ulan koncession har

1. fastighetsägaren
i fall som sägs i 5 kap. 8 §,

2.
innehavaren av tillstånd att
undersöka fyndigheten i fall som sägs i 3 kap. 3 §,

3.
innehavaren av koncession för
en annan fyndighet i fall som sägs i 5 kap. 4 §.

8 §
Den som söker eller innehar undersökningstillstånd kan begära be

sked, huruvida han framför annan sökande kommer alt få bearbetnings-

koncession för sådana ämnen som påträffas vid undersökningen. Om han

får en sådan företrädesrätt är den bindande vid prövning enligt 4 kap. 3 §

första stycket, om koncessionsansökningen har kommit in innan under-

sökningstillståndet för samma område har upphört alt gälla.

Sådan
företrädesrätt får meddelas endast om kraven i 4 kap. 1 § 2 är uppfyllda eller
sökanden gör sannolikt att de kommer atl uppfyllas vid utgången av
undersökningstiden.

9 §
Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner skall avse be

stämda områden.

10 §
Staten har rätt att della med hälften i den med koncessionen avsed

da verksamheten (kronoandel) enligt vad som sägs i 11 kap.

Bestämmelser
i annan lagstiftning

11 §
I fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas

tillämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen (0000:000), miljöskyddslagen

(1969:387) och andra författningar.

Bestämmelser
om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne
eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.

Bestämmelser
om rätt i övrigt alt bedriva radiologiskt arbete finns i strålskyddslagen
(1958:110).

Bestämmelser
som i vissa avseenden begränsar rätten att erhålla eller i övrigt förvärva
undersökningstillstånd eller koncession finns i lagen (1982:618) om utländska
förvärv av fast egendom m.m.

12 §
Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning med

naturresurser
m. m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller

åtgärd,
är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

160

2 kap.
Undersökningstillstånd Prop. 1988/89:92

Förutsäilnlngar
för undersökningstillslånd Biiaga /

1 §
Ansökan om undersökningstillstånd skall bifallas om det kan antas

att undersökning av området leder lill fynd av koncessionsplikligt minera

liskt ämne och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt

all få lill stånd ändamålsenligt undersökningsarbete.

Den
som vill undersöka en fyndighet av olja, gasformiga kolväten eller diamant
skall visa atl han är lämplig alt undersöka fyndigheten för alt få tillstånd lill
detta.

Har
två eller flera ansökt om tillstånd för samma område, har den företräde som
först kommit in med ansökan. Har ansökningarna kommit in samma dag, har sökandena
lika räll inom det gemensamma området. Motsvarande gäller om tillstånd har
sökts enligt denna lag och enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

2
§ Om någon innehar
undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession för ett område, får inte
någon annan beviljas undersökningstillslånd för samma ämne eller ämnen inom
området. Endast om det finns särskilda skäl får någon annan beviljas undersökningstillslånd
för annat eller andra ämnen inom området. Motsvarande gäller inom ett område
där någon har koncession enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

3
§ Tillstånd får inte meddelas
för större område än sökanden kan antas ha möjlighet att undersöka på ell
ändamålsenligt sätt.

Undersökningslillslåndets
giltighetslid

4
§ Undersökningstillslånd gäller
i tre år från dagen för beslutet om inte giltighetstiden förlängs enligt 5
eller 6 § eller innehavaren dessförinnan frånträder sin rätt enligt 6 kap. 2 §
första stycket.

5
§ Undersökningslillslåndets
giltighetstid skall på ansökan av innehavaren förlängas med sammanlagt högst
tre år, om ändamålsenlig undersökning har utförts inom området. Delsamma
gäller om sökanden har godtagbara skäl lill att undersökning inte har skett och
dessutom gör sannolikt all området kommer atl undersökas under den lid som
ansökan avser.

6
§ Om giltighetstiden för
tillstånd har förlängts enligt 5 §, skall den på ansökan av innehavaren
förlängas i ytterligare sammanlagt högst fyra år, om det finns synnerliga skäl.

7
§ Ansökan om förlängning skall
för atl kunna tas upp lill prövning ha kommit in under den löpande
undersökningstiden. Har tillståndshavaren ansökt om förlängning inom den
angivna tiden eller har han inom samma tid ansökt om bearbetningskoneession,
gäller tillståndet till dess ansökan

har prövats slutligt. 161

11
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 92

s. 162 Kontrollera mot PDF

Karenstid Prop. 1988/89:92

8
§ När ell undersökningstillslånd eller en bearbetningskoncession har ""äga
2 upphört alt gälla, får samme innehavare inte förvärva nytt undersökningstillslånd
för mark inom samma område förrän tre år har gått.

Om
han inte har utnyttjat hela tillslåndstiden enligt 4, 5 eller 6 §, har han dock
rätt att få tillstånd till undersökning under den tid som återstår, även om
inte tre år har gått.

Villkor
i undersökningstillstånd

9
§ Tillstånd att undersöka fyndigheler av olja och gasformiga kolväten skall
förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller
enskild rätt.

3
kap. Undersökningsarbete

Hur
undersökningsarbetet får bedrivas

1
§ Den som innehar undersökningstillstånd får inom tillståndsområdet utföra
undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättningar som sägs i
2 —8 §§.

Om
det kan ske ulan intrång i nyttjanderätt eller servitut får fastighetsägaren
utan tillstånd undersöka fyndigheter av alla ämnen som lagen gäller utom olja,
gasformiga kolväten och diamant inom områden där inte någon annan har tillstånd
eller koncession enligt denna lag. Fastighetsägarens räll lill undersökning får
överlåtas. Bestämmelserna i 2 § tredje stycket samt 3 — 7 §§ gäller i
tillämpliga delar även sådant undersökningsarbete.

2§
Undersökningsarbelefårbedrivasendast för att visa att sådant ämne som anges i
tillståndet finns inom området och för all ta närmare reda på fyndighetens brytvärdhet
och beskaffenhet. 1 den mån ingen annan har tillstånd eller koncession enligt
denna lag får undersökningen avse även andra ämnen som lagen är tillämplig på,
dock ej olja, gasformiga kolväten eller diamani.

Tillståndshavaren
får uppföra byggnader som är oundgängligen nödvändiga för
undersökningsarbetet. 1 den mån det behövs får han också bygga väg inom området
eller använda väg lill och inom området. Efter tillstånd av
prövningsmyndigheten får han också bygga nödvändig väg till området. Om markens
ägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitut medger del, får han också
uppföra byggnader och använda eller bygga väg i andra faU.

Arbetet
skall ulföras så atl minsta skada och intrång vållas.

3
§ Tillståndshavaren får använda ämnen som han har utvunnit under

undersökningsarbetet för atl undersöka deras beskaffenhet och lämplighet

för teknisk bearbetning. Han får också tillgodogöra sig de produkter som

han därvid framställer eller utvinner. På samma sätt får tillståndshavaren 162

s. 163 Kontrollera mot PDF

utnyttja
mineraliskt ämne som tidigare har utvunnits, i den mån ej annat Prop.
1988/89:92

följer av 13 kap. 1 § andra stycket. Bilaga 2

Tillståndshavaren
får bearbeta eller utvinna mineraliska ämnen som inte omfattas av denna lag
endast om det behövs för att undersökningsarbetet skall kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt.

4
§ Minst två veckor innan undersökningsarbetet påbörjas skall tillståndshavaren
underrätta bergmästaren, ägaren lill den mark där arbetet skall bedrivas och
innehavarna av nyttjanderätt eller servilul. Kan arbetena antas komma att
beröra annan särskild räll skall även innehavaren av denna underrättas.

Underrättelser
lill andra än bergmästaren skall delges. Underrättelse till innehavaren av
renskötselrätt får delges den sameby som innehavarna tillhör.

Innan
arbetet påbörjas skall tillståndshavaren ställa säkerhet för ersättning enligt
7 kap. 1 §, om inte den som är berättigad till ersättning medger annat.

Hinder
mot undersökningsarbete

5 §
Undersökningsarbetet får inte utan medgivande av länsstyrelsen äga

rum inom

1.
nationalpark och område som
statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsällas till nationalpark,

2.
befästningsområde och sådant
område utanför delta som regeringen bestämmer,

3.
kyrkogård och annan
begravningsplats.

6 §
Undersökningsarbete får iiite utan särskilt medgivande av bergmäs

taren äga rum inom

1.
område inom trettio meter från
allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan, trettio
meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller
trettio meter från allmän flygplats,

2.
område inom etthundra meter
från byggnad som är avsedd atl stadigvarande användas till bostad, eller
etthundra meter från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3.
område med kyrka, annan samlingslokal,
undervisningsanstalt, hotell eller pensionat eller område med vårdanstalt,
elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om den är avsedd för mer än femtio
personer,

4.
område med elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (0000:000).

1
fall som sägs i första stycket 5 får tillstånd inte meddelas i strid med planen
eller områdesbestämmelserna. Om syftet med planen eller områdesbestämmelserna
inte motverkas får dock mindre avvikelse göras.

Utan
hinder av vad som föreskrivs i första stycket 2 — 4 får undersök

ning ske om medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. I fall 163

s. 164 Kontrollera mot PDF

som sägs i 2 skall
medgivandet lämnas av ägaren till byggnaden, tomtplat- Prop. 1988/89:92 sen
eller trädgården och den som har nyttjanderätt till den. I fall som sägs i
Bilaga 2 3 och 4 skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjanderältshavare.

7
§ I andra fall än som avses i 5
och 6 §§ kan regeringen besluta att undersökningsarbetet inte får utföras inom ell
visst område utan medgivande av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Sådana beslut får meddelas endast om arbetet kan antas hindra eller
avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

8
§ Gäller för samma område flera
tillstånd eller koncessioner enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620) om
vissa torvfyndigheter, får arbete som utförs med stöd av en rättighet som
tillkommit först inte hindras eller uppehållas av arbete med stöd av en
rättighet som tillkommit senare.

4
kap. Bearbetningskoncession

Förutsättningar
för bearbetningskoncession

1 §
Koncession skall meddelas om

1.
en fyndighet som sannolikt kan
ekonomiskt tillgodogöras blivit påträffad,

2.
sökanden är lämplig all bedriva
bearbetning av fyndigheten och dennas belägenhet inte gör det olämpligt att han
erhåller koncessionen,

3.
verksamheten inte är olämplig
med hänsyn lill intresset av att mineraltillgångarna utforskas och tillvaratas
på ell ändamålsenligt sätt och

4.
bestämmelserna i 2 och 3 kap.
lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. inte hindrar del.

2 §
Om någon innehar undersökningstillstånd eller bearbetningskonces

sion för ett område, får inte någon annan beviljas koncession för samma

ämne eller ämnen inom området. Endast om det finns särskilda skäl, får

någon annan beviljas koncession för annat eller andra ämnen inom områ

det. Motsvarande gäller inom ett område där någon har koncession enligt

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Företräde
vid konkurrens

3
§ Om två eller flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en
kan komma ifråga enligt I §, äger den företräde som har förelrä-desräll enligt
1 kap. 8 §.

Saknas
företrädesrätt, skall prövningsmyndigheten avgöra vem av de

sökande som bör få företräde. Därvid skall särskilt beaktas om någon av

sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete inom området. 164

s. 165 Kontrollera mot PDF

Villkor
i bearbetningskoncession Prop. 1988/89:92

4
§ En koncession skall förenas
med de villkor som behövs för att tJi'»g« skydda allmänna intressen eller
enskild räll eller som behövs för alt naturtillgångarna skall utforskas och
tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

5
§ Meddelas koncession för någon
annan än fastighetsägaren inom ett område där denne utvinner mineraliskt ämne
för sitt husbehov skall koncessionen förenas med villkor som gör det möjligt
för fastighetsägaren att på skäliga villkor få del av ämnet för sitt husbehov
även i fortsättningen, om det inte finns särskilda skäl till något annat.

6
§ Koncessionshavaren skall
åläggas att ställa säkerhet för att villkor till skydd för allmänna intressen
eller enskild rätt skall uppfyllas, om det inte finns särskilda skäl lill något
annal. Visar sig säkerheten otillräcklig, får prövningsmyndigheten bestämma atl
ytterligare säkerhet skall ställas.

Giltighetstid.
Jörlängning m. tn.

7 §
En bearbetningskoneession skall ges för viss lid, minst tio år. Om

sökanden begär del, får kortare lid bestämmas. Koncessionsliden kan

föriängas med stöd av 8 och 9 §§.

Förändring
av villkoren får ske endast med stöd av 6 kap. 4 eller 5 §.

8
§ Om regelbunden bearbetning
pågår när koncessionstiden går ut, skall prövningsmyndighelen ulan särskild
ansökan förlänga liden med tio år i sänder. Om koncessionshavaren begär det,
får kortare tid bestämmas.

9
§ Koncessionshavaren har efter
ansökan rätt till förlängning om verksamhet inom koncessionsområdet pågår i
form av

1.
tillredningsarbele eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbetning, eller

2.
undersökningsarbete av större
omfattning.

Om
sådan verksamhet inte pågår, skall frågan om förlängning prövas särskilt med
hänsyn till det allmännas intresse av all mineraltillgångarna utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt.

Koncessionshavaren
har räll lill förhandsbesked om huruvida planerat arbete har en sådan
omfattning som sägs i första stycket 2.

Förlängning
enligt denna paragraf skall ges för minst fem år, om inte koncessionshavaren
begär kortare tid.

10 §
Ansökan om förlängning enligt 9 § skall göras senast sex månader

före koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om för

längning inom den angivna tiden, gäller koncessionen lill dess alt ansökan

har prövats slutligt.

165

s. 166 Kontrollera mot PDF

5 kap. Bearbetning Prop. 1988/89:92

Bilaga
2 Förutsättningar för attjå ta mark i anspråk

1
§ Koncessionshavaren får inte
börja bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet ulan alt mark för
ändamålet har anvisats enligt

2
§ och marken får tillträdas
enligt 3 §.

2 §
Tillslåndsmyndigheten skall anvisa mark för verksamheten, om kon

cessionshavaren begär det. Är koncessionshavaren överens med markäga

ren och innehavarna av särskild räll lill marken, skall mark anvisas i

enlighet med överenskommelsen. 1 den mån överenskommelse inte har

träffats, skall myndigheten anvisa den mark som behövs inom eller utan

för koncessionsområde. Om inte sökanden begär annat skall marken anvi

sas tills vidare.

Anvisning
får inte ske i strid med bestämmelserna i 13 §.

3 §
Har koncessionshavaren ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet

som avses i 7 kap. 2 §, får den anvisade marken tillträdas genast, om inte

prövningsmyndighelen bestämmer annat.

Om
säkerhet har ställts, kan prövningsmyndigheten bestämma att mark får las i
anspråk i avvaktan på att frågan om markanvisning och ersättning slutligt
avgörs.

Koncessionshavarens
rätt

4
§ Koncessionshavaren får inom
koncessionsområdet undersöka, bearbeta och tillgodogöra sig sådant ämne som
omfattas av koncessionen och i den utsträckning som sägs i 5, 6 och 7 §§ även
andra ämnen.

5
§ I den mån ingen annan har
tillstånd eller koncession får koncessionshavaren undersöka fyndigheter av
andra mineraliska ämnen enligt denna lag än dem som avses i koncessionen.
Endast den som har bearbetningskoncession avseende olja, gasformiga kolväten
eller diamant fär dock undersöka fyndigheter av dessa ämnen.

Koncessionshavaren
får inom koncessionsområdel utvinna annat mineraliskt ämne än sådant som
omfattas av koncessionen i den mån det behövs för alt arbetet skall kunna
bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Av detta får koncessionshavaren använda
vad som behövs vid bearbetningen.

Andra
stycket gäller även sådana ämnen som inte i övrigt omfattas av denna lag.

6
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig förut utvunnet mineraliskt ämne som omfattas av koncessionen,
om inte annat följer av 13 kap. 1 § andra stycket.

7
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig sådana mineraliska ämnen som inte förrän anrikning eller
därmed likställt förfarande kan avskiljas

från
det eller de ämnen som avses med koncessionen. 166

s. 167 Kontrollera mot PDF

Koncessionshavaren får
även i övrigt tillgodogöra sig annat utvunnet Prop. 1988/89:92 mineraliskt
ämne, om markägaren inte inom sex månader efler tillsägelse Bilaga 2 avhämlar
del och ersätter de kostnader som lagts ned på ämnet.

Vad
som sägs i denna paragraf gäller även ämnen som inte i övrigt omfattas av
lagen.

Utvinning
för husbehov

8
§ Fastighetsägaren får utan koncession för sitt husbehov utnyttja fyndigheter
av mineraliska ämnen som omfattas av lagen i den mån han behöver ämnena och
ingen annan har tillstånd eller koncession inom området.

Hur
arbetet får bedrivas

9 §
Koncessionsområdet i dagen får användas endast för undersöknings

ändamål och de ändamål som bestäms vid markanvisningen.

Under
jord får området användas för undersökning, bearbetning och därmed
sammanhängande verksamhet.

Mark
utanför koncessionsområdet får användas för ändamål som bestäms vid
markanvisningen.

1
fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark skall 3 kap. 1-4 §§
tillämpas.

10
§ Bearbetning får inte ske på
sådant sätt att framlida utvinning av något mineraliskt ämne äventyras eller
att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna kvarlämnad känd
tillgång av sådant ämne. Fyndigheter får inte heller bearbetas så, att uppenbar
misshushållning med mineraliskt ämne äger rum på annat sätt.

11
§ Utfraktsvägar och orter som
leder till en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-, gas-
eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning
av sådana utfraktsvägar, orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd, även om
koncessionen inte längre gäller.

12
§ Koncessionshavaren skall
sätta upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk
för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

Hinder
mot verksamheten

13
§ Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 §§ om hinder mot undersökning skall tillämpas
även på bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet, om hindret uppstod
innan koncessionen beviljades.

Sådant
beslut som sägs i 3 kap. 7 § får meddelas också för bearbetning och därmed
sammanhängande verksamhet. Beslut får dock inte meddelas sedan koncession har
beviljats.

Finns
flera rättigheter inom samma område skall 3 kap.'8 § tillämpas. 167

s. 168 Kontrollera mot PDF

14 § 1 fråga om
undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark och Prop. 1988/89:92
underjord skall 3 kap. 5 —8§§ om hinder mot verksamheten tillämpas. Bilaga
2 Sådant förhållande som sägs i 3 kap. 5 och 6 §§ utgör hinder endast om det
uppstod innan koncessionen meddelades. Beslut enligt 3 kap. 7 § får inte
meddelas sedan koncessionen har beviljats.

6
kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd
och koncession

Överlåtelse

1 §
Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner får inte över

låtas utan tillstånd av prövningsmyndigheten.

Frånträdande

2 §
Om en innehavare av undersökningstillslånd anmäler all han från

träder sin räll, upphör tillståndet att gälla en månad efter det att anmälan

kom in lill prövningsmyndigheten. Motsvarande gäller när en del av

tillståndsområdet frånträds.

Om
en koncessionshavare anmäler att han frånträder sin rätt, upphör denna sex
månader efter det alt anmälan kom in till tillslåndsmyndigheten.

Ansöker
koncessionshavaren om att få frånträda sin rätt bara för en viss del av koncessionsområdel,
prövas ansökan på samma sätt som gäller för att erhålla koncession.

Återkallelse

3 §
En koncession kan återkallas, om innehavaren inte fullgör sina skyl

digheter enligt denna lag eller enligt villkor i koncessionen eller om synner

liga skäl föreligger. Detsamma gäller undersökningstillstånd för olja, gas

formiga kolväten och diamant.

Ändring

4
§ Om verksamheten ger upphov lill
betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får
prövningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som
behövs för att förebygga eller minska olägenheten. Detsamma gäller undersökningstillslånd
för olja, gasformiga kolväten och diamant.

5
§ Annan ändring av tillstånd
eller koncession än som sägs i 4 § får göras om sökanden begär eller medger
det. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som sägs om beviljande av tillstånd
eller koncession.

7
kap. Ersättning

Ersättning
till sakägare

1
§ Skada eller intrång som föranleds av undersökningsarbete skall er- 168

s. 169 Kontrollera mot PDF

sällas av den som har
undersökningstillstånd eller koncession med vars Prop. 1988/89:92

stöd verksamheten bedrivs. Bilaga 2

2 §
Skada eller intrång som föranleds av att mark tas i anspråk för

bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet skall ersättas av

koncessionshavaren.

Om
del uppslår synnerligt men för någon fastighet eller del därav på grund av att
mark tas i anspråk, skall koncessionshavaren lösa den fastig-hel eller
fastighetsdel som lider sådant men, om ägaren begär det.

3
§ Beträffande ersättning och löseskilling
enligt 2 § gäller 4 kap. och 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första
meningen expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4
kap. 3 § samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum
under liden från dagen tio år före det talan om ersättning eller markanvisning
väcktes.

4
§ 1 fråga om ersättning för
skada eller intrång som uppstår efter markanvisningen och som inte kunde
förutses vid denna är lagen inte tillämp-lig-

Ersättning
vid återkallelse

5
§ Återkallas ett undersökningstillstånd eller en koncession utan all
innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i tillståndet
eller koncessionen, är han berättigad att av staten erhålla ersättning för den
förlust han därigenom lider.

8
kap. Prövningen m. m.

Undersökningstillstånd
och bearbetningskoneession

1 §
Ansökningarom undersökningstillstånd och bearbetningskoncession

prövas av bergmästaren i det distrikt där tillstånds- eller koncessionsområ

det eller huvuddelen därav ligger, om inte annat följer av 2 §.

Bergmästaren
får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillstånd utan all annan än
sökanden har haft tillfälle alt yttra sig.

Ansökningar
om koncession skall prövas efter samråd med länsstyrelsen i det eller de län
där koncessionsområdel ligger.

2 §
Ansökningar om koncession skall hänskjutas till regeringens pröv

ning, om

1.
bergmästaren anser atl frågan
om koncession är särskilt betydelsefull ur allmän synpunkt eller

2.
länsstyrelsen eller en av flera
berörda länsstyrelser anser alt koncessionsansökan bör avslås till följd av 2
eller 3 kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. och
bergmästaren är av annan uppfattning.

3 §
Frågor i övrigt om undersökningstillstånd och bearbetningskonces- 169

s. 170 Kontrollera mot PDF

sion
och innehavarens skyldigheter och rättigheter vid undersökning eller Prop.
1988/89: 92 bearbetning prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndet
eller Bilaga 2 koncessionen har meddelats.

Frågor
om återkallelse av undersökningstillslånd eller bearbetningskoncession utan
att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i
tillståndet eller koncessionen skall dock hänskjutas till regeringens
prövning.

4
§ Bergmästaren skall bereda och
yttra sig i ärenden som hänskjuts till regeringens prövning.

5
§ Bergmästaren får anlita
sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står
i sådant förhållande till saken eller lill sakägare att hans tillförlitlighet
kan ifrågasättas får inte anlitas som sakkunnig.

Ersättning
lill sakkunniga bestäms av bergmästaren. Myndigheter eller anställda i allmän
tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om della.
Sökanden skall betala kostnaderna för ersättning till sakkunniga.

'6
§ Bergmästaren får företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna
skall på lämpligt sätt underrättas om tid och plats för undersökningen.
Sökanden skall betala kostnaderna för undersökningen.

Markanvisning

7 §
Ärenden om anvisande av mark för bearbetning och därmed sam

manhängande verksamhet skall prövas vid markanvisningsförrättning en

ligt bestämmelserna i 9 kap.

ErsäUning
m. m.

8
§ Tvist om ersättning enligt 7
kap. 1 § prövas av bergmästaren. Om sådan Ivist föreligger när markanvisningsförrättningen
hålls, prövas frågan vid förrättningen.

9
§ Tvist i frågor som avses i 7
kap. 2 § prövas av bergmästaren vid markanvisningsförrättningen.

10
§ Bergmästarens beslut enligt
8 och 9 §§ får verkställas.

11
§ Tvist om ersättning enligt 5
kap. 7 § andra stycket, 7 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 11 kap. 2 § och 12 kap. 7 § saml
tvist om kostnad enligt 10 kap. 7 § andra stycket prövas av den
fastighetsdomstol inom vars område koncessionsområdet eller större delen därav liggei".
Detsamma gäller tvist i frågor som avses i 12 kap. 5 § andra stycket.

170

s. 171 Kontrollera mot PDF

9 kap. Hur markanvisningsförrättningen
går till Prop. 1988/89:92

Bilaga
2 Förrätlningsmyndlgheten m. m.

1 §
Markanvisningsförrättning hålls av bergmästaren i del distrikt där

koncessionen har meddelats.

Två
gode män skall della i förrättningen om bergmästaren finner alt det behövs
eller när någon sakägare begär del och det inte medför oskäligt dröjsmål.

2
§ Bergmästaren skall utse gode
männen bland dem som i orten är valda lill gode män vid fastighetsbildningsförrätlning.

3
§ Om en god man är hindrad att
tjänstgöra på grund av jäv eller om han uteblir och någon annan god man inte
utan dröjsmål kan infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar lill
god man vid fastighetsbildningsförrätlning.

4
§ Bestämmelsen i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken om hinder för närstående att samtidigt tjänstgöra som domare
gäller också förrättningsmän.

5
§ För förrättningsmän gäller
samma jäv som mot domare.

6
§ Om en sakägare vill anföra
jäv mot en förrältningsman, skall han göra detta första gången han för talan i
ärendet sedan han fick veta att förrättningsmannen tjänstgör och att
jävsanledning föreligger. Gör han inte det, har han inte längre rätt all anföra
jäv.

Har
jäv anförts mot en förrättningsman, får denne endast vidta sådana ågärder som
inte kan skjutas upp utan synnerlig olägenhet och som inte innebär att en för
förrättningen betydelsefull fråga avgörs. Sådana åtgärder får dock vidtas av
bergmästaren, även om han förklaras jävig.

Att
en förrältningsman har förklarats jävig påverkar inte beslut eller åtgärder som
har tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

7 §
Förrättningsmännen får anlita sakkunniga för att utreda frågor som

kräver särskild fackkunskap. Den som slår i sådant förhållande till saken

eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte anlitas

som sakkunnig.

Ansökan
om markanvisning

8 §
Ansökning om markanvisning skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning
av det område som sökanden önskar ta i anspråk,

2. uppgift
om de fastigheter som berörs av ansökningen saml namn och

adress på fastighetsägarna och,de övriga sakägarna, ,

3. uppgift
om tvist som enligt 8 kap. 8 § skall prövas vid förrättningen.

Sökanden skall erlägga förskott på kostnader som avses i 19 §, om

bergmästaren
begär det.

9 §
Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 8 § första stycket eller 171

s. 172 Kontrollera mot PDF

den i övrigt är
ofullständig eller sökanden inte har erlagt föreskriven Prop. 1988/89:92
ansökningsavgift eller förskott enligt 8 § andra stycket, får bergmästaren
Bilaga 2 förelägga sökanden atl inom viss tid avhjälpa bristen.

Om
bristen inte avhjälps får ansökningen avvisas. Detta skall framgå av
föreläggandet.

Sammanträde
med sakägarna m. m.

10 §
Vid förrättningen skall sammanträde hållas med sakägarna. Sam

manträdel skall inte hållas förrän koncessionsbeslutet.vunnit laga kraft.

Sammanträde behövs inte om stridiga intressen inte förekommer.

Mer
än ett sammanträde får hållas om en viss fråga inte kan avgöras utan
ytterligare utredning eller om del av något annat skäl är oundgängligen
nödvändigt.

Myndigheten
får företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt
sätt underrättas om tid och plats för undersökningen.

11 §
Samtliga kända sakägare skall kallas lill sammanträde. Om det är

uppenbart obehövligt att kalla en viss sakägare behöver denne dock inte

kallas. Kallelse skall delges i god tid före sammanträdel. Den som i

föreskriven ordning har kallals lill ett sammanträde får vid detta kallas till

nytt sammanträde genom att tid och plats för det kommande sammanträ

det tillkännages.

Kallelsen
skall innehålla en kortfattad redogörelse för ansökningens innehåll, uppgift om
var kopia av ansökningshandlingarna finns tillgänglig enligt 13 §och upplysning
om innehållet i 14§.

12 §
Om fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare stadigvarande

vistas utom riket och delgivning inte kan ske med ombud, får delgivning i

stället ske genom all handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar

fastigheten.

Den
som fått handlingen delgiven skall om möjligt snarast sända den vidare till
fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Han skall upplysas om detta när
handlingen lämnas till honom.

Är
den söktes uppehållsort känd, skall bergmästaren omedelbart med poslen sända
honom meddelande om delgivningen.

13
§ Om del behövs skall
bergmästaren sända kopia av ansökningshandlingarna till en lämplig person på
platsen. Denne skall hålla handlingarna tillgängliga för sakägarna.

14
§ Den som äger fastigheter som
berörs av ansökningen skall för bergmästaren uppge de sakägare i fråga om
fastigheterna som är kända för honom. Den fastighetsägare som inte gör det,
skall ersätta sakägarna för skada som har föranletts av underiåtenheten. Om
fastighetsägaren har giltigt skäl för sin underlåtenhet är han dock inte
ersättningsskyldig.

15
§ Om sökanden uteblir utan
att ha anmält laga förfall från det första 172

s. 173 Kontrollera mot PDF

sammanträde som han
kallats till på föreskrivet sätt, skall sammanträdet Prop. 1988/89:92
ställas in. Nytt sammanträde skall sältas ul om han inom tre veckor gör
Bilaga 2 framställning om della. Gör han inte det, skall ärendet avskrivas.

Om
någon av de andra sakägarna uteblir från ett sammanträde och han inte har
kallals till detta på föreskrivet sätt, skall nytt sammanträde hållas innan
förrättningen slutförs.

Nytt
sammanträde behövs inte om den uteblivne sakägaren har bilrätt ansökan eller
annars medgett att förrättningen ändå slutförs.

Utan
hinder av andra stycket får sådana förrättningsålgärder vidtas som inte i någon
nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

16
§ Bergmästaren skall föra protokoll över förrättningen. Protokollet och övriga
handlingar som ges in eller upprättas i förrättningsärendel skall föras samman
till en akt.

Otnröstning

17 §
Om förrättningsmannen har olika mening, gäller som beslut vad

två av dem säger. Om varje förrältningsman har sin mening, gäller berg

mästarens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd

skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

Förra 11 n I ngs kos t
nåder

18 §
Till bergmästaren och gode männen utgår ersättning för inställelse

vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt föreskrifter som

regeringen meddelar.

Ersättning
lill sakkunniga bestäms av förrättningsmännen. Myndigheter eller anställda i
allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om della.

Sökanden
skall betala kostnaderna för förrättningen.

19 §
Sökanden skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta

andra sakägare för deras kostnader för att bevaka sin rätt vid förrättning

en. Detta gäller dock ej om annat följer vid en motsvarande tillärripning av

18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Markan
visningsbeslutets innehåll

20 §
Beslut om markanvisning skall ange de anvisade områdenas läge,

omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i frågor om ersättning

enligt 7 kap. 1 § eller om inlösen eller ersättning enligt 7 kap. 2 §. Därut

över skall beslutet innehålla avgörande i frågor om förrättningskoslnader

enligt 18 och 19 §§ och deras fördelning.

Om
löseskilling eller intrångsersältning bestäms, skall det i beslutet också anges
om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 § samt var depositionen skall ske.

21 §
Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i

behövlig omfattning. Karla
skall upprättas över marken. Den skall göras så 173

s. 174 Kontrollera mot PDF

noggrann som ändamålet
kräver. Kan förrättningen genomföras och för- Prop. 1988/89:92 rättningsresultatet
åskådliggöras ulan karta, behöver en sådan dock inte Bilaga 2 upprättas.

22
§ Överenskommelse om ersättning
som avses i 7 kap. 1 och 2 §§ skall fastställas i markanvisningsbeslutet, om
någon av parterna begär det. Ersättningen får inte bestämmas annorlunda än som
parterna har kommit överens.

23
§ Markanvisningsbeslutet skall
meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmyndighelen ger
tillkänna för sakägare och andra som har rätt alt överklaga beslutet. Ett
sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller genom skriftligt
meddelande.

lOkap.Hurolika
ersättningar skall betalas

1 §
Ersättning som har bestämls vid markanvisningsförrältning skall

betalas inom en månad från det att markanvisningsbeslutet vunnit laga

kraft. På ersättningen ugår ränta från dagen för beslutet eller, om marken

dessförinnan har tillträtts, från tillträdesdagen.

Ränta
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden till dess betalning skall
ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

2 §
Ersättning som inte gäller personlig skada skall deponeras hos läns

styrelsen i det län där marken ligger, om fastigheten har minskat i värde så

myckel att den kan antas inte utgöra full säkerhet för de borgenärer som

hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättning uppkom.

Om
ersättningen gäller mark i olika län, skall den deponeras där prövningsmyndigheten
bestämmer.

Ersättning
som inte skall deponeras betalas lill den som är berättigad lill ersättningen.

3
§ Om en borgenär som avses i 2
§ lider förlust därför alt deposition inte har skett, har han rätt lill
ersättning av koncessionshavaren mot avskrivning på fordringshandlingen.
Detsamma gäller om borgenären gör föriusl genom att ersättning som inte har
prövats av förrältningsman eller domstol har blivit för lågt beräknad.

4
§ Vid deposition skall den
ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet Över markanvisningsförrättningen
och gravations-bevis i fråga om fasligheter som berörs. Gör han inte del, skall
länsstyrelsen skaffa handlingarna på den ersätlningsskyldiges bekostnad.

