Bet. 2000/01:KU23

Konstitutionsutskottets betänkande

2000/01:KU23

Riksdagen inför 2000-talet

Innehåll

Sammanfattning

Propositionen

Motionen

Utskottets överväganden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Reservationer

Bilaga 2

2000/01

KU23

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I riksdagsstyrelses förslag hänvisas till

Riksdagskommitt,ns huvudbetänkande som

behandlar tre av kommitt,ns uppgifter,

nämligen

- utvärdering av budgetprocessen

och överväganden om behovet av

förändringar,

-

- kartläggning och analys av

riksdagens nuvarande former och resurser

för uppföljning, utvärdering och kontroll

samt

-

utredning av behovet av förändringar i

riksdagens organisation och arbetssätt i

syfte att stärka riksdagens ställning när

det gäller arbetet med EU-frågor.

Arbetet har bedrivits bl.a. genom en

parlamentarisk referensgrupp för var och

en av dessa uppgifter samt under varje

referensgrupp expertgrupper bestående av

tjänstemän. I ett par av expertgrupperna

har också tjänstemän från

Regeringskansliet ingått.

Betänkandet överlämnades till

riksdagsstyrelsen den 14 februari 2000.

Den 21 februari överlämnades

riksdagsstyrelsens förslag till

riksdagen.

Riksdagens ombudsmän, Riksbanken,

Riksdagens revisorer, Statskontoret,

Riksrevisionsverket,

Ekonomistyrningsverket samt de flesta av

landets universitet har på inbjudan av

utskottet inkommit med synpunkter på

förslaget.

Finansutskottet har yttrat sig över

riksdagsstyrelsens förslag. Yttrandet

(FiU3y) finns i bilaga 3.

Riksdagskommitt,n fortsätter att utreda

vissa frågor. Det gäller t.ex. frågan om

skrivelsers och redogörelsers funktion i

riksdagsarbetet och huruvida de skall

vara förenade med motionsrätt. Vidare

utreds effekterna för riksdagens del av

införandet av politikområden och övergång

till kostnadsbudgetering när det gäller

förändringarnas effekter för bl.a.

rambeslutsmodellen och

utskottsindelningen. Behandlingen av

motioner från den allmänna motionstiden

berörs också. Riksdagsstyrelsen har

uppdragit åt Riksdagskommitt,n att utreda

och lämna förslag som i enlighet med vad

konstitutionsutskottet anfört i

betänkande 2000/01:KU8 tillgodoser

riksdagens eget behov av

revisionsliknande insatser.

Riksdagsstyrelsen har vidare uppdragit åt

Riksdagskommitt,n att följa

revisionsfrågans fortsatta hantering.

När det gäller regeringens förslag i 2001

års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100) om ändringar av ändamål och

verksamheter som skall innefattas i vissa

utgiftsområden, framgår det inte av

propositionen vilken beredning av ärendet

som har skett eller hur samråd med

riksdagen skett i fråga om de föreslagna

ändringarna.

Konstitutionsutskottet har berett övriga

av förslagen berörda utskott tillfälle

att yttra sig. Yttranden har kommit in

från finansutskottet, skatteutskottet,

utrikesutskottet, trafikutskottet, miljö-

och jordbruksutskottet samt

arbetsmarknadsutskottet.

Justitieutskottet har beslutat att inte

avge något yttrande. Yttrandena finns i

bilagorna 4-9.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels

riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen

inför 2000-talet (2000/01:RS1) jämte en

motion som väckts med anledning av

riksdagsstyrelsens förslag, dels 2001 års

ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100), såvitt avser ändrad

utgiftsområdestillhörighet för vissa

verksamheter jämte två motionsyrkanden

som väckts med anledning av

vårpropositionen i denna del.

Riksdagsstyrelsens förslag gäller

budgetprocessen,

uppföljning och utvärdering,

EU-frågor samt

utskottens arbetsformer.

Förslaget innebär att riksdagen inte

skall ta ställning till en preliminär

fördelning av utgifterna på

utgiftsområden på våren och att

regeringen inte skall lägga förslag om

utgiftstak för staten i vårpropositionen,

utan utgiftstak för år 3 behandlas i

budgetpropositionen. Regeringen bör

senast den 14 maj varje år i skrivelser

lämna resultatredovisningar. Regeringen

bör undersöka vilka möjligheter som finns

att ändra Regeringskansliets arbetsformer

för att motverka att lagrådsgranskning

behöver genomföras under

utskottsberedningen. Budgetdebatterna bör

som huvudregel vara sammanhållna och inte

ämnes-indelade. Möjligheten att bedöma de

samhällsekonomiska konsekvenserna av

olika budgetförslag bör utvecklas.

Ändringar i riksdagsordningen föreslås

för att möta den utveckling som ägt rum

när det gäller budgetfrågornas hantering

i riksdagen. Vidare föreslås ändringar i

regeringsformen och lagen (1996:1059) om

statsbudgeten.

Riksdagens ställning i arbetet med EU-

frågor bör förstärkas och i detta syfte

föreslås bl.a. ändringar i

riksdagsordningen.

Riksdagen bör vidare enligt förslaget i

ökad utsträckning följa upp och utvärdera

fattade beslut för att åstadkomma ett

bättre berednings- och beslutsunderlag i

den politiska styr- och beslutsprocessen.

I riksdagsordningen bör införas en

bestämmelse om uppgiften att utvärdera

och följa upp. En handlingsplan föreslås

också.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag och föreslår

därutöver tillkännagivanden till

regeringen om utvärdering av

förändringarna samt till

riksdagsstyrelsen om en översyn av 9 kap.

4 õ regeringsformen och ny benämning för

den ekonomiska vårpropositionen.

Utskottet avstyrker en motion som

väckts med anledning av

riksdagsstyrelsens förslag. En

reservation (s) föreligger om

fastställande av utgiftstak och

utgiftsramar på våren.

I 2001 års ekonomiska vårproposition

(prop. 2000/01:100) föreslås ändringar av

ändamål och verksamheter som skall

innefattas i vissa utgiftsområden.

Regeringen föreslår att utgiftsområde 3

ändrar namn till Skatt, tull och

exekution och utgiftsområde 5 till

Internationell samverkan. Vidare föreslår

regeringen att ärenden om Sveriges

representation i utlandet överförs till

utgiftsområde 1 Rikets styrelse, att

ärenden om statlig personalpolitik

överförs till utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning,

att ärenden om utsökningsväsendet

överförs till utgiftsområde 3 Skatt, tull

och exekution samt att ärenden om

väderlekstjänsten överförs till

utgiftsområde 20 Allmän miljö- och

naturvård. Förutom att förslagen påverkar

utgifternas fördelning på utgiftsområden,

medför de ändringar i riksdagsordningens

tilläggsbestämmelser.

I en partimotion (fp) och i en

fyrpartimotion (m, kd, c, fp), yrkas

avslag på förslaget att flytta ärenden om

utrikesförvaltningen och Sveriges

representation i utlandet från

utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.

Konstitutionsutskottet, som har berett

övriga av regeringens förslag berörda

utskott tillfälle att yttra sig, föreslår

att riksdagen i huvudsak bifaller

propositionen och avslår

motionsyrkandena.

En reservation (m, kd, c, fp) har

anmälts.

Propositionen

Regeringen föreslår att verksamheter som

hör till politikområdet Effektiv

statsförvaltning flyttas från

utgiftsområde 14 Arbetsliv till

utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning. Bakgrunden till att

Arbetsgivarverket och Statens

pensionsverk (SPV) redovisas under

utgiftsområde 14 och verksamhetsområdet

Staten som arbetsgivare har enligt

regeringen haft med utskottsbehandlingen

att göra. Verksamheterna har dock inte

haft sina övergripande mål relaterade

till utgiftsområde 14 utan till

utgiftsområde 2, eftersom de är ett av

flera medel för att effektivisera

statsförvaltningen.

Enligt regeringen är lagstiftningen med

anknytning till Statliga

arbetsgivarfrågor begränsad. SPV:s

verksamhet bygger på kollektivavtal och

den statliga arbetsrätten har en

begränsad särlagstiftning.

En konsekvens av regeringens förslag om

vilka verksamheter som skall innefattas i

utgiftsområde 2 är att anslagen 1:1

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och

1:2 Statliga tjänstepensioner m.m. under

utgiftsområde 14 flyttas till

utgiftsområde 2. Förändringarna

föranleder ändringar i

tilläggsbestämmelserna 4.6.2 och 4.6.15 i

riksdagsordningen.

För det fall riksdagen godkänner

förslagen ökar den beräknade ramen för

utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning med 7 383 miljoner

kronor för 2002. Utgiftsområde 14 minskar

med motsvarande belopp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill först betona att en

utgångspunkt för frågan om hur ärenden

fördelas mellan utskotten är de

förutsättningar som råder i riksdagen.

Det är naturligtvis önskvärt att

utskottens beredningsområden så långt som

möjligt avgränsas på ett sätt som

framstår som logiskt och praktiskt i

förhållande till regeringens indelning

av statens verksamhet i politikområden,

men samtidigt måste man beakta

konsekvenserna för riksdagen.

Utskottsindelningen styrs av den s.k.

fackutskottsprincipen, som innebär att

ärenden som hör till ett ämnesområde

hänförs till ett utskott.

Av tilläggsbestämmelsen 4.6.15 i

riksdagsordningen framgår att

arbetsmarknadsutskottet skall bereda

ärenden som rör statlig personalpolitik.

Det innebär att utskottet har ansvaret

för beredningen av bl.a. anslagsfrågorna

inom detta område. Beredningsansvaret

avser också lagstiftningsfrågor med

anknytning till arbetsmarknadens statliga

sektor, exempelvis frågor som rör lagen

(1994:260) om offentlig anställning (LOA)

och lagen (1994:261) om

fullmaktsanställning. Utskottet brukar

även bereda frågor som rör den statliga

personalpolitiken utan att direkt

hänföras till anslags- eller

lagstiftningsfrågor, exempelvis motioner

om statens policy som arbetsgivare. Det

kan gälla krav på att staten skall vara

en föredömlig arbetsgivare i fråga om

jämställdhet, etnisk mångfald och

funktionshindrades möjligheter att få

anställning i staten.

Som arbetsmarknadsutskottet uppfattar

de föreslagna förändringarna är de i

första hand motiverade av regeringens

Tnskan att politikområdet Effektiv

statsförvaltning hålls samman och endast

hänförs till ett utgiftsområde. På det

sättet kan man ha ett gemensamt

övergripande mål för anslagen inom detta

område. I propositionen markerar

regeringen att den statliga

arbetsgivarpolitiken är ett av medlen för

att göra statsförvaltningen effektivare.

I propositionen utvecklas inte närmare

vad beredningsområdet statlig

personalpolitik omfattar. Propositionen

anger inte heller vilket utskott som vid

en genomförd förändring skulle vara

ansvarigt för lagstiftningsfrågorna inom

arbetsmarknadens statliga sektor.

Arbetsmarknadsutskottet har dock utgått

från att regeringens avsikt är att

beredningsansvaret skall föras över till

finansutskottet för både anslags- och

lagstiftningsfrågorna på området .

Arbetsmarknadsutskottet delar

regeringens uppfattning att det är av

värde att man så långt som möjligt

bestämmer politikområdena på ett sådant

sätt att ett politikområde inryms under

ett och samma utgiftsområde. Utskottet

har därför inget emot att de två berörda

anslagen förs över till finansutskottet.

Enligt utskottets mening finns det dock

starka skäl för att

arbetsmarknadsutskottet även

fortsättningsvis har beredningsansvaret

för den arbetsrättsliga lagstiftningen på

det statliga området.

Arbetsmarknadsutskottet har lång

tradition att hantera denna lagstiftning.

På den statliga delen av arbetsmarknaden

är det framför allt fråga om lagen om

offentlig anställning (LOA). Ett

ytterligare skäl är att man bör hålla

samman hela den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Strävan är att minska

särregleringen för den statliga sektorn,

vilket den nya LOA från 1994 är ett

uttryck för. Detta skulle knappast stå i

strid med fackutskottsprincipen, eftersom

den arbetsrättsliga lagstiftningen i

allmänhet inte har några omedelbara

budgeteffekter.

Beredningsområdet arbetsrätt, som även

fortsättningsvis är avsett att höra till

arbetsmarknadsutskottet, skulle mycket

väl kunna anses inbegripa även den

arbetsrättsliga speciallagstiftningen för

staten. Den ordning som nu förordas bör

därför anses svara även mot den nya

lydelse av tilläggsbestämmelse 4.6.15 som

regeringen föreslår.

När det däremot gäller de mer

policybetonade delarna av den statliga

personalpolitiken är det

arbetsmarknadsutskottets uppfattning att

dessa på ett tydligare sätt är en del av

politikområdet. Med det syfte som ligger

bakom förslagen i propositionen är det

svårare att hävda att dessa frågor

alltjämt bör hänföras till

arbetsmarknadsutskottet. Gränsen mellan

de olika beredningsområdena är emellertid

inte skarp och tydlig och kan knappast

heller vara det. Det kan inte uteslutas

att i ett särskilt fall en viss

policyfråga bör anses hänförlig till

något av arbetsmarknadsutskottets

beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller

jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet.

