Bet. 1992/93:FiU30

Finansutskottets betänkande

1992/93:FIU30

Den ekonomiska politiken och slutlig

budgetreglering för budgetåret 1993/94

(prop. 1992/93:150 m.fl.)

Innehåll

Sammanfattning

Propositionernas förslag

Motionsyrkanden

Utskottet

Hemställan

Reservationer

Bilaga 1

1992/93

FiU30

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen

Den internationella konjunkturen fortsätter att försämras,

främst beroende på att Tyskland i år går in i en recession.

Därmed blir marknadstillväxten för svensk export låg, i första

hand under år 1993 men även under år 1994. Även prognosen för

Sverige anger en sämre utveckling i jämförelse med utskottets

bedömning i början av året.

Bruttonationalprodukten (BNP) väntas falla med drygt 1,5 % i

år, men år 1994 vänder utvecklingen och BNP ökar med något mer

än 1%. Den sämre utvecklingen i år förklaras av ett kraftigare

fall i både den privata och den offentliga konsumtionen. Någon

ljusning i efterfrågeläget på arbetsmarknaden kan ännu inte

skönjas. Den öppna arbetslösheten väntas öka successivt för att

nästa år uppgå till 7 %.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Som utskottet ser det finns det två huvudalternativ till

riktlinjer för den ekonomiska politiken; regeringens och

Socialdemokraternas. Regeringens förslag i den reviderade

finansplanen innebär att finanspolitiken inriktas på att

eliminera underskotten i de offentliga finanserna medan

penningpolitikens uppgift skall vara att motverka

inflationstendenser. Arbetsmarknadspolitiken skall inriktas på

att nedbringa arbetslösheten.

Socialdemokraterna föreslår i sitt alternativ en expansiv

finanspolitik (generell sänkning av mervärdesskatten) och

lättnader i penningpolitiken. Dessa åtgärder tillsammans med

arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall samverka för att lösa

krisen.

Utskottet förordar det första alternativet, som bl.a. gör det

möjligt att varaktigt sänka räntan, något som är nödvändigt för

att öka tillväxten och minska arbetslösheten. Utskottet delar

Lindbeckkommissionens syn på räntepolitiken, som innebär att man

bör gå försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett

enda steg. Utskottet understryker vikten av att de successivt

sänkta räntenivåerna får genomslag i kreditinstitutens

utlåningsräntor. Enligt utskottets mening leder inte de

socialdemokratiska förslagen till en ökning av den inhemska

efterfrågan. Effekten kan i sämsta fall bli den motsatta.

Företrädarna för Socialdemokraterna reserverar sig till förmån

för sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken.

Även Vänsterpartiet redovisar en annan uppfattning.

Utredning om fastighetsmarknaden

Utskottet tillstyrker, på inrådan av bostadsutskottet,

förslagen i partimotionerna från Socialdemokraterna och Ny

demokrati om att en utredning om fastighetsmarknaden omedelbart

skall tillsättas. Reservation avlämnas från Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centern och

Kristdemokraterna.

Fördelningspolitiska analyser

Med anledning av en centermotion föreslår utskottet att en

fördelningspolitisk analys kontinuerligt redovisas av regeringen

i anslutning till t.ex. den preliminära eller reviderade

nationalbudgeten.

Bosparande

Finansutskottet begär förslag om ett nytt bosparsystem. Med

anledning av några motioner från allmänna motionstiden föreslår

utskottet att det bör ankomma på regeringen att närmare överväga

hur ett nytt statligt premierat bosparsystem skall utformas och

att därefter underställa riksdagen ett förslag.

Arbetsmarknadspolitik

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till

arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram. Tillsammans med åtgärder

föreslagna i budgetpropositionen kan därigenom 400 000 personer

erbjudas arbete eller utbildning.

I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna

regeringens förslag och förordar för egen del mer omfattande

arbetsmarknadspolitiska insatser. Även Ny demokrati och

Vänsterpartiet redovisar på en rad punkter alternativ till

regeringens arbetsmarknadspolitiska förslag.

Utbildningssatsningar och studiestöd

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om

utbildningssatsningar och studiestöd. Satsningarna innebär bl.a.

att 40 000 platser anvisas i gymnasieskolan för ett tredje

gymnasieår och att 33 000 extra platser inrättas inom kommunal

vuxenutbildning. Vidare utökas platserna inom folkbildningen och

inom universitet och högskolor.

Socialdemokraterna redovisar i ett antal reservationer

alternativ till regeringens förslag på flera punkter. De

förordar bl.a. en mer omfattande satsning inom grundläggande

högskoleutbildning och en annan fördelning av anslagen till

studiestödet.

Bostadsstöd

Finansutskottet föreslår att den tidigare beslutade

minskningen av bostadsstödet med 3 miljarder kronor år 1994

läggs ut på en treårsperiod. Genom extra upptrappning av den

garanterade räntan skall statens utgifter för räntebidrag

minskas med netto 0,5 miljarder kronor år 1994, 1,0 miljarder

kronor år 1995 och 1,5 miljarder kronor år 1996.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig åtgärden.

Skatter

Utskottet föreslår att mervärdesskatten sänks från 21 %

till 12 % den 1 juli 1993 för hotelltjänster, upplåtelse av

campingplats m.m., personbefordran och skidliftar för att främja

den svenska turistnäringens konkurrenskraft. Åtgärderna bedöms

ha påtaglig regionalpolitisk effekt och påverka sysselsättningen

positivt. Utskottet lägger fram ett eget lagförslag om ändring

av mervärdesskatten (bilaga 2).

Genom att slopa grundavdraget vid den statliga

beskattningen förstärks statsinkomsterna åren 1994 och 1995.

Regeringen skall återkomma med lagförslag härom till hösten.

Utskottet uttalar sig också positivt om åtgärder mot den

ekonomiska brottsligheten, att sänka och förändra

företagsbeskattningen samt vad gäller att avskaffa den s.k.

flyttskatten.

Socialdemokraterna föreslår i en reservation höjd statlig

inkomstskatt och en generell sänkning av momsnivån. Även i

meningsyttringen från Vänsterpartiet föreslås en höjning av den

statliga inkomstskatten och en generell momssänkning.

Budgetpolitik

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till

saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998. Det

innebär budgetförstärkningar på 81 miljarder kronor under

perioden. Det skall ske genom att den offentliga sektorns

utgifter begränsas med 35 miljarder kronor, genom att

transfereringarna till hushållen minskas med 26 miljarder

kronor, genom olika åtgärder som ökar statens inkomster med 15

miljarder kronor samt genom att ATP-systemet reformeras för

motsvarande 5 miljarder kronor.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet redovisar var för sig

alternativa lösningar.

Utredning om statsbudgeten

Utskottet föreslår på eget initiativ att frågan om en

uppdelning av statsutgifterna i drifts- och kapitalutgifter bör

utredas närmare. Likaså bör en översyn göras av vilka delar som

bör kunna redovisas vid sidan av budgeten och vilka som bör

ingå.

Postgirot

Utskottet upprepar också vissa markeringar beträffande

avvecklingen av Postgirots ställning inom det statliga

betalningssystemet. I anslutning härtill föreslår utskottet

vissa förändringar i regeringens lagförslag (bilaga 2).

Övrigt

I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i

kompletteringspropositionen och avstyrker de med anledning därav

väckta motionsyrkandena.

Socialdemokraterna har fogat 48 reservationer och ett särskilt

yttrande till betänkandet som framgår av innehållsförteckningen.

Ny demokrati har 34 reservationer och 13 särskilda yttranden.

Inledning

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 1992/93:150 med bilagorna 1--10 har hänvisats till

finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av

propositionen enligt följande:

Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.

Bilaga 3 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.

Bilaga 4 Socialdepartementet -- till socialutskottet i vad

avser yrkandena 2, 3 och 5--7.

Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet -- till

trafikutskottet med undantag av avsnitt K Övriga

infrastrukturåtgärder.

Bilaga 6 Finansdepartementet -- till skatteutskottet i vad

avser yrkandena 1--3 under avsnitt 1 Skattefrågor.

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet -- till utrikesutskottet

i vad avser avsnitt 2 Handelshögskola i Riga, Lettland.

Bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet -- till

arbetsmarknadsutskottet i vad avser avsnittet

Arbetslöshetsersättningar (s. 57--66).

Bilaga 9 Kulturdepartementet -- till kulturutskottet i vad

avser littera B Kulturverksamhet m.m. och till

konstitutionsutskottet i vad avser littera C Massmedier m.m.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-),

1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd),

1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m),

1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s),

1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s),

1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c),

1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c),

1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp),

1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds),

1992/93:Fi104 av Ingvar Svensson och Margareta Viklund (kds),

1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c),

1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s),

1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd),

1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp),

1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s),

1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-),

1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s),

1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1992/93:Fi113 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v),

1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v),

1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c),

1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c),

1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),

1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s),

1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s),

1992/93:Sk56 av Ivar Franzén (c),

1992/93:Sk57 av Lars Hedfors m.fl. (s),

1992/93:Ju34 av Berith Eriksson m.fl. (v),

1992/93:U25 av Pierre Schori m.fl (s),

1992/93:Fö8 av Bengt Rosén (fp),

1992/93:Fö9 av Bengt Kindbom m.fl. (c, kds),

1992/93:Fö10 av Jan Fransson m.fl. (s),

1992/93:Fö11 av Sture Ericson m.fl. (s),

1992/93:Fö12 av Alf Egnerfors och Reynoldh Furustrand m.fl.

(s),

1992/93:Kr12 av Ulla Tillander och Lennart Brunander (c),

1992/93:T99 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),

1992/93:T100 av Georg Andersson m.fl. (s),

1992/93:T101 av John Andersson (-),

1992/93:T102 av Leo Persson m.fl. (s),

1992/93:T103 av Karl-Erik Persson (v),

1992/93:T104 av Hans Karlsson och Anita Persson (s),

1992/93:T105 av Karl-Erik Persson m.fl. (v),

1992/93:T106 av Marianne Jönsson och Roland Larsson (c),

1992/93:A12 av Lennart Brunander (c) och

1992/93:A13 av Lars Sundin (fp).

Motionerna har hänvisats enligt följande:

till skatteutskottet motionerna Sk56, Sk57 och Fi93 yrkande

64, till justitieutskottet motion Ju34,

till utrikesutskottet motion U25,

till försvarsutskottet motionerna Fö8--Fö12,

till kulturutskottet motion Kr12,

till trafikutskottet motionerna T99--T106,

till arbetsmarknadsutskottet motionerna A12, A13, Fi117

yrkandena 25--28 samt Fi120 yrkandena 25--28.

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet har därefter överlämnat

till lagutskottet motion Fi92 yrkande 16,

till socialförsäkringsutskottet motion Fi93 yrkandena 6, 7 och

19,

till arbetsmarknadsutskottet motion Fi93 yrkande 8 samt

till bostadsutskottet motion Fi94 yrkande 3.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under 5 i sitt betänkande om

statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU31),

i vad avser hemställan under 6 och 7 i sitt betänkande om

statsbudgetens utgifter för budgetåret 1993/94 (1992/93:FiU32),

i vad avser hemställan under 8 och 9 i sitt betänkande om

anslag till räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94

(1992/93:FiU28),

proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet

i vad avser avsnitt 7 Kommunal ekonomi, yrkandena 1--10, i

sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1992/93:FiU29).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1992/93:100 (budgetpropositionen) bilaga

8 Finansdepartementet i vad avser punkt F 6 Täckning av

merkostnader för löner och pensioner m.m.,

dels proposition 1992/93:150

(kompletteringspropositionen),

bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--4 och

10--18,

bilaga 4 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1 och 4,

bilaga 5 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt K

Övriga infrastrukturåtgärder,

bilaga 6 Finansdepartementet, med undantag av yrkandena 1--3

under avsnitt 1 Skattefrågor och avsnitt 7 Kommunal ekonomi,

bilaga 7 Utbildningsdepartementet, med undantag av avsnitt 2

Handelshögskola i Riga, Lettland,

bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet, med undantag av

avsnittet Arbetslöshetsersättningar,

bilaga 9 Kulturdepartementet, i vad avser littera D Invandring

m.m.,

bilaga 10 Civildepartementet,

dels proposition 1992/93:178 Vissa

socialförsäkringsfrågor, i vad avser yrkande 10 beträffande

anslaget Bidrag till sjukförsäkringen,

dels proposition 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till

kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje

gymnasieår,

dels de med anledning av proposition 1992/93:150 väckta

motionerna

1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--15 och

17--43,

1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i vad avser

yrkandena 1--5, 9--18, 20--63 och 65--92,

1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2 och

4--27,

1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-),

1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd),

1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m),

1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s),

1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s),

1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c),

1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c),

1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp),

1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds),

1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c),

1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s),

1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd),

1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp),

1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s),

1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-),

1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s),

1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),

1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v),

1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v),

1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v),

1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkandena 1--8, 10--24 och 29,

1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c),

1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c),

1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser

yrkandena 1--24,

1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s),

1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s),

dels de med anledning av proposition 1992/93:194 väckta

motionerna

1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) och

1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser

yrkande13,

1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s),

1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v),

1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp),

1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande

17,

1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),

1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren

(nyd) och

1992/93:A478 av Karin Starrin (c) i vad avser yrkande 1.

Regeringens lagförslag

Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som

behandlas i detta betänkande återfinns i bilaga 1.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott tillfälle

att avge yttrande över de förslag i proposition 150 jämte

motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.

Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1992/93:SkU5y),

justitieutskottet (1992/93:JuU4y), lagutskottet (1992/93:LU7y),

utrikesutskottet (1992/93:UU7y), försvarsutskottet

(1992/93:FöU10y), socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y),

kulturutskottet (1992/93:KrU14y), utbildningsutskottet

(1992/93:UbU6y), trafikutskottet (1992/93:TU4y),

jordbruksutskottet (1992/93:JoU4y), näringsutskottet

(1992/93:NU10y), arbetsmarknadsutskottet (1992/93:AU8y) och

bostadsutskottet (1992/93:BoU9y) återfinns i bilagorna

3--15 till betänkandet.

Inkomna skrivelser

Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse

från Riksskatteverket samt ett antal skrivelser från

organisationer och företag.

Offentlig utfrågning, m.m.

Utskottet anordnade den 30 mars 1993 en offentlig utfrågning

med anledning av Ekonomikommissionens förslag Nya villkor för

ekonomi och politik (SOU 1993:16). I utfrågningen deltog från

kommissionens sida professor Assar Lindbeck, professor Torsten

Persson, ekonomie doktor Birgitta Swedenborg och docent Olof

Petersson.

Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 17 till

detta betänkande.

Vidare har under våren företrädare för Riksbanken, Svenska

Bankföreningen och Finansdepartementet kallats till utskottet

för att kommentera bankernas räntemarginaler.

Dessutom har ekonomer från LO, TCO samt Sveriges

Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen inför

utskottet redovisat sina synpunkter på de ekonomisk-politiska

förslagen i kompletteringspropositionen.

Företrädare för Postgirot, Postverket samt Bankgirot och

Svenska Bankföreningen har redovisat sina synpunkter på

utvecklingen av det statliga betalningssystemet.

Företrädare för Finansdepartementet har inför utskottet

kommenterat de fördelningspolitiska studier som gjorts inom

Finansdepartementet samt överlämnat en sammanfattning av den

preliminära fördelningspolitiska bedömningen för perioden

1991--1994.

Riksbankschefen har i början av maj inför utskottet

kommenterat penning- och valutapolitiken.

Propositionernas förslag

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --

under punkt F 6 (s. 100) föreslagit att riksdagen till Täckning

av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100000000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anne Wibble --

dels föreslagit

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2. att riksdagen godkänner det saneringsprogram för de

offentliga finanserna på 81 000 000 000 kr i 1994 års priser för

åren 1994--1998 som förordats i propositionen,

3. att riksdagen godkänner riktlinjerna för statlig

valutaupplåning som förordats i propositionen,

4. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för

budgetregleringen som förordats i propositionen,

10. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt

lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret

1993/94, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter

i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av

2 500 000 000 kr,

12. att riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om

Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och

stiftelser,

13. att riksdagen godkänner principerna för revision av

statliga bolag och stiftelser i enlighet med vad som förordats i

propositionen (avsnitt 7.1),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om

14. statliga garantiåtaganden (avsnitt 4),

15. årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16. utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17. finansiell styrning (avsnitt 7.2--7.4),

18. budgetar m.m. i internationella organisationer

(avsnitt8).

I proposition 150 bilaga 4 Socialdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Bo Könberg --

föreslagit

dels i avsnitt 1 (s. 1--5 och 14)

1. att riksdagen godkänner riktlinjerna för ändringar i

systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till

sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994,

dels i avsnitt 3 punkt C 1 (s. 12 och 14)

4. att riksdagen med ändring av förslagen i dels proposition

1992/93:100 bilaga 6, dels proposition 1992/93:178 till Bidrag

till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 5353000000 kr.

I proposition 150 bilaga 5 Kommunikationsdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Mats Odell --

under punkt K 2 (s.26--28) föreslagit att riksdagen till

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

1200000000 kr.

I proposition 150 bilaga 6 Finansdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsråden Bo Lundgren

(avsnitt 1) och Anne Wibble (övriga delar) --

dels i avsnitt 1 Skattefrågor (s. 1--17) föreslagit att

riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),

8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

9. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

10. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på

skogskontomedel m.m. samt

11. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i

propositionen anförts om utbyggnad av skattemyndigheternas

kontrollverksamhet m.m.,

dels i avsnitt 2 (s.18--27) berett riksdagen tillfälle

att ta del av vad i propositionen anförts om statens upplåning i

utländsk valuta,

dels i avsnitt 3 (s. 28) berett riksdagen tillfälle att ta

del av vad i propositionen anförts om Sverige och EMU,

dels i avsnitt 4 (s. 29--40) berett riksdagen tillfälle

att ta del av vad i propositionen anförts om

personalkonsekvenser vid strukturförändringar,

dels i avsnitt 5 (s. 41--43) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera anvisade

anslag till departementen och Regeringskansliets

förvaltningskontor i enlighet med vad i propositionen förordats,

2. att riksdagen till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet

m.m. för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln anvisar ett

reservationsanslag på 50 000 000 kr,

dels i avsnitt 6 (s. 44--45) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

utförande av byggnadsprojekt inom det statliga

fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd kostnad av

800000000 kr,

2. att riksdagen till Vissa investeringar m.m. för budgetåret

1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag

på 800 000 000 kr,

3. att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och

pensioner m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för

budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 165 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 7 Utbildningsdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Beatrice Ask --

dels under punkt B 9 (s. 2--4) föreslagit

1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:UbU8, rskr. 207) och regeringens förslag i proposition

1992/93:194 till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag

på 1994849000 kr,

dels under punkt C 1 (s. 4) föreslagit

2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:KrU13, rskr. 192) till Bidrag till folkbildningen för

budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 456 463 000 kr,

dels under punkt D 1 (s. 5--7) föreslagit

3. att riksdagen under åttonde huvudtitelns reservationsanslag

Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar 112 500 000 kr utöver vad som

föreslagits i proposition 1992/93:169,

dels under punkt F (s. 14--15) föreslagit

6. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1983:1030) om särskilt

vuxenstudiestöd för arbetslösa,

7. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:SfU13, rskr. 208) till Centrala studiestödsnämnden för

budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 170 610 000 kr,

8. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:SfU13, rskr. 208) och regeringens förslag i proposition

1992/93:194 till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar

ett förslagsanslag på 2 350 780 000 kr,

9. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:SfU13, rskr. 208) till Studiemedel m.m. för budgetåret

1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 389 095 000 kr,

10. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:SfU13, rskr. 208) till Vuxenstudiestöd m.m. för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 867 535

000 kr.

I proposition 150 bilaga 8 Arbetsmarknadsdepartementet

har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Börje

Hörnlund --

dels under punkt A 1 (s. 9) föreslagit att riksdagen under

ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94

anvisar 820 000 kr utöver vad som tidigare anvisats med

anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,

dels under punkt A 2 (s. 9) föreslagit att riksdagen under

reservationsanslaget Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94

anvisar ett belopp som är 5 000 000 kr lägre än vad som tidigare

anvisats med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 11,

dels under punkt B 2 (s. 10--55) föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

(avsnitt 2.3.1.3),

2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1980:80) om anställningsskydd

(avsnitt 2.3.1.3),

3. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om särskilt studielån för den som genomgår

arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.3.1.1),

4. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1993:000) om tillfällig avvikelse

från lagen (1981:691) om socialavgifter (avsnitt 2.8),

5. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget

till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling

(avsnitt 2.13),

6. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen i

fråga om statsbidrag för ROT-insatser,

7. att riksdagen godkänner att högst 350 miljoner kronor av

anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till

förstärkning av arbetsförmedlingen (avsnitt 2.2),

8. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

utbildningsbidrag med en lånedel vid viss

arbetsmarknadsutbildning, (avsnitt 2.3.1.1),

9. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i propositionen

i fråga om upplåningen av medel för att finansiera

utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning

(avsnitt 2.3.1.1),

10. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

samordning av utbildningsbidrag med vissa

socialförsäkringsförmåner och med lön (avsnitt 2.3.1.3),

11. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

garantibelopp vid samordning av utbildningsbidrag med andra

förmåner (avsnitt 2.3.1.3),

12. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.

(avsnitt 2.3.1.4),

13. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med

statsbidrag till beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och

avtalade inskolningsplatser som föreslagits i propositionen

(avsnitt 2.3.2),

14. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de ändringar

av flyttningsbidragen som kan komma att erfordras i enlighet

med vad som angivits i propositionen (avsnitt 2.5),

15. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen

i fråga om praktik för invandrare med yrkesutbildning på

högskolenivå (avsnitt 2.6.2),

16. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i

propositionen i fråga om bidrag till utbildning i företag

(avsnitt 2.6.3),

17. att riksdagen godkänner förslaget till fortsatt

försöksverksamhet för att stimulera till jämställdhet på

arbetsmarknaden (avsnitt 2.6.4),

18. att riksdagen godkänner i propositionen framlagt förslag

om en förlängning under tiden den 1 juli 1993--den 30 juni

1994 av försöksverksamheten med arbetsplatsförlagd

arbetsmarknadsutbildning för ungdomar (ungdomspraktik) (avsnitt

2.9),

19. att riksdagen godkänner förslagen om ändrade villkor för

anvisning till ungdomspraktik (avsnitt 2.9),

20. att riksdagen godkänner förslaget i fråga om rätt till

ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje

gymnasieår (avsnitt 2.9),

21. att riksdagen godkänner förslaget om att 25--29-åriga

nyexaminerade ungdomar med högskoleutbildning om 120 poäng

eller längre skall kunna anvisas ungdomspraktik i högst tre

månader (avsnitt 2.9),

22. att riksdagen godkänner förslaget om ändring av tidpunkten

för anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med

rekryteringsstöd (avsnitt 2.9),

23. att riksdagen, med ändring av dels riksdagens beslut (bet.

1992/93:AU19, rskr. 258), dels regeringens förslag i

proposition 1992/93:194, under tionde huvudtitelns

reservationsanslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på

28389655000 kr.

dels i avsnittet Finansieringen av

arbetslöshetsersättningen (s. 66--67) föreslagit att riksdagen

medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret

om högst 55 000 000 000 kr under budgetåret 1993/94 för

statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och

permitteringslöneersättningen samt för kontant

arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,

dels i avsnittet Finansieringen av den statliga

lönegarantin (s. 68) föreslagit att riksdagen medger att en

rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 7 000

000 000 kr under budgetåret 1993/94 för utbetalningar enligt

lönegarantilagen,

dels under littera C (s. 68--74) föreslagit

1. att riksdagen godkänner den försöksverksamhet med ändrade

regler för statsbidrag vid anställning med lönebidrag och

skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare som förordats i

propositionen (avsnitt 2.1),

2. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om

medel till s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade

(avsnitt 2.2),

3. att riksdagen upphäver det tidigare under riksmötet (bet.

1992/93:AU12, rskr. 203) fattade beslutet om anslag till

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret

1993/94,

4. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.

1992/93:AU12, rskr. 203) till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 6 956 220 000 kr (avsnitt 2.3),

dels under punkt D 11 (s. 74--75) föreslagit att riksdagen

till Lokaliseringslån för budgetåret 1993/94 anvisar ett

reservationsanslag på 1000 kr.

I proposition 150 bilaga 9 Kulturdepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Birgit Friggebo

-- under punkt D 9 (s. 11) föreslagit att riksdagen under elfte

huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94

anvisar 19 130 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition

1992/93:100 bilaga 12,

I proposition 150 bilaga 10 Civildepartementet har

regeringen -- efter föredragning av statsrådet Anders Björck --

under punkt B 1 föreslagit att riksdagen under trettonde

huvudtitelns ramanslag Länsstyrelserna m.m. för budgetåret

1993/94 anvisar 48000 000 kr utöver vad som föreslagits i

proposition 1992/93:100 bilaga 14.

Proposition 178

I proposition 178 har regeringen (Socialdepartementet) --

efter föredragning av statsrådet Bo Könberg -- föreslagit

10. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag

Bidrag till sjukförsäkringen anvisar ett belopp som är

750000000 kr högre än vad som föreslagits i proposition

1992/93:100 bilaga 6.

Proposition 194

I proposition 194 har regeringen

(Utbildningsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet

Beatrice Ask -- föreslagit

1. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för

budgetåret 1993/94 anvisar 330 000 000 kr utöver vad som

föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 9,

2. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag

Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 72 600 000 kr

utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga9,

3. att riksdagen under tionde huvudtitelns reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar

402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i

proposition 1992/93:100 bilaga 11,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret

1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett tredje

gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel nu begärs.

Motionsyrkanden

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150

1992/93:Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1992/93:150

godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som

anförts i motionen,

2. att riksdagen avslår det förslag till långsiktigt program

för att sanera statsfinanserna som förordats i propositionen,

3. att riksdagen med avslag på propositionen beslutar godkänna

de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som anförts i

motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en avveckling av Postgirots ensamrätt till statliga betalningar

inte bör ske förrän Postgirot fått möjlighet att förmedla

betalningar till och från banksystemet genom debitering av

bankkonton,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen och

Riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om

penningpolitiken,

6. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts med uppgift att snabbutreda vilka åtgärder som kan

vidtas för att stabilisera fastighetsmarknaden och därmed

minska statens kostnader för bankstödet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den planerade extra höjningen av boendekostnaderna om

3000000000 kr uppskjuts tills fastighetsmarknaden har

stabiliserats enligt vad i motionen anförts,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

en utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt presentera

förslag hur näringslivets investeringar kan främjas inom en ram

av 10 000 000 000 kr under åren 1993 och 1994,

9. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på

10000000 000 kr för aktieplaceringar i små och medelstora

företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

den kraftfullt bör stödja initiativ i de internationella

organisationerna som syftar till att stärka insatserna för

tillväxt och bekämpa arbetslösheten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sjukförsäkringen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att

de arbetsgivaravgifter som nu tillförs sjukförsäkringen i

fortsättningen tillförs Arbetsmarknadsfonden,

13. att riksdagen beslutar att avgiften enligt 1 § lagen om

allmän sjukförsäkringsavgift höjs till 1,9 % från den 1 januari

1994,

14. att riksdagen beslutar att sjukförsäkringsavgiften i lagen

(1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall

vara 7,23%,

15. att riksdagen beslutar att arbetsmarknadsavgiften i lagen

(1981:691) om socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1994 skall

vara 3,15%,

17. att riksdagen hos regeringen begär en samlad redovisning

av åtgärder som vidtagits eller planerats inom

socialförsäkringen och hur dessa uppfyller kravet på

rationalitet och trygghet för individen,

18. att riksdagen beslutar att försvarskostnaderna för

budgetåret 1993/94 skall minska med 600 000 000 kr i enlighet

med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar att jordbruksstödet för budgetåret

1993/94 skall minska med 1 000 000 000 kr i enlighet med vad

som anförts i motionen,

20. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning

tillsätts för att bedöma hur miljöavgifter skall kunna användas

för att förstärka statsfinanserna och förbättra miljön,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ny fastighetstaxering och breddad bas

för mervärdesskatten,

22. att riksdagen beslutar att Invandrarverkets anslag skall

minska med 1 100 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i

motionen,

23. att riksdagen beslutar att den tidigare gällande

skatteflyktslagen återinförs,

24. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning

om vad i motionen anförts om avgiftsfinansierad skatterevision,

25. att riksdagen beslutar att den årliga uppräkningen av

såväl grundavdrag som brytpunkt i skatteskalan för

arbetsinkomster korrigeras för den del av inflationen som är

ett resultat av att kronan har fallit i värde och att denna

avräkning skall bygga på Konjunkturinstitutets bedömning av den

s.k. deprecieringseffekten,

26. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten

fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till 25 % på inkomster över

brytpunkten,

27. att riksdagen beslutar att den föreslagna

inkomstskattehöjningen används för att finansiera kostnaderna

för arbetslösheten och att skattehöjningen gäller till dess att

Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,

28. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden

den 1 juli 1993--den 31 december 1994 utgår med 20 % av

beskattningsvärdet dock med 16 % av beskattningsvärdet för

serveringstjänster, persontransporter och sådana livsmedel som

i dag har en mervärdesskatt på 21 %,

29. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska

personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % även

efter år 1994,

30. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier

och andra finansiella instrument som beskattas enligt

aktievinstreglerna skall vara 30 % fr.o.m. den 1 januari 1994,

31. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av

kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30 %

fr.o.m. den 1 januari 1994,

32. att riksdagen beslutar att införa en ny energibeskattning

för industrin i enlighet med det i motion 1992/93:Sk354

redovisade förslaget,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten

och olika former av skatteundandragande,

34. att riksdagen beslutar, att utöver vad regeringen

föreslagit, anvisa 62 000 000 kr till Rikspolisstyrelsen för

ekobrottsbekämpning, att användas på det sätt som redogörs för

i motion 1992/93:Ju817,

35. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen

föreslagit, anvisa 4 500 000 kr till kronofogdemyndigheternas

specialindrivningsenheter,

36. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen

föreslagit, anvisa 6 500 000 kr till Riksåklagaren för utökning

av antalet tjänster som ekoåklagare samt utbildning av

ekobrottsåklagare,

37. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen

föreslagit, anvisa 25 000 000 kr till Riksskatteverket för

utökning av antalet tjänster samt utbildning av

skatterevisorer,

38. att riksdagen beslutar att, utöver vad regeringen

föreslagit, anvisa 2 000 000 kr till Tullverket för att öka

spanings- och utredningsinsatser mot internationell ekonomisk

brottslighet riktad mot Sverige,

39. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten skall vara

1:35 kr/l och att nuvarande nivå på fordonsskatten för tyngre

dieseldrivna lastbilar och släpvagnar skall gälla tills vidare,

40. att riksdagen beslutar att återinföra charterskatten,

41. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur beslutet

om slopandet av förpackningsskatten skall finansieras,

42. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten på privata

pensionsförsäkringar skall vara 10 %,

43. att riksdagen beslutar att individuellt pensionssparande

utan försäkringsinslag inte skall berättiga till ett allmänt

avdrag på det sätt som i dag gäller för privata

pensionsförsäkringar (p-försäkringar).

1992/93:Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att införa ett system med behovsprövade

barnbidrag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att lyfta över ansvaret för

trafikolycksfall från den allmänna sjukförsäkringen till

trafikförsäkringen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändring av arbetsskadeförsäkringen,

4. att riksdagen hos regeringen i enlighet med vad i motionen

anförts begär förslag på enhetliga ersättningsnivåer vid

frånvaro från arbete t.ex. på grund av sjukdom, arbetsskada,

tillfällig vård av barn men även för lönegaranti,

smittbärarpeng eller beredskapsarbete,

5. att riksdagen omedelbart beslutar sänka taket för

lönegaranti till högst 50 000 kr att utgå under maximalt tre

månader,

9. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i

motionen förordats om kraftiga besparingar i det multilaterala

biståndet och sänker ifrågavarande anslag med 1,3 miljarder

kronor för budgetåret 1993/94,

10. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i

motionen förordats om kraftiga besparingar i SIDA-anslaget och

sänker ifrågavarande anslag med 4,1 miljarder kronor för

budgetåret 1993/94,

11. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i

motionen förordats om kraftiga besparingar i andra

biståndsprogram (BITS m.m.) och sänker ifrågavarande anslag med

1,2 miljarder kronor för budgetåret 1993/94,

12. att riksdagen omprövar tidigare beslut och godtar vad i

motionen förordats om kraftiga besparingar i administrationen

av biståndsprogram m.m. och sänker ifrågavarande anslag med 0,2

miljarder kronor för budgetåret 1993/94,

13. att riksdagen höjer de tidigare anslagna medlen till

Baltikum och Östeuropa med 1,1 miljarder kronor för budgetåret

1993/94,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om grundläggande förändringar i

biståndspolitiken,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att snabba åtgärder vidtas

inom flyktingpolitiken vilka omfattar strikt begränsning till

konventionsflyktingbegreppet, strikt begränsning av

anhöriginvandringen till att endast omfatta make/maka och deras

barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla

åtgärder mot illegalt asylsökande,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det är betydligt billigare och

betydligt bättre att människor som på grund av inbördeskrig,

svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i

Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till

sådana närområden,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det skapas förutsättningar så att

Invandrarverkets asylprövningstid snarast nedbringas till högst

tre månader,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avdrag på dagbidraget skall göras om

någon inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från

svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att schablonersättningen till kommunerna

sänks med 20 %,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid utvisning samt vid utlandsboende

pension och andra socialförsäkringsförmåner skall upphöra,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall

betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att utländska medborgare under sina

första två år i Sverige endast erhåller 80 % av

socialbidragsnormen,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att samhällets kostnader för

hemspråksundervisningen skall slopas,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att outnyttjade kommunala bostäder måste

utnyttjas som flyktingförläggningar i syfte att få ned

dygnskostnaden,

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en noggrann kontinuerlig granskning

görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en flyktingminister som

sysslar med flyktingfrågor på heltid,

28. att riksdagen i fråga om förläggningskostnader beslutar om

en sänkning av anslagsnivån med 1,5 miljarder kronor för

budgetåret 1993/94,

29. att riksdagen beslutar sänka kommunbidraget för 1993/94 i

enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det skapas sådana förutsättningar att

användningen av fallskärmsavtal inom den offentliga sektorn

upphör eller i vart fall begränsas,

31. att riksdagen beslutar sänka partistödet i enlighet med

vad som anförts i motionen,

32. att riksdagen beslutar om en avveckling av presstödet

under tre år med en 30-procentig början budgetåret 1993/94,

dvs. en sänkning till 352 miljoner kronor för 1993/94,

33. att riksdagen beslutar om en minskning av anslaget till

Presstödsnämnden med 0,8 miljoner kronor,

34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en ordentlig kartläggning av

organisationsbidragen samt åtföljande nedskärningar,

35. att riksdagen beslutar att tidningar skall bli skyldiga

att betala moms i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att chefer inom statliga verk, bolag och

andra verksamheter skall tillsättas efter utannonsering av

tjänsten och genom ett urval bland dem som innehar erforderlig

kompetens,

37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att AMS, LAN och AMI läggs ner och att

deras ansvar överförs till Arbetsmarknadsdepartementet och till

de resursförstärkta arbetsförmedlingarna,

38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att Invandrarverket måste bantas,

rationaliseras och effektiviseras,

39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att SIDA, BITS och Swedecorp samt en del

mindre myndigheter inom biståndsområdet läggs ihop till en ny

operativ enhet,

40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om besparingsmöjligheter inom SIDA redan

under budgetåret 1993/94,

41. att riksdagen hos regeringen begär att en

rationaliseringskommission tillsätts med uppgift att bl.a.

utreda och lämna förslag på verk och myndigheter som kan

avvecklas,

42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att ändra både

bolagsförhållanden och ägarförhållanden i riskkapitalbolagen

och de s.k. portföljföretagen Atle och Bure i syfte att

förhindra fortsatt missbruk,

43. att riksdagen beslutar införa ett investeringsavdrag på

30% för år 1993 i enlighet med vad som anförts i motionen,

44. att riksdagen beslutar införa ett startavdrag i form av en

engångsavskrivning på maskiner m.m. upp till 200 000 kr i

enlighet med vad som anförts i motionen,

45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att garantibeloppet i fråga om

investeringskrediter fyrdubblas, dvs. till 4 miljarder kronor,

46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att nivån för de exportgarantier som

utfärdas av Exportkreditnämnden höjs från nuvarande maximala 70

miljarder kronor till 100 miljarder kronor,

47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att även OSS-staterna och baltstaterna

skall ges möjlighet att söka s.k. u-krediter,

48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att såväl u-krediter som

exportkreditgarantier i högre grad än tidigare kanaliseras till

småföretagen,

49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det snabbt måste skapas bättre

förutsättningar för enskilda uppfinnare och små

innovationsföretag,

50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att prioriterade fordringsägare vid

konkurser bara skall erhålla 75 % av sin totala fordran,

51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid konkurser skall leverantörer

förmånsprioriteras och skatter göras oprioriterade,

52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att företag som drabbas av konkurs på

grund av annans konkurs skall få någon form av konkursgaranti

eller räntefria lån,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att vid presentationen av regeringens

budgetförslag skall fästas större vikt vid upplåningsbehovet,

som är det bästa begreppet för helheten i den svenska ekonomin,

54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av en genomgripande förändring av

arbetsrätten,

55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det måste skapas förutsättningar för

att effektivt minska fackets makt och i stället öka makten för

den enskilde,

56. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att det nuvarande krångliga systemet med

olika stödformer måste ersättas med ett enda anställningsstöd

till arbetsgivarna, som är förhandlingsbart i både tid och

procent,

57. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ändring i fråga om ungdomspraktikplatser

som innebär att arbetsgivaren måste betala en viss del av lönen

för ungdomspraktikanten, förslagsvis 2 500 kr per månad,

58. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att tiden för provanställning för

ungdomar i åldern 18--25 år tillfälligt förlängs till 18

månader,

59. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en genomgripande förändring av

arbetsmarknadsutbildningen, bl.a. genom införande av

lärlingssystem,

60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förändringar i fråga om

arbetslivsutveckling i syfte att göra verksamheten effektiv,

minska konkurrenssnedvridningar samt förhindra fusk,

61. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att starta-eget-bidrag måste användas

optimalt på såväl nya som existerande företag,

62. att riksdagen avslår förslaget att satsa 151 miljoner

kronor på arbetsmarknadsinsatser för flyktingar och invandrare,

63. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att flyktingar och invandrare inte skall

vara en prioriterad grupp för starta-eget-bidrag,

65. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en kraftfull ROT-satsning i skolorna,

66. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förenklingar samt omfattande

skattesänkningar för småföretagen i syfte att få en mera

neutral företagsbeskattning,

67. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avkastningen på satsat kapital

beskattas som kapitalinkomst vad gäller egenföretagare,

68. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att beskattningen av egenföretagares

avsättning till expansionskonto likställs med vad som gäller

för aktiebolag,

69. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att reglerna om den schablonmässigt

beräknade räntan tas bort då det egna kapitalet i verksamheten

är negativt vad gäller egenföretagare,

70. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kapitalunderlag för beräkning av

skatteutjämningsreserv nollställs,

71. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att kvittning skall få göras av

underskott i näringsverksamhet mot tjänste- och

kapitalinkomster,

72. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att periodiseringsfonder skall införas,

73. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att företagen ges möjlighet till en viss

avsättning av lönesumman till en obeskattad lönereserv,

74. att riksdagen beslutar om en kraftig sänkning av momsen

inom turistnäringen,

75. att riksdagen beslutar sänka momsen till 12 % på hotell

och restauranger,

76. att riksdagen beslutar sänka momsen till 9 % inom

persontransporter,

77. att riksdagen beslutar sänka matmomsen till 9 %,

78. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att använda den allmänna momsen som en

efterfrågestimulator,

79. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att avskaffa fastighetsskatten under en

tioårsperiod med början tidigast budgetåret 1994/95,

80. att riksdagen beslutar att omgående avskaffa den s.k.

flyttskatten,

81. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att taxeringsvärdet på marken för egnahem

maximeras till 100 000 kr,

82. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att miljöskatterna anpassas till våra

konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder,

83. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att punktskatter på sikt sänks för att

harmoniera med främst EG-ländernas,

84. att riksdagen beslutar att grundavdraget vid inkomster

över brytpunkten sänks i enlighet med vad som anförts i

motionen,

85. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen

omedelbart vidtar nödvändiga åtgärder i syfte att snabbt få en

räntesänkning till stånd,

86. att riksdagen upphäver beslutet om minskning av

bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor fr.o.m. år 1994,

87. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar för

bosparande,

88. att riksdagen hos regeringen begär att en kvalificerad

utredning tillsätts med uppgift att utreda fastighetsmarknaden

och komma med förslag till åtgärder,

89. att riksdagen hos regeringen begär att en tvärpolitisk

kommission tillsätts med uppgift att utreda den ekonomiska

brottsligheten i enlighet med vad som anförts i motionen,

90. att riksdagen godtar de åtgärder som föreslagits i

motionen i syfte att snabbt få en effektiv bekämpning av

ekonomisk brottslighet,

91. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av klara och entydiga spelregler

på en avsocialiserad marknad i syfte att skapa förutsättningar

för önskvärda nysatsningar, att förhindra missbruk och

ekonomisk brottslighet samt snedvridningar i konkurrensen,

92. att riksdagen beslutar godkänna Lindbeckkommissionens

förslag som riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet

med vad som anförts i motionen.

1992/93:Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i

motsvarande del godkänner de allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken som förordats i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en effektiv bekämpning av arbetslösheten,

4. att riksdagen beslutar att höja pensionstillskottet till

70% av basbeloppet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om bostadssubventionerna,

6. att riksdagen beslutar om en tillfällig sänkning av den

högre momssatsen från 25 % till 21 % från den 1 juli 1993 till

den 30 juni 1994,

7. att riksdagen beslutar om en sänkning av den lägre

momssatsen på mat m.m. från 21 % till 18 % från den 1 juli

1993,

8. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 5

procentenheter för inkomster över 200 000 kr,

9. att riksdagen beslutar att höja statsskatten med 10

procentenheter för inkomster över 250 000 kr,

10. att riksdagen beslutar höja stämpelskatten till 1,75 %,

11. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett

avdragstak för bruttoräntor överstigande 110 000 kr,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd

energibeskattning för industriell produktion enligt vad i

motionen anförts,

13. att riksdagen beslutar att skattesatsen för produktion av

elektrisk kraft höjs i genomsnitt med 1,3 öre per kWh enligt

vad i motionen anförts,

14. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiften höjs med 3

procentenheter från den 1 juli 1993,

15. att riksdagen beslutar att sänka taket i sjukförsäkringen

till fem och ett halvt basbelopp,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag att till

Gemensamma ändamål för regeringskansliet m.m. för budgetåret

1993/94 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

på 50 000 000 kr,

17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i

motsvarande del godkänner de riktlinjer för penning- och

valutapolitik som i motionen förordats,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om riskkapitalfonderna,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om statens utlandsupplåning,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om Postgirot och bankgirokartellen,

21. att riksdagen beslutar att biståndsmålet för budgetåret

1993/94 skall vara 1 % av BNI,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om EG-medlemskapet som en belastning på

statsbudgeten,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om möjligheterna till handel på Asien och

Östeuropa,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om internationellt samarbete mot global

arbetslöshet och fattigdom,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om en politik för en hållbar utveckling,

26. att riksdagen med avslag på regeringens saneringsprogram

för de offentliga finanserna för åren 1994--1998 i motsvarande

del godkänner vad som förordats om alternativ

försörjningsbalans och svångrem åt vänster,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om samhällsmoral.

1992/93:Fi95 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:150.

1992/93:Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att inte godta den föreslagna

överflyttningen från försäkringskassorna till

sjukvårdshuvudmännen i fråga om ersättning till

försäkringskasseanslutna privatpraktiserande läkare och

sjukgymnaster.

1992/93:Fi97 av Bo Arvidson (m) vari yrkas att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

platser för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).

1992/93:Fi98 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om länsvägar och länsjärnvägar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om behovet av att utreda förutsättningar för

utbyggnad av Västerdalsbanan.

1992/93:Fi99 av Bengt Lindqvist (s) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en omdisponering av medel till SIH-läromedel i syfte att

trygga synskadades tillgång till böcker och andra läromedel

under budgetåret 1993/94.

1992/93:Fi100 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om läromedel åt synskadade elever.

1992/93:Fi101 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att ur reservationsanslaget på 800 000 000 kr för vissa

investeringar 50000000 kr bör avsättas för stöd till

icke-statliga kulturlokaler.

1992/93:Fi102 av Elver Jonsson och Isa Halvarsson (fp) vari

yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att en allmän satsning på teknikämnet bör

följas upp och förverkligas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om att resultaten från teknikstugan i

Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan

tekniksatsning.

1992/93:Fi103 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en ändring i reglerna för starta-eget-bidrag.

1992/93:Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om medel till arbetet med

fastighetsregisterkartor med ny teknik.

1992/93:Fi106 av Lars Ulander m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som syftar till

att säkra kreditgivningen till ny- och ombyggnad av

fastigheter,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ROT-området

som motsvarar de sysselsättningseffekter riksdagen tidigare

beslutat om.

1992/93:Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om att avveckla räntesubventionerna över

en 20-årsperiod med början år 1995.

1992/93:Fi108 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen med

ändring av regeringens förslag beslutar att omfördela 100

miljoner kronor från anslaget för länsvägar till

sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.

1992/93:Fi109 av Göran Persson och Göran Magnusson (s) vari

yrkas

1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar

att i kompletteringspropositionen upptagna medel om 50 miljoner

kronor för upprustning av allmänna samlingslokaler skall

fördelas enligt reglerna i förordningen om statligt stöd till

allmänna samlingslokaler,

2. att riksdagen beslutar att av anslaget för upprustning av

allmänna samlingslokaler 10 miljoner kronor får användas för

bidrag till underhållsåtgärder och maximalt 80 % av total

godkänd kostnad på 1 miljon kronor per projekt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om det statliga stödet till

handikappanpassning av allmänna samlingslokaler.

1992/93:Fi110 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att avvakta resultatet av Hälso- och sjukvårdsutredningens

arbete innan man beslutar om ersättningssystem för den privata

sjukvården.

1992/93:Fi111 av Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen

beslutar att avvisa regeringens förslag till konstruktion av

utbildningsbidraget vad avser konsekvenserna på

rehabiliteringsområdet.

1992/93:Fi112 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om effektivare användning av resurserna i

statens verksamhet.

1992/93:Fi114 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om statens möjlighet att ta över fastigheter i

samband med förhandlingarna med bankerna enligt vad i motionen

anförts.

1992/93:Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om AMS-medel till jurister och ekonomer i

kampen mot ekonomisk brottslighet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om fler kvalificerade ekonomer och jurister

och ekoåklagartjänster vid polisens ekorotlar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om datorisering av polisväsende och

åklagarmyndighet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kompetensutveckling till

ekobrottsbekämpare.

1992/93:Fi116 av Lars Bäckström m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat

grundavdrag i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar höja den statliga skatten från 20 %

till 25 % för inkomster över brytpunkten,

3. att riksdagen beslutar att höja den statliga skatten för

inkomster över 250 000 kr från 20 % till 30 %.

1992/93:Fi117 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sysselsättningspolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om arbetsmarknadspolitisk inriktning,

3. att riksdagen till Tidigareläggning av

affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar

800000000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,

4. att riksdagen beslutar om ett nytt rekryteringsstöd enligt

vad i motionen anförts,

5. att riksdagen till Rekryteringsstöd för budgetåret 1993/94

anvisar 2000 000 000 kr,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om kompetensutveckling i arbetslivet,

7. att riksdagen till Bidrag till utbildning i

företag/kompetensutveckling i arbetslivet för budgetåret

1993/94 anvisar 1300 000 000 kr utöver vad regeringen har

föreslagit,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om avreglering och bolagisering av statlig

verksamhet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om sex timmars arbetsdag m.m.,

11. att riksdagen till Beredskapsarbeten för budgetåret

1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen har

föreslagit,

12. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av

statsbidraget till beredskapsarbeten med 10 % genom att

föreskriva lägre arbetstid,

13. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning och

Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar 5 400 000 000

kr utöver vad regeringen har föreslagit,

14. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

särskilt studielån för den som genomgår särskild

arbetsmarknadsutbildning,

15. att riksdagen avslår regeringens förslag till sänkning av

ersättningsnivån för utbildningsbidragen,

16. att riksdagen avslår regeringens förslag till

utbildningsbidrag med lånedel vid viss

arbetsmarknadsutbildning,

17. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändringar

av det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,

18. att riksdagen till Särskilt bidrag för budgetåret 1993/94

anvisar 271 000 000 kr utöver vad regeringen har föreslagit,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ALU -- arbetslivsutveckling,

20. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om ungdomspraktiken,

22. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändrade

villkor för anvisning till ungdomspraktik,

23. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om rätt

till ungdomspraktik för den som tackat nej till ett tredje

gymnasieår,

24. att riksdagen till Otraditionella insatser för budgetåret

1993/94 anvisar 300 000 000 kr utöver vad regeringen har

föreslagit och att dessa öronmärks för ungdomsprojekt,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om förstärkning av Arbetsmarknadsfonden.

