Bet. 2000/01:FiU20

Finansutskottets betänkande

2000/01:FIU20

Riktlinjer för den ekonomiska

politiken, utgiftstak, m.m.

Innehåll

Sammanfattning

Följdmotioner med anledning av

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

FiU20

(prop. 2000/01:100, skr. 2000/01:101)

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2000/01:100 2001 års

ekonomiska vårproposition om förslag till

riktlinjer för den ekonomiska politiken,

utgiftstak, m.m. punkterna 1-5,

dels regeringens skrivelse 2000/01:101

Årsredovisning för staten 2000,

dels de motioner som väckts med anledning

av ärendena enligt förteckningen i bilaga

1.

Övriga yrkanden i proposition 2000/01:100

samt övriga motioner väckta med anledning

av propositionen behandlas i

finansutskottets betänkande 2000/01:FiU27

Tilläggsbudget 1 för budgetåret 2001 med

undantag för motionerna 2000/01:Fi17 i

vad avser yrkande 17, 2000/01:Fi19 i vad

avser yrkande 12 samt 2000/01:Fi20 i vad

avser yrkande 26 som behandlas i

finansutskottets betänkande 2000/01:FiU29

Utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Regeringens och oppositionens

budgetförslag 2002-2004

En sammanställning av regeringens förslag

till budgetåtgärder för åren 2002- 2004

redovisade i proposition 2000/01:100 samt

parti- och kommittémotioner som väckts i

anslutning till dem återfinns i bilaga 2

till betänkandet.

Utgiftstak och utgiftsramar 2002-2004

En tabell över utgiftstak och

utgiftsramar för åren 2002-2004

föreslagna av regering och

oppositionspartier återfinns i bilaga 3

till betänkandet.

Yttranden från andra utskott (proposition

100)

Yttranden över vårpropositionens förslag

jämte motioner i de delar som berör

respektive utskotts beredningsområde har

inkommit från

- konstitutionsutskottet (2000/01:KU14y),

- skatteutskottet (2000/01:SkU5y),

- justitieutskottet (2000/01:JuU3y),

- utrikesutskottet (2000/01:UU2y),

- försvarsutskottet (2000/01:FöU6y),

- socialförsäkringsutskottet

(2000/01:SfU5y),

- socialutskottet (2000/01:SoU4y),

- kulturutskottet (protokollsutdrag

2000/01:25),

- utbildningsutskottet (2000/01:UbU4y),

- trafikutskottet (2000/01:TU1y),

- miljö- och jordbruksutskottet

(2000/01:MJU1y),

- näringsutskottet (2000/01:NU3y),

- arbetsmarknadsutskottet (2000/01:AU2y)

och

- bostadsutskottet (2000/01:BoU5y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 4-17 i

del 2 av betänkandet.

Yttranden från andra utskott (skrivelse

101)

Yttranden över årsredovisningen jämte en

motion i de delar som berör respektive

utskotts beredningsområde har inkommit

från

- konstitutionsutskottet (2000/01:KU14y),

- utrikesutskottet (2000/01:UU2y),

- arbetsmarknadsutskottet (2000/01:AU2y)

och

- Riksdagens revisorer.

Yttrandena återfinns i bilagorna 4, 7, 16

och 18 i del 2 av betänkandet.

Skatteutskottet, justitieutskottet,

försvarsutskottet,

socialförsäkringsutskottet,

socialutskottet, kulturutskottet,

utbildningsutskottet, trafikutskottet,

miljö- och jordbruksutskottet,

näringsutskottet samt bostadsutskottet

har beslutat att inte avge något yttrande

i ärendet.

Utfrågning

Finansutskottet anordnade den 5 april

2001 en offentlig utfrågning om

lönebildningen med generaldirektör

Susanne Ackum Agell, Institutet för

arbetsmarknadspolitisk forskning (IFAU),

generaldirektör Ingemar Hansson,

Konjunkturinstitutet (KI),

generaldirektör Anders Lindström,

Medlingsinstitutet, och Lars Calmfors,

professor och chef för Institutet för

Internationell Ekonomi.

Protokoll från utfrågningen återfinns i

bilaga 19 i del 2 av betänkandet.

Inkomna skrivelser

Skrivelser i ärendet har inkommit från

bl.a. Småhusägare mot boendeskatt om

fastighetsskatten och Svenska

Kommunförbundet.

Sammanfattning

Inledning

Finansutskottet behandlar i betänkandet

regeringens förslag i den ekonomiska

vårpropositionen. I propositionen läggs

förslag fram om utgiftstak t.o.m. 2004

och en preliminär fördelning av

statsutgifterna på olika utgiftsområden.

Fördelningen skall utgöra riktlinjer för

regeringens fortsatta arbete med

budgetpropositionen som kommer att

presenteras den 20 september. Som

underlag för sitt ställningstagande har

finansutskottet berett samtliga berörda

utskott tillfälle att yttra sig över

förslagen. Yttrandena redovisas i del 2

av betänkandet.

Förslagen i vårpropositionen avseende

tilläggsbudgeten för innevarande år

behandlar utskottet i betänkande

2000/01:FiU27.

Den ekonomiska politiken

Sverige står starkt trots en

internationell avmattning i ekonomin. De

offentliga finanserna visar överskott,

den offentliga bruttoskulden sjunker och

den offentliga nettoskulden är borta,

inflationen är låg och de svenska

räntorna ligger på ungefär samma nivå som

i Tyskland. Dessutom är överskottet i de

samlade affärerna med utlandet högt.

Förutsatt att nedgången i den

internationella konjunkturen inte

kraftigt fördjupas kommer den svenska

ekonomin att växa med mellan 2 % och 3 %

under de närmaste åren. Det är

visserligen en lägre tillväxttakt än de

senaste åren, men ändå en hög nivå

jämfört med ekonomins genomsnittliga

tillväxt under de senaste decennierna.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

ökade under förra året med i genomsnitt

91 000 personer - den största uppgången

sedan mitten av 1970-talet. Under förra

året uppfylldes målet om en halvering av

den öppna arbetslösheten till 4 %. Trots

den svagare internationella konjunkturen

har sysselsättningen fortsatt att stiga

kraftigt under vintern och våren.

Utmaningen är att Sverige på nytt skall

närma sig en situation med full

sysselsättning. Kraften riktas nu mot att

sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att

80 % av den vuxna befolkningen skall vara

reguljärt sysselsatta 2004. Uppgiften är

därför att understödja och förlänga de

senaste årens mycket goda utveckling. Den

ekonomiska politiken inriktas på fortsatt

starka offentliga finanser och låg

inflation för att Sverige även skall

klara de långsiktiga utmaningarna som

ställs till följd av den demografiska

utvecklingen. Ekonomins långsiktiga

produktionsförmåga skall höjas genom att

lediga arbetskraftsresurser mobiliseras,

konkurrensen befrämjas och betydande

satsningar görs i utbildning och

kompetensutveckling. Näringsklimatet

skall vara gott. För att tillväxten skall

bli långsiktigt hållbar måste den också

komma alla till del. Det innebär att

rättvisan skall stärkas genom en aktiv

fördelningspolitik och genom åtgärder som

förbättrar utvecklingsmöjligheterna för

alla medborgare. Tillväxt och rättvisa

går enligt utskottets mening hand i hand.

Utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart

samhälle kräver också en ekologisk

omställning. En god miljö och en

ekologiskt hållbar utveckling är ett av

den ekonomiska politikens viktigaste mål.

Ett nytt antal åtgärder och

resursförstärkningar föreslås för att öka

den hållbara utvecklingen.

Situationen under 1990-talet med

nedskärningar och skattehöjningar för att

häva den ekonomiska krisen är förbi. De

senaste årens höga tillväxt har skapat

utrymme för ett antal rättvisereformer.

Men fortfarande finns stora utmaningar

kvar vad gäller fördelnings- och

jämställdhetspolitik samt integrations-

och regionalpolitik. Levnadsvillkoren

skall fortsätta att förbättras och som en

följd av detta skall

socialbidragsberoendet halveras mellan

1999 och 2004. De reformer som tidigare

presenterats skall förverkligas. Barnen

och ungdomarna står i centrum för

politiken. En mycket stor satsning görs

på skolan och en bred familjepolitisk

reform genomförs stegvis. Maxtaxan

genomförs, föräldraförsäkringen utökas

och ersättningen vid de s.k.

garantidagarna höjs. Barn till

arbetssökande ges rätt till

förskoleverksamhet och resurserna till

vården och omsorgen utökas. Till exempel

tillförs tandvården ytterligare medel och

satsningar görs för att minska köer och

förbättra tillgängligheten i vården.

En rad andra åtgärder vidtas för att

förbättra arbetsmarknaden, utbildningen

och för att ytterligare förbättra

företagens tillväxtbetingelser och öka

tillväxten i hela Sverige.

Infrastrukturen skall förbättras och

byggas ut. Ett program för att öka

sysselsättningen bland människor med

invandrarbakgrund genomförs.

Pensionärernas ekonomi förbättras och

ytterligare resurser avsätts bl.a. genom

en höjning av bostadstillägget och

införandet av ett s.k. förbehållsbelopp.

Arbetsskadeförsäkringen reformeras och

golvet och taket i

arbetslöshetsförsäkringen höjs. Den

generella välfärden skall bevaras och

utvecklas ytterligare. Ytterligare

satsningar görs för att öka konkurrensen

och effektiviteten på marknaderna. För

att motverka den känsla av otrygghet som

många upplever får rättsväsendet ökade

resurser. En del av rättvisepolitiken är

att visa internationell solidaritet.

Därför höjs biståndet ytterligare.

Budgetpolitiken

Förbättringen av de offentliga finanserna

har i år resulterat i att den offentliga

sektorns nettoskuld eliminerats. Värdet

av de samlade offentliga tillgångarna är

alltså nu åter större än de samlade

offentliga skulderna. Vid årets slut

väntas nettoförmögenheten motsvara 3,5 %

av BNP för att därefter successivt växa

till drygt 9 % 2004.

Även den offentliga sektorns

bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året

sjönk bruttoskulden under nivån 60 % av

BNP, vilket innebär att Sverige numera

uppfyller skuldkriteriet enligt EU:s

Maastrichtvillkor. Bruttoskulden

fortsätter att minska ned mot 47 % av BNP

vid utgången av 2004.

Som mål för budgetpolitiken gäller att

de långsiktiga finanserna skall uppvisa

ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP

sett över en konjunkturcykel. De för

respektive år uppställda saldomålen har

varje år hittills överträffats med bred

marginal, och fram t.o.m. 2000 har detta

överskjutande sparande uppgått till

sammanlagt ungefär 132 miljarder kronor.

För innevarande år gäller som delmål

att överskottet skall motsvara 2,5 % av

BNP och för 2002 och 2003 skall det vara

2,0 %. Utskottet delar regeringens

uppfattning att målen för de båda senare

åren inte bör ändras samt att målet för

2004 preliminärt bör anges till samma

nivå. Regeringen avser att i

budgetpropositionen för respektive år ta

ställning till om dessa mål kan behöva

omprövas med hänsyn till

konjunkturutvecklingen.

Utgiftstaken för 2002-2003 bör enligt

regeringen tills vidare ligga fast på

nivåerna 814 och 844 miljarder kronor.

Utskottet delar denna bedömning och

tillstyrker även regeringens förslag till

statligt utgiftstak för 2004 på nivån 877

miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker även i övrigt

regeringens förslag till inriktning av

budgetpolitiken. Bakom denna politik står

gemensamt Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

De tre partierna är överens om

inriktningen av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Genom detta

samarbete bekräftas att det finns en

politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full

sysselsättning, prisstabilitet och ett

offentligt överskott på i genomsnitt 2 %

av BNP sett över en konjunkturcykel.

Övriga frågor

I betänkandet behandlas, med anledning av

ett antal motioner, även riktlinjer för

skattepolitiken.

Utskottet behandlar därutöver i

betänkandet regeringens skrivelse om

Årsredovisning för staten 2000. I det

sammanhanget behandlar utskottet en

motion och föreslår att riksdagen gör ett

tillkännagivande till regeringen om den

könsuppdelade statistiken.

I betänkandet finns det 15

reservationer, varav en gemensam för de

fyra oppositionspartierna om den

ekonomiska politiken, och ett särskilt

yttrande.

Följdmotioner med anledning av

proposition 100

I betänkandet behandlar utskottet nedan

uppräknade motionsyrkanden i vilka

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut.

2000/01:Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1. Riksdagen beslutar godkänna de

allmänna riktlinjerna för den

ekonomiska politiken i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2. Riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga utgifterna

och fastställer preliminärt

utgiftstaket för den offentliga sektorn

till 1 125 miljarder kronor år 2002, 1

095 miljarder kronor 2003 och 1 112

miljarder kronor 2004 i enlighet med

vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen godkänner

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten till 847 miljarder kronor

år 2002, 859 miljarder kronor 2003 och

873 miljarder kronor 2004 i enlighet

med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar fastställa

ett långsiktigt mål om balans i de

offentliga finanserna över en

konjunkturcykel i enlighet med vad som

anförs i motionen (6.4).

5. Riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden för åren 2002-2004 i

enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar godkänna

riktlinjerna för budgetarbetet i

enlighet med vad som anförs i motionen

(kap. 9).

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en politik för

företagsamhet och bättre fungerande

arbetsmarknad (7:2).

8. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om deltagande i det

europeiska valutasamarbetet (6:10).

9. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en

inkomstskattereform (7:3).

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

skola och högre utbildning (7:4).

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en ny och bättre

sjukvårdspolitik (7:5).

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

äldreomsorgen (7:6).

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en socialförsäkringsreform (7:7).

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en förbättrad infrastruktur (7:8).

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en politik som gör det

lättare att förena arbete och familj

(7:9).

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den offentliga sektorns ansvar för sina

kärnuppgifter (8:1).

2000/01:Fi18 av Alf Svensson m.fl. (kd)

1. Riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som Kristdemokraterna

förordar (avsnitt 6.1).

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som

anförs i motionen om fyra områden för

ekonomiska strukturförändringar

(avsnitt 6.2).

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som

anförs i motionen om EMU-samarbetet

(avsnitt 6.3).

4. Riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ett

kompletterande budgetmål om balans i

statens finansiella sparande över en

konjunkturcykel samt en långsiktig

inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet

med vad som anförs i motionen (avsnitt

7.1.2, 7.1.3).

5. Riksdagen godkänner de

prioriterade områden för

budgetpolitiken som anges i motionen

som riktlinje för regeringens

budgetarbete (avsnitt 8.1-8.7).

6. Riksdagen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för år 2002 till 802

miljarder kronor, för år 2003 till 824

miljarder kronor och för år 2004 till

853 miljarder kronor.

7. Riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av utgifter på

utgiftsområden för åren 2002-2004

enligt tabell 11.1 som riktlinje för

regeringens budgetarbete.

8. Riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga utgifterna

för åren 2002 2004 (tabell 11.2).

2000/01:Fi19 av Agne Hansson m.fl. (c)

1. Riksdagen godkänner de

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som Centerpartiet förordat

(avsnitt 4).

2. Riksdagen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten till 821 miljarder kronor

2002, 810 miljarder kronor 2003 samt

830 miljarder kronor 2004 (avsnitt

5.1.1).

3. Riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga utgifterna

för åren 2002-2004 (avsnitt 5.1.2).

4. Riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden för åren 2002-2004

enligt avsnitt 5.2.

5. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattepolitikens

inriktning åren 2002-2004 (avsnitt

6.1).

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utförsäljning av

statlig egendom (avsnitt 6.2).

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbildning (avsnitt

4.2.1).

8. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunikationer

(avsnitt 4.2.3).

9. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om företagande (avsnitt

4.2.4).

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

arbetsliv (avsnitt 4.2.5).

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

hälsa (avsnitt 4.2.6).

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

familjepolitik (avsnitt 4.2.8).

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

rättstrygghet (avsnitt 4.2.9).

2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp)

1. Riksdagen beslutar godkänna de

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2. Riksdagen fastställer målen

för finansiellt sparande i den

offentliga sektorn i enlighet med vad

som anförs i motionen.

3. Riksdagen fastställer

utgiftstaket för staten inklusive

ålderpensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för år 2004 till 886

miljarder kronor.

4. Riksdagen godkänner den

preliminära fördelningen av utgifterna

på utgiftsområden för åren 2002-2004

som redovisas i motionen som riktlinjer

för regeringens budgetarbete (tabell

A).

5. Riksdagen godkänner

beräkningen av de offentliga utgifterna

för åren 2002-2004 i enlighet med vad

som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattepolitikens

inriktning.

7. Riksdagen godkänner vad i

motionen anförs om genomförande av en

inkomstskattereform.

8. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lättnader i

beskattningen av företagande,

riskkapital, arbete, sparande och

investeringar.

9. Riksdagen godkänner vad i

motionen anförs om genomförande av en

företagarreform.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

förenklingar och avregleringar för

företagare.

11. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en

socialförsäkringsreform.

12. Riksdagen begär att regeringen i

budgetpropositionen för år 2002

presenterar förslag till höjda tak i

sjukförsäkringen och

föräldraförsäkringen till 10 basbelopp.

13. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en kunskaps-

och utbildningsreform.

14. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en

infrastrukturreform.

15. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en

globaliseringsreform.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

frihandel.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

deltagande i det europeiska

valutasamarbetet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

klimatstrategin.

19. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en

arbetsmarknads- och integrationsreform.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av ökad integration av

invandrare.

21. Riksdagen godkänner vad i motionen

anförs om genomförande av en

jämställdhetsreform.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av avreglering inom vården och

skolan.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en reformerad

familjepolitik.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

försäljning av statliga företag.

2000/01:Fi26 av Carl Fredrik Graf m.fl.

(m)

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

skattepolitikens inriktning.

2000/01:Fi33 av Bo Lundgren m.fl. (m)

Riksdagen beslutar att arbetet omedelbart

inleds för att förändra familjepolitiken

på ett sätt som är mera rättvist och

inriktat på att stödja familjernas egna

val i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Följdmotion med anledning av skrivelse

101

2000/01:Fi34 av Siv Holma m.fl. (v)

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att könsuppdela

statistiken i statens årsredovisning.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att integrera

resultat från myndigheternas

jämställdhetsarbete i statens

årsredovisning.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillföra en

jämställdhetsbilaga till statens

årsredovisning.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken

1.1 Den internationella utvecklingen

1.2

1.1.1 Lägre tillväxt i världsekonomin

Tillväxttakten i världsekonomin sjunker i

år, efter en historiskt sett kraftig

uppgång i fjol på omkring 4,7 % då den

ekonomiska aktiviteten ökade starkt i så

gott som alla regioner i världen. I år

sjunker tillväxttakten i Förenta staterna

markant och nedgången sprider sig till

övriga delar av världen. Framför allt

påverkas de länder i Asien och Sydamerika

som har ett högt exportberoende och där

en stor andel av exporten går till

Förenta staterna. Även i EU försvagas

tillväxten, men effekterna på EU blir

inte så stora eftersom EU-ländernas

handel med Förenta staterna är relativt

liten, räknad som andel av BNP.

Sammantaget bedömer regeringen i

vårpropositionen att BNP i världen i år

stiger med 3,3 %. Det är nästan en

procentenhet lägre än vad regeringen

förväntade sig i budgetpropositionen.

Tillväxten i år blir dock högre än vad

den var vid den senaste internationella

konjunkturnedgången 1997/98. Då bidrog

Asienkrisen till att tillväxten i

världsekonomin under 1998 begränsades

till 2,6 %. Regeringen räknar med att det

sker en återhämtning i Förenta staterna

och världsekonomin under 2002, bl.a. till

följd av vårens omfattande

räntesänkningar och en del

finanspolitiska stimulansåtgärder. Nästa

år bedöms BNP i världen stiga med 3,8 %.

För åren 2003 och 2004 väntas uppgången

bli 3,9 % per år.

DIAGRAM 1. TILLVäXTEN I OLIKA DELAR AV

VäRLDEN

BNP-tillväxt i procent

Den lägre tillväxten i Förenta staterna

och en svagare utveckling i övriga Norden

och Tyskland, de tre viktigaste

marknaderna för den svenska

exportindustrin, betyder att utsikterna

för den svenska exporten försämras

påtagligt i år jämfört med i fjol.

Regeringen gör bedömningen att

världsmarknadstillväxten för den svenska

exporten nästan halveras, från omkring 11

% i fjol till omkring 6 % i år. Nästa år

väntas den stiga med nästan 7 % .

TABELL 1. TILLVäXT, INFLATION OCH

ARBETSLöSHET I VäRLDSEKONOMIN

1.1.2 Snabb konjunkturnedgång i Förenta

staterna

I fjol steg BNP i Förenta staterna med 5

%. Det var det tionde året av hög och

stabil tillväxt sedan den ekonomiska

uppgången tog fart i början av 1991,

strax efter att det s.k. Kuwaitkriget tog

slut.

Under senare delen av förra året

försvagades aktiviteten i Förenta

staternas ekonomi kraftigt. Konsumtionen

dämpades i takt med fallande kurser på

aktiebörserna och en lägre tillväxt i

sysselsättningen i förhållande till den

kraftiga ökningen under 1999 och 2000.

Samtidigt justerade hushållen ned sina

förväntningar om den ekonomiska

framtiden. I industrin försvagades

konjunkturen snabbt. Produktionen i de

s.k. traditionella industribranscherna

minskade, medan den tidigare extremt höga

tillväxten i den högteknologiska

industrin (t.ex. produktionen av datorer,

halvledare, kommunikationsutrustning

etc.) dämpades högst betydligt. Sjunkande

vinstförväntningar och den svagare

produktionen bidrog även till att

investeringarna i näringslivet minskade i

slutet av förra året, den första

minskning som noterats sedan mitten av

1995. Investeringarna har varit en

avgörande motor bakom Förenta staternas

expansion under 1990-talet.

Konjunkturen har fortsatt att försvagas

hittills i år, även om det skett en viss

stabilisering under det första kvartalet.

Regeringen bedömer i vårpropositionen att

BNP-tillväxten sjunker från fjolårets 5 %

till 1,7 % i år. Det kan jämföras med att

regeringen i budgetpropositionen räknade

med en tillväxt i år på 3 %. Det visar

att den väntade dämpningen i Förenta

staterna kom snabbare och blev mer

omfattande än vad regeringen räknade med

så sent som i höstas.

De räntesänkningar som centralbanken,

Federal Reserve, vidtog i början av året

plus att regeringen räknar med fler

sänkningar under våren och sommaren gör

att det sker en viss återhämtning i den

inhemska efterfrågan i Förenta staterna

mot slutet av året och under 2002. Denna

utveckling understödjs också av att

finanspolitiken väntas bli mer expansiv

framöver. Sammantaget räknar regeringen

med att Förenta staternas BNP stiger med

3,1 % 2002 för att öka med 3,5 % per år

under perioden 2003-2004. Osäkerheten är

dock mycket stor. Avgörande för

konjunkturen är bl.a. hur hushållen

väljer att agera och hur de senaste årens

kraftigt ökade produktivitet utvecklas

när expansionen i den högteknologiska

industrin avtar. Olika risker i

bedömningen av Förenta staternas ekonomi

behandlas nedan i bl.a. avsnitt 1.1.6

Stor osäkerhet om utvecklingen i Förenta

staterna.

1.1.3 Svagare industrikonjunktur i Europa

En hög export och en kraftig inhemsk

efterfrågan gjorde att BNP i euroområdet

under förra året steg med 3,4 %.

Historiskt sett är det en hög tillväxt

för euroländerna.

Regeringen räknar i vårpropositionen

med att tillväxttakten sjunker i år i

takt med att den internationella

konjunkturavmattningen dämpar

exportefterfrågan. Utfallet under de

första månaderna i år visar också på en

tydlig dämpning i industrikonjunkturen,

och då framför allt i exportindustrin.

Trots den svagare industrikonjunkturen

bedöms den inhemska efterfrågan fortsätta

att öka i ganska god takt. En fortsatt

stigande sysselsättning, ökade inkomster

och det faktum att hushållen i

euroområdet fortfarande är relativt

optimistiska om den ekonomiska

utvecklingen gör att hushållens

konsumtion utvecklas gynnsamt. Vidare

stimuleras investeringarna av låga och

sjunkande räntor.

Till följd av bl.a. stigande oljepriser

och effekter av eurons försvagning under

1999 och början av 2000 steg inflationen

i euroområdet under förra året.

Skillnaden i inflationstakt mellan

länderna är dock mycket stor.

Inflationstakten sjunker framöver på

grund av bl.a. konjunkturnedgången och en

mer stabil utveckling av oljepriset.

Detta ger enligt regeringens bedömning

den europeiska centralbanken, ECB, ett

utrymme att sänka sin styrränta för att

stimulera den ekonomiska aktiviteten i

euroområdet.

Som framgår av tabell 1 räknar

regeringen med att BNP i euroområdet i

genomsnitt stiger med 2,7 % både 2001 och

2002. Under 2003 och 2004 ökar BNP med

2,5 % respektive 2,6 %. Skillnaden i

tillväxt mellan euroländerna stiger något

i år, efter att ha minskat under förra

året. I Frankrike väntas tillväxten i år

bli knappt 3 %, medan den i Tyskland

begränsas till 2 %. Den inhemska

efterfrågan i Tyskland väntas bli svagare

än i de flesta andra EMU-länder.

Vid sidan av Tyskland är de övriga

nordiska länderna - Danmark, Finland och

Norge - de viktigaste marknaderna i

Europa för den svenska exportindustrin.

Efterfrågan i den norska ekonomin

dämpades i slutet av förra året, och den

relativt höga norska räntenivån håller

tillbaka konsumtionen även i år. Under

nästa år återhämtar sig den privata

konsumtionen och investeringarna något

och regeringen bedömer att BNP i år

stiger med 1,6 % och 1,8 % 2002.

Tillväxttakten i Finland sjunker från

fjolårets rekordtillväxt på 5,7 % till

4,2 % i år till följd av bl.a. en svagare

export. Finländarna är dock fortfarande

optimistiska om den ekonomiska framtiden,

vilket tyder på en fortsatt hög inhemsk

konsumtion. I Danmark avtar effekterna av

de senaste årens åtstramning av

finanspolitiken, vilket ökar hushållens

realinkomster. Detta i kombination med en

mycket låg arbetslöshet gör att den

danska privata konsumtionen stiger. En

svag export håller dock tillbaka den

samlade tillväxttakten. Danmarks BNP

stiger i år med 2,1 % och under nästa år

med 2,2 %, efter en uppgång i fjol på

nästan 3 %.

Den internationella

konjunkturförsvagningen dämpar även

tillväxten i den brittiska ekonomin. Till

detta kan läggas en hög kurs på pundet,

vilket ytterligare bidrar till att dämpa

utsikterna för den brittiska

exportindustrin. Storbritanniens BNP

stiger med 2,7 % respektive 2,6 % under

2001 och 2002, enligt regeringens

bedömning.

Som framgår av diagram 2 har

arbetslösheten i EU sjunkit med 3-4

procentenheter de senaste tre åren, och

regeringen räknar med en fortsatt nedgång

framöver. Samtidigt förväntas

arbetslösheten i Förenta staterna komma

att öka. Detta innebär att de senaste

årens stora skillnad i arbetslöshet

mellan Europa och Förenta staterna

minskar högst betydligt. År 1997 var

arbetslösheten i Europa drygt 6

procentenheter högre än i Förenta

staterna. År 2004 väntas skillnaden ha

sjunkit till omkring 2 procentenheter.

Regeringens bedömning av EU-konjunkturen

bygger på att genomslaget i Europa av

konjunkturförsvagningen i Förenta

staterna blir relativt begränsat, framför

allt vad gäller hushållen och den privata

konsumtionen. De negativa effekterna kan

bli större än väntat med en svagare

europeisk tillväxt som följd. Å andra

sidan kan sysselsättningen i EU-länderna

stiga betydligt mer än vad regeringen

kalkylerar med, vilket skulle förbättra

utsikterna för EU:s ekonomi under de

närmaste åren.

Diagram 2. Arbetslösheten i euroområdet,

EU och Förenta staterna

Källa: Finansdepartementet

1.1.4 Tillväxten i Japan sjunker

ytterligare

Den redan låga tillväxttakten i den

japanska ekonomin sjunker ytterligare

under de närmaste åren. Den japanska

exportindustrin drabbas hårt av den

svagare efterfrågan i Förenta staterna

och de övriga länderna i Asien.

Detta förvärrar Japans redan allvarliga

ekonomiska läge, eftersom exporten varit

den japanska ekonomins främsta drivmotor

under de senaste åren. Trots omfattande

finanspolitiska stimulansåtgärder och en

räntenivå som i praktiken är noll

fortsätter den inhemska japanska

efterfrågan att vara mycket svag.

Samtidigt har utrymmet för ytterligare

åtgärder för att få fart på ekonomin

drastiskt minskat genom den snabbt

stigande skuldsättningen. Japans

offentliga bruttoskuld är nu den högsta i

OECD-området.

Enligt regeringens bedömning i

vårpropositionen stiger Japans BNP i år

med endast en halv procent, för att växa

med i genomsnitt 1,5 % per år under

perioden 2002-2004. Den med japanska mått

mätt höga arbetslösheten kommer att

förbli hög, eftersom behovet av

personalrationaliseringar i den japanska

företagssektorn fortfarande är stort.

Detta talar även för en svag

inkomstutveckling för hushållen och en

fortsatt svag japansk konsumtion.

De exportberoende länderna i övriga

Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan, Malaysia

och Singapore, har drabbats relativt hårt

av konjunkturförsämringen i Förenta

staterna. Det ekonomiska utfallet för de

senaste månaderna visar på en tydlig

avmattning i framför allt exporten av

högteknologiska produkter. Tillväxten i

dessa länder kommer enligt regeringens

bedömning att bli betydligt lägre i år

och nästa år jämfört med den historiskt

höga tillväxt som noterades i regionen i

fjol. Effekterna på de stora ekonomierna

i Kina och Indien bedöms dock inte bli så

omfattande, eftersom deras utrikeshandel

i relation till den övriga ekonomin inte

är så omfattande.

1.1.5 Högt oljepris håller ryska ekonomin

uppe

Höga oljepriser och en mycket låg kurs på

den ryska rubeln var de främsta orsakerna

till att den ryska ekonomin i fjol växte

med över 7 %. Tillväxttakten sjunker

något under de närmaste åren, men

regeringen gör bedömningen att Rysslands

BNP stiger med 4,5 % både 2001 och 2002,

bl.a. på grund av att oljepriset väntas

ligga kvar på en relativt hög nivå. En

fortsatt hög tillväxt kräver dock att den

ryska regeringen genomför de

strukturreformer som aviserats.

I slutet av förra året och under

inledningen av innevarande år försvagades

den inhemska efterfrågan i den polska

ekonomin påtagligt, vilket dämpade

tillväxttakten. Sänkta räntor, ett

fortsatt inflöde av utländska

direktinvesteringar och en hög export

bidrar dock till att tillväxttakten

stiger på nytt mot slutet av året och

under nästa år. Tillväxten i de tre

baltiska länderna, Estland, Lettland och

Litauen, blev i fjol i genomsnitt drygt 4

%. Förutsatt att konjunkturen i EU inte

försämras kraftigt ligger tillväxttakten

kvar på ungefär samma nivå i år, för att

stiga ytterligare något nästa år.

1.1.6 Stor osäkerhet om utvecklingen i

Förenta staterna

Sammanfattningsvis räknar regeringen med

att den internationella tillväxttakten

sjunker relativt kraftigt i år jämfört

med förra årets höga tillväxt. Den snabba

konjunkturförsvagningen i Förenta

staterna sprider sig till övriga delar av

världen, då framför allt till de

exportberoende länderna i Asien. Även i

EU försämras konjunkturen, men effekterna

av nedgången i Förenta staterna blir mer

begränsade. I takt med att bl.a. redan

genomförda och förväntade räntesänkningar

får effekt på konsumtionen och

investeringarna sker en återhämtning i

världsekonomin mot slutet av året och

under nästa år.

Det finns flera risker och osäkerheter

i bedömningen av den internationella

utvecklingen. Den främsta risken är att

avmattningen i Förenta staterna blir

kraftigare och mer utdragen än vad

regeringen räknar med i vårpropositionen.

De senaste årens expansion i Förenta

staternas ekonomi har bl.a. skett på

bekostnad av ett historiskt lågt sparande

i hushållssektorn och ett rekordstort

underskott i bytesbalansen. Å ena sidan

kan en oväntat kraftig uppgång i

arbetslösheten eller fortsatta nedgångar

på aktiebörserna leda till att hushållen

ökar sitt sparande betydligt mer än

förväntat. Det skulle i sin tur betyda en

mycket svagare utveckling av den privata

konsumtionen. I ett sådant läge skulle

nedgången i konjunkturen kunna bli

betydligt mer dramatisk och

spridningseffekter till övriga delar av

världen mer omfattande. Å andra sidan kan

återhämtningen i Förenta staterna komma

snabbare än beräknat om de positiva

effekterna av de senaste månadernas

räntesänkningar blir större och mer

genomgripande än vad de flesta för

tillfället räknar med. Då skulle också de

negativa effekterna på den

internationella konjunkturen bli mindre.

1.3 Den ekonomiska utvecklingen i

Sverige

1.4

1.2.1 Den internationella avmattningen

sänker tillväxttakten

I fjol ökade den samlade produktionen i

Sverige med 3,6 %, enligt Statistiska

centralbyråns (SCB:s) första preliminära

beräkning av utfallet för 2000. Det

innebär att Sveriges BNP under de senaste

tre åren stigit med i genomsnitt 3,8 %

per år. Under denna period har

sysselsättningen stigit med i genomsnitt

2 % per år samtidigt som den öppna

arbetslösheten i enlighet med regeringens

mål sjunkit till omkring 4 %. Inflationen

har varit låg och stabil, och motorn i de

senaste årens expansion har framför allt

varit en stigande inhemsk efterfrågan,

med en kraftigt ökad hushållskonsumtion

och omfattande investeringar.

