Bet. 1998/99:NU14 Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS

Beredningskedjan

behandlar Prop. 1998/99:99 Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS
riksdagens skrivelse Rskr. 1998/99:259 Riksdagsskrivelse 1998/99:259

Bet. 1998/99:NU14
Utskottsbetänkanden · NU

Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS

1999-05-27 · 30 sidor

Så kom texten hit

Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
Sidnummer: dokumentet är webbpublicerat utan tryckt paginering och indelas i avsnitt — ett sidnummer visas aldrig om det inte står i källan

Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.

Citera

Bet. 1998/99:NU14, Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS

Dokumentets text

avsnitt 1 Kontrollera mot PDF

Näringsutskottets betänkande

1998/99:NU14

Sammanslagning av Telia AB och Telenor AS

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionerna

Utskottet

Hemställan

Reservationer

1998/99

NU14

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1998/99:99 om sammanslagning av

Telia AB och Telenor AS,

dels fyra motioner som väckts med anledning av

propositionen.

Upplysningar och synpunkter i anslutning till

ärendet har lämnats av företrädare för

Näringsdepartementet, Telia, Telenor och Goldman

Sachs.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ett

samgående mellan svenska Telia AB och norska Telenor

AS; sammanslagningen ses som en väsentlig

förutsättning för att företagen i framtiden skall

kunna hävda sig i den allt hårdare

konkurrenssituation som förutses i Europa. Genom

sammanslagningen bildas en stark, nordisk

telekoncern som får en storlek och en

konkurrenskraft som främjar kostnadseffektivitet och

innovation.

Efter genomfört beredningsarbete har utskottet

kommit fram till slutsatsen att svenska staten som

ägare kommer i ett mer fördelaktigt läge vid en

sammanslagning av Telia och Telenor och en därpå

följande börsintroduktion än om Telia skulle kvarstå

som självständig aktör - i hel- eller delstatlig

ägo. Utskottet betonar att de båda statliga ägarna

skall utöva ett professionellt och affärsmässigt

ägande av det nya bolaget. Kravet på

kapitalavkastning skall sålunda ligga på samma nivå

som för liknande europeiska telekombolag.

Sammantaget konstaterar utskottet att rimligheten i

den i propositionen föreslagna 60/40-

procentsfördelningen i ägande mellan den svenska och

den norska staten fått stöd av professionell

expertis.

Utskottet avstyrker samtliga motioner som väckts

med anledning av propositionen. När det gäller

frågan om finansiering av utbyggnad av digital

infrastruktur, som aktualiseras i en motion,

understryker utskottet vikten av att investeringar

på området påskyndas och att detta sker i alla delar

av landet. Med hänvisning till väntade förslag från

IT-infrastrukturutredningen anser utskottet att det

inte nu är befogat med någon åtgärd av riksdagen.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna accepterar sammanslagningen av

Telia och Telenor under förutsättning att det sker

en omförhandling av aktieägaravtalet, så att 16-

årsregeln och det s.k. dubbla vetot försvinner ur

avtalet. Om riksdagen inte bifaller denna begäran

avvisas propositionen. I en annan reservation (c)

tillstyrks sammanslagningen av Telia och Telenor med

villkoret att riksdagen uttalar att en utbyggnad av

digital infrastruktur skall komma till stånd, med

avsnitt 2 Kontrollera mot PDF

den finansiering som förordas i reservationen. Om

riksdagen inte bifaller detta avstyrks

propositionen. Folkpartiets representant avstyrker

propositionen och förordar i stället att hela Telia

skall privatiseras.

Propositionen

I proposition 1998/99:99 föreslås att riksdagen

dels godkänner det av regeringen undertecknade

avtalet mellan svenska och norska staten som ägare i

respektive Telia AB och Telenor AS om sammanslagning

av de bägge företagen (avsnitt 9),

dels bemyndigar regeringen

1. att teckna ett aktieägaravtal om framtida

ägarsamarbete med norska staten i fråga om

förvaltningen av det nya bolaget i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag till sådant avtal

som utgör bilaga till samgåendeavtalet (avsnitt 9),

2. att minska svenska statens ägande i det nya

bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i

aktieägaravtalet (avsnitt 9).

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av

propositionen är följande:

1998/99:N14 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om fusionen mellan Telia och

Telenor och samgåendeavtalet,

2. hos regeringen begär en omförhandling av

aktieägaravtalet i enlighet med vad som anförts i

motionen,

3. bemyndigar regeringen att privatisera Telia i

dess helhet,

4. vid avslag på yrkande 2, avslår propositionen i

dess helhet.

1998/99:N15 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas

att riksdagen

1. [avslår] propositionens förslag avseende

fortsatt statligt majoritetsägande under 16 år och

det s.k. dubbla vetot i enlighet med vad som anförts

i motionen,

2. i händelse av avslag på föregående yrkande,

avvisar regeringens proposition och hos regeringen

begär förslag om en ägarspridning av aktier i Telia.

1998/99:N16 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas att

riksdagen

1. med avslag på propositionen bemyndigar

regeringen att privatisera Telia AB i dess helhet

och som sin mening ger regeringen till känna vad

ovan anförts om en snar utförsäljning av Telia AB,

2. vid avslag på yrkande 1, avslår propositionen

och begär en omförhandling av de båda avtalen och

att de skall föregås av en opartisk värdering.

1998/99:N17 av Sven Bergström m.fl. (c) vari yrkas

att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om utnyttjandet av medel från en

försäljning av statliga aktier i Telia-Telenor,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om synen på framtida

teleinvesteringar,

3. vid avslag på yrkande 2, avslår propositionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om att höga regionalpolitiska krav

avsnitt 3 Kontrollera mot PDF

även fortsättningsvis måste kunna ställas.

Utskottet

Tidigare riksdagsbeslut

I beslutet om nya riktlinjer för Telia AB som

fattades våren 1998 (prop. 1997/98:121, bet.

1997/98:NU14) fastslog riksdagen att Telia skall ha

i huvudsak samma möjligheter att utvecklas som

övriga aktörer på marknaden. Staten skall utöva ett

professionellt och affärsmässigt ägande av Telia.

Avkastningen skall ligga på i stort sett samma nivå

som gäller för övriga konkurrensutsatta

teleoperatörer i Europa. Huvudinriktningen för Telia

skall enligt beslutet vara att i Norden och inom

Östersjöområdet erbjuda telekommunikationstjänster.

I huvudinriktningen ingår den internationella

verksamhet som är nödvändig för att tillhandahålla

dessa tjänster. Telia skall erbjuda

telekommunikationsbaserade informationstjänster där

Telias roll är att pake-tera information till

tjänster som görs tillgängliga via Telias olika nät.

Annan verksamhet, t.ex. internationella

telekommunikationsinvesteringar som inte ingår i

huvudinriktningen, skall bedrivas under

förutsättning att det bidrar till att stärka Telias

lönsamhet och sker med en avkastning som står i

överensstämmelse med det risktagande verksamheten

innebär. Verksamheten skall komplettera

huvudinriktningen. I en reservation (m, fp, kd)

avstyrktes propositionen. I stället föreslogs att

riksdagen skulle uttala sig för en privatisering av

Telia, bl.a. av det principiella skälet att

konkurrensutsatt verksamhet inte skall bedrivas i

statlig regi. Modifieringar av regeringens förslag

till riktlinjer för Telia förordades i två

reservationer (v; mp).

Riksdagen beslöt våren 1997 (prop. 1996/97:61, bet.

1996/97:TU5) att de telepolitiska målen skall uppnås

genom lagstiftning och dess tillämpning i form av

tillståndsgivning och tillsyn. Genom den ökade

konkurrensen har marknaden vitaliserats och

tillförts nya produkter och tjänster till fördel för

konsumenterna. Vidare har priserna fallit. Genom en

generell utformning av regleringen med samma villkor

för alla operatörer och utan särregler för Telia har

staten gjort en tydlig åtskillnad mellan sina roller

som reglerare av telemarknaden och ägare till den

största aktören, Telia.

Telia AB

Telias mål är att vara det ledande

telekommunikationsföretaget i Norden och

Östersjöområdet, sägs det i propositionen. Detta

gäller både den etablerade fastnätsverksamheten och

tillväxtområdena mobilkommunikation, Internet och

andra IP-baserade (Internet Protokoll) tjänster.

Telia är vidare en mycket stark aktör i fråga om

försäljning av nätkapacitet till andra aktörer på

marknaden i både Europa och Förenta staterna.

Utanför Europa investerar Telia via dotterbolaget

avsnitt 4 Kontrollera mot PDF

Telia Overseas i licenser på främst det mobila

området.

Teliakoncernens affärsverksamhet är grupperad i

åtta affärsområden och tre marknadsområden.