1992/93:Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh (c) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om en fördelningspolitisk analys.

1992/93:Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fördelningen av anslaget till länsvägar i

enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett

ramanslag på 300 miljoner kronor utöver vad regeringen har

föreslagit,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för

budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 116

miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om inriktningen av den aktiva

arbetsmarknadspolitiken,

4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

beredskapsarbeten inom ROT-sektorn,

5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

statsbidrag för ROT-åtgärder inom äldreboendet,

6. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

statsbidrag för underhåll av kommunala gator,

7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa, ungdomar och

akademiker,

8. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

utbildningsbidragens storlek,

9. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om

räntestöd vid tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar,

10. att riksdagen till anslaget B 2, Drift och underhåll av

statliga vägar, för budgetåret 1993/94 anvisar 3 500 miljoner

kronor utöver vad som föreslås i budgetpropositionen

1992/93:100 bilaga 7,

11. att riksdagen till Underhållsinvesteringar på

Luftfartsverkets område anvisar ett reservationsanslag på 700

miljoner kronor i enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen till anslaget C 2, Drift och vidmakthållande

av statliga järnvägar, för budgetåret 1993/94 beslutar anvisa

ytterligare 1100 miljoner kronor utöver vad som föreslås i

budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 7,

13. att riksdagen beslutar att till anslaget C 1, Bidrag till

folkbildningen, för budgetåret 1993/94 anvisa 100 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit,

14. att riksdagen beslutar att till anslaget Vissa särskilda

utgifter inom universitet och högskolor m.m. för budgetåret

1993/94 anvisa 158 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit att fördelas i enlighet med vad som anförts i denna

motion,

15. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiehjälp m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisa 39 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit,

16. att riksdagen beslutar att till anslaget Studiemedel m.m.

för budgetåret 1993/94 anvisa 145 905 000 kr utöver vad

regeringen föreslagit,

17. att riksdagen beslutar att till anslaget Vuxenstudiestöd

m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa 41 935 000 kr mindre än

vad regeringen föreslagit,

18. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen

(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA)

att studiestödet under en försöksperiod kan utges på ett mera

flexibelt sätt enligt vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om en lag om särskilt studielån för den som

genomgår arbetsmarknadsutbildning,

20. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om att högst 350 miljoner kronor av

anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till

förstärkning av arbetsförmedlingen,

21. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om utbildningsbidrag med en viss lånedel

vid

viss arbetsmarknadsutbildning,

22. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om upplåning av medel för att finansiera

utbildningsbidragets lånedel vid viss arbetsmarknadsutbildning,

23. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om att endast del av normal arbetstid skall

vara bidragsgrundande vid beredskapsarbete,

24. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition

1992/93:150 bilaga 8 om att ungdomar med högskoleutbildning i

åldern 25--29 år i vissa fall skall kunna anvisas

ungdomspraktikplats under högst tre månader.

1992/93:Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen snarast

återkommer till riksdagen med förslag till ett samlat

näringspolitiskt program i ett Europaperspektiv för småföretag,

2. att riksdagen till ett samlat näringspolitiskt program i

ett Europaperspektiv för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag

på 500 miljoner kronor.

1992/93:Fi122 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om vår svenska föräldraförsäkring.

Motionsyrkanden med anledning av proposition 194

1992/93:Ub155 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

1992/93:Ub156 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att

under tionde huvudtitelns reservationsanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa

402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits i

proposition 1992/93:100 bilaga 11,

2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa

1500000000 kr till kommunerna för stöd till anordnande av

"det tredje gymnasieåret" i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer som i denna

motion anförts beträffande behovet av satsning på "det tredje

gymnasieåret" även budgetåret 1994/95,

4. att riksdagen beslutar att de medel som anvisas till stöd

för kommunerna att anordna "det tredje gymnasieåret" i enlighet

med vad som anförts i denna motion skall tillföras Skolverket

genom anslag B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet,

5. att riksdagen beslutar att för studiehjälp anvisa 315

miljoner kronor för budgetåret 1993/94 till anslaget F 3

Studiehjälp m.m. utöver regeringens förslag,

6. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 4 Studiemedel

m.m. för budgetåret 1993/94 med 180 miljoner kronor,

7. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 5 Vuxenstudiestöd

m.m. med 270 miljoner kronor,

8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i studiestödslagen

att SVUXA under en försöksperiod kan utgå på ett mera flexibelt

sätt.

Motionsyrkanden från allmänna motionstiden

1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

13. att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar

75000000 kr utöver vad regeringen föreslagit för

utbildningsplatser

i gymnasieskolan enligt vad i motionen anförts,

1992/93:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

vad i motionen anförts om förbättrade villkor för ett

långsiktigt bosparande.

1992/93:Fi602 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen

hos regeringen begär att Boverket ges i uppdrag att ta fram ett

förslag om bosparande enligt vad i motionen anförts.

1992/93:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att införa ett särskilt bosparande.

1992/93:Fi604 av Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna vad i motionen anförts om att införa ett allmänt

bosparande.

1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar sänka den reducerade momsnivån till

18% från den 1 juli 1993.

1992/93:Sk645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen föreslås om att sänka momsen för persontransporter

till 9 % och för hotell och restauranger till 12 % och att

dessa momssatser skall gälla fr.o.m. den 1 april 1993.

1992/93:Sk657 av Harriet Colliander och Richard Ulfvengren

(nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar momsbelägga dagspressen.

1992/93:A478 av Karin Starrin (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad

i motionen anförts om införande av ett anställningsstöd,

Proposition 150

Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris. I propositionen

framhålls att det allvarliga läget är en följd av flera

decenniers oförmåga att åtgärda djupgående obalanser i ekonomin.

Krisen medför stora påfrestningar för enskilda människor. De

allvarligaste problemen är den uteblivna tillväxten och den höga

arbetslösheten.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att

genom god tillväxt bygga en långsiktigt stabil grund för

välfärden och sysselsättningen. För de närmaste åren anges i tio

punkter i propositionen -- i enlighet med vad som också anfördes

i finansplanen i januari -- följande riktlinjer för den

ekonomiska politiken:

1. Den ekonomiska politiken skall präglas av ansvar för

kommande generationer. Vi har som nation under lång tid levt

över våra tillgångar. Nu måste vi tänka om. Vi får inte

fortsätta att vältra över kostnader på våra barn och barnbarn.

2. Ett gott företagsklimat skall skapas. Detta sker genom

strategiska skattesänkningar, satsningar på forskning,

utbildning och infrastruktur och avregleringar för att öka

konkurrensen. I detta sammanhang är EES-avtalet och ett framtida

svenskt medlemskap i EG av central betydelse.

3. Arbetlösheten skall bekämpas. Detta kräver såväl

långsiktigt som kortsiktigt verkande åtgärder. På lång sikt

kan sysselsättningen endast tryggas genom en politik som leder

till hög och uthållig tillväxt, god konkurrenskraft och

varaktigt låg inflation. På kort sikt måste arbetslösheten mötas

med en aktiv arbetsmarknadspolitik med arbetslinjen som grund.

Målet skall vara att förhindra långtidsarbetslöshet och höja

arbetskraftens kompetens.

4. Inflationstakten skall förbli låg. Detta är en nödvändig

förutsättning för varaktigt lägre räntor och återskapad

tillväxt. Det största misstaget i de senaste tjugo årens

ekonomiska politik är att prisstabiliseringen alltför länge

sköts på framtiden. Om inflationen åter tillåts öka skulle

Sverige än en gång tvingas gå igenom den smärtsamma

omställningen till lägre inflation. Finans- och penningpolitiken

måste utformas så att detta förhindras. Den underliggande

inflationstakten på ca 2 % bör bibehållas.

5. Underskottet i de offentliga finanserna skall minska.

Detta kräver stegvis ökande budgetförstärkningar och åtgärder

för att främja den ekonomiska tillväxten. En långsiktig plan

för de närmaste årens budgetförstärkningar måste läggas fast. Om

vi underlåter att sanera de offentliga finanserna kvarstår en

viktig osäkerhetsfaktor i ekonomin vilket gör att återhämtningen

fördröjs. Därför måste arbetet med att sanera de offentliga

finanserna drivas vidare. Målet är att avlägsna det strukturella

underskottet, dvs. den del av underskottet som inte försvinner

när konjunkturen förbättras.

6. Det offentliga utgiftstrycket skall sänkas som ett led i

saneringen av de offentliga finanserna. Detta förutsätter

fortsatta och målmedvetna utgiftsminskningar. Omdaningen av

socialförsäkringssystemen och åtgärder för att skapa konkurrens

i den offentliga tjänstesektorn är viktiga delar av detta

arbete. Syftet är att minska de offentliga utgifterna,

effektivisera hushållningen med skattemedel och stärka motiven

för arbete och sparande.

7. Den ekonomiska politiken skall bidra till att alla

människor ges likvärdiga möjligheter i livet. Hög

sysselsättning och tillväxt är grundläggande förutsättningar för

en rättvis fördelning. Likaledes är en generell välfärdspolitik,

valfrihetsrevolutionen i välfärden, en aktiv

arbetsmarknadspolitik och åtgärder för att öka jämställdheten

mellan kvinnor och män viktiga byggstenar i arbetet för ett

tryggt och rättvist samhälle.

8. Den ekonomiska politiken skall präglas av hänsyn till

miljön och naturresurserna. Balansen mellan ekonomi och ekologi

måste säkras. Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för

nödvändiga miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin

tur en förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig.

Utvecklingen av ekonomiska styrmedel är ett centralt inslag i en

sådan politik.

9. Den ekonomiska politiken skall tillvarata

utvecklingsmöjligheterna i Sveriges alla regioner. Detta gäller

inte minst landsbygden och de mindre orterna. Regionala

obalanser var en bidragande orsak till överhettningen under

1980-talet. En kraftfull regionalpolitik är ett viktigt medel

för att tillvarata resurser i hela landet. Satsningar på

infrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren för de

mindre företagen är i detta sammanhang av stor betydelse.

10. Samhällets förankring i en god etik är av central

betydelse för en väl fungerande ekonomi. Till de växande

obalanserna i svensk ekonomi under 1980-talet bidrog bristen på

respekt för de normer och värderingar som är grunden för vårt

välstånd. Politikens utgångspunkt skall vara den etik som

betonar det personliga ansvaret. Därmed minskar behovet av

hämmande detaljregleringar och förutsättningarna för en effektiv

ekonomisk struktur förbättras.

Finanspolitiken måste ha en sådan inriktning att de

offentliga underskotten elimineras. Detta sker genom stegvis

ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja den

ekonomiska tillväxten.

Penning- och valutapolitiken är inriktad på

prisstabilitet. Sedan Riksbanken tvingades lämna den fasta

växelkursen har penningmarknadsräntorna successivt sänkts.

Grunden för denna politik är att tilltron till prisstabiliteten

inte får rubbas. Att den låga inflationstakten blir bestående

är, framhålls det i propositionen, en förutsättning för en

varaktigt lägre ränta. Detta ökar möjligheterna att höja

aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten.

Finanspolitikens inriktning stöder målet om prisstabilitet.

Tillväxtpolitiken skall syfta till att långsiktigt

förbättra den svenska ekonomins effektivitet och tillväxtkraft.

Viktiga inslag i tillväxtpolitiken är utbyggnaden av den högre

forskningpolitiken med bl.a. ett förstärkt samspel mellan

forskningen och näringslivet, investeringar i trafikens

infrastruktur och Europapolitiken. I propositionen betonas

vikten av att Sverige genom fullt medlemskap i EG kan få

möjlighet till medinflytande över EG:s regelverk.

Av de förstärkningar som föreslås inom ramen för

budgetpolitiken består 61miljarder av besparingar.

5miljarder av förstärkningar av ATP och 15miljarder av ökade

skatteinkomster. De fördelar sig enligt följande:

Saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998

Miljarder kronor

00>Begränsning av offentlig konsumtion 76>35

00>Minskade transfereringar till hushållen m.m. 76>26

03>Pensioner 70> 8

03>Arbetslöshetsförsäkringen m.m. 70>10

03>Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen

03>samt avgifter inom sjuk- och tandvården 70> 4

03>Familjepolitik 70> 1

03>Bostadssektorn 70> 3

00>Reformerat ATP-system 76> 5

00>Ökade inkomster 76>15

03>Effektivare skatteindrivning 70> 4

03>Breddad bas för momsen 70> 2

03>Miljö- och punktskatter 70> 8

03>Ny fastighetstaxering 70> 1

00>Total omfattning 76>81

Budgetunderskottet för innevarande budgetår uppgår till

190,1miljarder kronor. Nästa budgetår väntas det bli

191,2miljarder kronor för att budgetåret 1994/95 sjunka till

155,5miljarder kronor. Därefter sjunker det ytterligare varje

år. Statens upplåningsbehov är 233,9miljarder för innevarande

budgetår och 244,3miljarder kronor för budgetåret 1993/94.

Sedan regeringsskiftet har beslut fattats som på sikt innebär

förstärkningar av de offentliga finanserna, i huvudsak genom

minskade offentliga utgifter, om sammanlagt 80miljarder

kronor. De budgetförstärkningar som nu föreslås i

kompletteringspropositionen uppgår till 81miljarder kronor.

Sammanlagt ger detta förstärkningar på drygt 10% av BNP.

Partimotionerna om den ekonomiska politiken

Socialdemokraternas partimotion Fi92

I motion Fi92 (s) framhålls att Sverige nu befinner sig i

ekonomisk depression. Arbetslösheten växer. De offentliga

finanserna försvagas. Framtidstron sviktar.

Kompletteringspropositionen visar, menar motionärerna, att

regeringen ännu inte kommit till full insikt om krisens orsaker.

Den vill inte erkänna att massarbetslösheten beror på den svaga

inhemska efterfrågan och att underskottet i statens finanser

beror på arbetslösheten. Den ser inte sambandet mellan sin egen

politik och den ökande arbetslösheten och har inte kunnat

utforma ett trovärdigt och verkningsfullt program för att ta

Sverige ut ur krisen.

Den onda cirkeln måste brytas. Det behövs en ny inriktning av

den ekonomiska politiken.

Inriktningen av den ekonomiska politiken bör utgå från det

program för arbete och investeringar som presenteras i motionen

och som kan sammanfattas på följande sätt.

Sänk räntan. Sedan den fasta växelkursen övergivits har

utrymmet för penningpolitiken vidgats. Med hänsyn till det

farliga läge som den svenska ekonomin befinner sig i bör

riksdagen nu ange en ny inriktning för den ekonomiska politiken.

Den bör formuleras på följande sätt:

För att värna sysselsättning och välfärd måste insatserna för

att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav.

En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt

medel för god tillväxt.

Genom att slå fast en sådan inriktning av den ekonomiska

politiken kan riksdagen ge Riksbanken möjlighet att bedriva en

penningpolitik som bidrar till en bättre balans mellan sparande

och investeringar. Därmed stimuleras produktion och

nyinvesteringar, och risken för inflationsdrivande flaskhalsar

reduceras.

Sänk momsen tillfälligt. Riksdagen måste därutöver besluta

om en tillfällig finanspolitisk stimulans både till hushållens

och till företagens investeringar och förnyelse. Det bör ske i

form av en tillfällig sänkning av momsen med 5 procentenheter

från den 1 juli 1993 och till slutet av år 1994 för att lätta på

den åtstramning som nu pressar ner hushållens konsumtion och

därmed produktionen. Det bör vidare ske genom att den planerade

extra höjningen av boendekostnaderna på 3 miljarder kronor

skjuts upp tills dess att fastighetsmarknaden stabiliseras.

Stimulera näringslivets investeringar. För att snabbt få i

gång produktionen bör företagen stimuleras att tidigarelägga

investeringar under åren 1993 och 1994. Det bör ske inom en ram

på 10 miljarder kronor. Riksdagen bör ta initiativet till en

snabbutredning för att analysera vilka åtgärder som ger de bästa

effekterna på sysselsättning och tillväxt. Det är angeläget att

inte någon tid går förlorad på grund av att riksdagen inte är

samlad under sommaruppehållet. Skulle utredningen komma fram

till att finans- och skatteutskotten gemensamt kan fatta de

nödvändiga besluten på riksdagens vägnar är det en utväg som kan

komma i fråga för att åstadkomma så snabba och kraftfulla

effekter som möjligt.

Tillgången på riskvilligt kapital bör förbättras. I

motionen föreslås att AP-fonden får en utökad ram på 10

miljarder kronor för aktieplaceringar, vilket underlättar för

växande företag att genomföra nyemissioner. Verksamheten i

riskkapitalbolagen bör omprövas så att de små och medelstora

företagen verkligen får tillgång till kapital, nu när behovet

är särskilt stort.

Arbete och utbildning i stället för bidrag.

Arbetsmarknadspolitiken måste läggas om från bidrag till

åtgärder, från sämre åtgärder till bättre åtgärder och från

åtgärder till arbete. Rekryteringsstöd bör utges med 80 % för

att stimulera till nyanställningar i näringslivet och motverka

långtidsarbetslöshet. Kommunerna bör medverka till att hävda

arbetslinjen. Det bör ske genom att uppsägningstiderna förlängs

för dem som nu är på väg att bli arbetslösa. Det gäller att nu

ta till vara deras yrkeskunskaper i avvaktan på nya

arbetstillfällen i näringslivet. De i budgetpropositionen

avsatta medlen för kommunerna på 4,2 miljarder kronor bör

förknippas med detta villkor. Därutöver behövs särskilda

insatser mot långtidsarbetslösheten.

Ge företagen chans att växa. Näringspolitiken måste ges en

ny inriktning. Den tekniska utvecklingen måste påskyndas och de

bästa idéerna utomlands måste hämtas hem och spridas till de

svenska företagen, framför allt till de mindre och medelstora

företagen. Som ett led i en långsiktig tillväxtpolitik måste

riksdagen vidare besluta om att öka omfattningen av den högre

utbildningen så att 10 000 nya platser kommer till stånd, dvs.

7000 fler än i regeringens förslag.

Vad gäller budgetpolitiken framhåller motionärerna att det

från tillväxtsynpunkt vore naturligt att nu undvika varje åtgärd

som negativt påverkar hushållens köpkraft. Från statsfinansiell

synpunkt är det emellertid angeläget att det finns utrymme för

att förändra både utgifter och inkomster på ett sådant sätt som

överensstämmer med den långsiktiga inriktningen av den

ekonomiska politiken.

I det i motionen redovisade budgetalternativet har den linjen

valts att redan nu genomföra en rad förändringar som bedöms som

långsiktigt angelägna, trots att de begränsar köpkraften. De

tillfälliga stimulansåtgärderna är dimensionerade på ett

sådant sätt att den samlade effekten skall bli tillräckligt

stark för att få i gång produktion och investeringar och uppnå

den resurstillväxt som motionärerna eftersträvar.

Budgetförslaget innebär att statsfinanserna på kort sikt

försvagas genom stimulansåtgärderna men att de på ett par års

sikt kraftigt förstärks såväl genom en högre produktion som

genom de permanenta inkomstförstärkningar och utgiftsminskningar

som motionärerna vill genomföra. Effekterna av budgetförslaget

för budgetåret 1993/94 sammanfattas i följande sammanställning.

Effekter på den konsoliderade statsbudgeten 1993/94

1. Tillfälliga stimulansåtgärder

sänkt moms 100> - 28 mdr

investeringsstimulans 100> - 10 mdr

minskade utgifter p.g.a. effekt på basbeloppet100>

+ 4,5 mdr

2. Åtgärder för att hävda arbetslinjen

ökade utgifter för aktiva arbetsmarknadsåtgärder100>

- 20,5 mdr

minskade utgifter för a-kassa, KAS m.m. 100> + 12,5 mdr

ökade skatteintäkter100> + 5,0 mdr

3. Ökade inkomster

Effekter på produktion och sysselsättning av

stimulanspolitiken100>- 10--20 mdr

4. Långsiktiga åtgärder

Utgiftsminskningar/inkomstförstärkningar100> + 110--130

mdr

Enligt motionärerna kan de viktigaste effekterna av den i

motionen föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken beskrivas på följande sätt:

Den kraftiga nedgången i den privata konsumtionen kan hejdas.

Den samlade produktionen kommer att kunna hävdas i år och öka

med 2,5 % nästa år, vilket innebär 24 miljarder kronor mer i år

och ca 45 miljarder kronor mer år 1994 än vad det blir utan

stimulanser.

Arbetslösheten kan pressas ned från ca 7 % till 6 % i år och 5

% nästa år i första hand genom de aktiva arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna, men successivt under de närmaste åren genom en

tillväxt av arbetstillfällen i näringslivet.

Ny demokratis partimotion Fi93

I motion Fi93 (nyd) understryks att nu gäller det för

regering, riksdag och riksbank att sätta krisen i centrum, att

lägga tidigare låsningar åt sidan och endast arbeta med

konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är nämligen mycket

djup. Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Det som nu

måste göras bör vara

kraftfullt,

trovärdigt och

rättvist.

En satsning på människans initiativkraft och entreprenörskap

bör vara en självklar del av den ekonomiska politiken. Politiskt

ledarskap liksom en konstruktiv samverkan mellan politiker och

riksbank är nu nödvändigt.

Av avgörande betydelse är att Riksbanken ändrar attityd. En

låg ränta är nämligen en förutsättning för att vi ska kunna ta

oss ur krisen.

De övergripande målen

De övergripande målen måste vara att få ner räntan och få upp

jobben. Den effektiva räntan som folk och företag betalar

måste ner och en satsning måste göras på de riktiga jobben.

Eftersom bankräntorna är dubbelt så höga som riksbanksräntan,

så måste bankakutens arbete accelereras. Då kan de absurda

räntemarginalerna i banksystemet trappas ner. Det måste gå fort.

Utan ett fungerande kreditsystem får vi inget fungerande

näringsliv och därmed inget återvunnet välstånd.

Ny demokrati i politiken

Partiets val är att tillsammans med regeringspartierna arbeta

fram en förbättring av kompletteringspropositionen enligt de

riktlinjer som skisserats ovan.

Nedanstående åtgärder skulle lägga grunden för fortsatt

konstruktiva diskussioner:

utgiftssänkningar

satsningar på jobben och företagandet

skattesänkningar avsedda att öka inhemsk efterfrågan och ge

nya jobb

en justering av grundavdraget.

I motionen erinrar motionärerna om att Ny demokrati vid

remissdebatten den 22 april garanterade att budgetförstärkningen

verkligen kommer att beslutas i den storleksordning som

regeringen aviserat i kompletteringspropositionen. Samtidigt

framhölls också att partiet kommer att argumentera för bättre

lösningar.

Motionärerna förutsätter att här redovisade förslag bemöts med

respekt. Man framhåller att Ny demokrati allt sedan valrörelsen

år 1991 pekat på exakt de problem som nu i förfärande takt

aktualiseras och också rekommenderat den sorts lösningar som nu

gradvis börjar accepteras av andra. De upprepade varningarna om

den felaktiga valutapolitiken och den idoga argumentationen för

sänkt ränta stöds i dag i mycket vida kretsar.

Ledarskap

Genom att sänka partistöd, presstöd och organisationsstöd

genom att ta i med hårdhandskarna mot politiska utnämningar

genom att ändra och begränsa fallskärmsavtalen i den

offentliga sektorn

genom att tänka på vad som uppfattas som rättvist av

medborgarna

genom att snabbast möjligt utarbeta en konsekvent och

framtidsinriktad ungdomspolitik skulle riksdag och regering visa

det ledarskap som i dag behövs.

Visst kan räntan sänkas under följande förutsättningar

Om riksbanksfullmäktige visar att de finns.

Om politiken är en trovärdig kombination av att gasa och

bromsa med rätt tidsperspektiv.

Om vi når politisk stabilitet i riksdag (och regering!).

Om inte återfall sker till socialistisk skattepolitik.

Om Lindbeckkommissionens förslag accepteras som långsiktig

riktlinje.

Om bankakuten snabbt tar nya och tuffa grepp på bankkrisen

(t.ex. tillgångsgaranti).

Följs dessa rekommendationer då går räntan ner.

Efterfrågan behöver stimuleras

Ny demokrati anser att efterfrågan måste stimuleras på ett

sätt som även ger jobb. Den privata konsumtionen är på väg att

falla med 4 % -- kanske mer. Det privata sparandet är plötsligt

högst i världen! Undra på det, med den osäkerhet och de absurda

räntenivåer vi har i dag.

Samtidigt som räntan bearbetas enligt ovan, måste vi,

framhåller motionärerna, få i gång efterfrågan. Som motionärerna

ser det finns det bara ett snabbverkande medel och det är en

momssänkning. Ny demokrati har tidigare rekommenderat sänkning

av den s.k. turistmomsen, som garanterat ger jobb och gör det

billigare för svenska folket att semestra i sitt eget land, och

matmomsen, som samtidigt sänker kostnaderna för de sämst

ställda. Desutom bör regeringen avkrävas ett löfte att använda

den allmänna momsen som krisregulator. Risken är nämligen att

hjulen stannar, konkurserna ökar och sysselsättningen minskar i

de flesta samhällssektorer utanför exportindustrin. I motionen

understryks att detta inte får ske. Problemen skulle växa

Sverige över huvudet.

Sammanfattningsvis föreslår Ny demokrati att tillämpliga delar

av Lindbeckkommissionens 113 punkter antas av riksdagen som

riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Budgeteffekterna av den inriktning av budgetpolitiken som

föreslås i motionen kan sammanfattas genom följande

sammanställning:

Budgeteffekter av Ny demokratis förslag -- exkl. dynamiska

effekter

Vänsterpartiets partimotion Fi94

I motion Fi94 (v) anförs att regeringens arbetslöshetsprognos

trots de dystra utsikterna för svensk ekonomi är alltför

optimistisk. Erfarenheter från andra länder visar att en

arbetslöshet på nivån 6--7 % under några år snabbt blir

permanent. Arbetslösheten i åldrarna 16 till 24 år låg redan

förra året på 11,5 %; också den kan befaras stiga nästa år. Vi

börjar få en ungdomsgeneration som aldrig kommit in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Också många av de äldre som slås ut

från arbetsmarknaden kommer inte tillbaka. Människor tappar

självförtroendet, blir deprimerade och fungerar inte ens som det

latenta konkurrenshot gentemot dem som redan har ett arbete, som

de bör utgöra enligt nyliberal ekonomisk teori. Denna teori är

ju dess värre vägledande för regeringens politik. Arbetslöshet

är ett socialt gift som förstör samhället på alla nivåer,

socialt och ekonomiskt. Långsiktigt och räknat

samhällsekonomiskt kostar arbetslösheten dubbelt i form av

skattebortfall, A-kassa, socialbidrag, AMS-åtgärder, sämre

folkhälsa m.m. jämfört med vad det kostar att nu hålla kvar folk

i arbete. Bekämpandet av arbetslösheten måste vara det

övergripande målet för den ekonomiska politiken.

Det akuta problemet är låg efterfrågan i Sverige. Pengar måste

tas från individer och företag som inte använder dem till

konsumtion eller investering och ge dem till dem som gör det.

I motionen föreslås att skatten höjs för dem som tjänar mer än

200000 kr om året och som har hög sparbenägenhet. Vidare

föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som tjänar mer än

200000 kr, höjda bostadsbidrag och pensionstillskott samt

sänkning av den allmänna momsen från 25 till 21% under ett års

tid. Matmomsen/lågmomsen bör sänkas till 18%. I motionen

avvisas regeringens förslag som ger arbetslösa, lågavlönade,

sjuka och låginkomstpensionärer -- dvs. grupper med hög

konsumtionsbenägenhet -- sämre privatekonomi.

Mycket tyder på att en ny vinstexplosion är på gång inom

exportindustrin. Samtidigt slås mängder av små och mellanstora

företag med inriktning på hemmamarknaden och med långsiktig

överlevnadsförmåga om de bara klarar dagens problem -- låg

efterfrågan, höga räntor och brist på krediter -- nu ut på

löpande band. Mot den bakgrunden bör det, enligt motionärerna,

ske en omfördelning så att det extremt höga sparandet i de rika

företagen kan omvandlas till investeringar. Annars får vi en

polarisering mellan rika exportföretag och fattiga

hemmamarknadsföretag som är skadlig för svensk ekonomi.

Motionärerna föreslår även höjda arbetsgivaravgifter och

energiskatter. De utgiftsökningar som föreslås i motionen ger

många arbeten och god miljöprofil inom i första hand små och

mellanstora företag som opererar på hemmamarknaden.

Förslagen i motionen syftar också till att minska arbetslösheten

och budgetunderskottet på längre sikt. En omställning av

ekonomin måste ske som möjliggör för Sverige att stå utanför EG.

De pengar som skulle gått till EG:s budget och de vinster som

svenska konsumenter kan tillgodoräkna sig genom att slippa EG:s

högre handelsmurar vid ett medlemskap bör enligt motionärerna

användas till en mer generös biståndspolitik men också till de

strukturinvesteringar som krävs för en mer solidarisk

handelspolitik.

Den alternativa försörjningsbalans för år 1998 som återfinns i

motionen skiljer sig från regeringens genom främst ökad andel

kommunal konsumtion på den privata konsumtionens bekostnad.

Eftersom privat konsumtion till skillnad från offentlig har en

relativt hög importandel, så leder här angivna förslag enligt

motionärernas uppfattning sammantaget till en förbättrad

handelsbalans trots att motionens exportprognos inte är fullt

lika optimistisk som regeringens.

Både miljöskulden och det finansiella sparandeunderskottet i

offentlig sektor måste reduceras och på sikt opereras bort.

Detta kräver grundläggande förändringar i närings- och

skattepolitiken med sikte på att göra miljövänlig produktion och

konsumtion relativt sett mer ekonomiskt attraktiv. Men detta

kräver också förbättrad effektivitet i offentlig sektor samt att

de offentliga inkomstöverföringarna blir fördelningspolitiskt

mer träffsäkra. Saneringsprogrammet för de offentliga finanserna

är, sägs det i motionen, lika omfattande som regeringens, men

förslagen har en helt annan fördelningspolitisk inriktning där

hänsyn främst tas till dem som har lägst inkomster.

I motionen understryks att en starkare fördelningspolitik inte

bara är nödvändig av moraliska skäl, den är också nödvändig för

att det skall bli möjligt att genomföra de besparingar som

långsiktigt är nödvändiga. Svenska folkets majoritet kommer

nämligen aldrig att acceptera att dra åt sina egna svångremmar

om börsklippare och direktörer med fallskärmsavtal går fria.

Riksbanksfullmäktige har beslutat att under den rörliga

växelkursen skall prisstabilitet fortfarande vara övergripande

mål för penningpolitiken. För år 1995 och följande år anges

målet till en ökning av konsumentprisindex på 2 %, med en

tolerans om plus/minus en procentenhet. Det är uppenbart att

oviljan att nu mer kraftfullt sänka marginalräntan är ett

resultat av dessa inflationsmål. Inflationsmål av den typ

regeringen sätter upp har inte någon verkan om de inte

kombineras med konkreta förslag till åtgärder om inflationsmålet

spräcks. Som motionärerna ser det är de mest effektiva

åtgärderna för att bromsa inflationen fördelningspolitiska. Om

man minskar alltför höga inkomster och vinster kan också

låginkomsttagare nöja sig med lägre löne- och inkomstkrav.

Vänsterpartiet anser naturligtvis att det är önskvärt med en låg

inflationstakt, men det är ännu viktigare att arbetslösheten

nedbringas, vilket kräver dels åtgärder av den typ som här

redovisats, dels lägre räntor. Det bör nu vara möjligt att

stegvis sänka marginalräntan och därmed de korta räntorna

generellt. Med en trovärdig politik för att på sikt få bort

underskotten och genom att hålla inflationen under kontroll kan

också den långa räntan falla. Besvikelse över alltför långsamma

räntesänkningar nu kan försvaga valutan ytterligare, eftersom

räntor på dessa höga nivåer förlänger lågkonjunkturen och därmed

också strukturproblemen.

I motionen görs den bedömningen att det finns en möjlighet att

få ner både korta och långa räntor rejält under det närmaste

året.

Utskottet

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den internationella utvecklingen

Lågkonjunkturen har hållit tillbaka tillväxten i världshandeln de senaste

åren. För år 1992 bedöms världshandeln ha vuxit med 4%. För innevarande år

väntas en viss dämpning av tillväxten i OECD-områdets handel. Denna utveckling

kan emellertid motverkas av en växande ekonomisk aktivitet i Sydostasien och

Kina.

Den svenska exporten av varor stagnerade år 1990 och minskade år 1991 med

drygt 2,5%. År 1992 skedde en återhämtning och varuexporten ökade drygt 1%.

Denna utveckling har inneburit fortsatta andelsförluster, vilket till stor del

kan förklaras av den svenska exportens starka inriktning mot varor på vilka

efterfrågan växte särskilt långsamt på våra viktigaste utlandsmarknader.

Tabell 1. Sveriges export och import av varor år 1992

______________________________________________________________________________

Export Import

_____________________________ __________________________

Andel Värdeförändring Andel Värdeförändring

% av i % % av i %

total __________________ total _________________

92/91 91/90 92/91 91/90

______________________________________________________________________________

EFTA 17,4 -5,0 -7,0 16,4 -12,0 -8,0

EG 55,8 -1,0 -1,0 55,5 -3,0 -8,0

Övr. Västeuropa 0,7 0,0 -26,0 0,7 36,0 -12,0

Central- och

Östeuropa 2,5 17,0 11,0 3,1 18,0 -12,0

Afrika 1,3 -11,0 -11,0 0,8 19,0 24,0

Mellanöstern 2,4 -28,0 55,0 1,2 -4,0 8,0

Fjärran Östern 7,0 -3,0 4,0 11,0 -3,0 0,0

Oceanien 1,4 20,0 -22,0 0,4 -2,0 2,0

Nordamerika 9,4 -1,0 -10,0 9,3 -2,0 -9,0

Latinamerika 2,1 10,0 -10,0 1,4 -18,0 -14,0

Totalt 100,0 -2,0 -2,0 100,0 -4,0 -7,0

_______ _____ ____ ___ _____ ____ ____

Skogsvaror 18,1 -3,0 -4,0 3,3 1,0 -8,0

Mineralvaror 9,9 -3,0 -5,0 8,2 -6,0 -14,0

Kemivaror 9,9 6,0 11,0 12,0 0,0 -1,0

Energivaror 3,2 -4,0 4,0 8,7 -6,0 -9,0

Verkstadsvaror 48,8 -2,0 -3,0 42,7 -6,0 -10,0

Övriga varor 10,1 -7,0 -4,0 25,1 0,0 0,0

Totalt 100,0 -2,0 -2,0 100,0 -4,0 -7,0

_____ ____ ____ _____ ____ ____

______________________________________________________________________________

En viktig förutsättning för att Sverige inom rimlig tid skall komma ur

nuvarande negativa ekonomiska utveckling är att den internationella ekonomiska

utvecklingen inte ytterligare kraftigt försämras. Sverige är ett starkt

utrikeshandelsberoende land. Export- och importandelen uppgick år 1992 till

drygt 30% av BNP. Som framgår av tabell1 avsätts 3/4 av vår export på

marknader i Västeuropa. Bland enskilda länder är Tyskland den utan jämförelse

största exportmarknaden. Produkter från verkstadsindustri och skogsindustri

dominerar exporten.

I betänkandet till årets budgetproposition (1992/93:FiU10) konstaterades att

recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991 men att återhämtningen går

trögt. Den information som tillkommit efter årsskiftet motsäger inte denna

bedömning. Dess värre är emellertid sannolikheten stor att återhämtningen i

flera för svensk export viktiga avnämarländer går långsammare än vad som

förutsattes i budgetpropositionen. Av tabell2 framgår att för OECD:s större

industriländer med undantag för Storbritannien innebär den prognos för år 1993

som redovisas i den reviderade nationalbudgeten en sämre utveckling än den som

presenterades i januari. Detta gäller även prognosen för de nordiska länderna.

Tabell 2. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

_____________________________________________________________________________

Andel av 1991 1992 1993 1994

OECD-områdets

totala BNP*

i %

_____________________________________________________________________________

Förenta

staterna 36,0 -1,2 2,1 (2,0)** 3,0 (2,5) 3,5 (3,0)

Japan 19,1 4,0 1,3 (1,8) 0,5 (2,3) 3,0 (3,3)

Västtyskland 8,8 3,1 1,5 (1,0) -1,8 (0,5) 1,0 (2,0)

Frankrike 7,0 1,0 1,3 (2,0) 0,3 (1,3) 2,0 (2,8)

Storbritannien 5,5 -2,2 -0,8 (-1,0) 1,3 (1,3) 2,5 (2,5)

Danmark 0,8 1,3 1,0 (1,3) 1,3 (1,5) 2,0 (2,3)

Finland 0,7 -6,5 -3,5 (-2,0) 0,8 (1,3) 2,0 (1,8)

Norge 0,7 1,9 2,9 (2,5) 1,3 (1,5) 2,0 (3,0)

Norden*** 2,2 -1,0 0,2 (0,5) 0,5 (1,5) 2,0 (2,3)

OECD-Europa 38,2 1,1 0,9 (1,0) 0,0 (1,0) 1,8 (2,3)

OECD-totalt 0,7 1,4 (1,5) 1,3 (1,8) 2,8 (2,8)

_____________________________________________________________________________

* 1987 års BNP

** Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära

nationalbudgeten från december 1992.

*** Exkl. Sverige

Särskilt anmärkningsvärd är utvecklingen i västra Tyskland där den totala

produktionen år 1993 väntas falla med nära 2% och i Japan där ekonomin nu

närmar sig nolltillväxt. För år 1994 förutses en mer positiv utveckling i

OECD-området, men prognoserna ligger alltjämt under tidigare angivna

tillväxttal.

Trots nedrevideringen av prognoserna för år 1994 innebär emellertid

bedömningen att den ekonomiska situationen förbättras även i Västeuropa nästa

år. Recessionen i Tyskland ersätts med tillväxt på 1% och i våra nordiska

grannländer antas den totala produktionen öka med 2%.

Finansdepartementet har -- i likhet med majoriteten av övriga etablerade

konjunkturbedömare -- alltsedan våren 1992 tvingats till successiva betydande

nedskrivningar av prognoserna. Det finns flera förklaringar till att den

ekonomiska utvecklingen i det nuvarande konjunkturläget har varit och är

svårbedömbar. Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten är ett viktigt

särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln att många OECD-länder hämmas av den

förmögenhetsanpassning hushåll och företag genomgår som en reaktion på fallande

tillgångsvärden, främst för fastigheter. Ett centralt inslag i lågkonjunkturen

är den kris i den finansiella sektorn som drabbat flera OECD-länder och som

orsakades av denna utveckling. Variationer i tillgångsvärden och skuldnivåer är

emellertid inte ovanliga i konjunktursvängningar. Nedgången i

förmögenhetsvärdena och ökningen av skuldbördan för både hushåll och företag i

nuvarande konjunkturcykel har emellertid i vissa länder varit extremt stora.

Att bedöma och kvantifiera effekterna av här nämnda faktorer på t.ex.

BNP-tillväxt och förändringar i arbetslösheten är förenat med mycket stora

svårigheter.

Flera av de kontinentaleuropeiska länderna -- däribland Tyskland -- har inte

utsatts för kraftigt fallande förmögenhetsvärden och finansiella kriser.

Felbedömningen av den ekonomiska utvecklingen i Tyskland har främst sin

förklaring i en underskattning av kostnaderna för återföreningen av de båda

tyska staterna och de tendenser till överhettning av ekonomin som också var ett

resultat av återföreningen. Den förda strama penningpolitiken för att motverka

inflationstendenserna bidrar nu till att förstärka nedgången i ekonomin. I

detta sammanhang finns det också anledning att framhålla att Tyskland -- i

jämförelse med de två andra ekonomiska stormakterna Förenta staterna och Japan

-- har ett väsentligt större utrikeshandelsberoende och därför är mer känsligt

för utvecklingen i omvärlden.

Någon förändring av inriktningen av den ekonomiska politiken i de stora

industriländerna, som på ett kraftfullt sätt skulle bidra till en snabb

återhämtning i Västeuropa, kan knappast förväntas. Det tillväxtinitiativ som

beslutades i december av EG-länderna anses få begränsad effekt på tillväxten.

Ett undantag är Storbritannien där penningpolitiken snabbt lättats, vilket

bl.a. fått till följd att de korta räntorna ligger klart under de tyska. Det är

dock för tidigt att bedöma effekterna av den brittiska penningpolitiken. Av

tabell2 framgår att Storbritanniens ekonomi utvecklas mer positivt i

jämförelse med övriga länders i Västeuropa. Undantas produktionen i oljesektorn

minskar dock den totala produktionen år 1993.

Det bör framhållas att den prognos som redovisas i tabell2 förutsätter att

tyska Bundesbank successivt drar ner räntorna och att de övriga västeuropeiska

länderna följer efter.

Betydande och i många fall växande underskott i de offentliga finanserna

kännetecknar i dag de flesta OECD-länder. Detta begränsar starkt möjligheterna

att genom finanspolitiska åtgärder öka den ekonomiska aktiviteten. I Förenta

staterna har Clintonadministrationen aviserat ett stimulanspaket. Detta väntas

emellertid endast ge marginella bidrag till ansträngningarna att påskynda

återhämtningen.

Den japanska regeringen har under våren presenterat ett stimulanspaket

som i omfattning inte har någon tidigare motsvarighet. De expansiva effekterna

på den japanska ekonomin bör bli betydande. De kommer dock att motverkas av

fortsatt fallande förmögenhetsvärden som håller tillbaka tillväxten i privat

konsumtion och investeringar.

I tabell 3 anges de internationella förutsättningar som utgör en utgångspunkt

för bedömningen i den reviderade nationalbudgeten av den svenska ekonomins

utveckling. Till konjunkturprognosen för åren 1993 och 1994 har fogats en mer

översiktlig kalkyl för de fyra efterföljande åren.

Tabell 3. Utvecklingen i OECD 1992--1998

Årlig procentuell förändring

___________________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

___________________________________________________________________________

BNP OECD (16)* 1,4 1,2 2,7 3,0 2,9 2,7 2,6

KPI OECD (16) 3,0 3,0 3,2 3,3 3,2 3,0 2,9

Råoljepris (dollar per fat) 19,3 18,6 20,3

Dollarkurs (i kr) 5,82 7,7 7,7

Växelkursförändring sv.kr/ecu 0,4 20,6 0,5

Marknadstillväxt OECD (14)**

bearbetade varor 2,2 1,5 4,4 6,0 6,2 5,8 5,6

Timlöner OECD (14)

tillverkningsindustrin 4,3 3,6 3,8 4,5 4,7 4,6 4,4

ULC OECD (14)**

tillverkningsindustrin 1,7 0,8 0,9 1,5 2,2 2,6 2,4

___________________________________________________________________________

* Sveriges 16 resp. 14 största konkurrentländer.

** ULC: relativ enhetsarbetskostnad.

Den konjunkturuppgång som beskrivs i tabell3 är betydligt långsammare än

tidigare uppgångar under efterkrigstiden. Den årliga tillväxten är sålunda i

jämförelse med motsvarande utveckling under 1980-talet klart lägre. Samtidigt

innebär denna utveckling att inflationen ligger på en väsentligt lägre nivå än

under 1970-och 1980-talen.

Det finns givetvis risk för att utvecklingen i OECD-området blir sämre än vad

som här angivits vilket skulle få till följd att marknadstillväxten för svenska

exportprodukter försämrades. Hotbilden är densamma som beskrevs i slutet av

februari i utskottets betänkande om den ekonomiska politiken (1992/93: FiU10).

Återhämtningen i Förenta staterna kan hämmas av en långsam uppgång av

sysselsättning och hushållsinkomster. Hushållens benägenhet att minska

sparkvoten ytterligare från den mycket låga nivån i utgångsläget torde vara

mycket begränsad. I Japan är risken stor att anpassningsprocesserna drar ut på

tiden. Effekterna av skuldsanering på hushållen kan visa sig bli större än

beräknat. Företagens investeringar kan dämpas till en nivå mer i linje med

övriga industriländers. Det går heller inte att bortse ifrån att nedgången i

Tyskland med stor sannolikhet kan förlängas och fördjupas, vilket då håller

tillbaka tillväxten i övriga delar av Europa. Handelspolitiska restriktioner,

utebliven överenskommelse om liberalisering av världshandeln inom ramen för

GATT etc. är faktorer som kan komma att verka hämmande på världsekonomin.

Internationellt samarbete för tillväxt

I motion Fi92 (s) yrkande 10 upprepas yrkandet att riksdagen bör uppdra

åt regeringen att understödja initiativ i de internationella

organisationerna, främst inom OECD, som syftar till att stärka insatserna för

tillväxt och bekämpa arbetslösheten.

Vid behandlingen av budgetpropositionen framhöll utskottet (1992/93:FiU10

s.31) att man var av samma uppfattning som motionärerna att regeringen aktivt

skall stödja möjligheterna till samordnade internationella ansträngningar för

att undvika en fördjupad kris i Europa. Utskottet utgick emellertid ifrån att

detta är en viktig del av regeringens uppgifter. Något skäl att i denna fråga

göra ett särskilt tillkännagivande till regeringen förelåg därför inte enligt

utskottets mening.

Utskottet finner inte någon anledning att ändra sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker yrkande10 i motion Fi92(s).

Motion Fi94 (v) tar i två motionsyrkanden upp frågor med anknytning till

den internationella ekonomiska utvecklingen.

I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om

möjligheterna till vidgad handel med Östeuropa och Asien. Motionärerna anser

att den svenska utrikeshandeln är alltför koncentrerad till länderna inom EG.

Förutsättningen för att Sverige skall kunna öka handeln med Östeuropa och Asien

är dock att vi själva undanröjer våra handelshinder gentemot dessa länder,

anförs det. Motionärerna värnar om att de frihandelsavtal som Sverige har

slutit med de baltiska staterna skall behållas även vid ett medlemskap i EG.

Inte heller borde Sverige vid ett EG-medlemskap återinföra

importrestriktionerna på tekoområdet.

I sitt yttrande till finansutskottet framhåller näringsutskottet

(NU10y) bl.a. att statsrådet Ulf Dinkelspiel i sitt anförande vid upptakten

till Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den1 februari 1993 betonade att

vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i EG:s tullunion

och harmonisera vår handelspolitik med gemenskapens i syfte att fullt ut kunna

delta i den inre marknaden fr.o.m. inträdet. Vi måste emellertid, fortsatte

statsrådet, försöka överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns.

Statsrådet anförde att han först och främst tänker på Sveriges frihandel med de

baltiska staterna, vilken Sverige önskar bevara i syfte att understöjda deras

reformsträvanden. Det borde vara möjligt att finna pragmatiska lösningar i

avvaktan på att gemenskapen ingår liknande samarbetsavtal med de baltiska

staterna, framhöll han. Beträffande restriktionerna för handeln med tekovaror

erinrade statsrådet om att gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering på

detta område och att det därför borde vara möjligt att finna lämpliga

övergångsarrangemang på detta område.

Näringsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av en fri

handel. En väl fungerande utrikeshandel är också av avgörande betydelse för

Sveriges ekonomi och utveckling.

Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört och till vad som har anförts

från svensk sida i nu aktuella frågor vid inledningen av förhandlingarna om

EG-medlemskap avstyrker finansutskottet motion Fi94(v) yrkande23.

I samma motion framhålls att det är nödvändigt att åstadkomma ett vidgat

internationellt samarbete mot global arbetslöshet och fattigdom. Sverige bör --

bl.a. på basis av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de

Janeiro -- verka för nya och mer rättvisa regler för Valutafondens och

Världsbankens agerande. I motionen behandlas även övernationella stimulanspaket

mot arbetslösheten m.m.

I sitt yttrande till finansutskottet framhåller utrikesutskottet (UU7y)

att man under en följd av år (senast i bet. 1992/93:UU15) har behandlat

motioner som i likhet med motion Fi94 framfört synpunkter på bl.a.

Världsbankens regelsystem och agerande. Utrikesutskottet har därvid erinrat om

att Sverige i sitt samarbete med Världsbanken under lång tid har understrukit

behovet av långsiktighet samt att hänsyn bör tas till de sociala och

miljömässiga dimensionerna. Världsbanken har också på senare tid kommit att

tillmäta dessa aspekter allt större vikt.

Världsbanken antog sålunda år 1991 en strategi för att genom olika insatser

söka minska fattigdomen. I utformningen och antagandet av denna strategi har

Sverige och Norden varit pådrivande. Utrikesutskottet framhöll mot denna

bakgrund i sitt betänkande UU15 som riksdagen biföll den 28april i år, att

återhämtning ur en ekonomisk krissituation endast kan bli hållbar om de

bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. För flertalet u-länder har

det visat sig att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar

för att öka tillväxt och export har gett det bästa resultatet, samt att även de

sociala sektorerna gynnas genom den generella förbättringen, som är det

eftersträvade målet.

Med hänvisning till vad utrikesutskottet anfört med anledning av yrkande24

i motion Fi94(v) avstyrker finansutskottet detta yrkande.

Utvecklingen i Sverige

Den negativa utvecklingen i vår närmaste omvärld är en förklaring till den

sämre utveckling för den svenska ekonomin som förutses i

kompletteringspropositionen i jämförelse med bedömningen i budgetpropositionen.

