Bet. 1992/93:TU3

Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU03

Inlandsbanan

Innehåll

Sammanfattning

Propositionerna

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservation

Innehållsförteckning

1992/93

TU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i propositionerna

1992/93:9 och 1992/93:91 att inlandsbanans intressenter --

inledningsvis kommunerna -- ges ansvar och möjlighet att

utveckla olika former av gods- och persontrafik på inlandsbanan.

Detta innebär att intressenterna får ansvar såväl för banan som

för trafiken, med undantag för viss godstrafik. I villkoren

ingår statliga medel för underhåll och investeringar i banan och

för anskaffning av rullande materiel samt ett visst driftbidrag.

Utskottet anser dock till skillnad från regeringen att

inlandsbanan bör förbli statlig egendom och att inlandsbanans

intressenter i stället utan kostnad bör få utnyttja banan.

Utskottet konstaterar att frågan om en förlängd

rådrumstrafik inte längre är aktuell varför regeringens förslag

i proposition 1992/93:49 avstyrks.

Till betänkandet är fogat en reservation av s-ledamöterna i

vilken man begär att riksdagen avslår propositionerna 1992/93:9

och 1992/93:91.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna har fogat ett särskilt

yttrande till betänkandet angående rådrumstrafiken.

I en meningsyttring argumenterar v-suppleanten för att staten

har det yttersta ansvaret för inlandsbanan.

Propositionerna

Proposition 1992/93:9 om inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:9

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den framtida

utvecklingen av inlandsbanan som i propositionen förordats,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta

inlandsbanan på sträckorna Mora--Brunflo och

Östersund--Gällivare och de nämnda tre anslutande bansträckorna

samt de fastigheter som i propositionen förordats till berörda

kommuner,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att bemyndiga

Banverket att från ordinarie anslag utbetala bidrag till

upprustning och underhåll av inlandsbanan på de villkor som i

propositionen förordats,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget Köp

av interregional persontrafik på järnväg utbetala drift- och

investeringsbidrag på de villkor som i propositionen förordats,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta rullande

materiel till kommunerna på de villkor som i propositionen

förordats,

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att från anslaget Köp

av interregional persontrafik på järnväg utbetala kompensation

till SJ för rullande materiel på de villkor som i propositionen

förordats.

Proposition 1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:49

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att förlänga

tidsfristen för persontrafiken på inlandsbanan till och med den

31 december 1992,

2. att riksdagen medger att kvarvarande medel till

inlandsbanan på reservationsanslaget L2. (tidigare benämnt K2.)

Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom

Kommunikationsdepartementets område, vilket anvisats på

tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 under

sjätte huvudtiteln, får användas till persontrafik på

inlandsbanan till och med den 31 december 1992.

Proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som gäller

inlandsbanan

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i

proposition 1992/93:91 att riksdagen godkänner vad i

propositionen anförts om överlåtelse av fordon, kompensation

till Statens järnvägar samt kostnadstäckning för

överlåtelsearbetet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:9

1992/93:T5 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1992/93:9.

1992/93:T6 av Erik Artur Egervärn (c) och Ulf Björklund (kds)

vari yrkas att riksdagen beslutar godta proposition 1992/93:9

med de i motionen anförda kompletteringarna.

1992/93:T7 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om att staten bör ha det yttersta ansvaret för trafiken på

inlandsbanan även efter överlåtandet av inlandsbanan och

rullande materiel till berörda kommuner.

Motion väckt med anledning av proposition 1992/93:49

1992/93:T1 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att

riksdagen avslår proposition 1992/93:49.

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:91

1992/93:T8 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:91.

1992/93:T9 av Sven-Gösta Signell (s) vari yrkas att riksdagen

avslår proposition 1992/93:91.

Utfrågningar m.m.

Trafikutskottet har i samband med ärendets behandling tagit

del av information och underlag från olika håll. Upplysningar

och synpunkter inför utskottet har lämnats av flertalet kommuner

som berörs av inlandsbanan, nämligen av Mora, Orsa, Ljusdal,

Berg, Härjedalen, Östersund, Strömsund, Dorotea, Vilhelmina,

Jokkmokk och Gällivare kommun. Uppgifter i frågan har vidare

inhämtats från företrädare för interrimsstyrelsen för

Inlandsbanan AB, Kommunikationsdepartementet och Banverket.

Utskottet har vidare mottagit ett flertal skrivelser i frågan.

Utskottet

1 Bakgrund

Anläggandet av inlandsbanan påbörjades sedan 1907 års riksdag

beviljat medel för ändamålet. Den fullbordades år 1937, då den

sista länken Arvidsjaur--Jokkmokk öppnades för trafik. Trafiken

på hela bansträckningen mellan Kristinehamn och Gällivare fick

aldrig den betydelse för den långväga trafiken som avsågs i

början av seklet. Redan innan banan togs i fullt bruk hade

trafiken inriktats mot andra relationer och mot kustbanan. Efter

det att banans sydligaste del lagts ned utgör den nuvarande

bansträckningen från Mora till Gällivare drygt 105 mil.

Inlandsbanan har under ett flertal år varit föremål för

omfattande diskussioner och flera utredningar. Bakgrunden till

de nu föreliggande förslagen från regeringen är det

utredningsarbete som utförts av Inlandsbanekommittén

(K1991:08) och som redovisats i betänkandet Nya inlandsbanan

(SOU 1992:32).

Riksdagen beslutade våren 1991 med anledning av proposition

1990/91:100 bil. 8 att inleda ett upprustningsprogram av de

delar av inlandsbanan som utnyttjas för godstrafik (bet.

1990/91:TU25, rskr. 325). Investeringen bedömdes omfatta ca 80

miljoner kronor per år under fem år. Vidare anslogs 36 miljoner

kronor per år till länstrafikbolagen för busstrafik som

ersättning för nedlagd persontrafik på inlandsbanan. Ett

tioårigt avtal om detta har ingåtts. För en närmare beskrivning

av frågans hantering sedan år 1991 och en sammanfattning av

kommitténs förslag hänvisas till proposition 1992/93:9

(s.3--8).