5
§ Om den ersättningsskyldige
inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättning söka
verkställighet av ersältningsbeslutel. Länsstyrelsen kan också efler att ha hÖrl
bergmästaren förordna atl arbetet skall ställas in

lill
dess ersättningen har betalats eller tagils ut. 174

s. 175 Kontrollera mot PDF

6 § Om ersättning har
deponerats hos länsstyrelsen eller om länsstyrel- Prop. 1988/89:92

sen har tagit ut ersättning skall länsstyrelsen så snart som möjligt sälla
in Bilaga 2

den på bank mot ränta.

7 §
Ersättning och upplupen ränta skall länsstyrelsen betala ut till den

som har räll lill ersättningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 6 kap.

18 § andra och tredje styckena saml 19 § expropriationslagen (1972:719).

Den
ersättningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelning av ersättningen,
om inte annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken.

11 kap.
Kronoandel

1
§ Staten får sin kronoandel om
inte staten avstår från den innan frågan om bearbetningskoneession avgörs. Om
staten avslår skall detta anmälas skriftligen lill bergmästaren. Denne skall
genast sända meddelande lill sökanden om en sådan anmälan.

2
§ Har staten inte avstått från
kronoandelen, skall staten betala koncessionshavaren hälften av dennes
utgifter för ersättning till sakägare, handläggning av ansökningarna om
bearbetningskoncession och markanvisning samt för fördelning av ersättning. Om
mark som tillhör koncessionshavaren anvisats, skall staten i förhållande till
sin andel ersätta denne för marken enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 §.

3
§ Kronoandel får helt eller
till viss del överlåtas eller upplåtas.

4
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta i frågorom kronoandel.

12 kap.
Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

Föreståndare
för verksamheten

1 §
Delägarna skall välja en föreståndare för verksamheten. Denne skall

vara svensk medborgare och bosatt i Sverige.

Val
av föreståndare skall anmälas till bergmästaren. Sker inte sådan anmälan eller
har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar varje delägare som om han var
föreståndare.

Bestämmelserna
i 3 —8 §§ skall gälla i den mån inte annat är avtalat.

2 §
Föreståndaren ansvarar för att verksamheten bedrivs enligt bestäm

melserna i denna lag. Han får från delägarna fordra in de bidrag som

behövs för della och för betalning av avgifter.

Sammanträde
(stämma) med delägarna

3 §
Stämma skall hållas med delägarna när delägare som tillsammans

äger minst en fjärdedel av
koncessionen begär det eller föreståndaren anser 175

s. 176 Kontrollera mot PDF

det
nödvändigt. På stämman behandlas frågor om hur verksamheten skall Prop.
1988/89:92

bedrivas och andra gemensamma angelägenheter. Bilaga 2

Föreståndaren
skall kalla till stämma. Om det inte finns någon föreståndare, kan var och en
av delägarna kalla till stämma.

Delägarna
skall kallas till stämma genom rekommenderade brev.

4
§ Ordförande på stämman är den som delägarna utser.

Delägarna
har rösträtt efter sin andel i koncessionen. Förekommer skilda meningar, gäller
som stämmas beslut den mening som fåll flesl röster. Vid lika röstetal sker val
genom lottning. 1 andra frågor än val gäller om inte annat följer av 5 § den
mening som föreståndaren biträder. Lån får dock inte las upp utan alla
delägarna samtycker lill det.

Undersökning
och bearbetning

5 §
Vill delägare som innehar minst hälften av koncessionen utföra

undersökning eller bearbetning i större omfattning än de andra, skall det

större arbetet utföras. Detsamma gäller när fråga är om ell visst arbete

skall utföras eller ej.

Den
som har begärt att arbetet skall utföras svarar för kostnaden för detta och
tillgodoräknas den ytteriigare kvantitet av ämnet som utvinns genom arbetet.

6
§ Delägare som har ulfört
undersökningsarbete inom koncessionsområdet skall på begäran tillhandahålla
andra delägare resultatet av undersökningen.

7
§ En delägare som inte har
deltagit i ett visst arbete får ansluta sig till detta efler anmälan på stämma
eller skriftlig anmälan hos föreståndaren. 1 sådant fall skall delägaren i
förhållande till sin andel i koncessionen ersätta följande slag av kostnader
som föranletts av arbetet:

1.
kostnader för sådana byggnader
och andra anläggningar, maskiner, redskap, inventarier och förråd som är
nödvändiga eller nyttiga för fortsall undersökning eller bearbetning, efter det
värde egendomen har när delägaren ansluter sig lill arbetet,

2.
kostnader för ersättning eller
inlösen enligt 7 kap. 2 § samt kostnader för markanvisningsförrättning och
fördelning av ersättning,

3.
kostnader för sådana
undersöknings- och tillredningsarbeten som utförts efter markanvisningsförrättningen
och som är nödvändiga eller nyttiga för fortsatt undersökning eller
bearbetning.

Har
mark som tillhör en delägare tagits i anspråk för arbetet, skall den delägare
som ansluter sig betala ersättning för detta i förhållande till sin andel enligt
de grunder som anges i 7 kap. 3 §.

Förverkande
av andel i koncessionen

8
§ Om en delägare inte senast två månader efler anmodan betalar vad

han
är skyldig att bidra med enligt 2§ eller nödvändiga kostnader för 176

s. 177 Kontrollera mot PDF

undersökningsarbete eller
bearbetning, är hans andel i koncessionen med Prop. 1988/89:92

vad som hör till denna förverkad till de andra delägarna. Bilaga
2

13
kap. Verkan av att bearbetningskoncession upphör

1 §
När en koncession upphör, förlorar koncessionshavaren rätten lill de

ämnen som koncessionen avser och som har brutits eller på annat sätt

utvunnits men inte uppfordrats.

Ämnen
som har uppfordrats får finnas kvar för koncessionshavarens räkning under högst
två år efter del atl koncessionen upphört att gälla. Koncessionshavaren
förlorar rätten till det som inte tagits bort under denna tid.

Ämnen
som koncessionshavaren har förlorat sin rätt till enligt denna paragraf
tillfaller fastighetsägaren i den mån de inte tillfaller någon ny innehavare av
undersökningstillstånd eller bearbetsningskoncession enligt 3 kap. 3 § första
stycket eller 5 kap. 6 §.

2
§ Koncessinshavaren förlorar
rätten till sådana byggnader som gjorts för anläggningarnas styrka och
varaktighet samt inklädnad av borrhål och stängsel som innehavaren varit
skyldig att hålla. Sådana anläggningar skall lämnas kvar på platsen. Om någon
annan beviljas koncession inom området, övertar denne anläggningarna.

3
§ Koncessionshavaren skall ta
bort andra anläggningar än som sägs i 2 § och utföra det efterarbete som i
övrigt är motiverat från allmän eller enskild synpunkt.

Anläggningar
som lämnas kvar skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för
allmänheten. Sådant stängsel som sägs i 2 § skall vara utfört så, att del
beslår varaktigt efter del atl koncessionen har upphört.

När
koncessionen upphör, förlorar innehavaren den rätt till marken som han har på
grund av markanvisningen.

4
§ 1 den mån koncessionshavarens
skyldigheter enligt 3 § inte har bestämls genom villkor i koncessionen, skall
frågan prövas i samband med att koncessionen upphör.

5
§ Statens rätt enligt
bestämmelserna om kronoandel upphör samtidigt med koncessionen. Därvid gäller
vad som sagts i 1 — 3 §§ om koncessionshavare även för staien.

14
kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter

Avgifter

1
§ Sökande i ärenden enligt
denna lag skall betala ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen
föreskriver.

2
§ Innehavare av undersökningstillslånd
skall betala avgift till staten. Avgiften skall bestämmas med beaktande av
undersökningsområdets storlek enligt vad regeringen närmare bestämmer. 177

12
Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 92

s. 178 Kontrollera mot PDF

Redovisning över utförda
undersökningsarbeten Prop. 1988/89:92

3
§ När ell undersökningstillslånd har upphört, skall innehavaren senast
Bilaga 2 inom en månad till bergmästaren avge redovisning över utförda undersökningsarbeten.
Av redovisningen skall framgå

1.
vem som har ulfört
undersökningen,

2.
vilken typ av
undersökningsarbeten som har ulförts,

3.
hur omfattande undersökningen
har varit samt

4.
vem som förvarar
undersökningsresultaten.

Skyldighet
alt upprätta karta och föra journal m. m.

4 §
Över gruvor och motsvarande anläggningar som är under arbete

skall koncessinshavaren upprätta karta. På kartan skall redovisas de borr

hål inom koncessionsområdet som är av bestående värde. I fråga om

koncessionsområden där ingen bearbetning pågår skall sådana borrhål i

stället läggas in på borrhålskarta. Kartorna skall förvaras hos koncessions

havaren och fortlöpande kompletteras av denne. Utdrag skall sändas till

den myndighet som regeringen bestämmer.

Gruvor
eller motsvarande anläggningar får inte ulan tillstånd läggas ned förrän alla
gruvarbeten har blivit inmätta och inlagda på karta.

5 §
Koncessionshavaren skall föra journal över undersökningsarbete och

bearbetning saml till den myndighet som regeringen bestämmer redovisa

prover och avge rapporter.

Sveriges
geologiska undersökning skall på begäran få följa koncessionshavarens arbete i
geologiskt avseende och la del av de geologiska resultaten av arbetet.
Regeringen kan besluta att andra myndigheter får göra detsamma.

15
kap. Tillsyn, handräckning, vite och ansvar

1
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
utövas av bergmästaren.

2
§ Den som har tillstånd eller
koncession eller på annat sätt utövar verksamhet enligt denna lag skall på
begäran av bergmästaren

1. lämna
bergmästaren de upplysningar och tillhandahålla de handling

ar som behövs för tillsynens utövande, och

2. ge
bergmästaren tillträde lill anläggningar eller platser där verksam

het som omfattas av denna lag bedrivs.

3
§ Bergmästaren får besluta om
de åtgärder som behövs för alt trygga efterlevnaden av denna lag eller av
villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av lagen.

4
§ Om undersökningsarbete
påbörjas utan alt säkerhet har ställts enligt 3 kap. 4 § tredje stycket eller 5
kap. 9 § fjärde stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 2 § andra
stycket eller 5 kap. 9 § fjärde stycket får tingsrätten på ansökan av den som
äger eller innehar marken förordna atl arbetet skall ställas in eller att
anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad. Beträffande sådan
åtgärd finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

5
§ Om en koncessionshavare
inte iakttar villkor som förenats med

koncessionen
eller om han eller någon annan inte följer vad som föreskrivs 178

s. 179 Kontrollera mot PDF

eller begärs med stöd av
13 kap. 3 §, 14 kap. 3 §, 4 § första stycket eller 5 § Prop. 1988/89:92
eller 2 § della kapitel, kan bergmästaren förelägga honom att fullgöra sina
Bilaga 2 skyldigheter vid vite. Sådant föreläggande skall delges.

Om
arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller
enskilt intresse, får bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet skall gälla
omedelbart.

Om
ett sådant förbud åsidosätts, får tingsrätten på ansökan av bergmästaren
meddela handräckning för all åstadkomma rättelse. Beträffande handräckning
finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

6
§ Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1.
påbörjar undersökningsarbete
ulan att iaktta vad som föreskrivs i 3 kap. 4 § eller 5 kap. 9 § fjärde stycket
om underrättelse och ställande av säkerhet,

2.
bearbetar ämne utan att ha
erhållit berabetningskoncession om sådan krävs,

3.
utan tillstånd enligt 5 kap. 11
§ lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som sägs där,

4.
ulan tillstånd enligt 14 kap. 4
§ andra stycket lägger ned gruva eller motsvarande anläggning innan alla
gruvarbeten blivt inmätta och inlagda på karta.

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör uppgiflsskyldighet
enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 § 1.

I
fall som sägs i första stycket 2 kan ämne som utvunnits förklaras förverkat.

Om
brott som avses i första stycket 1 berör enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal.

16
kap. Hur beslut får överklagas

1 §
Beslut om markanvisning får överklagas hos den fastighetsdomstol

inom vars område den mark saken gäller eller större delen av denna ligger.

Överklagande sker genom besvär som skall ges in till fastighetsdomstolen

inom tre veckor från beslutet.

Beslut
under markanvisningsförrättningen får överklagas särskilt, om prövningsmyndigheten
har

1.
ogillat jäv mot förrältningsman,

2.
beslutat angående ersättning
till sakkunnig eller tolk, eller

3.
beslutat enligt 5 kap. 3 §
andra stycket angående ianspråktagande av mark i avvaktan på slutligt avgörande
i ärendet.

Överklagande
sker genom besvär som skall ges in lill fastighetsdomstolen inom tre veckor
från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Den
som menar atl markanvisningsförrättning onödigt uppehålls genom ett beslut vid
förrättningen får överklaga beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen.
Denna rätt all överklaga är inte inskränkt till någon viss tid.

2 §
Bergmästarens beslut i fråga om ansökningar om bearbetningskon

cessioner och om återkallelser av sådana koncessioner får överklagas hos

regeringen.

Bergmästarens
beslut får överklagas hos Sveriges geologiska undersökning, om beslutet avser
frågor om

1.
undersökningstillstånd, 179

s. 180 Kontrollera mot PDF

2.
företrädesrätt enligt 1 kap. 8 §, Prop. 1988/89:92

3.
förlängning av giltighetstiden
för bearbetningskoncession. Bilaga 2

4.
förhandsbesked enligt 4 kap. 9
§ tredje stycket,

5.
tillstånd att lägga igen utfraktsväg
m. m. enligt 5 kap. 11 §,

6.
tillstånd att lägga ned gruvor
eller motsvarande anläggningar innan alla gruvarbeten blivit inmätta och
inlagda på karta enligt 14 kap. 4§ andra stycket.

Beslut
av Sveriges geologiska undersökning i ärenden enligt andra stycket får inte
överklagas.

3 §
Bergmästarens beslut enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 13 § första stycket

får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i ett sådant ärende

får inte överklagas.

Om
beslutet gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser får del
överklagas även av kommunen.

4
§ Bergmästarens beslut i andra
frågor än som avses i l-3§§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

5
§ Länsstyrelsens beslut i fråga
om ställd säkerhet får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens
beslut enligt 3 kap. 5 § och 5 kap. 13 § första stycket i fråga om områden som
avses i 3 kap. 5 § får överklagas hos regeringen.

17
kap. Särskilda bestämmelser

1 §
Med särskild rätt till fastighet menas i denna lag nyttjanderätt,

servilul, renskötselrätt och rätt tiU elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller inte innehavare av fordran för vilken
fastigheten svarar.

2 §
Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av

den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen
skuld och, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988 dä gruvlagen (1974:342),

lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om

inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall upphöra atl gälla.

Förekommer
i lag eller annan författning någon hänvisning till föreskrift som har ersatts
genom bestämmelse i nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

Om
inte annal framgår av 4 —6 skall nya lagen tillämpas även pä rättigheter enligt
äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om undersökningstillslånd i nya lagen
tillämpas på äldre rättigheter till undersökning och bestämmelserna om
bearbetningskoncession i nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till
bearbetning.

2. Vad
som enligt nya lagen gäller om ägare av fastighet skall tillämpas

även på den som innehar faslighet med ständig besittningsrätt eller fidei

kommissrätt. Detsamma gäller den som enligt beslut vid allmän avvittring

innehar
ströäng. 180

s. 181 Kontrollera mot PDF

Bestämmelserna i denna lag
om fordran för vilken panträtt har upplåtits Prop. 1988/89:92 i faslighet
skall tillämpas på rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § Bilaga 2
lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken, om rättigheten inte är all
anse som särskild räll till faslighet.

3. 1
mål och ärenden som har anhängiggjorts innan nya lagen träder i

kraft skall äldre bestämmelser tillämpas.

14
kap. 3§ gäller inte inmutning och undersökningskoncession som upphör före den 1
juli 1989.

Om
ersättning som har beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut när denna
lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33 — 38 §§ gruvlagen (1974:342) i stället
för 10 kap. nya lagen.

Lagen
(1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall alltjämt
tillämpas på inmutningar och utmål.

4. Beträffande
inmutningar gäller nya lagen med följande begränsning

ar.

a. Inmutaren
får inom det område som anges i mutsedeln utföra under

sökning av sådana mineral som var inmulningsbara enligt gruvlagen

(1974:342), när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2 kap. 3-5 §§

gruvlagen skall anses som medgivande till undersökningsarbete enligt 3

kap. 5 —7 §§ nya lagen.

b. I
fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3

kap. 5 § första och andra stycket samt 6 och 7 §§ gruvlagen i stället för 2

kap. 4-7 §§ nya lagen.

c. Bestämmelserna
i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på inmutning

ar. 1 fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i stället 9 kap.

gruvlagen.

d. När
en inmutning upphör atl gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap.

8 § nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av

inmutningen. I stället skall gälla atl ansökningar om undersökningstill

slånd för sådan mark, som ges in inom ett år från det att inmutningen

upphörde att gälla, får beviljas endast efter medgivande av den myndighet

som regeringen föreskriver.

e. Inmutaren
har företräde lill bearbetningskoncession enligt bestäm

melserna i 4 kap. 3 § första stycket nya lagen.

5. Beträffande
utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller

motsvarande äldre lagstiftning gäller nya lagen med följande begränsning

ar.

a. Beträffande
utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tilläm

pas 14 kap. 6 § första stycket och 7 § gruvlagen så länge utmålel beslår.

b. Utmålshavaren
får under den lid ulmålet består utföra undersökning

och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt gruv

lagen, när den upphörde all gälla. Mark som har anvisats enligt äldre lag

skall anses som anvisad enligt nya lagen. Om ny mark behöver anvisas,

tillämpas nya lagen. Medgivande alt erhålla utmål utan hinder av 2 kap.

3 —5 §§ gruvlagen skall vid tillämpning av 5 kap. 13 och 14§§ nya lagen

anses som medgivande enligt 3 kap. 5 —7 §§ nya lagen.

c. Innehavaren
skall betala försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gruv

lagen så länge utmålel består.

d. 1
fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 10 § första

stycket gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas

på utmål. I fråga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 § gruvlagen och i

fråga om övergång av räll lill utmål 9 kap. gruvlagen. Bestämmelserna om

inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall fortfarande tillämpas.

e. I
fråga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap. gruvlagen om

181

s. 182 Kontrollera mot PDF

samäganderätt
i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemensam Prop. 1988/89:92

förvaltning av koncessionsrält. Bilaga 2

f. Om
en utmålshavare senast ett år fre utgången av utmålets giltig-

helstid ansöker om bearbetningskoneession inom ulmålet för sådana mi

neral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde all gälla,

skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om
regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller anläggningsarbete för
upptagande av bearbetning pågår skall 4 kap. I — 6 §§ nya lagen inte tillämpas.

Om
undersökningsarbete av större omfattning pågår skall 4 kap. 1 § 1 — 3 nya lagen
inte tillämpas.

g. När
utmålel upphör tillämpas 7 kap. 3 § andra stycket gruvlagen i

stället tor 13 kap. 3 och 4 §§ nya lagen beträffande anläggningar som har

påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om rätt till nytt undersökningstill

slånd för mark som har omfattats av utmålel skall inte 2 kap. 8 § nya lagen

tillämpas. 1 stället skall gälla att ansökningar om sådant tillstånd, som ges

in inom ett år från det att ulmålet upphörde, får beviljas endast efler

medgivande av den myndighet som regeringen bestämmer.

6. Beträffande
koncessioner och motsvarande tillstånd, som har bevil

jats enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvaran

de äldre lagstiftning gäller nya lagen med följande begränsningar.

a. Beträffande
tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning

tillämpas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa mineral

fyndigheter så länge tillståndet beslår.

b. Innehavaren
får under den lid tillståndet består utföra undersökning

eller bearbetning enligt de villkor som har angetts i beslutet. Mark som har

anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad enligt nya lagen. Om ny mark

behöver anvisas tillämpas nya lagen. Medgivande enligt 17—19§§ lagen

om vissa mineralfyndigheter skall anses som motsvarande medgivande

enligt 3 kap. 5 — 7 §§ nya lagen.

c. Den
nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 10 §, undersök-

ningslillstånds giltighetstid i 2 kap. 4 —7§§, ändring av tillstånd eller

koncession i 6 kap. 4 § och gemensam förvaltning av koncessionsrätt 112

kap. skall inte tillämpas på tillstånd som avses här.

d. När
en koncession upphör tillämpas 36 § lagen om vissa mineralfyn

digheter i stället för 13 kap. 3 och 4 §§ nya lagen beträffande anläggningar

som har påbörjats före ikraftträdandet.

e. För
tillstånd lill förberedande undersökning enligt 15 § lagen om

vissa mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den

lagen så länge tillståndet består.

7. Den
som vid utgången av juni 1988 bedriver undersökning eller

bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs enligt

denna lag får, under förutsättning att ansökan om koncession görs före den

1 juni 1989, fortsätta verksamhet för samma ändamål ulan koncession till

dess ansökan slutligt prövats. Den som bedriver bearbetning vid utgången

av juni 1988 skall ha företräde lill bearbetningskoncession som om han

fått företrädesrätt enligt 1 kap. 8 § nya lagen.

182

s. 183 Kontrollera mot PDF

2 Förslag till Prop. 1988/89:92

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter
'

Härigenom
föreskrivs atl 9 och 37 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9§
Inom ell område som omfattas Inom ett område som omfattas av av
koncession enligt lagen undersökningstillstånd eller bear-(1974:890)
om vissa mineraljyndig- belningskoncession enligt lagen heter får
någon annan än konces- (0000:000) om vissa mineraliska sionshavaren
inte utan särskilda ämnen får någon annan än konces-skäl beviljas
koncession enligt den- sionshavaren inte utan särskilda na lag. Ej
heller får Inom ell områ- skäl beviljas koncession enligt den-de, som omjällas
av räll enligt 1 na lag. kap. 4 eller 5 § eller 14 kap. 6 § forsla stycket
gruvlagen (1974:342) ef ler av ansökan om sådan rätt, koncession utan
särskilda skäl meddelas någon annan än den som erhåf Ut eller ansökt om sådan
rätt.

37
§

Vid tvist angående fråga som av- Vid tvist angående fråga som av

ses i 25 § tillämpas reglerna i 41 § ses i 25 § tillämpas 8 kap. 3 § första

lagen (1974:890) om vissa mineraf stycket lagen (0000:000) om vissa

Jyndigheter. mineraliska ämnen.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Beträffande
koncessioner enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och
beträffande inmutningar och utmål gäller äldre bestämmelser.

183

s. 184 Kontrollera mot PDF

3 Förslag
till Prop. 1988/89:92

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom
föreskrivs att 18 och 18a §§ naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18§'

Takt av sten, grus, lera, jord, Täkl av sten, grus, lera, jord,

torv, eller andra jordarter för an- torv, eller andra jordarter för annat

nat ändamål än markinnehavarens ändamål än markinnehavarens

husbehov får ej ske utan länsstyrel- husbehov får
ej ske utan länsstyrel

sens tillstånd. Vad nu sagts avser sens tillstånd. Vad nu sagts avser

dock ej läkt i vattenområde vartill dock ej läkt i vallenområde vartill

tillstånd lämnats enligt vattenlagen tillstånd lämnats
enligt vattenlagen

(1983:291) eller fordras enligt lagen (1983:291)
eller fordras enligt lagen

(1966:314) om konlinentalsockeln (1966:314) om konlinentalsockeln

eller läkt av torv vartill bearbet- eller läkt vartill tillstånd fordras en-

ningsskoncession har meddelats en- ligt lagen (1985:620) om vissa torv-

ligt lagen (1985:620) om vissa torv- fyndigheler
eller lagen (0000:000)

fyndigheler. om vissa mineraliska ämnen.

Länsstyrelsen
får förelägga den som söker täkttillstånd att, vid äventyr att ansökningen
avvisas, lägga fram utredning som belyser behovet av takten saml en täktplan av
erforderlig omfattning. Tillståndet skall förenas med de villkor som behövs för
atl begränsa eller motverka företagels menliga inverkan på naturmiljön. Om ej
särskilda skäl föranleder annat, skall tillstånd för sin giltighet göras
beroende av att säkerhet ställs för sålunda föreskrivna villkor. Visar sig
sådan säkerhet otillräcklig, får länsstyrelsen föreskriva att tillståndet
skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs.

Om
fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är
innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Har
tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga kraft, får
länsstyrelsen upphäva tillståndet eller helt eller delvis eller förena tillståndet
med ändrade villkor. Visar det sig att föreskrivna villkor inte i den
utsträckning som behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan
på naturmiljön, får länsstyrelsen före utgången av den angivna tiden förena
tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

I8af
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om skyldighet för den som driver täklverksamhet eller slen-krossrörelse
all lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underiag för planering av
naturvården.

1 fråga om tillsyn över arbetets bedrivande och hushållningen med
fyndigheter i Jäst berg gäller 5 kap. 10§ och 15 kap. 1-3§§ saml 5§

Senaste lydelse 1985:622

■Senaste lydelse 1982:1097 184

s. 185 Kontrollera mot PDF

''''ctrande lydelse

''öreslagen
lydelse

'dra och tredie , , 'P- 8/89:

——-___ :. "" om vissa ,

"<raftden
I m/i looo

')M\\ 1988.

(0000:000) olnL'""'' '''Sen 'Ba 2 ä>nnen i nnärnpUaliT'''''''''

185

4 Förslag
till

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 6 § och 22 kap. 1 § vattenlagen (1983:291) SkaU
ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:92 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3
kap. 6§' Bestämmelserna i 1,2 och 4 §§ gäller inte

1.
vattenföretag som vid prövning
av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. lagen (00000:000) om
hushållning med naturresurser m. m., har angetts som ett villkor för
anläggningens eller åtgärdens utförande,

2.
broar eller andra vattenföretag
för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i
särskild ordning,

3. rörledningar i vatten, vartill koncession har
meddelats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4. verksamhet, vartill
bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

4.
verksamhet, vartill bearbetningskoneession
har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter eller lagen
(0000:000) om vissa mineraliska ämnen.

5.
verksamhet vartill
utvinningstillstånd har meddelats enligt lagen (1966:314) om
kontinentalsockeln.

s. 5 Kontrollera mot PDF

22
kap. 1§

Lagens bestämmelser om
faslighet gäller också gruvor utom i fall som avses i 5 kap. 2 § tredje stycket.

Lagens
bestämmelser om fastig-hel gäller också områden där bearbetning av mineraliska
ämnen pågår med stöd av bearbetningskoncession enligt lagen (0000:000) om
vissa mineraliska ämnen. Vad som nu sagts gäller dock inte i fall som avses i 5
kap. 2 § tredje stycket.

Denna lag träder i
kraft den 1 juli 1988.

' Senaste lydelse 1985:621

186

5 Förslag till Prop. 1988/89:92

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) '

Härigenom föreskrivs atl 2 § miljöskyddslagen (1969:387)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig
verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagsstiflning
eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller
särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen
d. 16sepl. 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushållning
med naturresurser m. m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning
eller åtgärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat frågan
om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid
prövning enligt denna lag.

Beslut om bearbetningskoneession enligt lagen (0000:000)
om vi.ssa mineraliska ämnen är bindande vid prövning enligt denna lag såvitt
avser tillämpning av 2 och 3 kap. lagen (0000:000) om hushållning med
naturresurser m. m. Detsamma gäller beslut om tillstånd till utvinning enligt
lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger
meddela särskilda bestämmelser lill förebyggande av vattenförorening genom fast
avfall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1983:656 187

6 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.

Härigenom
föreskrivs all rubriken till 2 kap. samt 2 kap. 1 § och 3 kap. 5 § lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2
kap. Inmutningsrätt och rätt till utmål Rätt enligt lagen (0000:000) om
vissa mineraliska ämnen

Prop. 1988/89:92 Bilaga 2

Konlrollsubjekt enligt
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. får inte utan
tillstånd (förvärvslillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva inmutningsrätl eller rätt lill utmål enligt gruvlagen
(1974:342).

Vad
som i denna lag sägs om räll till !/wå/skall gälla även nyttjanderätt till utmål.

Vad som i denna lag
sägs om rätt till bearbetningskoncession skall gälla även nytljanderätl lill
sådan koncession.

Kontrollsubjekt enligt
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. får inte ulan
tillstånd (förvärvslillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva undersökningstillständ eller bearbetningskoncession
enligt lagen (0000:000) om vissa mineraliska ämnen.

3 kap.

5§

Inmutningsrätl eller rätt
till utmål. som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana
förhållanden att förvärvslillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt förvärv,
skall åter avyttras inom ett år efter det atl auktionen har vunnit laga kraft,
om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen har fått
tillstånd all behålla rättigheten. Regeringen får på ansökan av inroparen
medge skäligt anstånd med avyttrandet.

1
fråga om tillstånd enligt JÖrsta stycket att behålla Inmutningsrätl

Rätt enligt undersökningstilf
slånd eller bearbetningskoncession som meddelats enligt lagen (0000:000) om
vissa mineraliska ämnen och som har förvärvals genom inrop på exekutiv auktion
under sådana förhållanden all förvärvslillstånd skulle ha krävts vid ett
vanligt förvärv, skall åter avyttras inom ett år efler det att auktionen har
vunnit laga kraft, om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller
inroparen har fått tillstånd att behålla rättigheten. Regeringen får på
ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avyttrandet.

I
fråga om tillstånd att behålla rättigheter enligt JÖrsta stycket gäl-

188

Nuvarande lydelse

eller
rätt till utmål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om
förvärv av sådana rättigheter.

Avyttras
inte rättigheten inom föreskriven tid gäller

1.
beträffande inmutningsrätl.
att undersökningsarbeten som inroparen företar inom det inmutade området är
utan verkan lill bevarande av inmutningsrälten.

2.
beträffande utmål. alt
rätten till utmål är förverkad på den första Infallande dag då JÖrsvarsavgift
enligt 6 kap. 8 § gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Föreslagen lydelse

ler
i tillämpliga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av sådana
rättigheter.

Avyttras
inte rättigheten inom föreskriven tid är den förverkad.

Prop.
1988/89:92 Biiaga 2

s. 190 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Beträffande
inmutningar och utmål enligt gruvlagen (1974:342) gäller äldre lagstiftning.

7 Förslag till Prop. 1988/89:92

Lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln '

Härigenom
föreskrivs atl 3,10 och 15 §§ lagen (1966:314) om konlinentalsockeln skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§'

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än
staten att genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska
kontinentalsockeln och utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd
skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen
äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga
rum utan tillstånd.

Vid prövning av tillstånd till utvinning enligt denna lag skall 2 och
3 kap lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. tn. tillämpas.

io § -

Inom
anläggning av säkerhetszon Inom anläggning av säkerhetszon

utanför
territorialgränsen tilläm- utanför territorialgränsen tillämpas

pas svensk lag med
undantag av svensk lag med undantag av be-

beslämmelserna i
gruvlagen (1974: stämmelserna i lagen (0000:000)

342). lagen (1974:890)
om vissa om vissa mineraliska ämnen, val-

mineraljyndigheter.
vattenlagen tenlagen (1983:291) och lagslift-

(1983:291) och
lagstiftningen angå- ningen angående jakt och fiske,

ende jakt och fiske.
Därvid anses Därvid anses anläggningen och

anläggningen och
zonen belägna zonen belägna inom närmaste del

inom
närmaste del av Sveriges sjö- av Sveriges sjöterritorium,

territorium.

Produkt
som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i Sverige.

15
§' Talan mot bergmästarens beslut enligt 7 § föres hos Sveriges geologiska
undersökning genom besvär.

Mot
beslut av Sveriges geologiska undersökning i ärende, som avses i 7 §, och mot
tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 § föres talan hos kammarrätten genom
besvär.

Mot
annal beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär hos
regeringen.

Annat
beslut än som av.ses I första Beslut gäller utan hinder av förd .stycket länder
till ejierrällelse ulan talan, om ej annorlunda förornals.

Senaste
lydelse 1984:891

Senaste lydelse 1983:655

Senaste lydelse 1982:483 190

s. 191 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:92

Bilaga
2 hinder av förd talan, om ej annorlunda förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1988.

191

s. 192 Kontrollera mot PDF

Sammanställning
av remissyttranden över Prop-1988/89:92

betänkandet
(SOU 1986:53 och 54) Ny ''

minerallagstiftning

1 Remissförfarandet

Betänkandet
(SOU 1986:53 och 54) Ny minerallagsliflning har remissbehandlats.

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern (JK),
domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kammarrätten i Sundsvall, kammarrätten i
Jönköping, Malmö tingsrätt, Luleå tingsrätt, överbefälhavaren (ÖB), överstyrelsen
för civil beredskap (ÖCB), statens vägverk, riksantikvarieämbetet, högskolan i
Luleå, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens
lantmäteriverk (LMV), centralnämnden för faslig-hetsdala (CFD), Sveriges
geologiska undersökning (SGU), nämnden för statens gruvegendom (NSG),
domänverket, bergmästarämbetena i norra och södra distrikten, kammarkollegiet,
statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens naturvårdsverk,
koncessionsnämnden för miljöskydd, statens kärnkraftsinspeklion, länsstyrelsen
i Malmöhus län, länsstyrelsen i Örebro län — som bifogat yttranden från Askersunds
och Örebro kommuner —, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsstyrelsen i
Västerbottens län — som bifogat yttranden från Skellefteå och Vilhelmina
kommuner samt från Västerbottens handelskammare — länsstyrelsen i Norrbollens
län, länspolischefen i Västmanlands län, samerätlsutredningen, Svenska Kommunförbundet,
Centralorganisationen SACO/SR, Förelagens Uppgiftslämnar-delegation (FUD), Ingenjörsvelenskapsakademien
(IVA), Jernkontoret, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Norrlandsfonden, Svenska Gruvföreningen, Svenska
Gruvindustriarbetareförbundet, Svenska Kalkföreningen, Svenska Samernas
Riksförbund, Sveriges Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Cementa AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Svensk Kärnbränslehantering
AB (SKB), Sveriges Geologiska AB (SGAB), Terra Mining AB och Bolaget Vieille Montagne
svenska avdelningen.