Som de viktigaste orsakerna till nedrevideringen av prognosen anges den hastiga

försämringen i Europa, främst i Tyskland, den betydande försvagningen av

växelkursen, utfallet enligt den definitiva statistiken i slutet av år 1992

samt den ännu pågående skuldanpassningen.

Det bör dock framhållas att det inte bara är utvecklingen av exporten som kan

sägas ha genererat den djupa lågkonjunktur som nu drabbat Sverige. Tecknen på

en stagnerande inhemsk efterfrågan gjorde sig gällande redan år 1990. Från att

år 1989 ha ökat med nära 4% steg den inhemska efterfrågan endast med knappt 1

% året därefter. Orsaken till nedgången var att den privata konsumtionen

stagnerade samtidigt som ett markant fall inträffade i industriinvesteringarna.

Den negativa utvecklingen inom industrin förstärktes under åren 1991 och 1992.

Minskningen av den privata konsumtionen år 1992 fick till följd att

bruttonationalprodukten (BNP) föll med nära 2%. Den oväntat stora minskningen

i den privata konsumtionen förklaras av hushållens ökade sparbenägenhet.

Förändringen i hushållens sparbeteende inträffade emellertid redan under år

1991. De negativa effekterna av denna förändring på den privata konsumtionen

motverkades då emellertid av en betydande höjning av hushållens disponibla

inkomster.

Av den i kompletteringspropositionen redovisade försörjningbalansprognosen

framgår att den inhemska efterfrågan i år förutses minska med något mer än

4%.

Tabell 4. Försörjningsbalans. Reviderad nationalbudget

___________________________________________________________________________

Miljarder Procentuell volymförändring

kr 1991 ________________________________________

1991 1992 1993 1994

___________________________________________________________________________

BNP 1 436,5 -1,7 -1,7(-1,2)* -1,7(-1,4) 1,2 (1,6)

Import 375,9 -5,1 1,1 (0,5) -1,6(-0,5) 3,5 (3,5)

Tillgång 1 812,4 -2,6 -0,9(-0,7) -1,7(-1,1) 1,9 (2,1)

Privat konsumtion 772,3 0,8 -1,9(-1,5) -3,5(-3,2) -0,2 (0,0)

Offentlig konsumtion 401,0 1,6 0,3 (0,9) -1,0(-0,5) -1,4(-0,8)

Stat 116,9 1,5 1,1 (2,0) -0,5(-0,3) -1,0(-0,5)

Kommuner 284,1 1,6 0,1 (0,5) -1,2(-0,6) -1,5(-0,9)

Bruttoinvesteringar 243,8 -9,0 -11,0(-8,7) -8,9(-9,5) - 5,7(-3,0)

Lagerinvesteringar** -5,3 -1,5 1,2 (0,9) -0,2 (0,2) 0,4 (0,5)

Export 400,6 -2,5 2,0 (1,2) 4,7 (5,0) 9,0 (8,0)

Användning 1 812,4 -2,6 -0,9(-0,7) -1,7(-1,1) 1,9 (2,1)

Inhemsk användning 1 411,8 -2,7 -2,0(-1,4) -4,1(-3,4) -1,1(-0,3)

___________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser prognoser i den preliminära national-

budgeten från december 1992.

** Förändring i procent av föregående års BNP.

Detta innebär en neddragning av inhemsk efterfrågan med nära 1procentenhet

i jämförelse med prognosen i budgetpropositionen i januari. Justeringen har

förorsakats av att man förutser en kraftigare minskning i såväl den privata

konsumtionen som i den offentliga konsumtionen. Utvecklingen av

bruttoinvesteringarna förutses däremot inte bli lika negativ som i

januariprognosen, vilket emellertid inte räcker för att motverka en ytterligare

minskning av inhemsk efterfrågan.

Den privata konsumtionen

Den väntade minskningen i den privata konsumtionen med 3,5% i år förklaras

inte av någon förändring i hushållens sparbeteende. Sparkvoten väntas sålunda i

den nu föreliggande bedömningen i år bli 0,5procentenheter lägre i jämförelse

med 1992 års sparkvot. I stället förklaras den kraftiga konsumtionsminskningen

av hushållens försvagade köpkraft. Hushållens reala disponibla inkomster ökade

förra året med drygt 3% men väntas i år minska med drygt 4%.

Tabell 5. Nyckeltal. Reviderad nationalbudget

Årlig procentuell förändring

____________________________________________________________________________

1991 1992 1993 1994

____________________________________________________________________________

KPI (dec-dec) 8,0 1,9 (1,9)* 5,5 (4,9) 3,3 (2,9)

Nettoprisindex (dec-dec) 5,1 2,9 (2,8) 4,0 (3,4) 3,0 (2,7)

Timlön, kostnad 5,6 3,6 (3,5) 3,0 (3,0) 3,5 (3,5)

Disponibel inkomst 4,9 3,1 (2,1) -4,2 (-3,7) -0,2 (0,1)

Sparkvot (nivå) 3,4 8,1 (6,1) 7,4 (5,6) 7,5 (5,7)

Industriproduktion -4,7 -3,0 (3,5) 0,0 (1,0) 9,0 (6,0)

Sysselsättning

(1000-tal personer) -76 -178 -173 -40

Relativ enhetsarbetskostnad 1,4 -0,7 (-0,9) -22,7 (-15,4) -0,7 (-1,1)

Arbetslöshet (nivå) 2,9 5,3 (4,8) 6,9 (6,2) 7,0 (7,0)

Handelsbalans (mdr kr) 30,1 34,5 (35,1) 62,6 (57,5) 87,7 (76,7)

Bytesbalans (mdr kr) -20,7 -29,7(-25,6) -3,3 (-4,7) 34,4 (23,0)

Bytesbalans ( % av BNP) -1,4 -2,1 (-1,8) -0,2 (-0,3) 2,3 (1,5)

____________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen januari

1993.

Som framgår av tabell5 väntas i år de reala disponbila inkomsterna gå ned

med drygt 4%.

Som kan avläsas i tabell5 fortsätter sysselsättningsnedgången i år, vilket

delvis kompenseras på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomsterna

beror till stor del på redan beslutade eller föreslagna finanspolitiska

åtgärder som föranletts av ansträngningar att få ned budgetunderskottet.

Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen

höjs genom avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av brytpunkten för

statsskatten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill

kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av

subventioner, vilket höjer konsumentpriserna.

Investeringsutvecklingen

Bruttoinvesteringarna fortsätter att falla i år och nästa år även om

nedgången successivt dämpas. Ett positivt drag i utvecklingen är att

industriinvesteringarna bedöms vända uppåt i år och stiga med 12% år 1994.

Att investeringarna totalt ändå kommer att fortsätta minska beror på

utvecklingen av bostadsbyggandet.

Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren

____________________________________________________________________________

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr 1992 ________________________________________________

Löpande

priser 1991 1992 1993 1994

___________________________________________________________

Näringsliv 124,2 -15,5 -16,4 (-13,4)* -4,7 (-0,8) 5,0 (5,0)

varav industri 34 -17,6 -15,3 (-12,0) 3,0 (1,0) 12,0 (10,0)

Offentliga

myndigheter 33,5 12,6 4,2 (6,2) 6,8 (-0,1) -2,8 (2,2)

Bostäder 86,1 - 1,3 -6,5 (-6,0) -28,4 (-35,6) -39,9 (-36,6)

Totalt 243,8 -9,0 -11,0 (-8,7) -8,9 (-9,5) -5,7 (-3,0)

därav maskiner 89,8 -12,5 -14,7 (-13,0) -3,6 (-2,3) 4,8 (4,4)

____________________________________________________________________________

* Uppgifterna inom parentes avser prognosen i budgetpropositionen.

Efterfrågan på bostäder väntas bli mycket låg de närmaste åren samtidigt som

mer strukturella faktorer som avtrappningen av bostadssubventionerna kommer att

innebära att bostadsbyggandet minskar under de närmast kommande åren.

Minskningen i bostadsinvesteringarna med drygt 28% i år och med 40% nästa

år är i ett historiskt perspektiv mycket kraftiga.

Offentlig konsumtion och investeringar

I tabell 4 anges för i år och nästa år en årlig minskning av den offentliga

konsumtionen med 1%. Denna utveckling är främst en följd av att den kommunala

konsumtionen dras ner. De offentliga investeringarna ökar med drygt 18% i år,

vilket är väsentligt mer än vad som angavs i budgetpropositionen. Detta är ett

resultat av tidigareläggningen av vissa infrastrukturinvesteringar. Däremot

sker en kraftig minskning av de kommunala investeringarna på grund av den i de

flesta kommuner alltmer pressade ekonomiska situationen.

Prisutvecklingen

Konsumentpriserna dras i år upp av de höjda importpriser som följer av den

lägre kronkursen. Eftersom den inhemska efterfrågan är svag förväntas svenska

importörer vara relativt återhållsamma i sina prishöjningar. Utöver effekter av

stigande importpriser kommer förändrade indirekta skatter att höja prisnivån.

Som framgår beräknas den faktiska prisnivåhöjningen under loppet av år 1993 bli

5,5% och för år 1994 bli 3,3%. Den underliggande inflationen -- KPI rensat

från effekter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter --

stannar vid 1,5% resp. 2,5%.

SCB:s senaste rapport om arbetsmarknadsläget

Enligt SCB:s senaste redovisning från den 17maj av arbetsmarknadsläget har

arbetslösheten fortsatt att öka och uppgick i april till 7,7% av

arbetskraften. Den minskade sysselsättningen har nu drabbat samtliga

näringsgrenar. Det innebär att under april var 329000 personer arbetslösa.

Motsvarande antal i april förra året var 202000 eller 4,6%. Arbetslösheten

fortsätter att vara högst bland ungdomar i åldern 16--24 år. Främst är det unga

män som är drabbade. I april var nära 20% arbetslösa i denna grupp. Under det

senaste året har antalet personer i arbetsmarknadsutbildning och särskilda

åtgärder ökat med cirka 35000 personer och uppgick i april till ungefär

292000. Antalet långtidsarbetslösa -- dvs. personer med en arbetslöshetstid

överstigande sex månader -- har fördubblats under det senaste året och var i

april 96000.

Den ekonomiska utvecklingen fram till år 1998

I den reviderade nationalbudgeten presenteras även en bild av den ekonomiska

utvecklingen fram t.o.m. år 1998.

Tabell 7. Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser

_______________________________________________________________________

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

_______________________________________________________________________

Försörjningsbalans

BNP -1,7 -1,7 1,2 3,1 3,2 2,9 2,8

Import 1,1 -1,6 3,5 4,7 5,9 5,9 5,8

Tillgång -0,9 -1,7 1,9 3,5 4,0 3,8 3,7

Privat konsumtion -1,9 -3,5 -0,2 2,0 2,5 3,0 3,0

Offentlig konsumtion 0,3 -1,0 -1,4 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0

Stat 1,1 -0,5 -1,1 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0

Kommuner 0,1 -1,2 -1,5 -1,0 -1,0 -1,0 -1,0

Bruttoinvesteringar -11,0 -8,9 -5,7 4,0 7,7 8,5 7,8

Lagerinvesteringar* 1,2 -0,2 0,4 0,2 0,2 0,0 0,0

Export 2,0 4,7 9,0 7,6 6,7 5,6 5,4

Användning -0,9 -1,7 1,9 3,5 4,0 3,8 3,7

Inhemsk efterfrågan -2,0 -4,1 -1,1 1,7 2,7 2,9 2,9

Nyckeltal

Timlön 3,5 3,0 3,5 4,1 4,1 4,6 4,7

KPI (årsgenomsnitt) 2,4 5,5 3,5 2,2 2,3 2,5 2,5

Arbetslöshet** 5,3 6,9 7,0 6,8 6,4 5,8 5,3

Arbetsmarknads-

politiska åtgärder** 3,7 5,8 7,0 6,8 6,4 5,8 5,3

Bytesbalans*** -2,1 -0,2 2,3 3,5 3,8 4,0 4,2

Bruttosparande*** 14,5 14,1 15,2 16,7 17,8 18,7 19,6

_______________________________________________________________________

* Förändring i procent av föregående års BNP.

** Procent av arbetskraften.

*** Procent av BNP.

Bl.a. på grund av de kraftiga svängningarna i hushållens sparkvot,

svängningarna i växelkursen och obalansen på finansmarknaderna är det förenat

med betydande svårigheter att genomföra en bedömning av utvecklingen i ett

medelfristigt perspektiv. Kalkylen skall därför ses som ett exempel på en

möjlig och sannolik utvecklingsbana för den svenska ekonomin fram till år 1998.

Förutsättningarna för en relativt hög tillväxt under resten av 1990-talet

förefaller, sett från utbudssidan, vara goda. I utgångsläget finns lediga

resurser samtidigt som reformer genomförts eller håller på att genomföras som

kan ge en snabbare produktivitetsutveckling. Den svenska ekonomins förbättrade

konkurrenskraft möjliggör en betydande exportökning som i sin tur bör leda till

en stark investeringsuppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Det bör dock

framhållas att exportsektorns andel av den totala ekonomin uppgår till knappt

20%. För den konkurrensskyddade sektorn visar kalkyler att investeringarna

blir betydligt lägre.

Som framgår av tabell7 är en tillväxt i den svenska ekonomin under perioden

1995--1998 på ca 3% i genomsnitt per år fullt möjlig. I den reviderade

nationalbudgeten framhålls att den mycket svaga ekonomiska utvecklingen de

senaste åren, med en minskning av BNP med drygt 5% under perioden 1990--1993,

skapat ett relativt stort gap mellan potentiell och faktisk produktion. Den

efterfrågan som genereras i det tillväxtalternativ som redovisas i tabell7

innebär att halva detta gap kan hämtas in t.o.m. år 1998. Detta betyder att det

vid utgången av år 1998 alltjämt finns produktionsresurser som inte utnyttjas.

Enligt kalkylen kommer den öppna arbetslösheten vid kalkylperiodens slut att

uppgå till drygt 5%, samtidigt som andelen sysselsatta i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att vara av samma storleksordning.

Risker för en försämrad utveckling

Hoten mot en utveckling enligt här redovisade bedömningar är i stort desamma

som angavs i utskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen. Som

anförs i kompletteringspropositionen måste motorn i tillväxten under perioden

fram till år 1998 vara den konkurrensutsatta sektorn. I utgångsläget utgör den

dock en relativt liten del av ekonomin -- någon djupgående strukturell

förändring inom industrin kan inte förväntas i ett så begränsat tidsperspektiv.

För att utvecklingen i det medelfristiga perspektivet skall vara möjlig att

uppnå måste befintliga företag uppvisa en mycket hög grad av flexibilitet och

expansionskraft.

En viktig förutsättning för en återhämtning av den svenska ekonomin är att

den internationella tillväxten inte blir lägre än förutsett. Stora

anpassningsproblem i de ledande länderna, höga realräntor och restriktioner på

det handelspolitiska området är några faktorer som kan påverka utvecklingen i

negativ riktning. Därmed försämras också högst påtagligt Sveriges möjligheter

att uppnå en god tillväxt under de kommande åren.

En omständighet som kan försena en återhämtning är obalanserna på de

finansiella marknaderna. En väl fungerande banksektor är en nödvändig

förutsättning för att utvecklingen inte skall bli sämre än vad som här

redovisats. Därtill kommer att om företag och hushåll upplever att balansen

mellan tillgångar och skulder är otillfredsställande och strävar efter en

fortsatt konsolidering av sin finansiella ställning, föreligger det stor risk

att investeringar och konsumtion kommer att utvecklas svagare än vad som här

förutsatts.

Den största osäkerheten i bedömningarna är knuten till utvecklingen av den

privata konsumtionen. Hur konsumtionen utvecklas beror på vad som händer med

hushållens sparbeteende, en faktor som i dagens situation är mycket svår att

förutse. År 1992 steg sparkvoten till 8,1%. Sedan bottennivån år 1988 har

sparkvoten därmed höjts med 13procentenheter. Av tabell4 framgår att

sparkvoten åren 1993 och 1994 bedöms ligga på en nivå på ca 7,5% vilket är en

halv procentenhet lägre än 1992 års sparkvot. I den medelfristiga kalkylen görs

antagandet att sparkvoten successivt faller, och att den år 1998 kommer att

ligga strax över 4%.

En faktor som nu skulle kunna orsaka ett fall i sparkvoten är att hushållen

som nämnts i år kommer att drabbas av kraftigt minskade realinkomster och då

strävar efter att upprätthålla sin konsumtionsstandard. I andra riktningen

pekar det förhållandet att för många hushåll är skuldanpassningen ännu inte

avklarad.

Det går heller inte att bortse ifrån att det finns ett antal faktorer som bör

ha påverkat hushållens långsiktiga inkomstförväntningar i negativ riktning. Hit

hör framför allt den ökade arbetslösheten. I propositionen framhålls att i både

Norge och Storbritannien, där hushållssektorn också drabbats av skuldprobelm,

har samvariationen mellan arbetslösheten och sparkvoten varit slående. Både

sparkvot och arbetslöshet har där ökat avsevärt och visar ännu inte tecken på

att vända nedåt. Uppgången av den svenska arbetslösheten väntas bli något

större än vad som varit fallet i dessa länder. Samtidigt har dock den svenska

sparkvotsuppgången uppvisat ett hastigare förlopp, vilket kan ha att göra med

att de disponibla inkomsterna ökat ansenligt under de senaste tre åren. Vidare

har skattereformen, som gynnar ett ökat sparande, genomförts. Detta skulle

eventuellt kunna tolkas som att anpassningen av sparkvoten i Sverige kan bli

mindre utdragen än i Norge och Storbritannien. Några säkra slutsatser om

sparkvotens framtida utveckling är det dock mycket svårt att dra. Den önskade

nettoförmögenheten kan på grund av lägre inflation, högre räntekostnad och oro

för framtida arbetslöshet mycket väl vara högre nu än tidigare. I sådana fall

kan sparkvoten ligga på en högre nivå och förbli hög under flera år.

Möjligheter till en bättre utveckling

Förutsättningarna har i viktiga avseenden ändrats till följd av den

dramatiska förändringen av industrins konkurrenskraft, en ökad integration

med omvärlden och en rad reformer som syftat till att förbättra ekonomins

funktionssätt. Med hänsyn härtill finns det en betydande osäkerhet när det

gäller att bedöma den svenska ekonomins förmåga till återhämtning.

I propositionen görs en ganska försiktig bedömning av

marknadsandelsutvecklingen för svensk export under prognosperioden

1993--1998. En alternativ och mer gynnsam utvecklingsväg kan vara möjlig.

Företagen kan komma att sänka relativpriserna ytterligare de närmaste åren.

Exporten kan därmed få en extra skjuts när den internationella efterfrågan åter

tar fart. Det bör betonas att industrins konkurrenskraft nu avsevärt har

förbättrats till följd av deprecieringen av kronan, sänkningen av

arbetsgivaravgifterna i januari 1993 och en starkare produktivitetstillväxt

inom industrin än i konkurrentländerna. Industrins internationella

konkurrenskraft bör sålunda förbättras mer under prognosperioden 1993--1994 än

i samband med devalveringarna i början av 1980-talet. Det beror på att

lönekostnaderna, men framför allt på att produktiviteten inom industrin, bedöms

utveckla sig gynnsammare relativt sett än konkurrentländerna jämfört med den

tidigare perioden.

Det kan heller inte uteslutas att uppsvinget i världsekonomin får en mer

"normal" karaktär än beräknat. Om skuldkonsolideringen i de anglosaxiska och de

nordiska länderna snart är avklarad och om realräntorna i Europa snabbt faller,

skapas gynnsamma tillväxtförutsättningar. Den positiva utväxlingen på den

svenska ekonomin av ett sådant förlopp kan bli mycket stor med tanke på

industrins starka konkurrenssituation och den i utgångsläget omfattande

outnyttjade produktionskapaciteten.

Under de senaste åren har genomförts och aviserats en rad reformer där

samhällsekonomiska överväganden varit en viktig utgångspunkt och ett huvudsyfte

varit att förbättra ekonomins funktionssätt. Genom att stimulera arbete,

sparande och investeringar och att genom bättre fungerande marknader

effektivisera allokeringen av resurser, har det skapats förutsättningar för en

högre tillväxt. Flera av dessa reformer bör få effekt redan nu eller kommer att

få effekt under kalkylperioden 1993--1998.

Skattereformen har positiva effekter på ekonomin. Här kan tilläggas att även

efter skattereformen har det genomförts en rad ytterligare skattesänkningar med

syfte att minska skattebelastningen för företagande, bl.a. har

förmögenhetsskatten på arbetande kapital slopats. De ekonomiska effekterna av

en reformerad företagsbeskattning är mycket svåra att bedöma. Det kan dock

konstateras att beskattningen på investeringar i Sverige nu är lägre än i många

andra länder. I takt med att den internationella integrationen på

kapitalmarknaden vidareutvecklas kan detta få en stor betydelse för den svenska

investeringsutvecklingen.

Som framhålls i propositionen förbättrar konkurrens tillväxtförutsättningarna

på flera olika sätt. För det första innebär konkurrens att pris- och

marknadsmekanismen får större genomslag och därmed en mer effektiv

resursallokering i ekonomin. För det andra pressar konkurrens till en

effektivare resursanvändning.

Förutsättningarna för större konkurrens har förbättrats i flera avseenden.

Ett flertal marknader har avreglerats eller kommer att avregleras och därmed

öppnas för konkurrens. Det gäller t.ex. flyg, post- och telekommunikationer och

elmarknaden. Konkurrenslagstiftningen skärps i och med den nya konkurrenslagen

som införs från den 1juli 1993. Den innebär bl.a. att flera

konkurrenshämmande åtgärder blir direkt förbjudna. EES-avtalet kommer att

medföra att en större del av ekonomin öppnas för internationell konkurrens.

Formerna för offentlig upphandling förändras, så att denna i ökad utsträckning

måste ske i konkurrens.

Reformeringen av socialförsäkringarna är en viktig del av saneringen av

statsfinanserna. Osäkerhet huruvida den långsiktiga budgetutvecklingen är under

kontroll påverkar räntenivån och därmed investeringarna. De förändringar i

socialförsäkringssystemet som innebär lägre statsutgifter bidrar till att öka

förtroendet för den svenska valutan och leder nu till att räntenivån successivt

pressas ned. Ett ökat förtroende i detta avseende för den svenska ekonomin kan

därför ses som ett bidrag till en högre tillväxt genom att skapa ett bättre

investeringsklimat. I kalkylen för perioden 1993--1998 har beslutade

förändringar beaktats, liksom aviserade besparingar. Fortsatta reformer av

pensionssystem, sjuk- och föräldraförsäkring bör innebära att det långsiktiga

strukturella budgetunderskottet reduceras mer än vad kalkylen indikerar och

därmed bidrar till att ytterligare stärka förtroendet för den svenska ekonomin.

Den reviderade nationalbudgeten och partimotionerna

I partimotionerna Fi92(s), Fi93(nyd) och Fi94(v) reses inga allvarliga

invändningar mot de i kompletteringspropositionen redovisade prognoserna. I

motionerna Fi92(s) och Fi94(v) presenteras alternativa

försörjningsbalansprognoser. Dessa bedömningar har emellertid utarbetats under

den förutsättningen att den ekonomiska politiken ges en inriktning som avviker

från den som förordas av regeringen.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

Den förda ekonomiska politiken

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en svår kris. Den lågkonjunktur

som flertalet industriländer nu genomgår har slagit särskilt hårt mot Sverige.

Oförmågan att under 1980-talet komma till rätta med både struktur- och

stabiliseringspolitiska problem i vår ekonomi har skapat obalanser som i ett

konjunkturperspektiv är svårhanterbara med traditionella ekonomisk-politiska

medel.

En rad steg har emellertid tagits för att rätta till de strukturella brister

som under lång tid tillbaka har präglat den svenska ekonomin. Skattereformen,

beslut om energipolitiken och förhandlingarna om EES-avtalet samt ansökan om

medlemskap i EG är åtgärder som vidtogs under den förra mandatperioden. Efter

regeringsskiftet hösten 1991 har omfattande sanerings- och förnyelsearbeten

inletts. Åtgärder har genomförts för att stimulera konkurrensen i alla delar av

ekonomin, för att stärka tillväxtkraften genom ett investeringsprogram som

förbättrar den svenska infrastrukturen och för att befrämja sparandet för ökad

enskild kapitalbildning. Genom denna inriktning av den ekonomiska politiken har

grunden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Som framgått

av det tidigare avsnittet i betänkandet om den svenska ekonomins utveckling

väntas också en betydande ökning av exporten i år och nästa år.

Som framhålls i propositionen är det främsta stabiliseringspolitiska

problemet den låga tillväxten och den höga arbetslöshet som denna leder till.

Regeringens politik för att skapa nya arbetstillfällen måste därför bygga på en

kombination av kraftfull tillväxtpolitik och sanering av de offentliga

finanserna. Finans- och penningpolitiken måste inriktas på att bibehålla en låg

inflationstakt. Detta är en förutsättning för en långsiktigt god ekonomisk

utveckling med stabil växelkurs, varaktigt lägre räntor, hög tillväxt och

tryggad sysselsättning.

Budgetunderskottet för såväl innevarande budgetår som för budgetåret 1993/94

beräknas ligga nära 200 miljarder kronor. Motsvarande ökning av statsskulden

uppskattas till upp emot 300 miljarder kronor resp. 250 miljarder kronor. Den

betydande omfattningen av den statliga upplåningen och det mycket stora

budgetunderskottet innebär en hård restriktion på den ekonomisk-politiska

handlingsfriheten.

Utskottet vill understryka att den allvarligaste konsekvensen av den

ekonomiska krisen är den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet under lång

tid ökar risken för bestående långtidsarbetslöshet och en omfattande utslagning

från arbetsmarknaden. En sådan utveckling måste förhindras. Utskottet delar den

uppfattning som framförs i propositionen att en generell stimulanspolitik inte

är en framkomlig väg för att få ned arbetslösheten. I dag skulle en

finanspolitisk expansion, genom ofinansierade utgiftsökningar eller

ofinansierade skattesänkningar, späda på budgetunderskottet och därmed ge

näring åt de långsiktiga inflationsförväntningarna. Genom att hushållens

sparbenägenhet i dag är hög skulle dessutom en betydande del av en ökning av

hushållens disponibla inkomster inte stimulera inhemsk efterfrågan. På grund av

växande underskott skulle förtroendet för den ekonomiska politiken allvarligt

skadas. Risken för en ytterligare försvagning av kronan skulle då vara

betydande. Nackdelarna av en allmän finanspolitisk expansion i form av ett

bestående högre budgetunderskott och, på grund av den därav följande högre

räntan, lägre förtroende och lägre investeringar överväger därför klart de

fördelar som skulle kunna uppnås genom en på kort sikt något högre

aktivitetsnivå.

Som utskottet ser det råder det i dag allmän enighet om att den ekonomiska

politiken måste inriktas så att resultatet blir lägre räntor. En lägre

räntenivå skulle innebära att det blir lättare att lösa de problem som

sammmanhänger med skuldsättningen hos företag och hushåll och den finansiella

krisen i övrigt. Det bör dock understrykas att en ekonomisk återhämtning inte

är betjänt av tillfälliga räntesänkningar. Inriktningen av den ekonomiska

politiken måste utformas på ett sådant sätt att man uthålligt uppnår en lägre

räntenivå. Det bör i detta sammanhang betonas att en omläggning av

penningpolitiken mot snabba och kraftiga räntesänkningar utan ett trovärdigt

budgetsaneringsprogram skulle kunna riskera tilltron till

låginflationspolitiken och därmed kunna pressa ned kronkursen och ge upphov

till inflationsimpulser. Detta skulle skapa förväntningar om en högre inflation

i framtiden och driva upp de långa räntorna. Låga räntor är möjliga endast om

penning- och finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för

penningvärdets stabilitet.

De korta penningmarknadsräntorna har sedan Sverige övergav den fasta

växelkursen fallit med nära fem procentenheter. Samtidigt har kronan

deprecierats med ca 20%. Som nämnts är kravet på de ekonomisk-politiska

åtgärderna att de inriktas så att utrymme skapas för räntesänkningar. Lika

viktigt är att en rekonstruktion av banksektorn kommer till stånd så att

räntemarginalerna -- skillnaden mellan utlåningsräntor och inlåningsräntor --

minskar. Utskottet vill här framhålla att det åvilar ett stort ansvar på

Bankstödsnämnden att se till att arbetet med att återskapa en väl fungerande

kreditmarknad snabbt slutförs.

Utskottet återkommer senare i betänkandet till frågor som rör riktlinjerna

för penningpolitiken.

Slutsatsen av vad som här anförts om de kraftiga begränsningar som den

omfattande statsupplåningen sätter på användningen av finans- och

penningpolitiken för stabiliseringspolitiska ändamål blir att det i stort är

arbetsmarknadspolitiken som måste utnyttjas för att nu mildra arbetslösheten.

Som framgått av vad utskottet tidigare i betänkandet anfört om den ekonomiska

utvecklingen är läget på arbetsmarknaden mycket allvarligt. Sedan årsskiftet

1990/91, då nedgången började, har sysselsättningen minskat med ca 400000

personer eller med 9% av arbetskraften. Betydande insatser har gjorts för att

bemästra den stigande arbetslösheten: en rad nya åtgärdsformer såsom

ungdomspraktikplatser och arbetslivsutveckling har utvecklats,

infrastrukturinvesteringar av en historisk omfattning har beslutats och

tidigarelagts. Såväl gymnasiet som högskolan har ökat sin intagning. Dessutom

utnyttjas hela arsenalen av traditionella arbetsmarknadsåtgärder. Prognoserna

visar att arbetslösheten sannolikt kommer att kulminera under nästa budgetår.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i propositionen att så många

människor som möjligt måste kunna nås av den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Det nödvändiggör en koncentration och omläggning till billigare åtgärder. De

medel som står till buds måste utnyttjas så att de räcker till fler. Risken för

en kraftigare ökning av arbetslösheten än hittills bland kvinnor måste också

särskilt uppmärksammas. Vidare krävs speciella åtgärder för att möjliggöra för

unga människor att få sitt första arbete. Arbetslinjen ligger fast.

Utskottet kommer längre fram i betänkandet att mer utförligt behandla

inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, men kan här konstatera att förslagen i

propositionen innebär en satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder långt

utöver vad som tidigare förekommit eller ansetts vara möjligt.

Enligt utskottet får inte de ansträngningar som nu görs för att få ned

arbetslösheten leda till att ansträngningarna att återupprätta Sverige som

tillväxt- och företagarnation kommer i andra hand. En exportledd tillväxt måste

komma i gång parallellt med att de offentliga finanserna saneras. Ett villkor

för en uthållig tillväxt är emellertid ett lågt ränteläge och en låg inflation.

De omedelbara behoven för att skapa ett tillväxtklimat har tillgodosetts

genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser.

Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra

näringslivets villkor och arbetsgivaravgifterna har sänkts. Avregleringar och

åtgärder för att öka utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags

expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har

stimulerat produktivitetsutvecklingen.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den långsiktiga växtkraften

nu förstärks genom bl.a. satsningar på forskningen och den högre utbildningen.

Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska

som utländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den

offentliga upphandlingen som är av central betydelse för flera av Sveriges

viktigaste företagsgrupper. De planerade infrastrukturinvesteringarna kommer

att öka tillväxtpotentialen. Den pågående omdaningen av den offentliga sektorn

ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera utan att hämmas

av 1980-talets brist på resurser.

Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken

I motion Fi92 (s) uttalas att den ekonomiska politik som regeringen för

bygger på en felaktig föreställning om vad som orsakat den nuvarande krisen i

den svenska ekonomin. Det är inte, som regeringen hävdar, strukturfelen i

ekonomin som orsakat den nuvarande massarbetslösheten och depressionen.

Huvudorsaken anges i stället vara de extrema svängningarna i hushållens

sparande.

Motionärerna riktar stark kritik mot den förda politiken. Det är fel att

regeringen, som motionärerna tolkar propositionen, håller fast vid övertygelsen

att det är inflationsbekämpningen som alltjämt måste överordnas andra

ambitioner och krav. Hoten om en framtida inflation styr enligt motionärerna

den ekonomiska politiken. Målet att trycka tillbaka inflationen till 2% och

den politik som regeringen i övrigt förordar håller tillbaka den inhemska

efterfrågan. Denna politik är en förklaring till att arbetslösheten växer men

den förorsakar också en utslagning av produktionskapacitet. Enligt motionärerna

är det främst en lägre potentiell produktionskapacitet som utgör det stora

hotet för kraftiga prisstegringar när konjunkturen vänder och inte

deprecieringen av kronan. Om den inhemska efterfrågan återigen ökar är risken

stor att vi snabbt slår i produktionstaket med ett ökat inflationstryck som

följd.

Med hänvisning till denna analys av det rådande ekonomiska läget föreslår

motionärerna sammanfattningsvis följande inriktning av den ekonomiska

politiken:

Sänk räntan. Riksdagen bör nu ange en ny inriktning för den ekonomiska

politiken enligt följande.

För att värna om sysselsättning och välfärd måste insatserna för att få i

gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god

europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.

Sänk tillfälligt momsen för att hävda hushållens köpkraft och för att därmed

öka produktionen i näringslivet.

Uppskjut tills vidare den extra höjningen av boendekostnaderna.

Stimulera företagen att tidigarelägga investeringar och därmed undvika

framtida inflationsdrivande "flaskhalsar".

Höj kompetensen genom ökad yrkesutbildning och högre utbildning.

Stimulera den tekniska utvecklingen och förnyelsen, särskilt i de mindre och

medelstora företagen.

Bekämpa arbetslösheten genom att stimulera näringslivet att tidigarelägga

ersättningsrekrytering och genom att få kommunerna att förlänga

uppsägningstiderna till dess att det finns nya jobb.

Lägg fast ett långsiktigt program för att stärka statens finanser med minst

100 miljarder kronor.

Fördela bördorna rättvist, höj skatten för inkomster över brytpunkten.

Utskottet vill med anledning av den i motion Fi92 (s) föreslagna inriktningen

av den ekonomiska politiken anföra följande.

Genom att hävda att svängningarna i sparkvoten är den yttersta förklaringen

till krisen vill Socialdemokraterna i sin partimotion reducera problemen i den

svenska ekonomin till ett traditionellt konjunkturbetingat problem. Den

"tillfälliga" nedgången i den privata konsumtionen skulle med detta synsätt

kunna, utan att allvarliga störningar i övrigt drabbar ekonomin, motverkas med

en expansiv finanspolitik och lättnader i penningpolitiken. Utskottet har

självfallet ingen annan uppfattning än motionärerna om att den mycket kraftiga

höjningen av sparkvoten inneburit en minskning av den privata konsumtionen. Att

vid en analys av det ekonomiska läget stanna vid iakttagelsen att en minskning

av den privata konsumtionen är spegelbilden av en höjning av hushållens

sparkvot är emellertid inte tillräckligt för att förklara hur Sverige hamnat i

en svår ekonomisk kris. Det är i stället frågan varför hushållens sparbeteende

ändrats som måste besvaras. Med stor sannolikhet är det 1980-talets ekonomiska

politik som bär ansvaret för förändringarna i sparbeteendet. Den under senare

delen av 1980-talet inflationistiska politiken i kombination med sådana

strukturfel som exempelvis en illa fungerande lönebildning, en

överdimensionerad offentlig sektor och ett i flera hänseenden dåligt utformat

socialförsäkringssystem ledde till att ekonomin vid inledningen av den

nuvarande lågkonjunkturen kollapsade. Motiven för hushållen att spara i det

sena 1980-talets överhettade ekonomi blev obefintliga. Därtill kom att

hushållens benägenhet till ökad skuldsättning förstärktes via avregleringen av

kreditmarknaden. När sedan den finansiella krisen kom med fallande

tillgångsvärden och mycket höga realräntor tvingades hushållen att minska sin

skuldsättning, dvs. öka sitt sparande. Det snabbt stigande budgetunderskottet,

vilket också är en följd av den tidigare förda politiken, har tvingat fram

betydande neddragningar i de åtaganden som staten har gentemot hushållen. Den

osäkerhet som hushållen hamnat i vad gäller utvecklingen av den framtida

ekonomin måste också ha varit en faktor som drivit upp sparandet.

I motion Fi92 (s) hävdas att det nu är utslagningen av produktionskapacitet

och inte försvagningen av kronan som utgör det främsta inflationshotet.

Utskottet delar inte denna uppfattning. Av den översiktliga kalkyl över den

svenska ekonomins utveckling i ett medelfristigt perspektiv, som tidigare

redovisats i betänkandet, framgår att ekonomin med stor sannolikhet inte kommer

att utnyttja hela det befintliga produktionsutrymmet vid slutet av år 1998.

Som utskottet ser det är det i flera avseenden olyckligt att, som

motionärerna gör, ge en förenklad och förhoppningsvis oavsiktligt vilseledande

beskrivning i vissa hänseenden av orsakssammanhangen bakom de rådande

ekonomiska problemen. En sådan bild av utvecklingen kan ge näring åt

uppfattningen att vi utan större svårigheter eller uppoffringar kan komma ur

den nuvarande krisen.

Sverige genomgår en nödvändig och oundviklig anpassning till en sundare

ekonomisk struktur. Att denna anpassning alltför länge sköts på framtiden har

lett till smärtsamma övergångsproblem som bidrar till att krisen blivit så

svår. De kortsiktiga och långsiktiga problemen i svensk ekonomi måste ses i ett

sammanhang. Problemen kan bara lösas om stabiliseringspolitiken och

strukturpolitiken samverkar.

I likhet med vad som sägs i propositionen vill utskottet understryka att det

inte finns några snabba och enkla lösningar på Sveriges problem. Vägen ur

krisen är lång och mödosam. Att bekämpa krisen kommer på kort sikt att kräva

insatser av och medföra kännbara uppoffringar för alla medborgare. Om vi avstår

från att ta itu med de ekonomiska problemen nu -- även strukturfelen måste

successivt åtgärdas -- blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt

levnadsstandard och kraftigt minskade resurser till välfärdspolitiken. En sådan

utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med

kraft förhindras.

Utskottet övergår nu till att kommentera de konkreta åtgärdsförslagen i

motion Fi92 (s).

I motionen föreslås en mer expansiv inriktning av finanspolitiken. De

föreslagna åtgärderna innebär en påtaglig försvagning av de offentliga

finanserna. Det centrala inslaget i åtgärdspaketet är en tillfällig generell

sänkning av mervärdesskatten.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att den ökade internationaliseringen

sätter gränser för stabiliseringspolitiken. Samtidigt innebär den rörliga

växelkursen nya förutsättningar. Med fast växelkurs kunde penningpolitiken inte

användas för att påverka den inhemska efterfrågan. Det innebar att

finanspolitiken fick bära huvudansvaret för att skapa förutsättningar för en

stabil efterfrågenivå. Vid en flytande växelkurs får emellertid finanspolitiken

betydligt svagare effekter på efterfrågan. Under förutsättning att ambitionen

att hålla tillbaka inflationen kvarstår, måste vid en mer expansiv

finanspolitik Riksbanken motverka att ekonomin likvidiseras. Den högre

efterfrågan på likviditet vid en expansiv finanspolitik tillgodoses då inte av

Riksbanken, vilket driver upp realräntan. Detta ger i sin tur en starkare

kronkurs. Räntestegringen och apprecieringen av växelkursen dämpar båda

efterfrågan på svenska varor och motverkar därför expansionen på varu- och

arbetsmarknaden.

En viktig förutsättning för att en momssänkning skall leda till en ökad

efterfrågan är att den lägre skattesatsen slår igenom i lägre priser. En stor

risk föreligger emellertid att många företag väljer att förstärka sin

finansiella ställning i stället för att sänka priserna.

Som utskottet tidigare i betänkandet framhållit är det inte säkert att en

generellt lägre moms skulle leda till ökad konsumtion. Ytterligare en

omständighet, som gör att utskottet vill avvisa en generell momssänkning, är

att läckaget i form av en ökad import i stor utsträckning kommer att reducera

den avsedda positiva effekten på inhemsk produktion. Det är ofrånkomligt vid en

tidsbegränsad momssänkning att hushållen försöker tidigarelägga sina inköp av

kapitalvaror. För dessa varor gäller att importandelen är mycket hög.

Det andra centrala inslaget i det socialdemokratiska förslaget till

inriktning av den ekonomiska politiken är en sänkning av räntan. Det utrymme

för en aktivare penningpolitik som övergången till en flytande växelkurs ger

bör utnyttjas. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet delar utskottet

uppfattningen att en lägre räntenivå är ett nödvändigt villkor för att få fart

på ekonomin och uppnå den långsiktiga tillväxt som anges i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad Ekonomikommissionen (SOU

1993:16) anför om penningpolitiken.

Man kan, anför kommissionen, ha delade meningar om vilken strategi som är

bäst: den svenska och tyska med successivt sänkt penningmarknadsränta eller den

engelska med en aggressiv räntesänkning (först från 10 till 7% och senare

ännu lägre). När Riksbanken nu valt en som Kommissionen kallar experimentell

strategi med successivt sänkt penningmarknadsränta, vore det oklokt att

plötsligt skifta till den engelska strategin med en plötslig sänkning av

korträntan till exempelvis 6% nivå. Ett sådant plötsligt byte av strategi

skulle för det första komma att uppfattas som att Riksbanken under

påtryckningar givit upp den långsiktiga kampen mot inflationen. För det andra

skulle det kunna vara svårt att vända tillbaka om kronan föll kraftigt vid en

stor räntesänkning. Kommissionens slutsats blir att Riksbanken bör fullfölja

sin nuvarande strategi.

Eftersom de mest besvärande räntorna i dag är bankernas låneräntor snarare än

penningmarknadsräntorna är det också nödvändigt, som utskottet tidigare i

betänkandet understrukit, att lösa finanskrisen med metoder som tar ner

bankernas låneräntor.

Till förslagen i motion Fi92 (s) angående åtgärder inom bl.a. det

arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings- och näringspolitiska området återkommer

utskottet senare i betänkandet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi92 (s) yrkande

1.

I motion Fi93 (nyd) framhålls att det nu gäller för regering, riksdag och

Riksbank att sätta krisen i centrum, att lägga tidigare låsningar åt sidan och

endast arbeta med konstruktiva lösningar. Den svenska krisen är mycket djup.

Budgetunderskottet är västvärldens högsta. Riksdagen måste utan dröjsmål

besluta om ett samlat åtgärdspaket som är kraftfullt, trovärdigt och rättvist.

Motionärerna betonar att efterfrågan måste stimuleras. Bankräntorna måste ned,

vilket kräver att Bankstödsnämndens arbete bör accelereras. Det måste gå fort.

I motionen upprepas förslaget att sänka turistmomsen. En sådan åtgärd skulle,

menar motionärerna, garanterat ge jobb. Matmomsen bör också sänkas, vilket

skulle sänka levnadskostnaderna för de sämst ställda. Sammanfattningsvis

föreslår motionärerna att tillämpliga delar av Ekonomikommissionens 113 punkter

antas av riksdagen som riktlinjer för den ekonomiska politiken.

I likhet med vad som anförs i propositionen och i motion Fi93 (nyd) anser

utskottet att Ekonomikommissionens analys är ett värdefullt bidrag till

förståelsen av dagens ekonomiska problem och vad som behöver göras för att lösa

dem. Dagens situation sägs vara präglad av en komplicerad blandning av akuta

och kroniska problem. Lösningen innehåller därför både kortsiktiga och

långsiktiga åtgärder. Detta överensstämmer i hög grad med den analys regeringen

gjort och gör. Det överensstämmer också med inriktningen av den ekonomiska

politiken sedan regeringsskiftet.

Som anförs i propositionen är ett bärande inslag i rapporten betoningen av

sambandet mellan långsiktiga och kortsiktiga inslag i den ekonomiska politiken.

Kommissionen understryker vikten av att långsiktigt verkande åtgärder för att

undanröja de värsta av dagens obalanser beslutas nu, helst i bred

parlamentarisk enighet. Önskemålet om en bred majoritet i riksdagen

sammanhänger med det faktum att åtgärder behöver genomföras under flera år med

mellanliggande val.

Kommissionens förslag stödjer i grundläggande avseenden den inriktning av den

ekonomiska politiken som regeringen beslutat. På ett flertal områden har

konkreta steg redan tagits i den riktning som kommissionen föreslår. Detta

gäller t.ex. främjande av konkurrens, förändring av den offentliga sektorn,

reformering av socialförsäkringssystemen samt förstärkning av den högre

utbildningen. På andra områden har regeringen tillsatt utredningar, t.ex. inom

arbetsrättens område.

I och med att Ny demokrati i sin partimotion hänvisar till

Ekonomikommissionens ställningstaganden vad gäller den allmänna inriktningen av

den ekonomiska politiken anser utskottet att yrkande 92 i motion Fi93 (nyd) i

stort är tillgodosett. Utskottet avstyrker därför detta yrkande.

I motion Fi94 (v) sägs att det akuta problemet är den låga efterfrågan i

Sverige. Pengar skall tas från individer och företag som inte använder dem till

konsumtion och investering och ges till dem som gör det. I motionen föreslås

att skatten höjs för de grupper som tjänar mer än 200000kr om året och som

har hög sparbenägenhet. Vidare föreslås bl.a. slopat grundavdrag för dem som

har inkomster över 200 000 kr. Motionärerna föreslår höjda bostadsbidrag och

pensionstillskott. Den allmänna momsen bör sänkas med fyra procentenheter under

ett års tid. Matmomsen bör sänkas till 18%. Arbetsgivaravgifterna och

energiskatterna bör höjas. Sverige bör stå utanför EG. De bidrag som vid

svenskt medlemskap skulle gå till EG:s budget och de vinster som vi svenskar

kan tillgodoräkna oss genom att slippa EG:s handelsmurar bör användas till

bl.a. en mer generös biståndspolitik. I motionen framhålls vikten av att

politiken inriktas så att vi når en hållbar utveckling. Med hållbar utveckling

menar motionärerna en utveckling med låg arbetslöshet och reducering av såväl

statsskuld som miljöskuld. För att nå målet låg arbetslöshet bör enligt

motion Fi117 (v) yrkande 10 sex timmars arbetsdag genomföras. Samtidigt

måste, som hävdas i samma motions yrkande 8, den pågående avregleringen och

bolagiseringen som kastar ut människor i arbetslöshet upphöra. Avslutningsvis

görs i motion Fi94 (v) ett uttalande att en nödvändig förstärkning av

samhällsmoralen kräver en vänsterpolitik.

Utskottets ställningstagande till motion Fi94 (v) vad gäller riktlinjerna för

den ekonomiska politiken sammanfaller i flera hänseenden med vad utskottet

anförde i anslutning till den socialdemokratiska motionen Fi92 (s) om den

ekonomiska politiken. Det gäller såväl förslagen om mervärdesskatten som

inriktningen av penningpolitiken, frågor som utskottet mer ingående kommer att

behandla senare i betänkandet.

I motionerna Fi94 (v) och Fi117 (v) visas enligt utskottets mening ingen

förståelse för att vid utformningen av förslag till konkreta åtgärder måste de

konjunkturella aspekterna kopplas ihop med strukturproblemen. Sålunda bör

enligt motionärerna arbetet med att genom avreglering tillskapa bättre

fungerande marknader upphöra. Det innebär att regeringens förslag om

avreglering bl.a. på kommunikationsområdet, elmarknaden, bostadsmarknaden,

kommunsektorn och utbildningssektorn skall läggas åt sidan. Det är också

motionärernas uppfattning att vissa pågående åtgärder för att förbättra den

offentliga sektorns funktionssätt -- t.ex. bolagisering av viss verksamhet --

bör stoppas. Vidare föreslås ett införande av sex timmars arbetsdag. Några

överväganden om vilka effekter en sådan åtgärd på lång sikt skulle få på t.ex.

arbetsutbudet förekommer inte i motionen. En sådan inriktning av den ekonomiska

politiken som Vänsterpartiet genom här angivna förslag förordar avvisas bestämt

av utskottet. Som utskottet tidigare framhållit i betänkandet måste de

kortsiktiga och långsiktiga problemen ses i ett sammanhang.

Stabiliseringspolitiken och strukturpolitiken måste samverka.

I motion Fi94 (v) tas även frågor upp med anknytning till ett framtida

svenskt medlemskap i EG. I motionen antyds att om Sverige skulle stå utanför

EG skulle vi få ökade resurser till bl.a. biståndsverksamheten. Detta är enligt

utskottets mening en felsyn. Ett mycket nära samarbete med EG är en viktig

förutsättning för att återigen få den svenska ekonomin att växa, vilket i sin

tur ger möjligheter till ökat bistånd. Som anförs i propositionen är det först

genom medlemskap i EG vi säkrar möjligheterna till en uthållig tillväxt.

EES-avtalet utgör en viktig etapp på vägen mot ett svenskt deltagande i den

europeiska integrationen. Men Sverige måste gå vidare och bli fullvärdig

EG-medlem för att en långsiktigt hållbar tillväxt och välståndsutveckling skall

komma till stånd.

En hållbar utveckling kräver, sägs det i motion Fi94 (v), att miljöskulden

reduceras. I motionen betonas vikten av en aktiv miljöpolitik. Utskottet delar

på denna punkt motionärernas uppfattning. Till skillnad mot motionärerna anser

utskottet att regeringen prioriterar miljöpolitiken. Utskottet vill erinra om

att riksdagen under vårriksdagen behandlar två propositioner -- prop.