Persontrafik har sedan hösten 1991 skett på inlandsbanan i

syfte att skapa rådrum att pröva de framtida

trafikförutsättningarna. Riksdagen har genom beslut den 17

december 1991 (prop. 1991/92:25 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88)

avsatt 100 miljoner kronor för rådrumstrafiken.

Regeringen har därefter meddelat föreskrifter som inneburit

att persontrafiken på inlandsbanan har kunnat drivas under

perioden 1 november 1991--31 oktober 1992. Persontrafiken har

därefter upphört. Busstrafik längs inlandsbanan har

upprätthållits sedan den 10 juni 1991 då den reguljära

persontrafiken på inlandsbanan avvecklades.

Antalet resor på inlandsbanan beräknas det senaste året med

reguljär trafik ha uppgått till ca 100000, varav merparten

utgjordes av lokala och regionala resor. Sommaren 1992 beräknas

att ca 22000 turistresor utfördes på banan.

Godstransporterna på inlandsbanan domineras nästan helt av

s.k. systemtransporter i fyra olika transportupplägg, nämligen

"Uman" rundvirke från Storuman, "Ångan" rundvirke från Hoting,

"Trätåg" rundvirke från Sveg samt "Torvtåg" från Sveg till

Uppsala. Destinationen för timmertransporterna är olika

anläggningar lokaliserade vid kusten varför den kortaste

transportvägen är via tvärbanorna från inlandsbanan. Detta

betyder att ca 13% av inlandsbanan berörs av

systemtågstrafiken. Vidare sker på inlandsbanan en begränsad

vagnslasttrafik med ca 6000 vagnslaster per år från och till

ca 10 platser.

Banstandarden på inlandsbanan är på många sträckor klart

lägre än vad som gäller för landets övriga järnvägar. Detta

gäller särskilt den nordliga delsträckan mellan Arvidsjaur och

Gällivare där bärigheten är nedsatt. Som redovisats ovan pågår

dock enligt tidigare riksdagsbeslut en upprustning av banan för

godstrafiken.

2 Regeringens förslag

Regeringens förslag om inlandsbanan redovisas i tre olika

propositioner. Förslag om framtida trafikförutsättningar och

ekonomiska villkor redovisas i propositionerna 1992/93:9 och

1992/93:91, medan förslag om en förlängning av den s.k.

rådrumstrafiken redovisas i proposition 1992/93:49.

I proposition 1992/93:9 om inlandsbanan anger

kommunikationsministern att han från Inlandsbanekommitténs

rapport kan konstatera att det finns en uppriktig vilja hos

olika intressenter i Norrlands inland för att långsiktigt

utveckla trafiken på inlandsbanan. En utveckling av trafiken på

inlandsbanan bedöms kunna ge positiva effekter för landsdelens

näringslivsutveckling bl.a. vad gäller turismen.

Enligt departementschefen är ett fortsatt statligt åtagande

för persontrafiken på inlandsbanan i nuvarande storleksordning

inte försvarbart. Kostnaderna för rådrumstrafiken uppgick till

ca 100 miljoner kronor under ett år. Det anges dock finnas

intressenter som har en optimistisk bedömning och som är beredda

att ta över trafiken med ett lägre ekonomiskt bidrag från

staten. Kommunikationsministern förordar mot denna bakgrund att

dessa intressenter bör erbjudas möjligheter att utveckla

inlandsbanan. Förutsättningar bör därvid skapas för en

långsiktig utveckling av trafiken samtidigt som inslaget av

konkurrens ökar och en avreglering kan genomföras.

Enligt den fortsatta framställningen anges statens primära

ansvar vara att säkra den på lång sikt försvarbara

systemtågstrafiken för gods och att skapa en plattform för

kommersiella satsningar på övrig godstrafik och persontrafik som

utgår från lokala initiativ och baseras på lokala entreprenörer.

Ansvaret för trafiken på inlandsbanan föreslås med dessa

förutsättningar övergå till kommunerna. Detta innebär enligt

kommunikationsministern att inlandsbanans intressenter --

inledningsvis kommunerna -- får det fulla ekonomiska ansvaret

och således även risktagandet för inlandsbanan.

Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas att

till kommunerna få överlåta äganderätten till inlandsbanan,

vilken innefattar sträckorna Mora--Brunflo och

Östersund--Gällivare samt därtill hörande fastigheter med mark,

byggnader och sidospår utom de fastigheter som ligger i Mora,

Sveg, Brunflo, Östersund, Hoting, Storuman och Gällivare samt

systemtågsterminalerna. I inlandsbanans trafiksystem inräknas

även de tre bansträckorna Orsa--Furudal, Ulriksfors--Strömsund

och Arvidsjaur--Nordlunda. De resurser som under den kommande

femårsperioden avdelats för upprustning och underhåll av

inlandsbanan föreslås överföras till berörda kommuner i den takt

som bestämts i tidigare planer. För ändamålet beräknas ett

upprustningsbidrag på ca 250 miljoner kronor i kalkylprisläge

fördelat över fem år och årliga underhållsbidrag på ca 47

miljoner kronor i fem år. Som en förutsättning för övertagandet

anges att den beslutade upprustningen för godstrafiken skall

fullföljas. Ett villkor är vidare att kommunerna garanterar SJ

fortsatt trafikeringsrätt för systemtågstrafiken.

För att ge inlandsbanans intressenter en plattform för att

utveckla trafiken föreslås att kommunerna beviljas ett begränsat

drift- och investeringsbidrag på totalt 135 miljoner kronor.

Bidraget skall utbetalas under en femårsperiod. Inlandsbanans

intressenter föreslås vidare erbjudas att utan kostnader överta

äganderätten från staten för viss rullande materiel för

entreprenadtrafik m.m. vilken nu disponeras av SJ. Kostnaden för

drift- och investeringsbidraget, liksom kompensation till SJ för

rullande materiel, föreslås belasta anslaget G2. Köp av

interregional persontrafik på järnväg. Vad gäller bidraget till

upprustning och underhåll av banan föreslås att Banverket bör

medges att från sina ordinarie anslag utbetala beräknade medel i

den omfattning och i den takt som nuvarande planer förutsätter.

I proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som

gäller inlandsbanan anger kommunikationsministern att någon

särskild medelsanvisning för inlandsbanan inte erfordras under

innevarande budgetår såsom tidigare har förutsetts. Drift- och

investeringsbidrag för verksamhetsåret 1993 föreslås i stället

utbetalas under budgetåret 1993/94. För rullande materiel anges

att inlandsbanan bör erbjudas att utan kostnader överta

äganderätten för vissa fordon för att främst klara ett basutbud

av trafik. För detta ändamål beräknar kommunikationsministern

att SJ bör kompenseras inom en total kostnadsram på 32 miljoner

kronor. Kompensationen föreslås fördelas jämnt över en

femårsperiod med början från budgetåret 1993/94. I propositionen

anges vidare att arbetet med att överlåta inlandsbanan till

kommunerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av

administrativ karaktär främst vid Banverket och SJ. För detta

ändamål föreslås att 5 miljoner kronor reserveras budgetåret

1993/94 på anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på

järnväg.

Förslag om fortsatt rådrumstrafik behandlas i proposition

1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan.

Kommunikationsministern konstaterar att riksdagen förväntas

kunna behandla förslaget om inlandsbanans framtid först när

rådrumsåret löpt ut, varför ett avbrott kan uppkomma i

persontrafiken om rådrumsåret inte förlängs.

Enligt kommunikationsministerns bedömning skulle ett sådant

trafikavbrott på inlandsbanan innebära betydande olägenheter för

resenärerna och för kommunerna när persontrafiken efter

riksdagsbeslutet skall återupptas. I sammanhanget anges att ca

10 miljoner kronor återstår av de 100 miljoner kronor som

riksdagen tidigare anvisat för rådrumstrafiken på inlandsbanan.

Mot denna bakgrund föreslås att regeringen bemyndigas

förlänga tidsfristen för persontrafiken på inlandsbanan till att

gälla längst t.o.m. den 31 december 1992. Vidare föreslås att

den fortsatta tågtrafiken får finansieras med de medel som finns

kvar av tidigare anvisade anslag för ändamålet.

3 Motionsförslag

Med anledning av regeringens olika förslag om inlandsbanan har

sammmanlagt nio motioner väckts.

Socialdemokraterna begär i tre motioner att regeringens

propositioner avslås.

I motion T5 (s) framhålls att proposition 1992/93:9 om

inlandsbanan inte kan ligga till grund för ett riksdagsbeslut.

Propositionen anges vila på ett beslutsunderlag som är både

bristfälligt och felaktigt. Utredningsrapporten som

propositionen hänvisar till har inte varit föremål för sedvanlig

remissbehandling. De som ändå fått möjlighet att yttra sig har

haft mycket starka invändningar. Propositionens förutsättning

att inlandskommunerna skall ta det fulla ekonomiska ansvaret och

således även risktagandet ifrågasätts med hänsyn till att några

sådan utfästelser inte har gjorts av kommunerna.

Motionärerna anser tvärtom att kommunerna längs banan saknar

de ekonomiska förutsättningar som krävs för att genomföra ett

sådant åtagande utan att kraftiga nedskärningar måste göars i

den normala kommunala verksamheten. I motionen hänvisas vidare

till det tioåriga avtalet mellan staten och trafikhuvudmännen om

busstrafik längs banan vilken, framhålls det, bättre än

järnvägen motsvarar resenärernas behov och krav när det gäller

linjesträckning, snabbhet och komfort. I motionen bedöms i

stället att en upprustning av riksväg 45 mellan Mora och

Gällivare är den för inlandskommunerna bästa

infrastruktursatsningen. Förutom de viktiga arbetstillfällen som

omedelbart skulle skapas anges att en sådan upprustning ger

långsiktig nytta för befolkningen samt för turismen och

näringslivet i inlandet.

Motionärerna konstaterar däremot att för godstrafiken har

banan en stor betydelse för inlandets näringsliv och

sysselsättning. Detta var också skälet till de insatser som

tidigare beslutats på sammanlagt ca 370 miljoner kronor. Den

överföring av inlandsbanan till kommunerna som nu föreslås

innebär att denna satsning hotas. I stället för en långsiktig

satsning på de delar av banan som är viktiga för godstrafiken

riskerar stödet enligt motionärerna att spridas ut på hela

banan. Till detta kommer att kommunerna saknar ekonomiska

resurser och erforderlig beredskap för att framgångsrikt kunna

driva trafiken på inlandsbanan vilket äventyrar den framtida

godstrafiken.

Vad gäller den föreslagna överlåtelsen av fastigheter och

rullande materiel bedöms det som mycket tveksamt att riksdagen

bemyndigar regeringen att avhända sig statlig egendom utan att

ett bättre beslutsunderlag tillhandahålls. I motionen hänvisas

vidare till den krisuppgörelse som ingåtts mellan regeringen och

Socialdemokraterna om bl.a. en besparing på 300 miljoner kronor

inom Kommunikationsdepartementets område. Mot denna bakgrund

anges det som ett oavvisligt krav att en redovisning görs av hur

besparingskravet skall förverkligas innan nya åtaganden görs.

I motion T9 (s), som väckts med anledning av propositionen om

vissa ekonomiska frågor som gäller inlandsbanan, framhålls att

förslaget att finansiera inlandsbanan delvis via statens anslag

för tågupphandling riskerar att äventyra annnan från samhällelig

synpunkt viktigare Norrlandstrafik. Motionärerna saknar vidare

bl.a. en redovisning av värdet av de fastigheter som ingår i

överlåtelsen av banan. Genom att inte SJ ges skälig ersättning

för denna överlåtelse medverkar regeringen till att undergräva

SJ:s balansräkning. Vidare efterlyses en redovisning av det

antal fordon som krävs för att klara ett basutbud på banan. De 6

miljoner kronor i fem år som föreslås anvisas för att kompensera

SJ för rullande materiel uppges endast räcka till att köpa två

rälsbussar per år.

