Prop. 1990/91:179

Regeringens proposition

1990/91:179

om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen

m.m.

Prop.

1990/91:179

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-

gade utdrag ur regeringsprotokollet den 11 april 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Förslaget innebär att ansvarig-

hetslagarna på det radiorättsliga området upphävs. Lagen (1949:164) med

vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016)

med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område ersätts likaså

av den nya lagen.

Vidare föreslås vissa ändringar i ett antal lagar, bl.a rättegångsbalken,

brottsbalken, konkurslagen (1987:672), sekretesslagen (1980:100) och när-

radiolagen (1982:459). Förslagen syftar till att anpassa lagstiftningen till ytt-

randefrihetsgrundlagen .

De nya föreskrifterna avses träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179

1 Förslag till

Lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser

om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m. (2 kap.),

om utgivare av radioprogram m.m. (3 kap.).

om utgivare av filmer och ljudupptagningar (4 kap.),

om bevarande av exemplar och inspelningar m.m. (5 kap.),

om ätal och tvångsmedel (6 kap.),

om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),

om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (8

kap.),

om huvudförhandling inför jury (9 kap.),

om överläggning och dom m.m. (10 kap.) samt

övriga bestämmelser (11 kap.)

2 § De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning

av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryckfri-

hetsförordningen.

Uttrycken radioprogram, film och ljudupptagning används i lagen på

samma sätt som i yttrandefrihetsgrundlagen.

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare av periodiska skrifter

1 § Utlänningar som har hemvist här i landet får vara ägare till periodiska

skrifter som trycks här.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

2 § Frågor om utgivningsbevis prövas av patent- och registreringsverket.

Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgi-

vare.

3 § Om en ansökan om utgivningsbevis inte uppfyller vad som är föreskri-

vet om sådana ansökningar, skall sökanden föreläggas att inom viss tid av-

hjälpa bristen. Gör sökanden inte det. får ansökningen avvisas.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden

om utgivningsbevis och om avgifter för utdrag ur register över periodiska

skrifter.

5 § Slutliga beslut av patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv-

ningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från da-

gen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till regeringsrätten

inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna

i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrät-

tens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det

krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de

grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Prop.

1990/91:179

Behörighet att vara utgivare

6 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare för periodiska skrifter för vilka utgivningsbevis finns eller skall finnas.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m.

Sändningar enligt radiolagen

1 § Uppgift om vem som är utgivare skall antecknas i ett register hos pro-

gramföretaget innan programmet sänds.

I registret skall vidare för varje särskilt program antecknas beräknad tid-

punkt för sändningens början och formen för sändningen (direktsändning

eller sändning av inspelat program).

Vid varje anteckning i registret skall det anges när anteckningen har

gjorts.

Registret skall vara tillgängligt för allmänheten.

2 § Beträffande program som direktsänds får den som skall förordna utgi-

vare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i program-

met själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant be-

slut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i det register

som avses i 1 §. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan. Anteckningen

skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostadsadress beträffande

var och en som avses med beslutet.

Sändningar i närradio

3 § Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närra-

diolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverksamheten. Sam-

manslutningen skall till närradionämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne

skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

4 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den samman-

slutning som har utsett utgivaren. Utgivaren skall till närradionämnden an-

mäla vem som är ställföreträdare.

5 § Till varje anmälan enligt 3 eller 4 § skall fogas bevis att utgivaren eller

ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i yttrandefrihets-

grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. I fråga om ställföreträdare

skall det dessutom visas att sammanslutningen har godkänt honom.

6 § Varje sändning av ett radioprogram i närradio skall avslutas med en

uppgift om vilken sammanslutning som har sänt programmet. Om en ställfö-

reträdare för utgivaren har tjänstgjort, skall det samtidigt lämnas en uppgift

om ställföreträdarens namn.

Sammanställda radiotidningar

7 § Utgivare av sådana radiotidningar som anges i 1 § första stycket 2 b) 3

lagen (1981:508) om radiotidningar utses, såvitt gäller den del av radiotid-

ningen som utgörs av en sammanställning, av de samverkande ägarna till de

periodiska skrifter ur vilka materialet hämtas. Utgivaren skall utses för pro-

gramverksamheten.

Agaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till

radiotidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som sägs i andra stycket.

Prop.

1990/91:179

8 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har

utsett utgivaren. Utgivaren anmäler vem ställföreträdaren är till taltidnings-

nämnden.

9 § Till varje anmälan enligt 7 eller 8 § skall fogas bevis att utgivaren eller

ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefrihets-

grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare an-

mäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgi-

varen.

10 § När ställföreträdaren för en utgivare tjänstgjort skall hans namn anges

i sändningen.

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

11 § Vad som föreskrivs i 1 och 2 §§ gäller också i fråga om radioprogram

som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

I fråga om program som sänds av andra än svenska programföretag och

inte är avsedda att tas emot i Sverige tillämpas inte andra föreskrifter i ytt-

randefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§. Inte heller tillämpas första

stycket.

Andra trådsändningar än vidaresändningar, m.m.

12 § Om ett programföretag som har tillstånd enligt 5 § första stycket ra-

diolagen (1966:755) att sända radioprogram också driver verksamhet för

sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text genom tråd, tillämpas 1

och 2 §§ i fråga om verksamheten.

13 § Den som utser utgivare av andra radioprogram i trådsändningar än

som avses i 12 § skall anmäla vem som har utsetts till patent- och registre-

ringsverket.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som föreskrivs i första stycket.

14 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har

utsett utgivaren. Utgivaren skall anmäla vem som är ställföreträdare till pa-

tent- och registreringsverket.

15 § Till varje anmälan enligt 13 eller 14 § skall fogas bevis att utgivaren

eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefri-

hetsgrundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare

anmäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett

utgivaren.

16 § Varje program i en sådan trådsändning som avses i 13 § skall avslutas

med en uppgift om vem som har utsett utgivaren. Om en ställföreträdare för

utgivaren tjänstgör, skall det lämnas en uppgift om vem ställföreträdaren är.

Prop.

1990/91:179

17 § Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare

besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet

själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Den som bedriver

sändningsverksamheten skall föra ett särskilt register över sådana förord-

nanden. Ett utdrag ur registret skall genast sändas till patent- och registre-

ringsverket varje gång ett beslut har antecknats i det.

18 § I fråga om sådant tillhandahållande av upplysningar med hjälp av

elektromagnetiska vågor som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen

tillämpas 12-16 §§.

Gemensamma bestämmelser

19 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare av radioprogram.

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta

kapitel föreskrivs om skyldighet att anteckna eller anmäla utgivare skall dö-

mas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapi-

tel föreskrivs om skyldighet att lämna uppgift om utgivare eller ställföreträ-

dare skall dömas till penningböter.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

1 § Sådana ljudupptagningar som innehåller en för synskadade avsedd

sammanställning av två eller flera periodiska skrifter som ges ut här i landet

och vilkas ägare samverkar om ljudupptagningen (kassettidningar med sam-

manställningar av material ur mer än en förlaga) skall ha en utgivare. Utgiva-

ren utses av de samverkande ägarna.

Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till

kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som sägs i andra stycket.

2 § Den skyldighet att lämna uppgifter om vem som har låtit framställa en

film eller en ljudupptagning samt om när, var och av vem exemplaren har

framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen skall full-

göras genom att uppgifterna intas i själva filmen eller ljudupptagningen eller

anbringas på dennas kassett eller motsvarande hölje.

3 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare av filmer och ljudupptagningar.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

1 § Den som här i landet framställer en tryckt skrift är skyldig att bevara

ett exemplar av skriften under ett år från det att skriften gavs ut.

2 § Av varje tryckt skrift som har framställts utomlands och införs hit för Prop

att spridas här skall ett exemplar bevaras under ett år från införandet. Det 1990/

gäller dock inte skrifter som ej är periodiska och som helt är skrivna på främ-

mande språk. Det gäller inte heller periodiska skrifter för vilka utgivningsbe-

vis varken finns eller skall finnas.

Skyldigheten att bevara skrifterna ligger,

1. i fråga om periodiska skrifter på den som är utgivare här i landet,

2. i fråga om andra skrifter på skriftens förläggare här i landet eller, om

det inte finns någon sådan förläggare, på den som har låtit lämna ut skriften

för spridning här.

En skrift som inte är periodisk behöver inte bevaras om endast enstaka

exemplar av den har förts in i landet.

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar

3 § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att

varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram

som avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen

skall bevaras i minst sex månader från sändningen.

Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad vida-

resändning av radioprogram genom trådnät.

4 § Den som här i landet skall utse utgivare för en film eller en ljudupptag-

ning är skyldig att bevara ett exemplar under ett år från det att filmen eller

upptagningen blev offentlig. Denna skyldighet gäller också sådana filmer

och ljudupptagningar som avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförord-

ningen. Skyldigheten gäller även för den som låter framställa en ljudupptag-

ning som sprids till allmänheten utan att en utgivare behöver utses.

Skyldighet att tillhandahålla exemplar och inspelningar

5 § Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radio-

program, film eller ljudupptagning som har bevarats enligt 1-4 §§. Han har

också rätt att kostnadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett

radioprogram. Det åligger polismyndigheten att på begäran biträda justitie-

kanslern vid anmodan enligt denna paragraf.

6 § Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho-

nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant

brott i programmet har rätt att hos den som driver sändningsverksamheten

kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också

rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av

vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock

inte, om det är uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant

sätt att han kan vara målsägande.

Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana radiotid-

ningar som anges i 1 § första stycket 2 b) lagen (1981:508) om radiotidningar

på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan.

Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som inne-

håller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här

i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i 4

kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och

få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga

förlagan.

7 § I närradiolagen (1982:459) finns ytterligare bestämmelser om skyldig- Prop.

het att tillhandahålla inspelningar av radioprogram. 1990/ 1

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag-

ningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar

till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

8 § Ett videogram som avses i 17 § andra stycket lagen om pliktexemplar

av skrifter och ljud- och bildupptagningar skali anses ha lämnats ut för sprid-

ning först när pliktexemplar har lämnats.

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före-

skrivs i 1-6 §§ döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa,

skall han inte dömas till ansvar.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i

första stycket.

6 kap. Om åtal och tvångsmedel

Medgivande till åtal

1 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap. 4 § 1-10 eller 5 §

3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihetsbrott enligt

yttrandefrihetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

Tagande i förvar

2 § Ide fall som anges i 10 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen

och i motsvarande fall enligt 7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får en be-

fattningshavare av lägst fänriks grad ta en tryckt skrift, film eller ljudupptag-

ning i förvar.

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

1 § De tingsrätter som med stöd av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen är

behöriga att ta upp tryckfrihetsmål skall pröva tryckfrihetsmål och yttrande-

frihetsmål i de fall där den ort som avses i 2 eller 3 § ligger inom tingsrättens

domkrets. Om den orten inte ligger inom domkretsen för en tingsrätt som är

behörig att ta upp tryckfrihetsmål, skall målet prövas av den tingsrätt inom

vars domkrets länsstyrelsen i det län där orten ligger har sitt säte.

2 S Avgörande för var ett tryckfrihetsmål skall tas upp är i fråga om perio-

diska skrifter skriftens utgivningsort och i fråga om andra skrifter den ort där

den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften har

sitt hemvist.

Om någon ort inte kan fastställas enligt första stycket, skall den ort där

skriften har tryckts eller eljest mångfaldigats vara avgörande. Har skriften

mångfaldigats utomlands, skall den ort vara avgörande där den som har låtit

lämna ut skriften för spridning här i landet har sitt hemvist.

Om varken första eller andra stycket ger ledning, skall den ort där exem-

plar av skriften anträffas vara avgörande.

3 § Avgörande för var ett yttrandefrihetsmål skall tas upp är den ort var-

ifrån ett radioprogram har utgått för sändning eller där en film eller en ljud- 7

upptagning har lämnats ut för spridning eller där brottet på annat sätt har

förövats.

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och

ans kaffare

4 § Om någon genom att lämna eller anskaffa en uppgift för offentliggö-

rande har medverkat till ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott, skall ta-

lan mot honom om ansvar för brott som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen tas upp av den tingsrätt

som är rätt domstol i fråga om tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet. Den

tingsrätt som är rätt domstol i fråga om ett tryckfrihets- eller yttrandefrihets-

brott är också rätt domstol i fråga om åtal för brott som avses i 7 kap. 3 §

andra stycket tryckfrihetsförordningen eller 5 kap. 3 § andra stycket yttran-

defrihetsgrundiagen varigenom den som är ansvarig för offentliggörandet

har anskaffat den uppgift vars offentliggörande innefattar tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrottet.

Prop.

1990/91:179

5 § Om talan grundas på att någon, i annat fall än det som anges i 4 §, har

lämnat eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för offentliggörande och

därigenom gjort sig skyldig till brott som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen, skall målet prövas av den

tingsrätt som skall ta upp tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål för den ort

där uppgiftslämnaren har sitt hemvist.

Ar det inte känt var uppgiftslämnaren eller anskaffaren har sitt hemvist

eller saknar han hemvist i landet, skall målet prövas av den tingsrätt som

skall ta upp tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål för den ort där han har

lämnat eller anskaffat uppgiften eller där han har gripits eller annars uppe-

håller sig.

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6 § Om mål som har samband med varandra på det sätt som anges i 4 §

förekommer samtidigt vid en tingsrätt, skall målen handläggas i en rätte-

gång. Det gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det.

7 § Ett åtal som har samband med ett annat åtal som skall handläggas som

tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål får väckas vid den tingsrätt som skall

ta upp det sist nämnda åtalet, om det är lämpligt.

Ett vanligt brottmål får handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihets-

mål eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om ansvar, om det på grund av

samband mellan målen skulle skapa allvarliga olägenheter att de handlades i

skilda rättegångar. Om huvudförhandling i rättegången hålls inför jury, skall

dock andra mål än tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål prövas enbart av

rätten.

8 § Justitiekanslern får hos rätten begära att flera mål skall handläggas i

samma rättegång enligt 7 § andra stycket. Den tilltalade i det av målen som

inte är tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att yttra sig i

frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens beslut får över-

klagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock endast justitie-

kanslern föra talan mot beslutet.

9 § Justitiekanslern är åklagare i mål som enligt 7 § andra stycket får hand-

läggas i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål eller ett yttrandefrihets-

mål.

8 kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och Prop.

yttrandefrihetsmål 1990/91:179

1 § Rätten får, även då det gäller allmänt åtal, under den förberedande be-

handlingen av ett mål höra parter och andra samt besluta att avvisa målet.

2 § I mål om ansvar på grund av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott

skall rätten utreda om den åtalade är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför-

ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Vidare skall rätten i mål

om skadestånd på grund av sådana brott utreda om skadeståndsanspråket

enligt 11 kap. tryckfrihetsförordningen eller 8 kap. yttrandefrihetsgrundla-

gen kan riktas mot svaranden.

Om så erfordras skall rätten meddela beslut i de frågor som avses i första

stycket.

3 § För behandling av frågor som anges i 2 § får huvudförhandling sättas

ut.

4 § Vid huvudförhandling för prövning av frågor som anges i 2 § eller då

målet i något annat fall sätts ut till huvudförhandling utan att det i övrigt är

berett för sådan förhandling, skall rätten bestå av tre lagfarna domare. Om

det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbör-

jats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

5 § I fråga om särskild talan mot ett beslut, varigenom rätten ogillat en in-

vändning av en tilltalad att han inte är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför-

ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen, tillämpas vad som före-

skrivs i rättegångsbalken om invändning om rättegångshinder.

6 § Under den förberedande behandlingen av ett mål skall det bestämmas

om jury skall medverka vid prövningen.

De åtgärder för juryns bildande som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen, skall vidtas vid sammanträde med parterna

inför rätten.

7 § När målet är berett skall rätten sätta ut tid för huvudförhandling. Skall

jury inte medverka, sätts målet ut till huvudförhandling enligt vad som gäller

i allmänhet. Förs talan om ansvar eller konfiskation skall målet prövas i en-

lighet med vad som gäller för brottmål. I annat fall tillämpas vad som är före-

skrivet för tvistemål.

9 kap. Om huvudförhandling inför jury

1 § Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre lagfarna do-

mare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen

har påbörjats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

2 5 Den som har utsetts att tjänstgöra i juryn skall genom rättens försorg

skriftligen kallas till huvudförhandlingen. I kallelsen skall anges den tid inom

vilken anmälningar om laga förfall bör ha nått rätten. Kallelsen skall också

innehålla en upplysning om det ansvar för kostnader som enligt 4 § andra

stycket kan åläggas jurymannen om han uteblir utan laga förfall.

3 § Om en juryman har styrkt laga förfall, skall en suppleant från samma

grupp av jurymän inkallas till tjänstgöring. Suppleanterna kallas i den ord-

ning i vilken de har lottats ut till suppleanter.

Finner rätten att en juryman inte har styrkt laga förfall, skall jurymannen

underrättas om det.

4 § Uteblir en juryman från huvudförhandlingen, skall en suppleant tillkal-

las, om uppskov med målet därigenom kan undvikas.

Har den uteblivne inte laga förfall, skall han åläggas att ersätta staten och

parterna de kostnader som hans försummelse orsakat om förhandlingen

måste ställas in. Rätten får dock minska ersättningen till ett skäligt belopp.

5 § När en fulltalig jury har samlats inför rätten, skall juryns medlemmar

avlägga denna försäkran: ”Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete,

att jag efter bästa förstånd skall besvara de frågor som framställs av rätten

och aldrig röja vare sig vad som yttras under juryns överläggningar eller hur

de enskilda medlemmarna röstar. Detta vill och skall jag som en ärlig och

uppriktig domare troget hålla.”

6 § Vid huvudförhandlingen får jurymännen med rättens tillstånd fram-

ställa frågor till parter, vittnen, sakkunniga eller andra.

Vid fortsatt huvudförhandling skall juryn bestå av samma medlemmar

som före avbrottet.

7 § I mål där talan grundas på ett påstående att ett tryckfrihets- eller yttran-

defrihetsbrott har begåtts skall rätten, sedan förhandlingen inför juryn blivit

slutförd, utan dröjsmål till juryn skriftligen framställa frågan om brott före-

ligger enligt den eller de bestämmelser som åklagaren eller målsäganden har

funnit tillämpliga.

Om talan grundas på ett påstående att flera brott har förövats, skall en

särskild fråga framställas till juryn för varje brott. Om målets beskaffenhet

eljest föranleder flera frågor, skall de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall de parter som är närva-

rande få tillfälle att yttra sig över dem.

10 kap. Om överläggning och dom m.m.

1 § Juryn skall omedelbart utse en ordförande och överlägga i enrum om

den eller de frågor som rätten har framställt. Om det begärs av en juryman,

skall juryn under överläggningen sammanträda med rätten för att inhämta

upplysningar om vad som föreskrivs i lag. Juryn får inte i rättens närvaro

överlägga om sitt svar eller företa omröstning.

Juryn skall besvara de frågor som rätten har framställt med ja eller nej.

Juryn får inte skiljas åt innan alla frågor har besvarats.

2 § Juryn skall under sin överläggning ha tillgång till rättens protokoll och

de handlingar som har åberopats under huvudförhandlingen.

Juryns prövning skall grundas på vad som har kommit fram vid huvudför-

handlingen inför juryn.

Juryns svar skall skriftligen överlämnas till rätten.

3 § Dom i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall meddelas senast på

rättens första arbetsdag efter det att juryns svar har överlämnats. Om det är

nödvändigt, får dock rätten besluta om anstånd för att besluta och avfatta

domen. Anståndet får vara högst en vecka.

Juryn behöver inte vara närvarande när domen avkunnas.

Prop.

1990/91:179

10

4 § I mål där en målsägande har fört talan får rätten, om det finns skäl till Prop

det, besluta att vardera parten skall stå för sina egna rättegångskostnader. 1990/

Ett sådant beslut får dock fattas endast om frågan om brott föreligger har

prövats av en jury.

11 kap. Övriga bestämmelser

1 § Bestämmelser om ersättning till jurymän meddelas av regeringen.

2 § I mål om skadestånd på grund av brott skall rättegångsbalkens regler

för de fall där förlikning inte är tillåten gälla i fråga om föreläggande för par-

terna att inställa sig och om verkan av parts utevaro.

3 § I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall

rättegångsbalken tillämpas i den mån inte annat följer av tryckfrihetsförord-

ningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller bestämmelserna i denna lag.

4 § I tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall hovrätt bestå av fyra lag-

farna domare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs

1. lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihets-

mål,

2. lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens

område,

3. radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio,

5. lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar,

6. lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid prövning av talan som har väckts

före ikraftträdandet och i fråga om radioprogram som har sänts och tystnads-

plikter som har uppkommit dessförinnan.

11

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 19 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 kap.

i

19 §

Allmänt åtal för brott som avses i

10 b och c §.§' får såvitt avser filmer

eller videogram väckas endast efter

medgivande av statens biografbyrå.

Allmänt åtal för brott som avses i

10 c § får väckas endast efter medgi-

vande av statens biografbyrå. Ifråga

om brott som avses i 10 b § skall sta-

tens biografbyrå yttra sig innan all-

mänt åtal väcks såvitt avser filmer el-

ler videogram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1988:835.