1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan och prop. 1992/93:180 om riktlinjer

för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling -- som tar upp centrala frågor

inom det miljöpolitiska området.

I yrkande 27 i motion Fi94 (v) föreslås att riksdagen gör ett uttalande med

den innebörden att det krävs en vänsterpolitik för att stärka samhällsmoralen.

Som framhålls i propositionen är samhällets förankring i en god etik av

central betydelse för en väl fungerande ekonomi.

Utskottet ställer sig emellertid oförstående till hur man kan hävda att det

endast är inom partier med en socialistisk grundsyn som en god samhällsmoral

kan inrymmas. Sådana uppfattningar borde höra historien till. Utskottet

avstyrker yrkandet i motionen.

Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet motion Fi94

yrkandena 1, 14, 22, 25 och 27 samt yrkandena 8 och 10 i motion Fi117.

Utskottet tillstyrker med det anförda de riktlinjer för den ekonomiska

politiken som förordas i den reviderade finansplanen och avstyrker de

alternativ som redovisas i partimotionerna från Socialdemokraterna, Ny

demokrati och Vänsterpartiet.

I motion Fi95 av Sten Söderberg (-) föreslås att riksdagen avslår

samtliga hemställanspunkter i den reviderade finansplanen. Utskottet avstyrker

motion Fi95 (-).

Utredning om fastighetsmarknaden

Den allt djupare lågkonjunkturen med vikande lönsamhet, högre räntor och

fallande tillgångspriser som särskilt hårt drabbat fastighetsmarknaden, har

inneburit att allt fler låntagare inte kunnat betala räntor och amorteringar.

Denna utveckling har fått till följd att kreditinstitutens problemkrediter

kraftigt vuxit i omfattning. En betydande del av kreditförlusterna härrör

sålunda från utlåning till fastighetssektorn. Dagens finanskris är därför i

stor utsträckning en fastighetskris.

I motion Fi92 (s) yrkande 6 och i motion Fi93 (nyd) yrkande88 tas

frågan om fastighetskrisen upp. I motion Fi93 (nyd) anförs bl.a. att regeringen

snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare måste utreda hur

fastighetsmarknaden kan stabiliseras.

I motion Fi106 (s) yrkande 1 krävs att bankväsendet snabbt ges

förutsättningar för att kunna fungera som de kreditinstitut som de skall vara.

Kreditinstituten måste kunna tillgodose byggmarknaden med krediter i rimlig

omfattning.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden anföra följande.

I december 1992 beslöt regeringen tillkalla en utredning om utvecklingen på

kreditmarknaden. Utredningen skall göra en kartläggning och beskrivning av

utvecklingen på kreditmarknaden och analysera de effekter problemen på denna

marknad har medfört och kan väntas medföra för övriga delar av ekonomin. En

slutrapport bör lämnas före utgången av år 1994. Vidare har ett

regeringsuppdrag lämnats till en revisionsbyrå att för statens räkning

undersöka situationen på bostadskreditmarknaden med avseende på kreditriskerna

på marknaden. Detta uppdrag kommer att redovisas inom kort.

I sitt yttrande (BoU9y) till finansutskottet anför bostadsutskottet att

trots att olika utredningsuppdrag bl.a. om kreditmarknaden och dess problem

pågår finns skäl för riksdagen att, i enlighet med förslagen i motionerna

Fi92(s) och Fi93(nyd), förorda att en utredning görs i vilken

fastighetsmarknaden och dess problem mera specifikt analyseras. En sådan

utredning bör också ges i uppdrag att utreda orsakerna till de svårigheter som

finns på bostadskreditmarknaden och lämna förslag till lösningar. Inte minst

viktigt är det att ett fullgott underlag finns när beslut skall fattas i olika

frågor som rör finansieringen av bostäder, bl.a. mot bakgrund av den

långsiktighet som bör prägla sådana beslut. De olika aktörerna på

bostadsmarknaden och då i första hand de boende och byggföretagen är

naturligtvis i hög grad beroende av att dessa beslut kan fattas med tilltro

till statsmakternas åtaganden.

Den utredning som bostadsutskottet förordar bör ledas av en kvalificerad

utredare. Med tanke på att ökad klarhet snabbt bör vinnas i de nu diskuterade

frågorna bör utredningen arbeta skyndsamt. Sammansättningen av utredningen får

avgöras i samband med att ställning tas till direktiven för utredningen. Då får

också övervägas hur det parlamentariska deltagandet i arbetet skall garanteras.

Finansutskottet delar den uppfattning som i denna fråga framförts av

bostadsutskottet med det tillägget att utredningen måste drivas skyndsamt.

Utredningen bör redovisa sitt resultat och förslag till åtgärder senast den 1

oktober i år.

Vad som här anförts med anledning av partimotionerna Fi92(s) yrkande6,

Fi93(nyd) yrkande88 samt motion Fi106 yrkande1 om en utredning om

problemen på fastighetsmarknaden bör riksdagen därför som sin mening ge

regeringen till känna.

Bankstödet

I motion Fi114 (v) föreslås att staten skall överta en del av de

fastigheter som bankerna i sin tur fått överta för att skydda sina fordringar.

Staten skulle genom ett stort fastighetsinnehav kunna kontrollera marknaden och

genom att vänta med försäljningen få prisfallet att stanna upp, anför

motionärerna. På detta sätt skulle förlusterna för bankerna och staten minskas.

Genom att överta fastigheterna kan staten vidare tillgodogöra sig en kommande

värdestegring på dessa tillgångar, understryks det i motionen.

Genom beslut i december 1992 fastställde riksdagen riktlinjer för bankstödet

(prop. 1992/93:135, bet. NU16). Det uttalades därvid att det svenska bank- och

kreditväsendet bör vara privatägt och att staten inte skall eftersträva att äga

sådana institut eller deras tillgångar. Av riktlinjerna framgår bl.a. att ett

statligt övertagande av bankernas fastigheter skall kunna komma i fråga om en

sådan lösning innebär fördelar framför andra stödåtgärder. Det påpekas att ett

övertagande gör det möjligt för staten att återvinna sina kostnader vid en

framtida försäljning. En strävan skall vara att en försäljning skall ske när

det är affärsmässigt lämpligt.

Det kan här noteras att omstruktureringen av Nordbanken bl.a. inneburit att

dess problemkrediter, varav en stor del är fastighetsrelaterade, har överförts

till Securum AB. Detta bolag, som erhållit statliga kapitalinsatser och

garantier på sammanlagt 34miljarder kronor, har staten förvärvat från

Nordbanken. Förvaltningen av Securum har överförts till Bankstödsnämnden.

Näringsutskottet vidhåller i sitt yttrande till finansutskottet

(1992/93:NU10y) sin tidigare principiella uppfattning att bankerna, inkl. de

tillgångar de övertar för att skydda fordringar, i första hand skall vara

privatägda. Det bör därför inte vara en strävan från statens sida att överta

ägandet av bankernas fastigheter. Däremot skall ett sådant alternativ kunna

väljas om det anses vara lämpligt. Vid sådana överväganden skall, enligt

näringsutskottets mening, statens möjligheter att återvinna stödet tillmätas

stor vikt. Det ankommer emellertid på regeringen och Bankstödsnämnden att, inom

de av riksdagen fastställda riktlinjerna, i varje enskilt fall avgöra hur

bankstödet bör vara utformat.

Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört avstyrker

finansutskottet motion Fi114(v).

Fördelningspolitiska analyser

I motion Fi118 av Karin Israelsson och Rosa Östh(c) anförs att

1980-talets spekulations- och inflationsekonomi skapade stora orättvisor. En

ekonomi med hög inflation omfördelar på ett godtyckligt sätt förmögenheter.

Därtill kom trendbrottet på arbetsmarknaden som innebar en ökad arbetslöshet.

I motionen understryks att när nu ekonomin måste saneras får detta inte drabba

lågavlönade mer än högavlönade.

Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att regeringen återkommer till

riksdagen med en genomgripande analys av de fördelningspolitiska konsekvenserna

av 1980-talets ekonomiska politik. En sådan redovisning bör presenteras

antingen hösten 1993 eller i samband med 1994 års finansplan.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt för en regering

att löpande analysera de fördelningspolitiska konsekvenserna av den förda

politiken. Som också framhålls har detta skett inom ramen för

långtidsutredningarna. I den senaste långtidsutredningen analyserades

fördelningsfrågorna utifrån 1980-talets erfarenheter i tre bilagor. I 1992 års

finansplan belystes särskilt de fördelningspolitiska frågorna. Yrkandet är, som

utskottet ser det, väl tillgodosett. Som utskottet ser det bör regeringen även

i fortsättningen vid analyser av den ekonomiska utvecklingen ge de

fördelningspolitiska frågorna hög prioritet.

Vid en hearing i anslutning till utskottets behandling av

kompletteringspropositionen redogjorde företrädare för Finansdepartementet för

de fördelningspolitiska bedömningar som kontinuerligt genomförs inom

departementet. Enligt utskottets mening bör en redovisning av dessa bedömningar

kunna göras regelbundet t.ex. i anslutning till antingen den preliminära

nationalbudgeten eller den reviderade nationalbudgeten.

Vad utskottet här anfört om fördelningspolitiska analyser med anledning av

motion Fi118(c) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Penning-, valuta- och statsskuldspolitiken

Penningpolitiken

Fullmäktige i Riksbanken har enhälligt slagit fast att prisstabilitet

alltjämt är det övergripande målet för penningpolitiken. För år 1995 och

följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2% med en

tolerans om +-1 procentenhet.

I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 anges, som första punkt i en

politik för att bekämpa krisen, kravet: sänk räntan för att stimulera

produktion och investeringar och skapa framtidstro hos medborgare och företag.

Det råder, framhåller motionärerna, allmän enighet om behovet av att sänka

räntorna och att krympa räntemarginalerna. I och med att den fasta växelkursen

nu har övergivits har handlingsutrymmet för penningpolitiken vidgats anser

motionärerna. Hittills har räntorna dragits ned i små steg i syfte att undvika

att kronans värde ytterligare försvagas. I motionen påtalas att kronans värde

emellertid har sänkts långt under den nivå som etablerades när den fasta

växelkursen övergavs. Det har lett till att Riksbanken visat en betydande

återhållsamhet när det gäller att utnyttja den handlingsfrihet som nu skapats.

Den korta räntan, som Riksbanken påverkar, är fortfarande betydligt högre än i

omvärlden. Det är hotet från en eventuell framtida inflation som styr

utformningen av den ekonomiska politiken och därmed också penningpolitiken,

inte uppgiften att åstadkomma balans mellan sparande och investeringar. Denna

inriktning av politiken inger enligt Socialdemokraterna inte förtroende. Detta

bestyrks av att Riksbanken trots ett högt ränteläge har tvingats intervenera

för att motverka fallet i kronkursen. Motionärerna anser att denna inriktning

av politiken är skadlig för samhällsekonomin. En fortsatt nedpressning av den

inhemska efterfrågan leder till utslagning av produktionskapacitet och

arbetskraft i stället för till nyinvesteringar och kompetensutveckling. Den

svaga efterfrågan riskerar således enligt motionärerna att öka den långsiktiga

inflationsbenägenheten snarare än att sänka den.

Även i Vänsterpartiets motion Fi94 framförs kritik mot

riksbanksfullmäktige för att inflationsbekämpningen värderas för högt på

arbetslöshetsbekämpningens bekostnad och att man överdriver riskerna för

inflation om marginalräntan sänks ytterligare. Motionärernas bedömning är att

det går att få ner både de korta och de långa räntorna rejält under det

närmaste året.

Mycket skarp kritik framförs mot Riksbanken även i motion Fi93 (nyd). En

vändning till det bättre i den svenska ekonomin kan ske endast under

förutsättning att räntan sänks, skriver motionärerna. Riksbankens uppgift är

att bedriva en penningpolitik som innebär sänkt ränta. Om så sker kommer

marknaden att göra sitt, vilket motionärerna anser måste klargöras för

Riksbanken.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksbanken har sedan

kronan började flyta successivt sänkt marginalräntan. Sänkningarna har snarast

accelererat efter det att kompletteringspropositionen presenterades och det

klargjorts med uttalanden från Ny demokrati att regeringens långsiktiga

ekonomiska politik kommer att vinna riksdagens stöd. Även kronkursen har

stärkts efter den 24 april. Riksbankens marginalränta uppgår nu till 8,75%

(den 25 maj 1993) att jämföra med 12,5% den 19 november 1992. De korta

markanadsräntorna har samtidigt sjunkit med närmare fem procentenheter. Det är

en betydande nivåsänkning som har fått genomslag även på den långa räntan och

bostadslåneräntorna. Finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till

räntor som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde.

Stadshypotekskassans 5-åriga villalåneränta är nu 10,75%, vilket är 3,5

procentenheter lägre än i slutet av november 1992. Att hushållen bl.a. på grund

av ändringar i skattesystemet försöker minska sin skuldsättning och därmed

kostnaderna härför kan kortsiktigt hålla tillbaka deras efterfrågan, men det är

i grunden ett sunt beteende som på sikt skapar förutsättningar för större

stabilitet i ekonomin.

Under våren 1993 har utskottet inför behandlingen av den reviderade

finansplanen anordnat en utfrågning om bankernas räntedifferenser med

företrädare för Bankföreningen, Riksbanken och Finansdepartementet. Det är

enligt utskottets uppfattning angeläget att de successivt sänkta räntenivåerna

får genomslag också i kreditinstitutens utlåningsräntor. Utskottet ser därför

med tillfredsställelse på att bankernas och bostadslåneinstitutens

räntedifferenser krympt under senare tid.

De korta räntorna har, som framhålls i motion Fi93 (nyd), stor betydelse för

investeringsutvecklingen. Det är därför betydelsefullt att räntesänkningarna

kan fortsätta och att räntan varaktigt kan hållas på en låg nivå. För detta

krävs att den ekonomiska politiken utformas på ett sätt som innebär att det

strukturella underskottet i de offentliga finanserna reduceras och på lite

längre sikt elimineras. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i den

reviderade finansplanen att låga räntor är möjliga endast om penning- och

finanspolitiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets

stabilitet. Utvecklingen på penning- och valutamarknaderna under de senaste

månaderna har visat att osäkerhet om de politiska förutsättningarna för att

bedriva en fast ekonomisk politik skapar omedelbar oro på dessa marknader. De

effekter på ränta och växelkurs som följer av en sådan oro innebär stora

kostnader för landet. Lindbeckkommissionen har uttalat att man bör gå

försiktigt fram och inte sänka räntan drastiskt i ett enda steg. Om ett stärkt

förtroende för den ekonomiska politikens långsiktighet skapas skulle den

kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken kunna öka. Regeringen och

partierna i Sveriges riksdag har härvid ett stort ansvar för att skapa detta

förtroende. Utskottet anser inte att ensidiga uttalanden från riksdagen om att

sänka räntan, utan att samtidigt ett förtroende för en långsiktigt sund

finanspolitik har skapats, kan främja den ekonomiska utvecklingen. Det skulle

tvärtom driva på inflationsförväntningarna och öka osäkerheten om vart vi är på

väg.

I motionerna kritiseras Riksbanken för att inte beakta de effekter som

penningpolitiken har på sysselsättningen, fördelningspolitiken etc. Enligt

utskottets mening måste ansvarsfördelningen vara sådan att Riksbanken svarar

för de monetära frågorna och bör därmed ägna sig åt att vårda penningvärdet.

Det ankommer på regering och riksdag att göra de finanspolitiska övervägandena.

Riksbanksutredningen (SOU 1993:20) har nyligen lagt fram förslag som skulle öka

den kortsiktiga handlingsfriheten för penningpolitiken. Bland annat föreslås

att Riksbankens mål att värna penningvärdet skall lagfästas och att formerna

för att utse fullmäktige i Riksbanken bör ändras så att tilltron till

penningpolitikens långsiktighet stärks. Vikten av detta har understrukits av

Lindbeckkommissionen. I flera länder i Europa pågår eller planeras en

reformering av centralbankens uppgifter och ställning med denna inriktning.

Vad utskottet anfört om penningpolitiken bör riksdagen som sin mening ge

regeringen och fullmäktige i Riksbanken till känna. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 5, Fi93 (nyd) yrkande 85 och Fi94 (v)

yrkande 17.

Statsskuldspolitiken

I samband med att riksdagen på utskottets förslag beslutade att avskaffa

valutalånenormen (1992/93:FiU1, rskr.134) anmodades regeringen att återkomma

till riksdagen med förslag till riktlinjer för den framtida statliga

valutaupplåningen. I kompletteringspropositionen tar regeringen upp frågan och

föreslår följande:

Huvudparten av statens skuld bör även fortsättningsvis avse svenska kronor.

Den statliga valutaupplåningen skall bedrivas så att förutsägbarhet främjas

på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt.

Regeringen får, under beaktande av de övergripande riktlinjerna för

valutaupplåningen, efter samråd med Riksbanken meddela Riksgäldskontoret beslut

om i vilken utsträckning valutaupplåning skall ske.

Regeringen skall årligen redovisa för riksdagen hur den statliga

valutaupplåningen utvecklas.

I propositionen nämns vidare att den snabbt växande statsskulden i

kombination med en relativt kort löptid på statsskulden medför en stor

refinansieringsbörda i form av att förfallande lån kontinuerligt måste

ersättas. Riksgäldskontorets styrelse har därför beslutat att förlänga den

genomsnittliga löptiden för statsskulden från 2,7 år till 3,1 år.

I motion Fi94 (v) förordas att en större andel av det statliga

upplåningsbehovet täcks genom lån utomlands. Så länge räntenivån är lägre i

utlandet bör upplåningen där öka för att minska räntekostnaderna. Genom att

minska statens anspråk på den inhemska marknaden kan räntan sänkas i Sverige.

Utskottet anser att med en ökad valutaupplåning ökar valutariskerna och som

framhålls i propositionen kan en alltför stor upplåning i utländsk valuta leda

till fördyrad upplåning. Utskottet delar därför uppfattningen att merparten av

statens upplåning även i framtiden bör göras i kronor. För närvarande uppgår

den statliga skulden i utländsk valuta till knappt en tredjedel av den totala

statsskulden. Avsikten är att denna andel skall vara oförändrad under det

närmaste året. En viss flexibilitet måste dock finnas för omfördelningar.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag till inriktning

och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 19.

Vad som redovisas i bilaga6 punkt 2 Finansdepartementet om statens

upplåning i utländsk valuta föranleder inte någon erinran från utskottets

sida.

Sverige och EMU

Riksdagen begärde på finansutskottets förslag (1991/92:FiU30, rskr. 350)

våren 1992 en redogörelse av regeringens analysarbete vad gäller Sverige och

det ekonomiska och monetära samarbetet i Europa. En redogörelse lämnades inför

utskottet den 17 november 1992 om den rapport om det ekonomisk-politiska

samarbetet inom EG efter Maastricht och följderna för Sverige (Ds 1992:116) som

utarbetats av tjänstemän vid Finansdepartementets internationella avdelning.

Denna redogörelse för analysarbetet har fogats till kompletteringspropositionen

som en bilaga 6 punkt 3. Riksdagen bereds därmed tillfälle ta del av denna.

Redogörelsen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

Sparande

Bosparande

I fyra motioner väckta under allmänna motionstiden föreslås att staten skall

stimulera ett långsiktigt, målinriktat bosparande. I motion Fi601 finner

Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) det angeläget att även vuxnas

målinriktade bosparande ges en ställning som är minst lika gynnsam som övriga

prioriterade sparformer, inte minst mot bakgrund av de väsentligt högre

kontantinsatser som blir följden när staten begränsar stödet till

bostadsfinansieringen. Eva Zetterberg (v) föreslår i motion Fi602 bl.a. att

Boverket skall ges i uppdrag att utarbeta ett förslag om bosparande enligt den

modell som finns i t.ex. Tyskland. Samma bosparmodell förordas också av

Christer Lindblom och Ingela Mårtensson (fp) i motion Fi604. Ian

Wachtmeister m.fl. (nyd) ser i motion Fi603 ett fungerande bosparsystem som

en nödvändig förutsättning för att reformeringen av

bostadsfinansieringssystemet skall lyckas. Krav på ett särskilt bosparsystem

framför Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) även i motion Fi93 yrkande 87 som

väckts i anslutning till kompletteringspropositionen.

Finansutskottet vill med anledning av dessa förslag framhålla följande.

De senaste årens utveckling har lett fram till en helt ny situation på

bomarknaden. För de hushåll som äger sin bostad har skatteomläggningen

inneburit att kostnaderna för bostadslån ökat relativt sett sedan värdet av

ränteavdragen begränsats. Ett sätt att minska kapitalkostnaderna är att öka den

egna insatsen. Även omläggningen av statens stöd till nyproduktion av bostäder

har medfört att behovet av egen kapitalinsats blivit större. I framtiden

kommer en allt större andel av förvärven att avse köp av äldre bostäder, vilket

också ställer högre krav på den egna insatsen. Den fram till helt nyligen

förhållandevis höga bostadslåneräntan talar likaså för att den egna

kapitalinsatsen bör ökas.

Hushållssparandet har ökat mycket kraftigt de senaste åren. Detta

sammanhänger i betydande utsträckning med att hushållen avvecklar tidigare

tagna lån. Bosparande bör ses som ett långsiktigt sparande, som det är

angeläget att stimulera. Det finns därför inte skäl att försöka sätta in detta

i ett konjunkturellt sammanhang. Redan nu finns det två statligt premierade

bosparformer, en inom ramen för allemanssparandet och en knuten till

banksparandet. Båda sparformerna riktar sig emellertid till endast ungdomar.

Enligt utskottets mening finns det därför skäl att införa ett mer generellt

statligt premierat bosparsystem. Utredningen om statens stöd för

bostadsfinansieringen redovisade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:47) ett

förslag till statligt stöd till bosparande. I de motioner som behandlas här

pekas på ytterligare lösningar.

Finansutskottet föreslår sålunda att det bör ankomma på regeringen att

närmare överväga hur ett nytt statligt premierat bosparsystem bör utformas och

därefter underställa riksdagen ett förslag i frågan. Vad utskottet här anfört

med anledning av motionerna Fi93 (nyd) yrkande 87, Fi601 (s), Fi602 (v), Fi603

(nyd) och Fi604 (fp) bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitikens inriktning

I propositionen (bil. 8, s. 1--9) framhålls att den

rådande situationen på arbetsmarknaden är den största prövning

som svensk samhällsekonomi stått inför på decennier. De

arbetsmarknadspolitiska förslag som redovisas i propositionen är

en offensiv för upprustning och förnyelse på bred front.

Tillsammans med åtgärder som föreslagits i budgetpropositionen

erbjuds totalt 400000 personer arbete eller utbildning.

Upprustningen omfattar flera samhällssektorer alltifrån

affärsverkens nyinvesteringar till utbyggd utbildning inom det

ordinarie utbildningsväsendet.

Arbetsmarknadspolitiken skall i första hand inriktas på att

hjälpa dem som riskerar att bli permanent utslagna. För att ge

så många som möjligt tillfälle till utbildning måste

kostnadsutvecklingen brytas. Den mer kostsamma

arbetsmarknadsutbildningen får stå tillbaka för en kraftig

expansion av det reguljära utbildningsväsendet. Resurserna skall

användas så effektivt att så många personer som möjligt får del

av dem. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är exempel på

åtgärder som genom sin administrativa enkelhet ger möjlighet

till arbetsmarknadspolitiska insatser av större omfattning.

I propositionen understryks att arbetsmarknadspolitiken inte

ensam kan klara krisen på arbetsmarknaden. De av regeringen

vidtagna åtgärderna berör därför en rad politikområden och

omfattar sådana insatser som infrastrukturprojekt,

länstrafikinvesteringar och statliga byggnadsinvesteringar,

ROT-insatser samt åtgärder på utbildningsområdet.

Arbetsmarknadspolitikens inriktning tas upp i tre motioner. I

den socialdemokratiska motionen Fi120 yrkande 3 förordas att

den ekonomiska politiken läggs om och att kraftfulla åtgärder

vidtas för att få i gång produktion, investeringar och

sysselsättning. För att understödja en utveckling mot tillväxt

måste de arbetsmarknadspolitiska insatserna öka i ett första

skede av omläggningen. Målet är att inom några år halvera

arbetslösheten och redan nästa budgetår minska den till 5%.

Motionärerna vill på olika sätt stödja näringlivets utveckling,

genomföra ROT-program, avdela resurser till trafikverken,

tidigarelägga infrastrukturinvesteringar samt ge kommunerna

möjlighet att övergångsvis behålla övertalig personal.

Det är enligt motionärernas mening oacceptabelt att mer och

mer av de arbetsmarknadspolitiska resurserna flyttas över från

åtgärder med hög kvalitet till åtgärder med låg kvalitet, såsom

ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället för att öka

antalet ungdomspraktikplatser bör man ge ungdomarna riktiga

jobb. Det kan bl.a. åstadkommas med ett rekryteringsstöd.

Motionärerna vill också avdela ytterligare resurser till

utbildningsområdet -- till arbetsmarknadsutbildning,

folkbildning och grundläggande högskoleutbildning.

Vänsterpartiet framhåller i motionerna Fi94 yrkande2 och

Fi117 yrkandena 1 och 2 att kampen mot arbetslösheten måste

vara det övergripande målet för den ekonomiska politiken.

Partiet förordar satsningar på infrastruktur och ROT-program,

tidigareläggning av statliga industribeställningar samt

satsningar inom energi- och miljöteknik. Näringspolitiska

initiativ för underleverantörer ger en bas för industriell

expansion, och exportstödjande initiativ för mindre och

medelstora företag ger impulser till nya satsningar, framhåller

motionärerna.

Vänsterpartiet kritiserar den inriktning av

arbetsmarknadspolitiken som regeringen valt eftersom den innebär

att åtgärder som har införts som sistahandsåtgärder nu förordas

i stor skala som ordinarie insatser. På sikt är det enligt

partiets uppfattning billigare och ger dessutom väsentligt

större sysselsättningseffekt att satsa på traditionella

arbetsmarknadspolitiska insatser som arbetsmarknadsutbildning,

rekryteringsstöd och beredskapsarbete.

Arbetsmarknadsutskottet förordar i sitt yttrande (AU8y)

att arbetsmarknadspolitiken ges en inriktning som överensstämmer

med förslagen i motion Fi120(s) yrkande3.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således den

socialdemokratiska motionen och anser att detta

ställningstagande bör ges till känna för regeringen.

Vänsterpartiets förslag får enligt arbetsmarknadsutskottets

uppfattning anses vara i huvudsak tillgodosett med det anförda.

Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har

i en avvikande mening biträtt regeringens förslag till

inriktning av arbetsmarknadspolitiken.

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande behandlat

regeringens och oppositionspartiernas förslag till inriktning av

den ekonomiska politiken. Utskottet har i det sammanhanget

avstyrkt Socialdemokraternas förslag. Arbetsmarknadspolitiken

ingår som en betydelsefull beståndsdel i den ekonomiska

politiken och kan inte ses skild från denna. I konsekvens med

utskottets tidigare ställningstagande -- och i motsats till

arbetsmarknadsutskottets förslag -- avstyrker finansutskottet

sålunda de av Socialdemokraterna förordade riktlinjerna för

arbetsmarknadspolitiken. Likaså avstyrker finansutskottet

motsvarande yrkanden i Vänsterpartiets motioner.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter

sig till de förslag till riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken

som finns redovisade i propositionen och i den avvikande

meningen till Arbetsmarknadsutskottets yttrande och avstyrker

motionerna Fi94(v) yrkande2, Fi117(v) yrkandena 1 och 2

samt Fi120(s) yrkande3.

A 1. Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens förslag

att riksdagen under ramanslaget Arbetsmarknadsdepartementet för

budgetåret 1993/94 anvisar ytterligare 820000 kr utöver

tidigare beslut (1992/93:AU8, rskr. 204).

Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande

(bil.8,A 1).

A 2. Utredningar m.m.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag

att minska det av riksdagen beslutade (1992/93:AU8, rskr. 204)

reservationsanslaget Utredningar m.m. med 5miljoner kronor.

Även finansutskottet biträder detta förslag (bil.8,

A2).

B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

I propositionen (bil.8, s.10--57) och i flera motioner

framläggs förslag som berör medelsbehovet på anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Utskottet behandlar först de

olika sakförslagen och gör därefter en samlad bedömning av

medelsbehovet på anslaget.

Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

I propositionen (bil.8, s.13--14) föreslås att högst

350 miljoner kronor av medlen under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall få disponeras för

tillfälliga personalförstärkningar vid arbetsförmedlingen under

budgetåret 1993/94 (yrkande7).

I motion Fi120 (s) avvisas förslaget att använda anslaget

på detta sätt för att finansiera personalförstärkningar inom

Arbetsmarknadsverket (yrkande20). Personalförstärkningarna

behövs, anser motionärerna, men dessa bör i stället finansieras

över anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader som

bör ökas med 300 miljoner kronor (yrkande1).

Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag med

hänsyn till att åtgärden är tillfällig. Arbetsmarknadsutskottet

avstyrker således den socialdemokratiska motionen.

Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än

arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet biträder propositionens

förslag i denna del (bil. 8, B 2 yrkande7) och avstyrker

motion Fi120 (s) yrkandena 1 och 20.

Nedläggning av delar av Arbetsmarknadsverket

I motion Fi93 (nyd) föreslås att Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS), Länsarbetsnämnderna (LAN) och Arbetsmiljöinstitutet (Ami)

läggs ner och att deras uppgifter förs över på resursförstärkta

arbetsförmedlingar och Arbetsmarknadsdepartementet (yrkande 37).

Åtgärden skulle enligt motionärerna kunna leda till en besparing

på ca en halv miljard kronor.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar helt förslaget. Att tynga

regeringsarbetet med den direkta styrningen av ca 330

arbetsförmedlingar kan inte anses vara en effektiv lösning.

Riksdagen har nyligen behandlat ett liknande förslag från Ny

demokrati och har då med samma motivering avslagit detta

(1992/93:AU19, rskr. 258). I sitt yttrande noterar

arbetsmarknadsutskottet även att arbetsmarknadsministern i

propositionen anmäler att han senare kommer att föreslå

regeringen att lägga ut ett uppdrag att granska

Arbetsmarknadsverkets effektivitet.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets

uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 37.

Utbildningsbidragens storlek

Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning får ett

utbildningsbidrag som består av dels en dagpenning som lämnas

för fem dagar i veckan, dels ett särskilt bidrag.

Riksdagen har tidigare under våren godkänt (1992/93:AU19,

rskr. 258) de förslag till riktlinjer regeringen lagt fram i

årets budgetproposition i fråga om bl.a. ersättningarna inom

arbetslöshetsförsäkringen och utbildningsbidragen. Enligt

riktlinjerna skall kompensationsnivån inom

arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 90 till 80% av tidigare

inkomst och utbildningsbidragen för kassamedlemmar sänkas i

motsvarande omfattning. Likaså skall nivån på högsta dagpenning

sänkas.

I den nu aktuella propositionen (s. 60--61) erinras om att

nivån på utbildningsbidragen är kopplad till ersättningsnivåerna

i arbetslöshetsförsäkringen. I överensstämmelse med det tidigare

riksdagsbeslutet förordas sålunda dels att utbildningsbidraget

sänks så att det motsvarar en kompensationsnivå på 80% av den

tidigare inkomsten, dels att den maximala dagpenningen sänks

från 598 till 564kr. Dagpenningen till dem som inte är

berättigade till kassaersättning sänks på motsvarande sätt från

358 till 338 resp. från 253 till 239kr. De nya

dagpenningbeloppen skall gälla fr.o.m. den 5juli 1993.

Krontalsbeloppet för det bidrag som utgår till vissa

handikappade i ungdomspraktik bör fr.o.m. samma tidpunkt sänkas

från 504 till 475kr.

I motion Fi120 motsätter sig Socialdemokraterna de

föreslagna sänkningarna av utbildningsbidragen (yrkande8).

Samma uppfattning ger Vänsterpartiet uttryck för i motion

Fi117 (yrkande15).

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till de nyligen

fastställda riktlinjerna och godtar med hänsyn härtill de

dagpenningbelopp som regeringen har redovisat samt avstyrker de

båda motionerna.

I anslutning härtill tar arbetsmarknadsutskottet upp en annan

fråga med anknytning till utbildningsbidraget. Detta fick sin

nuvarande konstruktion år 1975, och regeringen har sedan dess

bemyndigats att själv fastställa dagpenningbeloppen. Enligt det

senast lämnade bemyndigandet (prop. 1987/88:114, bet. AU18 mom.

4, rskr.387) kan regeringen anpassa utbildningsbidragens nivå

till förändringar i industriarbetarlöner, dvs. enligt samma

beräkningsgrund som samtidigt infördes för ersättningarna vid

arbetslöshet.

Enligt de nyligen fastställda riktlinjerna för

arbetslöshetsersättningen skall denna metod för anpassning av

utbildningsbidragen ändras. Bemyndigandet till regeringen bör

därför nu förnyas, framhåller arbetsmarknadsutskottet och

föreslår att regeringen bemyndigas att årligen anpassa

utbildningsbidragens nivå till de ändringar som görs av

dagpenningen vid arbetslöshet.

Arbetsmarknadsutskottets socialdemokratiska ledamöter har i en

avvikande mening biträtt motionsyrkandena samt förordat att

tidigare tillämpade beräkningsgrunder för utbildningsbidragen

behålls.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

ställningstagande och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 15

och Fi120 (s) yrkande 8.

I enlighet med arbetsmarknadsutskottets förslag bör regeringen

bemyndigas att årligen anpassa utbildningsbidragens nivå till de

förändringar som görs av ersättningen vid arbetslöshet.

Utbildningsbidrag med lånedel

För närvarande finns det två olika studiestöd som direkt

riktar sig till arbetslösa. Det är å ena sidan utbildningsbidrag

som utgår när den arbetslöse efter ansökan beviljas utbildningen

som arbetsmarknadsutbildning. Det är å andra sidan särskilt

vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA) som kan utgå efter

ansökan till Centrala studiestödsnämnden när den arbetslöse på

eget initiativ börjar en utbildning.

Som framgår av benämningen lämnas utbildningsbidrag som ett

bidrag. Endast i ett mycket begränsat avseende omvandlas

utbildningsbidragen till lån.

SVUXA däremot består av en bidrags- och en lånedel. Bidragets

storlek påverkas därvid av om den studerande är medlem i en

arbetslöshetskassa och har kvalificerat sig för

A-kasseersättning eller om han inte är berättigad till sådan

ersättning.

För den som är berättigad till A-kasseersättning motsvarar

bidragsdelen i SVUXA 65% av vad han skulle ha fått i

utbildningsbidrag om han deltagit i arbetsmarknadsutbildning.

Inkluderas även lånedelen är SVUXA efter skatt beloppsmässigt

lika stort som utbildningsbidraget efter skatt. Den studerande

kan avstå från att ta ut lån eller ta ut endast en del av lånet.

För den som inte är berättigad till A-kasseersättning blir

bidragsandelen i SVUXA väsentligt lägre. I

Utbildningsdepartementets bilaga till

kompletteringspropositionen (bil.7) föreslås att dessa

vuxenstuderande skall få samma studiestöd som de som har rätt

till ersättning från arbetslöshetskassa. Detta förslag behandlar

utskottet längre fram i betänkandet i avsnittet om Studiestöd --

SVUXA.

I propositionen (bil. 8, s.14--18) föreslår regeringen

att även utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning i

vissa fall skall ersättas av ett bidrag och ett studielån enligt

samma principer som gäller för SVUXA.

De nya reglerna föreslås gälla

alla ungdomar under 25 år som deltar i

arbetsmarknadsutbildning samt

alla som har fyllt 25 år och som deltar i

arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.

Till det reguljära utbildningsväsendet hänförs i detta

sammanhang utbildning på grundskole- och gymnasienivå inom

kommunal och statlig vuxenutbildning i gymnasieskola eller på

folkhögskola. De nya reglerna skall också gälla utbildning på

högskolenivå vid universitet och högskola eller motsvarande

eftergymnasial utbildning hos andra utbildningsanordnare.

Regeländringarna skall omfatta utbildning som beviljas fr.o.m.

den 1juli 1993. Riksdagen föreslås anta ett förslag till ny

lag om särskilt studielån för den som genomgår

arbetsmarknadsutbildning, i vilken de nya reglerna finns

intagna. Lånen avses bli finansierade med upplåning genom

Riksgäldskontorets försorg. Den närmare utformningen av

reglerna, i huvudsak enligt studiestödslagens bestämmelser om

SVUX och SVUXA, förutsätts ankomma på regeringen.

I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna de föreslagna

ändringarna (yrkandena 19, 21 och 22). I motion Fi117

motsätter sig även Vänsterpartiet regeringens förslag (yrkandena

14 och 16). Jan Andersson (s) yrkar i motion Fi111 avslag på

förslaget i vad avser konsekvenserna på rehabiliteringsområdet.

Arbetsmarknadsutskottet biträder regeringens förslag och

förordar att det till propositionen fogade lagförslaget i denna

fråga antas av riksdagen. Samtliga i anslutning till dessa

förslag väckta motionsyrkanden avstyrks av

arbetsmarknadsutskottet som anför följande i denna fråga.

När vuxna arbetslösa söker sig till utbildning inom det

reguljära utbildningsväsendet på grundskole-, gymnasie- eller

högskolenivå kan studiestöd komma att utgå antingen som helt

bidrag i form av utbildningsbidrag eller som en kombination av

bidrag och lån i form av särskilt vuxenstudiestöd för vuxna

(SVUXA). Liksom regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att det

är skäligt att den enskilde betalar en viss del av kostnaderna

för studier som leder till en allmän kompetenshöjning eftersom

det här är fråga om utbildning som den enskilde själv har att

ansöka om och antas till i konkurrens med andra personer.

Arbetsmarknadsutskottet anser det också skäligt att de

ungdomar under 25 år som antagits till

arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade (upphandlade)

kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser,

får betala en del av studiekostnaderna liksom andra ungdomar som

väljer andra studieformer och studievägar.

Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har

i en avvikande mening ställt sig bakom avslagsyrkandena i

motionerna Fi111 (s), Fi117 (v) och Fi120 (s).

Finansutskottet kan i likhet med vad som sägs i

propositionen inte finna annat än att det måste anses som

otillfredsställande att stöd med så skilda bidragsnivåer och

bestämmelser i övrigt skall kunna utgå för i princip samma

utbildning. Finansutskottet delar sålunda

arbetsmarknadsutskottets bedömning och biträder propositionens

förslag (bil.8, B2 yrkandena 3, 8 och 9) samt avstyrker

motionerna Fi117 (v) yrkandena 14 och 16, Fi120 (s) yrkandena

19, 21 och 22 samt Fi111 (s).

Samordning av utbildningsbidrag med andra förmåner

I propositionen (bil.8, s.19--24) lägger regeringen

fram förslag om hur utbildningsbidraget skall samordnas med

vissa andra förmåner.

Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning och blir sjuk får

med nuvarande regler uppbära sjukpenning från försäkringskassan.

Sjukpenningen minskar utbildningsbidragets dagpenning med

motsvarande belopp.

Regeringen föreslår nu att kursdeltagarnas

sjukpenninggrundande inkomst (SGI) skall förklaras vilande under

utbildningstiden. Vid sjukfrånvaro skall deltagarna i stället

behålla utbildningsbidragets dagpenning, med en karensdag vid

varje sjuktillfälle. Förslagen medför att 3 kap. 5, 10och

10c §§ samt 4 kap. 14 a § lagen om allmän försäkring behöver

ändras.

Vidare förordar regeringen ändrade regler för samordningen av

andra förmåner. För periodiska ersättningar som partiella

förtidspensioner/sjukbidrag och egenlivräntor föreslås

samordning ske endast när ersättningarna är avsedda att täcka

samma inkomstbortfall.

Sådana dagbaserade ersättningar som föräldrapenning och

rehabiliteringsersättning skall enligt propositionen samordnas

med utbildningsbidraget på så sätt att utbildningsbidragets

dagpenning minskas med den andra förmånens belopp.

I dessa delar föreläggs riksdagen förslag till ändringar

beträffande lagen om allmän försäkring i 8 kap. 12§

(efterlevandepension) och 22kap. 15§

(rehabiliteringspenning).

Privata pensionsförsäkringar skall enligt regeringen inte

längre samordnas med utbildningsbidraget såvida inte

försäkringsbeloppen utgår på grund av förvärvsarbete.

Vidare föreslås nya regler för hur dagpenningen skall

samordnas med avgångsvederlag eller lön under uppsägningstid.

Det finns enligt propositionen inte skäl för staten att ta över

arbetsgivarnas ansvar för en del av uppsägningslönen bara för

att arbetstagaren börjar en arbetsmarknadsutbildning. Denna

regel som återfinns i 13§ lagen (1982:80) om anställningsskydd

föreslår regeringen skall upphöra.

Därjämte föreslås att man skall slopa den regel som garanterar

en kursdeltagare en dagpenning på minst 10 kronor, även om

dagpenningen på grund av samordningsreglerna egentligen skall

reduceras till 0 kr.

Slutligen förordar regeringen att man tar bort hittillsvarande

möjligheter för kursdeltagarna att vid utbildningens början få

förskott och vid utbildningens slut få ett lån motsvarande ett

visst antal dagpenningbelopp.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna

samordningsreglerna.

Även finansutskottet biträder regeringens här återgivna

förslag till nya samordningsregler (bil.8, B2 yrkandena 1,

2, 10 och 11). Riksdagen bör sålunda anta de till propositionen

fogade förslagen till ändringar i dels lagen (1962:381) om

allmän försäkring, dels lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Särskilt bidrag

Den som deltar i arbetsmarknadsutbildning är förutom

utbildningsbidrag berättigad till ett särskilt bidrag som skall

bestrida kursavgifter, kostnader för läromedel, resekostnader,

traktamente m.m.

I propositionen föreslås (bil.8,s.25--30) att

självkostnaden höjs för de ändamål som det särskilda bidraget

skall finansiera.

När det gäller läromedel föreslås att kursdeltagarnas

nuvarande självkostnad på i genomsnitt 100kr per månad skall

höjas så att den motsvarar halva kostnaden för

studielitteraturen under studietiden. Läromedelskostnader som

under hela studietiden inte uppgår till 300kr skall inte

ersättas. För vissa läromedel och hjälpmedel för handikappade

kursdeltagare skall särskilda regler gälla.

Kursdeltagarnas självkostnad för dagliga resor mellan bostad

och utbildningsplats skall enligt förslaget höjas från 100 till

300 kr per månad. Resor med egen bil skall ersättas med 90 öre

per kilometer -- mot för närvarande 80--120öre per kilometer.

Rätten till särskilt bidrag för resor mellan utbildningsorten

och hemorten föreslås bli inskränkt från två hemresor per månad

till en utom för vissa unga handikappade.

Vidare redovisas nya beräkningsregler för kost och logi vid

internatutbildning, t.ex. på folkhögskolor, och för bidrag till

boendekostnader för deltagare i korttidskurser utanför hemorten.

Det traktamentsbelopp som nu gäller, 103 kr per dag, föreslås

bli höjt till 109 kr.

Kostnadsminskningarna genom de nu redovisade förslagen anges i

propositionen till 271 miljoner kronor. Huvuddelen av

besparingarna hänför sig till de ändrade reglerna för

ersättningar till läromedel och resor.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 de föreslagna

ändringarna av det särskilda bidraget (yrkande 17) och föreslår

att medlen till utbildningsbidrag räknas upp med 271 miljoner

kronor (yrkande 18).

I detta sammanhang behandlar utskottet endast yrkande 17. Det

senare yrkandet återkommer utskottet till i samband med

prövningen av det samlade medelsbehovet på B 2-anslaget.

Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens förslag till

ändringar av det särskilda bidraget och avstyrker

avslagsyrkandet i motion Fi117(v).

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

uppfattning och tillstyrker propositionens förslag (bil.8,

B2 yrkande 12) samt avstyrker motion Fi117(v) yrkande17.

Försöksverksamhet med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och

avtalade inskolningsplatser

Enligt gällande regler varierar bidragsnivån för

beredskapsarbeten med hänsyn till vem som anordnar arbetet.

Till statliga beredskapsarbeten lämnas sålunda bidrag med belopp

som motsvarar högst hela kostnaden för arbetet. Till kommunala

beredskapsarbeten inom de regionalpolitiska stödområdena lämnas

bidrag med högst 70% av lönekostnaderna. I övriga delar av

landet är bidragsandelen 60%. Till enskilda beredskapsarbeten

lämnas bidrag med 50% av lönekostnaderna.

När det är fråga om beredskapsarbeten som medför investeringar

lämnas tilläggsbidrag. Detta bidrag utgör högst 10% av

skillnaden mellan den godkända, totala kostnaden för arbetet och

lönekostnaderna för anvisade arbetstagare. Till kommunala

beredskapsarbeten som varvas med utbildning får bidrag lämnas

med högst 75% av lönekostnaderna.

Rekryteringsstöd lämnas som bidrag till lönekostnaderna

och får enligt nuvarande regler uppgå till högst 60% av dessa.

Vid anställning av en flykting eller invandrare som behöver

svenskundervisning lämnas ett större stöd.

Bidraget till avtalade inskolningsplatser utgår f.n. med

60% av lönekostnaderna.

I propositionen föreslår regeringen (bil.8, s.30--34)

att reglerna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och

avtalade inskolningsplatser skall ändras på försök under

budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Statsbidraget skall även i fortsättningen utgöra en viss andel

av lönekostnaden. Nytt är däremot att bidrag skall lämnas endast

för kontant bruttolön inkl. sjuklön och semesterersättning samt

lagstadgade sociala avgifter. Övriga kostnader som arbetsgivaren

kan ha för t.ex. administration, lunchsubventioner, skyddskläder

m.m. skall inte längre vara bidragsgrundande.

Nytt är också att bidragets storlek, uträknat i kronor, skall

fastställas redan vid beslutstillfället och gälla för hela

bidragsperioden. Detta förbättrar kostnadsredovisningen och

innebär dessutom att arbetsgivaren får stå för de löneökningar

som inträffar under bidragsperioden. Bidraget skall reduceras

vid frånvaro.

Nytt är även att statsbidraget för beredskapsarbeten endast

skall utgå för en veckoarbetstid som minskats med fyra timmar.

Den tid som på detta sätt frigörs är enligt propositionen avsedd

för att ge beredskapsarbetaren möjlighet att aktivt söka ett

ordinarie arbete.

Nytt är likaså att det fastställda bidraget skall begränsas

genom att ett tak införs. Statsbidraget föreslås sålunda utgå

med högst 14300 kr per månad och anställd, vilket för ett

beredskapsarbete av tjänstekaraktär motsvarar en månadslön exkl.

arbetsgivaravgifter på ca 15000 kr.

Nytt är dessutom att enhetliga bidragsnivåer införs för alla

anordnare. Bidragsnivåerna påverkas sålunda inte av om arbetet

utförs i statlig, kommunal eller enskild regi.

Nytt är slutligen också de bidragsnivåer som föreslås gälla

för olika typer av beredskapsarbeten. Bidragets andel av

lönekostnaden skall enligt propositionen vara

högst 65% för rekryteringsstöd, avtalade inskolningsplatser

och samtliga beredskapsarbeten av tjänstekaraktär,

högst 75% för en flykting eller invandrare som anställs med

rekryteringsstöd och som är i behov av svenskundervisning,

högst 80% för kommunalt beredskapsarbete som varvas med

utbildning.

För skogliga beredskapsarbeten samt beredskapsarbeten inom

natur-, miljö- och fornvård föreslås att bidraget skall motsvara

hela kostnaden för arbetet.

För beredskapsarbeten som medför investering skall nuvarande

grund- och tilläggsbidrag ersättas av ett högstbestämt

krontalsbelopp. Detta bidragsbelopp föreslås uppgå till högst

2500 kr per dag inom stödområdet och till högst 1500 kr per

dag i övriga landet.

I motion Fi120 avvisar Socialdemokraterna förslaget att

minska den bidragsgrundande veckoarbetstiden med fyra timmar

(yrkande 23). Samma krav framförs av Vänsterpartiet i motion

Fi117 (yrkande 12).

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att den föreslagna,

tvååriga försöksverksamheten godtas i båda motionerna i alla

avseenden utom ett. Arbetsmarknadsutskottet anser att den av

regeringen föreslagna minskningen av den bidragsgrundande

veckoarbetstiden får godtas av besparingsskäl. Utskottet

biträder propositionens förslag och avstyrker de båda

motionsyrkandena.

Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har

i en avvikande mening ställt sig bakom det i motionerna

framförda avslagsyrkandet på förkortad bidragsgrundande

veckoarbetstid.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets

bedömning. Riksdagen bör sålunda avstyrka motionerna

Fi117(v) yrkande12 samt Fi120(s) yrkande23 samt godkänna

att den föreslagna försöksverksamheten ges den utformning som

förordas i propositionen (bil.8, B2 yrkande13).

Enhetligt anställningsstöd

Ny demokrati anser i motion Fi93 (nyd) att nuvarande

krångliga system med olika stödformer bör ersättas av ett

enhetligt anställningsstöd till arbetsgivarna (yrkande 56).

