Bet. 1992/93:NU5

Näringsutskottets betänkande

1992/93:NU05

Det svenska elsäkerhetsarbetet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

1992/93

NU5

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1992/93:21 om det svenska

elsäkerhetsarbetet,

dels de två motioner som har väckts med anledning av

propositionen.

En skrivelse i ärendet har ingivits av Miljöljusföretagens

Service AB.

Sammanfattning

Utskottet har ingen invändning mot förslaget i propositionen

om att en ny elsäkerhetsmyndighet skall inrättas den 1 januari

1993.

De återstående anpassningar till EG:s regler på

elsäkerhetsområdet som behövs bör, enligt vad som föreslås i

propositionen, genomföras den 1 juli 1993. En motion (m) med

krav på slopande av registreringsavgifter redan från den

1januari 1993 avstyrks av utskottet.

Frågan om hälsorisker från magnetiska fält aktualiseras i en

motion (s), bl.a. till följd av två nyligen publicerade

undersökningar i vilka konstateras vissa samband mellan

exponering för sådana fält och cancer. Utskottet, som avstyrker

motionen, utgår från att den ansvariga elsäkerhetsmyndigheten

prövar alla tänkbara möjligheter att minska eller eliminera

riskerna med magnetiska fält när det gäller såväl befintliga som

nya elektriska anläggningar.

Propositionen

Huvudsakligt innehåll

I proposition 1992/93:21 redovisas förslag m.m. rörande

omfattningen, organisationen och finansieringen av det svenska

elsäkerhetsarbetet. Kontrollordningen för elektrisk materiel

skall anpassas den 1 juli 1993 till vad som gäller inom EG genom

att kraven på statligt förhandsgodkännande för viss materiel

liksom på statlig registrering av elektrisk materiel slopas.

Vidare föreslås att elsäkerhetsarbetet -- som för närvarande

bedrivs inom Närings- och teknikutvecklingsverket -- skall

organiseras i ett särskilt verk. Syftet är att

elsäkerhetsarbetets ställning skall förstärkas i såväl

nationella som internationella sammanhang. Det nya verket avses

starta sin verksamhet den 1 januari 1993.

En redogörelse lämnas också för regeringens ställningstagande

i vissa andra frågor rörande elsäkerhetsarbetet. Det går ut på

att systemen med marknadskontroll av elektrisk materiel,

utfärdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska

installationer samt registrering och kontrollbesiktning av

elektriska anläggningar skall bibehållas. Även verksamheten vid

Svenska brandförsvarsföreningens elektriska nämnd förutsätts bli

oförändrad.

Förslag

I propositionen föreslås -- efter föredragning av

näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen godkänner

1. att en ny elsäkerhetsmyndighet inrättas den 1 januari 1993

(avsnitt 7),

2. de riktlinjer för organisation och finansiering för

innevarande budgetår av den föreslagna elsäkerhetsmyndigheten

som föredragande statsrådet har förordat (avsnitten 7 och 8),

Regeringen bereder vidare (3) riksdagen tillfälle att ta del

av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om det

svenska elsäkerhetsarbetet (avsnitten 3--6).

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är

följande:

1992/93:N3 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om ansvaret för att komma till rätta med de

hälsorisker som kraftledningarnas magnetfält utgör.

1992/93:N4 av Hans Nyhage och Lars Björkman (båda m) vari

yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om ett slopande av avgifterna för registrering fr.o.m.

den 1 januari 1993,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om alternativa fristående provningslaboratorier.

Utskottet

Elsäkerhetsarbetets inriktning m.m.

Målet för det svenska elsäkerhetsarbetet är att förebygga

skada på person och egendom orsakad av elektrisk ström. Arbetet

bedrivs genom uppbyggnad, upprätthållande och utvecklande av en

god säkerhetsnivå för såväl elektriska anläggningar som

elektrisk materiel. Säkerhetsnivån gäller inte bara risker för

direkta skador av elektrisk ström och bränder orsakade av

elektricitet utan även andra skador såsom mekaniska skador samt

bränn- och strålskador.