Affärsområde Nät ansvarar för utveckling och drift

av Telias fasta nät samt försäljning av nätkapacitet

och nätprodukter till externa intressenter.

Affärsområde Publik Kommunikation ansvarar för fasta

tjänster till små företag och privatkunder i Norden.

Affärsområde Företagskommunikation ansvarar för

fasta tjänster och integrerade erbjudanden till

stora och medelstora företagskunder i Norden.

Affärsområde Mobil Kommunikation ansvarar för mobila

tjänster och mobila nät i Norden. Affärsområde

System och Service ansvarar för kundutrustning,

service och installationskoncept för företagskunder

i Norden. Affärsområdena Infomedia respektive

Financial Services ansvarar för katalog- och

informationstjänster respektive finansiella tjänster

och betalservicetjänster på samtliga valda

geografiska marknader. Affärsområde International

ansvarar för telekommunikationsverksamheten utanför

Norden.

Teliakoncernens nettoomsättning ökade under år 1998 med 12

% efter justering för avyttrad verksamhet.

Försäljningsökningen är framför allt en följd av

volymtillväxt. Koncernens finansiella ställning stärktes

främst genom försäljning av aktie- och fastighetsinnehav.

Resultatutvecklingen och den finansiella ställningen för

Teliakoncernen framgår av tabell 1.

Tabell 1 Resultatutveckling och finansiell ställning för

Teliakoncernen

------------------------------------------------

|MSEK | 1996 | 1997 | 1998|

------------------------------------------------

| | 43 324 | 46 444 | 51 240|

------------------------------------------------

|(%) | 29,8 | 28,4 | 31,5|

------------------------------------------------

| | 4 796 | 4 844 | 7 596|

------------------------------------------------

|finansiella | 3 622 | 4 031 | 6 798|

------------------------------------------------

| | 8,2 | 8,7 | 13,3|

------------------------------------------------

| | 2 304 | 2 735 | 4 491|

------------------------------------------------

|sysselsatt | 12,6 | 11,9 | 18,0|

------------------------------------------------

|eget kapital | 11,0 | 12,4 | 18,3|

|(%) | | | |

------------------------------------------------

| | 61 136 | 64 202 | 66 336|

------------------------------------------------

avsnitt 5 Kontrollera mot PDF

|kapital | 42 248 | 44 652 | 42 544|

------------------------------------------------

| | 34,9 | 35,6 | 39,5|

------------------------------------------------

Telenor AS

Telenors mål är att vara det ledande tele-, IT- och

medieföretaget i Norge, sägs det i propositionen. Telenor

önskar att utveckla företaget vidare till en internationell

tele- och IT-koncern. Telenor är för närvarande det enda

företaget i Norge som tillhandahåller ett brett utbud av

produkter och tjänster inom telefoni och datakommunikation,

mobiltelefoni, Internet, IT och satellitkommunikation.

Internationellt har Telenor redan intagit en stark position

med en prisnivå som är bland de lägsta i Europa och med

kvalitet och tjänsteutbud av hög klass, påpekas det. Telenor är

delägare i tolv mobiltelefoniföretag i utlandet. Telenor är

bland de största inom satellitdistribuerad radiosändning och

har åtta helägda dotterbolag inom

satellitkommunikationsområdet. Dessutom har Telenor etablerat

utlandsverksamhet inom katalogområdet, Internet och marknader

för försäljning av nätkapacitet mellan operatörer.

Telenorkoncernen består av moderbolaget Telenor AS med

dotterbolag. Koncernen är organiserad med ett koncerncenter med

staber och stödfunktionerna Telenor Kapital og Finans och

Telenor FoU. Telenor har totalt nio affärsområden.

Affärsområdet Telenor Bedrift ansvarar för de största kunderna.

Affärsområdet Telenor Programvare tillhandahåller

administrativa och ekonomiska stödsystem till banksektorn,

offentlig förvaltning och sjukvården. Affärsområdet Telenor IT-

service og Installasjon utför installationer, service och

liknande inom telefoni, data, elektronik, säkerhet och

integrerade lösningar. Affärsområdet Telenor International

utvecklar verksamheter på den internationella marknaden,

särskilt inom mobil- och satellitkommunikation samt fasta nät.

Affärsområdet Telenor Mobil är Norges ledande leverantör av

mobila tjänster. Affärsområdet Telenor Privat tillhandahåller

fasta telefonitjänster till privatpersoner och

småföretagsmarknaden. Affärsområdet Telenor Nett ansvarar för

utbyggnad och drift av det fasta nätet i Norge. Affärsområdet

Telenor Nextel är koncernens tyngdpunkt och kompetenscenter

inom Internet såväl i Norge som internationellt. Affärsområdet

Telenor Plus ansvarar för koncernens satsning på värdeökande

tjänster särskilt inom katalogverksamhet, TV-distribution och

elektronisk marknad.

Telenorkoncernens nettointäkter under år 1998 uppgick till ca

28 miljarder (norska) kronor, vilket innebär en ökning med 11 %

i förhållande till år 1997. Ökningen kommer i huvudsak från

avsnitt 6 Kontrollera mot PDF

nätbaserade tjänster inklusive satellit och mobiltelefoni.

Nettoomsättningen har mellan åren 1997 och 1998 ökat med ca 9 %

efter justering för köpt och såld verksamhet.

Resultatutvecklingen och den finansiella ställningen för

Telenorkoncernen framgår av tabell 2.

Tabell 2 Resultatutveckling och finansiell ställning för Telenor

----------------------------------------------------

MNOK 1996 1997 1998

----------------------------------------------------

Nettoomsättning

22 170 25 518 28 380

----------------------------------------------------

Rörelseresultat

2 613 2 081 2 456

----------------------------------------------------

Resultat efter

finansiella 2 354 1 915 2 507

poster

----------------------------------------------------

Årets resultat

1 910 1 200 1 286

----------------------------------------------------

Nettomarginal

(%) 10,6 7,5 8,8

----------------------------------------------------

Räntabilitet på

sysselsatt 10,6 10,6 11,6

kapital (%)

----------------------------------------------------

Räntabilitet på

eget kapital 14,4 8,1 7,8

efter skatt (%)

----------------------------------------------------

Totalt kapital

29 580 33 628 39 780

----------------------------------------------------

Sysselsatt

kapital 20 393 42 764 29 343

----------------------------------------------------

Soliditet (%)

49,6 44,7 44,4

----------------------------------------------------

Propositionen

Regeringen begär riksdagens godkännande av det av regeringen undertecknade

avtalet mellan svenska och norska staten som ägare i respektive Telia AB och

Telenor AS om sammanslagning av de bägge företagen. Vidare begär regeringen

riksdagens bemyndigande att dels teckna ett aktieägaravtal om framtida

ägarsamarbete med norska staten i fråga om förvaltningen av det nya bolaget

i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till sådant avtal som utgör

bilaga till samgåendeavtalet, dels minska svenska statens ägande i det nya

bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i aktieägaravtalet.

Mot bakgrund av utvecklingen i telekommunikationsbranschen bedömer

regeringen att en sammanslagning av Telia och Telenor är en väsentlig

förutsättning för att de bägge företagen i framtiden skall kunna hävda sig i

den allt starkare konkurrenssituation som förutses i Europa. Regeringen har

vid sin värdering av de bägge bolagen kommit fram till att Telias värde

motsvarar 60 % av värdet för det bolag som uppstår genom en sammanslagning.

Det nya bolagets inriktning bör vara att arbeta inom

telekommunikationssektorn i vid mening utan begränsningar i fråga om

geografiskt arbetsområde eller i fråga om produktutbud. Sammanslagningen

avsnitt 7 Kontrollera mot PDF

innebär även att ett slagkraftigare företag inom IT-sektorn bildas med bas i

Sverige, vilket medför fördelar för leverantörsindustri och för näringsliv

och förvaltning som utnyttjar IT-industrins tjänster och produkter, anser

regeringen. Det nya bolaget medför också att den svenska kapitalmarknaden

tillförs ett bolag med en mycket spridd aktie, vilket vitaliserar den

marknaden ytterligare.

Samgåendeavtalet är för sin giltighet beroende bl.a. av den svenska

riksdagens respektive det norska stortingets godkännande samt av att EG-

kommis-sionen godkänner sammanslagningen. Vidare skall tillstånd till

förvärvet ha lämnats enligt norsk förvärvslagstiftning. Samgåendeavtalet kan

sägas upp om nödvändiga parlamentariska beslut för sammanslagningen inte har

tagits före parlamentens sommaruppehåll. Avtalet kan också sägas upp av den

svenska staten om ett villkorslöst godkännande enligt norsk

förvärvslagstiftning inte erhållits före näringsutskottets slutliga

behandling av propositionen. Avtalet kan vidare sägas upp om tillträde inte

har skett inom nio månader från dagen för undertecknandet. Avtalet styrs av

svensk lag, och eventuella tvister skall avgöras genom skiljeförfarande i

Köpenhamn och i enlighet med danska skiljedomsregler.