Detta stöd bör vara förhandlingsbart både i fråga om tid och

procentsats. I motion A478 föreslår Karin Starrin (c) att

det bör införas ett enhetligt anställningsstöd som omfattar

rekryteringsstöd, allmänna beredskapsarbeten, starta eget,

arbetsutveckling och arbetsprövning (yrkande1).

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att den föreslagna

försöksverksamheten med statsbidrag till beredskapsarbeten m.m.

också skall innefatta lönebidrag för arbetshandikappade, en

bidragsform som är av betydande omfattning. Därmed tas steg i

den riktning motionärerna önskar framhåller utskottet, som också

erinrar om att detta stöd är förhandlingsbart i den meningen att

statsbidragets nivå upp till en viss högsta nivå fastställs

efter överenskommelse i varje enskilt fall.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda motionerna med

hänvisning till att riksdagen först bör avvakta utfallet av den

nu aktuella försöksverksamheten.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning

och avstyrker sålunda motionerna Fi93 (nyd) yrkande 56 samt

A478(c) yrkande1.

Flyttningsbidrag m.m.

Flyttningsbidrag kan utgå som respenning, starthjälp och

merkostnadsbidrag. Dessa bidrag lämnas till arbetstagare. Till

arbetsgivare kan lämnas medflyttandebidrag.

I reglerna för respenning ingår att kulturarbetare samt de

byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen eller på Gotland

kan få bidrag till två hemresor per månad vid anställning

utanför hemorten.

I propositionen föreslås (bil.8, s 34--35) att

merkostnadsbidraget samt bidraget till fria hemresor för

kulturarbetare och byggnadsarbetare slopas från den 1juli 1993

liksom att den försöksverksamhet med bidrag till sökanderesor

från Finland som påbörjades budgetåret 1979/80 skall upphöra

från samma tidpunkt.

Av redovisningen framgår att det är regeringens avsikt att

snarast inleda en översyn av de återstående bidragsformerna med

hänsyn till det ringa utnyttjandet av bidragen. Regeringen begär

ett bemyndigande av riksdagen att genomföra de förändringar i

bidragen som översynen föranleder.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker de föreslagna

ändringarna och förordar att regeringen får det begärda

bemyndigandet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter emellertid

att de ändringar som görs anmäls för riksdagen i lämpligt

sammanhang.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

uppfattning och biträder förslaget (bil.8, B2 yrkande14)

att regeringen bemyndigas att vidta de ändringar av

flyttningsbidraget som kan påkallas i anslutning till den

planerade översynen. Liksom arbetsmarknadsutskottet förutsätter

finansutskottet att regeringen på lämpligt sätt informerar

riksdagen om de ändringar som görs.

Regeländringar beträffande åldersgränsen m.m. inom

arbetsmarknadsutbildningen

Rätt till arbetsmarknadsutbildning har i princip bara den som

fyllt 20 år. I propositionen föreslås (bil.8, s.36) att

man skall slopa möjligheten att göra undantag från detta

ålderskrav. Undantag skall dock även i fortsättningen kunna

göras för ungdomar under 20 år med registrerat handikapp.

Arbetsmarknadsutbildningen är avsedd för personer som är

arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa. I viss omfattning

kan dock lediga platser inom den upphandlade utbildningen få

användas även av icke arbetslösa, men endast för utbildning till

yrken inom tillverkningsindustrin samt inom vård- och

omsorgssektorerna. Regeringen anser att denna begränsning bör

tas bort samtidigt som andelen icke arbetslösa sänks till högst

2 % av de tillgängliga platserna inom den upphandlade

utbildningen mot f.n. 20%.

Efter förslag från AMS förordas i propositionen (bil.8,

s.38) att utbildningsbidrag under en praktikperiod av sex

månader skall kunna beviljas högutbildade invandrare för att de

skall få möjlighet att förankra sig på den svenska

arbetsmarknaden.

Budgetåret 1988/89 inleddes en femårig försöksverksamhet med

s.k. otraditionell utbildning med syfte att bryta den

könsuppdelade arbetsmarknaden. För ändamålet har 30 miljoner

kronor per år av medlen till arbetsmarknadsutbildning fått

användas. I propositionen föreslås (bil.8, s.39--40) att

verksamheten får fortsätta i oförändrad omfattning.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag.

Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att

riksdagen tillstyrker propositionen i dessa delar (bil. 8, B 2,

yrkandena 15 och 17).

Bidrag till utbildning i företag

I propositionen föreslås (bil. 8, s. 38--39) att bidraget

till utbildning i företag höjs från 40 till 60 kr per timme.

Bidraget skall kunna lämnas för högst 920 timmar per person.

Bidraget har hittills avsett företagets utbildningskostnader.

Nuvarande möjlighet att i vissa fall förlänga bidragstiden

slopas, och en nu pågående försöksverksamhet med bidrag med 50

kr per timme till lönekostnaderna vid utbildning av anställda

inom tillverkningsindustrin föreslås upphöra.

Regeringen bedömer att utbildningsbehovet i företagen

motsvarar i genomsnitt 28000 personer per månad till en

kostnad av sammanlagt 2650 miljoner kronor. Innevarande

budgetår har för utbildning i företag beräknats mindre än en

fjärdedel av detta belopp.

Vänsterpartiet hänvisar i motion Fi117 till ett förslag

från AMS och förordar att man i enlighet med det inför ett stöd

till kompetensutveckling i arbetslivet. Vid utbildningen skall

företagen få göra avdrag på arbetsgivaravgifterna med 90 kr per

timme, vilket enligt motionärernas uppskattningar leder till ett

inkomstbortfall för staten på 1,3 miljarder kronor (yrkande 6).

För detta ändamål föreslår motionärerna att ett anslag på 1,3

miljarder kronor anvisas över statsbudgeten (yrkande 7).

Av Vänsterpartiets förslag behandlar utskottet i detta

sammanhang endast förslaget om utbildningsstimulans. Utskottet

återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med

prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag

att höja timbidraget vid utbildning i företag samt de övriga

ändringar som föreslås i detta sammanhang. Enligt

arbetsmarknadsutskottet bör bidraget i fortsättningen dock utgå

till företagens kostnader utan åtskillnad mellan utbildnings-

och lönekostnader. Det anförda bör delges regeringen, anser

arbetsmarknadsutskottet, som avstyrker motion Fi117 (v).

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

bedömning. Utskottet biträder således regeringens förslag till

ändringar i fråga om timbidraget vid utbildning i företag

(bil.8, B2 yrkande16) och avstyrker motion Fi117(v)

yrkande6. I överensstämmelse med vad arbetsmarknadsutskottet

framhållit bör timbidraget på 60kr per timme och deltagare

inte bara vara ett bidrag till företagens utbildningskostnader

utan även till en del kunna ses som ett tillskott till deras

lönekostnader. Därmed undviker man att hamna i den situationen

att bidraget skall reduceras om utbildningskostnaden är lägre än

bidraget. Vad arbetsmarknadsutskottet anfört i denna fråga bör

riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Utbildningsvikariat

Utbildningsvikariat innebär att arbetsgivare får göra avdrag

på arbetsgivaravgifterna, om de efter anvisning av

arbetsförmedlingen anställer ersättare för den som utbildas.

Avdraget uppgår under innevarande budgetår till 475 kr per dag.

För utbildning som godkänts av länsarbetsnämnd får avdrag

dessutom göras med högst 75 kr per utbildningstimme, dock med

högst 30000kr per arbetstagare som utbildas.

I propositionen föreslås (bil. 8, s. 41--42) att systemet

med utbildningsvikariat förlängs till att gälla även under

budgetåret 1993/94. I anslutning härtill framläggs ett förslag

till lagreglering av föreskrifterna om utbildningsvikariat.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att systemet med

utbildningsvikariat förlängs och biträder därmed även det

framlagda lagförslaget.

Finansutskottet är i denna fråga inte av någon annan

uppfattning än arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet förordar

sålunda att riksdagen antar den av regeringen föreslagna

ändringen i lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen

(1981:691) om socialavgifter (bil. 8, B 2 yrkande 4).

Ungdomspraktik

Ungdomspraktik är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd avsedd för

ungdomar under 25 år. Den infördes som ett ettårigt försök den 1

juli 1992, och under innevarande budgetår har medel anvisats för

totalt 75000 platser. Ungdomspraktikverksamheten har fått stor

genomslagskraft. I februari i år var drygt 93 000 ungdomar

anvisade ungdomspraktikplats. Antalet arbetslösa ungdomar

uppgick då till ca 75 000.

I propositionen föreslås (bil. 8, s. 42--47) att

ungdomspraktikverksamheten skall få fortsätta under nästa

budgetår (yrkande 18). Mot bakgrund av det försämrade läget på

arbetsmarknaden bedömer arbetsmarknadsministern att antalet

ungdomspraktikplatser då bör ökas till i genomsnitt 100 000 per

månad. Kostnaden härför beräknas till 7,9 miljarder kronor.

Regeringen anser (yrkande 19) att man skall undvika att anvisa

ungdomspraktikplatser som löper under sommaren, och att den som

redan har tilldelats en praktikplats skall göra ett två månader

långt uppehåll under juni--augusti. Ungdomar med registrerat

handikapp samt de ungdomar som annars skulle ha utförsäkrats

från A-kassa eller KAS bör emellertid undantas från denna

begränsning.

Bestämmelserna om ungdomspraktik bör enligt regeringen ändras

i ytterligare några avseenden.

Enligt gällande regler får praktikplats anvisas bara till den

som har fullföljt en minst tvåårig gymnasieutbildning.

Föreligger synnerliga skäl kan undantag dock göras från denna

regel. I propositionen föreslås att samma restriktion bör gälla

om den unge har fullgjort en tvåårig gymnasieutbildning samt

erbjudits men inte fullföljt ett tredje gymnasieår. Dessutom

föreslås att ungdomar under 20 år som genomgått ungdomspraktik i

maximala 12 månader inte bör få del av ytterligare

arbetsmarknadspolitiska åtgärder innan de fullföljt en treårig

gymnasieutbildning, om inte synnerliga skäl föreligger (yrkande

20).

Nyutexaminerade högskoleutbildade ungdomar i åldern 25--29 år

med minst 120 poäng i examen bör enligt propositionen kunna

anvisas ungdomspraktikplats i högst tre månader (yrkande 21).

Förutsättning för en sådan anvisning är att den arbetssökande

varit anmäld på arbetsförmedlingen i minst tre månader och

aktivt sökt arbete. Vidare skall praktiken vara förlagd inom det

verksamhetsområde till vilket utbildningen syftar och på s.k.

akademikernivå. Efter tre månader bör praktiken övergå till

arbete med rekryteringsstöd. Samma ekonomiska villkor skall

gälla som för övriga ungdomspraktikanter. Omfattningen begränsas

till högst 3 000 platser till en kostnad av 286 miljoner kronor.

Den som avslutat sin utbildning under våren får anvisas

ungdomspraktikplats tidigast den 1 september. För arbete på

avtalade inskolningsplatser eller arbete med rekryteringsstöd

gäller i stället den 1 oktober. I propositionen föreslås att

samma datum, den 1 september, skall gälla för alla tre

åtgärderna (yrkande 22).

I den socialdemokratiska motionen Fi120 avvisas

regeringens förslag att öka antalet ungdomspraktikplatser samt

praktikplatser för akademiker över 24 år (yrkande 24). Enligt

motionärerna har ungdomspraktikplatserna nu nått en sådan

omfattning att de utgör ett hot mot de ordinarie jobben och

allvarligt kan skada arbetsmarknadens funktionssätt, särskilt

mot bakgrund av en väntad sysselsättningsökning under nästa år.

I stället vill motionärerna börja omvandla

ungdomspraktikplatserna till riktiga jobb med hjälp av ett

rekryteringsstöd. Den föreslagna stödformen -- som utskottet

behandlar på annan plats längre fram i betänkandet -- innebär

att de arbetsgivare som anställer en ungdom som de haft som

praktikant skall få ett rekryteringsstöd motsvarande 80 % av

lönekostnaden. Rekryteringsstödet är tänkt att utgå under högst

sex månader. I motionen föreslås att rekryteringsstöd av samma

storlek även skall kunna utgå under tre månader för anställning

av nyutexaminerade akademiker.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 en höjning av

anslaget till ungdomspraktikplatser med hänvisning till de

satsningar partiet föreslår på andra områden, bl.a. i form av

rekryteringsstöd, kompetensutveckling och beredskapsarbeten

(yrkande 21). Vänsterpartiet yrkar även avslag på regeringens

förslag om ändrade villkor för anvisning till ungdomspraktik

samt förslaget i frågan om rätt till ungdomspraktik för den som

tackat nej till ett tredje gymnasieår (yrkande 22). Motionärerna

pekar på de många problem som är förknippade med

ungdomspraktiken, bl.a. den omständigheten att endast 15 % fått

erbjudande om anställning och att undanträngningseffekten bedöms

uppgå till ca 15 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att en

allsidig utvärdering av ungdomspraktikens effekter på

arbetsmarknaden i vid mening bör komma till stånd.

Ny demokrati anser i motion Fi93 att finansieringen av

ungdomspraktiken bör ändras så att företagarna får betala en

viss del av lönen själva, exempelvis 2 500 kr i månaden per

ungdom (yrkande 57). Enligt motionärerna skulle detta leda till

en besparing för staten på ca 3 miljarder kronor räknat på

100000 jobb. Motionärerna föreslår i detta sammanhang också en

tillfällig förlängning av provanställningstiden till 18 månader

för ungdomar i åldern 18 till 25 år (yrkande 58).

I samma motion föreslås också att arbetsmarknadsutbildningen

ändras, bl.a. genom att ett lärlingssystem införs (yrkande 59).

Motionärerna anser att stora besparingar kan göras om

arbetsmarknadsutbildningen integreras med företagens egen

utbildning. Detta skulle enligt deras mening kosta mindre än

hälften av nuvarande arbetsmarknadsutbildning, bl.a. genom att

företagens egna resurser utnyttjas. I ett sådant lärlingssystem

svarar staten för teoretisk utbildning och kontroll medan

företagen organiserar och bekostar den övriga utbildningen.

Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig i sitt yttrande till

den uppfattning som kommer till uttryck i den socialdemokratiska

motionen Fi120. Arbetsmarknadsutskottet avvisar sålunda den

föreslagna utbyggnaden av antalet ungdomspraktikplatser och

förordar att man i stället satsar på att åstadkomma riktiga jobb

med hjälp av ett rekryteringsstöd.

Av samma skäl avvisar arbetsmarknadsutskottet förslaget om att

ge akademiker över 24 år praktikplats. Även de skall ha riktiga

jobb, vid behov med rekryteringsstöd.

Regeringens övriga förslag till ändringar av

ungdomspraktiksystemet biträds emellertid av

arbetsmarknadsutskottet. Utskottet föreslår sålunda att lagen

(1992:322) om ungdomspraktikanter får fortsatt giltighetstid

intill utgången av juni 1994. Rätten till ungdomspraktik skall

vidare kunna begränsas för den som tackat nej till ett tredje

gymnasieår. Likaså tillstyrks förslaget om ändrad tidpunkt för

anvisning till avtalad inskolningsplats och plats med

rekryteringsstöd samt övriga föreslagna ändringar av villkoren

för ungdomspraktik.

De i detta sammanhang behandlade yrkandena i Ny demokratis

motion Fi93 avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.

Regeringspartiernas företrädare i arbetsmarknadsutskottet

ansluter sig i en avvikande mening till propositionens förslag

och avstyrker de motionsförslag som väckts i anslutning härtill.

Finansutskottet har tidigare i detta betänkande förordat

att arbetsmarknadspolitiken i enlighet med regeringens förslag

bl.a. inriktas på att utnyttja tillgängliga resurser på ett

sådant sätt att så många öppet arbetslösa som möjligt kan

omfattas av stödinsatserna. Det innebär t.ex. att den mer

kostsamma arbetsmarknadsutbildningen bör få stå tillbaka för en

kraftig utbyggnad av det reguljära utbildningsväsendet. På

motsvarande sätt bör man inom andra områden eftersträva att

finna lösningar som utnyttjar resurserna effektivt och som ger

stor bredd i deltagandet. En sådan inriktning överensstämmer

f.ö. också med de rekommendationer som Ekonomikommissionen givit

i sitt betänkande Nya villkor för ekonomi och politik (SOU

1993:36). Där förordar nämligen kommissionen att man skall öka

utväxlingen på de arbetslöshetsrelaterade utgifterna genom att

sänka nivåerna i programmen och ändra tyngdpunkten från dyra

till billiga program, så att fler kan komma ur öppen

arbetslöshet.

Socialdemokraterna avvisar en ytterligare utbyggnad av

ungdomspraktikverksamheten och vill i stället att lika många

arbeten skall komma till stånd med hjälp av en ny typ av

rekryteringsstöd som innebär att staten står för 4/5 av

lönekostnaderna under de sex första månaderna av en anställning.

Utskottet återkommer längre fram till frågan om ett

rekryteringsstöd men vill redan i detta sammanhang peka på att

en sådan lösning är betydligt dyrare och leder till väsentligt

ökade utgifter för staten, alternativt att stödformen når en mer

begränsad krets av de öppet arbetslösa. Med den förespråkade

bidragsnivån ligger förslaget därmed inte i linje med den

inriktning som finansutskottet förordat för

arbetsmarknadspolitiken. Det kan därför inte biträdas av

utskottet. Detsamma gäller Vänsterpartiets förslag i detta

sammanhang.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet, i motsats till

arbetsmarknadsutskottet, biträder regeringens förslag i samtliga

här berörda delar (bil. 8, B2 yrkandena 18--22) samt avstyrker

motionerna Fi117 (v) yrkandena 21--23 och Fi120 (s) yrkande 24.

I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet

sålunda att lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter bör ges

fortsatt giltighet intill utgången av juni 1994. Ett lagförslag

av denna innebörd finns fogat till arbetsmarknadsutskottets

yttrande. Riksdagen bör anta detta förslag till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter.

Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. I likhet

med arbetsmarknadsministern ser utskottet med oro på

utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Ungdomspraktiken har

framgångsrikt bidragit till att ge ett stort antal ungdomar

meningsfull praktik på arbetsmarknaden. Olika åtgärder bör

övervägas för att i första hand förbättra ungdomarnas

möjligheter att få en fastare förankring på arbetsmarknaden.

Ambitionen bör vara att få ned ungdomsarbetslösheten till en

nivå som är jämförbar med vad som gäller för andra grupper på

arbetsmarknaden. De insatta åtgärderna bör vara så massiva att

de motverkar att långtidsarbetslöshet alls uppkommer bland

ungdomar.

De betydande resurser som nu ställs till

Arbetsmarknadsstyrelsens förfogande skapar utomordentliga

möjligheter att ge ungdomarna meningsfull sysselsättning.

Tillsammans med de utbildningsinsatser som föreslås -- 89000

nya platser inom det ordinarie utbildningsväsendet -- ges

ungdomarna tillgång till värdefull praktik och framåtsyftande

utbildning.

Dessa åtgärder kan emellertid inte ensamma lösa det

grundläggande problemet. Det behövs en bred mobilisering från

hela samhället för att detta allvarliga problem skall kunna

hanteras. Det politiska systemet har naturligtvis ett stort

ansvar. Likaså har fackliga organisationer och

arbetsgivarorganisationer ett ansvar. Förlegade inställningar om

hur arbetslivet skall organiseras och regleras måste omprövas

för att återskapa ungdomarnas tilltro till att de har en plats i

arbetslivet. Naturligtvis har också ungdomarna själva ett

ansvar, t.ex. att acceptera de jobb som finns att få.

Efterfrågan på arbetskraft är låg just nu och det drabbar

särskilt ungdomarna som saknar erfarenhet. Detta är emellertid

inget skäl för att inte satsa på ungdomarna. De utgör framtidens

arbeskraft och måste tas till vara.

Vissa regler inom den arbetsrättsliga lagstiftningen kan

utgöra hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. Detta

inverkar inte minst på de små och medelstora företagens

möjligheter att anställa oprövad och oerfaren arbetskraft. Ökade

möjligheter till provanställningar skulle kunna motverka detta

särskilt vad gäller de mindre företagen. Dessa möjligheter bör

övervägas ytterligare.

I detta avseende vilar ett stort ansvar på arbetsmarknadens

parter. Lagstiftning kan undanröja vissa hinder, men för att få

fullt genomslag för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden krävs

också en konstruktiv attityd hos arbetsmarknadens parter, t.ex.

i lönebildningen.

En möjlighet som utskottet vill peka på i detta sammanhang är

lärlingsutbildningen. För den som inte har genomgått

gymnasieutbildning och som deltar i lärlingsutbildning bidrar

samhället med undervisning i s.k.basämnen vid sidan av den mer

yrkesinriktade utbildningen. Möjligheterna till

lärlingsutbildning bör, enligt utskottets mening, utvecklas

ytterligare. Det gäller inte minst förutsättningarna för de små

och medelstora företagens möjligheter att erbjuda

lärlingsplatser. Utskottet vill här erinra om den översyn som

för närvarande sker av anställningsskyddslagen genom

Arbetsrättskommittén.

Utskottet har erfarit att arbetsmarknadsministern kommer att

ta upp diskussioner med arbetsmarknadens parter om åtgärder som

kan undanröja hinder för ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det för närvarande inte

är påkallat med något särskilt initiativ från riksdagens sida i

denna fråga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion

Fi93 (nyd) yrkandena 57--59.

Särskilt rekryteringsstöd

Som utskottet tidigare berört föreslår Socialdemokraterna i

motion Fi120 att ett särskilt rekryteringsstöd införs

(yrkande 7). Stödet skall utgå vid sidan av det traditionella

rekryteringsstödet som motionärerna vill behålla. Det skall ges

till företag som anställer långtidsarbetslösa alternativt

ungdomar som varit verksamma som praktikanter i företaget eller

arbetslösa nyutexaminerade akademiker. Stödet skall uppgå till

80% av lönekostnaderna. När det gäller långtidsarbetslösa

räknar motionärerna med att stödet skall omfatta 25000

personer med en uppskattad sammanlagd bidragskostnad på 3,9

miljarder kronor.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ett nytt

rekryteringsstöd införs motsvarande 20 procentenheter av

arbetsgivaravgiften (yrkande 4). Motionärerna föreslår att 2

miljarder kronor anvisas för ändamålet, vilket enligt deras egna

uppskattningar skulle kunna ge arbete åt ca 55000 personer

(yrkande 5).

Av Vänsterpartiets förslag behandlar finansutskottet i detta

sammanhang endast förslaget om nytt rekryteringsstöd. Utskottet

återkommer till frågan om medelsanvisningen i samband med

prövningen av det samlade medelsbehovet på B2-anslaget.

Arbetsmarknadsutskottet delar Socialdemokraternas

uppfattning att den växande långtidsarbetslösheten måste

angripas kraftfullt. De som är långtidsarbetslösa riskerar

nämligen lätt att glida över i en permanent arbetslöshet.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller att insatserna för

långtidsarbetslösa redan givits hög prioritet i det nuvarande

åtgärdssystemet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet

att man, i enlighet med motionärernas förslag, inför en

lönesubventionering på en nivå som motsvarar lönebidragen för

handikappade.

Även Vänsterpartiets förslag till rekryteringsstöd avstyrks av

arbetsmarknadsutskottet.

Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har

i en avvikande mening ställt sig bakom det i motion Fi120 (s)

föreslagna särskilda rekryteringsstödet.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

förslag och avstyrker motionerna Fi117 (v) yrkande 4 samt Fi120

(s) yrkande 7.

Arbetsrätt

Ny demokrati tar i motion Fi93 upp frågan om

anställningsformer och trygghetslagar. Enligt motionärerna är

det främst ungdomarna som drabbas av nuvarande lagstiftning. De

anser därför att en genomgripande förändring av arbetsrätten

måste komma till stånd (yrkandena 54 och 55). De vill också att

den enskildes makt skall stärkas på bekostnad av fackets

(yrkande 55).

Arbetsmarknadsutskottet anser att motionärernas förslag

inte bör påkalla någon åtgärd. Utskottet erinrar om att en

särskild utredning för närvarande ser över

arbetsrättslagstiftningen och att man i ett första

utredningsbetänkande bl.a. har tagit upp frågan om

vetorättsreglerna.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets

uppfattning och avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkandena 54 och 55.

Bidrag för att starta egen näringsverksamhet

Starta-eget-bidraget kan ges till arbetssökande som är eller

riskerar att bli arbetslös eller som är bosatt inom de

regionalpolitiska stödområdena. Bidraget får endast lämnas till

den som fyllt 20 år och får i princip utgå under högst sex

månader. Om det finns särskilda skäl kan dock bidraget lämnas

för ytterligare sex månader.

Efterfrågan på bidraget är stor och överstiger kraftigt vad

som beräknats för ändamålet.

I propositionen framhålls (bil.8, s.48) att

medelsberäkningen bör anpassas till den faktiska förbrukningen.

Kostnaderna för starta-eget-bidraget bör enligt propositionen

för nästa budgetår beräknas till 450 miljoner kronor mot för

närvarande i runt tal 100 miljoner kronor. Den föreslagna nivån

motsvarar ca 4 000 årsbidrag. I propositionen nämns också att

man bör eftersträva att öka andelen kvinnor bland dem som

beviljas starta-eget-bidrag. Likaså framhålls att sökande ur de

prioriterade grupperna, t.ex. flyktingar och invandrare,

naturligtvis också måste få en så god företagsstart som möjligt.

Ny demokrati begär i motion Fi93 att starta-eget-bidraget

skall användas optimalt på såväl nya som existerande företag

(yrkande 61). Partiet anser också att flyktingar och invandrare

inte skall anses som en prioriterad grupp i detta hänseende

(yrkande 63).

Roland Lében (kds) föreslår i motion Fi103 att bidrag bör

kunna ges även till 18- och 19-åringar. Åtgärden bör enligt

motionären betraktas som ett likvärdigt alternativ till

ungdomspraktik.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda förslag som Ny

demokrati lägger fram i detta sammanhang. Mot bakgrund av de

uttalanden som görs i propositionen om användningen av

starta-eget-bidraget finns det inte anledning för riksdagen att

göra något uttalande om optimal användning av bidraget. I

motsats till Ny demokrati anser arbetsmarknadsutskottet dessutom

att invandrare och flyktingar är en av de grupper som i detta

svåra arbetsmarknadsläge skall anses som prioriterad.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker även motion Fi103 (kds).

Utskottet hänvisar därvid till de nya regler för ungdomspraktik

som bl.a. innebär att ungdomar som är under 20 år och som har

fullgjort ungdomspraktik i första hand bör ges möjlighet att

genomgå ett tredje gymnasieår innan någon annan

arbetsmarknadspolitisk åtgärd anvisas. Även om den unge har en

treårig gymnasieutbildning bakom sig anser

arbetsmarknadsutskottet att den valda åldersgränsen för att få

tillgång till starta-eget-bidraget är rimligt avvägd.

Kristdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har i

en avvikande mening ställt sig bakom motion Fi103 (kds).

Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Det är

självklart att starta-eget-bidraget liksom andra

arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas så effektivt som

möjligt. I så måtto delar utskottet Ny demokratis uppfattning.

Utskottet har emellertid svårt att se att bidraget kan komma

till optimal användning om det, som motionärerna förordar,

utnyttjas som stöd till redan existerande företag. Syftet med

bidraget är ju -- vilket också framgår av benämningen -- att i

ett inledningsskede ge stöd åt den som vill etablera sig som

företagare. Störst effekt får bidraget därvid om det är nya

arbeten som tillkommer och inte om det utnyttjas som t.ex. ett

driftstöd till olönsamma företag.

Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets

uppfattning och avstyrker motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 61 och

63 samt Fi103 (kds).

Användningen av beredskapsmedel för fastighetsregisterkartor

Av propositionen framgår (bil.8, s.49--50) att

kostnaderna för beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och avtalade

inskolningsplatser väntas uppgå till 5363 miljoner kronor

under nästa budgetår. Härav avses 20 miljoner kronor komma till

användning för att införa byggnadsidentiteter i det

fastighetsdatasystem som administreras av CFD, Centralnämnden

för fastighetsdata (inte Lantmäteriverket som felaktigt anges i

propositionen).

I motion Fi105 av Sven-Olof Petersson (c) framhålls att

det är mycket lämpligt att använda beredskapsmedel för att

förbättra fastighetsregistret. Enligt motionen har den karta

som också ingår i fastighetsregistret inte rationaliserats

på samma sätt som det skrivna registret. Med hänvisning till att

en utveckling av kartan mot ADB är samhällsekonomiskt lönsam

föreslår motionären att ytterligare medel skall sättas av för

arbetet med registerkartan. Om detta inte kan ske föreslår han

att de i kompletteringspropositionen avsatta 20 miljoner

kronorna skall fördelas så att också arbetet med registerkartan

kan utvecklas snabbare.

Bostadsutskottet anser att tillräckliga skäl saknas för

att nu tillstyrka förslaget i motionen.

Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets

bedömning och avstyrker motion Fi105 (c).

ROT-programmet för kommunala lokaler

På förslag av finansutskottet (1992/93:FiU20, rskr. 189) har

riksdagen fattat beslut om ett program för att stimulera

reparation, om- och tillbyggnad av fastigheter. I ROT-insatserna

ingår bl.a. ett bidrag för reparation och underhåll av vissa

kommunala lokaler. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) disponerar ett

anslag på 800 miljoner kronor från vilket bidrag utgår med 30%

av kostnaden för reparations- och underhållsarbeten som påbörjas

före den 1 juli 1994 och som slutförs senast den 30 juni 1995.

Av propositionen framgår (bil.8, s.8) att intresset

för bidraget är stort och att det enligt arbetsmarknadsministern

kan ifrågasättas om inte åtskilliga projekt skulle kunna komma

till stånd även med en mindre bidragsandel. I enlighet härmed

föreslår regeringen att bidraget bör utgå med högst 30%.

Arbetsmarknadsverket bör i förhandling med intresserade kommuner

komma överens om en lägre bidragsdel per objekt.

Arbetsmarknadsministern anser också att projekt som leder till

ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges

särskild uppmärksamhet vid prövningen av de olika

projektansökningarna.

Finansutskottet får i denna fråga anföra följande.

Avsikten med stimulansbidraget är att öka kommunernas intresse

för att tidigarelägga planerade ombyggnadsprojekt som är av

sådan art att de ger största möjliga sysselsättningseffekt.

Utskottet har inte något att erinra mot att ett lägre bidrag

utbetalas om detta leder till att fler arbeten kommer till

stånd. Den lägre bidragsnivån bör Arbetsmarknadsverket få

tillämpa även på ansökningar som redan nu har kommit in.

Utskottet anser i likhet med vad som förordas i propositionen

att det finns anledning att vid projektprövningen särskilt

uppmärksamma projekt som leder till ökad tillgänglighet för

personer med funktionshinder. Utslagsgivande för

bidragsgivningen bör dock även i dessa fall vara den

sysselsättningseffekt som projektet väntas leda till.

Med det anförda tillstyrker utskottet den ändring av

statsbidragsreglerna som föreslås i propositionen (bil.8,

B2, yrkande 6).

Finansutskottet vill i anslutning härtill göra ett

förtydligande av hur bidragsreglerna skall tillämpas i ett visst

avseende. Som framgår av benämningen riktar sig bidraget till

kommuner. Härmed bör enligt utskottets mening förstås kommuner

enligt regeringsformens vidare innebörd, dvs. även landsting.

Kyrkliga kommuner bör dock inte omfattas av bidragsgivningen. I

enlighet härmed bör sålunda bidragsgivningen kunna omfatta

projekt som avser reparation, om- eller tillbyggnad av byggnader

som ägs av kommuner och landsting. Godkända fristående skolor

bör också kunna beviljas bidrag, liksom privata sjukhem,

ålderdomshem och daghem. En förutsättning härför är dock att

verksamheten är berättigad till offentligt stöd eller att

verksamheten har ett flerårigt driftavtal (motsvarande) med

kommun eller landsting. Vad utskottet här anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Utökade ROT-satsningar m.m.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att ytterligare

insatser bör göras för att främja sysselsättningen. Motionärerna

föreslår sålunda att ett nytt kommunalt ROT-program genomförs

(yrkande 4). Det nya programmet, som är tänkt att komplettera

den redan beslutade satsningen, skall ge sysselsättning åt

10000 byggnadsarbetare. Bidraget skall utgå som en

lönesubvention med 1000 kr per arbetare och dag. Byggherren

skall enligt förslaget göra en upphandling på marknaden av en

byggentreprenör, men AMS skall anvisa arbetslösa

byggnadsarbetare till projekten och subventionera deras löner.

Ett snarlikt förslag framförs även av Lars Ulander (s) i

motion Fi106 (yrkande 2).

I motion Fi120 föreslår Socialdemokraterna också ROT-åtgärder

inom äldreomsorgen (yrkande 5). Statsbidraget bör därvid utgå

med 45% av kostnaden, och satsningen beräknas av motionärerna

ge sysselsättning åt 8700 personer.

Staten bör enligt Socialdemokraterna också stimulera

kommunerna att ta igen eftersatt vägunderhåll med ett bidrag som

motsvarar 50% av kommunernas investeringar (yrkande 6).

Ny demokrati förespråkar i motion Fi93 ett tillfälligt

investeringsbidrag för reparation och ombyggnad av skolor

(yrkande 65). Bidragsreglerna skall stämma överens med dem som

gäller för den redan beslutade kommunala ROT-satsningen, och för

ändamålet skall anvisas 1 miljard kronor.

Bostadsutskottet vill för sin del inte utesluta att det

kan föreligga behov av att ytterligare stimulera

byggarbetsmarknaden. Sådana förslag framförs också i

kompletteringspropositionen framhåller bostadsutskottet, som

även erinrar om att de tidigare beslutade ROT-satsningarna varit

i funktion endast en kort tid. Bostadsutskottet förordar för sin

del att utfallet av de hittills vidtagna åtgärderna avvaktas

innan beslut om eventuellt nya insatser fattas. Med hänvisning

härtill avstyrker bostadsutskottet de ROT-satsningar som

föreslås i motionerna.

Socialdemokraternas företrädare i bostadsutskottet har i en

avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag till

ROT-åtgärder.

Arbetsmarknadsutskottet tar i sitt yttrande upp

Socialdemokraternas förslag till underhåll av kommunala gator

liksom de föreslagna ROT-åtgärderna i kommuner och äldreboendet.

Arbetsmarknadsutskottet avstyrker dessa förslag med samma

motivering som bostadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet påpekar

dessutom att riksdagen helt nyligen avvisat ett förslag som var

identiskt med det motionärerna nu för fram beträffande kommunala

ROT-åtgärder.

Socialdemokraternas företrädare i arbetsmarknadsutskottet har

i en avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag

till ROT-åtgärder.

Finansutskottet ansluter sig till bostadsutskottets och

arbetsmarknadsutskottets bedömning i denna fråga och avstyrker

motionerna Fi93 (nyd) yrkande 65, Fi106 (s) yrkande 2 samt Fi120

(s) yrkandena 4--6.

Insatser för flyktingar och invandrare

I propositionen föreslås (bil.8, s.50--51) att den

försöksverksamhet med särskilda arbetsmarknadsinsatser för

flyktingar och invandrare som bedrivits under senare år skall

fortsätta även under budgetåret 1993/94. För detta ändamål

beräknas 151 miljoner kronor.

I motion Fi93 avstyrker Ny demokrati detta förslag med

motiveringen att flyktingar och invandrare skall lära sig

svenska inom ramen för befintliga utbildningsinsatser (yrkande

62).

Ett enhälligt arbetsmarknadsutskott anser att

försöksverksamheten skall fortsätta även nästa budgetår och

avstyrker Ny demokratis förslag.

Finansutskottet ansluter sig till denna uppfattning och

avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 62.

Ändring av lagen om arbetslivsutveckling

I propositionen föreslås (bil.8, s.52--53) att den som

vägrar att delta i arbetslivsutveckling (ALU) skall kunna

avstängas från ersättning på samma sätt som den som avvisar en

arbetsmarknadsutbildning. Enligt propositionen är skillnaden

mellan en arbetsmarknadsutbildning och en verksamhet inom ALU --

sett ur den enskildes synpunkt -- inte sådan att det finns skäl

till olika regler. Regeringen lägger i anslutning härtill fram

ett förslag till ändring i lagen (1992:1331) om

arbetslivsutveckling.

Vänsterpartiet avvisar i motion Fi117 den föreslagna

ändringen (yrkande 20). Enligt motionärerna bör ALU ses som en

förmån för den arbetslöse som genom att anta erbjudandet

avvärjer en hotande utförsäkring och samtidigt meriterar sig för

en ny ersättningsperiod.

Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att riksdagen tidigare

prövat denna fråga och därvid inte funnit anledning att införa

någon avstängningsregel. Arbetsmarknadsutskottet anser inte

heller nu att det föreligger tillräckliga skäl för att införa en

bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen. Det kan

emellertid finnas anledning att noga följa vilka effekter denna

tillämpning får. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker således

propositionen i denna del och tillstyrker därmed motion Fi117

(v) yrkande 20.

Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Som

också framgår av propositionen är skillnaden mellan

arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling inte sådan att

det finns skäl till olika regler i dessa avseenden. Det bör

enligt utskottets mening finnas överensstämmelse mellan reglerna

för dessa båda åtgärder. I motsats till arbetsmarknadsutskottet

anser utskottet sålunda att det finns tillräckliga skäl att nu

införa en bestämmelse av det slag som föreslås i propositionen.

Finansutskottet biträder med det anförda förslaget i

propositionen (bil.8, B2 yrkande5) och avstyrker motion

Fi117(v) yrkande20.

Arbetslivsutveckling

Ny demokrati föreslår i motion Fi93 att ALU skall anordnas

gemensamt av arbetsförmedlingar, kommuner och näringsliv i någon

form av "näringspolitisk stiftelse", som skulle kunna vara ensam

huvudman för denna åtgärd (yrkande 60). Dessutom bör ALU vara

tillgänglig för alla arbetslösa, inte bara för dem som uppbär

a-kassa eller KAS. Den föreslagna huvudmannen bör vara

uppmärksam på att ALU-verksamheten inte snedvrider konkurrensen.

Vänsterpartiet understryker i motion Fi117 att ALU-åtgärden

inte får betraktas som en volymåtgärd utan en åtgärd i sista

hand (yrkande 19).

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till det uttalande

utskottet gjorde då ALU infördes (1992/93:AU2y).

Arbetsmarknadsutskottet framhöll då att arbetslivsutveckling

trots allt är en åtgärd som skall tas till i sista hand.

Utskottet fortsatte: "En anvisning måste föregås av en noggrann

bedömning i varje enskilt fall om andra insatser är mer

adekvata. Även i det fallet att det finns risk för utförsäkring

måste det noga övervägas om beredskapsarbete eller

arbetsmarknadsutbildning eller någon annan åtgärd är ett bättre

sätt att öka den arbetslöses förutsättningar att återvända till

den reguljära arbetsmarknaden."

Arbetsmarknadsutskottet har ingen annan uppfattning i dag och

utgår från att sådana bedömningar görs. Något ytterligare

uttalande är därför inte erforderligt anser

arbetsmarknadsutskottet som avstyrker Vänsterpartiets förslag.

Ny demokratis förslag till ändringar i regelsystemet för ALU

avstyrks också av arbetsmarknadsutskottet som erinrar om att

utskottet så sent som i februari i år avvisade ett snarlikt

motionsyrkande från samma parti.

Finansutskottet är inte av annan mening än

arbetsmarknadsutskottet och avstyrker sålunda motionerna Fi93

(nyd) yrkande 60 samt Fi117 (v) yrkande 19.

Otraditionella insatser

Innevarande budgetår disponerar AMV 450 miljoner kronor för

otraditionella insatser. I propositionen föreslås (bil.8,

s.53--54) att 300 miljoner kronor skall få användas för denna

åtgärd under nästa budgetår.

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att ytterligare 300

miljoner kronor avsätts för otraditionella insatser och

öronmärks för ungdomsprojekt (yrkande 24).

Socialdemokraterna har i motiveringen till motion Fi120

föreslagit att 500miljoner kronor bör reserveras för

otraditionella insatser för de avsedda ändamålen.

Arbetsmarknadsutskottet godtar regeringens bedömning av

medelsbehovet för otraditionella insatser och avstyrker

Vänsterpartiets förslag.

Finansutskottet biträder detta förslag och avstyrker

motion Fi117 (v) yrkande 24.

Bidrag till tidigareläggning av investeringar m.m.

Innevarande budgetår har riksdagen beslutat anvisa 1 000

miljoner kronor under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

för tidigareläggning av vissa sysselsättningsintensiva

investeringar (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134, AU15, rskr.

188).

I propositionen föreslås (bil.18, s.54--55) att 200

miljoner kronor skall avdelas för samma ändamål under nästa

budgetår.

Dessutom föreslås att AMS skall få disponera 90 miljoner

kronor som bidrag till skogsbilvägar.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att

trafikverken ges möjlighet att tidigarelägga investeringar på

sammanlagt 4 miljarder kronor. Den därvid uppkomna

räntekostnaden på 275 miljoner kronor bör staten stå för

(yrkande 9).

Vänsterpartiet föreslår i motion Fi117 att anslaget för

tidigareläggning av affärsverksinvesteringar bör räknas upp till

1 miljard kronor (yrkande 3).

Trafikutskottet hänvisar i sitt yttrande till de åtgärder

som redan vidtagits eller föreslås av regeringen inom detta

område och anser att ytterligare initiativ inte är påkallade.

Socialdemokraternas företrädare i trafikutskottet har i en

avvikande mening ställt sig bakom det egna partiets förslag.

Även arbetsmarknadsutskottet avstyrker de båda

motionsförslagen.

Finansutskottet ansluter sig till trafikutskottets och

arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker motionerna

Fi117 (v) yrkande 3 och Fi120 (s) yrkande 9.

Sammanfattning beträffande medelsanvisning på B2-anslaget

Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 448,6

miljoner kronor över det på Arbetsmarknadsdepartementets

huvudtitel uppförda anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder (1992/93:AU11, AU19, rskr. 258).

I en proposition om särskilt statsbidrag till kommuner för

ytterligare platser i gymnasieskolan (prop. 194) har regeringen

föreslagit att kostnaderna för 11000 helårsplatser skall

finansieras över Utbildningsdepartementets huvudtitel och att

erforderliga medel -- 402,6 miljoner kronor -- skall finansieras

genom att anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas

med ett lika stort belopp. Någon sådan reduktion har inte gjorts

i samband med det tidigare riksdagsbeslutet.

I kompletteringspropositionen beräknas nu medelsbehovet på

anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 28 389,7

miljoner kronor. Av det tidigare anvisade beloppet har

regeringen föreslagit att 1392 miljoner kronor skall

omfördelas till Utbildningsdepartementets huvudtitel. Denna

omfördelning -- som inkluderar förslaget i proposition 194 --

avser bidrag till komvux, gymnasieutbildning och utbildning vid

folkhögskolor.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 att sammanlagt

16116 miljoner kronor anvisas på anslaget utöver vad

regeringen har föreslagit (yrkande 2).

Vänsterpartiet framför i motion Fi117 en rad förslag som

sammantaget ökar medelsbeovet på anslaget med 12 071 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit.

Regeringens samt Socialdemokraternas och Vänsterpartiets

förslag till medelsberäkning på anslaget B2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 kan

därmed sammanfattas på följande sätt.

Tabell 8. Medelsbehov på anslaget B2 Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder budgetåret 1993/94

Belopp i miljoner kronor

____________________________________________________________

Prop 150 Fi120 (s) Fi117

____________________________________________________________

AMU med utbildningsbidrag 10 709 +4 300 +5 671

Företagsutbildning 2 650 - +1 300

Beredskapsarbete,

rekryteringsstöd 5 363 +6 475 +2 300

Särskilt rekryteringsstöd - +7 327 +2 000

Infrastruktur 200 +275 +800

Praktikplatser 8 180 -2 261

Flyktingar 151 - -

Övrigt 1 137 - -

Samlat medelsbehov 28 390 +16 116 +12 071

_____________________________________________________________

Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör

medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom

regeringens förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp

med 28389655000 kr.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker

propositionens förslag till medelsberäkning (bil.8, B2

yrkande 23) samt avstyrker motionerna Fi120 (s) yrkande 2 samt

Fi117 (v) yrkandena 5, 7, 11, 13 och 18.

Eftersom förslaget i proposition 194 yrkande 3 är beaktat i

kompletteringspropositionen bör detta inte föranleda någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida. I denna del bör

propositionen sålunda av formella skäl avslås av riksdagen

liksom de båda motioner som väckts i anslutning till den --

Ub155 (-) och Ub156 (s) yrkande 1.

Länsarbetsnämnderna har det ekonomiska ansvaret för och

beslutar om rätten till utbildningsbidrag. Det är däremot

försäkringskassorna som fastställer nivån på bidragen, i

förekommande fall efter samordning med andra ersättningar, och

beräknar storleken på det särskilda bidraget.

Försäkringskassorna svarar även för utbetalningen. Till följd av

det rådande arbetsmarknadsläget har omfattningen på detta arbete

ökat mycket kraftigt.

Enligt finansutskottets mening skall AMS betala

försäkringskassornas merkostnader för utbetalning av

utbildningsbidrag, införande av ungdomspraktik m.m. Det bör ske

enligt principer som Arbetsmarknadsverket och

Riksförsäkringsverket kommer överens om.

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

I kompletteringspropositionen (bil. 8, s. 70--74) läggs

olika förslag fram beträffande särskilda åtgärder för

arbetshandikappade. Det gäller dels ändrade statsbidragsgrunder

för anställning med lönebidrag och för skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare, dels medel för s.k. otraditionella

insatser för arbetshandikappade. Dessutom föreslås en

omdisponering av anslagen för finansieringen av

utbildningsbidrag vid yrkesinriktad rehabilitering.

Lönebidragen lämnas enligt gällande regler med en viss andel

av arbetsgivarens totala lönekostnader för den anställde

arbetshandikappade som fastställs i varje enskilt fall. Vid

offentligt skyddat arbete gäller en högsta procentsats, 75%,

av den totala lönekostnaden. I propositionen föreslås att den

försöksverksamhet för budgetåren 1993/94 och 1994/95 med

krontalsbestämda bidrag som förordats för beredskapsarbeten,

rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser även skall

omfatta lönebidragen och bidragen till skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare. Samma principer skall gälla med det

givna undantaget i fråga om lönebidragen att de inte skall

beräknas med utgångspunkt i fasta procentsatser som vid

beredskapsarbeten m.m. utan med hänsyn till den handikappades

arbetsförmåga och till graden av funktionsnedsättning.

En annan skillnad är att i bidragsunderlaget skall få inräknas

inte bara lagstadgade utan även avtalade avgifter, dvs. avgifter

för arbetsmarknadsförsäkringar eller motsvarande försäkringar.

Såsom redovisats tidigare är det inte meningen att kostnader för

avtalsförsäkringar skall räknas in i bidragsunderlaget för

beredskapsarbeten m.m. I övrigt hänvisas till vad utskottet

anfört i avsnittet Försöksverksamhet med beredskapsarbeten,

rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser.

Försöken med de ändrade bidragsreglerna är avsedda att börja

den 1 juli l993. De bidragsbeslut som då kommer att vara

gällande förutsätts bli successivt omprövade av

arbetsmarknadsmyndigheterna under andra halvåret 1993, så att

bidragen för de arbetstagare det här gäller skall vara utformade

enligt de nya reglerna senast från den 1 januari 1994.

I propositionen föreslås vidare att högst 30 miljoner kronor

av medlen under anslaget till Särskilda åtgärder för

arbetshandikappade skall få användas för s.k. otraditionella

insatser för att den vägen skapa sysselsättning åt handikappade.

Slutligen föreslås i propositionen att de medel som riksdagen

har anvisat till utbildningsbidrag vid yrkesinriktad

rehabilitering (bet. 1992/93:AU12, rskr. 203) omdisponeras från

anslaget Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag till

anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Den ram om

högst 300000 deltagarveckor för yrkesinriktad rehabilitering

som förutsatts för nästa budgetår skall inte längre gälla, utan

arbetsmarknadsmyndigheterna skall själva kunna bestämma om

lämplig volym för verksamheten inom ramen för tillgängliga

medel.

Genom omdisponeringen kommer, enligt propositionen,

möjligheten för arbetsmarknadsmyndigheterna att avväga

fördelningen av medel till olika åtgärder att förbättras. Medlen

till utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami blir genom

förslaget mindre känsliga för kostnads- och volymförändringar.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande

regeringens förslag beträffande särskilda åtgärder för

arbetshandikappade.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning och

tillstyrker därmed förslagen i propositionen (bil. 8 avsnitt C,

yrkandena 1--4).

Lokaliseringslån

Lokaliseringslånen återinfördes fr.o.m. innevarande budgetår

som form för regionalpolitiskt företagsstöd. Stödformen bekostas

förutom av räntor och avbetalningar på tidigare beviljade lån av

medelsbehållningen på det senast för budgetåret 1989/90 anvisade

reservationsanslaget Lokaliseringslån.

Med de regler som gäller för reservationsanslag upphör

regeringens rätt att disponera över reservationsmedlen med

utgången av innevarande budgetår. För att förlänga regeringens

dispositionsrätt föreslås i kompletteringspropositionen (bil. 8

s. 74--75) att riksdagen för nästa budgetår anvisar ett nytt

reservationsanslag till Lokaliseringslån. Anslaget behöver föras

upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr.