Det statistiska utfallet för slutet av

2000 och början av 2001 visar emellertid

att den snabbt försvagade internationella

efterfrågan nu får genomslag i den

svenska konjunkturen. Exporttillväxten

har mattats av högst betydligt samtidigt

som exportindustrins orderingång och

produktion stagnerat. De senaste årens

kraftiga ökning i hushållens konsumtion

har dämpats något under vintern och

våren. Som framgår av diagram 3 har

också både hushållen

DIAGRAM 3. HUSHåLLENS OCH FöRETAGENS

FRAMTIDSFöRVäNTNINGAR 1

1 Skillnaden mellan andelen positiva och

negativa

Källa: Statistiska centralbyrån

och företagen under de senaste månaderna

justerat ned sina förväntningar om den

ekonomiska framtiden från de tidigare

mycket höga nivåerna. Trots den svagare

konjunkturen har emellertid

sysselsättningen fortsatt att stiga och

arbetslösheten gått ned ytterligare under

de senaste månaderna.

Den internationella avmattningen

riskerar att få större genomslag i

Sverige än i de flesta andra EU-länderna

bl.a. eftersom tillväxttakten sjunker

extra mycket i flera för svensk del

mycket viktiga länder och marknader -

t.ex. Förenta staterna, Tyskland och de

nordiska länderna. Dessutom berör en

betydande del av den lägre

internationella efterfrågan teleprodukter

och andra högteknologiska produkter,

vilket är det produktområde som har

svarat för en stor del av de senaste

årens stora svenska exportframgångar.

Sveriges BNP stiger i år med 2,7 % och

med 2,6 % under 2002, enligt regeringens

bedömning i vårpropositionen. För 2001 är

det en nedjustering med nästan 1

procentenhet jämfört med regeringens

bedömning i budgetpropositionen. För 2002

är det en upprevidering med 0,5

procentenheter, vilket bl.a. beror på att

regeringen räknar med en återhämtning i

världsekonomin mot slutet av i år och

under 2002.

TABELL 2. BIDRAG TILL TILLVäXTEN 1

Som framgår av tabell 2 kommer den

privata konsumtionen att fortsätta att

vara motorn i den svenska ekonomin under

de närmaste åren. Hushållens inkomster

stiger starkt, och trots det senaste

årets nedgång i aktiepriserna är

hushållens förmögenhetsställning alltjämt

god. Den svagare konjunkturen och

hushållens minskade optimism om den

ekonomiska framtiden gör dock att

regeringen räknar med att hushållen i

högre omfattning än tidigare väljer att

öka sitt finansiella sparande i stället

för att konsumera. Hushållens konsumtion

stiger med i genomsnitt 2,3 % per år de

närmaste åren, enligt regeringens

bedömning, efter en uppgång de senaste

tre åren på i genomsnitt 3,2 % per år.

Även investeringarna kommer att ge ett

väsentligt bidrag till tillväxten de

närmaste åren, bl.a. till följd av

utbyggnaden av den s.k. tredje

generationens mobiltelefonnät. Den

svagare internationella efterfrågan gör

att den svenska exporttillväxten dämpas.

En svagare export och en svagare inhemsk

efterfrågan innebär samtidigt att även

tillväxten i importen sjunker.

Sammantaget betyder dock detta att

utrikeshandelns bidrag till BNP-

tillväxten minskar under de närmaste

åren.

Trots konjunkturnedgången betyder

regeringens bedömning att tillväxten

under de närmaste två åren ändå kommer

att ligga en bra bit över den svenska

ekonomins genomsnittstillväxt på runt 2 %

under de senaste 30 åren. Samtidigt har

risken för överhettning i ekonomin

minskat. Sysselsättningen kommer inte att

öka lika snabbt som den gjorde under

perioden 1998-2000, och det s.k. BNP-

gapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och

potentiell produktion, kommer att slutas

först 2002. I budgetpropositionen räknade

regeringen med att BNP-gapet skulle

slutas under 2001. Lediga resurser i

ekonomin och en lägre tillväxttakt gör

att inflationen förblir låg. Regeringen

räknar med att inflationen mätt enligt

konsumentprisindex, KPI, i genomsnitt

stiger med 1,5 % i år och 1,6 % 2002. Det

är under Riksbankens inflationsmål på 2

%.

I det s.k. huvudscenariot kalkylerar

regeringen med att BNP-tillväxten sjunker

till 2,3 % respektive 2,1 % 2003 och

2004. Det är visserligen en högre

tillväxt än den svenska ekonomins

långsiktiga tillväxttrend, men tillväxten

är inte tillräckligt hög för att

riksdagens och regeringens

sysselsättningsmål om en

sysselsättningsgrad för personer i åldern

20-64 år på 80 % 2004 utan vidare kommer

att uppnås. Med de antaganden som görs i

huvudscenariot skulle

sysselsättningsgraden för dessa

åldersgrupper uppgå till 78,5 % år 2004.

Regeringen redovisar i vårpropositionen

två alternativa utvecklingsscenarier för

perioden fram till 2004 - det s.k.

högtillväxtalternativet som utgår ifrån

att sysselsättningsmålet nås 2004 och det

s.k. lågtillväxtalternativet i vilket

konjunkturnedgången antas bli djupare än

i huvudscenariot. De bägge alternativen

redovisas mer utförligt nedan under

avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004.

1.2.2 Prognosförutsättningar och

nyckeltal

Regeringens prognos i vårpropositionen

bygger på den information som fanns

tillgänglig t.o.m. den 5 april 2001.

Bedömningarna baseras på underlag från

SCB, OECD och Konjunkturinstitutet (KI).

En viktig förutsättning som antas är att

de avtalsmässiga löneökningarna och

löneglidningen hålls tillbaka så att de

totala lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % per år. En annan är

att kronans värde antas stiga relativt

kraftigt under de närmaste åren. Som

redovisades ovan utgår kalkylen i

huvudscenariot för åren 2003-2004 och

från att BNP-gapet sluts under 2002 och

att tillväxten därefter i stort sett

följer den normala tillväxttrenden. BNP-

tillväxten under dessa år väntas dock bli

några tiondelar högre än trenden eftersom

en neddragning av antalet personer i

arbetsmarknadspolitiska program och ett

minskat antal platser i Kunskapslyftet

ökar de tillgängliga resurserna i

ekonomin och begränsar risken för

vverhettning.

I tabellerna 3 och 4 redovisas

förutsättningarna för och nyckeltalen i

regeringens prognoser och kalkyler. I

punkterna nedan sammanfattas de

viktigaste förutsättningarna och de

viktigaste skillnaderna mot de

bedömningar som regeringen gjorde i

budgetpropositionen för 2001.

· Den snabba avmattningen i

Förenta staterna leder till att

tillväxten i världsekonomin i år blir

nästan 1 procentenhet lägre än vad

regeringen kalkylerade med i

budgetpropositionen.

·

· Avmattningen innebär också lägre

internationella räntor. Centralbankerna

sänker sina styrräntor mer och snabbare

än väntat, vilket bl.a. får till effekt

att både de korta och långa

marknadsräntorna blir lägre både i år och

under nästa år jämfört med bedömningen i

budgetpropositionen.

·

· Sedan halvårsskiftet i fjol har

kronan försvagats kraftigt på de

internationella valutamarknaderna.

Regeringen räknar med att kronans värde

stiger framöver jämfört med de låga

nivåer som noterats under de senaste

månaderna. I år förväntas kronans värde

enligt det s.k. TCW-indexet ligga på i

genomsnitt 127 (ju högre indexvärde desto

svagare krona). Under nästa år stiger

kronans värde till i genomsnitt 124

enligt TCW-index. Det är en svagare krona

jämfört med det genomsnitt på 122 år 2001

och 120,5 år 2002 som regeringen

förväntade sig i budgetpropositionen.

·

TABELL 3. PROGNOSFöRUTSäTTNINGAR

2001-2004

· Konjunkturnedgången gör att de

senaste årens höga

sysselsättningstillväxt dämpas.

Regeringen räknar med en uppgång i år på

i genomsnitt 1,6 % eller 65 000 personer,

efter en ökning på 2,2 % per år både 1999

och 2000. Att genomsnittet för 2001 ändå

blir relativt högt beror bl.a. på den

snabba sysselsättningsuppgången i slutet

av 2000, vilken fick till effekt att

sysselsättningen redan då var betydligt

högre än årsgenomsnittet för 2000. Nästa

år ökar sysselsättningen med 0,7 % för

att öka med i genomsnitt knappt 0,4 % per

år åren 2003 och 2004.

·

ÄVEN OM TILLVäXTTAKTEN I DEN SVENSKA

EKONOMIN SJUNKER BEDöMS öVERSKOTTET

I DE OFFENTLIGA FINANSERNA (FöRE

DEN S.K. BUDGETTEKNISKA

öVERFöRINGEN) öVERSTIGA DET

BUDGETPOLITISKA MåLET OM ETT

öVERSKOTT På 2 % AV BNP VARJE åR

UNDER PERIODEN 2001-2004. I åR

BEDöMS öVERSKOTTET BLI 3,6 % AV

BNP, VILKET KAN JäMFöRAS MED

REGERINGENS BEDöMNING I

BUDGETPROPOSITIONEN OM ETT

öVERSKOTT 2001 På 3,5 %. NäSTA åR

BLIR öVERSKOTTET 3,1 % AV BNP, MOT

FöRVäNTAT 3,3 % AV BNP I

BUDGETPROPOSITIONEN. ÅREN 2003 OCH

2004 RäKNAR REGERINGEN MED ETT

öVERSKOTT På 3,1 % RESPEKTIVE 3,6 %

AV BNP.

TABELL 4. NYCKELTAL 2000-2004

1.2.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den

internationella konjunkturnedgången inte

kraftigt fördjupas och att den ekonomiska

aktiviteten i världsekonomin stiger mot

slutet av i år växer Sveriges BNP med i

genomsnitt 2,65 % per år under de

närmaste två åren, enligt regeringens

bedömning. Det är drygt 1 procentenhet

lägre än vad svensk ekonomi har vuxit

under de tre senaste åren, men ändå högre

än genomsnittstillväxten under de senaste

30 åren. Regeringen räknar med att

Sverige under de närmaste åren kommer ned

i ungefär samma tillväxttakt som

genomsnittet bland EU-länderna. Under de

senaste tre åren har Sveriges BNP stigit

med ungefär 1 procentenhet mer per år än

genomsnittet i EU.

De olika delarna av försörjningsbalansen

utvecklar sig enligt regeringens

bedömning på följande sätt (se tabell 6

nedan):

· Bland annat dämpningen av

konsumtionstillväxten under de senaste

månaderna och en avtagande optimism bland

hushållen om den ekonomiska framtiden gör

att konsumtionen framöver inte stiger

lika starkt som under perioden 1998-2000.

De grundläggande förutsättningarna för

hög hushållskonsumtion finns dock kvar -

kraftigt stigande inkomster, en fortsatt

god förmögenhetsställning trots lägre

aktiekurser och en förhållandevis hög

optimism om den egna ekonomiska

framtiden. Enligt regeringen är dock

osäkerheten relativt stor. En kraftigare

nedgång i konjunkturen än beräknat eller

ett utvidgat fall på aktiebörserna kan

leda till en betydligt svagare

konsumtionstillväxt än vad som ligger i

prognoserna.

·

TABELL 5. FöRSöRJNINGSBALANSEN 2000-2004

· Till följd av avmattningen i den

internationella efterfrågan har

regeringen, i förhållande till

budgetpropositionen, även justerat ned

prognoserna för den svenska exporten

2001. Nu bedöms exporten av varor och

tjänster stiga med 6,4 % i år. I

budgetpropositionen väntades en tillväxt

på 7,7 %.

·

· I fjol byggde bl.a. industrin

och varuhandeln upp sina lager kraftigt,

vilket bidrog till att öka BNP med 0,6

procentenheter. Försämringen av

konjunkturen och den svagare konsumtionen

mot slutet av förra året innebär att

företagen ofrivilligt tvingades hålla

kvar höga lager som i stället avvecklas i

år. Lageravvecklingen drar ned årets BNP-

tillväxt med 0,2 procentenheter.

·

1.2.4 Svagare internationell efterfrågan

dämpar svensk export

Den höga internationella efterfrågan

gjorde att den svenska varuexporten förra

året steg med nära 11 %. Exporten av

teleprodukter fortsatte att öka kraftigt

samtidigt som exporten även ökade i så

gott som alla övriga delar av industrin,

t.ex. järn- och stålindustrin, maskin-

och motorfordonsindustrin. Framför allt

steg den svenska exporten till Förenta

staterna, Japan och de tidigare

krisdrabbade marknaderna i Asien.

Den snabba internationella avmattningen

i slutet av förra året och början av i år

gör att regeringen i vårpropositionen

räknar med att tillväxten i den svenska

varuexporten nära nog halveras 2001, till

6,4 %. Som framgår av diagram 4 visar

också den ekonomiska statistiken på en

tydlig avmattning vid slutet av förra

året. Enligt Konjunkturinstitutets

barometrar har orderingången från

exportmarknaderna försämrats kraftigt

samtidigt som företagens missnöje med den

innestående orderstocken vuxit. Enligt

SCB:s utrikeshandelsstatistik försvagades

exporten tydligt under det sista

kvartalet i fjol. Denna trend har

fortsatt under inledningen av 2001.

DIAGRAM 4. VARUEXPORTEN OCH INDUSTRINS

ORDERINGåNG FRåN EXPORTMARK-

NADERNA

Anm: Statistiken över varuexporten avser

tre månaders glidande medelvärde.

Källa: Finansdepartementet

Vid sidan av avmattningen i USA, som är

Sveriges näst största exportmarknad,

drabbas den svenska exporten av en

förväntad tydlig försvagning i Tyskland

och en relativt sett svag efterfrågan i

de övriga nordiska länderna. Dessutom är

nedgången i den internationella

efterfrågetillväxten extra kraftig för

högteknologiska produkter och

telekommunikationsprodukter, dvs. de

områden som svarat för en ganska stor del

av de senaste årens svenska

exportframgångar. Detta uppvägs till viss

del av att exportföretagen har en god

konkurrenssituation, bl.a. till följd av

den låga kronkursen.

I takt med att den internationella

ekonomiska aktiviteten stiger på nytt mot

slutet av året och under nästa år ökar

efterfrågan på svenska exportprodukter. I

uppgångsfasen ökar efterfrågan på insats-

och investeringsvaror extra starkt. Det

är en utveckling som gynnar svensk

exportindustri. Återhämtningen förväntas

även innebära en stigande efterfrågan på

telekommunikationsutrustning.

Sammanfattningsvis räknar regeringen med

att varuexporten nästa år ökar med 6,7 %.

I den bedömningen ingår en relativt

kraftig förstärkning av kronans värde på

den internationella valutamarknaden.

1.2.5 De senaste årens kraftiga

sysselsättningsökning avtar

Som framgår av diagrammen 5, 6 och 7 har

läget på den svenska arbetsmarknaden

förbättrats markant under de senaste

åren. Mellan 1997 och 2000 steg

sysselsättningen med omkring 236 000

personer samtidigt som den öppna

arbetslösheten sjönk från 8 % av

arbetskraften till i genomsnitt 4,7 %

under 2000, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökningar (AKU). Antalet

arbetade timmar har under samma period

stigit något långsammare, bl.a. till

följd av en ökad sjukfrånvaro. Mot slutet

av 2000 var den öppna arbetslösheten nere

under 4 %. Sysselsättningen har under

perioden framför allt ökat inom den

privata tjänstesektorn, men även inom den

kommunala sektorn.

DIAGRAM 5. SYSSELSäTTNINGEN 1995-MARS

2001

Källa: Statistiska centralbyrån

Trots den internationella avmattningen

fortsatte sysselsättningen att stiga

kraftigt mot slutet av förra året och

under de första månaderna i år. Under

perioden september 2000-februari 2001

steg antalet sysselsatta med 130 000

personer jämfört med samma period året

innan. En sådan stor ökning under en 6-

månadersperiod har tidigare inte

förekommit enligt SCB:s AKU-statistik

(siffrorna är emellertid svårtolkade

eftersom AKU-statistiken skiljer sig från

andra källor vad gäller utvecklingen mot

slutet av 2000. Enligt SCB:s s.k.

kortperiodiska sysselsättningsstatistik

avtog sysselsättningsökningen mot slutet

av förra året.)

Konjunkturnedgången och en svagare

efterfrågan både i utlandet och i Sverige

talar emellertid för att de senaste årens

mycket höga sysselsättningstillväxt

mattas av under det kommande året. Denna

bild förstärks av flertalet

framåtblickande indikatorer. Till exempel

har antalet nyanmälda lediga platser vid

landets arbetsförmedlingar minskat något

jämfört med tidigare. Antalet nyanmälda

lediga platser har historiskt sett varit

en tillförlitlig indikator på

sysselsättningsutvecklingen under de

kommande sex till tolv månaderna. Vidare

framgår det av Konjunkturinstitutets

olika barometrar att företagen under det

senaste halvåret justerat ned sina planer

på nyanställningar samtidigt som antalet

varsel om uppsägningar inom framför allt

tillverkningsindustrin har stigit

kraftigt under de senaste månaderna.

Uppgången i antalet varsel sker dock från

en mycket låg nivå.

DIAGRAM 6. DEN öPPNA ARBETSLöSHETEN

1995-MARS 2001

Källa: Statistiska centralbyrån

Regeringen gör i vårpropositionen

bedömningen att sysselsättningen i år

stiger med i genomsnitt 1,6 %, eller 65

000 personer, mot en uppgång i fjol på

2,2 % eller 91 000 personer. Det innebär

en tydlig avmattning i sysselsättning

under loppet av i år. Att

genomsnittssiffran ändå blir relativt hög

beror bl.a. på den snabba

sysselsättningsuppgången i slutet av

förra året vilken fick till effekt att

sysselsättningen då var betydligt högre

än årsgenomsnittet för 2000. Nästa år

ökar sysselsättningen med 0,7 %, eller 28

000 personer. Regeringen räknar vidare

med att utbudet av arbetskraft ökar med

0,8 % i år och 0,4 % 2002. Eftersom

utbudet väntas öka mindre än

sysselsättningen sjunker den öppna

arbetslösheten från 4,7 % 2000 till 3,9 %

i genomsnitt i år och 3,7 % i genomsnitt

under 2002. Under perioden 2003-2004

bedöms neddragningar av antalet personer

i det s.k. Kunskaplyftet och i de

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen ge

möjlighet att öka sysselsättningen med i

genomsnitt 0,35 % per år. Den öppna

arbetslösheten väntas dock stiga något.

Anledningen är bl.a. att det dröjer innan

alla som kommer ut på arbetsmarknaden

till följd av neddragningar i t.ex.

Kunskapslyftet och de

arbetsmarknadspolitiska programmen får

jobb.

Riksdagens och regeringens mål för

sysselsättningen är att

sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.

antalet sysselsatta i åldern 20-64 år i

procent av befolkningen i samma

åldersgrupp, skall stiga till 80 % år

2004. Som framgår av diagram 7 har

sysselsättningsgraden stigit under de

senaste åren till en nivå i början av

2001 på omkring 78 %. Regeringens

prognoser i vårpropositionen över

sysselsättning och arbetskraftsutbud

innebär att sysselsättningsgraden

DIAGRAM 7. SYSSELSäTTNINGSGRAD ENLIGT

DEFINITIONEN I REGERINGENS

SYSSELSäTTNINGSMåL 1995-MARS 2001

Källa: Statistiska centralbyrån

stiger till 78,5 % 2004. Det innebär i

sin tur att sysselsättningsmålet inte

skulle uppfyllas. Det fattas omkring 80

000 jobb för att målet skall infrias. I

en alternativ kalkyl för den ekonomiska

utvecklingen under de närmaste åren

redovisar regeringen vad som krävs för

att målet om en sysselsättningsgrad på 80

% 2004 skall nås. Kalkylen, som går under

benämningen högtillväxtalternativet,

redovisas nedan under avsnittet

Alternativa kalkyler för utvecklingen

fram till 2004. För att målet skall

uppfyllas krävs, vid sidan av en högre

tillväxt, att utbudet av arbetskraft

ökar.

Regeringen anger i vårpropositionen ett

antal osäkerheter i bedömningen av

arbetsmarknadsutvecklingen de närmaste

åren. Exempel på osäkerheter är storleken

på arbetskraftspotentialen i den svenska

ekonomin och pris- och löneutvecklingen.

De senaste årens kraftiga ökning av

sysselsättningen har skett samtidigt som

löneökningarna varit måttliga och

inflationen och inflationsförväntningarna

varit låga. Å ena sidan kanske

arbetsmarknaden och lönebildningen i

ekonomin fungerar bättre än vad

regeringen antagit i sin huvudprognos. Om

så är fallet skulle sysselsättningen

kunna öka snabbare än förväntat. Å andra

sidan kan lönerna framöver stiga mer än

förväntat, vilket skulle betyda en lägre

tillväxt i sysselsättningen. Enligt

regeringen är det också svårt att

överblicka konsekvenserna av den senaste

tidens nedgång i informations- och

kommunikationstekniksektorn. Denna sektor

har svarat för en ganska stor del av

sysselsättningsökningen de senaste åren.

Att döma av utvecklingen hittills är de

direkta sysselsättningseffekterna av

dämpningen i t.ex. teleproduktindustrin

relativt marginella. Däremot är de

indirekta effekterna, i form av t.ex. en

lägre inhemsk efterfrågan, svårare att

fånga in och uppskatta.

TABELL 6. NYCKELTAL FöR ARBETSMARKNADEN

Årlig procentuell förändring

1.2.6 Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004

I vårpropositionen redovisar regeringen

två alternativa scenarier för den

ekonomiska utvecklingen perioden

2001-2004 - det s.k.

lågtillväxtalternativet och det s.k.

högtillväxtalternativet. I

lågtillväxtalternativet antas att

nedgången i konjunkturen under de

närmaste två åren blir betydlig mer

omfattande än i huvudalternativet, både

internationellt och i Sverige. I

högtillväxtalternativet antas att den

svenska ekonomins kraftiga uppgång under

de senaste åren fortsätter och att BNP

under hela perioden stiger snabbare än i

huvudalternativet. De olika alternativens

effekter på den svenska ekonomin

redovisas nedan.

Lågtillväxtalternativet

I DETTA ALTERNATIV ANTAS ATT AVMATTNINGEN

I FöRENTA STATERNA BLIR DJUPARE OCH

BREDARE äN VAD SOM FöRUTSES I

HUVUDALTERNATIVET. TILLVäXTTAKTEN

SJUNKER TILL 0 % I åR OCH DRYGT 1 %

NäSTA åR. NEDGåNGEN I DE S.K.

INFORMATIONS- OCH

KOMMUNIKATIONSTEKNIKSEKTORERNA (IKT-

SEKTORERNA) ANTAS BLI OMFATTANDE.

DE SENASTE åRENS HöGA

PRODUKTIVITETSTILLVäXT I FöRENTA

STATERNAS EKONOMI BEDöMS VARA AV

öVERGåENDE KARAKTäR, VILKET

TILLSAMMANS MED EN KRAFTIG

FöRSVAGNING AV IKT-SEKTORERNA GER

FORTSATT FALLANDE KURSER På

AKTIEBöRSERNA. DET LEDER I SIN TUR

BL.A. TILL ATT HUSHåLLEN BLIR MER

PESSIMISTISKA OM FRAMTIDEN OCH ATT

KONSUMTIONEN DäMPAS YTTERLIGARE.

FöRSVAGNINGEN MOTVERKAS TILL VISS

DEL AV ATT CENTRALBANKEN ANTAS

SäNKA STYRRäNTAN RELATIVT KRAFTIGT,

OCH DEN EKONOMISKA AKTIVITETEN

BöRJAR På NYTT STIGA UNDER 2003 OCH

2004. NEDGåNGEN I FöRENTA STATERNA

FöRVäNTAS I BETYDLIGT HöGRE

OMFATTNING äN I HUVUDALTERNATIVET

SPRIDA SIG TILL öVRIGA DELAR AV

VäRLDEN.

TABELL 7. NYCKELTAL FöR DET S.K.

LåGTILLVäXTALTERNATIVET

Som framgår av tabell 8 blir effekterna

på den svenska ekonomin omfattande. Den

svenska industrin drabbas hårt av den

svagare internationella efterfrågan.

Världsmarknadstillväxten för svensk

export begränsas till drygt 4 %

respektive drygt 3 % 2001 och 2002. De

senaste årens kraftiga

sysselsättningsuppgång i den svenska

ekonomin bryts. Arbetslösheten börjar

stiga redan i år och det s.k. BNP-gapet

ökar, dvs. resursutnyttjandet minskar.

BNP stiger med 1,2 % i år och med endast

0,3 % 2002. När aktiviteten i ekonomin

tar fart 2003 och 2004 stiger BNP

snabbare än i huvudalternativet, men

återhämtningen efter nedgången i år och

under 2002 är inte avslutad 2004 utan

väntas pågå även de kommande åren, dvs.

2005 och framåt. Sammantaget innebär

lågtillväxtalternativet att BNP år 2004

är ungefär 3 % lägre än i

huvudalternativet och att

sysselsättningsgraden 2004 uppgår till

76,5 % i stället för 78,5 % som i

huvudalternativet.

Den lägre tillväxten gör att de

offentliga finanserna försämras relativt

kraftigt jämfört med huvudalternativet.

De offentliga finanserna väntas ändå visa

överskott på omkring 1,5 % av BNP. Den

kommunala ekonomin försvagas och den

kommunala konsumtionen dämpas.

Högtillväxtalternativet

Detta alternativ utgår ifrån att

sysselsättningsmålet nås, dvs. att

sysselsättningsgraden för personer i

åldern 20-64 år uppgår till 80 % år 2004.

Jämfört med huvudalternativet innebär det

att sysselsättningen behöver öka med

ytterligare omkring 80 000 personer.

För att det skall förverkligas

förutsätts att BNP varje år under

perioden 2001-2004 stiger mer än i

huvudalternativet. Samtidigt förutsätts

att utbudet av arbetskraft blir betydligt

större än i huvudalternativet samt att

sysselsättningen kan stiga utan att

inflations- och lönetrycket ökar. Antalet

deltagare i Kunskapslyftet och i de

arbetsmarknadspolitiska programmen antas

vara betydligt färre än i

huvudalternativet samtidigt som personer

utanför arbetskraften i större

utsträckning stimulerats till att söka

arbete.

Den öppna arbetslösheten sjunker i

högtillväxtalternativet till 3,2 % nästa

år och ligger kvar på den nivån perioden

ut. Den högre efterfrågan i ekonomin och

den högre inkomstnivån gör att de

offentliga finanserna stärks. Jämfört med

huvudalternativet ökar överskottet i de

offentliga finanserna med i genomsnitt

drygt 0,5 % per år under perioden

2001-2004.

TABELL 8. NYCKELTAL FöR DET S.K.

HöGTILLVäXTALTERNATIVET

1.2.7 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts

Sedan regeringen avslutade sitt

budgetarbete har ny information

presenterats om både den internationella

och den svenska konjunkturutvecklingen.

En del av den senaste tidens

statistikflöde från Förenta staterna

bekräftar bilden av att utvecklingen

stabiliserats en del under första

kvartalet i år efter den kraftiga

avmattningen i slutet av förra året.

Enligt preliminära uppgifter från Förenta

staternas handelsdepartement steg BNP

under första kvartalet i år med 2 % i

årstakt jämfört med sista kvartalet i

fjol. Det kan jämföras med en uppgång

under det fjärde kvartalet 2000 på 1 % i

årstakt. Hushållens konsumtion steg med

3,1 % i årstakt, jämfört med 2,8 % under

det fjärde kvartalet. Investeringarna i

näringslivet ökade under första kvartalet

med 1,6 % i årstakt, bl.a. till följd av

en relativt stark uppgång i

bostadsinvesteringarna. Under fjärde

kvartalet 2000 sjönk investeringarna i

näringslivet med 0,9 % i årstakt.

Preliminär statistik visar dock att

produktiviteten i näringslivet, som varit

en av motorerna bakom den ekonomiska

expansionen under de senaste åren, sjönk

med 0,1 % under första kvartalet jämfört

med kvartalet innan. Det är första gången

på sex år som produktiviteten sjunker

under ett enskilt kvartal. Under 2000

steg produktiviteten med i genomsnitt 3,4

% per kvartal.

Inköpschefernas index, det s.k. NAPM,

vilket är ett konjunkturindex för

industrisektorn, tyder även på att

nedgången i industrikonjunkturen bromsats

upp något de senaste månaderna. Nivån på

index steg under både mars och april,

till ett värde i april på 43,2.

Fortfarande ligger emellertid index under

50-strecket, vilket tyder på att

produktionen fortsätter att sjunka. NAPM-

index har legat under 50 sedan augusti

2000.

Ökningen av sysselsättningen i Förenta

staterna har dämpats märkbart under det

senaste året. Under mars och april

minskade t.o.m. sysselsättningen, enligt

uppgifter från

Arbetsmarknadsdepartementet. I april

sjönk sysselsättningen med 223 000

personer, vilket är den kraftigaste

nedgången under en enskild månad sedan

april 1991. En stor del av nedgång

förklaras av att antalet anställda inom

industrin och i de s.k.

bemanningsföretagen minskat snabbt.

Samtidigt har arbetslösheten fortsatt att

stiga till en nivå i april på 4,5 %.

Nya uppgifter visar också att

hushållens förtroende för det nuvarande

och framtida ekonomiska läget minskade

relativt kraftigt i april, från ett

indexvärde i mars på 116,9 till 109,2 i

april. Det kan vara indikation på en

svagare konsumtion framöver, men ny

statistik visar att konsumtionen ökade

oväntat starkt i april jämfört med mars.

I mars gick inflationstakten, för

första gången sedan april i fjol, under 3-

procentsnivån. Nedgången förklaras

framför allt av sjunkande energi- och

oljepriser.

Sedan regeringen färdigställde sin

prognos har Förenta staternas

centralbank, Federal Reserve, sänkt

styrräntan vid två tillfällen. Den första

sänkningen på 0,5 procentenheter gjordes

i mitten av april och den andra, även den

på 0,5 procentenheter, gjordes i mitten

av maj. Sänkningen i maj var

centralbankens fjärde räntesänkning sedan

perioden med räntesänkningar startade i

början av januari i år, och styrräntan

låg i mitten av maj på 4 %, den lägsta

nivån på sju år. Federal Reserves

sänkningar har följts av den europeiska

centralbanken, ECB, som i början av maj

sänkte sin styrränta för euroområdet med

0,25 procentenheter till 4,5 %. Även Bank

of England sänkte i början av maj sin

styrränta med 0,25 procentenheter till

5,25 %.

Den senaste statistiken från EU och

euroområdet är blandad. EG-kommissionens

barometer för april visar att

industrikonjunkturen i både EU och

euroområdet försvagats ytterligare under

den senaste tiden. Enligt företagen har

orderingången försämrats samtidigt som

förväntningarna om den framtida

produktionen skruvats ned. Till skillnad

från tidigare visar aprilbarometern på en

bred nedgång i den meningen att så gott

som samtliga länder visar på en svagare

utveckling. Detta bekräftas också av

utfallet i Europas inköpschefsindex för

april, det s.k. Reuters PMI, i vilket

indexsiffran föll under 50. Det indikerar

en recession i den europeiska industrin.

I aprilsiffran gick också alla de stora

euroländerna under 50-nivån, dvs. även

Frankrike där dämpningen i

industrikonjunkturen hittills varit

relativt svag.

De senaste uppgifterna från Tyskland

tyder på en mycket svag tysk

industrikonjunktur. Såväl produktion som

orderingång sjönk kraftigt i mars, och

både inköpschefsindex och det s.k. IFO-

index, vilket är en barometer för den

tyska industrins förväntningar, indikerar

en fortsatt konjunkturförsvagning. I

början av maj reviderade den tyska

regeringen ned sina tillväxtprognoser för

2001 och 2002. Regeringen räknar nu med

att Tysklands BNP stiger med 2 % i år och

2,25 % nästa år, vilket är 0,75

procentenheter lägre än i regeringens

förra prognos.

EG-kommissionens barometrar visar dock

att de europeiska hushållens förtroende

för den ekonomiska utvecklingen

fortfarande är högt. En förklaring till

detta kan vara den sjunkande

arbetslösheten. Enligt Eurostat sjönk

arbetslösheten i EU i mars till 8,4 %,

efter att ha legat på 8,5 % sedan i

oktober i fjol.

Nedgången i den japanska ekonomin

fortsätter. De japanska företagens

framtidstro minskade kraftigt i mars,

enligt den japanska centralbankens

senaste rapport, den s.k. Tankan. En

förklaring till företagens ökade

pessimism är de senaste månadernas svaga

japanska export.

En internationell ljuspunkt är att

aktiekurserna på de flesta större

börserna stigit en del sedan bottennivån

i början av april i år. Samtidigt har de

internationella obligationsräntorna

stigit något de senaste månaderna, vilket

kan tyda på stigande förväntningar om en

återhämtning i världskonjunkturen.

Även den svenska industrikonjunkturen

fortsätter att försämras, visar t.ex.

konjunkturinstitutets barometer för

första kvartalet i år som publicerades i

slutet av april 2001. Enligt barometern

sjönk tillverkningsindustrins orderingång

från framför allt utlandsmarknaderna

mycket påtagligt under årets första tre

månader. Ordertillströmningen försämrades

i så gott som alla delbranscher, men

kraftigast var nedgången inom teleprodukt-

och motorfordonsindustrin. Produktionen

stagnerade och kapacitetsutnyttjandet

sjönk. Även på detta område svarar

teleprodukt- och motorfordonsindustrin

för de svagaste siffrorna. Den ökning av

sysselsättningen som noterades under

förra året har stannat av, och andelen

företag som anger brist på arbetskraft

som största hindret för ökad produktion

har minskat. Missnöjet med orderstocken

är omfattande samtidigt som företagen är

pessimistiska om utvecklingen under de

närmaste månaderna. KI:s s.k.

konfidensindikator, som speglar

företagens konjunkturförväntningar, sjönk

ytterligare i april och ligger nu på

samma nivå som vid årsskiftet 1998/99, då

bl.a. kriserna i Asien och Ryssland

kraftigt drog ned den internationella

industrikonjunkturen. Undantaget är

byggindustrin. Byggföretagen redovisar en

god tillväxt samtidigt som de förväntar

sig fortsatt stark utveckling under

resten av året.