12

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4 § rättegångsbal-

ken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lag-

rum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan till-

stånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,

psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kom-

muner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga samfälligheter, och

deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutöv-

ning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det

är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker

till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgif-

ter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i

lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad

som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger

det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försva-

rare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst

inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund

intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han vid

enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt

3kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

9§ radioansvarighetslagen (1966:

756), 1 § lagen (1982:460) om ansva-

righet för närradio, 11 eller 16 § la-

gen (1982:521) om ansvarighet för

radio- och kassettidningar eller 2 § la-

gen (1985:1057) om ansvarighet för

lokala kabelsändningar får höras

som vittne om förhållanden som

Den som har tystnadsplikt enligt

3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen

eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrund-

lagen får höras som vittne om förhål-

landen som tystnadsplikten avser

endast i den mån det föreskrivs i

nämnda paragrafer.

tystnadsplikten avser endast i den

mån det föreskrivs i nämnda para-

grafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne

om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som

under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

8 § 2

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner

sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

1 Senaste lydelse 1988:257.

2 Senaste lydelse 1983:497.

13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteck-

ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant

kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Prop.

1990/91:179

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5

tryckfrihetsförordningen, 9 § första

stycket 5 radioansvarighetslagen

(1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982:

521) om ansvarighet för radio- och

kassettidningar skall pröva om nå-

gon, som är skyldig att hemlighålla

en uppgift som avses där, ändå får

höras som vittne därom, skall rätten

först, om inte särskilda skäl föranle-

der annat, inhämta yttrande från det

företag, hos vilket han har erhållit

vetskap om uppgiften.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § andra

stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket

4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen

skall pröva om någon, som är skyl-

dig att hemlighålla uppgift som avses

där, ändå får höras som vittne

därom, skall rätten först, om inte

särskilda skäl föranleder annat, in-

hämta yttrande från det företag, hos

vilket han har erhållit vetskap om

uppgiften.

3. förelagt en part eller någon an-

nan att förete skriftligt bevis eller att

tillhandahålla föremål för syn eller

besiktning eller vid prövning enligt

3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5

tryckfrihetsförordningen eller 2 kap.

3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefri-

hetsgrundlagen funnit det vara av

synnerlig vikt att en uppgift som av-

ses där lämnas vid vittnesförhör eller

förhör med en part under sannings-

försäkran;

49 kap.

4 § 3

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rät-

ten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-

gången;

3. förelagt en part eller någon an-

nan att förete skriftligt bevis eller att

tillhandahålla föremål för syn eller

besiktning eller också enligt 3 kap.

3§ 5 tryckfrihetsförordningen, 9 §

första stycket 5 radioansvarighetsla-

gen (1966:756) eller 11 § 5 lagen

(1982:521) om ansvarighet för radio-

och kassettidningar funnit det vara

av synnerlig vikt att en uppgift som

avses där lämnas vid vittnesförhör

eller förhör med en part under san-

ningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om an-

svar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej

är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till måls-

ägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,

vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.

eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag för-

ordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän

rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersätt-

ning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,

3 Senaste lydelse 1985:415.

14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.

2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid 1990/91:179

sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag,

då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare

rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förord-

nande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra

stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för för-

handling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje an-

mälas senast en vecka från dagen för beslutet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller dock

vid prövning av talan som har väckts före ikraftträdandet och i fråga om tyst-

nadsplikter som har uppkommit före ikraftträdandet.

15

4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) skall ha föl-

jande lydelse.

Prop.

1990/91:179

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6

En gäldenär som är en fysisk per-

son får inte under konkursen driva

näringsverksamhet som medför

bokföringsskyldighet enligt bokför-

ingslagen (1976:125). Verksamhet

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6

kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihets-

förordningen omfattas dock inte av

förbudet.

Om näringsförbud efter särskild

(1986:436) om näringsförbud.

§

En gäldenär som är en fysisk per-

son får inte under konkursen driva

näringsverksamhet som medför

bokföringsskyldighet enligt bokför-

ingslagen (1976:125). Verksamhet

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6

kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihets-

förordningen eller 1 kap. 1 §, 3 kap.

1, 2, eller 8 § eller 10 kap. 1 §

yttrandefrihetsgrundlagen omfattas

dock inte av förbudet.

Ivning finns det bestämmelser i lagen

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

16

5 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173)

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs att 3, 9, 12 och 16 §§ kreditupplysningslagen

(1973:1173)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datain-

spektionen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp-

lysningsverksamhet, i den mån den

bedrivs genom offentliggörande av

kreditupplysning i tryckt skrift eller

annan skrift som avses i 1 kap. 5 §

tryckfrihetsförordningen.

I

Personupplysning får ej lämnas

ut, om det finns anledning anta att

upplysningen kommer att användas

av någon annan än den som på

grund av ingånget eller ifrågasatt

kreditavtal eller av liknande anled-

ning har behov av upplysningen.

Vad nu sagts gäller ej offentliggö-

rande av personupplysning i tryckt

skrift eller annan skrift som avses i 1

kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp-

lysningsverksamhet, i den mån den

bedrivs genom offentliggörande av

kreditupplysning pä sådant sätt som

avses i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrun dlagen.

§

Personupplysning får ej lämnas

ut, om det finns anledning anta att

upplysningen kommer att användas

av någon annan än den som på

grund av ingånget eller ifrågasatt

kreditavtal eller av liknande anled-

ning har behov av upplysningen.

Vad nu sagts gäller ej offentliggö-

rande av personupplysning på så-

dant sätt som avses i tryckfrihetsför-

ordningen och yttrandefrihetsgrund-

lagen.

12 §

Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning

som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som

används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvisande, skall

den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att

utreda förhållandet.

Visar sig uppgiften vara oriktig el-

ler missvisande, skall den, om den

förekommer i register, rättas, kom-

pletteras eller uteslutas ur registret.

Har uppgiften tagits in i en kredit-

upplysning som lämnats på annat

sätt än genom tryckt skrift eller an-

nan skrift som avses i 1 kap. 5 §

tryckfrihetsförordningen, skall rät-

telse eller komplettering så snart det

kan ske tillställas var och en som un-

der den senaste tolvmånadersperio-

den fått del av uppgiften. Har upp-

giften under den senaste tolvmåna-

Visar sig uppgiften vara oriktig el-

ler missvisande, skall den, om den

förekommer i register, rättas, kom-

pletteras eller uteslutas ur registret.

Har uppgiften tagits in i en kredit-

upplysning som lämnats på annat

sätt än som avses i tryckfrihetsför-

ordningen och yttrandefrihetsgrund-

lagen, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske tillställas

var och en som under den senaste

tolvmånadersperioden fått del av

uppgiften. Har uppgiften under den

senaste tolvmånadersperioden läm-

1 Lagen omtryckt 1981:737

17

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179

Nuvarande lydelse

dersperioden lämnats i periodisk

skrift, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske införas i ett

följande nummer av skriften. Vad

som sägs i detta stycke gäller dock

icke, om uppgiften uppenbarligen

saknar betydelse för bedömningen

av vederbörandes vederhäftighet i

ekonomiskt hänseende.

Föreslagen lydelse

nats i periodisk skrift eller i en kredit-

upplysningsverksamhet som bedrivs

genom återkommande offentliggö-

randen enligt yttrandefrihetsgrund-

lagen, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske införas i ett

följande nummer av skriften eller

motsvarande form av offentliggö-

rande enligt yttrandefrihetsgrundla-

gen. Vad som sägs i detta stycke gäl-

ler dock icke, om uppgiften uppen-

barligen saknar betydelse för be-

dömningen av vederbörandes veder-

häftighet i ekonomiskt hänseende.

Har en fråga om rättelse eller liknande åtgärd tagits upp efter framställ-

ning från den som uppgiften avser, skall denne kostnadsfritt underrättas om

huruvida sådan åtgärd vidtagits.

Prop.

1990/91:179

16 §

Datainspektionen har rätt att företa inspektion hos den som bedriver kre-

ditupplysningsverksamhet och att ta del av samtliga handlingar som rör verk-

samheten.

Den som bedriver kreditupplysningverksamhet skall lämna datainspektio-

nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för sin till-

syn.

Bedrivs kreditupplysningsverk-

samhet genom utgivande av tryckt

skrift eller annan skrift som avses i l

kap. 5 H tryckfrihetsförordningen,

skall den som bedriver verksamhe-

ten inom en vecka efter utgivandet

kostnadsfritt tillställa datainspektio-

nen ett exemplar av skriften.

Bedrivs kreditupplysningsverk-

samhet genom offentliggörande av

kreditupplysning på sådant sätt som

avses i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen skall den

som bedriver verksamheten inom en

vecka efter offentliggörandet se till

att datainspektionen kostnadsfritt får

del av det som offentliggjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

18

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om

patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 1 och 17 §§ lagen (1977:729) om patentbesvärsrät-

ten skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:179

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Patentbesvärsrätten prövar som

förvaltningsdomstol överklagande

av beslut av patent- och registre-

ringsverket enligt vad som föreskrivs

i patentlagen (1967:837) eller med

stöd därav utfärdade bestämmelser

samt i mönsterskyddslagen (1970:

485), varumärkeslagen (1960:644),

namnlagen (1982:670) och lagen

(1977:1016) med vissa bestämmelser

på tryckfrihetsförordningens om-

råde.

§'

Patentbesvärsrätten prövar som

förvaltningsdomstol överklagande

av beslut av patent- och registre-

ringsverket enligt vad som föreskrivs

i patentlagen (1967:837) eller med

stöd därav utfärdade bestämmelser

samt i mönsterskyddslagen (1970:

485), varumärkeslagen (1960:644),

namnlagen (1982:670) och lagen

(1991:00) med vissa föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttran-

defrihetsgrundlagens områden.

I fråga om överklagande av ett

slutligt beslut av patentbesvärsrät-

ten finns bestämmelser i patentlagen

(1967:837), mönsterskyddslagen

(1970:485), varumärkeslagen (1960:

644), namnlagen (1982:670) och la-

gen (1991:00) med vissa föreskrifter

pä tryckfrihetsförordningens och ytt-

randefrihetsgrundlagens områden.

17 § 2

I fråga om överklagande av ett

slutligt beslut av patentbesvärsrät-

ten finns bestämmelser i patentlagen

(1967:837), mönsterskyddslagen

(1970:485), varumärkeslagen (1960:

644), namnlagen (1982:670) och la-

gen (1977:1016) med vissa bestäm-

melser pä tryckfrihetsförordningens

område.

Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas en-

dast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock

överklagas särskilt när rätten har

1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om

att hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,

3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller

ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum-

melse eller tredska, ,

4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet,

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den

som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till

regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 § för-

valtningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över

kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift

1 Senaste lydelse 1987:427

2 Senaste lydelse 1986:237.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten

och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Prop.

1990/91:179

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

20

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 8, 16 kap. 1 § samt rubriken till 16 kap.

sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:179

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verk-

samhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hän-

seende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryckfrihetsförord-

ningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.

Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen

eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekre-

tess).

Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.

I denna lag finns också bestäm-

melser om begränsning av den rätt

att lämna meddelande för offentlig-

görande i tryckt eller därmed jäm-

ställd skrift eller i radioprogram

varom grundläggande bestämmelser

ges i tryckfrihetsförordningen och

radioansvarighetslagen (1966:756).

16 kap. Om ansvar på tryckfri-

hetsförordningens område för brott

mot tystnadsplikt

I denna lag finns också bestäm-

melser om begränsning av den rätt

att lämna meddelande för offentlig-

görande i tryckt eller därmed jäm-

ställd skrift eller i radioprogram,

film, ljudupptagningar eller därmed

jämställt medium varom grundläg-

gande bestämmelser ges i tryckfri-

hetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen.

16 kap. Om ansvar på tryckfri-

hetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden för brott

mot tystnadsplikt

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen att med-

dela och offentliggöra uppgifter i

vissa fall är begränsad framgår av

7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §

1-8 samt 5 § 1 och 3 samma förord-

ning. De fall av uppsåtligt åsidosät-

tande av tystnadsplikt, i vilka

nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första

stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsför-

ordningen i övrigt är begränsad, är

de där tystnadsplikten följer av

1 8

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 8 yttrandefrihetsgrundlagen att

meddela och offentliggöra uppgifter

i vissa fall är begränsad framgår av

7 kap. 3 8 första stycket 1 och 2, 4 §

1-8 samt 5 8 1 och 3 tryckfrihetsför-

ordningen och av 5 kap. 1 § första

stycket samt 3 8 första stycket 1 och 2

yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av tystnads-

plikt, i vilka nämnda frihet enligt

7 kap. 3 8 första stycket 3 och 5 8 2

tryckfrihetsförordningen samt 5

kap. 1 § första stycket och 3 § första

stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i

1 Lagen omtryckt 1989:713.

21

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

övrigt är begränsad, är de där tyst-

nadsplikten följer av

Prop.

1990/91:179

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen, 9 § radioansvarighetslagen

(1966:756), 1 # lagen (1982:460) om

ansvarighet för närradio, 11 eller 16 §

lagen (1982:521) om ansvarighet för

radio- och kassettidningar eller 2 § la-

gen (1985:1057) om ansvarighet för

lokala kabelsändningar.

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 3 § yttrandefri-

hetsgrundlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Punkten 2 skall dock tillämpas

i sin äldre lydelse i fråga om tystnadsplikter som anges i den lydelsen.

22

8 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 5 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 16 §, av följande ly-

delse.

Nuvarande lydelse

Tillstånd att sända närradio får

ges först efter det att sammanslut-

ningen har anmält vem som har ut-

setts till programutgivare enligt la-

gen (1982:460) om ansvarighet för

närradio.

Föreslagen lydelse

§

Tillstånd att sända närradio får

ges först efter det att sammanslut-

ningen har anmält vem som har ut-

setts till utgivare enligt yttrandefri-

hetsgrundlagen.

13

Tillstånd att sända närradio får återkallas, om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven enligt 4

2. bryter mot beslut om sändningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja

sändningstid som tilldelats sammanslutningen,

3. sänder program trots att varken behörig programutgivare eller ersättare

för programutgivaren enligt lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio

finns eller trots att anmälan om vem som är utsedd till programutgivare inte

har gjorts,

4. har sänt ett program som i en la-

gakraftägande dom har befunnits in-

nefatta ett yttrandefrihetsbrott och

som innebär ett allvarligt missbruk

av yttrandefriheten i närradio,

5. bryter mot föreskrifterna i 10

eller 11 §,

6. inte utnyttjar rätten att sända

under tre på varandra följande må-

nader eller

7. inte erlägger avgift i ärende om

närradio inom föreskriven tid, om

sammanslutningen har förelagts att

erlägga den vid påföljd att tillståndet

annars kan återkallas.

Innan dom som avses i första

stycket 4 har vunnit laga kraft får

närradionämnden återkalla tillstån-

det interimistiskt.

4. bryter mot föreskrifterna i 10

eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända

under tre på varandra följande må-

nader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om

närradio inom föreskriven tid, om

sammanslutningen har förelagts att

erlägga den vid påföljd att tillståndet

annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år

inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

16 §

Om en domstol funnit att ett pro-

gram i närradion innefattat ett yttran-

defrihetsbrott som innebär ett allvar-

ligt missbruk av yttrandefriheten, får

1 Senaste lydelse 1985:597.

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

domstolen i domen återkalla sam-

manslutningens tillstånd att sända. I

ett sådant beslut får domstolen också

bestämma en tid av högst ett år inom

vilken sammanslutningen inte får ges

nytt tillstånd. Domstolen får för-

ordna att beslutet skall gälla utan hin-

der av att domen inte har vunnit laga

kraft.

Prop.

1990/91:179

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. I fråga om radioprogram som

sänts före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna.

24

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:179

6 §’

Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller

komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett

försäkringsbolag,

4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktie-

bolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en ekono-

misk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver närings-

verksamhet,

5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktie-

bolag eller ett försäkringsbolag,

6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som

anges vid 4,

7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juri-

disk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-

ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget över-

stiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder

mot att sådan verksamhet bedrivs

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §,

6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfri-

hetsförordningen.

Näringsförbud utgör inget hinder

mot att sådan verksamhet bedrivs

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §,

6kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfri-

hetsförordningen eller 1 kap. 1 §, 3

kap. I, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § ytt-

randefrihetsgrundlagen .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:628.

25

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:00) om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:179

1 §‘

Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent-

liga arbetsförmedlingen och som

inte sker genom utgivande av skrift

på vilken tryckfrihetsförordningen

är tillämplig.

Med arbetsförmedling enligt lagen

att skaffa arbete till arbetssökande ell

inte innebär uthyrning av arbetskraft

Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent-

liga arbetsförmedlingen och som

inte sker på det sätt som avses i tryck-

frihetsförordningen eller yttrandefri-

hetsgrundlagen.

avses verksamhet som har till ändamål

er arbetskraft åt arbetsgivare och som

enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Lydelse enligt prop. 1990/91:124.

26

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:3) om

rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Prop.

1990/91:179

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1986:3) om rundradiosändning av fin-

ländska televisionsprogram skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

För sändningen gäller inte 6 och För sändningen gäller inte

7 §§ radiolagen (1966:755) och ej 6-18 §§ radiolagen (1966:755).

heller radioansvarighetslagen (1966:-

756).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfa-

rande i fråga om radioprogram som har sänts före ikraftträdandet.

27

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, S. Andersson, Göransson, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönn-

qvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Larsson,

Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om följdlagstiftning till

yttrandefrihetsgrundlagen m.m.

1 Inledning

Enligt beslut av regeringen den 22 november 1990 har en proposition om

yttrandefrihetsgrundlag m.m. överlämnats till riksdagen (prop. 1990/91:64).

Propositionen innebär att en ny grundlag skall gälla till skydd för yttrandefri-

heten i ljudradio, television, filmer, videogram och ljudupptagningar m.fl.

moderna massmedier. Yttrandefrihetsgrundlagen bygger på de tryckfrihets-

rättsliga grundsatserna, vilka i väsentliga hänseenden ligger till grund också

för den nuvarande radiorättsliga lagstiftningen. Förslaget innebär även vissa

ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF), som skall fortsätta att gälla till

skydd för det tryckta ordet, och regeringsformen (RF). Förslagen avses

träda i kraft den 1 januari 1992.

Den nu omtalade propositionen innehåller endast förslag till ändringar i

grundlag. I propositionen förutskickades att förslag till lagstiftning på lägre

nivå skulle läggas fram under våren 1991 (prop. 1990/91:64 s. 23). Jag skall

nu ta upp frågan om sådana förslag.

Till grund för propositionen i grundlagsärendet ligger det förslag som år

1984 avgavs av yttrandefrihetsutredningen (YFU) i betänkandet (SOU

1983:70) Värna yttrandefriheten. Det förutsatte i likhet med propositionens

förslag att vissa frågor skulle regleras genom vanlig lag. Yttrandefrihetsut-

redningen överlämnade år 1986 betänkandet (Ds Ju 1986:4) Förslag om

följdlagstiftning till en grundlagsreform angående yttrandefriheten.

Det betänkandet har remissbehandlats (med undantag för några delar som

inte är aktuella nu). En förteckning över remissinstanserna bör fogas till pro-

tokollet i detta ärende som bilaga 1. En sammanställning av remissyttran-

dena har upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstift-

ningsärendet (dnr 86-3477).

Yttrandefrihetsutredningens nyss nämnda betänkande med förslag om

följdlagstiftning och remissyttrandena över det utgör en grundval för mina

förslag i detta ärende. På samma sätt som i fråga om yttrandefrihetsgrundla-

gen aktualiserar emellertid den utveckling som har ägt rum efter det att be-

Prop.

1990/91:179

28

tänkandet avgavs en del ytterligare frågor. Samtidigt är vissa andra av de för- Prop.

slag utredningen lade fram i betänkandet inte längre aktuella. Dit hör frågan 1990/91:179

om rätt att överklaga marknadsdomstolens beslut. Den frågan kan komma

att övervägas i annat sammanhang.

Meddelarskyddskommittén avgav i mars 1990 betänkandet (SOU

1990:12) Meddelarrätt. Betänkandet ligger till grund för vissa delar av för-

slagen i prop. 1990/91:64. Det gäller grundlagsföreskrifterna om tystnads-

plikt för journalister m.fl. och källskyddet för skrifter som trycks utomlands.

Vissa förslag till ändringar i vanlig lag som kommittén har lagt fram avser jag

att behandla i detta ärende.

Hovrättslagmannen Lennart Groll har i en framställning till justitiedepar-

tementet den 15 februari 1989 anfört att den nuvarande regleringen vållar

osäkerhet om hur rätten skall vara sammansatt i yttrandefrihetsmål som prö-

vas i hovrätt. Ett klarläggande genom lagstiftning är därför enligt hans me-

ning önskvärt. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som

bilaga 2.

Framställningen har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från justi-

tiekanslern (JK), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, Stockholms

tingsrätt, riksdagens ombudsmän (JO), domstolsverket, kabelnämnden,

närradionämnden, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,

Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska journalistförbundet, Sveriges

Radio Aktiebolag och Sveriges närradioförbund. Remissyttrandena finns

tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 89-506). Jag tar nu upp även denna

fråga.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över

vissa lagförslag som upprättats inom justitiedepartementet. De till lagrådet

remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

3.

Lagrådet har yttrat sig över förslagen den 9 april 1991. Lagrådets yttrande

bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådet har föreslagit en omformule-

ring av 3 kap. 20 § förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförord-

ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. I övrigt har lagrådet läm-

nat förslagen utan erinran. Som framgår av vad jag anför i det följande (spe-

cialmotiveringen till 3 kap. 20 § förslaget till lag med föreskrifter på tryckfri-

hetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden) kan jag ansluta

mig till vad lagrådet har anfört. Därtill bör vissa redaktionella justeringar

göras i de remitterade förslagen.

