Bet. 1991/92:TU6

Trafikutskottets betänkande

1991/92:TU06

Upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse

av skepp

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Bilaga

1991/92

TU6

Sammanfattning

Enligt 1989 års lag om tillstånd till överlåtelse av skepp,

den s.k. flagglagen, får ett svenskt registreringspliktigt skepp

eller andel däri inte överlåtas utan tillstånd av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom

överlåtelsen upphör att vara svenskt. Lagen motiverades vid sin

tillkomst främst med en hänvisning till beredskapsaspekter.

I betänkandet tillstyrker utskottet ett förslag i

proposition 1991/92:64 om upphävande lagen samt avstyrker en

s-motion och en v-motion om avslag på propositionen.

S-ledamöterna reserverar sig, nyd-ledamoten avger ett

särskilt yttrande och v-suppleanten avger en meningsyttring.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:64 att riksdagen

antar förslaget till lag om upphävande av lagen (1989:990) om

tillstånd till överlåtelse av skepp.

Lagförslaget har fogats som bilaga till detta

betänkande.

Motionerna

1991/92:T12 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1991/92:64.

1991/92:T13 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1991/92:64 om tillstånd till

överlåtelse av skepp.

Nu gällande ordning

Lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp

(flagglagen) trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop.

1989/90:22, bet. TU8, rskr. 63). Lagen ersatte då en tidigare

lag i ämnet, nämligen lagen (1977:494) om tillstånd till

överlåtelse av fartyg. Den lagen var tidsbegränsad, men

giltighetstiden förlängdes åtskilliga gånger fram till dess att

den gällande lagen trädde i kraft.

Enligt 1 § i den nu gällande lagen får ett svenskt

registreringspliktigt skepp eller andel däri inte överlåtas utan

tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara

svenskt. Vid prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelse

skall enligt 5§ särskilt beaktas skeppets betydelse för

landets totalförsvar, den flagg som skeppet är avsett att föra,

möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk flagg och

andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla

omständigheter.

Enligt en till lagen anslutande förordning (1989:994) om

tillstånd till överlåtelse av skepp prövas tillståndsfrågor av

sjöfartsverket. Verket skall dock med eget yttrande underställa

ärendet regeringens prövning, om någon av de ombordanställdas

organisationer har motsatt sig bifall till en ansökan eller om

ärendet bedöms ha större principiell eller allmän räckvidd.

Enligt lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot

överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. gäller särskilda

föreskrifter om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg vid krig

eller krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga

förhållanden. Den lagstiftningen berörs dock inte i

propositionen.

Bakgrund

1977 års lagstiftning skall ses mot bakgrund av att den

svenska handelsflottan fr.o.m. år 1975 minskade kraftigt med

avseende på antalet fartyg och antalet sysselsatta ombord.

Svenska rederier började samtidigt i ökad utsträckning engagera

sig i ägande och drift av fartyg under utländsk flagg. Genom att

fartyget efter överlåtelsen kom att föra andra nationers flagg

kunde det bemannas med utländsk arbetskraft, varvid

bemanningskostnaden sjönk betydligt. Skillnaden i

bemanningskostnader mellan fartyg under svensk flagg och vissa

andra nationers flagg hade vid 1970-talet blivit så stor att

svenska redare hade svårt att driva fartygen lönsamt i den

internationella konkurrensen. Problemet var detsamma för

flertalet traditionella sjöfartsnationer.

Avsikten med 1977 års lag var att förbjuda överlåtelser där

det svenska rederiet även efter överlåtelsen hade kvar den

ekonomiska och driftsmässiga kontrollen över fartyget. Om så

inte var fallet, var överlåtelsen i praktiken tillåten. Detsamma

gäller enligt den nya flagglagen. Där har emellertid huvudvikten

lagts vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det har från

beredskapssynpunkt ansetts angeläget att det finns såväl ett

tillräckligt antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska

sjömän att bemanna dem med.

Sedan år 1989 har bidrag utgått till svenska rederier för

svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1987/88:129, bet.

TU27, rskr. 337 och prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85).

Bidraget utgörs dels av den sjömansskatt som redaren har betalat

in, dels av ett bidrag om 38000 kr. per helårsanställd sjöman

för sociala avgifter. Bidraget finansieras via sjätte

huvudtitelns anslag Bidrag till svenska rederier. För

innevarande budgetår har riksdagen anvisat 550 milj.kr. över

anslaget. Genom bidraget har svenska redares bemanningskostnader

blivit mer jämförbara med andra redares kostnader på de

marknader där svensk sjöfart i huvudsak är verksam. Bidraget har

medfört att minskningen av den svenska handelsflottan har

stannat av.

Regeringens överväganden och förslag

I propositionen framhålls att minskningen av den svenska

handelsflottan har fortsatt även efter tillkomsten av 1977 års

flagglag. Lagstiftningen har fördröjt utvecklingen men inte helt

kunnat hindra fortsatt utflaggning. Det finns anledning anta att

lagen i själva verket utgjort en spärr mot registrering i det

svenska fartygsregistret av svenska redares nyförvärv på grund

av att redaren känt osäkerhet om tillstånd till utflaggning

skulle komma att meddelas vid ändrade förhållanden.