I tjänstesektorn är konjunkturbilden

lite mer splittrad. De branscher som

ligger nära industrin, som t.ex. handeln

med motorfordon och åkerier, redovisar en

svagare efterfrågan under första

kvartalet, medan branscher som

dagligvaruhandeln, datakonsulter och

uppdragsverksamhet anger fortsatt

tillväxt.

En positiv indikator, som kan vara

ett tidigt tecken på en återhämtning inom

industrin, är att inköpschefsindex för

Sverige steg i april, till en nivå över

50. Uppgången är dock relativt blygsam,

och fler mätningar behövs för att en

uppgång skall kunna fastställas. Framför

allt var det en ökad orderingång som

förbättrade index i april.

De senaste uppgifterna från SCB visar

att den svenska inflationstakten steg

kraftigt under mars och april. I april

steg konsumentpriserna med 0,9 % jämfört

med mars, vilket gav en inflationstakt

under de senaste 12 månaderna på 2,8 %.

Det är första gången sedan 1995 som den

svenska inflationstakten mätt enligt

konsumentprisindex (KPI) ligger över 2 %

för en enskild månad. Höjda bensinpriser,

dyrare kläder och skor samt el och

hyreshöjningar stod för större delen av

uppgången under april. Inflationstakten

mätt enligt det underliggande

inflationsmåttet, UND1X, det

inflationsmått som Riksbanken för

närvarande använder vid utformningen av

penningpolitiken, uppgick i april till

2,9 %.

Sysselsättningen fortsatte att öka

under mars och april, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökning AKU. I april

steg sysselsättningen med 115 000

personer eller 2,8 % jämfört med april

2000. Den öppna arbetslösheten sjönk till

3,7 % av arbetskraften. Det är 40 000

färre arbetslösa jämfört med april i fjol

då andelen öppet arbetslösa uppgick till

4,7 %.

De svenska hushållens förväntningar på

den svenska ekonomins och arbetslöshetens

utveckling föll relativt kraftigt under

april, enligt SCB:s undersökning av

hushållens inköpsplaner, den s.k. Hippen.

När det gäller synen på arbetslösheten

sjönk det s.k. nettotalet, dvs. andelen

positiva minus andelen negativa, till -

27. I mars var nettotalet -4.

Förväntningarna om den svenska ekonomins

utveckling föll från ett nettotal i mars

på -10 till ett nettotal i april på -20.

Hushållens förväntningar på den egna

ekonomins utveckling låg dock i april

kvar på ungefär samma nivå som i mars.

Förväntningarna påden egna ekonomin har

sjunkit under de senaste månaderna, men

historiskt sett är de svenska hushållen

fortfarande optimistiska om hur den egna

ekonomin utvecklas det kommande året.

Kronans värde enligt TCW-index låg vid

handelns slut den 30 maj 2001 på 135,09.

I sin nya arbetsmarknadsprognos, som

presenterades i slutet av maj, räknar AMS

med att sysselsättningen fortsätter att

öka kraftigt. Antalet sysselsatta bedöms

i år stiga med 94 000 personer. Det är en

kraftigare uppgång än i fjol och den

högsta ökningen i sysselsättningen på 26

år. Den öppna arbetslösheten sjunker till

i genomsnitt 4 % 2001. Nästa år förväntar

sig AMS att sysselsättningen ökar med 37

000 personer och att den öppna

arbetslösheten går ned ytterligare, till

i genomsnitt 3,9 %.

1.2.8 Finansutskottets syn på

vårpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens bedömning

att de senaste årens mycket höga

tillväxttakt i den svenska ekonomin

sjunker under de kommande åren.

Industrikonjunkturen försvagas, och

exporten av varor och tjänster dämpas

till följd av avmattningen i den

internationella konjunkturen.. Även de

senaste årens kraftiga tillväxt i

hushållens konsumtion dämpas något, till

följd av bl.a. den svagare konjunkturen,

en lägre tillväxt i sysselsättningen och

en minskad optimism i hushållssektorn om

den ekonomiska framtiden. En mycket stark

ökning av inkomsterna och ett

förhållandevis högt företroende bland

hushållen om den egna ekonomiska

utvecklingen gör att tillväxttakten i

hushållskonsumtionen ändå blir hög sett i

ett längre historiskt perspektiv.

Den internationella konjunkturnedgången

sedan slutet av förra året leder till en

svagare efterfrågan av svenska

exportprodukter. Den ekonomiska

aktiviteten i Förenta staterna har

dämpats påtagligt, även om en viss

stabilisering skett under de senaste

månaderna. Försvagningen har i sin tur

spridit sig till andra stora och viktiga

marknader för den svenska exporten -

Japan, övriga Asien och de stora länderna

i EU, framför allt Tyskland. Utvecklingen

de senaste månaderna visar också att

efterfrågan t.ex. inom informations- och

kommunikationsteknikområdena avtagit

betydligt. Det är områden som svarat för

en stor del av Sveriges exportframgångar

under de senaste åren. Sammantaget talar

detta för en svagare export framöver

jämfört med den mycket kraftiga uppgången

i fjol. KI:s senaste konjunkturbarometrar

visar också på en mycket tydlig

försvagning av den svenska

industrikonjunkturen och då främst i de

exportinriktade delarna av industrin.

Orderingången dämpas påtagligt och

tillväxten i produktionen och

sysselsättningen går ned.

Den senaste tidens omfattande

räntesänkningar i framför allt Förenta

staterna kan bidra till att det sker en

viss återhämtning i den internationella

efterfrågan mot slutet av i år och under

nästa år. Avmattningen i världsekonomin

skulle därmed inte bli lika djup som den

blev i samband med bl.a. Asienkrisen

1998/99.

Trots den svagare konjunkturen har

sysselsättningen i den svenska ekonomin

fortsatt att stiga under de senaste

månaderna samtidigt som arbetslösheten

gått ned. I takt med att den svagare

konjunkturen får genomslag i olika delar

av ekonomin kommer sannolikt den kraftiga

uppgången i sysselsättningen att avta.

Regeringens bedömning tyder dock på att

den öppna arbetslösheten ligger kvar på

nivån strax under 4 %.

Samtidigt kan utskottet konstatera att

förutsättningar för en fortsatt låg

inflation i den svenska ekonomin är

gynnsamma. En svagare tillväxt jämfört

med de senaste årens kraftiga BNP-uppgång

innebär minskat pristryck och minskad

risk för överhettning i olika delar av

ekonomin. Dessutom tyder resultaten från

avtalsrörelsen på att de löneavtal som

slutits ligger på en måttlig nivå. Ett

oroande tecken är emellertid de senaste

månadernas kraftigt stigande

inflationstakt. En del av uppgången

förefaller dock vara av tillfällig

karaktär.

I partimotionerna görs inga allvarliga

invändningar mot den konjunkturprognos

för 2001 och 2002 som presenteras i

vårpropositionen. Samtliga partier pekar

emellertid på den stora osäkerheten i den

internationella utvecklingen och riskerna

för att nedgången blir betydligt

kraftigare och att tillväxten i t.ex.

Förenta staterna och EU blir lägre än

väntat. I motion Fi17 (m) anför

motionärerna att flertalet av de

prognoser som gjorts tagit fasta på

möjligheterna i stället för riskerna i

den internationella utvecklingen. Trots

avmattningen är de flesta prognoser

relativt optimistiska. De risker som

finns gör dock att risken för bakslag

måste betraktas som stor, enligt

motionärerna.

"Till detta kommer att det för Sverige

finns särskilda skäl att ta ekonomins

varningssignaler på allvar.

Erfarenheterna säger oss att Sverige ofta

drabbas extra hårt vid globala

konjunkturavmattningar", skriver

motionärerna.

I motion Fi18 (kd) skriver motionärerna

att det just nu finns en mycket stor

osäkerhet om huruvida nedgången i den

svenska industrikonjunkturen är en v-

formad svacka eller om det är en djupare

tillbakagång som blir mer varaktig och

påfrestande. Om konjunkturen vänder

snabbt i Förenta staterna och de svenska

exportföretagens orderstockar fylls på

kan nuvarande tillbakagång bli mycket

tillfällig.

"Om däremot de svenska exportföretagen

tvingas friställa mer personal kommer

samhällets kostnader snabbt att öka."

Folkpartiet menar i motion Fi20 att den

ekonomiska politiken bör inriktas på att

konjunkturnedgången blir mer utdragen.

Centerpartiet anser att det mot

bakgrund av osäkerheten om den

internationella utvecklingen är

anmärkningsvärt att regeringen i

vårpropositionen har skrivit upp sina

prognoser av tillväxten för 2002 och 2003

jämfört med de bedömningar som gjordes i

budgetpropositionen.

"Alla konjunkturbedömare har under

motsvarande tidsperiod skrivit ner sina

tillväxtförväntningar för de närmaste

åren", skriver motionärerna.

Utskottet vill erinra om att

upprevidering av tillväxten för 2002 och

i viss mån för 2003 hänger samman med att

regeringen i sin grundprognos räknar med

en viss återhämtning i den

internationella efterfrågan i takt med

att lager avvecklas under första halvåret

i år och att vårens räntesänkningar

börjar få effekt på den ekonomiska

aktiviteten. Att aktiviteten i den

svenska ekonomin i år blir något svagare

än vad som antogs i budgetpropositionen

innebär dessutom att risken för

överhettning och resursbrist i ekonomin i

år och under nästa år har begränsats,

vilket ökar möjligheterna till en högre

tillväxttakt 2002 utan att inflationen

tar fart. I budgetpropositionen bedömde

regeringen att BNP 2002 skulle stiga med

2,1 %. Övriga svenska prognosmakare

räknade vid ungefär samma tidpunkt med

att BNP under 2002 i genomsnitt skulle

stiga med 3,2 %, dvs. en dryg

procentenhet mer än vad regeringen

förväntade sig. I vårpropositionen räknar

regeringen med en uppgång 2002 på 2,6 %.

Övriga prognosmakare förväntar sig nu en

BNP-ökning på i genomsnitt 3 % 2002.

Avståndet mellan regeringen och övriga

prognosmakare har krympt något under det

senaste halvåret, men regeringen räknar

fortfarande med att BNP-tillväxten nästa

år blir lägre än vad andra prognosmakare

i genomsnitt förutser.

Under förutsättning att avmattningen i

Förenta staterna, EU och den övriga

internationella ekonomin inte fördjupas

under våren och sommaren stiger Sveriges

BNP under de närmaste åren med mellan 2 %

och 3 % per år. Det är lägre än

tillväxttakten under de senaste tre åren

på i genomsnitt 3,8 %, men högre än vad

svensk ekonomi vuxit i genomsnitt i ett

lite längre historiskt perspektiv. Trots

den lägre tillväxten kommer de offentliga

finanserna att visa stora överskott.

Utskottet kan dock, i likhet med

regeringen i vårpropositionen, konstatera

att osäkerheten om den internationella

utvecklingen är stor. Till exempel kan

arbetslösheten i Förenta staterna stiga

mer än förväntat och kurserna på

aktiebörserna sjunka ytterligare. En

sådan utveckling skulle sannolikt leda

till en betydligt lägre tillväxt i

Förenta staterna och större negativa

spridningseffekter till övriga delar av

världsekonomin.

1.3 Inriktningen av den allmänna

ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner det förslag till

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen redovisar i

vårpropositionen. Förslaget bygger på

en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Riksdagen avslår

motsvarande förslag i motionerna.

Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).

1.3.1 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Sverige står starkt inför en

internationell avmattning. Den

makroekonomiska grunden är stabil. De

offentliga finanserna visar överskott,

den offentliga bruttoskulden sjunker och

den offentliga nettoskulden är borta,

inflationen är låg, och de svenska

räntorna ligger på ungefär samma nivå som

i Tyskland. Dessutom är överskottet i de

samlade affärerna med utlandet högt.

Förutsatt att nedgången i den

internationella konjunkturen inte

kraftigt fördjupas kommer den svenska

ekonomin att växa med mellan 2 % och 3 %

under de närmaste åren. Det är

visserligen en lägre tillväxttakt i

förhållande till de senaste årens

kraftiga uppgång men ändå en hög nivå

jämfört med ekonomins genomsnittliga

tillväxt under de senaste decennierna.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

ökade under förra året med i genomsnitt

91 000 personer - den största uppgången

sedan mitten av 1970-talet. Under förra

året uppfylldes målet om en halvering av

den öppna arbetslösheten till 4 %. Trots

den internationella

konjunkturförsvagningen och nedgången i

den svenska tillväxttakten mot slutet av

förra året har sysselsättningen fortsatt

att stiga kraftigt under vintern och

våren.

Den stora utmaningen är att Sverige på

nytt skall närma sig en situation med

full sysselsättning. Alla människors

vilja till arbete skall tas till vara.

Kraften riktas nu mot att

sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att

80 % av den vuxna befolkningen skall vara

reguljärt sysselsatt 2004. Uppgiften är

därför att understödja och förlänga de

senaste årens mycket goda utveckling. Den

ekonomiska politiken inriktas på fortsatt

starka offentliga finanser och låg

inflation för att Sverige även skall

klara de långsiktiga utmaningarna som

ställs till följd av den demografiska

utvecklingen. Den svenska ekonomins

långsiktiga produktionsförmåga skall

höjas genom att lediga

arbetskraftsresurser mobiliseras,

konkurrensen befrämjas och betydande

satsningar görs i utbildning och

kompetensutveckling. Näringsklimatet

skall vara gott med gynnsamma

förutsättningar för nya företag att

etableras och befintliga företag att växa

och expandera.

För att tillväxten skall bli

långsiktigt hållbar måste den också komma

alla till del. Det innebär att rättvisan

skall stärkas genom en aktiv

fördelningspolitik och genom åtgärder som

förbättrar utvecklingsmöjligheterna för

alla medborgare oavsett kön, etnisk eller

kulturell tillhörighet eller var i landet

man bor. Tillväxt och rättvisa går enligt

utskottets mening hand i hand. I dagens

värld med snabba förändringar behövs

trygga och rättvist behandlade människor

som vågar utbilda sig och som vågar anta

nya utmaningar.

Situationen under 1990-talet med

nedskärningar och skattehöjningar för att

häva den ekonomiska krisen är förbi. De

senaste årens höga tillväxt har skapat

utrymme för ett antal rättvisereformer.

Men fortfarande finns stora fördelnings-

och regionalpolitiska utmaningar kvar.

Levnadsvillkoren skall fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta

skall antalet socialbidragsberoende

halveras mellan 1999 och 2004. De

reformer som tidigare presenterats skall

förverkligas.

Barnen och ungdomarna står i centrum

för politiken. En mycket stor satsning

görs på skolan och studiebidraget

förstärks. En bred familjepolitisk reform

genomförs stegvis bl.a. i syfte att öka

rättvisan, arbetskraftsutbudet och

sysselsättningen. Maxtaxan i

förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen genomförs,

föräldraförsäkringen utökas och

ersättningen vid de s.k. garantidagarna

höjs enligt förslag i vårpropositionen.

Barn till arbetssökande ges rätt till

förskoleverksamhet, och resurserna till

vården och omsorgen prioriteras och

utökas. Till exempel tillförs tandvården

ytterligare resurser, och satsningar görs

för att minska köer och förbättra

tillgängligheten i vården.

En rad andra åtgärder vidtas för att

förbättra arbetsmarknaden, utbildningen

och för att ytterligare förbättra

företagens tillväxtbetingelser och öka

tillväxten i hela Sverige.

Infrastrukturen skall förbättras och

byggas ut. Ett program för att öka

sysselsättningen bland människor med

invandrarbakgrund genomförs.

Pensionärernas ekonomi förbättras och

ytterligare resurser avsätts i

vårpropositionen, bl.a. genom en höjning

av bostadstillägget.

Arbetsskadeförsäkringen reformeras och

golvet och taket i

arbetslöshetsförsäkringen höjs. Den

generella välfärden skall bevaras och

utvecklas ytterligare.

Utvecklingen mot ett långsiktigt

hållbart samhälle kräver också en

ekologisk omställning. Målet är att

Sverige inom en generation skall ställas

om till ett samhälle med en ekologiskt

hållbar utveckling. En långsiktig grön

skatteväxling genomförs, och en rad andra

olika insatser vidtas för att öka takten

i omställningen. Flera nya åtgärder

föreslås i vårpropositionen.

Att den svenska lönebildningen

fungerar väl är enligt utskottets mening

av avgörande betydelse för en fortsatt

hög tillväxt och stigande sysselsättning.

Det är väsentligt att de nominella

löneökningarna förblir måttliga även om

sysselsättningen fortsätter att stiga.

Åtgärder vidtas för att förbättra

lönebildningen och minska riskerna för

flaskhalsar och överhettning på

arbetsmarknaden. Ytterligare satsningar

görs för att öka konkurrensen och

effektiviteten på marknaderna. För att

motverka den känsla av ökad otrygghet som

många upplever får rättsväsendet ökade

resurser. En del av rättvisepolitiken är

att visa internationell solidaritet.

Därför höjs biståndet ytterligare.

Utskottet noterar med

tillfredsställelse att

budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Samarbetet rör

ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö.

Samarbetspartierna står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken

och tilläggsbudgeten för 2001. Samarbetet

visar att det finns en politisk majoritet

för en ekonomisk politik som är inriktad

på full sysselsättning, ett offentligt

överskott om 2 % av BNP över en

konjunkturcykel och prisstabilitet.

1.3.2 Partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi17

anförs att det faktum att vi under de

senaste trettio åren halkat ned rejält i

den internationella välfärdslistan visar

att det finns omfattande strukturella

brister i den svenska ekonomin.

Avregleringarna i början av 1990-talet är

en viktig faktor bakom de senaste årens

höga tillväxttakt, men när den

socialdemokratiska regeringen tillträdde

hösten 1994 avstannade reformprocessen.

Det har fått till effekt att Sverige i

pågående konjunkturavmattning präglas av

den högsta arbetslösheten någonsin i ett

sådant läge, utflyttning och

utförsäljning av arbetskraft och företag,

brist på arbetskraft i vissa regioner och

en stor segregation i ekonomin. Enligt

motionärerna är också de senaste årens

sysselsättningsökning till stor del en

bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat

kraftigt under samma tid. Regeringens

brist på reformer betyder att

tillväxtpotentialen i den svenska

ekonomin inte ökat tillräckligt mycket

för att förhindra en fortsatt

eftersläpning. Regeringen räknar också i

vårpropositionen med att Sveriges

tillväxt under de närmaste åren kommer

att vara lägre än omvärldens. För att

bryta eftersläpningen måste, enligt

motionärerna, utbudsreformeringen av den

svenska ekonomin återupptas och

intensifieras. De stora strukturella

problemen med stor konjunkturkänslighet i

statsfinanserna, hög utgifts- och

skattekvot samt stora politikerstyrda

monopol måste åtgärdas. Detta ställer

bl.a. krav på en politik för företagande

och på reformer på arbetsmarknaden.

Bättre förutsättningar för kreativitet,

företagsamhet och möjlighet att leva på

sin lön skapas enligt motionärerna bl.a.

genom sänkta och slopade skatter på

företagande, arbete och sparande. Till

exempel bör inkomstskatterna reformeras

och sänkas, dubbelbeskattningen på aktier

och förmögenhetsskatten slopas och en

avveckling av fastighetsskatten påbörjas.

Skatten på hushållsnära tjänster och

skatten på bensin och diesel bör sänkas

samtidigt som beskattningen av optioner

bör förändras. Totalt föreslås i motionen

skattesänkningar under de kommande tre

åren på 110 miljarder kronor. Vidare

måste företagskrånglet minskas genom

färre och enklare regler. Den s.k.

Simplexgruppens förslag bör genomföras.

Utbildningspolitiken måste läggas om och

forskningen förstärkas. Kompetenskonton

bör införas för att uppmuntra ett

livslångt lärande.

Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras

med sikte på att skapa en större

flexibilitet, och arbetsrätten bör ses

över och göras mer individuell.

Konkurrenstrycket i ekonomin måste ökas

genom reformeringar och avregleringar av

t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen

och utbildningen. Hyressättningen på

bostadsmarknaden måste bli mer

marknadsmässig för att t.ex. öka

rörligheten på arbetsmarknaden. För att

öka konkurrensen, den privata

företagsamheten och amorteringen av

statsskulden bör också de statliga

företagen privatiseras i en betydligt

snabbare takt än vad regeringen räknar

med. Sveriges behov av utbyggda och

förbättrade vägar är stort. Som ett

första steg i en upprustning av vägnätet

föreslår motionärerna att 13 miljarder

kronor utöver regeringens förslag anslås

under de närmaste åren. Friheten och

mångfalden i samhället bör ökas genom att

t.ex. en nationell hälsoförsäkring, en

skolpeng och en äldrepeng införs. Det

första steget i den nationella

hälsoförsäkringen bör vara att införa en

nationell vårdgaranti. Ersättningsnivån i

sjukförsäkringen bör sänkas till 75 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten och en

andra karensdag den åttonde dagen

införas. De offentliga utgifternas andel

av ekonomin måste sänkas för att minska

statsfinansernas konjunkturkänslighet,

öka medborgarnas frihet och öka

konkurrensen. Besparingar i slutet av

perioden motsvarande 69 miljarder kronor

netto presenteras i motionen. För att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska

situation och öka deras valfrihet bör ett

barnomsorgskonto med avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader och ett

grundavdrag på 15 000 kr per barn

införas. Motionärerna avvisar regeringens

förslag till maxtaxa. De kommunala

verksamheterna måste fokuseras på

kärnverksamheterna så att medborgarna får

ut mer av varje skattekrona, vilket

enligt motionärerna underlättas av

införandet av en skolpeng och en allmän

hälsoförsäkring. En översyn bör snarast

göras för att bl.a. minska kommunernas

obligatoriska åtaganden. Verksamheter bör

avregleras och utsättas för konkurrens.

Enligt motionärerna bör statsbidragen

till kommunerna sänkas något, eftersom

kommunernas skatteinkomster nu stiger

snabbt. Kommunernas ekonomiska problem

löses bäst genom en politik som ökar den

allmänna tillväxten. Euron bör införas så

snart som möjligt, och det långsiktiga

målet för budgetpolitiken bör vara att de

offentliga finanserna skall vara i balans

vver konjunkturcykeln. Enligt

motionärerna bör inte sparandet i PPM-

delen av pensionssystemet omfattas av

balansmålet eftersom det är ett

privaträttsligt sparande. I stället för

ett högt offentligt sparande förs

sparandet därmed över till den privata

sektorn. Lägre utgifts- och skattekvoter

minskar enligt motionärerna behovet av en

offentlig förmögenhetsuppbyggnad över

konjunkturcykeln (yrkandena 1, 7 och

10-16). I motion Fi33 av Bo Lundgren

m.fl. (m) anförs att det omedelbart bör

göras en total översyn av familjestödet i

syfte att stärka varje familjs

möjligheter att forma livet som man själv

vill.

I Kristdemokraternas motion Fi18 anförs

att regeringen i budgetpropositionen

ägnar föga politisk kraft åt

företagsklimatet och de strukturella

problem som gjort att Sverige sedan 1970-

talet halkat långt ned i OECD-ländernas

välståndslista. Regeringen och dess

stödpartier klarar inte av att hantera

globaliseringen av ekonomin. Trots de

senaste årens mycket goda konjunktur är

den totala arbetslösheten hög, det

svenska näringslivet säljs ut till

utländska ägare och en dåligt fungerande

arbetsmarknad hotar att förvärra den nu

snabbt vikande konjunkturen och öka på

Sveriges eftersläpning mot övriga OECD-

länder. Regeringen gör också i

vårpropositionen bedömningen att den

svenska tillväxttakten under den kommande

treårsperioden blir sämre än den i såväl

Norden som EU. Det är, enligt

motionärerna, nu hög tid att rätta till

strukturfelen i den svenska ekonomin.

Rekordhögt skattetryck och inkomstprövade

bidrag och avgifter gör att det lönar sig

dåligt att arbeta. Arbetsmarknaden och

lönebildningen fungerar dåligt, och i

stora delar av ekonomin är konkurrensen

svag. För att öka sysselsättningen,

minska arbetslösheten och trygga

välfärden föreslås bl.a. att

inkomstskatten sänks i vanliga

inkomstlägen genom höjning av

grundavdraget och genom skattereduktion.

Arbetsgivaravgifterna sänks, och en

femtioprocentig skattereduktion på

hushållens köp av tjänster i det egna

hemmet införs. Vidare bör rimliga och

rättvisa konkurrensvillkor för

jordbruket, åkeri- och transportsektorn

skapas. Förmögenhetsskatten avvecklas

stegvis, och regeringens värnskatt bör

avskaffas. Dessutom bör t.ex.

dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster avskaffas och

fastighetsskatten sänkas. Sammantaget

förslås skattesänkningar under de

kommande tre åren på omkring 66 miljarder

kronor. Arbetsmarknadens funktionssätt

måste förbättras för att minska riskerna

för arbetskraftsbrist och stigande

inflationstryck. Villkoren för

lönebildningen bör förbättras genom t.ex.

en högre egenfinansiering i en ny

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och

regler i lönebildningen bör skapas som

främjar dynamik och flexibilitet i

lönesättningen. De nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

ses över och regelverket förenklas.

Konkurrensen måste öka inom t.ex.

detaljhandeln, byggsektorn och den

offentliga sektorn. För att öka

effektiviteten i vården och omsorgen

anser motionärerna att konkurrensen skall

öka genom att bl.a. fler privata

initiativ tillåts. Kvarvarande

konkurrenshämmande regleringar i den

privata sektorn bör avvecklas. De

regelförenklingar som

Småföretagsdelegationen föreslår bör

snarast genomföras. Motionärerna anför

vidare att regeringens okänsliga

budgetsanering har varit förödande för

enskilda människor, bl.a. pensionärerna.

Motionärerna föreslår därför att bl.a.

pensionstillskottet höjs,

inkomstprövningen av änkepensionen slopas

och att omställningspensionen för

efterlevande återställs. Pensionärernas

situation förbättras också genom

grundavdragshöjningen. Kristdemokraterna

kritiserar regeringen för valet av

samarbetspartier. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet är av tradition negativa

till ekonomisk tillväxt, och deras

inflytande över regeringspolitiken ökar

ytterligare osäkerheten om regeringens

ekonomiska kurs och regeringens förmåga

att göra någonting åt ekonomins

grundläggande strukturella problem.

Familjepolitiken bör reformeras bl.a. för

att öka valfriheten inom barnomsorgen.

Avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader samt ett

barnomsorgskonto bör införas. Regeringens

förslag till maxtaxa avvisas. Vidare bör

familjernas situation stärkas genom att

bl.a. garantinivån i föräldraförsäkringen

höjs mer än vad regeringen föreslår och

att en statlig skattereduktion för varje

barn upp till 16 år införs. Enligt

motionärerna bör också

socialförsäkringssystemen reformeras och

utvecklas mer mot fonderade system. För

att se över marginaleffekterna i skatte-

och socialförsäkringssystemen bör det ske

överläggningar mellan de fem partier som

står bakom pensionsreformen. För att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet bör statsskulden

avbetalas i en snabbare takt än vad

regeringen föreslår, bl.a. genom att fler

statliga företag säljs ut. En sådan

utförsäljning motiveras också av att

staten måste renodla sin roll.

Motionärerna vill ersätta överskottsmålet

i de offentliga finanserna med ett mål

för statens finanser (yrkandena 1, 2

delvis och 5).

I Centerpartiets motion Fi19 anförs att

de senaste årens snabba tillväxt är på

väg att avta och att Sverige är på väg

att klyvas både socialt och regionalt. I

vårpropositionen skriver regeringen att

svensk ekonomi är i gott skick, men

enligt motionärerna stämmer inte den

beskrivningen. Många människor och

regioner står i dag vid sidan av

utvecklingen genom att de t.ex. inte får

tillgång till arbetsmarknaden. Bidrags-

och skattesystemen låser in dem i en

fattigdomsfälla, och regioner får inte

möjligheter att utvecklas på likvärdiga

villkor eller efter egna förutsättningar.

Regeringen har gjort ett politiskt

dubbelfel under de högkonjunkturår som

passerat. Dels har regeringen inte

förmått att driva igenom strukturella

förändringar som gör svensk ekonomi mer

robust och mindre känslig för

internationella konjunktursvängningar,

dels har regeringen inte förmått göra

alla delaktiga i utvecklingen. I

vårpropositionen finns inte heller några

åtgärder som tar tag i dessa allvarliga

strukturella problem.

Den ekonomiska politikens främsta

uppgift är enligt motionärerna att skapa

framtidstro för människor och företag

över hela landet. Den svenska modellen

med världens högsta skatter och

offentliga utgifter har hämmat tillväxten

och välfärden i Sverige under de senaste

trettio åren. Enligt Centerpartiet bör en

viktig inriktning av den ekonomiska

politiken vara att långsiktigt sänka

såväl skatternas som utgifternas andel av

BNP ned till samma nivåer som i

jämförbara OECD-länder. I motionen

presenteras ett antal reformer inom olika

områden för att höja sysselsättningen och

minska arbetslösheten i hela landet och

minska både de regionala och sociala

klyftorna. Några av dessa områden är:

· Skolan och den högre

utbildningen. Skolan ges kraftigt ökade

resurser under de närmaste åren. Pengarna

skall gå direkt till kommunerna vilket

innebär att kommunerna kan öka kvaliteten

på utbildningen samt anställa fler

medarbetare i skolorna. Forskningen måste

förstärkas vid framför allt de mindre och

medelstora högskolorna och

studiemedelssystemet bör förbättras genom

att principen hälften bidrag och hälften

lån etableras.

·

· Skattesystemet. Skatteförslag

presenteras som skall stimulera arbete

och kunskap och stärka människornas

ställning på arbetsmarknaden samt

uppmuntra företagande. En reform

genomförs där inkomstskatten sänks för

framför allt medel- och låginkomstagare

genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika

för alla, och en extra skatterabatt på

10 800 kr för arbetsinkomster.

Grundavdraget och skattereduktionen för

egenavgifter slopas. Vidare sänks skatten

på boende genom att frysningen av

taxeringsvärdena återställs och

skattesatserna justeras ned.

Fastighetsskatten sänks sedan

ytterligare. Förmögenhetsskatten slopas

stegvis, och en skattereduktion på

hushållstjänster införs. Reseavdraget

höjs till 20 kr per mil.

·

· Företagande.

Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att

sänkas och regelverket som omger

företagandet måste förenklas. Arbetet

inom den s.k. Simplexenheten måste

intensifieras, och målet bör vara att

befintligt regelverk skall minska med 25

% fram till 2004. Det svenska jordbrukets

konkurrenskraft måste förstärkas genom

bl.a. att den s.k. ryggsäcken lyfts av,

och motionärerna föreslår ett system med

individuella kompetenskonton där

avsättningarna gynnas skattemässigt.

Vidare bör de s.k. fåmansföretagsreglerna

avskaffas.

·

· Arbetsmarknaden. För att få ned

arbetslösheten måste

arbetsmarknadspolitiken förnyas och

decentraliseras för att bl.a. minska den

sociala och regionala klyvningen i

samhället. En utbildningsgaranti bör

införas, volymåtgärderna bör fasas ut och

större vikt bör läggas på yrkesinriktade

utbildningar. Vidare bör s.k.

övergångsarbetsmarknader inrättas. På

dessa marknader skall arbetskraften vara

billigare genom en återföring av

arbetsgivaravgifterna. Motionärerna är

kritiska till regeringens förslag att

höja taket i arbetslöshetsförsäkringen.

Dessa resurser borde i stället användas

för att få arbetslösa i arbete. Dessutom

bör arbetslöshetsförsäkringens karaktär

av omställningsförsäkring göras ännu

tydligare genom en successiv avtrappning

av ersättningsnivån.

·

· Regionalpolitik och

kommunikationer. För att hela Sverige

skall utvecklas föreslås en omfattande

satsning på kommunikationer, främst för

drift och underhåll av väg- och

järnvägsnätet. Dessutom bör en digital

allemansrätt införas som gör att den

digitala infrastrukturen kommer alla till

del. Regeringens program för utbyggnad av

bredband skapar en digital klyfta genom

att den inte kommer alla till del.

·

Motionärerna vill vidare införa en vård-

och hjälpmedelsgaranti och anser att

vården och omsorgen behöver fler privata

och kooperativa driftsformer. Dessutom

föreslås ett antal

rehabiliteringsinsatser. Efter motion

från Centerpartiet har riksdagen beslutat

att regeringen i höst skall lägga förslag

om bättre förutsättningar till utbyggd

finansiell samordning av

rehabiliteringen. Motionärer förslår

också att bl.a. arbetsgivarinträdet i den

offentliga sektorn bör förlängas till två

månader. Familjepolitiken bör förnyas

genom bl.a. ett barnomsorgskonto och rätt

till avdrag för barnomsorgskostnader.

Dessutom bör garantinivån i

föräldrapenningen höjas betydligt mer än

vad regeringen föreslår samtidigt som

motionärerna avvisar regeringens förslag

till maxtaxa i barnomsorgen. Det bör

också införas en etableringsfrihet för ny

barnomsorg, vilket ökar friheten och

mångfalden. Rättstryggheten måste

förbättras, genom bl.a. förstärkningar av

det brottsförebyggande arbetet, fler

poliser behövs och tingsrätterna bör

behållas. Enligt motionärerna bör inte

staten äga aktier i börsföretag utan det

ägande som finns bör avvecklas.

Försäljningen av statlig verksamhet bör

under de kommande tre åren uppgå till 50

miljarder kronor mer än de försäljningar

som regeringen planerat för vart och ett

av åren. Till exempel bör återstoden av

Telia AB, AB Vin och Sprit och Vasakronan

säljas ut (yrkandena 1, 6-11 och 13-14).