Sammanfattningsvis har

arbetsmarknadsutskottet ingen erinran mot

att beredningsområdet statlig

personalpolitik, med den avgränsning som

beskrivits ovan, förs över till

finansutskottet och att riksdagsordningen

Dndras i enlighet med det.

Arbetsmarknadsutskottet bör dock även

fortsättningsvis ha ansvar för

arbetsrätten på det statliga området.

Avslutningsvis vill

arbetsmarknadsutskottet understryka att

det naturligtvis är en gemensam

angelägenhet för regering och riksdag att

statsbudgetens indelning i utgiftsområden

är adekvat. De fortlöpande förändringar

av riksdagsordningen som detta kan

föranleda bör dock aktualiseras genom

direkta kontakter mellan regering och

riksdagsstyrelse.

Stockholm den 15 maj 2001

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Hans

Andersson (v), Margareta Andersson (c),

Mikael Odenberg (m), Björn Kaaling (s),

Martin Nilsson (s), Stefan Attefall (kd),

Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),

Kristina Zakrisson (s), Camilla Sköld

Jansson (v), Maria Larsson (kd), Christel

Anderberg (m), Elver Jonsson (fp), Anders

Karlsson (s), Henrik Westman (m) och

Birger Schlaug (mp).

_______________________________

1 Regeringsformen omtryckt 1998:1437.

2 Riksdagsordningen omtryckt 1998:1450.

3 Senaste lydelse 2000:1062.

4 Senaste lydelse 2000:1062.

Motionen

Motion 2000/01:K5 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) har väckts med anledning av

förslaget. Motionären behandlar bl.a.

frågan om budgetdebatternas utformning

och föreslår, till skillnad från

Riksdagskommitt,n, att debatterna som

huvudregel bör vara ämnesindelade.

Den ekonomiska vårpropositionen 2001

Regeringen konstaterar i vårpropositionen

2001 att systemet med utgiftstak på det

hela taget har fungerat väl. I

utvärderingen av budgetprocessen (SOU

2000:61) görs bedömningen att den nya

budetprocessen har inneburit en ökad

långsiktighet i budgetpolitiken genom att

beslut om tak och ramar för budgetarbetet

tas tidigt i processen och att den har

medfört en bättre utgiftskontroll.

Utredningen pekar samtidigt på två

problem med den nya processen. Det ena är

att systemet med budgeteringsmarginal har

fungerat mindre väl. Det andra problemet

är att det bedrivs två snarlika

budgetarbeten per år. Det senare

problemet har även lyfts fram i

Riksdagskommitt,ns utvärdering av

budgetprocessen (2000/01:RS1). Regeringen

avser att återkomma till riksdagen med

förslag till hur budgetprocessen kan

förbättras ytterligare. Utgångspunkten

för regeringens fortsatta utveckling av

budgetprocessen är att principerna om

budgetdisciplin i de offentliga

finanserna inte får försämras i

förhållande till de principer som för

närvarande gäller.

Finansutskottets ställningstagande

Allmänt om utvärderingen av

budetprocessen

I likhet med Riksdagskommitt,n anser

utskottet att intentionerna bakom

reformeringen av budgetprocessen i

huvudsak har uppfyllts.

Rambeslutsmodellen har bidragit till att

skapa en tydligare ansvars- och

beslutsordning inom riksdagen. Den ger en

bättre överblick, koordinering och

kontroll över beslutsordningen jämfört

med tidigare.

I samband med att rambeslutsmodellen

infördes genomfördes ett antal andra

förändringar som har gett ytterligare

stadga till beslutsprocessen och

hanteringen av budgeten på olika nivåer.

Budgetlagen har bidragit till en

uppstramning av processen och innebär att

det regelverk som tillämpades för

statsbudgeten fått en fastare form.

Utgiftstaket har bidragit till att

begränsa och kontrollera den statliga

utgiftsutvecklingen. Budgeten har fått en

högre grad av bruttoredovisning,

budgetpropositionen har blivit mer

fullständig, förslagsanslagen har slopats

och kraven på regeringens uppföljning av

budgeten har gjorts starkare. Riksdagen

har fått ett bättre beslutsunderlag som

påtagligt bidragit till att stärka

riksdagens ställning.

Det kan också konstateras att

rambeslutsmodellen underlättat för en

minoritetsregering att få igenom sitt

budgetförslag. Det är inte längre möjligt

att genom hoppande majoriteter få igenom

ofinansierade budgetförslag.

Beslutsordningen innebär att den

majoritet som står bakom inriktningen av

politiken också tar ansvar för

finansieringen av de utgiftsökningar som

företas inom riksdagen.

Problemet med dubbelarbete vår och höst

Även vad gäller den arbetsmässiga

belastningen har en viss koncentration

uppnåtts. I den tidigare beslutsordningen

som gällde i riksdagen fram till 1996

behandlades de övergripande ekonomisk-

politiska frågorna minst tre gånger om

året. De behandlades när budget

propositionen lades i januari, när kom

pletteringspropositionen lades fram i

slutet av april och som konstateras i

kommitt,ns betänkande behandlades de även

någon gång under hösten eftersom

regeringen regelmässigt brukade lägga

fram ekonomisk-politiska paket på

höstarna. Med endast två propositioner om

året, vårpropositionen och

budgetpropositionen, har således en

betydande förbättring uppnåtts

arbetsmässigt sett jämfört med tidigare.

Däremot har inte den koncentration av

arbetet till att behandla mer långsiktiga

och övergripande frågor på våren uppnåtts

som förutsågs i förarbetena till

nuvarande ordning, utan behandlingen har

i betydande utsträckning kommit att

överlappa varandra vår och höst.

Riksdagskommitt,n konstaterar detta och

föreslår därför ett antal åtgärder i

syfte att renodla själva

budgetregleringen till hösten.

För att undvika dubbelarbetet skall

riksdagen enligt kommitt,n inte ta

ställning till en preliminär fördelning

av utgifterna på utgiftsområdena på

våren. Inte heller bör regeringen lägga

förslag om utgiftstak för staten i

vårpropositionen, utan utgiftstak för år

3 behandlas i budgetpropositionen.

Förslaget till riksdagsbeslut i

vårpropositionen bör innehålla förslag om

att godkänna allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken. Riksdagsbehandlingen av

vårpropositionen bör enligt kommitt,n

ägnas åt en kombinerad makroekonomisk och

ideologisk diskussion som tar sin

utgångspunkt i de samlade politiska

alternativen för den ekonomiska politiken

på medellång och lång sikt. Dessutom bör

arbetsformerna anpassas så att

uppföljning och utvärdering blir

integrerade inslag i budgetprocessen.

Utskottet delar uppfattningen att

dubbelarbetet vår och höst bör undvikas.

Som kommitt,n föreslår bör vårens arbete

ägnas åt de övergripande och långsiktiga

frågorna. Arbetsformerna bör anpassas så

att utrymme skapas för beredningen av

Årsredovisningen för staten och att

uppföljning och utvärdering blir en

integrerad del av budgetprocessen. Det är

därför följdriktigt att riksdagen inte

bör ägna sig åt att behandla den

preliminära fördelningen av utgifterna på

utgiftsområden. Därigenom undviks att de

olika fackutskotten behöver engageras i

budgetarbetet redan på våren i

beredningen av ramarna för de olika

utgiftsområdena. Redovisningen av

åtgärdsförslag på olika utgiftsområden i

vårpropositionen har föranlett partierna

att i motionerna redovisa sina synpunkter

på förslagen samt att lägga fram

alternativa förslag av likaledes

detaljerad karaktär. Arbetet har

därigenom blivit mycket detaljinriktat

redan på våren. Inte heller har det

underlättats av att regeringen funnit sig

föranlåten att redovisa sina

överenskommelser med de partier som man

samarbetat med inför framläggandet av

budgetförslaget.

Från Finansdepartementets sida har

betydelsen av de preliminära ramarna

framhållits som en av de faktorer som

bidragit till att skapa stadga och lång

siktighet i det interna budgetarbetet i

Regeringskansliet, vilket varit en

förutsättning för att upprätthålla

stramheten i budgeten. Enligt utskottets

mening bör denna stramhet kunna

åstadkommas på annat sätt. Ramarna har

visat sig vara av mycket preliminär

karaktär, och de har ofta justerats från

vår till höst varför ett bindande av

besluten med riksdagen har tett sig

mindre meningsfullt. Regeringen bör kunna

styra budgetarbetet med samma fasthet

genom internt beslutade utgiftsramar.

Utskottet anser i likhet med kommitt,n

att vårens arbete bör inriktas på de

övergripande och långsiktiga frågorna.

Det är angeläget att uppifrån-och-ner-

perspektivet behålls i budgetarbetet och

att man inte redan på våren fördjupar sig

i budgetens olika detaljer.

Riksdagsbehandlingen på våren bör ägnas

åt makroekonomiska bedömningar av den

ekonomiska utvecklingen samt till en

övergripande ideologisk diskussion som

tar sin utgångspunkt i de samlade

politiska alternativen för den ekonomiska

politiken på medellång och lång sikt.

Förslaget till riksdagsbeslut i

propositionen på våren bör innehålla

förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken. Själva budgetarbetet

bör koncentreras till hösten. För att

undvika dubbelarbete bör regeringen

förelägga riksdagen förslag om utgiftstak

för år tre först i samband med

budgetpropositionen. Därigenom undviks

att partierna i riksdagen redan på våren

tvingas utforma detaljerade

budgetalternativ utan kan koncentrera

detta arbete till hösten i samband med

att regeringen presenterar sitt

budgetförslag. Utskottet tillstyrker

således Riksdagskommitt,ns förslag i

denna del.

I några av de remissyttranden som lämnats

på Riksdagskommitt,ns förslag har

farhågor uttryckts om att budgetpolitiken

skulle minska i stramhet och

långsiktighet om inte beslut om taken

fattas redan på våren. Statskontoret

anför t.ex. att besluten på våren skulle

sakna konkreta beslutspunkter och att de

därmed skulle komma att förlora i

betydelse. Riksbanken anser att

riksdagens takbeslut på våren är en

viktig utgångspunkt för regeringens

budgetarbete och ser risker för att en

senareläggning av takbesluten kan leda

till att regeringens budgetarbete blir

alltför styrt av de underifrån kommande

anspråken på budgetutrymme.

Statsutgifterna skulle därmed riskera att

växa i snabbare takt än om en begränsning

finns som utgångspunkt för budgetarbetet.

Utskottet vill med anledning härav ånyo

framhålla att regeringen för sitt interna

budgetarbete mycket väl bör kunna ange

preliminära utgiftstak redan på våren. Ur

riksdagens synpunkt handlar frågan i

första hand om när riksdagen skall fatta

sitt beslut om utgiftstaken, varvid

önskemålen att undvika dubbelarbete skall

vara styrande.

Utskottet vill med anledning härav ånyo

framhålla att regeringen för sitt interna

budgetarbete mycket väl bör kunna ange

preliminära utgiftstak redan på våren i

syfte att styra och kontrollera

utvecklingen. Utskottet anser att det

vore mycket allvarligt om de ändringar

kommitt,n föreslagit skulle komma att

leda till en försvagning av

budgetprocessen och budgetutvecklingen.

Utskottet anser därför att det är

angeläget att redan nu besluta om att en

utvärdering bör göras efter några år om

vilka effekter som omläggningen har

inneburit såväl vad gäller

budgetprocessens innehåll och

budgetmässiga resultat som vad gäller de

arbetsmässiga konsekvenserna i riksdagen.

Detta bör konstitutionsutskottet föreslå

riksdagen att som sin mening tillkännage

för regeringen.

Övriga frågor

Det finns också enligt utskottets mening

anledning pröva om inte

riksdagsbehandlingen på våren av de

långsiktiga riktlinjerna för den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken,

såsom utredaren Svante Öberg föreslagit,

även borde innefatta riktlinjer för

skattepolitiken. Därmed skulle

skattepolitikens inriktning komma att

godkännas av riksdagen före sommaren, och

beredningen av de konkreta

skatteförslagen för nästa budgetår skulle

kunna starta i så god tid att de kan

föreläggas riksdagen i

budgetpropositionen. Med en sådan

framförhållning skulle skatteförslagen

kunna beredas som Riksdagskommitt,n

förordar så att de kan underställas

Lagrådet innan de lämnas till riksdagen.

Finansutskottet delar kommitt,ns slutsats

beträffande samarbetet mellan finans- och

skatteutskottet. Samarbetet har

underlättats i betydande grad av att

regeringen i budgetpropositionen har

redovisat och beräknat de ekonomiska

effekterna av de skatteförslag som ligger

till grund för budgeten det efterföljande

året. Samordningen mellan utskotten har

fått till följd att texterna i yttrandet

och betänkandet har disponerats på samma

sätt vilket ökar jämförbarheten och

underlättar arbetet.

Det finns förutom skattepolitiken ett

område som enligt utskottets mening

kräver mer ingående beredning redan på

våren. Det är angeläget för kommunerna

för deras planering av budgetarbete och

beslut om långsiktig inriktning av

verksamheten att staten redan på våren

tydligt redovisar de förslag som får

direkta återverkningar på den kommunala

ekonomin och påverkar planeringen de

närmaste åren. Regeringen bör därför

såsom hittills på våren redovisa den

bedömning den gör för utvecklingen av den

kommunala sektorns ekonomi och föreslå

riksdagen tydliga riktlinjer för

inriktningen av den kommunala ekonomin på

längre sikt.