Säkerhetsarbetet omfattar såväl utfärdande av föreskrifter och

standarder som tillsyn av efterlevnaden härav. Genom

föreskrifterna fastställs de villkor som bedöms nödvändiga för

skydd av liv, hälsa, miljö och ekonomiska värden. Reglerna avser

inte endast produktens egenskaper i sig utan också hur det skall

styrkas att produkten de facto har de föreskrivna egenskaperna.

Termen för det sistnämnda är numera bedömning av

överensstämmelse (tidigare certifiering och provning).

Enligt lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar (ellagen), kan regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som

behövs från elsäkerhetssynpunkt. Ansvaret har härvid lagts på

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Verket utfärdar

sålunda erforderliga säkerhetsföreskrifter men utövar också

tillsyn i vissa avseenden. På regional nivå utövas tillsynen av

Statens elektriska inspektion, för vilken NUTEK är

chefsmyndighet.

Inom EG regleras säkerheten för elektrisk materiel i det s.k.

lågspänningsdirektivet (low voltage directive, LVD) från år

1973. Det går ut på att medlemsländerna skall vidta erforderliga

åtgärder för att endast sådan elektrisk materiel saluförs som

har tillverkats i enlighet med god säkerhetsteknisk praxis.

Den ändring av det svenska systemet för kontroll av elektrisk

materiel som trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop.

1987/88:82, bet. NU30) innebar en relativt långtgående

anpassning till EG:s lågspänningsdirektiv. Genom den nya

kontrollordningen slopades det tidigare kravet på

förhandsgodkännande (S-märkning) av SEMKO (Svenska Materiel

Kontrollanstalten AB) för sådan elektrisk materiel som är

tillverkad enligt svensk standard. Genom riksdagens beslut gavs

leverantörerna samtidigt möjlighet att utföra motsvarande

kontroll hos vissa andra -- med SEMKO samarbetande --

provningsinstitutioner men också att själva utföra kontrollen. I

det senare fallet förutsätts att kontrollen övervakas av SEMKO.

Vidare innebar beslutet att kravet på S-märkning ersattes med

ett krav på registrering av produkten innan den släpps ut på

marknaden. Samtidigt förstärktes den kontroll av produkterna som

görs efter marknadsintroduktionen, den s.k. marknadskontrollen.

För vissa produkter behölls emellertid kravet på statligt

förhandsgodkännande.

Elsäkerhetsutredningen (särskild utredare: civilingenjör Hans

Aronsson) har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet

(SOU 1991:94) ELSU 91 -- Förslag till omfattning, organisation

och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet. Betänkandet

har remissbehandlats.

I propositionen om det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES) anförs (prop. 1991/92:170 bil. 11 s.5f.) beträffande

systemet för bedömning av överensstämmelse att en anpassning

till EG:s regler kräver att hittillsvarande ordning med s.k.

riksprovplatser -- vilka har monopol inom sitt verksamhetsområde

-- avskaffas. I stället införs ett öppet system som innebär att

såväl offentliga som enskilda organ vilka uppfyller kraven på

kompetens skall kunna medverka i systemet och konkurrera om

uppdragen. Utseende av sådana s.k. anmälda organ skall handhas

av Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC). En lag om

teknisk kontroll föreslås i enlighet härmed i nämnda

proposition. Lagen avses att träda i kraft i anslutning till

EES-avtalets ikraftträdande. Enligt de riktlinjer för

avvecklingen av riksprovplatssystemet som regeringen föreslår

förutsätts avvecklingen vara genomförd den 1 januari 1994.

EES-utskottet har i oktober 1992 tillstyrkt regeringens förslag

(1992/93:EU1), och riksdagen avses fatta beslut i bl.a. dessa

frågor inom kort.