Det är regeringens avsikt -- framhålls det vidare i

propositionen -- att föreslå riksdagen att bidraget till svenska

rederier avvecklas. Därvid kan det bli aktuellt med andra

åtgärder så att en handelsflotta under svensk flagg och med en i

möjligaste mån svensk bemanning kan bevaras. Frågan vilka

åtgärder som är lämpligast för att nå detta syfte är emellertid

komplicerad och kräver ytterligare överväganden.

Det beredskapsskäl som utgjorde huvudmotivet för den

nuvarande flagglagen har med den utveckling som under senare tid

ägt rum i vår omvärld inte längre samma tyngd, framhåller

regeringen. Det är i alla händelser inte rimligt att svenska

redare när bidraget upphör skall vara underkastade de

restriktioner som flagglagen innebär, särskilt inte om några

alternativ till utflaggning för att sänka kostnaderna till en

konkurrenskraftig nivå då ännu inte står till buds. Vidare är

flagglagen inte möjlig att behålla när ett EES-avtal har trätt i

kraft. Att behålla lagen så länge bidraget utgår är knappast

meningsfullt.

I enlighet med de sålunda återgivna övervägandena föreslår

regeringen att riksdagen antar ett genom propositionen framlagt

förslag till lag om att flagglagen skall upphöra att gälla vid

utgången av år 1991.

Utskottet

I motion T13 (s) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna

framhåller att regeringens planer på att slopa nuvarande system

med återbetalning till redarna av skatter och sociala avgifter

medför att oro skapas inte bara bland ombordanställda. Även

redare ser sina konkurrensförutsättningar rubbade. Genom att

slopa flagglagen vill regeringen ge redarna möjlighet också till

utlandsetablering utan hinder. Effekten härav på t.ex.

sysselsättning, arbetsrätt och bytesbalans belyses emellertid

inte i propositionen.

Även i motion T12 (v) yrkas avslag på propositionen.

Motionärerna framhåller att flagglagen ger de fackliga

organisationerna möjlighet att påverka utflaggningen av svenska

fartyg. Fartyg under bekvämlighetsflagg -- fortsätter

motionärerna -- kan utnyttja andra länders bristande eller icke

existerande lagar på arbetsrättens område och även anställa

manskap med mycket låga avtal eller inga skriftliga avtal alls.

Anställning av billig arbetskraft är ofta förenad med att denna

saknar utbildning och kunskaper i säkerhetsfrågor.

Språkproblemen och möjligheterna att förstå instruktioner på

dessa fartyg kan vara avsevärda. Fartygskatastrofen med färjan

Scandinavian Star och ett flertal andra incidenter anses

sammanhänga med dåligt utbildat manskap. Om rederistödet

avvecklas och svenska redare bereds möjlighet att anställa

utländska sjömän på mycket låga avtal torde tusentals svenska

sjömän förlora sina arbeten. En svår arbetsmarknadskonflikt kan

också utlösas.

Utskottet ansluter sig för sin del till de överväganden som

enligt propositionen talar för att flagglagen bör upphävas.

Svenska rederier bör enligt utskottets mening ha samma

möjligheter som övriga svenska företag att bedriva

utlandsbaserad verksamhet. Utskottet förutsätter att svenska

fartyg som kan komma att utflaggas kommer att omfattas av de

säkerhets-, minimibemannings- och arbetstidsregler varom

internationella överenskommelser träffats inom ramen för det

arbete som bedrivs av FNs fackorgan Internationella

sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella

arbetsorganisationen (ILO). Den överenskommelse om

hamnstatskontroll som sedan år 1982 gäller mellan sjöfartsverket

och sjöfartsmyndigheterna i 13 andra västeuropeiska stater

syftar till att säkerställa att fartyg av alla nationaliteter

som besöker någon av de 14 staternas hamnar uppfyller krav av

det angivna slaget. Som framgår av propositionen överväger

regeringen åtgärder i syfte att bevara en handelsflotta under

svensk flagg och med en i möjligaste mån svensk bemanning. I

avvaktan på regeringens förslag till sådana åtgärder tillstyrker

utskottet det nu aktuella regeringsförslaget och avstyrker

motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med

avslag på motionerna 1991/92:T12 och 1991/92:T13 antar det i

propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av

lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp.

res. (s)

men. (v)

Stockholm den 5 december 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf

Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c),

Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Margareta

Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo

Nilsson (s), Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander

(s), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Birger Rosqvist, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström,

Margareta Winberg, Bo Nilsson, Anita Jönsson och Jarl Lander

(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar

med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrker motionerna"

bort ha följande lydelse:

I propositionen erinras om det stöd till svenska rederier

för svenska handelsfartyg i fjärrfart som riksdagen beslutade om

år 1988. Tack vare detta stöd har -- som regeringen framhåller

-- svenska redares bemanningskostnader blivit mer jämförbara med

andra redares kostnader på de marknader där svensk sjöfart i

huvudsak är verksam. Som en följd härav har minskningen av den

svenska handelsflottan upphört och utvecklingen av det

svenskflaggade tonnaget vänt uppåt.