Eftersom kommunerna har deklarerat att man inte är beredda

att täcka kommande driftunderskott är enligt motionärerna risken

uppenbar att inlandsbanebolaget kommer att drabbas av stora

förluster och att en konkurs blir ofrånkomlig. Detta innebär

enligt motionen att statliga medel som kunde ha använts till en

mera samhällsnyttig trafik har förslösats samtidigt som

systemtågstrafikens framtid äventyras.

I motion T1 (s) om förlängd rådrumstrafik framhålls bl.a. att

inlandsbanan bör bedömas i ett sammanhang då också frågan hur

den överenskomna besparingsramen på 300 miljoner kronor inom

Kommunikationsdepartementets område behandlas. Motionärerna vill

därför att riksdagen avslår propositionen.

I motion T6 (c, kds) konstateras att det av principiella skäl

finns anledning att ifrågasätta om viktig infrastruktur som

inlandsbanan bör överföras till berörda kommuner. Inlandsbanan

anges representera den typ av basinvestering i samhället som

staten normalt har att ansvara för. Enligt motionärerna kan dock

banan sannolikt fylla sin funktion även med kommunerna som

ägare. Detta kräver dock att sådana villkor erbjuds som gör att

banans fortbestånd på bästa möjliga sätt säkerställs. Mot denna

bakgrund föreslås vissa kompletteringar av propositionens

villkor.

Överlåtelsen av fast egendom föreslås sålunda utvidgas till

att även innefatta fastigheterna i Sveg, Hoting och Storuman.

Vidare anges att för de tre anslutande sidobanorna till

inlandsbanan bör särskild ekonomisk ersättning utgå. För

ändamålet beräknas 3 miljoner kronor per år för banunderhåll

samt 15 miljoner kronor för banreinvesteringar. Ett bidrag

erfordras även för trafikledning med 5 miljoner kronor per år.

Vidare begärs att en förhandling äger rum mellan staten och

kommunerna efter fem år för att summera erfarenheterna. Därvid

bör övervägas om resurser för underhåll även efter denna period

skall ställas till förfogande av statsmakterna. I motionen

framhålls avslutningsvis att Banverkets materiel och fordon vid

inlandsbanan bör övergå till kommunerna för att likvärdiga

förutsättningar skall gälla.

I motion T7 (v) framhålls att inlandsbanan intar en

särställning inom trafikpolitiken och att banan är nära

förknippad med en bred folkligt förankrad kamp för ett levande

norrländskt inland. Till bilden hör också att inlandsbanan har

en betydande potential för en utvecklad turism i inlandet. Den

förändrade synen på järnvägen som transportmedel och

internationaliseringen av trafiken på Nordkalotten bedöms kunna

leda till en ökad järnvägstrafik och därmed också få

konsekvenser för inlandsbanan.

Motionärerna anser att ansvaret för inlandsbanans fortlevnad

bör vara en statlig angelägenhet. Mot bakgrund av de berörda

inlandskommunernas ekonomiska situation är det orimligt att

förvänta sig några stora insatser från dem om det planerade

trafikföretaget får allvarliga svårigheter. Staten bör därför ha

det yttersta ansvaret för trafiken på inlandsbanan även efter

överlåtandet av inlandsbanan och rullande materiel till berörda

kommuner. Under förutsättning att de ekonomiska åtaganden staten

gör inte drabbar övrig järnvägstrafik är motionärerna beredda

att i huvudsak godta propositionens villkor. I motionen

framhålls dock att om den nu föreslagna lösningen på

inlandsbanans problem trots allt inte visar sig fungera skall

staten vara beredd att ta upp förhandlingar om lösningen av

sådana problem. Det yttersta ansvaret för en viktig del av

landets infrastruktur kan inte lastas över på inlandskommunerna.

I motion T8 (-) yrkas att proposition 1992/93:91 avslås.

Motionären framhåller att kostnaderna för den föreslagna

persontrafiken på inlandsbanan inte bör rymmas inom en

oförändrad medelsanvisning för statens köp av interregional

persontrafik på järnväg. I stället förordas att särskilda medel

anvisas för ändamålet. Regeringens anslagsberäkning på totalt

135 miljoner kronor under en femårsperiod bedöms som

otillräcklig. Motionären anger vidare att inlandsbanans

intressenter inte bör erbjudas att gratis få överta äganderätten

för de aktuella fordonen. I sammanhanget framhålls att arbetet

med att överlåta inlandsbanan till kommunerna kommer att vara

förenat med stora kostnader. Dessa administrativa kostnader bör

enligt motionären kommunerna stå för.

4 Utskottets ställningstagande

4.1 Yrkanden om avslag på propositionerna 1992/93:9 och

1992/93:91

Utskottet anser att det är få trafikfrågor som utretts under

så lång tid som frågan om järnvägstrafiken på inlandsbanan.

Enligt utskottets uppfattning har denna långt utdragna process

skapat en osäkerhet om villkoren för trafikförsörjningen i

Norrlands inland. Utskottet anser det därför angeläget att ett

beslut nu tas om inlandsbanans framtid.

Utskottet konstaterar att de förslag som nu föreligger om

inlandsbanan i propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 i allt

väsentligt kan ligga till grund för ett ställningstagande som

tryggar godstrafiken och samtidigt ger intressenterna

möjligheter och förutsättningar att utveckla persontrafiken.

Utskottet avstyrker därför de förslag om avslag på

propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 som väckts i motionerna

T5 (s), T8 (-) och T9 (s).