I Folkpartiet liberalernas motion Fi20

konstateras att trots de senaste årens

höga tillväxttal har inte de stora

strukturella problemen i den svenska

ekonomin försvunnit. De svaga sidorna i

den svenska ekonomin finns kvar:

Företagsklimatet är dåligt, skatterna och

de offentliga utgifterna är för höga,

arbetsmarknaden är för rigid,

näringsverksamheten är omgärdad med

alltför många regler och alternativen

inom t.ex. vård, skola och

arbetsförmedling är för få. För att

åtgärda dessa svagheter och t.ex. minska

den svenska ekonomins

konjunkturkänslighet, öka utbudet av

arbetskraft och öka antalet företagare

och företag med verksamhet i Sverige

presenterar motionärerna systemreformer

inom ett antal områden. För att hindra

att den pågående avmattningen i ekonomin

blir långvarig och djup bör reformerna

genomföras snabbt. Några av reformerna

presenteras i punkterna nedan.

· Skattereform. En

inkomstskattereform genomförs med sänkta

marginalskatter, slopat övre skikt i den

statliga inkomstbeskattningen, höjd bryt

punkt, grundavdrag utan avtrappning,

förvärvsavdrag och en generell skatte

reduktion. Som ett led i att reformera

familjepolitiken bör barnfamiljernas

marginaleffekter minskas genom att

generella utökningar av barnstödet

utformas som en skattereduktion på 1 200

kr år 2002 som höjs till 2 400 kr år

2004. Vidare bör avdrag för barnomsorgs

kostnader upp till 50 000 kr medges.

Hushållstjänster får en skattereduktion

på 50 %. Sparande underlättas genom att

förmögenhetsskatten sänks och slopas på

sikt. Ett första steg är en avskaffad

sambeskattning och en höjning av

fribeloppet. Fastighetsskatten sänks

genom att taxeringsvärdena fortsätter att

vara frysta med skattesatsen 1,2 % för

småhus och 0,7 % för flerbostadshus. Den

nuvarande fastighetsskatten bör

avskaffas. Pensionssparandet underlättas

genom att avdragsrätten höjs till 1,5

basbelopp. Principerna från 1990/91 års

skattereform - hälften kvar och att de

allra flesta bara skall betala

kommunalskatt - skall återupprättas.

·

· Företagarreform. För att skapa

fler företagare och jobb måste

företagsskatterna sänkas, antalet regler

för att driva företag bör minskas och

förenklas samtidigt som konkurrensen

måste öka bl.a. genom att statlig och

kommunal bolagsverksamhet privatiseras.

Dubbelskatten på aktier bör slopas,

arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn

sänkas, de s.k. fåmansbolagsreglerna

förenklas och sociala avgifter på

vinstandelar avskaffas.

·

· Arbetsmarknads- och

integrationsreform. AMS

arbetsförmedlingar bör läggas ned och

andra alternativ, t.ex. privata

bemanningsföretag och specialiserade

förmedlingar, släppas fram. Vidare bör en

s.k. omställningspeng och en jobbgaranti

införas.

·

· Socialförsäkringsreform. Dagens

socialförsäkringar bör omvandlas till tre

obligatoriska och från statens budget

fristående försäkringar. I försäkringarna

skall det råda raka rör mellan avgifter

och förmåner. Enligt motionärerna bör

taket i sjuk- och föräldraförsäkringen

höjas 2002.

·

· En kunskaps- och

utbildningsreform. En rad åtgärder

föreslås för att förbättra skolan, öka

kvaliteten inom högskolan och större

resurser bör avsättas till forskning och

individuell kompetensutveckling. För att

stimulera läsandet bör bl.a. bokmomsen

sänkas.

·

· Infrastrukturreform.

Motionärerna föreslår en kraftig satsning

på väginvesteringar och vägunderhåll.

Dessutom måste staten främja en snabb

utbyggnad av elektroniska kommunikationer

genom en tydlig och teknikneutral

lagstiftning och genom ett större ansvar

för IT-utbildning. Vidare måste

bostadspolitiken förnyas för att bl.a.

bostadsbristen i tillväxtområdena skall

kunna byggas bort. Bostadsmarknaden är i

dag en av de främsta flaskhalsarna mot

tillväxt. Förutom sänkt fastighetsskatt

bör bl.a. hyressättningssystemet

utvecklas och regelverket förenklas.

·

· Globaliseringsreform. Sverige

behöver internationaliseras. Bland annat

måste EU-politiken bli aktivare, Sverige

bör bli medlem i EMU, engagemanget för

frihandel måste bli starkare och

biståndet bör höjas.

·

· Jämställdhetsreform. Den mest

prioriterade uppgiften är att avskaffa

löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Det bör enligt motionärerna ske bl.a.

genom att de offentliga monopolen inom

t.ex. skolan och vården bryts upp.

Förutom avskaffande av sambeskattningen i

förmögenhetsbeskattningen bör även

reseavdrag för resa till och från dagis

införas.

·

För att effektivisera kommunverksamheten

bör uppgifterna koncentreras till

kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär

att kommunala bolag bör säljas ut. I

princip bör all verksamhet inom den

offentliga sektorn som inte är

myndighetsutövning vara konkurrensutsatt.

Vården och skolan bör avregleras. För att

förhindra växthuseffekten föreslås en

klimatstrategi som bl.a. innehåller en

europeisk miniminivå för koldioxidskatten

och ett införande av handel med

utsläppsrätter. Motionärerna anser att

det bör finnas ett överskott i de

offentliga finanserna motsvarande 2 % av

BNP över en konjunkturcykel.

Överskottsmålet kräver dock att

överskotten är högre än 2 % i

högkonjunktur. På denna punkt har

regeringen inte haft någon klar politik,

enligt motionärerna. Överskottet bör vara

2,5 % 2002. För att stärka ekonomins

position inför nästa lågkonjunktur bör

statsskulden avbetalas snabbare. Det

skall bl.a. ske genom en utförsäljning av

statliga företag. Staten bör endast i

undantagsfall driva företag (yrkandena 1,

10-11, 13-16, 18-23 och 25).

1.3.3 Finansutskottets ställningstagande

till partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Utskottet kan med glädje konstatera att

läget på den svenska arbetsmarknaden

förbättrats markant. Sysselsättningen har

ökat mycket kraftigt samtidigt som både

den öppna och den totala arbetslösheten

sjunkit rejält. Sedan sommaren 1997 har

sysselsättningen i säsongsrensade siffror

stigit med omkring 320 000 personer, och

den öppna arbetslösheten har gått ned med

drygt 4 procentenheter. Trots den sämre

internationella konjunkturen och en

svagare svensk industrikonjunktur har

sysselsättningen fortsatt att öka starkt

under vintern och våren. Enligt

Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste

s.k. arbetskraftsundersökning (AKU) var

4 201 000 personer sysselsatta i april

2001, vilket är 115 000 personer eller

2,8 % fler än i april 2000. Samtidigt

sjönk den öppna arbetslösheten från 4,7 %

i april 2000 till 3,7 % i april 2001.

Den öppna arbetslösheten nådde 4 %-målet

i höstas

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % år 2000 som

regering och riksdag satte upp 1996

nåddes i oktober 2000. Efter att ha legat

några tiondelar under 4 % under de sista

månaderna i fjol steg den öppna

arbetslösheten i januari och februari i

år över 4 %. Under mars och april i år

har den på nytt gått under 4-

procentsnivån.

Samtidigt som detta är en mycket

uppmuntrande utveckling vill utskottet

framhålla att arbetsmarknadsstatistiken

även visar att skillnaderna mellan olika

regioner i Sverige är mycket stora. Det

totala s.k. obalanstalet, dvs. andelen

öppet arbetslösa plus andelen personer i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, uppgick

i hela riket till 6,6 % i april i år

enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)

uppgifter. I Stockholms län var siffran

3,1 % medan den i Norrbottens län uppgick

till 13,9 %. Ett positivt inslag är

emellertid att såväl den öppna som den

totala arbetslösheten under det senaste

året sjunkit i alla län och att nedgången

i den totala arbetslösheten var störst i

Jämtlands län och Västernorrlands län. En

annan uppgift som visar att det inte bara

är storstadsområdena som fått del av den

förbättrade arbetsmarknaden är att det i

april förra året enbart var fyra län som

uppvisade en öppen arbetslöshet under 4

%. I april i år hade siffran ökat till 11

län, dvs. mer än hälften av Sveriges län

har i dagsläget en öppen arbetslöshet som

understiger 4 %, även om skillnaderna

inom länen kan vara stora.

Även sysselsättningsmålet utvecklas

gynnsamt men ...

SCB:s undersökningar visar att även

riksdagens och regeringens s.k.

sysselsättningsmål utvecklas väl, dvs.

att antalet sysselsatta i åldrarna 20-64

år som andel av befolkningen i samma

åldersgrupp skall uppgå till 80 % 2004. I

april i år var sysselsättningsgraden för

denna åldersgrupp 78,4 %, enligt

säsongsrensade siffror. Det är 1,4

procentenheter högre än

sysselsättningsgraden i april i fjol.

Utskottet kan dock konstatera att det

finns tecken på att sysselsättningen

framöver inte kommer att öka lika snabbt

som den gjort under de senaste åren. Till

exempel dämpas tillväxten i ekonomin

bl.a. till följd av den svagare

internationella konjunkturen, och antalet

nyanmälda lediga platser till

arbetsförmedlingarna har minskat något

under de senaste månaderna. Vidare

framgår av Konjunkturinstitutets (KI:s)

senaste barometrar att företagen i

industrin och de industrinära

tjänstenäringarna räknar med en minskad

sysselsättning framöver. Företagen uppger

vidare att de tidigare svårigheterna med

att rekrytera lämplig personal avtagit

markant under vintern och våren - den

brist på arbetskraft som var tydlig under

förra året har minskat bl.a. genom ett

minskat behov i företagen. AMS statistik

visar också att antalet varsel om

uppsägningar ökat under de senaste

månaderna. Uppgången sker dock från en

mycket låg nivå. Till dessa statistiska

indikatorer kan emellertid läggas att AMS

i sin senaste arbetsmarknadsprognos från

mitten av maj räknar med att

sysselsättningen i år stiger med hela 94

000 personer eller 2,3 % - dvs. en större

ökning än i fjol och den högsta uppgången

i sysselsättningen sedan 1975. AMS

förutser dock en markant avmattning i

tillväxten under 2002. Sysselsättningen

väntas då öka med 0,9 %.

... det krävs insatser för att målet

skall nås

För att öka förutsättningarna för att nå

målet om en sysselsättningsgrad på 80 %

är det enligt utskottets mening angeläget

att åtgärder vidtas inom en rad områden.

Utbudet av arbetskraft måste öka och den

svenska arbetsmarknadens sätt att fungera

måste förbättras ytterligare. I

traditionell svensk

arbetsmarknadspolitisk anda måste

arbetslinjen, som numera kan betraktas

som en arbets- och kompetenslinje,

hävdas. Matchningen mellan arbetssökande

och lediga platser måste effektiviseras

ytterligare så att sysselsättningen kan

fortsätta att öka utan att

inflationsdrivande och tillväxthämmande

flaskhalsar uppstår.

Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i

ännu högre grad inriktas på att förhindra

bristsituationer och förmedla lediga

jobb. Vakanstiderna måste kortas och

långtidsarbetslösheten minskas.

Förmedlingarna måste dock även

fortsättningsvis prioritera personer som

är långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna. Stora ansträngningar

måste göras för att öka

sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,

funktionshindrade och utomnordiska

grupper.

Arbetsmarknadspolitiken läggs om

Till skillnad mot vad som hävdas i

partimotionerna kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadspolitiken har en klart

tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen

har tagits bort och inslagen av matchning

och utbildning har ökat markant. I

regeringens regleringsbrev till

Arbetsmarknadsverket för 2001 anges att

målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.

skall vara att vakanstiderna för lediga

platser och arbetslöshetstiden för

arbetssökande skall hållas nere. Vidare

skall antalet långtidsinskrivna minska

kontinuerligt under året och vara mindre

än 40 000 personer mot slutet av året.

Kompetenshöjande åtgärder skall sättas in

för dem som har svårast att komma in på

arbetsmarknaden. Ett konkret mål som

redovisas är att andelen personer som

fått arbete 90 dagar efter avslutad

arbetsmarknadsutbildning i genomsnitt

skall uppgå till minst 70 %. Dessutom

skall minst 57 000 arbetshandikappade

personer per månad ha lämpligt arbete.

Åtgärderna inriktas i allt högre grad

mot sektorer där brist på arbetskraft

bedöms uppkomma. Till exempel har en

bristyrkesutbildning för redan anställda

införts som en försöksverksamhet, och ett

förstärkt anställningsstöd har införts

för att öka de långtidsinskrivnas

möjligheter att få ett reguljärt arbete.

Utskottet vill i anslutning till detta

nämna att det förstärkta

anställningsstödet för personer som varit

inskrivna i arbetsförmedlingen under två

år i september omfattade drygt 11 000

personer. Vidare kan utskottet notera att

det pågår ett löpande arbete med att

förenkla det arbetsmarknadspolitiska

regelverket. En följd av dessa åtgärder

är att regeringen i vårpropositionen

bedömer att antalet deltagare i de

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen i år

minskar till i genomsnitt 107 000

personer, vilket är 8 000 personer färre

än vad regeringen bedömde i samband med

budgetpropositionen. Antalet deltagare

väntas fortsätta minska efter 2001, till

i genomsnitt 77 000 personer 2004.

Som följd av förra vårens proposition

om omläggningen av

arbetsmarknadspolitiken (1999/2000:98)

infördes i höstas en aktivitetsgaranti

för personer som är eller löper risk att

bli långtidsarbetslösa. Antalet deltagare

i aktivitetsgarantin uppgick i april i år

till nästan 30 000 personer. För att

stoppa risken för rundgång mellan

aktivitetsgarantin och öppen arbetslöshet

föreslår regeringen i vårpropositionen

nya regler som enligt planen skall träda

i kraft vid årsskiftet. Riksdagen

beslutade också i höstas om en relativt

omfattande reformering av

arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen

innebar bl.a. att försäkringens roll som

omställningsförsäkring förtydligades.

Kraven på den arbetslöse tydliggjordes

samtidigt som rättssäkerheten för den

enskilde förstärktes. Vidare utökades det

s.k. förstärkta anställningsstödet, och

anslaget för särskilda åtgärder för

arbetshandikappade höjdes.

Regeringen förslår i vårpropositionen

ett antal nya åtgärder för att höja

arbetsutbudet, öka sysselsättningen och

förbättra tillväxtmöjligheterna i alla

delar av landet. Bland annat permanentas

fr.o.m. 2002 de extra 700 miljoner kronor

som Arbetsmarknadsverket de senaste åren

använt för tillfällig personal vid

arbetsförmedlingarna. Förstärkningen

skall bl.a. användas för att förbättra

kvaliteten i aktivitetsgarantin,

kontakterna med arbetsgivarna och de

individuella handlingsplanerna. För att

minska deltidsarbetslösheten avsätts

under perioden 2002-2004 100 miljoner

kronor. Regeringen anger vidare att

marginaleffekter för förtidspensionärer

bör reduceras och att övergången från

s.k. lönebidragsanställning till

osubventionerad anställning skall

påskyndas så att fler arbetshandikappade

får möjlighet komma ut på

arbetsmarknaden. För att bl.a. minska

tendenserna till flaskhalsar och

arbetskraftsbrist i storstadsregionerna

föreslår regeringen ett tidsbegränsat

investeringsbidrag för att öka

produktionen av främst små och medelstora

hyreslägenheter.

Till insatserna för att öka

arbetskraftsutbudet och minska riskerna

för inflationsdrivande flaskhalsar skall

enligt utskottets mening också läggas de

reformer och de medel som satsas på att

effektivisera och öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. Dessutom genomförs

under perioden 2001-2003 ett program för

att öka invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Bland annat förstärks

den kompletterande utbildningen för

arbetslösa invandrare med utländsk

utbildning inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en

kompletterande utbildning för personer

med utländsk utbildning inom lärarområdet

och inom teknik och naturvetenskap. Den

s.k. valideringen av utländsk

yrkeskompetens har utökats, och en

försöksverksamhet med alternativ

platsförmedling för invandrare prövas.

Ytterligare åtgärder är att

Högskoleverket fått i uppdrag att

analysera hur högskolans utbildningsutbud

bättre skall kunna anpassas till

arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets

mening bidrar också den maxtaxa i

barnomsorgen som införs vid årsskiftet

och de skattesänkningar för särskilt låg-

och medelinkomsttagare som genomförts

under 2000 och 2001 till att öka utbudet

av arbetskraft.

I anslutning till diskussionen om

arbetsmarknadspolitiken vill utskottet

med kraft avvisa förslaget i Folkpartiet

liberalernas motion Fi20 om att lägga ned

större delen AMS för att i stället lägga

ut bl.a. jobbförmedlingsverksamheten på

t.ex. privata vinstdrivande

bemanningsföretag. En sådan drastisk

förändring skulle allvarligt försämra

situationen för många arbetslösa. Den

skulle på ett orimligt sätt slå sönder

den svenska arbetsmarknadspolitiken och

bl.a. riskera att lämna stora delar av

landet utan det stöd som en väl

fungerande förmedlingsverksamhet utgör.

Innan utskottet övergår till att

diskutera lönebildningen vill utskottet

också kommentera det påstående som görs i

Moderata samlingspartiets motion Fi17 om

att de senaste årens ökning av

sysselsättningen är en bubbla eftersom

sjukfrånvaron ökat kraftigt under samma

tid.

Enligt utskottets meningen är det

oroande att sjukfrånvaron ökar och

utskottet diskuterar i kommande avsnitt

olika åtgärder för att bryta detta

mönster och öka hälsan i arbetslivet.

Däremot är beskrivningen i Moderata

samlingspartiets motion helt

vilseledande. Sysselsättningen har sedan

1997 stigit med i genomsnitt 6 %. Antalet

arbetade timmar har under samma period

stigit med 5,6 % och antalet personer i

arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som

varit frånvarande hela veckan) har ökat

med 4,4 %. Att antalet arbetade timmar

ökade mer än antalet personer i arbete

beror bl.a. på ökad övertid och att

andelen personer som vanligen jobbar

35-40 timmar i veckan stigit kraftigt

under de senaste åren.

Lönebildningen spelar stor roll för

tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet skall kunna nås

och tillväxten fortsätta att utvecklas

positivt är det enligt utskottets mening

av avgörande betydelse att den svenska

lönebildningen fungerar väl och att

löneökningarna i alla sektorer av

ekonomin ligger på en rimlig nivå. Om de

totala lönekostnaderna ökar snabbare än

produktiviteten riskerar den svenska

ekonomin att hamna i en

överhettningssituation med stigande

inflation, räntehöjningar, svagare

tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.

I ett sådant läge äventyras också

utrymmet för framtida reformer och

skattesänkningar.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla

att de grundläggande förutsättningarna

för en bra fungerande svensk lönebildning

ändå är relativt goda. Förtroendet för

låginflationspolitiken bland ekonomins

olika aktörer är hög, vilket innebär att

risken minskat för att avtalade

löneökningar skall gröpas ur av en

kraftig och okontrollerad inflation.

Löntagarna har också under de senaste

åren fått historiskt höga

reallöneökningar trots att de nominella

lönepåslagen varit måttfulla. Sedan

mitten av 1990-talet har reallönerna

stigit med i genomsnitt ungefär 4 % per

år. Det kan jämföras med utvecklingen

under 1980-talet då reallönerna var i

stort sett oförändrade samtidigt som de

nominella löneökningarna ökade dubbelt så

mycket som i slutet av 1990-talet. Till

det kommer att företagen och

arbetsgivarna i dag är medvetna om

svårigheterna att vältra över stigande

lönekostnader på konsumenterna. Utskottet

kan i det här sammanhanget även

konstatera att lönebildningens

institutionella omgivning har förändrats

en hel del under de senaste åren. Inom

t.ex. industrin och inom delar av handeln

har nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen

utgör den ram inom vilken

avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har

Medlingsinstitutet inrättats, vars

uppgift är att understödja avtalsparterna

i deras strävan att uppnå både en stabil

reallöneutveckling och en snabb och

uthållig uppgång i sysselsättningen.

En viktig och avgörande test av

lönebildningen är den avtalsrörelse som

pågått under vintern och våren. I och med

att avtalet på det kommunala området

undertecknades i början av maj i år är

avtalen i hamn inom i stort sett samtliga

avtalsområden. Utskottet kan konstatera

att förhandlingarna har klarats av utan

allvarligare konflikter och att de flesta

avtalen är fleråriga. Enligt utskottets

mening tyder också det mesta på att

nivåerna i avtalen är rimliga och inom

ramen för vad som krävs för att

inflationen skall förbli låg och

sysselsättningen skall kunna fortsätta

att öka. Detta är enligt utskottets

mening en mycket gynnsam utveckling bl.a.

med tanke på att avtalen slutits under en

period med hög tillväxt och kraftigt

stigande sysselsättning. Utskottet vill

emellertid peka på att det inte räcker

med måttliga avtal utan att även

löneglidningen måste hålla sig inom

relativt snäva gränser. Även om en

svagare konjunktur minskat riskerna för

överhettning på vissa delar av

arbetsmarknaden finns fortfarande ett

starkt tryck uppåt på lönerna för vissa

eftertraktade grupper och i de snabbast

växande storstadsregionerna. Detta kan få

till effekt att löneglidningen framöver

ökar mer än vad som ingår i de olika

avtalen på arbetsmarknaden.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det

utskottets principiella uppfattning att

det i många fall finns överdrivna

föreställningar om att förändringar i

arbetsrättslagstiftningen skulle ge

betydande effekter på tillväxten och

sysselsättningen. Utskottets uppfattning

styrks också av en studie av arbetsrätten

i olika OECD-länder som OECD publicerade

i Employment Outlook sommaren 1999.

Enligt OECD visar jämförelsen att

arbetsrättens utformning har inga eller

endast begränsade effekter på den totala

sysselsättningen och den totala

arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan

utformningen av arbetsrätten, enligt

OECD, i viss mån påverka den demografiska

sammansättningen av arbetslösheten och

sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp

av människor i högre grad än andra

drabbas av arbetslöshet om t.ex.

arbetsrätten är kraftigt reglerande.

Enligt OECD är dock den effekten

statistiskt sett osäker.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring

konkurrens och företagsklimat vill

utskottet kort kommentera diskussionen i

bl.a. motion Fi18 (kd) om försäljningar

av företag till utlandet och ökat

utlandsägande. Statistiska uppgifter från

olika centralbanker och andra finansiella

organisationer visar att det pågår en

omfattande globalisering av ägandet och

en internationell omstrukturering i

näringslivets olika branscher. Både

ingående och utgående direktinvesteringar

och s.k. portföljinvesteringar har ökat

mycket kraftigt under de senaste åren

jämfört med tidigare under 1990-talet och

under 1980-talet.

Enligt utskottets meningen är det

utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade

utlandsägandets effekter på ekonomin,

näringslivet och sysselsättningen noga

analyseras. Frågan är emellertid inte

unik för Sverige. Runt om i både Europa

och övriga industrivärlden pågår en

intensiv debatt om utländska förvärv,

företagsutflyttningar, sammanslagningar

och företagsklimat. Debatten är

emellertid ofta osaklig och behäftad med

undergångstoner. Enligt utskottets mening

finns det mycket som tyder på att

utländska investeringar i Sverige kan

spela en viktig roll för utvecklingen i

svensk ekonomi. I många fall tillför nya

internationella ägare nytt kapital, ny

kompetens och nya förutsättningar för en

ökad expansion.

Bilden av en ödesmättad utförsäljning

av svenska företag måste kompletteras med

att även svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för

att stärka sin ställning och kompetens.

Riksbankens betalningsbalansstatistik

visar att svenska företag under förra

året direktinvesterade i utlandet för 362

miljarder kronor. Under samma period

köpte utländska företag svenska företag

för 204 miljarder kronor. I fjol

investerade alltså svenska företag

betydligt mer i utlandet än vad utländska

företag gjorde i Sverige. Samma resultat

får man om tidsperioden förlängs. Under

perioden 1993-2000 gjorde svenska företag

direktinvesteringar i utlandet för drygt

1 000 miljarder kronor, medan utländska

företag direktinvesterade i Sverige för

omkring 830 miljarder kronor (i dessa

siffror har för 1999 fusionen mellan

Astra och Zeneca rensats bort eftersom

Astras innehav i Zeneca är bokfört som

ett portföljinnehav medan Zenecas innehav

i Astra betraktas som en

direktinvestering).

Utskottet vill i anslutning till frågan

om globaliseringen erinra om att

regeringen tillsatt en utredning om

internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och Sveriges framtida

skattestruktur. Enligt planen skall

utredningen presentera sitt

slutbetänkande i mars 2002.

Sverige - en av världens främsta IT-

nationer

Utlandets kraftigt stigande intresse för

Sverige, svenska företag och svenskt

näringsliv beror till en del på Sveriges

framgångar inom den kraftigt expanderande

IT-sektorn. Vid sidan av

direktinvesteringar i svenska IT-företag

sker ett betydande inflöde av utländska

investeringar och kapital när det gäller

forskning och utveckling inom IT. Även om

den internationella informations- och

kommunikationsindustrin för tillfället

karaktäriseras av kraftig avmattning och

omstrukturering kommer IT-sektorn att få

stor betydelse för Sverige och den

svenska tillväxten framöver.

Helt avgörande för Sverige, den svenska

tillväxten och sysselsättningen är att

Sveriges konkurrenskraft är hög och

företagsklimatet gott. Till skillnad mot

vad som hävdas i partimotionerna anser

utskottet att det grundläggande klimatet

för företagande, expansion och högre

sysselsättning är mycket gott.

De offentliga finanserna har sanerats,

vilket har gett en stabil och hållbar

makroekonomisk situation. Räntorna har

sjunkit kraftigt både i förhållande till

tidigare under 1990-talet och till

räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.

Under det senaste året har också de

svenska obligationsräntorna legat på

ungefär samma nivå som de tyska

obligationsräntorna. Under den senaste

tidens turbulens på valuta- och

räntemarknaderna har dock de svenska

obligationsräntorna legat några tiondelar

över de tyska. Det kan jämföras med ett

räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på

mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden

av denna utveckling är att svenska

företag och hushåll kan finansiera sig

till ungefär samma kostnad som de tyska

kan. Det stimulerar både företagens

investeringar och den inhemska

efterfrågan.

En annan mycket viktig del i tillväxts-

och företagsklimatet är att inflationen

fallit kraftigt under senare år, till en

nivå som understigit den i våra

viktigaste konkurrentländer. Samtidigt

har löneökningarna under de senaste åren

varit måttliga, trots en historiskt hög

tillväxttakt och att sysselsättningen

sedan sommaren 1997 stigit med omkring

320 000 personer. Bland annat som en

följd av denna utveckling har de svenska

företagen under de senaste 8-9 åren

markant ökat sina andelar på

världsmarknaden samtidigt som icke

konjunkturkänsliga kunskapsintensiva

branscher ökat sina andelar av svensk

export. Som utskottet redovisat tidigare

är det av avgörande vikt att

lönekostnadsökningarna i den svenska

ekonomin förblir måttliga för att

konkurrenskraften skall kunna bevaras och

sysselsättningen stiga ytterligare.

Konkurrensklimatet förbättras

Utskottet konstaterar vidare att

konkurrensen och ekonomins

tillväxtvillkor har förbättrats under det

senaste decenniet. Vid sidan av

omläggningen av pensions- och

skattesystemen och förändringen av den

statliga budgetprocessen har ett antal

åtgärder vidtagits för att förbättra

konkurrensklimatet på varumarknaderna.

Regleringarna på el- och telemarknaderna

har helt eller delvis avskaffats

samtidigt som en ny

konkurrenslagstiftning införts. Vidare

har inrikesflyget, järnvägstransporterna

och den långväga busstrafiken öppnats för

konkurrens. Den offentliga upphandlingen

har reglerats i en ny lag, och ett råd

för konkurrens på lika villkor mellan

privat och offentlig sektor har

inrättats. För att förstärka det

konkurrensbefrämjande arbetet har

Konkurrensverket fr.o.m. i år tillförts

ytterligare 5 miljoner kronor. I slutet

av förra året beslutade också riksdagen

om ny inriktning av konkurrenspolitiken

för att understödja en fortsatt hög

tillväxt och en fortsatt stigande

sysselsättning. Den nya inriktningen

innebär bl.a. att konsumentnytta och

konsumentperspektivet sätts i fokus samt

att övervakningen av konkurrensen på

olika marknader effektiviseras.

Utskottet vill i anslutning till

diskussionen om strukturella förändringar

erinra om att processen mot en integrerad

finansmarknad i EU tog ett betydande steg

framåt vid Europeiska rådets möte i

Stockholm i mars. Genom att en resolution

antogs om åtskillnad mellan

ramlagstiftning och

tillämpningsföreskrifter på

värdepappersmarknaden kan processen

snabbas på. Det är en viktig utveckling

som i förlängningen ökar tillväxten och

sysselsättningen i EU. Vidare kan nämnas

att det inom EU även pågår en process med

att öppna el- och gasmarknaderna samt att

öka konkurrensen på transport- och

postområdena.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska

företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv. Utbildnings- och kunskaps

nivån hos den svenska arbetskraften är

hög och ökar ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens som

regeringen vidtar i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige skall

konkurrera med kompetens och välutbildad

arbetskraft. Utgångspunkten är att

Sverige även i fortsättningen skall vara

en framstående kunskapsnation. I samband

med budgetpropositionen för 2001

beslutade därför riksdagen om kraftigt

utökade resurser till skolan. Under

perioden 2001-2006 skall skolan tillföras

17,5 miljarder kronor. I år stiger

resurserna med 0,5 miljarder kronor, och

därefter ökar tilldelningen med 1 miljard

kronor per år fram tills nivån 5

miljarder kronor nås. Expansionen inom

högskolan fortsätter och antalet

utbildningsplatser stiger med omkring 100

000 mellan 1997 och 2003. Utbyggnaden har

hittills varit koncentrerad till

naturvetenskapliga och tekniska ämnen,

men nu sker successivt en breddning.

Regeringen föreslår också i

vårpropositionen ökade resurser för att

höja kvaliteten på grundutbildningen inom

humaniora, teologi, juridik och

samhällsvetenskap. Det långsiktiga målet

är att 50 % av en årskull skall ha börjat

på högskolan vid 25 års ålder.

Studiestödet reformeras och bidragets

andel av studiemedlen höjs fr.o.m.

halvårsskiftet i år från 27,8 % till 34,5

% av totalbeloppet. Från och med 2003

införs även ett nytt vuxenstudiestöd. Det

nya stödet skall bl.a. riktas mot

personer som är eller riskerar att bli

arbetslösa. Den tidigare aviserade

satsningen på forskning fortsätter. De

statliga anslagen till grundforskning och

forskarutbildning ökar med närmare 1,3

miljarder kronor fram till 2003.

Enligt utskottets mening finns det

också anledning att påpeka att en viktig

del i näringsklimatet är det faktum att

Sveriges inhemska efterfrågan nu växer

starkt efter en svag utveckling under

nästan hela 1990-talet. Enligt

regeringens bedömning kommer också den

inhemska efterfrågan att fortsätta att

vara drivkraften i den svenska ekonomin,

även om tillväxttakten sjunker en del

under de närmaste åren. Det gynnar

speciellt de mindre företagen som till

stor del är inriktade på hemmamarknaden.

Regelverket för företagen

I bl.a. Centerpartiets motion Fi19

föreslås att de regelverk som styr

företagen måste minskas. Utskottet vill

med anledning av detta framhålla att i

den offensiv för uthållig tillväxt och

ökad sysselsättning som regeringen första

gången presenterade i vårpropositionen

1998, och som löpande följts upp i de vår-

och budgetpropositioner som presenterats

sedan dess, spelar företagande och

småföretagande en avgörande roll. Därför

har riksdagen under de senaste åren

beslutat om en rad förbättringar för

företagen och då framför allt för de

mindre företagen. Exempelvis har enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag

fått regler som är mer likvärdiga dem som

gäller för aktiebolag. För nystartad

enskild näringsverksamhet har möjlighet

införts att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot tjänsteinkomster.

Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till

onoterade aktiebolag genomförts.

Arbetsgivaravgifterna har reducerats för

att särskilt gynna de mindre företagen.

Reglerna för skattetillägg vid

periodiseringsfel i momsredovisningen har

lindrats. Vidare har

reserveringsmöjligheterna för enskilda

näringsidkare och handelsbolag förstärkts

ytterligare. Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattningen av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats.

Informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling har

utökats. Villkoren för avsättningar till

periodiseringsfonder har förbättrats.

Beskattningen av utländska experter har

lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning

av tull har sänkts, och kupongskatten för

utdelning på näringsbetingade aktier till

utländska ägare har avskaffats. Flertalet

av de s.k. stoppreglerna för

fåmansföretag har tagits bort, och de

s.k. 3:12-reglerna som reglerar

beskattning av utdelning och reavinst på

aktier i fåmansföretag är föremål för

översyn. Sedan i fjol är det också

tillåtet för företag att under vissa

förutsättningar köpa tillbaka egna

aktier. För att säkerställa och utveckla

tillgången på kunskap och kompetens

vidareutvecklas teknik- och

kunskapsöverföring från bl.a. högskolor

till små och medelstora företag.

Fullständig kvittningsrätt har införts

för reavinster på onoterade aktier mot

förluster på noterade aktier.

Kvittningsbegränsningen för vinster och

förluster på marknadsnoterade blandfonder

har slopats samtidigt som reglerna om

schablonavdrag för ökade

levnadsomkostnader har förenklats och

förbättrats. I vårpropositionen föreslår

regeringen också ytterligare satsningar

på åtgärder som främjar kooperativt

företagande. Vidare föreslås ökade

resurser för att understödja kvinnors och

invandrares företagande. Från och med i

oktober införs också ett nytt

sjöfartsstöd.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens

förslag till åtgärder för att förbättra

för småföretagen vill utskottet erinra om

den avstämning av arbetet med

regelförenklingar som regeringen

redovisade till näringsutskottet förra

våren. I promemorian anger regeringen att

omkring 75 % av de 83 enskilda förslag

som Småföretagsdelegationen lämnat är

viktiga och i någon form bör genomföras.

Drygt 40 % av förslagen är redan

genomförda eller på väg att genomföras.