I den nu aktuella propositionen konstateras att EES-avtalet

förutsätter en viss återstående anpassning till EG:s

lågspänningsdirektiv. Detta innebär att kraven på dels statligt

förhandsgodkännande av vissa produkter, dels statlig

registrering av elektrisk materiel med anknytande avgift bör

slopas. Det erinras om att EES-avtalet medger att Sverige

(liksom Finland och Island) -- till följd av förutsedda

praktiska svårigheter -- har givits rätt att avvakta med

anpassningen till den 1 januari 1994. Enligt regeringens

bedömning kan förändringarna emellertid genomföras redan den 1

juli 1993.

Vidare anmäls i propositionen att nuvarande system med

marknadskontroll av elektrisk materiel genom

elsäkerhetsmyndighetens försorg bör bibehållas. Även systemet

med utfärdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska

installationer bör, enligt regeringens mening, kvarstå

oförändrat. Härvid anges att den godkännande myndigheten bör

anpassas så att den skall motsvara kraven på certifierande organ

enligt Europanormen EN 45013. Inte heller bör systemet med

registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar

ändras, anser regeringen. Slutligen anförs att nuvarande ordning

och verksamhet vid Svenska brandförsvarsföreningens elektriska

nämnd bör bibehållas.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad den

har anfört om det svenska elsäkerhetsarbetet i nu nämnda

avseenden.

I motion 1992/93:N4 (m) kritiseras det avgiftssystem som är

förbundet med registreringen av elektrisk materiel. Motionärerna

anför att registreringsavgiften för sådan materiel som har

godkänts av ett annat provningsorgan än SEMKO kan vara fem

gånger högre än den som gäller när SEMKO själv har svarat för

godkännandet. Skillnaden i avgifternas storlek utgör, enligt

motionärernas uppfattning, en diskriminering som styr

leverantörerna till SEMKO för godkännandeförfarandet. Svensk

tillverkningsindustri bör ges möjlighet att arbeta enligt de

villkor som avses gälla enligt EES-avtalet utan onödigt

dröjsmål, heter det. Motionärerna föreslår därför att avgifterna

skall slopas redan den 1 januari 1993. Samtidigt ifrågasätts

SEMKO:s ställning som inhemskt provningsorgan; konkurrensen

måste främjas genom att även andra provningslaboratorier snarast

godtas.

Registreringsavgifterna finansierar verksamheten med kontroll

av elektrisk materiel (jfr prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.

NU25). Kostnaden för denna uppgår för närvarande till drygt 20

miljoner kronor per år. Avgifternas storlek bestäms av

regeringen på förslag av NUTEK, som i enlighet med

avgiftsförordningen (1992:191) samråder med Riksrevisionsverket

i frågan. Enligt uppgift från NUTEK beror skillnaderna i

avgifter för registrering på grundval av S-märke resp. annat

underlag på att SEMKO redan vid certificering för S-märke tar ut

en avgift som skall täcka kostnaderna för granskning av underlag

och typefterkontroll. Motsvarande kostnader vid inlämnande av

dokumentation debiteras leverantören först i samband med

registreringen. Sammantaget uppges avgifterna för licens för

S-märke och registrering grundad på S-märke skilja sig endast

marginellt från avgiften för registrering för sådan materiel som

registreras medelst dokumentation.

Det konstateras i propositionen att ett slopande av

registreringssystemet och den anknutna avgiften förutsätter att

elsäkerhetsarbetet finansieras på något annat sätt. Regeringen

anmäler sin avsikt att återkomma till denna fråga i 1993 års

budgetproposition. Enligt vad som sägs i propositionen övervägs

härvid att tillföra medel för verksamheten via

elabonnentavgifter. För innevarande budgetår bör enligt

regeringen kontrollordningen finansieras med de medel som

riksdagen redan har beslutat om för denna verksamhet och som

täcks av registreringsavgifterna.

