Prop. 1991/92:64

Regeringens proposition

1991/92:64

om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd

till överlåtelse av skepp

Prop.

1991/92:64

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i

bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av

skepp (flagglagen) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 64

Propositionens lagförslag Pr °P- 1991 /92:64

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1989: 990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av

skepp skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Kommunikationsdepartementet Pr °P- 1991/92:64

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-

berg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om upphävande av lagen (1989:990)

om tillstånd till överlåtelse av skepp

1 Inledning

Enligt 1 § lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp (flag-

glagen) får ett svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte

överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid

prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelse skall enligt 5 § särskilt

beaktas skeppets betydelse för landets totalförsvar, den flagg som skeppet

är avsett att föra, möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk

flagg och andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla omständighe-

ter.

Enligt en till lagen anslutande förordning (1989:994) om tillstånd till

överlåtelse av skepp prövas tillståndsfrågor av sjöfartsverket. Verket skall

dock med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning om

någon av de ombordanställdas organisationer har motsatt sig bifall till en

ansökan eller om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller

allmän räckvidd. Sjöfartsverkets beslut får överklagas till regeringen.

Det bör i sammanhanget nämnas att enligt lagen (1939:299) om förbud

i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. gäller särskilda

föreskrifter om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg vid krig eller krigsfara

eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Den lagstift-

ningen berörs inte i detta sammanhang.

2 Överväganden

Den nuvarande flagglagen trädde i kraft den 1 januari 1990. Lagen ersatte

då en tidigare lag i ämnet, nämligen lagen (1977:494) om tillstånd till

överlåtelse av fartyg. Den lagen var tidsbegränsad men giltighetstiden

förlängdes åtskilliga gånger fram till dess att den nya lagen trädde i kraft.

1977 års lagstiftning skall ses mot bakgrund av att den svenska handels-

flottan från och med år 1975 minskade kraftigt både med avseende på

antalet fartyg och antalet sysselsatta ombord. Svenska rederier började Prop. 1991/92:64

samtidigt i ökad utsträckning engagera sig i ägande och drift av fartyg

under utländsk flagg. Genom att fartyget efter överlåtelsen kom att föra

andra nationers flagg kunde det bemannas med utländsk arbetskraft,

varvid bemanningskostnaden sjönk betydligt. Skillnaden i bemannings-

kostnader mellan fartyg under svensk flagg och vissa andra nationers flagg

hade vid mitten av 1970-talet blivit så stora, att svenska redare hade svårt

att driva fartygen lönsamt i den internationella konkurrensen. Problemet

var detsamma för flertalet traditionella sjöfartsnationer.

Avsikten med 1977 års lag var att förbjuda överlåtelser där det svenska

rederiet även efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och driftsmäs-

siga kontrollen över fartyget. Hade han inte det, var överlåtelsen i prakti-

ken tillåten. Detsamma gäller enligt den nya flagglagen. Där har emellertid

huvudvikten lagts vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det har från

beredskapssynpunkt ansetts angeläget att det finns såväl ett tillräckligt

antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska sjömän att bemanna

dem med.

Minskningen av den svenska handelsflottan har fortsatt även efter

tillkomsten av 1977 års flagglag. Lagstiftningen har fördröjt utvecklingen

men inte helt kunnat hindra fortsatt utflaggning. Det finns anledning att

anta att lagen i själva verket utgjort en spärr mot registrering i det svenska

fartygsregistret av svenska redares nyförvärv på grund av att redaren känt

osäkerhet om tillstånd till utflaggning skulle komma att meddelas vid

ändrade förhållanden.

Sedan år 1989 har bidrag utgått till svenska rederier för svenska handels-

fartyg i fjärrfart. Bidraget utgörs dels av den sjömansskatt som redaren har

betalat in, dels av ett bidrag om 38000 kr. per helårsanställd sjöman för

sociala avgifter. Statens kostnader för bidraget uppgår till ca 550 milj. kr.

per år. Genom bidraget har svenska redares bemanningskostnader blivit

mer jämförbara med andra redares kostnader på de marknader där svensk

sjöfart i huvudsak är verksam. Bidraget har medfört att minskningen av

den svenska handelsflottan har stannat av.

Det är regeringens avsikt att föreslå riksdagen att bidraget till svenska

rederier avvecklas. Därvid kan det bli aktuellt med andra åtgärder så att en

handelsflotta under svensk flagg och med i möjligaste mån svensk beman-

ning kan bevaras. Frågan vilka åtgärder som är lämpligast för att nå detta

syfte är emellertid komplicerad och kräver ytterligare överväganden.

Det beredskapsskäl som utgjorde huvudmotivet för den nuvarande

flagglagen har med den utveckling som under senare tid ägt rum i vår

omvärld inte längre samma tyngd. Det är i alla händelser inte rimligt att

svenska redare när bidraget upphör skall vara underkastade de restriktio-

ner som flagglagen innebär, särskilt inte om några alternativ till utflaggning

för att sänka kostnaderna till en konkurrenskraftig nivå då ännu inte står

till buds. Vidare är flagglagen inte möjlig att behålla när ett EES-avtal har

trätt i kraft. Lagen bör därför upphävas. Att behålla lagen så länge bidraget

utgår är knappast meningsfullt. Den bör därför upphöra att gälla redan vid

utgången av år 1991.

Om i ett beslut om tillstånd särskilda villkor för tillståndet har föreskri-

vits, upphör givetvis villkoret att gälla samtidigt med lagen. Någon särskild Prop. 1991 /92: 64

bestämmelse om detta torde inte behövas.

Sjöfartsverket och Sveriges redareförening har tillstyrkt att lagen upp-

hävs, medan Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbun-

det och Svenska sjöfolksförbundet har avstyrkt.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp-

rättats förslag till lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp.

Lagstiftningsfrågan är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle

sakna betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om

upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-

den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991