Jag disponerar min framställning i det följande så att jag först berör en

del lagstiftningsfrågor i anslutning till yttrandefrihetsgrundlagen som inte tas

upp i detta sammanhang (avsnitt 2.1). Därefter går jag in på utformningen av

den nu aktuella följdlagstiftningen (avsnitt 2.2). Slutligen tar jag upp några

speciella frågor, nämligen vissa rättegångsfrågor (avsnitt 2.3) och en fråga

om utgångspunkten för beräkning av tiden för preskription av yttrandefri-

hetsbrott i filmer (avsnitt 2.4).

29

2 Allmän motivering

2.1 Utgångspunkter för följdlagstiftningen

I yttrandefrihetsgrundlagen liksom i tryckfrihetsförordningen är en av de bä-

rande principerna att grundlagen är exklusiv i den meningen att den inom

sitt tillämpningsområde uttömmande anger vilka begränsningar av yttrande-

friheten som är förenliga med grundlagen. Också i likhet med sin äldre före-

bild tillåter yttrandefrihetsgrundlagen att föreskrifter om sådana begräns-

ningar meddelas på lägre konstitutionell nivå genom att den hänvisar till så-

dan lagstiftning på vissa punkter.

Till en del rör det sig om föreskrifter som är nödvändiga men som har tett

sig alltför detaljbetonade för att behöva finnas i grundlag samtidigt som de

ofta måste vara tämligen utförliga. Till denna kategori hör i första hand när-

mare bestämmelser om rättegången (jämför lagen /1949:164/ om rätte-

gången i tryckfrihetsmål). I andra fall tillåter grundlagen att bestämmelser

meddelas i annan lag utan att dessa bestämmelser behövs för att grundlagen

skall kunna tillämpas. En viktig kategori av sådana bestämmelser är de som

utgör den s.k. brottskatalogen och som motsvaras av olika ansvarsregler i

brottsbalken.

På de olika punkter i yttrandefrihetsgrundlagen där det sålunda finns hän-

visningar till regler i annan lagstiftning uppkommer frågan om vilken följd-

lagstiftning som bör ske. Det kan också nu finnas föreskrifter som strider

mot den nya grundlagen och som alltså måste upphävas eller anpassas till

denna. Slutligen kan det finnas bestämmelser som blir överflödiga därför att

de reglerar samma sak som föreskrifter i yttrandefrihetsgrundlagen.

Det kan alltså finnas många frågor som behöver tas upp som en konse-

kvens av yttrandefrihetsgrundlagen. I en del fall föreligger det dock redan

lämpliga bestämmelser, och något följdlagstiftningsbehov finns därför inte.

I andra fall pågår det överväganden vars resultat bör avvaktas innan ställning

tas till hur framtida regler bör vara utformade. Inte heller i de fallen är det

aktuellt att behandla frågorna i detta sammanhang.

Jag avser att nu närmast redovisa de frågor som inte bör tas upp i detta

lagstiftningsärende av skäl som jag nyss nämnt. Jag kommer därvid att följa

den ordning i vilken yttrandefrihetsgrundlagens paragrafer hänvisar till

andra bestämmelser.

Enligt 1 kap. 3 § andra stycket får genom lag meddelas föreskrifter om

granskning och godkännande av filmer, videogram och andra upptagningar

av rörliga bilder som skall visas offentligt. Sådana föreskrifter finns redan i

lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram. Dessa

är förenliga med den nya grundlagen.

Radiolagens bestämmelse med förbud mot censur (8 §) är tillämplig också

på radio- och TV-sändningar som faller utanför yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområde och blir därför inte överflödig. Bestämmelsen föreslås

dock ändrad i prop. 1990/91:149. Även föreskrifterna i 3 § radiolagen om rätt

att inneha mottagare m.m., i 5 § tredje stycket radiolagen om redaktionell

självständighet och i 5 a § första stycket radiolagen om rätt att vidaresända

rundradioprogram i trådnät kan fortsätta att gälla utan hinder av att de delvis

Prop.

1990/91:179

30

får motsvarigheter i 1 kap. 3 § tredje stycket, 3 kap 1 § och 3 kap. 4 § yttran-

defrihetsgrundlagen. Enligt direktiven till radiolagsutredningen (dir.

1985:27) ingår det i utredningens uppgifter att se över radiolagstiftningen i

systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt hänseende. De frågor jag nu

har pekat på bör därför anstå till det sammanhanget.

Tredje stycket i 1 kap. 6 § medger att det i lag föreskrivs om undantag från

yttrandefrihetsgrundlagen i fråga om radio- och TV-program som huvudsak-

ligen är avsedda att tas emot utomlands och sådana program som sänds ge-

nom tråd men inte är avsedda för någon större allmänhet.

Den första frågan kommer att beröras i det följande (se specialmotive-

ringen till 3 kap. 11 §). I ett större sammanhang blir den aktuell i samband

med den lagstiftning rörande radioprogram som länkas upp till satelliter för

vidare befordran till allmänheten som nu förbereds av radiolagsutredningen.

Syftet med det lagförslaget är att göra det möjligt för Sverige att uppfylla de

åtaganden som följer med en anslutning till den europeiska konventionen

om gränsöverskridande television. Som framgått av min redogörelse för

konventionen i grundlagsärendet (prop. 1990/91:64 s. 50 f.) medför detta att

det i lagstiftningen kan komma att tas in bestämmelser om programmens in-

nehåll i vissa hänseenden liksom föreskrifter om tillsynen av att bestämmel-

serna efterlevs.

Frågan om lagstiftning för trådsändningar övervägs för närvarande av ra-

diolagsutredningen (U 1985:05), varför jag inte tar upp den nu.

I 1 kap. 12 § första stycket hänvisas till bestämmelserna i 1 kap. 8 och 9 §§

TF som medger att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om upphovsmäns

rättigheter, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplysningsverksamhet

och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter. Den nya grundlagen med-

för inte något behov av att ändra nuvarande föreskrifter i dessa ämnen.

Andra stycket i samma paragraf tillåter att det i lag meddelas föreskrifter

om förbud i övrigt mot kommersiell reklam m.m. i radio- och TV-program.

Frågan om i vilken utsträckning reklam m.m. skall få förekomma i radio och

TV har behandlats i en parlamentarisk beredningsgrupp inom utbildningsde-

partementet. Förslag till lagstiftning om sådan reklam m.m. har nyligen lagts

fram i prop. 1990/91:149. Det saknas därför anledning att här gå in på denna

fråga.

Enligt 3 kap. 1 § hindrar inte den principiella rätten att sända radio- och

TV-program genom tråd att det i lag meddelas föreskrifter i fråga om skyl-

dighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning

det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upp-

lysning eller om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas

på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp. Min

uppfattning är att de nu berörda frågorna bör anstå, och jag skall strax moti-

vera detta.

Innan dess vill jag dock nämna att nuvarande lagstiftning om lokala kabel-

sändningar bygger på ett system med tillståndskrav som inte är förenligt med

den nya grundlagen. Frågan om nya regler om trådsändningar behandlas för

närvarande av radiolagsutredningen vars förslag väntas under denna vår. Jag

går därför inte in på detta anpassningsproblem.

I frågan om skyldighet att upplåta utrymme för sändningar (s.k. must

Prop.

1990/91:179

31

carry) lämnar grundlagen utrymme för lagstiftning bl.a. om plikt för nätinne-

havare att genom avtal upplåta sådant utrymme till den som önskar begagna

nätet. I grundlagsärendet anfördes som ett ied i de allmänna övervägandena

om möjligheterna att föreskriva etableringsfrihet för trådsändningar att en

föreskrift om skyldighet för innehavare av kabelnät att upplåta tillgängligt

utrymme åt den som begär det skulle undanröja en invändning mot tanken

på etableringsfrihet (prop. 1990/91:64 s. 88). En sådan föreskrift skulle enligt

vad som anfördes ha till ändamål att säkerställa tillgång till trådnäten för

alla.

Samtidigt framhölls emellertid att en upplåtelseskyldighet inte skulle

kunna vara utan begränsningar. Den borde inte kunna innebära en förplik-

telse att öka sändningskapaciteten, om denna inte räckte till. Och den när-

mare utformningen av de föreskrifter som skulle bli nödvändiga antogs

bjuda på flera problem. De väntades komma att gälla t.ex. regleringen av

prisfrågor, tvistlösning och sanktioner. Problemen kunde överväga förde-

larna.

Föreskrifter om en upplåtelseskyldighet av det slag som diskuterades i

grundlagsärendet är inte nödvändiga för att den nya grundlagsregleringen

skall kunna tillämpas. Som framgått i grundlagsärendet skulle de tillgodose

mediepolitiska hänsyn snarare än konstitutionella (jämför prop. 1990/91:64

s. 87).

Den nya lagstiftning om trådsändningar som nu förbereds av radiolagsut-

redningen skall enligt direktiven utformas med hänsyn tagen till bl.a. de er-

farenheter som vunnits i den praktiska tillämpningen av den ordning som har

gällt hittills. Först om det skulle visa sig att utvecklingen på trådsändnings-

området får konsekvenser som inte kan anses godtagbara från allmän syn-

punkt finns det enligt min mening anledning att aktualisera frågan om lag-

stiftning till skydd för möjligheterna för var och en att få tillgång till trådnä-

ten på det sätt som diskuterats i grundlagsärendet. Denna fråga bör alltså

inte behandlas vidare i det nu aktuella lagstiftningsärendet. Även övriga frå-

gor om skyldighet att befordra vissa program i trådnät bör behandlas i annan

ordning. Dessa frågor kommer att aktualiseras av de förslag som radiolags-

utredningen lägger fram.

Beträffande frågan om lagstiftning mot fortsatt sändning av ett utbud som

inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folk-

grupp bygger avfattningen av grundlagsförslaget på den reglering som nu

gäller enligt lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar

(jämför prop. 1990/91:64s. 115). Den nu gällande ordningen att prövning av

frågor om sådana ingripanden skall göras av domstol med jury läggs fast i 3

kap. 5 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar innebär att fortsatt vida-

resändning av en programkanal från satellit får förbjudas i vissa fall. Det gäl-

ler om kanalen i viss närmare angiven omfattning har innehållit skildringar

av sexuellt våld eller tvång eller vissa andra särskilt grova våldsskildringar,

om kanalen har varit ensidigt inriktad på sändningar av pornografiska bilder

eller våldsskildringar i bild eller det vid upprepade tillfällen har förekommit

program med ett rasistiskt innehåll (11 §). Ett tillstånd till s.k. egensänd-

ningar kan återkallas på liknande grunder (12 §).

Prop.

1990/91:179

32

Beslut om förbud och återkallelse enligt lagen om ansvarighet för lokala

kabelsändningar får fattas endast om det med hänsyn till gärningarnas art

och programkanalens karaktär och inriktning är godtagbart från yttrande-

och informationsfrihetssynpunkt. Frågor om sådana beslut skall i övrigt be-

dömas enligt samma grunder som gäller för bedömning av missbruk av tryck-

friheten enligt 1 kap. 4 § TF (13 §). Besluten skall komma till efter ett förfa-

rande inför domstol med jury och på talan av justitiekanslern. Förfarandet

är uppbyggt efter tryckfrihetsrättsligt mönster. Eftersom det inte rör sig om

en straffrättslig process eller en tvist mellan enskilda är dock överensstäm-

melsen inte fullständig.

En reglering av den typ som nu har beskrivits kan finnas även enligt yttran-

defrihetsgrundlagen. Det finns därför inte anledning att gå närmare in i sak

på föreskrifterna om förbud och återkallelse i lagen om ansvarighet för lo-

kala kabelsändningar i det nu förevarande sammanhanget.

Om övriga delar av den lagen upphävs uppkommer emellertid frågan var

de åsyftade reglerna bör placeras. En möjlighet är givetvis att de får sin plats

tillsammans med de övriga föreskrifter som enligt vad jag förordar i detta

ärende bör meddelas på TFs och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Det

skulle innebära att de arbetades samman med de rättegångsregler som skall

gälla för brottmål och tvistemål som skall handläggas i yttrandefrihetsrätts-

liga former.

En annan lösning torde dock från lagsystematisk synpunkt ligga närmare

till hands. Den skulle innebära att föreskrifterna fick sin plats i en ny lagreg-

lering av trådsändningarna. En sådan förbereds nu av radiolagsutredningen.

Frågan bör därför bedömas först när resultatet av utredningens arbete före-

ligger. Föreskrifterna om ingripanden mot trådsändningar utan samband

med ansvarstalan bör alltså inte tas upp i det nu aktuella lagstiftningsären-

det.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket får rätten att sända radio- och TV-program

på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller föreskrifter

om tillstånd och villkor för att sända.Andra stycket i paragrafen anger att

det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt

som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Radiola-

gen innehåller föreskrifter om rätt att sända radio- och TV-program. Vissa

ändringar av den lagen föreslås i den förut nämnda prop. 1990/91:149, bl.a i

anslutning till yttrandefrihetsgrundlagen. Frågan om fördelningen av radio-

frekvenser utreds av frekvensrättsutredningen (K 1990:02). Jag går därför

inte in på de frågor som aktualiseras av de nu behandlade grundlagsbestäm-

melserna.

Av 3 kap. 2 § tredje stycket följer att närmare föreskrifter om möjlighet för

sammanslutningar att få tillstånd att sända radioprogram i lokala radiosänd-

ningar meddelas i lag. Utredningen (U 1988:07) om vissa närradiofrågor har

lagt fram förslag till ändringar i närradiolagstiftningen. Remissbehandlingen

av förslagen har nyligen avslutats, och jag saknar anledning att nu ta upp

frågan om denna lagstiftnings framtida utformning i sak i annan mån än som

beror på nästa grundlagsparagraf som jag behandlar.

13 kap. 5 § första stycket slås fast att frågor om rätt att sända radioprogram

skall kunna prövas av domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är

Prop.

1990/91:179

33

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179

bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Prövningen av beslut av regeringen skall göras av domstol och behöver en-

dast avse beslutets laglighet. Enligt andra stycket skall en sådan fråga prövas

av domstol under medverkan av jury enligt de närmare bestämmelser som

meddelas i lag, om det gäller ett ingripande på grund av missbruk av yttran-

defriheten och saken inte rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor

i fråga om kommersiell reklam m.m. som avses i 1 kap. 12 § andra stycket.

Grundlagens föreskrifter om tillgång till domstolsprövning kan bli av bety-

delse i frågor av flera slag. Jag tar i det närmast följande upp deras betydelse

i två hänseenden, nämligen i fråga om rätten att sända radioprogram genom

träd och rätten att sända radioprogram på annat sätt i vissa fall. Jag kommer

senare (avsnitt 2.3.2) att ta upp frågan om tillgång till domstolsprövning vad

gäller närradiosändningar.

Såvitt gäller trådsändningar innebär som förut har framgått det medgi-

vande till lagstiftning som framgår av 3 kap. 1 § andra stycket yttrandefri-

hetsgrundlagen att frågor om skyldighet att lämna utrymme för vissa pro-

gram kan uppkomma. Vidare kan frågor om ingripanden mot fortsatta tråd-

sändningar med ett visst innehåll bli aktuella. Det gäller ursprungliga tråd-

sändningar såväl som vidaresändningar av eterburna sändningar, t.ex. så-

dana som förmedlas via satellit.

Kravet pä tillstånd för trådsändningar kan som förut har framgått inte

längre upprätthållas när yttrandefrihetsgrundlagen har trätt i kraft. Den nu

gällande regleringen är dock uppbyggd kring tillståndskravet. Föreskrifterna

måste därför göras om. Det gäller såväl föreskrifterna om ingipanden mot

fortsatta sändningar med en viss inriktning av utbudet som reglerna om skyl-

dighet att bereda utrymme för vissa program i trådnäten.

Om ny lagstiftning om trådsändningar i de avseenden som yttrandefrihets-

grundlagen medger antas av riksdagen måste den uppfylla kravet på tillgång

till domstolsprövning enligt 3 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen. Denna

fråga kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med en lagreglering av

trådsändningarna.

Trådlösa radiosändningar kan äga rum bl.a. enligt lagen (1981:508) om ra-

diotidningar. Tillstånd till sådana sändningar meddelas av taltidningsnämn-

den (2 § förordningen /198E512/ om radiotidningar). Nämnden kan också

på administrativa grunder återkalla tillstånd (5 § förordningen). Beslut om

tillstånd får inte överklagas (6 § förordningen). Beslut om återkallelse får

överklagas hos kammarrätten, om det har meddelats av en annan myndighet

än regeringen (7 § andra stycket lagen om radiotidningar). Föreskrifter om

taltidningsnämndens sammansättning finns i förordningen (1988:674) med

instruktion för taltidningsnämnden.

Enligt det i prop. 1990/91:64 framlagda förslaget till lag om ändring i tryck-

frihetsförordningen (1 kap. 7 § ) kommer sådana sändningar som avses i la-

gen om radiotidningar att i stor utsträckning behandlas enligt TF som en bi-

laga till den tryckta skrift som utgör förlaga för sändningens innehåll, dvs.

för radiotidningen. I fråga om rätten att bedriva sändningar gäller emellertid

enligt förslaget 3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Därav följer att kravet på

tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända radioprogram blir

tillämpligt. Och för sädana radiotidningar som sammanställs ur flera förlagor

Prop.

1990/91:179

34

gäller yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om radioprogram i alla av-

seenden.

Det kan möjligen sättas i fråga om den ordning som enligt det nu anförda

gäller i fråga om radiotidningarna fullt ut tillgodoser det krav på prövnings-

möjligheter som gäller enligt yttrandefrihetsgrundlagen. Såvitt avser beslut

om återkallelse av tillstånd är kravet på tillgång till domstolsprövning visser-

ligen uppfyllt genom möjligheten att överklaga taltidningsnämndens beslut

till kammarrätten och den möjlighet att få till stånd en prövning av regerings-

beslut som framgår av lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-

ningsbeslut m.m.

Men när det gäller beslut i frågor om att meddela tillstånd finns för närva-

rande inte någon möjlighet att överklaga. Visserligen är det möjligt att få en

laglighetsprövning till stånd med stöd av lagen om rättsprövning. Kravet på

tillgång till domstolsprövning kan emellertid knappast anses uppfyllt med

detta. Det framgår av den slutliga utformningen av förslaget till yttrandefri-

hetsgrundlag, som bygger på att en prövning enligt lagen om rättsprövning i

dessa sammanhang i realiteten avser frågor där regeringen beslutar i första

instans (se prop. 1990/91:64 s. 118, 211, 219). Frågan uppkommer alltså om

den nuvarande ordningen kan bestå.

Om fullföljdsförbudet upphävs följer av allmänna rättsgrundsatser att be-

slut i frågor om meddelande av tillstånd att sända radiotidningar kommer

att kunna överklagas till regeringen. Möjligheten till överprövning av beslut

enligt lagen om rättsprövning kommer då att gälla regeringens beslut. Kra-

vet på tillgång till domstolsprövning blir därmed tillgodosett i enlighet med

3 kap. 5 § första stycket andra meningen yttrandefrihetsgrundlagen eftersom

prövningen av beslut av regeringen endast behöver avse beslutets laglighet.

Mot den nu skisserade ordningen kan dock anföras att den strider mot strä-

vandena att regeringen i möjligaste mån inte skall handlägga förvaltnings-

ärenden.

Frågan hur möjligheten att få till stånd en överprövning av beslut av den

art som nu är i fråga skall ordnas kräver på grund av det anförda vissa ytterli-

gare överväganden som inte lämpligen kan göras i detta lagstiftningsärende.

Chefen för utbildningsdepartementet kommer därför senare att för rege-

ringen anmäla frågan om hur reglerna om överklagande av beslut i ärenden

om rätt att sända radiotidningar bör utformas.

Den möjlighet som 3 kap. 6 och 9 §§ ger till föreskrifter i lag om skyldighet

att lämna radio- och TV-program samt filmer och videogram till arkiv m.m.

utnyttjas i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild-

upptagningar och i lagen om granskning och kontroll av filmer och video-

gram. Dessa lagar behöver inte ändras med anledning av nu nämnda para-

grafer.

Enligt 3 kap. 7 och 12 § tredje stycket får föreskrifter i lag meddelas i

syfte att förebygga spridning av kartor m.m. som innehåller upplysningar av

betydelse för rikets försvar (jfr 6 kap. 2 § andra stycket TF). Sådana före-

skrifter finns redan, och de behöver inte anpassas till den nya grundlagen.

Föreskrifter i lag som begränsar rätten att sprida filmer och andra upptag-

ningar får enligt 3 kap. 11 § och 12 § första stycket finnas. Vad som avses är

brottsbalkens bestämmelser om otillåten utlämning av film eller videogram

Prop.

1990/91:179

35

(16 kap. 10 c §), otillåtet förfarande med pornografisk film (16 kap. 11 §) Prop.

och förledande av ungdom (16 kap. 12 §), vilka inte behöver ändras med 1990/91:179

anledning av yttrandefrihetsgrundlagen.

I 3 kap. 12 andra stycket tillåts kriminaliseringen av den som bryter mot

föreskrifterna i lagen om kontroll och granskning av filmer och videogram.

Den lagen behöver inte ändras i detta sammanhang. Detsamma gäller de

föreskrifter i samma lag som enligt 3 kap. 14 får avse anmälningsskyldighet

för den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut filmer och videogram.