Den nuvarande ekonomiska vårpropositionen

har blivit mycket detaljinriktad och har

följdriktigt i allmänt tal kommit att

kallas för vårbudgeten. För att i

framtiden markera propositionens

långsiktiga syfte och övergripande

karaktär bör det övervägas om den inte i

stället borde benämnas Riktlinjer för den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken

och i korthet kallas den ekonomiska

riktlinjepropositionen.

Utskottet ser också fördelar med att

tilläggsbudgetarna läggs fram som

särskilda propositioner samtidigt med

riktlinjepropositionen respektive

budgetpropositionen. Finansutskottet har

hittills valt att lägga fram förslagen på

tilläggsbudget som ett eget betänkande

med de berörda fackutskottens yttranden

som bilagor. För beredningen av dessa

ärenden är det naturligt att även i

fortsättningen inhämta de berörda

utskottens synpunkter.

Enligt kommitt,n visar erfarenheterna

från hösten 1998 att riksdagen klarade av

att hantera budgeten under ett valår.

Problem kan emellertid uppstå valår med

regeringsskiften om

regeringsförhandlingarna drar ut på

tiden. I så fall får enligt kommitt,n

alternativa beredningssätt tillämpas,

beroende på den aktuella situationen.

Finansutskottet vill mot denna bakgrund

uppmärksamma att ytterst kan den

situationen inträffa att riksdagen inte

hinner avsluta budgetregleringen före

budgetårets början. Detta har förutsetts

i 9 kap. 4 õ regeringsformen:

Om budgetreglering enligt 3 õ icke hinner

avslutas före budgetperiodens början,

bestämmer riksdagen i den omfattning som

behövs om anslag för tiden till dess

budgetregleringen för perioden slutföres.

Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet

att fatta sådant beslut på riksdagens

vägnar.

Enligt finansutskottets mening kan det

befinnas vara en opraktisk ordning att

beslut först skall fattas för en period

om en, två eller tre månader, till dess

att budgetregleringen hinner slutföras

och sedan därefter skall ett nytt beslut

fattas för återstoden av året. Detta

kommer att innebära att regeringen måste

utfärda ett regleringsbrev för den ena

perioden och sedan ett annat för den

andra perioden. Osäkerhet kan uppkomma om

hur medlen bör fördelas mellan perioderna

under året och hur en avstämning bör

göras mellan de båda perioderna. För att

inte i förväg onödigtvis behöva binda sig

för att en sådan uppdelning av budgetåret

skall göras, bör i stället denna fråga

kunna avgöras och bedömas när en sådan

situation inträffar. Utskottet förordar

därför att paragrafen i stället får

följande lydelse:

Om budgetreglering enligt 3 õ icke hinner

avslutas före budgetperiodens början,

bestämmer riksdagen i den omfattning som

behövs om anslag för budgetperioden.

Riksdagen kan uppdra åt finansutskottet

att fatta sådant beslut på riksdagens

vägnar.

Stockholm den 8 maj 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Johan Lönnroth

(v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson

(s), Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg

(s), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v),

Per Landgren (kd), Gunnar Ax,n (m),

Yvonne Ruwaida (mp), Lena Ek (c), Karin

Pilsäter (fp), Tommy Waidelich (s) och

Hans Hoff (s).

Avvikande mening

Finansutskottets ställningstagande

av Jan Bergqvist (s), Sonia Karlsson (s),

Carin Lundberg (s), Kjell Nordström (s),

Tommy Waidelich (s) och Hans Hoff (s).

Vi anser att finansutskottets yttrande i

avsnittet Finansutskottets

ställningstagande borde ha följande

lydelse:

Riksdagskommitt,n har sett som en

huvuduppgift att korta ner tiden för

riksdagens arbete med budgeten. I detta

avseende innebär kommitt,ns förslag en

stor framgång. Men tyvärr har dess

bekämpande av "onödigt dubbelarbete"

skett med sådan kraft att kvaliteten i

budgetbehandlingen allvarligt hotas.

De budgetreformer som infördes i

samband med rambeslutsmodellen har

inneburit kraftigt förbättrad kvalitet i

riksdagens och regeringens arbete med

budgeten. Hela det regelverk som

tillämpas för statsbudgeten har fått en

fastare form. Budgeten har fått en högre

grad av bruttoredovisning och

transparens. Budgetpropositionen har

blivit mer fullständig. Kraven på

regeringens uppföljning av budgeten har

ökat betydligt. Riksdagen har fått ett

mycket bättre beslutsunderlag, något som

medverkat till att stärka riksdagens

ställning i budgetprocessen och som också

skapat förutsättningar för bättre

kvalitet i riksdagens beslut.

Riksdagens arbete har också blivit mera

rationellt. Det har skett en

koncentration av arbetet som bland annat

innebär att de övergripande ekonomisk-

politiska frågorna inte behandlas i lika

många omgångar som tidigare.

Det vanskliga med Riksdagskommitt,ns

förslag är att den ekonomiska

vårpropositionen utarmas på sitt innehåll

och därmed får en dramatiskt minskad

betydelse i det samlade budgetarbetet.

Kommitt,ns förslag att samtliga

övergripande restriktioner i

budgetarbetet - såväl utgiftstak och

saldomål som preliminära ramar för

utgiftsområden - skall sättas under

hösten innebär att vårpropositionen

kommer att förlora sin betydelse som

centralt finanspolitiskt och

budgetpolitiskt instrument. Detta ter sig

anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund

av att kommitt,n samtidigt föreslår att

vårpropositionen skall göras

obligatorisk.

Kommitt,ns förslag innebär konkret att

riksdagen under våren skall försöka

fastställa riktlinjerna för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken utan att riksdagen

samtidigt tar beslut om saldomål och om

utgiftstak för staten och för offentlig

sektor. Därmed riskerar riktlinjerna för

den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken som regeringen skall

presentera i vårpropositionen att enbart

bli politiska ambitioner, utan förankring

och utan styreffekt.

Under den lösligare budgetordning som

vi hade tidigare finns exempel på att en

riksdagsmajoritet faktiskt röstade emot

den dåvarande regeringens ekonomiska

riktlinjer utan att regeringen avgick

eller egentligen ändrade något av sin

konkreta ekonomiska politik. Detta kunde

ske just därför att de ekonomiska

riktlinjer som riksdagen underkände inte

hade någon fast koppling till den

konkreta finans- och budgetpolitiken. En

sådan ordning är oacceptabel i en väl

fungerande parlamentarisk demokrati. Men

det finns en risk för att kommitt,ns

förslag kan leda till en återgång till

flera av de negativa inslag som fanns i

den hårt kritiserade budgetprocessen före

1995. Att inte besluta om utgiftstak på

våren kan leda till att fastheten i

budgetprocessen luckras upp. Detta kan

efter hand leda till en minskad tilltro

till finans- och budgetpolitiken.

En budgetbehandling som sker i olika

omgångar kan ge tid åt eftertanke och

fördjupade analyser. Detta kan skapa

förutsättningar för bättre kvalitet och

större långsiktighet i riksdagens beslut.

Med kommitt,ns förslag finns en risk för

att långsiktigheten minskar, tvärtemot de

ambitioner som kommitt,n i övrigt ger

uttryck för. De långsiktiga frågorna får

inte det tidsmässiga utrymme de kräver,

utan trängs undan av de mer akuta och

detaljerade frågorna i

budgetpropositionen. Utan beslut under

våren om exempelvis utgiftstaket riskerar

budgetpolitiken att bli mera kortsiktig.

I kommitt,ns förslag har konsekvenserna

för regeringen inte belysts tillräckligt

och tillräcklig hänsyn har inte tagits

till regeringens behov. Det är av största

betydelse att riksdagen och regeringen

kommer överens om en gemensam ordning för

budgetpolitiken. Man kan inte bortse från

att tidiga beslut om övergripande ramar

och restriktioner har stor betydelse för

regeringens budgetarbete. Det är

väsentligt för regeringens interna arbete

att veta att utgiftstaken för de kommande

två åren ligger fast och att det tredje

året beslutas på våren. Det är inte nog

med att ett beslut på hösten om det

tredje året minskar långsiktigheten med

ca ett halvt år, utan dessutom innebär

vårpropositionens bristande konkretion

att den allmänt förlorar i betydelse för

regeringens fortsatta budgetberedning.

Därmed kan statsmakternas kontroll av

utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.

Ytterligare ett stort problem uppstår i

samband med riktlinjerna för den

kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen

under våren fastställa tydliga riktlinjer

för den kommunala ekonomin, vilket är av

grundläggande betydelse för kommunernas

ekonomiska planering. Hur detta skall

kunna hanteras på tillfredsställande sätt

i fortsättningen är inte tillräckligt

klarlagt av Riksdagskommitt,n.

En avgörande fråga som inte berörs av

kommitt,n är också hur allmänheten och

väljarna påverkas av den ordning som

kommitt,n föreslår. Det är särskilt inför

ett val viktigt att medborgarna kan få

klart för sig vad olika politiska

alternativ innebär även budgetmässigt på

kort och lång sikt. Från demokratisk

synpunkt har det en avgörande betydelse

att regeringen och oppositionspartierna

före valet redovisar vad deras alternativ

innebär i form av långsiktiga

utgiftsåtaganden och skattemässiga

konsekvenser. Dessa styrs av beslut om

utgiftstak och mål för det finansiella

sparandet. Genom att de presenteras och

behandlas under vårens riksdagsarbete

utsätts de för en granskning och blir

föremål för den politiska debatten

samtidigt som de presenteras och

redovisas i enhetlig form, vilket

underlättar jämförbarheten och skapar

större klarhet om de politiska

alternativen. Trots att det finns ett

starkt demokratiskt skäl för en sådan

ordning ger kommitt,ns förslag i stället

en möjlighet att dölja förslagens hela

innebörd och avstå från att redovisa hur

skattesänkningar och utgiftssatsningar

skall finansieras och rymmas inom de

samhällsekonomiska begränsningarna.

Kommitt,n borde ha tagit betydligt mera

allvarligt på förslaget att åtminstone

under ett valår låta de ekonomisk-

politiska riktlinjerna innefatta även

beslut om utgiftstak och mål för det

finansiella sparandet. Detta förslag har

också den fördelen att oppositionen

skulle kunna vara bättre förberedd inför

ett eventuellt regeringsskifte efter

valet.

Enligt vår uppfattning är det med den

nuvarande ordningen mycket liten risk för

att riksdagen skulle misslyckas med att

besluta om budgeten innan budgetperioden

börjar. Med Riksdagskommitt,ns förslag

ökar risken. Vi noterar att det uppstått

en diskussion om att grundlagen borde

ändras så att det blir lättare för

riksdagen att hantera ett sådant fatalt

misslyckande. Vi anser dock att

ansträngningarna inte i första hand skall

ägnas åt att anpassa regeringsformen till

Riksdagskommitt,ns försämringar, utan att

man i stället borde försöka ändra

Riksdagskommitt,ns förslag så att risken

för ett sådant misslyckande inte ökar i

förhållande till dagens situation.

Sammanfattningsvis är det vår uppfattning

att det går att ytterligare förbättra

budgetprocessen. I sin iver att begränsa

tidsåtgången för budgetprocessen går

emellertid Riksdagskommitt,n alldeles för

långt. Som en följd av detta riskerar man

att få problem på en rad områden:

Långsiktigheten i budgetarbetet

försvagas. Fastheten i budgetprocessen

undermineras. Regeringens arbete med

budgeten försvåras. Kvaliteten i

riksdagens beslut försämras. Kommunerna

får sämre möjligheter att bedöma de

ekonomiska förutsättningarna för sin

verksamhet. Och värst av allt: Väljarnas

möjligheter att bedöma de politiska

alternativen riskerar att försämras,

vilket kan vara till stor skada för vår

demokrati.

Särskilt yttrande

Problemet med dubbelarbete vår och höst

av Karin Pilsäter (fp).

Jag anser i likhet med Riksdagskommitt,n

att vårens arbete bör inriktas på de

övergripande och långsiktiga frågorna.

Det är angeläget att uppifrån-och-ner-

perspektivet behålls i budgetarbetet och

att man inte redan på våren fördjupar sig

i budgetens olika detaljer. Till skillnad

från riksdagskommitt,n anser vi att för

att ge de ekonomisk-politiska och

budgetpolitiska riktlinjerna ett konkret

och fast innehåll även vid beredningen på

våren bör de innehålla en redovisning av

skattepolitikens inrikning, utgiftstak

och mål för det finansiella sparandet för

de närmaste tre åren. I annat fall

riskerar de att få samma allmänna och

oprecisa innebörd som besluten om

riktlinjerna hade före reformeringen av

budgetprocessen då riksdagens beslut om

övergripande riktlinjer hade mycket liten

betydelse för inriktningen av

budgetarbetet och den ekonomiska

politiken. Som utskottet redovisat

tidigare (1999/2000:FiU13) hände det vid

ett par tillfällen under 1970- och 1980-

talen att en riksdagsmajoritet röstade

ned regeringens förslag till ekonomisk-

politiska riktlinjer utan att detta ledde

till någon ändrad inriktning på

budgetarbetet och än mindre till att

regeringen behövde ta de politiska

konsekvenserna av detta och avgå.

Det är också angeläget att de

långsiktiga och övergripande frågorna

Tvervägs och bereds skilda från de

kortsiktiga och mer detaljerade frågorna

som behandlas i samband med

budgetpropositionen. I annat fall

tenderar de att komma i skymundan och få

stå tillbaka för de kortsiktiga frågorna.

