Prop. 1992/93:21

Regeringens proposition

1992/93:21

om det svenska el säkerhetsarbetet

Prop.

1992/93:21

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag

ur regeringsprotokollet den 24 september 1992 för de åtgärder och de

ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per V&sterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas förslag rörande omfattning, organisation och

finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet.

Förslag presenteras bl.a. om marknadskontroll av elektrisk materiel, ut-

färdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer,

registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar samt rörande

Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd.

För att bl.a. effektivisera och stärka elsäkerhetsarbetets ställning såväl i

nationella som i internationella sammanhang föreslås elsäkerhetsarbetet

organiseras i formen av ett eget verk. Verket föreslås starta sin verksamhet

den 1 januari 1993.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 21

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-

berg, Friggebo, Johansson, Hömlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,

Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P.

Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Prop.

1992/93:21

Proposition om det svenska elsäkerhetsarbetet

1 Inledning

Regeringen beslutade i februari 1991 att tillkalla en särskild utredare 1 för

att göra en översyn av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida omfattning

och organisation (dir. 1991:10). Utredningen, som antog namnet Elsäker-

hetsutredningen redovisade i slutet av år 1991 sitt uppdrag i betänkandet

ELSU 91 Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det

svenska elsäkerhetsarbetet (SOU 1991:94).

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning och en sammanställ-

ning av remissyttrandena över betänkandet av Elsäkerhetsutredningen bör

fogas till protokollet som bilaga 1. Som underlag för mina ställnings-

taganden ligger vidare inkomna skrivelser från bl.a. organisationer och

företag.

I utredarens uppdrag ingick också att utarbeta förslag till hur den nuvar-

ande skadeståndsregleringen i ellagen borde kompletteras med bestämmel-

ser om produktansvar för att åstadkomma harmonisering med EG-direkti-

vet. Skadeståndsfrågan har efter förslag i prop. 1991/92:135 om produk-

tansvar för skador orsakade av elektrisk ström föranlett ändringar i lagen

(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

(bet. 1991/92:NU31, rskr. 1991/92:287, SFS 1992:668). Vad gäller utreda-

rens förslag till minskat statligt ägande i SEMKO vill jag hänvisa till rege-

ringens prop. 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, i vilken

SEMKO medtagits bland 35 företag där regeringen föreslår minskat statligt

ägande. Utredarens förslag i denna del har således behandlats. Jag åter-

kommer nu till övriga delar i betänkandet från Elsäkerhetsutredningen.

Prop.

1992/93:21

2 Utgångspunkter för elsäkerhetsarbetet

Det övergripande målet för det svenska elsäkerhetsarbetet är att förebygga

skada på person och egendom orsakad av elektrisk ström. Elsäkerhets-

arbetet bedrivs genom att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god

säkerhetsnivå för elektriska anläggningar och elektrisk materiel. Detta

gäller såväl produktion som distribution och användning av elektricitet.

Säkerhetsnivån avser risker för direkta skador av elektrisk ström och

bränder orsakade av el men gäller även andra skador när de orsakas av

elektriskt fel t.ex. mekaniska skador, bränn- och strålskador.

Väsentliga delar i elsäkerhetsarbetet är arbete med föreskrifter för el-

säkerhet där nödvändiga villkor fastställs för att skydda liv, hälsa, miljö

och ekonomiska värden. Även internationellt arbete såväl rörande

föreskrifter som säkerhetsstandardisering utgör betydelsefulla delar i

1 Civilingenjören Hans Aronsson

elsäkerhetsarbetet. Vad beträffar tillsynsverksamheten inriktas denna mot

att motivera och bidra till att säkerställa att ägare och användare av

elektriska anläggningar och elektrisk materiel uppfyller elsäkerhetsföre-

skriftema. Marknadskontrollen bidrar till att tillverkare och importörer

marknadsför säker elmateriel samt i de fall ej säker elmateriel kommer ut

på marknaden vidtar åtgärder för att begränsa riskerna. Behörighetssyste-

met bidrar till att säkerställa att elinstallationer utförs enligt gällande säker-

hetsföreskrifter.

Under åren 1983 - 1989 har i genomsnitt 262 elolycksfall och 11 eldöds-

fall per år inträffat i Sverige. Därutöver har 6 dödsfall per år inträffat

på grund av elbränder. Kostnaderna för elbränder är av storleksordningen

500 miljoner kronor per år. Därutöver har samhället kostnader för person-

skador i form av vård, förlorad arbetsförmåga osv. Till detta måste också

läggas en ej ekonomiskt kvantifierbar post i form av lidande och tragedier

som ofta blir följden av olycksfall och bränder.

Primär skada på person till följd av el förorsakas vanligen av ström-

genomgång, (elektrisk chock) eller av ljusbåge, som medför brännskador.

Sekundära skador kan uppstå till följd av brand med elektrisk felorsak eller

till följd av mekanisk skada, där elektricitet är den primära felkällan. Som

exempel på detta kan nämnas felaktig funktion hos en maskin på grund av

elektriskt fel och fall från t.ex. ledningsstolpe efter elchock.

Elektriska fel kan även ge upphov till driftstörningar. Förutom ekono-

miska konsekvenser för samhället, bland annat i den tillverkande industrin,

kan dessa medföra risk för sekundära personskador eller olägenheter ge-

nom att elberoende värmesystem upphör att fungera, människor fastnar i

hissar, operationer inte kan genomföras på sjukhus osv. Driftavbrott kan

även medföra andra risker, exempelvis brand eller andra skador om kyl-

systemet i en process upphör att fungera.

Myndighetsoiganisationen för elsäkerhet är uppbyggd med stöd av lagen

(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

den s.k. ellagen. Lagen ändrades år 1988 för att skapa nödvändiga förut-

sättningar för den nya kontrollordning för elektrisk materiel som infördes

den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:82, bet. 1987/88:NU30, rskr. 1987/

88:219, SFS 1988:218). Ellagen bemyndigar regeringen eller den som

regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som är påkallade från

elsäkerhetssynpunkt. Regeringen har i starkströmsförordningen (1957:601),

förordningen om elektrisk materiel (1989:420) och i elinstallatörsförord-

ningen (1990:806) delegerat uppgifter att meddela föreskrifter från elsäker-

hetssynpunkt till elsäkerhetsmyndigheten (Närings-och teknikutveckling-

sverket, NUTEK). Myndighetstillsyn över starkströmsanläggningar vilar på

elsäkerhetsmyndigheten och under myndighetens överinseende och ledning

Statens elektriska inspektion. Enligt elmaterielförordningen är NUTEK

även tillsynsmyndighet för elektrisk materiel.

NUTEK är ansvarig myndighet rörande säkerheten för person- och egen-

domsskador vid produktion, distribution och användning av elektrisk kraft.

Verket utfärdar erforderliga säkerhetsföreskrifter och utövar även viss

tillsyn av att föreskrifterna efterlevs (för järnvägar m.m.). Den regionala

Prop.

1992/93:21

myndighetstillsynen utövas av Statens elektriska inspektion. Närings- och

teknikutvecklingsverket är chefsmyndighet för inspektionen.

NUTEK:s och inspektionens ansvar gäller elsäkerheten i all verksamhet,

såväl i bostäder, lokaler, fritidsanläggningar m.m. som på arbetsplatser.

Verksamheten bedrivs i samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesins-

pektionen, Konsumentverket m.fl. myndigheter och med näringslivs- och

arbetstagaroiganisationer.

Vid sidan av NUTEK och Statens elektriska inspektion har även andra

grupper ansvar för att elanläggningar och elutrustning konstrueras och

sköts så att föreskrivna säkerhetskrav uppfylls. Detta gäller bl. a. anlägg-

ningsägare, elinstallatörer, eldistributörer, besiktningsmän och konstruk-

törer.

En hög svensk elsäkerhetsnivå är ett resultat av många berörda aktörers

arbete, deras säkerhetsmedvetande och skadeförebyggande åtgärder.

I prop. 1991/92:170 (bil. 11 s.5) om det europeiska ekonomiska

samarbetsområdet behandlades bl.a. varors fria rörlighet, tekniska

föreskrifter m.m. Jag anförde då att jag avsåg att under året återkomma

med förslag om hur det svenska elsäkerhetsarbetet skall utformas,

organiseras och finansieras för att upprätthålla en hög och med övriga

EES-länder samordnad säkerhetsnivå. Jag anförde vidare att i samband

därmed bör den exakta tidpunkten för svensk anpassning till lågspännings-

direktivet (LVD) avgöras. I EES-avtalet har Sverige fått rätt att avvakta

med anpassningen till lågspänningsdirektivet till den 1 januari 1994. Jag

återkommer nu till dessa frågor i samband med mina förslag om det

svenska elsäkerhetsarbetet.

Prop.

1992/93:21

3 Kontroll av elektrisk materiel

Mitt ställningstagande: Den nuvarande kontrollordningen för elek-

trisk materiel anpassas den 1 juli 1993 till EG:s lågspänningsdirektiv.

Detta sker genom att kvarvarande krav på statligt förhandsgod-

kännande för viss materiel liksom den statliga registreringen av elekt-

risk materiel med anknytande avgift slopas.

Marknadskontrollen av elektrisk materiel genom elsäkerhetsmyn-

dighetens försorg behålls. Finansieringen av denna behandlas i av-

snitt 8.

Utredaren: Utredaren tar upp marknadskontrollen. Han avser att

marknadskontrollen av elektriskt materiel genom myndighetens försorg

bibehålls och att den huvudsakligen bör bedrivas i projektform.

Remissinstanserna: Vad utredaren anfört bemöts i huvudsak positivt

eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 21

Skälen för mitt ställningstagande: Inom EG gäller beträffande elektrisk

materiel det s.k. lågspänningsdirektivet, LVD, från år 1973, (73/23/EEG).

Detta innehåller vissa gemensamma bestämmelser i fråga om all elektrisk

materiel som är konstruerad för användning vid en spänning mellan 50 och

1 000 volt växelström. Direktivet täcker i stort sett konsumentprodukter

och materiel konstruerad för att användas inom dessa spänningsgränser,

dvs. hushållsapparater, handverktyg, belysningsmateriel, elektriska led-

ningar, kablar samt viss installationsmateriel. Direktivet gäller alla säker-

hetsaspekter för denna utrustning inkl, skydd mot mekaniska risker. Direk-

tivet omfattas av EES-avtalet (Bilaga n X. Elektrisk materiel nr 1). Enligt

avtalet skall Sverige, Finland och Island ha anpassat sig till LVD senast

den 1 januari 1994.

I praktiken har beträffande elektrisk materiel skett en långtgående har-

monisering av produktkraven. Samma regler gäller i stort sett i Sverige

och övriga EFTA-länder som i EG. Harmoniseringen har skett inom ra-

men för standardiseringsverksamheten på området, framför allt spelar det

internationella standardiseringsorganet IEC och det europeiska CENELEC

en viktig roll. De svenska föreskrifterna om provning av elektrisk materiel

anknyter i mycket stor utsträckning till standarder.

I Sverige beslutade riksdagen våren 1988 om en ny kontrollordning för

elektrisk materiel, m.m. (prop. 1987/88:82, bet. 1987/88:NU 30,rskr.

1987/88:219). Enligt beslutet öppnades möjlighet för tillverkare och im-

portör att - som alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning

- utföra motsvarande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande

provningsinstitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall

övervakas av SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO (S-märk-

ning) ersattes med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Beträf-

fande vissa produkter behölls kravet på förhandsgodkännande. Den därmed

etablerade ordningen innebar en anpassning till LVD i väsentliga avseen-

den.