Yttrandefrihetsbrotten enligt 5 kap. 1 undantagen från meddelar- och

anskaffarfriheten enligt 5 kap. 3 § samt påföljdsbestämningen för yttrande-

frihetsbrott enligt 5 kap. 4 regleras liksom i motsvarande fall i TF genom

olika föreskrifter i brottsbalken och sekretesslagen, som inte bör ändras i

detta sammanhang. Detsamma gäller hänvisningarna i 5 kap. 6 § i fråga om

särskild rättsverkan vid olaga våldsskildring och 7 kap. 1 § beträffande på-

följdsbortfall, angivelse och enskilt åtal samt åtalspreskription för olaga

våldsskildring och barnpornografibrott.

Radionämndens verksamhet har fått grundlagsförankring i 7 kap. 4 #.

Föreskrifterna härom behandlas i prop. 1990/91:149 och tas därför inte upp

här. Jag har i det föregående berört frågan om föreskrifter för att upprätt-

hålla efterlevnaden av sådan lagstiftning som kan komma att antas med stöd

av 1 kap. 6 § tredje stycket.

1 7 5 # syftas på de bestämmelser i lagen om granskning och kontroll

av filmer och videogram som avser särskilt tillsynssystem för att motverka

olaga våldsskildringar. Behov finns inte att här föreslå ändringar av dessa

bestämmelser.

Allmänna bestämmelser om skadestånd skall enligt 8 kap. 1 andra

stycket samt 3 ocli 4 vara tillämpliga. Anledning saknas att nu ändra dessa

bestämmelser. Detsamma gäller hänvisningarna i 10 kap. 2 § till lagen

(1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet och

i // kap. I $ till bestämmelserna i rättegångsbalken om resning m.m.

I grundlagspropositionen föreslås också ett nytt andra stycke i 1 kap. 7

TF. Detta behandlar sådana förlagetrogna versioner av periodiska skrifter

som sprids som radio- eller TV-program, filmer eller videogram eller ljud-

upptagningar m.m. och som i princip jämställs med en bilaga till den perio-

diska skriften i yttrandefrihetsrättsligt avseende. Lagrummet hänvisar till

3 kap. yttrandefrihetsgrundlagen beträffande bestämmelser om rätt till sänd-

ningar. Några särskilda nya eller ändrade regler på denna punkt bör inte fö-

reslås i detta ärende i enlighet med vad som förut sagts om 3 kap. 1 och 2 §§

yttrandefrihetsgrundlagen.

36

2.2 En sammanhållen följdförfattning

Prop.

1990/91:179

Mitt förslag: I en särskild lag samlas dels de föreskrifter som i detta

ärende bör meddelas som en konsekvens av yttrandefrihetsgrundla-

gen, dels motsvarande bestämmelser på det tryckfrihetsrättsliga om-

rådet. Detta medför att lagen med vissa bestämmelser om rätte-

gången i tryckfrihetsmål och 1977 års lag med vissa bestämmelser på

tryckfrihetsförordningens område ersätts av den nya lagen. Denna

kommer vidare att innehålla motsvarigheter till föreskrifter i de radio-

rättsliga ansvarighetslagarna i den utsträckning detta behövs. Dessa

lagar kan därför upphävas.

YFUs förslag överenstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna har anslutit sig till förslaget.

Skälen för mitt förslag: Av de bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen

som hänvisar till annan lagstiftning återstår att behandla dem i 3 kap. 6 §

(delvis), 9 § (delvis) och 13 §, 4 kap. 1,2, 4, 6 och 7 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 1

§ (delvis) och 3 § samt 9 kap. 1 §. Vidare finns i det nya andra stycket i 1 kap.

7 § TF en hänvisning till annan lag i fråga om skyldighet att spela in eller

bevara sådana tidningsversioner som avses där.

Det gäller här frågor av samma eller liknande slag som regleras i de två

lagar som kompletterar tryckfrihetsförordningen, nämligen 1949 års lag med

vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål och lagen (1977:1016)

med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. I likhet med

YFU ser jag det därför som naturligt att de föreskrifter som nu är aktuella

till följd av yttrandefrihetsgrundlagen och de som redan finns i anslutning till

tryckfrihetsförordningen samordnas i en enda lag. En viss regelförenkling

uppnås härigenom.

När det gäller den nya lagens utformning anser jag det lämpligt att i möjli-

gaste mån följa YFUs förslag.

Mitt förslag innebär att förutom 1949 och 1977 års lagar även de nuva-

rande radiorättsliga ansvarighetslagarna kan upphävas och att de motsvarig-

heter till föreskrifter i dessa som bör finnas i vanlig lag tas in i den nya lagen.

Det kan nämnas att vissa av dessa föreskrifter nyligen har föreslagits ändrade

genom prop. 1990/91:94.

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag att i huvudsak följande frågor

kommer att regleras i den nya lagen: ägare och utgivare av periodiska skrif-

ter, utgivare av radio- och TV-program och av filmer, videogram och lju-

dupptagningar, bevarande av exemplar och inspelningar, åtal och tvångsme-

del samt rättegången i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål.

37

Prop.

1990/91:179

2.3 Vissa rättegångsfrågor m.m.

2.3.1 Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål

Mitt förslag: Hovrätten skall i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål

bestå av fyra juristdomare.

Skrivelsens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till förslaget. JK och Sveri-

ges Radio Aktiebolag har dock anfört annan mening.

Bakgrunden till mitt förslag: I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål gäl-

ler vissa särskilda regler. I mål vari talan förs om ansvar skall frågan huruvida

brott föreligger prövas av en jury, om inte parterna avstår från det. Reglerna

omfattar även mål om enskilt anspråk. Den särskilda regleringen framgår

av TF och lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

Föreskrifterna tar sikte på handläggningen i första instans.

Denna ordning har i princip gällt sedan tillkomsten av TF. Den har alltså

tillkommit vid en tid då nämndemän förekom endast i underrätter.

Numera deltar nämndemän i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hov-

rättens sammansättning i ett tryckfrihetsmål blir därigenom beroende av om

straffansvar yrkas eller om endast skadeståndstalan förs (2 kap. 4 § rätte-

gångsbalken).

I det förra fallet skall hovrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två

nämndemän. Om det i ett brottmål inte förekommer anledning att döma till

svårare straff än böter, behöver nämndemän dock inte delta. Ar det fråga om

enbart en skadeståndstalan är hovrätten domför med fyra lagfarna domare.

I en skrivelse till justitiedepartementet den 15 februari 1989 har hovrätts-

lagmannen Lennart Groll anfört att de föreskrifter som numera gäller för

hovrätts sammansättning i skilda mål leder till olika resultat i fråga om tryck-

frihetsmål beroende på vad talan går ut på och i vilken form den har prövats

av tingsrätten.Enligt skrivelsen vållar den nuvarande ordningen osäkerhet i

fråga om den sammansättning som skall väljas då hovrätt prövar yttrandefri-

hetsmål. Ett klarläggande förklaras därför vara önskvärt.

Enligt skrivelsen kan det hävdas att tanken bakom jurysystemet varit att

ansvarsfrågan i tryckfrihetsmål primärt skall prövas av en kvalificerad krets

lekmän. Om juryn funnit skäl till fällande dom skall därefter en strikt juri-

disk prövning ske genom ett juristkollegium. Överinstansernas prövning är

begränsad till den ram som dragits upp genom juryprövningen. I skrivelsen

anförs att det kan te sig främmande att en lekmannaprövning ånyo kommer

in genom att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. Skrivelsen utmyn-

nar i förslaget att hovrätten i yttrandefrihetsmål, oberoende av om talan förs

om ansvar och av målets beskaffenhet i övrigt, skall vara sammansatt av fyra

juristdomare.

JK förklarar i sitt remissyttrande att han kan dela synpunkten att det kan

te sig främmande att nämndemän deltar i hovrättens avgörande. De problem

38

som berörs i skrivelsen har emellertid enligt JK sin grund i de allmänna reg-

lerna om hovrätts sammansättning, särskilt om medverkan av nämndemän.

Att nu mönstra ut nämndemännen ur rättegången i yttrandefrihetsmålen

kan enligt JK innebära ett ställningstagande till nämndemännens domarroll

i hovrättsprocessen i brottmål över huvud taget. Det kan således enligt JK

ifrågasättas om inte den genom skrivelsen väckta frågan borde få en mer all-

sidig belysning. JKs yttrande innebär att han inte är beredd att för närva-

rande tillstyrka det förslag som skrivelsen innehåller.

Sveriges Radio Aktiebolag har uttalat sig till förmån för en sammansätt-

ning med tre juristdomare och två nämndemän vid hovrättens prövning av

yttrandefrihetsmål i vilka talan förs om ansvar eller skadestånd. Enligt bola-

gets mening främjas yttrandefrihetens intressen av att lekmannavärderingar

kan göra sig gällande även i hovrätten.

Skälen för mitt förslag: Till en början vill jag peka på att det utvidgade

grundlagsskydd för yttrandefriheten som har föreslagits i prop. 1990/91:64

innebär att en jury kan komma att medverka i rättegången i första instans i

fler fall än för närvarande. De nackdelar som enligt den förut nämnda skri-

velsen är förenade med den nuvarande ordningen i frågan om hovrättens

sammansättning i yttrandefrihetsmål kan alltså komma att accentueras.

Den syn på frågan om lekmannamedverkan i tryck- och yttrandefrihets-

mål som kommer till uttryck i skrivelsen förtjänar också instämmande. Ef-

tersom den särskilda rättegångsordningen för tryck- och yttrandefrihetsmål

på ett radikalt sätt skiljer sig från vad som gäller för andra mål just i fråga

om lekmännens medverkan behöver en ändring av reglerna om hovrätts

sammansättning i sådana mål enligt min mening inte tillmätas någon princi-

piell räckvidd såvitt gäller lekmäns medverkan i hovrätt i andra mål. Jag för-

ordar därför att reglerna om hovrätts sammansättning i tryck- och yttrande-

frihetsmål ändras i enlighet med vad som har föreslagits i skrivelsen så att

endast lagfarna domare deltar i hovrättens prövning. Eftersom antalet lag-

farna domare i tryckfrihetsmål i tingsrätt normalt är tre, bör i enlighet med

de principer som ligger bakom rättegångsbalkens nuvarande regler för hov-

rätts sammansättning antalet lagfarna domare i hovrätt bestämmas till fyra.

Den nya ordningen bör komma till uttryck i den nya lag som jag föreslår i

detta ärende.

Prop.

1990/91:179

2.3.2 Tillgång till domstolsprövning i frågor om rätten till

närradiosändningar m.m.

Mitt förslag: Närradiolagen ändras så att beslut om återkallelse av till-

stånd i vissa fall skall prövas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ord-

ning.

Skälen för mitt förslag: I avsnitt 2.1 har jag berört föreskriften i 3 kap. 5 §

yttrandefrihetsgrundlagen om tillgång till domstolsprövning i frågor om rät-

ten att sända radioprogram. Där har jag också berört vilken betydelse denna

föreskrift får i fråga om trådsändningar och vissa eterburna sändningar. Jag

tar nu upp frågan om grundlagsföreskriftens betydelse för den nu gällande

39

ordningen i fråga om eterburna sändningar i övrigt. Det blir därvid särskilt

anledning att beröra närradioområdet.

I 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen medges att rätten att sända radio-

program på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller före-

skrifter om tillstånd och villkor för att sända. Vidare föreskrivs att det all-

männa skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som

leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Enligt grund-

lagen skall det också som jag redan förut har nämnt finnas ett utrymme i

etern för lokala radiosändningar. Närmare föreskrifter om detta meddelas i

lag.

Beträffande de trådlösa sändningarna krävs i dag tillstånd av regeringen

för rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning (5 § första

stycket radiolagen). Särskilda föreskrifter om rätt att överklaga regeringens

beslut i sådana ärenden saknas för närvarande. Enligt lagen om rättspröv-

ning av vissa förvaltningsbeslut kan dock regeringsrätten pröva om avgöran-

det strider mot någon rättsregel. Några nya föreskrifter på denna punkt är

därför inte nödvändiga för att göra det möjligt att anta yttrandefrihetsgrund-

lagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 118,211,219).

Frågor om tillstånd att sända närradio prövas av närradionämnden. Enligt

15 § närradiolagen får nämndens beslut i frågor om tillstånd överklagas hos

kammarrätten. Det gäller såväl tilldelning som återkallelse av tillstånd. Det

finns alltså redan tillgång till domstolsprövning i frågor om rätt att sända pro-

gram i närradio.

I den mån ingripanden grundas på missbruk av yttrandefriheten skall frå-

gan emellertid enligt 3 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen prövas av domstol

under medverkan av jury. Den nuvarande ordningen enligt närradiolagen

innebär att frågan huruvida ett tillstånd att sända närradio skall återkallas

efter en dom för yttrandefrihetsbrott prövas av närradionämnden. Denna

ordning är inte förenlig med yttrandefrihetsgrundlagen. Närradiolagen

måste därför ändras så att frågan om återkallelse av tillstånd kommer att prö-

vas av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning. Det är naturligt att den pröv-

ningen sker i samband med prövningen av åtalet. En föreskrift av sådan in-

nebörd bör tas in i närradiolagen som en ny 16 §.

2.3.3. Vittnesförhör med journalister m.fl.

Prop.

1990/91:179

Mitt förslag: En domstol är skyldig att före vittnesförhör med journa-

lister m.fl. som har tystnadsplikt inhämta yttrande från det företag där

vittnet har fått vetskap om en uppgift. Denna skyldighet utvidgas.

Meddelarskyddskommitténs förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har godtagit förslaget.

Skälen för mitt förslag: I prop. 1990/91:64 har föreslagits vissa ändringar i

föreskrifterna i 3 kap. 3 S TF om tystnadsplikt för journalister m.fl (se s. 99

ff). Förslaget till yttrandefrihetsgrundlag har motsvarande innebörd.

Propositionen i grundlagsärendet bygger i detta avseende på det förslag

som lagts fram av meddelarskyddskommittén i betänkandet (SOU 1990:12)

40

Meddelarrätt. Det förslaget innebar även vissa ändringar i rättegångsbalken

(RB).

Enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 i den i prop. 1990/91:64 föreslagna lydel-

sen av TF skall den tystnadsplikt som åvilar journalister m.fl. i fråga om vem

som är författare eller uppgiftslämnare eller utgivare av en icke periodisk

skrift inte gälla i den mån domstol, när det är fråga om dolda meddelanden i

annonser m.m., vissa särskilt allvarliga brott mot rikets säkerhet som begåtts

genom meddelande för publicering eller oriktigt utlämnande av hemliga

handlingar, finner det erforderligt att uppgift lämnas vid förhandling huru-

vida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen

har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Enligt punkten

5 i den föreslagna lydelsen av samma stycke skall tystnadsplikten inte heller

gälla i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt

intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas

vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Av 36 kap. 8 § andra stycket RB framgår att rätten, om inte särskilda skäl

föranleder annat, innan den tar ställning till om någon trots tystnadsplikten

får höras som vittne i en fråga skall inhämta yttrande från det företag hos

vilket den som skall höras har fått vetskap om en uppgift som han är skyldig

att hålla hemlig enligt de föreskrifter om tystnadsplikt som gäller för journa-

lister m.fl. i TF och de radiorättsliga ansvarighetslagarna. Detta gäller i dag

vid förhör enligt 3 kap. 3 § 5 TF och motsvarande föreskrifter i de radiorätts-

liga ansvarighetslagarna. Meddelarskyddskommitténs förslag innebär att

skyldigheten skall utsträckas till att gälla även vid förhör enligt 3 kap. 3 § 4

TF och motsvarande övriga lagrum.

Meddelarskyddskommitténs förslag har inte mött någon gensaga vid re-

missbehandlingen. Även jag anser att förslaget bör genomföras (jämför

prop. 1990/91:64 s. 103). Ändringen i RB bör utformas under beaktande av

att de radiorättsliga ansvarighetslagarna nu föreslås bli upphävda.

2.4 Preskription i fråga om filmer m.m.

Mitt förslag: I den nya lagen införs en föreskrift som innebär att video-

gram inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats

in för registrering hos arkivet för ljud och bild.

Skälen för mitt förslag: Enligt 7 kap. 1 § första stycket yttrandefrihets-

grundlagen skall bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§ TF om tillsyn och åtal gälla

också på det av yttrandefrihetsgrundlagen skyddade området.

I andra stycket av samma paragraf meddelas emellertid vissa föreskrifter

om tid för väckande av allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott. Dessa skiljer sig

delvis från vad som gäller enligt TF.

Beträffande filmer och ljudupptagningar är enligt bestämmelsen tiden ett

år från det att upptagningen lämnades ut för spridning. Dock får i lag före-

skrivas att filmer inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har

lämnats för registrering hos en myndighet. Beträffande tiden för väckande

Prop.

1990/91:179

41

av talan i fråga om olaga våldsskildring och barnpornografibrott hänvisar Prop.

grundlagsförslaget till vad som är föreskrivet i vanlig lag. 1990/91:179

Den 1 januari 1991 trädde lagen om granskning och kontroll av filmer och

videogram i kraft. Ett viktigt ändamål med lagen är att komma till rätta med

vissa oroande inslag på videogrammarknaden, framför allt utbudet av speku-

lativa våldsskildringar. Det finns anledning att hoppas att verkningarna av

den nya lagstiftningen skall visa sig ganska snart.

Ett sätt att bidra till det skulle kunna vara att nu införa sådan lagstiftning

om utgångspunkten för preskriptionstiden i fråga om filmer och videogram

som enligt det nyss anförda får förekomma enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Det skulle kunna ske genom en bestämmelse i den nya lag jag föreslår i detta

ärende. Jag förordar att en sådan bestämmelse införs.

2.5 Kostnader

En följd av den nya yttrandefrihetsrättsliga ordningen blir att ytterligare frå-

gor skall prövas i den rättegångsform som i dag gäller för tryckfrihetsmål och

mål på det radiorättsliga området, dvs. med tillgång till jury. Det gäller

främst åtal för brott i filmer, videogram m.m. och ljudupptagningar, men

även brott i vissa ljudradio- och televisionsprogram etc. Sådana mål prövas

i dag i de former som är föreskrivna för brottmål eller tvistemål i allmänhet.

Den nya rättegångsordningen torde inte komma att påverka resursbehovet

för domstolarna.

Den nya regleringen innebär vidare att JK får något utökade uppgifter

eftersom JK kommer att vara åklagare i fler mål än i dag. Detta bör kunna

komma till stånd genom omfördelning inom ramen för eljest tilldelade resur-

ser.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-

tats förslag till

1. lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden

2. lag om ändring i brottsbalken

3. lag om ändring i rättegångsbalken

4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

10. lag om ändring i lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr-

ning av arbetskraft

11. lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska

televisionsprogram.

Förslagen under 1-10 har granskats av lagrådet.

42

Lagförslaget under 8 har upprättats efter samråd med chefen för utbild- Prop.

ningsdepartementet, förslaget under 10 efter samråd med chefen för arbets- 1990/91:179

marknadsdepartementet, förslaget under 6 efter samråd med chefen för in-

dustridepartementet och förslaget under 9 efter samråd med chefen för civil-

departementet. Riksdagen har den 28 mars 1991 antagit ett i prop.

1990/91:100 bil. 10 (utbildningsdepartementet) framlagt förslag om lag om

fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska tele-

visionsprogram. Med anledning därav har lagförslaget under 11 upprättats.

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för utbildningsdeparte-

mentet.

4. Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag med föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens

områden

Den sammanhållna lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden har redigerats i elva kapitel, varav 1

kap. upptar inledande bestämmelser, 2 kap. föreskrifter om ägare och utgi-

vare av periodiska skrifter m.m., 3 kap. föreskrifter om utgivare av radiopro-

gram m.m., 4 kap. föreskrifter om utgivare av filmer och ljudupptagningar,

5 kap. föreskrifter om bevarande av exemplar och inspelningar m.m., 6 kap.

föreskrifter om åtal och tvångsmedel, 7 kap. föreskrifter om rätt domstol i

tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål, 8 kap. föreskrifter om förberedande

behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål, 9 kap. föreskrifter om

huvudförhandling inför jury, 10 kap. föreskrifter om överläggning och dom

m.m. samt 11 kap. övriga bestämmelser om rättegången m.m.

Föreskrifterna i 2-6 kap. har ordnats under särskilda rubriker för de olika

nu förekommande medieformer som skyddas av den föreslagna yttrandefri-

hetsgrundlagen. Systematiken betingas av två skäl. Dels syftar lagen i allt

väsentligt inte till några materiella ändringar av vad som gäller i dag för de

olika medierna. Föreskrifterna kommer därför att skilja sig något åt beträf-

fande de olika medieformerna. Dels vinner följdlagstiftningen i överskådlig-

het genom att varje medieform behandlas för sig under en rubrik.

Lagens rubrik ansluter till den nuvarande lagen med vissa bestämmelser

på tryckfrihetsförordningens område. Innehållet är dock betydligt mera om-

fattande än i den lagen.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen anger lagens innehåll och disposition.

2§

Första stycket har förts över från 1 § lagen med vissa bestämmelser på tryck-

frihetsförordningens område (1977 års lag) utan sakliga ändringar.

Andra stycket ansluter till yttrandefrihetsgrundlagens uttryckssätt. Det

sätt på vilket uttrycken radioprogram, filmer och ljudupptagningar används

i yttrandefrihetsgrundlagen framgår av 1 kap. 1 § tredje stycket, 6 § första

och andra styckena samt 9 och 10 §§ i grundlagen.

Prop.