Ytterligare drygt 30 % av förslagen

utreds eller bereds inom

Näringsdepartementet.

I början av sommaren förra året lämnade

också regeringen en redogörelse till

riksdagen om förenklingsarbetet med

särskild inriktning på småföretagen (skr.

1999/2000:148). I skrivelsen anges att

det övergripande målet är att förbättra

småföretagens arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga och villkor i övrigt

för att öka sysselsättningen och

tillväxten. Ett viktigt delmål, som

regeringen sätter upp, är att inom en

treårsperiod tydligt minska regelverkens

administrativa börda för småföretagen.

Målet skall löpande följas upp och

resultaten redovisas för riksdagen.

Förutom detta redovisas i skrivelsen

bl.a. hur myndigheterna under 1999

tillämpat förordningen om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för

småföretagens villkor. Arbetet med

regelförenklingar drivs bl.a. inom den

s.k. simplexenheten på

Näringsdepartementet. Prioriterade

uppgifter under 2001 är utbildning om

bl.a. simplexförordningen för tjänstemän

i Regeringskansliet och på myndigheter

och i utredningsväsendet. Vidare skall

det befintliga regelverket ses över inom

framför allt skatteområdet och

arbetsrätts- och miljölagstiftningen.

Tillväxt i hela Sverige

Som utskottet påpekat tidigare är det

viktigt att konstatera att de senaste

årens kraftiga tillväxt- och

sysselsättningsökning inte är jämnt

fördelad i landet. I många län och

kommuner brottas man med utflyttning och

en svag arbetsmarknad, medan det i andra

regioner snarare råder brist på

arbetskraft och inflyttningen är stor.

Denna situation är enligt utskottets

mening ett allvarligt hot mot en

balanserad regional utveckling i landet

och i förlängningen ett hot mot den

samlade tillväxten och sysselsättningen.

Ett viktigt mål i den ekonomiska

politiken och i näringspolitiken är

därför att hela Sverige skall växa.

Staten har ett övergripande ansvar för

utvecklingen i hela landet samtidigt som

det även krävs aktiva lokala insatser i

alla delar av landet för att skapa

förutsättningar för högre tillväxt och

ökad sysselsättning. Genom det kommunala

utjämningssystemet sker en långtgående

utjämning av skatteinkomster och

strukturellt betingade merkostnader.

Därigenom ökar förutsättningarna för alla

kommuner och landsting i landet att kunna

erbjuda sina invånare en bra vård, omsorg

och skola.

Inriktningen av regionalpolitiken är

att skapa förutsättningar för hållbar

ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Decentraliseringen av

högskolan, insatser för att öka

underhåll, bärighet och rekonstruktion av

vägar och järnvägar, satsningarna inom

infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan

och förbättringen av Ådalsbanan, och de

senaste årens stora bidragsökningar för

att säkra en god kvalitet inom skolan,

vården och omsorgen är några av de

åtgärder som vidtas för att skapa

förbättrade möjligheter runt om i landet.

Utskottet vill i anslutningen till

detta erinra om att regeringen i

vårpropositionen anger att den avser att

till hösten presentera en proposition om

regionalpolitiken. Propositionen kommer

bl.a. att bygga på de förslag till

inriktning och utformning av

regionalpolitiken som den

regionalpolitiska kommittén presenterade

i höstas.

Utbyggnad av infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och

näringslivets utveckling i olika delar av

landet är att det finns en väl fungerande

infrastruktur av bl.a. vägar och

järnvägar. Regeringen anger i

vårpropositionen att det finns anledning

att öka ambitionen inom

infrastrukturområdet. Denna

ambitionshöjning skall redovisas i den

infrastrukturproposition som läggs fram

för riksdagen i höst. I propositionen

skall regeringen bl.a. redovisa sin syn

på hur infrastrukturen för transporter

skall utvecklas under de kommande tio

åren. Regeringen anger vidare att en del

åtgärder bör vidtas i närtid, dvs. innan

nästa s.k. planeringsperiod träder i

kraft.

En annan åtgärd för att ge hela Sverige

utvecklingsmöjligheter är den pågående

utbyggnaden av IT-infrastrukturen.

Centerpartiet påstår i motion Fi19 att

utbyggnaden skapar en digital klyfta

genom att den inte kommer alla till del.

Enligt utskottets uppfattning stämmer

inte den beskrivningen överens med

verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i

IT-satsningen är nämligen att även

hushåll och företag i glesbygd skall få

tillgång till snabb dataöverföring till

en rimlig kostnad. Sammantaget innebär

utbyggnaden en satsning på omkring 17

miljarder kronor under en fyraårsperiod,

inklusive satsningar som görs av

marknadens olika aktörer. Enligt

utskottets mening är utbyggnaden av

infrastrukturen inom IT-området en mycket

viktig del i ambitionen att ytterligare

stärka Sveriges ställning som en av

världens ledande IT-nationer. Dessutom är

utbyggnaden viktig för att öka

utvecklingskraften i alla delar av vårt

avlånga land. Utskottet vill här passa på

att nämna att regeringen för närvarande

bereder den s.k. Bredbandsutredningens

förslag om vilka

transportnätsförbindelser som bör

prioriteras av regional- och

näringspolitiska skäl.

Utskottet vill i detta sammanhang

också erinra om de regionala s.k.

tillväxtavtalen. I samtliga län har

företrädare för statliga myndigheter,

kommuner, landsting, regionala

självstyrelseorgan, företag,

arbetsmarknadens parter,

utbildningsväsendet och många andra

arbetat fram gemensamma förslag om hur

länets tillväxt och sysselsättning skall

kunna öka. Näringsdepartementet

presenterade nyligen en utvärdering av

tillväxtavtalens utveckling hittills

under rubriken Det första året (Ds

2001:15). De viktigaste slutsatserna i

rapporten är bl.a. att avtalen ökat

medvetenheten om den regionala och lokala

näringslivsmiljöns betydelse för

företagens konkurrenskraft. Vidare

framgår att de regionala nätverken av

offentliga aktörer,

näringslivsrepresentanter och

kommunaltjänstemän stärkts under avtalens

utarbetande. Enligt utskottets mening är

tillväxtavtalen en viktig process som

driver på den lokala och regionala

mobiliseringen för en bättre ekonomisk

utveckling.

För utvecklingen inom olika regioner är

det också viktigt att länen fullt ut

utnyttjar de resurser från EU:s

strukturfonder som ställs till Sveriges

förfogande. Till sist vill utskottet

också peka på de s.k. lokala

utvecklingsavtalen som nu tecknas mellan

staten och vissa storstadskommuner för

att öka tillväxten i storstadsregionerna

och minska segregationen. Merparten av 2

miljarder kronor som tidigare avsatts för

detta ändamål har nu fördelats ut på

olika kommuner.

Sänkta inkomstskatter

När det gäller skatterna vill utskottet

framhålla att regeringen under 2000 och

2001 tagit de två första stegen i en

inkomstskattereform för att sänka

skatterna för framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion införts som kompenserar

för 50 % av de egenavgifter som tas ut

för att finansiera det nya

ålderspensionssystemet. Samtidigt har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt

höjts så att andelen skattebetalare som

betalar statsskatt sjunkit till omkring

16 %. Skattesänkningarna bidrar till att

minska de marginaleffekter som är

särskilt kännbara för låg- och

medelinkomsttagare. Det leder i sin tur

till att arbetskraftsutbudet stiger,

vilket är en nödvändig utveckling om vi

skall kunna bibehålla och förstärka den

kraftiga uppgången i den svenska

ekonomin. Som framgår ovan under

avsnittet om regelverken för företagen

har även en rad skattesänkningar som

riktar sig mot företagen genomförts.

Regeringen anger i vårpropositionen att

den avser att i anslutning till

budgetpropositionen göra en bedömning av

om det finns ett samhällsekonomiskt

utrymme för ytterligare skattesänkningar

på förvärvsinkomster 2002 och framåt.

Utskottet delar regeringens uppfattning

i vårpropositionen att nivån på skatterna

bl.a. bestäms av vilka välfärds- och

fördelningspolitiska ambitioner man har.

Enligt utskottets mening riskerar de

mycket omfattande skattesänkningar som

föreslås i bl.a. Moderata

samlingspartiets motion Fi17 att leda

till stora nedskärningar av viktig

offentlig verksamhet. Dessutom ökar

risken för instabila statsfinanser. En

sådan utveckling kommer att få starkt

negativa konsekvenser för den svenska

välfärden.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är enligt utskottets

mening ett exempel på en viktig

inkomstkälla för staten. Den ger ungefär

23 miljarder kronor per år, pengar som

bidrar till att finansiera den gemensamma

välfärden. Uttaget av fastighetsskatt har

begränsats under de senaste åren genom

att uppjusteringar av taxeringsvärdena

frysts samtidigt som skattesatsen sänkts.

I år släpps den frysta taxeringen, och

taxeringsvärdena kommer att stiga

kraftigt i de områden där

fastighetspriserna ökat mest. För att

minska effekterna av denna utveckling

beslutade riksdagen att fr.o.m. i år

sänka skattesatsen på småhus från 1,5 %

till 1,2 % och skattesatsen på hyreshus

från 1,2 % till 0,7 %. Det innebär att

statens inkomster från fastighetsskatten

i år blir desamma som under 2000. Vidare

blir resultatet att ungefär hälften av

alla svenskar får lägre fastighetsskatt

medan den andra hälften får högre skatt,

ibland kraftigt höjd skatt. För att

undvika att låginkomsttagare som bor i

attraktiva områden drabbas presenterade

regeringen i början av mars 2001 en

begränsningsregel som skall gälla

retroaktivt från den 1 januari 2001.

Begränsningsregeln innebär bl.a. att

hushåll i normala inkomstlägen inte skall

behöva betala mer än 5 % av sin inkomst i

fastighetsskatt. Förslaget är för

närvarande ute på remiss, och proposition

lämnas inom kort till riksdagen.

Ett ekologiskt hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening

ett av den ekonomiska politikens

viktigaste mål. Sverige skall vara ett

mönsterland för en ekologiskt hållbar

utveckling. I budgetpropositionen för

2001 tog regeringen ett ytterligare steg

i en grön skatteväxling, samtidigt som en

strategi för den fortsatta gröna

skatteväxlingen presenterades. Vidare har

under de senaste åren ett antal åtgärder

och resursförstärkningar vidtagits för

att öka den hållbara utvecklingen.

I vårpropositionen föreslår regeringen

en rad åtgärder för att öka takten i den

ekologiska omställningen av Sverige. Till

följd av de förslag som finns i

propositionen om de svenska miljömålen

(prop. 2000/01:130), som lämnades till

riksdagen i början av maj 2001, förstärks

resurserna inom miljöområdet med 1,5

miljarder kronor. Dessutom utökas

satsningarna på marksanering, biologisk

mångfald och biotopskydd. Ett

klimatinvesteringsprogram inrättas och

tillförs 400 miljoner kronor 2004 för

stöd till investeringar som leder till

minskade koldioxidutsläpp och som främjar

energihushållning. En djurskyddsmyndighet

införs, och Statens livsmedelsverk får

ökade resurser för kontroll av

genmanipulerade livsmedel och resurser

avsätts för att främja användandet av

ekologiska livsmedel.

Utskottet vill i anslutning till detta

också hänvisa till de gröna nyckeltal som

sedan 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska

nyckeltalen, och i vårpropositionen

redovisas nyckeltal för energianvändning,

försurning, övergödning och

klimatpåverkan. Enligt planen skall

regeringen till hösten lägga en

propositionen som bl.a. skall innehålla

nya mål för de klimatpåverkande

utsläppen. Utskottet vill i sammanhanget

också erinra om att regeringen i

vårpropositionen anger att den avser att

diskutera med företrädare för

jordbruksnäringen och EU-kommissionen om

hur de s.k. gödselskatterna - skatt på

bekämpningsmedel och kväve i

handelsgödsel - skall återföras till

näringen.

Reformering av barn- och familjepolitiken

När det gäller familjepolitiken vill

utskottet erinra om att regeringen i

vårpropositionen fortsätter den stegvisa

reformeringen av familjepolitiken som

första gången framfördes i

vårpropositionen för 2000. Utgångspunkten

är att Sverige skall vara ett land där

alla barn och ungdomar får en bra

uppväxt.

Vid årsskiftet höjdes barn- och

studiebidragen med 100 kr i månaden.

Samtidigt höjdes flerbarnstilläggen i

motsvarande mån och det s.k.

adoptionsstödet. Från och med den 1 juli

2001 ges barn till arbetssökande rätt

till barnomsorg och de s.k.

kontaktdagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen återinförs. Nästa år

införs en maxtaxa i barnomsorgen och

kommunerna tillförs även medel för att

kvalitetssäkra barnomsorgen. Samtidigt

förlängs föräldraförsäkringen med en

månad och inom ramen för den förlängda

föräldraförsäkringen införs ytterligare

en s.k. pappa- och mammamånad. Dessutom

införs rätt till barnomsorg för barn till

föräldrar som är föräldralediga med yngre

syskon. År 2003 införs en allmän förskola

för 4- och 5-åringar.

I vårpropositionen föreslår regeringen

att garantinivån i föräldraförsäkringen

löpande höjs till en nivå på 180 kr per

dag 2004. Vidare ges förslag om att

studiebidraget fr.o.m. 2003 utgår under

10 månader i stället för som i dag under

9 månader. Dessutom skall barn till

asylsökande och barn som beviljats

tidsbegränsat uppehållstillstånd ges i

stort sett samma tillgång till

förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och

utbildning som barn bosatta i Sverige.

Sammantaget innebär dessa satsningar

att tillskotten till barnfamiljerna år

2004 uppgår till omkring 10 miljarder

kronor.

Den generella välfärden skall bevaras och

utvecklas

Den generella välfärdspolitiken är enligt

utskottets mening en avgörande del i

politiken för tillväxt, rättvisa och

jämställdhet. En generellt upplagd

välfärdspolitik minskar klyftorna mellan

olika grupper i samhället. Social- och

arbetsförsäkringarna ger trygghet när en

person drabbats av t.ex. sjukdom eller

arbetsskada samtidigt som försäkringarnas

koppling till förvärvsarbete uppmuntrar

till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Till följd av de kraftiga

reallönehöjningarna under de senaste åren

har antalet personer som får ersättning

med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller

föräldraledighet minskat. I år beräknas

36 % av alla heltidsarbetande ha en

inkomst på över 7,5 basbelopp, vilket är

den övre gränsen för

ersättningsberättigad inkomst. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det är

angeläget att se över ersättningsnivåerna

i försäkringssystemen för att bevara och

utveckla den generella välfärden. Därför

anger också regeringen också i

vårpropositionen att den avser att

återkomma till frågan i

budgetpropositionen för 2002.

Vidare anger regeringen att

ersättningen i arbetslöshetskassan höjs

redan fr.o.m. den 1 juli i år. Den högsta

dagpenningen höjs med 100 kr under de

första hundra dagarna samtidigt som

golvet, dvs. den lägsta ersättningsnivån,

höjs från 240 kr till 270 kr. Om det

statsfinansiella läget tillåter skall

ersättningen i arbetslöshetskassan höjas

ytterligare nästa år. Som utskottet

redovisat tidigare föreslår regeringen

också att garantinivån i

föräldraförsäkringen höjs från nuvarande

60 kr per dag till 120 kr per dag fr.o.m.

årsskiftet. Nivån höjs sedan ytterligare

till 150 kr per dag 2003 och 180 kr per

dag 2004.

Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas

De senaste åren har antalet

sjukskrivningar ökat kraftigt. Speciellt

stor är ökningen av sjukskrivningar för

kvinnor som arbetar i den offentliga

sektorn. Enligt utskottets mening är

detta en utveckling som måste brytas. I

december i fjol tillsattes en särskild

utredare med uppgift att utarbeta en

handlingsplan för att öka hälsan i

arbetslivet. Enligt uppgift skall ett

delbetänkande läggas fram i juni i år och

en slutredovisning ske i december 2001. I

Regeringskansliet pågår för närvarande en

beredning av olika åtgärder för att

minska sjukskrivningarna och ohälsan,

bl.a. i samarbete med arbetsmarknadens

parter och de offentliga arbetsgivarna. I

vårpropositionen föreslås bl.a. att 100

miljoner kronor avsätts för att motverka

långtidssjukskrivningar och underlätta

återgång till arbete. Vidare föreslås att

arbetsskadeförsäkringen reformeras och

tillförs en halv miljard kronor 2002 och

en miljard kronor per år fr.o.m. 2003.

Det finns en omfattande kritik mot att

dagens regelsystem gör det svårt för

bl.a. kvinnor att få sina arbetsskador

erkända. Reformen skall därför bl.a.

innehålla en förändring av bevisreglerna

för arbetsskadeersättning. Förslag till

förändringar lämnas till riksdagen

senare.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar av

de svenska socialförsäkringarna och

avregleringar och privatiseringar av

t.ex. vård- och omsorgssektorerna vill

utskottet erinra om att principerna om en

solidariskt finansierad och rättvist

fördelad sjukvård är några av de mest

centrala inslagen i den generella

välfärdspolitiken. Det finns enligt

utskottet heller inga belägg för att

Sverige skulle vinna på att överge

skattefinansieringen av vården.

Internationella erfarenheter tyder

tvärtom på att de skattefinansierade

hälso- och sjukvårdssystemen fungerar

bättre i t.ex. jämställdhets- och

fördelningspolitiskt avseende än

försäkringsfinansierade system.

Enligt utskottets mening skulle

förslagen i t.ex. Moderata

samlingspartiets motion Fi17 och

Folkpartiet liberalernas motion Fi20 om

omfattande avregleringar och

privatiseringar i den statliga och

kommunala sektorn leda till en dramatisk

förändring av de offentliga

verksamheterna. Följden skulle sannolikt

bli en mycket instabil situation till

skada för medborgarna. Effektiviteten och

produktiviteten inom t.ex. vården,

omsorgen och skolan skulle drabbas hårt.

I bl.a. motion Fi17 föreslås också mycket

stora skattesänkningar genom bl.a.

sänkningar av den kommunala

utdebiteringen. Det är utskottets

övertygelse att skattesänkningar av denna

omfattning oundvikligen leder till stora

nedskärningar av viktig och angelägen

offentlig verksamhet. Dessutom får stora

skattesänkningar av den här typen helt

oacceptabla jämställdhets- och

fördelningspolitiska konsekvenser.

Skadorna på den svenska generella

välfärden skulle bli betydande.

Utskottets uppfattning är vidare att

skattesänkningar av detta slag kan leda

till instabila statsfinanser med negativa

effekter på både företagsklimatet och den

ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av

den snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-talet

avskräcker.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang peka på

den studie av fördelningen av offentliga

bidrag till barnomsorg, utbildning samt

hälso- och sjukvård som redovisades i

budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1

bil. 4). Undersökningen visar tydligt att

de resurser som fördelas via de

offentliga verksamheterna klart bidrar

till en jämnare fördelning i samhället.

Framför allt blir omfördelningen över

livet tydlig när effekterna av de

subventionerade offentliga tjänsterna

undersöks. Till exempel beräknas personer

i 85-årsåldern få vård och omsorg för i

genomsnitt 103 000 kr per år. Ungdomar

erhåller ca 20 000 kr per år i form av

främst utbildning, medan personer i 55-

årsåldern endast utnyttjar offentliga

tjänster för 13 000 kr. När det gäller

subventioner av utbildning visar studien

att snedrekryteringen till den högre

utbildningen fortfarande är betydande.

Subventionerna till högskolan gynnar

framför allt barn till högutbildade och

tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet

utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste

åren. Andra resultat är t.ex. att

barnfamiljer och pensionärer gynnas och

att subventionerna påtagligt minskar

inkomstspridningen. Personer med relativt

låg ekonomisk standard erhåller mer, både

i absoluta och relativa termer, än de

välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer

än män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och

omsorgen

Den omfattande saneringen av de

offentliga finanserna har under de

senaste åren skapat utrymme för

satsningar på att öka resurserna och

förbättra kvaliteten inom skolan, vården

och omsorgen av barn och gamla. Den

starka inkomstutvecklingen i den svenska

ekonomin innebär dessutom att

skatteintäkterna i den kommunala sektorn

ökat markant under de senaste åren, och

som framgår av regeringens beräkningar i

vårpropositionen kommer de att fortsätta

att öka framöver.

I år är resursöverföringen från staten

till kommuner och landsting 25,8

miljarder kronor högre jämfört med

situationen 1996. Enligt utskottets

mening är det nödvändigt att kommunernas

och landstingens ekonomi förstärks

ytterligare. Behoven inom vården, skolan

och omsorgen är fortfarande stora. Inom

ramen för försvarsuppgörelsen görs en

särskild satsning på vård och omsorg om

totalt ca 8 miljarder kronor under

perioden 2002-2004. Av medlen skall 1

miljard kronor utbetalas 2002,

3 miljarder kronor 2003 och 4 miljarder

kronor 2004. Till detta skall sedan

läggas den kraftiga satsning på skolan

under perioden 2001-2006 om totalt 17,5

miljarder kronor som utskottet redovisat

tidigare. Nästa år tillförs skolan 0,5

miljarder kronor och därefter ökar

tilldelningen med 1 miljard kronor per år

fram till 2006. De kommuner som har svårt

att nå ekonomisk balans tillförs 2002 och

2003 resurser motsvarande 1,3 miljarder

kronor.

I vårpropositionen förslår regeringen

ytterligare ett särskilt bidrag till

kommuner och landsting med

befolkningsminskningar om totalt 400

miljoner kronor åren 2003 och 2004.

Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder

kronor per år fr.o.m nästa år för att

korta väntetider och förbättra

tillgängligheten inom sjukvården. Vidare

överförs 400 miljoner kronor av de s.k.

Dagmarpengarna till de generella

statsbidragen för landstingen.

Sammantaget innebär detta att kommun-

och landstingssektorn år 2004 tillförs

drygt 32 miljarder kronor jämfört med

1996, i vilka ingår 0,5 miljarder kronor

2001 och 2002 för kvalitetssäkring av

barnomsorgen för de kommuner som inför

maxtaxan. Ovanpå detta tillkommer de

resurser som regeringen satsar inom ramen

för en familjepolitisk reform; t.ex.

erhåller de kommuner som inför maxtaxa

statsbidrag. Utskottet vill i detta

sammanhang också erinra om att det vid

sidan av dessa resursstärkande åtgärder

görs en mängd satsningar för att öka

kvaliteten och effektiviteten inom t.ex.

skolan och vården. Till exempel föreslås

i vårpropositionen en förstärkning av

tandvårdsstödet och att ett nationellt

förbehållsbelopp införs.

Förbehållsbeloppet är den lägsta summan

pengar som t.ex. en pensionär eller

handikappad skall ha kvar att leva på när

omsorgsavgiften är betald. Utskottet vill

även peka på att regeringen i

budgetpropositionen för 2002 avser att

komma med förslag om ett nytt system för

de kommunala momsavdragen. Målsättningen

är att ett nytt system skall träda i

kraft den 1 januari 2002, och den lösning

som övervägs är att staten finansierar

systemet samtidigt som nivån på de

generella bidragen till kommunerna och

landstingen reduceras.

Behovet av offentlig och kommunal

verksamhet växer

Som tydligt framgår av t.ex. kapitel 12 i

vårpropositionens bilaga 1 fortsätter

behoven av offentlig och kommunal

verksamhet att öka starkt framöver, bl.a.

till följd av den demografiska

utvecklingen och den allt högre andelen

äldre i befolkningen. Detta ställer stora

krav på en väl fungerande offentlig

sektor med starka och sunda offentliga

finanser. Därtill krävs en god ekonomisk

tillväxt och en ökad sysselsättning. Till

följd av den höga tillväxten och den

stigande sysselsättningen bedöms

kommunernas och landstingens

skatteinkomster öka med omkring 75

miljarder kronor under perioden

2001-2004. Detta visar enligt utskottets

mening på vikten av att åtgärder vidtas

så att de senaste årens höga tillväxt i

den svenska ekonomin blir uthållig.

Vid sidan av detta är det enligt

utskottets mening också mycket viktigt

att de resurser som redan finns i den

kommunala sektorn används mer effektivt.

Den pågående omdaningen och

effektiviseringen av den kommunala

verksamheten måste fortsätta, även om

statsbidragen till kommunerna och

skatteintäkterna ökar.

Pensionärerna och pensionerna

I Kristdemokraternas motion Fi18 hävdas

att regeringens okänsliga budgetsanering

drabbat pensionärerna hårt. Utskottet

vill med anledning av detta anföra

följande. Regeringen gjorde tidigt klart

att när statsfinanserna stärks och

ekonomin börjar växa skall situationen

först förbättras för de grupper i

samhället som drabbats extra hårt av de

svåra tiderna. Redan i

budgetpropositionen för 1999 föreslog

regeringen därför en förbättring av

pensionärernas ekonomi med omkring 4

miljarder kronor. Det reducerade

prisbasbeloppet för pensionärer ersattes

fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet

samtidigt som bostadstillägget till

pensionerna höjdes för att gynna de sämst

ställda pensionärerna. I förra årets vår-

och budgetpropositioner fortsatte

satsningen på pensionärerna.

Bostadstillägget och det särskilda

bostadstillägget höjdes ytterligare

samtidigt som den tidigare tillfälliga

höjningen av pensionstillskottet

permanentades. Vidare höjdes det

särskilda grundavdraget för pensionärer i

inkomstbeskattning.

Regeringen föreslår i vårpropositionen

att bostadstillägget justeras upp

ytterligare. Vidare bör ett s.k.

äldreförsörjningsstöd för äldre

invandrare införas. Stödet skall utgå

till äldre invandrare som inte uppfyller

det s.k. bosättningskravet för

folkpension och därför i dagsläget är

hänvisade till socialbidrag för sin

försörjning. Som utskottet redovisat

tidigare föreslår regeringen också att

det införs ett förbehållsbelopp inom

äldreomsorgen.

Utskottet vill i sammanhanget också

peka på att de satsningar som nu görs och

planeras inom vården och omsorgen är av

utomordentligt stor betydelse, inte minst

för äldre och pensionärer. Till exempel

gynnas framför allt de äldre av

förbättringen av tandvårdsstödet och den

ytterligare förstärkning av stödet som

föreslås i vårpropositionen. Som

redovisades ovan, under rubriken

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning, går en stor del av de

offentliga tjänsterna inom vården och

omsorgen till personer i de högre

åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna

och demografin

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat budgetkonsolideringens effekter

på fördelningen i samhället (senast i

bet. 2000/01: FiU1). Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte något

alternativ till saneringen av de

offentliga finanserna. Den var nödvändig

för att återställa förtroendet för svensk

ekonomi och få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte

minst i de mindre och medelstora

företagen. Den var också nödvändig för

att säkra den framtida välfärden. Som

utskottet redovisat tidigare står Sverige

inför en stor demografisk utmaning genom

att andelen äldre i befolkningen ökar.

För att klara av den påfrestning som

detta kommer att innebära på de

offentliga sy- stemen krävs ett

överskott i de offentliga finanserna

under de närmaste åren.

Enligt utskottets mening är det också

viktigt att inse att de senaste åren

kraftiga uppgång i den svenska ekonomin

till en ganska stor del beror på det

faktum att Sverige nu har sanerat de

offentliga finanserna och etablerat ett

överskott. En symboliskt viktig händelse

och ett tydligt bevis för den här

utvecklingen är, som utskottet nämnt

tidigare, att nivån på de svenska

obligationsräntorna under det senaste

året legat på ungefär samma nivå som de

tyska obligationsräntorna.

Överskottsmålet i de offentliga

finanserna

I motion Fi20 kritiserar Folkpartiet

liberalerna regeringen för att inte ha

någon klar politik när det gäller

överskottet i de offentliga finanserna.

Överskottet borde vara minst 2,5 % av BNP

2002 för att skapa en buffert för sämre

tider, enligt motionärerna.

Som utskottet framhållit tidigare är

sunda offentliga finanser ett mycket

viktigt ekonomiskt politiskt mål för att

bl.a. säkra en god välfärd, minska

klyftorna och klara de framtida

påfrestningarna till följd av de

demografiska förändringarna. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att

budgetpolitiken styrs av två övergripande

mål: de sammantagna offentliga finanserna

skall visa ett överskott på 2 % av BNP

över en konjunkturcykel, och de statliga

utgifterna skall hållas inom de uppsatta

utgiftstaken.

I samband med 1997 års ekonomiska

vårproposition fastställdes målen för de

offentliga finanserna fram t.o.m. 2001.

Till följd av den pågående

konsolideringen av statsfinanserna och de

då relativt svaga ekonomiska utsikterna

beslutades om en infasning av målet för

att dämpa eventuella negativa effekter på

samhällsekonomin. För 1998 skulle de

offentliga finanserna vara i balans. För

1999 bestämdes att överskottet skulle

uppgå till 0,5 % av BNP. Åren 2000 och

2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 %

respektive 2 % av BNP. I anslutning till

budgetpropositionen för 1999 höjdes

ambitionen, och målet för 2000 höjdes

från tidigare 1,5 % till 2 % av BNP. I

samband med budgetpropositionen för 2001

bestämdes att överskottet för 2001 skulle

vara 2,5 %.

Utskottet kan konstatera att

erfarenheten hittills av de preciserade

budgetmålen är mycket god. Målen har utan

svårighet uppnåtts och även överskridits.

År 1998 visade de offentliga finanserna

ett överskott på 2,1 % av BNP och 1999

blev överskottet 1,7 % av BNP, vilket är

2,1 respektive 1,2 procentenheter över

målet för respektive år. I fjol uppgick

överskottet till 4,1 % jämfört med målet

på 2,0 %. I år väntas, enligt prognoserna

i vårpropositionen, ett överskott på 3,6

% jämfört med målet på 2,5 %. Sammantaget

har de offentliga finanserna under de

senaste fyra åren, 2001 inräknat, gett

ett överskottet utöver de uppsatta målen

på 6,5 procentenheter.

Denna framgångsrika utveckling har

bidragit till att pressa ned den

offentliga skulden, sänka räntenivån i

samhället och därmed även

räntekostnaderna i budgeten. Detta har i

sin tur bl.a. skapat utrymme för de

senaste årens satsningar på

sysselsättningen, vården, skolan och

omsorgen och de nya reformer som föreslås

i vårpropositionen. Det är utskottets

övertygelse att förutsättningarna för att

nå målen skulle ha varit mycket sämre med

de budgetalternativ som t.ex. Folkpartiet

liberalerna presenterat för den aktuella

perioden.

Utskottet vill i anslutning till denna

diskussion erinra om att målet för

överskottet för 2002 är 2 % av BNP, men

att regeringen i vårpropositionen anger

att målet kommer att prövas i samband med

att budgetpropositionen lämnas till

riksdagen i höst.

Ett Sverige för alla

I utskottets betänkande med anledning av

budgetpropositionen för 2001

(2000/01:FiU1) behandlades den stora

fördelningspolitiska utmaning som ligger

i att minska klyftorna i samhället och

antalet personer som är marginaliserade.

Enligt utskottets mening ger ekonomisk

tillväxt bättre förutsättningar för ökad

rättvisa. Tillväxten i sig är däremot

ingen garanti för rättvisa, utan för att

minska klyftorna i samhället krävs en

aktiv politik för rättvisa. Målet bör

vara att människors livsval inte skall

begränsas av bakgrund eller kön. Alla

skall ha samma rätt och möjlighet till

vård, utbildning och omsorg. Vidare måste

alla former av diskriminering upphöra.

Invandrare, flyktingar och de som bott i

Sverige i många generationer skall ges

likartade möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de

senaste årens tillväxt gjort det möjligt

att vidta åtgärder inom en rad områden;

t.ex. har initiativ tagits för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt

hållbar integration. Inom bl.a.

arbetsmarknads- och utbildningsområdet

pågår en rad olika insatser för att öka

invandrarnas möjligheter att delta i

arbetslivet. Olika fördelningsanalyser

visar att barnfamiljer och då särskilt

ensamstående föräldrar, ungdomar och

invandrare fortfarande har det sämre nu

än i början av 1990-talet. En rad

åtgärder har vidtagits för att förbättra

situationen för dessa grupper och

ytterligare förslag lämnas i

vårpropositionen. Andra studier visar att

det finns strukturella faktorer som gör

att vissa samhällsgrupper har större

tillgång än andra till utbildning, höga

inkomster och en god välfärd. Det är

t.ex. fortfarande betydligt vanligare att

barn till föräldrar med högre utbildning

studerar vidare, än att barn till

föräldrar med lägre utbildning gör det.

Det är bl.a. i detta perspektiv som

regeringens satsningar på ökat antal

platser på högskolor och universitet,

Kunskapslyftet och ett reformerat

studiemedelssystem skall ses.

Studier som bl.a. regeringen genomfört

visar att lönespridningen i Sverige ökade

något under senare delen av 1990-talet

efter att ha minskat sedan mitten av 1970-

talet. Till följd av den ekonomiska

krisen i början av 1990-talet

marginaliserades vissa grupper. Till

exempel har antalet människor som är

långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller

beroende av socialbidrag under långa

tider ökat. För att motverka detta måste

bl.a. marginaleffekter av olika slag

minskas så att det bättre lönar sig att

studera och arbeta. Därmed minskar risken

för att människor fastnar i

socialbidragsberoende och

långtidsarbetslöshet. Beslutet om att

införa maxtaxa i förskoleverksamheten och

barnomsorgen är ett exempel på åtgärder

som bidrar till att minska

marginaleffekterna. Sänkning av

marginalskatterna genom höjningen av de

nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt och den påbörjade

kompenseringen av egenavgifterna är andra

exempel. Till följd av förslagen i

budgetpropositionen för 2001 och de

ytterligare förslag som framförs i

vårpropositionen sänks också marginal

effekterna i de familjepolitiska stöden.

I vårpropositionen redovisas en

genomgång av fördelningsprofilen av

förslagen om maxtaxa, förändringarna i

föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen,

förbättrat studiebidrag, höjt

bostadstillägg för pensionärer och

försörjningsstödet för äldre invandrare.