4.2 Allmänna riktlinjer

Utskottet övergår därefter till regeringens förslag och till

de allmänna riktlinjer som redovisas i proposition 1992/93:9 om

inlandsbanan. Utskottet delar regeringens uppfattning att en

plattform bör skapas för att utveckla olika former av gods- och

persontrafik på inlandsbanan som utgår från lokala initiativ och

baseras på lokala entreprenörer. Detta innebär att inlandsbanans

intressenter -- inledningsvis kommunerna -- bör erbjudas

möjligheter att utveckla inlandsbanan och samtidigt påta sig det

fulla ekonomiska ansvaret för inlandsbanan. Statens primära

ansvar bör, som framhålls i propositionen, vara att säkra den på

lång sikt försvarbara systemtågstrafiken och att skapa en grund

för kommunerna att utveckla trafiken på banan. Utskottet anser

det också riktigt att kommunerna, med undantag för

systemtågstrafiken, själva får bestämma för vilken trafik banan

skall rustas och upplåtas. Därmed kan inlandsbanans intressenter

med utgångspunkt i lokala förutsättningar bestämma vilken trafik

som skall bedrivas och hur banunderhållet skall organiseras.

Utskottet anser det angeläget att en samordning sker mellan

tåg- och busstrafiken i området för att undvika framtida

konkurrens mellan parallella trafiksystem. I den utsträckning

det bedöms lämpligt att samordna trafiken på inlandsbanan bör

det som framhålls i proposition 1992/93:9 närmast vara

kommunernas ansvar att ta nödvändiga initiativ till en sådan

samordning.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de

redovisade allmänna riktlinjerna i proposition 1992/93:9 för den

framtida utvecklingen av inlandsbanan bör godkännas av

riksdagen. Utskottets ställningstagande innebär att motion T7

(v) om ett fortsatt statligt ansvar för trafiken avstyrks.

4.3 Inlandsbanans infrastruktur

Beträffande inlandsbanans infrastruktur anser utskottet att

det är viktigt att en lösning väljs som ger intressenterna

tillgång till erforderliga anläggningar samtidigt som

utvecklingen av systemtågstrafiken tryggas. Utskottet anser mot

denna bakgrund att såväl banan som fastigheterna tills vidare

bör förbli statlig egendom. Intressenterna bör i stället -- i

likhet med vad Inlandsbanekommittén angett -- ges nyttjanderätt

till banan och fastigheterna utan kostnad. Sådana byggnader och

anläggningar som krävs för annan järnvägstrafik än på

inlandsbanan samt för systemtågstrafiken bör undantas från denna

nyttjanderätt. Det får ankomma på regeringen att träffa avtal

med intressenterna om de närmare villkoren för upplåtandet av

banan.

Genom utskottets ställningstagande bortfaller behovet av att

reglera det kompensationskrav som SJ, med stöd av gällande

affärsverksregler, riktat mot staten på ca 50 miljoner kronor,

vilket motsvarar SJ:s bedömning av fastighetsbeståndets

marknadsvärde. Därmed undviks också ett komplicerat

administrativt förfarande för att överlåta ca 1500 fastigheter

med sökande av lagfarter m.m. Utskottet förutsätter att

regleringen av eventuell kompensation till SJ för överlåtandet

av nyttjanderätten kan behandlas snarast.

Utskottet delar regeringens uppfattning om vilka bandelar

som bör inräknas i inlandsbanesystemet. Beträffande vilka

stationshus som bör upplåtas anser därmot utskottet att en

utvidgning bör ske. Såsom framhålls i motion T6 (c, kds) bör

även fastigheterna i Sveg, Hoting och Storuman få disponeras av

inlandsbanans intressenter i den mån anläggningarna inte

utnyttjas för annan järnvägstrafik än på inlandsbanan.

Vad gäller villkoren för banans utnyttjande delar utskottet

departementschefens uppfattning att SJ:s trafikeringsrätt för

systemtågstrafiken måste garanteras så att SJ kan fullfölja sina

avtalsmässiga åtaganden. Beträffande banavgifter på inlandsbanan

anser utskottet att inlandsbanans intressenter -- trots det

faktum att banan förordas förbli i statlig ägo -- skall ha rätt

att uppta banavgifter av tågföretag som utnyttjar banan. En

förutsättning är dock att nivån på banavgifterna för

systemtågstrafiken inte överstiger den avgiftsnivå som gäller på

en motsvarande statlig bansträcka för likartad tågtrafik.

Utskottet förutsätter vidare att frågor om anläggningarnas

skötsel och underhåll m.m. kan regleras i samband med det

förestående avtal som har att träffas mellan staten och

intressenterna om de närmare villkoren för utnyttjandet av

anläggningarna.

Vad utskottet nu anfört om inlandsbanans infrastruktur bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.4 Banunderhåll och banupprustning

Utskottet konstaterar att de i proposition 1992/93:9

föreslagna riktlinjerna för utbetalning av medel för

banunderhåll och banupprustning avser att trygga upprustningen

och underhållet av godstrafiksträckorna för systemtågstrafik.

Ett villkor för att upprustningsmedlen på 250 miljoner kronor

och underhållsmedlen på 47 miljoner kronor per år i fem år skall

utbetalas bör enligt kommunikationsministern vara att den

tidigare beslutade upprustningen för systemtågstrafiken

fullföljs. Enligt vad utskottet erfarit bedömer

inlandsbaneintressenterna att dessa arbetsuppgifter kan klaras

på en klart lägre kostnadsnivå.

Utskottet noterar därmed att det föreligger en betydande

skillnad gentemot Banverkets uppfattning i frågan. Utskottet

förutsätter att regeringen noga kontrollerar att banan för

systemtågstrafiken ges en tillfredsställande standard och att

erforderliga medel härför finns disponibla. Kan besparingar

uppnås i medelsanvändningen utan att detta drabbar banstandarden

för systemtågstrafiken har utskottet inga erinringar mot att

dessa medel disponeras för andra ändamål i syfte att utveckla

järnvägstrafiken på inlandsbanan.