I aktieägaravtalet kommer parterna överens om att det nya bolaget skall

verka för att bibehålla och utveckla både Telias och Telenors verksamheter

på deras respektive hemmamarknader, fullgöra sina åtaganden vad gäller

samhällsomfattande tjänster samt erbjuda effektiv service. Parterna är ense

om att det nya bolaget skall ha det oberoende som behövs för att driften

skall ske på affärsmässiga grunder med målsättningen att öka värdet på

aktierna för samtliga aktieägare och på ett sätt som möjliggör för bolaget

att tillgodose sitt nuvarande och framtida kapitalbehov på internationella

kapitalmarknader. Parterna är också eniga om att aktierna skall

börsintroduceras så snart det är praktiskt möjligt och senast under år 2000.

I detta syfte har de enats om en plan för hur börsintroduktionen skall ske.

Vidare har parterna kommit överens om att aktierna skall noteras på

Stockholms Fondbörs och Oslo börs samt på andra lämpliga internationella

börser. Börsintroduktionen skall genomföras i anslutning till ett offentligt

erbjudande. Parterna har kommit överens om att genomföra aktieförsäljningar

så att varken den svenska eller den norska staten skall äga mer än 33,4 % av

aktierna i bolaget (paritet). Strävan är att paritet skall ha uppnåtts inom

18 månader från börsintroduktionen. Det är de svenska och norska

regeringarnas avsikt att tillsammans behålla en majoritet av aktierna (51

avsnitt 8 Kontrollera mot PDF

%), och ett ömsesidigt samråd skall äga rum innan någon förändring sker av

denna policy. Innan paritet uppnåtts är parternas rätt att överlåta aktierna

begränsad.

Det är parternas avsikt att det nya bolaget, som skall ha en styrelse

vilken sammansatts med hänsyn till ledamöternas särskilda erfarenhet av

internationell affärsverksamhet och utifrån andra kommersiella och allmänna

hänsyn, skall ha det oberoende som är anpassat till bolagets affärsmässiga

utveckling på de konkurrensutsatta telekommunikationsmarknaderna. Styrelsen

skall bestå av åtta ledamöter, varav den svenska och den norska staten

vardera utser fyra ledamöter. Därutöver skall det finnas styrelsemedlemmar

utsedda av arbetstagarna och deras organisationer. Efter att paritet har

uppnåtts skall envar av parterna ha rätt att nominera styrelseledamöter i

förhållande till sitt aktieinnehav. Styrelsens ordförande skall utses av den

svenska staten fram till dess att paritet uppnåtts, dock längst under tre

år. Därefter skall ordföranden väljas för en period av två år och växelvis

nomineras av den norska staten och den svenska staten.

Avtalet är bindande för parterna under 16 år.

Avtalet kan sägas upp om

endera partens andel

understiger 25,5 % av aktierna. Vidare kan avtalet

sägas upp för det fall endera parten gör sig skyldig till

väsentligt

avtalsbrott. Också aktieägaravtalet styrs av

svensk lag, och eventuella

tvister skall avgöras

genom skiljeförfarande i Köpenhamn och i enlighet med

danska skiljedomsregler.

En förutsättning för

att kunna medverka i industriell omstrukturering är

som

regel att det företag som vill agera har en börsnoterad aktie, sägs

det

i propositionen. Det är regeringens bedömning att

betydande synergivinster

uppkommer genom

kostnadsminskningar, genom bättre utnyttjande av produkter

och tjänster samt genom större konkurrenskraft på de marknader där de

bägge

företagen vart och ett har en svag position.

Sammanslagningen med Telenor

och den möjlighet som

börsnoteringen innebär ger ytterligare utrymme för

investeringar i den svenska infrastrukturen och den

internationella

infrastruktur som är en väsentlig bas

för svenska företags konkurrenskraft.

Staten har låtit

utföra jämförande värderingar av Telia och Telenor. En

ingående undersökningsprocess (s.k. due diligence) har

genomförts.

Slutsatsen av dessa analyser är att ett

förhållande mellan de två ländernas

aktieinnehav i det

nya bolaget bör vara 60 % för den svenska staten och 40 %

för den norska staten. Regeringen gör, baserat på genomförda

analyser,

bedömningen att värdet på statens aktier

blir större om transaktionen

genomförs än om så inte

avsnitt 9 Kontrollera mot PDF

blir fallet. Avtalen är kommersiella och ger det nya

bolaget möjlighet att verka på samma affärsmässiga villkor

som

konkurrenterna.

Eftersom

det är fråga om ett bolag som kommer att börsintroduceras är det

viktigt att staten har samma rörelsefrihet som övriga ägare i

börsföretag

när det gäller att medverka i förändringar

som gagnar bolaget och därmed

även ägaren.

Regeringen vill därför ha riksdagens medgivande att minska

statens ägarandel. Detta mandat skall dock inte omfatta möjlighet att

minska

ägandet så att det sammantagna ägandet av den

svenska och norska staten

understiger 51 %. Det nya

bolaget skall arbeta på rent affärsmässiga grunder

och

skall ge en avkastning och en värdetillväxt för ägarna som ligger minst

i nivå med övriga större europeiska

telekommunikationsoperatörer. Det skall

ankomma på

regeringen att fatta de beslut som erfordras för att genomföra

samman-slagningen. De kostnader som kommer att uppstå för staten

i samband

med aktieförsäljningen skall belasta anslaget

Kostnader för omstrukturering

av vissa statligt ägda

företag, m.m. (G 3) inom utgiftsområde 24 Näringsliv.

Sammanslagningen kräver godkännande av EG-kommissionen enligt

rådets

förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av

företagskoncentrationer, erinras

det om i

propositionen. Ett sådant godkännande kan eventuellt komma att

lämnas efter det att riksdagen fattat beslut i detta ärende. Ett

godkännande

kan förenas med villkor som medför att det

nya bolagets struktur i vissa

avseenden kan behöva

ändras. Det skall i första hand ankomma på det nya

bolagets styrelse och ledning att fatta beslut i dessa frågor.

Motionerna

privatisering av Telia har under lång tid varit ett krav från

Moderata

samlingspartiet, påpekas det i motion

1998/99:N14 (m). Motionärerna

välkomnar därför

regeringens initiativ att i samband med fusionen med

Telenor påbörja en privatisering av Telia. En fusion mellan Telia

och

Telenor har förutsättningar att skapa ett av

Europas större och mer

betydelsefulla

telekommunikationsföretag, anser motionärerna. När det gäller

avtalet om ett samgående mellan Telia och Telenor har de

därför inga

synpunkter annat än att regeringen

inte visat på rimligheten i

prissättningen av de

båda bolagen och den inbördes relationen. En sådan

redovisning skall visa på respektive bolags uppskattade marknadsvärde

och

respektive bolags inbördes styrkor och svagheter.

Även en bedömning av den

tänkta "politiska

rabatten" bör redovisas. Vid en enkel s.k. P/E-värdering

av bolagen kan relationerna i ägarandelar förefalla rimliga

medan en

värdering efter omsättning eller

substans ger ett inte oväsentligt

annorlunda

avsnitt 10 Kontrollera mot PDF

resultat med en större svensk ägarandel, anför motionärerna.

Motionärerna avvisar helt det föreliggande förslaget till

aktieägaravtal

och anser att en omförhandling är

nödvändig för att riksdagen skall kunna

godta

propositionen. Det framförs kritik i motionen i följande tre

avseenden: För det första andas avtalet ambitioner till

politisk styrning av

bolagets verksamhet, vilket är

oacceptabelt i en mycket hård internationell

telekonkurrens; endast strikt kommersiellt beslutsfattande kan

accepteras.

För det andra låser aktieägaravtalet fast

ett statligt majoritetsägande

under minst 16 år

framöver, såvida inte bägge länderna blir eniga om något

annat. Det sänker priset på aktierna med mellan 10 och 30 % av priset

och

medför förluster på tiotals miljarder kronor.

Dessa drabbar främst de

svenska skattebetalarna som

har en större ägarandel än de norska, vilket är

helt

oacceptabelt. Det skadar också bolaget genom att det minskar

möjligheterna till fortsatta strukturaffärer. För det

tredje bör

teleservice, s.k. universal services som

alla har rätt att ha tillgång till,

upphandlas om

den inte kan uppnås på kommersiella villkor.