Dessutom framstår alltid ett tak för

utgifterna som för lågt när det ställs

mot de utgifter som skall rymmas

därunder. Det finns därmed en risk för

att taken inte kommer att bedömas utifrån

de övergripande perspektiven om

samhällsekonomiskt utrymme och

långsiktiga åtaganden. Tilltron till

fastheten i budgetpolitiken kan därmed

komma att ifrågasättas. Vi anser således

att dessa frågor bör ingå i de ekonomisk-

politiska riktlinjer som behandlas av

riksdagen på våren. Det är viktigt att

regeringen i propositionen på våren inte

tar upp budgetens detaljer utan att

fördjupningen sker först på hösten. I

annat fall tvingas riksdagen till att

behandla dessa frågor både vår och höst.

Bilaga 4

Finansutskottets yttrande

2000/01:FiU4y

Ändrad utgiftsområdestillhörighet för

vissa anslag (prop. 2000/01:100)

Till konstitutionsutskottet

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker i huvudsak

regeringens förslag i vårpropositionen

om ändringar av ändamål och verksamheter

som skall innefattas i vissa

utgiftsområden. Utskottet anger i

yttrandet vissa riktlinjer för det

fortsatta arbetet i syfte att anpassa

indelningen i politikområden till

riksdagens arbetsformer.

Utskottet tillstyrker att ärenden om

Sveriges representation i utlandet

överförs till utgiftsområde 1 Rikets

styrelse. Fyra partier (m, kd, fp och c)

avstyrker förslaget i en avvikande

mening.

Vidare tillstyrker utskottet att anslagen

till Arbetsgivarverket och Statens

pensionsverk (SPV) överflyttas från

utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.

Utskottet anser dock att arbetsmarknads

utskottet även fortsättningsvis bör

hantera lagstiftningsfrågorna och

motionerna avseende personalpolitiken i

staten. Detta kan motiveras med

hänvisning till dessa frågors nära anknyt

ning till arbetsrätten, arbetstids- och

semesterlagstiftningen samt jämställd

hetsfrågorna i arbetslivet som hanteras

av arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottets överväganden

Konstitutionsutskottet har den 19 april

2001 beslutat bereda finansutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens

förslag i den ekonomiska vårpropositionen

(punkterna 6-10) om ändringar i

riksdagsordningen som innebär att vissa

utgiftsområden byter namn och att vissa

anslag skall byta utgiftsområdes

tillhörighet.

Propositionen

Utgiftsområde 3 föreslås ändra namn till

Skatt, tull och exekution och utgifts

område 5 till Internationell samverkan.

Ärenden om Sveriges representation i

utlandet föreslås bli överförda till

utgiftsområde 1 Rikets styrelse, statlig

personalpolitik till utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning,

utsökningsväsendet till utgiftsområde 3

Skatt, tull och exekution samt

väderlekstjänsten till utgiftsområde 20

Allmän miljö- och naturvård.

Regeringen redovisar i vårpropositionen

vad finansutskottet uttalade med

anledning av budgetpropositionen för 2001

(bet. 2000/01:FiU1). Den konsekvens av

politikområdesindelningen, som

finansutskottet lyfter fram i sitt

betänkande (redovisas nedan), är enligt

regeringen otillfredsställande för såväl

regeringen som riksdagen. I syfte att

anpassa indelningen i politikområden till

riksdagens arbetsformer, lämnar därför

regeringen i ett första steg förslag om

Dndringar av ändamål och verksamheter som

skall innefattas i vissa utgiftsområden.

Förslagen påverkar också utgifternas

fördelning på utgiftsområden.

Anslagsflyttningarnas konsekvenser för

ramarna för berörda utgiftsområden

Miljoner kronor

Utgiftsområde 2002

UO 1 Rikets styrelse + 1

814

UO 2 Samhällsekonomi och förvaltning

+ 7 383

UO 3 Skatt, tull och exekution + 1

395

UO 4 Rättsväsendet - 1

395

UO 5 Internationell samverkan - 1

814

UO 14 Arbetsliv- 7 383

UO 20 Allmän miljö- och naturvård+ 207

UO 22 Kommunikationer - 207

Netto 0

Regeringskansliet utgör sedan den 1

januari 1997 en myndighet. Dess

verksamhet finansieras dock från två

skilda anslag, nämligen anslaget 90:5

Regeringskansliet m.m. under

utgiftsområde 1 och anslaget 5:1

Utrikesförvaltningen under utgiftsområde

5. Regeringen föreslår att anslaget för

utrikesförvaltningen flyttas från

utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.

Förslaget innebär att ändamålet för

anslaget Regeringskansliet, utgiftsområde

1 Rikets styrelse utvidgas till att även

omfatta utrikesförvaltningen.

Utrikesförvaltningens verksamhet kommer

inte längre att finansieras inom

utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och

internationell samverkan. I detta

sammanhang vill regeringen anföra att det

är särskilt angeläget att vidareutveckla

formerna för dialogen med riksdagen när

det gäller Sveriges representation i

utlandet.

Regeringen föreslår vidare att två

verksamheter, Arbetsgivarverket och

Statens pensionsverk (SPV), som hör till

politikområdet Effektiv statsförvaltning

flyttas från utgiftsområde 14 Arbetsliv

till utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning. Verksamheterna har

inte haft sina övergripande mål

relaterade till utgiftsområde 14 utan

till utgiftsområde 2, eftersom de är ett

av flera medel för att effektivisera

statsförvaltningen, anförs det i vår

propositionen.

Den lagstiftning som reglerar statliga

arbetsgivarfrågor är begränsad. SPV:s

verksamhet bygger på kollektivavtal och

arbetsrätten har en begränsad

särlagstiftning för den statliga sektorn.

En konsekvens av regeringens förslag om

förändring av vilket ändamål och vilka

verksamheter som skall innefattas i

utgiftsområde 2 är att anslagen 1:1

stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och

1:2 statliga tjänstepensioner m.m. under

utgiftsområde 14 Arbetsliv flyttas till

utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning. Detta föranleder

ändringar i tilläggsbestämmelserna i

riksdagsordningen 4.6.2 och 4.6.15.

Motioner

I Folkpartiets partimotion Fi20 (yrkande

24) och i en fyrpartimotion, K10 av Göran

Lennmarker m.fl. (m, kd, c, fp), yrkas

avslag på förslaget att flytta ärenden om

Sveriges representation i utlandet till

utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

Finansutskottets tidigare uttalanden

När finansutskottet i höstas kommenterade

införandet av politikområden byggde

ställningstagandet på yttranden från

flera av utskotten. I sitt budget

betänkande (bet. 2000/01:FiU1 s. 277-278)

skrev utskottet bl.a. att indelningen i

politikområden kan ge förutsättningar för

bättre mål inom ramen för resul

tatstyrningen. Samtidigt betonade

emellertid utskottet att det är

nödvändigt att regeringen i det fortsatta

utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna

för riksdagen av indelningen i

politikområden. Bl.a. skrev utskottet att

det förhållandet att

politikområdesindelningen skär genom

såväl utgiftsområdesindelningen som

utskottsindelningen väcker en rad frågor.

En konsekvens av detta är att mål och

resurser i vissa fall inte bereds av

samma utskott. Givet att det skall finnas

ett samband mellan målformulering och

resurstilldelning är detta förhållande

enligt finansutskottets mening

otillfredsställande.

Vidare konstaterade finansutskottet att

politikområdena varierar kraftigt i

storlek. Politikområdet Minoritetspolitik

är minst (0,008 mdkr) och Ersättning för

arbetsoförmåga är störst (102 mdkr).

Frågan är om det är jämförbara storheter

utifrån vilka det går att föra en rimlig

prioriteringsdiskussion. Som

finansutskottet såg det finns det

anledning att minska skillnaden mellan de

minsta och de största politikområdena.

Även antalet anslag varierar mellan

politikområdena. Det minsta antalet

anslag inom ett utgiftsområde är ett.

Även i detta avseende ansåg utskottet att

det fanns möjlighet till förändringar.

Enligt finansutskottets uppfattning bör

på sikt politik- och utgiftsområdena

bringas i större överensstämmelse. Det

kan ske genom att utgiftsområdena helt

ersätts av politikområden som kommer att

ligga till grund för rambeslutet i

riksdagen på hösten, vilket i så fall

kräver att antalet politikområden blir

väsentligt mindre. I annat fall, menade

utskottet, får politikområdena inordnas

under utgiftsområdena på ett sådant sätt

att de inte skär över flera

utgiftsområden, något som sannolikt

kräver vissa förändringar av anslagens

hemtillhörighet i utgiftsområden och i

utskottsorganisationen.

Vid sidan av finansutskottet tog flera

andra utskott i yttranden och betänkanden

upp olika aspekter av hur

politikområdesindelningen påverkat bud

getberedningen på deras respektive

beredningsområde.

Även i betänkande FiU2 behandlade

utskottet förslaget om politikområdes

indelningen och särskilt konsekvenserna

för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning. Enligt förslagen i

budgetpropositionen omfattar

utgiftsområde 2 politikområdena Effektiv

statsförvaltning och Finansiella system

och tillsyn.

I politikområdet Effektiv

statsförvaltning ingår två anslag som

finns uppförda på utgiftsområde 14

Arbetsliv, vilket arbetsmarknadsutskottet

ansvarar för. Det gäller anslagen för

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket på

2,2 miljoner kronor och Statliga

tjänstepensioner på 7 500 miljoner

kronor. Genom att tjänstepensionerna har

inordnats i politikområdet har detta

blivit mer än tio gånger större än det

annars skulle ha varit. Det har också

lett till, framhöll utskottet, att man

inom ett och samma politikområde blandar

transfereringsutgifter med

förvaltningsutgifter, något som strider

mot intentionerna bakom den nuvarande

indelningen i utgiftsområden. Motivet för

att hålla sådana utgifter åtskilda var

enligt Riksdagsutredningen (1993/94:TK3)

att deras realekonomiska effekter är

väsentligt olika och att de därför av

analysskäl borde hållas isär.

Till politikområdet Finansiella system

och tillsyn förde man i budget

propositionen anslaget för

Lotteriinspektionen som finns uppfört på

utgiftsområde 17 Kultur, medier,

trossamfund och fritid som bereds av

kulturutskottet. Även här delar alltså

finansutskottet beredningsansvaret med

ett annat utskott i och med att

finansutskottet behandlar mål och

resultat för Lotteriinspektionen medan

kulturutskottet bereder inspektionens

anslagsfrågor.

Att frågan om resurser bereds inom ett

utgiftsområde och frågan om mål och

resultat behandlas i anslutning till ett

annat kommer naturligtvis att skapa

problem när man i ett senare skede skall

utvärdera verksamheten inom respektive

politikområde, framhöll utskottet.

Utskottet pekade också på att Riksdagens

revisorers anslag inte hänförts till

något politikområde medan anslaget till

Riksrevisionsverket ingår i politik

området Effektiv statsförvaltning. En

konsekvens av detta är att de båda

myndigheterna som sysslar med samma typ

av granskning av statlig verksamhet och

arbetar med liknande mål inte behandlas

inom samma politikområde.

Utskottets ställningstagande

Politikområdesindelningen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen

ett antal överflyttningar av anslag

mellan utgiftsområden i syfte att minska

antalet skärningar mellan politikområden

och utgiftsområden. Utskottet ser

positivt på detta. Som utskottet

framhållit tidigare (2000/01:FiU1, FiU2)

skapar det förhållandet att

politikområdesindelningen skär igenom

såväl utgiftsområdesindelningen som

utskottsindelningen en del praktiska

problem i riksdagsarbetet. En konsekvens

av detta blir att mål och resurser kommer

att beredas av olika utskott. Givet att

det finns ett samband mellan de

formulerade målen och

resurstilldelningen är detta

otillfredsställande. Utskottets

uppfattning är, som redovisats ovan, att

politik- och utgiftsområdena bör bringas

i större överensstämmelse med varandra.

Det kan antingen ske genom att utgifts

områdena helt ersätts av politikområden

eller genom att politikområdena inordnas

under utgiftsområdena på ett sådant sätt

att de inte skär över flera

utgiftsområden. Utskottet anser att

utgiftsområdena bör behållas.

Utgiftsområdena har en omfattning och

storlek som är väl anpassad för

riksdagens rambeslutsmodell. De har också

haft den stabilitet över tiden som är

nödvändig för att den flerårscykel som

budgeteringen, uppföljningen och

utvärderingen utgör skall kunna fungera.

Utskottets slutsats är således att

politikområdena i största möjliga

utsträckning bör inordnas under

utgiftsområdena. Det kräver vissa

förändringar av anslagens hemtillhörighet

i utgiftsområden och i

utskottsorganisationen.

Utskottet är dock medvetet om att vissa

sektorsövergripande politikområden, som

t.ex. forskningspolitik, inte enkelt

låter sig inordnas i utgiftsområdena. Det

kan därför inte uteslutas att dessa

frågor måste hanteras i särskild ordning.

Vidare har utskottet konstaterat att

politikområdena varierar kraftigt i

storlek, och frågan uppkommer om det är

jämförbara storheter utifrån vilka det

går att föra en rimlig

prioriteringsdiskussion. Politikområden

bör därför inte göras alltför små, varken

vad gäller belopp eller antal anslag. I

några fall bör man överväga om de inte i

stället bör göras om till

verksamhetsområden under ett

politikområde. Det skulle i så fall få

till följd att antalet politikområden kan

minskas.