Beträffande det krav som framförs i motion T6 (c, kds) om

särskild ersättning för de tre anslutande sidobanorna vill

utskottet anföra följande. Principen för överlåtelsen är att de

medel som i dag är avdelade för inlandsbanan bör överföras till

den nya huvudmannen. Utskottet anser att denna princip bör gälla

även för de tre anslutande sidobanorna. Några investeringsmedel

för dessa länsbanor finns dock enligt vad utskottet erfarit inte

upptagna i de aktuella planerna för länstrafikanläggningar. För

banunderhåll har utskottet inhämtat att insatser för ca 450000

kronor har använts det senaste året och att denna kostnadspost

har inräknats i den beräknade medelsanvisningen på 47 miljoner

kronor som bidrag till intressenterna för banunderhåll. Vad

gäller frågan om övertagande av banmaskiner anser utskottet att

detta får lösas genom samarbetsavtal eller genom köp av

banmateriel av Banverket. Utskottet bedömer att det aktuella

banmaterielets alternativnytta kan vara begränsad varför en

överföring bör kunna ske till för Banverket resp. inlandsbanans

intressenter rimliga villkor. I sammanhanget kan erinras om den

möjlighet som regeringen har att hänskjuta en eventuell tvist om

ersättningens storlek till en oberoende instans som Statens

förhandlingsman för köp av interregional persontrafik på

järnväg. Utskottet är därmed inte berett att ta något intitiativ

i frågan. Beträffande förslaget om en omförhandling om fem år

anser utskottet att det är naturligt att en uppföljning sker av

de erfarenheter som kan vinnas från såväl den utveckling som

planeras göras på trafikområdet som de nya verksamhetsformer som

avses införas för att klara banunderhållet och

baninvesteringarna. För en uppföljning talar enligt utskottets

mening även det förhållandet att inlandsbanan kommer att kvarstå

som statlig egendom.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker regeringens

förslag om utbetalning av bidrag till upprustning och underhåll

av inlandsbanan. Det innebär att regeringen bör få bemyndiga

Banverket att utbetala 250 miljoner kronor i upprustningsbidrag

fördelat på fem år och årliga underhållsbidrag på 47 miljoner

kronor i fem år. Utskottets ställningstagande innebär vidare att

syftet med motion T6 (c, kds) delvis tillgodoses. Vad utskottet

nu anfört om banunderhåll och banupprustning bör av riksdagen

ges regeringen till känna.

4.5 Drift- och investeringsbidrag

Utskottet anser att det är rimligt som föreslås i proposition

1992/93:9 att intressenterna ges ett drift- och

investeringsbidrag under en femårsperiod. Utskottet bedömer att

regeringens förslag om en total ersättningsram på 135 miljoner

kronor under en femårsperiod för startbidrag och som driftstöd

är väl avvägt. Utskottet är däremot inte berett att förorda att

särskilda medel härutöver anvisas för trafikledning, som

föreslås i motion T6 (c, kds). Kostnaden för drift- och

investeringsbidraget bör som föreslås i propositionen belasta

anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på järnväg.

Utskottet vill i sammanhanget nämna att en preliminär

uppgörelse har träffats den 23 oktober 1992 mellan statens

förhandlingsman och SJ om köp av interregional persontrafik på

järnväg som är regionalpolitiskt viktig men som inte kan drivas

på företagsekonomiska grunder. Uppgörelsen innebär en väsentlig

besparing genom att en i stort sett oförändrad tågtrafik kan

upphandlas inom en total kostnadsram på 446 miljoner kronor,

vilket innebär ca 100 miljoner kronor lägre kostnad än för

innevarande budgetår.

Utskottet anser därmed att riksdagen bör godkänna vad som

anförts i proposition 1992/93:9 om ett drift- och

investeringsbidrag och avstyrker följaktligen motion T6 (c, kds)

i denna del.

4.6 Rullande materiel m.m.

Frågan om rullande materiel behandlas såväl i proposition

1992/93:9 som i proposition 1992/93:91. I den förstnämnda

propositionen framhålls att inlandsbanans intressenter bör

erbjudas att utan kostnad överta äganderätten från staten för

viss rullande materiel vilken nu disponeras av SJ. I den

sistnämnda propositionen anförs att detta övertagande bör avse

fordon för att främst klara ett basutbud av trafik. Enligt

propositionen bör SJ kompenseras inom en total kostnadsram på 32

miljoner kronor. Dessa medel avses finansieras från anslaget G2.

Köp av interregional persontrafik på järnväg och fördelas jämnt

över en femårsperiod med början budgetåret 1993/94.

Utskottet delar uppfattningen att inlandsbanans intressenter

bör erbjudas att utan kostnad få överta viss rullande materiel

för att främst klara ett basutbud av trafik på banan. Utskottet

har därför för sin del inget att erinra mot att 32 miljoner

kronor från anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på

järnväg används för att ersätta SJ för överlåtelse av rullande

materiel till inlandsbanans intressenter.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om 1988 års

järnvägspolitiska beslut där grunderna för SJ:s ställning som

affärsverk lagts fast av riksdagen (prop. 1987/88:50 bil. 1,

bet. TU19, rskr. 260). Enligt detta beslut skall SJ ges full

ersättning för sådana åtaganden som inte är affärsmässigt

motiverade men som av samhälleliga skäl önskas utförda.

Utskottet anser att detta är en viktig trafikpolitisk princip

för att främja en affärsmässig utveckling av järnvägstrafiken

och förutsätter att den följs.

För att inte bryta denna princip anser utskottet att SJ bör

ges kompensation för överlåtelse av rullande materiel vid den

tidpunkt överlåtelsen äger rum. Detta betyder att krav inte bör

åläggas på att medelsutbetalningen sker jämnt under den kommande

femårsperioden. Utskottet anser vidare att medlen bör kunna

användas för ersättning vid förhyrning av rullande materiel.

Utskottets ställningstagande innebär att medelsbelastningen för

anslaget G2. Köp av interregional persontrafik på järnväg för

budgetåret 1993/94 kan komma att påverkas i förhållande till vad

som anförts i propositionen.