På grundval av en anmälan från ett enskilt företag har

Konkurrensverket nyligen behandlat frågan om diskriminering

genom avgiftssystemet. Verket har beslutat att avsluta ärendet

utan åtgärd mot bakgrund av att konkurrenslagen (1982:729) inte

är tillämplig och att systemet förutsätts bli slopat den 1 juli

1993.

Utskottet instämmer för sin del i motionärernas

uppfattning att Sverige så snart som möjligt bör anpassa

reglerna på elmaterielområdet till dem som förutsätts gälla

enligt EES-avtalet. Samtidigt konstaterar utskottet att

regeringen nu föreslår en tidigareläggning med ett halvår i

förhållande till det uppskov som har medgetts bl.a. Sverige.

Såvitt gäller registreringsavgifterna vill utskottet erinra om

att den angelägna elsäkerhetsverksamheten för närvarande

finansieras via dessa avgifter. Om avgiftssystemet skulle slopas

redan från den 1 januari 1993 -- dvs. innan det tilltänkta nya

systemet med elabonnentavgifter har införts -- torde detta

förutsätta att medel till denna verksamhet tillförs via

statsbudgeten. En sådan lösning avvisas av utskottet av bl.a.

statsfinansiella och praktiska skäl. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion 1992/93:N4 (m) i nu aktuell del.

Vad härefter gäller kravet på ökad konkurrens i fråga om

bedömning av överensstämmelse vill utskottet hänvisa till det

nya system med anmälda organ som kan genomföras på

elmaterielområdet i anslutning till att registreringssystemet

avskaffas den 1 juli 1993. Genom anpassningen fullt ut till EG:s

lågspänningsdirektiv den 1 juli 1993 kommer SEMKO:s ställning

som riksprovplats att upphävas. SEMKO får liksom andra

provningsorgan härvid ansöka hos SWEDAC om att utses till anmält

organ. Utskottet avstyrker med det sagda motion 1992/93:N4 (m)

även i detta avseende.

Utskottet ansluter sig alltså till vad som anförs i

propositionen om slopande av kvarvarande statliga krav på

förhandsgodkännande och registrering. Likaså instämmer utskottet

i vad regeringen i övrigt har anfört om elsäkerhetsarbetets

inriktning.

Ny elsäkerhetsmyndighet

Som har framkommit i det föregående är NUTEK föreskrifts- och

tillsynsmyndighet på elsäkerhetsområdet. I propositionen

föreslås att ett fristående verk skall inrättas för dessa

uppgifter. En sådan organisatorisk lösning skulle, enligt

regeringens mening, stärka elsäkerhetsmyndighetens roll genom

att verksamheten dels blir tydligare hos berörda inom landet,

dels får en starkare ställning i de internationella

sammanhangen. Avsikten är att den nya myndigheten skall börja

sin verksamhet den 1 januari 1993.

Finansieringen under den återstående delen av innevarande

budgetår föreslås ske genom medel som har anvisats till NUTEK.

Verksamheten förutsätts därefter, dvs. från den 1 juli 1993, bli

avgiftsfinansierad. Som nyss har nämnts avser regeringen att

lägga fram förslag om finansiering av elsäkerhetsarbetet i 1993

års budgetproposition.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare, förutvarande

statssekreteraren Lars Ljung, med uppgift (dir. 1992:89) att

dels lägga fram förslag till den nya elsäkerhetsmyndighetens

organisation, dels förbereda dess inrättande.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att en ny

elsäkerhetsmyndighet inrättas den 1 januari 1993. Vidare

föreslås riksdagen godkänna de riktlinjer för organisation och

finansiering för innevarande budgetår av den föreslagna

elsäkerhetsmyndigheten som regeringen har förordat.

Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag när

det gäller inrättande av en ny elsäkerhetsmyndighet den

1januari 1993. Inte heller föranleder de förordade

riktlinjerna för organisation och finansiering för innevarande

budgetår någon erinran från utskottets sida. Propositionens

förslag i dessa avseenden tillstyrks alltså.