Utskottet förutsätter således att det

revideringsarbete som nu inletts i

vårpropositionen fortsätter med den

inriktning som utskottet här redovisat.

Förutsättningarna att nå ett både för

riksdagen och regeringen gott resultat

underlättas om arbetet sker i samarbete

med berörda utskott. Frågor av

övergripande karaktär bör kunna stämmas

av under arbetets gång med

Riksdagskommitt,n som uttalat att den

avser att fortsätta sitt arbete bl.a. med

politikområdenas konsekvenser för

riksdagen som (tillsammans med andra

förändringar) kan komma att få betydelse

för rambeslutsmodellen och

utskottsindelningen (förs. 2000/01:RS1

kap. 9).

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Utskottet ser det som naturligt att sedan

Regeringskansliet ombildats till en

myndighet de båda förvaltningsanslagen

slås samman till ett för myndigheten

gemensamt anslag. Det bör underlätta

styrningen av myndigheten och skapa

bättre förutsättningar för en effektivare

resursanvändning. En rationell hantering

i riksdagen i enlighet med vad utskottet

anfört ovan talar för att tillhörande

frågor hanteras i ett utskott. Utskottet

tillstyrker således att ärenden om

Sveriges representation i utlandet

överförs till utgiftsområde 1 Rikets

styrelse. Det är dock av största

betydelse att ta till vara

utrikesutskottets sakkunskap på detta

område. Enligt finansutskottets

uppfattning är det en naturlig del av den

nya ordningen att utrikesutskottet alltid

skall ges möjlighet att yttra sig i

frågor som gäller beredningen av Sveriges

representation i utlandet. Motionerna

Fi20 (fp) yrkande 2 och KU10 (m, kd, c,

fp) bör avstyrkas av

konstitutionsutskottet.

Politikområde Effektiv statsförvaltning

Det främsta syftet med ändringen i

riksdagsordningen att flytta frågor om

Statlig personalpolitik till

finansutskottets ansvarsområde tycks vara

att göra det möjligt att överflytta

anslagen till Arbetsgivarverket och

Statens pensionsverk (SPV) från

utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.

Därigenom uppnås att politikområdet

Effektiv statsförvaltning hålls samman

inom ett utgiftsområde. Vidare markeras

att arbetsgivarpolitiken är ett av medlen

för att göra statsförvaltningen

effektivare. I propositionen nämns också

att staten som arbetsgivare inte har haft

sina övergripande mål relaterade till

utgiftsområde 14 utan till utgiftsområde

2.

Begreppet statlig personalpolitik har

hittills även innefattat

lagstiftningsfrågor med anknytning till

arbetsmarknadens statliga sektor. Bland

de lagar som berörs kan t.ex. nämnas

lagen om offentlig anställning (LOA).

Något motiv för att flytta även

beredningen av dessa lagfrågor utvecklas

inte i propositionen. Enligt

riksdagsordningen (RO 4:6) fördelas

ärenden som hör till samma ämnesområde

till samma utskott. Det innebär att

budget- och lagstiftningsfrågor avseende

ett ämnesområde vanligtvis behandlas

samlat i ett utskott. Riksdagen kan dock

avvika från denna princip för fördelning

av ärenden "om det i särskilt fall är

påkallat av hänsyn till sambandet mellan

olika ärenden, ett ärendes särskilda

beskaffenhet eller arbetsförhållanden"

(RO 4:6 sista stycket).

Med beredningen av

lagstiftningsfrågorna kring den statliga

personalpolitiken följer även ansvaret

att bereda de motioner om dessa frågor

som brukar väckas under den allmänna

motionstiden. Dessa motioner brukar t.ex.

ta upp frågor om hur staten skall vara en

föredömlig arbetsgivare i fråga om

jämställdhet, etnisk mångfald och

åtgärder för att underlätta för

funktionshindrade.

Beredningen av frågor om lagstiftningen

och motioner om den statliga

personalpolitiken har en lång tradition i

arbetsmarknadsutskottet. Beredningen av

anslaget till Arbetsgivarverket har sedan

den nya beslutsordningen för budgeten

infördes 1997 legat i arbetsmarknads

utskottet, men dessförinnan växlade

ansvaret mellan de båda utskotten.

Finansutskottet hade under ett antal år

ansvaret för den statliga lönepolitiken

och hade till uppgift att godkänna de

statliga löneavtalen på riksdagens

vägnar. Under denna period svarade

utskottet också för beredningen av

Arbetsgivarverkets anslag.

Det är således möjligt att skilja på

beredningen av anslagen till

Arbetsgivarverket och SPV och på

beredningen av lagstiftningsfrågorna om

personalpolitiken. Enligt finansutskottet

bör arbetsmarknadsutskottet även

fortsättningsvis hantera

lagstiftningsfrågorna och motionerna om

personalpolitiken i staten. Detta kan

motiveras med att dessa frågor har en

nära anknytning till arbetsrätten,

arbetstids- och semesterlagstiftningen

samt jämställdhetsfrågorna i arbetslivet

som hanteras av arbetsmarknadsutskottet.

Tilläggsbestämmelserna i

riksdagsordningen 4.6.2 för

finansutskottet skulle kunna utformas

enligt följande.

"Det skall vidare bereda ärenden av

allmän betydelse för den kommunala

ekonomin samt ärenden om statliga

arbetsgivarfrågor, statlig statistik...

Begreppet statlig personalpolitik får

därmed en något annan innebörd än för

närvarande i och med att

Arbetsgivarverket och SPV kommer att

hänföras till statliga arbetsgivarfrågor

inom finansutskottets beredningsområde.

Den ändrade innebörden bör markeras i

riksdagsordningens tilläggsbestämmelser

4.6.15 avseende arbetsmarknadsutskottet.

Det bör framgå att

arbetsmarknadsutskottet även

fortsättningsvis ansvarar för vissa

personalpolitiska frågor i staten.

Stockholm den 15 maj 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt

Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),

Johan Lönnroth (v), Sonia Karlsson (s),

Anna Åkerhielm (m), Carin Lundberg (s),

Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per

Landgren (kd), Gunnar Ax,n (m), Yvonne

Ruwaida (mp), Karin Pilsäter (fp), Carl-

Axel Johansson (m) och Agne Hansson (c).

Avvikande mening

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m),

Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd),

Gunnar Ax,n (m), Karin Pilsäter (fp),

Carl-Axel Johansson (m) och Agne Hansson

(c).

Vi anser att finansutskottets yttrande i

avsnittet Finansutskottets

ställningstagande under rubriken

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse borde ha

följande lydelse:

I Utrikesdepartementets uppgifter ingår

både stabs- och myndighetsuppgifter.

Åtskillnaden mellan Regeringskansliets

stabsuppgifter och myndighetsutövning har

varit och är ett viktigt inslag i den

svenska förvaltningsstrukturen.

Undantaget har varit utrikesförvaltningen

med dess alldeles speciella förhållanden.

Det är därför angeläget att riksdagen

även fortsättningsvis har inflytande över

utrikesförvaltningens organisation och

dimensionering. Av detta skäl anser vi

att anslaget Utrikesförvaltningen skall

kvarstå under utgiftsområde 5.

Bilaga 5

Skatteutskottets yttrande

2000/01:SkU7y

Ändrad utgiftsområdestillhörighet för

exekutionsväsendet

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett

skatteutskottet tillfälle till yttrande

över 2001 års ekonomiska vårproposition

såvitt avser ändringar i indelningen i

utgiftsområden (yrkandena 6-10). Med

anledning härav får utskottet anföra

följande.

Bakgrund

I budgetpropositionen 2000/01:1

presenterade regeringen en indelning av

statsbudgeten i 47 politikområden.

Indelningen är ett led i utvecklingen av

den ekonomiska styrningen och syftar till

att möjliggöra en bättre koppling mellan

mål, kostnader och resultat. Vissa

politikområden omfattar verksamheter som

i sin helhet ryms inom ett utgiftsområde.

Andra politikområden omfattar en

begränsad del av en verksamhet som

bedrivs inom ett utgiftsområde. Slutligen

finns det politikområden som berör flera

utgiftsområden.

Finansutskottet har vid behandlingen av

indelningen i politikområden (bet.

2000/01:FiU1) uttalat att

politikområdesindelningen skär genom

såväl utgiftsområdesindelningen som

utskottsindelningen och att en konsekvens

är att mål och resurser inom ett

politikområde i vissa fall inte bereds av

samma utskott. Som exempel nämns att

justitieutskottet ansvarar för

beredningen av anslaget för

kronofogdemyndigheten på politikområdet

Skatt, tull och exekution, där målen för

politikområdet bereds av skatteutskottet.

Finansutskottet konstaterade att detta

förhållande är otillfredsställande.

Propositionen

Regeringen föreslår att

beredningsansvaret för ärenden som rör

utsökningsväsendet flyttas från

justitieutskottet till skatteutskottet

och att anslaget för

kronofogdemyndigheterna flyttas från

utgiftsområde 4 Rättsväsendet till

utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och

uppbörd. Härvid byter utsökningsväsendet

beteckning till exekutionsväsendet och

utgiftsområde 3 byter namn till Skatt,

tull och exekution (yrkandena 8 och 10).

Regeringen anför att det är

otillfredsställande att

politikområdesindelningen i vissa fall

skär genom utgiftsområdesindelningen och

utskottsindelningen och att frågor om mål

och resurser inom ett politikområde i

vissa fall bereds av olika utskott. Detta

gäller bl.a. politikområdet

Skatteförvaltning, tull och exekution där

anslagen för Riksskatteverket,

skatteförvaltningen, Tullverket och

kronofogdemyndigheterna är uppdelade på

utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och

uppbörd och utgiftsområde 4

Rättsväsendet. Regeringen anför att en

samordning skulle ge en bättre

överensstämmelse mellan de olika

myndigheternas anslag. Eftersom anslaget

till Riksskatteverket även

fortsättningsvis bör beredas av

skatteutskottet framstår det enligt vad

regeringen anför som lämpligt att

anslaget för kronofogdemyndigheterna

flyttas. Regeringens förslag innebär inte

någon ändring av ansvaret för de

materiella reglerna inom området.

Ansvaret för beredningen av dessa

kvarstår hos lagutskottet.

Den nuvarande benämningen

utsökningsväsendet ändras till exekutions

väsendet för att uppnå en bättre

överensstämmelse med övrig terminologi.

För att utgiftsområdets benämning bättre

skall spegla innehållet ändras beteck

ningen till Skatteförvaltning, tull och

exekution.

Regeringen kommer i samband med

budgetpropositionen att återkomma med

förslag till förändringar av ramen för

utgiftsområdet om riksdagen godkänner den

föreslagna förändringen. Ramen ökar i så

fall med 1 395 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har under höstens

budgetbehandling framhållit att

placeringen av anslaget för

kronofogdemyndigheterna i utgiftsområde 4

Rättsväsendet sedan flera år ger upphov

till praktiska problem för

Riksskatteverket som är central myndighet

för exekutionsväsendet. Riksskatteverket

har givit uttryck för uppfattningen att

anslaget för kronofogdemyndigheterna bör

flyttas till utgiftsområde 3

Skatteförvaltning och uppbörd och har

anfört att det är mer naturligt att väga

kronofogdemyndigheternas behov mot övrig

skatteförvaltnings än att väga

kronofogdemyndigheternas behov mot

polisens, åklagarnas och domstolarnas.

Riksskatteverket har också de senaste

åren konsekvent redovisat

skatteförvaltningens och

kronofogdemyndigheternas resursbehov i

samma budgetunderlag.

Den nya indelningen i politikområden

återspeglar myndighetsstrukturen och

medför därför att de praktiska problem

som Riksskatteverket påtalat nu också

visar sig vid riksdagens behandling av

frågor som rör politikområdet. Ett

exempel på detta är att utskottet behövt

inhämta justitieutskottets yttrande över

förslaget till övergripande mål för

politikområdet. Även justitieutskottet

ser detta förhållande som ett problem och

har redovisat detta i sitt yttrande till

finansutskottet över den nya indelningen

i politikområden (yttr. 2000/01:

JuU1y).

Enligt skatteutskottets mening är det

viktigt att ansvaret för resurserna inom

politikområdet Skatteförvaltning, tull

och exekutionsväsende sammanförs till ett

enda utskott. Härigenom elimineras

problemen med den nuvarande uppdelningen

som påverkar både riksdagens beredning av

frågor som rör politikområdet och

Riksskatteverkets hantering av

budgetfrågorna. En sammanföring av

ansvaret för resurserna på området utgör

också en förutsättning för att syftet med

utvecklingen av den ekonomiska styrningen

på detta område skall kunna nås. Vad

avser just skatter är det dessutom en

fördel att ett och samma utskott får

ansvaret för verksamheten alltifrån

deklaration och taxeringsbeslut till den

slutliga indrivningen. Det är dock

viktigt att notera att

kronofogdemyndigheterna har till uppgift

att företräda även enskilda personer och

företag.

När det gäller valet av utskott delar

utskottet regeringens bedömning att

skatteutskottet bör ta över ansvaret för

ärenden som rör utsökningsväsendet och

anslaget till kronofogdemyndigheterna.

