Bet. 1991/92:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande

1991/92:KU07

Följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottet

Hemställan

Bilaga 1

1991/92

KU7

Sammanfattning

Den 6 november 1991 antog riksdagen slutligt förslaget till

yttrandefrihetsgrundlag. I detta betänkande behandlas

proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till den nya

grundlagen m.m. Vidare behandlas en motion från den allmänna

motionstiden 1991. Utskottet tillstyrker propositionen och

finner att syftet med motionen därigenom helt tillgodoses.

Propositionen

I proposition 1990/91:179 om följdlagstiftning till

yttrandefrihetsgrundlagen m.m. yrkas att riksdagen antar de i

propositionen framlagda förslagen till

1. lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i rättegångsbalken,

4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672),

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud,

10. lag om ändring i lagen (1991:00) om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft samt

11. lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av

finländska televisionsprogram.

Lagförslagen, av vilka de under 1--10 har lagts fram efter

hörande av lagrådet, har intagits i bilaga 1 till

betänkandet.

Motionen

I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo (fp) yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om behovet av en förändring rörande hovrätts

sammansättning i yttrandefrihetsmål.

Utskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen har den 6 november 1991 slutligt antagit förslag

till yttrandefrihetsgrundlag, förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen och förslag till lag om ändring i

regeringsformen (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, 1991/92:KU1,

rskr.2). Beslutet innebär att en ny grundlag skall gälla till

skydd för yttrandefriheten i radio och TV, filmer och videogram,

ljudupptagningar och liknande medier. Den nya grundlagen bygger

på de tryckfrihetsrättsliga grundsatserna. Dessa grundsatser har

i allt väsentligt gällt för den radiorättsliga lagstiftningen.

Riksdagens beslut innebär också ett förtydligande av

bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om tystnadsplikt för

dem som är verksamma inom tidningsföretag och nyhetsbyråer i

fråga om vem som är författare eller har lämnat meddelande för

publicering.

I yttrandefrihetsgrundlagen liksom i tryckfrihetsförordningen

är en av de bärande principerna att grundlagen är exklusiv. Inom

sina tillämpningsområden anger de båda grundlagarna uttömmande

vilka begränsningar som är förenliga med grundlagen. Såväl

tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundlagen tillåter

att föreskrifter om sådana begränsningar meddelas på lägre

konstitutionell nivå genom hänvisningar till sådan lagstiftning

på vissa punkter.

På de olika punkter i yttrandefrihetsgrundlagen där det finns

hänvisningar till bestämmelser i annan lagstiftning uppkommer

frågan om vilken följdlagstiftning som bör ske. I nu gällande

lagstiftning kan det också finnas bestämmelser som strider mot

yttrandefrihetsgrundlagen och därför måste upphävas. Det kan

också finnas föreskrifter som blir överflödiga därför att de

reglerar sådant som det finns bestämmelser om i

yttrandefrihetsgrundlagen.

Riksdagsbeslutet om yttrandefrihetsgrundlagen m.m. gäller

endast grundlagstiftning. I den proposition (1990/91:64) som

ligger till grund för beslutet förutskickades att lagstiftning

på lägre nivå skulle föreslås i ett annat sammanhang. I den nu

aktuella propositionen läggs förslag till sådan lagstiftning

fram.

I propositionen anförs att det kan finnas många frågor som

behöver tas upp som en konsekvens av yttrandefrihetsgrundlagen.

Det konstateras att det i en del fall dock redan föreligger

lämpliga bestämmelser och att något följdlagstiftningsbehov

därför inte finns. Vidare anförs att det i andra fall pågår

överväganden vars resultat bör avvaktas innan ställning tas till

hur framtida regler bör vara utformade. Inte heller i de fallen

är det enligt propositionen aktuellt att behandla frågorna i

detta sammanhang.