Förslagen har sammantagna en gynnsam

fördelningsprofil och gynnar framför allt

låg- och medelinkomsttagare. Dessutom

gynnas kvinnor mer än männen av

förslagen.

OECD:s BNP-statistik

Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna använder i den

politiska argumentationen något de kallar

för OECD:s tillväxt- eller välfärdslista.

Vad det handlar om är den statistik som

OECD sammanställer av

köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per

capita. Sverige har, enligt t.ex.

Moderata samlingspartiets motion Fi17,

halkat ned från en 4:e plats i början av

1970-talet till en 22:a plats i slutet av

1990-talet.

Som utskottet påpekat vid tidigare

behandlingar (senast i bet. 2000/01:

FiU1) är OECD:s statistik så osäker att

man bör vara mycket försiktig med att dra

alltför långtgående slutsatser av

uppgifterna. Möjligheten till jämförelser

mellan länderna är mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.

Dessutom har måttet stora brister som

mått på den ekonomiska välfärden.

Även valet av tidsperiod är av

avgörande betydelse för resultatet.

Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har

i en rapport (nr 5 2000) visat att om i

stället 1947 används som utgångsår och

1997 som slutår och BNP per innevånare i

eldrarna 15-64 år används som

välfärdsmått blir resultatet en allmän,

mycket kraftig utjämning mellan OECD-

länderna. Sveriges placeringar ändrades

under perioden från plats sex till plats

åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå från

nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta

staternas nivå.

Utskottet kan konstatera att svensk

ekonomi tappat i relativ position under

framför allt två perioder de senaste 30

åren - under andra hälften av 1970-talet

och i början av 1990-talet. Den absolut

största nedgången kom i början av 1990-

talet då Sveriges BNP föll samtidigt som

flera andra länder fortsatte att ha en

positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

De senaste åren har emellertid Sveriges

tillväxt varit högre än genomsnittet i

såväl OECD som EU, samtidigt som

inflationen varit en av de lägsta i indu

strivärlden. Detta innebär att Sveriges

relativa position har förbättrats.

Utskottet vill erinra om att en hög,

uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig

del av regeringens ekonomiska politik.

Det bör också tilläggas att tillväxten

skall vara ekologiskt hållbar.

Utskottet vill i sammanhanget passa på

att kort redogöra för en vidareutveckling

av den köpkraftskorrigerade BNP-

statistiken som EU:s statistikorgan,

Eurostat, tar fram. Eurostat har bl.a.

undersökt den köpkraftskorrigerade

produktionsnivån för olika regioner inom

EU-länderna under perioden 1994-1996.

Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste

regionerna i flertalet länder. Den

största spridningen finns enligt Eurostat

i Tyskland (inklusive östra Tyskland),

där skillnaden i BNP per invånare

(köpkraftskorrigerat) mellan den

fattigaste och den rikaste delen av

landet uppgick till omkring 140

indexenheter. Näst störst var spridningen

i Österrike (drygt 95 indexenheters

skillnad), följt av Belgien (drygt 90

indexenheter), Frankrike (80

indexenheter) och Italien (omkring 75

indexenheter). Enligt Eurostats uppgifter

är Sverige det land som har den minsta

spridningen mellan olika regioner.

Skillnaden mellan den region med lägst

BNP per capita och den med högst BNP per

capita uppgick till ungefär 30

indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-

mått är även Eurostats beräkningar

behäftade med stora statistiska problem.

Men enligt utskottets mening kan man ändå

dra följande, för svenskt vidkommande,

viktiga slutsats: de regionala klyftorna

i Sverige förefaller vara betydligt

mindre än i flertalet övriga länder i EU.

Utskottet vill i likhet med vid

tidigare behandlingar också erinra om att

det finns andra undersökningar som kan

komplettera OECD:s mått och därmed bidra

till att fördjupa diskussionen om

ekonomisk välfärd. En sådan undersökning

är den rapport om utvecklingsnivån i

världen som FN:s utvecklings- och

biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år.

En annan intressant rapport, där

perspektivet visserligen är något

snävare, är ESO:s (Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi) undersökning

med titeln "Med många mått mätt" (Ds

2000:23). Rapporten är en s.k.

benchmarkstudie över Sverige och

innehåller en jämförelse mellan Sverige

och andra länder när det gäller

utvecklingen i tolv olika

samhällssektorer - makroekonomi,

arbetsmarknad, näringsliv, utrikeshandel,

investeringar, skatter, utbildning,

forskning, IT-sektorn, infrastruktur,

hälso- och sjukvård,

socialförsäkringssektorn,

fördelningspolitik samt miljö- och

energifrågor. Sveriges position jämfört

med förhållandena i Danmark,

Nederländerna, Tyskland, Frankrike,

Storbritannien, USA och Japan har

undersökts för totalt 155 olika

indikatorer. Siffrorna avser framför allt

1998, men i vissa fall är dock det

statistiska underlaget äldre. Kortfattat

visar resultaten i rapporten att Sverige

totalt sett klarar sig bra. I 67 av de

155 indikatorerna placerar sig Sverige på

första eller andra plats. När det gäller

sektorer som hälso- och sjukvård,

socialförsäkringar, inkomstfördelning och

IT-sektorn ligger Sverige till

övervägande delen över den genomsnittliga

nivån i undersökningen.

En annan undersökning, där perspektivet

är ännu något snävare och framför allt

behandlar närings- och företagsklimatet,

är den jämförande studie av

näringspolitiken som Näringsdepartementet

publicerar. Årets rapport Benchmarking av

näringspolitiken 2001 (DS2001:20) gör en

bedömningen av Sveriges utveckling

jämfört med andra OECD-länder vad avser

indikatorer inom t.ex. områdena

fungerande marknader och effektiv

konkurrens, tillväxt- och

innovationsorienterad FoU-politik,

kompetensutveckling i näringslivet,

arbetsmarknad, lönebildning och

transportförsörjning. I korthet visar

resultaten att Sverige hamnar på den övre

tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45

olika indikatorer som undersökts. Endast

i tre fall placerar sig Sverige i den

tredjedel av länder som har den sämsta

utvecklingen. Jämfört med den studie som

gjordes i fjol har Sverige förbättrat

sin position i 14 indikatorer medan

positionen försämrats i 5 indikatorer.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken

är rättvisa och jämställdhet. Även om vi

i Sverige har kommit långt med

jämställdheten mellan män och kvinnor i

jämförelse med andra länder, återstår

mycket att göra. Vårt samhälle är

fortfarande till stora delar styrt

utifrån manliga normer. Arbetsmarknaden

är alltjämt mycket könsuppdelad och

kvinnors arbete är ofta lägre värderat.

Kvinnor har sämre karriärmöjligheter,

sämre lön och mindre makt som en följd av

att de är kvinnor. För att bryta detta

maktmönster måste den övergripande

ekonomiska politiken få ett ännu

tydligare genusperspektiv än i dag.

Välfärden och jämställdheten är intimt

förknippade med varandra. Det är inte en

slump att länder som Danmark, Norge,

Finland och Sverige är mer jämställda än

de flesta andra länder. Det är den

utbyggda generella välfärden och den höga

förvärvsfrekvensen för kvinnor som har

gett möjligheter till detta.

Kvinnors och mäns lika värde och rätt

till egen försörjning skall vara en

självklarhet i Sverige. En egen inkomst

är förutsättningen för fria och

självständiga val i vardagen. Det skall

aldrig accepteras att kvinnors kunskaper

och erfarenheter värderas lägre.

Politiken måste därför med kraft inriktas

på kvinnors rätt till arbete med rättvisa

löner, en väl utbyggd gemensam sektor,

kvinnofrid samt en strategi för att få

jämställdhet på alla områden och fler

kvinnor på olika beslutsnivåer.

De reformer som utskottet redovisat

ovan, som t.ex. den stegvis reformerade

barn- och familjepolitiken, satsningarna

på skola, vård och omsorg och programmen

för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten, är väsentliga steg i

utvecklingen mot en större rättvisa och

ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

En avgörande del i jämställdhetspolitiken

är att motverka löneskillnader på grund

av kön. Utskottet vill i anslutning till

detta bl.a. erinra om att riksdagen i

fjol beslutade om en skärpning av

jämställdhetslagen. Den nya lagen är

tydligare och skall mer effektivt

motverka att lön sätts efter

könstillhörighet på den svenska

arbetsmarknaden.

Utskottet vill också erinra om att

regeringens utgångspunkt i jämställdhets

arbetet är att såväl den politiska som

den verkställande delen av

regeringsarbetet skall genomsyras av ett

jämställdhetsperspektiv. Till exempel

gäller att olika förhållanden och villkor

för kvinnor och män skall synliggöras,

att varje fråga skall prövas ur ett

jämställdhetsperspektiv och att

konsekvenserna av hur förändringar kan

tänkas utfalla för kvinnor respektive män

skall analyseras.

Utskottet vill i sammanhanget också

erinra om att det inför varje viktig

regelförändring i skatte- och

transfereringssystemet i

Regeringskansliet genomförs en analys av

de olika åtgärdernas fördelningseffekter.

I frågor som rör budgeten och den

ekonomiska politiken arbetar regeringen

med könsperspektivet på flera olika plan.

Sedan 1999 har en arbetsgrupp med

representanter från bl.a. olika

departement och myndigheter arbetat med

att ta fram metoder för att könsuppdela

uppgifter för ett antal anslag i

budgeten. I samband därmed har

Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts

ökade resurser för att ta fram nödvändigt

statistiskt underlag för könsuppdelning

av anslag. I startgroparna ligger nu ett

projekt inom Näringsdepartementet om att

integrera könsperspektivet i den statliga

budgetprocessen. Projektet skall pågå

under 2001 och syftet är bl.a. att

utarbeta förslag till struktur för det

fortsatta jämställdhetsarbetet i

budgetprocessen, att visa hur en koppling

kan göras mellan mål, budget och

resultatredovisning samt att utveckla en

strategi för uppföljning och utvärdering

av jämställdhetspolitiken.

Utskottet vill understryka att

jämställdhet berör alla samhällsområden.

Jämställdhet handlar om rättvisa och

fördelning av ekonomisk och politisk

makt. Det handlar om demokrati, om att

värdera kvinnor och män lika. Därför är

det också viktigt att genusperspektivet

blir en naturlig del i budgetprocessen

och i finansplanen. För att nå ett

solidariskt, rättvist och jämställt

samhälle är det nödvändigt att det i

beslutsunderlagen finns

konsekvensanalyser utifrån ett

genusperspektiv.

Utskottet anser sammanfattningsvis att

jämställdhet är en fråga med högsta

prioritet. Mycket återstår att göra.

Utskottet ser positivt på att regeringen

arbetar med att på olika sätt införliva

könsperspektivet i budgetprocessen och i

den ekonomiska politiken samt att i

vvrigt utveckla jämställdhetsarbetet.

(s), (v) och (mp) i samarbete

Utskottet tillbakavisar

Kristdemokraternas angrepp i motion Fi18

på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna. En redovisning av resultaten i

ekonomin duger bra som svar på

Kristdemokraternas attack: Tillväxten har

varit historiskt hög under de senaste

åren, sysselsättningen stiger kraftigt

och arbetslösheten sjunker, inflationen

och räntenivåerna är låga, de offentliga

finanserna och bytesbalansen visar stora

överskott och medborgarnas realinkomster

stiger starkt.

Regeringens och de bägge

samarbetspartiernas mål är att under

mandatperioden försöka skapa en så stor

uppslutning som möjligt för en politik

för full sysselsättning. Som tidigare

berör samarbetet i vårpropositionen fem

områden - ekonomi, sysselsättning,

rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt

utskottets mening ger samarbetet en

signal till omvärlden att det finns en

politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full

sysselsättning, rättvis fördelning, ett

offentligt överskott om 2 % av BNP över

en konjunkturcykel och prisstabilitet.

Samarbetspartierna står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken

i tilläggsbudgeten för 2001.

Med hänvisning till vad som anförts ovan

avstyrker utskottet förslagen i

motionerna Fi17 (m) yrkandena 1, 7 och

10-16, Fi18 (kd) yrkandena 1, 2 delvis

och 5, Fi19 (c) yrkandena 1, 6-11 och

13-14, Fi20 (fp) yrkandena 1, 10, 11,

13-16, 18-23 och 25 samt Fi33 (m).

1.4 Den ekonomiska och monetära unionen

Utskottets förslag i korthet

Enligt utskottets meningen finns det

ingen anledning att nu ompröva tidigare

beslut om att inte införa euron i

Sverige. Utskottet delar också

regeringens uppfattning i

budgetpropositionen att ett eventuellt

svenskt deltagande i EMU måste ha ett

brett folkligt stöd, och frågan därför

skall prövas av svenska folket i en

folkomröstning. Därmed är det inte

heller aktuellt att delta i det

europeiska växelkurssamarbetet ERM2.

Jämför reservationerna 2 (m, kd, fp)

och 3 (c).

Motionerna

I motion Fi17 av Bo Lundgren m.fl. (m)

framhålls att svenskt företagande behöver

en stabil valuta. En växande osäkerhet om

den svenska kronan försvårar för de

mindre och medelstora företagen som söker

vinna nya marknader utanför landet. En

ekonomisk politik som följs av sjunkande

kronvärde urholkar välfärden och

snedvrider förutsättningarna för nytt

företagande till förmån för de stora

företag som genom sänkt kronkurs får ökad

konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är

det av yttersta vikt att Sverige tar full

del i samarbetet om den gemensamma

valutan. Euron bör snarast möjligt bli

svensk valuta, enligt motionärerna.

Sverige bör därför snarast fatta beslut

om fullt deltagande i valutasamarbetet.

Omedelbart efter ett positivt beslut

skall Sverige inträda i ERM2 (yrkande 8).

I motion Fi18 av Alf Svensson m.fl. (kd)

anförs att Sverige bör delta i EMU-

samarbetet fullt ut. Vidare bör en

folkomröstning genomföras.

Folkomröstningen bör föregås av

överläggningar mellan ledarna för

samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är

det ej möjligt att genomföra en

folkomröstning i år. Mycket talar därför,

enligt motionärerna, för att en

folkomröstning bör vänta till efter valet

2002. Det bör också i en folkomröstning

endast finnas två alternativ - ja till

deltagande i EMU och nej till deltagande

i EMU. En förhandling om en svensk

anslutning till ERM2 bör tas upp snarast

efter det att svenska folket sagt ja till

EMU - detta för att minska tiden mellan

ansökan och fullt deltagande i EMU

(yrkande 3).

I motion Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) framhålls att ett EMU-medlemskap

ökar förutsättningarna för en god och

stabil svensk tillväxt. Priserna sjunker

som en följd av ökade prisjämförelser och

därmed ökad konkurrens. Det tjänar

svenska konsumenter på, liksom svenska

företag och deras anställda. Sammantaget

ökar det svenska välståndet, och mer

resurser blir tillgängliga för såväl

privat konsumtion som offentligt

finansierad vård, skola och omsorg.

Vidare får Sverige genom medlemskapet

insyn och beslutsrätt i bl.a. det s.k.

Eurorådet och i ECB. Ett av de mest

uppmärksammade besluten om svensk

ekonomisk politik under senare år är

regeringspartiets principiella ja till

EMU. Men inte heller i vårpropositionens

finansplan nämns detta. Sveriges regering

har alltså ännu inte åstadkommit någon

officiell avsiktsförklaring om var den

står i frågan om Sverige och EMU. Enligt

motionärerna är det viktigt att Sveriges

riksdag fastställer en tidtabell för

inträdet i EMU:s s.k. tredje fas. Det bör

ske i fem steg. Regeringen avger en

skriftlig avsiktsförklaring till

riksdagen där dess EMU-politik och

tidtabell redovisas. En nationell

övergångsplan görs upp och genomförs så

snabbt som möjligt. En folkomröstning om

EMU bör genomföras så snart som möjligt

efter valet 2002. Efter ett ja i

folkomröstningen tas en förhandling upp

med euroländerna om svenskt inträde i

ERM2, och Sverige bör sikta på att gå med

i EMU inom 18 månader efter ett ja i

folkomröstningen, dvs. under första

halvåret 2003 (yrkande 17).

Finansutskottets ställningstagande

I slutet av 1997 beslutade riksdagen att

Sverige inte skulle införa EU:s

gemensamma valuta, euron, när den s.k.

tredje etappen av EMU inleddes den

1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet.

1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75).

Riksdagen beslutade samtidigt att

Sverige bör hålla dörren öppen för ett

eventuellt framtida deltagande i

valutaunionen, och om det efter den

1 januari 1999 bedöms lämpligt att

Sverige deltar, skall frågan underställas

svenska folket för prövning.

Enligt utskottets mening finns det

ingen anledning att nu ompröva beslutet

från 1997 att Sverige inte skall införa

euron. Utskottet delar regeringens

uppfattning i vårpropositionen att ett

beslut om ett svenskt deltagande i valuta

unionen måste ha ett brett folkligt stöd

och att frågan därför skall underställas

svenska folket för prövning i en

folkomröstning. Utskottet delar också

regeringens uppfattning att det för

närvarande inte heller är aktuellt att

delta i det europeiska

växelkurssamarbetet ERM2.

Utskottet vill i anslutning till detta

erinra om att regeringen tillsatt en

kommitté om stabiliseringspolitikens

förutsättningar vid ett svenskt

deltagande i valutaunionen. Utredningen

analyserar bl.a. finanspolitikens roll

och finanspolitikens olika instrument. I

sammanhanget analyseras också behovet av

och konsekvenserna av s.k. buffertfonder

av den typ som finns i Finland. Kommittén

påbörjade sitt arbete i slutet av förra

året, och enligt planen skall ett

slutbetänkande presenteras i slutet av

2001.

Med anledning av vad som anförts ovan

avstyrker utskottet motionerna Fi17 (m)

yrkande 8, Fi18 (kd) yrkande 3 och Fi20

(fp) yrkande 17.

2 Budgetpolitikens inriktning och

utgiftstak för staten

2.1 Budgetutvecklingen

De tidigare stora underskotten i de

offentliga finanserna övergick 1998 i en

period med stabila överskott. Under 1998

och 1999 låg detta överskott på i runt

tal 40 miljarder kronor. Förra året ökade

det till 85 miljarder kronor, och för

innevarande år väntas överskottet komma

att uppgå till 79 miljarder kronor. Det

motsvarar för dessa båda senare år 4,1

respektive 3,6 % av BNP, vilket är

väsentligt mer än de målsatta överskotten

på 2,0 respektive 2,5 % av BNP. Det är

också väsentligt mer än vad man räknade

med för ett år sedan. Förbättringen

jämfört med kalkylerna i förra årets

vårproposition förklaras framför allt av

att statens finanser - och då främst

statens skatteinkomster - blivit

väsentligt bättre än vad man tidigare

antagit. Statens skatteinkomster under

2000 beräknas nu bli 673 miljarder

kronor, vilket är 26 miljarder kronor mer

än man räknade med för ett år sedan.

Denna förbättring förklaras bl.a. av att

inkomsterna från reavinstbeskattningen

blev större än man tidigare antagit. För

2001 väntas nu statens skatteinkomster

bli något större än i motsvarande kalkyl

för ett år sedan, trots att riksdagen

under mellantiden beslutat om en rad

skattesänkningar, däribland sänkt statlig

inkomstskatt, skattereduktion för allmän

pensionsavgift och sänkt fastighets- och

förmögenhetsskatt. Det innebär att den

underliggande ökningen av

skatteinkomsterna tämligen väl har

kompenserat för dessa skattesänkningar.

Som mål för budgetpolitiken gäller för

2002 och 2003 att överskottet i de

offentliga finanserna skall motsvara

minst 2 % av BNP. I vårpropositionen

föreslås att samma överskottsmål tills

vidare skall gälla även för 2004.

Regeringen framhåller emellertid att den

framtida konjunktursituationen kan

medföra att dessa mål behöver omprövas,

vilket i så fall kommer att göras i

budgetpropositionen för respektive år. I

budgetpropositionen för 2002 kommer

regeringen också att redovisa hur nästa

års överskott skall disponeras.

Med nu givna skatteregler sjunker

skattekvoten under 2001 och 2002 vardera

året med ungefär en procentenhet varefter

den väntas stabilisera sig på en nivå

strax under 51 % av BNP.

På motsvarande sätt sjunker under dessa

båda år utgiftskvoten med en halv

procentenhet per år och antas därefter

plana ut till omkring 53 % av BNP.

Förbättringen av de offentliga

finanserna har i år resulterat i att den

offentliga sektorns nettoskuld

eliminerats. Värdet av de samlade

offentliga tillgångarna är alltså nu åter

större än de samlade offentliga

skulderna. Vid årets slut väntas

nettoförmögenheten motsvara 3,5 % av BNP

för att därefter successivt växa till

drygt 9 % 2004.

Även den offentliga sektorns

bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året

understeg bruttoskulden 60 % av BNP,

vilket innebär att Sverige numera

uppfyller skuldkriteriet enligt EU:s

Maastrichtvillkor. Bruttoskulden

fortsätter att minska ner mot 47 % av BNP

vid utgången av 2004.

Statsbudgeten uppvisade förra året ett

överskott på 102 miljarder kronor. En

bidragande orsak till den höga nivån var

inkomsterna från försäljningen av aktier

i Telia AB och en större överföring från

AP-fonden. I år beräknas överskottet

uppgå till 69 miljarder kronor, och på

motsvarande sätt är detta överskott

föranlett av bl.a. en större överföring

från AP-fonden och en planerad

försäljning av statliga bolag.

Med de i vårpropositionen redovisade

förslagen förutses statsbudgeten under de

närmaste tre åren ge ett överskott på

mellan 9 och 19 miljarder kronor.

Samtidigt räknar emellertid regeringen

med att överskottet i den offentliga

sektorn under samma period kommer att

motsvara 3,1, 3,1 respektive 3,6 % av

BNP, dvs. mer än de preliminärt

föreslagna överskottsmålen på 2 %.

Regeringen har därför i sina kalkyler

förutsatt att ett belopp motsvarande

dessa överskjutande överskott skall

tillföras hushållen och att detta på

sedvanligt sätt skall ske genom en

avräkning mot statsbudgeten. Om man även

rensar bort effekten av olika större

engångsåtgärder får man fram bilden av en

mer beständig, underliggande

budgetutveckling. Omfattningen av dessa

engångsåtgärder är under perioden

1999-2004 betydande, främst beroende på

de stora överföringar som görs från AP-

fonden till statsbudgeten som ett

resultat av pensionsuppgörelsen. Under

den aktuella sexårsperioden beräknas

engångseffekterna uppgå till drygt 300

miljarder kronor, varav drygt 160 avser

överföringar från AP-fonden och 135 är

inkomster från försäljning av statliga

bolag.

Engångseffekternas betydelse för det

redovisade budgetsaldot framgår av

efterföljande sammanställning som bygger

på uppgifter ur vårpropositionen.

Tabell 9. Statsbudgetens underliggande

saldo efter överföring till hushållen

samt efter justering för större

engångseffekter 1999-2004

Miljarder kronor

19 20 20 20 20 20

99 00 01 02 03 04

Statsbudgetens saldo +8 +1 +6 +9 +1 +1

2 02 9 3 9

Beräkningsteknisk - - - - - -

överföring till 26 26 40

hushållen

Statsbudgetens saldo +8 +1 +6 - - -

(efter beräknings- 2 02 9 17 13 21

teknisk överföring

till hushållen)

Större +7 +8 +7 +2 +2 +1

engångseffekter 2 8 9 4 9 9

varav Försäljning av +1 +7 +1 +1 +1 +1

statliga bolag m.m. 4 5 5 5 5

Alectas - - +8 - - -

utdelning av

överskottsmedel

Överföring +4 +4 +4 +9 +1 +4

från AP-fonden 5 5 6 4

Överföring - - +1 - - -

från Riksbanken 0

+2 - - - - -

Premiepensionsmedel, 6 31

netto

Underliggande +1 +1 - - - -

budgetsaldo 0 4 10 40 41 39

Som framgår av tabellen beräknar

regeringen att statsbudgeten i år skall

uppvisa ett överskott på 69,1 miljarder

kronor. För 2002 förutses ett underskott

på 16,7 miljarder kronor efter den

beräkningstekniska överföringen till

hushållen.

Riksdagen har efter det att

vårpropositionen presenterades fattat

beslut om Riksbankens inleveranser under

2001 (2000/01:FiU23). Riksdagen godkände

i det sammanhanget riksbanksfullmäktiges

förslag om en extra inleverans på 20

miljarder kronor utöver den reguljära

inleveransen på 8,2 miljarder kronor. I

vårpropositionen har denna extra

inleverans beaktats på så sätt att man

antagit att hälften av överföringen

kommer att bestå av likvida medel som

levereras in på inkomsttitel medan den

andra hälften kommer att ha formen av

statspapper som skrivs av direkt mot

statsskulden. Riksdagen har på

fullmäktiges förslag beslutat att den

extra inleveransen 2001 i huvudsak skall

ha formen av statspapper. Det innebär att

det av regeringen prognostiserade

överskottet på 69,1 miljarder kronor 2001

bör minskas till 59,1 miljarder kronor.

Riksdagen har också beslutat att

Riksbanken nästa år skall göra en extra

inleverans på i storleksordningen 20

miljarder kronor. Detta beslut är däremot

inte beaktat i vårpropositionen och

korrigerat för denna inleverans kommer

2002 års budgetsaldo efter

beräkningsteknisk överföring, att vändas

i ett mindre överskott på 3,3 miljarder

kronor.

Riksgäldskontoret har den 21 maj 2001

redovisat en prognos över statens

lånebehov och finansiering 2001 och 2002.

I den förutses en mer gynnsam

budgetutveckling än regeringen antagit i

vårpropositionen. I stället för ett

korrigerat budgetöverskott på 59,1

miljarder kronor under 2001 räknar

Riksgäldskontoret med att överskottet

detta år skall uppgå till 86 miljarder

kronor. Och för nästa år väntas

överskottet uppgå till 48 miljarder

kronor i stället för det korrigerade

överskottet på 3,3 miljarder kronor.

Regeringen kommer senare att redovisa på

vilket sätt man avser att utnyttja de

medel som under åren 2002-2004 satts av

som en beräkningsteknisk överföring till

hushållen. Redovisningsmetoden innebär

emellertid i princip att ett lika stort

resurstillskott kommer att tillföras

hushållssektorn antingen i form av

skattesänkningar eller i form av nya

statliga utgiftsåtaganden. Fastlagda

utgiftstak för staten utgör då en

restriktion för hur stor del av det

överskjutande överskottet som kan

omvandlas till nya utgiftsåtaganden, och

i princip kan de nya utgifterna aldrig

överstiga budgeteringsmarginalen för

respektive år. Gör de det kommer

utgiftstaket inte att kunna

upprätthållas. Resterande del av det

överskjutande överskottet kan i princip

endast tillföras hushållen som

skattesänkningar. Förutsatt att regering

och riksdag alltså inte omprövar

överskottsmålet för de närmaste tre åren

blir fördelningen mellan möjliga nya

utgiftsåtaganden och skattesänkningar då

som följer.

Tabell 10. Den beräkningstekniska

överföringens fördelning på nya utgifter

och skattesänkningar 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Överskott som 25 25 39

beräkningstekniskt tillförts ,9 ,6 ,9

hushållen

varav Maximalt utrymme för nya 2, 4, 15

utgifter 3 1 ,8

(=budgeteringsmarginal)

Teoretiskt utrymme för 23 21 24

skattesänkningar ,6 ,5 ,1

2.2 Mål för budgetpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör inte ompröva det tidigare

fastlagda målet för sparandet i den

offentliga sektorn på i genomsnitt 2 %

av BNP sett över en konjunkturcykel.

Som delmål för 2004 bör gälla att det

finansiella sparandet i den offentliga

sektorn i enlighet med regeringens

förslag skall vara 2,0 % av BNP.

De i sammanhanget väckta motionerna

avstyrks.

Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd)

och 6 (fp).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt

mål för finanspolitiken som innebär att

de offentliga finanserna skall uppvisa

ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP

sett över en konjunkturcykel. Som delmål

gäller att överskottet skall motsvara

2,5 % 2001 samt 2,0 % under 2002 och

2003.

De som mål angivna överskotten skall

användas för att öka den offentliga

nettoförmögenheten.

Riksdagen lägger varje år också fast

ett utgiftstak för de närmaste tre åren,

vilket sätter en gräns för hur stora

utgifter som staten kan dra på sig.

Utgiftstaket omfattar dels de egentliga

utgifterna på statsbudgeten exklusive

statsskuldsräntor, dels utgifterna för

ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten. Dessutom ingår i

utgiftstaket en budgeteringsmarginal.

Enligt tidigare riksdagsbeslut skall

utgiftstaket för staten uppgå till 789

miljarder kronor 2001 samt till 814

respektive 844 miljarder kronor för de

därpå följande åren.

Vårpropositionen

Regeringen anser att det är av central

betydelse med ett överskott i den

offentliga sektorns finanser. Räntebördan

kan då begränsas och förutsättningarna

för att behålla de offentliga

välfärdsystemen förbättras i ett läge då

samhället under de närmaste decennierna

kommer att bestå av alltfler äldre och

allt färre i yrkesverksam ålder. Dessutom

föreskrivs i Stabilitets- och

tillväxtpakten att underskottet i de

offentliga finanserna inte får vara

större än 3 % av BNP, och mot denna gräns

behövs en säkerhetsmarginal för att de

offentliga budgetarnas stabiliserande

effekt skall kunna verka fullt ut i en

lågkonjunktur.

Vilket överskott som är lämpligt varje

enskilt år är framför allt beroende av

konjunkturläget, påpekar regeringen. I en

högkonjunktur, när BNP överstiger den

långsiktigt hållbara produktionsnivån,

skall överskotten överstiga 2 % av BNP.

Det motsatta bör gälla i en

lågkonjunktur.

I budgetpropositionen för 2001

föreslogs att överskottsmålet för i år

skulle motsvara 2,5 % av BNP, vilket är

en halv procentenhet högre än

genomsnittsmålet. Den högre nivån ansågs

motiverad eftersom en alltför stor

nedgång av överskottet mellan 2000 och

2001 skulle kunna ge en sådan stimulans

att ekonomin överhettades och priserna

pressades upp. Osäkerheten kring utfallet

av lönerörelsen under 2001 föranledde

också en viss försiktighet.

Regeringen föreslår nu att de tidigare

fastställda överskottsmålen för 2002 och

2003 skall kompletteras med ett mål för

2004 som likaledes bör motsvara 2,0 % av

BNP. Beroende på hur konjunkturen

utvecklas kan dessa mål behöva omprövas,

framhåller regeringen. Det kommer i så

fall att göras i budgetpropositionen för

respektive år.

Utgiftstaket för 2004 bör enligt

regeringens mening ha en sådan nivå att

de takbegränsade utgifterna kan öka mätt

i fast penningvärde och att det finns

utrymme för de reformer för utveckling

och rättvisa som presenteras i

propositionen. Dessutom bör det finnas

utrymme för en budgeteringsmarginal som

kan fånga upp osäkerheten i främst den

makroekonomiska utvecklingen.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund

att utgiftstaket för 2004 fastställs till

877 miljarder kronor. Den föreslagna

nivån är en avvägning mellan behovet av

skattesänkningar och utrymmet för

utgiftsreformer detta år, skriver

regeringen. Utrymme skapas för både

utgiftsökningar och skattesänkningar

samtidigt som den offentliga sektorns

nettoställning stärks.

Regeringens förslag innebär att

utgiftstaket ökar med 33 miljarder kronor

jämfört med 2003, vilket är något mer än

tidigare år. I fast penningvärde

motsvarar det en ökning med 1,7 %. Den

föreslagna nivån innebär vidare att

utgiftskvoten för den offentliga sektorn

och utgiftstaket mätt som andel av BNP i

princip kommer att vara oförändrade

mellan 2003 och 2004.

I propositionen föreslår regeringen

också att de tidigare nivåerna på utgifts

taken för 2002 och 2003 tills vidare

skall behållas. Med tanke på att

förutsättningarna ändras kan det dock bli

aktuellt att senare göra tekniska

justeringar av utgiftstaken. När man

tidigare har gjort sådana tekniska

justeringar har det varit motiverat av

omständigheter som inte haft någon effekt

på utgifterna för den offentliga sektorn,

men väl för de takbegränsade utgifterna.

Enligt regeringen bör utgiftstaken

framöver inte sättas på en nivå som

innebär att utgiftskvoten för den

offentliga sektorn växer trendmässigt.

Konsekvensberäkningar av den offentliga

sektorns utgifter visar nämligen att den

demografiska utvecklingen, med en

åldrande befolkning, kan komma att leda

till en växande utgiftskvot efter 2010.

Utrymmet för utgiftsreformer kommer

därför att vara begränsat under den

senare delen av decenniet, om inte

skatterna åter höjs eller omfattande

besparingar genomförs för att undvika

underskott när det demografiska

utgiftstrycket ökar. Detta bör avspeglas

i den framtida nivån på de statliga

utgiftstaken, anser regeringen.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i

motion Fi17 att de offentliga finanserna

skall vara i balans över en

konjunkturcykel (yrkande 4). Detta

balansmål bör enligt motionärerna inte

omfatta det enskilda sparande som sker

inom PPM-delen av pensionssystemet

eftersom det är ett privaträttsligt

sparande. Om det finansiella sparandet i

Premiepensionsmyndigheten räknas bort

från regeringens överskottsmål motsvarar

regeringens förslag i realiteten knappt

1 % under de kommande åren, skriver

motionärerna.

Oavsett om PPM räknas in i målet eller

ej, anser motionärerna att det

finansiella överskottet bör vara högre än

vad regeringen angett. Det är enligt

deras mening motiverat såväl med hänsyn

till konjunkturen som till att det är

angeläget att nu pressa ner

räntekostnaderna. För motionärernas del

innebär det i praktiken ett överskott på

drygt 1 % av BNP exklusive PPM, vilket

enligt deras mening svarar väl mot

partiets mål om balans över

konjunkturcykeln.

Moderata samlingspartiet anser dessutom

att utgiftstaket för staten bör

fastställas till nivåer som för de båda

närmaste åren överstiger regeringens

förslag med 33 respektive 15 miljarder

kronor. För 2004 bör taket understiga

regeringens förslag med 4 miljarder

kronor. Partiets förslag till utgiftstak

för den offentliga sektorn understiger

under de tre åren regeringens med 29, 116

respektive 147 miljarder kronor.