Dessutom
har yttranden inkommit från länsstyrelsen i Östergötlands län.
Bergslagsdelegationen, Grus- och Makadamföreningen, Svenska Handelskammarförbundel
och Torbjörn Stefanson.

2 Allmänna synpunkter

Ett
stort anlal remissinstanser inleder sina yttranden med allmänna synpunkter på
den föreslagna lagstiftningen. Många remissinstanser anser att kommitténs
lagförslag innebär förenklingar och en rationellare och enhetligare hantering
av ärenden som rör undersökning och utvinning av mineraliska ämnen än vad den
gällande lagstiftningen medger.

JK
har uppfattningen att förslaget till ny minerallag i vad avser förfaran

det vid lillståndsgivning och olika förrättningar, rätt till ersättning oeh
rätt

att föra talan mot beslut inte innebär några avgörande förändringar i 192

s. 193 Kontrollera mot PDF

förhållande
till gällande rätt. De förändringar som föreslås innebär snarare Prop.
1988/89:92 förenklingar och mer enhetlighet när det gäller beslulsmyndighel och
full- Bilaga 3 följdsinstanser. Liknande synpunkter framförs bl.a. av NSG,
bergmästaren i norra distriktet, statskontoret och länsstyrelsen i Malmöhus
län.

Ell
antal remissinstanser, bl.a. Gruvföreningen, IVA och Terra Mining anser all det
är angeläget all så långt möjligt förenkla prövningsförfarande och
myndighetsstyrning. Del lagda förslaget går i motsatt riktning och synes
innebära bl.a. ett tungt och omständligt prövningsförfarande.

Flertalet
remissinstanser anser det vara motiverat all genomföra en ny minerallagsliftning
eller har inget att erinra mot att en sådan genomförs.

NSG,
länsstyrelserna i Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, TCO, LO och
Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker huvuddragen i lagförslaget.
Bergmästaren i norra distriktet tillstyrker lagförslaget under förutsättning
att ändringar görs så att ell ökat inmulningsrättsligt inslag erhålls för de
ämnen som är lämpade för ett inmutningssystem, medan koncessionsprincipen
bibehålls oförändrad för övriga.

Statens
planverk, SGU, bergmästaren i södra distriktet, naturvårdsverket, länsstyrelserna
i Malmöhus och Östergötlands län, Bergslagsdelegationen, Gruvföreningen, Handelskammarförbundel,
Industriförbundet, Jernkontoret, SACO/SR, LKAB och Terra Mining AB avstyrker
att kommitténs förslag läggs till grund för ny lagstiftning. IVA och SGAB är
kritiska till förslaget.

Enligt SGU:s uppfattning är de skäl som kommittén anfört för en
förändring av nu gällande lagsystem inte tillräckliga. Det system som nu finns
är modernt (från mitten av 1970-talel) och anpassat till olika fyndigheters
geologiska beskaffenhet. Kommitténs syften med förslaget kan nås genom
partiella lagändringar i del befintliga lagsystemet. Liknande synpunkter
framförs av bergmästaren i södra distriktet.

Naturvårdsverket
anser atl förslaget innebär i så väsentliga delar en försämrad ställning för
miljövården jämfört med gällande räll alt det inte bör läggas till grund för ny
lagstiftning. Förslaget bör omarbetas på ett sätt som bättre tillgodoser
miljövårdens intressen.

Planverket
anser inte alt förslaget kan utgöra grund för ny lagstiftning utan väsentliga
ändringar på ett antal punkter, i synnerhet de som rör anknytningen lill
naturresurslagen (NRL) och möjligheter till intresseavvägningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uppfattningen atl en del av de föreslagna
förändringarna strider mot decentraliseringssträvanden enligt l.ex. plan- och
bygglagen (PBL). Förslaget innebär bl.a. atl vissa av länsstyrelsernas och
kommunernas funktioner vid prövning av frågor rörande mineralutvinning hänskjuts
till bergsstaten. Lagförslaget bör därför inte läggas lill grund för ny
lagstiftning utan orrifattande överarbetning. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen i Östergötlands län.

Bergslagsdelegationen
framhåller att i dagens läge, med de problem som

råder inom gruv- och mineralindustrin, föreslå en ny lagstiftning som

uppenbart strider mol slalsmaklernas intentioner att skapa förutsättningar

för en livskraftig industri, förefaller inte ändamålsenligt. Förslaget innebär

bl.a. att det kommer att la längre tid atl få tillstånd, all del skapas 193

13
Rik.sda,i;en 1988/89. I .saml. Nr 92

s. 194 Kontrollera mot PDF

osäkerhet inför fortsatta prospekteringsinsatser
och atl det skapas en lås- Prop. 1988/89:92

ning av gruvnäringen till dagens situation. Bilaga
3

Gruvföreningen,
Jernkontoret, Industriförbundet, Handelskammarförbundel, LKAB och Terra Mining
har uppfattningen atl de reformbehov som kan föreligga på några punkter, såsom
i fråga om kretsen av inmulningsbara mineral, offentliggörande av
undersökningsresultat och samordningen mellan gällande minerallagar, kan
avhjälpas genom mindre ingripande ändringar i gruvlagen och minerallagen.

SACO/SR
anser att 1974 års gruvlag är i stort tillfyllest för att reglera förhållandena
vid prospektering och bearbetning.

Övriga
remissinstanser har ingen erinran mot huvuddragen i förslaget till ny
minerallagstiftning.

3 Lagförslagets mineralpolitiska effekter

Ett
flertal remissinstanser kommenterar den föreslagna lagstiftningens mineralpoliliska
effekter.

NSG
anser att förslaget medför obetydliga förändringar i hantering och tillämpning
för de etablerade prospekteringsorganisationerna. Förslaget kan få en positiv
inverkan på prospekleringen efler industrimineral.

Länsstyrelserna
i Västerbottens och Norrbottens län, TCO och Gruvindustriarbetareförbundet
anser atl förslaget kan bidra lill all nå del övergripande mineralpolitiska
målet atl skapa förutsättningar för en livskraftig mineralinduslri.

ÖCB
framhåller all förslagen och motiveringarna lill dem antyder att den nya lagen
rätt använd bör vara stimulerande för den prospektering som skall ge underlag
för en fortsatt malm- och mineralbrytning i Sverige.

RRV,
SGU, bergmästarna i norra och södra disktrikten, högskolan i Luleå,
Bergslagsdelegationen, IVA, Gruvföreningen, Jernkontoret, Industriförbundet, Handelskammarförbundet,
LKAB, SGAB och Terra Mining menar att lagförslaget i olika avseenden kan verka
hämmande eller hämmar utvecklingen av en livskraftig gruv- och mineralinduslri.
Huvudskälet härför är att förslaget ytterligare minskar incitamenten för den prospekteringsverksamhet
som på lång sikt är en nödvändig förutsättning för att gruvdrift skall kunna
förekomma i vårt land även i framliden.

SGU
förordar all inmulningssyslemet bibehålls då del på ett bättre sätt än koncessionssystemel
stimulerar till ell effektivt efterforskande och utvinnande av landets mineralfyndigheter.

RRV
och Bergslagsdelegationen anser att de särskilda regler om vem som föreslås få
tillstånd att prospeklera och bearbeta mineral kan leda lill alt antalet
möjliga aktörer begränsas lill i huvudsak de som redan nu är prospektörer och bearbelare.
Begränsas antalet möjliga exploatörer kan detta i sin tur leda till att
prospekteringen minskar i stället för all öka.

Enligt
IVA, Gruvföreningen, Jernkontoret, Industriförbundet och Han

delskammarförbundet torde del föreslagna koncessionssystemet inte stimu

lera riskvilligt kapital att söka sig till så riskfyllda och långsiktiga
investe

ringar som prospektering efter mineral. 194

s. 195 Kontrollera mot PDF

Bergslagsdelegationen och
Norrlandsfonden anser alt lagförslaget låser Prop. 1988/89:92 gruvnäringen
till dagens situation. Del uppmuntrar inte lill småföretagan- Bilaga 3 de.

SACO/SR
är tveksamma till atl en övergång från ett inmutningssystem lill koncessionssyslem
stimulerar till ökad prospektering och mineralhantering.

4 Enhetligt lagsystem

Några
remissinstanser har synpunkter på behovet av ett enhetligt lagsystem.

NSG
anser all del är en fördel med ett enhetligt system som reglerar undersökning
och utvinning av alla för prospekteringsverksamheten aktuella mineraliska
ämnen.

Bergmästaren
i norra distriktet tycker all till lagförslagets fördelar hör det förenklade
och enhetligare regelsystemet. Även länsstyrelsen i Malmöhus län menar atl
förslaget innebär en rationellare och enhetligare hantering av
tillståndsärenden än vad gällande lagstiftning medger.

Planverket
anser att en reform är önskvärd inom minerallagsliftningen och att det är
värdefullt att ett sådant förslag nu lagts till en enhetlig lagstiftning.

Riksantikvarieämbetet,
domänverket och SKB har ingen erinran mot ell enhetligt system.

SGU,
bergmästaren i södra distriktet. Gruvföreningen, Jernkontoret och
Industriförbundet avstyrker införandet av ett enhetligt koncessionssystem i
enlighet med kommitténs förslag.

SGU
anser att kommittén försökt förena två i sig oförenliga system, nämligen
inmutningssystemet och koncessionssystemet. Kommitténs förslag med särskilda
krav för olja, gas eller diamant visar att den de facto inte tror alt ell
enhetligt lagsliflningssyslem för alla mineraliska ämnen är lämpligt. En
liknande synpunkt framförs av bergmästaren i södra distriktet. SGU menar
vidare att samhället under nuvarande förhållanden inte har något atl tjäna på all
införa ell enhetligt lagsystem inom mineralområdel.

Gruvföreningen,
Jernkontoret och Industriförbundet framhåller att av de mineral som omfattas av
minerallagen är sedan länge endast olja och gas samt möjligen vissa leror av
intresse för utvinning. Betingelserna för eftersökande och utvinning av olja
och gas skiljer sig så väsentligt från vad som gäller för inmutningsbara
mineral all några olägenheter till följd av skilda regelsystem inte gärna kan
uppkomma. I den mån några nackdelar av betydelse kan befaras uppslå av sådan
anledning - något som inte påvisats av kommittén — torde detta kunna avhjälpas
med mindre ingripande lagändringar.

195

s. 196 Kontrollera mot PDF

5 Statlig Styrning och kontroll pp- i 988/89:92

Bilaga 3 Frågan
om minerallagstiftningen som ett instrument för statlig styrning

och
kontroll av prospekleringen och mineralutvinningen behandlas av några
remissinstanser. I huvuddelen av de remissvar som lar upp denna fråga görs en
jämförelse mellan 1974 års gruvlag (inmulningssyslemet) och kommitténs förslag
till ny minerallag (koncessionssystemet).

SGU
delar inte kommitténs utgångspunkter alt det bl. a. finns behov av ett ökat
statligt inflytande alt styra gruvverksamheten och atl statens möjligheter till
ekonomiskt utbyte av verksamheten bör förstärkas. Statens möjligheter lill
inflytande över landets gruvverksamhet via gruvlagen — som bl.a. ger staien hälflenandel
i eventuell fyndighet (kronoandel) och därmed brytningsvitsord (dvs. staien kan
själv om den så önskar starta gruvdrift) — får anses som god. Staten har
dessutom enligt gruvlagens bestämmelser räll atl ta del av resultat utan all
betala härför.

Gruvföreningen,
Jernkontoret, Industriförbundet och Handelskammarförbundel framhåller atl
genom de koncessionära inslag som infördes i 1974 års gruvlag — bl.a. dess
tidsbegränsnings-, förlängnings-och inlösenregler — möjliggör gruvlagen i
stort sett samma samhällskontroll över ulnyitjandel av en bearbetningsrätl som
de av kommittén föreslagna reglerna. Tanken att ett koncessionssyslem skulle
göra det möjligt för det allmänna att framtvinga ökad aktivitet för prospektering
och brytning saknar dessutom enligt Handelskammarförbundel
verklighetsförankring.

Enligt
planverkets uppfattning är det angeläget att främja en användning av naturresurser
som är ändamålsenlig på såväl kort som lång sikt. Det är också viktigt all
möjliggöra en planmässig exploatering av landels mineralresurser. Gruvlagens
bestämmelser ger inte möjligheter till en sådan översiktlig avvägning mellan
olika samhällsintressen som koncessionslagsliftningen.

LO
anser att ett mer renodlat koncessionsförfarande hade varit att föredra, men
finner inte anledning alt motsätta sig den lösning som utredningen föreslår.
Genom de åtgärder som föreslås av utredningen tillfredsställs de krav som
organisationen tidigare riktat om kortare undersökningslider och om åtgärder
för atl prospektörer inte ska kunna undanhålla fyndigheter från gruvdrift.

Gruvindustriarbetareförbundet
anser att övergången till ett system med bearbetningskoneession och de
föreslagna skärpningarna av de nuvarande undersökningsreglerna bör ge samhället
större styrmöjligheter för ett effektivt utnyttjande av landels
mineraltillgångar. Utrymmet för den samhälleliga styrningen måste dock enligt
förbundet i vissa avseenden ytteriigare vidgas.

TCO
menar all lagstiftningen måste utformas så att samhället får ett avgörande
ansvar för atl fyndigheterna verkligen tillvaratas. Kommitténs förslag om
bearbetningskoncession bör ge denna förutsättning. I mån av behov bör staien i
framliden aktivera möjligheten till brylningsviisord.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd konstaterar att lagförslaget innebär

bl.a. att regeringens inflytande över mineralhanteringen kommer alt öka.

De myndigheter som har att pröva frågan om bearbetningskoncession .n

s. 197 Kontrollera mot PDF

kommer
atl vara bundna av regeringens prövning enligt 4 kap. naturre- Prop.
1988/89:92

surslagen. Bilaga 3

6 Tillstånd till undersökning och förlängning

Några
remissinstanser lämnar synpunkter på vissa detaljer i kommitténs förslag till
bestämmelser för tillstånd till undersökning och förlängning.

SGU
anser att det saknas anledning all skärpa kraven på sökanden vad gäller
aktivitet inom undersökningstillslånd och att sökanden skall lämna motiv för
sin ansökan. Det finns hittills inte några exempel på atl del allmänna eller
enskild lidit skada på grund av principen med inmutning, dvs. atl
undersökningsrätt lämnas ulan särskild kompetensprövning till den som först
ansöker härom.

RRV
ifrågasätter behovet av all införa särskilda regler om vem som bör få tillstånd
att prospektera och bearbeta mineral, som ylleriigare begränsar kretsen av
möjliga prospektörer och bearbelare. Med hänsyn till att prospektering och
bearbetning är mycket kapitalintensiv kommer kretsen av möjliga prospektörer
ändå atl begränsas lill i första hand större företag med stora ekonomiska
resurser. En prövning av dessa förelags lämplighet att bedriva mineralutvinning
torde då endast bli formell.

1 fråga om sökandens kompetens har SGU uppfattningen alt dagens
begränsning för malmmineralen, 100 hektar inmutad areal för privatpersoner,
räcker mer än väl. Enligt verkets uppfattning skall man inte underskatta
värdet av amatörprospektering. Liknande synpunkter framförs av
Bergslagsdelegationen och SACO/SR.

Enligt naturvårdsverkets uppfattning måste vid prövning av undersökningstillstånd
— i motsats till kommitténs förslag — en avvägning kunna göras gentemot
motstående intressen. Tillstånd bör kunna vägras helt eller delvis och förenas
med villkor till skydd för motstående intressen. Liknande synpunkter framförs
av ÖB och planverket.

Även
Gruvindustriarbetareförbundet anser atl samhället i vissa fall måste ges rätt
att vägra tillstånd till undersökning, exempelvis för atl förhindra olämpliga prospektörer
eller stoppa sökanden av undersökningstillstånd, som inte söker för alt
utnyttja tillståndet utan snarare för atl blockera andra seriösa intressenter.
Den som önskar bifall till sin ansökan om undersökningstillslånd får "göra
sannolikt" att resurser och kompetens, slår till förfogande och avsikt
finns att få till stånd ell ändamålsenligt undersökningsarbete.

NSG anser alt bestämmelsen om hinder mol att bedriva undersökningsarbete
inom område mindre än 100 meter från byggnad som är avsedd att stadigvarande
användas till bostad (3 kap. 6 §), är en punkt i den nuvarande gruvlagen som
leder till tolkningstvister och överklagningar. Regeln bör därför ges en
klarare utformning i den nya lagen. En liknande synpunkt framförs av
bergmästaren i södra distriktet.

Vad
gäller bestämmelserna om hur undersökningsarbete får bedrivas

föreslår länsstyrelsen i Norrbottens län att samspelet mellan olika lagstift

ningar övervägs ylleriigare (1 kap. 11 § och 3 kap. 5 §). En sådan fråga är 197

s. 198 Kontrollera mot PDF

om undersökningsarbeten
får bedrivas i ell naturreservat vars föreskrifter Prop. 1988/89:92
regelmässigt innehåller förbud mot schaktning och grävning m.m. Na- Bilaga
3 turvårdsverket anser atl det bör krävas särskild dispens för undersökning och
bearbetning inom naturreservat eller planerade naturreservat.

SACO/SR
anser att bestämmelsen om att undersökningsarbete inte utan särskilt tillstånd
från bergmästaren inte får bedrivas närmare allmän väg än 30 m ej skall gälla
generellt (3 kap. 4 §). Del bör vara tillåtet i och med undersökningstillstånd
och markägarunderrätlelse att fä bedriva sådan verksamhet intill och på väg,
som inte på något sätt påverkar vägen eller trafiken.

SGU,
SACO/SR och SGAB framhåller att det är positivt att prospektören kan avstå
från undersökningstillstånd, helt eller delvis, i förtid.

Några
remissinstanser tar upp frågan om undersökningslillslåndets giltighetstid och
förlängning.

Gruvindustriarbetareförbundet
finner kommitténs tanke om ökade krav på aktivitet vara riktig för atl erhålla
förlängning av undersökningstillstånd.

Länsstyrelsen
i Norrbottens län menar att del föreslagna skärpta kravet på aktivitet inte är
tillräckligt långtgående. Det saknas anledning alt ha en längre sammanlagd
undersökningstid än sex år.

SKB
har uppfattningen att undersökningstillståndets giltighetstid är för kort och
föreslår alt det gäller i fem år med möjlighet att förlängas i fem plus fem år.

SGAB
anser att den föreslagna karenstiden om tre år är för lång. Nuvarande
karenstid om ett år är fullt tillräcklig. Liknande synpunkter framförs av SGU.
SACO/SR framför synpunkten all karenstiden eventuellt även borde tillämpas om
prospektören har frånträtt sin rätt enligt 6 kap. § 2.

7 Sambandet mellan undersökningsverksamheten och rätten
till att bearbeta upptäckta mineral

Ett
flertal remissinstanser tar uppfrågan om sambandet mellan undersökningsverksamheten
och rätten till alt bearbeta upptäckta mineral.

TCO,
SACO/SR oeh Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker förslaget atl sökanden
skall ha möjlighet att i samband med ansökan om undersökningstillslånd eller
senare under undersökningstiden begära bindande förhandsbesked huruvida han
framför andra kommer att få bearbetningskoneession.

Gruvföreningen,
Jernkontoret, Industriförbundet och LKAB anser alt ett bindande förhandsbesked
har ett begränsat värde med hänsyn till att det inte är bindande vid prövning
av förulsättningarna för bearbetningskoncession enligt bestämmelserna om ett
ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna och om NRL.

SGU,
som förordar att det nuvarande systemet med två lagar skall vara

kvar, har uppfattningen att alla kategorier prospektörer bör utan särskild

kompetensprövning kunna erhålla en s. k. företrädesrätt (förhandsbesked) 198

s. 199 Kontrollera mot PDF

lill eventuellt utmål. En
partiell ändring av gruvlagen innebärande all Prop. 1988/89:92 nuvarande
absoluta knylning mellan inmutning och utmål kan eventuellt Bilaga 3
ersättas med bestämmelse om s.k. företrädesrätt. Härigenom införs en möjlighet
till hänsynstagande gentemot andra intressen (remiss av utmåls-ansökningar)
utan atl inmulningssyslemet avskaffas.

Beslut
i fråga om bindande förhandsbesked bör enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län
kunna göras säkrare om samråd med vederbörande länsstyrelse sker innan undersökningstillslånd
lämnas.

Bergslagsdelegationen
påpekar att för att företag och enskilda prospektörer skall finna det
meningsfullt att lägga ner lid och pengar på undersökningsarbeten krävs ett
någorlunda förutsebart samband mellan undersökning och tillstånd lill
bearbetning. Det samband som i dag finns i gruvlagen mellan undersökning, fynd
och bearbetning finns inte klart uttalat i del nya lagförslaget. Högskolan i
Luleå framför liknande synpunkter.

8 Bearbetningskoncession

Många
remissinstanser redovisar synpunkter på kommitténs förslag till bestämmelser om
bearbetningskoncession, bl.a. i fråga om kraven för att erhålla bearbetningsrätl
och rättighetens giltighetstid.

NSG
och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker i huvudsak de skärpta kraven för
alt erhålla bearbetningsrätl.

Gruvföreningen,
Jernkontoret, Industriförbundet och Handelskammarförbundet anser att den
skärpning av kraven för erhållande av bearbetningsrätl, som bl.a.
bestämmelserna om sökandens lämplighet innefattar, inte är motiverad och därför
olämplig. Kravet på malmbevisning enligt gruvlagen är tillräckligt för alt
garantera all endast lämpliga exploatörer tilldelas utmål.

SGU
framhåller att de skärpta krav sorn reses om lämplighet och kompelens att
handha prospekferingsarbele och en bearbetning är mycket otillfredsställande
och bör inte genomföras då de avskräcker såväl små som stora företag från att
prospektera.

Bergmästaren
i norra distriktet föreslår all samtliga krav utom malm-bevisningskravet och
prövningen enligt naturresurslagen las bort för huvuddelen av de mineraliska
ämnena.

RRV
säger all de särskilda kraven på vem som föreslås få tillstånd atl prospektera
och bearbeta mineral torde leda till att antalet möjliga aktörer begränsas lill
i huvudsak de som redan nu är prospektörer och bearbelare.

NSG,
bergmästaren i norra distriktet och Gruvindustriarbetareförbundet tillstyrker
förslaget alt bearbetningskoneession ges för viss tid, minst 10 år, om inte
sökanden begär kortare tid.

Länsstyrelsen
i Örebro län har uppfattningen all en bearbetningskoncession inte bör avse
längre tid än 10 år. Länsstyrelsen anser vidare all del i speciella fall bör
vara möjligt att under tillslåndels giltighetstid ompröva en bearbetningskoncession
om det meddelade tillståndet uppenbarligen hindrar ell ändamålsenligt
utnyttjande av mineraltillgången.

SGU,
bergmästaren i södra distriktet. Gruvföreningen, Jernkontoret, 199

s. 200 Kontrollera mot PDF

Industriförbundet och Handelskammarförbundet
avstyrker förslaget all Prop. 1988/89:92 nedre gränsen för en bearbelningskoncessions
giltighetstid sätts till tio år. Bilaga 3

SGU
anser del nödvändigt atl gruvorna med anrikningsverk har en malmbas som medger
en långsiktig framförhållning. En seriös gruvverksamhet med ansvarsfull
framtidsplanering erfordrar 20 å 25 års framförhållning, dvs. liden motsvarar
nuvarande giltighetstid för en första bearbetningsperiod enligt gruvlagen.

Bergmästaren
i södra distriktet framhåller atl nedre gränsen för en bearbetningskoncessions
giltighetstid bör höjas till minst 15 år.

Gruvföreningen
m.fl. branschorgan menar att förslaget om kortare koncessionsperioder innebär
all ett ytterligare osäkerhetsmoment införs utan motsvarande nytta för del
allmänna.

Enligt
naturvårdsverkets mening bör någon minsta gillihetstid för bearbetningskoncessioner
inte anges eftersom delta skulle kunna medföra att markanvändningen låses i
onödigt lång tid.

Vid
prövning och meddelande av koncession och koncessionsvillkor bör enligt
Gruvindustriarbetareförbundet bedömningsgrunderna utgå från ett
samhällsekonomiskt synsätt i fråga om malmernas ekonorniska livslängd.
Koncessionstillstånd bör utformas så atl del inte blir koncessionshavarens
ensak att avgöra när en gruva slängs.

9 Förhållandet till motstående allmänna intressen

Frågan
om gruvnäringens förhållande till motstående allmänna intressen har i något
avseende berörts av de flesta remissinstanserna. De synpunkter som
remissinstanserna redovisar rör bl. a. de motstående allmänna intressenas möjlighet
att göra sig gällande, kommunernas roll och minérallagsliftningens anknytning lill
NRL.

Ett
anlal remissinstanser, bl.a. planverket, naturvårdsverket och länsstyrelsen i
Östergötlands län delar inte kommitténs uppfattning att i stort sett varje
ekonomisk brytvärd fyndighet är av riksintresse. En så vidsträckt tolkning kan
inte vara rimlig och skulle göra det svårt för bl. a. miljöintressena att
hävda sig.

ÖB,
planverket, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, länsstyrelserna i
Malmöhus, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län samt Kommunförbundet
anser att vid prövning av undersökningstillslånd måste, i motsats till
förslaget, en avvägning kunna göras gentemot motstående allmänna intressen.
Detta förulsälter all prövningsmyndigheten på lämpligt sätt samråder med bl.a.
kommun och länsstyrelse. Riksantikvarieämbetet samt länsstyrelserna i
Västerbottens och Norrbollens län förordar att samrådet sker i form av ett
remissförfarande.

ÖB,
planverket och naturvårdsverket framhåller att ett undersöknings

tillstånd bör kunna vägras helt eller delvis och förenas med villkor lill

skydd för motstående allmänna intressen. Naturvårdsverket anser vidare

alt del vid förlängning av undersökningstillslånd och bearbetningskonces

sioner måste vara möjligt alt förändra villkoren även om betydande olä

genhet inte uppstått eller sökanden medger det. Detta är av särskild vikt i 200

s. 201 Kontrollera mot PDF

fråga om bearbelningskoncessioner
eftersom dessa kan komma alt medde- Prop. 1988/89:92

las för långtid. Bilaga 3

Lantbruksstyrelsen,
samerättsutredningen och Svenska Samernas Riksförbund tar upp rennäringens
förhållande till gruvverksamhet.

Lantbruksstyrelsen
understryker viklen av att yttrande alltid inhämtas från lantbruksnämnden (i
Norrbollens län, länsstyrelsens rennäringsenhet) och berörd sameby så all
förelagets inverkan på renskötseln kan bli föremål för en allsidig bedömning av
skadeverkningarna redan i ett tidigt skede kan begränsas genom lämpliga
åtgärder. Eftersom såväl malmgruvor som andra gruvor och mineralbrotl kan få
stor inverkan på renskölseln kan del ofta vara lämpligt att göra
konsekvensstudier. Dessa synpunkter delas av Samernas Riksförbund. Förbundet
anser därutöver all del är av särskild vikt atl konsekvensstudier kommer till
stånd redan i samband med undersökningsarbetenas bedrivande.

Enligt
lantbruksstyrelsens uppfattning torde det inte sällan finnas skäl att jämföra
gruvverksamhet med större vattenförelag. Om ett vattenföretag kan medföra
väsentlig skada på rennäringen eller jordbruket får lantbruksstyreisén med
stöd av 11 kap. 10 § vallenlagen förordna om behövlig utredning. Styrelsen
anser atl en motsvarighet till denna möjlighet bör införas i den nya
minerallagstiftningen både med avseende på rennäringen och jordbruket.

Skogsstyrelsen
anser att skogsbruket skall ingå vid prövningen av en koncessionsansökan.
Skogsbrukets intresse kan på ell enkelt sätt tillföras prövningen om
länsstyrelserna — som är obligatorisk samrådspartner — alltid inhämtar skogsvårdsslyrelsens
yttrande i de fall den tilltänkta exploateringen rör skogsmark.

ÖCB
påpekar vikten av atl beredskapsbetydelsen beaktas vid prövning av ärenden med
motstående intressen.

Kommunförbundet
hävdar med bestämdhet atl kommunens roll vid prövning av ärenden enligt en ny minerallagsliftning
måste göras mer framträdande än enligt kommitténs förslag. För det första är
det naturligt med hänsyn lill kommunens vidgade ansvar för den fysiska miljön
och naturresurshushållningen att prövningsmyndigheterna enligt förslaget till
lag om vissa mineraliska ämnen har kommunen som primär samrådspart. För del
andra måste kommunerna ges rätt att överklaga alla typer av beslut enligt den
föreslagna nya lagen i fall då besluten avser lämplighetsbedömningar belräfiande
användningen av mark och vatten. Det bör bl.a. vara obligatoriskt för
bergmästaren att samråda med kommunen i viktigare tillståndsärenden och
koncessioner. Det är inte acceptabelt alt bergsstaten vänder sig lill
länsstyrelsen när det gäller intresseavvägningar som är av politisk natur. Det
bör i första hand vara kommunens ledande politiska organ som prövar sådana
frågor.

Riksantikvarieämbetet,
SACO/SR och Gruvindustriarbetareförbundet

tillstyrker den föreslagna anknytningen till NRL. Gruvindustriarbetareför

bundet anser det angelägel atl prövningen av övergripande motstående

nalurresursiniressen för en och samma verksamhet begränsas till ett enda

tilirälle och blir bindnade för efterkommande prövningar. Denna uppfatt

ning delas av SACO/SR. 201

s. 202 Kontrollera mot PDF

SGU anser atl anknytningen
av minerallagsliftningen till NRL bör ske Prop. 1988/89:92 genom ändringar
i gruvlagen och minerallagen. Anknytningen tillstyrks Bilaga 3 under
förutsättning atl denna endast avser bearbetningsstadiel (utmål och
bearbetningskoncessioner) och under förutsättning all tillstånd enligt
gruvlagen och minerallagen är bindande i hushållningsfrågor enligt NRL vid
senare prövning enligt annan lagstiftning.

Planverket
och naturvårdsverket framhåller all den föreslagna anknytningen lill NRL är
varken lämplig eller förenlig med NRL:s syften. NRL bör tillämpas vid prövning
av både undersökningstillstånd och bearbetningskoncession, en uppfattning som
också delas av ÖB. Naturvårdsverket menar att del i en modern minerallagsliftning
måste vara möjligt att, i alla skeden, la allmänna miljöhänsyn som i dag krävs
av andra industribranscher och näringar, t. ex. jord- och skogsbruket.

Enligt
naturvårdsverkets uppfattning är den avvägning som skall göras i ärende om
bearbetning en förbättring för miljövården jämfört med vad sotn i dag gäller
enligt gruvlagen. Del är dock från miljövårdssynpunkt oacceptabelt all denna
avvägning skall vara bindande vid efterföljande prövning enligt annan lag vad
gäller tillämpningen av NRL. Planverket framför liknande synpunkter.

Naturvårdsverket
framhåller vidare all beslut om bearbetningskoncession inte heller kan få vara
bindande i NRL-frågan för efterföljande prövning enligt annan lagstiftning
därför atl brytningsintressets tyngd som regel inte kan fastställas vid lillfällel
för bearbetningskoncessionen. Därmed kan ingen slutgiltig avvägning mot andra
intressen göras. Dessutom kan de olika intressenas tyngd förändras under den
ofta långa lid som går från bearbetningskoncession till brytning, liksom de tekniska
möjligheterna. Arbetsförelag som kan komma atl leda till så omfattande ingrepp
i miljön som gruvor kan heller inte prövas slutgiltigt vad gäller inverkan på
de intressen som tas upp i NRL, på del underlagsmaterial som i koncessionsärendet
ofta kan vara begränsat vad gäller bl.a. brylningssält och miljöpåverkan. För
att avgöra detta krävs, när del gäller miljövården, ell relativt detaljerat
underlag.

Koncessionsnämnden
för miljöskydd framhåller all de myndigheter som har att pröva frågan om bearbetningskoneession
kommer att vara bundna av regeringens prövning enligt 4 kap. NRL. Nämnden
förutsätter att regeringen i samband med prövningen enligt NRL inhämtar
yttrande från nämnden. Nämnden anser vidare att den prövning — även i andra
fall — som koncessionsnämnden eller annan myndighet har att göra enligt miljöskyddslagen
lämpligen bör ske, såvitt möjligt, samtidigt med prövningen enligt den
föreslagna minerallagsliftningen.

Bergslagsdelegationeh,
Gruvföreningen, Jernkontoret, Industriförbundet och Handelskammarförbundet
riktar starka invändningar mot att del i ärende om bearbetningskoneession skall
ske en prövning enligt NRL.

Bergslagsdelegationen
har uppfattningen att kopplingen rnellan den fö

reslagna minerallagen och naturresurslagen med dess allmänt hållna for

muleringar ger möjlighet till skönsmässiga bedömningar från tid lill an

nan. Samhällets avvägning mellan olika intressen i samband méd bearbet

ningsprövningen borde i stället, liksom nu, knytas lill miljöskyddslagen, 202

s. 203 Kontrollera mot PDF

vattenlagen
och annan relevant mer strikt formulerad lagstiftning. De Prop. 1988/89:92

långsiktiga
miljövårdsintressena kan beaktas genom nuvarande lagstift- Bilaga 3

ning. Dessutom är en
prövning enligt NRL tidskrävande och hämmande

för verksamheten.
Prövningen enligt NRL sker vid en lidpunkt som kan

ligga decennier före den
lid då brytning verkligen kommer till stånd.