1990/91:179

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare av periodiska skrifter

1 §

Paragrafen motsvarar 6 § första meningen i 1977 års lag. Den innefattar ett

sådant medgivande för utlänningar att vara ägare som får förekomma enligt

5 kap. 1 § andra meningen TF.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

2§

Paragrafen motsvarar 7 § första stycket i 1977 års lag.

3§

Paragrafen motsvarar 7 § andra stycket i 1977 års lag.

4§

Paragrafen motsvarar 7 § tredje stycket i 1977 års lag.

5§

Paragrafen motsvarar 8 § av 1977 års lag.

Behörighet att vara utgivare

6§

Paragrafen svarar mot 6 § andra meningen i 1977 års lag.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m

Sändningar enligt radiolagen

1 §

Paragrafen svarar i huvudsak mot 3 b § radioansvarighetslagen i dess lydelse

enligt prop. 1990/91:94. Den ansluter till 4 kap. 2 § andra stycket tredje me-

ningen yttrandefrihetsgrundlagen.

44

2§

Paragrafen svarar mot 3 b § första stycket tredje meningen radioansvarig-

hetslagen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94 och 4 § andra stycket samma

lag. Den ansluter till 6 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.

Sändningar i närradio

3§

Paragrafen svarar mot 2 § lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio. Den

ansluter till 4 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Föreskrifterna i 2 § lagen

om ansvarighet för närradio om villkoren för behörighet att vara utgivare

och om utgivarens uppgift och befogenhet ersätts av 4 kap. 2 och 3 §§ yttran-

defrihetsgrundlagen. Att ställföreträdare för utgivaren får utses framgår av

4 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen. Detsamma gäller verkan för ställföre-

trädaren av att utgivarens uppdrag upphör.

4§

Paragrafen motsvarar 3 § lagen om ansvarighet för närradio. Befogenheten

att utse en ställföreträdare tillkommer emellertid utgivaren och inte som nu

den sammanslutning som avser att sända närradio. Denna ordning framgår

av 4 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 124).

5 §

Föreskriften är ny. Den har förebilder i 5 kap. 4 och 9 §§ TF.

6§

Paragrafen motsvarar 4 § lagen om ansvarighet för närradio. Om inget annat

tillkännages är den ordinarie utgivaren ansvarig (jämför prop. 1981/82:92 s.

14). Paragrafen anknyter till 3 kap. 2 § och 4 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundla-

gen.

Sammanställda radiotidningar

7§

I prop. 1990/91:64 har föreslagits en ändring i 1 kap. 7 § TF enligt vilken

radioprogram. filmer och ljudupptagningar skall jämställas med en bilaga till

en tryckt skrift i den utsträckning den i sådan form spridda versionen återger

innehållet i skriften oförändrat samt anger hur innehållet har disponerats.

Den föreslagna regeln innebär att förlagetrogna versioner av periodiska

skrifter kan spridas även på annat sätt än i tryckt form utan att det får någon

betydelse för vem som är ansvarig för innehållet.

En radiosändning som i enlighet med lagen om radiotidningar innehåller

dels en version av en förlaga, dels en sammanställning av material ur samma

förlaga och ur ytterligare en eller flera förlagor, av vilka versioner sänds som

radiotidningar, är inte i sin helhet förlagetrogen i den bemärkelse som avses

i förslaget till ändring i 1 kap. 7 § TF. Den del av en sådan radiotidning som

består av en sammanställning av innehållet i flera förlagor kommer att falla

under yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om radioprogram.

Prop.

1990/91:179

45

I 7 § ges föreskrifter om anmälan av utgivare för sammanställda radiotid-

ningar och om utseende av ny utgivare när den ursprunglige utgivaren inte

längre är behörig. Föreskrifterna svarar mot 17 § lagen (1982:521) om ansva-

righet för radio- och kassettidningar. Föreskrifterna om villkor för att vara

utgivare ersätts av 4 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen och har därför inte

förts över hit.

Ordningen i fråga om utgivare för sammanställda radiotidningar innebär

att utgivaren av förlagan är ansvarig för den förlagetrogna delen av radiotid-

ningen enligt 1 kap. 7 § andra stycket TF. Detta stämmer överens med vad

som gäller i dag enligt 5 § lagen om ansvarighet för radio- och kassettid-

ningar. Ingenting hindrar att den som är utgivare av den förlagetrogna delen

utses till utgivare också av sammanställningen (jämför prop. 1984/85:167 s.

19).

8§

Paragrafen motsvarar de delar av innehållet i 18 § lagen om ansvarighet för

radio- och kassettidningar som inte ersätts av föreskrifterna i 4 kap. yttran-

defrihetsgrundlagen .

9§

Paragrafen är ny. Föreskriften innebär att kraven på en anmälan blir de-

samma som efter förebild från TF föreslås i fråga om närradio (jämför 5 §).

10 §

Paragrafen motsvarar 20 § första stycket andra meningen lagen om ansvarig-

het för radio- och kassettidningar. I likhet med vad som föreslås gälla i fråga

om närradion innebär föreskriften att den ordinarie utgivaren blir ansvarig

om ingenting annat sägs (jämför 6 §).

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

11 §

Paragrafen rör sådana radioprogram som avses i 1 kap. 6 § andra stycket

yttrandefrihetsgrundlagen. Genom hänvisningen till 1 och 2 §§ görs före-

skrifterna om register över utgivare och program samt förutsättningarna för

undantag från utgivarens ansvarighet vid direktsändningar tillämpliga på

programsändningar av det slag som avses i paragrafen. I samband med att

sådan ny lagstiftning antas som behövs för att Sverige skall kunna ansluta sig

till den europeiska konventionen om gränsöverskridande television kan det

bli anledning att överväga om den ordning som föreslås i paragrafen behöver

ändras i något avseende.

I andra stycket undantas program som sänds av andra än svenska pro-

gramföretag och inte är avsedda att tas emot i Sverige. Möjligheten att be-

gränsa grundlagens tillämplighet på detta sätt framgår av 1 kap. 6 § tredje

stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Innebörden av undantaget blir i prakti-

ken att utländska programföretag som genomför tillfälliga utsändningar från

Sverige inte faller under det yttrandefrihetsrättsliga ansvarighetssystemet

Prop.

1990/91:179

46

och inte behöver underkasta sig kravet att utse och anmäla en utgivare enligt Prop.

svenska föreskrifter. 1990/91:179

Andra trådsändningar än vidaresändningar, m.m.

I lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar används uttrycket ”egensänd-

ningar’’ för att beteckna sådana sändningar som inte innebär blott en samti-

dig och oförändrad återutsändning av en sändning som ursprungligen har ut-

gått från en källa utanför trådnätet. Egensändningarna är med andra ord

sändningar som inleds i trådnätet och förmedlas till mottagarna genom

detta.

Lagen om lokala kabelsändningar kommer inte att kunna bestå efter det

att yttrandefrihetsgrundlagen har trätt i kraft. Ett förslag om ny lagstiftning

rörande trådsändningar förbereds nu av radiolagsutredningen. I det sam-

manhanget torde det bli anledning att ompröva den begreppsbildning som

hittills har legat till grund för lagstiftningen om trådsändningar. I denna lag

används uttrycket ursprungliga trådsändningar för att beteckna egensänd-

ningarna.

12 §

Den som har tillstånd till trådlösa sändningar av program i ljudradio, televi-

sion etc i former som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen kan givetvis be-

gagna den i 3 kap. 1 § grundlagen fastlagda friheten att sända radioprogram

genom tråd till att distribuera sina program även på det sättet. Om så sker

kommer enligt denna paragraf samma regler att gälla i fråga om skyldigheten

att utse och anmäla utgivare m.m. som beträffande den trådlösa sändningen.

13 §

Paragrafen motsvarar såvitt gäller andra ursprungliga trådsändningar än de

som avses i 12 § vad som enligt 3 § och 7 § andra och tredje styckena skall

gälla för närradion och de sammanställda radiotidningarna.

14 §

Paragrafen motsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 4 § och för de

sammanställda radiotidningarna enligt 8 §.

15 §

Paragrafen motsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 5 § och för de

sammanställda radiotidningarna enligt 9 §.

16 §

Paragrafen motsvarar vad som skall gälla för närradion enligt 6 §.

17 §

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen får i fråga om di-

rektsända program som faller under grundlagens fullständiga skydd i lag

föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara för sina ytt-

47

randen själv. En sådan föreskrift finns i dag i 4 § andra stycket radioansvarig- Prop.

hetslagen. Den paragrafen motsvaras i den nu föreslagna lagen av 3 kap. 2 §. 1990/91:179

Genom 17 § öppnas en motsvarande möjlighet även i fråga om ursprungliga

trådsändningar.

18 §

Enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen skall grundlagens föreskrifter om

radioprogram tillämpas också när upplysningar med hjälp av elektromagne-

tiska vågor på begäran tillhandahålls allmänheten direkt ur ett register med

upptagningar för automatisk databehandling. Detta gäller om sådan verk-

samhet bedrivs från redaktioner eller under jämförliga förhållanden och un-

der förutsättning att den mottagande inte kan ändra innehållet i registret.

Grundlagsbestämmelsen innebär att användningen av videotex och liknande

medier i massmediala former ges ett konstitutionellt skydd som bygger på

det tryckfrihetsrättsliga mönstret. Av 18 § följer att befogenheten att utse

utgivare och skyldigheten att anmäla och lämna uppgift om utgivaren i fråga

om sådan verksamhet blir densamma som beträffande ursprungliga tråd-

sändningar. Det gäller även föreskrifterna om ställföreträdare.

Gemensamma bestämmelser

19 §

1 fråga om radioprogram innebär paragrafen att ett medgivande för utlän-

ningar att vara utgivare lämnas. Detta stämmer överens med vad som enligt

2 kap. 1 § skall gälla i fråga om tryckta skrifter. Utrymme för medgivandet

lämnas i 4 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen.

20 §

Paragrafen föreskriver straff för underlåtenhet att anteckna, anmäla eller

lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare för radioprogram. Medgi-

vande till strafföreskriften finns i 4 kap. 6 § andra stycket yttrandefrihets-

grundlagen.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad lagrådet anfört.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

1 §

I 4 kap. 7 § yttrandefrihetsgrundlagen föreslås att utgivare får utses för ljud-

upptagningar. Enligt andra stycket av samma paragraf får i lag föreskrivas

skyldighet att utse utgivare för vissa ljudupptagningar.

Enligt 17 § lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar skall det

finnas en utgivare för den del av en kassettidning som utgörs av en samman-

ställning av material ur två eller flera tryckta förlagor. Föreskriften har utan

saklig ändring förts över till 1 § med undantag för de delar som ersätts av

föreskrifter i yttrandefrihetsgrundlagen. Eftersom de sammanställda kas-

settidningarna faller under yttrandefrihetsgrundlagens föreskrifter om ljud-

upptagningar saknas utrymme för att förordna ställföreträdare för utgiva-

48

ren (4 kap. 7 § yttrandefrihetsgrundlagen). Vid behov får i stället en ny utgi- Prop.

vare utses. Den praktiska skillnaden torde bli obetydlig. 1990/91:179

2§

Enligt 3 kap. 13 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall sådana ex-

emplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i landet och är av-

sedda för spridning här, förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit

framställa filmen eller ljudupptagningen samt om när, var och av vem exem-

plaren har framställts. Närmare bestämmelser om detta får enligt grundlags-

föreskriften meddelas i lag.

I denna paragraf föreskrivs att skyldigheten att lämna uppgifterna skall

fullgöras genom att de anges på varje exemplar. Uttrycket ”anges på varje

exemplar” täcker givetvis fall då märkningen finns på eller i själva filmen,

videogrammet eller ljudupptagningen men även fall där den finns på kassett,

etikett eller liknande. Det är däremot inte tillräckligt att märkningen finns

på ett omslag eller något annat som lätt kan skiljas från filmen, videogram-

met eller ljudupptagningen.

Omfattningen av skyldigheten framgår av grundlagsföreskriften. Den an-

ger även vem som ansvarar för att skyldigheten iakttas (3 kap. 13 § andra

stycket). Av hänvisningen i 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen följer att

skyldigheten omfattar såväl svenska som utländska filmer och ljudupptag-

ningar.

3§

Paragrafen svarar såvitt gäller filmer och ljudupptagningar mot vad som

föreskrivs i 2 kap. 6 § om behörighet att vara utgivare för tryckta skrifter.

Medgivande till föreskriften finns i 4 kap. 2 § första stycket yttrandefrihets-

grundlagen.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

1 §

Paragrafen svarar mot delar av innehållet i 4 § första stycket i 1977 års lag.

2§

Paragrafen svarar mot 4 § andra och tredje styckena i 1977 års lag.

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar

3§

Paragrafen svarar mot delar av 10 § radioansvarighetslagen i dess lydelse en-

ligt prop. 1990/91:94. Motsvarigheter finns också i 8 § lagen om ansvarighet

för närradio samt 13 och 23 §§ lagen om ansvarighet för radio- och kassettid-

ningar och 9 § lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

1 prop. 1990/91:64 har föreslagits en ändring av 1 kap. 7 § TF som innebär

49

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 179

att förlagetrogna versioner av periodiska tryckta skrifter skall behandlas en-

ligt TF när de sprids i sådana former som annars skulle skyddas av yttrande-

frihetsgrundlagen. Enligt den föreslagna lydelsen av TF får dock i lag före-

skrivas om särskild skyldighet att spela in sådana program och bevara filmer

och ljudupptagningar samt att tillhandahålla dessa.

Avfattningen av det föreslagna andra stycket av 1 kap. 7 § TF medger att

skyldigheten att bevara och tillhandahålla exemplar och upptagningar i fråga

om t.ex. radio- och kassettidningar föreskrivs i bestämmelser som gäller ra-

dioprogram. filmer och ljudupptagningar i allmänhet. Av andra meningen i

3 § framgår uttryckligen att bestämmelsen gäller även sådana fall som avses

i I kap. 7 § andra stycket TF.

I andra stycket görs klart att första stycket inte innebär någon skyldighet

för den som vidaresänder t.ex. satellitprogram att spela in programmen.

Detta stämmer överens med vad som gäller i dag. Om den som svarar för

den ursprungliga sändningen omfattas av lagen, gäller däremot skyldigheten

i första stycket för denne.

4§

Skyldigheten att bevara filmer och ljudupptagningar gäller alla sådana som

sprids till allmänheten. Bevarandetiden är densamma som för tryckta skrif-

ter, ett är. Tiden svarar mot yttrandefrihetsgrundlagens huvudregel om tiden

för att väcka allmänt åtal för innehållet i filmer och ljudupptagningar (7 kap.

1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Bevarandeskyldigheten vilar

på den som är skyldig att utse utgivare, jämför 4 kap. 1 § andra stycket och

7§ tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen, alltså på den som låter fram-

ställa filmen eller ljudupptagningen. Skyldigheten gäller även sådana ljud-

upptagningar som inte behöver ha en utgivare. I fråga om sådana förlage-

trogna radio- och kassettidningar m.m. som avses i det i prop. 1990/91:64

föreslagna nya andra stycket av 1 kap. 7 § TF har 4 § utformats på samma

sätt som 3 §.

Skyldighet att tillhandahålla exemplar och inspelningar

5 §

Paragrafen har sin motsvarighet i 4 § 1977 års lag, 10 § radioansvarighetsla-

gen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94, 8 § lagen om ansvarighet för när-

radio, 13 och 23 §§ lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar samt

9 § lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Såvitt gäller filmer och

andra ljudupptagningar än kassettidningar saknar skyldigheten att låta justi-

tiekanslern få del av ett exemplar motsvarighet i vad som gäller i dag. Para-

grafens avfattning svarar mot den praxis som tillämpas i dag beträffande ra-

dioprogram. Den innebär således att JK har rätt att erhålla en kopia av refe-

rensbandet. Skyldigheten att låta JK få del av dokumentationen av ett radio-

program innebär också att JK har rätt att få en utskrift av vad som har yttrats

i programmet. Den skyldighet att biträda JK som enligt sista meningen åvilar

polisen innebär inte någon befogenhet att använda tvångsmedel (jämför

prop. 1977/78:62 s 83).

Prop.

1990/91:179

50

68

Paragrafen har motsvarigheter i 10 § radioansvarighetslagen i dess lydelse

enligt prop. 1990/91:94, 8 § lagen om ansvarighet för närradio, 13 och 23 §§

lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar samt 9 § lagen om ansva-

righet för lokala kabelsändningar. Innehållet har dock jämkats något, främst

med tanke på behoven på närradioområdet. Det torde emellanåt vara enk-

lare att tillhandahålla en bandkopia än en utskrift.

Skyldigheten att tillhandahålla en upptagning eller en utskrift vilar på den

som driver sändningsverksamheten. I fråga om förlagetrogna radiotidningar

är det ägaren till den periodiska skrift som utgör förlagan (jämför 13 § lagen

om ansvarighet för radio- och kassettidningar).

I andra stycket behandlas sammanställda radiotidningar. Föreskriften

motsvarar vad som gäller nu enligt 23 § första stycket lagen om ansvarighet

för radio- och kassettidningar.

Enligt tredje stycket skall skyldighet att tillhandahålla dokumentexemplar

gälla även i fråga om s.k. kassettidningar. Föreskriften motsvarar en del av

innehållet i 13 och 23 88 lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

7§

Paragrafen erinrar om skyldigheterna att leverera inspelningar av program i

närradio till närradionämnden och pliktexemplar av skrifter och ljud- och

bildupptagningar till arkivet för ljud och bild. Medgivanden till sådan lag-

stiftning finns i 4 kap. 4 § TF och 3 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.

8 §

I fråga om denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt

2.4. Föreskriften kommer i enlighet med allmänna grundsatser att gälla en-

dast videogram som skall lämnas som pliktexemplar efter lagens ikraftträ-

dande.

9§

Paragrafen motsvarar 5 § i 1977 års lag, 9 § lagen om ansvarighet för när-

radio, 15 § tredje och fjärde styckena lagen om ansvarighet för radio- och

kassettidningar, 10 8 lagen om ansvarighet för lokala kabelsändningar samt

II § radioansvarighetslagen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:94.1 enlighet

med YFUs förslag (2 kap. 37 §, Ds Ju 1986:4 s. 20) innebär paragrafen att

skyldigheten att dokumentera sändningar som sker med stöd av medgivande

enligt 5 § radiolagen blir straffsanktionerad. Den i 5 § 1977 års lag före-

skrivna straffriheten för ringa fall saknar motsvarighet i de radiorättsliga för-

fattningarna men har i den nya lagen gjorts generellt tillämplig. I enlighet

med vad som anförts i prop. 1990/91:94 torde frågan när fullbordat brott fö-

religger få bedömas i enlighet med allmänna straffrättsliga grundsatser (a.

prop. s. 15 f).

Prop.

1990/91:179

51

Prop.

1990/91:179

6 kap. Åtal och tvångsmedel

Medgivande till åtal

1 8

Paragrafen motsvarar såvitt gäller tryckta skrifter 2 § i 1977 års lag. Bestäm-

melsen blir tillämplig även på yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihets-

grundlagen. Denna ordning motiveras av att det yttrandefrihetsrättsliga

skyddet för de nyare medierna så långt möjligt bör följa det tryckfrihetsrätts-

liga mönstret. Att i detta sammanhang - såsom förordats av JK - ta upp frå-

gan huruvida kravet på tillstånd av regeringen för åtal för vissa tryckfrihets-

brott bör vara kvar faller utanför de ramar som anges av syftet med det nu

förevarande lagstiftningsärendet.

Tagande i förvar

28

Paragrafen motsvarar såvitt gäller tryckta skrifter 3 8 i 1977 års lag. Bestäm-

melsen blir tillämplig även i fråga om beslag av filmer och ljudupptagningar

(jämför 7 kap. 3 8 yttrandefrihetsgrundlagen).

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

I 9 kap. 1 8 yttrandefrihetsgrundlagen föreskrivs att vad som sägs i 12 kap.

tryckfrihetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål skall gälla också i

fråga om motsvarande mål som avser radioprogram, filmer och ljudupptag-

ningar. Sådana mål benämns i grundlagen yttrandefrihetsmål.

Enligt 12 kap. 1 8 TF upptas tryckfrihetsmål av tingsrätt inom vars dom-

krets länsstyrelse har sitt säte. Om det finns anledning till det får dock rege-

ringen förordna att även andra tingsrätter skall vara behöriga att ta upp

tryckfrihetsmål. Enligt kungörelsen (1971:7) om behörighet för vissa tings-

rätter att upptaga tryckfrihetsmål får Eskilstuna, Norrköpings, Helsingborgs

och Borås tingsrätter uppta tryckfrihetsmål.

Föreskrifterna i detta kapitel har till övervägande del överförts från lagen

med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (rättegångslagen).

De har här gjorts tillämpliga även på yttrandefrihetsmål. Såvitt gäller de

olika slag av radioprogram som förekommer nu svarar detta i sak mot vad

som redan gäller (8 8 andra stycket radioansvarighetslagen. 2 8 andra stycket

lagen om ansvarighet för närradio. 10 och 22 88 lagen om ansvarighet för

radio- och kassettidningar, 2 8 lagen om ansvarighet för lokala kabelsänd-

ningar).

1 8

Paragrafen behandlar behörigheten att ta upp tryckfrihetsmål och yttrande-

frihetsmål. Behörigheten skall liksom enligt den hittillsvarande huvudregeln

52

på tryckfrihetsrättens område för varje län tillkomma tingsrätten för resi- Prop.

densstaden. Denna regel kommer alltså att gälla även andra grundlagsskyd- 1990/91:179

dade medier än tryckta skrifter. På det radiorättsliga området innebär detta

en decentralisering i förhällande till den nuvarande ordningen, som innebär

att Stockholms tingsrätt i första hand är rätt domstol för mål från hela landet

(8 § radioansvarighetslagen, 2 § första stycket lagen om ansvarighet för lo-

kala kabelsändningar, 1 § andra stycket lagen om ansvarighet för närradio).