Hälsorisker från magnetiska fält

Såväl elektriska som magnetiska fält förekommer normalt i

naturen. De starkaste fälten förekommer emellertid kring

elektriska utrustningar. Elektriska fält bildas av elektrisk

spänning, t.ex. kring en glödlampa oavsett om den är tänd eller

släckt. Fältets styrka beror på hur hög spänningen är, och

styrkan avtar med avståndet. Elektriska fält kan avskärmas

effektivt genom t.ex. metallplåt men även av träd och annan

vegetation. Magnetiska fält uppstår när elladdningar rör

sig, dvs. elektrisk strömstyrka. En glödlampa som är tänd

alstrar sålunda inte bara ett elektriskt utan även ett

magnetiskt fält. Även i ett magnetiskt fält avtar styrkan med

avståndet. Däremot är det betydligt svårare att avskärma

magnetiska fält. Utomhus kan kraftiga magnetfält registreras vid

ställverk och högspänningsledningar. Inomhus är det oftast

elektriska apparater som ger upphov till magnetiska fält. Intill

t.ex. TV-apparater, hårtorkar och tvättmaskiner kan sålunda

starka fält uppkomma liksom vid sådan hemutrustning som

innehåller transformatorer som omvandlar spänningen till en låg

nivå. Inom industrin uppkommer särskilt starka magnetiska fält

intill exempelvis stålugnar och elsvetsaggregat.

Grundläggande bestämmelser på elområdet finns i ellagen. Som

har redovisats i det föregående är NUTEK ansvarig föreskrifts-

och tillsynsmyndighet för elsäkerhet. För

starkströmsanläggningar finns bestämmelser om minsta

horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad

(STEV-FS 1988:1). Det tillåtna avståndet varierar beroende på

dels vilken spänning som tillämpas, dels om området i fråga är

detaljplanerat eller inte. Bestämmelserna tar främst sikte på

risken för brand.

Riksdagen har upprepade gånger behandlat motioner om riskerna

med kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det

senaste tillfället, våren 1992, framhöll utskottet (bet.

1991/92:NU30) -- med anledning av en motion (s) gällande krav på

intensifierad forskning -- vikten av att det skapas underlag för

en säkrare bedömning av hälsorisker i samband med elektriska och

magnetiska fält. Utskottet konstaterade att två stora

undersökningar pågick på det aktuella forskningsområdet. Med

hänsyn härtill avstyrktes motionen. Riksdagen följde utskottet.

De epidemiologiska studier till vilka utskottet hänvisade har

nyligen presenterats.

Den ena undersökningen, från Institutet för miljömedicin,

omfattar allmänheten som exponeras i hemmen. I rapporten

(IMM-rapport 5/92) konstateras ett samband mellan blodcancer hos

barn och den uppskattade storleken på det magnetfält i bostaden

som en högspänningsledning har givit upphov till. Samband mellan

förekomst av magnetfält och andra cancerformer hos barn har inte

påvisats. Däremot finns vissa indikationer på samband med andra

cancerformer hos vuxna. Vilken typ av magnetfält eller vilka

egenskaper hos det som skulle orsaka skada är inte känt och

inte heller vilken biologisk mekanism det skulle vara fråga om.

Den andra undersökningen, som har utförts vid

Arbetsmiljöinstitutet, gäller personer som i sitt yrkesliv har

exponerats för elektromagnetiska fält. Enligt den undersökningen

finns ett samband mellan exponeringsnivån från elektromagnetiska

fält och en viss form av blodcancer men också beträffande en

viss typ av hjärntumör. Ytterligare bearbetning av

undersökningsmaterialet återstår, bl.a. med avseende på vilka

yrkesgrupper som utsätts för starka magnetfält och vilka källor

som ger störst påverkan.