Delegationen
är även kritisk till atl förslaget ger oklara spelregler för

näringen.

Gruvföreningen
m. fl. branschorgan anser att del naturliga vore att inte anknyta
minerallagstiftningen lill NRL:s bestämmelser utan alt göra hushållningsavvägningen
i samband med prövningen enligt miljöskyddslagen, vattenlagen eller annan
lagstiftning som reglerar verksamheten, dvs. samma ordning som skulle komma
all gälla om nuvarande gruvrältsliga reglering bibehålls. Den mest praktiska
ordningen för den uppenbarligen ofrånkomliga avvägningen enligt NRL synes vara
atl, på samma sätt som i fråga om annan exploateringsverksamhel, samordna
avvägningen med den prövning enligt miljöskyddslagen m.fl. lagar som måste ske
om och när brytning blir aktuell. Därvid bör den första avvägningen enligt NRL
som görs i detta skede få genomslag vid senare prövning enligt annan lagstiftning.

10 Kretsen lagreglerade mineral

Förslaget
att öka antalet lagreglerade mineral tillstyrks i huvudsak av SGU, NSG,
bergmästarna, ÖCB, domänverket. Bergslagsdelegationen, Gruvföreningen, Jernkontoret,
Industriförbundet, Gruvindustriarbetareförbundet, Cementa, LKAB och SGAB.

LRF
avvisar förslaget att införa olivin, talk, dialomit, fältspat, glimmer, kvarts,
kvartsil, dolomit, kalksten och krita i en ny minerallagstiftning. Motivet
härför är att kommittén inte har kunnat påvisa all del föreligger något behov
ens för kvalificerade former av nämnda mineralförekomster. Förbundet anser bl.a.
atl utredningen inte har varit tillräckligt strikt vid avgränsningen av de
mineral som skall föras in i lagen, t.ex. i fråga om olivin och talk. Enligt
förbundets uppfattning krävs inte alltid systematisk letning och undersökning
med vetenskapliga metoder för atl påvisa ekonomiskt bearbelningsbara former.

Några
remissinstanser har synpunkter på enskildheter i förslaget alt vissa mineral
endast i kvalificerade former skall omfattas av den nya minerallagen (1 kap. 2 §).

SGU
påpekar att det är ett rättssäkerhetskrav att markägaren genom lag,

dvs. riksdagsbeslut, vet vilka mineraliska ämnen som denne inte dispone

rar över. Del är inte lillfredsställande att markägarens dispositionsrätt till

mineraliskt ämne görs beroende endast av regeringsbeslut. . -

Bergmästaren
i norra distriktet föreslår att kriterierna enligt punkterna 1

och 2 i 1 kap. 2 § utgår. Skäl till ändringarna är att de angivna kriterierna

ter sig tveksamma. Kriteriet enligt punkt 1 är svårt alt använda för alt

åstadkomma en avgränsning mellan olika mineralkvaliteler speciellt som

användandet av anrikning gör gränsen flytande! Kriteriet enligt punkt 2 203

s. 204 Kontrollera mot PDF

fyller egentligen ingen
uppgift, eftersom de mineral som sannolikt inte kan Prop. 1988/89:92

påträffas i Sverige på
sådant sätt att de kan tillgodogöras inte bör lagregle- Bilaga 3

ras. Enligt bergmästaren
synes det rimligare att man försöker minska

betydelsen av gränsdragningsproblemet
genom att markägaren tillerkänns

en viss ersättning för
dylika mineral, när man tvångsvis vill bryta dessa.

Gränsen torde bli vag
mellan t.ex. kalksten av sämre kvalitet, som tillhör

markägaren, och kalksten
av bättre kvalitet som tillhör det allmänna.

Domänverket
är medvetet om svårigheterna att i lagen skriva in exakta gränser mellan
lagreglering och täkltillslåndsplikl för ämnen som endast i vissa kvalificerade
former skall omfattas av lagen. Det är dock enligt verkets mening av rättviseskäl
nödvändigt att det i lagens förarbeten redovisas förslag till föreskrifter om
hur lagen skall tillämpas. Del bör vara allmän domstol som prövar
gränsdragningen om del för viss verksamhet är minerallagen eller
naturvårdslagen som skall tillämpas.

Även
SACO/SR menar atl vissa problem kan uppstå vid tillämpningen av bestämmelsen om
att ett antal mineral endast i vissa kvalificerade former skall omfattas av
minerallagen.

Kalkföreningen
anser atl det är nödvändigt atl lagen med avseende på nämnda bestämmelse skrivs
så att kända fyndigheter får disponeras av nuvarande ägare utan möjlighet för
andra till intrång med stöd av den nya lagen.

Genom
all lagförslaget skall tiUämpas även på sådana mineral som är vanligt
förekommande i naturen finns det enligt länsstyrelsen i Norrbottens län en
risk att stora områden inte blir tillgängliga för undersökning av mer sällsynta
mineral. Detta förhållande bör föranleda att regeringen begränsar lagens
tillämpning på de vanligaste mineralen på ett sådant sätt atl prospektering av
andra ämnen inte förhindras.

11 Skyldighet att redovisa uppgifter om
undersökningsarbeten

SGU,
NSG, ÖCB, högskolan i Luleå, länsstyrelserna i Örebro och Norrbottens län.
Norrlandsfonden, TCO, SACO/SR, LO, FUD, Gruvindustriarbetareförbundet och SGAB
tillstyrker förslaget att införa en skyldighet att redovisa uppgifter om
undersökningsarbeten.

NSG
påpekar att det är önskvärt att informationsutbytet om uppnådda resultat av
prospekteringen i Sverige förstärks. Detta bör beaktas i den kommande
lagstiftningen.

Länsstyrelserna
i Örebro och Norrbottens län. Norrlandsfonden, TCO, LO och
Gruvindustriarbetareförbundet föreslår all redovisningsskyldigheten utökas
till att avse även undersökningsresultaten.

Statskontoret
avstyrker förslaget. Kommittén har inte anfört några ex

empel på att resursslöseri förekommit på grund av all undersökningsresul

tat inte redovisats offentligt. Även begränsad uppgiflsskyldighet tar resur

ser i anspråk för såväl näringslivet som myndigheter. 204

s. 205 Kontrollera mot PDF

12 Tillståndsmyndighet Prop. 1988/89:92

Bilaga 3 Ett
antal remissinstanser lar upp kommitténs förslag att bergsstalen skall

vara
lillslåndsmyndighel.

Domstolsverket,
statskontoret. Gruvföreningen, Jernkontoret, Industriförbundet,
Gruvindustriarbetareförbundet och LKAB tillstyrker förslaget.

Naturvårdsverket
kan acceptera bergsstalen som lillslåndsmyndighel bara om prövningen enligt NRL
inte görs bindande för efterföljande prövning, länsstyrelsen blir samrådsorgan
även vad gäller undersökningstillständ och att avvägning gentemot och villkor
till skydd för motstående intressen kan las upp i dessa ärenden. Regeringen bör
även i forisältningen avgöra frågor om dispens för undersökning och bearbetning
inom nationalpark eller planerad nationalpark.

SGU
avstyrker förslaget, bl.a. med hänvisning lill att utredningsdirektiven
förutsätter oförändrad myndighelsorganisation på mineralområdet. Om en enda lag
införs föredrar SGU följande ordning.

— Ärenden
om undersökningstillstånd handläggs och beslutas i normalfallet av
bergsstaten. Ärenden som är av särskild betydelse bereds av bergsstalen som med
eget yttrande lämnar över dessa till SGU för beslut.

— Ärenden
om bearbetningskoncession handläggs och beslutas i normalfallet av SGU.
Ärenden av särskild betydelse bereds av SGU som med eget yttrande lämnar över
dessa till regeringen för beslut.

Della
system är enligt SGU den logiska uppläggningen om man eftersträvar en
decentraliserad myndighetsutövning inom oförändrad organisation.

13 Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av
undersökningstillstånd och koncession

Ett
par remissinstanser tar upp frågor om överlåtelse, frånträdande, återkallelse
och ändring av undersökningstillstånd och koncession.

Förutom
överiåtelse av undersökningstillstånd och bearbetningskoncession bör enligt
bergmästaren i södra distriktet även upplåtelse kräva tillstånd av
prövningsmyndigheten. Bergmästaren föreslår vidare atl rätten lill frånträde av
undersökningstillslånd utgår. Fördelarna med kommitténs förslagom frånträde
torde vara svårbedömda, men knappast uppväga det administrativa merarbete som
del medför.

JK
ifrågasätter om inte ett förfarande om återkallelse av beviljad koncession bör
kunna bli föremål för domstolsprövning mol bakgrund av Europakonventionens krav
på domstolsprövning av civila rättigheter (jfr. exempelvis Sv JT 1986 s. 333).
Den som beviljats koncession innehar en på koncessionsbeslutet grundad
rättighet.

205

s. 206 Kontrollera mot PDF

14 Markanvisning och ersättning Prop. 1988/89:92

Bilaga 3 Några
remissinstanser framför synpunkter på kommitténs förslag lill detaljbestämmelser
m. m. i fråga om markanvisning och ersättning.

Enligt
JK:s uppfattning torde en markanvisning kunna sägas innebära att
dispositionsrätten till marken tas i anspråk genom en form av expropriation.
Redan ett tillstånd lill bearbetningskoncession kan sägas innebära att
dispositionsrätten lill marken las i anspråk genom ett expropria-lionsliknande
förfarande. Förslaget lill ny minerallag innebär inte alt markägaren ges någon
möjlighet att få koncessionen prövad i domstol. JK anser atl det kan finnas
anledning atl uppmärksamma frågan om rätt till domstolsprövning av en
koncession mot bakgrund av Europakonventionens krav på domstolsprövning av
civila rättigheter.

NSG
anser att i bestämmelserna om markanvisning bör det anges på vilket sätt
markägarens rådighel över marken inom del anvisade området påverkas —
diskussioner har i vissa fall uppstått huruvida rätlen till växande skog inom
området tillkommer gruvinnehavaren (koncessionshavaren) eller annan. Detta bör
klargöras i texten.

Kammarrätten
i Jönköping tycker att det är riktigt atl liksom enligt gällande lagstiftning
beslut i ersättningsfrågor skall kunna prövas av domstol. Sambandet med frågan
om markanvisning gör det naturligt att samma instans prövar bådadera.

Samerättsutredningen
konstaterar att kommitténs förslag saknar regler om ansvaret för kostnader i
högre räll vid tvist om ersättning för skada eller intrång. Detta medför,
såvitt samerätlsutredningen kan bedöma, all vanliga kostnadsregler kommer atl
gälla för målet i fastighetsdomstolen, dvs. den föriorande parten får stå för
samtliga kostnader. Enligt gällande bestämmelser i bl.a. minerallagsliftningen
gäller i motsvarande situation alt exploatören alltid skall svara för sina egna
kostnader saml kostnader som åsamkats motpart genom att sökanden fullföljt
talan. Samerätlsutredningen kan inte se någon anledning alt andra regler i della
avseende skall gälla i en ny gruvlag.

NSG
har uppfattningen atl innehavare av koncession bör ha räll till ersättning för
del fall hans mineralrätt belastas med villkor enligt 6 kap.

4§.

CFD
understryker vikten av registrering och offentliggörande av rättigheter enligt
minerallagsliftningen som har intresse för samhället i stort och för berörda fastighetsägare/rätlighetshavare.
Denna uppfattning delas av LMV.

15 Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

NSG
framför synpunkter på bestämmelserna om gemensam förvaltning av

koncessionsrält vad gäller föreståndare. Nämnden anser att föreståndaren

för verksamheten bör av praktiska skäl även i fortsättningen benämnas

gruvföreståndare. Eftersom regeln atl gruvföreståndare skall utses årligen

föreslås slopad, bör det anges för hur lång tid en anmälan om utsedd 206

s. 207 Kontrollera mot PDF

gruvföreståndare är
gällande (12 kap. 1 §). Regeln alt var och en av Prop. 1988/89:92
delägarna kan kalla till stämma om det inte finns någon gruvföreståndare.
Bilaga 3 bör även tillämpas då denne är varaktigt förhindrad alt utföra kallelseför-farandet.
Eftersom det råder viss oklarhet beträffande gruvföreståndares rätt atl
företräda delägarna, föreslår NSG att den nya lagen klarare anger gruvföreståndares
behörighet i detta avseende.

16 Bergsstatens tillsyn

Ett
fåtal remissinstanser framför synpunkter på förslaget att bergsstalen bör få
utökade lillsynsuppgifler.

SGU
tillstyrker att bergsstaten får utökade lillsynsuppgifler.

Naturvårdsverket,
länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län saml Grus-och
Makadamföreningen avstyrker delförslaget att bergsstaten skall få ansvaret för
tillsynen över de bergtäkter som etablerats för att tillgodose samhällets behov
av ballaslmaterial. Denna tillsyn bör även fortsällningsvis åvila
länsstyrelserna. För de enstaka fall då bergleknisk expertis kan behövas, l.ex.
vid underjordsdrift, bör bergsstaten kunna vara länsstyrelsen behjälplig. Delta
behöver enligt naturvårdsverket inte regleras särskilt i lag utan en instruklionsändring
bör vara tillräcklig.

17 Överklagningsförfarande

Ett
anlal remissinstanser kommenterar kommitténs förslag om överklagningsförfarande.

Kammarrätten
i Sundsvall anser atl kommitténs förslag beträffande överprövningen av beslut i
förhållande till gällande lagstiftning innebär en förenkling och skapar
förutsättningar för att ell ärende, som skall handläggas enligt förslaget,
snabbt kan bli föremål för slutlig prövning. Del förenklade överklagningsförfarandet
har utformats så atl det innefattar lillfredsställande möjligheter till
omprövning utan all möjligheten lill samhällsinflytande går förlorad.

Även
kammarrätten i Jönköping är nöjd med den föreslagna ordningen för överprövning.

Härutöver
lar de nämnda kammarrätterna upp vissa enskildheter i förslaget lill överprövningsförfarande.
Det gäller bl.a. överprövningen av beslut om överlåtelse av
bearbetningskoncession och av bergmästarens beslut om ersättning i fall då
beslut meddelats utan markanvisningsförrättning.

Malmö
tingsrätt delar kommitténs uppfattning alt prövningen av mark

anvisnings- och ersättningsfrågor i första instans bör finnas kvar hos

bergmästaren. Tingsrätten förordar däremot atl bergmästarens beslut i

dessa frågor överklagas direkt lill hovrätterna, utan medverkan från faslig-

helsdomslolarnas sida. Vid behov skall naturligtvis hovrätterna kunna

inhämta yttrande från SGU. Den av kommittén föreslagna fullföljdsord- 207

s. 208 Kontrollera mot PDF

ningen i nämnda frågor
innebär all överinstanserna i princip blir fler till Prop. 1988/89:92

antalet än underinslanserna. Bilaga 3

SACO/SR
ser det som positivt att antalet överklagningsinslanser begränsas.

SGU
avstyrker föreslagen förändring av fullföljdssyslemet. Överklaganden av
bergmästarens beslut bör handläggas av SGU. För atl tillvarata allmänna
intressen i NRL-frågor bör länsstyrelsen erhålla rätt att få till stånd en
regeringsprövning i särskilt viktiga ärenden. För andra ärenden bör SGU:s
beslut inte få överklagas lill regeringen. Frågor som i dag prövas av
kammarrätten bör inte kunna överklagas till regeringen.

Bergmästaren
i södra distriktet föreslår atl beslut om bearbetningskoncessioner som fattals
av bergmästare skall överklagas hos SGU.

Naturvårdsverket
har uppfattningen all regeringen bör pröva överklaganden över såväl
undersökningstillstånd som bearbetningskoncession, eftersom NRL bör tillämpas
vid prövningen av dessa ärenden.

Kammarrätterna
i Sundsvall och Jönköping anser tillsammans med naturvårdsverket att starka
skäl talar för att man på samma sätt som i naturvårdslagen och miljöskyddslagen
ger naturvårdsverket en möjlighet att överklaga beslut av bergmästaren som har
betydelse för de intressen naturvårdsverket har att företräda. Enligt
naturvårdsverkets uppfattning är detta särskilt viktigt om tillämpningen av NRL
i bearbetningskoncession skall vara bindande för efterföljande prövning.

Planverket
och Kommunförbundet framhåller all kommunerna bör ges möjlighet atl överklaga
alla typer av beslut enligt den föreslagna nya lagen i fall då besluten avser lämplighelsbedömningen
beträffande användningen av mark och vatten. Denna uppfattning delas i huvudsak
också av naturvårdsverket.

Planverket
menar vidare att det kan vara nödvändigt att ge naturvårdsverket och ÖB rätt
att överklaga länsstyrelsens beslut om tillstånd och koncession i
nationalparker resp. inom befastningsområden. ÖB delar denna synpunkt i fråga
om områden som är av väsentlig betydelse för rikets försvar.

Genomförs
förslaget all länsstyrelsen skall pröva frågor om dispens från
hindersbestämmelserna måste enligt naturvårdsverkets uppfattning verket ges
rätt att överklaga besluten. Delsamma gäller om vissa mineral förs över från
naturvårdslagen till en ny minerallag.

Länsstyrelsen
i Örebro län anser atl vederbörande länsstyrelse bör, för all tillvarata
allmänna intressen, kunna överklaga beslut enligt den nya minerallagen.

18 Kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor

Kommitténs
förslag att det bör införas en möjlighet att på statsverkets

bekostnad utföra olika kontrollåtgärder vid nedlagda gruvor för atl öka

möjligheterna att kunna förutse ras och sättningar i dagen kommenteras av

några remissinstanser.

Rikspolisstyrelsen, SGU, länspolischefen vid länsstyrelsen i Västmän- 208

s. 209 Kontrollera mot PDF

lands län samt
länsstyrelserna i Östergötlands och Västerbottens län till- Prop.
1988/89:92

styrker i huvudsak förslaget. Bilaga 3

Rikspolisstyrelsen
framhåller att en reglering av det slag som är aktuell innefattar inte bara
möjligheter att ta i anspråk statsmedel för angivet ändamål, ulan också vissa
ingreppsbefogenheter för det allmänna gentemot en rättsinnehavare till marken
där en nedlagd gruva finns. Styrelsen erinrar därför om att en ny reglering i
förordningen rörande ingrepp mol enskilda av del slag som det gäller
förutsätter enligt 8 kap. 7 § regeringsformen all regeringen har getts
bemyndigande härtill i lag. Styrelsen föredrar vidare att de aktuella
kostnaderna — med motsvarande minskning av anslaget för polisen — får belasta
ett anslag avsett för berörda myndigheter, dvs. i första hand länsstyrelserna.
Även anslaget för bergsstaten framstår som mer ändamålsenligt än det berörda anslaget
för polisväsendet.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län framhåller att om åtgärder vid behov snabbt skall kunna
vidtas skall tillräckliga medel utan större tidsutdräkt ställas lill
länsstyrelsens förfogande. Medel krävs både för tekniska undersökningar och
för insatser.

19 Ändringar i annan lagstiftning

Ett
fåtal remissinstanser framför synpunkter på kommitténs förslag till ändringar i
annan lagstiftning.

Vad
gäller naturvårdslagen (NVL) avstyrker naturvårdsverket förslaget all läkt som
skulle kräva tillstånd enligt den nya minerallagen inte prövas enligt 18 § NVL.
Endast om de aktuella takterna görs prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen
kan prövning enligt nämnda bestämmelse undvaras. Även länsstyrelsen i Malmöhus
län anser att tillstånd enligt 18 § NVL bör krävas för de takter som ska prövas
enligt en ny minerallag.

Bergmästaren
i norra distriktet föreslår att 18 a § andra stycket NVL kompletteras så att
bergmästaren när så bedöms erforderligt kan påfordra upprättande av gruvkarta.
Övriga remissynpunkter på förslaget all bergsstaten skall utöva tillsyn över
arbetets bedrivande och hushållningen med fyndigheler i fast berg, dvs. bergtäkter,
redovisas under avsnitt 16.

Bergmästaren
i norra distriktet anser att del ter sig som en överioppsgär-ning atl kräva förvärvslillstånd
enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. såväl för undersökningstillslånd
som bearbetningskoneession för samma fyndighet.

Naturvårdsverket
avvisar förslaget atl verksamheter med bearbetnings-koncession skall undantas
från prövning enligt vattenlagen. Verksamheterna kan medföra så omfattande
inverkan på vallenförhållandena alt vattendomstols kompetens behövs för
bedömningarna.

Remissinstansernas
synpunkter i övrigt på bestämmelsen atl beslut i

bearbetningskoncession skall vara bindande i hushållningsfrågor enligt

NRL vid senare prövning enligt annan lagstiftning, bl.a. miljöskydds

lagen, framgår av avsnitt 9. 209

14
Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 92

s. 210 Kontrollera mot PDF

20 Ekonomiska konsekvenser m. m. Prop. 1988/89:92

Bilaga 3 Statskontoret
och RRV delar bedömningen att kommitténs förslag kommer atl få i huvudsak
marginell ekonomisk inverkan för såväl enskilda som för det allmänna. Båda
avstyrker förslaget med två finansieringsformer för bergsstatens tillsyn, dels
höjda försvarsavgifter och dels en speciell tillsynsavgifl. RRV föreslår att
man i första hand behåller systemet med försvarsavgifter. Om andra skäl än
finansiella talar för atl slopa försvars-avgiften bör avgiften tas bort direkt
och tillsynsavgifter införas men tas ut enligt samma principer som
försvarsavgiften. RRV avråder från att överväga en finansiering byggd på tid
eller sakdebitering.

SGU
påpekar alt kommittén av naturliga skäl inte har berört frågan om
ansökningsavgifter och deras storlek. SGU vill dock fästa uppmärksamheten på atl
avgiften i dag är 150 kr. per ansökan enligt gruvlagen och 3000 kr. per område
enligt minerallagen.

Bergmästaren
i norra distriktet föreslår, om det införs en avgift även för
bearbetningskoncessioner, att dessa medel tillsammans med försvarsavgifterna
får bekosta bergsstalens tillsyn även för bergtäkter enligt naturvårdslagen.

Bergmästaren
i södra distriktet rekommenderar all nuvarande system med försvarsavgifter
bibehålls och avstyrker framtida avgiflsfinansierad tillsyn.

Statskontoret
konstaterar att de organisatoriska förändringar som kommittén föreslår innebär
bl.a. att bergsstaten får utökade befogenheter all pröva och avgöra ärenden.
Förslaget innebär en viss förenkling av lillståndsgivning och en
decentraliserad myndighetsutövning. Statskontoret har inget atl erinra mot
förslaget under förulsällning all bergsstaten har erforderiig kompetens inom
föreslagna ramar.

210

s. 211 Kontrollera mot PDF

Lagrådsremissernas lagförslag Prop. 1988/89:92

1 Förslag till "S

Minerallag

Härigenom
föreskrivs följande.

1
kap. Inledande bestämmelser

Lagens
tillämpningsområde

1 §
Denna lag tillämpas på undersökning och bearbetning av fyndigheter

på egen eller annans mark av följande mineraliska ämnen (koncessionsmi

neral):

1.
litium, rubidium. cesium, beryllium,
strontium, sällsynta jordartsmetaller (skandium, yttrium, lantan och lantanider),
torium, uran, titan, zirkonium, vanadin, niob, tanlal, krom, molybden, volfram,
mangan, järn som förekommer i berggrunden, kobolt, nickel, platinagruppens
metaller (rutenium, rodium, palladium, osmium, iridium och platina),
kvicksilver, koppar, silver, guld, zink, arsenik, antimon, vismut, tenn och
bly,

2.
alunskiffer, andalusit, apatit,
brucit, eldfasta och klinkrande leror, grafit, flusspal, kyanit, magnesit, magnetkis,
nefelinsyenit, olivin, sillimanit, stenkol, stensalt eller annat salt som
förekommer på liknande sätt, svavelkis, talk, tungspat och wollastonil,

3.
efter förordnande av
regeringen, de former av dialomit, fältspat, glimmer, kvarts, kvartsit, dolomit,
kalksten och krita, som har sådana fysikaliska och kemiska egenskaper all de
kan användas som insatsråvara i industriella processer,

4.
olja, gasformiga kolväten och
diamant.

2 §
Lagen tillämpas inte inom allmänt vattenområde i havet.

Definitioner

3 §
Med undersökning avses arbete i syfte att påvisa en fyndighet av ett

koncessionsmineral och all utröna fyndighetens sannolika ekonomiska

värde och dess beskaffenhet i övrigt, dock endast sådant arbete som

innebär intrång i markägarens eller annan rättsinnehavares räll.

Med
bearbetning avses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.

Rätten
lill undersökning och bearbetning

4
§ Om inte annat sägs i lagen
får undersökning utföras endast av den som har undersökningstillslånd och
bearbetning endast av den som har bearbetningskoneession.

5
§ Ell undersökningstillstånd
som grundas på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineral som
anges i I § 1 —3, avser om inte sökanden begär annal, samtliga mineral som
anges där.

Ett
undersökningstillslånd som grundas på ansökan avseende något eller några av de
koncessionsmineral som anges i 1 § 4, avser det eller de mineral som anges i
tillståndet.

s. 212 Kontrollera mot PDF

En bearbetningskoncession
avser det eller de mineral som anges i kon- Prop. 1988/89: 92

cessionen. Bilaga 4

6 §
Räll att bedriva undersökningsarbete ulan tillstånd har

1.
fastighetsägaren eller, efter
hans medgivande, annan i fall som anges i 3 kap. 1 § andra stycket,

2.
koncessionshavaren i fall som
anges i 5 kap. 5 §.

7 §
Rätt all bearbeta en fyndighet ulan koncession har

1. fastighetsägaren
i fall som anges i 5 kap. 8 §,

2.
innehavaren av tillstånd att
undersöka fyndigheten i fall som anges i 3 kap. 3 §,

3.
innehavaren av koncession för
en annan fyndighet i fall som anges i 5 kap. 4 §.

8 §
Staten har rätt att della med hälften i den verksamhet som avses med

en koncession ( kronoandel) i enlighet med bestämmelserna i 11 kap.

Bestämmelser
i annan lagstiftning

9 §
Bestämmelser som berör verksamhet som avses i denna lag finns

bland annat i plan- och bygglagen (1987:10), miljöskyddslagen (1969:

387), naturvårdslagen (1964:822), lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m. m. och lagen (1988:950) om kulturminnenm. m.

Bestämmelser
om rätt att förvärva och inneha eller på annat sätt ta befattning med kärnämne
eller mineral med halt av sådant ämne finns även i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet. Bestämmelserom rätt i övrigt att bedriva radiologiskt
arbete finns i strålskyddslagen (1988:220).

Bestämmelser
som i vissa avseenden begränsar rätten all få eller på annal sätt förvärva undersökningstillständ
eller bearbetningskoncession och att förvärva nyttjanderätt till
bearbetningskoncession finns i lagen (1982:618) om utländska forvärv av fast
egendom m.m.

10 §
Har regeringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med

naturresurser m.m. prövat frågan om lillsiånd lill en viss anläggning eller

åtgärd, är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

2
kap. Undersökningstillstånd

FörutsättningarJör
beviljaiule av undersökningstiUstånd

1 §
Undersökningstillslånd skall meddelas en sökande, om det finns

anledning all anta att undersökning i området kan leda till fynd av konces-

sionsminerai och sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller av

sikt att få lill stånd ändamålsenlig undersökning.

Tillstånd
atl bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant
får endast beviljas den som visar att han är lämplig att bedriva sådan undersökning.

Omfattas
ett område av flera ansökningar enligt denna lag eller enligt lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter, har den sökande som först kom in med sin ansökan
företräde. Om ansökningarna har kommit in samma dag, har sökandena lika rätt inom
det gemensamma området.

2 §
Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller 212

s. 213 Kontrollera mot PDF

bearbetningskoncession
enligt denna lag eller koncession enligt lagen Prop. 1988/89:92 (1985:620)
om vissa torvfyndigheter, får inte någon annan beviljas under- Bilaga 4 sökningslillstånd
för samma mineral inom området. Endast om det finns särskilda skäl, får någon
annan beviljas undersökningstillstånd för andra mineral inom området.

3
§ Tillstånd skall avse ett bestämt område, som inte får vara större än att
sökanden kan antas ha möjlighet atl undersöka det på ett ändamålsenligt sätt
och som i övrigt skall ha en för ändamålet lämplig form.

Undersökningstillståndets
giUighetstid

5
§ Undersökningslillslåndets
giltighetstid skall på ansökan av innehavaren förlängas med sammanlagt högst
tre år, om ändamålsenlig undersökning har utförts inom området. Detsamma
gäller om innehavaren har godtagbara skäl lill att undersökning inte har skett
och dessutom gör sannolikt all området kommer alt undersökas under den tid som
ansökan avser.

6
§ Om giltighetstiden för
tillstånd har förlängts enligt 5 §, skall den på ansökan av innehavaren
förlängas i ylleriigare sammanlagt högst fyra år, om det finns synnerliga skäl.

7
§ Ansökan om förlängning skall
för att kunna tas upp till prövning ha kommit in under den löpande
undersökningstiden. Om tillståndshavaren har ansökt om förlängning inom den
angivna tiden eller om han inom samma lid har ansökt om bearbetningskoncession,
gäller tillståndel till dess ansökan har prövats slutligt.

Karenslid

8
§ Sedan ett undersökningstillslånd eller en bearbetningskoncession har upphört
att gälla, får en ansökan från samme tillslåndshavare om nytt undersökningstillslånd
beträffande mark inom samma område inte bifallas, om ansökningen inkommit inom
tre år från det att tillståndet eller koncessionen upphörde att gälla.

Om
han inte har utnyttjat hela tillslåndstiden enligt 4, 5 eller 6 §, får dock
hans ansökan om tillstånd till undersökning avseende den tid som återstår
bifallas, även om inte tre år har gått.

Villkor
i undersökningstiUstånd

9
§ Undersökningstillslånd beträffande olja, gasformiga kolväten eller

diamant skall förenas med de villkor som behövs för alt skydda allmänna

intressen eller enskild rätt. 213

s. 214 Kontrollera mot PDF

3 kap. Undersökningsarbete Prop. 1988/89:92

Hur
undersökningsarbete får bedrivas tJiiaga 4

1 §
Den som innehar undersökningstillslånd får inom tillslåndsområdet

utföra undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättning

ar som anges i 2—8 §§.

Om
det kan ske utan intrång i nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt
får fastighetsägaren, eller efter dennes medgivande annan, ulan tillstånd
bedriva undersökning beträffande alla koncessionsmineral utom olja, gasformiga
kolväten och diamant, dock inte inom områden där någon annan har tillstånd
eller koncession enligt denna lag. Bestämmelserna i 2 § tredje stycket och 3 —7
§§ gäller i tillämpliga delar även för sådant undersökningsarbete.

2 §
Undersökningsarbete får bedrivas endast för att visa atl sådant mi

neral som omfattas av tillståndet finns inom området och för att ta närma

re reda på fyndighetens brytvärdhet och beskaffenhet.

Tillståndshavaren
får la mark i anspråk för all uppföra byggnader som är oundgängligen nödvändiga
för undersökningsarbetet. 1 den utsträckning det behövs får han också ta mark i
anspråk för att bygga väg inom området eller använda väg till och inom området.
Efter tillstånd av prövningsmyndigheten får han också la mark i anspråk för
att bygga nödvändig väg till området.

Arbetet
skall utföras så, atl minsta skada och intrång vållas.

3 §
Tillståndshavaren får använda koncessionsmineral, som utvinns un

der undersökningsarbetet och som omfattas av tillståndet för atl undersö

ka deras beskaffenhet och lämplighet för teknisk bearbetning. Han får

också tillgodogöra sig de produkter som han därvid framställer eller ut

vinner. Detsamma gäller tidigare utvunna koncessionsmineral som omfat

tas av lillständet om inte annat följer av 13 kap. 1 § andra stycket.

Tillståndshavaren
får bearbeta och använda mineraliska ämnen som inte omfattas av tillståndet
eller av denna lag endast om det behövs för all undersökningsarbetet skall
kunna bedrivas på ell ändamålsenligt sätt.

4 §
Minst två veckor innan undersökningsarbetet påbörjas skall till

ståndshavaren underrätta bergmästaren, ägaren till den mark där arbetet

skall bedrivas och innehavarna av nyttjanderätt eller servitut. Kan arbete

na antas komma att beröra annan särskild rätt, skall även innehavaren av

denna underrättas.

Underrättelser
till andra än bergmästaren skall delges.

Underrättelse
till innehavare av renskötselrätt får delges den sameby som innehavarna
tillhör.

Innan
arbetet påbörjas skall tillståndshavaren ställa säkerhet för ersättning enligt
7 kap. 1 §, om inte den som är berättigad till ersättning medger annat.

Hinder
mot undersökning.sarbele

5
§ Undersökningsarbete får inte utan medgivande av länsstyrelsen äga rum inom

1.
nationalpark och område som statlig myndighet hos regeringen har

begärt skall avsättas till nationalpark, 214

s. 215 Kontrollera mot PDF

2.
befästningsområde och sådant
område utanför delta som regeringen Prop. 1988/89:92 bestämmer, Bilaga
4

3. kyrkog å rd och annan begravningsplats.

6 §
Undersökningsarbete får inte utan medgivande av bergmästaren äga

rum inom

1.
område inom trettio meter från
allmän väg eller sådan vägssträckning enligt fastställd arbetsplan, trettio
meter från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller
trettio meter från allmän flygplats,

2.
område inom ett hundra meter
från byggnad som används som permanentbostad eller ett hundra meter från
tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

4.
område med elektrisk
kraftstation eller industriell anläggning,

5.
område med detaljplan eller
områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (1987:10).