Sammanfattningsvis ger avtalet intryck av starka ambitioner till

politisk

styrning av det nya företagets verksamhet,

menar motionärerna och framhåller

att endast strikt

kommersiellt beslutsfattande är acceptabelt.

Den

politiska styrning som det nya företaget får genom aktieägaravtalet kan

komma att tvinga fram en rabatt på aktierna som skulle

kunna sänka priset

med 75 miljarder kronor,

anför motionärerna vidare. De anser att

aktieägaravtalet i stället skall stadga att statsägande inom bolaget

inom

överskådlig tid skall gå under 50 % för att senare

helt upphöra från svensk

sida. Vidare bör avtalet

innehålla krav på strikt kommersiellt

beslutsfattande utan politisk inblandning, anförs det. Om riksdagen

inte

vill begära en omförhandling av aktieägaravtalet,

förordar motionärerna att

propositionen skall avslås i

dess helhet.

Riksdagen bör avslå regeringens

förslag om fortsatt statligt majoritets-

ägande under 16

år och det s.k. dubbla vetot, anförs det i motion 1998/99:

N15 (kd). I händelse av avslag på detta yrkande bör hela

propositionen

avslås och riksdagen bör hos regeringen

begära förslag om en ägarspridning

av aktier i Telia,

anser motionärerna. De menar att det som sägs i

propositionen om att staten skall utöva ett professionellt och

affärsmässigt

ägande av det nya bolaget och att

avkastningen skall ligga på samma nivå som

gäller för

övriga konkurrensutsatta teleoperatörer är en viktig

förutsättning. Hur det skall bli reellt möjligt med ett

statligt

avsnitt 11 Kontrollera mot PDF

majoritetsägande i 16 år har motionärerna dock

svårt att inse. En sådan

politisk blockering sägs

inte höra hemma i den rådande snabbt föränderliga

telekomvärlden. Motionärerna menar att ett långsiktigt

statligt

majoritetsägande - som i praktiken innebär

att två länders regeringar har

vetorätt mot mer

omfattande ägarförändringar - kommer att förhindra framtida

strukturaffärer. Detta är en oacceptabel del av avtalet, som

innebär att

handlingsutrymmet för kommande regeringar

beskärs och att parlamentet i vårt

grannland i praktiken

ges vetorätt, anför motionärerna.

Ett skäl att

rikta kritik mot de svenska och norska regeringarnas

preliminära överenskommelse är att underlaget för aktiefördelningen

saknas i

propositionen, anförs det vidare i

motionen. Om t.ex. resultatet efter

finansiella

poster skulle fungera som ett underlag för den procentuella

värderingen av företagen skulle ägarfördelningen bli ungefär

75/25 %, i

stället för propositionens

60/40-procentsfördelning, sägs det. Har

näringsminister Björn Rosengren varit tvungen att pruta ned värdet på

Telia

för att över huvud taget få en affär till

stånd, undrar motionärerna.

Goldman Sachs, den

utländska expertis som regeringen anlitat för en

bedömning av det rimliga i fördelningen 60/40, bygger sin värdering

på

underlag från Telia och en bedömning av företaget

McKinsey & Co angående

affärens synergieffekter,

konstaterar motionärerna. Detta gör det svårt för

oppositionen att bilda sig någon uppfattning om huruvida fördelningen

kan

anses vara försvarbar ur skattebetalarnas, statens

och företagens synvinkel,

sägs det. Enligt bedömare hos

investmentbanker förväntas det nya bolaget få

ett

marknadsvärde på 300 miljarder kronor, vilket innebär att 1 % i

skillnad

i värderingsfördelning betyder 3 miljarder

kronor, påpekar motionärerna. De

förutsätter att

regeringen under riksdagens beredning kan presentera ett

underlag som visar bakgrunden till fördelningen av ägandet. Om detta

skulle

visa att överenskommelsen inte vilar på en

stabil grund är det, enligt

motionärerna, skäl att

avvisa regeringens förslag.

Frågan om i vilket

land de två viktiga tillväxtverksamheterna mobiltelefoni

och Internet kommer att baseras har flitigt diskuterats efter det

att

uppgörelsen blev känd, konstaterar motionärerna

vidare. De anser att en

lokalisering av dessa

affärsområden till Norge förmodligen kommer att få

synliga effekter i form av sysselsättningsminskningar för redan

befintliga

verksamheter i Sverige samt att nya

sysselsättningstillfällen kommer att

förläggas i Norge

i stället för i Sverige. Det nära samarbetet mellan Telia

avsnitt 12 Kontrollera mot PDF

och telekomföretaget Ericsson utgör en viktig förklaring till

Sveriges

framstående position inom både fast och mobil

telefoni, erinrar motionärerna

om. På liknande sätt

finns det för närvarande ett antal små företag som på

olika sätt är beroende av Telia som samarbetspartner och kund.

beslutsfattandet flyttas till Norge kommer inte

bara det geografiska

avståndet att öka utan även

avståndet till dem som fattar de strategiska

besluten,

säger motionärerna. De befarar att resultatet kan bli att det

norska näringslivet gynnas på bekostnad av det svenska. Sverige

och Telia

bör därför med kraft verka för att de

strategiska verksamheterna förläggs

till Sverige, anför

motionärerna.

Centerpartiet har inget i sak att

invända mot samgåendet mellan Telia och

Telenor, men

partiet är dock tveksamt till att staterna skall förbinda sig

att ha aktieinnehav under 16 år, sägs det i motion 1998/99:N17 (c).

Eftersom

en förändring sannolikt kräver omförhandling av

avtalet avvisar motionärerna

dock inte det föreliggande

förslaget.

Centerpartiet har tidigare föreslagit

att det skall tas initiativ till en

s.k. digital

allemansrätt, i vilken en väsentlig del är att alla hushåll och

företag snabbt ges access till en bredbandskommunikation via ett

fibernät,

erinras det om. Medel som frigörs vid en

försäljning av delar av statens

aktieinnehav i det nya

bolaget som skall bildas av de sammanslagna Telia och

Telenor bör avsättas såsom ägarkapital i ett helägt statligt bolag,

syftande

till att finansiera eller delfinansiera den

digitala infrastrukturen, anför

motionärerna och

hänvisar till ett likartat krav i Centerpartiets motion

1998/99:Fi16 med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition

(prop.

1998/99:100). Avkastningskravet på det insatta

kapitalet bör inledningsvis

vara mycket lågt satt, och

även framgent bör detta krav vara modest, då ett

syftena med en statligt finansierad utbyggnad är att

anslutningsavgifterna skall kunna vara låga och likvärdiga

i hela landet,

anför motionärerna och föreslår ett

tillkännagivande i saken.

Sammanfattningsvis anser

Centerpartiet att det finns starka skäl som talar

för

att Sverige skall investera i ett nytt accessnät byggt på

fiberteknik

till alla hushåll och företag, sägs det.

Hur investeringen sker är mindre

intressant, men nu

är av intresse hur frågan om det framtida ägandet av

detta accessnät kan påverka affären mellan svenska och norska staten

sammanslagning av Telia och Telenor, anför

motionärerna. De anser att

ägarfrågan för fibernätet

bör prövas utifrån flera olika aspekter och att

det är

avsnitt 13 Kontrollera mot PDF

för tidigt att uttala sig om den ena eller andra konstruktionen. Av

denna anledning anser motionärerna att riksdagen nu bör

uttala att den ser

sig oförhindrad att besluta om

framtida investering i och framtida ägande av

ett nytt

parallellt eller kompletterande accessnät byggt på ett nationellt

fibernät. Om detta inte vinner riksdagens bifall yrkar

motionärerna avslag

på propositionen och återförvisning

av ärendet till omförhandling av avtalen

med beaktande

av det anförda. I övrigt förutsätter motionärerna att

sammanslagningen inte skall försämra tillgänglighet och service eller

utbud

av nya tjänster på små orter och i glesbygd.

Bildandet av ett nytt

internationellt telekombolag

får inte gå ut över regionalpolitiska

ambitioner

utan skall tvärtom bidra till att fler kan nyttiggöra sig goda

teleförbindelser, anser motionärerna. De påpekar att detta

visserligen inte

primärt regleras av avtal utan av

lagstiftning men anser att det är av vikt

att riksdagen

ändå gör ett uttalande i saken.

I motion

1998/99:N16 (fp) yrkas avslag på propositionen. I stället föreslås

regeringen få bemyndigande att privatisera Telia i dess helhet

och anmodas

att genomföra en omförhandling av

samgående- och aktieägaravtalen efter en

opartisk

värdering. Motionärernas främsta invändning mot regeringens förslag

är av ideologisk, principiell natur; staten skall inte äga

företag annat än

i undantagsfall. Staten skall inte ha

den dubbla rollen att både bestämma om

spelreglerna och

agera på marknaden. Ett fortsatt statligt majoritetsägande

är inte motiverat i detta fall, anser motionärerna. Staten har att dra

upp

riktlinjerna och ramarna för vad som är

acceptabelt genom lagar och

förordningar och

samtidigt motverka monopol.