Inte heller i övrigt har utskottet någon

erinran mot regeringens förslag i denna

del.

Med det anförda tillstyrker utskottet

proposition 2000/01:100 yrkandena 8 och

10 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 15 maj 2001

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Carl

Fredrik Graf (m), Per Rosengren (v),

Helena Höij (kd), Carl Erik Hedlund (m),

Per Erik Granström (s), Ulla Wester (s),

Lena Sandlin-Hedman (s), Marie Engström

(v), Kenneth Lantz (kd), Catharina Hagen

(m), Matz Hammarström (mp), Rolf Kenneryd

(c), Per-Olof Svensson (s), Lennart

Axelsson (s), Stefan Hagfeldt (m) och

Staffan Werme (fp).

Bilaga 6

Utrikesutskottets yttrande

2000/01:UU5y

Utskottsindelningen

- utgiftsområde 5 m.m

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut

den 19 april 2001 (prot. 2000/01:36, õ 5)

berett bl.a. utrikesutskottet tillfälle

att avge yttrande över proposition

2000/01:100 yrkandena 6-10 jämte

eventuella motioner.

Utrikesutskottet väljer att i det

följande yttra sig över propositionens

yrkanden 6 och 10 (i berörd del) samt

över motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c,

fp) och 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24.

1 Propositionen

1.1 Yrkandena

I propositionens yrkande 6 föreslås att

riksdagen godkänner den föreslagna

ändringen av ändamål och verksamheter som

skall innefattas i utgiftsområde 1 Rikets

styrelse respektive utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan (avsnitt 6.4.2).

I yrkande 10 föreslås att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om

ändring i riksdagsordningen (avsnitt 3.1

och avsnitt 6.4.2).

1.2 Sammanfattning av propositionen

I proposition 2000/01:100 såsom den

bordlagts i riksdagen finns inget avsnitt

6.4.2. Utskottet förmodar att

propositionen skall förstås så att de

hänvisningar som i yrkandena 6 och 10

görs till propositionens avsnitt 6.4.2 i

stället bör avse avsnitten 6.5 Byte av

vissa anslags utgiftsområdestillhörighet

m.m. samt 6.6 Genomgång av enskilda

utgiftsområden.

Den i yrkande 6 föreslagna ändringen av

ändamål och verksamheter, som skall

innefattas i utgiftsområde 1 respektive

utgiftsområde 5, har innebörden att en

sammanslagning görs av anslagen 90:5

Regeringskansliet m.m. under

utgiftsområde 1 och 5:1

Utrikesförvaltningen under utgiftsområde

5.

I yrkande 10 föreslås i den del som

berör utrikesutskottet en ändring av

tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 och

5.12.1 riksdagsordningen med innebörden

att ärenden om Sveriges representation i

utlandet överförs från utrikesutskottets

till konstitutionsutskottets beredning

samt, i konsekvens härmed, att

benämningen på utgiftsområde 5 ändras

från Utrikesförvaltning och

internationell samverkan till

Internationell samverkan.

Regeringen anför bl.a. följande om dessa

förslag.

Regeringskansliet utgör sedan den 1

januari 1997 en myndighet. Dess

verksamhet finansieras dock från två

skilda anslag, nämligen anslaget 90:5

Regeringskansliet m.m. under

utgiftsområde 1 och anslaget 5:1

Utrikesförvaltningen under utgiftsområde

5.

För att fullfölja ombildandet av

Regeringskansliet till en myndighet har

regeringen föreslagit att de båda

förvaltningsanslagen slås samman till ett

för myndigheten gemensamt anslag fr.o.m.

den 1 januari 2002. En sammanslagning av

förvaltningsanslagen är en naturlig

fortsättning på utvecklingen sedan 1997

och underlättar styrningen inom

myndigheten Regeringskansliet, vilket

även skapar en möjlighet till en

effektivare resursanvändning.

Regeringskansliet bedriver ett

långsiktigt och kontinuerligt

förändringsarbete. En av de mest

omfattande förändringarna, både vad

gäller personal och finansiella resurser,

genomfördes den 1 januari 2000 i och med

sammanslagningen av de två IT-

organisationerna, den inom

Utrikesdepartementet och den för övriga

Regeringskansliet, till en gemensam

organisation.

Som en viktig del av

förberedelsearbetet inför den planerade

anslagssammanslagningen har arbete lagts

ned på att utforma en för hela

Regeringskansliet reformerad och gemensam

verksamhetsplanering, som också bl.a.

syftar till en bättre anpassning till

budgetprocessen. Ett samlat anslag

innebär att kopplingen mellan mål,

resultat och resurser kan tydliggöras

bättre, och därmed ökar förutsättningarna

för att uppnå det övergripande målet för

Regeringskansliet, dvs. att vara ett

effektivt och kompetent stöd för

regeringen i dess uppgift att styra riket

och förverkliga sin politik.

Regeringen föreslår att anslaget för

utrikesförvaltningen flyttas från

utgiftsområde 5 till utgiftsområde 1.

Detta föranleder ändringar i

tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 och

5.12.1 i riksdagsordningen. Frågan

behandlas under lagförslag (avsnitt 3.1).

Regeringen kommer i samband med

budgetpropositionen för 2002 att

återkomma med förslag till ändringar av

ramarna för utgiftsområdena 1 och 5 till

följd av den nu föreslagna förändringen.

Förslaget innebär att ändamålet för

anslaget Regeringskansliet, utgiftsområde

1 Rikets styrelse, utvidgas till att även

omfatta utrikesförvaltningen.

Utrikesförvaltningens verksamhet kommer

inte längre att finansieras inom

utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och

internationell samverkan. I detta

sammanhang vill regeringen anföra att det

är särskilt angeläget att vidareutveckla

formerna för dialogen med riksdagen när

det gäller Sveriges representation i

utlandet.

2 Motionerna

2.1 Yrkandena

I motion 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) yrkas

att riksdagen avslår regeringens förslag

i proposition 2000/01:100 avsnitt 3.1

Förslag till lag om ändring av

riksdagsordningen vad avser att flytta

utrikesförvaltningen inklusive Sveriges

representation i utlandet till

utgiftsområde 1.

Folkpartiet föreslår i motion

2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24 att

riksdagen avslår regeringens yrkande 6.

2.2 Sammanfattning av motionerna

I flerpartimotionen 2000/01:K10 (m, kd,

c, fp) anförs att utrikesförvaltningen

inte bara är ett stabsorgan för

regeringen, utan att den också har

myndighetsutövande uppgifter gentemot

såväl enskilda som juridiska personer.

Frågor rörande utrikesförvaltningen bör

därför prövas på annat sätt av riksdagen

än sådana frågor som rör andra delar av

Regeringskansliet. Detta sker enligt

motionärerna bäst om anslagsfrågorna

ligger kvar inom utgiftsområde 5.

I motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24

avvisas regeringens förslag till ändring

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 1 Rikets

styrelse respektive utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan.

3 Utskottets överväganden

Utskottet väljer att inledningsvis ta upp

regeringens förslag om ändring av ändamål

och verksamheter som skall innefattas i

utgiftsområde 1 Rikets styrelse

respektive utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan och som har innebörden att en

sammanslagning görs av anslagen 90:5

Regeringskansliet m.m. under

utgiftsområde 1 och 5:1

Utrikesförvaltningen under utgiftsområde

5.

Utskottet konstaterar att förslaget

ytterst syftar till att på ett mera

ändamålsenligt sätt möjliggöra för

Regeringskansliet att tillhandahålla ett

effektivt och kompetent stöd för

regeringen i dess uppgift att styra riket

och förverkliga sin politik. Förslaget

grundas också på principen att varje

myndighet bör finansieras över endast ett

anslag. På myndighetsnivå innebär

förslaget att ombildningen av

Regeringskansliet till en myndighet

fullföljs, att styrningen av

Regeringskansliet underlättas och att

förutsättningar för ett effektivare

resursutnyttjande inom Regeringskansliet

skapas.

Enligt utskottets uppfattning är

förslaget motiverat, och propositionens

yrkande 6 bör därför tillstyrkas. Motion

2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i berörd del

och motion 2000/01:Fi20 (fp) yrkande 24

bör i enlighet härmed avstyrkas.

Som följd av detta ställningstagande

anser utskottet att utgiftsområde 5 bör

benämnas Internationell samverkan. Detta

förutsätter att de ändringar regeringen

föreslår i tilläggsbestämmelserna 4.6.6

andra stycket och 5.12.1

riksdagsordningen genomförs. För att

säkerställa att utrikesfrågorna får en

konsistent behandling bör det, enligt

utskottets uppfattning, av riksdagens

beslut i lagändringsfrågan framgå att det

är angeläget att utrikesutskottet vid

behandling av budgetfrågor som berör

utrikesförvaltningen skall beredas

tillfälle att framföra sin uppfattning

till huvudansvarigt utskott. Utskottet

anser därför att propositionens yrkande

10 i berörd del bör tillstyrkas och att

motion 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i

motsvarande del avstyrks.

För att uppnå det syfte regeringen anger

i propositionen är den föreslagna

ändringen i tilläggsbestämmelserna 4.6.6

första stycket riksdagsordningen

obehövlig. En ändring av nämnda

bestämmelse skulle dessutom få den icke

avsedda effekten att den skulle bidra

till att urholka den statsrättsligt

centrala fackutskottsprincipen och att

den skulle försvåra riksdagens interna

beredningsarbete vad avser

utrikesfrågorna. Med avstyrkande av

propositionens yrkande 10 i berörd del

bör, enligt utskottets uppfattning,

motion 2000/01:

K10 (m, kd, c, fp) i motsvarande del

tillstyrkas.

Stockholm den 16 maj 2001

På utrikesutskottets vägnar

Viola Furubjelke

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Viola Furubjelke (s), Sören

Lekberg (s), Berndt Ekholm (s), Lars Ohly

(v), Holger Gustafsson (kd), Bertil

Persson (m), Carina Hägg (s), Agneta

Brendt (s), Murad Artin (v), Sten

Tolgfors (m), Marianne Samuelsson (mp),

Marianne Andersson (c), Karl-Göran

Biörsmark (fp), Birgitta Ahlqvist (s),

Karin Enström (m) och Roy Hansson (m).

Avvikande mening

Bertil Persson, Sten Tolgfors, Karin

Enström, Roy Hansson (alla m), Holger

Gustafsson (kd), Marianne Andersson (c)

och Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:

Utrikesförvaltningen har som uppgift att

ansvara för hanteringen av Sveriges

förbindelser med andra länder och med

internationella organisationer.

Utrikesförvaltningens verksamhet berör

således inte bara staten utan också ett

brett spektrum av individer, grupper och

juridiska personer, vilket ger

utrikesförvaltningen en vidare roll

jämfört med övriga enheter inom

Regeringskansliet. Regeringskansliet i

övrigt är ett stabsorgan med uppgift att

för regeringen förbereda och samordna

verksamheter och beslut. För

Utrikesdepartementet utgör dessa

uppgifter endast en begränsad del.

Utrikesdepartementet förenar sålunda både

stabs- och myndighetsuppgifter.

Åtskillnaden mellan å ena sidan

Regeringskansliets stabsuppgifter och

myndighetsutövning å den andra har varit

och är ett viktigt inslag i den svenska

förvaltningsstrukturen. Undantaget har

varit utrikesförvaltningen med dess

alldeles speciella förhållanden. Det är

därför angeläget att riksdagen även

fortsättningsvis på ett sammanhållet sätt

har inflytande över utrikesförvaltningens

organisation och dimensionering. Av detta

skäl anser vi att anslaget 5:1

Utrikesförvaltningen skall kvarstå inom

utgiftsområde 5.

I konsekvens härmed anser vi att

utgiftsområdet bör bibehålla sin

nuvarande benämning och att

propositionens förslag om ändring i

tilläggsbestämmelserna 4.6.6 andra

stycket och 5.12.1 riksdagsordningen bör

avstyrkas. I övrigt står vi bakom

utskottets ställningstagande med

innebörden att den föreslagna ändringen i

tilläggsbestämmelserna 4.6.6 första

stycket i riksdagsordningen bör

avstyrkas.

Mot bakgrund härav anser vi att

motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c, fp) i

berörd del och 2000/01:Fi20 (fp) yrkande

24 bör tillstyrkas, att propositionens

yrkande 6 bör avstyrkas och att

propositionens yrkande 10 i den del som

rör ändring i tilläggsbestämmelserna

4.6.6 andra stycket och 5.12.1

riksdagsordningen bör avstyrkas.

Bilaga 7

Trafikutskottets yttrande

Bilaga 8

Miljö- och jordbruksutskottets yttrande

Bilaga 9

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

2000/01:AU3y

Proposition 2000/01:100 2001 års

ekonomiska vårproposition (ändring i

riksdagsordningen)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 19 april

2001 berett bl.a. arbetsmarknadsutskottet

tillfälle att yttra sig över regeringens

förslag i 2001 års ekonomiska

vårproposition (prop. 2000/01:100) om

ändringar i riksdagsordningen, yrkandena

6-10, som bl.a. innebär att vissa anslag

skall byta utgiftsområdestillhörighet.

Utskottet kommer i det följande att

yttra sig över de förslag som innebär att

vissa anslag inom utgiftsområde 14

Arbetsliv överflyttas till utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

(prop. yrk. 7) och en ändring i

riksdagsordningen i enlighet med detta

(prop. yrk. 10 delvis). Utskottet kan

konstatera att det inte har väckts några

motioner i dessa delar.