I
fall som anges i första stycket 5 får medgivande inte lämnas i strid med planen
eller områdesbestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Utan
hinder av vad som föreskrivs i första stycket 2 — 4 får undersökning ske om
medgivande har lämnats av den som berörs av arbetet. I fall som anges i första
stycket 2 skall medgivandet lämnas av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller
trädgården och den som har nyttjanderätt till den. 1 fall som anges i första
stycket 3 och 4 skall medgivandet lämnas av ägare och nyttjanderältshavare.

7
§ I andra fall än som avses i 5
och 6 §§ kan regeringen besluta all undersökningsarbete inte får utföras inom
ett visst område utan medgivande av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådana beslut får meddelas endast om arbetet kan antas
hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av
marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

4
kap. Bearbetningskoncession

Förutsättningarför
beviljande av bearbetningskoncession

1
§ Koncession skall meddelas om

1.
en fyndighet som sannolikt kan
tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad och

2.
sökanden är lämplig atl
bearbeta fyndigheten och dennas belägenhet och art inte gör det olämpligt all
han får koncessionen.

I
ärenden om beviljande av bearbetningskoncession skall lagen (1987: 12) om
hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Koncession
får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock

mindre avvikelser göras. 215

s. 216 Kontrollera mot PDF

2 § Om någon inom ett
område innehar undersökningstillständ eller Prop. 1988/89:92
bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen
Bilaga 4 (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får inte någon annan beviljas koncession
för samma mineral inom området. Endast om det finns särskilda skäl får någon
annan beviljas koncession för andra mineral inom området.

Företräde
vid konkurrens

3
§ Om flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en kan komma i
fråga enligt 1 §, skall den ha företräde som har undersökningstillslånd i
området för något mineral som omfattas av dennes ansökan om koncession.

Om
ingen av sökandena har undersökningstillständ skall prövningsmyndigheten
avgöra vem av dem som lämpligen bör få koncessionen. Därvid skall särskilt
beaktas om någon av sökandena har ulfört ändamålsenligt undersökningsarbete
inom området.

Villkor
i bearbetningskoncession

4 §
En koncession skall avse ett bestämt område, som bestäms efler vad

som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen

och övriga omständigheter.

En
koncession skall förenas med de villkor som behövs för all skydda allmänna
intressen eller enskild rätt eller som behövs för att naturtillgångarna skall
utforskas och tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.

5
§ Meddelas koncession för någon
annan än fastighetsägaren inom ett område där denne utvinner koncessionsmineral
eller annal mineraliskt ämne för sitt husbehov skall koncessionen förenas med
villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på skäliga villkor få del
av ämnet för sill husbehov även i fortsättningen, om del inte finns särskilda
skäl lill något annat.

6
§ Koncessionshavaren skall
åläggas all ställa säkerhet för all villkor lill skydd för allmänna intressen
eller enskild rätt skall uppfyllas, om det inte finns särskilda skäl lill något
annal. Visar sig säkerheten otillräcklig, får prövningsmyndighelen bestämma alt
ytterligare säkerhet skall ställas.

Giltighetstid,
förlängning m. m.

7 §
En bearbetningskoncession skall ges för tio år. Om sökanden begär

det, får kortare tid bestämmas. Koncessionstiden kan förlängas med stöd

av 8 och 9 §§.

Förändring
av villkoren får ske endast med stöd av 6 kap. 4 eller 5 §.

8
§ Om regelbunden bearbetning
pågår när koncessionstiden går ul, skall prövningsmyndigheten utan särskild
ansökan föriänga liden med tio år i sänder. Om koncessionshavaren begär det, fär
kortare tid bestämmas.

9
§ Koncessionstiden skall, efter
ansökan av koncessionshavaren, förlängas med minst fem år om verksamhet inom koncessionsområdel
pågår i

form
av 216

s. 217 Kontrollera mot PDF

1.
tillredningsarbele eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbet- Prop. 1988/89:92 ning, eller Bilaga 4

2.
undersökningsarbete av större
omfattning.

Om
sådan verksamhet inte pågår, skall frågan om förlängning prövas särskilt med
hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt. 1 sådana ärenden skall lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m. tillämpas.

Koncessionshavaren
har räll att få förhandsbesked om huruvida planerat arbete har en sådan
omfattning som sägs i första stycket 2.

Förlängning
får ske med kortare tid om koncessionshavaren begär del.

10
§ Ansökan om förlängning enligt 9 § skall göras senast sex månader före
koncessionstidens utgång. Har koncessionshavaren ansökt om förlängning inom
den angivna liden, gäller koncessionen lill dess all ansökan har prövats
slutligt.

5
kap. Bearbetning

Förutsättningar
Jör att få ta mark i anspråk

1 §
Koncessionshavaren får inte börja bearbetning eller därmed sam

manhängande verksamhet ulan atl mark för ändamålet har anvisats enligt

2 § och marken får
tillträdas enligt 3 §.

2 §
Prövningsmyndigheten skall anvisa mark för verksamheten, om

koncessionshavaren begär del. Är koncessionshavaren överens med mark

ägaren och innehavarna av särskild rätt till marken, skall mark anvisas i

enlighet med överenskommelsen. 1 den mån överenskommelse inte har

träffats, skall myndigheten anvisa den mark som behövs inom eller utanför

koncessionsområdet. Om inte sökanden begär annat skall marken anvisas

tillsvidare.

Anvisning
får inte ske i strid med bestämmelserna i 13 §.

3 §
Har koncessionshavaren ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet

som avses i 7 kap. 2 §, får den anvisade marken tillträdas genast, om inte

prövningsmyndighelen bestämmer annal.

Om
säkerhet har ställts, kan prövningsmyndighelen bestämma all mark får tas i
anspråk i avvaktan på all myndigheten avgör frågan om markanvisning och
ersättning. Sådant förordnande får inte ges innan beslutet om koncession har
vunnit laga kraft.

Koncessionshavarens
rätt

4
§ Koncessionshavaren får inom
koncessionsområdet undersöka och bearbeta sådana mineral som omfattas av
koncessionen och, i den utsträckning som sägs i 5 — 7 §§, även andra mineral.

5
§ I den mån ingen annan har
tillstånd eller koncession får koncessionshavaren undersöka andra
koncessionsmineral än dem som koncessionen omfattar. Undersökning av olja,
gasformiga kolväten eller diamant får dock endast bedrivas av den som har
koncession avseende det ämnet.

Koncessionshavaren
får inom koncessionsområdel utvinna annat kon

cessionsmineral än sådant som omfattas av koncessionen och övriga mine

raliska ämnen, i den mån del behövs för all arbetet skall kunna bedrivas på 217

s. 218 Kontrollera mot PDF

ett ändamålsenligt sätt.
Av det som utvinns får koncessionshavaren använ- Prop. 1988/89:92

da vad som behövs vid bearbetningen. Bilaga 4

6
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig tidigare utvunna koncessionsmineral, som omfattas av koncessionen,
om inte annat följer av 13 kap. 1 § andra stycket.

7
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig sådana koncessionsmineral och övriga mineraliska ämnen som
inte förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från
de mineral som koncessionen omfattar.

Koncessionshavaren
får även i övrigt tillgodogöra sig andra utvunna koncessionsmineral eller
övriga mineraliska ämnen, om markägaren inte inom sex månader efler tillsägelse
avhämtar del och ersätter de kostnader som lagts ned på mineralet.

Ulvlnningjör
husbehov

8
§ Fastighetsägaren får utan koncession för sill husbehov bearbeta fyndigheter
av koncessionsmineral så länge ingen annan har tillstånd eller koncession inom
området.

Hur
arbetet skall bedrivas

9 §
Koncessionsområdet ovan jord får användas endast för undersök

ningsändamål och de ändamål som bestäms vid markanvisningen.

Under
jord får området användas för undersökning, bearbetning och därmed
sammanhängande verksamhet.

Mark
utanför koncessionsområdet får användas för ändamål som bestäms vid
markanvisningen.

I
fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark skall 3 kap. 1 -4 §§
tillämpas.

10
§ Bearbetning får inte ske på
sådant sätt att framtida utvinning av något koncessionsmineral eller annat mineraliskt
ämne äventyras eller att det blir omöjligt eller väsentligt svårare att utvinna
kvarlämnad känd tillgång av sådant ämne. Bearbetning får heller inte ulföras så
atl uppenbar misshushållning med mineral sker på annal sätt.

12
§ Koncessionshavaren skall
sätta upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk
för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

Hinder
mot verksamheten

13
§ Bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 §§ om hinder mol undersökning

skall tillämpas även på bearbetning och därmed sammanhängande verk

samhet, om hindret uppstod innan koncessionen beviljades. 218

s. 219 Kontrollera mot PDF

Sådant beslut som sägs i 3
kap. 7 § får meddelas också för bearbetning Prop. 1988/89:92 och därmed
sammanhängande verksamhet. Beslut får dock inte meddelas Bilaga 4 sedan
koncession har beviljats.

Finns
flera rättigheter inom samma område skall 3 kap. 8 § tillämpas.

14
§ 1 fråga om undersökningsarbete i dagen på ej anvisad mark och underjord skall
3 kap. 5 —8§§ om hinder mot verksamheten tillämpas. Sådant förhållande som sägs
i 3 kap. 5 och 6 §§ utgör hinder endast om det uppstod innan koncessionen
meddelades. Beslut enligt 3 kap. 7 § får inte meddelas sedan koncessionen har
beviljats.

6
kap. Överlåtelse, frånträdande, återkallelse och ändring av undersökningstillstånd
och koncession

Överlåtelse

1 §
Undersökningstillstånd och bearbetningskoncessioner får överlåtas

efler tillstånd av prövningsmyndigheten. Tillstånd får lämnas om förvär

varen uppfyller de krav på lämplighet som anges i 2 kap. 1 § första och

andra styckena vad gäller undersökningstillstånd och 4 kap. 1 § första

stycket 2 vad gäller bearbetningskoncession.

Frånträdande

2 §
Om en innehavare av undersökningstillslånd anmäler all han från

träder sin rätt, upphör tillståndet atl gälla en månad efter det att anmälan

kom in lill prövningsmyndigheten. Motsvarande gäller när en del av

tillslåndsområdet frånträds.

Om
en koncessionshavare anmäler atl han frånträder sin rätt, upphör denna sex
månader efter det att anmälan kom in till prövningsmyndigheten.

En
koncessionshavare får, efter tillstånd av prövningsmyndigheten, frånträda sin
rätt för viss del av koncessionsområdet. I ett ärende om sådant tillstånd skall
4 kap. 4 § tillämpas.

Återkallelse

3 §
En koncession kan återkallas, om koncessionshavaren inte fullgör

sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt villkor i koncessionen eller

om synnerliga skäl föreligger. Delsamma gäller undersökningstillstånd för

olja, gasformiga kolväten och diamant.

Ändring

4
§ Om verksamheten ger upphov
till betydande olägenhet som inte förutsågs när koncessionen meddelades, får
prövningsmyndigheten bestämma de villkor för den fortsatta verksamheten som
behövs för att förebygga eller minska olägenheten. Detsamma gäller undersökningstillslånd
för olja, gasformiga kolväten och diamant.

5
§ Annan ändring av tillstånd
eller koncession än som sägs i 4 § får

göras om innehavaren av
tillståndet eller koncessionen begär eller medger 219

s. 220 Kontrollera mot PDF

det. Därvid gäller i
tillämpliga delar vad som sägs om beviljande av Prop. 1988/89:92

tillstånd eller koncession. Bilaga 4

7
kap. Ersättning

Ersättning
till sakägare

1
§ Skada eller intrång som
föranleds av undersökningsarbete skall ersättas av den som har undersökningstillslånd
eller koncession med vars stöd arbetet bedrivs.

2
§ Skada eller intrång som
föranleds av att mark tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande
verksamhet skall ersättas av koncessionshavaren.

Om
det uppslår synnerligt men för någon faslighet eller del därav på grund av atl
mark tas i anspråk, skall koncessionshavaren lösa den faslighet eller
fastighetsdel som lider sådant men, om ägaren begär det.

3
§ Beträffande ersättning och löseskilling
enligt 2 § gäller 4 kap. och 5 kap. 23 §, 24 § och 27 § första stycket första
meningen expropriationslagen (1972:719) i tillämpliga delar. Vad som sägs i 4
kap. 3§ samma lag skall härvid tillämpas i fråga om värdeökning som ägt rum
under liden från dagen tio år före det ansökan om markanvisning gjordes.

4
§ I fråga om ersättning för
skada eller intrång som uppstår efter markanvisningen och som inte kunde
förutses vid denna är denna lag inte tillämplig.

Ersättning
vid återkallelse

5
§ Återkallas ett undersökningstillslånd eller en koncession utan att
innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i tillståndet
eller koncessionen, är han berättigad att av staten erhålla ersättning för
förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med anledning av tillståndet
eller koncessionen.

8
kap. Prövningen m. m.

Undersökningstillslånd
och bearbetningskoncession

1 §
Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbet

ningskoncession prövas av bergmästaren i del distrikt där tillstånds- eller

koncessionsområdet eller huvuddelen därav ligger, om inte annal följer av

2§. ■

Bergmästaren
får avgöra ärenden om beviljande av undersökningstillslånd utan att någon
annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

1
ärenden om beviljande av bearbetningskoneession skall bergmästaren samråda med
länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdel ligger i den fråga som
avses i 4 kap. I § andra stycket. Länsstyrelsen får därvid besluta om särskild
utredning enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 § lagen (1988:950) om kullurminnen m.m.

2 §
Ärenden om beviljande av koncession skall hänskjutas lill regering

ens prövning, om 220

s. 221 Kontrollera mot PDF

1.
bergmästaren bedömer frågan om
koncession vara särskilt betydelsefull Prop. 1988/89:92 ur allmän synpunkt
eller Bilaga 4

2.
bergmästaren vid prövning av fråga
som avses i 4 kap. 1 § andra stycket finner skäl frångå vad länsstyrelsen har
föreslagit.

3 §
Ärenden i övrigt om undersökningstillslånd och bearbetningskonces

sion prövas av bergmästaren i det distrikt där tillståndel eller konces

sionen har meddelats. Bergmästaren skall också på ansökan pröva tvister

om innehavarens skyldigheter och rättigheter vid undersökning eller bear

betning.

Ärenden
om återkallelse av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession utan
att innehavaren har åsidosatt bestämmelserna i denna lag eller villkor i
tillståndet eller koncessionen skall hänskjutas till regeringens prövning.
Detsamma gäller ärenden i övrigt som bergmästaren bedömer vara särskilt
betydelsefulla ur allmän synpunkt.

4
§ Bergmästaren skall bereda och
yttra sig i ärenden som hänskjuts till regeringens prövning.

5
§ Bergmästaren får vid
beredning av ärenden som avses i 1—3§§ anlita sakkunniga för all utreda frågor
som kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande till saken
eller lill sakägare atl hans tillförlitlighet kan ifrågasättas får inte anlitas
som sakkunnig.

Ersättning
till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Myndigheter eller anställda i allmän
tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om della.
Sökanden skall betala kostnaderna för ersättning till sakkunniga. 1 ärenden
enligt 3 § första stycket andra meningen skall dock i stället 16 kap. 7 §
tillämpas.

6 §
Bergmästaren får vid beredning av ärenden som avses i 1—3§§

företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt

sätt underrättas om lid och plats för undersökningen. Sökanden skall

betala kostnaderna för undersökningen. 1 ärenden enligt 3 § första stycket

andra meningen skall dock i stället 16 kap. 7 § tillämpas.

Markanvi.sning

7
§ Ärenden om anvisande av mark för bearbetning och därmed sammanhängande
verksamhet skall prövas vid markanvisningsförrättning enligt bestämmelserna i
9 kap.

Ersättning
m. m.

8
§ Tvister om ersättning enligt
7 kap. 1 § prövas av bergmästaren. Har en sådan tvist inte hänskjutits till
avgörande av skiljemän när markanvisningsförrättningen hålls, prövas frågan
vid förrättningen.

9
§ Tvister i frågor som avses i
7 kap. 2 § prövas vid markanvisningsförrättningen.

10
§ Beslut som har meddelats
enligt 8 och 9 §§ får verkställas.

11
§ Tvister om ersättning
enligt 5 kap. 7 § andra stycket, 7 kap. 5 §, 10

kap.
3 §, 11 kap. 2 § och 12 kap. 8 § samt tvisl om kostnad enligt 10 kap. 221

s. 222 Kontrollera mot PDF

7§ andra stycket prövas av
den fastighetsdomstol inom vars område Prop. 1988/89:92 koncessionsområdet
eller större delen därav ligger. Detsamma gäller tvis- Bilaga 4 ter i
frågor som avses i 12 kap. 6 § andra stycket.

9
kap. Hur markanvisningsförrättningen går till

Förrättningsmyndigheten
m. m.

1 §
Markanvisningsförrältning hålls av bergmästaren i det distrikt där

koncessionen har meddelats.

Som
förrältningsman skall även della två gode män om bergmästaren finner alt det
behövs eller när någon sakägare begär del och det inte medför oskäligt
dröjsmål.

2
§ Bergmästaren skall utse gode
männen bland dem som i orten är valda till gode män vid fastighelsbildningsförrältning.

3
§ Om en god man är hindrad atl
tjänstgöra på grund av jäv eller om han uteblir och någon annan god man inte
ulan dröjsmål kan infinna sig, får bergmästaren kalla någon som är valbar till
god man vid fastighetsbildningsförrätlning.

4
§ Bestämmelsen i 4 kap. 12 §
rättegångsbalken om hinder för närslående att samtidigt tjänstgöra som domare
gäller också förrältningsman.

5
§ För förrättningsmän gäller
samma jäv som mot domare.

6
§ Om en sakägare vill anföra
jäv mot en förrättningsman, skall han göra detta första gången han för talan i
ärendet sedan han fick vela att förrättningsmannen tjänstgör och att
jävsanledning föreligger Gör han inte del, har han inte längre rätt atl anföra
jäv.

Har
jäv anförts mot en förrättningsman, får denne endast vidta sädana åtgärder som
inte kan skjutas upp utan synnerlig olägenhet och som inte innebär all en för
förrättningen betydelsefull fråga avgörs. Sådana åtgärder får dock vidtas av
bergmästaren, även om han förklarats jävig.

Atl
en förrättningsman har förklarats jävig påverkar inte beslut eller åtgärder som
har tillkommit innan frågan om jäv uppkom.

7 §
Förrättningsmannen får anlita sakkunniga för att utreda frågor som

kräver särskild fackkunskap. Den som står i sådant förhållande lill saken

eller till sakägare alt hans tillföriillighet kan ifrågasättas får inte anlitas

som sakkunnig.

Ansökan
otn markanvisning

8
§ Ansökan om markanvisning skall vara skriftlig och innehålla

1. beskrivning
av det område som sökanden önskar ta i anspråk,

2.
uppgift om de fastigheter som
berörs av ansökan saml namn och adress på fastighetsägarna och de övriga
sakägarna,

3.
uppgift om tvist som enligt 8
kap. 8 § skall prövas vid för rättningen,

4.
uppgift om hinder mol
verksamheten enligt 5 kap. 13 § föreligger inom någon del av området.

Sökanden
skall erlägga förskott på kostnader som avses i I9§, om

bergmästaren begär del. 222

s. 223 Kontrollera mot PDF

9
§ Om ansökningen inte uppfyller föreskrifterna i 8 § första stycket eller
Prop. 1988/89:92 den i övrigt är ofullständig eller sökanden inte har erlagt
föreskriven an- Bilaga 4 sökningsavgift eller förskoll enligt 8 § andra
stycket, får bergmästaren förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa
brislen.

Om
ett föreläggande enligt första stycket inte följs skall ansökningen avvisas, om
den är så ofullständig all den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas lill
grund för en förrättning eller om underlåtenheten avser betalning av
ansökningsavgift eller förskott.

Sammanträde
med sakägarna m. m.

10 §
Vid förrättningen, som inte får avslutas förrän koncessionsbeslutet

vunnit laga kraft, skall sammanträde hållas med sökanden och övriga

sakägare. Om stridiga intressen saknas behövs dock inte något sammanträ

de.

Mer
än ett sammanträde får hållas endast om en viss fråga inte kan avgöras ulan
ytterligare utredning eller om del av något annat skäl är oundgängligen
nödvändigt.

Förrättningsmannen
får företa undersökning på platsen om det behövs. Sakägarna skall på lämpligt
sätt underrättas om tid och plats för undersökningen.

11 §
Om sammanträde hålls, skall samtliga kända sakägare kallas. Kal

lelsen skall delges i god tid före sammanträdet. Den som i föreskriven

ordning har kallats till ett sammanträde får vid detta kallas till nytt

sammanträde genom all tid och plats för det kommande sammanträdet

tillkännages.

Kallelsen
skall innehålla en kortfattad redogörelse för ansökningens innehåll och
upplysning om innehållet i 14 §. Har aktförvarare utsetts enligt 13 §, skall
kallelsen innehålla dennes namn och platsen där kopia av ansökningshandlingarna
finns tillgängliga.

12 §
Om fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare stadigvarande

vistas utom riket och delgivning inte kan ske med ombud, får delgivning i

stället ske genom att handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar

fastigheten.

Den
som mottagit handlingen enligt första stycket skall om möjligt snarast sända
den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare. Han skall upplysas
om detta när handlingen lämnas lill honom. Är den söktes uppehållsort känd,
skall bergmästaren omedelbart med posten sända honom meddelande om delgivningen.

Delgivning
skall anses ha skett, när handlingen lämnats enligt första stycket.

13
§ Om det behövs skall
bergmästaren sända kopia av ansökningshandlingarna lill en lämplig person på
platsen (aktförvarare). Denne skall hålla handlingarna tillgängliga för
sakägarna.

14
§ De som äger fastigheter som
berörs av ansökningen skall för bergmästaren uppge de sakägare i fråga om
fastigheterna som är kända för honom. Den fastighetsägare som utan giltigt skäl
underlåter att göra detta, skall ersätta sakägarna för skador som har
föranletts av underlåtenheten.

15
§ Om sökanden, trots att han
kallats på föreskrivet sätt, uteblir från 223

s. 224 Kontrollera mot PDF

del första sammanträdet
utan laga förfall, skall detta ställas in. Nytt Prop. 1988/89:92
sammanträde skall sättas ut om han inom tre veckor begär det. Gör han
Bilaga 4 ingen sådan begäran, skall ärendet avskrivas.

Om
någon av de andra sakägarna uteblir från ett sammanträde och han inte har
kallats på föreskrivet sätt, skall nytt sammanträde hållas innan förrättningen
slutförs.

Nytt
sammanträde behövs inte om den uteblivne sakägaren har biträtt ansökan eller
annars medgett att förrättningen ändå slutförs.

Utan
hinder av andra stycket får sådana förrättningsålgärder vidtas som inte i någon
nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

16
§ Bergmästaren skall föra protokoll över förrättningen. Protokollet och övriga
handlingar som ges in eller upprättas i förrättningsärendet skall föras samman lill
en akt.

Omröstning

17
§ Om förrättningsmännen har olika mening, gäller som beslut vad två av dem
säger. Om varje förrättningsman har sin mening, gäller bergmästarens mening. 1
fråga om pengar eller annal som utgör viss mängd skall dock den mening gälla
som avser den näst största mängden.

Förra
I ml ngs kos t nåder

18 §
Till bergmästaren och gode männen utgår ersättning för inställelse

vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt föreskrifter som

regeringen meddelar.

Ersättning
till sakkunniga bestäms av förrättningsmannen. Myndigheter eller anställda i
allmän tjänst får ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om della.

Sökanden
skall betala kostnaderna för förrättningen.

19 §
Sökanden skall svara för sina egna kostnader i ärendet och ersätta

andra sakägare för deras kostnader för all bevaka sin räll vid förrättning

en. Della gäller dock ej om annal följer vid en motsvarande tillämpning av

18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Markanvisningsbeslutels
innehåll

20 §
Beslut om markanvisning skall ange de anvisade områdenas läge,

omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i vid förrättningen

prövade frågor som avses i 8 kap. 8 och 9 §§. Därutöver skall beslutet

innehålla avgörande i frågor om förrättningskoslnader enligt 18 och 19 §§

och deras fördelning.

Om
löseskilling eller intrångsersättning bestäms, skall det i beslutet också anges
om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 § samt var depositionen skall ske.

21 §
Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i

behövlig omfattning. Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så

noggrann som ändamålet kräver. Kan förrättningen genomföras och för

rältningsresultatet åskådliggöras utan karta, behöver en sådan dock inte

upprättas. 224

s. 225 Kontrollera mot PDF

Innan beslut meddelas om
inlösen av del av fastighet enligt 7 kap. 2§ Prop. 1988/89:92 andra stycket
skall i den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta Bilaga 4 med
beskrivning ha upprättats över området och dess gränser ha utmärkts.

22
§ Överenskommelse om ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 §§ skall fastställas
i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det. Ersättningen får inte
bestämmas annorlunda än som parterna har kommit

23
§ Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på lid och plats
som förrättningsmännen ger tillkänna för sakägare och andra som har rätt alt
överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde
eller genom skriftligt meddelande.

10
kap. Hur olika ersättningar skall betalas

1 §
Ersättning som har bestämts vid markanvisningsförrättning skall

betalas inom en månad från det att markanvisningsbeslutet vunnit laga

kraft. Ersättningen skall även innefatta ränta från dagen då beslutet vann

laga kraft eller, om marken dessförinnan har tillträtts, från tillträdesdagen.

Ränta
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden till dess betalning skall
ske och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

2 §
Ersättning som inte gäller personlig skada skall deponeras hos läns

styrelsen i det län där marken ligger, om fastigheten har minskat i värde så

mycket att den kan antas inte utgöra full säkerhet för de borgenärer som

hade panträtt i fastigheten när rätten till ersättning uppkom.

Om
ersättningen gäller mark i olika län, skall den deponeras där prövningsmyndigheten
bestämmer.

Ersättning
som inte skall deponeras betalas till den som är berättigad till ersättningen.

3
§ Om en borgenär som avses i 2
§ lider föriust därför att deposition inte har skett, har han rätt till
ersättning av koncessionshavaren. Detsamma gäller om borgenären gör förlust
genom atl ersättning som inte har prövats vid markanvisningsförrältning eller
av domstol har blivit för lågt beräknad.

4
§ Vid deposition skall den
ersättningsskyldige till länsstyrelsen ge in utdrag av protokollet över markanvisningsförrättningen
och gravations-bevis i fråga om fastigheter som berörs. Gör han inte det, skall
länsstyrelsen skaffa handlingarna pä den ersättningsskyldiges bekostnad.

5
§ Om den ersättningsskyldige
inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad lill ersättningen söka
verkställighet av ersättningsbeslutet. Länsstyrelsen kan också efter att ha
hört bergmästaren förordna att arbetet skall ställas in till dess ersättningen
har betalats eller tagits ut.

6
§ Om ersättning har deponerats
hos länsstyrelsen eller om länsstyrelsen har tagit ut ersättning, skall
länsstyrelsen så snart som möjligt sätta in den på bank mot ränta.

7
§ Ersättning och upplupen
ränta skall länsstyrelsen betala ut till den 225

15 Riksdagen 1988/89 1 saml Nr 92

s. 226 Kontrollera mot PDF

som
har räll lill ersättningen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 6 kap. Prop.
1988/89:92 18 § andra och tredje styckena saml 19 § expropriationslagen (1972:719).
Bilaga 4

Den
ersältningsskyldige skall svara för kostnaderna vid fördelning av ersättningen,
om inte annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 §
rättegångsbalken.

8
§ Inlösen av mark är
fullbordad då koncessionshavaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 2 §.

9
§ Om en del av en fastighet
inlöses sker ändringen i fastighetsindelningen då inlösen är fullbordad enligt
8 §.

Sådana
särskilda rättigheter till en fastighet som har tillkommit genom frivilliga
upplåtelser upphör när inlösen av fastigheten eller av sådan del därav som
berörs av rättigheten är fullbordad enligt 8 §, om inte fastighetsdomstolen
eller förrättningsmannen har förordnat atl rättigheten skall beslå. Ell sådant
förordnande får meddelas endast om del uppenbarligen är utan betydelse för den
rätt som tillkommer borgenärer med panträtt i fastigheten.

Andra
särskilda rättigheter till fastigheten än som anges i andra stycket består
efter inlösen, om inte något annat har förordnats av domstolen eller förrättningsmannen.

Genom
inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock inte
fordran som har förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrätlslagen (1970:979).

11
kap. Kronoandel

1
§ Staten får sin kronoandel om
inte staten avstår frän den innan frågan om bearbetningskoneession avgörs. Om
staten avstår skall detta anmälas skriftligen lill bergmästaren. Denne skall
genast sända meddelande till sökanden om en sådan anmälan.

2
§ Har staten inte avstått från
kronoandelen, skall staten betala koncessionshavaren hälften av dennes
utgifter för ersättning till sakägare, handläggning av ärendena om
bearbetningskoncession och markanvisning samt för fördelning av ersättning. Om
mark som tillhör koncessionshavaren anvisats, skall staten i förhållande lill
sin andel ersätta denne för marken enligt de grunder som anges i 7 kap. 3 §.

3
§ Kronoandel får helt eller
till viss del överlåtas eller upplåtas.

4
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får besluta i frågor om kronoandel.

12
kap. Gemensam förvaltning av koncessionsrätt

1
§ Bestämmelserna i della kapitel gäller koncessioner i vilka det finns
kronoandel eller där annars flera har andel i koncessionen.

Bestämmelserna
i 4 —9 §§ gäller bara i den mån annat inte har avtalats

mellan andelshavarna. 226

s. 227 Kontrollera mot PDF

Föreståndare för
verksamheten Prop. 1988/89:92

2 §
Andelshavarna skall välja en föreståndare för verksamheten (gruvfö-

reståndare). Denne skall vara bosall i Sverige och, om inte regeringen

meddelar dispens, svensk medborgare.

Val
av föreståndare skall anmälas lill bergmästaren. Sker inte sådan anmälan eller
har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar varje andelshavare som om han var
föreståndare.

3 §
Föreståndaren ansvarar för all verksamheten bedrivs enligt bestäm

melserna i 5 kap. 4— 12 §§ och 14 kap. 4 och 5 §§. Han får från andels

havarna fordra in de bidrag som behövs för detta och för betalning av

avgifter.

Stämma
med andelshavarna

4 §
Stämma skall hållas med andelshavarna när andelshavare som till

sammans innehar minst en fjärdedel av koncessionen begär det eller

föreståndaren anser det nödvändigt. På stämman behandlas frågor om hur

verksamheten skall bedrivas och andra gemensamma angelägenheter.

Föreståndaren
skall kalla till stämma. Om det inte finns någon föreståndare eller om denne
är varaktigt förhindrad att utfärda kallelse, kan var och en av andelshavarna
kalla till stämma.

Andelshavarna
skall kallas till stämma genom rekommenderade brev.

5 §
Ordförande på stämman är den som andelshavarna utser.

Andelshavarna har rösträtt efter sin andel i koncessionen. Förekommer

skilda
meningar, gäller som stämmans beslut den mening som har fått flest röster. Vid
lika röstetal sker val genom lottning. I andra frågor än val gäller vid lika rösietal
den mening som ordföranden biträder om inte annal följer av 6 §. Län fär dock
inte las upp utan att alla andelshavarna samtycker till det.

Undersökning
och bearbetning

6 §
Vill andelshavare som innehar minst hälften av koncessionen utföra

undersökning eller bearbetning i större omfattning än de andra, skall det

större arbetet utföras. Delsamma gäller när fråga är om ett visst arbete

skall utföras eller ej.

Den
som har begärt att arbetet skall utföras svarar för kostnaden för detta och
tillgodoräknas den ytterligare kvantitet av mineralet som utvinns genom
arbetet.

7
§ Andelshavare, som har utfört
undersökningsarbete inom koncessionsområdet, skall på begäran tillhandahålla
andra andelshavare resultatet av undersökningen.

8
§ En andelshavare som inte har
deltagit i ett visst arbete får ansluta sig till detta efler anmälan på stämma
eller skriftlig anmälan hos förestända-ren. 1 sådant fall skall andelshavaren i
förhållande till sin andel i koncessionen ersätta följande slag av kostnader
som föranletts av arbetet:

1.
kostnader för sådana byggnader och andra anläggningar, maskiner,

redskap,
inventarier och förråd som är nödvändiga eller nyttiga för 227

s. 228 Kontrollera mot PDF

fortsatt
undersökning eller bearbetning, efter det värde egendomen har Prop.
1988/89:92

när andelshavaren ansluter sig till arbetet. Bilaga
4

2.
kostnader för ersättning eller
inlösen enligt 7 kap. 2 § samt kostnader för markanvisningsförrättning och
fördelning av ersättning,

3.
kostnader för sådana
undersöknings- och tillredningsarbeten som har utförts efter markanvisningsförrättningen
och som är nödvändiga eller nyttiga för fortsalt undersökning eller
bearbetning.

Har
mark som tillhör en andelshavare tagits i anspråk för arbetet, skall den andelshavare
som ansluter sig betala ersättning för detta i förhållande till sin andel
enligt de grunder som anges 7 kap. 3 §.

Förverkande
av andel i koncessionen

9
§ Om en andelshavare inte senast två månader efter anmodan betalar vad han är
skyldig all bidra med enligt 3 § eller nödvändiga kostnader för
undersökningsarbete eller bearbetning, är hans andel i koncessionen med vad som
hör till denna förverkad till de andra andelshavarna.

13
kap. Verkan av att en bearbetningskoncession upphör

1 §
När en bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshavaren

rätlen till sådana av koncessionen omfattade mineral och som har bmtits

eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats.