Det avgörande felet

i regeringens avtalsförslag är att det statliga

majoritetsägandet förutsätts kvarstå under 16 år, vilket är en mycket

lång

tid på ett så dynamiskt område som marknaden

för teletjänster, anför

motionärerna. De säger att

det är möjligt att det är en bra affär att Telia

går

samman med Telenor, men de anser att detta är en fråga som borde

avgjorts på affärsmässiga och inte på politiska

grunder. En börsintroduktion

och avveckling av det

statliga majoritetsägandet bör föregå eventuella

strukturaffärer, anför motionärerna. De anser vidare att det inte är

möjligt

att i grunden värdera affären och att det är

rimligt att en affär av denna

omfattning inte avgörs

utan att alla tänkbara alternativ övervägts.

Motionärerna inser att det finns begränsningar för hur öppet en sådan

analys

kan göras och hur öppet olika överväganden kan

redovisas, men de framhåller

att varken propositionen

avsnitt 14 Kontrollera mot PDF

eller dess underlag ger några indikationer på att

regeringen övervägt olika alternativ. Riksdagen bör som

"ägare" inte

acceptera det sätt på vilket

"styrelsen", dvs. regeringen, handlagt denna

fråga, anför motionärerna.

Även om det vore så

att ett samgående mellan Telia och Telenor för

närvarande är det bästa för Telia, kan den värdering som legat till

grund

för ägarfördelningen mellan den svenska och

norska staten diskuteras, anser

motionärerna. De

hänvisar till att det finns indikationer på, t.ex. i form

av omsättningsmått, att en värdering på ungefär 65/35 % vore

motiverad i

stället för den 60/40-fördelning som

regeringen accepterat. En sådan

felvärdering innebär

att svenska staten förlorar i storleksordningen 10

miljarder kronor, säger motionärerna. De anser att detta visar på

problemet

med ett samgående innan de två företagen

börsnoterats och att en värdering

hade underlättats om

det hade funnits börsvärden att basera den på. Den av

regeringen valda modellen innebär en omvänd tågordning, där det,

enligt

motionärerna, är oundvikligt att ovidkommande

politiska hänsyn kommer in i

bilden. En opartisk

värdering är därför ett rimligt krav innan riksdagen kan

ta ställning i frågan, anför motionärerna. De hävdar att ett

ytterligare

område där politiska hänsyn tagits är

diskussionen om förläggningen av olika

delar av

verksamheten eller dess ledning, bl.a. förläggningen av

mobiltelefoni och Internetverksamhet. Frågan har inte kunnat

lösas i förväg

utan fått överlåtas till den

nya företagsledningen, konstaterar

motionärerna.

Den största affären i Norden på flera år kräver

grundlig analys, anför

motionärerna avslutningsvis. De

framhåller att de som riksdagsledamöter dock

endast haft

sedvanlig motionstid, dvs. 15 dagar, för ett ställningstagande i

frågan. Vidare konstateras att utskottets ledamöter inte förrän

efter halva

motionstiden fått ta del av det

hemligstämplade underlag som innehåller

analysen av

de viktigaste frågorna i affären och att riksdagen som helhet

inte kommer att få ta del av detta underlag. Slutenheten i

affären kan

kontrasteras mot den öppenhet och

den livliga debatt som präglat

strukturförändringar

under senare tid bland svenska börsnoterade företag,

anför motionärerna.

Vissa kompletterande

uppgifter

Upplysningar och

synpunkter i ärendet

Utskottet har vid

beredningen av ärendet på begäran fått tillgång till den

aktuella akten, som är hemligstämplad, hos Näringsdepartementet.

Vidare har upplysningar och synpunkter i ärendet

lämnats av företrädare för

Näringsdepartementet, Telia,

Telenor och Goldman Sachs.

Värdering

Utskottets ställningstagande till

avsnitt 15 Kontrollera mot PDF

ägarrelationen 60/40 % för Telia/Telenor

baseras på det

hemligstämplade underlagsmaterial som utskottet fått ta del

av och på de kompletterande upplysningar som lämnats.

Enligt

Näringsdepartementet är relationen 60/40 %

kompromissresultatet av den förda

förhandlingen. I det

hemligstämplade underlagsmaterialet ingår en s.k.

fairness opinion från Goldman Sachs, som den svenska regeringen anlitat

vid

bedömningen av affären. En fairness opinion betyder

att Goldman Sachs, efter

en genomgång och analys av

affären, funnit den vara rimlig ur finansiell

synvinkel

för uppdragsgivaren, den svenska regeringen.

De övriga parterna har anlitat andra bedömare. Telia har anlitat J

Morgan, den norska regeringen Merrill Lynch och

Telenor Hongkong Shanghai

Bank Corporation (HSBC).

Telia har bekräftat att J P Morgan utfärdat en

fairness opinion, men lämnar inte ut den med hänvisning till att det rör

sig

om internt arbetsmaterial. Motsvarande gäller

beträffande Telenor. Utskottet

har dock fått tillgång

till den fairness opinion som Merrill Lynch lämnat

till den norska regeringen.

16-årsregeln

Enligt

Näringsdepartementets syn på aktieägaravtalet kan 16-årsregeln ändras

om parterna är överens om det. Detta bör, enligt

departementet, ses i ljuset

av det som står i avtalets

avsnitt 1.1 a om affärsmässighet och oberoende.

Därtill

kommer att endera parten alltid har möjlighet att bringa avtalet

till upphörande genom att sälja aktier. Enligt

aktieägaravtalets avsnitt 7.2

om uppsägning kan

avtalet sålunda sägas upp om endera partens andel

understiger 25,5 % av aktierna.

Godkännanden av affären

Sammanslagningen kräver som nämnts - förutom godkännande av den

svenska riksdagen - också

godkännande av det norska

stortinget och av EG-kommissionen. Sverige och

Norge

anmälde fusionen till EG-kommissionen i slutet av april 1999.

Stortinget planerar att fatta beslut i frågan i början av

juni 1999.

Sammanslagningen måste

vidare vara förenlig med den norska

förvärvslagstiftningen. Det norska Närings- och handelsdepartementet

har

nyligen fattat beslut om att så är fallet.

Finansiering av digital infrastruktur

I motion 1998/99:N17 (c) föreslås, som

nämnts, att medel från en försäljning

av statens aktier

i det nya bolaget skall användas för utbyggnad av den

digitala infrastrukturen. Motionsyrkanden om en sådan utbyggnad

har

behandlats av trafikutskottet senast under våren

1999 (bet. 1998/99:TU4 s.

17). Trafik-utskottet

redovisade att statens ansvar för infrastrukturen på

IT-området omfattar det grundläggande telenätet. Genom telelagen

(1993:597)

fastställs såsom ett övergripande mål att

enskilda och myndigheter skall få

avsnitt 16 Kontrollera mot PDF

tillgång till

effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga

samhällsekonomiska kostnader. I lagen regleras att var och en skall

möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller

fasta verksamhetsställe

utnyttja telefonitjänst till

ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt

telenät.

Med teletjänst avses överföring av tal, telefax samt

datakommunikation via låghastighetsmodem.

Trafikutskottet hänvisade vidare till att regeringen sommaren

1998 har

tillsatt en särskild utredare,

landstingsdirektör Jan Grönlund, med uppdrag

att

undersöka tillgången till avancerad informations- och

kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och

socialt perspektiv

(dir. 1998:61) - den s.k.

IT-infrastrukturutredningen. Utredaren skall

kartlägga

den befintliga infrastrukturen och bl.a. särskilt undersöka

kommunernas pågående infrastrukturutbyggnad. Med

kartläggningen som grund

skall en analys göras av de

tekniska utvecklingstendenserna och de behov som

därvid

kan väntas uppstå. Utredaren skall presentera förslag till hur staten

i samverkan med näringsliv och teleoperatörer kan medverka

till att en god

regional och social täckning

av avancerad informations- och

kommunikationsteknisk infrastruk-tur kan uppnås. Uppdraget skall

redovisas

senast den 11 juni 1999.

Trafikutskottet anförde att det är mycket viktigt att en

avancerad

informations- och kommunikationsteknisk

digital infrastruktur snabbt byggs

ut i landet med

god regional och social täckning och att pågående

utrednings- och beredningsarbete därför är av stor

betydelse.