Utskottets överväganden

Riksdagen inför 2000-talet

Förslagets huvudsakliga innehåll

Enligt Riksdagskommitt,n behöver

budgetprocessen modifieras för att minska

dubbelarbetet och koncentrera

budgetberedningen till hösten. Syftet bör

vara att renodla själva budgetregleringen

till hösten. Riksdagsbehandlingen av

vårpropositionen bör ägnas åt en

kombinerad makroekonomisk och ideologisk

diskussion som tar sin utgångspunkt i de

samlade politiska alternativen för den

ekonomiska politiken på medellång och

lång sikt. Dessutom bör arbetsformerna

anpassas så att uppföljning och

utvärdering blir integrerade inslag i

budgetprocessen.

För att undvika dubbelarbete skall

riksdagen enligt förslaget inte ta

ställning till en preliminär fördelning

av utgifterna på utgiftsområden på våren.

Dessutom bör regeringen inte lägga

förslag om utgiftstak för staten i

vårpropositionen, utan utgiftstak för år

3 bör behandlas i budgetpropositionen.

Förslaget till riksdagsbeslut i

vårpropositionen bör innehålla förslag om

att godkänna allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken.

Riksdagsförvaltningen bör ges i uppdrag

att förbättra stödet till

oppositionspartierna genom att utveckla

metoder för att bedöma makroekonomiska

och fördelningsmässiga konsekvenser av

partiernas olika budgetalternativ.

Kommitt,n anser att regeringen i

skrivelser senast den 14 maj varje år bör

lämna resultatredovisningar.

Kommitt,n anser vidare att regeringen

bör undersöka vilka möjligheter som finns

att ändra Regeringskansliets arbetsformer

för att motverka att lagrådsgranskningen

behöver genomföras under

utskottsberedningen.

Budgetdebatterna bör enligt

Riksdagskommitt,n som huvudregel vara

sammanhållna och inte ämnesindelade. Den

allmänpolitiska debatten bör flyttas från

januari och förläggas omedelbart efter

den partiledardebatt som brukar följa

efter den allmänna motionstidens utgång.

Vidare framhålls att det behöver göras

ändringar i riksdagsordningen för att

möta den utveckling som ägt rum när det

gäller budgetfrågornas hantering i

riksdagen.

Kommitt,n anser att riksdagen i ökad

utsträckning skall följa upp och

utvärdera fattade beslut för att

åstadkomma ett bättre berednings- och

beslutsunderlag i den politiska styr- och

beslutsprocessen. En handlingsplan med

nio punkter för det fortsatta arbetet med

uppföljning och utvärdering förordas.

När det gäller riksdagens arbete med EU-

frågor anser kommitt,n att utskotten

skall ha en stark roll, att samråd inför

ministerrådets möten även

fortsättningsvis skall ske i EU-nämnden

samt att kammarens roll skall utvecklas.

Frågan om EU-information till allmänheten

bör utredas gemensamt av riksdag och

regering.

När det gäller utskottens arbete är

kommitt,ns utgångspunkt ett jämnare

propositionsavlämnande och att utskotten

skulle behöva ägna mindre men mer

meningsfull tid åt att behandla de

fristående motionerna. Genom att koppla

samman motionsberedningen och annan

ärendeberedning med uppföljning och

utvärdering samt EU-bevakning skall

beredningen bli mer meningsfull.

Samtidigt skall tidsåtgången för

motionsberedningen minska så att

utskotten får mer tid för andra

uppgifter.

Vissa personalförstärkningar bör enligt

kommitt,n ske i utskottsorganisationen

och i de för riksdagen gemensamma

funktioner som rör utredningsmetodik,

budgetfrågor, EU-frågor, internationella

frågor, informationsteknik,

informationssökning och upphandling av

konsulttjänster m.m. Utbyggnaden beräknas

kosta 10 miljoner kronor och ske

successivt under en treårsperiod.

Budgetprocessen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag till

förändringar. För att undvika

dubbelarbete skall riksdagen inte ta

ställning till en preliminär fördelning

av utgifterna på utgiftsområden på

våren. Frågan om utgiftstak för år 3

skall inte behandlas på våren.

Förslaget till riksdagsbeslut i

vårpropositionen bör innehålla förslag

om godkännande av allmänna riktlinjer

för den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken. Riksdagsstyrelsen bör

ges i uppdrag att förbättra stödet till

oppositionspartierna genom att utveckla

metoder för att bedöma makroekonomiska

och fördelningsmässiga konse-kvenser av

partiernas budgetalternativ.

Riksdagsstyrelsens förslag att

regeringen senast den 14 maj varje år i

skrivelser bör lämna

resultatredovisningar tillstyrks.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag till lag om

ändring i regeringsformen samt förslag

till lag om ändring av

riksdagsordningen, såvitt avser 5 kap.

12 õ och tilläggsbestämmelserna 3.2.1

och 5.12.1, liksom styrelsens förslag

om ett tillkännagivande till regeringen

om vissa bestämmelsers placering i

budgetlagen eller riksdagsordningen.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag om ett

tillkännagivande till regeringen om

åtgärder för att motverka att

lagrådsgranskning behöver genomföras

under utskottsberedningen.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag till lag om

ändring i lagen (1996:1059) om

statsbudgeten.

Med hänvisning till vad

Riksdagskommitt,n anfört avstyrker

utskottet motionsyrkanden om

ämnesindelade budgetdebatter respektive

om anhopningen av propositioner.

Förslaget

Intentionerna bakom reformen av

riksdagens budgetberedning har enligt

kommitt,n i huvudsak uppfyllts, och den

reformerade budgetprocessen är i viktiga

avseenden bättre än den tidigare.

Rambeslutsmodellen har sålunda lett till

förbättrad koordinering i riksdagens

budgetarbete. Införandet av utgiftstak

och en lagreglerad skyldighet för

regeringen att följa såväl utgiftstak som

ramar för utgiftsområdena har gett

riksdagen förbättrad möjlighet att

kontrollera statsutgifternas utveckling.

Budgetlagen har bidragit till en

uppstramning av budgetprocessen och

bättre översikt över centrala

bestämmelser för statsbudgeten.

Rambeslutsmodellen har förstärkt en

minoritetsregerings möjlighet att få

igenom sitt budgetförslag. Den försvårar

för olika majoriteter att öka anslag utan

samtidig finansiering under

riksdagsbehandlingen. Bruttoredovisning,

en fullständigare budgetproposition,

slopandet av förslagsanslag och ökade

krav på uppföljning har stärkt riksdagens

ställning.

Ambitionen att riksdagens arbete på

våren med anledning av den ekonomiska

vårpropositionen skulle vara övergripande

och långsiktigt har emellertid inte

uppfyllts. Arbetet i riksdagen med

vårpropositionen har enligt

riksdagsstyrelsen tenderat att bli

detaljinriktat, och effekten av den nya

budgetprocessen har därför i praktiken

blivit att budgetarbete bedrivits två

gånger per år.

Riksdagsstyrelsen framhåller att

ekonomisk-politiska mål och övergripande

budgetpolitiska restriktioner är viktiga

planerings- och styrningsinstrument i

budgetprocessen och att erfarenheterna

från hösten 1998 visar att riksdagen

klarade av att hantera budgeten under ett

valår. Problem kan emellertid enligt

riksdagsstyrelsen uppstå valår med

regeringsskiften om

regeringsförhandlingarna drar ut på

tiden. I så fall får alternativa

beredningssätt tillämpas, beroende på den

aktuella situationen.

Arbetsfördelningen över året i

riksdagen är enligt riksdagsstyrelsen

fortfarande ojämn. Det behövs förändrade

rutiner för planeringen av

riksdagsarbetet under en mandatperiod,

främst genom att propositioner avlämnas i

jämnare takt.

Enligt riksdagsstyrelsen behöver

budgetprocessen modifieras för att minska

dubbelarbetet och koncentrera

budgetberedningen till hösten. Syftet bör

vara att renodla själva budgetregleringen

till hösten. Riksdagsbehandlingen av

vårpropositionen bör ägnas åt en

kombinerad makroekonomisk och ideologisk

diskussion som tar sin utgångspunkt i de

samlade politiska alternativen för den

ekonomiska politiken på medellång och

lång sikt. Dessutom bör arbetsformerna

anpassas så att uppföljning och

utvärdering blir integrerade inslag i

budgetprocessen.

För att undvika dubbelarbete skall

riksdagen enligt förslaget inte ta

ställning till en preliminär fördelning

av utgifterna på utgiftsområdena på

våren. Dessutom bör regeringen inte lägga

förslag om utgiftstak för staten i

vårpropositionen, utan utgiftstak för år

3 bör behandlas i budgetpropositionen.

Förslaget till riksdagsbeslut i

vårpropositionen bör innehålla förslag om

att godkänna allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken.

Tydligheten och jämförbarheten mellan

propositionens och motionernas förslag

bör enligt riksdagsstyrelsens förslag

öka. Därför bör riksdagsförvaltningen ges

i uppdrag att förbättra stödet till

oppositionspartierna genom att utveckla

metoder för att bedöma makroekonomiska

och fördelningsmässiga konsekvenser av

partiernas olika budgetalternativ.

För att förbättra riksdagens

möjligheter att arbeta med uppföljning

och utvärdering i budgetsammanhang bör

regeringen senast den 14 maj varje år i

skrivelser lämna resultatredovisningar.

Skrivelser bör lämnas för alla

utgiftsområden, men behöver inte

innehålla en heltäckande redovisning av

utgiftsområdet utan det kan med fördel

vara fråga om en fördjupad redovisning

och analys av vissa av verksamheterna

inom utgiftsområdet. I skrivelserna bör

resultaten för olika verksamheter under

de senaste åren redovisas och ställas i

relation till målen för verksamheterna

och till förbrukade resurser.

Riksdagsstyrelsen anser att regeringen

bör undersöka vilka möjligheter som finns

att ändra Regeringskansliets arbetsformer

för att motverka att lagrådsgranskning

behöver genomföras under

utskottsberedningen.

Vidare framhålls att det behöver göras

ändringar i riksdagsordningen för att

möta den utveckling som ägt rum när det

gäller budgetfrågornas hantering i

riksdagen. Riksdagsordningens

tilläggsbestämmelse 3.2.1 föreslås att

ändras så att den ekonomiska

vårpropositionen blir obligatorisk och så

att det tydligare framgår att det inte

krävs att förslag om tilläggsbudget måste

ingå i den ekonomiska vårpropositionen.

Vissa ändringar föreslås beträffande 39

och 40 õõ budgetlagen som en följd av

förslaget att den ekonomiska

vårpropositionen inte skall innehålla

förslag till utgiftstak eller preliminära

ramar för utgiftsområdena.

Riksdagsstyrelsen föreslår också i

enlighet med vad konstitutionsutskottet

tidigare anfört att det införs en

bestämmelse i regeringsformen som

hänvisar till budgetbestämmelserna i

riksdagsordningen och budgetlagen.

Riksdagsstyrelsen konstaterar att

ramarna för utgiftsområdena har fått en

mer beständig betydelse än vad som

ursprungligen var avsett och föreslår en

ändring i 5 kap. 12 õ riksdagsordningen

som slår fast denna ändrade betydelse. I

riksdagsordningens tilläggsbestämmelse

5.12.1 föreslås en ny bestämmelse som

föreskriver att ändringar i fråga om

indelningen i utgiftsområden måste

beslutas av riksdagen i samband med

vårpropositionen.

Budgetdebatterna bör enligt förslaget

som huvudregel vara sammanhållna och inte

ämnesindelade. Den allmänpolitiska

debatten bör flyttas från januari och

förläggas omedelbart efter den

partiledardebatt som brukar följa efter

den allmänna motionstidens utgång.

Motionen

I motion 2000/01:K5 av Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) begärs att

budgetdebatterna som huvudregel skall

vara ämnesindelade på ett relevant och

intresseväckande sätt i stället för som

riksdagsstyrelsen anger sammanhållna

(yrkande 1). En sammanhållen budgetdebatt

innebär inte att budgetdebatterna

vitaliseras och görs begripliga för

allmänheten. Motionären är övertygad om

att allmänheten önskar en samlad debatt

om de aktuella ämnesområdena ett efter

ett.

I motionen begärs också ett

tillkännagivande till regeringen dels om

att propositionerna skall avlämnas

jämnare under året, dels om att

regeringen bara om det finns synnerliga

skäl får göra avsteg från det datum som

aviserats för en propositions avlämnande

(yrkande 2).

Remissvaren

Riksdagens ombudsman har inte något att

invända mot förslaget att den reglering

av budgetprocessen som finns i

riksdagsordningen och budgetlagen ges en

tydlig konstitutionell förankring genom

en särskild hänvisningsregel i

regeringsformen.

När det gäller utgiftsområdena

framhåller JO att den nuvarande ordningen

med ett utgiftsområde för såväl riksdagen

och vissa organ under riksdagen som

Regeringskansliet inte är

invändningsfritt. Det kan vara svårt att

rent faktiskt upprätthålla principen om

riksdagssfärens finansiella oberoende av

den verkställande makten. JO vill därför

väcka frågan om en sådan ändring av

indelningen i utgiftsområden att

riksdagen och dess direkt underställda

organ bildar ett eget utgiftsområde.