Den fullständiga anpassning till LVD som EES-avtalet nu kräver innebär

att all statlig förhandsprövning och registrering som förutsättning för mar-

knadsföring upphör. Enligt LVD är certifiering av fristående organ frivil-

lig, men en stor del av produkterna är ändå certifierade och märkta med

certifieringsorganets märke. För att tillgodose behovet av ömsesidigt god-

tagande av sådana märken har LVD en ordning där länderna anmäler

organ vars certifikat och märken får vissa rättsverkningar enligt direktivet.

EG-kommissionen har föreslagit att LVD kompletteras med bestämmelser

om märkning med det s.k. EG-märket.

Det svenska kontrollorganet SEMKO har ingått en rad överenskommel-

ser som syftar till att förenkla provningsprocedurema (se prop. 1986/

87:82, s.15). Någon funktion enligt LVD har dock SEMKO och dess S-

märke inte kunnat få innan direktivet tillämpas i Sverige.

Det svenska uppskovet med anpassningen till LVD enligt EES-avtalet

var föranlett av praktiska svårigheter i samband med byte av kontrollord-

ning. Enligt min bedömning bör dock detta byte kunna ske redan den 1

juli 1993. Min avsikt är därför att föreslå regeringen att så sker.

Prop.

1992/93:21

En redogörelse för EG:s syn på bedömning av överensstämmelse, var-

med avses det förfarande varmed man styrker att en produkt uppfyller

ställda krav, finns i EES-propostitionen (bil. 11, s.39ff). Därav framgår

(s. 57f) att en aktiv kontroll av de produkter som finns på marknaden

utgör en viktig beståndsdel. Övervakningen syftar till att kontrollera att

tillverkare/importörer följer direktivens bestämmelser med avseende på

produkter, kontrollförfaranden och märkning. Marknadskontrollen, som

inte får förväxlas med kontroll före marknadsintroduktionen, är en uppgift

för säkerhetsmyndighetema i medlemsstaterna.

Som framgår av EES-propositionen kommer frågan om utformning och

finansiering av marknadskontroll mot bakgrund av EES-samarbetets krav

att närmare utredas. Jag avser att ge Styrelsen för teknisk ackreditering i

uppdrag att skyndsamt utreda denna fråga.

För närvarande sker en viss marknadskontroll av elektrisk materiel inom

ramen för kontrolloidningen (se prop 1987/88:82, s.20f). Denna ordning

bör som utredaren har angett behållas. En särskild fråga gäller finansie-

ringen, där en ny lösning måste finnas då registreringsavgiften upphör. Jag

återkommer till detta i avsnitt 8.

4 Behörighet att utföra elektriska installationer

Prop.

1992/93:21

Mitt ställningstagande: Den nuvarande ordningen för utfärdande och

kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer bibehålls.

En anpassning av den godkännande myndigheten bör ske så att den

motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande organ som ställs

i Europanormen EN 45013.

Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget bemöts i huvudsak positivt eller lämnas

utan erinran av nästan alla remissinstanserna. Kraftverksföreningen fram-

håller dock att vid en översyn av nu gällande förordningar med en inrikt-

ning på avreglering bör man också pröva frågan om den nuvarande ord-

ningen med behörighet utfärdad av statlig myndighet kan slopas.

Skälen för mitt ställningstagande: Det svenska behörighetsbegreppet

innebär dels rätten att fatta vissa beslut eller att utföra visst arbete, dels

skyldigheten att uppvisa och vidmakthålla särskild kompetens för arbets-

uppgiften. Behörighet utfärdas av den statliga elsäkerhetsmyndigheten.

Erfarenheter från de senaste åren visar att svåra olycksfall och dödsolyckor

ofta har sin grund i felaktigt gjorda installationer, i många fall utförda av

personer utan kompetens inom området.

Ett slopande av den nuvarande behörighetsordningen skulle för allmän-

heten kunna framstå som en signal om att det inte krävs fackkompetens för

att göra installationsarbeten. Flera av de dödsolyckor som inträffat utgör

exempel på de risker för olyckor som uppkommer som en följd av att icke

behöriga gör installationer.

Behörighetsföreskrifter av samma slag som i Sverige förekommer också

i de övriga nordiska länderna. I en särskild kommitté (Nordiska kommittén

för samordning av elektriska säkerhetsfrågor, NSS) pågår ett arbete som

syftar till en samordning av de nordiska behörighetsreglerna. Det skulle

bland annat kunna göra det möjligt att få ett nordiskt kompetensbevis som

medger att en elinstallatör kan utföra arbeten i lågspänningsområdet i

samtliga nordiska länder.

I Europa utanför Norden är situationen olika mellan länderna. Vanligen

gör distributören av elektrisk energi kontroll av att anläggningarna är

utförda enligt gällande bestämmelser t.ex. föreskrifter och standarder.

Behörighetsregler saknas helt i vissa länder, t.ex. Storbritannien, där

övervakningen av dem som utför installationsarbete och deras yrkeskun-

nande helt vilar på installationsföretagen själva. I och med skapandet av

den inre marknaden inom EG anser man på många håll i Europa att även

installationsföretag bör få rätt att utföra arbete i andra länder än det egna.

Förutsättningen är dock att arbetet utförs på det sätt som är godtaget i det

enskilda landet. Något EG-direktiv som tar ställning för hur säkra elekt-

riska installationer skall utföras finns ännu inte. Enligt min mening bör

därför den nuvarande svenska ordningen för utfärdande och kontroll av

behörighet att utföra elektriska installationer bibehållas.

På certifieringsorgan för certifiering av personer ställs vissa krav enligt

Europanormen EN 45 013. Bland annat skall den enhet som utfärdar god-

kännandet av installatörer vara separerad från den enhet som har föreskri-

vande uppgifter för behörighetsverksamheten.

En anpassning av den svenska godkännande elsäkerhetsmyndigheten bör

därför ske så att den motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande

organ enligt Europanormen.

5 Registrering och kontrollbesiktning av

elektriska anläggningar

Prop.

1992/93:21

Mitt ställningstagande: Den nuvarande ordningen för registrering

och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar bibehålls.

Utredaren: Utredaren föreslår att vissa elektriska anläggningar blir före-

mål för obligatorisk registrering. Registreringsplikten föreslås åvila anlägg-

ningens ägare eller brukare om den senare genom avtal övertagit ansvaret

för anläggningen. Utredaren föreslår vidare att registrerade anläggningar

skall vara föremål för särskild obligatorisk kontrollbesiktning vart

tredje år. För vissa större eller farligare anläggningar kan elsäkerhets-

myndigheten föreskriva annan besiktningsfrekvens. Myndigheten kan även

medge längre intervall än tre år om anläggningens karaktär ger anledning

till detta. För registrerade anläggningar skall betalas en särskild årlig

registreringsavgift. Den myndighet som certifierar besiktningsförrättare

anpassas så att den motsvarar de krav som ställs på sådant certifierande

organ i Europanormen EN 45 013.

Remissinstanserna: Utredarens förslag rörande registrering och kon-

trollbesiktning av vissa elektriska anläggningar får ett blandat mottagande

av remissinstanserna. Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del be-

möter ett antal förslaget positivt, (bl.a. Närings- och teknikutvecklingsver-

ket, Statens elektriska inspektion, Svenska Brandförsvarsföreningens Elekt-

riska Nämnd (EN) och SEMKO) medan ungefär lika många av remissin-

stanserna är kritiska och framför synpunkter mot förslaget (bl.a. Stats-

kontoret, Kraftverksföreningen, Riksförbundet Energileverantörema och

Sydkraft).

Skälen för mitt ställningstagande: Redan i inledningen av industrins

elektrifiering och utbredningen av elektricitetens användning i samhället i

övrigt uppmärksammade försäkringsbolagen de risker för bränder och

andra skadehändelser som elektrifieringen innebar. De första föreskrifterna

om vissa säkerhetsåtgärder och om utförandet av elektriska installationer

utfärdades av försäkringsbolagen redan före sekelskiftet.

Genom Sveriges goda tillgång på vattenkraft och av andra skäl kom ut-

vecklingen att gå mycket snabbt. De statliga myndigheterna insåg också

tidigt att användningen av elektrisk energi skulle komma att innebära

avsevärda säkerhetsproblem. I böljan av 1930-talet togs därför för-hand-

lingar upp mellan staten och de svenska skadeförsäkringsbolagen för att

hitta en lösning på de problem som från säkerhetssynpunkt uppkommit

genom den snabba utvecklingen av elanvändningen.

Den frivilliga överenskommelse som sedan träffades innebar att skade-

försäkringsbolagen åtog sig ansvaret för den säkerhetskontroll av industrins

elanläggningar som var nödvändig, medan staten åtog sig att genom lags-

tiftning och föreskrifter ge den rättsliga grund som fordrades dels för

elsäkerheten inom industrin, dels för att allmänheten genom elektrifiering-

en inte skulle utsättas för onödiga risker.

Överenskommelsen har inneburit att lagstiftningen på området har kun-

nat begränsas och att staten därutöver har kunnat begränsa resurserna

insatta i övervakningen av elsäkerheten.

De svenska skadeförsäkringsbolagen har fullföljt sin del av överens-kom-

melsen med staten om elsäkerhetsåtgärder genom att i sina för-säkringsvill-

kor för industri och företag införa bestämmelser som innebär dels att

elektriska anläggningar skall vara utförda på av myndigheten föreskrivet

sätt, dels att elektrisk revision sbesiktning ska ske regelbundet om anlägg-

ningen finns upptagen i en av bolagen gemensamt framställd förteckning

över anläggningstyper.

Prop.

1992/93:21

För att kunna genomföra detta träffade de då verksamma svenska skade-

försäkringsbolagen redan i samband med överläggningarna med staten

sinsemellan en överenskommelse som innebär att alla berörda bolag på

denna punkt har likalydande försäkringsvillkor. Bolagen tog också initiati-

vet till bildandet av Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd

som därefter svarat för registerhållning och administration av den elektris-

ka besiktningsplikten.

Försäkringsbolagens fristående ställning har inte lett till brist på teknisk

utveckling eller sakkunskap vad gäller säkerhetsåtgärder inom elområdet.

Tvärtom har t.ex. i Tyskland betydande resurser avsatts för detta ändamål

endera genom egna insatser hos bolagen eller genom fristående organisa-

tioner.

Motiven för utredarens förslag anges vara att förändringar i försäkrings-

benägenheten, möjligheterna att bilda egna självägda försäkringsföretag

och inträdet av utländska försäkringsbolag på den svenska marknaden kan

leda till att antalet elektriska revisionsbesiktningar administrerade av EN

kommer att minska. Därigenom skulle en för elsäkerheten viktig förebyg-

gande ordning urholkas.

För egen del anser jag, i likhet med Statskontoret, att en försäkringsmo-

dell som den nuvarande torde vara bättre anpassad till det system som

förespråkas inom EG än ett lagstiftat obligatorium av den typ som utreda-

ren föreslår. Jag delar vidare uppfattningen att det kan befaras att införan-

det av ett lagstiftat obligatorium kan leda till onödiga kostnadsökningar,

vilket flera av remissinstanserna också framhållit. Vad beträffar utredarens

resonemang rörande förändringar i försäkringsbenägenhet, möjligheter att

bilda självägda försäkringsföretag och inträde av utländska försäkrings-

bolag på den svenska marknaden menar jag att förhållandet mellan riskex-

ponering och premie som kan uppstå inte nödvändigtvis behöver leda till

en avsevärd minskning av antalet elektriska revisionsbesiktningar.

Enligt min mening bör således den nuvarande ordningen för registrering

och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar bibehållas.

6 Svenska Brandförsvarsföreningens

Elektriska Nämnd

Prop.

1992/93:21

Mitt ställningstagande: Nuvarande ordning och verksamhet vid

Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd bibehålls.