Föreskriften begränsar sådan särskild behörighet som kan förekomma enligt

förordning till domkretsen för den tingsrätt vars behörighet grundas på för-

ordningen. Härigenom undanröjs en oklarhet i den nuvarande tryckfrihets-

rättsliga regleringen som YFU pekat på (Ds Ju 1986:4 s. 111 f., 114).

2§

Paragrafen innehåller föreskrifter om grunderna för en tingsrätts behörighet

i ett visst tryckfrihetsmål. Första stycket motsvarar 1 § första stycket rätte-

gångslagen. Andra och tredje styckena motsvarar 1 § andra stycket i samma

lag.

3§

Paragrafen innehåller föreskrifter om grunderna för en tingsrätts behörighet

i ett visst yttrandefrihetsmål. Avgörande för vilken domstol som är behörig

är enligt föreskriften var utsändningen av ett radioprogram har ägt rum eller

var en film eller en ljudupptagning har lämnats ut för spridning eller brottet

eljest har förövats. I den mån frågan om rätt domstol inte skulle vara själv-

klar bestäms forum med ledning av de regler som finns i 19 kap. rättegångs-

balken (jämför förslaget till 11 kap. 3 §). Såvitt gäller radioprogram torde

domstolens behörighet normalt komma att bestämmas av var redaktionen

för programverksamheten finns och låter sina sändningar distribueras till all-

mänheten. I fråga om sammanställda radiotidningar och kassettidningar er-

sätter föreskriften 22 § lagen om ansvarighet för radio- och kassettidningar.

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och

anskaffare

4§

Paragrafen motsvarar 1 a § första stycket rättegångslagen.

5§

Paragrafen motsvarar 1 a § tredje stycket första och andra meningarna rätte-

gångslagen.

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6§

Paragrafen motsvarar 1 a § andra stycket rättegångslagen.

53

7 §

Paragrafen motsvarar 1 b § första och andra styckena rättegångslagen.

8§

Paragrafen motsvarar 1 b § tredje stycket rättegångslagen.

9§

Paragrafen motsvarar 1 b § fjärde stycket rättegångslagen.

8 kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

1 §

Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket första meningen och 13 § första

stycket rättegångslagen.

2§

Paragrafen motsvarar 2 § första stycket och 13 § andra stycket första me-

ningen rättegångslagen.

3§

Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket andra meningen första ledet rätte-

gångslagen.

4§

Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket andra meningen andra ledet rätte-

gångslagen. Reglerna om rättens sammansättning har dock ändrats i över-

ensstämmelse med vad som gäller för huvudförhandling för avgörande av

målet (jämför 9 kap. 1 §).

5§

Paragrafen motsvarar 2 § tredje stycket rättegångslagen.

6§

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket och andra stycket första meningen

rättegångslagen.

7§

Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket andra meningen, tredje stycket och

13 § andra stycket tredje meningen rättegångslagen.

9 kap. Om huvudförhandling inför jury

1 §

Paragrafen motsvarar 4 § första stycket första meningen rättegångslagen.

Prop.

1990/91:179

54

28

Prop.

Paragrafen motsvarar de delar av 4 8 första stycket rättegångslagen som inte

1990/91:179

motsvaras av förslaget i 1 8.

38

Paragrafen motsvarar 4 § andra stycket rättegångslagen.

48

Paragrafen motsvarar 4 § tredje stycket rättegångslagen.

58

Paragrafen motsvarar 5 § rättegångslagen. Lydelsen av jurymännens försäk-

ran har moderniserats något.

68

Paragrafen motsvarar 6 § rättegångslagen.

78

Paragrafen motsvarar 7 § rättegångslagen.

10 kap. Om överläggning och dom m.m.

1 §

Paragrafen motsvarar 8 § rättegångslagen. YFU har föreslagit vissa änd-

ringar i fråga om sättet för juryn att få upplysningar från rätten om vad som

föreskrivs i lagen (3 kap. 28 och 29 88, 30 § tredje stycket i YFUs lagförslag,

Ds Ju 1986:4 s. 29 f). Förslagen har fått ett blandat mottagande under remiss-

behandlingen och har inte förts vidare.

28

Paragrafen motsvarar 9 § rättegångslagen.

38

Paragrafen motsvarar 11 § rättegångslagen.

48

Paragrafen motsvarar 10 8 rättegångslagen.

11 kap. Övriga bestämmelser

1 8

Paragrafen motsvarar 12 8 rättegångslagen.

28

Paragrafen motsvarar 13 8 andra stycket andra meningen rättegångslagen.

55

38

Paragrafen innebär inte någon ändring av vad som gäller enligt rättegångsla-

gen (jämför Ds Ju 1986:4 s. 57, 110).

48

Beträffande motiven för denna paragraf hänvisas till den allmänna motive-

ringen, avsnitt 2.3.1.

4.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap.

19 §

Den nu gällande ordningen innebär att allmänt åtal för olaga våldsskildring

i filmer och videogram inte får väckas utan medgivande av statens biograf-

byrå. Detsamma gäller otillåten utlämning av film eller videogram. Denna

ordning är inte längre lämplig när JK blir ensam åklagare i fråga om yttran-

defrihetsbrott på grund av innehållet i filmer och videogram. Det torde

emellertid ofta kunna vara av värde för JK att få del av biografbyråns upp-

fattning innan han tar ställning i en åtalsfråga. Bestämmelsen har därför änd-

rats. Den föreslagna lydelsen innebär att det blir en förutsättning för allmänt

åtal för olaga våldsskildring i filmer och videogram att yttrande har inhäm-

tats från statens biografbyrå.

Såvitt gäller otillåten utlämning av film eller videogram (16 kap. 10 c §

brottsbalken) innebär yttrandefrihetsgrundlagen inte någon ändring av vad

som gäller nu (3 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen). I första meningen har

därför intagits en föreskrift som motsvarar innebörden av paragrafens nu

gällande lydelse i detta avseende.

4.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap.

58

Ändringen i sjätte stycket följer av att de radiorättsliga ansvarighetslagarna

ersätts av yttrandefrihetsgrundlagen.

88

Andra stycket har ändrats i enlighet med vad som följer av förslaget i prop.

1990/91:64 om ändring i 3 kap. 3 8 TF och utformningen av 2 kap. 3 8 yttran-

defrihetsgrundlagen, som ersätter motsvarande föreskrifter i den radiorätts-

liga ansvarighetslagstiftningen. Skyldigheten att inhämta yttrande har också

utvidgats till att omfatta sådana fall som avses i 3 kap. 3 8 andra stycket 4 i

den i prop. 19909/91:64 föreslagna lydelsen och motsvarande fall enligt ytt-

randefrihetsgrundlagen (jämför prop. 1990/91:64 s. 99. 103).

Prop.

1990/91:179

56

49 kap.

4§

Prop.

1990/91:179

Första stycket 3 har ändrats i enlighet med vad som följer av förslaget i prop.

1990/91: 64 om ändring i 3 kap. 3 § TF och utformningen av 2 kap. 3 § yttran-

defrihetsgrundlagen. Rätten att föra särskild talan har också utvidgats till att

omfatta sådana fall som avses i 3 kap. 3 § andra stycket 4 i den i prop.

1990/91:64 föreslagna lydelsen och motsvarande fall enligt yttrandefrihets-

grundlagen (jämför specialmotiveringen till förslaget om ändring i 36 kap.

8§ rättegångsbalken).

4.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

6 kap.

1 §

Av paragrafen följer i dag att näringsförbud inte omfattar näringsverksam-

het som innebär utövning av grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Paragra-

fen har utvidgats till att avse även sådana rättigheter som skyddas av yttran-

defrihetsgrundlagen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

Ändringarna i 3, 9, 12 och 16 §§ följer av att yttrandefrihetsgrundlagen får

samma ställning i förhållande till kreditupplysningslagen som TF har. Vidare

har bestämmelserna omformulerats så att även de radioprogram m.m. som

avses i det nya tillägget i 1 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen kommer att om-

fattas av dem. Propositionens lagförslag har justerats något i förhållande till

lagrådsremissens. Enligt den nu gällande lydelsen av 12 § andra stycket skall

en oriktig eller missvisande uppgift som lämnats i kreditupplysning genom

att intas i en periodisk skrift rättas eller kompletteras i ett följande nummer

av skriften, om det inte har gått mer än tolv månader sedan uppgiften lämna-

des. En motsvarande skyldighet bör föreskrivas får sådana fall då kreditupp-

lysningsverksamhet bedrivs genom återkommande offentliggöranden i for-

mer som skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen. Även om yttrandefrihets-

grundlagen inte innehåller något begrepp som svarar mot vad som avses med

periodiska skrifter i TF har det därför ansetts lämpligt att avfatta lagtexten i

förevarande paragraf på ett sätt som tar fasta på det återkommande i publi-

ceringsverksamheten för att ange hur skyldigheten att sprida rättelser och

kompletteringar skall fullgöras i verksamhet av nu nämnt slag.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om

patentbesvärsrätten

Ändringarna i 1 och 17 §§ är redaktionella.

57

4.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen Prop.

1990/91:179

1 kap.

1 §

Ändringen i fjärde stycket är redaktionell. Den betingas av att yttrandefri-

hetsgrundlagen ersätter radioansvarighetslagen i vissa delar.

16 kap.

Rubriken har ändrats med anledning av yttrandefrihetsgrundlagens till-

komst.

1 §

Ändringarna är redaktionella. De betingas av att yttrandefrihetsgrundlagen

tillkommer och ersätter de radiorättsliga ansvarighetsförfattningarna.

4.8 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen

5§

Ändringen är redaktionell. Den följer av att lagen om ansvarighet för när-

radio upphävs och ersätts av yttrandefrihetsgrundlagen och den nya lagen

med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-

grundlagens områden.

13 §

Beträffande förslagen till ändring i denna paragraf hänvisas till den allmänna

motiveringen, avsnitt 2.3.2. Ändringarna följer av att frågor om att på grund

av missbruk av yttrandefriheten dra in tillstånd att sända närradio enligt den

föreslagna nya 16 § skall avgöras av domstol.

16 §

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen, avsnitt

2.3.2. Förslaget har utformats med 20 § lagen om ansvarighet för lokala ka-

belsändningar som förebild.

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om näringsförbud

Ändringen i 6 § följer av yttrandefrihetsgrundlagen (jämför förslaget till lag

om ändring i konkurslagen, avsnitt 4.3).

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Ändringen i 1 § följer av att yttrandefrihetsgrundlagen får samma ställning

som TF i förhållande till lagen om privat arbetsförmedling och uthyrning av

arbetskraft.

58

4.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:3) om Prop.

rundradiosändning av finländska televisionsprogram 1990/91:179

Ändringen i 3 § följer av att radioansvarighetslagen upphävs. Förslaget har

utformats med hänsyn tagen till de ändringar i radiolagen som har föreslagits

i prop. 1990/91:149 och som enligt det förslaget skall börja gälla den 1 juli

1991. Av 1 kap. 7 § yttrandefrihetsgrundlagen framgår att vidaresändningar

i viktiga hänseenden är skyddade mot ingripanden.

5. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden

2. lag om ändring i brottsbalken

3. lag om ändring i rättegångsbalken

4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

10. lag om ändring i lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr-

ning av arbetskraft

11. lag om ändring i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska

televisionsprogram.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden har

lagt fram.

59

Remissinstanser

Över yttrandefrihetsutredningens betänkande Ds Ju 1986:4 Förslag om

följdlagstiftning till en grundlagsreform angående yttrandefriheten har re-

missyttranden efter anmodan avgetts av justitiekanslern (JK), hovrätten

över nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, marknadsdomstolen, konsu-

mentverket (KO), Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,

närradionämnden, taltidningskommittén, arkivet för ljud och bild samt pa-

tent- och registeringsverket.

Vidare har remissyttranden inkommit från riksdagens ombudsmän (JO),

Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Sveriges industriför-

bund, kooperativa förbundet (KF), Svenska tidningsutgivareföreningen,

Svenska journalistförbundet, Sveriges författarförbund, författarcentrum.

Svenska bokförläggare föreningen, Sveriges radio, Sveriges filmuthyrareför-

ening, smalfilmdistributörernas förening, Svenska musikerförbundet och

föreningen musikcentrum.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 1

60

Svea hovrätt

Avdelning 4

Lagman Lennart Groll 1989-02-15

Justitiedepartementet

Om hovrätts sammansättning i yttrandefrihetsmål

För rättegången i yttrandefrihetsmål gäller särskilda regler i tryckfrihetsför-

ordningen och lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i

tryckfrihetsmål. Beträffande domstolens sammansättning föreskrivs att i

tryckfrihetsmål, vari talan förs om ansvar, skall frågan om brott föreligger

prövas av jury, om ej parterna å ömse sidor förklarar sig vilja utan jurypröv-

ning hänskjuta målet till rättens avgörande. Även när en enskild målsägande

kräver skadestånd på grund av yttrande i tryckt skrift utan att yrka straffpå-

följd skall talan prövas av jury eftersom den grundas på ett påstående att

brott blivit begånget.

Reglerna innebär vidare att om juryn inte finner påtalade yttranden

brottsliga så skall den för publiceringen ansvarige frikännas. Om juryn där-

emot funnit brott föreligga skall även rätten (dvs. tre domare i tingsrätten)

pröva målet. Dessa domare kan frikänna eller bedöma brottet mildare än

juryn men däremot inte skärpa bedömningen i förhållande till juryn. Rättens

dom kan överklagas till hovrätt eller högsta domstolen som inte heller kan

överpröva juryns utslag i vidare utsträckning än tingsrätten.

Reglerna om domstols sammansättning i yttrandefrihetsmål tar helt sikte

på målets handläggning i tingsrätten, medan rättens sammansättning i hov-

rätt och högsta domstolen inte berörs. Tidigare var den frågan också okon-

troversiell, eftersom målet alltid handlades av fyra hovrättsdomare och i HD

av fem justitieråd.

Såvitt gäller HD har någon förändring inte skett (bortsett från frågan om

prövningstillstånd). I hovrätt har saken däremot blivit komplicerad genom

att nämndemän numera deltar i hovrätten vid prövningen av brottmål. Hov-

rättens sammansättning blir därigenom beroende av om åklagaren eller

målsägande yrkar straffpåföljd eller om endast skadeståndstalan förs (RB 4

kap. 2 §). I förstnämnda fall skall hovrätten bestå av tre juristdomare och

två nämndemän, i det senare av fyra juristdomare. Även i ett brottmål finns

möjligheten att välja en helt juristkollegial sammansättning, nämligen om

det inte förekommer anledning att döma till svårare straff än böter. För att

ytterligare komplicera saken kan man tänka sig det fallet att parterna i ett

mål om ansvar vid tingsrätten avstått från juryprövning och att målet där

handlagts av domare och nämnd. I så fall torde tre juristdomare vara den

korrekta sammansättningen i hovrätt.

Bristen på vägledande regler vållar osäkerhet och tvekan ifråga om den

sammansättning som skall väljas då hovrätt prövar yttrandefrihetsmål. Det

ter sig också egendomligt att sammansättningen på grund av slumpvisa fak-

torer kan bli olika vid bedömning av mål som gäller ett yttrandes tillåtlighet.

Önskvärt är därför att ett klarläggande genom lagstiftning sker på denna

punkt. När det gäller vilken sammansättning, som skall väljas, kan det häv-

Prop.

1990/91:179

Bilaga 2

61

das att lagstiftarens tanke bakom jurysystemet varit att ansvarsfrågan i tryck-

frihetsmål primärt skall bedömas exklusivt av en kvalificerad krets lekmän.

Om juryn funnit skäl till fällande dom skall därefter en strikt juridisk pröv-

ning ske genom ett juristkollegium.

Överinstansernas prövning är som tidigare nämnts begränsad till den ram

som dragits upp genom juryprövningen. Det kan därför te sig främmande

att en lekmannabedömning ånyo kommer in genom att nämndemän deltar i

hovrättens avgörande. Dessa nämndemän har inte valts med hänsyn till spe-

ciell kompetens att bedöma yttrandefrihetsmål såsom ofta torde vara fallet

med jurymännen. En majoritet i hovrätt bestående av två nämndemän och

en juristdomare kan meddela en frikännande dom där juryn (med en majori-

tet enligt lagreglerna av minst 6 av 9 jurymedlemmar) fällt den åtalade till

ansvar. Samma majoritet kan också meddela en fällande dom där ett enhäl-

ligt juristkollegium i tingsrätten och två av tre juristdomare i hovrätten fun-

nit att något brott inte begåtts. Det sistnämnda fallet har för övrigt nyligen

inträffat.

Från dessa utgångspunkter ter det sig riktigast att hovrätten i yttrandefri-

hetsmål, oberoende av frågan om talan förs om ansvar eller målets beskaf-

fenhet i övrigt, är sammansatt av fyra juristdomare.

Lennart Groll

Prop.

1990/91:179

Bilaga 2

62

Till lagrådet remitterade lagförslag

1 Förslag till

Lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens områden

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser

om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m. (2 kap.),

om utgivare av radioprogram m.m. (3 kap.),

om utgivare av filmer och ljudupptagningar (4 kap.),

om bevarande av exemplar och inspelningar m.m. (5 kap.),

om åtal och tvångsmedel (6 kap.),

om rätt domstol i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (7 kap.),

om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål (8

kap.),

om huvudförhandling inför jury (9 kap.),

om överläggning och dom m.m. (10 kap.) samt

övriga bestämmelser om rättegången och om ersättning till jurymän (11

kap.)

2 § De bestämmelser i denna lag som gäller tryckta skrifter eller tryckning

av skrifter skall tillämpas även på andra skrifter som faller under tryckfri-

hetsförordningen.

Uttrycken radioprogram, film och ljudupptagning används i lagen på

samma sätt som i yttrandefrihetsgrundlagen.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

2 kap. Om ägare och utgivare av periodiska skrifter m.m.

Ägare av periodiska skrifter

1 § Utlänningar som har hemvist här i landet får vara ägare till periodiska

skrifter som trycks här.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

2 § Frågor om utgivningsbevis prövas av patent- och registreringsverket.

Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgi-

vare.

3 § Om en ansökan om utgivningsbevis inte uppfyller vad som är föreskri-

vet om sådana ansökningar, skall sökanden föreläggas att inom viss tid av-

hjälpa bristen. Gör sökanden inte det, får ansökningen avvisas.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden

om utgivningsbevis och om avgifter för utdrag ur register över periodiska

skrifter.

5 § Slutliga beslut av patent- och registreringsverket i ärenden om utgiv-

ningsbevis får överklagas hos patentbesvärsrätten inom två månader från da-

gen för beslutet.

Patentbesvärsrättens slutliga beslut får överklagas till regeringsrätten

inom två månader från dagen för beslutet. Därvid tillämpas bestämmelserna

i 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om besvär över kammarrät-

tens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift om att det

63

krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten och om de

grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Prop.

1990/91:179

Behörighet att vara utgivare

Bilaga 3

6 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare för periodiska skrifter för vilka utgivningsbevis finns eller skall finnas.

3 kap. Om utgivare av radioprogram m.m.

Trådlösa sändningar enligt radiolagen

1 § Uppgift om vem som är utgivare skall antecknas i ett register hos pro-

gramföretaget innan programmet sänds.

I registret skall vidare för varje särskilt program antecknas beräknad tid-

punkt för sändningens början och formen för sändningen (direktsändning

eller sändning av inspelat program).

Vid varje anteckning i registret skall det stå när anteckningen har gjorts.

Registret skall vara tillgängligt för allmänheten.

2 § Beträffande program som direktsänds får den som skall förordna utgi-

vare besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i program-

met själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Ett sådant be-

slut skall före sändningen meddelas de berörda och antecknas i det register

som avses i 1 §. Om inte detta sker, är beslutet utan verkan.

Anteckningen skall innehålla uppgifter om namn, födelsetid och bostads-

adress beträffande var och en som avses med beslutet.

Trådlösa sändningar i närradio

3 § Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av närra-

diolagen (1982:459) skall utse en utgivare för programverksamheten. Sam-

manslutningen skall till närradionämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne

skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.

4 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den samman-

slutning som har utsett utgivaren. Utgivaren skall till närradionämnden an-

mäla vem som är ställföreträdare.

5 § Till varje anmälan enligt 3 eller 4 § skall fogas bevis att utgivaren eller

ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i yttrandefrihets-

grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. I fråga om ställföreträdare

skall det dessutom visas att sammanslutningen har godkänt honom.

6 § Varje sändning av ett radioprogram i närradio skall avslutas med en

uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet. Om en ställfö-

reträdare för utgivaren tjänstgör, skall det samtidigt lämnas en uppgift om

vem han är.

Sammanställda radiotidningar

7 § Utgivare av sådana radiotidningar som anges i 1 § första stycket 2 b)

lagen (1981:508) om radiotidningar utses av de samverkande ägarna till de

periodiska skrifter ur vilka materialet hämtas, när det gäller den del av radio-

tidningen som utgörs av en sammanställning. Utgivaren skall utses för pro-

gramverksamheten.

64

Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till

radiotidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som sägs i andra stycket.

8 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har

utsett utgivaren. Utgivaren anmäler vem ställföreträdaren är till taltidnings-

nämnden.