I propositionen lämnas därefter en redovisning av de frågor

som inte bör tas upp i detta lagstiftningsärende av de nu

angivna skälen (s.30--36). Redovisningen följer den ordning i

vilken yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer hänvisar till andra

bestämmelser. Av redovisningen skall här endast nämnas

bestämmelserna i 1kap. 12§ andra stycket som tillåter att

det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam

m.m. i radio- och TV-program. I propositionen erinras om att

förslag till lagstiftning om sådan reklam m.m. har lagts fram i

prop. 1990/91:149 (lagstiftningen har sedermera beslutats av

riksdagen [1990/91:KU39, rskr. 370]).

Tryckfrihetsförordningen kompletteras av två lagar, nämligen

lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i

tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på

tryckfrihetsförordningens område. I propositionen föreslås att

de två lagarna ersätts av en ny lag. Enligt förslaget skall den

nya lagen benämnas lagen med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden. I den utsträckning det behövs föreslås lagen innehålla

motsvarigheter till föreskrifter i radioansvarighetslagen

(1966:756), lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio, lagen

(1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar och

lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Dessa lagar föreslås därför bli upphävda.

Den föreslagna lagen reglerar i huvudsak följande frågor:

ägare och utgivare av periodiska skrifter, utgivare av radio-

och TV-program och av filmer, videogram och

ljudradioupptagningar, bevarande av exemplar och inspelningar,

åtal och tvångsmedel samt rättegången i tryckfrihets- och

yttrandefrihetsmål.

Lagen innehåller en bestämmelse som innebär en utvidgning av

domstolens skyldighet att före vittnesförhör med journalister

m.fl. som har tystnadsplikt inhämta yttrande från det företag

där vittnet har fått vetskap om en uppgift.

Vidare innehåller lagen en föreskrift som innebär att

videogram inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de

har lämnats in för registrering hos arkivet för ljud och bild.

Det är först när det har skett som preskriptionstiden börjar

löpa för väckande av talan i fråga om olaga våldsskildring och

barnpornografibrott.

I propositionen föreslås en ändring av närradiolagen

(1982:459) som innebär att beslut om återkallelse av tillstånd i

vissa fall skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig

ordning.

Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

Bakgrund

Sedan tillkomsten av tryckfrihetsförordningen har gällt att

frågan huruvida brott föreligger i tryckfrihetsmål skall prövas

av en jury, om inte parterna avstår från det. Detta gäller även

då frågan om enskilt anspråk prövas i sådana mål.

Föreskrifterna, som tar sikte på handläggningen i första

instans, tillkom vid en tid då nämndemän förekom endast vid

underrätterna.

Numera deltar nämndemän i hovrätten vid prövningen av

brottmål. Hovrättens sammansättning i ett tryckfrihetsmål beror

på om straffansvar yrkas eller om endast skadeståndstalan förs.

Om endast skadeståndstalan förs, är hovrätten domför med fyra

juristdomare. Om målet gäller straffansvar, skall hovrätten

bestå av tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Nämndemän

behöver dock inte delta, om det inte förekommer anledning att

döma till svårare straff än böter.

I propositionen redovisas en skrivelse till

justitiedepartementet av hovrättslagmannen Lennart Groll. I

skrivelsen anförs att överinstansens prövning är begränsad till

den ram som har dragits upp genom juryprövningen och att det kan

te sig främmande att en lekmannaprövning ånyo kommer in

genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Groll

föreslår att hovrätten i yttrandefrihetsmål skall vara

sammansatt av fyra juristdomare.

Propositionen

I propositionen instämmer föredraganden i den syn som kommer

till uttryck i Grolls skrivelse. I propositionen anförs också

att de nackdelar som enligt skrivelsen är förenade med den

nuvarande ordningen när det gäller hovrätts sammansättning i

yttrandefrihetsmål kan bli accentuerade genom att jury kan komma

att medverka i rättegången i första instans i fler fall till

följd av det utvidgade skydd för yttrandefriheten som

yttrandefrihetsgrundlagen innebär. I propositionen föreslås

därför att hovrätten i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål

skall bestå av fyra juristdomare. En bestämmelse av denna

innebörd tas in i 11 kap. 4§ i förslaget till lag med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Motionen