Utredaren: Utredaren föreslår att regeringen uppdrar åt elsäkerhetsmyn-

digheten att uppta förhandlingar med Svenska Brandförsvarsföreningen om

förändrat ägande och utökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföre-

ningens Elektriska Nämnd (EN).

10

Remissinstanserna: Utredarens förslag om förändrat ägande och ut-

ökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd

får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Av de remissinstanser

som yttrat sig i denna del bemöter ett tiotal förslaget positivt (bl.a. Nä-

rings- och teknikutvecklingsverket, EN och SEMKO) medan ungefär

hälften så många av remissinstanserna framför synpunkter mot förslagen

och ser inget behov av förändringar (bl.a. Statens elektriska inspektion,

Statskontoret och Kraftverksföreningen).

Skälen för mitt ställningstagande: Som jag nyss berörde (avsnitt 5 om

registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar) tillkom EN

under 1930-talet som ett resultat av överläggningar mellan staten och

huvudsakligen de då verksamma svenska skadeförsäkringsbolagen. Över-

läggningarna ledde till att staten avstod från en mer långtgående lagstift-

ning inom elsäkerhetsområdet i utbyte mot att försäkringsbolagen lovade

att genom bestämmelser i sina sakförsäkringsvillkor se till att de elektriska

anläggningarna inom industrin och de större företagen blev föremål för

regelbunden och yrkesmässig revisionsbesiktning.

Sinsemellan har skadeförsäkringsbolagen träffat en överenskommelse

som innebär förpliktelser att ha lika eller nära lika villkorsbestämmelser,

att informera varandra via EN om någon försäkringstagare försöker undgå

besiktningsplikten eller underlåta att rätta uppdagade fel etc. Överenskom-

melsen innebär också att skadeförsäkringsbolagen åtar sig att stötta nämn-

den ekonomiskt. Samtliga svenska skadeförsäkringsbolag biträder över-

enskommelsen med något undantag. Av utländska försäkringsbolag deltar

av naturliga skäl endast de som har tillstånd att bedriva försäkringsverk-

samhet i Sverige.

Principiellt utgör EN endast en verksamhetsgren inom Svenska Brandför-

svar sföreningen. Nämnden har emellertid en egen styrelse och gentemot

föreningen i övrigt en fri ställning. Styrelsens ordförande har traditionellt

utsetts bland de ledande tjänstemännen inom NUTEK eller dess företrädare

statens energiverk. De övriga styrelsemedlemmarna hämtas från försäk-

ringsbolagen, från intressenter inom området och från marknadens aktörer.

EN:s operativa verksamhet sköts av ett kansli med en kanslichef som

arbetsledare. Övrig personal utgörs av såväl tekniker som administratörer.

Inom nämnden finns ett värdefullt register över alla de elektriska anlägg-

ningar för vilka det enligt försäkringsbolagens bestämmelser krävs att

elektriska revisionsbesiktningar genomförs.

I avsnitt 5 om registrering och besiktning av elektriska anläggningar har

jag redogjort för mitt ställningstagande och anfört att den nuvarande ord-

ningen för detta bör bibehållas.

Jag anser således att statens engagemang i Svenska Brandförsvarsföre-

ningens Elektriska Nämnd inte bör ändras.

Prop.

1992/93:21

11

7 Elsäkerhetsarbetets organisation

Prop.

1992/93:21

Mitt förslag: Elsäkerhetsarbetet handhas av ett fristående verk, som

inrättas den 1 januari 1993.

Utredaren: Utredarens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget om elsäkerhetsarbetets organisation och

om att elsäkerhetsarbetet organiseras i formen av ett eget verk bemöts i

huvudsak positivt eller lämnas utan erinran av en majoritet av remiss-

instanserna. Några remissinstanser är kritiska och för fram synpunkter mot

förslaget. Närings- och teknikutvecklingsverket anser att de förutsättningar

för verksamheten som enligt utredaren bör föreligga kan skapas inom

NUTEK.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör elsäkerhetsarbetet hand-

has av ett fristående verk bl.a. därför att detta medför en förstärkning av

elsäkerhetsmyndighetens roll. Ett eget verk kommer att innebära att verk-

samheten blir mer tydlig hos de som berörs av denna inom landet och ge

en stärkt ställning i de ökande internationella sammanhangen.

Enligt riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:N-

U35, rskr. 1990/91:319) bildades en ny näringspolitisk myndighet för tek-

nik, industri-, energi- och regionalpolitik. Den nya myndigheten, Närings-

och teknikutvecklingsverket, inrättades den 1 juli 1991. Statens energiverk,

Statens industriverk och Styrelsen för teknisk utveckling lades samtidigt

ned. I avvaktan på översynen av det svenska elsäkerhetsarbetets framtida

omfattning och organisation fick elsäkerhetsfrågor utgöra ett arbetsområde

inom den nya näringspolitiska myndigheten.

I direktiven till utredningen (dir. 1991:10) om det svenska elsäkerhets-

arbetets framtida omfattning och organisation ingick som en viktig del att

bearbeta frågan om vilken myndighet som skall ha huvudmannaskapet för

elsäkerhetsfrågor och möjligheterna att lägga huvudmannaskapet på annan

myndighet än den nya näringspolitiska myndigheten. I betänkandet från

elsäkerhetsutredningen framhålls att EES-avtalet och beräknat inträde i EG

innebär att Sverige i ännu högre grad än för närvarande blir deltagare i ett

Europeiskt eller internationellt samarbete. Inte minst gäller detta de teknis-

ka områdena. Vidare framhålls att det inom ett tekniskt så avancerat om-

råde som elsäkerheten måste finnas en slagkraftig och tekniskt högt kvalifi-

cerad organisation. Behovet av personal med hög kompetens är påtagligt.

Jag delar utredarens uppfattning i denna del. Den erforderliga kompetensen

är dessutom av speciellt slag vilket gör det svårt att få rationalise-

ringsvinster genom att samordna elsäkerhetsarbetet med annan verksamhet.

En rationell myndighetsorganisation är en förutsättning för ett effektivt

elsäkerhetsarbete. Hur denna myndighet organiseras och lokaliseras har

stor betydelse för hur effektivt myndigheten kan fullgöra sina uppgifter.

12

I likhet med bl.a. Statens elektriska inspektion och SEMKO anser jag att

utredarens förslag att elsäkerhetsarbetet organiseras som ett eget verk

kommer att innebära en effektivisering och att elsäkerhetsverksamhetens

ställning i bl.a. internationella sammanhang stärks. Likaså bör rekryte-

ringen av personer med nödvändigt hög kompetens kunna komma att

underlättas.

Enligt min mening bör därför elsäkerhetsarbetet handhas av ett eget

verk. Primära arbetsuppgifter för myndigheten bör vara frågor rörande

elanläggningssäkerhet, tillsynsfrågor och frågor om elinstallatörsbehörig-

het. Uppgifter för elsäkerhetsmyndigheten bör vidare vara elmaterielsäker-

het och därmed sammanhängande tillsyn och kontroll av elmateriel. An-

svar för utarbetandet av elsäkerhetsföreskrifter och för arbete med tekniska

regler bör även vara uppgifter för myndigheten. I elsäkerhetsmyndigheten

bör därför ingå de delar av NUTEK som i dag ansvarar för dessa områd-

en. Den nuvarande regionala tillsynsorganisationen, Statens elektriska

inspektion, bör vidare utgöra en naturlig del av elsäkerhetsmyndigheten

och bibehålla sin decentraliserade organisation. Den föreslagna myndig-

heten bör starta sin verksamhet den 1 januari 1993.

För att lägga fram förslag om den närmare organisationen av och för-

bereda inrättandet av elsäkerhetsmyndigheten bör en särskild utredare till-

kallas. I enlighet med regeringens direktiv (dir. 1992:50) till kommittéer

och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser skall

den särskilda utredaren belysa konsekvenserna av en lokalisering av den

nya myndigheten utanför Stockholmsregionen. Det ankommer på reger-

ingen att besluta om myndighetens organisation och lokalisering på grund-

val av utredarens förslag.

För att elsäkerhetsmyndigheten skall kunna arbeta på ett ändamålsenligt

sätt är det väsentligt med ett nära samarbete med bl.a. regeringskansliet,

andra centrala myndigheter och intresseorganisationer.

8. Finansiering av elsäkerhetsarbetet

Prop.

1992/93:21

Mitt förslag: Verksamheten finansieras till den 1 juli 1993 med

medel som har anvisats till NUTEK.

För tiden därefter avses verksamheten bli avgiftsfinansierad.

Förslag i detta hänseende avses att läggas fram i 1993 års budget-

proposition.

Utredaren: Utredaren föreslår att en särskild elsäkerhetsavgift tas ut av

elleverantörerna. Avgiften skall beräknas med hänsyn till antalet sålda

kWh. Avgiftens storlek fastställs årligen av regeringen på förslag av el-

säkerhetsmyndigheten. De elleverantörer eller producenter som ej är an-

slutna till allmänt nät och som utnyttjar en produktionsanläggning med en

högsta effekt av 250 kW föreslås vara undantagna från elsäkerhetsavgiften.

1“ Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 21

13

Remissinstanserna: Utredarens förslag rörande finansiering av elsäker-

hetsarbetet får ett blandat mottagande av remissinstanserna. Av de

remissinstanser som yttrat sig i denna del bemöter ett antal förslaget

positivt (bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket, EN och SEMKO)

medan ungefär lika många av remissinstanserna är kritiska och framför

synpunkter mot förslaget (bl.a. Sveriges Industriförbund och Sydkraft).

Skälen for mitt förslag: Riksdagen beslutade våren 1988 om en ny kon-

trollordning för elektrisk materiel, m.m. som jag tidigare redovisat. Enligt

riksdagens beslut öppnades möjlighet för tillverkare och importör att - som

alternativ till SEMKO-kontroll med åtföljande S-märkning - utföra motsva-

rande kontroll vid vissa andra med SEMKO samarbetande provningsin-

stitutioner eller att själva utföra denna kontroll, som i så fall övervakas av

SEMKO. Kravet på typgodkännande av SEMKO (S-märkning) ersattes

med ett krav på registrering före marknadstillträdet. Kontrollen av de

produkter som finns på marknaden förstärktes samtidigt. Verksamheten

finansieras för närvarande med avgifter som tas ut i samband med registre-

ring av elektriska anordningar och elektrisk materiel. Intäkterna från re-

gistreringsavgiftema tillförs anslaget under tolfte huvudtiteln G 12. Elsäk-

erhet m.m. Anslaget förs därför upp med ett formellt belopp

av 1 000 kr.

Inom EG regleras elmaterielsäkerheten i lågspänningsdirektivet, LVD. I

en av de inledande artiklarna anges att medlemsstaterna skall vidta alla

erforderliga åtgärder för att säkerställa att elektrisk materiel endast får

saluföras om den efter att ha tillverkats i enlighet med vad som anses vara

god säkerhetsteknisk praxis inte riskerar säkerheten för människor, djur

eller egendom. Sverige följer i dag med några få undantag internationella

och europeiska normer i fråga om krav på produkter. Detta innebär att när

det gäller kravnivåer medför en EES-anpassning mycket små förändringar

för svenskt vidkommande.

EES-avtalet medför att Sverige måste frångå kravet på obligatorisk

förhandskontroll av tredjepartsoigan. Det är heller inte möjligt för Sverige

att behålla ett registreringssystem. Det är då viktigt att bl.a. finna andra

former för finansiering av marknadskontrollen.

Vad beträffar verksamheten vid Statens elektriska inspektion finansieras

denna i dag från ett ramanslag över statsbudgeten, under tolfte huvudtiteln,

anslaget G 13. Statens elektriska inspektion.