9 § Till varje anmälan enligt 7 eller 8 § skall fogas bevis att utgivaren eller

ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefrihets-

grundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare an-

mäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett utgi-

varen.

10 § När ställföreträdaren för en utgivare tjänstgör skall det i sändningen

anges vem han är.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Andra trådlösa sändningar av radioprogram

11 § Vad som föreskrivs i 1 och 2 §§ gäller också i fråga om radioprogram

som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

I fråga om program som sänds av andra än svenska programföretag och

inte är avsedda att tas emot i Sverige tillämpas inte andra föreskrifter i ytt-

randefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§. Inte heller tillämpas första

stycket.

Ursprungliga trädsändningar m.m.

12 § Om ett programföretag som har tillstånd enligt 5 § första stycket ra-

diolagen (1966:755) att sända radioprogram också driver verksamhet för

sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text genom tråd, tillämpas

1—3 §§ i fråga om verksamheten.

13 § Den som utser utgivare av andra radioprogram i trådsändningar än

som avses i 12 § skall anmäla vem som har utsetts till patent- och registre-

ringsverket.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som föreskrivs i första stycket.

14 § En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som har

utsett utgivaren. Utgivaren skall anmäla vem som är ställföreträdare till pa-

tent- och registreringsverket.

15 § Till varje anmälan enligt 13 eller 14 § skall fogas bevis att utgivaren

eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetskrav som anges i yttrandefri-

hetsgrundlagen och att han har åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare

anmäls, skall det dessutom visas att han är godkänd av den som har utsett

utgivaren.

16 § Varje program i en sådan trådsändning som avses i 13 § skall avslutas

med en uppgift om vem som har utsett utgivaren. Om en ställföreträdare för

utgivaren tjänstgör, skall det lämnas en uppgift om vem ställföreträdaren är.

17 § Beträffande program som direktsänds får den som skall utse utgivare

besluta att, i stället för utgivaren, var och en som framträder i programmet

själv skall svara för yttrandefrihetsbrott som han begår. Den som bedriver

65

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 179

sändningsverksamheten skall föra ett särskilt register över sådana förord-

nanden. Ett utdrag ur registret skall genast sändas till patent- och registre-

ringsverket varje gång ett beslut har antecknats i det.

18 § I fråga om sådant tillhandahållande av upplysningar med hjälp av

elektromagnetiska vågor som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen

tillämpas 12-16 §§.

Gemensamma bestämmelser

19 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare av radioprogram.

20 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta

kapitel föreskrivs om skyldighet att anteckna, anmäla eller lämna uppgift om

utgivare eller ställföreträdare för utgivaren skall dömas till böter eller fäng-

else i högst ett år. Är brottet ringa, skall han inte dömas till ansvar.

4 kap. Om utgivare av filmer och ljudupptagningar

1 § Sädana ljudupptagningar som innehåller en för synskadade avsedd

sammanställning av två eller flera periodiska skrifter som ges ut här i landet

och vilkas ägare samverkar om ljudupptagningen (kassettidningar med sam-

manställningar av material ur mer än en förlaga) skall ha en utgivare. Utgiva-

ren utses av de samverkande ägarna.

Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till

kassettidningen skall till taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.

Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-

drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så

som sägs i andra stycket.

2 § Den skyldighet att lämna uppgifter om vem som har låtit framställa en

film eller en ljudupptagning samt om när. var och av vem exemplaren har

framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 § yttrandefrihetsgrundlagen skall full-

göras genom att uppgifterna anges på varje exemplar.

3 § Utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgi-

vare av filmer och ljudupptagningar.

5 kap. Om bevarande av exemplar och inspelningar m.m.

Tryckta skrifter

1 § Om någon här i landet framställer en tryckt skrift, är han skyldig att

bevara ett exemplar av skriften under ett år från det att skriften gavs ut.

2 § Av varje tryckt skrift som har framställts utomlands och införs hit för

att spridas här skall ett exemplar bevaras under ett år från införandet. Det

gäller dock inte skrifter som ej är periodiska och som helt är skrivna på främ-

mande språk. Det gäller inte heller periodiska skrifter för vilka utgivningsbe-

vis varken finns eller skall finnas.

Skyldigheten att bevara skrifterna ligger,

1. i fråga om periodiska skrifter på den som är utgivare här i landet,

2. i fråga om andra skrifter på skriftens förläggare här i landet eller, om

det inte finns någon sådan förläggare, på den som har låtit lämna ut skriften

för spridning här.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

66

En skrift som inte är periodisk behöver inte bevaras om endast enstaka

exemplar av den har förts in i landet.

Radioprogram, filmer och ljudupptagningar

3 § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att

varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana fall som avses

i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall beva-

ras i minst sex månader från sändningen.

4 § Den som här i landet skall utse utgivare för en film eller en ljudupptag-

ning är skyldig att bevara ett exemplar under ett år från det att filmen eller

ljudupptagningen blev offentlig. Denna skyldighet gäller också sådana fall

som avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Skyldigheten

gäller även för den som låter framställa en ljudupptagning som sprids till all-

mänheten utan att att en utgivare behöver utses.

Skyldighet att tillhandahålla exemplar och inspelningar

5 § Justitiekanslern har rätt att utan kostnad få del av varje skrift, radio-

program, film eller ljudupptagning som har bevarats enligt 1-4 §§. Han har

också rätt att kostnadsfritt få en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i ett

radioprogram. Det åligger polismyndigheten att på begäran biträda justitie-

kanslern vid anmodan att få ett exemplar, en inspelning eller en utskrift en-

ligt denna paragraf.

6 § Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot ho-

nom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant

brott i programmet har rätt att hos den som driver sändningsverksamheten

kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också

rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av

vad som har yttrats i programmet. Detta gäller dock inte, om det är uppen-

bart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara

målsägande.

Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana radiotid-

ningar som anges i 1 § första stycket 2 b) lagen (1981:508) om radiotidningar

på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan.

Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som inne-

håller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut här

i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i 4

kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och

få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga

förlagan.

7 § I närradiolagen (1982:459) finns ytterligare bestämmelser om skyldig-

het att tillhandahålla inspelning av radioprogram.

I lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag-

ningar finns bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar

till bibliotek eller till arkivet för ljud och bild.

8 § Ett videogram som avses i 17 § andra stycket lagen om pliktexemplar

av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall anses ha lämnats ut för sprid-

ning först när pliktexemplar har lämnats.

9 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som före-

skrivs i 1-6 §§ döms till böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet ringa,

skall han inte dömas till ansvar.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

67

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i

första stycket.

6 kap. Om åtal och tvångsmedel

Medgivande till åtal

1 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som anges i 7 kap. 4 § 1-10 eller 5 §

3 tryckfrihetsförordningen eller för motsvarande yttrandefrihetsbrott enligt

yttrandefrihetsgrundlagen får väckas endast om regeringen medger det.

Tagande i förvar

2 § I de fall som anges i 10 kap. 11 § andra stycket tryckfrihetsförordningen

och i motsvarande fall enligt 7 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får en be-

fattningshavare av lägst fänriks grad ta en tryckt skrift, film eller ljudupptag-

ning i förvar.

7 kap. Om rätt domstol i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

1 § De tingsrätter som med stöd av 12 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen är

behöriga att ta upp tryckfrihetsmål skall pröva tryckfrihetsmål och yttrande-

frihetsmål i de fall där den ort som avses i 2 § eller 3 § ligger inom tingsrättens

domkrets. Om den orten inte ligger inom domkretsen för en tingsrätt som är

behörig att ta upp tryckfrihetsmål, skall målet prövas av den tingsrätt inom

vars domkrets länsstyrelsen i det län där orten ligger har sitt säte.

2 § Avgörande för var ett tryckfrihetsmål skall tas upp är i fråga om perio-

diska skrifter skriftens utgivningsort och i fråga om andra skrifter den ort

där den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften är

bosatt.

Om någon ort som anges i första stycket inte kan fastställas, skall den ort

där skriften har tryckts eller eljest mångfaldigats vara avgörande för frågan

var målet skall tas upp. Har skriften mångfaldigats utomlands, skall i stället

den ort vara avgörande där den som har låtit lämna ut skriften för spridning

här i landet har sitt hemvist.

Om varken första eller andra stycket ger ledning, skall den ort där exem-

plar av skriften anträffas vara avgörande för var målet skall tas upp.

3 § Avgörande för var ett yttrandefrihetsmål skall tas upp är den ort där

utsändningen av ett radioprogram har ägt rum eller där en film eller en ljud-

upptagning har lämnats ut för spridning eller brottet på annat sätt har för-

övats.

Gemensamma bestämmelser för mål om sanktioner mot meddelare och

anskaffare

4 § Om någon genom att lämna eller anskaffa en uppgift för offentliggö-

rande har medverkat till ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott, skall ta-

lan mot honom om ansvar för brott som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen tas upp av den tingsrätt

som är rätt domstol i fråga om tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet. Den

tingsrätt som är rätt domstol i fråga om ett tryckfrihets- eller yttrandefrihets-

brott är också rätt domstol i fråga om åtal för brott som avses i 7 kap. 3 §

andra stycket tryckfrihetsförordningen eller 5 kap. 3 § andra stycket yttran-

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

68

defrihetsgrundlagen varigenom den som är ansvarig för offentliggörandet

har anskaffat den uppgift vars offentliggörande innefattar tryckfrihets- eller

yttrandefrihetsbrottet.

5 § Om talan grundas på att någon, i annat fall än det som anges i 4 §, har

lämnat eller anskaffat uppgifter eller underrättelser för offentliggörande och

därigenom gjort sig skyldig till brott som avses i 7 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 5 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen, skall målet prövas av den

tingsrätt som skall ta upp tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål för den ort där

uppgiftslämnaren har sitt hemvist.

Är det inte känt var uppgiftslämnaren eller anskaffaren har sitt hemvist

eller saknar han hemvist i landet, skall målet prövas av den tingsrätt som

skall ta upp tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål för den ort där han har läm-

nat eller anskaffat uppgiften eller där han har gripits eller annars uppehåller

sig.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Handläggning av olika mål i samma rättegång

6 § Om mål som har samband med varandra på det sätt som anges i 4 §

förekommer samtidigt vid en tingsrätt, skall målen handläggas i en rätte-

gång. Det gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det.

7 § Ett åtal som har samband med ett annat åtal som skall handläggas som

tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål får väckas vid den tingsrätt som skall

ta upp det senare målet, om det är lämpligt att åtalen tas upp av samma dom-

stol.

Ett vanligt brottmål får handläggas i samma rättegång som ett tryckfrihets-

eller yttrandefrihetsmål i vilket talan förs om ansvar, om det på grund av

samband mellan målen skulle skulle skapa allvarliga olägenheter att de

handlades i skilda rättegångar. Om huvudförhandling i rättegången hålls in-

för jury, skall dock andra mål än tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål prö-

vas enbart av rätten.

8 § Justitiekanslern får hos rätten begära att flera mål skall handläggas i

samma rättegång enligt 7 § andra stycket. Den tilltalade i det av målen som

inte är tryckfrihetsmål eller yttrandefrihetsmål skall få tillfälle att yttra sig i

frågan. Framställningen prövas därefter av rätten. Rättens beslut får över-

klagas särskilt. Har rätten avslagit framställningen, får dock endast justitie-

kanslern föra talan mot beslutet.

9 § Justitiekanslern är åklagare i mål som enligt 7 § andra stycket får hand-

läggas i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål eller ett yttrandefrihets-

mål.

8 kap. Om förberedande behandling av tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål

1 § Rätten får. även då det gäller allmänt åtal, under den förberedande be-

handlingen av ett mål höra parter och andra samt besluta att avvisa målet.

2 § 1 mål om ansvar på grund av tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott

skall rätten utreda om den åtalade är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför-

ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen. Vidare skall rätten i mål

om skadestånd på grund av sådana brott utreda om skadeståndsanspråket

enligt 11 kap. tryckfrihetsförordningen eller 8 kap. yttrandefrihetsgrundla-

gen kan riktas mot svaranden.

Om så erfordras skall rätten meddela beslut i de frågor som avses i första

stycket.

69

6 Riksdagen 1990 91 1 saml. Nr 179

3 § För behandling av frågor som anges i 2 § får huvudförhandling sättas

ut.

4 § Vid huvudförhandling för prövning av frågor som anges i 2 § eller då

målet i något annat fall sätts ut till huvudförhandling utan att det i övrigt är

berett för sådan förhandling, skall rätten bestå av tre lagfarna domare. Om

det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen har påbör-

jats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

5 § I fråga om särskild talan mot ett beslut, varigenom rätten ogillat en in-

vändning av en tilltalad att han inte är ansvarig enligt 8 kap. tryckfrihetsför-

ordningen eller 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen, tillämpas vad som före-

skrivs i rättegångsbalken om invändning om rättegångshinder.

6 § Under den förberedande behandlingen av ett mål skall det bestämmas

om jury skall medverka vid prövningen.

De åtgärder för juryns bildande som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen, skall vidtas vid sammanträde med parterna

inför rätten.

7 § När målet är berett skall rätten sätta ut tid för huvudförhandling. Skall

jury inte medverka, sätts målet ut till huvudförhandling enligt vad som gäller

i allmänhet. Förs talan om ansvar eller konfiskation skall målet prövas i en-

lighet med vad som gäller för brottmål. I annat fall tillämpas vad som är före-

skrivet för tvistemål.

9 kap. Om huvudförhandling inför jury

1 § Vid huvudförhandling inför jury skall rätten bestå av tre lagfarna do-

mare. Om det inträffar förfall för någon av dem sedan huvudförhandlingen

har påbörjats, är dock rätten domför med två lagfarna domare.

2 § Den som har utsetts att tjänstgöra i juryn skall genom rättens försorg

skriftligen kallas till huvudförhandlingen. I kallelsen skall anges den tid inom

vilken anmälningar om laga förfall bör ha nått rätten. Kallelsen skall också

innehålla en upplysning om det ansvar för kostnader som enligt 4 § andra

stycket kan åläggas jurymannen om han uteblir utan laga förfall.

3 § Om en juryman har styrkt laga förfall, skall en suppleant från samma

grupp av jurymän inkallas till tjänstgöring. Suppleanterna kallas i den ord-

ning i vilken de har lottats ut till suppleanter.

Finner rätten att en juryman inte har styrkt laga förfall, skall jurymannen

underrättas om det.

4 § Uteblir en juryman från huvudförhandlingen, skall en suppleant tillkal-

las, om uppskov med målet därigenom kan undvikas.

Har den uteblivne inte laga förfall, skall han åläggas att ersätta staten och

parterna de kostnader som hans försummelse orsakat om förhandlingen

måste ställas in. Rätten får dock minska ersättningen till ett skäligt belopp.

5 § När en fulltalig jury har samlats inför rätten, skall juryns medlemmar

avlägga denna försäkran: ”Jag NN lovar och försäkrar på heder och samvete,

att jag efter bästa förstånd skall besvara de frågor som framställs av rätten

och aldrig röja vare sig vad som yttras under juryns överläggningar eller hur

de enskilda medlemmarna röstar. Detta vill och skall jag som en ärlig och

uppriktig domare troget hålla”.

6 § Vid huvudförhandlingen får jurymännen med rättens tillstånd fram-

ställa frågor till parter, vittnen, sakkunniga eller andra.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

70

Vid fortsatt huvudförhandling skall juryn bestå av samma medlemmar

som före avbrottet.

Prop.

1990/91:179

7 § I mål där talan grundas på att ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott Bilaga 3

har begåtts skall rätten efter det att förhandlingen inför juryn blivit slutförd

genast till juryn skriftligen framställa frågan om brott föreligger enligt den

eller de bestämmelser som åklagaren eller målsäganden har funnit tillämp-

liga.

Om talan grundas på ett påstående att flera brott har förövats, skall en

särskild fråga framställas till juryn för varje brott. Om målets beskaffenhet

eljest föranleder flera frågor, skall de framställas var för sig.

Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall de parter som är närva-

rande få tillfälle att yttra sig över dem.

10 kap. Om överläggning och dom m.m.

Juryns överläggning

1 § Juryn skall omedelbart utse en ordförande och överlägga i enrum om

den eller de frågor som rätten har framställt. Om det begärs av en juryman,

skall juryn under överläggningen sammanträda med rätten för att inhämta

upplysningar om vad som föreskrivs i lag. Juryn får inte i rättens närvaro

överlägga om sitt svar eller företa omröstning.

Juryn skall besvara de frågor som rätten har framställt med ja eller nej.

Juryn får inte skiljas åt innan alla frågor har besvarats.

2 § Juryn skall under sin överläggning ha tillgång till rättens protokoll och

de handlingar som har åberopats under huvudförhandlingen.

Juryns prövning skall grundas på vad som har kommit fram vid huvudför-

handlingen inför juryn.

Juryns svar skall skriftligen överlämnas till rätten.

Domens meddelande

3 § Dom i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall meddelas senast på

rättens första arbetsdag efter det att juryns svar har överlämnats. Om det är

nödvändigt, får dock rätten besluta om anstånd för att besluta och avfatta

domen. Anståndet får vara högst en vecka.

Juryn behöver inte vara närvarande när domen avkunnas.

Särskild regel om rättegångskostnader

4 § I mål där en målsägande har fört talan får rätten, om det finns skäl till

det, besluta att vardera parten skall stå för sina egna rättegångskostnader.

Ett sådant beslut får dock fattas endast om frågan om brott föreligger har

prövats av en jury.

11 kap. Övriga bestämmelserom rättegången och ersättning

till jurymän

Ersättning till jurymän

1 § Bestämmelser om ersättning till jurymän meddelas av regeringen.

71

Särskild regel för mål om skadestånd

2 § I mål om skadestånd på grund av brott skall rättegångsbalkens regler

för de fall där förlikning inte är tillåten gälla i fråga om föreläggande för par-

terna att inställa sig och om verkan av parts utevaro.

Rättegångsbalkens tillämplighet

3 § I fråga om rättegången i tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall

rättegångsbalken tillämpas i den mån inte annat följer av tryckfrihetsförord-

ningen, yttrandefrihetsgrundlagen eller bestämmelserna i denna lag.

4 § I tryckfrihetsmål och yttrandefrihetsmål skall hovrätt bestå av fyra lag-

farna domare.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom lagen upphävs

1. lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihets-

mål,

2. lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens

område,

3. radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio,

5. lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar,

6. lagen (1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar.

Äldre föreskrifter gäller fortfarande vid prövning av talan som har väckts

före ikraftträdandet och i fråga om radioprogram som har sänts och tystnads-

plikter som har uppkommit dessförinnan.

72

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 19 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

16 kap.

19

Allmänt åtal för brott som avses i

10 b och c §.§' får såvitt avser filmer

eller videogram väckas endast efter

medgivande av statens biografbyrå.

Allmänt åtal för brott som avses i

10 c § får såvitt avser filmer eller vi-

deogram väckas endast efter medgi-

vande av statens biografbyrå. Ifråga

om brott som avses i 10 b § skall sta-

tens biografbyrå yttra sig innan mot-

svarande åtal väcks.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Senaste lydelse 1988:835.

73

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4 § rättegångsbal-

ken skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen

(1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lag-

rum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan till-

stånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer,

psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kom-

muner, landstingskommuner, församlingar eller kyrkliga samfälligheter, och

deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutöv-

ning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det

är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker

till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgif-

ter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i

lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad

som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger

det.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket är andra än försva-

rare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst

inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund

intar motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han vid

enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3

kap. 3 § tryckfrihetsförordningen,

9j? radioansvarighetslagen (1966:

756), 1 § lagen (1982:460) om ansva-

righet för närradio, 11 eller 16 § la-

gen (1982:521) om ansvarighet för

radio- och kassettidningar eller 2 § la-

gen (1985:1057) om ansvarighet för

lokala kabelsändningar får höras

som vittne om förhållanden som

Den som har tystnadsplikt enligt 3

kap. 3 § tryckfrihetsförordningen el-

ler 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundla-

gen får höras som vittne om förhål-

landen som tystnadsplikten avser

endast i den mån det föreskrivs i

nämnda paragrafer.

tystnadsplikten avser endast i den

mån det föreskrivs i nämnda para-

grafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne

om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som

under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

8

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner

sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

1 Senaste lydelse 1988:257.

2 Senaste lydelse 1983:497.

74

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteck-

ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant

kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5

tryckfrihetsförordningen, 9 första

stycket 5 radioansvarighetslagen

(1966:756) eller 11 § 5 lagen

(1982:521) om ansvarighet för radio-

och kassettidningar skall pröva om

någon, som är skyldig att hemlig-

hålla en uppgift som avses där, ändå

får höras som vittne därom, skall

rätten först, om inte särskilda skäl

föranleder annat, inhämta yttrande

från det företag, hos vilket han har

erhållit vetskap om uppgiften.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § andra

stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket

4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen

skall pröva om någon, som är skyl-

dig att hemlighålla uppgift som avses

där, ändå får höras som vittne

därom, skall rätten först, om inte

särskilda skäl föranleder annat, in-

hämta yttrande från det företag, hos

vilket han har erhållit vetskap om

uppgiften.

3. förelagt en part eller någon an-

nan att förete skriftligt bevis eller att

tillhandahålla föremål för syn eller

besiktning eller vid prövning enligt

3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5

tryckfrihetsförordningen eller2 kap.

3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefri-

hetsgrundlagen funnit det vara av

synnerlig vikt att en uppgift som av-

ses där lämnas vid vittnesförhör eller

förhör med en part under sannings-

försäkran;

49 kap.