Trafikutskottet ansåg att något initiativ

från riksdagens sida inte då var

erforderligt och

avstyrkte de aktuella motionerna. I reservationer (m, kd,

fp; v; c) redovisades respektive partiers ståndpunkter i frågan.

Riksdagen

följde trafikutskottet.

Trafikutskottet har vidare nyligen i sitt yttrande 1998/99:TU1y

till

finansutskottet över vårpropositionen (prop.

1998/99:100) behandlat ett

motionsyrkande (c) om att

staten bör ta ansvar för utbyggnaden av ett

finmaskigt optiskt fibernät. Trafikutskottet hänvisar till det

nyssnämnda

betänkandet och till utredningen.

Trafikutskottet noterar att regeringen i

vårpropositionen (utg.omr. 22) framhåller betydelsen av en

utbyggd,

avancerad infrastruktur liksom en höjning av

IT-kompetensen så att den nya

tekniken blir mer

tillgänglig för alla i hela landet. I en avvikande mening

ett

finmaskigt optiskt fibernät, genom vilket alla

hushåll och företag i landet

ansluts till knutpunkter

och att mycket talar för att den finmaskiga

avsnitt 17 Kontrollera mot PDF

infrastrukturen bör hanteras av ett statligt verk eller bolag. Redan

budgetpropositionen för år 2000 bör regeringen

presentera ett förslag om den

institutionella lösningen

och den praktiska finansieringen av ett finmaskigt

fibernät, sägs det i den avvikande meningen.

Näringsminister Björn Rosengren besvarade våren 1999 en

interpellation

(1998/99:140) av Lena Ek (c) om

bredband till hushåll och företag.

Näringsministern

delade åsikten att det är angeläget att företag och

enskilda i hela landet får likvärdig tillgång till modern

IT-infrastruktur

och hänvisade till den nämnda

utredningen.

Utskottets

ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om finansiering

av digital infrastruktur.

Därefter tas aktieägaravtalet

upp och sist samgåendeavtalet och det statliga

ägandet.

Finansiering av digital

infrastruktur m.m.

Näringsutskottet

anser i likhet med trafikutskottet att det är mycket

viktigt att den digitala infrastrukturen snabbt byggs ut i landet. I

flera

propositioner och betänkanden under senare år

har regering och riksdag

slagit fast vikten av

allas tillgång till informationstekniken och

informationstjänster, t.ex. i 1998 års ekonomiska vårproposition

(prop.

1997/98:150). I ett särskilt avsnitt (1.5.2) i

finansplanen om delaktighet i

informationssamhället

anfördes bl.a. att det i den nya informationstekniken

finns både tillväxtpotential för samhället som helhet och utsikter att

nå

ökad effektivitet, bekvämare vardag och bättre liv.

Hela Sveriges befolkning

måste därför bli delaktig i

informationssamhället, sades det.

Tillgången

till den nya informationstekniken utvecklas emellertid långsamt,

vilket leder till att företag i utflyttningsregionerna får

minskad

konkurrenskraft på grund av låg

tillgänglighet, många tekniska avbrott och

höga

kostnader vid användning av IT-tekniken. Glesbygdsverket påtalade

nyligen dessa problem och visade exempel på att en del av de

nya s.k. call-

centerföretagen, som har stor betydelse

för glesbygden, håller på att flytta

sin verksamhet

därifrån, eftersom de inte kan garanteras den erforderliga

säkerheten i data- och telekommunikationerna.

Även för den enskilde är den nya tekniken ovärderlig för

kompetenshöjning

och kommunikation. Tillgång till snabb

information betyder mycket för att

utveckla

innovationskraften i utsatta regioner. Att påskynda utbyggnaden av

hög kapacitet inom informationstekniken i glesbygden innebär att

ge cirka en

miljon människor en möjlighet att följa med

i utvecklingen på detta område.

Det nya bolaget

kommer att vara konkurrensutsatt och skall uppfylla de krav

avsnitt 18 Kontrollera mot PDF

som ställs i lagstiftning och koncessionsvillkor rörande

verksamheten på

telekommunikationsmarknaden. Bolaget

kan därmed inte subventionera

verksamhet.

Marknaden kommer sannolikt att utvecklas starkt de närmaste

åren. Därtill kommer att investeringskostnaderna för

informationsteknisk

infrastruktur kan förväntas sjunka,

vilket gör att investeringarna även i

glesbygd kan

väntas öka. Utskottet vill dessutom påpeka att staten och

statligt ägda företag gör betydande investeringar i nät av olika

slag; som

exempel kan nämnas Banverket, Svenska Kraftnät

och Teracom AB.

Enligt utskottets bedömning kommer

det att krävas ytterligare insatser för

att företag och

individer i glesbygden skall kunna delta i den fortsatta

utvecklingen på området. Utskottet vill därför med skärpa understryka

vikten

av att investeringar påskyndas och att detta

sker i alla delar av landet.

Lika viktigt är att

kostnaden för att nyttja den aktuella tekniken blir

någorlunda lika, oavsett var i landet man befinner sig. Staten måste

ansvar för denna utveckling, och en

ansvarsfördelning bör komma till stånd

mellan staten och

kommunerna.

IT-infrastrukturutredningen kommer,

som nämnts, att lämna sina förslag inom

kort. Utskottet

utgår ifrån att regeringen därefter återkommer till

riksdagen med ställningstagande till utredningens förslag. Med

hänvisning

härtill anser utskottet att det inte nu är

befogat med någon åtgärd av

riksdagen i den här

aktuella frågan. Motion 1998/99:N17 (c) avstyrks därmed

i berörda delar.

Aktieägaravtalet

Utskottet ser sammanslagningen av

Telia och Telenor som en väsentlig

förutsättning

för att företagen i framtiden skall kunna hävda sig i den allt

hårdare konkurrenssituation som förutses i Europa. Genom

sammanslagningen

bildas en stark, nordisk

telekoncern som får en storlek och en

konkurrenskraft som främjar kostnadseffektivitet och innovation. Detta

kan

beräknas medföra affärsmässiga fördelar, ökad

konkurrenskraft och större

värden för ägarna. En stor

aktör kan också bedömas ha större möjligheter att

utnyttja expansionspotentialen på den internationella marknaden.

En förutsättning för att kunna medverka i

industriell omstrukturering är

som regel att det

företag som vill agera har en börsnoterad aktie. Genom att

utnyttja den kan företag förvärvas och ytterligare fusioner

genomföras.

Detta ökar ytterligare företagets

konkurrenskraft och därmed värdet på

aktieinnehavet.

Regeringen har, som nämnts, gjort bedömningen att betydande

synergivinster uppkommer genom kostnadsminskningar, genom bättre

utnyttjande

av produkter och tjänster samt genom större

konkurrenskraft på de marknader

avsnitt 19 Kontrollera mot PDF

där de bägge företagen

vart och ett har en svag position.

Utskottet har

efter det genomförda beredningsarbetet kommit fram till

slutsatsen att svenska staten som ägare kommer i ett mer fördelaktigt

läge

vid en sammanslagning av Telia och Telenor

och en därpå följande

börsintroduktion än om Telia

skulle kvarstå som självständig aktör - i hel-

eller delstatlig ägo. Det är viktigt att framhålla att de båda

statliga

ägarna skall utöva ett professionellt och

affärsmässigt ägande av det nya

bolaget. Kravet på

kapitalavkastning skall sålunda ligga på samma nivå som

för liknande europeiska telekombolag.

Goldman

Sachs, som den svenska regeringen anlitat vid bedömningen av

affären, har som tidigare nämnts utfärdat en fairness

opinion, vilken

utskottet tagit del av. Denna fairness

opinion innebär att Goldman Sachs,

efter en genomgång

och analys av affären, funnit den vara rimlig ur

finansiell synvinkel för uppdragsgivaren, den svenska regeringen. Likaså

har

Merrill Lynch, som den norska regeringen

anlitat, utfärdat en fairness

opinion, vilken utskottet

på begäran fått ta del av. Även J P Morgan och

HSBC

har för Telias respektive Telenors räkning utfärdat var sin fairness

opinion. Sammantaget konstaterar utskottet att

rimligheten i den i

propositionen föreslagna

60/40-procentsfördelningen fått stöd av

professionell expertis.

Aktieägaravtalet har,

enligt utskottets mening, fått en bra balans mellan

långsiktighet och flexibilitet. Parternas inställning att det är

ett

långsiktigt projekt kommer bl.a. till uttryck i

att den samlade statliga

ägarandelen inte skall

understiga 51 % och att avtalet skall gälla i 16 år.