Som jag tidigare redogjort för under avsnitt 5 om registrering och kon-

trollbesiktning av elektriska anläggningar förordar jag att den nuvarande

ordningen bibehålls. Utredarens förslag om uttag av årlig avgift för regis-

trerade anläggningar faller därmed. Mot bl.a. denna bakgrund anser jag att

elsäkerhetsarbetet nästa budgetår bör finansieras genom att medel för

verksamheten tillförs via elabonnentavgifter. För innevarande budgetår,

1992/93, bör verksamheten finansieras även sedan denna överförts till den

nya elsäkerhetsmyndigheten, med de medel riksdagen redan beslutat om

för denna verksamhet. Jag avser att återkomma närmare till anslagsfrågan

Prop.

1992/93:21

14

och utformningen av elabonnentavgiften för budgetåret 1993/94 vid min

anmälan till budgetpropositionen 1993.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dels

föreslår riksdagen att

1. godkänna att en ny elsäkerhetsmyndighet inrättas den 1 januari 1993

(avsnitt 7),

2. godkänna de riktlinjer för oiganisation och finansiering för innevaran-

de budgetår av den föreslagna elsäkerhetsmyndigheten som jag har för-

ordat (avsnitt 7 och 8),

dels

bereder riksdagen tillfälle att

3. ta del av vad jag i övrigt har anfört om det svenska elsäkerhetsarbetet

(avsnitt 3-6).

Prop.

1992/93:21

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de

åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.

15

Sammanfattning och sammanställning av remiss-

yttranden över betänkandet av elsäkerhets-

utredningen, ELSU 91 Förslag till omfattning,

organisation och finansiering av det svenska

elsäkerhetsarbetet (SOU 1991:94)

Innehåll

1. Sammanfattning av betänkandet, ELSU 91,

(SOU 1991:94)

2. Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

2.2 Registrering och kontrollbesiktning av vissa

elektriska anläggningar

2.3 Kontroll av elektrisk materiel

2.4 Behörighet att utföra elektriska installationer

2.5 Elsäkerhetens organisation

2.6 Finansiering av elsäkerhetsarbetet

2.7 SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens

Elektriska Nämnd

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

16

1. Sammanfattning av betänkandet, ELSU 91, (SOU 1991:94)

Utredaren har enligt direktiven för utredningen - översyn av det svenska

elsäkerhetsarbetets framtida omfattning och oiganisation - utrett vilka

ändringar i den svenska lagstiftningen i första hand ellagen, som bör göras

för att åstadkomma harmonisering med EG:s direktiv om produktansvar i

vilka inget undantag görs för elektrisk kraft. Utredaren har studerat

elsäkerhetsarbetets omfattning, inriktning och organisation och huruvida

annan myndighet än NUTEK kan vara huvudman för elsäkerhetsarbetet

samt på vilket sätt elsäkerhetsarbetet bör finansieras. Även frågor rörande

hur elsäkerhetsarbetet påverkas av Sveriges närmande till EG och om

effektivitetsvinster kan göras genom ett sådant närmande har behandlats.

Grundläggande uppgift för utredningen har varit att lämna sådana förslag

att en långsiktigt tillfredsställande elsäkerhet kan bibehållas.

Utredaren anför att sedan elektrisk kraft böljade användas i Sverige har

förbrukningen ökat mycket kraftigt. Särskilt stor har ökningen varit under

tiden från andra världskrigets slut. Samtidigt har antalet elolycksfall

minskat, i vart fall fram till 1970-talet. Trots att elförbrukningen fortsatt

att öka i accelerande takt även under 1980-talet har antalet elolycksfall

stannat på en låg nivå. Antalet bränder med elektriska fel som bakom-

liggande brandorsak har inte minskat i samma grad, även om en minskning

skett. Under de senaste åren är emellertid antalet elbränder som

procentuell andel av alla bränder oförändrat medan skadekostnaden stiger.

Under 1990-talet kan ökningstakten i elförbrukningen antas bli något lägre.

Det sker emellertid samtidigt som antalet elektriska föremål ökar och de

enskilda installationerna blir allt mer tekniskt komplicerade. Bland annat

de hushållningsåtgärder som ligger bakom uppbromsningen av elförbruk-

ningen kräver mer komplicerade styr- och reglerutrustningar. Den lägre

takten i ökningen av elförbrukningen kan inte tas till intäkt för att antalet

elolycksfall eller elbränder kommer att minska.

I Sverige infördes från årsskiftet 1989/90 en ny kontrollordning för bl.a.

elektrisk materiel som omfattas av EG:s lågspänningsdirektiv. Den nya

kontrollordningen innebär ett steg i anpassningen till de regler som gäller

inom EG. Denna anpassning kommer enligt utredaren att leda till

minskade krav på förhandskontroll och verifikation av säkerheten hos

elmateriel. För att detta inte skall leda till en ökad frekvens av elolycksfall

och elbränder krävs en effektivisering av kontrollen såväl av elmaterielen

i sig som av de anläggningar där den används.

Utredaren anför att för närvarande kan inte elleverantörernas besiktningar

av abonnenternas anläggningar anses ske i tillräcklig utsträckning. Sam-

tidigt hotar den besiktningsverksamhet som styrs av försäkringsbolagens

krav att avta på grund av att fler anläggningsägare väljer att försäkra sina

anläggningar i utländska försäkringsbolag med andra villkorsföreskrifter

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

17

eller att ordna riskfinansieringen på annat sätt än genom försäkring i de

traditionella svenska sakförsäkringsbolagen.

Utredaren lämnar i betänkandet förslag till vilka ändringar som bör göras

i ellagen för att uppnå den önskade harmoniseringen med EG:s direktiv om

produktansvar. Utredaren har även övervägt möjligheten att föreslå en

ändring i den produktskadelag om vilken regeringen tidigare lämnat en

proposition (1990/91:197). Ändringen skulle i så fall innebära att elektrisk

kraft i lagen jämställs med lös sak. Trots att därigenom en fullständig

harmonisering med EG:s direktiv uppnås anser utredaren att de föreslagna

ändringarna i ellagen är bättre.

Utredaren föreslår att vissa större eller farligare elektriska anläggningar

blir föremål för obligatorisk registrering. Registreringsplikten åtföljs av en

skyldighet att genomföra regelbundna kontrollbesiktningar (revisionsbesikt-

ningar). Revisionsbesiktningama skall utföras av för uppgiften certifierade

besiktningsingenjörer. Utredaren förutsätter att den organisation som certi-

fierar sådana ingenjörer uppfyller de krav som inom Europa ställs på

certifieringsoigan för certifiering av personal.

För registreringen föreslås anläggningens ägare bli skyldig betala en årlig

registreringsavgift. Undantagna från registreringsplikten är anläggningar

belägna i vissa byggnader avsedda för bostads- eller kontorsändamål.

Utredaren föreslår att marknadskontrollen av elektrisk materiel bibehålls

men att den i större utsträckning skall ske i projektform. Likaså föreslår

utredaren att den nuvarande svenska ordningen för utfärdande av behö-

righet bibehålls. Utredaren förutsätter att den myndighet som utfärdar

behörigheten uppfyller ovan nämnda krav på certifieringsorgan för cer-

tifiering av personal.

Utredaren föreslår att elsäkerhetsarbetet oiganiseras som ett eget verk. Ett

nära samarbete med NUTEK kan dock bestå om effektivitetsvinster kan

göras därigenom. Ingen ytterligare ny myndighet skapas genom förslaget,

däremot föreslår utredaren att tillsynsmyndighetens namn skall vara statens

elektriska tillsyn för att därigenom markera att myndighetens tillsyns-

uppgift är övergripande. Statens elektriska inspektion, som en integrerad

del av myndigheten, med dess praktiska inspektionsverksamhet bibehålls.

Utredaren föreslår att den verksamheten tilldelas något större resurser och

att det till myndigheten knyts ett elsäkerhetsråd med ledamöter även från

andra myndigheter och intresseorganisationer, som berörs av elsäkerhets-

verksamheten.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

Utöver den tidigare nämnda avgiften för registrering av vissa större an-

läggningar föreslår utredaren att elsäkerhetsarbetet finansieras genom en

särskild elsäkerhetsavgift som erläggs av elleverantörerna.

18

Utredaren föreslår vidare att statens ägarandel i SEMKO minskas. Istället

bör andra intressenter från försäkringsbolag och oiganisationer bli nya

delägare. SEMKO kommer att fylla en betydelsefull funktion som prov-

nings- och certifieringsorgan även om en anpassning till den europeiska

kontrollformen för provningsorganen och certifieringsoiganen innebär att

andra provnings- och certifieringsorgan kan tillkomma.

För Elektriska Nämndens del föreslås att nämnden ombildas till aktiebolag

där Svenska Brandförsvarsföreningen alltjämt kan vara en betydande del-

ägare men där även andra intressenter, t.ex. försäkringsbolag, bör kunna

vara aktieägare. En lämplig aktieägare kan också vara SEMKO.

Följden av förslagen blir att ägarna och brukarna av större elektriska

anläggningar åläggs en mer omfattande säkerhetskontroll av sina anlägg-

ningar. Särskilt har det betydelse för de statligt ägda anläggningarna som

nu, på grund av att försäkring saknas utom i vissa fall, inte är föremål för

elektrisk revisionsbesiktning på det sätt som de försäkrade anläggningarna

är.

För behöringa elinstallatörer och behörighetssökande kommer förslagen

endast att innebära en anpassning till vissa europeiska krav. Ifråga om

materielkontrollen sker en viss förändring av arbetssättet och en redan

existerande anpassning till förhållandena i övriga Europa fortgår.

Statens ägande i SEMKO ändras genom utredarens förslag. Ändringarna i

Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd (EN) är mer långtgå-

ende men av i princip samma slag.

2. Remissyttranden

2.1 Remissförfarandet

Efter remiss har yttrande över betänkandet, ELSU 91 Förslag till omfatt-

ning, organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet (SOU

1991:94), avgetts av Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens elek-

triska inspektion, Justitiekanslem, Kommerskollegium, Överstyrelsen för

civil beredskap, Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Banverket,

Jämvägsinspektionen, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Sprängämnes-

inspektionen, Statens provningsanstalt, Statskontoret, Riksrevisionsverket,

Konsumentverket, Statens strålskyddsinstitut, Elektriska Arbetsgivare-

föreningen, Elektriska Installatörsoiganisationen, Elektriska Nämnden,

Föreningen för Industriell Elteknik, Försäkringsbranschens Service-

aktiebolag, Kraftverksföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Lands-

tingsförbundet, Rejlers Ingenjörer AB, SEMKO AB, Svenska Brandför-

svarsföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Elektriska Kommissionen, Svenska

Elverksföreningen, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

19

Kommunförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges

Elektroindustriförening, Sveriges Industriförbund, Sydkraft AB, Vattenfall

AB och ÅF-Elteknik AB. Yttrande har även inkommit från Byggentrepre-

nörerna, Riksförbundet Energileverantörema, Göteborg Energi AB, Stiftel-

sen Institutet för Företagsutveckling, Stockholm Energi, Bruno Svensson

och Ludvig Wikman.

2.2 Registrering och kontrollbesiktning av vissa

elektriska anläggningar.

Utredarens förslag rörande registrering och kontrollbesiktning av vissa

elektriska anläggningar får ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) stödjer i princip förslaget

till kontrollordning för elanläggningar. Förslaget om att införa obligatoris-

ka regelbundna besiktningar för att bibehålla en hög el säkerhetsnivå inom

elektriska anläggningar får stöd av verket som framhåller att ett obliga-

torium är nödvändigt främst med tanke på förändrade förutsättningar för

försäkringsbranschen och att många anläggningar är ej försäkrade.