4 § 3

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rät-

ten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-

gången;

3. förelagt en part eller någon an-

nan att förete skriftligt bevis eller att

tillhandahålla föremål för syn eller

besiktning eller också enligt 3 kap.

3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 §

första stycket 5 radioansvarighetsla-

gen (1966:756) eller 11 § 5 lagen

(1982:521) om ansvarighet för radio-

och kassettidningar funnit det vara

av synnerlig vikt att en uppgift som

avses där lämnas vid vittnesförhör

eller förhör med en part under san-

ningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om an-

svar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej

är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till måls-

ägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,

vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap.

eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag för-

ordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän

rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersätt-

ning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i 1,

3 Senaste lydelse 1985:415.

75

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid

sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag,

då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare

rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förord-

nande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra

stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för för-

handling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje an-

mälas senast en vecka från dagen för beslutet.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Äldre föreskrifter gäller dock vid prövning av talan som har väckts före

ikraftträdandet och i fråga om tystnadsplikter som har uppkommit före

ikraftträdandet.

76

4 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6

En gäldenär som är en fysisk per-

son får inte under konkursen be-

driva näringsverksamhet som med-

för bokföringsskyldighet enligt bok-

föringslagen (1976:125). Verksam-

het som innebär utövning av rättig-

het som avses i 2 kap. 1 § regerings-

formen, 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap.

1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsför-

ordningen omfattas dock inte av för-

budet.

Om näringsförbud efter särskild

(1986:436) om näringsförbud.

§

En gäldenär som är en fysisk per-

son får inte under konkursen be-

driva näringsverksamhet som med-

för bokföringsskyldighet enligt bok-

föringslagen (1976:125). Verksam-

het som innebär utövning av rättig-

het som avses i 2 kap. 1 § regerings-

formen, 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap.

1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsför-

ordningen eller l kap. 1 §, 3 kap. 1,

2, eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrande-

frihetsgrundlagen omfattas dock inte

av förbudet.

jvning finns det bestämmelser i lagen

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

77

7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 179

5 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 3, 9, 12 och 16 kreditupplysningslagen

(1973:1173)' skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datain-

spektionen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp-

lysningsverksamhet, i den mån den

bedrivs genom offentliggörande av

kreditupplysning i tryckt skrift eller

annan skrift som avses i / kap. 5 §

tryckfrihetsförordningen.

<

Personupplysning får ej lämnas

ut, om det finns anledning anta att

upplysningen kommer att användas

av någon annan än den som på

grund av ingånget eller ifrågasatt

kreditavtal eller av liknande anled-

ning har behov av upplysningen.

Vad nu sagts gäller ej offentliggö-

rande av personupplysning i tryckt

skrift eller annan skrift som avses i l

kap. 5 H tryckfrihetsförordningen.

Tillstånd behövs ej för kreditupp-

lysningsverksamhet, i den mån den

bedrivs genom offentliggörande av

kreditupplysning på sådant sätt som

avses i tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen.

§

Personupplysning får ej lämnas

ut. om det finns anledning anta att

upplysningen kommer att användas

av någon annan än den som på

grund av ingånget eller ifrågasatt

kreditavtal eller av liknande anled-

ning har behov av upplysningen.

Vad nu sagts gäller ej offentliggö-

rande av personupplysning på så-

dant sätt som avses i tryckfrihetsför-

ordningen och yttrandefrihetsgrund-

lagen.

12 §

Förekommer anledning till misstanke att en uppgift i kreditupplysning

som lämnats under den senaste tolvmånadersperioden eller i register som

används i kreditupplysningsverksamhet är oriktig eller missvisande, skall

den som bedriver verksamheten utan dröjsmål vidta skäliga åtgärder för att

utreda förhållandet.

Visar sig uppgiften vara oriktig el-

ler missvisande, skall den, om den

förekommer i register, rättas, kom-

pletteras eller uteslutas ur registret.

Har uppgiften tagits in i en kredit-

upplysning som lämnats på annat

sätt än genom tryckt skrift eller an-

nan skrift som avses i 1 kap. 5 §

tryckfrihetsförordningen, skall rät-

telse eller komplettering så snart det

kan ske tillställas var och en som un-

der den senaste tolvmånadersperio-

den fått del av uppgiften. Har upp-

giften under den senaste tolvmåna-

dersperioden lämnats i periodisk

Visar sig uppgiften vara oriktig el-

ler missvisande, skall den, om den

förekommer i register, rättas, kom-

pletteras eller uteslutas ur registret.

Har uppgiften tagits in i en kredit-

upplysning som lämnats på annat

sätt än som avses i tryckfrihetsför-

ordningen och yttrandefrihetsgrund-

lagen, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske tillställas

var och en som under den senaste

tolvmånadersperioden fått del av

uppgiften. Har uppgiften under den

senaste tolvmånadersperioden läm-

nats i periodisk skrift eller under

1 Lagen omtryckt 1981:737.

78

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skrift, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske införas i ett

följande nummer av skriften. Vad

som sägs i detta stycke gäller dock

icke, om uppgiften uppenbarligen

saknar betydelse för bedömningen

av vederbörandes vederhäftighet i

ekonomiskt hänseende.

motsvarande förhållanden på sådant

sätt som avses i yttrandefrihetsgrund-

lagen, skall rättelse eller komplette-

ring så snart det kan ske införas i ett

följande nummer av skriften eller

motsvarande form av offentliggö-

rande som avses i yttrandefrihets-

grundlagen. Vad som sägs i detta

stycke gäller dock icke, om uppgif-

ten uppenbarligen saknar betydelse

för bedömningen av vederbörandes

vederhäftighet i ekonomiskt hän-

seende.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Har en fråga om rättelse eller liknande åtgärd tagits upp efter framställ-

ning från den som uppgiften avser, skall denne kostnadsfritt underrättas om

huruvida sådan åtgärd vidtagits.

16 §

Datainspektionen har rätt att företa inspektion hos den som bedriver kre

ditupplysningsverksamhet och att ta del av samtliga handlingar som rör verk-

samheten.

Den som bedriver kreditupplysningverksamhet skall lämna datainspektio-

nen de upplysningar om verksamheten som inspektionen begär för sin till-

syn.

Bedrivs kreditupplysningsverk-

samhet genom utgivande av tryckt

skrift eller annan skrift som avses i

lkap. 5 § tryckfrihetsförordningen,

skall den som bedriver verksamhe-

ten inom en vecka efter utgivandet

kostnadsfritt tillställa datainspektio-

nen ett exemplar av skriften.

Bedrivs kreditupplysningsverk-

samhet pä sådant sätt som avses i

tryckfrihetsförordningen och yttran-

defrihetsgrundlagen skall den som

bedriver verksamheten inom en

vecka efter offentliggörandet kost-

nadsfritt ge datainspektionen del av

det som offentliggjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

79

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om

patentbesvärsrätten

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 1 och 17 §§ lagen (1977:729) om patentbesvärsrät-

ten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Patentbesvärsrätten prövar som

förvaltningsdomstol överklagande

av beslut av patent- och registre-

ringsverket enligt vad som föreskrivs

i patentlagen (1967:837) eller med

stöd därav utfärdade bestämmelser

samt i mönsterskyddslagen (1970:

485), varumärkeslagen (1960:644),

namnlagen (1982:670) och lagen

(1977:1016) med vissa bestämmelser

på tryckfrihetsförordningens om-

råde.

Patentbesvärsrätten prövar som

förvaltningsdomstol överklagande

av beslut av patent- och registre-

ringsverket enligt vad som föreskrivs

i patentlagen (1967:837) eller med

stöd därav utfärdade bestämmelser

samt i mönsterskyddslagen (1970:

485), varumärkeslagen (1960:644),

namnlagen (1982:670) och lagen

(1991:00) med vissa föreskrifter på

tryckfrihetsförordningens och yttran-

defri hetsgrundlagens områden.

1 fråga om överklagande av ett

slutligt beslut av patentbesvärsrät-

ten finns bestämmelser i patentlagen

(1967:837). mönsterskyddslagen

(1970:485). varumärkeslagen (1960:

644), namnlagen (1982:670) och la-

gen (1991:00) med vissa föreskrifter

på tryckfrihetsförordningens och ytt-

randefrihetsgrundlagens områden.

17 S 2

I fråga om överklagande av ett

slutligt beslut av patentbesvärsrät-

ten finns bestämmelser i patentlagen

(1967:837), mönsterskyddslagen

(1970:485), varumärkeslagen (1960:

644), namnlagen (1982:670) och la-

gen (1977:1016) med vissa bestäm-

melser på tryckfrihetsförordningens

område.

Ett beslut av patentbesvärsrätten, som inte är slutligt, får överklagas en-

dast i samband med överklagande av beslut i själva målet. Ett beslut får dock

överklagas särskilt när rätten har

1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om

att hinder föreligger för talans prövning.

2. avvisat ombud eller biträde.

3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller

ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försum-

melse eller tredska.

4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet.

5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 4 i fråga som gäller allmän rättshjälp.

Sådant särskilt överklagande som avses i andra stycket får göras av den

som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslutet överklagas till

regeringsrätten genom besvär. Därvid tillämpas bestämmelserna i 7 § för-

valtningsprocesslagen (1971:291) och i 35-37 §§ samma lag om besvär över

kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut skall innehålla uppgift

1 Senaste lydelse 1987:427.

2 Senaste lydelse 1986:237.

80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om att det krävs särskilt tillstånd för prövning av besvär till regeringsrätten

och om de grunder på vilka sådant tillstånd meddelas.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

81

7 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §, 16 kap. 1 § samt rubriken till 16 kap.

sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verk-

samhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. I sistnämnda hän-

seende innefattar bestämmelserna begränsning i den i tryckfrihetsförord-

ningen stadgade rätten att ta del av allmänna handlingar.

Bestämmelserna avser förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen

eller genom att allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt (sekre-

tess).

Lagen innehåller även andra föreskrifter om allmänna handlingar.

I denna lag finns också bestäm-

melser om begränsning av den rätt

att lämna meddelande för offentlig-

görande i tryckt eller därmed jäm-

ställd skrift eller i radioprogram

varom grundläggande bestämmelser

ges i tryckfrihetsförordningen och

radioansvarighetslagen (1966:756).

16 kap. Om ansvar på tryckfri-

hetsförordningens område för brott

mot tystnadsplikt

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen att med-

dela och offentliggöra uppgifter i

vissa fall är begränsad framgår av 7

kap. 3 § första stycket 1 och 2,4 § 1-

8 samt 5 § 1 och 3 samma förordning.

De fall av uppsåtligt åsidosättande

av tystnadsplikt, i vilka nämnda fri-

het enligt 7 kap. 3 § första stycket 3

och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i

övrigt är begränsad, är de där tyst-

nadsplikten följer av

I denna lag finns också bestäm-

melser om begränsning av den rätt

att lämna meddelande för offentlig-

görande i tryckt eller därmed jäm-

ställd skrift eller i radioprogram,

film, ljudupptagningar eller därmed

jämställt medium varom grundläg-

gande bestämmelser ges i tryckfri-

hetsförordningen och yttrandefri-

hetsgrundlagen.

16 kap. Om ansvar på tryckfri-

hetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden för brott

mot tystnadsplikt

§

Att friheten enligt 1 kap. 1 §

tryckfrihetsförordningen och 1 kap.

2 § yttrandefrihetsgrundlagen att

meddela och offentliggöra uppgifter

i vissa fall är begränsad framgår av 7

kap. 3 § första stycket 1 och 2,4 § 1-

8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförord-

ningen och av 5 kap. 1 § första

stycket samt 3 § första stycket 1 och 2

yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av

uppsåtligt åsidosättande av tystnads-

plikt. i vilka nämnda frihet enligt 7

kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2

tryckfrihetsförordningen samt 5

kap. 1 § första stycket och 3 § första

stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i

1 Lagen omtryckt 1989:713.

82

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

övrigt är begränsad, är de där tyst-

nadsplikten följer av

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen, 9 radioansvarighetslagen

(1966:756), 1 § lagen (1982:460) om

ansvarighet för närradio, 11 eller 16 $

lagen (1982:521) om ansvarighet för

radio- och kassettidningar eller 2 § la-

gen (1985:1057) om ansvarighet för

lokala kabelsändningar.

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-

ningen eller 2 kap. 3 yttrandefri-

hetsgrundlagen .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Punkten 2 skall dock tillämpas

i sin äldre lydelse i fråga om tystnadsplikter som anges i den lydelsen.

83

8 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fråga om närradiolagen (1982:459)

dels att 5 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 16 §, av följande ly-

delse.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Nuvarande lydelse

5

Tillstånd att sända närradio får

ges först efter det att sammanslut-

ningen har anmält vem som har ut-

setts till programutgivare enligt la-

gen (1982:460) om ansvarighet för

närradio.

13

Tillstånd att sända närradio får

återkallas, om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven en-

ligt 4 §,

2. bryter mot beslut om sänd-

ningstid eller låter annan i dess ställe

utnyttja sändningstid som tilldelats

sammanslutningen,

3. sänder program trots att varken

behörig programutgivare eller ersät-

tare för programutgivaren enligt la-

gen (1982:460) om ansvarighet för

närradio finns eller trots att anmälan

om vem som är utsedd till program-

utgivare inte har gjorts,

4. har sänt ett program som i en la-

gakraftägande dom har befunnits in-

nefatta ett yttrandefrihetsbrott och

som innebär ett allvarligt missbruk

av yttrandefriheten i närradio,

5. bryter mot föreskrifterna i 10

eller 11 §,

6. inte utnyttjar rätten att sända

under tre på varandra följande må-

nader eller

7. inte erlägger avgift i ärende om

närradio inom föreskriven tid, om

sammanslutningen har förelagts att

erlägga den vid påföljd att tillståndet

annars kan återkallas.

Innan dom som avses i första

stycket 4 har vunnit laga kraft får

närradionämnden återkalla tillstån-

det interimistiskt.

Föreslagen lydelse

§

Tillstånd att sända närradio får

ges först efter det att sammanslut-

ningen har anmält vem som har ut-

setts till utgivare enligt lagen

(1991:00) med vissa bestämmelser på

tryckfrihetsförordningens och yttran-

defrihetsgrundlagens områden.

§'

Tillstånd att sända närradio får

återkallas, om sammanslutningen

1. inte längre uppfyller kraven en-

ligt 4 §,

2. bryter mot beslut om sänd-

ningstid eller låter annan i dess ställe

utnyttja sändningstid som tilldelats

sammanslutningen,

3. sänder program trots att varken

behörig programutgivare eller ersät-

tare för programutgivaren enligt la-

gen (1982:460) om ansvarighet för

närradio finns eller trots att anmälan

om vem som är utsedd till program-

utgivare inte har gjorts,

4. bryter mot föreskrifterna i 10

eller 11 §,

5. inte utnyttjar rätten att sända

under tre på varandra följande må-

nader eller

6. inte erlägger avgift i ärende om

närradio inom föreskriven tid, om

sammanslutningen har förelagts att

erlägga den vid påföljd att tillståndet

annars kan återkallas.

Senaste lydelse 1985:597.

84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

När ett tillstånd återkallas får nämnden bestämma en tid om högst ett år

inom vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tillstånd.

16 §

Om en domstol funnit att ett pro-

gram som en sammanslutning sänt

innefattar ett yttrandefrihetsbrott som

innebär ett allvarligt missbruk av ytt-

randefriheten, får domstolen i domen

återkalla sammanslutningens till-

stånd att sända närradio. I ett sådant

beslut får domstolen också bestämma

en tid av högst ett år inom vilken sam-

manslutningen inte får ges nytt till-

stånd. Domstolen får förordna att

beslutet skall gälla utan hinder av att

domen inte har vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.1 fråga om radioprogram som

sänts före ikraftträdandet tillämpas de äldre bestämmelserna.

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

85

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:436) om

näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1986:436) om näringsförbud skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

6 §>

Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller kom-

plementär i ett kommanditbolag,

3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett

försäkringsbolag,

4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktie-

bolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en ekono-

misk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver närings-

verksamhet,

5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktie-

bolag eller ett försäkringsbolag,

6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som

anges vid 4,

7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juri-

disk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-

ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget över-

stiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder

att sådan verksamhet bedrivs

mot

mot

Näringsförbud utgör inget hinder

att sådan verksamhet bedrivs

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6

kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihets-

förordningen.

som innebär utövning av rättighet

som avses i 2 kap. 1 § regeringsfor-

men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6

kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihets-

förordningen eller 1 kap. 1 §, 3 kap.

1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttran-

defrihetsgrundlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1987:628.

86

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:00) om privat

arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft

Prop.

1990/91:179

Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:00) om privat arbetsförmedling och

uthyrning av arbetskraft skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent-

liga arbetsförmedlingen och som

inte sker genom utgivande av skrift

pä vilken tryckfrihetsförordningen

är tillämplig.

Med arbetsförmedling enligt lagen

att skaffa arbete till arbetssökande ell

inte innebär uthyrning av arbetskraft

§'

Denna lag gäller arbetsförmedling

som bedrivs av annan än den offent-

liga arbetsförmedlingen och som

inte sker på det sätt som avses i tryck-

frihetsförordningen eller yttrandefri-

hetsgrundlagen.

avses verksamhet som har till ändamål

er arbetskraft åt arbetsgivare och som

enligt 2 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lydelse enligt prop. 1990/91:124.

87

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-04-09

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel,

regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 har regeringen

på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-

rande över förslag till

1. lag med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden

2. lag om ändring i brottsbalken

3. lag om ändring i rättegångsbalken

4. lag om ändring i konkurslagen (1986:672)

5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

8. lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

9. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud

10. lag om ändring i lagen 1991:00) om privat arbetsförmedling och uthyr-

ning av arbetskraft.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av byråchefen Bertil Wennberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen med vissa föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-

hetsgrundlagens områden.

3 kap.

20 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar för underlåtenhet att

anteckna, anmäla eller lämna uppgift om utgivare eller ställföreträdare.

Strafflatituden är böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt lagrådets mening har i förslaget straffskalan blivit alltför vid, bero-

ende på att förfaranden med skiftande straffvärde har förts samman i en be-

stämmelse. Lagrådet förordar därför att paragrafen delas upp i två straffbe-

stämmelser enligt följande.

För att det yttrandefrihetsrättsliga systemet skall kunna tillämpas måste

det vara möjligt att utan svårighet fastställa vem som är utgivare. Det är där-

för av vikt att den i 1, 11 och 12 §§ föreskrivna skyldigheten att anteckna vem

som är utgivare av ett radioprogram iakttas. Detsamma gäller den i 3, 7 och

13 §§ föreskrivna skyldigheten att lämna anmälan om vem som utsetts till

utgivare till myndighet. Bestämmelser om påföljd för underlåtelse att iaktta

dessa åligganden bör tas upp i ett första stycke i paragrafen, varvid straffska-

lan efter mönster av 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen bör sträcka sig från

böter till fängelse i högst ett år.

I ett andra stycke bör behandlas försummelse att enligt 6, 10 eller 16 § i

sändningen lämna uppgift om vem som är utgivare eller om att en ställföre-

trädare för utgivaren har tjänstgjort. Straffskalan för en sådan försummelse

Prop.

1990/91:179

Bilaga 4

88

kan sättas till penningböter, vilket motsvarar vad som skall gälla enligt 5 kap.

14 § tryckfrihetsförordningen i dess lydelse enligt prop. 1990/91:64.

Paragrafen får med lagrådets förslag följande lydelse:

”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta ka-

pitel föreskrivs om skyldighet att anteckna eller anmäla utgivare skall dömas

till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vad som i detta kapi-

tel föreskrivs om skyldighet att lämna uppgift om utgivare eller ställföreträ-

dare skall dömas till penningböter.”

Prop.

1990/91:179

Bilaga 4

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

89

Innehållsförteckning Prop.

1990/91:179

Proposition om följdlagstiftning till yttrandefrihetsgrundlagen m.m. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 1991.. 28

1 Inledning ............................................. 28

2 Allmän motivering..................................... 30

2.1 Utgångspunkter för följdlagstiftningen................ 30

2.2 En sammanhållen följ dförfattning.................... 37

2.3 Vissa rättegångsfrågor m.m.......................... 38

2.3.1 Hovrätts sammansättning i tryckfrihetsmål och

yttrandefrihetsmål.......................... 38

2.3.2 Tillgång till domstolsprövning i frågor om rätten

till närradiosändningar m.m.................. 39

2.3.3 Vittnesförhör med journalister m.fl............ 40

2.4 Preskription i fråga om filmer m.m................... 41

2.5 Kostnader ........................................ 42

3 Upprättade lagförslag................................... 42

4 Specialmotivering...................................... 43

4.1 Förslaget till lag med föreskrifter på tryckfrihetsförord-

ningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden....... 43

4.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken............ 56

4.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken........ 56

4.4 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen........... 57

4.5 Förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen ... 57

4.6 Förslag till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten 57

4.7 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen........... 58

4.8 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen........... 58

4.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om näringsförbud . . 58

4.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om privat arbetsför-

medling och uthyrning av arbetskraft................. 58

4.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om rundradiosändning

av finländska televisionsprogram..................... 58

5 Hemställan............................................ 59

6 Beslut................................................ 59

Bilaga 1 Remissinstanser.................................... 60

Bilaga 2 Framställning den 15 februari 1989 från hovrättslagman-

nen Lennart Groll.................................. 61

Bilaga 3 Till lagrådet remitterade lagförslag................... 63

Bilaga 4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 9 april 1991.......... 88

90