Mineral
som har uppfordrats får finnas kvar inom området för koncessionshavarens
räkning under högst två år efter det att koncessionen har upphört att gälla. Koncessionshavaren
förlorar rätten tiU del som inte har tagils bort under denna tid.

Mineral
som koncessionshavaren har förlorat sin rätt till enligt denna paragraf
tillfaller fastighetsägaren i den mån de inte tillfaller någon ny innehavare av
undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession enligt 3 kap. 3 § första
stycket eller 5 kap. 6 §.

2
§ Koncessionshavaren förlorar
rätlen till sådana byggnader som gjorts för gruvans eller motsvarande
anläggnings styrka och varaktighet samt inklädnad av borrhål och stängsel som
innehavaren varit skyldig atl hålla. Sådana anläggningar skall lämnas kvar på
platsen. Om någon annan beviljas koncession inom området, övertar denne
anläggningarna.

3
§ 1 den mån det är motiverat
från allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren utföra efterarbete
och ta bort andra anläggningar än som sägs i 2 §.

Anläggningar
som lämnas kvar skall vara i sådant skick att det inte uppkommer fara för
allmänheten. Sådant stängsel som sägs i 2 § skall vara utfört så, att det
består varaktigt efter det att koncessionen har upphört. Anläggningar som
lämnas kvar tillfaller fastighetsägaren.

När
koncessionen upphör, förlorar innehavaren den rätt till marken som han har på
grund av markanvisningen.

4
§ I den mån koncessionshavarens
skyldigheter enligt 3 § inte har be-. stämts genom villkor i koncessionen,
skall frågan prövas i samband med att koncessionen upphör.

5
§ Statens rätt enligt
bestämmelserna om kronoandel upphör samtidigt 228

s. 229 Kontrollera mot PDF

med
koncessionen. Därvid gäller vad som sagts i 1 — 3 §§ om koncessions- Prop.
1988/89:92

ha vare även för staien. Bilaga 4

6
§ Regeringen får utfärda föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål
och om kontrollåtgärder lill skydd mol ras och sättningar vid nedlagda gruvor.

14
kap. Avgifter och andra särskilda skyldigheter

Avgifter

1
§ Sökande i ärenden enligt
denna lag skall betala ansökningsavgift i enlighet med vad regeringen
föreskriver.

2
§ Innehavare av undersökningstillslånd
skall betala avgift till staien. Avgiften skall bestämmas med beaktande av
undersökningsområdets storlek och arten av de mineral som omfattas av
tillståndet enligt vad regeringen närmare föreskriver.

Redovisning
över utförda undersökningsarbeten

3
§ När ett undersökningstillslånd har upphört, skall innehavaren senast inom en
månad till bergmästaren inge en redovisning över utförda undersökningsarbeten.
Till redovisningen skall fogas en karta över del.undersökta området. Av
redovisningen skall framgå

1. vem som har ulfört
undersökningen,

2.
vilken typ av
undersökningsarbeten som har ulförts,

3.
hur omfattande undersökningen
har varit samt

4.
vem som förvarar
undersökningsresultaten.

Skyldigheterna
enligt denna paragraf gäller endast den som yrkesmässigt bedriver
undersökningsarbete.

Skyldighet
atl upprätta kana och JÖra journal m.m.

4 §
Över gruvor och motsvarande anläggningar som är under arbete

skall koncessionshavaren upprätta karta. På kartan skall redovisas de

borrhål inom koncessionsområdet som är av bestående värde. Pågår ingen

bearbetning skall sådana borrhål i stället läggas in på borrhålskarta. Kar

torna skall förvaras hos koncessionshavaren och fortlöpande kompletteras

av denne. Utdrag skall sändas till den myndighet som regeringen bestäm

mer.

Gruvor eller motsvarande
anläggningar får inte utan tillstånd läggas ned,

förrän alla gruvarbeten har blivit inmätta och inlagda på karta. -

5 §
Koncessionshavaren skall föra journal över undersökningsarbete och

bearbetning samt till den myndighet som regeringen bestämmer redovisa

prover och avge rapporter.

Sveriges geologiska
undersökning skall på begäran fåfölja koncessions

havarens arbete i geologiskt avseende och ta del av de geologiska resultaten '

av arbetet. Regeringen får besluta all andra myndigheter får göra detsam

ma.
229

s. 230 Kontrollera mot PDF

ISKap.Tillsyn,
handräckning, vite och ansvar Prop. 1988/89:92

Bilaga
4

1
§ Tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och av villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen
utövas av bergmästaren.

2
§ Den som har tillstånd eller
koncession eller pä annat sätt utövar verksamhet enligt denna lag skall på
begäran av bergmästaren

1. lämna
bergmästaren de upplysningar och tillhandahålla de handlingar

som behövs för tillsynens utövande, och

2. ge
bergmästaren tillträde till anläggningar eller platser där verksamhet

som omfattas av denna lag bedrivs, i den omfattning som behövs för

tillsynens utövande.

3
§ Bergmästaren får besluta om
de åtgärder som behövs för alt trygga efterievnaden av denna lag eller av
villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

4
§ Om undersökningsarbete
påbörjas utan atl säkerhet har ställts enligt 3 kap. 4 § tredje stycket eller 5
kap. 9 § fjärde stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 2 § andra
stycket eller 5 kap. 9 § fjärde stycket får tingsrätten på ansökan av den som äger
eller innehar marken förordna att arbetet skall ställas in eller att
anläggningen skall tas bort på undersökarens bekostnad. Beträffande sådana
åtgärder finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

5
§ Om någon inte följer vad som
har begärts eller föreskrivits med stöd av 2 eller 3 § eller om någon inte
fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 3 §, 14 kap. 3 §, 4 § första stycket
eller 5 §, fär bergmästaren förelägga honom att fullgöra sina skyldigheter vid
vite.

Om
arbete bedrivs på sådant sätt all det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller
enskilt intresse, får bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet gäller
omedelbart.

Om
ett föreläggande enligt första stycket inte fullgörs eller om ett förbud enligt
andra stycket åsidosätts, får tingsrätten på ansökan av bergmästaren meddela
handräckning för att åstadkomma rättelse. Beträffande handräckning finns
bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847).

6 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som

uppsåtligen eller av oaktsamhet •

1.
påbörjar undersökningsarbete
utan att iaktta vad som föreskrivs 13 kap. 4 § eller 5 kap. 9 § fjärde stycket
om underrättelse och ställande av . säkerhet, •■ ■ .

2.
bearbetar mineral utan att ha
erhållit bearbetningskoneession om sådan .

krävs, ■■:,:,■..

3.
utan tillstånd enligt 5 kap. 11
§ lägger igen utfraktsväg, ort eller borrhål som sägs där, ■ ", ••■■.',

4.
utan tillstånd enligt 14 kap. 4§
andra stycket lägger ned gruva eller : ■ motsvarande anläggning,
innan alla gruvarbeten blivit inmätta och inlagda på karta. ■ . •

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåt- :.

ligen
eller av grov oaktsamhet lämnar oriklig uppgift när han fullgör,

uppgiftsskyldighet enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 § 1. • . : .

I
fall som sägs i första stycket-2 kan mineral som utvunnits förklaras

förverkat. • ■ ■'■■■

230

s. 231 Kontrollera mot PDF

Om brott som avses i
första stycket 1 berör enbart enskilds rätt, får Prop. 1988/89:92

åklagare väcka åtal endast om målsäganden anger brottet till åtal. Bilaga
4

16
kap. Hur beslut får överklagas

1
§ Beslut om markanvisning och
beslut om ersättning enligt 7 kap. 1 § får överklagas hos den fastighetsdomstol
inom vars område den mark saken gäller eller större delen av denna ligger.

2
§ Beslut under markanvisningsförrättningen
får överklagas särskilt om prövningsmyndigheten har

1.
ogillat jäv mot
förrättningsman,

2.
beslutat angående ersättning
till sakkunnig eller tolk, eller

3.
beslutat enligt 5 kap. 3 §
andra stycket angående ianspråktagande av mark i avvaktan på slutligt avgörande
i ärendet.

Fastighetsdomstolens
beslut i frågor som avses i första stycket 1 får inte överklagas.

Den
som anser atl markanvisningsförrättning onödigt uppehålls genom ett beslut vid
förrättningen får överklaga beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen.
Denna rätt att överklaga är inte inskränkt till någon viss tid.

3 §
Bergmästarens beslut i fräga om meddelande av bearbetningskonces

sion eller meddelande av tillstånd till överlåtelse av koncession eller änd

ring av villkoren för en koncession fär överklagas hos regeringen.

Bergmästarens
beslut i frågor om återkallelse av undersökningstillslånd eller av
bearbetningskoncession får överklagas hos kammarrätten.

Bergmästarens
beslut får överklagas hos Sveriges geologiska undersökning, om beslutet avser
frågor om

1.
undersökningstillständ, dock ej
frågor om återkallelse av undersökningstillslånd,

2.
tillstånd till byggande ay väg
enligt 3 kap. 2 § andra stycket,

3.
förlängning av giltighetstiden
för bearbetningskoneession,

4.
förhandsbesked enligt 4 kap. 9
§ tredje stycket,

5.
tillstånd att lägga igen utfraktsväg
m. m. enligt 5 kap. 11 §,

6.
tillstånd att
lägga ned gruvor eller motsvarande anläggningar innan alla gruvarbeten blivit
inmätta och inlagdapå karta énliglT 4 kap. 4 § andra stycket. .■■:■■■.

Beslut
av Sveriges geologiska undersökning i.ärenden enligt tredje slyc- : ..

kel får inte överklagas.

Bergmästarens
beslut om meddelande.av bearbetningskoncession får överklagas även av den
kommun där koncessionsområdel är beläget.

4 §
Bergmästarens beslut enligt 3 kap. 6'§'och 5 kap. 13 § första stycket • ■

får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden fär

inte
överklagas. , ;. ■ j' ::■■," ' •
, ■■ ■,..-■■::■■■

Om
beslutet gäller område med detaljplan eller;ornrådesbetämmelser får ; ■

del överklagas även av kommunen,:.; . ,. ..

5 §
Bergmästarens beslut i andra frågor än som avses i 1—4§§ får

överklagas hos kammarrätten. ..v ■

6§
Länsstyrelsens beslut i fråga om-ställd säkerhet får överklagas hos

kammarrätten. ■:■., 231

s. 232 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsens beslut
enligt 3 kap. 5 § oeh 5 kap. 13 § första stycket får Prop. 1988/89:92

överklagas hos regeringen. Bilaga 4

7
§ I mål som avses i 1 och 2 §§ och i ärenden enligt 8 kap. 3 § första stycket
andra meningen skall koncessionshavaren svara för dels sina egna kostnader,
dels de kostnader som åsamkas motparterna i fastighetsdomstolen genom atl koncessionshavaren
överklagar bergmästarens beslut enligt I eller 2 § och i högre rätt genom att
han överklagar dit. Detta gäller dock inte om annal följer av 18 kap. 6 eller 8
§ rättegångsbalken. I övrigt tillämpas 18 kap. rättegångsbalken.

17
kap. Särskilda bestämmelser

1 §
. Med särskild rätt till fastighet avses i denna lag nyttjanderätt, servi

tut, renskötselräll och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt.

Bestämmelserna
i denna lag om sakägare gäller inte innehavare av fordran för vilken
fastigheten svarar

2 §
Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av

den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.

Borgen
får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen svarar som för egen
skuld oeh, om flera har tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten,
kommuner, landstingskommuner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 då gruvlagen (1974:342), lagen
(1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om inlösen i vissa
fall av rätt till gruva m. m. skall upphöra att gälla.

Förekommer
i lag eller annan författning någon hänvisning till föreskrift som har ersatts
genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen
tillämpas.

Om
inte annat framgår av 4-6 skall den nya lagen.tillämpas även på rättigheter
enligt äldre lag. Därvid skall bestämmelserna om undersökningstillstånd i den
nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till undersökning och bestämmelserna
om bearbetningskoncession i den nya lagen tillämpas på äldre rättigheter till
bearbetning.

2.
Vad som enligt den nya lagen gäller om ägare ay fastighet skall

tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt

eller fideikommissrätt. Detsamma gäller den som. enligt beslut vid allmän

avvittring innehar ströäng. ■

Bestämmelserna
i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastighet skall
tillämpas på rätt till avkomst eller iformän som avses i 8 § lagen (1970:995)
om införande av nya jordabalken, om rättigheten inte är att anse som särskild
rätt till fastighet.

3.1
mål och ärenden som har anhängiggjorts innan den nya lagen träder i kraft skall
äldre bestämmelser tillämpas.

14
kap. 3§ gäller inte inmutning och undersökningskoncession som

upphör före den I juli 1991. 232

s. 233 Kontrollera mot PDF

Om ersättning som har
beslutats enligt äldre lag inte har betalats ut när Prop. 1988/89:92 denna
lag träder i kraft, tillämpas 4 kap. 33-38 §§ gruvlagen (1974:342) i Bilaga
4 stället för 10 kap. nya lagen.

Lagen
(1949:658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall alltjämt
tillämpas på inmutningar och utmål.

4. Beträffande
inmutningar gäller den nya lagen med följande begräns

ningar.

a. Inmutaren
får inom det område som anges i mutsedeln utföra under

sökning av sådana mineral.som var inmutningsbara enligt gruvlagen

(1974:342), när den upphörde att gälla. Medgivande enligt 2 kap. 3-

5 §§ gruvlagen skall anses som medgivande till undersökningsarbete

enligt 3 kap. 5 — 7 §§ nya lagen.

b. I
fråga om undersökningstid och förlängning av denna tillämpas 3 kap.

5 § första och andra stycket samt 6 och 7 §§ gruvlagen i stället för 2 kap.

4 —7 §§ nya lagen.

c. Bestämmelserna
i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på inmutningar.

1 fråga om övergång av rätt till inmutning tillämpas i stället 9 kap.

gruvlagen.

d. När
en inmutning upphör all gälla skall inte bestämmelserna i 2 kap.

8 § nya lagen om karenstid tillämpas på mark som har omfattats av

inmutningen. 1 stället skall gälla att ansökningar om undersökningstill

stånd för sådan mark, som ges in inom ett år från det atl inmutningen

upphörde att gälla, får beviljas endast efter medgivande av den myndig

het som regeringen föreskriver.

5. Beträffande
utmål som har beviljats enligt gruvlagen (1974:342) eller

motsvarande
äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande begränsningar.

a. Beträffande
utmål som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tillämpas

14 kap. 6 § första stycket och 7 § gruvlagen så länge utmålel består.

b. Utmålshavaren
får under den tid ulmålet består utföra undersökning

och bearbetning av sådana mineral som var inmutningsbara enligt

gruvlagen, när den upphörde att gälla. Mark som har anvisats enligt

äldre lag skall anses som anvisad enligt den nya lagen. Om ny mark

behöver anvisas, tillämpas den nya lagen. Medgivande att erhålla ut

mål utan hinder av 2 kap. 3—5 §§ gruvlagen skall vid tillämpning av 5 ■

kap. 13 och 14 §§ nya lagen anses som medgivande enligt 3 kap. 5 7 §§

nya lagen.

c. Innehavaren
skall betala försvarsavgift enligt 6 kap. 8 och 9 §§ gmv

lagen så länge utmålel består.

d. I
fråga om giltighetstiden för utmål tillämpas 6 kap. 10 § förstå stycket

gruvlagen. Bestämmelserna i 6 kap. nya lagen skall inte tillämpas på

utmål. I fräga om frånträdande tillämpas 6 kap. 13 § gruvlagen oeh i .

fråga om övergång av rätt till utmål 9 kap. gruvlagen. Bestämmelserna

om
inlösen av rätt till utmål i 10 kap. gruvlagen skall fortfarande tillämpas.

e. I
fräga om utmål tillämpas bestämmelserna i 8 kap.. gruvlagen om , .

samäganderätt i utmål i stället för dem i 12 kap. nya lagen om gemen

sam förvaltning av koncessionsrätt.

f. Om
en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltighets

tid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålel för sådana mi

neral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att

gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om
regelbunden bearbetning eller tillredningsarbete eller anlägg- 233

ningsarbete
för upptagande av bearbetning pågår, skall ansökningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 1 § och utan att koncessionen förenas med villkor enligt 4 kap. 4
—6 §§.

Om
undersökningsarbete av större omfattning pågår skall ansökningen prövas utan
tillämpning av 4 kap. 1 § första stycket 1 och 2. g. När ulmålet upphör
tillämpas 7 kap. 3 § andra stycket gruvlagen i stället för 13 kap. 3 och 4 §§
nya lagen beträffande anläggningar som har påbörjats före ikraftträdandet. I
fråga om rätt till nytt undersökningstillslånd för mark som har omfattats av utmålel
skall inte 2 kap. 8 § nya lagen tillämpas. I stället skall gälla att
ansökningar om sådant tillstånd, som ges in inom ett år från det att ulmålet
upphörde, får beviljas endast efter medgivande av den myndighet som regeringen
bestämmer.

6. Beträffande
koncessioner och motsvarande tillstånd, som har bevil

jats enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter eller motsvaran

de äldre lagstiftning gäller den nya lagen med följande begränsningar.

a. Beträffande
tillstånd som har tillkommit enligt äldre lagstiftning tilläm

pas punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen om vissa mineralfyn

digheter så länge tillståndel består.

b. Innehavaren
får under den tid tillståndet består utföra undersökning

eller bearbetning enligt de villkor som har angetts i beslutet. Mark som

har anvisats enligt äldre lag skall anses anvisad enligt den nya lagen.

Om ny mark behöver anvisas tillämpas den nya lagen. Medgivande

enligt 17—19§§ lagen om vissa mineralfyndigheter skall anses som

motsvarande medgivande enligt 3 kap. 5 — 7 §§ nya lagen.

c. Den
nya lagens bestämmelser om kronoandel i 1 kap. 8 §, undersök

ningstillstånds giltighetstid i 2 kap. 4 —7 §§, ändring av tillstånd eller

koncession i 6 kap. 4 § och gemensam förvaltning av koncessionrätt i

12 kap. skaU inte tillämpas på tiUstånd som avses här.

d. När
en koncession upphör tillämpas 36 § lagen om vissa mineralfyndig

heter i stället för 13 kap. 3 och 4 §§ nya lagen beträffande anläggningar

som har påbörjats före ikraftträdandet.

e. För
tillstånd till förberedande undersökning enligt 15 § lagen om vissa

mineralfyndigheter som gäller vid ikraftträdandet tillämpas den lagen

så länge tillståndet består.

7. Den
som vid utgången av juni 1990 bedriver undersökning eller

bearbetning
för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till följd

av denna lag fär, under förutsättning att ansökan om tillstånd eller konces

sion görs före den 1 juli 1991 fortsätta verksamhet för samma ändamål

utan tillstånd eller koncession till dess ansökan slutligt har prövats. Vid

prövning av en sådan ansökan om bearbetningskoncessipn skaU följande

iakttas. : •■ ,• . ■.; '.■

a. Vid
prövning av ansökan skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas söm

om sökanden hade undersökningstillstånd inom området for dé mine

ral som ansökan avser.' '" ' . ' ' ' '

b. Ansökan
skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 1 § nya lagen. Om

ansökan avser något av de koncéssipnsmineral som ärigés i' t l<:äp. i §

tredje punkten skall dock 4 kap. r§ första stycket 1 tillämpas. Konces

sionsliden skall bestämmas till tio år. Om sökanden begär det skäll

dock kortare tid bestämirias: ' " ' ' '

c. Koncession
fär förenas med villkor enligt 4 kap;'4 — 6 §§. '

Prop. 1988/89:92 Bilaga 4

8. Före den 1 juli 1991
får koncession för mineral som inte omfattas av Prop. 1988/89:92 gruvlagen
eller den gamla minerallagen inte meddelas annan än markäga- Bilaga 4 ren
utan dennes medgivande. Detta gäller dock bara fyndigheter där bearbetning inte
har påbörjats då den nya lagen träder i kraft.

235

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:92 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna
i 2 oeh 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och
bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen
(1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948),
lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelserom elektriska anläggningar,
lagen (1978:160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

2 §

Bestämmelserna
i 2 och 3 kap. skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i plan- och
bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen
(1964:822), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948),
lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen (1957: 297),
minerallagen (0000:000) och lagen (1966:314) om kontinentaf sockeln.

Om tillåtligheten av en
viss åtgärd har prövats enligt någon av de lagar som anges i JÖrsta stycket
och om avgörandet i frågan har vunnit laga kraft, är avgörandet bindande,
såvitt avser tillåtligheten enligt bestämmelserna i 2 och 3 kap., när samma
åtgärd prövas enligt någon annan av dessa lagar.

Denna lag träder i kraft
den I juli 1990.

236

3 Förslag
till ,

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom
föreskrivs alt 9 och 37 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter skall ha
följande lydelse.

Prop.
1988/89:92 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Inom
ell område som omfattas av koncession enligt lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter
fär någon annan än koncessionshavaren inte utan särskilda skäl beviljas
koncession enligt denna lag. Ej heller får inom ett område, som omfattas av
rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 § eller 14 kap. 6 § första stycket gruvlagen
(1974:342) eller av an.sö-kan om sådan rätt. koncession utan särskilda skäl
meddelas någon annan än den som erhållit eller ansökt om sådan rätt.

9 §

Inom
ett område som omfattas av undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession
enligt minerallagen (0000:000) fär någon annan än tillstånds- eller koncessionshavaren
inte utan särskilda skäl beviljas koncession enligt denna lag.

Vid tvist angående
fråga som avses i 25 § tillämpas reglerna i 41 § lagen (1974:890) om vissa mineraf
Jyndigheter.

Vid tvist angående
fråga som avses i 25 § tillämpas 8 kap. 3 § första stycket minerallagen
(0000:000).

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

Beträffande koncessioner
enligt lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och beträffande
inmutningar och utmål gäller äldre bestämmelser.

237

4 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m.

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 1 och 5 §§ och 3 kap. 5 § samt rubriken till 2 kap. lagen
(1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall ha följande lydelse.

Prop.
1988/89:92 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2
kap. Inmutningsrätt och rätt till utmål ■ Rätt enligt minerallagen
(0000:

000)

Kontrollsubjekt enligt
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. får inte utan
tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva inmutningsrätt eller rätt till utmål enligt gruvlagen
(1974:342).

Vad
som i denna lag sägs om rätt till utmål skall gälla även nyttjanderätt till utmål.

Kontrollsubjekt enligt
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.rn. får inte utan
tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall här i landet erhålla
eller i övrigt förvärva undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession
enligt minerallagen (0000:000).

Vad som i denna lag
sägs om bearbetningskoncession skall gälla även nyttjanderätt till sådan koncession.

Om
förvärvslillstånd inte söks inom föreskriven lid eller pä föreskrivet sätt
eller om tillstånd vägras, gäller

1.
beträffande
inmutningsrätt, att undersökningsarbeten som förvärvaren företar inom det
inmutade området är utan verkan tiU bevarande av inmutningsrätten,

2.
beträffande utmål, att
rätten till utmål är förverkad på den första infällande dag då JÖrsvarsavgift
enligt 6 kap. 8§ gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

5§

Om
förvärvslillstånd inte söks inom föreskriven tid eller på föreskrivet sätt
eller om tillstånd vägras, upphör undersökningstillståndet eller
bearbetningskoncessionen att gälla.

3 kap.

5 §

Inmutningsrätt eller räll
till utmål. som har förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under sådana
förhållanden alt förvärvslillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt förvärv,
skall åter avyttras inom ett år efter det alt auktionen har

UndersökningstiUstånd
eller bearbetningskoncession som meddelats enligt minerallagen (0000:000) och
som har förvärvals genom inrop pä exekutiv auktion under sådana förhållanden
all förvärvslillstånd skulle ha krävts vid ett vanligt för-

238

Nuvarande
lydelse

vunnit
laga kraft, om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen
har fått tillstånd all behålla rättigheten. Regeringen får på ansökan av
inroparen medge skäligt anstånd med avyttrandet.

I
fråga om tillstånd enligt första stycket alt behälla inmutningsrätl eller rätt
till utmål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna denna lag om förvärv av
sådana rättigheter.

Avyttras
inte rättigheten inom föreskriven tid, gäller

1.
belräfiande inmutningsrätl,
att undersökningsarbeten som inroparen företar inom det inmutade området är
ulan verkan till bevarande av inmulningsrätten.

2.
beträjjände utmål, att
rätten till utmål är förverkad på den JÖrsla infällande dag då försvarsavgift
enligt 6 kap. 8 § gruvlagen (1974:342) skall erläggas.

Föreslagen lydelse

värv,
skall äter avyttras inom ett år efler del alt auktionen har vunnit laga kraft,
om inte dessförinnan dessa förhållanden har upphört eller inroparen har fått
tillstånd att behålla undersökningstillståndet ef ler koncessionen. Regeringen
får på ansökan av inroparen medge skäligt anstånd med avyttrandet.

I fråga om tillstånd
att behålla undersökningstiUstånd eller koncession enligt första stycket
gäller i till-lämpliga delar bestämmelserna i denna lag om förvärv av sådana tiUstånd
eller koncessioner.

Avyttras inte
tillståndet eller koncessionen inom föreskriven tid, gäf ler de påföljder som
anges i 2 kap. 5 g.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 4

s. 10 Kontrollera mot PDF

Denna
lag träder i kraft den I juli 1990.

Beträffande inmutningar
och utmål enligt gruvlagen (1974:342) gäller äldre bestämmelser.

239

5 Förslag
till

Lagom ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom
föreskrivs att 3, 10 oeh 15 §§ lagen (1966:314) om konlinentalsockeln skall ha
följande lydelse.

Prop. 1988/89:92 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela tillstånd för annan än
staten atl genom geofysiska mätningar, borrning eller på annat sätt utforska
kontinentalsockeln och att utvinna naturtillgångar från denna.

Tillstånd
skall avse bestämt område och viss tid.

Regeringen
äger föreskriva att visst slag av verksamhet som avses i första stycket får äga
mm utan tillstånd.

/ ärenden om tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln
skaU lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

lOi

Inom anläggning och
säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag med undantag av
bestämmelserna i minerallagen (0000:000). vattenlagen (1983:291) och
lagstiftningen angåendejakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna
inom närmaste del av Sveriges sjöterritorium.

Inom
anläggning och säkerhetszon utanför territorialgränsen tillämpas svensk lag
med undantag av bestämmelserna i gruvlagen (1974:342), lagen (1974:890) om
vissa mineralfyndigheter, vattenlagen (1983:291) och lagstiftningen angående
jakt och fiske. Därvid anses anläggningen och zonen belägna inom närmaste del
av Sveriges sjöterritorium.

Produkt
som frambringats utanför territorialgränsen anses utvunnen i Sverige.

15§

s. 241 Kontrollera mot PDF

Talan mot borgmästarens
beslut enligt 7 § föres hos Sveriges geologiska undersökning genom besvär.

Mot beslut av Sveriges
geologiska undersökning i ärende, som avses i 7 §, och mot tillsynsmyndighetens
beslut enligt 12 § föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Mot
annat beslut av myndighet enligt denna lag föres talan genom besvär hos
regeringen.

Beslut
av Sveriges geologiska undersökning i ärende, som avses i 7 § och i ärende om återkallelse
av tiUstånd på grund av att föreskrift eller villkor för tillståndet har åsidosatts
samt tillsynsmyndighetens beslut enligt 12 § överklagas hos kammar-rätlen.

Annat beslut av myndighet
enligt denna lag överklagas hos regeringen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:92

Bilaga
4 Annat beslut än som avses i första Beslutet gäller även om det
över-stycket länder till efterrättelse utan klagas, om inte annorlunda
förordhinder av förd talan, om ej annor- näts. lunda förordnas.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1990.

241
16 Riksdagen 1988/89. I .saml. Nr 92

s. 242 Kontrollera mot PDF

Lagrådet Prop. 1988/89:92

Bilaga
5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-02-16

Närvarande:
f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet
Staffan Magnusson.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde har regeringen på hemställan av statsrådet
Ivar Nordberg beslutat inhämta lagrådets yttrande, den 8 december 1988 över
förslag till minerallag och den 26 januari 1989 över förslag till bl.a. lag om
ändring i lagen (1987:12) om hushåUning med naturresurser m.m.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bengt Agartz.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till minerallag

lkap4-10§§

I
1 kap. 4 § har tagits in den grundläggande regeln att, om inte annat sägs i
lagen, undersökning får ulföras endast av den som har undersökningstillstånd
och bearbetning endast av den som har bearbetningskoneession. Vilka undanlag
som gäller anges i 1 kap. 6 och 7 §§, som i sin tur hänvisar till andra lagrum
i det följande.

Enligt
lagrådels mening underlättas läsningen av lagen, om hänvisningarna lill de
lagrum som innehåller undanlag frän huvudregeln i 1 kap. 4 § las in i den
paragrafen. Lagrådet föreslår alltså all 1 kap. 6 och 7 §§ i remissförslaget
får bilda ett andra resp. tredje stycke i 4 §. Härvid bör lagtexten lämpligen
arbetas om något.

Lagrådet
föreslår i det följande vissa omnumreringar av paragraferna i 3 och 5 kap.
Detta påverkar hänvisningarna i I kap. 4 §.

Även
1 kap. 5 §, som anger vilka mineral som omfattas av ett undersökningstillstånd
eller en bearbetningskoncession, bör i bl.a. förtydligande syfte ges en något
ändrad lydelse.

Lagrådet
förordar atl 1 kap. 4 och 5 §§ formuleras på följande sätt:

"4
§ Undersökning får utföras endast av den som har undersökningstillslånd och
bearbetning endast av den som har bearbetningskoneession. Utan tillstånd får
dock undersökningsarbete bedrivas av

1. fastighetsägaren
eller, efter hans medgivande, annan i fall som anges i

3 kap; 2 §,

2. koncessionshavare
i fall som anges i 5 kap. 3 §.

Utan koncession får fyndighet bearbetas av

1. fastighetsägaren
i fall som anges i 5 kap. 2 §,

2.
tillslåndshavare i fall som
anges i 3 kap. 4 §,

3.
koncessionshavare i fall som
anges i 5 kap. 4 —6 §§.

5
§ Ett undersökningstillslånd som grundas på ansökan avseende något

eller några av de koncessionsmineral som anges i 1 § 1—3 gäller, om inte

sökanden begär annat, samtliga mineral som anges där. 242

s. 243 Kontrollera mot PDF

I övrigt gäller ett
undersökningstillstånd eller en bearbetningskoneession Prop. 1988/89:92

det eller de mineral som anges i tillståndet eller koncessionen". Bilaga
5

Godtas
vad lagrådet nu har förordat, bör I kap. 8— 10 §§ i remissförslaget betecknas 6
—8§§. När det gäller remissförslagets 1 kap. 8§ (1 kap. 6§ enligt lagrådels
förslag) anser lagrådet att lagtexten bör formuleras om, så att den bl.a.
överensstämmer bättre med 12 kap. 1 § i den nya lagen. Lagrådet föreslår att
paragrafen får följande lydelse:

"I
bearbetningskoneession som meddelas någon annan än staten har staten rätt lill
andel med hälften (kronoandel) i enlighet med bestämmelserna i 11 kap."

2kap.
l-3§§

I
2 kap. 1 § första och andra styckena finns bestämmelser om fömtsättningarna
för beviljande av undersökningstillstånd, medan tredje stycket i samma paragraf
innehåller regler om företräde vid konkurrens. Den därpå följande paragrafen
handlar om ensamrätt för den som har undersökningstillslånd eller
bearbetningskoncession, medan 2 kap. 3 § innehåller en bestämmelse om tillslåndsomräde.

Med
hänsyn bl.a. till att det i reglerna om förutsättningarna för undersökningstillstånd
talas om område anser lagrådet att bestämmelsen om tillslåndsomräde bör
placeras före reglerna om förutsättningarna för tillstånd. Vidare får det
anses lämpligt all låta bestämmelserna om företräde vid konkurrens bilda en
särskild paragraf. Vissa justeringar bör också göras när det gäller den närmare
utformningen av lagtexten, liksom beträffande rubriksättningen.

Lagrådet
föreslår alt 2 kap. 1 — 4 §§ får följande lydelse och att paragraferna förses
med följande rubriker:

"Tillstånd.sområde

1 §
Undersökningstillständ skall avse ett bestämt område, som inte får

vara större an att tillståndshavaren kan antas ha möjlighet att undersöka

det på ett ändamålsenligt sätt och som i övrigt skall ha en för ändamålet

lämplig form.

Förutsättningar
för tillstånd

2 §
Undersökningstillstånd skall meddelas, om

1.
det finns anledning att anta
all undersökning i området kan leda till fynd av koncessionsmineral och

2.
sökanden inte uppenbarligen saknar
möjlighet eller avsikt att fä till stånd en ändamålsenlig undersökning.

Tillstånd
att bedriva undersökning beträffande olja, gasformiga kolväten eller diamant
får beviljas endast den som visar atl han är lämplig alt bedriva sådan
undersökning.

Företräde
vid konkurrens m. m.

3 §
Omfattas ett område av flera ansökningar om undersökningstill

slånd enligt denna lag eller undersökningskoncession enligt lagen 243

s. 244 Kontrollera mot PDF

(1985:620) om vissa torvfyndigheter,
har den sökande som först kom in Prop. 1988/89:92 med sin ansökan
företräde. Om ansökningarna har kommit in samma dag, Bilaea 5 har sökandena
lika rätt inom det gemensamma området.

4
§ Om någon inom ett område innehar undersökningstillstånd eller
bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt lagen
(1985:620) om vissa torvfyndigheter, får inte någon annan beviljas undersökningstillständ
för samma mineral inom området. Om det finns särskilda skäl, får annan
beviljas undersökningstillstånd för mineral inom området som inte omfattas av
tillståndet eller koncessionen."