NUTEK stöder även förslaget i den delen att revisionsbesiktningarna skall

genomföras av besiktningsmän certifierade för sitt uppdrag av Elektriska

Nämnden, EN. NUTEK anser att undantag för egenbesiktning ej skall

medges men att certifiering för begränsat slag av anläggningar kan tilläm-

pas. NUTEK delar vidare utredarens generella principer för fastställande

av besiktningspliktiga anläggningar och besiktningsintervall. Vad beträffar

förslaget om att redan existerande anläggningar bör ha en övergångstid på

förslagsvis 3 år vid införande av registreringsplikten menar verket att detta

kan införas relativt snabbt t.ex. den 1 januari 1994. NUTEK stöder för-

slaget om att registreringsavgiften ska finansiera myndighetens och nya

EN:s kostnader avseende elanläggningar. Verket anser att på samma sätt

som inom elmaterielkontrollområdet myndigheten efter samråd med RRV

och efter regeringens medgivande får utfärda föreskrifter om registrerings-

avgift.

Statens elektriska inspektion (SEI) tillstyrker i huvudsak utredarens förslag

och framhåller vidare att lämpligt tidsintervall för besiktning beror inte

bara på anläggningens storlek utan också på typ av verksamhet m.m. In-

spektionen menar att det är nödvändigt att reglerna för registreringsplikt

blir entydiga och att registreringsplikten täcker de typer av anläggningar

där erfarenheten visar på eftersatt underhåll, där många människor finns

och där händelser kan ge stora ekonomiska konsekvenser. Bl.a. därför bör

t.ex. inte större hyres- och kontorsfastigheter undantas. Vad beträffar re-

gisterhållningen föreslår SEJ att denna överlåts till ett av certifieringsverk-

samhet oberoende organ. Skälet till detta förslag är att det inte bör skapas

monopol för certifieringsverksamheten, dvs. mer än ett certifieringsorgan

bör kunna bli ackrediterat. SEI tillstyrker utredarens förslag att regelbun-

den besiktning skall göras av för anläggningstypen certifierad person, som

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

20

antingen kan vara anställd i anläggningsinnehavarens företag eller vara

fristående (entreprenör). Undantag från certifieringskravet bör inte göras.

Statens järnvägar har inga invändningar av principiellt slag mot utredarens

förslag. SJ påtalar att om elektriska dragfordon och vagnar med

elutrustning avses bli registreringspliktiga kan SJ.s register över fordonen

lätt kompletteras med de uppgifter som elanläggningsregistreringen kräver.

Genom att låta elsäkerhetsmyndigheten ta del av detta register torde ett

särskilt register hos myndigheten inte krävas. Vad beträffar kontrollbesikt-

ningar påtalar SJ att elektriska anläggningar på jämvägsfordon erhåller

periodisk kontroll i samband med översyner och revisioner. Intervallet

mellan kontrollbesiktningarna får överenskommas med myndigheten. SJ

förutsätter att egen personal med lämplig kompetens kan anlitas för

besiktningarna.

Banverket anför att de elanläggningar som avses i utredningen är av helt

annan karaktär än huvudparten av de elanläggningar som finns inom Ban-

verket. Verket anser att vederbörlig hänsyn tas till ovanstående vid be-

dömning av grunden för beräkning av Banverkets registreringsavgift.

Järnvägsinspektionen, Statens provningsanstalt, Svenska Elektrikerförbun-

det och SACO-föreningen vid NUTEK instämmer i allt väsentligt i utreda-

rens bedömningar.

Elektriska Arbetsgivareföreningen och Elektriska Installatörsorganisationen

anser att endast bostäder skall undantas från den obligatoriska registre-

ringsplikten. De är vidare positiva till utredningens förslag om att utföra

egenbesiktning med personer som är anställda hos företaget och certifie-

rade av EN. De delar däremot inte förslaget om att myndigheten skall

fastställa besiktningsplanen vid egenbesiktning utan anser att den uppgiften

skall delegeras till EN.

Elektriska Nämnden, EN, tillstyrker utredarens förslag om registrering av

elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar. EN före-

slår att uppgiften att föra registret åläggs EN AB. Eftersom ENAB för sin

verksamhet ändå måste ha ett register över alla besiktningspliktiga anlägg-

ningar, skulle man riskera ett onödigt dubbelarbete, om registeruppgiften

lades på ett annat organ.

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, FSAB, stöder förslaget till

obligatorisk registrering och kontrollbesiktning av vissa elektriska anlägg-

ningar och betonar vikten av att eldistributören före leveransens början

skall förvissa sig om att anmälan till registret har skett. FSAB anser det

vara väsentligt att kvalitet och omfattning av de obligatoriska kontroll-

besiktningarna ej tillåts bli av lägre kvalitet eller av mindre omfattning än

vad som är fallet idag då även andra författningar som framförallt berör

brandskydd och miljö beaktas. FSAB delar utredarens uppfattning att

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

21

bevakning och tillsyn av revisionsbesiktningen även fortsättningsvis bör

handhas av Elektriska Nämnden. Likaledes anser bolaget att certifiering av

såväl egenbesiktningspersonal som entreprenadbesiktningsingenjörer bör

handhas av EN enligt de gällande europastandarderna.

SEMKO anser att införandet av ett system för registrering och kontrollbe-

siktning av vissa elektriska anläggningar är välbetänkt. Det är ett sam-

hälleligt intresse av både säkerhets- och rättviseskäl att ett likformigt

system införs att ersätta det begränsade besiktningssystem som den svenska

försäkringsbranschen nu driver.

Svenska Brandförsvarsföreningen, SBF, stöder förslaget om registrering

och kontrollbesiktning av vissa elektriska anläggningar. Föreningen anser

det ur SBFs perspektiv, dvs det förebyggande brandskyddets, synnerligen

värdefullt om det begränsade besiktningssystem som idag tillämpas av den

svenska försäkringsbranschen, utvidgas på det sätt utredaren föreslår.

Föreningen ser inget hinder att Elektriska Nämndens nuvarande register

utvidgas att utgöra det register som kommer att krävas om registrerings-

obligatorium införs och utgår vidare ifrån att registerhållning, tillsyn och

bevakning av revisionsbesiktningama utförs av SBFEN.

Sveriges Industriförbund tillstyrker förslaget beträffande registrering av

elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar och att

EN Aktiebolag blir oigan för registrering av besiktningspliktiga anlägg-

ningar. Förbundet tillstyrker vidare förslaget beträffande statligt krav på

regelbundna revisionsbesiktningar som ersättning för det nuvarande syste-

met med besiktningskrav i försäkringsavtal.

ÅF-Elteknik AB pekar på att industriell verksamhet belägen i markplan

inom bostad eller kontorsfastigheter bör bli föremål för obligatorisk be-

siktning. Bolaget avstyrker utredarens förslag att den elektriska revisions-

besiktningen kan ske genom s k egenkontroll och anför att all erfarenhet

visar att egenkontrollen inom industrin hittills inte har fungerat på ett

tillfredsställande sätt.

Kraftverksföreningen anser att det inte finns tillräckliga motiv för utred-

ningens förslag. Tvärtom leder bolagi seringen av Vattenfall och privatise-

ringen av statliga anläggningar till att fler elektriska anläggningar försäk-

ras. Den snabba förändringen i samhället innebär också att många äldre

anläggningar försvinner och ersätts av nya säkrare anläggningar. Dessutom

väntas elanvändningen under 1990-talet öka i betydligt långsammare takt

än tidigare. Föreningen anser att registrering och kontrollbesiktning bör

fortsätta i samma former som hittills och avstyrker därför utredningens

förslag.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

Landstingsförbundet avvisar förslagen i betänkandet i de delar de avser

obligatorisk inspektion av elektriska anläggningar inom landstingens verk-

22

samhetsområde. Landstingen har egna driftoiganisationer där bl.a. elkom-

petens ingår varför förbundet finner det omotiverat med en myndighets-

kontroll av elsäkerheten hos landstingen. Enligt Landstingsförbundet bör

besiktning åläggas anläggningsägare med egen driftkompetens eller av

anläggningsägaren inhyrd besiktningsingenjör (motsvarande) snarare än att

detta ansvar överlåts på en tillsynsmyndighet. Förbundet anser att det är

svårt att bedöma de kostnader som skulle drabba landstingen enligt be-

tänkandets förslag.

Svenska Elverksföreningen avstyrker utredningens förslag att elleverantör

skall ha skyldighet att förvissa sig om att registrering skett innan leverans

av elektrisk ström påbörjas. Elleverantörerna bör inte påtvingas någon

myndighetsroll mot sina kunder och ägare. Elverksföreningen avstyrker

utredningens förslag om registreringsplikt för elanläggning som nu omfet-

tas av områdes- eller linjekoncession och därigenom redan är registrerad

hos elmyndigheten. Vidare avstyrker föreningen de delar av föreslagen

finansiering av elsäkerhetsarbetet som omfettar avgifter på elräkningarna

och som inbetalas av landets elleverantörer.

Elverksföreningen föreslår att gränsen för registreringsplikt görs mera

flexibel efter samråd med myndigheter, anläggningsinnehavare och

branschorganisationer. Föreningen förutsätter även att behovet av åter-

kommande säkerhetskontroll får bli föremål för successiv omprövning för

olika typer av anläggningar med hänsyn till konstaterad skadeutveckling

t ex enligt elbrandstatistiken. Enligt föreningens erfarenheter bör den åter-

kommande säkerhetskontrollen som administreras av Elektriska Nämnden

endast omfetta anläggningar med stor brand- eller explosionsrisk, dvs

anläggningar med stor brandbelastning men ej vattenkraftstationer eller

fristående ställverksbyggnader etc.

Sydkraft avvisar förslaget om registrering av vissa elektriska anläggningar,

i den omfattning som anges. Enligt Sydkraft kommer detta att leda till

ökad byråkratisering, administrativt merarbete och onödiga kostnadsök-

ningar.

Vattenfall AB anser att ett centralt register över samtliga elektriska stark-

strömsanläggningar inte behövs. Vattenfell föreslår att myndigheten

registrerar endast innehavare av elektrisk starkström sanläggning och att

innehavaren av elektrisk starkströmsanläggning registrerar egna delanlägg-

ningar. Vattenfell föreslår vidare att gränsen för registrerad delanläggning

görs mera flexibel och överenskommes i samråd myndighetsinnehavare av

elektrisk starkströmsanläggning.

Riksförbundet Energileverantörema anser inte att något anläggningsregister

skall tillskapas. Förslaget till obligatorisk revisionsbesiktning av an-

läggningar i registret avstyrkes likaså. Förbundet anser att revisionsbesikt-

ningarna utan tvivel har en säkerhetshöjande effekt, men skall inte regleras

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

23

i någon nationell förordning utan på basis av en överenskommelse med

ekonomiska incitament, alternativt som försäkringsvillkor mellan försäk-

ringstagaren och försäkringsbolaget.

Statskontoret anför att utredningens förslag innebär att den för Sverige

unika lösningen där skadeförsäkringsbolagen ansvarar för revisionsbesikt-

ning av vissa större eller farligare anläggningar ersätts med obligatorisk

registrering och kontrollbesiktning. Ett försäkringssystem har enligt Stats-

kontoret bättre förutsättningar att utnyttja de incitament som vinstdrivande

verksamhet har till att vidta kostnadseffektiva säkerhetsåtgärder. Statskon-

toret menar att det förefaller som en renodlad försäkringsmodell är bättre

anpassad till det säkerhetssystem som förespråkas i EG än ett lagstiftat

obligatorium av den typ som här föreslås.

Svenska Kommunförbundet anser att utredningens förslag om myndighets-

reglering och avgiftsfinansiering bör övervägas ytterligare.

Ludvig Wikman anser att lagstadgad obligatorisk registrering av vissa

elanläggningar och besiktning av dessa samt lagstadgad certifiering av

elbesiktningsmän inte bör införas. Han anser att utredarens motiv inte är

bärande för sådana krav.