I motion 1990/91:K429 av Birgit Friggebo, som väcktes under

den allmänna motionstiden innan propositionen beslutades, anför

motionären att den lämpligaste sammansättningen av hovrätten i

yttrandefrihetsmål är fyra juristdomare. Enligt motionärens

mening är det nämligen inte konsekvent med nämndemän i

överrättsgranskningen med tanke på att ett yttrandefrihetsmål

genom juryprövningen i tingsrätten har blivit föremål för en

ingående folklig granskning.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

bestämmelsen om hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål. Därmed är syftet med motionen helt

tillgodosett.

Förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459) med det tillägget att även punkten 3 i

13 § första stycket ändras och får följande lydelse: 3. sänder

program trots att det varken finns utgivare för

programverksamheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt

3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

eller trots att anmälan om utgivare eller ställföreträdare inte

har gjorts enligt vad som föreskrivs där.

Övriga lagförslag i propositionen

Utskottet tillstyrker de övriga lagförslag som har lagts fram

i propositionen.

Lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen

En följdändring bör enligt utskottets mening även göras i

lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.

Enligt 10 § i den lagen gäller inte lagens bestämmelser i den

mån de begränsar den frihet att meddela och offentliggöra

uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och 16 kap.

sekretesslagen (1980:100). Paragrafen bör enligt utskottets

mening ändras så att även yttrandefrihetsgrundlagen nämns där.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förslaget till lag med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K429 och med

bifall till proposition 1990/91:179 antar regeringens förslag

till lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden,

2. beträffande förslaget till lag om ändring i

närradiolagen

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

närradiolagen (1982:459) med den ändringen att 13 § erhåller i

bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,

3. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

med den ändring att lagen får rubriken Lag om ändring i lagen

(1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av

arbetskraft och att bestämmelsen om ikraftträdande utgår,

4. beträffande förslaget till lag om ändring i

rättegångsbalken

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken med den ändring att i 36 kap. 5§ ordet

"landstingskommuner" byts ut mot ordet "landsting",

5. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om

patentbesvärsrätten

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten med den ändring att

ordet "vissa" utgår ur 1 och 17 §§,

6. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag

att riksdagen antar regeringens

a) förslag till lag om ändring i brottsbalken,

b) förslag till lag om ändring i konkurslagen (1986:672),

c) förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173),

d) förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

e) förslag till lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud,

f) förslag till lag om ändring i lagen (1986:3) om

rundradiosändning av finländska televisionsprogram,

7. beträffande lag om ändring i lagen om säkerhetsskydd i

riksdagen

att riksdagen antar det i bilaga 3 intagna förslaget till lag

om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i riksdagen.

Stockholm den 12 november 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil

Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove

Johansson (s), Sören Lekberg (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet

Colliander (nyd), Ulla Pettersson (s), Inger René (m), Lisbeth

Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s),

Björn von der Esch (m) och Ingela Mårtensson (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

I propositionen framlagda lagförslag

1 Förslag till

Lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Bilaga 2

Regeringens förslag

Utskottets förslag

13 §1

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om

sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2. bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess

ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen,

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare

eller ersättare för programutgivaren enligt lagen

(1982:460) om ansvarighet för närradio finns eller trots att

anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte har

gjorts,

3. sänder program trots att det varken finns utgivare

för programverksamheten eller ställföreträdare för

utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:000) med

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden eller trots att anmälan om

utgivare eller ställföreträdare inte har gjorts enligt vad

som föreskrivs där,

4. bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra

följande månader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven

tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid

påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om

högst ett år inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt

tillstånd.

1 Senaste lydelse 1985:597.

Av utskottet framlagt

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i

riksdagen

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:953) om

säkerhetsskydd i riksdagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 §

Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar

den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av

tryckfrihetsförordningen och 16 kap. sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelserna i denna lag gäller inte i den mån de begränsar

den frihet att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av

tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och 16

kap. sekretesslagen (1980:100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.