Kristdemokraterna framhåller i motion

Fi18 att regeringens långsiktiga mål för

det offentliga sparandet visserligen

motsvarar 2 % av BNP, men att mer än hela

detta sparande ligger i

ålderspensionssystemet under åren

framöver. Ett överskottsmål på 2 % ger

alltså inte en ökad buffert för

statsfinanserna 2002 och framöver,

påpekar motionärerna som anser att man

bör komplettera och senare eventuellt

ersätta nuvarande överskottsmål för de

offentliga finanserna med ett mål om

balans i statens finansiella sparande.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag om ett sådant kompletterande

budgetmål och i vilken takt det kan fasas

in (yrkande 4).

Kristdemokraternas förslag till

utgiftstak för åren 2002-2004 understiger

regeringens med 12, 20 respektive 24

miljarder kronor.

Centerpartiet ställer sig i motion Fi19

bakom regeringens förslag till

överskottsmål för 2002-2004 med hänsyn

till osäkerheten i regeringens

budgetprognoser.

Partiets förslag till utgiftstak för

2002 överstiger regeringens med 7

miljarder kronor. För 2003 och 2004

understiger det regeringens förslag med

34 respektive 47 miljarder kronor.

Folkpartiet liberalerna erinrar i motion

Fi20 om att partiet accepterat tanken på

att det skall finnas ett överskott i de

offentliga finanserna på i genomsnitt 2 %

av BNP sett över en konjunkturcykel. Det

måste i så fall innebära att överskotten

är större i en högkonjunktur för att man

skall kunna godta försämringar i en

lågkonjunktur, påpekar motionärerna som

anser att regeringen inte har en klar

politik i detta avseende. För 2002 anser

motionärerna att det kan vara lämpligt

med ett överskott på närmare 2,5 %, dvs.

samma nivå som gäller för innevarande år.

För 2003 och 2004 bör överskotten

motsvara 2,3 respektive 2,5 % av BNP.

Osäkerheten om dessa mål är dock stor.

Ett sämre utfall kan godtas om

konjunkturen blir tydligt svagare

(yrkande 2).

Folkpartiets förslag till utgiftstak

överstiger för de tre närmaste åren

regeringens med 13, 9 respektive 9

miljarder kronor.

Finansutskottets ställningstagande

Budgetpolitiken har under senare år

inriktats mot ett antal fleråriga mål,

som har det gemensamt att de är tydliga

och lätta att i efterhand avläsa.

Hittills uppnådda mål har överträffats

med bred marginal. Överskottet i de

offentliga finanserna beräknas 2001

motsvara 3,6 % av BNP, dvs. det kommer

att ligga klart över målet på 2,5 %, och

för kommande år visar prognoserna att de

offentliga finanserna kommer att

utvecklas så gynnsamt att överskottsmålet

på 2 % kommer att överträffas med 40

miljarder kronor 2004. Även för 2002 och

2003 väntas överskottsmålet bli

överträffat men då med 25 miljarder

kronor respektive år.

Folkpartiet kritiserar regeringen för att

den för åren framöver nöjer sig med ett

överskott på 2,0 % fastän det då borde ha

varit högre för att genomsnittet över en

konjunkturcykel skall kunna nå denna

nivå. För egen del föreslår Folkpartiet

för de kommande åren överskottsmål

motsvarande 2,5 % av BNP eller nivån

strax därunder.

Utskottet vill med anledning härav

erinra om att överskottsmål för enskilda

år hittills har lagts fast eller

föreslagits för perioden 1999-2004 och

under vart och ett av dessa sex år har

eller väntas dessa mål antingen bli

uppnådda eller överträffade. Även 1997

och 1998 var överskottet över saldomålen

betryggande. Det framgår av följande

sammanställning.

Tabell 11. Finansiellt sparande i den

offentliga sektorn 1997-2004

Målsatta respektive beräknade finansiella

överskott

19 19 19 20 20 20 20 20

97 98 99 00 01 02 03 04

Beräknat finansiellt - 39 34 84 78 45 47 49

sparande i mdkr¹ 29 ,4 ,0 ,7 ,5 ,2 ,2 ,3

,5

Beräknat finansiellt - 2, 1, 4, 3, 2, 2, 2,

sparande i % av BNP¹ 1, 1 7 1 6 0 0 0

6

Målsatt finansiellt - 0, 0, 2, 2, 2, 2, 2,

sparande i % av BNP 3, 0 5 0 5 0 0 0

0

Överskjutande

finansiellt sparande

i % av BNP +1 +2 +1 +2 +1 ±0 ±0 ±0

,4 ,1 ,2 ,1 ,1 ,0 ,0 ,0

¹ Finansiellt sparande efter

beräkningsteknisk överföring 2002-2004.

För 2002-2004 beräknas det finansiella

sparandet motsvara 3,1, 3,1 respektive

3,6 % av BNP, men det överskjutande

överskottet under dessa år har i

regeringens kalkyler tills vidare satts

av som en beräkningsteknisk överföring

till hushållen, vilket förklarar varför

det finansiella sparandet då exakt

motsvarar de målsatta nivåerna. Enligt

tidigare fastlagda principer ämnar

regeringen ta i anspråk denna

beräkningstekniska överföring för

skattesänkningar eller nya

utgiftsåtaganden som tillfaller

hushållen. Men även om så sker kommer

överskottet i de offentliga finanserna

under åren 1998-2004 att ha varit så

stort att det med råge överstiger den

målsatta genomsnittsnivån på 2 % under en

sammanhängande sjuårsperiod, dvs. en

period som kan sägas motsvara en normal

konjunkturcykel.

Fram till och med 2000 har fastlagda

saldomål överträffats med sammanlagt 132

miljarder kronor.

Enligt utskottets mening bör

finanspolitiken utformas på ett sådant

sätt att det uppställda genomsnittsmålet

uppnås. Utvecklingen sedan 1998 visar

enligt utskottets mening att den av

regeringen valda uppläggningen har varit

väl avvägd. Regeringen har dessutom för

avsikt att i kommande budgetpropositioner

göra en förnyad prövning av

överskottsmålet för respektive år på

grundval av det säkrare underlag för

konjunkturbedömningen som man då har

tillgång till. Utskottet finner därför

inte skäl att tillstyrka Folkpartiets

förslag om högre överskottsmål för åren

2002-2004.

Kristdemokraterna anser att nuvarande mål

om ett genomsnittligt överskott på 2 % i

de offentliga finanserna skall

kompletteras och senare eventuellt

ersättas av ett mål med krav på balans i

statens finansiella sparande sett över en

konjunkturcykel. Ett sådant balansmål för

staten blir enligt partiets mening

liktydigt med ambitionen att statsskulden

inte skall öka över tiden ens i nominella

termer.

Utskottet vill med anledning härav

erinra om att nuvarande överskottsmål

omfattar de tre offentliga delsektorerna,

dvs. staten, ålderspensionssystemet

(inkomstpension och premiepension) samt

kommunsektorn (kommuner och landsting).

Överskotten är i det sammanhanget

definierade i enlighet med det regelverk

för nationalräkenskaper som används

allmänt i internationella sammanhang och

som Sverige som medlem i EU är skyldigt

att följa, Europeiska

nationalräkenskapssystemet, ESA95. Det är

också detta regelverk som ligger till

grund för EU:s Stabilitets- och

tillväxtpakt genom vilken Sverige

förbundit sig att hålla de offentliga

finanserna nära balans eller i överskott

och inte annat än i exceptionella

situationer tillåta större underskott än

3 % av BNP. Skuldkriteriet enligt

Maastrichtvillkoren utgår dessutom från

den offentliga sektorns bruttoskuld.

Som motionärerna själva påpekar har

ålderspensionssystemet genom

pensionsreformen fått en mer fristående

ställning, men definitionsmässigt är det

fortfarande en del av den offentliga

sektorn, och det går inte att bortse från

vare sig den eller kommunsektorn när

finanspolitiken utformas.

Med ålderspensionsreformen har det

skett en medveten omfördelning i det

offentliga sparandet från staten till

ålderspensionssystemet vilket motiveras

av de kommande stora pensionsavgångarna.

När pensionsreformen är fullt genomförd

kommer statsfinanserna att försvagas med

ca 60 miljarder kronor per år. För att

delvis motverka denna försvagning

överfördes 45 miljarder kronor per år

från AP-fonden till statsbudgeten under

1999 och 2000. Under 2001 har ytterligare

en överföring ägt rum bestående av stats-

och bostadsobligationer till ett

marknadsvärde av 155 miljarder kronor.

Fördelningen mellan de olika sektorerna

framgår av efterföljande tabell.

Tabell 12. Fördelningen av finansiellt

sparande i den offentliga sektorn

2000-2004

Löpande priser i % av BNP

20 20 20 20 20

00 01 02 03 04

Staten före +1 +7 +0 +0 +0

beräkningsteknisk ,3 ,9 ,3 ,1 ,6

överföring

Staten efter +1 +7 - - -

beräkningsteknisk ,3 ,9 0, 1, 1,

överföring 8 0 0

Ålderspensionssystemet +2 - +2 +3 +3

,7 4, ,7 ,0 ,0

6

Kommunsektorn +0 +0 +0 +0 -

,1 ,3 ,1 ,0 0,

0

Summa offentlig sektor +4 +3 +3 +3 +3

före överföring ,1 ,6 ,1 ,1 ,6

Under det kommande decenniet byggs det

alltså upp en förmögenhet inom

ålderspensionssystemet, samtidigt som

statsskulden fortsätter att minska som

andel av BNP. På medellång sikt kommer

statsskulden, AP-fonden och det samlade

sparandet i premiepensionssystemet att

utvecklas på följande sätt.

Diagram 8. Utvecklingen av skulder och

tillgångar i offentlig sektor 1999-2007

Källa: Konjunkturinstitutet

I takt med att pensionsavgångarna ökar

kommer sparandet i ålderspensionssystemet

att sjunka, och skall i det läget

överskottsmålet kunna upprätthållas måste

statens finansiella sparande förstärkas,

dvs. skatter måste höjas och/eller

utgifter måste sänkas. Statens

finansiella sparande kan alltså i ett

sådant läge inte bedömas isolerat utan

måste bedömas i skenet av förändringarna

i ålderspensionssystemet. Av denna

anledning är det inte lämpligt att

ersätta nuvarande överskottsmål med ett

mål som avser endast statens finansiella

sparande. Mot en sådan lösning talar

också de internationella åtaganden

Sverige har.

Med ett balanskrav för kommunsektorn

och de prognostiserade överskotten i

ålderspensionssystemet, skulle ett

kompletterande överskotts- eller

balansmål för staten innebära att målet

för den offentliga sektorns samlade

överskott skulle behöva sättas till minst

3 % av BNP de närmaste åren. Detta vore

mycket ambitiöst jämfört med flertalet

andra EU-länder. Ett kompletterande

balansmål för statens finansiella

sparande skulle således leda till att

finanspolitiken fick en stramare

inriktning under de närmaste åren, vilket

i sin tur skulle påskynda den offentliga

sektorns förmögenhetsuppbyggnad och skapa

bättre möjligheter för det offentliga att

klara framtida påfrestningar. Omvänt

skulle emellertid en stramare

finanspolitik också kunna utgöra en

hämsko för den ekonomiska tillväxten,

vilket i sin tur skulle försvaga

statsfinanserna. Utskottet ser därför

ingen anledning att förorda en sådan

inriktning på politiken.

Moderata samlingspartiet föreslår att

budgetpolitiken skall inriktas på att

uppnå balans i de offentliga finanserna

sett över en konjunkturcykel. Balans

kravet bör inte omfatta det sparande som

är knutet till Premiepensionsmyndigheten

eftersom det, enligt motionärernas

mening, är ett privaträttsligt sparande.

Genom att i anslutning till sitt

tidigare framförda balansmål hävda att

PPM-sparandet inte längre skall inräknas

i de offentliga finanserna, frångår

Moderata samlingspartiet sin tidigare

uppfattning i frågan och närmar sig i

praktiken nu den linje som regeringen

förespråkar. Vad motionärerna faktiskt

föreslår är att nivån på det finansiella

sparandet i den offentliga sektorn

långsiktigt skall höjas till ca 1,2 % av

BNP, dvs. till en nivå som motsvarar PPM-

sparandet.

Till saken hör emellertid att EU:s

statistikorgan Eurostat har beslutat att

pensionsmedlen i premiepensionssystemet

skall räknas in i den offentliga sektorn.

Något avsteg av det slag som Moderata

samlingspartiet förespråkar är således

inte aktuellt. Enligt Europeiska

nationalräkenskapssystemet skall nämligen

enheter som uppfyller följande två

villkor räknas in i sektorn

socialförsäkring, dvs. i den offentliga

sektorn.

1. Om det enligt lag är

obligatoriskt för grupper av

befolkningen att delta i systemet.

2. Om staten är ansvarig för

styrningen av systemet genom att

bestämma avgifter och förmåner,

oberoende av statens roll som

övervakare (t.ex. Finansinspektionens

roll som övervakare av

försäkringsbolagen).

Sammanfattningsvis anser utskottet att

det inte är motiverat att ompröva det

tidigare fastlagda målet för sparandet i

den offentliga sektorn på i genomsnitt

2 % sett över en konjunkturcykel.

Med dessa motiveringar tillstyrker

utskottet regeringens förslag till nivå

på det finansiella sparandet i den

offentliga sektorn för 2004 på 2,0 % av

BNP (punkt 2) och avstyrker motionerna

Fi17 (m) yrkande 4, Fi18 (kd) yrkande 4

samt Fi20 (fp) yrkande 2.

Till frågan om nivån på utgiftstaket

för staten återkommer utskottet till

längre fram i betänkandet.

2.3 Budgetpolitikens inriktning

Utskottets delförslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken och

avslår därmed de alternativa förslag

som redovisas i motionerna Fi17 (m),

Fi18 (kd), Fi19 (c) och Fi20 (fp).

De formella beslut som direkt hör ihop

med detta ställningstagande behandlar

utskottet i efterföljande avsnitt 2.4

och 3.

Jämför reservationerna 7 (m), 8 (kd), 9

(c) och 10 (fp).

2.3.1 Trepartiöverenskommelse om

budgetpolitiken

Av budgetpropositionen framgår att

regeringen under mandatperioden har

försökt skapa största möjliga uppslutning

kring en politik för full sysselsättning.

Arbetsmarknadens parter har en viktig

roll i detta sammanhang.

Den ekonomiska vårpropositionen bygger

på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka

står bakom riktlinjerna för den

ekonomiska politiken, budgetpolitiken,

utgiftstaken och tilläggsbudgeten för

2001.

Samarbetet mellan de tre partierna

berör fem områden - ekonomi,

sysselsättning, rättvisa, jämställdhet

och miljö - och innefattar både konkreta

förslag och åtaganden inför framtiden.

Enligt propositionen bekräftas genom

detta samarbete att det finns en politisk

majoritet för en ekonomisk politik som är

inriktad på full sysselsättning,

prisstabilitet och ett överskott i den

offentliga sektorns finanser på i

genomsnitt 2 % av BNP sett över en

konjunkturcykel. Denna politik syftar

dessutom till jämlikhet, jämställdhet och

ekologisk hållbarhet.

2.3.2 De politiska alternativen

Vårpropositionen

Nivån på de tidigare fastlagda

utgiftstaken för 2002 och 2003 bör enligt

regeringen ligga fast. Dock kan det bli

aktuellt att tekniskt anpassa dessa

nivåer med hänsyn till nya

förutsättningar som eventuellt tillkommer

senare. När man tidigare har gjort sådana

tekniska justeringar har det varit

motiverat av omständigheter som inte haft

någon effekt på utgifterna för den

offentliga sektor, men väl för de

takbegränsade utgifterna.

För 2004 föreslår regeringen ett

utgiftstak på 877 miljarder kronor,

vilket är 33 miljarder kronor mer än året

innan. Denna ökning ger enligt

propositionen utrymme för de reformer för

utveckling och rättvisa som presenteras i

propositionen. De nya satsningarna uppgår

under de tre närmaste åren till 8, 11

respektive 17 miljarder kronor och har

sin tyngdpunkt i reformer som rör vård

och hälsa, arbetsliv, miljö, socialt

utsatta samt internationellt bistånd.

Satsningarna fördelar sig under de tre

närmaste åren på följande sätt.

Tabell 13. Regeringens satsning på

reformer 2002-2004

Nettoförsvagning av de offentliga

finanserna i miljoner kronor

200 200 200

2 3 4

Internationell 32 32 1

solidaritet 857

Socialt 1 2 2

utsatta 344 495 581

Miljö 538 511 2

966

Djurskydd 18 30 35

Kultur 120 120 120

Arbetsliv 1 2 2

650 150 150

Vård och hälsa 3 4 4

196 096 996

Investeringsbi 100 600 600

drag till

bostäder

Övrigt 1 1 2

350 080 105

Summa reformer 8 11 17

348 114 410

varav 7 9 16

utgiftsökninga 048 814 110

r

inkomstminskni 1 1 1

ngar 300 300 300

Inom området vård och hälsa satsar

regeringen 1,25 miljarder kronor per år i

ökade statsbidrag till kommuner och

landsting för att förbättra

tillgängligheten i sjukvården. Vidare

skall statens ersättning till landstingen

för läkemedel utgå i nya former som

väntas dämpa de snabbt växande

kostnaderna för läkemedelsförmånen.

Övergångsvis leder reformen till att

statens utgifter för läkemedel successivt

ökar under de närmaste åren, men

regeringen räknar med att det nya avtalet

med Landstingsförbundet skall kunna leda

till att den nuvarande kostnadsökningen

halveras. Reformen beräknas 2004 kosta

3,5 miljarder kronor. Dessutom satsar

regeringen fr.o.m. nästa år ytterligare

0,2 miljarder kronor på en

tandvårdsreform. Inklusive tidigare

beslutade höjningar kommer

tandvårdsstödet i och med det att ha ökat

med 0,7 miljarder kronor 2003. Regeringen

vill också avdela 0,1 miljarder kronor

per år för en försöksverksamhet avsedd

att motverka långtidssjukskrivningar.

På arbetsmarknadsområdet kommer

regeringen att besluta om höjda

ersättningsnivåer i

arbetslöshetsförsäkringen och i

aktivitetsstödet fr.o.m. den 1 juli 2001.

Satsningen beräknas kosta 0,5 miljarder

kronor per år. Lägsta ersättningsnivån,

grundbeloppet, höjs från 240 till 270

kr/dag under hela ersättningsperioden

medan den högsta ersättningsnivån höjs

från 580 till 680 kr/dag under de första

100 dagarna av en ersättningsperiod.

Regeringen vill också ändra

arbetsskadeförsäkringen och luckra upp de

nuvarande reglerna som gör det svårt att

bevisa att en viss sjukdom eller skada är

en arbetsskada. Denna reform väntas fullt

genomförd öka utgifterna med 1,0

miljarder kronor per år. Vidare tillförs

Arbetsmarknadsverket permanent 0,7

miljarder kronor per år för att förbättra

arbetsgivarkontakterna samt kvaliteten i

aktivitetsgarantin och de individuella

handlingsplanerna. En del av denna

satsning skall också användas för att ge

personer med utländsk bakgrund en

starkare ställning på arbetsmarknaden.

På miljöområdet görs nya satsningar,

framför allt 2004 då ytterligare 3,0

miljarder kronor fördelas på en rad olika

områden, däribland ett nytt klimat

investeringsprogram, marksanering och

Hållbara Sverige. Satsningar görs också

på radonsanering, miljövårdsforskning,

biologisk mångfald och nyckelbiotoper.

Riksdagen har tidigare beslutat att

biståndsramens andel av BNI skall

motsvara 0,74 % 2002 och 0,81 % 2003. Nu

föreslår regeringen att ramen höjs till

0,86 % av BNI 2004. Därutöver tillförs

biståndet 0,2 miljarder kronor.

För att bistå de socialt utsatta har

regeringen avsatt ökade resurser för att

bl.a. förbättra bostadstillägget till

pensionärer, införa ett förbehållsbelopp

i äldreomsorgen, dvs. ange ett lägsta

belopp som en pensionär alltid skall ha

kvar att leva på när äldreomsorgsavgiften

är betald. Regeringen skall också införa

ett äldreförsörjningsstöd för de

invandrare som inte har bott tillräckligt

länge i Sverige för att uppfylla

bosättningskravet för svensk folkpension.

Ökade resurser satsas också på hemlösa

samt på asylsökande barns skolgång och på

vården av ungdomar som är omhändertagna

av Statens institutionsstyrelse. För att

minska deltidsarbetslösheten vill

regeringen under de tre närmaste åren

avdela 0,1 miljarder kronor per år. Den

lägsta ersättningsnivån i

föräldraförsäkringen skall successivt

höjas under de kommande tre åren från 60

kr/dag till 120, 150 respektive 180

kr/dag.

Regeringen har också för avsikt att

föreslå att studiebidraget till gymnasie

studerande mellan 16 och 20 år förlängs

från nuvarande nio till tio månader

fr.o.m. 2003, att polisväsendet tillförs

0,6 miljarder kronor 2004 för att kunna

anställa fler poliser, att de närmare 0,4

miljarder kronor som staten varje år tar

in i form av skatt på bekämpningsmedel

och skatt på kväve i handelsgödsel skall

återföras till jordbruksnäringen i

lämplig form samt att ett nytt redarstöd

för svensk sjöfart i internationell

trafik införs, vilket beräknas uppgå till

1,3 miljarder kronor per år; ett belopp

som kommer att krediteras arbetsgivarnas

skattekonton och alltså belasta

statsbudgetens inkomstsida. Vidare vill

regeringen införa ett stöd på 2,5

miljarder kronor för att stimulera

bostadsbyggandet i områden med

bostadsbrist samt satsa på

transportinfrastruktur, på kommuner som

drabbas av befolkningsminskning, på en

förstärkning av Regeringskansliet samt på

en utbyggd skattekontroll.

Sammantaget väntas således de nya

reformer som redovisas i vårpropositionen

leda till en nettobelastning med 8,3

miljarder kronor 2002, med 11,1 miljarder

kronor 2003 och med 17,4 miljarder kronor

2004.

Trots detta räknar regeringen med att

den offentliga sektorns finansiella

sparande kommer att utvecklas på ett

sådant sätt att uppställda

budgetpolitiska mål inte bara uppnås utan

för de närmaste åren även överträffas. Av

den i propositionen lämnade redovisningen

framgår att överskotten väntas bli av

följande storlek.

Tabell 14. Regeringens finansiella

sparande i offentlig sektor 2001-2004

Miljarder kronor

200 200 200 200

1 2 3 4

Inkomster +1 +1 +1 +1

247 280 336 395

,3 ,6 ,2 ,3

Utgifter -1 -1 -1 -1

168 209 263 306

,8 ,5 ,4 ,0

Finansiellt +78 +71 +72 +89

sparande ,5 ,1 ,8 ,2

Finansiellt +3, +3, +3, +3,

sparande i % av 6 1¹ 1¹ 6¹

BNP

Målsatt +2, +2, +2, +2,

överskott i % 5 0 0 0

av BNP

¹ Härav har regeringen för avsikt att ta

i anspråk 1,1 procentenheter 2002 och

2003

samt 1,6 procentenheter 2004 för en

överföring till hushållen.

Regeringens nu redovisade inriktning av

budgetpolitiken väntas enligt

propositionen få följande effekt på

statsbudgeten under de närmaste tre åren.

Tabell 15. Statens lånebehov 2001-2004

Miljarder kronor

20 20 200 200

01 02 3 4

Inkomster +7 +7 +74 781

35 27 8,7 ,1

,3 ,7

Utgifter exkl. - - - 700

statsskuldsräntor 64 66 687 ,7

1, 1, ,4

1 2

Statsskuldsräntor - - - -

m.m. 66 60 53, 56,

,0 ,4 8 7

Netto +2 +6 +7, +23

8, ,1 5 ,7

2

Riksgäldskontorets - - - -

nettoutlåning 5, 5, 8,0 8,2

5 6

Överföring från AP- +4 +8 +13 +3,

fonden 6, ,7 ,7 9

4

Statsbudgetens saldo

före

beräkningsteknisk +6 +9 +13 +19

överföring 9, ,2 ,1 ,4

1

Beräkningsteknisk - - - -

överföring 25 25, 39,

,9 6 9

Amortering/ökning (-) +6 - - -

av statsskulden 9, 16 12, 20,

1 ,7 5 5

Vid utformningen av sitt budgetförslag

har regeringen förutsatt att tidigare

beslutade utgiftstak för 2002 och 2003

skall ligga fast. För 2004 föreslår

regeringen ett utgiftstak på 877

miljarder kronor. För de tre närmast

efterföljande åren har därigenom de av

regeringen föreslagna utgiftstaken

följande sammansättning.

Tabell 16. Regeringens utgiftstak för

staten 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Summa utgiftsområden exkl. 65 68 69

Statsskuldsräntor 7, 4, 7,

7 4 7

Minskning av 3, 3, 3,

anslagsbehållningar 5 0 0

Ålderspensionssystemet 15 15 16

utanför statsbudgeten 0, 2, 0,

5 5 5

Summa takbegränsade utgifter 81 83 86

1, 9, 1,

7 9 2

Budgeteringsmarginal 2, 4, 15

3 1 ,8

Utgiftstak 81 84 87

4, 4, 7,

0 0 0

Motionerna

Moderata samlingspartiet redovisar i

motion Fi17 en budgetpolitik som utgår

från fem överordnade mål. De innebär att

partiet med sina förslag vill lägga

grunden för en långsiktigt god tillväxt

och ett ökat välstånd för alla. Den

offentliga sektorn skall dessutom vara i

balans över en konjunkturcykel på en

lägre utgifts- och skattenivå och med en

fallande skuldkvot. Alla skall ges

möjlighet att växa och förverkliga sina

ambitioner. Valfriheten skall ökas och

människor skall åter ges kontroll över

sin tillvaro. Det allmänna skall

slutligen också prioritera sina

kärnuppgifter så att man återställer

förtroendet för att åtaganden som måste

vara gemensamma kan fullföljas.

Den skattepolitik som redovisas i

motionen är avsedd att minska

bidragsberoendet och öka

förutsättningarna för arbete och

företagande. Skattesänkningarna motsvaras

huvudsakligen av minskade offentliga

utgifter och har i övrigt en

utbudsstimulerande inriktning.

Skattetrycket bör enligt motionärerna

sänkas ner mot nivåer som motsvarar

genomsnittet för OECD-länderna. För

perioden fram till 2004 innebär

motionärernas förslag att utgifts- och

skattekvoterna sjunker med 3 respektive 5

procentenheter jämfört med regeringens.

Motionärerna är kritiska till

regeringens överskottsmål. Stora

offentliga överskott i dag räcker inte

för att säkra välfärden för morgondagens

pensionärer, påpekar de. Framtida

pensioner och löner kommer inte att kunna

vara högre än det välstånd som skapas vid

varje givet tillfälle i framtiden. Därför

måste en offensiv reformpolitik gå före

en överbeskattning av det svenska folket.

Stabilitet i de offentliga finanserna

uppnås genom en stram utgiftspolitik som

ger balans i de offentliga finanserna

över en konjunkturcykel, lägre

utgiftskvot samt en minskad skuldkvot.

Därmed uppnås också en minskad

konjunkturkänslighet.

Det av motionärerna förordade

balansmålet bör inte omfatta sådant

sparande som förekommer i PPM-delen av

pensionssystemet eftersom det är ett

privaträttsligt sparande. Givet detta

balansmål bör vi i nuvarande

högkonjunktur ha ett överskott på drygt

1 % av BNP, exklusive PPM.

Moderata samlingspartiets förslag till

skattesänkningar uppgår under de tre

närmaste åren till 53, 86 respektive 110

miljarder kronor och inriktas främst på

inkomstbeskattningen. Skattesänkningarna

uppges leda till ett radikalt minskat

behov av bidrag och transfereringar för

hushåll med arbetsinkomster, vilket i sin

tur minskar kommunernas utgifter för

socialbidrag. De skattesänkningar som

riktar sig till låg- och

medelinkomsttagare är enligt motionen

väsentligt större än de

utgiftsminskningar som påverkar

hushållens köpkraft.

Inkomstskatten skall sänkas genom ett

kraftigt höjt grundavdrag som under de

tre närmaste åren skall uppgå till

34 000, 34 000 respektive 36 000 kr men

som senare skall höjas till 50 000 kr.

Partiet vill därutöver införa ett

förvärvsavdrag vid beräkningen av

kommunal inkomstskatt. Åren 2002 och 2003

skall detta förvärvsavdrag uppgå till 8 %

men skall därefter höjas till 10 % för

att senare uppgå till 15 %. Värnskatten

skall slopas och uttaget av statlig skatt

successivt sänkas till 15 % fram till

2004. I förlängningen skall den statliga

inkomstbeskattningen helt avskaffas.

Barnfamiljer skall fr.o.m. 2002 ges rätt

till ett särskilt grundavdrag vid den

kommunala beskattningen. Avdraget skall

uppgå till 15 000 kr per barn och är

tänkt att komplettera barnbidraget på

dagens nivå. Dessutom införs rätt till

avdrag för styrkta barnomsorgskostnader

samt en skattereduktion på 50 % för

hushållens köp av tjänster. Avdraget för

resor till och från arbetet skall

förbättras samtidigt som bensin- och

dieselskatten sänks. Vidare skall avdrag

för pensionssparande åter få göras med

ett basbelopp.

Regeringens förslag till

begränsningsregel vid

fastighetsbeskattningen avvisas av

motionärerna. De vill i stället på sikt

avskaffa fastighetsskatten. I ett första

steg skall man återgå till 1997 års

taxeringsvärden och enbart beskatta halva

markvärdet. Skattesatsen skall för

innevarande år sättas till 1,0 % för

småhus och 0,7 % för flerbostadshus.

Därefter skall uttaget av skatt för

småhus successivt trappas ner till 0,8 %

2004. Dubbelbeskattningen av

utdelningsvinster skall avvecklas och

förmögenhetsskatten stegvis slopas.

Statens inkomster från skatten på

handelsgödsel skall inte som regeringen

aviserat återföras till jordbrukssektorn

utan helt avskaffas. Vidare skall skatten

på diesel för jord- och skogsbrukets

arbetsredskap sänkas.

De moderata skattesänkningarna

finansieras genom besparingar som under

de närmaste tre åren uppgår till netto

27, 57 respektive 69 miljarder kronor.

Till en del leder besparingarna till

att kostnaderna för hushållen ökar. Det

sker genom högre egenavgift till

arbetslöshetsförsäkringen, genom att

kostnaderna för trafikolycksfall förs

över på den obligatoriska

trafikförsäkringen, genom att ytterligare

en karensdag införs i sjukförsäkringen

samt genom att ersättningsnivån i sjuk-

och föräldraförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen åter sätts till

75 %. Den lägre ersättningsnivån

motiveras av de inkomstskattesänkningar

som motionärerna samtidigt föreslår.

Motionärerna vill emellertid också

minska företagsstödet, sänka partistödet,

slopa presstödet samt åstadkomma

besparingar genom att behålla kärnkraften

och bedriva en effektivare

arbetsmarknadspolitik.

Utvecklingsbiståndet bör enligt deras

mening begränsas, och vidare vill de

begränsa bidragen till kommunsektorn

eftersom skatteintäkterna väntas öka

kraftigt. Med en ökad satsning på

rehabilitering räknar de också med att

under de närmaste åren kunna minska

utgifterna med 2, 4 respektive 5

miljarder kronor.

Regeringens aviserade höjning av golv

och tak i arbetslöshetsförsäkringen bör

enligt motionärernas mening inte

genomföras. De vill i stället införa en

allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring som inte

administreras av facket.

Motionärerna avvisar också regeringens

förslag om en allmän förskola och maxtaxa

i barnomsorgen och vill i stället ge

barnfamiljerna ökade avdragsmöjligheter

samt införa ett nytt stöd kallat

barnomsorgskonto.

Ökade resurser skall dessutom satsas på

stödet till handikappade och för att

återställa änkepensionerna. Även den del

av folkpensionen som hölls inne under

åren 1993-1998 bör återställas. För att

få bort vårdköerna vill Moderaterna

införa en nationell vårdgaranti och

senare även en obligatorisk

hälsoförsäkring som följer patienten.

Denna försäkring är tänkt att ersätta den

nuvarande landstingsskattens finansiering

av sjukvården. Partiet motsätter sig inte

den uppgörelse som staten nyligen träffat

med Landstingsförbundet om

läkemedelskostnaderna men anser att

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen i

sin helhet bör tas över av staten.

Apoteksmonopolet bör dessutom avvecklas,

och man bör även i ökad utsträckning

använda sig av generisk förskrivning,

dvs. satsa mer på likvärdiga men

billigare alternativa läkemedel. En

frivillig läkemedelsförsäkring bör

införas, och för dem som väljer att stå

utanför denna skall det finnas ett

likviditetsskydd.

Motionärerna anser att staten skall ta

över kostnaderna för skolväsendet fr.o.m.

2003. Det sker med hjälp av en nationell

skolpeng som går direkt till skolan och

som uppgår till sammanlagt 60 miljarder

kronor. Eftersom denna kostnad lyfts av

kommunerna minskar motionärerna i

enlighet med finansieringsprincipen det

generella kommunbidraget med ett

motsvarande belopp.

Moderata samlingspartiet föreslår också

att ytterligare två stiftelseuniversitet

skall bildas och att man skall satsa mer

på grundforskning och forskarutbildning

liksom på väginvesteringar och försvaret.

Under de närmaste tre åren vill

motionärerna privatisera statliga företag

för sammanlagt drygt 200 miljarder

kronor. Deras avsikt är att under de tre

närmaste åren sälja statliga företag för

80, 45 respektive 45 miljarder kronor

utöver de av regeringen planerade

försäljningarna på 15 miljarder kronor

per år. De inkomster detta ger skall

huvudsakligen användas till en snabbare

amortering av statsskulden men också till

investeringar i infrastruktur och till

vissa andra utgifter av engångskaraktär.