2.3 Kontroll av elektrisk materiel

Utredarens förslag att marknadskontrollen av elektrisk materiel genom

myndighetens försorg bibehålls och att marknadskontrollen huvudsakligen

skall ske i projektform bemöts i huvudsak positivt eller lämnas utan erin-

ran av remissinstanserna.

Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer således utredarens förslag om

att marknadskontrollen av elektrisk materiel genom myndighetens försorg

bibehålls. Verket erinrar om att den svenska kontrollordningen kommer att

behöva harmoniseras med kontrollordningen inom EG. Stora förändringar

kommer därför att äga rum. Obligatorisk typprovning före marknadsföring

slopas. Detsamma gäller sannolikt registreringssystemet för elmateriel. För

att bibehålla säkerhetsnivån behöver marknadskontrollen förstärkas i Sveri-

ge. NUTEK stödjer vidare utredarens förslag om att marknads-

kontrollen finansieras med den särskilda elsäkerhetsavgiften för levererad

elektrisk ström. Genom avgifterna i nuvarande kontrollordning för el-

materiel finansieras även myndighetens arbete med föreskrifter och el-

säkerhetsstandard. Verket anser att även finansiering av detta arbete bör

ske med den särskilda elsäkerhetsavgiften.

Statens elektriska inspektion tillstyrker utredarens förslag att marknadskon-

trollen av elektrisk materiel bibehålls. Även statens räddningsverk,

Elektriska Arbetsgivareföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen,

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, Svenska Brandförsvarsföreningen

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

24

och Svenska Elverksföreningen stöder utredningens förslag rörande mark-

nadskontrollen av elektrisk materiel.

Kommerskollegium instämmer i betänkandets påpekande att en anpassning

av det svenska kontrollsystemet för elektrisk materiel i linje med EG:s är

behövlig. I ett EES-perspektiv kommer en sådan anpassning att vara nöd-

vändig. Ett effektivt marknadskontnollsystem är därvidlag av stor vikt

varvid såväl erfarenhetsutbyte som internationell samverkan torde vara

både nödvändig och fördelaktig.

Statens provningsanstalt anser att beträffande marknadskontrollen är det

anvisade sättet att arbeta i projektform, att utnyttja entreprenörer med

sakkunskap, ett bra sätt att nå effektivitet.

Statskontoret påtalar att i EG:s system läggs stor vikt vid att med-

lemsstaterna utövar aktiv kontroll av att de produkter som förekommer på

marknaden uppfyller direktivens krav. Marknad skontrollens genomförande

kan, enligt Statskontorets mening, ske i de ansvariga myndigheternas regi

eller genom anlitande av kompetent entreprenör. Val av organ bör ske

efter upphandling i konkurrens.

Konsumentverket anser att förslaget att bibehålla marknadskontroll och

utföra denna mer i projektform med stark styrning mot olika områden som

t ex materiel, som används utomhus eller i fuktiga miljöer och apparater

och utrustning för barn är bra. Denna arbetsform, kompletterad med uttag

av produkter som man tidigare erfarenhetsmässigt valt ut, bör ge en hel-

täckande kontroll. Om marknadskontrollen ska ha någon möjlighet att bli

effektiv måste det sättas av tillräckligt med ekonomiska resurser. Kon-

sumentverket anser att det finns mycket starka skäl för att bibehålla regist-

reringen av elektriska materiel. Registreringen innebär bl a möjlighet att

hindra spridning av farliga produkter och att prova materielen på ett tidig-

are stadium. Verket anser att SEMKO även framdeles är bäst skickat att

sköta kontrollen och registreringen, då det har sakkunskap och stora er-

farenheter om området.

Statens strålskyddsinstitut har inget att erinra mot elsäkerhetsutredningens

förslag. Institutet vill dock framhålla att i vissa fall är marknadsförd elekt-

risk materiel behäftad även med andra slags risker än de elektriska. Sol-

lampor och olika slags apparatur som innehåller laserstrålkällor är några

exempel på detta. Det synes självfallet rationellt om den marknadskontroll

som utredningen föreslår även kunde täcka sådana säkerhetsaspekter. Den

föreslagna elsäkerhetsavgiften bör i konsekvens härav därför dimensioneras

så, att även andra berörda myndigheters kostnader i samband med mark-

nadskontrollen kan täckas.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

Kraftverksföreningen menar att marknadskontrollen av elektrisk materiel

genom myndighetens försorg är en fråga om hur myndigheten prioriterar

25

sina interna resurser. Föreningen anser att det är viktigt att kontrollen

effektiviseras och att dubbelarbete undviks. Det är också angeläget att

bevaka möjligheterna att avreglera även kontrollen och registreringen av

elektrisk materiel.

SEMKO stöder förslaget om att den myndighetsledda marknadskontrollen

av elektrisk materiel bibehålls. Speciellt i ett perspektiv av ett framtida

sannolikt försvagat eller slopat registreringssystem för elmateriel är det av

vikt att redan nu fastslå betydelsen av en bibehållen eller helst förstärkt

marknadskontroll av elmateriel.

Riksförbundet Energileverantörema anför att sedan länge har olika länder

utmärkt sig med krav på individuellt godkännande av elmateriel. REL ser

med tillfredsställelse fram emot en tid då materiel som provats och god-

känts eller tillverkats enligt internationell standard, kan användas utan

nationella hinder. Kvarvarande svenska särkrav bör enligt förbundet av-

lägsnas. Registreringen av elektrisk materiel kan sannolikt avvecklas utan

större förlust av elsäkerheten. REL delar utredningens uppfattning att det

föreligger ett behov av marknadskontroll och att detta arbete bör ligga

inom tillsynsorganet.

2.4 Behörighet att utföra elektriska installationer

Förslaget att den nuvarande ordningen bibehålls för utfärdande och kon-

troll av behörighet att utföra elektriska installationer bemöts positivt

eller lämnas utan erinran av nästan alla remissinstanserna.

Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer utredarens förslag att den

nuvarande ordningen för utfärdande och kontroll av behörighet att utföra

elektriska installationer bibehålls. Statens elektriska inspektion tillstyrker

utredarens förslag att nuvarande regler om behörighet mm bibehålls tills

vidare och anser att den utfärdande myndigheten skall vara ackrediterad.

Statens räddningsverk stöder utredarens förslag att den nuvarande ord-

ningen för utfärdande och kontroll av behörighet att utföra elektriska in-

stallationer bibehålls.

Banverket framhåller att behörighetskravet för utförande av elinstallationer

är en viss garanti att dessa utföres korrekt. Brister i elanläggningama

orsakas ofta av att obehörig (och därmed i regel okunnig) personal har

utfört elinstallationsarbete. Verket anser det därför vara bra att behörig-

hetskravet kan bibehållas. Jämvägsinspektionen instämmer i allt väsentligt

i utredarens bedömning. Sprängämnesinspektionen berör frågan om be-

hovet av behörighet alternativt kompetenskrav för installatörer och besikt-

ningsmän inom Ex-områden och anför att denna fråga har inte behandlats

i utredningen. Statens provningsanstalt tillstyrker utredningens förslag.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

26

Konsumentverket anför att behörighet att utföra en installation innebär

rätten att fatta vissa beslut eller att utföra visst arbete samt skyldighet att

uppvisa och vidmakthålla särskild kompetens för arbetsuppgiften. Verket

stödjer förslaget att bibehålla nuvarande krav för utfärdande och kontroll

av behörighet. En uppluckring på detta område skulle medföra stora risker

för felaktiga och därigenom farliga installationer, som utförts av personer

som saknar kompetens på området.

Elektriska installatörsorganisationen, Elektriska arbetsgivareföreningen,

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag, Svenska Brandförsvarsföreningen

och Svenska Elverksföreningen tillstyrker utredningens förslag om be-

hörighet att utföra elektriska installationer.

SEMKO stöder förslaget om bibehållande av nuvarande ordning för utfär-

dande och kontroll av behörighet att utföra elektriska installationer.

Ibknikområdet och konsekvenserna av ev felaktiga arbeten motiverar

enligt SEMKO detta.

Riksförbundet Energileverantörema tillstyrker utredningens förslag att

nuvarande ordning för utfärdande och kontroll av behörighet bibehålls. På

sikt, då enhetliga installationsnormer antagits inom EG-området, torde

också enhetliga auktoriseringskrav ha etablerats. Därmed öppnas marknad-

en för konkurrens, vilket kan ge såväl positiva som negativa effekter för

svenska installatörer. REL anser att man från svenskt håll vid överlägg-

ningar kring kompetensfrågan bör hävda, att en auktoriserad installatör

skall ha omfattande dokumenterade kunskaper samt ha ett bekräftat försäk-

ringsskydd för sin verksamhet.

Statskontoret pekar på att enligt europanormen EN 45 013 skall den enhet

som utfärdar godkännanden av installatörer separeras från den enhet som

har föreskrivande uppgifter för behörighetsverksamheten. Statskontoret

anser att uppgiften att utfärda godkännande av installatörer bör läggas på

något certifieringsorgan, t ex SEMKO.

Kraftverksföreningen menar att vid en översyn av nu gällande förord-

ningar med inriktning på avreglering bör man också pröva frågan om den

nuvarande ordningen med behörighet utfärdad av statlig myndighet kan

slopas. Föreningen anser att de svenska reglerna bör anpassas till de krav

som kommer att gälla i andra EG-länder.

2.5 Elsäkerhetens organisation

Förslaget om elsäkerhetens organisation och om att elsäkerhetsarbetet

organiseras i formen av ett eget verk bemöts i huvudsak positivt eller

lämnas utan erinran av majoriteten av remissinstanserna. Några remis-

sinstanser för fram synpunkter mot förslaget.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

27

Statens elektriska inspektion tillstyrker således utredarens förslag att el-

säkerhetsarbetet organiseras som eget verk. Ett eget verk kommer, fram-

håller inspektionen, att innebära att verksamheten blir mera tydlig hos dem

som berörs av denna inom landet och ge en väsentligt högre status i de

ökande internationella sammanhangen. Likaså kommer rekryteringen av

personer med nödvändig hög kompetens att väsentligt underlättas. Inspek-

tionen pekar vidare på att möjligheten av att externt upphandla admini-

strativa tjänster bör undersökas.

Statens räddningsverk, Statens järnvägar, Jämvägsinspektionen, Statens

provningsanstalt, Elektriska Nämnden, Försäkringsbranschens Service-

bolag, Svenska Brandförsvarsföreningen samt Svenska Elektriska Kom-

missionen ser positivt på förslaget rörande att elsäkerhetsfrågoma lyfts

fram och organiseras i formen av ett eget verk.

Banverket anser att det måste finnas en stark övergripande organisation för

elsäkerhetsarbetet inom landet. Förslaget med ett elsäkerhetsråd är bra och

bör realiseras menar verket. Verket framhåller vidare att behovet av kon-

takter mellan myndigheter och aktörer på marknaden liksom mellan myn-

digheter kommer att öka vid en eventuell anslutning till EG.

Arbetarskyddsstyrelsen har inga direkta kommentarer till utredningens

innehåll och förslag men påpekar att förslagen förefaller vara väl förenliga

med styrelsens verksamhet. Boverket anför att verket inte har något att

erinra mot förslaget.

Sprängämnesinspektionen har ingen erinran mot förslaget att bilda en ny

myndighet. Däremot konstaterar SÄI att utredaren utgår från befintliga

personalresurser - med viss förstärkning av elektriska inspektionen. Det

hade enligt SÄI varit befogat att göra en något närmare analys av resurs-

behovet, bl a mot bakgrund av det av utredaren förutsedda minskade be-

hovet av nationella regler och mot det ökade behovet av resursinsatser för

det europeiska standardiseringssamarbetet.