Utskottet bedömer att det aktuella rullande materielets

alternativnytta kan vara begränsad varför en överföring bör

kunna ske till för SJ resp. inlandsbanans intressenter rimliga

villkor. Utskottet vill även beträffande det rullande materielet

erinra om den möjlighet som regeringen har att hänskjuta en

eventuell tvist om ersättningens storlek till en oberoende

instans som Statens förhandlingsman för köp av interregional

persontrafik på järnväg. Vidare kan erinras om vad som anförs i

proposition 1992/93:91 att regeringen kommande år kan pröva

frågan om ytterligare kompensation till SJ från anslaget G2. Köp

av interrregional persontrafik på järnväg om det är behövligt

för att intressenterna skall få tillgång till viss

fordonskapacitet främst för godstrafikens behov på inlandsbanan.

Utskottet har ovan förordat att inlandsbanan upplåts med

nyttjanderätt. Därmed torde huvudparten av det medelsbehov på 5

miljoner kronor som angetts i proposition 1992/93:91 bortfalla

för att täcka vissa administrationskostnader för Banverket och

SJ.

Vad utskottet nu anfört om rullande materiel och vissa

administrationskostnader bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

4.7 Förlängd rådrumstrafik

Utskottet konstaterar vad gäller proposition 1992/93:49 och

frågan om en förlängd rådrumstrafik att persontrafiken på

inlandsbanan har upphört den 31 oktober 1992. Enligt vad

utskottet erfarit avser inlandsbanans intressenter återuppta

persontrafiken på inlandsbanan först under våren 1993. Detta

betyder att frågan om förlängd trafik på inlandsbanan under

november och december månad 1992 för att undvika ett

trafikavbrott har förlorat sin aktualitet. Av det anförda följer

att regeringens förslag i proposition 1992/93:49 och motion T1

(s) avstyrks. Kvarstående medel under anslaget behöver därmed

inte tas i anspråk.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionerna 1992/93:9 och

1992/93:91

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T5, 1992/93:T8 och

1992/93:T9,

res. (s)

2. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:9 yrkande 1

och med avslag på motion 1992/93:T7 godkänner de riktlinjer för

den framtida utvecklingen av inlandsbanan som förordas i

propositionen,

men. (v)

3. beträffande inlandsbanans infrastruktur

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 2

och motion 1992/93:T6 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

4. beträffande medel för banunderhåll och banupprustning

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 3

och motion 1992/93:T6 i denna del som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande drift- och investeringsbidrag

att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:9 yrkande 4

och med avslag på motion 1992/93:T6 i denna del bemyndigar

regeringen att från anslaget Köp av interregional persontrafik

på järnväg utbetala drift- och investeringsbidrag på de villkor

som förordas i propositionen,

6. beträffande rullande materiel och vissa

administrationskostnader

att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:9 yrkandena

5--6 och proposition 1992/93:91 som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande förlängd rådrumstrafik på inlandsbanan

att riksdagen avslår proposition 1992/93:49 och motion

1992/93:T1.

Stockholm den 1 december 1992

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m),

Sven-Gösta Signell (s), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg

(m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd),

Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander (s), Ines

Uusmann (s), Birgitta Wistrand (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune

Thorén (c) och Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie

ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)

närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Avslag på propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 (mom.1)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita

Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)

anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar

med "Utskottet anser" och slutar med "och T9 (s)" bort ha

följande lydelse:

Utskottet anser att regeringens beredning av

inlandsbanefrågan är klandervärd och att de förslag som nu

föreläggs riksdagen är orealistiska och riskerar rasera

förutsättningarna för en god trafikförsörjning i Norrlands

inland.

Beträffande det underlagsmaterial som presenterats

konstaterar utskottet att det utredningsarbete som gjorts i

frågan inte har varit föremål för en normal remissbehandling

trots den starka kritik som riktats mot utredningsförslaget i

olika sammanhang. Regeringens val att framlägga sina förslag om

inlandsbanan i tre olika propositioner under ett och samma år

visar inte prov på någon mer utvecklad analys och genomtänkt

strategi. De nära 100 miljoner kronor som förbrukats på s.k.

rådrumstrafik på inlandsbanan under ett år parallellt med

busstrafiken utmed banan kan uppfattas som stötande och

stridande mot en ansvarsfull transportpolitik. Propositionerna

saknar också en redovisning av värdet på det fastighetsbestånd

som avses överföras och hur SJ kommer att kompenseras för detta.

En brist är vidare att beslutsunderlaget i propositionerna inte

innehåller något avtal eller överenskommelse mellan staten och

inlandsbanans intressenter som närmare reglerar villkor och

förutsättningar. Utskottet efterlyser också en redovisning av

konsekvenserna av regeringens förslag för bl.a. annan

samhällsbetald tågtrafik.

När det gäller det sakliga innehållet anser utskottet

att de förslag som presenteras innebär att det kommunala

inlandsbanebolaget erbjuds överta ansvaret på orimliga

ekonomiska villkor. Risken för en konkurs är därför uppenbar.

Regeringens förslag innebär att kommunerna enligt proposition

1992/93:9 skall ta det "fulla ekonomiska ansvaret och därmed

risken". Att en järnväg i glesbygd skall kunna drivas utan

subventioner är en illusion. Kommunerna har vidare inför

utskottet förklarat att de inte kan tillskjuta mer medel än det

förhållandevis blygsamma aktiekapitalet på sammanlagt 2,3

miljoner kronor. Regeringens förklaring om kommunernas ansvar

för banan överensstämmer således inte med kommunernas

uppfattning. Till bilden hör också att vid en konkurs tillhör

all egendom fordringsägarna. Ingen av dessa torde vara

intresserad av att hålla godssträckorna Mora--Sveg och dem runt

Hoting och Storuman öppna för de för inlandet livsviktiga trä-

och torvtågen. Utskottet anser att därmed äventyras allvarligt

den satsning på godstrafiken den tidigare regeringen beslöt

våren 1991 genom att fastlägga ett omfattande

investeringsprogram för systemtågstrafiken på inlandsbanan.

Beträffande de villkor och förutsättningar som kommer att

gälla för inlandsbanebolaget finns vidare en rad frågetecken. I

det presenterade beslutsunderlaget saknas såväl ekonomiska

kalkyler som beräknade trafikuppgifter. Utskottet har förståelse

för att det kan vara svårt att presentera helt säkra uppgifter.