Arbetsmarknadsutskottet lämnar i sitt yttrande

regeringsförslaget utan erinran.

Finansutskottet tillstyrker förslaget i propositionen om

lokaliseringslån.

Finansieringen av arbetslöshetsersättningen

I kompletteringspropositionen (bil.8, s.66--67)

redovisar föredragande statsrådet beräkningar för finansieringen

av arbetslöshetsersättningen. Av redovisningen framgår att

intäkterna inte kommer att räcka till för att täcka statens

kostnader för de kontanta understöden,

permitteringslöneersättningen och vissa utbildningsbidrag under

nästa budgetår. Arbetsmarknadsfonden måste därför, enligt

propositionen, tillföras ytterligare medel.

Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit

i Riksgäldskontoret om högst 20 miljarder kronor för de ändamål

som skall finansieras ur Arbetsmarknadsfonden. Denna rörliga

kredit föreslås utökad till högst 55 miljarder kronor för nästa

budgetår.

Förslag beträffande finansieringen av Arbetsmarknadsfonden har

väckts i två motioner, Fi92 (s) yrkandena 12--15 och 27 samt

Fi117 (v) yrkande 29.

Enligt motion Fi92 (s) befinner sig

arbetslöshetsförsäkringen i en finansiell kris. Det är därför,

menar motionärerna, nödvändigt att snabbt åstadkomma en rimlig

och hållbar finansiering. De förslag som hittills presenterats

tillgodoser inte kraven på en långsiktig lösning, där

försäkringen utgör en del i en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Motionärerna vill därför föreslå en genomgående omläggning av

försäkringen och dess finansiering. Den grundläggande principen

i denna bör vara att produktionen i allt väsentligt skall bära

kostnaderna både för arbetslöshetsförsäkringen och för de aktiva

åtgärderna i form av arbetsgivaravgifter. Det skall ske genom

uttag av arbetsgivaravgifter, som förs till

Arbetsmarknadsfonden. Framöver skall således även de aktiva

åtgärderna finansieras ur fonden. Förslag om detta kommer enligt

motionen att läggas fram senare.

Socialdemokraterna vill förstärka Arbetsmarknadsfonden med de

arbetsgivaravgifter som hittills finansierat sjukförsäkringen

(yrkandena 12--14). Det utrymme som frigörs genom höjning av

egenavgiften i sjukförsäkringen bör utnyttjas för en sänkning av

arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen med 1,03 procentenheter

och en motsvarande höjning av arbetsmarknadsavgiften från

kommande årsskifte. Socialdemokraterna vill därutöver

tillfälligt förstärka fonden genom en höjning av skatten på

inkomster över den s.k. brytpunkten, vilket beräknas öka

statsinkomsterna med 4 miljarder kronor. Detta förslag behandlar

finansutskottet under skatteavsnittet i detta betänkande. Den

föreslagna inkomstskattehöjningen skall således, menar

motionärerna i yrkande 27, finansiera kostnaderna för

arbetslösheten. Ytterligare höjning av egenavgifterna i

arbetslöshetsförsäkringen avvisas.

Vänsterpartiet anser i motion Fi117 (yrkande 29) att deras

samlade förslag till åtgärder för att stimulera efterfrågan

väsentligt skulle minska utbetalningarna från fonden. Även om så

sker behövs en förstärkning av fonden. Detta skall ske genom att

1 procentenhet av den i annat sammanhang föreslagna höjningen av

arbetsgivaravgiften avsätts som höjd arbetsmarknadsavgift.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt

betänkande AU11. Som utskottet där anförde i samband med

behandlingen av årets budgetproposition råder det inget tvivel

om att man på något sätt måste komma till rätta med

underfinansieringen av de kontanta understöden och

utbildningsbidragen. Systemet har inte en uppbyggnad som är

avpassad för den nuvarande nivån på arbetslösheten och den

utveckling som kan förutses under den närmaste tiden.

Underskottet i Arbetsmarknadsfonden, som kan väntas öka ändå

snabbare under nästa budgetår, visar enligt utskottet med

tydlighet att en rimligare balans måste åstadkommas mellan

inkomster och utgifter för arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet hänvisar vidare till att frågan om ändrad

beräkningsgrund för att fastställa ersättningsbeloppen för

dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och KAS, liksom

sänkning av ersättningsnivån och införande av karensdagar,

behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 1992/93:AU20.

Genom dessa förslag beräknas en besparing för staten på ca

5miljarder kronor.

Hela frågan om arbetslöshetsförsäkringen, dess utformning och

finansiering, liksom om finansieringen av de kontanta

understöden och det växande underskottet i Arbetsmarknadsfonden

ingår i den pågående utredningen om en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (A1992:03), som väntas lägga fram sina

förslag inom kort. Enligt utskottets mening bör detta

utredningsarbete och den efterföljande beredningen inom

regeringskansliet avvaktas. Det saknas därför, enligt utskottet,

anledning att nu göra något uttalande med anledning av de

yrkanden som framställs av Socialdemokraterna (Fi92 yrkandena

12, 15 och 27) och Vänsterpartiet (Fi117 yrkande 29). Dessa bör

därför avstyrkas. Socialdemokraternas företrädare i

arbetsmarknadsutskottet har i denna fråga avgivit en avvikande

mening.

Mot bakgrund av den finansiella redovisningen i propositionen

ställer sig arbetsmarknadsutskottet bakom förslaget att höja den

kredit som får disponeras i Riksgäldskontoret till högst 55

miljarder kronor. Propositionen bör således enligt

arbetsmarknadsutskottet bifallas i denna del.

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU4y)

att yrkandena 12--14 i motion Fi92 (s) beträffande kopplingen

mellan Arbetsmarknadsfondens finansiering och finansieringen av

sjukförsäkringen bör avstyrkas med anledning av att regeringen

har utfärdat direktiv till en beredning med uppdrag att lämna

förslag till ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid

sjukdom och arbetsskada.

Socialdemokraternas företrädare har avgivit en avvikande

mening till yttrandet beträffande finansieringen av

arbetslöshetsförsäkringen.

Finansutskottet delar helt den syn som

arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet redovisat

och kan därför tillstyrka propositionens förslag. Motion Fi92

(s) yrkandena 12--15 och motion Fi117 (v) yrkande 29 avstyrks.

Beträffande yrkande27 i motion Fi92(s) hänvisas till

avsnittet om skatter i betänkandet. Där avstyrks

motionsförslaget om inkomstskattehöjning. Med anledning härav

avstyrker utskottet även yrkande27.

Finansiering av den statliga lönegarantin

På grund av det stora antalet konkurser under de gångna åren

har utbetalningarna från Lönegarantifonden ökat kraftigt. I

propositionen görs bedömningen att antalet konkurser kommer att

ligga kvar på en hög nivå under nästa budgetår. Kostnaden för

den statliga lönegarantin beräknas därför uppgå till ca 4,7

miljarder kronor under budgetåret 1993/94, mot vilket skall

ställas beräknade inkomster på 1,2 miljarder kronor. Kostnaderna

kommer därmed att överstiga intäkterna med 3,5 miljarder kronor,

till vilket skall läggas ett underskott för innevarande budgetår

som beräknas till 3 miljarder kronor.

Enligt propositionen är det därför nödvändigt att för

budgetåret 1993/94 förstärka Lönegarantifonden. Den rörliga

kredit som Kammarkollegiet disponerar för lönegarantikostnader

uppgår för närvarande till 4 miljarder kronor. I propositionen

föreslås den höjd till högst 7 miljarder kronor under nästa

budgetår.

I motion Fi93 (yrkande 5) föreslår Ny demokrati att den

maximala statliga lönegarantin bestäms till 50 000 kr. Skälet

härför är att det enligt motionärerna förekommer missbruk och

att lönegarantin snedvrider konkurrensen.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att

den nya lönegarantilagen, som trädde i kraft den 1 juli 1992,

innebär att det maximala garantibeloppet för varje arbetstagare

sänktes från drygt 400000 kr till ett fast belopp om 100000

kr. Därefter har en utredning tillsatts (dir.1992:103) med

uppgift att se över vissa delar av lönegarantisystemet. Syftet

är att åstadkomma sådana regeländringar som, utan att garantins

sociala syfte går förlorat, sammantaget begränsar utgifterna för

garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används

på det sätt den är avsedd för. Frågor som aktualiseras i Ny

demokratis motion kan antas bli belysta i utredningen.

Arbetsmarknadsutskottet anser att denna utredning bör avvaktas.

Motionen bör därför avstyrkas i den nu berörda delen.

Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen framförda

förslaget om en höjning till högst 7 miljarder kronor av den

rörliga krediten under nästa budgetår för utbetalningar av

lönegaranti.

Finansutskottet erinrar om att det i propositionen anförs

att frågan om en eventuell sänkning av ersättningsnivån till

80% för närvarande utreds. I motion Fi93(nyd) beräknas denna

besparing kunna ge 700miljoner kronor redan budgetåret

1993/94. Den särskilda utredare som regeringen tillkallat för

att se över frågor kring lönegarantin skall vara färdig senast

den 1oktober 1993. Enligt utskottets mening talar såväl det

statsfinansiella läget som de fortsatta uppgifterna om missbruk

av systemet för att denna fråga behandlas med stor skyndsamhet.

Utskottet anser i likhet med arbetsmarknadsutskottet att

riksdagen bör anta propositionens förslag beträffande

finansiering av en statlig lönegaranti.

Finansutskottet anser vidare att motion Fi93 (nyd) yrkande 5

om begränsning av lönegarantin bör avslås med anledning av

den pågående utredningen.

Investeringar och underhållsåtgärder för ökad tillväxt

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

I propositionen (bil.5) föreslår regeringen att

särskilda insatser bör göras under budgetåren 1993/94 och

1994/95 för att snabbt utveckla och förbättra de regionala

transportnäten. Motivet för dessa särskilda insatser är det

svåra arbetsmarknadsläget, varför det enligt propositionen är

viktigt att dessa investeringar inriktas mot projekt som kan

påbörjas snabbt och där sysselsättningseffekten är hög. Dessa

särskilda insatser bör enligt regeringens proposition inriktas

mot upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar.

Medlen bör fördelas med hänsyn till upprustningsbehovet och till

arbetsmarknadsläget i länen. Vid fördelning av medlen bör hänsyn

även tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala

transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt

propositionen bör det ankomma på regeringen att fördela medlen

mellan länen, och hur medlen skall användas beslutas sedan av

länsstyrelserna.

Regeringen föreslår att till Underhållsåtgärder för

sysselsättning och tillväxt anvisas 1200 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94. För påföljande budgetår anges vidare att det

är rimligt att räkna med ytterligare insatser som gör att

motsvarande investeringsvolym kan upprätthållas.

I motion Fi98 av Leo Persson m.fl.(s) anges att

Kopparbergs län, vid jämförelser med andra län, inte har fått

sitt behov av upprustnings- och underhållsmedel tillgodosett i

något avseende. Länsvägnätet är i behov av förstärkningsinsatser

på grund av låg bärighetsstandard. Upprustningsbehov föreligger

på järnvägsnätet både på bansträckan Västerås--Ludvika och för

Västerdalsbanan. Motionärerna föreslår vidare att en utredning

bör göras om att bygga ut Västerdalsbanan till Sälen.

Även i motion Fi119 av Birgitta Hambraeus (c) påtalas

behovet av särskilda insatser i Kopparbergs län. Enligt

motionären finns det fortfarande många dåligt underhållna

grusvägar med bärighetsrestriktioner som måste förbättras.

I motion Fi108 av Siw Persson (fp) konstateras att

väginvesteringar ger förhållandevis få arbetstillfällen per

satsad krona till skillnad från insatser på kulturområdet. Mot

denna bakgrund yrkas att 100 miljoner omförs från det föreslagna

anslaget till sysselsättningsåtgärder på kulturområdet.

Trafikutskottet anger i sitt yttrande (TU4y) att utskottet

för närvarande bereder regeringens förslag i proposition

1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

jämte motioner. Utgångspunkten för detta arbete är att för

väginvesteringar bör inriktningen främst vara mot ekonomisk

tillväxt, ökad trafiksäkerhet och bättre miljö samt regional

balans. Inriktningen för järnvägsinvesteringar bör i första hand

vara mot ökad tillgänglighet och bättre miljö.

Trafikutskottet bedömer mot bakgrund av detta att regeringens

förslag om särskilda underhållsåtgärder för länsvägar och

länsjärnvägar är en lämpligt avvägd förstärkning. Genom den

föreslagna medelsinriktningen möjliggörs en angelägen

komplettering till den långsiktiga uppbyggnaden av det

nationella transportnätet. Utskottet förutsätter att de av

länsstyrelserna tidigare anmälda investeringsbehoven för

länsjärnvägarna därmed kan tillgodoses i väsentliga delar.

Beträffande regeringens riktlinjer för medelsfördelningen

mellan länen har utskottet inga erinringar. Utskottet menar

vidare att med den arbetsfördelning som lagts fast bör det

normalt inte ankomma på riksdagen att ta ställning till krav på

underhållsåtgärder i skilda regionala delar av trafiksystemet.

Riksdagens uppgift bör främst vara att ange de övergripande

ramarna och riktlinjerna samt svara för att det finns en

effektiv organisation och uppföljning av de resurser som avsätts

till trafikens infrastruktur. Detta betyder också, enligt

utskottet, att det i första hand bör ankomma på berörda

länsstyrelser att bedöma förslag om att tillsätta utredningar

för utbyggnader av länsjärnvägar.

Av detta följer att trafikutskottet tillstyrker regeringens

förslag och avstyrker motionerna Fi98(s) och Fi119(c).

Utskottet anser vidare att medelsramens storlek är lämpligt

avvägd, varför även motion Fi108(fp) avstyrks.

Finansutskottet avstyrker motionerna Fi98(s), Fi119(c)

och Fi108 (fp) med hänvisning till vad trafikutskottet anfört.

Utskottet tillstyrker därmed regeringens proposition i denna

del.

Underhållsanslag för vägar, järnvägar och flygplatser

I motion Fi120 (s) föreslås att Vägverkets och Banverkets

underhållsanslag förstärks utöver de angivna beloppen i

budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga7. För att ta igen

eftersatt vägunderhåll föreslås att Vägverkets anslag för drift

och underhåll av statliga vägar höjs med 3,5miljarder kronor

till sammanlagt 9,1miljarder kronor (yrkande10). Banverkets

anslag för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

föreslås höjas med 1,1miljarder kronor till ett totalt anslag

på drygt 3,9miljarder kronor (yrkande12). Vidare föreslås

att Luftfartsverket ges möjlighet att tidigarelägga

underhållsinvesteringar för 1miljard kronor, där verket bör

stå för 30% av kostnaden. Detta innebär att motionärerna

föreslår att 700miljoner kronor bör föras upp på statsbudgeten

som ett nytt anslag (yrkande11).

Trafikutskottet delar motionärernas uppfattning att det är

angeläget att underhållsinsatser kan tidigareläggas bl.a. mot

bakgrund av nuvarande lågkonjunktur. Utskottet menar att så även

har skett och hänvisar till att riksdagen i juni och december

1992 anvisat totalt 3,7miljarder kronor för främst

underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt i vägar och

järnvägar. Vägverket och Banverket har därutöver givits

möjlighet att överföra konstaterade besparingar från vissa

investeringsprojekt till underhållsåtgärder. Trafikutskottet

anger vidare att utskottet avser behandla underhållsanslagen

till vägar och järnvägar för budgetåret 1993/94 senare i vår

(1992/93:TU35).

Trafikutskottet erinrar också om att Luftfartsverket som

affärsverk självständigt bestämmer underhållsinsatsernas storlek

och inriktning. Verksamheten finansieras genom trafikavgifter.

Utskottet menar att detta är en riktig ordning och är därför

inte berett att införa underhållsanslag till Luftfartsverket.

Trafikutskottet avstyrker därmed motion Fi120(s) yrkandena

10--12.

Finansutskottet instämmer i trafikutskottets bedömning och

avstyrker motion Fi120(s) yrkandena10--12.

Statliga byggnadsprojekt

I bilaga 6 Finansdepartementet till

kompletteringspropositionen finns upptaget ett anslag benämnt

Vissa investeringar m.m. (avsnitt 6.1 s.44 och 45). I

propositionen anförs att i rådande läge med hög arbetslöshet

särskilt på byggarbetsmarknaden är det angeläget att kunna

tidigarelägga statliga byggnadsarbeten. Dessa bör kunna avse

såväl ny- och ombyggnader som olika typer av underhållsåtgärder.

Mot denna bakgrund hemställer regeringen om riksdagens

bemyndigande att besluta om utförande av byggnadsprojekt inom

det statliga fastighetsförvaltningsområdet till en sammanlagd

kostnad av 800000000 kr. För finansieringen föreslås

riksdagen anvisa ett reservationsanslag på 800000000kr

till Vissa investeringar m.m. I den utsträckning som

bemyndigandet utnyttjas för byggnadsobjekt som lånefinansieras

kommer anslaget inte att belastas.

Kulturutskottet konstaterar i sitt yttrande

(1992/93:KrU14y) att det bör finnas goda möjligheter att

genomföra angelägna projekt beträffande bl.a. restaurering och

underhåll av kulturhistoriskt intressanta byggnader och ruiner

samt att snabbt igångsätta andra statliga byggnadsarbeten inom

kulturområdet. Många sådana projekt är arbetsintensiva och är

därför av betydelse för sysselsättningen.

I likhet med kulturutskottet tillstyrker finansutskottet att

det begärda bemyndigandet för regeringen ges och att ett anslag

till Vissa investeringar m.m. anvisas i enlighet med

propositionens förslag för att möjliggöra tidigareläggning av

statliga byggnadsarbeten.

I motion Fi101 av Stina Eliasson (c) föreslås att det ur

det föreslagna anslaget Vissa investeringar m.m. avsätts

50miljoner kronor för stöd till icke-statliga kulturlokaler.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande

(1992/93:BoU9y) till finansutskottet att utskottet inte nu är

berett att förorda insatser i enlighet med förslaget i motion

Fi101 (c). I yttrandet framhålls emellertid att det får

förutsättas att regeringen noga följer frågan om ytterligare

insatser avseende icke-statliga kulturlokaler. Om sådana

överväganden visar på behov av en ökning av beslutsramen bör

regeringen underställa riksdagen ett sådant förslag.

Bostadsutskottet erinrar i detta sammanhang också om att

bidragsgivningen, av sysselsättningsskäl tillförts 20miljoner

kronor för innevarande budgetår.

Med hänvisning till vad bostadsutskottet anfört avstyrker

finansutskottet motion Fi101 (c).

Bidrag till samlingslokaler

I propositionen föreslås att i anslaget till

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 skall

ingå 50miljoner kronor för bidrag till allmänna

samlingslokaler och 15miljoner för lokalbidrag till

trossamfund.

I motion Fi109 (s) menar motionärerna att de

arbetsmarknadspolitiska regler som knyts till det föreslagna

extra stödet till de allmänna samlingslokalerna inte kommer att

medverka till ökad sysselsättning eller till förbättringar av

dessa lokaler. För att uppnå bästa effekt av de extra medlen

föreslås att de i stället fördelas inom den befintliga

objektskön och enligt de regler som i dag gäller för sådant stöd

(yrkande 1). Enligt motionen är dessutom många mindre

samlingslokalsanläggningar i behov av stöd för att bevara och

vidmakthålla lokalens funktion och standard. För att ytterligare

bidra till en snabb sysselsättningseffekt yrkar motionärerna

därför på att 10miljoner kronor av anslaget skall få användas

som ett engångsunderstöd för underhållsåtgärder upp till 1

miljon kronor per projekt, där den maximala bidragsnivån får

uppgå till 80 % (yrkande2). Motionärerna yrkar vidare på att

bidraget för handikappanpassning av samlingslokalsanläggningar

höjs (yrkande3).

Bostadsutskottet menar i sitt yttrande att det inte finns

underlag för bedömningen att den av regeringen föreslagna

utformningen av det tillfälliga samlingslokalsstödet inte skulle

leda till någon ökad sysselsättning. Den av regeringen förordade

utformningen av bidraget ger enligt utskottet utrymme för stöd

till ett större antal projekt än vad en tillämpning av de

bidragsregler som motionärerna förordar medger. Utskottet menar

därmed att det med fog kan hävdas att sysselsättningseffekten av

regeringens förslag blir större. Bostadsutskottet tillstyrker

propositionens förslag och avstyrker yrkandena 1 och 2 i motion

Fi109.

Vidare delar bostadsutskottet motionärernas uppfattning om

värdet av att göra allmänna samlingslokaler tillgängliga även

för personer med funktionshinder. Med avseende på den vikt som

samhället fäster vid att tillgängligheten i det befintliga

lokalbeståndet ökar har bl.a. maximibeloppet för stöd till

handikappanpassning av allmänna samlingslokaler höjts med

15000 kr till 165000 kr så sent som fr.o.m. innevarande

budgetår. Med hänvisning till detta avstyrker bostadsutskottet

yrkande3 i motion Fi109.

Kulturutskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

ökade medelsanvisningen för lokalbidrag till trossamfund.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och

tillstyrker att medel för bidrag till allmänna samlingslokaler

samt lokalbidrag för trossamfund anvisas under anslaget

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i enlighet med propositionen.

Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi109(s).

Näringspolitiska åtgärder

Näringspolitiskt program

I motion Fi121 av Birgitta Johansson m.fl. (s) förordas en

aktiv näringspolitik för att åter få fart på hjulen i svenskt

näringsliv. Ett genomgående tema i en sådan politik bör vara att

stärka småföretagen, anför motionärerna. De föreslår att ett

samlat näringspolitiskt program med ett Europaperspektiv skall

utarbetas inom en kostnadsram på 500miljoner kronor.

En viktig utgångspunkt för programmet skulle vara att en

samordning sker med EG:s näringspolitik. Sveriges

näringsstruktur kan dock kräva nationella program på särskilda

områden, anförs det. Det är angeläget att den svenska

gruvindustrin bevaras. Staten borde således ta ett stort ansvar

för att baskarteringen och prospekteringen fortlever. Det

näringspolitiska programmet skulle som en andra utgångspunkt

innehålla stöd och stimulansåtgärder för att små och medelstora

företag skall kunna komma ut på Europamarknaden.

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till att

riksdagen tidigare under våren 1993 på förslag av

näringsutskottet har avslagit socialdemokratiska motioner med

liknande krav. Utskottet (NU25) anförde att näringspolitiken bör

ges en generell prägel och att selektiva insatser bör undvikas.

Motionerna följdes upp i en socialdemokratisk reservation.

Enligt näringsutskottets mening bör inte heller den nu

aktuella motionen föranleda något initiativ från riksdagens

sida. Den näringspolitik som förordas i motionen -- innebärande

bl.a. förslag om selektiva insatser på olika områden -- är

enligt utskottets uppfattning ingen framkomlig väg för att komma

till rätta med Sveriges ekonomiska problem. Det visar

erfarenheterna av Socialdemokraternas regeringspolitik under

1980-talet. Det viktiga är i stället att fullfölja den

ekonomiska politik som regeringen har startat och som bl.a.

innebär att det allmänna näringslivsklimatet skall förbättras

genom generella åtgärder. Med det sagda avstyrker alltså

näringsutskottet motion Fi121(s).

Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i

näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till

näringsutskottets yttrande.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Fi121(s). Av ställningstagandet följer enligt

utskottets mening att riksdagen även bör avslå motion Fi92(s)

yrkande 8 med utredningskrav om hur näringslivets investeringar

kan främjas inom en ram av 10 miljarder kronor under åren 1993

och 1994.

Riskkapitalbolagen

Genom riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:41, bet.

FiU3) kanaliseras 6500 miljoner kronor från

löntagarfondsmedlen till två nyinrättade

portföljförvaltningsbolag -- Förvaltnings AB Atle och

Förvaltnings AB Bure -- och sex direktinvesterande

riskkapitalbolag. Den nya verksamheten skall vara inriktad mot

att förse små och medelstora företag med olika former av

riskkapital och skall drivas på affärsmässiga grunder.

Frågor om riskkapitalbolagens verksamhet har tagits upp i tre

motioner. I motion Fi92(s) sägs att staten måste ta ett stort

ansvar för att förse särskilt de små och medelstora företagen

med riskvilligt kapital. Där anförs vidare -- dock utan yrkande

i saken -- att verksamheten i riskkapitalbolagen bör omprövas så

att de små och medelstora företagen verkligen får tillgång till

det kapital som de behöver för att expandera.

I motion Fi93 (nyd) hävdas att det riskkapitaltillskott

som beslutades om i samband med avvecklingen av

löntagarfondsmedlen ser ut att till största delen missbrukas för

andra ändamål. Motionärerna föreslår att riksdagen i ett

uttalande till regeringen påtalar behovet av ändrade

bolagsförhållanden och ägarförhållanden i både

portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen i syfte att

ett "fortsatt missbruk" skall förhindras.

I motion Fi94 (v) erinras om att bl.a. Vänsterpartiet

motsatte sig utskiftningen av löntagarfondsmedlen till

riskkapitalbolagen. Motionärerna kritiserar de nya bolagens

verksamhet och menar att dessa inte på något sätt uppfyllt de

löften om riskkapitaltillskott som gavs i samband med beslutet

om utskiftning. Tyvärr har våra värsta farhågor bekräftats,

heter det i motionen.

Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande (NU10y) till

finansutskottet att riskkapitalbolagen har till uppgift att

förse små och medelstora företag med riskkapital. Denna

inriktning av verksamheten framgår såväl av bolagsordningar som

av den proposition som låg till grund för beslutet om överföring

av medel från löntagarfonderna till riskkapitalbolagen. I

näringsutskottets yttrande (NU3y) till finansutskottet över

denna proposition framhölls vikten av att riskkapitalbolagen

styr sin verksamhet just mot de små och medelstora företagen.

Med hänvisning härtill har under våren 1993 näringsutskottet

avstyrkt och riksdagen avslagit en motion (c) med krav på att

riskkapitalbolagen skall prioritera de små företagen (NU25).

Med hänsyn till problemen för många små och medelstora företag

att få sin riskkapitalförsörjning tillgodosedd har riksdagen

nyligen, efter initiativ av näringsutskottet, beslutat att de

utvecklingsfonder som har svårigheter med att kunna

tillhandahålla medel till små och medelstora företag kan

beviljas anstånd till december 1994 med de inbetalningar till

staten som enligt tidigare beslut skulle ha gjorts under år

1993.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet -- och på basis av

lämnade redovisningar från bolagen -- har de sex

riskkapitalbolagen fram till i början av maj 1993 fattat beslut

om totalt 44 investeringar till ett sammanlagt värde av ca 185

miljoner kronor. För närvarande är ett motsvarande antal ärenden

under beredning. Huvuddelen av de förfrågningar med begäran om

kapitaltillskott som bolagen fått har dock avböjts. Bolagen har

för närvarande totalt 19 anställda men väntas inom tre månader

öka antalet till ca 25.

Beslutet om överföring av löntagarfondsmedel till

riskkapitalbolagen har, som tidigare nämnts, till syfte att

främja de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning.

Ombildningen av Industrifonden och uppskovet med

utvecklingsfondernas inbetalningar av medel till staten har

också förstärkt möjligheterna till finansiering av främst

småföretagens verksamhet.

Portföljförvaltningsbolagen och riskkapitalbolagen har verkat

endast under en kortare period. Enligt näringsutskottets

uppfattning är det för tidigt att redan nu utvärdera deras

verksamhet. Utskottet vill dock -- liksom tidigare -- betona det

angelägna i att riskkapitalbolagen, i enlighet med sina

bolagsordningar, styr sin verksamhet mot de små och medelstora

företagen.

Med det anförda avstyrker näringsutskottet de nu berörda

yrkandena i motionerna Fi93 (nyd) och Fi94(v).

Socialdemokraterna och företrädaren för Ny demokrati i

näringsutskottet har lämnat avvikande meningar till

näringsutskottets yttrande i denna del. Även Vänsterpartiet har

lämnat en meningsyttring i frågan.

Finansutskottet har inte någon annan uppfattning än

näringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi93 (nyd)

yrkande 42 och Fi94(v) yrkande18.

AP-fondens placeringsrätt

Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör ges rätt att placera

ytterligare 10 miljarder kronor i aktier, anförs det i motion

Fi92(s). Därigenom skulle utbudet av riskkapital öka.

Motionärerna säger sig vara beredda att överväga nya former för

den utökade placeringsrätten i syfte att skapa en bred

uppslutning kring verksamheten.

Första--tredje fondstyrelserna skall enligt vad som stadgas i

reglementet för Allmänna pensionsfonden placera sina medel i

första hand på obligations- och penningmarknaden. Fjärde och

femte fondstyrelserna placerar sina medel huvudsakligen på

aktiemarknaden. Till vardera fonden får överföras högst 1% av

det sammanlagda anskaffningsvärdet på de tillgångar som

förvaltas av första--tredje fondstyrelserna. Sammantaget för de

båda förstnämnda fondstyrelserna uppgick detta belopp vid

utgången av år 1992 till 8,8 miljarder kronor. Härav hade 7,2

miljarder kronor utnyttjats vid årsskiftet. Marknadsvärdet på

deras innehav av börsnoterade svenska aktier var vid samma

tidpunkt 22,4 miljarder kronor, vilket motsvarade 4% av

börsvärdet.

Regeringen har i en proposition (prop. 1992/93:206) föreslagit

att placeringsbestämmelserna för första--tredje fondstyrelserna

skall förenklas inom ramen för nuvarande regler.

Näringsutskottet tillstyrkte den 13maj 1993 (NU31) regeringens

förslag.

Näringsutskottet behandlade tidigare i vår (NU25) en

socialdemokratisk motion som väcktes under allmänna motionstiden

med samma yrkande som det nu aktuella. Utskottet intog en

principiellt avvisande hållning till yrkandet och anförde att

statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom

att skapa stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en

väl fungerande ekonomi uppnås genom ett enskilt ägt och

decentraliserat näringsliv, fortsatte utskottet. Motionen fick

stöd i en reservation (s) och i en meningsyttring (v). Riksdagen

anslöt sig till utskottets förslag och avslog motionen.

Näringsutskottet har därefter, den 13maj 1993, med liknande

ställningstaganden från de olika partiföreträdarna i utskottet,

återigen avstyrkt en socialdemokratisk motion av samma innebörd

som den nu aktuella som har väckts med anledning av proposition

1992/93:206.

Näringsutskottet vidhåller i yttrandet (NU10y) sin uppfattning

och avstyrker även det här berörda yrkandet i motion Fi92(s).

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Fi92(s) yrkande9.

Stöd till uppfinnare och innovatörer

I ett skede när det krävs åtgärder som kan främja den

industriella tillväxten, sägs det i motion Fi93 (nyd), måste

bättre förutsättningar skapas för uppfinnare och innovatörer.

Motionärerna föreslår därför att riksdagen i ett uttalande till

regeringen skall påtala vikten av att sådana förbättringar

snabbt kommer till stånd.

Näringsutskottet har tidigare under våren 1993 i ett

betänkande om vissa näringspolitiska frågor (NU25) behandlat ett

stort antal motioner med krav på ökat stöd till uppfinnare och

innovatörer. Härvid lämnades en redogörelse (s.20f.), till

vilken nu hänvisas, över vilket finansiellt stöd som staten

tillhandahåller till företag i olika utvecklingsskeden.

Näringsutskottet instämde i kravet i flera av de aktuella

motionerna på att regeringen på ett mer aktivt och direkt sätt

bör pröva olika möjligheter att i ökad omfattning stödja

uppfinnare och innovatörer. På förslag av utskottet beslutade

riksdagen att hemställa att regeringen omgående utreder och

lägger fram förslag till åtgärder med detta syfte. I en

socialdemokratisk reservation föreslogs att ytterligare medel

skulle anslås till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)

för samma ändamål. En liknande uppfattning fördes fram av

Vänsterpartiets representant i utskottet.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår nu arbetet med

att utforma direktiven till den av riksdagen begärda

utredningen.

Med hänvisning till riksdagens nyligen gjorda uttalande i

frågan om stödet till uppfinnare och innovatörer avstyrker

näringsutskottet motion Fi93 (nyd) i nu aktuell del.

Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att

det är angeläget att regeringen omgående utreder och lägger fram

förslag till åtgärder om hur man på ett mer aktivt och direkt

sätt kan stödja uppfinnare och innovatörer. Några åtgärder med

anledning av motion Fi93 (nyd) yrkande 49 utöver de som

näringsutskottet och riksdagen förordat torde därför inte

erfordras. Yrkandet avstyrks därmed.

Exportkreditgarantier

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom

utfärdande av garantier främja svensk export. EKN:s garanti

utgör en försäkring som skyddar företag mot förluster av vissa

slag vid exportaffärer eller investeringar i utlandet.

På förslag av regeringen har riksdagen i april 1993 (prop.

1992/93:100 bil.4, bet. NU23) fastställt den totala ramen för

exportkreditgarantier för nästa budgetår till 70 miljarder

kronor. Genom riksdagens beslut avslogs bl.a. en motion (nyd)

med krav på att en total ram på 100 miljarder kronor skulle

fastställas. Näringsutskottet konstaterade att deprecieringen av

den svenska kronan kunde innebära behov av ökade garantiramar.

Emellertid utgick utskottet från att regeringen i sådant fall

skulle återkomma till riksdagen i frågan. Motionen följdes upp

av Ny demokratis företrädare i utskottet.

I motion Fi93 (nyd) framställs åter krav på att

garantiramen skall höjas till 100miljarder kronor.

Motionärerna anser att en sådan höjning är motiverad med hänsyn

till den ökande exporten som en följd av beslutet att låta den

svenska kronan flyta. I motionen begärs också att bl.a.

exportkreditgarantierna i högre grad än tidigare skall

kanaliseras till småföretagen.

Näringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (NU10y) till

riksdagens behandling av frågan om exportkreditgarantiramens

storlek i april 1993 och avstyrker det nu berörda yrkandet i

motion Fi93 (nyd). Även det andra aktuella kravet i denna motion

om styrning av garantierna till småföretagen avstyrks. Enligt

uppgift från Exportkreditnämnden finns det inga bestämmelser

eller andra regler som begränsar lämnandet av

exportkreditgarantier till små företag. Ansökningar från företag

om exportkreditgarantier prövas oberoende av företagens storlek.

Finansutskottet anser i likhet med näringsutskottet att

motion Fi93 (nyd) yrkandena 45--48 bör avslås av riksdagen.

Utbildningssatsningar

I proposition 150 bil. 7 föreslår regeringen ökade satsningar inom

utbildningsväsendet som ett led i den ekonomiska politiken. Satsningarna

motiveras av flera skäl.

Den ekonomiska krisen bottnar inte enbart i internationella förhållanden utan

även i strukturella brister i det svenska samhället. Det är väsentligt att

klara den kunskapsmässiga omstruktureringen. Utbildningsväsendet har här en

väsentlig uppgift i att möta dessa brister. Arbetskraftens kompetens måste

höjas successivt för att underlätta strukturomvandlingen samt för att bidra

till en hög tillväxt. Förmågan att tillvarata och utveckla människornas kunskap

och kompetens är avgörande för landets konkurrenskraft. Det behövs, enligt

propositionen, ökade utbildningssatsningar främst inom naturvetenskap och

teknik, språk och informationsbehandling.

Satsningar inom utbildningsväsendet bereder också väg för en bättre

fungerande arbetsmarknad. Genom utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder blir

de som berörs bättre förberedda för att möta arbetsmarknadens krav. När

högkonjunkturen kommer är det av stor vikt att undvika överhettningstendenser

då efterfrågan på arbetskraft tar fart. Detta kan bl.a. åstadkommas genom att

arbetskraften är väl utbildad.

Enligt propositionen utgör utbildningssatsningar inom det reguljära

utbildningsväsendet ett komplement till arbetsmarknadspolitiken i det

påfrestande läge som uppkommit på arbetsmarknaden. När det gäller utbildning

bör en ordinarie utbildningsplats prioriteras framför arbetsmarknadsutbildning

eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är framför allt viktigt att

ungdomarna går till det reguljära utbildningsväsendet för att de skall få en

stabil och väldokumenterad utbildningsbakgrund.

I propositionen påpekas också att utbildningssatsningar fyller en långsiktigt

betydelsefull funktion, vilket är viktigt att framhålla i en tid då

utbildningsväsendet också bidrar till att mer kortsiktigt hålla nere den öppna

arbetslösheten.

Även i proposition 1992/93:194 (Särskilt statsbidrag till kommuner för

ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår), som

tillsammans med motionerna Ub155 (-) och Ub156 (s) överlämnats till

finansutskottet från utbildningsutskottet för fortsatt beredning, föreslås

utbildningssatsningar.

En rad motioner har väckts med anledning av såväl kompletteringspropositionen

som proposition 194.

Det offentliga skolväsendet

I proposition 194 föreslår regeringen bl.a. att riksdagen skall anvisa

medel för utbildning i gymnasieskolan av ytterligare 11 000 elever under nästa

budgetår. Kommunerna bör enligt förslaget ges möjlighet att öka antalet platser

för ett tredje gymnasieår. För detta ändamål föreslås i proposition 194 att 330

miljoner kronor anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det

kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 utöver vad som föreslagits i

budgetpropositionen.

I motion Ub156 (s), yrkandena 2 och 4, föreslås att 1,5 miljarder kronor

skall anslås nästa budgetår för att kommunerna skall beredas möjlighet att

anordna utbildning i form av det tredje gymnasieåret för 50 000 ungdomar i

åldern 18--24 år.

I kompletteringspropositionen återkommer regeringen med förslag om att

anvisa 29 000 platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår utöver de 11

000 platser som tidigare föreslagits. Vidare föreslår regeringen 33 000 extra

platser inom kommunal vuxenutbildning (komvux). Kostnaderna för dessa

satsningar beräknas uppgå till 870 miljoner kronor resp. 752010000 kr och

bör belasta anslaget B 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala

offentliga skolväsendet.

I motion Fi97 (m) begärs att en mindre del av de nya platserna till

komvux bör få disponeras för utbildning vid Statens skolor för vuxna (SSV).

Det under allmänna motionstiden väckta förslaget i motion Fi212 (v), yrkande

13, att anvisa 75 miljoner kronor för fler utbildningsplatser i gymnasieskolan

än vad regeringen föreslog i budgetpropositionen har inte behandlats av

riksdagen tidigare och tas därför upp i detta sammanhang.

Utbildningsutskottet ställer sig i sitt yttrande (UbU6y) bakom

regeringens förslag i kompletteringspropositionen att ytterligare medel skall

tillföras kommunerna i syfte att anordna utbildning för ungdomar som annars

skulle riskera att gå ut i arbetslöshet. Utskottet utgår från att i första hand

ungdomar under 20 år kommer att utnyttja möjligheten att gå ett tredje

avslutande år i gymnasieskolan. Det är dock inget som hindrar att även en elev

som sent påbörjat sina studier i gymnasieskolan eller en ung person som

förvärvsarbetat några år efter avslutad tvåårig utbildning och som följaktligen

nu är över 20 år får samma möjlighet att genomgå ett tredje gymnasieår. I en

avvikande mening har de socialdemokratiska företrädarna föreslagit en

alternativ text beträffande utskottets ställningstagande i denna del.

När det gäller SSV förordar utskottet att statens skolor för vuxna i

Härnösand och Norrköping ges möjlighet att hos Skolverket begära extra medel

för att anordna ytterligare utbildning på distans om behov föreligger.

Utbildningsutskottet föreslår sammanfattningsvis att finansutskottet

tillstyrker att riksdagen med ändring av tidigare beslut (prop. 1992/93:100,

bet. UbU8, rskr. 207) med bifall till proposition 150 bilaga 7 yrkande 1 och

motion Fi97 (m), med anledning av proposition 194 yrkande 1 och motion Ub156

(s) yrkandena 2 och 4 för budgetåret 1993/94 till Bidrag till viss verksamhet

inom det kommunala skolväsendet anvisar 1994849000 kr samt som sin mening

ger regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om SSV.

Finansutskottet biträder utbildningsutskottets yttrande. Eftersom yrkande

13 i motion Fi212 (v) därmed i stort är tillgodosett avstyrker utskottet det.

Bemyndigande att utöka antalet gymnasieplatser

I proposition 194 begärs (yrkande 4) ett bemyndigande för regeringen att

under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet platser för ett

tredje gymnasieår utöver de 11 000 platser för vilka medel begärs.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att regeringen vid

beräkningen av anslagsbeloppet i proposition 194 utgått från 11 000

helårsplatser. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen om medel

för ytterligare 29 000 platser för ett tredje år i gymnasieskolan innebär, om

riksdagen beslutar i enlighet med förslagen, att 40 000 ungdomar kommer att

kunna erbjudas ett tredje utbildningsår i gymnasieskolan nästa budgetår.

Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet biträder propositionen i

denna del.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utbildningsutskottet.

Utskottet tillstyrker att riksdagen med anledning av proposition 194 bemyndigar

regeringen att under budgetåret 1993/94 vid behov ytterligare öka antalet

platser för ett tredje gymnasieår.

Gymnasieplatser budgetåret 1994/95

I motion Ub156 (s), yrkande 3, anförs att en satsning behövs på ett

tredje gymnasieår även budgetåret 1994/95. I utbildningsutskottets yttrande

hänvisas till att riksdagen nyligen har avslagit ett liknande yrkande (bet.

1992/93:UbU8, rskr. 207). Utskottet utgick vid det tillfället från att

regeringen kommer att bevaka denna fråga och återkomma till riksdagen i nästa

års budgetproposition. Med samma motivering bör, föreslår utbildningsutskottet,

finansutskottet avstyrka motionen i denna del.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker

därmed motion Ub156 (s) yrkande 3.

Läromedel åt synskadade elever

I motion Fi99 (s) begärs att riksdagen gör ett tillkännagivande om

behovet av ytterligare medel för Statens institut för handikappade elever

(SIH). Enligt motionären behöver SIH ytterligare minst 3,5 miljoner kronor för

budgetåret 1993/94 för att synskadade elever skall ha tillgång till böcker och

andra läromedel. Finansiering bör ske genom omdisponeringar inom

Utbildningsdepartementets område.

I sitt yttrande (UbU6y) hänvisar utbildningsutskottet till sitt

betänkande 1992/93:UbU9 där ett liknande motionsyrkande behandlades.

Utbildningsutskottet erfor vid detta tillfälle att frågan om ytterligare medel

för SIH hade tagits upp inom Utbildningsdepartementet i syfte att förbättra

läromedelssituationen för synskadade. Med hänvisning härtill finner utskottet

att syftet i motionen i stort är tillgodosett, varför finansutskottet bör

avstyrka den.

Finansutskottet avstyrker i likhet med utbildningsutskottet motion Fi99

(s).

Anslagstyp för anslaget B 3

Enligt motion Fi100 (c) bör anslagsbeteckningen för anslaget B 3.

Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp ändras från

reservationsanslag till förslagsanslag i syfte att tillgodose behovet av

läromedel för synskadade elever.

Även i denna fråga hänvisar utbildningsutskottet (UbU6y) till tidigare

behandling av frågan i betänkandet 1992/93:UbU9. Utskottet förutsatte att

anslagstypen lämpligen borde övervägas i samband med frågan om

kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna för läromedel för handikappade

elever. Med samma motivering anser utbildningsutskottet att finansutskottet bör

avstyrka motionen.

Finansutskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

Motionären har sannolikt misstolkat innebörden av anslagstypen förslagsanslag.

Förslagsanslag kan överskridas av regeringen om detta föranleds av exempelvis

pris- eller löneutveckling på området. Det ger däremot inte regeringen eller

berörd myndighet möjlighet att öka anslagen utan riksdagens medgivande utöver

den av riksdagen angivna ambitionsnivån. Finansutskottet anser i likhet med

utbildningsutskottet att motion Fi100 (c) bör avslås av riksdagen.

Folkbildningen

Mot bakgrund av det kärva arbetsmarknadsläget föreslår regeringen i

kompletteringspropositionen (bil. 7, s. 4) att 10 000 extra platser

anordnas inom folkhögskolan för nästa budgetår. Kostnaden för dessa platser

beräknas till 438 920 000 kr. Beträffande inriktningen av insatserna anför

föredragande statsrådet att folkhögskolan och bildningsförbunden har goda

förutsättningar att göra insatser för att bl.a. förbättra språkkunskaperna i

landet (s. 2--3). Vidare föreslår regeringen att ytterligare 100 000 000 kr

skall anvisas som särskilt bidrag för arbetsmarknadsanpassad utbildning inom

folkhögskolan och studieförbunden. Medlen för budgetåret 1993/94 bör tillföras

anslaget B 9 Bidrag till folkbildningen och platserna fördelas mellan

utbildningsanordnarna av Folkbildningsrådet.

I motion Fi120 (s) framhålls att folkbildningen har en mycket viktig

uppgift att fylla när det gäller insatser för arbetslösa. Detta gäller i

synnerhet för utbildning av arbetslösa som saknar utbildning utöver folkskola

eller grundskola. Motionärerna föreslår därför (yrkande 13) att 100 miljoner

kronor satsas utöver vad regeringen föreslagit, vilket kan ge upp till 3 000

årsstudieplatser.

Kulturutskottet förordar i sitt yttrande (KrU4y) regeringens förslag.

Utskottet är övertygat om att folkbildningen kommer att kunna uppfylla

förväntningarna på snabbt utbyggd utbildning i enlighet med regeringens

förslag. Däremot avstyrks yrkande 13 i motion Fi120 (s). De socialdemokratiska

ledamöterna i kulturutskottet har anmält en avvikande mening vari motionen

tillstyrks.

Finansutskottet delar kulturutskottets uppfattning och tillstyrker därmed

propositionen i denna del och avstyrker motion Fi120 (s) yrkande 13.

Grundläggande högskoleutbildning

I kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkande 3) föreslår regeringen att

antalet utbildningsplatser i grundläggande högskoleutbildning ökas med 1500

fr.o.m. nästa budgetår. Ökningen bör i huvudsak komma i fråga inom

distansutbildningen. Vidare föreslår regeringen platser för 1500

helårsstudenter på s.k. behörighetsgivande förutbildning vid universiteten och

högskolorna. För satsningarna beräknar regeringen ett medelsbehov som exkl.

studiemedelskostnader uppgår till 112,5 miljoner kronor, vilket belopp bör

anvisas under anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor

m.m. I beloppet är inräknat 3,5 miljoner kronor som regeringen avser att ställa

till Verkets för högskoleservice förfogande för information till stöd för

rekrytering till basåret och för insatser i det långsiktiga arbetet med att

generellt stödja och stimulera ungdomars intresse för tekniska och

naturvetenskapliga studier och för yrkesverksamhet med sådan inriktning.

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi120 (s) yrkande 14 en större

ökning av medlen för grundläggande högskoleutbildning än vad regeringen

föreslagit. Motionärerna anser att medel bör anvisas för ytterligare 5 000

helårsstudenter fr.o.m. budgetårets början och därutöver ytterligare 5 000

fr.o.m. vårterminen 1994. De föreslår att 158 miljoner kronor anvisas utöver

regeringens förslag.

I motion Fi102 (fp) anförs att regeringens förslag om behörighetsgivande

förutbildning är bra. Motionärerna föreslår att en allmän satsning på

teknikämnet bör följas upp och förverkligas (yrkande 1) samt att

teknikstugan i Alingsås i tillämpliga delar kan stå modell för en sådan

tekniksatsning (yrkande 2).

Beträffande motion Fi102 (fp) hänvisar utbildningsutskottet i sitt

yttrande (UbU6y) till tidigare behandling av en annan motion i ämnet (mot.

1992/93:UbU519, bet. UbU21 s. 8). Utskottet anser inte att det finns anledning

för riksdagen att i förevarande sammanhang göra något särskilt uttalande om

Alingsåsmodellen. Enligt utbildningsutskottet bör därför finansutskottet avslå

motionen.

Vad beträffar ökat antal helårsstudenter i grundläggande

högskoleutbildning delar utbildningsutskottet i sitt yttrande regeringens

bedömning att det inte är möjligt att med upprätthållande av kvalitetskraven nu

ytterligare öka kapaciteten inom traditionell högskoleutbildning. Vidare

hänvisar utskottet till det nya resurstilldelningssystemet som ger

universiteten och högskolorna incitament att ta in så många studenter som

möjligt inom ramen för de medel som redan anvisats för nästa budgetår.

Med hänsyn tagen till att utbildningsutskottet tidigare föreslagit en viss

förändring av här aktuellt anslag (UbU14) förordar utskottet att

finansutskottet bör föreslå riksdagen att avslå motion Fi120 (s) yrkande 14 och

att med bifall till regeringens förslag i förevarande proposition till Vissa

särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. under åttonde

huvudtiteln för budgetåret 1993/94 anvisa 112 500 000 kr utöver vad

utbildningsutskottet föreslagit i betänkande 1992/93:UbU14. I en avvikande

mening förordar de socialdemokratiska företrädarna att motionen bifalls.

Finansutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och tillstyrker

därmed förslaget i propositionen och avstyrker motion Fi102 (fp) och Fi120 (s)

yrkande 14.