Beträffande det sistnämnda vill utskottet påpeka att det dock inte

innebär

en absolut låsning, utan att det skall ses som

ett uttryck för en långsiktig

intention från de båda

regeringarnas sida. 16-årsregeln kan, som tidigare

nämnts, ändras om parterna är överens om det. Skulle någondera parten

sälja

aktier så att andelen skulle understiga 25,5 %

kan avtalet också sägas upp

av den andra parten.

De farhågor som framförs i bl.a. motionerna

1998/99:N14 (m), 1998/99: N15

(kd) och 1998/99:N16 (fp)

för att 16-årsregeln och det s.k. dubbla vetot

kommer att innebära en låsning av det nya bolagets verksamhet och

att

aktierna skulle drabbas av en politisk rabatt

anser utskottet alltså

överdrivna. Det nya bolaget

skall drivas affärsmässigt och ägandet skall

utövas

professionellt.

Med det anförda tillstyrker

utskottet propositionen i berörd del och

avstyrker

de nyssnämnda motionerna, liksom motion 1998/99:N17 (c), i

motsvarande delar.

Samgåendeavtalet och det statliga ägandet

avsnitt 20 Kontrollera mot PDF

Utskottet ställer sig, som redovisats, bakom regeringens förslag

om en

sammanslagning av Telia och Telenor. Riksdagen bör

alltså godkänna det av

regeringen undertecknade

avtalet mellan svenska och norska staten som ägare

respektive Telia och Telenor om sammanslagning av de bägge

företagen.

Vidare anser utskottet att regeringen bör

ges bemyndigande att minska

statens ägande i det nya

bolaget i enlighet med vad som föreskrivs i aktie-

ägaravtalet.

Med det anförda tillstyrker

utskottet propositionen i de båda berörda

delarna

och avstyrker de här aktuella motionerna 1998/99:N14 (m),

1998/99:N15 (kd), 1998/99:N17 (c) och 1998/99:N16 (fp) i

motsvarande delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande finansiering av digital infrastruktur

m.m.

att riksdagen avslår motion

1998/99:N17 yrkandena 1, 2 och 4,

res. 1 (m, kd,

fp) - motiv.

res. 2 (c)

2. beträffande aktieägaravtalet

att riksdagen med bifall till proposition 1998/99:99 i denna

del och med avslag på

motionerna 1998/99:N14

yrkande 2, 1998/99:N15 yrkande 1, 1998/99:N16

yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del bemyndigar

regeringen

att teckna ett aktieägaravtal om framtida

ägarsamarbete med norska

staten i fråga om

förvaltningen av det nya bolaget i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag till sådant avtal som utgör bilaga

till

samgåendeavtalet och som framgår av propositionen,

res. 3 (m, kd)

res. 4 (c) -

villk. res. 2

res. 5 (fp)

3.beträffande samgåendeavtalet och det statliga ägandet

att

riksdagen med bifall till proposition 1998/99:99 i denna del och med

avslag på

motionerna 1998/99:N14 yrkandena 1, 3

och 4, 1998/99:N15 yrkande 2,

1998/99:N16 yrkande 2

och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del

dels godkänner det av

regeringen undertecknade avtalet mellan svenska

och

norska staten som ägare i respektive

Telia AB och Telenor AS om

sammanslagning av de

bägge företagen,

dels bemyndigar regeringen

att minska svenska statens ägande i det nya

bolaget

i enlighet med vad som föreskrivs i aktieägaravtalet.

res. 6 (m, kd) - villk. res. 3

res. 7 (c) - villk. res. 2

res. 8 (fp) - villk.

res. 5

Stockholm den 27 maj 1999

På näringsutskottets vägnar

Per Westerberg

I beslutet har deltagit: Per Westerberg (m), Barbro Andersson Öhrn

(s),

Reynoldh Furustrand (s), Lennart Beijer (v),

Göran Hägglund (kd), Karin

Falkmer (m), Sylvia

Lindgren (s), Ola Karlsson (m), Nils-Göran Holmqvist

(s), Marie Granlund (s), Gunilla Wahlén (v), Inger Strömbom (kd),

Ola

Sundell (m), Ingegerd Saarinen (mp), Åke Sandström

(c), Eva Flyborg (fp) och

Karl Gustav Abramsson (s).

Reservationer

1. Finansiering av digital infrastruktur m.m. (mom. 1,

avsnitt 21 Kontrollera mot PDF

motiveringen)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd), Ola Sundell (m) och Eva Flyborg (fp) anser att

utskottets ställningstagande i avsnittet om finansiering av digital

infrastruktur m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottets ståndpunkt i fråga om utbyggnad av digital infrastruktur

överensstämmer med den som intogs i en reservation (m, kd, fp) till

betänkande 1998/99:TU4 (s. 56). Där sades att staten bör ha som huvuduppgift

att garantera informationsteknikens infrastruktur och se till att

möjligheter till snabb kommunikation finns i hela landet. Det innebär att

bredbandsuppkopp-ling skall vara möjlig för företag och hushåll i hela

Sverige till en rimlig kostnad. Infrastrukturutbyggnaden bör i första hand

ske på marknadens villkor. Staten har ett särskilt ansvar att driva

utvecklingen snabbare på tre områden, nämligen i fråga om skolan, vården och

glesbygden.

Aktörerna på marknaden bör kunna bygga huvuddelen av näten på kommersiella

grunder. Staten har därmed endast ett ansvar i de fall där ingen utbyggnad

annars skulle komma till stånd. Staten bör dock varken bygga, äga eller

driva bredbandsnäten utan i stället handla upp bredbandskommunikation av

privata aktörer. Tekniken för att ge alla landets skolor, hushåll och

företag tillgång till bredbandskommunikation kan komma att variera. Befolk-

ningsunderlag och avstånd kommer att styra vilka tekniska lösningar - radio,

satellit, optokabel, elnät eller mobiltelefoninät - som väljs.

Utskottet vill dessutom påpeka att staten och statligt ägda företag gör

betydande investeringar i nät av olika slag; som exempel kan nämnas

Banverket, Svenska Kraftnät och Teracom AB.

Med det anförda avstyrks motion 1998/99:N17 (c) i berörda delar.

2. Finansiering av digital infrastruktur m.m. (mom. 1)

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om finansiering av digital

infrastruktur m.m. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1998/99:N17 (c), att

det finns starka skäl som talar för att Sverige skall investera i ett nytt

accessnät byggt på fiberteknik till alla hushåll och företag. Hur

investeringen sker är i detta sammanhang mindre intressant. Av intresse är

hur frågan om det framtida ägandet av ett sådant accessnät kan påverka

affären mellan svenska och norska staten om sammanslagning av Telia och

Telenor. Utskottet anser att ägarfrågan för fibernätet bör prövas utifrån

flera olika aspekter varav några har berörts i den nämnda motionen. Det är

dock för tidigt att klart uttala sig om den ena eller andra konstruktionen.

avsnitt 22 Kontrollera mot PDF

Av denna anledning anser utskottet att riksdagen nu bör uttala att man ser

sig oförhindrad att besluta om framtida investering i och framtida ägande av

ett nytt parallellt eller kompletterande accessnät byggt på ett nationellt

fibernät.

Svenska abonnenter har bidragit till att bygga upp det värde som Telia i

dag har och som delvis kommer att realiseras vid samgåendet med Telenor. Det

är rimligt att abonnenterna nu får en återbäring på detta genom en statlig

satsning på uppbyggnaden av den digitala infrastrukturen. Medel som frigörs

vid en försäljning av delar av statens aktieinnehav i det nya bolaget bör

därför avsättas såsom ägarkapital i ett helägt statligt bolag, syftande till

att finansiera eller delfinansiera den digitala infrastrukturen.

Avkastningskravet på det insatta kapitalet bör inledningsvis vara mycket

lågt satt. Även framgent, då utrymmet ökar för större avkastning, bör detta

krav vara modest, då ett av syftena med en statligt finansierad utbyggnad är

att anslutningsavgifterna skall kunna vara låga och likvärdiga i hela

landet. Den insats som kan göras vid en försäljning av aktier i Telia-

Telenor kommer dock knappast att kunna täcka hela behovet av kapital för

utbyggnaden av den digitala infrastrukturen på det sätt som utskottet

förordar. Regeringen bör därför bemyndigas att å detta bolags vägnar uppta

lån för en fortsatt utbyggnad. Detta bör begäras i budgetpropositionen för

år 2000, då regeringen också bör presentera de institutionella formerna och

de ekonomiska villkoren för en utbyggnad av den digitala infrastrukturen.