Elektriska Installatörsorganisationen och Elektriska Arbetsgivareföreningen

tillstyrker utredningens förslag när det gäller elmyndighetens organisation.

Vad beträffar elmyndighetens uppbyggnad och bemanning anser de att

utredningens förslag till myndighetens organisatoriska uppbyggnad borde

plattas till i syfte att uppnå bättre direkt samarbete mellan myndighetens

befattningshavare.

Föreningen för Industriell Elteknik instämmer i att elsäkerhetsarbetet orga-

niseras som ett eget verk. Föreningen anser att Statens elektriska inspek-

tion bör vara direkt underställd verkschefen och på samma nivå som övri-

ga enheter i verket. Inspektörerna bör ges sådana resurser, att de i större

omfattning än idag får tid att ägna sig åt kontroll av såväl distributörernas

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

28

som industrins organisation och anläggningars beskaffenhet enligt före-

ningen.

SEMKO anser det vara välbetänkt att myndigheternas elsäkerhetsarbete ges

en organisationsform som ger verksamheten acceptans och styrka både

nationellt och internationellt. I det alltmer internationella regelskapandet är

det enligt SEMKO av stor vikt för vår nationella elsäkerhet att elmyndig-

heten har tillgång till kvalificerade resurser för medverkan i det internatio-

nella elsäkerhetsarbetet. Ett övergripande samlat ansvar för det eltekniska

området bör också eftersträvas. SEMKO stöder vidare förslaget att knyta

ett elsäkerhetsråd till elmyndigheten.

Svenska Elektrikerförbundet finner att utredningen väl överensstämmer

med de intentioner för elsäkerhetsarbetets utförande och omfattning som

förbundet sedan många år pläderat för. Genom bildandet av NUTEK riske-

rar elsäkerhetsarbetet att få en undanskymd roll och därför anser förbundet

det vara nödvändigt att detta arbete oiganiseras i formen av ett eget verk.

Det är också nödvändigt att myndigheten kompletteras med ett elsäkerhets-

råd, vartill såväl myndigheter som intresseoiganisationer, inkl, fackliga

organisationer, knyts. Organisationen av detta verk kan lämpligen byggas

upp enligt utredarens förslag.

Svenska Elverksföreningen tillstyrker att myndigheternas elsäkerhetsarbete

ges en organisation som medför högre status både nationellt och internatio-

nellt. Det föreslagna separata verket kan enligt föreningen vara en lämplig

form. Svenska Elverksföreningen framhåller speciellt vikten av att elmyn-

digheten ges kvalificerade resurser för att medverka i det internationella

standardiserings- och elsäkerhetsarbetet så att landets intressen kan främjas

och en smidig anpassning av vårt nationella regelsystem till bl a EGs kan

ske. Föreningen är även positiv till förslaget att ett speciellt elsäkerhetsråd

knyts till elmyndigheten.

SACO-föreningen vid NUTEK tillstyrker utredarens förslag. Ett eget verk

kommer enligt föreningen att innebära att verksamheten blir mera tydlig

hos dem som berörs av denna inom landet och ge en väsentligt högre

status i de ökande internationella sammanhangen. Likaså kommer rekryte-

ringen av personer med nödvändig hög kompetens att väsentligt under-

lättas.

Sveriges Industriförbund tillstyrker utredningens förslag att bilda en från

NUTEK fristående myndighet. Den nya myndigheten - med elsäkerhet som

specialitet - får därvid den status, som krävs för att verksamheten skall

kunna genomföras med den tyngd som är erforderlig. Elsäkerhetsarbetet

kommer alltmer att intemationaliseras och det är viktigt att verket ges en

formellt tillräckligt hög status för de personer, som skall företräda

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

29

verksamheten. Förbundet tillstyrker även förslaget att bilda ett säkerhets-

råd där marknadens aktörer inom el facket kan diskutera sina synpunkter

och påverka elsäkerhetsarbetet.

Sydkraft AB tillstyrker förslaget att elsäkerhetsarbetet oiganiseras i ett eget

verk och förordar att det inrättas inom NUTEK:s ram. Den föreslagna

centrala myndigheten bör dock enligt bolaget kunna bantas.

Vattenfall AB betonar vikten av att elsäkerhetsarbetet värdesätts och upp-

muntras. Detta är speciellt viktigt i en tid med ökad kunkurrens mellan

elföretagen. Säkerheten får inte bli en handelsvara. Vattenfall tillstyrker

utredarens huvudförslag att elsäkerhetsarbetet oiganiseras som en särskild

tillsynsmyndighet i nära anslutning till NUTEK.

ÅF-Elteknik delar utredarens uppfattning att ett elsäkerhetsråd bör skapas.

Ledamöterna i rådet bör i första hand representera olika intressenter inom

elområdet såsom leverantörer, entreprenörer, eldistributörer, konsult-

företag m fl.

Riksförbundet Energileverantörema tillstyrker tankarna att på sikt inrätta

ett samordnat tillsynsorgan men anser att för närvarande bör den nuvaran-

de organisationen behållas.

Några av remissinstanserna har framfört synpunkter mot förslaget om

elsäkerhetens organisation.

Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer ej utredarens förslag om ett

eget verk för elsäkerhetsverksamheten. NUTEK anser att de förutsätt-

ningar för verksamheten som enligt utredaren bör föreligga kan skapas

inom NUTEK i en avdelning direkt underställd GD. Verket framhåller att

mellan elsäkerhetsverksamheten och NUTEK :s verksamheter avseende dis-

tribution, leverans- och driftsäkerhet förekommer även viss samverkan.

Dessa faktorer är viktiga frågor för näringslivet och i hög grad beroende

av elsäkerheten. NUTEK stöder utredningens förslag om att till myn-

digheten knyta ett elsäkerhetsråd med ledamöter från myndigheter och

oiganisationer som berörs av elsäkerhetsarbetet. NUTEK stöder att statens

elektriska inspektion införlivas i elsäkerhetsmyndigheten som en regional

organisation något som enligt verket innebär en tydligare och effektivare

organisation.

Statskontoret menar att organisationsförslaget inte bör genomföras och att

myndighetsuppgifterna bör kunna begränsas. Statskontoret tar upp arbets-

uppgifterna för den nya myndigheten och ifrågasätter bl a det föreslagna

lagobligatoriet för tillsyn av elektriska anläggningar. Godkännande av

installatörer bör vidare enligt statskontoret vara en uppgift för cer-

tifieringsorgan. I likhet med utredaren utgår statskontoret från att det är en

myndighetsuppgift att svara för marknadskontrollen av elmateriel. Frågan

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

30

är, anför statskontoret, hur ansvaret bör fördelas mellan olika berörda stat-

liga myndigheter.

Kraftverksföreningen anser inte att nackdelarna med att elsäkerhetsfrågoma

utgör ett arbetsområde inom NUTEK är så stora att någon ändring be-

höver ske. Föreningen avstyrker utredningens förslag.

Svenska Kommunförbundet menar att tillskapande av nya regler och nya

statliga verk inte sällan leder till en omfettande och kostnadsdrivande

detaljstyrning. Förbundet anser därför att myndighetsutövningen bör kunna

ske inom ramen för nu befintliga resurser. Effektivitets- och rationalise-

ringsvinster bör kunna uppnås genom fortsatt samverkan mellan olika myn-

dighetsfunktioner inom elområdet.

Ludvid Wikman anser att elsäkerhetsarbetet bör bedrivas i chefsmyndighet

och tillsynsmyndighet som idag men med en chefsmyndighet som har en

oberoende ställning.

2.6 Finansiering av elsäkerhetsarbetet

Förslaget om finansiering av elsäkerhetsarbetet och att en särskild elsäker-

hetsavgift tas ut av elleverantörerna får ett blandat mottagande av re-

missinstanserna.

Närings- och teknikutvecklingsverket stödjer utredarens förslag om finan-

siemg av elsäkerhetsverksamheten. NUTEK menar vidare att utredarens

förslag om resurser vid myndigheten skapar förutsättningar för en bra

fungerande elsäkerhetsmyndighet av stab skaraktär. Det mesta av arbetet

för att bibehålla elsäkerhetsnivån i Sverige görs av andra intressenter inom

elområdet. Myndigheten köper omfettande tjänster externt. Förslaget om

anläggningsregistrering och obligatorisk återkommande anläggningsbe-

siktning ökar detta behov ytterligare. Behovet av resurser för externa

tjänster beror även på hur säkerhetsnivån förändras. Utredaren har enligt

NUTEK gjort en realistisk beräkning av kostnaderna. Införandet av

obligatorisk återkommande besiktning av vissa anläggningar kommer att

innebära i viss mån förändrade och nya arbetsuppgifter för myndigheten.

Eftersom den återkommande kontrollen blir föreskriven kommer besikt-

ningarna att leda till ett stort antal myndighetsärenden för främst SEI.

NUTEK anser att den föreslagna förstärkningen är en förutsättning för att

den föreslagna kontrollordningen för elanläggningar skall fungera.

Elektriska Arbetsgivareföreningen, Elektriska Installatörsorganisationen,

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag och Svenska Brandförsvarsföre-

ningen tillstyrker utredningens förslag rörande finansiering av el-

säkerhetsarbetet.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

31

Elektriska Nämnden tillstyrker utredarens förslag till finansiering genom

en elsäkerhetsavgift och en registreringsavgift. En separat hantering av

registreringsavgiften kräver vissa administrativa insatser. Enligt nämnden

kan detta begränsas om man inför gemensam hantering av elskatten, el-

säkerhets- och registreringsavgiften.

SEMKO stöder utredningens förslag till finansiering av det svenska el-

säkerhetsarbetet. Att på föreslaget sätt komplettera registreringsavgifter

med en elsäkerhetsavgift, som tas ut via elleverantörerna i proportion till

energiförbrukning, medför att kostnaden belastar användarna av elenergi

och elektrisk materiel. Om denna finansieringsform ej är genomförbar,

rekommenderar SEMKO finansiering via statsbudgeten.

Svenska Elektrikerförbundet understryker vikten av att elsäkerhetsarbetet

finansieras på ett tillfredsställande sätt. Förbundet anser att förslaget till

finansiering ter sig väl avvägt samtidigt som det garanterar täckning för

verksamheten.

Banverket anför att verket redan idag satsar många miljoner årligen på det

interna elsäkerhetsarbetet och anser det rimligt att en reducering sker av

elsäkerhetsavgiften med hänsyn till detta. Ett särskilt avtal mellan Ban-

verket och blivande myndighet om finansiering av myndighetens kostnad

för utfört elsäkerhetsarbete föreslås upprättas. Kostnaden för den nya

myndighetens verksamhet bör hållas på samma nivå som kostnaden för den

nuvarande organisationen. Konsumenten skall ej belastas med högre kost-

nader för ändrad organisation för kontroll av elektriska anläggningar.

Föreningen för Industriell Elteknik föreslår, beträffande den föreslagna

elsäkerhetsavgiften att en maximigräns sätts med hänsyn till att den mycket

elintensiva industrin annars skulle belastas med orimligt höga kostnader.

Alternativt kan avgiften bestämmas efter anläggningens storlek och/

eller komplexitet i elektriskt avseende anser föreningen.

ÅF-Elteknik AB avstyrker upprättande av ett statligt register och därmed

bortfaller intäkter i form av registreringsavgifter. Bolaget föreslår istället

att denna intäkt tas via anslag i statens budget i enlighet med nuvarande

finansiering. Bolaget tillstyrker i övrigt utredarens förslag angående finan-

siering av elsäkerhetsarbetet.