Studiestöd

För de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den

högre utbildning som utskottet redovisat i föregående avsnitt, föreslår

regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 7, yrkandena 1--5 och 7--10)

att totalt 3 239,4 miljoner kronor anvisas för ett utökat studiestöd.

Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. (CSN) med

ytterligare 11 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med ytterligare

191,4 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med ytterligare 259,1

miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med ytterligare 2 788,9

miljoner kronor. Regeringen har tidigare föreslagit i proposition 194,

vilken utbildningsutskottet har överlåtit till finansutskottet för beredning,

att till Studiehjälp m.m. skall anvisas 72,6 miljoner kronor utöver vad som

föreslogs i budgetpropositionen.

Vidare föreslår regeringen (bil. 7, yrkande 6) vissa ändringar i lagen om

särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Sålunda föreslås att SVUXA

skall kunna utges till den som under kalenderåret fyller 21 år eller är äldre,

i stället för som för närvarande 25 år, och att kravet på tidigare

förvärvsarbete sänks från fyra till tre år. Även kravet på att den arbetslöse

skall vara med i en arbetslöshetskassa föreslås slopat.

Med anledning av de båda propositionerna har olika förslag väckts beträffande

studiestöden i två socialdemokratiska motioner (Ub156 och Fi120).

I motion Fi120 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller motionärerna att

högskolans utbyggnad bör påskyndas och att antalet platser vid högskolorna bör

ökas med 5 000 vid höstterminen 1993 och 5 000 vid vårterminen 1994. I motionen

anförs att de i propositionen beräknade kostnaderna för ett utökat studiestöd

för de föreslagna extra platserna inom skolväsendet, folkbildningen och den

högre utbildningen förutsätter att samtliga dessa studerande är berättigade

till särskilt vuxenstudiestöd. Motionärerna bedömer att sammansättningen av de

studerande är annorlunda än vad regeringen förutsatt och anför att enligt deras

beräkningar de totala kostnaderna för studiestöd uppgår till 2 970 miljoner

kronor. Mot bakgrund av förslagen i motionen föreslår motionärerna i yrkande 15

att riksdagen till anslaget F 3. Studiehjälp m.m. anvisar 39000000 kr

mindre än vad regeringen föreslagit och i yrkande 16 att riksdagen utöver vad

regeringen föreslagit beträffande anslaget F 4. Studiemedel m.m. anslår

ytterligare 145905000 kr. I yrkande 17 begärs att riksdagen beträffande

anslaget F 5. Vuxenstudiestöd m.m. anvisar 41935000 kr mindre än vad

regeringen föreslagit.

I yrkande 18 i samma motion begärs att riksdagen beslutar att villkoren för

rätt till det särskilda vuxenstudiestödet (SVUXA) under en försöksperiod ändras

så att möjligheter skapas att inom systemet erhålla ersättning på alla

studienivåer samt även möjlighet att påbörja och avsluta längre utbildningar.

I den i anslutning till proposition 1992/93:194 väckta motionen Ub156 av

Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) berörs i yrkandena 5--8 samma frågor som i motionen

ovan.

Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU4y) inte att vad som

anförts i motion Fi120 (s) i denna del ger tillräcklig grund för att frångå

regeringens bedömning att det huvudsakligen kommer att vara personer som är

arbetslösa eller ungdomar som har avslutat sin skolgång utan att få ett arbete

som kommer att ta de nya utbildningsplatserna i anspråk. Finansutskottet bör

därför avstyrka motion Fi120 (s) yrkandena 15--17 och Ub156 (s) yrkandena 5--7.

Vad avser användningen av stöden förutsätter utskottet att regeringen och

berörda myndigheter i tillämpningsföreskrifter m.m. strävar efter att stöden

kan användas så flexibelt som möjligt inom ramen för lagstiftningen. I den mån

yrkandena 18 i motion Fi120 (s) och 8 i motion Ub156 (s) inte tillgodoses med

detta bör finansutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden.

Med hänvisning härtill föreslår socialförsäkringsutskottet att

finansutskottet tillstyrker regeringens lagförslag och förslag till

medelsanvisning. I en avvikande mening förordar de socialdemokratiska

företrädarna den medelsfördelning som föreslagits i motion Fi120 (s). De anser

även att ett tillkännagivande bör göras beträffande SVUXA i enlighet med

förslagen i motion Fi120 (s). Även utbildningsutskottet har yttrat sig över

studiestöden (UbU6y) med anledning av proposition 1992/93:194 och motion Ub156

(s). Utbildningsutskottet biträder propositionens förslag och föreslår avslag

på motionen i berörd del.

Även finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker

motionerna Fi120 (s) yrkandena 15--18 och Ub156 (s) yrkandena 5--8.

Socialförsäkringsfrågor

Samlad redovisning av åtgärder inom socialförsäkringen

I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) kritiserar motionärerna

regeringens förslag till program för besparingar under de kommande fem åren.

Motionärerna är kritiska mot regeringens olika åtgärder inom

socialförsäkringsområdet som enligt dem är på väg att ge splittrade och

godtyckliga nivåer för olika försäkringar, och de anser att det nu är dags att

göra en samlad bedömning av de åtgärder som vidtagits eller planeras för att

säkerställa att åtgärderna uppfyller krav på rationalitet och trygghet för

individen. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande härom.

Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt yttrande (SfU4y)

önskvärdheten av att man strävar efter att åstadkomma så enhetliga nivåer som

möjligt inom socialförsäkringssystemet. Utskottet vill dock erinra om att den

splittrade bilden när det gäller nivåer inom sjukförsäkringen och angränsande

försäkringsgrenar har uppstått som en följd av de beslut som fattats vid

innevarande riksmöte, och vilka till en del ännu inte börjat tillämpas. Dessa

beslut är vad gäller sjukförsäkringen en följd av de olika besparingsförslag

som överenskoms mellan Socialdemokraterna och regeringen vid den s.k.

krisuppgörelsen. Utskottet hade gärna sett att besluten hade präglats av mer

långsiktighet och bättre analyserade konsekvenser ur ekonomisk och

administrativ synpunkt samt ur rättvisesynpunkt. Utskottet finner att det

kommer att bli en angelägen uppgift för den i betänkande 1992/93:SfU17 omnämnda

beredningen med uppgift att utforma en ny ordning för sjuk- och

arbetsskadeförsäkringarna att analysera effekterna av de ändringar som gjorts i

dessa försäkringar och till dem knutna andra ersättningsformer och konstruera

ett nytt system som präglas av rationalitet och trygghet för individen. Något

särskilt tillkännagivande härom med anledning av motion Fi92 (s) yrkande 17

anser utskottet inte påkallat. Socialdemokraternas företrädare har på denna

punkt anmält avvikande mening till socialförsäkringsutskottets yttrande.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och avstyrker

yrkande 17 i motion Fi92 (s).

Reformerad sjukförsäkring

I motion Fi92 (s) yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om

att det i en reformerad sjukförsäkring skall finnas ett starkare samband mellan

lönebildning och inkomsttrygghet och att den försäkringsmässiga utformningen

av försäkringen skall förstärkas genom en ny finansiering med egenavgifter.

Motionärerna erinrar om att i år har första steget tagits i en reformering av

sjukförsäkringen med inriktning på att nuvarande arbetsgivaravgifter till denna

successivt ersätts med egenavgifter som betalas av löntagarna själva.

Motionärerna framför i detta sammanhang även förslag beträffande

sjukförsäkringsavgifterna vilka tidigare har behandlats av utskottet under

avsnittet om arbetsmarknadspolitiken.

Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande (SfU4y) till att

regeringen utfärdat direktiv för en beredning med uppdrag att lämna förslag

till en ny ordning för lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och

arbetsskada. I avvaktan på beredningens arbete avstyrker

socialförsäkringsutskottet motion Fi92 (s) yrkande 11.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker därmed motion

Fi92 (s) yrkande 11.

Ersättningsnivåer inom socialförsäkringsområdet

I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs i yrkande 4 ett

tillkännagivande om enhetliga ersättningsnivåer vid frånvaro från arbetet. De

områden som omnämns i motionen och som berör socialförsäkringsutskottets

beredningsområde är sjukdom, arbetsskada, föräldrapenning vid tillfällig vård

av barn och smittbärarpeng. I samma motions yrkande 3 föreslås förändringar

inom arbetsskadeförsäkringen. Bl.a. föreslås att bevisregeln skärps, att

reglerna ändras för livränteberäkning så att livräntorna bättre svarar mot

normal och skälig inkomst samt att försäkringen privatiseras.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Fi94 yrkande 15 att riksdagen

beslutar sänka taket i sjukförsäkringen till 5,5 basbelopp.

Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion Fi122 sin oro över att

regeringen har aviserat ett vårdnadsbidrag under innevarande mandatperiod

samtidigt med neddragningar i föräldraförsäkringen. I motionen framförs

argument mot en sådan handlingslinje, och motionärerna hemställer att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

föräldraförsäkringen.

Socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU4y) ställer sig i princip bakom

regeringens förslag till saneringsprogram för de offentliga utgifterna i de

delar som berör utskottets område men avstår från att närmare gå in på de olika

delarna i programmet med hänsyn till avsaknaden av konkreta förslag.

Som närmare behandlats i socialförsäkringsutskottets nyligen avgivna

betänkande 1992/93:SfU17 har regeringen utfärdat direktiv för en beredning med

uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa

försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada. Utskottet har med

hänvisning till denna beredning avslagit olika motionsyrkanden om den framtida

utformningen av försäkringarna i fråga, och utskottet anser att finansutskottet

inte bör gå in i en närmare prövning av utformningen av försäkringarna eller

dem näraliggande försäkringsersättningar såsom tillfällig föräldrapenning,

närståendepenning eller smittbärarpenning utan avstyrka bifall till motionerna

Fi93 (nyd) yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15.

Finansutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi93 (nyd)

yrkandena 3 och 4 och Fi94 (v) yrkande 15. Även motion Fi122 (s), som

socialförsäkringsutskottet inte yttrat sig över, avstyrks eftersom förslag om

förändringar i föräldraförsäkringen och införande av vårdnadsbidrag inte

föreligger till behandling för närvarande.

Höjning av pensionstillskott

I motion Fi94 (v) yrkande 4 begärs att pensionstillskottet skall höjas

från nuvarande 55,5 % av basbeloppet, sedan detta reducerats med 2%, till 70

% av basbeloppet.

Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt av

riksdagen nyligen godkända betänkande 1992/93:SfU14. I detta avstyrker

utskottet ett motsvarande yrkande om höjning av pensionstillskotten med

hänvisning till att det i rådande svåra statsfinansiella läge saknas möjlighet

att ytterligare öka statens utgifter. Utskottet vidhåller denna uppfattning och

avstyrker bifall till motionen.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 4.

Bidrag för vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen

I kompletteringspropositionen (bil. 4, avsnitt 1, moment 1) föreslår

regeringen riktlinjer för ändringar i systemet med ersättningar från

sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m den 1 januari 1994. Förslaget

innebär att sjukvårdshuvudmännen ges det direkta kostnadsansvaret för och

övertar administrationen av ersättningen till försäkringsanslutna

privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster från försäkringskassorna.

Regeringen avser att återkomma senare med ett mer detaljerat förslag om hur

förändringen skall genomföras, om vilken reglering som krävs för detta samt hur

en effektiv kostnadskontroll skall kunna åstadkommas. Vidare föreslås en

utgiftsram på totalt 2 703 miljoner kronor för år 1994 för bidrag till vissa

ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

I två motioner, motion Fi96 av Leif Bergdahl och Arne Jansson (nyd) och

motion Fi110 av Johan Brohult (-), motsätter sig motionärerna att

sjukvårdshuvudmännen övertar kostnadsansvaret för och administrationen av

ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. I motion Fi96

(nyd) framhålls att förslaget innebär att landstingens makt ökar och befästs,

och motionärerna anser att det, mot bakgrund av HSU 2000:s utredningsarbete,

finns starka skäl att inte låsa fast utvecklingen till landstingsmodellen. I

motion Fi110 (-) begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör avvakta

resultatet av utredningens arbete innan man beslutar om ersättningssystem för

den privata sjukvården.

Socialförsäkringsutskottet hänvisar i sitt yttrande till sitt nyligen

avlämnade yttrande 1992/93:SfU5y till socialutskottet över proposition

1992/93:160 om husläkare m.m. I detta tillstyrker utskottet bifall till

propositionen. Utskottet kan i det nu förevarande ärendet, liksom föredragande

statsrådet, konstatera att landstingen redan i dag reellt har det finansiella

ansvaret för de privata försäkringsanslutna vårdgivarna. Utskottet anser därför

att det föreliggande förslaget är konsekvent i förhållande till det förslag om

finansiering av husläkarnas verksamhet som utskottet tillstyrkt. Utskottet har

i sitt förenämnda yttrande till socialutskottet närmare redogjort för

direktiven till HSU 2000 och därvid framhållit att ett beslut om ett

husläkarsystem inte får vara ett hinder för HSU 2000 att arbeta enligt de

direktiv som utredningen fått om att förutsättningslöst pröva vilken

organisations- och finansieringsmodell som kan vara bäst för hälso- och

sjukvården. Föredragande statsrådet har framhållit att vad han föreslagit

beträffande finansiering och administration av privata läkares och

sjukgymnasters ersättningar inte får vara något hinder för utredningens

överväganden och förslag. Utskottet kan under denna förutsättning tillstyrka

bifall till kompletteringspropositionen i nu behandlad del, varför utskottet

avstyrker bifall till motionerna Fi96 (nyd) och Fi110 (-). Avvikande meningar

har i denna del av socialförsäkringsutskottets yttrande lämnats av företrädarna

för Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet och Ny demokrati där man anför

sina resp. principiella ståndpunkter.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet

och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi96 (nyd) och

Fi110 (-).

Bidrag till sjukförsäkringen

Riksdagen har i enlighet med förslag i budgetpropositionen beräknat de totala

kostnaderna för sjukförsäkringen under nästa budgetår till 30991 miljoner

kronor. Under anslaget C 1 under femte huvudtiteln har medel till Bidrag till

sjukförsäkringen anvisats med 4649000000 kr, vilket motsvarar 15 % av

kostnaderna för sjukförsäkringen (prop. 1992/93:100 bil. 6, SfU14, rskr. 286).

Regeringen har därefter i proposition 1992/93:178 om vissa

socialförsäkringsfrågor beräknat att utgifterna för sjukförsäkringen ökar under

nästa budgetår med

4 500 miljoner kronor till följd av att rätten till arbetsskadesjukpenning från

arbetsskadeförsäkringen i princip föreslås slopad fr.o.m. den 1 juli 1993,

varefter sjukpenning i stället kommer att utges enligt sjukförsäkringens

bestämmelser. Riksdagen har bifallit detta förslag. Med hänsyn till att

regeringen därefter i kompletteringspropositionen lagt fram ytterligare förslag

som berör anslaget har socialförsäkringsutskottet i betänkande 1992/93:SfU17

inte behandlat ett förslag i proposition 1992/93:178 om att anslaget C 1.

Bidrag till sjukförsäkringen skall ökas med 750 miljoner kronor. Utskottet har

överlämnat propositionen i denna del till finansutskottet för behandling.

I kompletteringspropositionen har under tionde huvudtiteln

(Arbetsmarknadsdepartementet) lagts fram förslag om att den som uppbär

utbildningsbidrag skall få behålla detta vid sjukdom under utbildningstiden. I

konsekvens härmed föreslås att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst

skall vara vilande under utbildningstiden, och sjukpenning skall endast utges

om den försäkrade förlorar inkomster som han har under utbildningstiden och för

vilka en s.k. studietids-SGI beräknats. De föreslagna förändringarna innebär

att kostnaderna för utbildningsbidragen ökar och att utgifterna för

sjukförsäkringen minskar med ett belopp av 306 miljoner kronor, vilket innebär

att belastningen på anslaget C 1. Bidrag till sjukförsäkringen minskar med 15 %

härav eller med 46 miljoner kronor. I propositionen hemställs att riksdagen med

ändring av förslagen i propositionerna 1992/93:100 bil. 6 och 1992/93:178 till

Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag

på 5353000000 kr.

Socialförsäkringsutskottet utvecklar i anslutning till de nämnda

förslagen om medelstilldelning sin syn på några av de beräkningar av

finansiella konsekvenser på anslaget Bidrag till sjukförsäkringen som lagts

fram i samband med förslag under innevarande riksmöte till ändringar som berört

sjukförsäkringen. Socialförsäkringsutskottet förutser att de ändrade

kompensationsnivåer som föreslagits i proposition 1992/93:31 inte kommer att

innebära de besparingar som där beräknas. Orsaken är att kretsen av personer

som kommer att få sjukpenning på kompensationsnivån 70 %, vid en avsedd och

riktig tillämpning av reglerna, kommer att bli starkt begränsad. I stället för

sjukpenning kommer t.ex. förtidspension/sjukbidrag att komma i fråga. Därmed

kommer också besparingarna till följd av den nya kompensationsnivån 70 % att

begränsas.

Socialförsäkringsutskottet ifrågasätter vidare de beräkningar som gjorts i

proposition 1992/93:178 av hur sjukförsäkringskostnaderna kommer att öka till

följd av att arbetsskadesjukpenningen slopas. Utskottet överlämnar åt

finansutskottet att -- mot bakgrund av den begränsade praktiska tillämpningen

av kompensationsnivån 70 % som utskottet kan förutse på grund av att andra

högre kompensationsnivåer kommer att tillämpas vid en rehabilitering -- göra

den slutliga bedömningen av vilket belopp som bör föras upp under anslaget C 1.

Bidrag till sjukförsäkringen för nästa budgetår.

Finansutskottet instämmer i socialförsäkringsutskottets påpekande att

ändrade beteenden i hög grad kommer att påverka belastningen av de olika

anslagen inom socialförsäkringen som en följd av regeländringarna. Utskottet

anser att en god beräkning av kostnadseffekter av olika förändringar alltid är

eftersträvansvärd och att budgeten, naturligtvis, bör avspegla förväntade

kostnader. Beträffande anslaget Bidrag till sjukförsäkringen har regeringen på

sedvanligt sätt gjort en beräkning som bygger på statiska förhållanden, vilket

förmodligen innebär att precisionen i kostnadsberäkningen är lägre än vad som

är önskvärt. Att göra beräkningarna på ett sätt som tar hänsyn till dynamiska

effekter innebär emellertid stora svårigheter. Till svårigheterna hör även att

beräkna effekterna på andra anslag, t.ex. folkpensioner, som kan komma att

beröras. Problemet är särskilt stort i detta fall, eftersom förändringarna på

socialförsäkringsområdet har varit förhållandevis omfattande på senare tid. Det

är därför sannolikt att en viss omfördelning mellan olika anslag på budgeten

kan bli följden. Trots detta och med tanke på att anslaget är ett

förslagsanslag finner utskottet det mest ändamålsenligt att inte företa några

nya egna beräkningar utan förordar regeringens medelsberäkning.

Finansutskottet tillstyrker därmed att riksdagen med bifall till proposition

150 och med anledning av proposition 178 med ändring av tidigare beslut till

anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett

förslagsanslag på 5 353 miljoner kronor.

Omläggning av trafikförsäkringen

I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förordas att den nuvarande

trafikförsäkringen skall läggas om så att det ekonomiska ansvaret för

trafikolycksfall lyfts av från den allmänna försäkringen till

trafikförsäkringen. Därigenom, hävdar motionärerna, skulle staten och

landstingen kunna spara minst 6 miljarder kronor genom att försäkringsbolagen

bli mer intresserade av rehabilitering och trafiksäkerhet.

Lagutskottet framhåller i sitt yttrande 1992/93:LU7y att ett yrkande med

samma innehåll behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet

1992/93:LU35 om ändringar i trafikskadelagen. Utskottet hänvisar bl.a. till att

regeringen nyligen tillkallat en beredning med uppdrag att lämna förslag till

en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

Finansutskottet delar lagutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi93

(nyd) yrkande 2.

Skatter

I kompletteringspropositionen läggs inte fram några förslag om förändringar i

beskattningen. Däremot aviseras att regeringen till hösten kommer att lägga

fram förslag om förändringar i företagsbeskattningen. Dessutom ingår vissa

ändringar av punktskatter och av underlaget för mervärdesskatten i det

saneringsprogram för de offentliga finanserna som presenteras i den reviderade

finansplanen.

I partimotioner väckta med anledning av propositionen tas emellertid flera

skattefrågor upp dels med anledning av förslaget om en långsiktig sanering av

de offentliga finanserna, dels som inslag i en konjunkturanpassad ekonomisk

politik i syfte att stimulera efterfrågan.

Utskottet behandlar i detta avsnitt dels de med anledning av propositionen

väckta motionerna om skattefrågor, dels den del av propositionen om en

effektivare skatteindrivning som ingår i bilaga 6, Finansdepartementet. I detta

sammanhang behandlar utskottet även motioner om den ekonomiska brottsligheten.

Inkomstskatteskalan

I motion Fi92 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) föreslås en höjning av

statsskatten på inkomster över brytpunkten. Den bör ske genom att statsskatten

höjs med 5 procentenheter till 25% på inkomster över brytpunkten. Åtgärden

beräknas ge ca 4 miljarder kronor i ökade statsinkomster, räknat på helår. Som

motiv anförs att saneringsprogrammet för de offentliga finanserna måste ges en

tydlig fördelningsprofil. En skatt för grupper med de högsta inkomsterna

tillgodoser kravet på rättvisa och följer principen om skatt efter bärkraft.

Inkomsterna av skattehöjningen skall tillföras Arbetsmarknadsfonden och bidra

till att finansiera åtgärder mot arbetslösheten. Skatten bör utgå till dess

balans mellan inkomster och utgifter uppnås i Arbetsmarknadsfonden.

I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och i Fi116 av Lars

Bäckström m.fl. (v) föreslås också en höjning av statsskatten för inkomster

över brytpunkten. Höjningen bör vara 5 procentenheter för inkomster över

brytpunkten och 10 procentenheter för inkomster över 250000 kr. Även här

åberopas fördelningspolitiska motiv och att skatten går ut över

höginkomsttagarnas onödigt höga sparande. I förslaget ingår också att man

slopar grundavdraget i dessa inkomstgrupper. Utskottet återkommer till detta.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU5y) dessa motionsyrkanden

med hänvisning till sin av riksdagen godkända behandling av dessa frågor i

betänkandet 1992/93:SkU20. I betänkandet skrev utskottet att den

marginalskattereform som genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred

enighet har rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%.

Avsikten med reformen var att uppnå större likformighet och att tillgodose de

fördelningspolitiska målen genom en rad åtgärder på olika områden, inom ramen

för ett totalt sett oförändrat skattetryck.

Socialdemokraterna i skatteutskottet har fogat en avvikande mening till

yttrandet där de tillstyrker motionens förslag.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och vill därutöver

framhålla att de fördelningspolitiska aspekterna är viktiga att beakta men att

det inte endast är en fråga om skatteskalans utformning. Av central betydelse

för utvecklingen av medborgarnas ekonomiska förhållanden är framför allt att

ekonomisk tillväxt kan skapas och hur inflationen och arbetslösheten utvecklas.

De förändringar som genomförts i skattesystemet sedan hösten 1991 är ett led i

en politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga

grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Att

begränsa marginalskatterna till högst 50% är därvid en viktig förutsättning.

Den förda skattepolitiken innebär att skattetrycket successivt har sänkts, i

första hand genom att sänka och avskaffa tillväxthämmande skatter. Det gäller

nu att skapa förtroende för att denna politik skall fortsätta och inte vändas

till att på nytt höja skattetrycket. Vissa omfördelningar av skatterna kan som

framgår av den reviderade finansplanen bli aktuella, men i huvudsak måste

saneringen av de offentliga finanserna ske genom att minska de offentliga

utgifterna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi92 (s) yrkande 26,

Fi94 (v) yrkandena 8 och 9 samt Fi116 (v) yrkandena 2 och 3.

Grundavdraget

I motion Fi92 (s) yrkas att den årliga uppräkningen av såväl

grundavdraget som brytpunkten i skatteskalan för arbetsinkomster skall

korrigeras för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan fallit

i värde, den s.k. deprecieringseffekten. Motionärerna anser att beräkningen

skall grundas på Konjunkturinstitutets bedömning av effekten.

I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att grundavdraget

av rättviseskäl sänks för inkomster över brytpunkten. Avdraget bör successivt

sänkas från 8400kr till 5000kr enligt en skala som innebär att kraftiga

marginaleffekter undviks. Härigenom får låg- och högavlönade samma

skattereduktion (ca 2500 kr). Effekten på statsinkomsterna härav beräknas

till 1,5miljarderkronor per år.

Även i motion Fi116 (v) föreslås att grundavdraget skall avtrappas.

Motionärerna vill avtrappa grundavdraget från inkomster på ca 156000kr, så

att det är helt slopat för de inkomstskikt som skall betala statlig

inkomstskatt. Detta gör att marginalskatten stiger från ca 33% till 40% för

inkomster mellan 156000 och 198800kr. Inkomstförstärkningen till följd

härav beräknas till närmare 7 miljarder kronor.

Skatteutskottet avstyrker även dessa motionsyrkanden med hänvisning till

att yrkanden som i stort sett liknar dessa har behandlats och avstyrkts av

utskottet tidigare (1992/93:SkU20).

Finansutskottet vill med anledning av vad som anförs i motion Fi92 (s) om

att justera grundavdraget för den s.k. deprecieringseffekten anföra följande.

Regeringen har slagit fast att det inte finns något utrymme för kompensation

för deprecieringens prishöjande effekter. De basbeloppsrelaterade förmånerna

kommer därför att korrigeras för de direkta effekterna av deprecieringen,

vilket bl.a. kommer att påverka grundavdraget. Den statliga inkomstskatteskalan

för år 1993 har justerats med hänsyn till konsumentprisindex, men den i samband

med skattereformen beslutade justeringen med hänsyn till reallöneskyddet

slopades tillfälligt för åren 1993 och 1994. Någon ytterligare åtgärd med

anledning av motion Fi92 (s) yrkande 25 anser inte utskottet påkallad.

Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd)

att en justering bör göras av grundavdraget. För att underlätta en bred

förankring av krispolitiken bör denna justering genomföras endast på

beskattningsbara inkomster över skiktgränsen till statlig inkomstskatt (vid

1994 års taxering 190600kr). Enligt utskottets mening bör detta emellertid

inte ske på ett sådant sätt att de skadliga marginaleffekterna i skattesystemet

på nytt skulle öka. En bättre metod är därför enligt utskottet att i stället

slopa grundavdraget vid den statliga taxeringen. En sådan åtgärd leder inte

till att nuvarande högsta marginalskatt på ca 50% höjs.

Effekten av en sådan åtgärd motsvarar att skiktgränsen för statlig

inkomstskatt sänks med ca 8800kr, vilket ger en inkomstförstärkning för

staten på ca 2miljarder kronor per år. Skattehöjningen för den enskilde

inkomsttagaren blir därmed högst ca 1760kr.

Enligt utskottets mening bör höjningen av den statliga inkomstskatten avse

1995 och 1996 års taxeringar (inkomståren 1994 och 1995). Därefter bör skatten

sänkas genom att grundavdraget återinförs vid taxeringen till statlig

inkomstskatt.

Den som har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst betalar enligt

nuvarande regler statlig inkomstskatt med ett fast belopp på 100kr. Slopas

grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt bör också införas en

regel som innebär att detta skattebelopp inte skall tas ut på inkomster under

den nivå som motsvaras av nuvarande grundavdrag.

Riksdagen bör enligt utskottets mening hemställa hos regeringen att ett

förslag med denna innebörd föreläggs riksdagen i sådan tid att det kan träda i

kraft den 1 januari 1994. Det bör därför ankomma på regeringen att under hösten

1993 lägga fram erforderliga lagförslag. Därmed kan syftet med motion Fi93

(nyd) yrkande 84 i huvudsak anses vara uppnått.

En skatteskärpning av den modell som förordas i motion Fi116 (v), med

effekter redan i lägre inkomstskikt och med kraftiga marginalskatteskärpningar,

avstyrks av utskottet.

Mervärdesskatt

I motioner från de tre oppositionspartierna föreslås sänkningar av

mervärdesskatten. I motion Fi92 (s) föreslås en sänkning av skatten på de

varor och tjänster som omfattas av den nuvarande 25-procentsnivån till 20%

och av de varor och tjänster som omfattas av 21-procentsnivån till 16%. I

motion Fi93 (nyd) föreslås att den allmänna momsen bör användas som

regulator om konsumtionen på grund av de hårda besparingarna skulle visa sig

bli alltför låg. Därutöver föreslås, liksom i motion Sk645 (nyd), en

skattesänkning på livsmedel från nuvarande 21-procentsnivån till 9%.

Skattesatsen på hotell- och restaurangtjänster bör enligt motionärerna sänkas

till 12% och till 9% för persontransporter. I motionerna Fi94 (v) och

Sk388 (v) föreslås att den nuvarande 25-procentsnivån sänks till 21% och

att 21-procentsnivån sänks till 18%.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande när det gäller de mångskiftande

motionsförslagen om sänkning av mervärdesskattenivåerna att dessa bör tas upp i

ett större sammanhang och prövas i en avvägning mellan samtliga de åtgärder av

skilda slag som kan aktualiseras inom finansutskottet. Skatteutskottet vill

dock i detta sammanhang poängtera vikten av att man vid eventuella ändringar

beaktar kravet på konkurrensneutralitet och att man så långt det är möjligt

anpassar reglerna till vårt förväntade medlemskap i den gemensamma marknaden.

Aktuella motionskrav avstyrks därmed av skatteutskottet.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den 1 januari

1992 sänktes skatten för vissa tillhandahållanden inom bl.a.

turistnäringen. Den generella skattesatsen är nu således 25% medan

skattesatsen för bl.a. hotelltjänster och upplåtelse av campingplats m.m.,

personbefordran och transport i skidlift är 21%. Utskottet finner det

angeläget att ytterligare förbättra den svenska turistnäringens

konkurrenskraft. I synnerhet de nu angivna tjänsterna är av sådan betydelse för

kostnaderna vid turism i Sverige att starka skäl talar för att skatten bör

sänkas ytterligare. Utskottet anser således att skatten på dessa områden bör

sänkas till 12% den 1 juli 1993. Däremot bör skattesatsen även

fortsättningsvis vara 21% för omsättning och import av livsmedel samt för

restaurangtjänster. Frågan om mervärdesskatteuttaget på biljetter till

nöjesanläggningar m.m. ingår i de frågor om konkurrensneutraliteten på

mervärdesskatteområdet som för närvarande utreds. Utredningen skall vara klar

under hösten. Förslag kan därmed föreläggas riksdagen under våren 1994 och kan

träda i kraft till turistsäsongen 1994. Övriga varor och tjänster som för

närvarande beskattas med 25% berörs inte av vad som nu sagts.

Det är utskottets uppfattning att en omläggning av mervärdesskatten med här

angiven inriktning verksamt skulle bidra till att stimulera turismen i Sverige.

Dels innebär det en ytterligare stimulans, utöver vad den förändrade kronkursen

medfört, för utlänningars turistande i Sverige, dels bidrar det till att

svenskarna i större utsträckning turistar i Sverige. Studier har visat att ökad

turism ger stora regionalpolitiska effekter. Det är få branscher som har en

sådan regional spridning som turistnäringen. Det är dessutom i hög grad en

näring för småföretagen. Därmed kan sysselsättningseffekten bli betydande och

få en stor regional spridning.

Det redovisade innebär att motionerna Fi93 (nyd) yrkandena 74--76 och Sk645

(nyd) om sänkt turistmoms i huvudsak blir tillgodosedda.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi92 (s) yrkande 28 i berörd

del, Fi93 (nyd) yrkande 77, Fi94 yrkande 7 och Sk388 (v) yrkande 17 i vad avser

skatt på livsmedel.

Vad utskottet anfört innebär också att utskottet avstyrker motionerna Fi92

(s) yrkande 28 i berörd del, Fi93 (nyd) yrkande 78 och Fi94 (v) yrkande 6 om en

sänkning av mervärdesskattens generella nivå.

Breddad moms

I den reviderade finansplanen anges, som en del av det saneringsprogram för

de offentliga finanserna som redovisas där, att en breddad bas för

mervärdesskatten kan omfatta införd mervärdesskatteplikt för vissa områden som

för närvarande är undantagna.

Frågan om basbreddning av mervärdesskatten tas också upp i två motioner. I

motion Fi92 (s) redovisas en allmänt positiv inställning till en breddning

av basen för mervärdesskatt. Motionärerna konstaterar dock att dagspressen är

befriad från moms. Det är därför viktigt, anför man, att en momsbreddning inte

leder till ökad koncentration inom tidningsbranschen.

I motion Fi93 (nyd) yrkas att tidningar skall bli skyldiga att betala

moms. Något motiv härför anges emellertid inte i texten. Samma yrkande

återfinns i den från skatteutskottet överlämnade motionen Sk657 av Harriet

Colliander och Richard Ulfvengren (nyd).

Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande (SkU5y) till finansutskottet

att det för närvarande pågår två utredningar avseende mervärdesskatten. Den ena

behandlar frågan om konkurrenssnedvridningar och den andra syftar till att

komma med förslag om förändringar till följd av ett förväntat medlemskap i

EG/EU. Skatteutskottet anser att omfattande förändringar inom

mervärdesskatteområdet bör anstå i avvaktan på resultatet av det pågående

utredningsarbetet och på det förslag som förväntas från regeringen avseende en

ökad basbreddning.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker med

hänvisning härtill motionerna Fi92 (s) yrkande 21 i berörd del, Fi93 (nyd)

yrkande 35 samt Sk657 (nyd).

Fastighetsbeskattning

I propositionen aviserar regeringen förändringar i fastighetstaxeringen som

beräknas inbringa ytterligare 1 miljard kronor. I motion Fi92 (s) ser man

positivt på att gå över till rullande fastighetstaxeringar. Med sådana undviks

stora och språngvisa förändringar i taxeringsvärden och fastighetsskatt. Det

skapar också en bättre anpassning mellan rådande värden på fastighetsmarknaden

och taxeringsvärdena.

I motion Fi93 (nyd) förordas att fastighetsskatten avvecklas under en

tioårsperiod (yrkande 79). Av statsfinansiella skäl bör en sådan avveckling

inte påbörjas förrän tidigast budgetåret 1994/95. Däremot bör taxeringsvärdena

på mark för egnahem omedelbart maximeras till 100000kr för att utjämna

skillnader mellan taxeringsvärden på likvärdiga hus i olika regioner (yrkande

81).

Bostadsutskottet (BoU9y) finner det från de utgångspunkter utskottet har

att beakta inte lämpligt att tillstyrka förslagen i motion Fi93 (nyd). Med

tanke på förslagens statsfinansiella effekter måste de enligt utskottet bedömas

i ett större sammanhang.

Skatteutskottet har i ett betänkande (1992/93:SkU33), som riksdagen så

sent som den 15 april 1993 ställde sig bakom, avstyrkt samma motionsyrkanden

från samma motionärer. Företrädaren för Ny demokrati i skatteutskottet

reserverade sig mot beslutet. Utskottet hänvisar till att denna fråga ingår i

den pågående utredningen om beskattningen av fastigheter. De nu aktuella

motionsyrkandena avstyrks med åberopande av den tidigare behandlingen.

Det finns enligt finansutskottets uppfattning inte anledning för

riksdagen att göra något uttalande innan något konkret förslag om

fastighetstaxeringar föreligger från regeringen. Motion Fi92 (s) yrkande 21 i

denna del avstyrks därför av utskottet.

Frågan om fastighetsskattens utformning måste som bostadsutskottet påpekar

sättas in i ett större statsfinansiellt sammanhang för att kunna bedömas. I

likhet med skatte- och bostadsutskotten avstyrker finansutskottet motion Fi93

(nyd) yrkandena 79 och 81.

Realisationsvinstskatt på bostäder

I motion Fi93 (nyd) begärs att riksdagen skall avskaffa den s.k.

flyttskatten. Denna skatt hämmar enligt motionärerna den fria flyttningen och

förhindrar ett effektivt resursutnyttjande av bostadsbeståndet.

Skatteutskottet har behandlat samma yrkande från samma motionärer i sitt

betänkande 1992/93:SkU33. Skatteutskottet instämmer i motionärernas uppfattning

att reavinstreglerna på bostäder medför problem, särskilt i samband med byte av

bostad. Dessa frågor har behandlats av skatteutskottet under en följd av år.

Enligt vad utskottet då har anfört borde denna och andra frågor anstå i

avvaktan på den förestående prövningen av bostadsbeskattningen och vad som

därmed sammanhänger. Skatteutskottet förutsatte i mars 1992 att regeringen

snarast möjligt redovisar sina överväganden i dessa frågor och lägger fram

förslag till de förbättringar som kan uppnås. I avvaktan härpå avstyrkte

skatteutskottet motionerna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag.

Ledamoten från Ny demokrati reserverade sig mot utskottets ställningstagande.

Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet och vad som redovisas

i motionen att reavinstreglerna skapar problem i samband med byte av bostad.

Det finns en uppenbar risk att dessa problem bidrar till att försämra

fastighetsmarknadens funktionssätt och därmed bidrar till att förvärra krisen

på fastighetsmarknaden. Det är därför, som skatteutskottet anförde, angeläget

att regeringen snarast redovisar sina överväganden och förelägger riksdagen de

förslag till förbättringar som kan uppnås.

I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion Fi93 (nyd) yrkande 80.

Stämpelskatt

I motion Fi94 (v) upprepar Gudrun Schyman m.fl. förslaget från allmänna

motionstiden om att stämpelskatten skall höjas med 0,25 procentenheter till

1,75 % (yrkande 10).

Stämpelskatten utgår bl.a. vid försäljning av fast egendom. Skatteutskottet

redovisade i betänkandet 1992/93:SkU33 sin principiella uppfattning att

speciella skatter av detta slag har snedvridande och hämmande effekter som bör

undvikas. Eftersom motionärerna inte åberopade andra skäl för sitt yrkande än

att denna skattehöjning ingick i deras budgetpolitik avstyrkte skatteutskottet

motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottets förslag och avslog motionen.

Skatteutskottet hänvisar i sitt yttrande till denna behandling och avstyrker

motionen.

Finansutskottet har samma principiella uppfattning som skatteutskottet

gav uttryck för i sitt betänkande SkU33. Finansutskottet ser mot denna bakgrund

inte skäl att höja stämpelskatten. Utskottet återkommer i avsnittet om ett

saneringsprogram för de offentliga finanserna till Vänsterpartiets

budgetpolitiska förslag. Motion Fi94 (v) yrkande 10 avstyrks av utskottet.

Kapitalbeskattning

I motion Fi92 (s) upprepas de krav om skärpt kapitalbeskattning som samma

motionärer framfört vid flera tillfällen under innevarande riksmöte.

Skattesatsen på kapitalinkomster skall vara 30 % även efter år 1994 (yrkande

29). Reavinstskatten på aktier skall vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 30).

Skatten på avkastning av kapitalförsäkringar och värdepappersfonder skall också

vara 30 % fr.o.m. år 1994 (yrkande 31).

I Vänsterpartiets motion Fi94 (v) yrkas att ett avdragstak för

bruttoräntor införs för inkomståret 1994.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motioner med hänvisning

till utskottets behandling i betänkandet 1992/93:SkU20. Skatteutskottet

erinrade i betänkandet om att motiven för att sänka beskattningen till 25 % var

att ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå en nivå på

kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall kunna hävda sig

internationellt i konkurrensen om kapital för investeringar. Dessa skäl

kvarstår med oförminskad styrka. Skatteutskottet framhöll vidare att

skatteuttaget fortfarande är högt och medför snedvridande effekter, särskilt

som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.

Till skatteutskottets betänkande hade Socialdemokraterna i utskottet fogat en

reservation.

Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att vad

skatteutskottet med riksdagens godkännande anförde i betänkandet SkU20 alltjämt

äger giltighet. Motionerna Fi92 (s) yrkandena 29--31 och Fi94 (v) yrkande 11

avstyrks därför av finansutskottet.

Beskattning av pensionssparande

I motion Fi92 (s) förordas att avkastningsskatten på privata

pensionsförsäkringar skall vara 10 % (ykande 42) samt att individuellt

pensionssparande utan försäkringsinslag inte skall berättiga till allmänt

avdrag (yrkande 43).

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande dessa motionsyrkanden med

hänvisning till sin behandling av regeringens förslag till individuellt

pensionssparande (prop. 1992/93:187, SkU31). Skatteutskottet anser med

instämmande av näringsutskottet att det är en fördel att pensionssparandet inte

begränsas till försäkringsbolag. Det är värdefullt för spararna att kunna välja

mellan olika sparformer och institut. En ökad konkurrens kan bidra till att

effektivisera förvaltningen och ge spararna högsta möjliga avkastning.

Skatteutskottet har också så sent som den 12 maj 1993 tagit ställning till

skattesatserna för avkastningsskatten. Förslaget i proposition 187 innebär en

schablonmässig beskattning av pensionskapitalet. Detta innebär en förenkling av

reglerna, och därmed behöver inte hänsyn tas till skatteeffekterna vid

omplaceringar. Skattesatserna hade i propositionen justerats ned i förhållande

till vad som föreslogs i lagrådsremissen, som i denna del överensstämde med

motionärernas förslag. Som motiv för justeringen angavs att hänsyn tagits till

utfallet av 1992 års taxering. Skatteutskottet såg inte anledning att avvika

från propositionens förslag.

Till skatteutskottets betänkande i denna del fogade Socialdemokraterna i

utskottet en reservation.

Finansutskottet ser inte skäl att göra en annan bedömning än

skatteutskottet och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkandena 42 och 43.

Företagsbeskattning

I motion Fi93 (nyd) föreslås ett antal förändringar i

företagsbeskattningen, bl.a. införande av ett investeringsavdrag på 30 %

(yrkande 43), startavdrag på maskiner (yrkande 44), förenklingar och omfattande

skattesänkningar för småföretagare (yrkandena 66--73). Samma yrkanden väcktes

under allmänna motionstiden (motion Sk362). Motionärerna framhåller att

nyföretagandet är ekonomins spjutspets mot framtida välfärd. Det är i de små

företagen som de nya möjligheterna och jobben finns. Skattereglerna måste

därför utformas så att de underlättar nyföretagande och stimulerar

investeringar.

Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande motionsyrkandena med hänvisning

till frågornas tidigare behandling (SkU21). Utskottet framhöll i detta

sammanhang att ett omfattande utredningsarbete har avslutats om fysiska

personers näringsverksamhet. En utredning har i ett betänkande Neutral

företagsbeskattning (SOU 1992:100) lagt fram förslag om ett nytt system för

beskattning av enskild näringsverksamhet och handelsbolag. Förslaget innebär

bl.a. att egenföretagare skall få samma möjlighet till att expandera

verksamheten som aktiebolag. Förslaget bereds för närvarande i

regeringskansliet.

Med hänsyn till ytterligare utredningsbehov rörande vissa andra

företagsskattefrågor och nödvändigheten av att följa den internationella

utvecklingen, främst inom EG, påbörjades sommaren 1992 ytterligare en

utredning. Denna utredning, 1992 års företagsskatteutredning, har i

delbetänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67) lagt

fram förslag som rör grundläggande delar i företagsbeskattningen. I det

fortsatta arbetet skall utredningen se över dubbelbeskattningen av aktiebolag.

Den delen av arbetet skall vara klart till sommaren 1993. Skatteutskottet ansåg

att med hänsyn härtill borde utskottet avvakta med att ta ställning de frågor

som togs upp i motionen. Yrkandena avstyrktes därför.

Ledamoten från Ny demokrati i skatteutskottet reserverade sig till förmån för

motionsyrkandena.

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi93 (nyd) att

ett livskraftigt små- och nyföretagande är en förutsättning för ekonomisk

tillväxt. Det är i de små företagen som de nya möjligheterna och

arbetstillfällena finns. För att förbättra villkoren för produktion,

investeringar och sparande är det angeläget att skatteuttaget för eget kapital

görs likvärdigt med skatteuttaget för lånat kapital så att nuvarande

skattemässiga diskriminering av eget kapital elimineras.

Den i den reviderade finansplanen utlovade departementspromemorian med

förslag till ändringar i företagsbeskattningen som bygger på de båda ovannämnda

utredningsbetänkandena har nu offentliggjorts (Ds 1993:28). I promemorian

redovisas förslag som ger enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag

skattevillkor som är likvärdiga med de som gäller för enmansaktiebolag. Vidare

föreslås att bolagsskattesatsen sänks från 30% till 25%, samtidigt som

möjligheten att göra avsättning till skatteutjämningsreserv (surv) slopas och

en rätt att utjämna förluster mot tidigare års vinster införs. De nya reglerna

föreslås gälla fr.o.m. den 1januari 1994.

Förslagen innebär att överbeskattningen av enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag elimineras. Förslagen om fortsatt reformering av

bolagsskatten syftar till att minska inlåsningen av kapital och uppnå en bättre

anpassning till vad som gäller internationellt. Sänkningen av den formella

skattesatsen får en särskild betydelse i ett internationellt perspektiv.

Avskaffandet av surven medför förenklingsvinster för både skattskyldiga och

skattemyndigheter. Förslagen kommer att leda till en samhällsekonomiskt

effektivare företagsbeskattning med bl.a. ökade investeringar som följd.

De nya reglerna för enskilda näringsidkare och handelsbolag beräknas ge ett

varaktigt skattebortfall för den konsoliderade offentliga sektorn på 0,9

miljarder kronor. Omläggningen av juridiska personers beskattning är i huvudsak

budgetmässigt neutral om survavsättningarna återförs till beskattning.

Som redovisats i kompletteringspropositionen avser regeringen att på grundval

av promemorian lägga fram ett förslag för riksdagen under hösten.

Utskottet kan således konstatera att flera av de frågor som motionärerna tar

upp är på väg att få en tillfredsställande lösning. Motionsyrkandena bör därför

inte nu, innan förslagen förelagts riksdagen, föranleda några åtgärder från

riksdagens sida. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 43, 44 och 66--73 avstyrks därmed

av utskottet.

Energibeskattningen

I Vänsterpartiets motion Fi94 föreslås att skatteuttaget på industrins

energikonsumtion delvis skall återställas. Vidare föreslås att skattesatsen för

produktion av elektrisk kraft skall höjas. Förslagen ingår som delar i

Vänsterpartiets budgetalternativ.

I motion Fi92 (s) yrkas att sänkningen av dieseloljeskatten skall

återtas. Vidare upprepas det förslag till ny energibeskattning som framfördes

under allmänna motionstiden (Sk354).

Skatteutskottet avstyrker dessa motionsyrkanden med hänvisning till

behandlingen av samma yrkanden i betänkandet SkU34. Ett viktigt inslag i den

omläggning av energiskatterna som genomfördes den 1 januari 1993 var att

nedsättningsreglerna för den energiintensiva industrin avvecklas fram till år

1995. Genom denna förändring blir energiskattebelastningen helt beroende av

företagens energiförbrukning, och incitamenten till energieffektiviseringar och

begränsningar av koldioxidutsläppen förstärks. Enligt skatteutskottets mening

är det för närvarande inte befogat med några ytterligare klimatpolitiska

åtgärder från statens sida gentemot industrisektorn.

Beträffande dieseloljeskatten anför skatteutskottet att det finns skäl att

söka anpassa den jämförelsevis höga beskattning som gäller för transporter i

Sverige till den nivå som beräknas gälla inom EG. Även om det i dag finns ett

begränsat utrymme för skattesänkningar bör detta område prioriteras för att på

så sätt stärka den svenska industrins konkurrenskraft och minska

arbetslösheten.

Socialdemokraterna i skatteutskottet reserverade sig till förmån för motion

Sk354 (s).

Finansutskottet har beträffande energibeskattningen inte någon annan

uppfattning än skatteutskottet och avstyrker därför motionerna Fi92 (s)

yrkandena 32 och 39 samt Fi94 (v) yrkandena 12 och 13.

Punktskatter

I motion Fi93 (nyd) accepteras den inriktning som redovisas i den reviderade

finansplanen att punktskatter bör följa prisutvecklingen. På sikt bör

emellertid vissa punktskatter sänkas för att harmoniera med främst EG-länderna

hävdar motionärerna (yrkande83). Vidare anförs i motionen att miljöskatterna

måste anpassas till våra konkurrentländers så att likvärdiga förhållanden råder

(yrkande82).

Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till det

fortlöpande arbete som bedrivs inom regeringen med dessa frågor.

Finansutskottet delar uppfattningen att vissa punktskatter bör

harmonieras med EG-ländernas beskattningsregler. Utskottet utgår liksom

skatteutskottet från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och vid

behov återkommer till riksdagen med förslag om att anpassa skattenivåerna till

dem som gäller inom EG-länderna. Något särskilt uttalande härom anser utskottet

inte erforderligt. Motion Fi93 (nyd) yrkandena 82 och 83 avstyrks därför.

Charterskatt

Riksdagen beslutade den 15 april 1993 att avskaffa charterskatten vid

utgången av september månad 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr. 264). I

motion Fi92 (s) yrkas att detta beslut återtas.

Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till det av

riksdagen nyligen fattade beslutet (SkU25). Socialdemokraterna i

skatteutskottet reserverade sig mot beslutet.