I övrigt förutsätter utskottet att sammanslagningen inte försämrar

tillgänglighet och service eller utbud av nya tjänster på små orter och i

glesbygd. Bildandet av ett nytt internationellt telekombolag får inte gå ut

över regionalpolitiska ambitioner utan bör tvärtom bidra till att fler kan

nyttiggöra sig goda teleförbindelser. Detta regleras inte primärt av avtal

utan av lagstiftning i övrigt, men det är av vikt att även detta uttalas av

riksdagen.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion 1998/99:N17 (c) i berörda

delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande finansiering av digital infrastruktur m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:N17 yrkandena 1, 2 och 4 som sin

regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Aktieägaravtalet (mom. 2)

Per Westerberg (m), Göran Hägglund (kd), Karin Falkmer (m), Ola Karlsson

(m), Inger Strömbom (kd) och Ola Sundell (m) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort

avsnitt 23 Kontrollera mot PDF

ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad som anförs i motionerna

1998/99:N14 (m), 1998/99:N15 (kd) och 1998/99:N16 (fp), rikta skarp kritik

mot det beslutsunderlag rörande samgåendet mellan Telia och Telenor som

regeringen presenterat för riksdagen. Propositionen utgör ett mycket

bristfälligt underlag för ställningstagande till en av de största affärerna

i Norden någonsin. En ordentlig analys av konsekvenserna av affären i olika

avseenden, t.ex. i regionalpolitiskt hänseende, saknas i propositionen.

Vidare diskuteras inte alternativ till den föreslagna affären. Utskottet har

efter studium av den norska propositionen i ärendet till stortinget med

beklagande kunnat konstatera att den senare på ett helt annat sätt än den

svenska propositionen innehåller sådana resonemang och överväganden som är

rimliga att förvänta sig när det gäller en affär av denna storlek.

Inte heller har det material som ingår i den hemligstämplade akten i

ärendet hos Näringsdepartementet den kvalitet och omfattning som vore rimlig

att förvänta. Den största affären i Norden någonsin kräver grundlig analys.

Utskottet konstaterar emellertid att riksdagen endast haft sedvanlig

motionstid, dvs. 15 dagar, för ett ställningstagande i frågan. Utskottet har

inte heller förrän efter det att halva tiden avlöpt fått ta del av det

hemligstämplade underlag som innehåller analysen av de viktigaste frågorna i

affären. Riksdagen som helhet kommer inte att få ta del av allt underlag.

Slutenheten i denna affär kan kontrasteras mot den öppenhet och den livliga

debatt som har präglat strukturförändringar under senare tid bland svenska

börsnoterade företag.

Utskottets principiella inställning till statligt ägande av företag

överensstämmer med den som kommer till uttryck i de nyssnämnda motionerna.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem

för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för

långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som

utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en

rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt

svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt utskottets mening, vara att

konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. Med en

privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kommersiellt

mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning.

Utskottet anser således att hela Telia bör privatiseras. Regeringens

avsnitt 24 Kontrollera mot PDF

förslag att i samband med sammanslagningen av Telia och Telenor påbörja en

privatisering av Telia är mot denna bakgrund välkommet. Sammanslagningen har

förutsättningar att skapa ett av Europas större och mer betydelsefulla

telekombolag. Utskottet kan alltså i princip acceptera sammanslagningen. En

viktig grundförutsättning är dock att de beräknade synergierna, i form av

kostnadsbesparingar och ökade intäkter, kan förverkligas fullt ut på det

sätt som regeringen förutsatt. Detta har inte regeringen på ett

tillfredsställande sätt kunnat troliggöra under ärendets beredning.

I propositionen föreslås, som nämnts, en procentfördelning i det nya

bolaget på 60/40 mellan den svenska och den norska staten. Goldman Sachs,

som den svenska regeringen anlitat vid bedömningen av affären, har som

tidigare redovisats utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet tagit del

av. Denna fairness opinion innebär att Goldman Sachs, efter en genomgång och

analys av affären, funnit den vara rimlig ur finansiell synvinkel för

uppdragsgivaren, den svenska regeringen. Likaså har Merrill Lynch, som den

norska regeringen anlitat, utfärdat en fairness opinion, vilken utskottet på

begäran fått ta del av. Även J P Morgan och HSBC har för Telias respektive

Telenors räkning utfärdat var sin fairness opinion, vilka utskottet dock

inte fått tillgång till. Med hänvisning till den professionella expertis som

värderat affären kan utskottet - utan att själv ta ställning i sak -

acceptera den föreslagna fördelningen. Samtidigt vill utskottet framhålla

att av de nämnda bedömarna har endast Goldman Sachs inför utskottet lämnat

upplysningar i ärendet.

Utskottet kan däremot inte acceptera den utformning av aktieägaravtalet som

regeringen föreslår. Ett statligt majoritetsägande i 16 år innebär en

politisk blockering, som inte passar in i dagens snabbt föränderliga

telekomvärld. Ett sådant långsiktigt statligt majoritetsägande kommer att

allvarligt försvåra framtida strukturaffärer och innebär att två länders

regeringar i praktiken har vetorätt mot mer omfattande ägarförändringar.

Den politiska styrning som det nya bolaget kommer att få genom aktie-

ägaravtalet kan komma att medföra en avsevärd politisk rabatt på aktierna.

Om det statliga ägandet skulle utnyttjas politiskt kommer dessa

värdeförluster att uppstå. Detta innebär dock att det statliga ägandet i

praktiken inte kommer att kunna utnyttjas politiskt och därmed försvinner

motivet för ett statligt ägande; den valda modellen innebär alltså ett slags

"moment 22". Förluster på tiotals miljarder kronor kan till följd av den

politiska rabatten komma att drabba de svenska skattebetalarna.

avsnitt 25 Kontrollera mot PDF

I aktieägaravtalet bör det i stället stadgas att statsägande av det nya

bolaget inom överskådlig tid skall gå under 50 %, för att senare helt

upphöra från svensk sida. Vidare bör avtalet innehålla krav på strikt

kommersiellt beslutsfattande utan politisk inblandning. Politiska ambitioner

skall uppnås genom lagar och förordningar inte genom ägarmakt.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte skall ge

regeringen bemyndigande att teckna ett aktieägaravtal enligt det förslag som

regeringen framlägger. I stället bör regeringen anmodas att omförhandla

aktieägaravtalet i enlighet med vad utskottet har anfört. Därmed blir

motionerna 1998/99:N14 (m) och 1998/99:N15 (kd) tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Motionerna 1998/99:N17 (c) och 1998/99:N16 (fp) blir

också i aktuella delar tillgodosedda, trots att motiven för yrkanden på

avslag på propositionen i denna del är ett annat.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande aktieägaravtalet

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkande 2, 1998/99:N15

1998/99:N16 yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del och med

avslag på proposition 1998/99:99 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Aktieägaravtalet (mom. 2)

Under förutsättning av avslag på reservation 2

Åke Sandström (c) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort

ha följande lydelse:

Om riksdagen har avslagit förslaget i motion 1998/99:N17 (c) om en

utbyggnad av den digitala infrastrukturen med en sådan finansiering som

förordas i motionen anser utskottet att propositionen bör avslås i sin

helhet.

Utskottet har visserligen inget i sak att invända mot det föreslagna

samgåendet mellan Telia och Telenor. Det förefaller rimligt att försöka

stärka konkurrenskraften på en marknad som kännetecknas av allt större

internationalisering och där relativt få men starka bolag är aktörer. Enligt

utskottets mening är frågan om en utbyggnad av den digitala infrastrukturen

dock av sådan betydelse att sammanslagningen av Telia och Telenor inte bör

äga rum om finansieringen av denna utbyggnad inte är löst.

I det fall att sammanslagningen skulle kommit till stånd skulle utskottet

ställt sig tveksamt till att staterna skall förbinda sig att bibehålla sina

aktieinnehav under 16 år. En sådan lång tid är svår att finna några hållbara

skäl för. Eftersom en förändring skulle kräva en omförhandling av avtalet

hade utskottet ändå kunnat tänka sig att stödja det föreliggande förslaget.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörd del och

avsnitt 26 Kontrollera mot PDF

tillstyrker motion 1998/99:N17 (c). Motionerna 1998/99:N14 (m), 1998/99:N15

(kd) och 1998/99:N16 (fp) blir också tillgodosedda i berörda delar, trots

att motiven för yrkandena på avslag på propositionen i denna del är andra.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande aktieägaravtalet

att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N14 yrkande 2, 1998/99:N15

1998/99:N16 yrkande 1 och 1998/99:N17 yrkande 3 i denna del och med

avslag på proposition 1998/99:99 i denna del som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Aktieägaravtalet (mom. 2)

Eva Flyborg (fp) anser

dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om aktieägaravtalet bort

ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad som anförs i motionerna

1998/99:N16 (fp), 1998/99:N14 (m) och 1998/99:N15 (kd), rikta skarp kritik