För att ge trovärdighet åt ett så pass genomgripande förslag som

att överlåta ansvaret för inlandsbanan krävs dock någon form av

konkretion och realism. Realiseras de förslag till förändrade

villkor som förts fram motionsledes och som diskuterats innebär

detta att ytterligare oklarheter skapas om inlandsbanans

ekonomiska förutsättningar.

Som exempel på märkliga förhållanden i detta avseende kan

nämnas att vid utskottets utfrågning av interimsstyrelsen för

Inlandsbanebolaget hävdades att banavgifter från godstågen

skulle svara för en väsentlig del (30%) av de totala

intäkterna, eller ca 4 miljoner kronor per år. Enligt vad

utskottet erfarit betalar dock SJ endast ca 1,5 miljon kronor

per år för alla sina godståg på inlandsbanan, varav nästan två

tredjedelar hänför sig till sträckan Mora--Sveg. Om

Inlandsbanebolagets kalkyler innehåller flera sådana uppenbara

felbedömningar finns det anledning att befara konkurs långt före

femårsperiodens utgång.

Utskottet vill vidare framhålla de positiva erfarenheter

som finns från busstrafiken utmed inlandsbanan. Genom att

busstrafiken mer direkt kan passera olika samhällen och byar har

befolkningen fått en avsevärt bättre kollektivtrafik.

Betecknande för detta är också att kommunföreträdarna vid

utskottets utfrågning deklarerade att busstrafiken fungerar bra

och att den inte bör avvecklas eller dras in.

Utskottet anser mot denna bakgrund att Banverket bör ha

ansvaret för upprustning och underhåll av inlandsbanan så att

godstrafiken kan fortsätta som hittills och utvecklas vidare.

Däremot anser utskottet att den samhällsekonomiskt olönsamma

persontrafiken inte bör återupptas. Därmed kan inlandsbanan

bibehållas och utföra trafikuppgifter som är livsviktiga för

Norrlands inland. Vidare bör en satsning göras på att upprusta

riksväg 45 mellan Mora och Gällivare.

Med hänvisning till vad som har anförts tillstyrks

motionerna T5 (s) och T9 (s), medan propositionerna 1992/93:9

och 1992/93:91 avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär

vidare att syftet med motion T8 (-) tillgodoses. Vad utskottet

nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha

följande lydelse:

1. beträffande avslag på propositionerna 1992/93:9 och

1992/93:91

att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:T5 och

1992/93:T9, med anledning av motion 1992/93:T8 samt med avslag

på propositionerna 1992/93:9 och 1992/93:91 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Förlängd rådrumstrafik på inlandsbanan (mom.7)

Sten Andersson i Malmö (m), Jan Sandberg (m), Lars Svensk

(kds), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Birgitta Wistrand

(m), Hugo Bergdahl (fp) och Rune Thorén (c) anför:

Vid trafikutskottets behandling den 20 oktober 1992 av

propositionen om förlängning av rådrumstrafiken på inlandsbanan

begärde vi att utskottet omedelbart skulle behandla

propositionen. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har

dock frågan nu förlorat sin aktualitet, varför vi inte har någon

erinran mot att utskottet avstyrker proposition 1992/93:49.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,

eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i

utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Allmänna riktlinjer

Enligt Vänsterpartiets mening intar inlandsbanan en

särställning inom trafikpolitiken och är nära förknippad med en

bred folkligt förankrad kamp för ett levande norrländskt inland.

Inlandsbanan har också betydande utvecklingsmöjligheter för en

utvecklad turism i inlandet. Den förändrade synen på järnvägen

som transportmedel och internationaliseringen av trafiken på

Nordkalotten kan förväntas leda till en ökad järnvägstrafik och

därmed positiva konsekvenser för inlandsbanan.

Vänsterpartiet anser därför, som framhålls i motion T7 (v),

att ansvaret för inlandsbanans fortlevnad bör vara en statlig

angelägenhet från flera utgångspunkter. Mot bakgrund av de

berörda inlandskommunernas ekonomiska situation är det orimligt

att förvänta sig några stora egna insatser om det planerade

trafikföretaget får ekonomiska svårigheter. Staten bör därför ha

det yttersta ansvaret för trafiken på inlandsbanan även efter

överlåtandet av inlandsbanan och rullande materiel till berörda

kommuner.

Under förutsättning att de ekonomiska åtaganden staten gör

inte drabbar övrig järnvägstrafik är vi dock beredda att i

huvudsak godta propositionens villkor. Om denna lösning trots

allt inte visar sig fungera skall staten enligt Vänsterpartiets

mening vara beredd att ta upp förhandlingar om lösningen av

sådana problem. Det yttersta ansvaret för en viktig del av

landets infrastruktur skall således inte lastas över på

inlandskommunerna.

Av det anförda följer att riksdagen bör tillstyrka motion T7

(v).

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under

moment 2 borde ha hemställt:

2. beträffande allmänna riktlinjer

att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T7 och med

anledning av proposition 1992/93:9 yrkande 1 som sin mening ger

regeringen till känna vad ovan anförts.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Propositionerna1

Proposition 1992/93:9 om inlandsbanan1

Proposition 1992/93:49 om förlängd trafik på inlandsbanan2

Proposition 1992/93:91 om vissa ekonomiska frågor som gäller

inlandsbanan2

Motionerna2

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:92

Motion väckt med anledning av proposition 1992/93:493

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:913

Utfrågningar m.m.3

Utskottet3

1 Bakgrund3

2 Regeringens förslag5

3 Motionsförslag7

4 Utskottets ställningstagande9

4.1 Yrkanden om avslag på propositionerna 1992/93:9 och

1992/93:919

4.2 Allmänna riktlinjer10

4.3 Inlandsbanans infrastruktur10

4.4 Banunderhåll och banupprustning11

4.5 Drift- och investeringsbidrag12

4.6 Rullande materiel m.m.13

4.7 Förlängd rådrumstrafik14

Hemställan14

Reservation15

Särskilt yttrande17

Meningsyttring av suppleant18