De finansiella effekter som

motionärernas förslag har på den

konsoliderade offentliga sektorn kan

utifrån de i motionen redovisade

uppgifterna sammanfattas på följande sätt

för de kommande tre åren.

Tabell 17. Moderaternas finansiella

sparande i offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor

¹ Beräkningsteknisk överföring är

liktydigt med överskottet utöver målsatt

sparande. Angivna belopp visar hur stort

utrymme som teoretiskt finns tillgängligt

för överföringar till hushållssektorn i

form av skattesänkningar eller nya

utgiftsåtaganden vid de nu redovisade

prognosförutsättningarna. Beloppen skall

inte ses som ett givet reformutrymme.

Regeringen kan nämligen senare föreslå

att de för respektive år angivna

överskottsmålen motsvarande 2 % av BNP

skall anpassas till

konjunkturutvecklingen. Nivåerna kan

också påverkas av den makroekonomiska

utvecklingen. Erfarenheterna från

tidigare år visar dessutom att det inte

är säkert att hela utrymmet tas i anspråk

för en överföring till hushållen.

Moderata samlingspartiet avvisar

användningen av en budgeteringsmarginal.

Om man till de moderata besparingarna på

statsbudgetens utgifter lägger effekten

av detta ställningstagande får man fram

nivån på det av motionärerna förordade

utgiftstaket för staten.

Tabell 18. Moderaternas utgiftstak för

staten 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Regeringens förslag 81 84 87

till utgiftstak 4, 4, 7,

0 0 0

Föreslagen ökning av +3 +1 +1

takbegränsade 4, 8, 1,

utgifter 9 5 5

Slopad - - -

budgeteringsmarginal 2, 4, 15

3 1 ,8

Moderaternas förslag 84 85 87

till utgiftstak 6, 8, 2,

6 4 7

Moderata samlingspartiet föreslår att

staten skall ta över kommunernas

kostnader för skolan. Förslaget innebär

att kommunerna fr.o.m. 2003 kommer att

avlastas en utgift på 60 miljarder kronor

samtidigt som belastningen på

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning ökar med ett

ungefär lika stort belopp.

Omfördelningens effekt på statsbudgeten

neutraliseras genom att de generella

statsbidragen till kommunerna minskas med

ett motsvarande belopp i enlighet med

finansieringsprincipen. Moderata

samlingspartiet föreslår därutöver flera

åtgärder som får effekt på kommunernas

ekonomi, inte minst en rad

skattesänkningar. Även dessa åtgärder

regleras i enlighet med

finansieringsprincipen över statsbidragen

till kommunerna och medför att dessa

bidrag höjs med närmare 87 miljarder

kronor 2004. De föreslagna

kommunalskattesänkningarna höjer alltså

nivån på Moderata samlingspartiets

förslag till utgiftstak för staten men

har ingen effekt på utgiftstaket för hela

den offentliga sektorn. Skillnaderna

mellan Moderata samlingspartiets och

regeringens budgetalternativ framkommer

därför tydligare i utgiftstaket för den

offentliga sektorn.

Tabell 19. Moderaternas utgiftstak för

offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Regeringens förslag till 1 1 1

utgiftstak 15 21 26

4 1 0

M:s avvikande nivå på det +3 +1 -4

statliga utgiftstaket 2 4

M:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0

kommunsektorn

M:s avvikande justering - - -

av nivån för interna 61 13 14

transaktioner 0 3

Moderaternas utgiftstak 1 1 1

för offentlig sektor 12 09 11

5 5 3

Avvikelse från regeringen - - -

29 11 14

6 7

Kristdemokraterna uppger i motion Fi18

att partiet har utformat sitt budget

alternativ på ett sådant sätt att

förutsättningarna för tillväxt varaktigt

förbättras. Det åstadkommer man genom

strukturella reformer och genom

strategiska skattesänkningar på arbete,

sparande och företagande.

Jämfört med dagens regler sänker under

de tre närmaste åren Kristdemokraternas

skatteförslag uttaget av skatt med netto

33, 53 respektive 66 miljarder kronor.

Partiet vill genomföra en

inkomstskattereform som både sänker

skattetrycket och minskar

marginaleffekterna. Grundavdraget vid

statlig och kommunal beskattning skall

höjas till 20 000 kr, dvs. i princip

fördubblas fr.o.m. 2002. Höjningen skall

omfatta alla inkomsttagare, således även

pensionärer, och beräknas ge en

skattesänkning med 250 kr per månad under

2002. Den innebär också att man kan tjäna

20 000 kr per år innan man behöver betala

kommunalskatt, jämfört med dagens

motsvarande nivå på 10 000 kr. Grund

avdragshöjningen skall utformas som en

statlig skattereduktion, vilket medför

att förslaget inte har någon effekt på

kommunernas inkomster.

I motionen föreslås också att

låginkomsttagare skall få en

skattereduktion på 3 600 kr per år. Full

skattereduktion skall utgå för

pensionsgrundande inkomster upp till

135 000 kr, varefter reduktionen trappas

av för att helt upphöra vid inkomster på

245 000 kr.

Från och med 2002 vill motionärerna

också slopa den nuvarande kompensationen

för egenavgiften och ersätta den med ett

förvärvsavdrag vid den kommunala

beskattningen. Förvärvsavdraget skall få

göras på arbetsinkomster upp till 8,07

förhöjda prisbasbelopp, dvs. upp till

övre gränsen för uttag av egenavgift.

Under de tre närmaste åren skall

förvärvsavdraget motsvara 6,4 %, 7 %,

respektive 10 % av inkomsten. Ett

förvärvsavdrag som enbart gäller för

inkomst av tjänst ökar behållningen av

att arbeta jämfört med att uppbära a-

kasseersättning, påpekar motionärerna.

Förvärvsavdraget skall utformas som en

statlig skattereduktion, vilket medför

att inte heller detta förslag får någon

effekt på kommunernas inkomster.

En särskild skattereduktion skall

dessutom införas för hushållens köp av

tjänster motsvarande 50 % av kostnaden

upp till 50 000 kr/år.

Kristdemokraterna vill fr.o.m. 2003

också införa en statlig skattereduktion

på 900 kr per barn och år, ett belopp som

2004 höjs till 1 500 kr per barn och år.

Värnskatten skall enligt motionärerna

avskaffas och den nedre gränsen för rätt

till reseavdrag sänkas från 7 000 till

5 000 kr. Avdrag för pensionssparande bör

successivt höjas till ett helt basbelopp.

Vidare bör förmögenhetsskatten och

dubbelbeskattningen fasas ut ur

skattesystemet, och till en del bör detta

skattebortfall kompenseras genom att

bolagsskatten höjs från 28 till 30 % av

nettovinsten.

I motionen föreslås också att

arbetsgivaravgifterna nästa år skall

sänkas med 10 procentenheter på

lönesummor upp till 900 000 kr. Dessutom

skall jordbrukets s.k. skatteryggsäck

lyftas av. Dieselskatten för jord- och

skogsbruk bör sänkas till 53 öre/liter

och skatten på miljödiesel generellt

sänkas för att ge åkerinäringen bättre

konkurrensvillkor.

Taxeringsvärdena vid

fastighetsbeskattningen bör enligt

motionärerna frysas på den nivå som

gällde 2000, och uttaget av

fastighetsskatt bör vara 1,2 % för småhus

och 1,0 % för flerfamiljshus. Till grund

för skatteberäkningen bör dessutom ligga

endast en tredjedel av markvärdet över

150 000 kr.

Kristdemokraterna vill också sänka

fordonsskatten kraftigt, men detta

förslag är direkt kopplat till en av

partiet föreslagen obligatorisk

trafikolycksfallsförsäkring som väntas

bidra till att sjukförsäkringen kan

avlastas betydande belopp för kostnaderna

för personskador i samband med

trafikolyckor.

De föreslagna skattesänkningarna skall

finansieras genom minskade utgifter som i

Kristdemokraternas budgetalternativ för

de närmaste tre åren uppgår till netto

15, 27 respektive 28 miljarder kronor.

Dessa nettobelopp rymmer både nya

utgiftsåtaganden och besparingar. Under

åren 2002-2004 uppgår bruttobesparingarna

till 32, 46 respektive 52 miljarder

kronor, medan utgiftsökningarna under

samma period uppgår till brutto 17, 19

respektive 23 miljarder kronor. I

finansieringen ingår också att

Kristdemokraterna avvisar regeringens

användning av den s.k. beräkningstekniska

överföringen till hushållen 2002-2004.

Till de förbättringar som motionärerna

prioriterar hör enhetstaxa inom

äldrevården, fler nya vårdplatser och en

minskning av långa vårdköer. Man vill

också satsa mer på rehabilitering,

tandvård och stöd till anhörigvård.

För de pensionärer som har lägst

pension bör man enligt motionärerna

temporärt höja pensionstillskottet med

200 kr per månad under 2002 i avvaktan på

att det nya pensionssystemet skall träda

i full kraft året därpå. Enligt deras

mening bör dessutom inkomstprövningen för

änkepension helt slopas och

omställningspensionen återställas från

sex till tolv månader.

Småbarnsfamiljer får enligt

Kristdemokraterna inte någon ökad

valfrihet med regeringens förslag till

maxtaxereform. Partiet avvisar därför

detta förslag och förordar gemensamt med

övriga borgerliga partier i stället att

man nästa år inför ett barnomsorgskonto

på totalt 40 000 kr per barn som fyllt

ett år. Den av regeringen föreslagna

höjningen av garantibeloppet i

föräldraförsäkringen är otillräcklig,

anser motionärerna som för egen del

föreslår att nivån höjs från nuvarande 60

till 150 kr per dag 2002 och till 200 kr

per dag från 2004. De anser också att det

nya barnomsorgskontot bör kombineras med

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr

per år samt att bostadsbidraget skall

förbättras för de sämst ställda

barnfamiljerna.

Utvecklingsbiståndet bör under de

närmaste tre åren räknas upp så att det

motsvarar 0,92 % av BNI 2004.

Under de närmaste tre åren vill

motionärerna avdela 8,5 miljarder kronor

mer än vad regeringen har föreslagit för

nyinvesteringar och underhåll av främst

vägar men också järnvägar. En stor del av

detta belopp är tänkt att användas till

s.k. skuggtullar för PPP-projekt (Public-

Private Partnership), och motionärerna

räknar därför med att de faktiska

investeringarna blir avsevärt större än

de anslagna beloppen.

Regeringens satsning på rättsväsendet

och skattekontroll är enligt motionärerna

otillräcklig. De tillför i sitt

budgetalternativ därför ytterligare

resurser till polis, åklagare, domstolar,

kriminalvård, tull och skattemyndigheter.

Exempel på hur de nya åtagandena samt

skattesänkningarna avses bli finansierade

är att införa ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen kompletterat med ett

högriskskydd på tio dagar per år, att

fastställa den sjukpenninggrundande

inkomsten i sjuk- och

föräldraförsäkringen på grundval av de

två senaste årens genomsnittsinkomst, att

införa en helt ny

rehabiliteringsförsäkring den 1 juli 2002

och att höja medlemmarnas

egenfinansiering av

arbetslöshetsförsäkringen till 33 %.

Utbyggnaden av högskolan bör enligt

motionärerna göras i en något långsammare

och mer realistisk takt. De avvisar också

regeringens förslag om en ökning av

anslagen till Regeringskansliet liksom

ytterligare satsningar på lokala

investeringsprogram. Dessutom vill de

spara på en rad myndighetsanslag och

avskaffa flyttningsbidraget samt det

företagsstöd som lämnas inom ramen för

Östersjömiljarden. Deras satsningar på

rehabilitering och förbättrad

skatteindrivning förutsätts också ge

utdelning och bidra till finansieringen

av det egna budgetalternativet.

Kristdemokraterna räknar också med att

en av dem förordad ökad utförsäljning av

statliga företag skall kunna användas

till en snabbare amortering av

statsskulden, vilket minskar belastningen

på statsskuldsräntorna. Partiet har för

avsikt att under den kommande

treårsperioden sälja ut statliga företag

för 80, 45 respektive 45 miljarder kronor

per år utöver vad regeringen planerar.

Den finansiella effekten av

Kristdemokraternas förslag kan utifrån de

i motionen redovisade uppgifterna

sammanfattas på följande sätt.

Tabell 20. Kristdemokraternas

finansiella sparande i offentlig sektor

2002-2004

Miljarder kronor

¹ Se fotnot i anslutning till tabell 17

Kristdemokraternas förslag till

utgiftstak för de tre närmast

efterföljande åren avviker från

regeringens på följande sätt.

Tabell 21. Kristdemokraternas utgiftstak

för staten 2002-2004

Belopp i miljarder kronor

20 200 200

02 3 4

Regeringens förslag 81 844 877

till utgiftstak 4, ,0 ,0

0

Föreslagen minskning av - - -

takbegränsade utgifter 12 21, 19,

,4 1 6

Ändrad +0 +1, -

budgeteringsmarginal ,4 1 4,4

Kristdemokraternas 80 824 853

förslag till utgiftstak 2, ,0 ,0

0

Kristdemokraternas förslag till

utgiftstak för den offentliga sektorn

avviker från regeringens på följande

sätt.

Tabell 22. Kristdemokraternas utgiftstak

för offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Regeringens förslag till 1 1 1

utgiftstak 15 21 26

4 1 0

Kd:s avvikande nivå på - - -

det statliga utgiftstaket 12 20 24

Kd:s avvikande nivå för +3 +1 -1

kommunsektorn

Kd:s avvikande justering ±0 ±0 ±0

av nivån för interna

transaktioner

Kristdemokraternas 1 1 1

utgiftstak för offentlig 14 19 23

sektor 5 2 5

Avvikelse från regeringen - - -

29 19 20

Centerpartiet uppger i motion Fi19 att

det övergripande målet för partiets

budgetalternativ är att överbrygga den

sociala och regionala klyvningen av

landet. För att tillgodose detta satsar

partiet på tre områden, nämligen på

skolan, kommunikationer och

skattesänkningar.

Centerpartiet vill fram till 2003 i två

steg genomföra en inkomstskattereform

avsedd att minska dagens höga

marginaleffekter för låg- och

medelinkomsttagare. I första steget vill

man nästa år höja grundavdraget till

20 000 kr, slopa skattereduktionen för

pensionsavgiften samt återinföra full

avdragsrätt för denna avgift. Detta år

vill man också införa en skattereduktion

- i motionen kallad skatterabatt - för

dem som har arbetsinkomst. Skatterabatten

skall kunna utgå med högst 10 800 kr och

skall för inkomster upp till 108 000 kr

motsvara 10 % av förvärvsinkomsten. Vid

högre årsinkomster upp till 180 000 kr

skall skatterabatten motsvara

maxbeloppet. Den trappas därefter ned och

skall vid årsinkomster på 288 000 kr

eller högre motsvara halva maxbeloppet,

dvs. 5 400 kr.

I andra steget av skattereformen skall

det höjda grundavdraget 2003 helt

ersättas av en rak skattereduktion på

10 000 kr som kommer alla till del,

oavsett om inkomsten kommer från lön,

företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning

eller pension.

I motionen förordas också att nuvarande

nedsättning av arbetsgivaravgifter

utökas. Enligt motionärerna bör

nedsättningen vara 10 procentenheter på

lönesummor upp till 2 miljoner kronor.

Nedsättningen skall gälla även

egenföretagare upp till en lönesumma på

300 000 kr.

Fastighetsskatten bör sänkas. I ett

första steg bör man återgå till de

tidigare frusna taxeringsvärdena

samtidigt som man sänker uttaget av skatt

till 1,2 % för småhus och 1,1 % för

flerbostadshus. För att lindra effekterna

av höga marknadsvärden i områden som är

attraktiva för fritidsboende bör

åtskillnad göras mellan permanent- och

fritidsboende.

Därutöver har Centerpartiet för avsikt

att under de kommande åren föreslå att

förmögenhetsskatten successivt slopas och

att man i ett första steg snarast

avskaffar sambeskattningen. Avdraget för

arbetsresor bör höjas från nuvarande 16

till 20 kr per mil, och svenskt jordbruk

bör ges samma konkurrensvillkor som

gäller i vår omvärld, vilket enligt

motionärerna innebär att de särskilda

energiskatter som belastar jordbruket

skall lyftas av. Centerpartiet vill också

slopa återstående skatteregler för

fåmansföretag samt behålla nuvarande

skattebefrielse för biobränslen.

Gemensamt med de övriga borgerliga

partierna föreslår Centerpartiet dessutom

att man skall införa dels avdragsrätt för

styrkta barnomsorgskostnader, dels en

skattereduktion motsvarande 50 % av

arbetskostnaden för hushållstjänster. Som

mest skall denna skattereduktion kunna

uppgå till 25 000 kr per hushåll och år.

Centerpartiet har för avsikt att

precisera sina skatteförslag i anslutning

till budgetpropositionen för 2002 och

redovisar därför nu inga beräkningar av

skatteförslagens effekter på

statsbudgeten.

I motionen ses kunskap och livslångt

lärande som avgörande för tillväxten.

Centerpartiet slår också vakt om det

kommunala självstyret och vill därför

avveckla det specialdestinerade bidrag

till personalförstärkningar inom skolan

som riksdagen fattade beslut om i

anslutning till budgetpropositionen för

2001 och som under de tre närmaste åren

uppgår till sammanlagt 7,5 miljarder

kronor. I stället vill motionärerna satsa

på grundskolan med ett generellt bidrag

och avdelar för detta ändamål 2,6

miljarder kronor 2002 och 3,6 miljarder

kronor under vart och ett av de båda

efterföljande åren, dvs. sammanlagt 9,8

miljarder kronor. En bättre fungerande

grundskola är enligt partiets mening det

enskilt viktigaste steget för en

gymnasieskola där fler elever kan bli

godkända och behöriga till högre

utbildning.

Studiemedelssystemet skall reformeras

så att det utgår med lika delar lån och

bidrag. Dessutom skall fribeloppet höjas

till två basbelopp.

Motionärerna vill också satsa 2,2

miljarder kronor per år mer än regeringen

på kommunikationer, främst för drift och

underhåll av vägnätet. Fungerande

kommunikationer är avgörande för

möjligheten för företagande och boende i

hela landet, påpekar motionärerna. I

motionen föreslås också satsningar på en

digital infrastruktur som skapar

likvärdiga förutsättningar för

datakommunikation i hela landet.

På familjepolitikens område föreslår

Centerpartiet gemensamt med övriga

borgerliga partier att man skall införa

ett system med barnomsorgskonto på 40 000

kr som ett alternativ till den av

regeringen föreslagna maxtaxereformen.

Partiet vill dessutom höja garantinivån i

föräldrapenningen från 60 till 200 kr

redan 2002.

På arbetsmarknadspolitikens område

föreslås att en generell

utbildningsgaranti införs. Garantin skall

säkerställa att de som tidigare inte fått

någon utbildning upp till gymnasienivå

ges möjlighet till detta. Partiet vill

också fasa ut volymåtgärder från den

arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att

i stället satsa på meningsfulla

yrkesinriktade utbildningar. Dessutom

vill man inrätta övergångsarbetsmarknader

för människor som har svårt att komma in

på den reguljära arbetsmarknaden. På

övergångsarbetsmarknaderna skall

arbetskraften vara billigare genom att

arbetsgivaravgifterna sätts ned.

Motionärerna är kritiska till att

regeringen ännu inte har redovisat något

förslag om individuella kompetenskonton.

Själva förordar de ett system där

insättningar gynnas skattemässigt och där

man kan spara till egen

kompetensutveckling, eventuellt i

samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i

ett sådant system kunna skjuta till medel

till konton för personer som har låga

löner och saknar möjlighet att göra

avsättningar.

Centerpartiet vill sammanföra olika

typer av försörjningsstöd vid

arbetslöshet på utgiftsområde 13

Arbetsmarknad. Detta ger enligt

motionärerna en klarare och mer

överskådlig bild över arbetslöshetens

kostnader samtidigt som ökade

samordningsvinster kan göras och en

större rättvisa uppnås. Regeringens

planer på att höja golvet för

arbetslöshetsersättningen godtas av

motionärerna, däremot inte den tilltänkta

höjningen av taket för ersättningen.

Centerpartiet anser att

arbetslöshetsförsäkringens karaktär av

omställningsförsäkring bör göras

tydligare. Ersättningen skall utgå med

80 % av inkomsten men bara under de

första 200 dagarna. Därefter bör

ersättningen minska och efter en maximal

ersättningsperiod på 600 dagar skall en

lägre permanent ersättning utgå.

I motionen föreslås att polis och

kriminalvård samt internationellt bistånd

skall tilldelas ökade resurser.

Motionärerna vill på olika sätt också

förbättra insatserna för rehabilitering.

Det skall ske genom att den finansiella

samordningen påskyndas och utökas.

Dessutom skall arbetsgivarinträdet utökas

till två månader för offentliga

arbetsgivare, vilka i gengäld skall få

sänkta arbetsgivaravgifter. Avsikten

härmed är att markera att det inte skall

löna sig att skjuta över kostnaderna på

annan part. Vidare skall en

rehabiliteringsutredning genomföras

senast efter fyra månaders sjukskrivning

då också sjukpenningen skall övergå i en

mer förmånlig rehabiliteringsersättning.

Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva

åtgärder och ett stöd som den enskilde i

hög grad kan påverka. Motionärerna vill

slutligen också införa en ny, nationell

vårdgaranti med rätt till behandling inom

tre månader. Kan inte vården innan dess

ges vid närmaste sjukhus skall patienten

kunna välja sjukhus i hela landet.

Vårdgarantin skall kompletteras med en

hjälpmedelsgaranti.

Motionärerna räknar med att aktiva

åtgärder av detta slag skall kunna minska

utgifterna för sjukpenning under de tre

närmaste åren med 2,5, 4,5 respektive 6,5

miljarder kronor.

I motionen avvisas regeringens förslag

till höjning av bostadstillägget för

pensionärer. Detta bidrag bör tvärtom

sänkas och i stället bör man höja

pensionstillskottet för 2002 med 6 000

kr.

De i motionen föreslagna

skattesänkningarna och nya

utgiftsåtagandena förutsätts bli

finansierade genom besparingar i

Arbetsmarknadsstyrelsens administration

samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder

liksom i förvaltningsanslagen till

Regeringskansliet och en rad myndigheter

på såväl utgiftsområde 2 Samhällsekonomi

och finansförvaltning som utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar. Centerpartiet

motsätter sig också att medel anvisas

till lokala investeringsprogram. Likaså

väntas partiets satsning på

rehabilitering bidra till finansieringen

genom minskad belastning på utgifterna

för sjukpenning. Dessa utgifter liksom

utgifterna för föräldraförsäkringen

kommer också att minska till följd av

förslaget att den sjukpenninggrundande

inkomsten (SGI) skall beräknas på de

försäkrades historiska inkomst. De

föreslagna skattesänkningarna samt

höjningen av garantinivå i

föräldraförsäkringen höjer

barnfamiljernas inkomster, vilket väntas

minska behovet av bostadstillägg.

Centerpartiet vill att försäljningen av

statlig verksamhet under de kommande tre

åren skall ligga på en 50 miljarder

kronor högre nivå än regeringen planerat.

Eftersom regeringens försäljningsplaner

uppgår till 15 miljarder kronor per år

innebär det att motionärerna under de

närmaste tre åren vill sälja statlig

verksamhet för sammanlagt 195 miljarder

kronor. I första hand vill partiet

avyttra Vin & Sprit AB, Vasakronan,

Luftfartsverket, resterande aktieinnehav

i Assi Domän och Nordea samt

Apoteksbolaget.

Försäljningsinkomsterna skall användas

till att amortera statsskulden, och

motionärerna räknar i sitt

budgetalternativ med att dessa

amorteringar under de tre närmaste åren

skall kunna uppgå till 59, 56 respektive

52 miljarder kronor.

Utifrån de uppgifter som redovisas i

motionen kan den effekt som

Centerpartiets budgetförslag har på den

offentliga sektorns finanser sammanfattas

på följande sätt. Det bör noteras att

Centerpartiet endast angett en ram för

sina skattesänkningar. Någon fullständig

redovisning av partiets förslag till

inkomstförändringar lämnas inte i

motionen.

De finansiella effekterna av

Centerpartiets förslag kan med ledning av

motionärernas uppgifter sammanfattas på

följande sätt.

Tabell 23. Centerpartiets finansiella

sparande i offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor

¹ Se fotnot i anslutning till tabell 17

Nivån på det av motionärerna föreslagna

utgiftstaket för staten under de tre

närmast efterföljande åren avviker från

regeringens förslag på följande sätt.

Tabell 24. Centerpartiets utgiftstak för

staten 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Regeringens förslag 81 84 87

till utgiftstak 4, 4, 7,

0 0 0

Föreslagen ändring +6 - -3

av takbegränsade ,7 33 9,

utgifter ,6 1

Ändrad +0 - -

budgeteringsmarginal ,3 0, 7,

4 9

Centerpartiets 82 81 83

förslag till 1, 0, 0,

utgiftstak 0 0 0

Centerpartiets förslag till utgiftstak

för den offentliga sektorn avviker från

regeringens på följande sätt.

Tabell 25. Centerpartiets utgiftstak för

offentlig sektor 2002-2004

Miljarder kronor

20 20 20

02 03 04

Regeringens förslag till 1 1 1

utgiftstak 15 21 26

4 1 0

C:s avvikande nivå på det +7 - -

statliga utgiftstaket 34 47

C:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0

kommunsektorn

C:s avvikande justering - +1 +1

av nivån för interna 24 0 2

transaktioner

Centerpartiets utgiftstak 1 1 1

för offentlig sektor 13 18 22

7 7 5

Avvikelse från regeringen - - -

17 24 35

Folkpartiet liberalerna slår i motion

Fi20 fast att dagens svenska skatte- och

utgiftstryck måste minska och att

skattetrycket under innevarande

mandatperiod måste komma ner till en nivå

klart under 50 % av BNP.

Motionärerna vill återupprätta de

grundläggande principerna för 1990-1991

års skattereform, nämligen att flertalet

skattskyldiga skall ha en marginalskatt

på högst 30 % och att marginalskatten i

övrigt skall begränsas till högst 50 %. I

detta syfte vill de under den närmaste

treårsperioden genomföra en

inkomstskattereform som sänker

marginalskatten genom slopad värnskatt,

höjd nedre gräns för uttag av statlig

skatt, ett nytt förvärvsavdrag på 5 % och

ett grundavdrag som inte trappas av i

inkomstlägen mellan ca 150 000 och

200 000 kr. För att ytterligare sänka

inkomstskatten vill de därutöver införa

en skattereduktion lika för alla på 3 000

kr per person och år. Denna

skattereduktion skall även tillfalla

pensionärer. När treårsperioden är slut

vill motionärerna gå vidare med fortsatta

inkomstskattesänkningar i former som

uppmuntrar till ökat arbetsutbud,

utbildning och risktagande.

Barnfamiljernas marginaleffekter skall

därutöver minskas med 20 % genom att man

2002 begränsar det inkomstprövade

bostadsbidraget med 600 kr per barn och

år och då i stället ger alla barnfamiljer

en skattereduktion på 1 200 kr per barn

och år. Såväl skattereduktionen som

minskningen av bostadsbidraget skall

senare fördubblas.

Gemensamt med de övriga borgerliga

partierna vill Folkpartiet också införa

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr

per år. Avdrag skall dessutom kunna göras

för den högre egenavgift till

arbetslöshetsförsäkringen motsvarande

ungefär en tredjedel av kostnaderna som

partiet föreslår att löntagarna skall

betala.

Kostnaderna för dessa

inkomstskattesänkningar beräknas i

motionen uppgå till sammanlagt 64

miljarder kronor 2004. Folkpartiets

inkomstskattereform är emellertid tänkt

att ersätta den skattereduktion som

infördes 2000 och som utgår till

löntagare som kompensation för

egenavgiften till pensionsförsäkringen.

Netto begränsar sig därför kostnaderna

för reformen till ca 42 miljarder kronor.

I motionen föreslås också att

förmögenhetsskatten sänks för att i ett

senare skede helt slopas. Nästa år bör

fastighetsskatten beräknas på de tidigare

frusna taxeringsvärdena och då utgå med

1,2 % för småhus och 0,7 % för

flerfamiljshus. I ett senare skede bör

den avskaffas i sin nuvarande form,

likformighet mellan boendeformerna

upprättas och avdragsrätten för

låneräntor behållas.

Vidare vill Folkpartiet göra det

möjligt att finansiera studier med

förtida uttag av pensionssparande. Sådana

uttag skall också kunna göras av dem som

vill starta eget. I motionen föreslås

därför att avdragsrätten för

pensionssparande höjs från 0,5 till 1,5

basbelopp.

Motionärerna vill också slopa

dubbelbeskattningen på aktiesparande,

förenkla fåmansbolagsreglerna samt ta

bort de sociala avgifterna på

vinstandelar.

Arbetsgivaravgifterna inom

tjänstesektorn bör under de närmaste tre

åren sänkas med 2, 4 respektive 5

procentenheter. Folkpartiets långsiktiga

mål är att helt avskaffa skattedelen i

arbetsgivaravgifterna. Partiet vill också

införa en skattereduktion på 50 % fr.o.m.

nästa år för arbetskostnader på hushålls

tjänster.

Mervärdesskatten på böcker bör stegvis

sänkas till 6 % och en miljöskatt införas

på sopförbränning.

Folkpartiet vill att enprocentsmålet

för utvecklingssamarbetet skall ha

återställts inom fem år och sätter för

detta ändamål av ytterligare sammanlagt

3,7 miljarder kronor under de närmaste

tre åren.

I motionen förordas en långsammare

utbyggnadstakt av högskoleutbildningen,

vilket frigör resurser som motionärerna

använder för att förbättra kvaliteten och

lärartätheten i grundutbildningen, främst

inom humaniora och samhällsvetenskap. Den

fria och obundna grundforskningen

tillförs 500 miljoner kronor årligen och

studiemedlen räknas upp med 200 kr per

månad för alla studerande.

Motionärerna vill riva upp beslutet om

maxtaxereformen liksom den beslutade

förlängningen av föräldraförsäkringen.

Gemensamt med övriga borgerliga partier

föreslår Folkpartiet i stället ett system

med barnkonton på 40 000 kr per barn som

kan användas av familjen för valfri

barnomsorgsform kombinerat med

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader.

Redan nästa år bör taket i sjuk- och

föräldraförsäkringen höjas till tio

basbelopp, anser Folkpartiet. Inkomster

upp till drygt 30 000 kr per månad skulle

då komma att omfattas av dessa

försäkringar. Partiet vill också införa

en nationell vårdgaranti.

Motionärerna drar även upp riktlinjer

för en framtida, större

socialförsäkringsreform som de vill få

till stånd och som skall innefatta

nuvarande pensionsförsäkring samt en

reformerad sjukförsäkring och

arbetslöshetsförsäkring. De tre

försäkringarna skall vara obligatoriska

och fristående från statsbudgeten, och

det skall vara raka rör mellan avgifter

och förmåner. Försäkringarnas oberoende

av statsbudgeten skall tryggas genom

fristående fonder.

En satsning görs också på en

tillgänglighetsreform för handikappade

med ett särskilt stimulansbidrag för att

öka tillgängligheten i byggnader och

kollektivtrafik. En miljard kronor per år

avsätts för detta ändamål.

Staten bör enligt motionärerna helt ta

över kostnaderna för

assistansersättningen från kommunerna och

samtidigt återställa de inskränkningar i

rätten till personlig assistans som

regeringen infört. De vill också

återställa änkepensionerna till tidigare

nivå och utsträcka den tid under vilken

omställningspension kan utgå till tolv

månader.

Vägnätet behöver rustas upp och

motionärerna avsätter långsiktigt 1

miljard kronor per år för vägarna. För

att komma till rätta med de akuta

vägproblemen vill de nästa år avsätta 2

miljarder kronor.

De föreslagna skattesänkningarna och

nya utgiftsåtagandena finansieras genom

besparingar, genom att delar av

regeringens skatteförslag avvisas, genom

att verksamheter lyfts ut ur

statsbudgeten samt genom satsningar som

ger utdelning i form av minskade utgifter

eller ökade inkomster.

Presstödet bör enligt motionärerna

begränsas kraftigt liksom anslaget till

Regeringskansliet. I motionen föreslås

att dessa båda anslag minskas med ca 1

miljard kronor.

Skattemyndigheterna, tullen,

flyktingmottagningen och

försäkringskassorna föreslås få

ytterligare resurser, vilket i

Folkpartiets budgetförslag väntas ge

utdelning i form av ökade skatteinkomster

samt lägre utgifter för

flyktingmottagning och rehabilitering.

Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli

obligatorisk och mer försäkringsmässig

genom att de försäkrade själva får svara

för ungefär en tredjedel av kostnaderna.

AMS är enligt motionärerna ineffektivt

och bör därför läggas ner i sin nuvarande

form för att ge plats åt bättre och

effektivare alternativ.

Arbetsförmedlingen och yrkesutbildningen

bör privatiseras eller överföras på andra

aktörer som privata bemanningsföretag,

specialiserade arbetsförmedlingar samt

utbildningsföretag, komvux och

folkhögskolor. Motionärerna vill också

införa en omställningspeng som - beroende

på vilket innehåll den får - kan användas

av den arbetslöse för att välja vilken

arbetsförmedling eller vilken

utbildningsanordnare han eller hon vill

utnyttja.

Motionärerna räknar med att deras

förslag till ändrad inriktning av

arbetsmarknadspolitiken skall kunna

minska utgifterna på statsbudgeten med

närmare 15 miljarder kronor per år under

de närmaste tre åren. Av denna besparing

hänför sig ungefär 9 miljarder kronor

till förslaget om att öka egenavgiften

till arbetslöshetsförsäkringen och ca 6

miljarder till minskad byråkrati och

lägre åtgärdsvolym.

I motionen förordas också att

sjukförsäkringens kostnader för

trafikolycksfall förs över på den

obligatoriska trafikförsäkringen. Enligt

motionärerna avlastas statsbudgeten då en

utgift på närmare 4 miljarder kronor som

i stället påförs bilismen.

Utgifterna för räntebidrag bör enligt