De ombordanställda på svenska handelsfartyg i fjärrfartyg

betalar inkomstskatt, men skatten återbetalas till redaren.

Redarens arbetsgivarkostnad reduceras ytterligare genom att

staten återbetalar 38000 kr. per helårsanställd sjöman på

svenskt handelsfartyg i fjärrfart för sociala avgifter.

Rederistödet har därmed givits en specifikt svensk utformning

som innebär att de ombordanställdas sociala förmåner kan

bibehållas genom att lönerna är bruttolöner. Sjukförsäkring,

pensioner m.m. beräknas enligt svensk sociallagstiftning på

grundval av bruttolönen. I fartyg under flera andra länders

flagg betalar de ombordanställda inte inkomstskatt och redaren

kan få lägre lönekostnader genom att enbart betala ut

nettolöner.

Nu aviserar regeringen ett slopande av de återbetalningar

som givit svenska redare internationellt konkurrenskraftiga

villkor. I Sverige har den indirekta skattebefrielsen och

återbetalningen av sociala avgifter kommit att framstå som ett

av staten utbetalat bidrag. Det är detta som i

budgetbesparingssyfte nu främst framstår som skäl för

regeringens propåer om att avveckla den svenska modellen i

sjöfartspolitiken. Enligt vad utskottet erfarit överväger

regeringen att införa ett helt nytt system inom sjöfarten, där

såväl andra lönemässiga som sociala och arbetsrättsliga

förhållanden än vad som hittills gällt i Sverige skall råda.

Bl.a. innebär de åtgärder som regeringen överväger att

skattebefrielse skall gälla för ombordanställda. Härigenom

elimineras visserligen en utgift i statsbudgeten, men utebliven

inbetalning av skatt eller återbetalning av inbetald skatt tar

ut vartannat. Och ett införande av nettolöner äventyrar de

ombordanställdas sociala förmåner

som beräknas på grundval av bruttolöner.

Till allt detta kommer att regeringen, som framgår av

proposition 1991/92:38, avser att införa ett svenskt,

internationellt fartygsregister. Härigenom vill man skapa

möjligheter för svenska redare att på svenska fartyg, under

svensk flagg, anställa utländsk lågavlönad besättning med

betydligt sämre arbetsrättsliga villkor än de svenska.

Utskottet vill redan nu med skärpa göra klart att det

motsätter sig de förändringar av sjöfartspolitiken som

regeringen sålunda överväger. Regeringens propåer medför helt

naturligt att oro skapas bland de ombordanställda. Men även

redare har anledning att känna oro inför den förändring av deras

konkurrensförutsättningar som ett slopande av rederistödet

innebär. Regeringen inser att ett slopande av

återbetalningssystemet -- den svenska modellen -- medför att

utlandsetablering åter blir högaktuell för rederinäringen och

vill därför redan nu underlätta en sådan genom att avskaffa

flagglagen. Effekten härav på exempelvis sysselsättning,

arbetsrätt och bytesbalans mäktar regeringen emellertid inte

belysa.

Utskottet förordar för sin del en långsiktig sjöfartspolitik

för främjande av sjöfart även fortsättningsvis under svensk

flagg och med besättningar för vilka svensk arbetsrätt och

svenska avtal gäller. Med det anförda avstyrker utskottet

propositionen och tillstyrker motionerna T13 (s) och T12 (v),

vari yrkas avslag på propositionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T12 och

1991/92:T13 avslår det i propositionen framlagda förslaget till

lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp.

Särskilt yttrande

Kenneth Attefors (nyd) anför:

Ny Demokrati ser upphävandet av flagglagen som ett första steg

på väg mot en ny sjöfartspolitik. Ytterligare inslag i en sådan

politik, som regeringen redan aviserat förslag om, är ett

slopande av det nuvarande sjöfartsstödet och införandet av ett

svenskt, internationellt fartygsregister. Ny Demokrati kommer

att i stort sett ställa sig positivt till sådana förslag. Vi

vill dock understryka vikten av att både staten och redarna tar

sitt ansvar, om den nya sjöfartspolitiken skulle visa sig ge

upphov till sociala problem. Underhandskontakter med företrädare

för Sveriges redareförening har glädjande nog visat att man är

beredd att ta detta ansvar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Vänsterpartiet har i sin motion T12 belyst de negativa

konsekvenserna av ett genomförande av regeringens förslag om

upphävande av flagglagen. Exempel på sådana konsekvenser är

försämrad sjösäkerhet samt arbetslöshet för tusentals svenska

sjömän i takt med att det fackliga inflytandet över sjöfarten

elimineras och arbetsrättens innehåll försvagas. I den nämnda

motionen har därför -- liksom i motion T13 (s) -- yrkats avslag

på propositionen. Enligt min mening bör riksdagen bifalla dessa

motioner.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha

hemställt:

att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1991/92:T12 och

1991/92:T13 avslår det i propositionen framlagda förslaget till

lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan

anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp skall upphöra att gälla vid utgången av år

1991.