Godtas
vad lagrådet nu har föreslagit, får 2 kap. 4 —9 §§ i remissförslaget numreras
om.

2
kap 8 §

Paragrafen
innehåller bestämmelser om karenstid för erhållande av undersökningstillstånd.
Huvudregeln i första stycket innebär att, sedan ett undersökningstillstånd
eller en bearbetningskoncession har upphört att gälla, tillståndshavaren inte
får ansöka om nytt undersökningstillstånd beträffande mark inom samma område
förrän tre år har förflutit från det att tillståndet eller koncessionen
upphörde att gälla. I andra stycket har tagits in en undantagsbestämmelse där
det sägs att om tillståndshavaren inte har utnyttjat hela tillståndstiden
enligt 4, 5 eller 6 §, hans ansökan om undersökningstillstånd avseende den tid
som återstår får bifallas, även om inte tre år har gått.

Innebörden
av undantagsbestämmelsen är inte helt klar. Man kan t.ex. fråga sig hur
situationen blir, om en tillslåndshavare tidigare under åberopande av
synnerliga skäl har begärt förlängning av tillståndstiden enligt 2 kap. 6 § i
remissförslaget (2 kap. 7 § enligt lagrådets förslag) och därvid erhållit
förlängning med kortare tid än som är medgiven enligt den paragrafen. Avsikten
är uppenbarligen att tillstånd enligt den nu diskuterade undantagsbestämmelsen
skall kunna ges för den överskjutande tiden. Det är emellertid oklart om
sökanden därvid pä nytt måste åberopa synnerliga skäl. Det kan också sägas att,
om en tillslåndshavare kan fä nytt tillstånd enligt vad som nu har sagts, det
uppstår en konflikt med bestämmelserna i 2 kap. 7 § (2 kap. 8 § enligt
lagrådets förslag) om den tidpunkt då ansökan om föriängning senast måste
göras.

Med
hänsyn till vad som nu har sagts och då det enligt lagrådets mening helt
allmänt kan ifrågasättas om det verkligen behövs ett undantag från huvudregeln
om karenstid föreslår lagrådet att undantagsbestämmelsen utgår. För den
händelse en undantagsmöjlighel skulle anses påkallad är det enligt lagrådets
uppfattning en bättre lösning alt införa en dispensregel (jfr nuvarande 2 kap.
2 § andra stycket gruvlagen). Lagrådet saknar emellertid underlag för att ta
bestämd ställning i dispensfrågan.

När
det gäller första stycket i förevarande paragraf (2 kap. 9 § enligt lagrådets
förslag) förordar lagrådet att det utformas pä följande sätt:

"När
ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession har upp

hört atl gälla, kan en ansökan från tillstånds- eller koncessionshavaren om 244

s. 245 Kontrollera mot PDF

nytt undersökningstillslånd
beträffande mark inom samma område inte Prop. 1988/89:92 prövas förrän tre
år har förflutit från det alt lillständet eller koncessionen Bilaga 5
upphörde att gälla."

3
kap 1 §

Paragrafens
första stycke har i remissförslaget utformats som en portalbe-slämmelse, där
det sägs att den som innehar undersökningstillslånd får inom tillslåndsområdet
ulföra undersökningsarbete i den utsträckning och under de förutsättningar som
anges i de följande paragraferna i kapitlet.

Andra
stycket reglerar rätten för fastighetsägaren eller, efter dennes medgivande,
annan att utan tillstånd bedriva undersökningsarbete. Bestämmelserna i denna
fråga är enligt lagrådets mening av sådan karaktär alt de bör få bilda en
särskild paragraf, 3 kap. 2 §.

Om
lagrådets förslag i fräga om 3 kap. 1 § genomförs, får de följande paragraferna
i 3 kap. numreras om. Detta påverkar i sin tur hänvisningarr na i de inledande
bestämmelserna i kapitlet. Hänvisningarna påverkas också av att, enligt vad
lagrådet ämnar föreslå i del följande, de bestämmelser som i remissförslaget
har tagits in i 3 kap. 7 § flyttas till ett senare kapitel (17 kap.) i lagen.

Vissa
ändringar bör också göras i kapitlets mbriksältning.

Med
hänsyn till det sagda förordar lagrådet att 3 kap. inleds med följande två
paragrafer med följande rubriker:

'Inledande
bestämmelse

1 §
Den som har undersökningstillslånd fär inom tillståndsområdet be

driva undersökningsarbete enligt 3 —8 §§.

Rätt
att bedriva undersökningsarbete utan tillstånd

2 §
Om det kan ske ulan inträng i nyttjanderätt, servitut eller annan

särskild rätt får fastighetsägaren eller, efler dennes medgivande, annan

utan undersökningstillständ bedriva undersökning beträffande alla kon

cessionsmineral utom olja, gasformiga kolväten och diamant, dock inte

inom områden där någon annan har tillstånd eller koncession enligt denna

lag. Bestämmelserna i 3 —7 §§ gäller i tillämpliga delar även sådant under

sökningsarbete."

Rubriken
"Hur undersökningsarbete får bedrivas", som i remissförslaget har
placerats före 3 kap. 1 §, bör lämpligen sältas före 3 kap. 3 §.

3 kap
7§

I
paragrafen ges regeringen möjlighet atl besluta att undersökningsarbete

inte får utföras inom ett visst område utan medgivande av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 5 kap. 13 § andra styc

ket i remissförslaget får ett motsvarande beslut meddelas såvitt gäller

bearbetning oeh därmed sammanhängande verksamhet. Ett beslut som tar

sikte på bearbetning m.m. får dock inte meddelas sedan koncession har

beviljats.

Enligt lagrådets mening bör bestämmelserna om regeringens rätt att 245

s. 246 Kontrollera mot PDF

besluta om inskränkningar
i rätten att bedriva undersökningsarbete resp. Prop. 1988/89: 92
bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet föras samman till Bilaga 5
en paragraf Denna kan lämpligen placeras sist i det avslutande 17 kap.

De
bestämmelser som har tagits in i 3 kap. 7 § i remissförslaget bör alltså utgå
ur della kapitel.

4kapl-5§§

1
4 kap. 1 § finns bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av
bearbetningskoncession, medan 2 § handlar om ensamrätt för den som har undersökningstillslånd
eller koncession. I 4 kap. 3 § regleras frågor om konkurrens mellan flera
sökande, medan 4 § första stycket innehåller en bestämmelse om
koncessionsområde. I 4 § andra stycket slutligen finns en regel om att en
koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna
intressen m. m.

Enligt
lagrådets mening bör de nu berörda bestämmelserna disponeras på ett sätt som
överensstämmer med vad lagrådet har föreslagit beträffande motsvarande regler
om undersökningstillständ (se vad som har anförts under 2 kap. I — 3 §§).
Liksom när det gäller reglerna om undersökningstillstånd bör också vissa
justeringar göras i lagtexten och mbriksättningen.

Lagrådet
föreslår att 4 kap. 1 —4 §§ får följande lydelse och atl paragraferna förses
med följande rubriker:

'
'Koncessionsområde

1 §
Koncession skall avse ett bestämt område, som bestäms efter vad

som är lämpligt med hänsyn lill fyndigheten, ändamålet med koncessionen

och övriga omständigheter.

Förutsättningar
för koncession

2 §
Koncession skall meddelas, om

1.
en fyndighet som sannolikt kan
tillgodogöras ekonomiskt har blivit påträffad,

2.
sökanden är lämplig att
bearbeta fyndigheten och

3.
fyndighetens belägenhet och art
inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen.

I
ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m. tilUärnpas.

Koncession
fär inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen
eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Företräde
vid konkurrens rn. m.

3 §
Om flera har ansökt om koncession för samma område oeh fler än en

kan komma i fråga enligt 2 §, skall den ha företräde som har undersök

ningstillstånd i området för något mineral som omfattas av dennes ansö

kan om koncession.

Om
ingen av sökandena har undersökningstillstånd, skall prövnings

myndigheten avgöra vem av dem som lämpligen bör få koncessionen.

Därvid skall särskilt beaktas om någon av sökandena har utfört ändamåls

enligt undersökningsarbete inom området. 246

s. 247 Kontrollera mot PDF

4
§ Om någon inom ett område innehar undersökningstillständ eller Prop.
1988/89:92 bearbetningskoncession enligt denna lag eller koncession enligt
lagen Bilaga 5 (1985:620) om vissa torvfyndigheter, får inte någon annan
beviljas koncession för samma mineral inom området. Om det finns särskilda
skäl, får annan beviljas koncession för mineral inom området som inte omfattas
av lillständet eller koncessionen."

Lagrådet
förordar vidare atl bestämmelsen om villkor i 4 kap. 4 § andra stycket i
remissförslaget flyttas till kapitlets 5 §.

I
4 kap. 5 § i remissförslaget finns en regel om att en koncession i vissa fall
skall förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren all
fortsätta med husbehovsutvinning av mineral. Bestämmelser om rätt för
fastighetsägaren att, före och efter det att koncession har meddelats, bearbeta
mineralfyndigheten bör, enligt vad lagrådet föreslår i det följande, tas in i 5
kap. 2 §. Att en koncession skall förenas med de villkor som behövs ' för att
tillgodose fastighetsägarens rätt får anses följa redan av 4 kap. 4 § andra
stycket i remissförslaget (5 § enligt lagrådets förslag). Den regel som har
tagits upp i 4 kap. 5 § i det remitterade förslaget kan därför utgå.

4
kap 7-10§§

I
4 kap. 7 —9§§ finns bestämmelser om giltighetstiden för bearbetningskoncessioner
m. m. Huvudregeln enligt 4 kap. 7 § är att en koncession gäller i tio år. De
båda följande paragraferna handlar om förlängning av koncessionstiden. Koncessionshavaren
har i vissa angivna situationer rätt all få koncessionen förlängd, och en
förlängning skall i en del fall ske utan att koncessionshavaren har ansökt om
det. I andra situationer skall en särskild prövning göras av om en förlängning
är motiverad.

Enligt
lagrådets mening bör de nu berörda bestämmelserna förtydligas. De bör också
lämpligen delas upp på fyra paragrafer, 4 kap. 7—10§§. Lagrådet föreslär att
paragraferna förses med rubriken "Bearbetningskon-cessionens giltighetstid"
och att de får följande lydelse:

"7
§ Bearbetningskoncession gäller i tio år frän dagen för beslutet. Om sökanden
begär det, får kortare tid bestämmas.

8
§ Koncessionstiden skall utan
särskild ansökan förlängas med tio år i sänder, om regelbunden bearbetning
pågår när giltighetstiden går ul. Om koncessionshavaren begär det, får kortare
tid bestämmas.

9
§ Pågår inte regelbunden
bearbetning när koncessionsliden går ut, skall tiden på ansökan av koncessionshavaren
förlängas med minst fem och högst tio är, om del inom koncessionsområdet pågår

1.
tillredningsarbele eller
anläggningsarbete för upptagande av bearbetning, eller

2.
undersökningsarbete av större
omfattning.

Om
koncessionshavaren begär det, får kortare tid än fem år bestämmas.

Koncessionshavaren
har rätt att få förhandsbesked av prövningsmyndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete skall anses ha större omfattning.

247

s. 248 Kontrollera mot PDF

10 § Pågår inte
regelbunden bearbetning eller sådan verksamhet som Prop. 1988/89:92 anges i
9 § första stycket, får koncessionstiden på ansökan av koncessions- Bilaga
5 havaren förlängas med högst tio år, om del är motiverat med hänsyn till det
allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett ändamålsenligt
sätt. Vid prövningen skall lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m.
tilllämpas."

Som
följd av vad lagrådet nu har förordat bör 4 kap. 10 § i det remitterade
förslaget betecknas 4 kap. 11 §. Paragrafen bör formuleras på följande sätt:

"Ansökan
om förlängning enligt 9 eller 10 § skall göras senast sex månader före koncessionslidens
utgång. Har koncessionshavaren ansökt om förlängning inom den angivna tiden,
gäller koncessionen till dess atl ansökningen har prövats slutligt."

5
kap.

Kapitlet
innehåller regler om bl.a. förutsättningarna för all en koncessionshavare
skall få ta mark i anspråk för bearbetning och därmed sammanhängande
verksamhet, vilka mineral som koncessionshavaren får bearbeta och hur
bearbetning skall gå till. Några av bestämmelserna i kapitlet handlar också om koncessionshavarens
rätt all bedriva undersökningsarbete. Vidare innehåller kapitlet en
bestämmelse (8 §) om rätt för fastighetsägaren att utan koncession bearbeta
fyndigheter av koncessionsmineral för sitt husbehov. Kapitlet avslutas med
regler om hinder mot undersökningsarbete och bearbetningsverksamhet och om
konkurrens mellan flera tillstånds- eller koncessionshavare (13 och 14 §§).

Enligt
lagrådels uppfattning underlättas läsningen av kapitlet, om det inleds med en
portalparagraf, motsvarande 3 kap. I §, där det sägs all en koncessionshavare
inom koncessionsområdet, ovan eller under jord, får dels bedriva
undersökningsarbete, dels ulföra bearbetning och därmed sammanhängande
verksamhet. Vidare bör i den inledande paragrafen anges att, när det gäller
bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet som sker ovan jord, koncessionshavaren
bara får ta i anspråk mark som har anvisats för ändamålet.

De
nu förordade reglerna ersätter 5 kap. 9 § första och andra styckena samt en del
av 5 kap. 1 § i remissförslaget.

1
den inledande paragrafen bör också tas in en regel, motsvarande 5 kap. 9 §
tredje stycket i det remitterade förslaget, där det sägs alt mark utanför
koncessionsområdet får användas för ändamål som bestäms vid markanvisningen.
Enligt vad som har upplysts vid lagrådsföredragningen är det härvid fråga om
andra ändamål än undersökning eller bearbetning. Detta bör framgå av
bestämmelsen.

Att
ärenden om markanvisning prövas vid markanvisningsförrättning

bör föreskrivas i den inledande paragrafen i 5 kap. (jfr. 8 kap. 7§ i

remissförslaget). De närmare bestämmelserna om hur en sådan förrättning

går lill bör, som har föreslagils i lagrådsremissen, las in i ett senare
kapitel

(9 kap.). 1 samma kapitel bör lämpligen regleras frågorna om vilken mark

som skall anvisas, för vilken tid en markanvisning gäller och vid vilken 248

s. 249 Kontrollera mot PDF

tidpunkt anvisad mark får
tillträdas m. m. Det innebär att de bestämmel- Prop. 1988/89: 92

ser som i lagrådsrémissen
har tagits in i 5 kap. 2 § och 3 § första stycket bör Bilaga 5

flyttas till 9 kap. Den
regel som har tagits in i 5 kap. 3 § andra stycket i

remissförslaget och som
handlar om ianspråktagande av mark i avvaktan

på att markanvisningsfrågan
avgörs bör, med vissa justeringar, bilda ett

sista stycke i 5 kap:s
inledande paragraf

Bestämmelsen
om fastighetsägarens räll att utan koncession bearbeta fyndigheter av
koncessionsmineral för sitt husbehov (5 kap. 8 § i remissförslaget) bör enligt
lagrådets mening tas in i 2 § i det nu diskuterade kapitlet (jfr. uppbyggnaden
av 3 kap. om undersökningsarbete). I enlighet med remissförslaget bör denna
rätt till bearbetning vara oinskränkt så länge ingen annan har koncession inom
området.

Frågan
i vilken utsträckning fastighetsägaren får fortsätta med sin bearbetning när
någon annan har fått koncession inom området regleras indirekt i 4 kap. 5 §
andra stycket i remissförslaget. Lagrådet föreslär att denna fråga regleras
uttryckligen i ett andra stycke i 5 kap. 2 §. Det bör härvid lämpligen anges all
fastighetsägaren har rätt att i skälig utsträckning fortsätta verksamheten, om
det inte finns särskilda skäl till något annat.

Till
skillnad mot vad som följer av 5 kap. 8 § i remissförslaget anser lagrådet att
frågan om fastighetsägarens rätt att bearbeta mineral för sitt husbehov inte
bör påverkas av att någon annan får undersökningstillstånd inom området.
Undersökningstillstånd bör alltså inte nämnas i 5 kap. 2 §.

I
5 kap. 3 § bör enligt lagrådets merting tas in bestämmelser om vilka mineral
ett undersökningsarbete får avse, medan frågan om vilka mineral som fär
bearbetas bör regleras i 5 kap. 4 §. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 4
och 5 §§ i remissförslaget. Den regel som i remissförslaget har tagits in i 5
kap. 9 § fjärde stycket och som föreskriver att vissa bestämmelser i 3 kap.
skall tillämpas i fråga om undersökningsarbete ovan jord på ej anvisad mark bör
bilda ett andra stycke i 5 kap. 3 §. Hänvisningen till 3 kap. bör avse 3 — 5 §§.

Som
en följd av vad lagrådet hittills har föreslagit bör 5 kap. 6, 7 och 10— 12 §§
i remissförslaget betecknas 5 kap. 5 —9 §§.

Frågorna
om hinder mol undersökningsarbete och mot bearbetning och därmed sammanhängande
verksamhet bör enligt lagrådets mening regleras i samma paragraf, som bör få
beteckningen 5 kap. 10 §. Härvid bör lagtexten genomgå vissa justeringar,
utöver vad som följer av att hindersbestämmelserna förs samman till en paragraf

I
5 kap:s avslutande paragraf, 11 §, bör tas in regler om konkurrens mellan flera
innehavare av undersökningstillslånd eller bearbetningskoncession.

I
enlighet med vad lagrådet har förordat i kommentaren till 3 kap. 7 § bör
regeringens rätt att meddela beslut som inskränker möjligheterna att bedriva
bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet regleras i lagens avslutande
kapitel. 5 kap. 10 § bör alltså inte innehålla någon bestämmelse i denna fråga.

Lagrådet
föreslär all 5 kap. får följande lydelse:

249

s. 250 Kontrollera mot PDF

"5
kap Bearbetning rn. m. Prop. 1988/89:92

Inledande
bestämmelser Bilaga 5

1 §
Den som har koncession får inom koncessionsområdet, ovan eller

underjord, dels bedriva undersökningsarbete enligt 3 §, dels ulföra bear

betning och därmed sammanhängande verksamhet enligt 4-7 §§. För

bearbetning och därmed sammanhängande verksamhet som sker ovan

jord fär koncessionshavaren dock ta i anspråk endast mark som har anvi

sats för ändamålet.

Mark
utanför koncessionsområdel får tas i anspråk för annat ändamål än undersökning
eller bearbetning enligt vad som bestäms vid markanvisningen.

Ärenden
om markanvisning prövas vid markanvisningsförrältning enligt bestämmelserna i
9 kap.

Bergmästaren
kan, sedan beslutet om koncession har vunnit laga kraft, medge att mark får las
i anspråk i avvaktan på alt frågan om markanvisning avgörs. Sådant medgivande
får lämnas endast om koncessionshavaren ställer säkerhet för den ersättning
som avses i 7 kap. 2 §.

Rätt
att utföra bearbetning utan koncession

2 §
Fastighetsägaren fär utan koncession för sitt husbehov bearbeta fyn

digheler av koncessionsmineral så länge ingen annan har koncession inom

området.

Meddelas
koncession för någon annan inom ett område där fastighetsägaren bearbetar
fyndigheter av koneessionsmineral eller annat mineraliskt ämne för sitt
husbehov, har fastighetsägaren rätt att i skälig utsträckning fortsätta
verksamheten, om det inte finns särskilda skäl lill något annat.

Hur
undersökningsarbete får bedrivas

3 §
Undersökningsarbete får avse sådana mineral som omfattas av kon

cessionen. I den män ingen annan har tillstånd eller koncession fär konces

sionshavaren inom koncessionsområdet undersöka även andra konces

sionsmineral med undantag av olja, gasformiga kolväten och diamant.

I
fråga om undersökningsarbete som bedrivs ovan jord på ej anvisad mark skall 3
kap. 3-5 §§ tillämpas.

Hur
bearbetning m. m. får utföras

4
§ Bearbetning får avse sådana
mineral som omfattas av koncessionen. Koncessionshavaren får inom
koncessionsområdet utvinna även andra koneessionsmineral och övriga mineraliska
ämnen, i den mån det behövs för att arbetet skall kunna bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt. Av det som därvid utvinns fär koncessionshavaren använda
vad som behövs vid bearbetningen.

5
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig tidigare utvunna koncessionsmineral som omfattas av
koncessionen, om inte annat följer av 13 kap. 2 § andra stycket.

6
§ Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig sädana koncessionsmineral och övriga mineraliska ämnen som
inte förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande kan avskiljas från
de mineral som koncessionen omfattar. 2"

s. 251 Kontrollera mot PDF

Koncessionshavaren får
tillgodogöra sig även andra utvunna konces- Prop. 1988/89:92 sionsmineral
och mineraliska ämnen än som avses i första stycket, om Bilaga 5 markägaren
inte inom sex månader efter tillsägelse avhämtar mineralet och ersätter de
kostnader som lagts ned på det.

7 §
Bearbetning får inte ske på sådant sätt att framlida utvinning av

något koncessionsmineral eller annat mineraliskt ämne äventyras eller att

del blir omöjligt eller väsentligt svårare atl utvinna kvarlämnad känd

tillgång av sådant ämne. Bearbetning får heller inte utföras så atl uppenbar

misshushållning med mineral sker på annat sätt.

Utfraktsvägar
och stängsel m. m.

8
§ Utfraktsvägar och orter som
leder till en gruvas obrutna delar skall hållas öppna. Borrhål till olje-, gas-
eller saltfyndigheter skall vara försedda med mynningsskydd. För igenläggning
av sådana utfraktsvägar, orter eller borrhål krävs särskilt tillstånd av
bergmästaren.

9
§ Koncessionshavaren skall
sätta upp och underhålla behövligt stängsel på mark som har tagits i anspråk
för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.

Hinder
mol undersökningsarbete och bearbetning m. m.

10
§ Bestämmelserna i 3 kap. 6 och
7 §§ om hinder mot undersökningsarbete skall tillämpas på dels
undersökningsarbete som koncessionshavaren bedriver ovanjord på ej anvisad
mark, dels undersökningsarbete samt bearbetning och därmed sammanhängande
verksamhet som koncessionshavaren utför under jord. Vad som nu har sagts
gäller dock endast om hindret uppstod innan koncessionen beviljades.

6
kap.

1
6 kap. I § har tagits in regler om överlåtelse av undersökningstillstånd och bearbetningskoneession.
Lagtexten bör justeras i vissa avseenden, bl. a. som följd av vad lagrådet har
förordat när det gäller 2 kap. 1 § och 4 kap. 1 § i del remitterade förslaget.

6
kap. 2 § i remissförslaget innehåller bestämmelser om frånträdande av undersökningstillständ
oeh bearbetningskoncession. Principen är att, om en innehavare av
undersökningstillstånd anmäler atl han helt eller delvis vill frånträda sin
rätt, tillståndet automatiskt upphör atl gälla en viss tid efter det att
anmälningen kom in lill prövningsmyndigheten. En motsvarande ordning skall
enligt det remitterade förslaget gälla för det fallet att en koncessionshavare
helt och hållet vill frånträda sin rätt.

Om
emellertid en koncessionshavare vill frånträda sin rätt endast för en

viss del av koncessionsområdet, måste han göra en ansökan hos prövnings

myndigheten, som har atl la ställning till om den återstående delen av 251

s. 252 Kontrollera mot PDF

området är lämpligt
utformad. Bifalls ansökningen, skall prövningsmyn- Prop. 1988/89:92

digheten kunna föreskriva nya villkor. Bilaga 5

Enligt
lagrådets mening bör 6 kap. 2 § förtydligas, så att innebörden av paragrafens
bestämmelser framgår klarare än enligt remissförslaget.

I
6 kap. 3 § finns regler om återkallelse av en koncession och av sådant undersökningstillslånd
som gäller olja, gasformiga kolväten eller diamant. Återkallelse skall enligt
remissförslaget kunna ske, om tillstånds- eller koncessionshavaren inte fullgör
sina skyldigheter enligt den nya lagen eller enligt villkor i koncessionen
eller tillståndet eller om synnerliga skäl föreligger.

Frågan
när del skall anses föreligga synnerliga skäl för en återkallelse diskuteras
inte närmare i remissprotokollel. I stället har en hänvisning gjorts till
förarbetena till den gamla minerallagen. Enligt lagrådets mening förtjänar
emellertid frågan att behandlas mera utförligt i det nu aktuella
lagstiftningsärendet.

Det
remitterade förslaget innebär att ett undersökningstillstånd som avser andra
mineral än olja, gasformiga kolväten eller diamant aldrig kan återkallas. Denna
ståndpunkt torde delvis vara motiverad av att ett sådant undersökningstillstånd
inte kan förenas med särskilda villkor. Även den som innehar undersökningstillslånd
för andra mineral än olja, gasformiga kolväten eUer diamani är emellertid skyldig
att vid undersökningsarbetet följa vissa regler i lagen. Att undersökningstiUständet
inte ens vid allvarliga överträdelser av dessa regler skulle kunna återkallas
ter sig egendomligt.

Enligt
lagrådets åsikt bör 6 kap. 3 § ändras, sä att återkallelse kan ske beträffande
alla slags undersökningstillstånd.

6
kap. 4 och 5 §§ innehåller bestämmelser om meddelande av nya eller ändrade
villkor för verksamhet som sker med stöd av ett undersökningstillstånd eller
en bearbetningskoncession. Dessa bestämmelser kan lämpligen föras samman till
en paragraf, 6 kap. 4 §. Härvid kan vissa förenklingar göras i lagtexten.

Lagrådet
föreslår att 6 kap. 5 § i remissförslaget utgår och att 6 kap. 1 — 4 §§ och
rubrikerna lill dessa paragrafer får följande lydelse:

"Överlåtelse

1
§ Undersökningstillständ oeh bearbetningskoncession får överiåtas efler
medgivande av prövningsmyndigheten. Medgivande får lämnas, om de krav är
uppfyllda som anges i 2 kap. 2 § första stycket 2 oeh andra stycket i fråga om
undersökningstillstånd och 4 kap. 2 § första stycket 2 och 3 i fråga om
bearbetningskoncession.

Frånträdande

2
§ Om en innehavare av undersökningstillstånd anmäler till bergmästa

ren att han helt eller delvis vill frånträda sin rätt, upphör tillståndet i

motsvarande mån att gälla en månad efter det att hans anmälan kom in till

bergmästaren.

Om en innehavare av bearbetningskoncession anmäler till bergmästaren 252

s. 253 Kontrollera mot PDF

att han helt och hållet
vill frånträda sin rätt, upphör koncessionen att gälla Prop. 1988/89:92

sex månader efter det att hans anmälan kom in till bergmästaren. Bilaga
5

Vill
en koncessionshavare frånträda sin rätt endast för en viss del av
koncessionsområdet, skall han ansöka härom hos prövningsmyndigheten.
Ansökningen får bifallas endast om återstående del av koncessionsområdel är
lämplig med hänsyn lill mineralfyndigheten, ändamålet med koncessionen och
övriga omständigheter. Bifalls ansökningen, skall prövningsmyndigheten
föreskriva de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller
enskild rätt eller för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas på
ett ändamålsenligt sätt.

Återkallelse

Ändring
av villkor

4
§ Om verksamhet enligt en koncession ger upphov till betydande olägenheter som
inte förutsågs när koncessionen meddelades, fär prövningsmyndigheten bestämma
de villkor för den fortsatta verksamheten som behövs för all förebygga eller
minska olägenheterna. Detsamma gäller arbete enligt undersökningstillstånd för
olja, gasformiga kolväten oeh diamant.

I
övrigt får villkor i undersökningstillstånd eller koncession ändras endast i
enlighet med tillstånds- eller koncessionshavarens begäran eller
medgivande."

7
kap 3 §

1
paragrafen sägs att vissa lagrum i expropriationslagen skall gälla i tilllämpliga
delar beträffande ersättning och löseskilling enligt 7 kap. 2 § i den nya
lagen. Enligt lagrådets mening får det anses lämpligt atl låta bestämmelserna
i expropriationslagen gälla i tillämpliga delar även beträffande ersättning som
avses i 7 kap. 1 §. Del är att märka att ersättningsfrågor enligt såväl 7 kap.
1 § som 7 kap. 2 § är avsedda att i första hand prövas av bergmästaren (jfr.
också 14 kap. 6 och 9 §§ och 16 kap. 7§ plan- och bygglagen).

7
kap 5 §

Paragrafen
innehåller en bestämmelse om ersättning till innehavaren av

ett undersökningstillslånd eller en bearbetningskoncession i fall då tillstån

det eller koncessionen återkallas utan att tillstånds- eller koncessionshava

ren har åsidosatt bestämmelserna i den nya lagen eller villkor i tillståndet

eller koncessionen. Det är alltså fråga om fall,då återkallelse sker på grund

av synnerliga skäl (se 6 kap. 3 §). Lagrådet anser att bestämmelsen bör

utformas i närmare överensstämmelse med vad som normalt brukar före

skrivas i liknande situationer (se t.ex. 14 kap. 5 § plan-och bygglagen). 253

s. 254 Kontrollera mot PDF

Lagrådet
föreslår att 7 kap. 5 § får följande lydelse: Prop. 1988/89:92

Bilaga
5 "Återkallas ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession
på grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 §, har tillstånds-eller koncessionshavaren
rätt till ersättning av staien för den skada han lider lill följd av återkallelsen."

8
kap 3 §

I
paragrafens första stycke ges bergmästaren behörighet att pröva vissa frågor.
Styckets första mening handlar om vissa ärenden om undersökningstillstånd och
bearbetningskoncession, medan det i andra meningen talas om tvister om en
tillstånds- eller koncessionshavares skyldigheter och rättigheter vid
undersökning och bearbetning.

Enligt
lagrådets mening är tvister som anges i andra meningen av så speciell karaktär
att de bör regleras i en särskild paragraf, som lämpligen kan placeras efter 8
kap. 6 § i remissförslaget. Lagrådet återkommer i det följande till hur
paragrafen bör formuleras.

Utöver
utbrytningen av första stycket andra meningen bör vissa andra jämkningar göras
i 8 kap. 3 §. Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse:

"Ärenden
i övrigt om undersökningstillstånd eller bearbetningskoncession prövas av
bergmästaren i det distrikt där tillståndet eller koncessionen har meddelats.

Ärenden
om återkallelse av undersökningstillständ eller bearbetningskoneession på
grund av synnerliga skäl enligt 6 kap. 3 § skall hänskjutas till regeringens
prövning. Detsamma gäller övriga ärenden enligt denna paragraf som
bergmästaren bedömer vara särskilt betydelsefulla ur allmän synpunkt."

8
kap 5-11 §§

1
paragrafens första stycke ges bergmästaren möjlighet att anlita sakkunniga vid
beredningen av vissa ärenden. Andra stycket handlar om ersättning till sakkunniga.
Det sägs där bl.a. att myndigheter eller anställda i allmän tjänst får
ersättning bara om det finns särskilda föreskrifter om detta. Sist i andra
stycket har tagits in en regel om ersättning för kostnader i ärenden enligt 8
kap. 3 § första stycket andra meningen.

Bestämmelsen
om ersättning till myndigheter m.fl. bör enligt lagrådets åsikt omformuleras så
all den kommer alt stämma bättre överens med motsvarande regel i 40 kap. 17 §
första stycket rättegångsbalken.

Enligt
vad lagrådet tidigare har förordat skall sådana tvister som behandlas i 8 kap.
3 § första stycket andra meningen i remissförslaget i stället regleras i en
särskild paragraf, 8 kap. 7 §. När det gäller kostnaderna i sådana tvister
kommer lagrådet all föreslå att bestämmelser tas in i en annan paragraf, 8 kap.
12 §.

Vad
som nu har sagts medför atl den bestämmelse som bildar en sista

mening i 8 kap. 5 § andra stycket i det remitterade förslaget bör utgå. 254

s. 255 Kontrollera mot PDF

Lagrådet
föreslår att 8 kap. 5 § andra stycket formuleras på följande sätt: Prop.
1988/89:92

Bilaga
5 "Ersättning till sakkunniga bestäms av bergmästaren. Har utlåtande avgetts
av en myndighet, tjänsteman eller annan som är satt alt tillhandagå med
yttrande, skall ersättning utgå endast i den mån särskild föreskrift därom har
meddelats. Sökanden skall ersätta staten kostnaderna för ersättning till
sakkunniga."

Även
8 kap. 6 § innehåller en bestämmelse om kostnader i ärenden enligt 8 kap. 3 §
första stycket andra meningen. Lagrådet föreslår att också denna bestämmelse
utgår.

Lagrådet
har i det föregående förordat alt det i 5 kap. 1 § tas in en regel om att
ärenden om markanvisning prövas vid markanvisningsförrättning. Som följd härav
bör den bestämmelse med motsvarande innehåll som har lagils in i 8 kap. 7 § i
remissförslaget utgå. 1 8 kap. 7 § bör i stället, i enlighet med vad lagrådet
nyss har förordat, tas in en bestämmelse motsvarande 8 kap. 3 § första stycket
andra meningen. Bestämmelsen bör förses med rubriken "Prövning av vissa
tvister" och formuleras på följande sätt:

"Bergmästaren
skall pä ansökan pröva tvister mellan å ena sidan en innehavare av undersökningstillslånd
eller bearbetningkoncession och ä andra sidan fastighetsägaren och andra rättighetshavare
angående tillstånds- eller koncessionshavarens rättigheter oeh skyldigheter
vid undersökning eller bearbetning."

I 8
kap. 8 § i remissförslaget finns bestämmelser om hur prövningen av

tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 § går lill. Bestämmelserna bör avfattas

i närmare överensstämmelse med vad minerallagskommitlén har föresla

git (8 kap. 8 § i kommittéförslaget).