Som framhålls i proposition 166 och i skatteutskottets betänkande SkU25 har

skatten på vissa resor haft vissa skadliga effekter. Den har diskriminerat

resor med flyg och i synnerhet charterflyg. Skatten har också skapat vissa

olägenheter för flyget från Sturup som har att konkurrera med Kastrup där

motsvarande reseskatt avskaffades den 1 september 1991. Finansutskottet

delar uppfattningen att reseskattens skadeverkningar blivit alltför stora och

avstyrker därför motionsförslaget Fi92 (s) yrkande 40 att bibehålla skatten.

Förpackningsskatt

Riksdagen beslutade den 15 april 1993 slopa skatten på vissa

dryckesförpackningar fr.o.m. den 1 maj 1993 (prop. 1992/93:166, SkU25, rskr.

264). I motion Fi92 (s) begärs förslag om hur slopandet av

förpackningsskatten skall finansieras.

Enligt vad skatteutskottet anför i sitt betänkande SkU25 finns det inte

längre skäl att behålla skatten på vissa dryckesförpackningar. Det

inkomstbortfall som uppkommer har beaktats i budgetförslaget för 1993/94.

Motionsyrkandet avstyrks därför.

I betänkandet SkU25 reserverade sig Socialdemokraterna till förmån för en

motion med samma yrkande som i den nu aktuella.

Finansutskottet vill framhålla att olika skatte- och utgiftsposter i

budgeten måste ses i ett helhetsperspektiv. Det är generellt sett inte så att

vissa skatter som t.ex. förpackningsskatten är avsedda att finansiera viss

verksamhet. Motionärernas sätt att se på förpackningsskatten skulle innebära

att inga skattesänkningar kan göras i en budget som uppvisar ett underskott.

Detta synsätt skulle i nuvarande läge utgöra en långtgående begränsning vid

utformningen av den ekonomiska politiken. Finansutskottet kan, liksom

skatteutskottet, konstatera att slopandet av förpackningsskatten har beaktats i

årets budgetförslag. Motion Fi92 (s) yrkande 41 avstyrks av utskottet.

Miljöavgifter

I motion Fi92 (s) anförs att en parlamentarisk utredning bör tillsättas

för att pröva hur miljöavgifter skall kunna användas för att förbättra miljön

och öka sysselsättningen (yrkande 20). I detta sammanhang bör frågan om

avfallsavgift för osorterat industriavfall prövas.

Jordbruksutskottet (JoU4y) anser att från de synpunkter

jordbruksutskottet har att företräda finns ingen anledning att nu föreslå

ytterligare utredningar angående miljöavgifter. En omfattande utredning

angående sådana avgifter m.m. har gjorts av den år 1988 tillsatta Kommittén om

ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Frågan har behandlats

i riksdagen i en mängd olika sammanhang. Flera av de miljöavgifter m.m. som

föreslogs av utredningen har genomförts successivt. Jordbruksutskottet vill för

sin del framhålla att det torde föreligga betydande politisk enighet om att

ekonomiska styrmedel är ett effektivt medel i miljöpolitiken. Miljöavgifterna

befinner sig enligt utskottets mening för närvarande i en genomförandefas

snarare än i en utredningsfas.

Socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fogat en avvikande mening till

yttrandet i denna del.

Finansutskottet har för sin del inte något att erinra mot vad

jordbruksutskottet anför och avstyrker därmed motion Fi92 (s) yrkande 20.

Utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet och åtgärder mot

ekonomisk brottslighet

I proposition 150 (bilaga 6) tas Ekonomikommissionens förslag upp om en

effektivare skatteindrivning som leder till att i demokratisk ordning beslutade

skatter i ökad utsträckning faktiskt betalas in. Kommissionen gör bedömningen

att detta kan ge en budgetförstärkning på ca 10 miljarder kronor. Förslaget tar

främst sikte på den ekonomiska brottslighet som medför att stora belopp årligen

undandras beskattning. Kommissionen förordar mot bakgrund härav en utbyggnad av

skattekontrollen.

I budgetpropositionen görs en mer försiktig bedömning av vad som kan uppnås

med en rimlig resursinsats. En total resursinsats i storleksordningen 200

miljoner kronor per år fram till år 1998 bedöms kunna öka skatteintäkterna med

bortåt 4 miljarder kronor per år.

Som en första åtgärd för att förstärka skattekontrollen anser föredragande

statsrådet att regeringen bör kunna medge skattemyndigheterna merutgift

budgetåret 1993/94 i storleksordningen 20 miljoner kronor för särskilda

insatser vad gäller mervärdesskatt.

Polisväsendet, åklagarmyndigheterna och kronofogdemyndigheterna har en viktig

funktion att följa upp skattemyndigheternas arbete. I regeringens program mot

den ekonomiska brottsligheten ingår kraftfulla åtgärder för att samordna och

koncentrera myndigheternas brottsbekämpande arbete.

I motion Fi92 (s) hänvisas till det program mot den ekonomiska

brottsligheten som Socialdemokraterna lade fram i januari. Det innehöll förslag

om ökade resurser till polisens ekorotlar, ny organisation och ändrad

lagstiftning. Dessa förslag upprepas delvis i den nu aktuella motionen. Sålunda

begärs ett uttalande om vikten att bekämpa ekobrottsligheten (yrkande 33).

Vidare föreslås ökade resurser till Rikspolisstyrelsen (yrkande 34),

kronofogdemyndigheterna (yrkande 35), Riksåklagaren (yrkande 36),

Riksskatteverket (yrkande 37) samt Tullverket (yrkande 38). Därutöver föreslås

en förstärkning av skatterevisionen. En utredning begärs för att förbereda ett

införande av avgiftsfinansierad skatterevision (yrkande 24). Genom en effektiv

skatterevision och en effektiv indrivning bör det enligt motionärerna vara

möjligt att öka skatteinkomsterna med minst 10, kanske 20--30 miljarder kronor.

Ett program mot den ekonomiska brottsligheten återfinns också i motion

Fi93 (nyd). Motionärerna ställer sig bakom ett tiopunktersprogram som

utarbetats av Förbundet jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK).

Genomförs dessa åtgärder uppskattas besparingarna kunna uppgå till minst 10

miljarder kronor per år efter en uppbyggnadsperiod på tre år (yrkande 90 och

91). En tvärpolitisk kommission bör tillsättas för att följa myndigheternas

arbete (yrkande 89).

I motion Fi115 av Berith Eriksson m.fl. (v) förordas att AMS-medel

används för att utbilda och sysselsätta jurister och ekonomer i kampen mot den

ekonomiska brottsligheten. Det är enligt motionärerna angeläget att stärka

kompetensen för den personal som arbetar med dessa frågor samt att utveckla

datorstödet.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU5y) att även försiktiga

bedömningar ger vid handen att man med rimliga resursinsatser kan uppnå

väsentliga förbättringar av skattekontrollen och skatteuppbörden och därmed öka

samhällets nettointäkter. Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att

förbättra den nuvarande situationen bl.a. med tanke på de seriösa företagens

konkurrenssituation och för att skapa en viktig preventiv effekt mot

skatteundandraganden.

De planer som regeringen nu redovisar innebär att skattemyndigheterna får en

direkt förstärkning av momskontrollen, där behovet av förbättringar är särskilt

påträngande. Skatteutskottet utgår också från att regeringen så snart som

möjligt redovisar förslaget om en allmän årlig förstärkning av skattekontrollen

och indrivningen med 200 miljoner kronor. Enligt skatteutskottets mening finns

det därför inte anledning att nu gå in på en närmare prövning av

skatteförvaltningens anslagsfrågor.

Skatteutskottet anser beträffande förslaget om avgiftsfinansierad

skatterevision att sanktioner av den typ som redan finns i form av

uppdebitering av skatt, skattetillägg, böter och fängelse är tillräckliga

korrektiv mot oriktiga redovisningar.

I en avvikande mening i yttrandet till finansutskottet motsätter sig

skatteutskottets socialdemokrater beslutet att avstyrka motionen.

Justitieutskottet redovisar i sitt yttrande (JuU4y) som bakgrund vad som

hittills företagits på detta område av justitieutskottet, regeringen och

myndigheterna (Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren). Utskottet behandlade så

sent som i mars i år ett antal motioner med yrkanden liknande de nu aktuella om

Polisen. Dessa avstyrktes av utskottet med hänvisning till det pågående

arbetet. I det sammanhanget underströk justitieutskottet på nytt att det fanns

anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och utskottet

pekade på de pågående åtgärderna som syftar till att förstärka resurserna för

bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten och på olika sätt att

effektivisera arbetet på området. Utskottet konstaterade att vad som nu görs

innebär att den ekonomiska brottsligheten sätts i centrum för den

brottsbekämpande verksamheten på ett annat sätt än tidigare. Utskottet

avstyrkte ett antal motioner med förslag om ökade resurser till

Rikspolisstyrelsen och åklagarväsendet med hänvisning till de omprioriteringar

och den treårsplanering som gjorts.

I yttrandet till finansutskottet (JuU4y) vidhåller justitieutskottet sin

uppfattning och understryker att ett effektivt bekämpande av den ekonomiska

brottsligheten inte bara, som anförs i motionerna Fi92 (s) och Fi93 (nyd), på

sikt kan förväntas öka statens intäkter. Härtill kommer den positiva effekt på

samhällsmoralen i stort som kan förväntas bli ett ytterligare resultat om

ekobrottsligheten nedbringas. Samtidigt skapas sunda konkurrensförhållanden för

seriöst arbetande företag. Utskottet uttrycker sin tillfredsställelse med det

arbete som pågår inom regeringskansliet och på andra håll. Det är angeläget att

arbetet fortsätter med oförminskad kraft och att det leder till konkreta

resultat. Justitieutskottet utgår från att regeringen i nästa års

budgetproposition redovisar sina åtgärder för riksdagen.

Mot den här bakgrunden kan inte justitieutskottet finna att det erfordras

något tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa

ekobrottsligheten som begärs i motion Fi92 (s). Socialdemokraterna redovisar

dock en annan uppfattning i en avvikande mening till yttrandet.

Justitieutskottet kan inte heller tillstyrka yrkandet i motion Fi93 (nyd) om

en tvärpolitisk kommission mot ekobrott. Det finns snarare en risk att en ny

omfattande utredning skulle bromsa upp det pågående arbetet och således medföra

att olika åtgärder förskjuts framåt i tiden, påpekar utskottet.

Justitieutskottet kan inte heller finna att något uttalande från riksdagens

sida erfordras med anledning av de konkreta åtgärdsförslag för att

effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd) och

Fi115 (v). I den delen konstaterar utskottet att de förslag som förs fram redan

har aktualiserats i andra sammanhang. Det sagda hindrar inte att utskottet

delar motionärernas syn beträffande många av de förslag som tas upp i

motionerna.

När det gäller yrkandena i motion Fi92 (s) om högre anslag till

Rikspolisstyrelsen och till Riksåklagaren hänvisar justitieutskottet till sina

tidigare ställningstaganden i mars 1993 då likalydande yrkanden prövades.

Socialdemokraterna i justitieutskottet har avgivit en avvikande mening till

förmån för motionen.

Lagutskottet ser inget skäl för utskottet att frångå riksdagens tidigare

ställningstagande beträffande det nu upprepade motionsyrkandet i motion Fi92

(s) att till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter anvisa 4,5

miljoner kronor utöver vad regeringen och riksdagen tidigare föreslagit och

beslutat.

Beträffande förslaget i motion Fi115 (v) om att AMS-medel t.ex. i form av

beredskapsarbeten skall kunna användas för att anställa arbetslösa jurister och

ekonomer i kampen mot den ekonomiska brottsligheten anför

arbetsmarknadsutskottet (AU8y) att det i dag inte finns något formellt

hinder att göra på det sättet. Motionen bör därför enligt utskottet inte

föranleda något uttalande från riksdagens sida.

Finansutskottet anser beträffande utbyggnad av skattemyndigheternas

kontrollverksamhet i likhet med skatteutskottet och med vad som anförs i

propositionen att det är mycket angeläget att förbättra skatteindrivningen så

att skatteuppbörden i högre grad än för närvarande motsvarar vad riksdagen

beslutat att skatterna skall uppgå till. Det är självfallet svårt att göra

bedömningar om vad en effektivare skatteindrivning kan ge i ökade

skatteintäkter. Klart är emellertid att en ökad satsning på en effektivare

skatteförvaltning ger flerdubbelt större skatteintäkter. Finansutskottet anser

därför att regeringen så snart som möjligt bör återkomma till riksdagen med

förslag till förstärkning av skattekontrollen och indrivningen. Som framgår av

propositionen bör sådana åtgärder till att börja med inriktas på kontrollen av

mervärdesskatt. Motion Fi92 (s) yrkandena 37 och 38 avstyrks i den mån de inte

tillgodoses av detta ställningstagande.

Finansutskottet anser i likhet med justitieutskottet att något

tillkännagivande till regeringen om vikten av att bekämpa ekobrottsligheten

så som begärs i motion Fi92 (s) inte är erforderligt. Motion Fi92 yrkande 33

avstyrks av utskottet.

Förslaget om en tvärpolitisk kommission mot ekobrott bör som

justitieutskottet föreslår avslås. Yrkande 89 i Fi93 (nyd) avstyrks därmed av

finansutskottet.

Finansutskottet förordar, i likhet med vad justitieutskottet och

arbetsmarknadsutskottet i denna del anför, att de konkreta åtgärdsförslag för

att effektivisera ekobrottsbekämpningen som föreslås i motionerna Fi93 (nyd)

yrkandena 90 och 91 och Fi115 (v) avslås av riksdagen.

Finansutskottet instämmer i vad justitie- och lagutskotten anför om

medelsanvisning för åtgärder mot ekobrottslighet, dvs. högre anslag till

Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och kronofogdemyndigheterna. Motion Fi92 (s)

yrkandena 34--36 avstyrks därmed av utskottet.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning om en utredning för att

förbereda ett införande av en avgiftsfinansierad skatterevision och

avstyrker motion Fi92 (s) yrkande 24.

Skatteflyktslag

Socialdemokraterna föreslår i motion Fi92 att den tidigare gällande

skatteflyktslagen skall återinföras (yrkande 23).

Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU5y) inte skäl att ompröva sitt

tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet åberopade i sitt betänkande

SkU22 att skatteflyktsklausulen utsatts för långvarig och kraftig kritik

alltsedan sin tillkomst. Den innebar svårigheter för den enskilde att bedöma

konsekvenserna i skattehänseende av olika rättshandlingar. Vidare anfördes att

motiven för att behålla skatteflyktsklausulen försvagats efter

skattereformen.

Socialdemokraterna i skatteutskottet uttalar sig i en avvikande mening för

att skatteflyktsklausulen skall återinföras.

Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att motion Fi92 (s)

yrkande 23 bör avslås av riksdagen.

Konkursrättsliga frågor

I motion Fi93 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) tas tre frågor upp som

gäller konkursrätten och angränsande lagstiftning. Det föreslås att

prioriterade fordringsägare endast bör erhålla 75 % av sina fordringsbelopp vid

en konkurs, att förmånsrättsordningen i samband med konkurser bör ändras samt

att de företag som försätts i konkurs till följd av något annat företags

konkurs skall erhålla någon form av konkursgaranti eller räntefria lån.

Lagutskottet förordar i sitt yttrande 1992/93:LU7 att yrkandena bör

avslås. Utskottet framhåller att likalydande yrkanden nyligen behandlats och

avstyrkts av utskottet i dess betänkande 1992/93:LU40.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än lagutskottet och avstyrker

motion Fi93 (nyd) yrkandena 50--52.

Utgiftsförändringar inom Utrikesdepartementets område

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslår i motionen Fi93 och Gudrun Schyman

m.fl. (v) i Fi94 förändringar vad gäller anslagen inom Utrikesdepartementets

område när de presenterar sina alternativ till regeringens ekonomiska politik.

Motionsförslagen berör u-landsbiståndet, östbiståndet samt organiseringen av

myndigheterna inom biståndsområdet.

U-landsbiståndets inriktning

I motion Fi93 (nyd) yrkande 14 föreslås en förändrad inriktning av

biståndspolitiken. Förändringen motiveras med att det svenska biståndet är

ineffektivt. Dessutom är landets ekonomiska läge så prekärt att biståndet bör

minskas även av den anledningen. Besparingar på biståndet har den fördelen att

de inte leder till minskad inhemsk efterfrågan. Den biståndspolitik som

förordas i motionen innebär bl.a. att allt bistånd skall föras samman till ett

anslag, vilket medför att stödet till Östeuropa (litt. G) kommer att redovisas

inom biståndsramen. Den innebär också att Sveriges långsiktiga biståndsmål

fastställs till 0,7 % av BNI -- samma mål som antagits av FN:s medlemsländer. I

dagens kärva ekonomiska läge bör dock biståndet enligt motionärerna halveras

till knappt 7,2 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 0,5 % av BNI.

Inriktningen av biståndspolitiken tas även upp i yrkande 21 i motion Fi94

(v). I denna förordas emellertid ett utökat bistånd. Klyftorna mellan rika och

fattiga länder i världen fortsätter att öka. Svenska folket lever redan i dag

på materiellt sett tillräckligt hög levnadsstandard. Felet är den ojämna

fördelningen av välståndet. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att

biståndsmålet för budgetåret 1993/94 skall vara 1 % av BNI.

Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande (1992/93:UU7y) till tidigare

behandling av biståndspolitiken och enprocentsmålet under innevarande riksmöte.

Riksdagen har beslutat att sänkningen av biståndet skall vara temporär. Målet

för u-landsbiståndet -- 1 % av BNI -- ligger fast. Så snart Sveriges ekonomi

tillåter det skall biståndsramen ökas. Utskottet hänvisar även till regeringens

långsiktiga konsekvensanalys i kompletteringspropositionen där det sägs att

biståndet successivt skall ökas för att 1997/98 åter utgöra 1 % av BNI (bil.

1.2, s. 112). Utskottet påpekar att detta bör ses som en prognos och

understryker att en återgång till enprocentsnivån bör prioriteras. Utskottet

anser vidare att samarbetet med Central- och Östeuropa inte bör utgöra en del

av utvecklingsbiståndet till tredje världen. Därmed anser utrikesutskottet att

motionerna bör avstyrkas vad avser biståndspolitikens inriktning. I yttrandet

anmäls avvikande mening från Ny demokratis representant.

Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker

motionerna Fi93 (nyd) yrkande 14 och Fi94 (v) yrkande 21.

Biståndsanslagen

I motion Fi93 (yrkandena 9--12) föreslås omprövning av tidigare beslut

rörande anvisning av medel till anslag inom littera C. Internationellt

utvecklingssamarbete. Motionärernas förslag skulle innebära en sänkning av den

totala medelsramen för u-landsbiståndet i enlighet med de förändrade riktlinjer

de förespråkar för biståndspolitiken.

Utrikesutskottet hänvisar i sitt yttrande även i dessa frågor till

tidigare behandling under riksmötet (1992/93:UU15) av förslag som

överensstämmer med de här lagda. I samtliga fall avstyrkte utskottet

motionärernas förslag. Eftersom dessa ställningstaganden alltjämt äger

giltighet anser utrikesutskottet att motionen bör avstyrkas i ovannämnda delar.

Avvikande mening har avgivits av Ny demokratis representant.

Finansutskottet har ingen annan uppfattning än utrikesutskottet och

avstyrker därmed motion FI93 (nyd) yrkandena 9--12.

Östbiståndet

I motion Fi93 yrkande 13 (nyd) föreslås att riksdagen höjer de tidigare

anslagna medlen till stödet för Baltikum och Östeuropa. Motionärerna vill

prioritera detta stöd och föreslår en höjning av anslaget till 2 miljarder

kronor.

Återigen hänvisar utrikesutskottet i sitt yttrande till tidigare

behandling under våren av ämnet (1992/93:UU16). Eftersom de prioriteringar som

då gjordes fortfarande äger giltighet anser utskottet att motionen bör

avstyrkas i denna del. Ny demokratis företrädare i utskottet har anmält

avvikande mening.

Finansutskottet biträder utrikesutskottets förslag och avslår motion Fi93

(nyd) yrkande 13.

Organiseringen av myndigheterna inom biståndsområdet

Eftersom programländer-tanken bör avskaffas och ersättas med ett renodlat

projekttänkande menar Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) i motion Fi93 yrkandena

39 och 40 att en operativ biståndsmyndighet bör upprättas som ersätter SIDA,

BITS, Swedecorp m.fl. mindre myndigheter. Motionärerna föreslår även att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

besparingsmöjligheter inom SIDA redan under budgetåret 1993/94.

Utrikesutskottet noterar i sitt yttrande att de här aktuella förslagen

också berördes i motion 1992/93:U265, vilka behandlades i betänkandet

1992/93:UU15. Utskottet ansåg då att de föreslagna förändringarna ej borde

komma i fråga. Eftersom det ställningstagande som då gjordes fortfarande äger

giltighet anser utskottet att motionen bör avstyrkas i dessa delar.

Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning och avstyrker

yrkandena 39 och 40 i motion Fi93 (nyd).

Utgiftsförändringar inom Kulturdepartementets område, flyktingpolitik

Utlänningsnämnden

I propositionen föreslår regeringen att på ramanslaget för

Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 skall anvisas ytterligare 19130000

kr utöver vad som föreslagits i budgetproposition 1992/93:100 bilaga 12. För

att Utlänningsnämnden skulle kunna behålla nuvarande extraordinära kapacitet

skulle det behövas ett anslag på 70680000 kr, men med hänsyn till

osäkerheten i planeringsförutsättningarna föreslogs i budgetpropositionen ett

anslag på 51550000 kr. I kompletteringspropositionen menar regeringen

emellertid att den hittillsvarande asyltillströmningen från f.d. Jugoslavien

och de nu liggande ärendebalanserna hos Statens invandrarverk och

Utlänningsnämnden motiverar att ytterligare medel anvisas till

Utlänningsnämnden.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU4y) ingen erinran mot

detta förslag.

Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och

tillstyrker proposition 150 bilaga 9 avsnitt D att riksdagen under elfte

huvudtitelns ramanslag Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar

19130000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 12.

Statens invandrarverk

I motion Fi92 (s) anförs att Sverige skall ha en generös flyktingpolitik,

men att det krävs en effektiv administration av asylsökningarna och

förläggningsverksamheten. Motionärerna bedömer att det finns goda möjligheter

att klara en fortsatt human flyktingpolitik till betydligt lägre kostnader än i

dag. De anser att under det kommande budgetåret bör en effektivisering av

invandrar- och flyktingpolitiken inledas, som bl.a. kan innebära kortare

handläggningstider och ökade insatser i näraliggande länder. I motionen

konstateras även att Invandrarverket och Utlänningsnämnden f.n. har extra

resurser för att verkställa avvisningsbeslut i den takt som sådana beslut

fattas. Detta har inneburit att det vid utgången av år 1992 fanns 6300

personer på flyktingförläggningarna som väntade på polisens verkställighet. En

situation som enligt motionärerna medför kraftigt ökade förläggningskostnader.

Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att Invandrarverket redan under

innevarande budgetår ges i uppdrag att vidta åtgärder som medför ett med 10 %

minskat anslagsbehov för budgetåret 1993/94, vilket innebär en minskning av

förläggningskostnaderna med 1100 miljoner kronor (yrkande 22).

I motion Fi93 (nyd) yrkande 28 begärs att riksdagen i fråga om

förläggningskostnader beslutar om en sänkning av anslaget med 1500 miljoner

kronor för budgetåret 1993/94. Vidare begär motionärerna i yrkande 25 ett

tillkännagivande om att outnyttjade kommunala bostäder måste utnyttjas som

flyktingförläggningar i syfte att få ned dygnskostnaden.

I yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om att en noggrann kontinuerlig

granskning görs av Invandrarverkets verksamhet och kostnader. I yrkande 38

begärs ett tillkännagivande om att Invandrarverket måste bantas, rationaliseras

och effektiviseras.

Vidare begär motionärerna i yrkande 16 ett tillkännagivande om att det är

betydligt billigare och betydligt bättre att människor som på grund av

inbördeskrig, svält och arbetslöshet är på flykt hjälps i sitt närområde än i

Sverige och att de svenska hjälpinsatserna koncentreras till sådana närområden.

Socialförsäkringsutskottet bedömer i sitt yttrande (SfU4y) att de medel

som anvisats för Statens invandrarverk och för förläggningskostnaderna för

budgetåret 1993/94 behövs. Utskottet menar att några självklara besparingar

inte åstadkoms även om Invandrarverket lyckas pressa dygnskostnaderna för de

asylsökande på förläggningarna, eftersom antalet belagda platser på

förläggningarna snarare är för lågt än för högt beräknade. Anslaget för

förläggningskostnader har beräknats efter ett antal asylsökande om 30000

personer och ett genomsnittligt antal belagda platser på förläggningarna om

62000 med en genomsnittlig dygnskostnad om 281 kr. För närvarande befinner

sig emellertid drygt 83000 personer på slussar och förläggningar med en

genomsnittlig vistelsetid av drygt 8 månader, och tillströmningen från f.d.

Jugoslavien är fortsatt hög. Utskottet utgår från att verket fortlöpande prövar

vilka besparingar som går att göra på området, men anser inte att det finns

anledning att redan nu räkna med besparingar på anslaget av de

storleksordningar som föreslagits i de båda motionerna.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionerna Fi92 yrkande 22

och Fi93 yrkande 28 och 25.

Utskottet konstaterar vidare att liknande yrkande om att en noggrann

kontinuerlig granskning görs av Invandrarverkets verksamheter och kostnader

behandlats i såväl betänkande 1992/93:SfU7 som betänkande 1992/93:SfU20.

Utskottet framhöll då att den granskning som Riksrevisionsverket gjort av

Invandrarverkets upphandling av förläggningsplatser inte ger belägg för att

någon särskild granskning, utöver den som görs inom budgetprocessen, behövs.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Fi93

yrkande 26.

Socialförsäkringsutskottet avstyrker även yrkandet om att Invandrarverket

måste bantas, rationaliseras och effektiviseras. Utskottet utgår från att de

ytterligare besparingar och effektiviseringar av Statens invandrarverk som är

möjliga att göra också görs fortlöpande. Utskottet finner inte anledning till

något tillkännagivande med anledning av motion Fi93 yrkande 38.

Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet

motionerna Fi92 (s) yrkande 22 och Fi93 (nyd) yrkandena 25 och 28 om

besparingar på Statens invandrarverks kostnader för flyktingförläggningar.

Utskottet delar även socialförsäkringsutskottets uppfattning att det inte

föreligger något behov av granskning eller rationalisering av Statens

invandrarverk. Utskottet avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkandena 26 och

38.

Finansutskottet avstyrker vidare yrkande 16 i samma motion med hänvisning

till den parlamentariska kommitté som ska se över invandrings- och

flyktingpolitiken. I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att göra överväganden om

flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram förslag till hur vårt

land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i

krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt. Utskottet anser i likhet

med socialförsäkringsutskottet (1992/93:SfU7) att resultatet av kommitténs

arbete bör avvaktas och avstyrker därför motion Fi93 (nyd) yrkande 16.

Flyktingmottagningen

I motion Fi93 (nyd) kritiseras regeringens flyktingpolitik. Motionärerna

anser att många åtgärder måste vidtagas omgående och inte skjutas på framtiden

i avvaktan på den parlamentariska kommitténs ställningstaganden. De anser att

Invandrarverkets asylprövningstid snarast måste nedbringas till högst tre

månader och begär i yrkande 17 ett tillkännagivande om detta. I motionen begärs

även i yrkande 15 ett tillkännagivande om behovet av att snabba åtgärder vidtas

inom flyktingpolitiken omfattande strikt begränsning till

konventionsflyktingbegreppet, anhöriginvandringen till att endast omfatta

maka/make och deras barn, införande av skärpta viseringsregler samt kraftfulla

åtgärder mot illegalt asylsökande.

Motionärerna begär vidare i yrkande 18 ett tillkännagivande om att avdrag på

dagbidraget skall göras om den asylsökande inte deltar i anbefallt arbete,

uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning. I yrkande

22 begärs ett tillkännagivande om att asylsökande och flyktingar skall betala

vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård.

I yrkande 23 begärs ett tillkännagivande om att utländska medborgare under

sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen.

I yrkande 20 begärs ett tillkännagivande om att schablonersättningen till

kommunerna sänks med 20 %. I yrkande 29 föreslås att kommunbidraget för

budgetåret 1993/94 sänks i enlighet med vad som föreslagits i motionen. Detta

yrkande överensstämmer således till sitt innehåll med yrkande 20.

I yrkande 21 föreslås att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra

vid utvisning samt vid utlandsboende.

Socialförsäkringsutskottet redogör i sitt yttrande för den

parlamentariska kommitté som har till uppgift att se över invandrarpolitiken

samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1). Med hänvisning till att

resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas har utskottet i ett betänkande

(1992/93:SfU7) nyligen avstyrkt yrkanden liknande Fi93 yrkandena 15 och 17.

Utskottet vidhåller denna inställning.

Utskottet har i sitt betänkande 1992/93:SfU7 även behandlat yrkanden om

avdrag på dagbidraget samt att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig

patientavgift för sjuk- och tandvård. Mot bakgrund av att betänkandet

Mottagande av asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133) bereds i

regeringskansliet ansåg utskottet att motionsyrkandena inte påkallade någon

åtgärd av riksdagen. Utskottet föreslår, mot bakgrund av sitt tidigare

ställningstagande, att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi93

yrkandena 18 och 22.

I samband med behandling av proposition 1991/92:172 om

introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar prövade

utskottet ett yrkande som liknade yrkande 23 om att utländska medborgare under

sina första två år i Sverige endast skall erhålla 80 % av socialbidragsnormen

(1992/93:SfU1). Utskottet framhöll då att utländska medborgares behov av

socialbidrag inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en

kommun, och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag för utländska

kommuninvånare skulle innebära diskriminering. Utskottet håller fast vid denna

uppfattning och avstyrker yrkande 23 i motion Fi93.

I SfU7 avstyrkte utskottet även ett yrkande om ett tillkännagivande om att

schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. Utskottet hänvisade till

en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet som har i uppgift att göra en översyn

av vissa regler i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande

m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan

kommuner. Utskottet menade då att resultatet av detta utredningsarbete bör

avvaktas, vilket utskottet vidhåller, varför motion Fi93 yrkandena 20 och 29

avstyrks.

Ett motionsyrkande om att pension och socialförsäkringsförmåner skall upphöra

vid utvisning och utlandsboende avstyrktes nyligen av riksdagen på förslag av

utskottet i betänkande SfU14. Utskottet framhöll i detta betänkande att en

indragning av den intjänade ATP-pensionen närmast skulle innebära en

konfiskation. Utskottet har också erinrat om att folkpensionsförmån i princip

inte utges till utländska medborgare när dessa är bosatta utanför Sverige och

om att, för den händelse en socialförsäkringskonvention som Sverige ingått med

annat land garanterar en exporträtt av svenska folkpensionsförmåner, en

indragning av förmånen skulle innebära ett brott mot konventionen. Mot bakgrund

av detta avstyrker utskottet yrkande 21 i motion Fi93.

Finansutskottet avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet motion

Fi93 (nyd) yrkande 15 i vilket begränsningar i flyktingmottagningen

föreslås.

Liksom socialförsäkringsutskottet avstyrker utskottet även motion Fi93 (nyd)

yrkandena 17, 18, 20, 21, 22, 23 och 29 om kostnader för

flyktingmottagningen.

Flyktingminister

I motion Fi93 yrkande 27 begär motionärerna ett tillkännagivande om

behovet av en flyktingminister som sysslar med flyktingfrågor på heltid.

I socialförsäkringsutskottets yttrande anges att utskottet i SfU7

avstyrkte ett yrkande om uttalande om behovet av en flyktingminister som

sysslar med flyktingfrågor på heltid. Utskottet har därvid erinrat om att det

enligt regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen

och statsministern som bland statsråden utser chefer för departementen.

Utskottet avstyrker yrkande 27 i motion Fi93.

Finansutskottet avstyrker motion Fi93 (nyd) yrkande 27 med hänvisning

till vad socialförsäkringsutskottet anfört.

Hemspråksundervisning

I motion Fi93 (nyd) yrkande 24 begärs att riksdagen ger regeringen till

känna att samhällets kostnader för hemspråksundervisning slopas. För budgetåret

1993/94 beräknas en besparing med 500 miljoner kronor.

Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att utskottet

nyligen i sitt betänkande 1992/93:UbU8 har behandlat liknande yrkanden om

hemspråksundervisningen. Utskottet redovisade i betänkandet att lönekostnaden

för drygt 2200 lärare i hemspråk läsåret 1991/92 beräknades till ca 370

miljoner kronor och att resurserna för undervisningen i hemspråk hade minskat

med ca en tredjedel mellan läsåren 1990/91 och 1991/92. Utbildningsutskottet

vill återigen erinra om att en parlamentarisk kommitté tillkallats för att se

över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Enligt

direktiven (dir. 1993:1) bör kommittén pröva förutsättningarna att utveckla

individens eget ansvar särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket

och kulturarvet. Mot denna bakgrund avstyrker utbildningsutskottet motion Fi93

yrkande 24.

Finansutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört och avstyrker

motion Fi93 (nyd) yrkande 24.

Utgiftsförändringar inom Försvarsdepartementets område

Försvarskostnadernas storlek

I den socialdemokratiska partimotionen Fi92 framhålls att den krympning

av det militära försvaret som nu pågår i flera länder i Europa gör det möjligt

att också i Sverige ompröva försvarsutgifterna.

Långsiktiga besparingar som leder till lägre anslag fr.o.m. budgetåret

1994/95 uppnås enligt motionärerna genom att försvarsprisindex inte räknas upp

till följd av kronans depreciering i november 1992. Vidare föreslås att den

s.k. teknikfaktorn avskaffas från budgetåret 1997/98. Under senare delen av

1990-talet kommer detta att leda till besparingar i storleksordningen 5--6

miljarder kronor.

För budgetåret 1993/94 bör enligt motionärerna försvarets anslagsram minskas

med 600 miljoner kronor. Detta skall ske genom att importen av krigsmateriel

minskas med 200 miljoner kronor. Antalet värnpliktiga som kallas in de närmaste

åren bör minska med 3000--4000 vilket leder till en besparing på 200

miljoner kronor redan budgetåret 1993/94. Dessutom bör anslagen inom den civila

delen av totalförsvaret reduceras med 200 miljoner kronor genom en minskning

av reservationerna bl.a. för industriella åtgärder och genom försäljning av

materiel.

Försvarsutskottet hänvisar i sitt yttrande FöU10y till tidigare

ställningstaganden i fråga om kostnaderna för försvaret. Utskottet erinrar om

att det svenska försvarets ekonomiska nivå under en följd av år varit

oförändrad eller minskat samtidigt som omvärldens stridskrafter tillförts ökade

resurser. Utskottet anser inte att ytterligare neddragningar såsom föreslås i

motion Fi92 (s) är förenliga med 1992 års försvarsbeslut.

När det gäller förslagen om försvarsprisindex, den s.k. teknikfaktorn, samt

utbildningsvolymen värnpliktiga har utskottet nyligen avstyrkt motsvarande

yrkanden i sitt betänkande 1992/93:FöU9. Utskottet gör nu samma bedömning och

förordar även att förslagen om reduceringar av inköp av försvarsmateriel och

besparingar inom det civila försvaret avslås.

Finansutskottet delar helt vad försvarsutskottet anfört om den föreslagna

minskningen av försvarets anslagsram och avstyrker således motion Fi92 (s)

yrkande 18.

Utgiftsförändringar inom Jordbruksdepartementets område

Jordbruksstödet

I motion Fi92 (s) anförs att riksdag och regering under det senaste året

återgått till en jordbrukspolitik med ökade inslag av reglering och av

subvention av livsmedelsexporten. Denna politik innebär en belastning för

samhällsekonomin och för de offentliga finanserna. Enligt motionen har

Socialdemokraterna under vårriksdagen presenterat förslag som innebär en

besparing på jordbrukets område med ca 1 miljard kronor jämfört med

riksdagsmajoriteten. Detta uppnås, menar motionärerna, genom att bibehålla det

inkomststöd som ingick i 1990 års livsmedelspolitiska beslut, stå fast vid ett

inlösenpris på spannmål på 90 öre per kg, begränsa ökningen av exportstödet

samt bibehålla prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel

och i stället omvandla dessa till en miljöavgift (yrkande 19).

Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU4y) att det inte

framgår av motionen vilka anslag som avses då motionärerna föreslår en sänkning

av jordbruksstödet med 1 miljard kronor. Av den kortfattade motiveringen drar

utskottet slutsatsen att motionärerna avser uppnå en neddragning av

jordbruksstödet, eller en budgetmässig spareffekt, genom en kombination av

minskade bidrag, återinförda prisregleringsavgifter och möjligen också genom

ändrad disposition av medel i jordbrukets regleringskassor.

Utskottet menar, efter en detaljerad redovisning, att dessa förslag inte ger

några direkta besparingseffekter på budgetens utgiftssida för budgetåret

1993/94. När det gäller förslaget om inkomststöd konstaterar utskottet på

grundval av s-reservationen i betänkandet 1992/93:JoU13 att en besparingseffekt

visserligen kan uppnås om 248 miljoner kronor. Detta förutsätter emellertid

att riksdagen med ändring av tidigare beslut sänker arealbidraget/inkomststödet

från 700 kr till 500 kr per ha och anvisar ett motsvarande lägre belopp under

anslaget B 10 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

I fråga om t.ex. sänkt inlösenpris på spannmål framhålls att kostnaden slår

igenom i budgeten endast om andra internavgifter är otillräckliga, vilket

prognosen för budgetåret 1993/94 inte tyder på. Utskottet konstaterar vidare

att om prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel

återinförs som en miljöavgift så kan det ge ett tillskott till statskassan på

ca 400 miljoner kronor. Det förutsätter emellertid att riksdagen frångår den

tidigare fastlagda principen att internavgifterna skall användas inom

jordbruksregleringen. Om avgiftsmedel av detta slag skall dras in till

statskassan, utan denna förutsatta motprestation från statens sida, krävs att

riksdagen genom en lagändring fattar ett nytt beslut om avgifternas rubricering

och disposition.

Enligt jordbruksutskottet innebär det anförda sammanfattningsvis att

motionärernas förslag kan ge en direkt besparingseffekt på statsbudgetens

utgiftssida på ca 248 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet

understryker dock att ett sänkt arealbidrag och sänkt inlösenpris på spannmål

kan utgöra ett incitament till att anmäla ytterligare stora arealer för

omställning. Med ett genomsnittligt omställningsbidrag om 4000 kr per ha

under kommande budgetår kan den beräknade besparingseffekten mycket väl gå om

intet och t.o.m. leda till ökade utgifter för statskassan.

Mot bakgrund av sin redovisning föreslår jordbruksutskottet att

finansutskottet avstyrker motion Fi92 yrkande 19.

Finansutskottet anser i likhet med jordbruksutskottet att motion Fi92 (s)

yrkande 19 bör avslås av riksdagen.

Utgiftsförändringar inom Finansdepartementets område

Regeringskansliets arbetsformer

I kompletteringspropositionen, bilaga 6 avsnitt 5, föreslås att

regeringen får befogenhet att inom ramen för anvisade anslag till

regeringskansliets verksamhet disponera anslagen till departementen och

Regeringskansliets förvaltningskontor på ett med hänsyn till

ändamålsbestämningen friare sätt. Därigenom skall effektiviteten i

regeringskansliets verksamhet främjas. Vidare föreslås att ett nytt anslag på

50 miljoner kronor anvisas till Gemensamma ändamål för Regeringskansliet m.m.

Som skäl därför anges i propositionen att ett utrymme bör skapas för vissa för

Regeringskansliet gemensamma ändamål samt för oförutsedda angelägna insatser.

I motion Fi94 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas avslag på regeringens

förslag till ett nytt anslag på 50 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Enligt

motionärerna har kanslihuset redan svällt för mycket.

Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot att regeringen för

att kunna åstadkomma en effektivare internadministration får en friare

dispositionsrätt till departementsanslagen under littera A 1, respektive

departements utredningsanslag samt anslaget till Regeringskansliets

förvaltningskontor.

När det gäller förslaget om ett nytt anslag på 50 miljoner kronor till

regeringens förfogande har utskottet erfarit att det finns ett omedelbart behov

att i samband med förhandlingarna om det fortsatta Europasamarbetet åstadkomma

en ökad handlingsberedskap. Detta föreslås ske genom en samordning av medel som

för närvarande disponeras av olika departement och centrala myndigheter.

Konstruktionen skall ses som tillfällig och regeringen avser att återkomma med

en mer permanent lösning i 1994 års budgetproposition. Utskottet utgår från att

det nya anslaget i sin helhet finansieras genom omdisponeringar från befintliga

anslag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag

och avstyrker motion Fi94 (v) yrkande 16.

Bostadssubventioner

Ett av inslagen i höstens krisuppgörelse mellan regeringen och

Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna skulle begränsas med 3

miljarder kronor netto. När finansutskottet senare på hösten behandlade frågan

i anslutning till proposition 1992/93:50 förordade utskottet på förslag av

bostadsutskottet att de närmare formerna för begränsningen skulle avgöras

längre fram. Förändringen skulle inte genomföras förrän år 1994 och utskottet

ansåg därför att tid för rådrum förelåg. Det var dock nödvändigt, ansåg

finansutskottet, att riksdagen gavs möjlighet att fatta beslut i ärendet senast

våren 1993. Riksdagen beslutade i enlighet med finansutskottets förslag

(1992/93:FiU1, rskr. 134).

I tre partimotioner begärs att bostadssubventionerna inte skall minskas

fr.o.m. år 1994. I motion Fi92 (s) yrkande 7 föreslås sålunda att riksdagen

gör ett tillkännagivande till regeringen om att besparingen på 3 miljarder

kronor på bostadssubventionerna skall skjutas upp tills fastighetsmarknaden har

stabiliserats. I motion Fi93 (nyd) yrkande 86 begärs att riksdagen upphäver

beslutet om minskning av bostadssubventionerna fr.o.m. år 1994. Även i motion

Fi94 (v) yrkande 5 avvisas den planerade neddragningen av

bostadssubventionerna.

I motion Fi107 av Bo G Jenevall och Peter Kling (nyd) föreslås att

räntesubventionerna skall avvecklas under en tjugoårsperiod med början år 1995.

Bostadsutskottet konstaterar i sitt yttrande att något regeringsförslag i

frågan ännu inte förelagts riksdagen. Att nu avvakta ett sådant förslag är i

praktiken inte möjligt om riksdagen skall kunna fatta beslut i ärendet under

våren 1993. Bostadsutskottet finner det viktigt att så sker, så att tillräcklig

klarhet kan skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.

Även om de tre motionsförslagen inte till alla delar överensstämmer med

varandra anser bostadsutskottet att riksdagen med anledning av dem som sin

mening bör ge regeringen till känna att den nu diskuterade besparingen av

bostadssubventionerna inte bör genomföras per den 1 januari 1994. Om, och i så

fall när och hur, så skall ske får enligt bostadsutskottet bedömas mot bakgrund

av bl.a. hur det ekonomiska läget, kreditmarknaden och fastighetsmarknaden

kommer att utvecklas. Av betydelse i detta sammanhang är inte minst

ränteutvecklingen eftersom kapitalkostnaderna ofta har stor betydelse för

boendeutgifterna.

Regeringspartiernas företrädare i bostadsutskottet har i en avvikande mening

framhållit att frågan om bostadssubventionernas omfattning måste ses i ett

större sammanhang och då bedömas mot bakgrund av de mer övergripande frågorna

om den ekonomiska politikens omfattning och inriktning. Denna fråga ankommer

det på finansutskottet att bereda före riksdagens beslut. Det blir då möjligt

att överväga en reduktion av bostadssubventionerna i relation till andra

möjliga och lämpliga besparingar.

Det i motion Fi107 (nyd) framförda förslaget om en tjugoårig avveckling av

bostadssubventionerna avstyrks av bostadsutskottet med hänvisning till att

såväl dagens system som tidigare system innehåller regler som begränsar tiden

för hur länge räntebidrag kan utgå. Om dessa regler behålls kommer

räntebidragen att vara avvecklade praktiskt taget samtidigt med vad som skulle

bli fallet om motionärernas förslag genomfördes.

Ny demokratis företrädare i utskottet har i en avvikande mening biträtt

förslaget i motionen.

Finansutskottet vill i denna fråga framföra följande. Utgifterna för det

statliga räntebidragssystemet har ökat mycket snabbt. Det sammanhänger framför

allt med byggkostnadernas snabba ökning, de senaste årens höga ränteläge och en

omfattande byggnation mot slutet av 1980-talet. Den årliga minskningen av

räntebidraget har påskyndats genom att riksdagen vid ett antal tillfällen

beslutat om extra upptrappning av de garanterade räntenivåerna. Fr.o.m.

innevarande år gäller också ett nytt bostadsfinansieringssystem för nytillkomna

bostäder. Trots vidtagna besparingar har statens utgifter för räntebidrag

fördubblats på fem år, och för nästa budgetår är för detta ändamål anvisat 31,3

miljarder kronor.

Ett viktigt inslag i höstens uppgörelse mellan regeringen och

Socialdemokraterna var att bostadssubventionerna nästa år skulle begränsas med

3 miljarder kronor netto. Socialdemokraterna begär nu att denna besparing

skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Inte heller Ny

demokrati och Vänsterpartiet är beredda att stödja en besparing av denna

omfattning under nästa år.

Enligt finansutskottets mening är det med hänsyn till det statsfinansiella

läget angeläget att bostadssubventionerna kan begränsas. Den tilltänkta

besparingen utgör en mindre del av nuvarande bostadssubventioner, men är likväl

så omfattande att den kan få återverkningar inte bara på hyresnivåer utan även

på prisbildningen på fastighetsmarknaden i stort. Det finns därför skäl som

talar för att besparingen inte bör genomföras i ett steg utan successivt.

Som framgår av utskottets redogörelse för utvecklingen på penningmarknaden

har den korta räntan sänkts i betydande omfattning under våren 1993.

Riksbankens marginalränta har på ett halvår sänkts med närmare 4 procentenheter

och uppgår nu till 8,75%. Sänkningen har fått genomslag även på

bostadslåneräntorna, och finansieringen av hushållens boende kan i dag ske till

räntenivåer som är de lägsta sedan regleringen av bostadslåneräntorna upphörde.

Förutsättningarna för en balanserad och planenligt genomförd minskning av

bostadssubventionerna har därigenom förbättrats.

Finansutskottet delar bostadsutskottets bedömning att det är viktigt att

riksdagen kan fatta beslut i detta ärende så snart som möjligt så att klarhet

skapas om subventionernas omfattning under de närmaste åren.

Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att statens utgifter för

räntebidrag reduceras stegvis under de tre närmaste åren. De bör ske genom

extra upptrappningar av de garanterade räntenivåerna med tyngdpunkten lagd på

det äldre beståndet av bostäder. Om hänsyn tas även till behovet av höjda

bostadsbidrag bör sålunda utgifterna för detta ändamål minskas med 0,5

miljarder kronor netto år 1994, med 1,0 miljarder kronor netto år 1995 och med

1,5 miljarder kronor netto år 1996.

Vad finansutskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge till känna för

regeringen. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet yrkar avslag på

motionerna Fi92 (s) yrkande 7, Fi93 (nyd) yrkande 86 och Fi94 (v) yrkande 5.

Vad beträffar motion Fi107 (nyd) gör finansutskottet för egen del ingen annan

bedömning än bostadsutskottet. Även finansutskottet avstyrker sålunda bifall

till denna motion.

Utgiftsförändringar inom Socialdepartementets område

Inkomstprövade barnbidrag

I motion Fi93 (nyd) begärs ett förslag om att införa ett system med

behovsprövade barnbidrag (yrkande 1). Enligt motionärernas förslag skall

barnbidragen behovsprövas så att fullt bidrag utgår till barnfamiljer med

inkomster upp till ca 320000 kr. Vid en hushållsinkomst på 500000 kr skall

enligt förslaget inget bidrag utgå. Förslaget beräknas medföra en besparing på

3 miljarder kronor.

Socialutskottet har i samband med behandlingen av årets budgetproposition

behandlat ett liknande yrkande (1992/93:SoU15). Utskottet ansåg att det

nuvarande barnbidragssystemet bör behållas och hänvisade till tidigare

ställningstagande (1991/92:SoU15) när det gäller införande av ett inkomst- och

behovsprövat barnbidrag.

Finansutskottet har för sin del ingen annan uppfattning än den

socialutskottet redovisat och avstyrker således motion Fi93 (nyd) yrkande 1.

Utgiftsförändringar inom Civildepartementets område

Länsstyrelserna

I propositionen (bil. 10) föreslås att under elfte huvudtitelns ramanslag

Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisas 48000000 kr utöver vad

som föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 14.

Till grund för regeringens förslag om att anvisa ytterligare 48 miljoner

kronor för budgetåret 1993/94 ligger de nya arbetsuppgifter som tillförs

länsstyrelserna fr.o.m. år 1994. Från denna tidpunkt har länsstyrelserna att

svara för dels den regionala administrationen av statens stöd för

bostadsfinansiering, dels tillsynen över verksamheten enligt den nya

rättighetslag för personer med svåra funktionshinder som då träder i kraft.

Bostadsutskottet redovisar i sitt yttrande (BoU9y) att riksdagen på