I motion 1992/93:N3 (s) kritiseras regeringen för att ha

underlåtit att i propositionen behandla frågan om ansvaret för

de hälsorisker som kraftledningarna medför. Lämpliga åtgärder

borde gå ut på att berörda kraftledningar flyttas eller att

styrkan hos magnetfälten dämpas. Motionärerna hänvisar till nyss

refererade undersökningar och föreslår ett uttalande av

riksdagen om ansvarsfrågan.

NUTEK har regeringens uppdrag att följa forskningsverksamheten

rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält

vid kraftledningar och avlämna rapport härför till regeringen.

För att biträda NUTEK i detta arbete finns -- sedan år 1975 --

en rådgivande samrådsgrupp med representanter för berörda

myndigheter, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer

och elkraftföretag. Enligt vad utskottet har inhämtat avser

samrådsgruppen att vid sitt nästkommande möte behandla frågan om

erforderliga åtgärder med anledning av de nyligen presenterade

undersökningsresultaten.

Vidare överväger NUTEK att i elsäkerhetsföreskrifterna införa

gränsvärden för magnetiska fält såvitt gäller nya anläggningar

och nya bostäder intill befintliga anläggningar. Ett förslag

väntas föreligga i början av år 1993. Det måste dock prövas

enligt begränsningsförordningen (1987:1347). För befintliga

anläggningar kan riskerna minskas eller elimineras t.ex. genom

att kraftledningarna ersätts med kablar som grävs ned i marken.

Kostnaderna härför torde emellertid uppgå till mycket höga

belopp; för de högre kraftledningarna kan i vissa fall kostnaden

för en sådan markförläggning uppgå till 30 gånger kostnaden för

en ny, luftburen ledning. Samtidigt försämras driftsäkerheten.

NUTEK kommer också att genomföra en kartläggning av i vilken

utsträckning daghem och andra byggnader med koncentrerade

barnaktiviteter berörs av magnetiska fält inom landets kommuner.

Vidare har NUTEK för avsikt att samordna finansieringen av den

forskning som syftar till klarläggande av orsakerna till

sambandet mellan magnetfält och hälsorisker.

Utskottet konstaterar att ansvaret för att följa de frågor

som är förbundna med hälsorisker från bl.a. magnetiska fält

ligger på elsäkerhetsmyndigheten. Vidare noterar utskottet att

det nu finns underlag för en säkrare bedömning av hälsoriskerna

i samband med magnetiska fält. Hittillsvarande resultat

påkallar, menar utskottet, intensifierade forskningsinsatser.

Utskottet utgår från att den ansvariga elsäkerhetsmyndigheten

prövar alla tänkbara möjligheter att minska eller eliminera

riskerna med magnetiska fält, när det gäller såväl befintliga

som nya elektriska anläggningar. Med hänsyn till vad utskottet

nu har sagt avstyrks motion 1992/93:N3 (s).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande registreringsavgifter avseende elmateriel

att riksdagen avslår motion 1992/93:N4 yrkande 1,

2. beträffande elsäkerhetsarbetets inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:21 moment 3

och med avslag på motion 1992/93:N4 yrkande 2 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande inrättande av en ny elsäkerhetsmyndighet

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:21 moment1

godkänner att en ny elsäkerhetsmyndighet inrättas den 1 januari

1993,

4. beträffande riktlinjer för elsäkerhetsmyndigheten

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:21 moment 2

godkänner föreslagna riktlinjer för organisation och

finansiering av den föreslagna elsäkerhetsmyndigheten,

5. beträffande hälsorisker från magnetiska fält

att riksdagen avslår motion 1992/93:N3.

Stockholm den 12 november 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard

Molén (m), Axel Andersson (s), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist

(s), Kjell Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer

(m), Leif Marklund (s), Bengt Dalström (nyd), Mats Lindberg (s),

Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s) och

Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit

vid den slutliga behandlingen av ärendet.