Statens elektriska inspektion avstyrker den föreslagna registreringsavgiften

och föreslår istället en enda avgiftskälla, t ex en elleverantörsavgift eller

en produktion savgift i likhet med vad som tillämpas för Sprängämnes-

inspektionen. Inspektionen anför vidare att om antalet registrerade anlägg-

ningar blir stort, torde administrationskostnaden komma att ta en allt för

stor del av den enskilda registreringsavgiften. Utredarens förslag med

registreringsavgifter för anläggningar med större servissäkring än 63 A

innebär att småföretag kommer att drabbas av avgifter som de tidigare ej

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

32

haft. En elleverantörs- eller produktionsavgift kommer endast i mindre

omfattning att drabba småindustrin i form av en mindre höjning av eneigi-

avgiften.

Statens järnvägar anför att om de avgifter som föreslås i betänkandet till

fullo tas ut av SJ uppkommer för SJ helt oacceptabla kostnader. Detta

gäller i första hand pålägget på energipriset. Merparten av den av SJ från

Banverket inköpta energin åtgår för tågdriften och därmed sammanhängan-

de verksamheter. Elsäkerhetsarbetet i samband med detta utförs och be-

kostas till den övervägande delen av SJ och Banverket i form av utbildning

av personal samt utarbetande av elsäkerhetsföreskrifter och handhavan-

deinstruktioner. Vid eventuell registrering av SJ:s fordon kan SJ handlägga

detta utan kostnad för elsäkerhetsmyndigheten. Endast en begränsad del av

den inköpta elenergin förbrukas i SJ:s fastigheter och i andra verksamheter

av de slag som enligt betänkandet bör bära huvuddelen av kostnaderna för

det statliga elsäkerhetsarbetet. Ett uttag av den i betänkandet angivna

summan per kWh skulle belasta SJ långt utöver vad tillsynen över SJ

kommer att kosta myndigheten. SJ föreslår därför att SJ befrias från alla i

betänkandet föreslagna pålagor och att i stället ett rimligt årligt engångsbe-

lopp uttas av SJ. Storleken på beloppet kan överenskommas mellan SJ-

ledningen och ansvarigt departement.

Sprängämnesinspektionen anför att ifråga om finansieringen av den nya

myndighetens verksamhet har inspektionen förståelse för att en lösning

med avgiftsfinansiering föreslagits. Däremot anser SÄI den föreslagna

metoden med två finansieringskällor och ett mycket stort antal betal-

ningsskyldiga är administrativt betungande och kostsam. Enligt SÄI bör

det vara möjligt att finna ett finansieringssystem som är mindre tungrott

och som t ex bör kunna läggas på elproducenterna.

Kraftverksföreningen fäster uppmärksamheten på att elleverantörerna

svarar för uppbörden av elskatten som uppgår till åtta miljarder kronor per

år. Att då införa en särskild elsäkerhetsavgift för att få in 40 miljoner

kronor per år kan inte vara rationellt. En avreglering och rationalisering av

elsäkerhetsarbetet kommer att medföra lägre kostnader. Föreningen anser

att elsäkerhetsarbetet tills vidare bör finansieras över statsbudgeten och

avstyrker därför utredningens förslag.

Svenska Elverksföreningen är mycket tveksam till vissa delar av föreslagen

finansiering av elsäkerhetsarbetet. Föreningen anser att staten genom

punktskatten på el samt därpå moms ges tillräckliga medel att finansiera

elsäkerhetsarbetet utan att belasta elkollektivet med ytterligare

0,027 öre/kWh. Föreningen vill undvika byråkratisering och onödiga

administrationskostnader.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

Svenska Kommunförbundet anser att om utredningens förslag genomförs

blir konsekvenserna ökade kostnader för kommunerna och kommunägda

33

energiföretag. Det är angeläget att kostnaderna hålls nere. Förbundet pekar

på att ett sätt att hålla kostnaderna nere skulle kunna vara en utvidgad

egenkontroll.

SACO-föreningen vid NU TEK avstyrker den föreslagna registreringsavgif-

ten och föreslår i stället en enda avgiftskälla, t ex en elleverantörsavgift

eller en produktionsavgift i likhet med vad som tillämpas för Spräng-

ämnesinspektionen.

Sveriges Industriförbund kan inte av principiella skäl tillstyrka utred-

ningens förslag till finansiering genom en elsäkerhetsavgift och en regi-

streringsavgift. Eftersom besiktning är ett allmänintresse bör den, anser

förbundet, finansieras via skatter.

Sydkraft avstyrker förslaget om en särskild elsäkerhetsavgift. Bolaget

förordar i stället alternativet med anslag via statsbudgeten eftersom el-

säkerhetsarbetet ligger i hela samhällets intresse och kommer allmänheten

tillgodo.

Vattenfall AB ansluter sig till att elsäkerhetsarbetet bör ha en bred finan-

siering. Enklast synes enligt bolaget vara att betrakta en del av nuvarande

elskatt, som finansieringskälla via statsbudgeten. Den särskilda elsäker-

hetsavgift som utredaren förordar bör inte införas.

2.7 SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens

Elektriska Nämnd

Förslaget om att staten minskar sin ägarandel i SEMKO bemöts huvudsak-

ligen positivt av remissinstanserna. Vad beträffar förslaget om förändrat

ägande och utökade uppgifter för Svenska Brandförsvarsföreningens Elekt-

riska Nämnd får detta ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Närings- och teknikutvecklingsverket framför bl a att verket kan ta

initiativet till diskussioner med berörda intressenter för bildandet av

bolaget nya EN. Vad beträffar förslaget rörande SEMKO anför verket att

NUTEK inte har några invändningar mot att staten minskar sin ägarandel

i SEMKO AB.

Jämvägsinspektionen, Statens provningsanstalt och Svenska Elektrikerför-

bundet instämmer i allt väsentligt i utredarens bedömningar.

Elektriska Arbetsgivareföreningen och Elektriska Installatörsorganisationen

tillstyrker utredningens förslag om förändrad ägarandel i SEMKO och om

förändrat ägande av Elektriska Nämnden samt att Elektriska Nämnden får

utökade uppgifter. De anser vidare att till Elektriska Nämnden skall bl a

delegeras uppgifterna att registerhålla besiktningspliktiga anläggningar,

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

34

följa upp att besiktningarna utförs och att besiktningsanmärkningar åtgär-

das inom fastställda tidsramar.

Elektriska Nämnden tillstyrker bildandet av ett oigan Elektriska Nämnden

AB (ENAB), som ägs av intressenterna på marknaden. Nämnden tillstyr-

ker vidare utredarens förslag beträffande system för certifiering av per-

sonal för regelbundna revisionsbesiktningar samt system för registrering av

elanläggningar som grund för regelbundna revisionsbesiktningar.

Vad gäller EN:s roll i det föreslagna registrerings- och besiktningssystemet

för elektriska anläggninar anser SEMKO att oiganisationsstrukturen får

studeras. SEMKO är intresserat av att tillsammans med Svenska Brandför-

svarsföreningen gemensamt finna en sådan form för EN att EN tillsam-

mans med SEMKO på myndighetens uppdrag kan handha det föreslagna

registret över elektriska anläggningar. Vad gäller utredningens förslag till

minskat statligt ägande i SEMKO vill SEMKO referera till regeringens

proposition (1991/92:69) om privatisering av statligt ägada företag, i vil-

ken SEMKO medtagits bland 35 företag där regeringen föreslår minskat

statligt ägande.

Svenska Elverksföreningen är positiv till att staten minskar sin ägarandel i

SEMKO och att nya intressenter erbjuds delägande. Föreningen är även

positiv beträffande förslagen rörande Svenska Brandförsvarsföreningens

Elektriska Nämnd. En väsentlig fråga som därvid förväntas tas upp är

prioriteringar i Nämndens verksamhet så att största möjliga måluppfyllelse

(minskad skadefrekvens) erhålls med hänsyn till de totala kostnaderna för

den föreskrivna återkommande säkerhetskontrollen. Verksamheten kan

därför komma att förändras och förenklas med tiden varför såväl personal-

behov som kostnader för verksamheten inte bör låsas fast nu.

Sveriges Industriförbund tillstyrker utredningens förslag beträffande bil-

dandet av ett organ EN aktiebolaget, som ägs av intressenterna på mark-

naden. Industriförbundet tillstyrker vidare förslagen rörande system för

certifiering av personal för regelbundna revisionsbesiktningar och att EN

aktiebolag blir det opartiska oigan, som ackrediteras för certifiering av

personal för revisionsbesiktningar, egenbesiktningar etc.

Föreningen för Industriell Elteknik anför att EN oiganisatoriskt bör kop-

plas till det föreslagna nya Elsäkerhetsverket och därmed även kunna åtaga

sig revisionsbesiktning av all elsäkerhetskontroll, således inte bara besikt-

ning ur brandsäkerhetssynpunkt.

Statens elektriska inspektion tillstyrker utredarens förslag såvitt avser

SEMKO. Vad beträffar Elektriska Nämnden avstyrker dock inspektionen

utredarens förslag. SEI framhåller att myndigheten inte bör knyta certifie-

ringen av besiktningsman till ett specificerat organ och att registerhåll-

ningen bör överlåtas till av certifieringsverksamhet oberoende organ. SEI

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

35

anser därför att det saknas motiv för myndighet att engagera sig i EN:s

verksamhet. Möjligheten torde finnas för EN att utveckla sin verksamhet

på en öppen marknad utan statlig inblandning.

Statskontoret anser att staten bör sälja ut sin ägarandel i SEMKO. Stats-

kontoret anser vidare att staten inte bör gå in som delägare i EN.

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag stöder utredarens förslag om

minskad statlig ägareandel i SEMKO. Vad gäller förslaget att ombilda EN

till aktiebolag framhåller bolaget att redan idag har EN en mycket själv-

ständig ställning och att någon ändring av EN i denna del är därför inte

särskilt motiverad.

Kraftverksföreningen ser inte något behov av omedelbara förändringar vad

beträffar SEMKO och Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska

Nämnd. Istället bör enligt föreningen utredningens förslag anpassas till hur

motsvarande ansvarsområden är organiserade i flertalet länder inom EG.

Svenska Brandförsvarsföreningen förordar ett bibehållande av SBFEN som

en avdelning bland andra inom SBF och kan inte godta utredarens förslag

i denna del.

SACO-föreningen vid NUTEK tillstyrker utredarens förslag om SEMKO.

Vad beträffar Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd avstyr-

ker föreningen utredarens förslag. SACO-föreningen framhåller att myn-

digheten inte bör knyta certifieringen av besiktningsman till ett specificerat

organ och att registerhållningen bör överlåtas till av certifieringsverksam-

het oberoende organ. En effektiv tillsyn förutsätter en organisation med en

tydligt självständig ställning och med långtgående beslutsbefogenheter.

Föreningen framhåller vidare att en självständig ställning är en förutsätt-

ning för rekrytering av personal med hög kompetens.

Prop.

1992/93:21

Bilaga 1

36

Prop.

1992/93:21

Innehåll

Regeringens proposition

Propositionens huvudsakliga innehåll

Näringsdepartementet

Proposition om det svenska elsäkerhetsarbetet

1. Inledning

2. Utgångspunkter för elsäkerhetsarbetet

3. Kontroll av elektrisk materiel

4. Behörighet att utföra elektriska installationer

5. Registrering och kontrollbesiktning av elektriska anläggningar

6. Svenska Brandförsvarsföreningens Elektriska Nämnd

7. Elsäkerhetsarbetets organisation

8. Finansiering av elsäkerhetsarbetet

9. Hemställan

10. Beslut

Bilaga 1. Sammanfattning och sammanställning av remissyttranden över

betänkandet av elsäkerhetsutredningen, ELSU 91 Förslag till omfattning,

organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet

(SOU 1991:94).

37

gotab 42043, Stockholm 1992