1
8 kap. 11 § i del remitterade förslaget har tagits in en bestämmelse om att
tvister om vissa närmare angivna ersättningar skall prövas av fastighetsdomstolen.
Bestämmelsen bör enligt lagrådets mening kunnas förenk- . las något.

8
kap. 11 § innehåller också en föreskrift om prövningen av frågor som avses i 12
kap. 6 § andra stycket. Lagrådet anser att läsningen av lagen underlättas, om
denna föreskrift utgår ur den nu diskuterade paragrafen och en motsvarande
bestämmelse i stället tas in som ell särskilt stycke i 12 kap. 6 §.

Lagrådet
föreslår att rubriken före 8 kap. 8 § utgår och att 8 kap. 8 —

II §§
får följande lydelse:

"8
§ Tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 § prövas av bergmästaren. Om en sådan tvisl
föreligger när markanvisningsförrättningen hålls, prövas frågan vid
förrättningen.

9 §
Tvister i frågor som avses i 7 kap. 2 § prövas vid markkanvisnings-

förrättningen.

10 §
Beslut som har meddelats enligt 8 eller 9 § får verkställas. 255

s. 256 Kontrollera mot PDF

11 § Tvister om
ersättning enligt denna lag i andra fall än som avses i 7 Prop. 1988/89:92

kap. 1 eller 2 § prövas av den fastighetsdomstol inom vars område konces-
Bilaga 5

sionsområdel eller större delen därav ligger."

Bestämmelserna
i 8 kap. innebär att huvuddelen av de tvister som bergmästaren har att pröva
avgörs vid markanvisningsförrättning. Tvister enligt 8 kap. 3 § första stycket
andra punkten (8 kap. 7 § enligt lagrådets förslag) om en tillstånds- eller koncessionshavares
rättigheter och skyldigheter, liksom tvister om ersättning enligt 7 kap. 1 §
kan emellertid komma atl prövas av bergmästaren i särskild ordning.

I
9 kap. finns utföriiga regler om hur en markanvisning går till. Kapitlet
innehåller bl.a. bestämmelser om förrättningskoslnader. När det gäller sådan
prövning av tvister som äger rum i särskild ordning är kostnadsfrågan delvis
reglerad i 8 kap. 5 § andra stycket, 8 kap. 6 § och 16 kap. 7 §. Enligt
lagrådets mening bor bestämmelser i ämnet föras in i en paragraf som lämpligen
kan placeras sist i 8 kap.

Lagrådet
föreslär således att 8 kap. förses med en ny paragraf, 8 kap.

12 §, av följande
lydelse och med följande rubrik:

'
'Kostnader vid vissa tvister

Tillstånds-
eller koncessionshavaren skall svara för sina egna kostnader i ärendet och
ersätta andra sakägare för deras kostnader. Detta gäller dock inte om annat
följer vid en tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken."

9
kap.

Kapitlet
innehåller bestämmelser om markanvisningsförrältning. Till kapitlet bör, som
lagrådet tidigare har förordat, föras vissa regler om vilken mark som skall
anvisas, för vilken tid en markanvisning gäller och vid vilken tidpunkt anvisad
mark får tillträdas Ofr- 5 kap. 2 § och 3 § första stycket i remissförslaget).
De båda förstnämnda frågorna bör lämpligen regleras i kapitlets inledande
paragrafer, medan lillträdesbestämmelsen bör få bilda en avslutande paragraf

1
inledningen av 9 kap. bör också sägas att markanvisning hålls på begäran av koncessionshavaren.
En motsvarande regel har tagits upp i 5 kap. 2 § första stycket första meningen
i det remitterade förslaget.

När
det gäller frågan om vilken mark som skall anvisas har lagrådet

ingen erinran mot att, som har föreslagits i remissen, mark i första hand

skall anvisas i enlighet med vad sakägarna har kommit överens om och atl,

i den mån överenskommelse inte har träffats, den mark skall anvisas som

behövs. Enligt lagrådets mening finns del därutöver skäl all föra in en

bestämmelse motsvarande 4 kap. 3 § sista meningen i den nuvarande

gruvlagen, där det sägs att anvisning kan avse område som hotas av ras

eller sättningar vid gruvdriften. 256

s. 257 Kontrollera mot PDF

Vissa av de regler som
enligt remissförslaget skall tas in i 9 kap. har Prop. 1988/89:92 enligt
lagrådets uppfattning sådan karaktär att de i stället bör tas in i en Bilaga 5
förordning. Hit hör bestämmelserna i 9 kap. 8 § första stycket om vad en
ansökan om markanvisning skall innehålla och vidare bestämmelserna i 9 kap. 11
§ andra stycket (om innehållet i vissa kallelser), 13 § (om sändande av ansökningshandlingarna
till aktförvarare) och 16 § (om protokoll över markanvisningsförrättning).

Lagrådet
anser vidare att den bestämmelse om när en förrättning fär avslutas som har
tagits in i 9 kap. 10 § första stycket i remissförslaget bör brytas ut och bilda
en särskild paragraf.

9
kap. 18 § innehåller regler om vissa förrättningskostnader. Enligt 9 kap. 18 §
första stycket utgår ersättning till bergmästaren och gode männen för
inställelse vid förrättningen och vid undersökning på platsen enligt
föreskrifter som regeringen meddelar. 1 andra stycket i samma paragraf sägs att
ersättning till sakkunniga bestäms av förrättningsmännen och att myndigheter
eller anställda i allmän tjänst fär ersättning bara om det finns särskilda
föreskrifter om detta. Enligt paragrafens tredje stycke skall sökanden betala
kostnaderna för förrättningen.

Lagrådet
anser att bergmästarens och de gode männens rätt till ersättning helt och
hållet bör kunna regleras i en förordning (jfr. exempelvis de nuvarande
föreskrifterna om ersättning till gode män vid fastighetsbildningsförrätlning).
Bestämmelsen i 9 kap. 18 § första stycket i remissförslaget bör således utgå.

När
det gäller andra stycket anser lagrådet att bestämmelsen om ersättning till
myndigheter m.fl. bör omformuleras så att den kommer att stämma bättre överens
med motsvarande regel i 40 kap. 17 § första stycket rättegångsbalken.

Vad
slutligen beträffar 9 kap. 18 § tredje stycket bör sökandens skyldighet att
betala ersättning till staten för förrättningskostnader lämpligen regleras mera
i detalj i en förordning. Detta föranleder en omformulering av lagtexten.
Lagrådet anser också att bestämmelsen om sökandens skyldighet att betala
ersättning bör flyttas, så att den får bilda ett första stycke i den närmast
följande paragrafen.

I
9 kap. 20 § i remissförslaget finns regler om vad ett markanvisningsbeslul
skall innehålla. Även dessa regler bör jämkas, bl. a. till följd av att
paragrafnumreringen pä andra häll ändras. Reglerna bör följas av den
bestämmelse som i det remitterade förslaget har tagits in i 9 kap. 22 § och som
handlar om fastställelse av överenskommelser om ersättning. I de därpå följande
paragraferna bör tas in regler om tid för meddelande av beslut, motsvarande 9
kap. 23 § i remissförslaget, och om upprättande av karta m. m. (9 kap. 21 § i
det remitterade förslaget).

Lagrådet
föreslår att 9 kap. får rubriken "Markanvisningsförrättning", att 9
kap. 1 — 3 §§ förses med rubriken "Allmänna bestämmelser" oeh att
paragraferna fär följande lydelse:

"1
§ Markanvisningsförrättning hålls på begäran av koncessionshava

ren.

Vid förrättningen bestäms den mark inom koncessionsområdet som 257

17 Riksdagen 1988/89. I saml Nr 92

s. 258 Kontrollera mot PDF

koncessionshavaren fär ta
i anspråk för bearbetning av mineralfyndighet. Prop. 1988/89:92 Vidare
bestäms den mark som koncessionshavaren, inom eller utom kon- Bilaga 5 cessionsområdet,
får ta i anspråk för verksamhet som hänger samman med bearbetningen. Härvid
skall verksamhetens art anges.

2 §
Är koncessionshavaren överens med markägaren och innehavarna

av särskild rätt lill marken, skall mark anvisas i enlighet med överenskom

melsen. I den mån överenskommelse inte har träffals, skall den mark

anvisas som behövs. Om ett markområde inom eller utom koncessionsom

rådel hotas av ras eller sättningar vid bearbetningen, kan även den marken

anvisas.

Anvisning
får inte avse mark inom sådant område som avses i 3 kap. 6 och 7 §§.

3 §
Mark anvisas tills vidare, om inte sökanden begär något annat."

Lagrådet
föreslår vidare att 9 kap. l-7§§ i det remitterade förslaget betecknas 9 kap.
4-10 §§ och att 9 kap. 11 -23 §§ formuleras pä följande sätt:

"Ansökan
om markanvisning

11 §
Ansökan om markanvisning görs skriftligen hos bergmästaren.

Sökanden skall erlägga förskott pä ersättning för kostnaderna i ärendet,

om bergmästaren begär det.

12 §
Om ansökningen är ofuUständig eller sökanden inte har erlagt före

skriven ansökningsavgift eller förskott enligt 11 § andra stycket, fär berg

mästaren förelägga sökanden alt inom viss tid avhjälpa bristen.

Om
ett föreläggande enligt första stycket inte följs, skall ansökningen avvisas,
om den är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas tiU
grund för en förrättning eller om underlåtenheten avser betalning av ansökningsavgift
eller förskott.

Sammanträde
med sakägarna m. m.

13 §
Vid förrättningen skall sammanträde hällas med sökanden och

övriga sakägare. Om stridiga intressen saknas, behövs dock inte något

sammanträde.

Mer
än ett sammanträde får hällas endast om en viss fråga inte kan avgöras ulan
ytterligare utredning eller om det av något annat skäl är oundgängligen
nödvändigt..

Förrättningsmyndigheten
får företa undersökning pä platsen, om det behövs. Sakägarna skall pä lämpligt
sätt underrättas om lid och plats för undersökningen.

14
§ Om sammanträde hålls, skall
samtliga kända sakägare kallas. Kallelsen skall delges i god tid före
sammanträdet. Har vid ett sammanträde lid och plats för ett nytt sammanträde
tillkännagivits, behöver den inte kallas som i föreskriven ordning har kallats
till det sammanträde där tillkännagivandet skedde.

15
§ Om fastighetsägaren eller
dennes ställföreträdare stadigvarande vistas utom landet och delgivning inte
kan ske med ombud inom landet,

får
delgivning i stället ske genom att handlingen lämnas till den som 258

förvallar
eller brukar fastigheten.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Den som har mottagit en
handling enligt första stycket skall om möjligt Prop. 1988/89:92 snarast
sända den vidare till fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare.
Bilaga 5 Han skall upplysas om detta när handlingen lämnas till honom. Är den
söktes uppehållsort känd, skall bergmästaren omedelbart med poslen sända honom
meddelande om delgivningen.

Delgivning
skall anses ha skett, när handlingen har lämnats enligt första stycket.

16
§ Ägare av fastighet som berörs
av ansökningen skall för bergmästaren uppge de sakägare i fråga om fastigheten
som är kända för honom. Den fastighetsägare som utan giltigt skäl underiåter
att göra detta skall ersätta sakägarna för skador som har föranletts av
underlåtenheten.

17
§ Om sökanden, trots att han
har kallals på föreskrivet sätt, uteblir från det första sammanträdel utan all
ha anmält laga förfall, skall detta ställas in. Nytt sammanträde skaU sättas ut
om han inom tre veckor begär det. Gör han ingen sådan begäran, skall ärendet
avskrivas.

Om
en sakägare inte har kallats lill ett sammanträde pä föreskrivet sätt, skall
sammanträdet uppskjutas, såvida inte sakägaren ändå har infunnit sig eller han
medger all förrättningen slutförs.

Utan
hinder av andra stycket får sådana förrättningsålgärder vidtas som inte i någon
nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.

18 §
Förrättningen får inte avslutas förrän koncessionsbeslutet har vun

nit laga kraft.

Omröstning

19
§ Om
förrättningsmännen har olika mening, gäller som beslut vad två av dem anser. Om
varje förrältningsman har sin mening, gäller bergmästarens mening. I fräga om
pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser
den näst största mängden. Förrättningskostnader

20
§ Ersättning till sakkunniga
bestäms av förrättningsmyndighelen. Har utlåtande avgetts av en myndighet,
tjänsteman eller annan som är satt att tillhandagå med yttrande, skall
ersättning utgå endast i den mån särskild föreskrift därom har meddelats.

21
§ Sökanden skall ersätta staten
kostnaderna för förrättningen enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Markanvisningsbeslutels
innehåU

22 §
Beslut om markanvisning skall ange den anvisade markens läge,

omfattning och ändamål samt innehålla avgörande i sådana tvister om

ersättning enligt 7 kap. 1 eller 2 § som har prövats vid förrättningen.

Därutöver skall beslutet innehålla avgörande i sådana frågor som anges i

20och21§§.

Om
löseskilling eller intrångsersältning bestäms, skall i beslutet också

anges om belopp skall deponeras enligt 10 kap. 2 § och var depositionen

skall ske. --g

s. 260 Kontrollera mot PDF

23 § Överenskommelse om
ersättning som avses i 7 kap. 1 och 2 §§ skall Prop. 1988/89: 92

fastställas i markanvisningsbeslutet, om någon av parterna begär det." Bilaga 5

Lagrådet
föreslår slutligen att 9 kap. avslutas med tre paragrafer, 24 — 26 §§, av
följande lydelse och med följande rubriker:

"Tid
för meddelande av beslut

24
§ Markanvisningsbeslutet skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats
som förrättningsmyndigheten ger till känna för sakägare och andra som har rätt
att överklaga beslutet. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid
sammanträde eller genom skriftligt meddelande.

Karta
m. m.

25
§ Gränserna för mark som anvisas skall utstakas och utmärkas i behövlig omfattning.
Karta skall upprättas över marken. Den skall göras så noggrann som ändamålet
kräver. Kan förrättningen genomföras och för-rättningsresullatet åskådliggöras
utan karta, behöver en sådan dock inte upprättas.

Innan
beslut meddelas om inlösen av del av fastighet enligt 7 kap. 2 § andra stycket
skall i den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta med beskrivning
ha upprättats över området och dess gränser ha utmärkts.

Tillträde
av mark

26
§ Anvisad mark får tiUträdas innan markanvisningsbeslutet har vunnit laga
kraft, om sökanden har ställt säkerhet för den ersättningsskyldighet som avses
i 7 kap. 1 och 2 §§ och bergmästaren inte bestämmer annat."

10kap
4-9§§

10
kap. 4 och 6 §§ i det remitterade förslaget innehåller regler om att den som är
ersättningsskyldig skall ge in utdrag av protokoll till länsstyrelsen och att
länsstyrelsen skall sälla in deponerat eller uttaget belopp på bank. Dessa
regler är enligt lagrådels uppfattning sädana atl de bör kunna tas in i en
förordning. Lagrådet föreslår alltså att reglerna utgår ur lagen.

I
10 kap. 5 § i remissförslaget sägs bl.a. att länsstyrelsen, om den ersättningsskyldige
inte betalar eller deponerar ersättning inom föreskriven tid, på begäran av den
ersätlningsberättigade skall söka verkställighet av ersältningsbeslutel. Även
denna regel passar enligt lagrådets mening bättre i en förordning. Regeln bör
alltså utgå ur paragrafen.

Kvar
i 10 kap. 5 § (som bör betecknas 10 kap. 4 §, om lagrådets nyss framförda
förslag bifalls) blir en bestämmelse om att länsstyrelsen kan förordna att
arbete skall ställas in. Lagrådet förordar att bestämmelsen formuleras på
följande sätt:

"Om
den ersältningsskyldige inte betalar eller deponerar ersättning inom

föreskriven tid, kan länsstyrelsen, på begäran av den som är berättigad lill

ersättningen, efter att ha hört bergmästaren förordna att bearbetning inte

får ske förrän ersättningen har betalats eller deponerats." 260

s. 261 Kontrollera mot PDF

Om 10 kap. 4 och 6 §§ i
remissförslaget utgår, får 10 kap. 7-9 §§ i Prop. 1988/89:92

remissförslaget betecknas 10 kap. 5-7 §§. Bilaga 5

12
kap 6 §

1
paragrafen sägs att om andelshavare som innehar minst hälften av koncessionen
vill ulföra undersökning eller bearbetning i större omfattning än de andra,
det större arbetet skall utföras. Delsamma gäller, sägs det vidare, när fråga
är om ett visst arbete skall utföras eller ej. Innebörden av de angivna
bestämmelserna är inte helt klar. BI. a. är det tveksamt om, för att
bestämmelserna ska bli tillämpliga, det krävs att en andelshavare ensam innehar
minst hälften av koncessionen eller om flera andelshavares andelar kan läggas
samman. Enligt lagrådets mening är det lämpligast att låta flera andelshavare
gä samman, sä att de kan få till stånd ett visst arbete, om de sammanlagt innehar
minst hälften av koncessionen. Lagtexten bör justeras, så att detta framgår.
Även i övrigt bör vissa förtydliganden göras.

I
enlighet med vad lagrådet har förordat i kommentaren till 8 kap. 11 § i
remissförslaget bör 12 kap. 6§ förses med ett nytt tredje stycke, där det anges
vem som prövar tvister i frågor som avses i paragrafens andra stycke.

Lagrådet
föreslår alt 12 kap. 6 § får följande lydelse:

"Vill
en eller flera andelshavare som tillsammans innehar minst hälften av
koncessionen utföra undersökning eller bearbetning i större omfattning än
övriga andelshavare, skall det större arbetet utföras. Delsamma gäller när
fråga är om ett visst arbete för undersökning eller bearbetning skall påbörjas
eller ej.

Den
som har begärt att arbetet skall utföras svarar,för kostnaden för detta och
tillgodoräknas den ytterligare kvantitet av mineralet som utvinns genom
arbetet.

Tvist
i fråga som avses i andra stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars
område koncessionsområdet eller större delen därav ligger."

13kap

Kapitlet
innehåller bestämmelser om verkningarna av atl en bearbetningskoncession
upphör. I kapitlet finns också regler om koncessionshavarens skyldigheter i
samband med upphörandet.

En
av följderna av att en koncession upphör är enligt 13 kap. 3 § tredje

stycket i remissförslaget att koncessionshavaren förlorar den rätt till mar

ken som han har på grund av markanvisningen. Denna regel är enligt '

lagrådets uppfattning så central att den bör få bilda en egen paragraf och

placeras först i kapitlet.

113
kap. 1 § i remissförslaget, som bör betecknas 13 kap. 2 §, sägs bl. a. ,
att, när en bearbetningskoncession upphör, koncessionshavaren förlorar rätten
till sädana mineral som har brutits eller på annat sätt utvunnits men inte uppfordrats.

Begreppet
uppfordra synes närmast ta sikte på del fallet att mineral har 261

s. 262 Kontrollera mot PDF

utvunnits ur en gruva.
Begreppet passar emellertid mindre bra när mineral Prop. 1988/89:92 har
bearbetats på något annat sätt. För att även den situationen skall Bilaga 5
täckas av den nu behandlade bestämmelsen anser lagrådet atl ordet "uppfordra"
bör kompletteras med uttrycket "eller tagits om hand pä liknande
sätt".

13
kap. I § i det remitterade förslaget bör även i övrigt jämkas något, så att
innebörden blir tydligare. Delsamma gäller 13 kap. 2 —4 §§. Härvid bör de
bestämmelser som har tagits in i 13 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena
delas upp på tre paragrafer.

I
13 kap. 5 § i remissförslaget har tagits in en föreskrift om att statens rätt
enligt bestämmelserna om kronoandel upphör samtidigt med koncessionen. Detta
får enligt lagrådets uppfattning anses gälla utan att man behöver ha en
uttrycklig regel härom. Även bestämmelsen i 13 kap. 5 § om . all vissa regler
om koncessionshavare också gäller för staten är enligt lagrådets mening onödig.

Vad
som nu har sagts innebär att bestämmelserna i 13 kap. 5 § i det remitterade
förslaget helt och hållet kan utgå.

Kapitlet
bör däremot kompletteras med en regel som behandlar det fallet att någon efter det
att koncessionen har upphört vill lägga igen vissa utfraktsvägar, orter eller
borrhål. För igenläggning bör krävas tillstånd av bergmästaren (jfr. 5 kap. 11
§ i remissförslaget; 5 kap. 8 § enligt lagrådets förslag).

Lagrådet
föreslår all 13 kap. erhåller följande lydelse:

"1
§ När en bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshavaren den rätt
till marken som han har på grund av markanvisningen.

2 §
När koncessionen upphör, förlorar koncessionshavaren även rätten

till sådana av koncessionen omfattade mineral som har brutits eller på

annat sätt utvunnits men inte uppfordrats eller tagits om hand på liknande

sätt.

Mineral
som har uppfordrats eller tagits om hand på liknande sätt får finnas kvar inom
området för koncessionshavarens räkning under högst två år efler det att
koncessionen har upphört. Koncessionshavaren förlorar rätten lill det som inte
har tagils bort under denna lid.

3
§ När en
bearbetningskoncession upphör, förlorar koncessionshavaren rätten till sådana
byggnader som har gjorts för gmvans eller motsvarande anläggnings styrka och varaktighet,
däri inbegripet inklädnad av borrhål, samt stängsel som koncessionshavaren har
varit skyldig att hälla. Såd|ana , . anläggningar skall lämnas kvar på platsen,

4
§ I den män det är motiverat
från allmän eller enskild synpunkt skall koncessionshavaren utföra efterarbete
och ta bort andra anläggningar än som anges i 3 §. , •

5
§ Anläggningar som lämnas
kvar skall vara i sådant skick att del inte

uppkommer
fara för allmänheten. Sådant stängsel som anges,i 3§ skaU , 262

s. 263 Kontrollera mot PDF

vara
utfört så, att det beslår varaktigt efter det att koncesssionen har Prop.
1988/89:92

upphört. Bilaga 5

6
§ 1 samband med att
koncessionen upphör skall prövningsmyndigheten fastställa koncessionshavarens
skyldigheter enligt 4 §.

7
§ Om någon efter det att
koncessionen har upphört vill lägga igen sådana utfraktsvägar, orter eller
borrhål som avses i 5 kap. 8 §, krävs tillstånd av bergmästaren.

8
§ Regeringen får meddela
föreskrifter om skyddsåtgärder vid nedlagda gruvhål och om kontrollåtgärder lill
skydd mot ras och sättningar vid nedlagda gruvor."

14
kap 5 §

I
paragrafens första stycke sägs att koncessionshavaren skall föra journal över
undersökningsarbete och bearbetning saml redovisa prover och avge rapporter
till den myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt
lagrådets uppfattning har bestämmelsen fått en alltför generell utformning. Det
torde framför allt vara vid bearbetning av olja och gasformiga kolväten som
det är påkallat med en journal över bearbetningen. För att inte koncessionshavaren
skall betungas mer än nödvändigt föreslår lagrådet alt bestämmelsen bara skall
gälla i den utsträckning regeringen föreskriver. Lagtexten bör således inledas
med orden: "Koncessionshavare skall, i den utsträckning regeringen
föreskriver, föra..."

15kap
3-6§§

1
15 kap. 3 § sägs atl bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för all
trygga efterlevnaden av den nya lagen eller av villkor eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen. Bestämmelsen har sin förebild i 40 § andra
stycket i den hittillsvarande minerallagen. Med hänsyn till bestämmelsens
allmänt hållna utformning skulle det enligt lagrådets me-ning vara av värde om
del i lagstiftningsärendet ges några exempel på sådana åtgärder som
bestämmelsen,tar sikte på.

15
kap. 5 § andra stycket i remissförslaget innehåller en regel som ger

bergmästaren rätt alt förbjuda arbete som bedrivs på sådant sätt att det

uppkommer uppenbar fara för allmänt eller enskilt intresse. Denna regel, ■:

som
har sin förebild i 6 kap. 5 § andra stycket'gruvlagen och 43 § andra

stycket i den hittillsvarande minerallagen, har enligt lagrådets mening ett .
-■

sådant
samband med den nyss berörda bestämmelsen i 15 kap. 3§ i

remissförslaget att den bör placeras sorn ett andra stycke i den paragrafen..

I 15 kap. 4 §, som motsvarar 42 § första stycket i den gamja:mineraUagen.

och delvis också 11 kap. 2 § första stycket gruvlagen, har tagits in bestäm-;

melser om handräckning i bl.a. det fallet atl undersökningsarbete har '

påbörjats
utan att säkerhet här ställts. Paragrafens hänvisningar till andra 263

lagrum i den nya lagen får
ändras till följd av vad lagrådet har förordat i Prop. 1988/89:92

det föregående. Bilaga 5

Ytterligare
en regel om handräckning finns i 15 kap. 5 § tredje stycket i det remitterade
förslaget. Enligt lagrådets mening har regeln fält en alltför stor räckvidd.
Som den är utformad ger den bergmästaren möjlighet att påkalla handräckning i
åtskilliga situationer då även ett vitesföreläggande kan tillgripas. Det kan
starkt ifrågasättas om del verkligen är behövligt med sädana dubbla sanklionsmöjligheter.
Regeln ger också möjlighet till handräckning i en del fall dä en sådan åtgärd
får anses passa mindre väl, t. ex. när det är fråga om skyldighet att ge in
redovisning över utförda undersökningsarbeten.

Enligt
lagrådels uppfattning bör den nu diskuterade bestämmelsen om handräckning ges
samma snäva tillämpningsområde som motsvarande föreskrifter i 11 kap. 2 § andra
stycket gruvlagen och 42 § andra stycket i den gamla minerallagen. Bestämmelsen
bör således bara ta sikte på fall då någon har åsidosatt ett sådant förbud som
enligt vad lagrådet nyss har förordat skall tas in i 15 kap. 3 § andra stycket.
Ges handräekningsbestäm-melsen en sådan utformning, kan den lämpligen tas in
tillsammans med övriga regler om handräckning i 15 kap. 4 §.

Om
lagrådets nu framförda förslag genomförs, kvarstår i 15 kap. 5 § bara en
bestämmelse som ger bergmästaren rätt att förelägga vite i vissa situationer.
En del ändringar bor göras när det gäller bestämmelsens paragrafhänvisningar.

Inskränks
möjligheterna att begära handräckning enligt vad lagrådet förordat, torde
skälen för den bestämmelse om ställande av säkerhet som-har tagils in i 4 kap.
6 § åtminstone delvis bortfalla. Lagrådet saknar underlag för att ta ställning
till om bestämmelsen helt kan utgå.

15
kap. 6 § i det remitterade förslaget innehåller straffbestämmelser. Vid sidan
av de lagöverträdelser som har straffbelagts i lagrådsrémissen anser lagrådet
alt straff rimligen bör kunna dömas ut när någon bedriver undersökningsarbete
i strid med lagens bestämmelser om krav på undersökningstillslånd eller
bearbetningskoncession. Vidare bör den föreslagna bestämmelsen om straff för
den som bearbetar mineral utan koncession jämkas något.

Lagrådet
föreslår att 15 kap. 3 - 6 §§ utformas på följande sätt:

"3
§ Bergmästaren får besluta om de åtgärder som behövs för att trygga
efterlevnaden av denna lag eller av villkor eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

Om
arbete bedrivs på sådant sätt att det uppkommer uppenbar fara för allmänt eller
enskilt intresse, får,bergmästaren förbjuda arbetet. Förbudet gäller
omedelbart.

4
§ Om undersökningsarbete påbörjas utan aft säkerhet har ställts enligt

3 kap. 5 § tredje stycket eller om anläggning utförs i strid med 3 kap. 3 §

andra stycket, får tingsrätten på ansökan av den som äger eller innehar '

marken
förordna all arbetet skall ställas in eller alt anläggningen skall tas , ■
i.

bort
på undersökarens bekostnad.

Om ett förbud enligt 3 § andra stycket åsidosätts, fär tingsrätten på , .
~.

ansökan
av bergmästaren meddela handräckning för all åstadkomma rät- Prop.
1988/89:92

telse. Bilagas

I
fråga om åtgärder som avses i första och andra styckena finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).

5
§ Om någon inte gör vad som har
begärts eller följer vad som har föreskrivits med stöd av 2 § eller 3 § första
stycket eller om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt 13 kap. 4 eller 5
§ eller enligt 14 kap. 3 §, 4§ första eller andra stycket eller 5 §, får
bergmästaren förelägga vite.

6
§ Till böter eller fängelse i
högst sex månader skall den dömas som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver
undersökningsarbete i strid med bestämmelserna om krav på

undersökningstillstånd eller bearbetningskoneession,

2.
påbörjar undersökningsarbete
utan att iaktta vad som föreskrivs i 3 kap. 5 § om underrättelse och ställande
av säkerhet,

3.
utför bearbetning eller därmed
sammanhängande verksamhet i strid med bestämmelserna om bearbetningskoncession,

4.
lägger igen utfraktsväg, ort
eller borrhål i strid med bestämmelserna om krav på tillstånd i 5 kap. 8 §
eller 13 kap. 7 §, eller

5.
lägger ned gruva eller
motsvarande anläggning i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket.

Till
böter eller fängelse i högst sex månader döms också den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift när han fullgör uppgiftsskyldighet
enligt koncessionsvillkor eller enligt 2 § 1.

1
fall som avses i första stycket 3 kan mineral som utvunnits förklaras
förverkat.

Om
ett brott som avses i första stycket 2 berör enbart enskilds rätt, får åklagare
väcka åtal endast om målsäganden anger brottet lill åtal."

16
kap.

Kapitlet
innehåller bestämmelser om överklagande av olika beslut enligt den nya lagen.
Remissförslaget innebär att överklagande kan ske till ett flertal olika
myndigheter, beroende på vilket slags beslut som överklagandet gäller.
Bestämmelserna har därmed blivit tämligen komplicerade.

Lagrådet
saknar i stort sett anledning att motsätta sig valet av besvärsmyndigheter.
Bara på ett par punkter anser lagrådet att ändringar bör göras. I bl. a.
enkelhetens intresse anser lagrådet att samtliga beslut av bergmästaren som
gäller undersökningstillstånd bör överklagas till kammarrätten. Samma besvärsinslans
bör enligt lagrådets mening väljas när del gäller beslut av bergmästaren i
frågor om förlängning av giltighetstiden för bearbetningskoncession.

16
kap. 2 § i remissförslaget innehåller bestämmelser om bl.a. överklagande av
vissa beslut i jävsfrågor. För alt man skall få överensstämmelse med vad som
gäller enligt exempelvis fastighetsbildningslagen och vattenlagen bör
bestämmelserna kompletteras med en regel om att ett beslut av bergmästaren att
godta en invändning om jäv inte får överklagas.

För
att läsningen av besvärsbestämmelserna skall underlättas anser lag

rådet att huvuddelen av bestämmelserna bör samlas i en tabell. Även i

övrigt bör vissa omdispositioner göras. Vidare bör ett antal paragraf- 265

hänvisningar ändras till
följd av vad lagrådet har förordat i det föregående.

Vad särskilt gäller de
regler som har tagits in i 16 kap. 7 § i remissförslaget anser lagrådet att de
bör jämkas, så atl de bara gäller beträffande handläggning i
fastighetsdomstolen och i högre instans.

Lagrådet föreslår alt 16
kap. utformas på följande sätt: "1 § 1 fråga om överklagande av beslut
enligt denna lag gäller följande:

Prop.1988/89:92 Bilaga 5

Beslut av bergmästaren i frågor som gäller
undersökningstillstånd

Beslut av bergmästaren i frågor som gäller meddelande av
bearbetningskoncession, tillstånd till överlåtelse av koncession eller
ändring av villkoren för en koncession

Beslut av bergmästaren i andra frågor som gäller bearbetningskoneession

Tillstånd av bergmästaren till byggande av väg enligt 3
kap. 3 ij andra stycket.

Beslut av bergmästaren i frågor som avses i 3 kap. 7 Jj

Förhandsbesked av bergmästaren enligt 4 kap. 9 § tredje
stycket

Tillstånd av bergmästaren att lägga igen utfraktsväg, ort
eller borrhål enligt 5 kap. 8 § eller 13 kap. 7 §

Beslut av bergmästaren i ärende om ersättning enligt 7
kap. 1 §

Beslut av bergmästaren i tvist enligt 8 kap. 7 t;

Beslut av förrättningsmyndighelen i ärende om
markanvisning

Tillstånd av bergmästaren att lägga ned gruva eller
motsvarande anläggning enligt 14 kap. 4 t) tredje stycket

Beslut av bergmästaren i andra frågor enligt denna lag

Beslut av länsstyrelsen i frågor som avses i 3 kap. 6 §

Beslut av länsstyrelsen i frågor om prövande av säkerhet
enligt 17 kap. 2 §

Sveriges
geologiska undersökning Kammarrätten

Regeringen

Kammarrätten

Sveriges
geologiska undersökning

Länsstyrelsen

Sveriges
geologiska undersökning

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten
gäller el ler större delen därav är belägen

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten
gäller eller störredelen därav är belägen

Den fastighetsdomstol inom vars område marken som tvisten
gäller el ler större delen därav är belägen

Sveriges geologiska undersökning

Kammarrätten Regeringen . Kammarrätten

2 § Beslut under markanvisningsförrättning får
överklagas särskilt, om

förrättningsmyndighelen har . , , .

1.
ogillat jäv mot
förrättningsman, ., ;

2.
beslutat
angående ersäUning till sakkunnig eller tolk, eller

3.
beslutat om ianspråktagande
äv mark enligt 5 kap. t § fjärde styckéL Ett beslut av förrättningsmyndighelen
att godta en invändning om jäv

får inte
överklagas. -■■ ' ' ' ' ■;