JO understryker vidare, liksom Uppsala

universitet, juridiska institutionen,

vikten av att lagrådsbehandling sker

innan ett lagförslag lämnas till

riksdagen.

Riksdagens revisorer ser positivt på

förslaget att regeringen varje vår till

riksdagen skall lämna skrivelser med

resultatinformation för alla

utgiftsområden. Revisorerna delar också

kommitt,ns uppfattning att

resultatinformationen bör byggas upp

successivt och att utskotten i en dialog

med regeringen bör utveckla sin roll som

beställare av fördjupad information. Så

långt möjligt bör resultatinformation

återfinnas i andra propositioner än

budgetpropositioner. Revisorerna

tillstyrker också att i första hand

utskottens budgetbetänkanden utformas så

att utskotten alltid redovisar sin

bedömning av regeringens

resultatredovisning, vilket verksamt

skulle kunna bidra till en förbättrad

resultatdialog mellan riksdagen och

regeringen. Revisorerna pekar på sitt

förslag (2000/01:RR3) angående

regeringens redovisning av resurser inom

olika politikområden, där det konstateras

att det finns behov av att förtydliga

riksdagens krav på regeringens

redovisning i dessa avseenden.

Sveriges riksbank anser att den

reformerade budgetprocessen varit

framgångsrik när det gäller att begränsa

och kontrollera den statliga

utgiftsutvecklingen. Utgiftstaket och

regeringens saldomål för den offentliga

sektorn har enligt Riksbanken medverkat

till att vända de tidigare stora

underskotten i överskott och minskad

offentlig skuldsättning. Riksbanken

stöder åtgärder som vidtas för att

ytterligare stärka budgetprocessen, och i

det perspektivet kan det enligt

Riksbanken vara motiverat att koncentrera

den mer detaljerade budgetbehandlingen i

riksdagen till ett tillfälle per år.

Riksbanken ställer sig dock mera

tveksam till förslaget att även ram- och

takbesluten skall förläggas till hösten.

Anledningen till detta är bl.a. att

riksdagens takbeslut är en viktig

utgångspunkt för regeringens

budgetarbete. Riksbanken ser en risk i

att en senareläggning av takbesluten kan

leda till att regeringens budgetarbete

blir alltför styrt av de underifrån

kommande anspråken på budgetutrymme.

Statsutgifterna skulle därmed riskera att

växa snabbare än om en begränsning finns

som utgångspunkt för budgetarbetet.

Riksbanken anser att regeringen även i

fortsättningen bör lägga fram förslag

till tak för statsutgifterna på våren.

Statskontoret anser att det är en klar

fördel för budgetprocessens stabilitet

och långsiktighet, om såväl utgiftstak

som utgiftsramar behandlas i den

ekonomiska vårpropositionen.

Riksdagskommitt,ns förslag leder enligt

Statskontoret till att den ekonomiska

vårpropositionen kommer att sakna

konkreta beslutspunkter och förlora i

betydelse. Vidare är risken mycket stor

att utgiftstak och utgiftsramar för de

två åren efter det närmaste budgetåret

får en styvmoderlig behandling och

långsiktigheten går förlorad.

Statskontoret föreslår att regeringen

endast anger indikativa utgiftsramar som

information men att de inte beslutas av

riksdagen. Utgiftstak för de kommande tre

åren bör alltjämt beslutas av riksdagen

med anledning av vårpropositionen.

Statskontoret tillstyrker övriga förslag.

Ekonomistyrningsverket anser att den

reformerade budgetprocessen med

utgiftstak m.m. på det hela taget har

fungerat väl och att utgiftskontrollen

blivit bättre än tidigare. Svagheter

finns dock som innebär att budgetarbetet

fortfarande i alltför hög grad präglas av

kortsiktighet. Förslag till större

budgetförändringar bör planeras minst ett

budgetår i förväg eftersom det ger

myndigheterna bättre förutsättningar för

t.ex. omprioriteringar. Verket anser att

en redovisning av preliminära treåriga

utgiftsområdes-/politik-områdesramar

främjar långsiktigheten i budgetpolitiken

och bör vara av intresse inte bara för

riksdagen utan även för myndigheternas

långsiktiga planering. Detta är något som

rekommenderas i IMF:s Code of Good

Practises on Fiscal Transperancy där det

sägs att prognoser bör redovisas för de

viktigaste posterna i statsbudgeten för

de två år som följer på det år budgeten

avser. Verket anser vidare att det behövs

en fördelning av utgifterna för

underliggande nivåer för att kunna

besluta om utgiftstak för det tredje året

och kunna bedöma rimligheten i de redan

beslutade taken för de kommande två åren

eller föreslagna ändringar av dessa.

Verket menar att regeringen enligt lagen

om statsbudgeten skall vara skyldig att

lämna förslag till riksdagen för beslut

om utgiftstak. När det gäller

resultatskrivelser till riksdagen anser

verket att frågan om på vilken nivå

återrapportering skall ske -

utgiftsområdesnivå eller anslagsnivå -

noga måste övervägas i utvecklingen och

tillämpningen av den nya

verksamhetsstruktur som regeringen

föreslagit riksdagen. Frågan om de

föreslagna resultatskrivelserna som

komplettering till årsredovisningen för

staten bör också övervägas närmare.

Verket anser att det är angeläget att

riksdagen utvecklar sin kompetens som

mottagare och inte minst beställare av

relevant resultatinformation från

regeringen.

Lunds universitet, juridiska

fakulteten, anser att värdet av att

införa resultatskrivelser är oklart. Det

är naturligt att ha resultatredovisningar

i samband med budgetpropositionen.

Förändringen i 5 kap. 12 õ liksom

tilläggsbestämmelsen 5.12.1 tillstyrks.

Statsvetenskapliga institutionen

tillstyrker att vårpropositionen blir

obligatorisk och att detta regleras i

riksdagsordningen. Vidare tillstyrks att

alla övergripande restriktioner i

budgetarbetet sätts på hösten för att

undvika dubbelarbete. Tveksamhet uttrycks

dock mot att regeringen varje år skall

avge resultatredovisningar. Goda

årsredovisningar och fylliga

propositioner kan vara lämpligare. Det

finns enligt institutionen sammantaget

skäl att avvakta med genomgripande

reformer om riksdagens arbetsformer i

avvaktan på de långsiktiga erfarenheterna

av den relativt nya budgetprocessen, det

pågående arbetet med vissa

författningsfrågor, vissa återstående

utredningsuppgifter beträffande

riksrevisionen, konsekvenserna av

personval och tillkomsten av personliga

assistenter för varje riksdagsledamot.

Stockholms universitet,

statsvetenskapliga institutionen, anser

att ambitionen att inrikta riksdagens

arbete på uppföljning och utvärdering är

lovvärd, men att det finns flera skäl

till tveksamhet inför tanken att inlemma

denna funktion i budgetprocessen. Även

effekten av annan lagstiftning,

internationellt samarbete och skilda

former av statlig påverkan behöver

granskas. Inriktningen på mål- och

resultatstyrning inrymmer en rad

svagheter och oklarheter som förtjänar

närmare analys. För den stora mängden av

statliga interventioner förutsätter en

meningsfull granskning överblick av

längre tidsperioder och oftare ett

bredare utsiktsfält än ett enstaka

utgifts- eller politikområde. Vidare

överskattar kommitt,n Regeringskansliets

kapacitet att presentera ett fullödigt

analytiskt underlag för utskottets

granskning. Att regeringen periodiskt

presenterar politiska synteser som

sammanfattar vad den anser sig ha

uträttat är naturligt, men det är inte

självklart att man därutöver bör pålägga

den uppgiften att avge utförliga

redovisningar av den statliga

verksamhetens effekter över hela fältet.

Detta hör återigen samman med att

sambanden mellan de offentliga insatserna

och den samhällsutveckling man vill

påverka ofta inte kan avläsas utan

avancerad vetenskaplig metodik och kan

vara öppna för flera olika tolkningar och

perspektiv. Enligt institutionen riskerar

särskilda resultatskrivelser att

ytterligare skärpa en oroväckande tendens

i relationen mellan Regeringskansliet och

statsmyndigheterna, nämligen

orienteringen mot resultat som på ett

eller annat sätt kan kvantifieras.

Göteborgs universitet anför att det är

rimligt att försöka återföra

budgetprocessen till intentionerna 1996,

då det inte ansågs att höst- och

vårbudgeten skulle komma att behandlas

som två processer.

Umeå universitet framhåller när det

gäller frågan om att inte besluta

preliminära utgiftsramar att det är en

helt annan fråga om det är rationellt

utifrån hela statshushållets perspektiv

även om det är rationellt från

utgångspunkten att minska riksdagens

dubbelarbete. Detsamma gäller frågan om

att fastställa utgiftstak på våren.

Karlstads universitet tillstyrker

förslaget om att renodla själva budgetre-

gleringen till hösten och koncentrera sig

på allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken på våren.

Det är angeläget att övergripande

ekonomiska ramar presenteras på våren och

att premisser för det kommande

budgetarbetet fastslås.

Örebro universitet vill särskilt rikta

uppmärksamheten på behovet av att göra

bredare konsekvensbedömningar av de

framlagda förslagen och inte enbart

stanna vid mer interna administrativa

målbilder. Priset för en hård

budgetdisciplin med fastställt utgiftstak

under våren är för riksdagens ledamöter

att de otvivelaktigt upplever sina

möjligheter att lägga förslag

kringskurna, vilket ytterst kan innebära

att den politiska vitaliteten i riksdagen

riskerar att försvinna. Införandet av ett

statiskt element minskar dessutom

flexibiliteten i kristider. En

utvärdering av budgetprocessen behöver

således innehålla en analys som inte

enbart ser till den interna

arbetsbelastningen som enda målbild utan

syftar till att göra en avvägning mellan

skilda målsättningar och föra en

diskussion utifrån för- och nackdelar.

Finansutskottets yttrande

Finansutskottet delar uppfattningen att

dubbelarbetet vår och höst bör undvikas.

Vårens arbete bör ägnas åt de

övergripande och långsiktiga frågorna.

Arbetsformerna bör anpassas så att

utrymme skapas för beredningen av

Årsredovisningen för staten. Uppföljning

och utvärdering bör bli en integrerad del

av budgetprocessen. Det är därför enligt

finansutskottet följdriktigt att

riksdagen inte bör ägna sig åt att

behandla den preliminära fördelningen av

utgifterna på utgiftsområden. Därigenom

undviks att de olika fackutskotten redan

på våren behöver engageras i beredningen

av ramarna för de olika utgiftsområdena.

Finansutskottet konstaterar vidare att

betydelsen av de preliminära ramarna från

Finansdepartementets sida framhållits som

en av de faktorer som bidragit till att

skapa stadga och långsiktighet i det

interna budgetarbetet i

Regeringskansliet, vilket varit en

förutsättning för att upprätthålla

stramheten i budgeten. Enligt

finansutskottets mening bör denna

stramhet kunna åstadkommas på annat sätt.

Ramarna har visat sig vara av mycket

preliminär karaktär, och de har ofta

justerats från vår till höst varför ett

bindande av besluten med riksdagen har

tett sig mindre meningsfullt. Regeringen

bör kunna styra budgetarbetet med samma

fasthet genom internt beslutade

utgiftsramar.

Finansutskottet anser i likhet med

kommitt,n att vårens arbete bör inriktas

på de övergripande och långsiktiga

frågorna. Det är angeläget att uppifrån-

och-ner-perspektivet behålls i

budgetarbetet och att man inte redan på

våren fördjupar sig i budgetens olika

detaljer. Riksdagsbehandlingen på våren

bör ägnas åt makroekonomiska bedömningar

av den ekonomiska utvecklingen samt åt en

Tvergripande ideologisk diskussion som

tar sin utgångspunkt i de samlade

politiska alternativen för den ekonomiska

politiken på medellång och lång sikt.

Förslaget till riksdagsbeslut i

propositionen på våren bör innehålla

förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken. Själva budgetarbetet bör

koncentreras till hösten. För att undvika

dubbelarbete bör regeringen förelägga

riksdagen förslag om utgiftstak för år

tre först i samband med

budgetpropositionen. Därigenom undviks

enligt finansutskottet att partierna i

riksdagen redan på våren tvingas utforma

detaljerade budgetalternativ utan kan

koncentrera detta arbete till hösten i

samband med att regeringen presenterar

sitt budgetförslag. Finansutskottet

tillstyrker således Riksdagskommitt,ns

förslag i denna del.

Med anledning av vissa remissyttranden

där farhågor uttryckts för att

budgetpolitiken skulle minska i stramhet

och långsiktighet om inte beslut om taken

fattas redan på våren vill

finansutskottet understryka att

regeringen för sitt interna budgetarbete

mycket väl bör kunna ange preliminära

utgiftstak redan på våren i syfte att

styra och kontrollera utvecklingen. Från

riksdagens synpunkt handlar frågan i

första hand om när riksdagen skall fatta

sitt beslut om utgiftstaken, varvid

önskemålen att undvika dubbelarbete skall

vara styrande.

Finansutskottet anser att det vore

mycket allvarligt om de ändringar

kommitt,n föreslagit skulle komma att

leda till en försvagning av

budgetprocessen och budgetutvecklingen.

Finansutskottet anser därför att det är

angeläget att redan nu besluta om att en

utvärdering bör göras efter några år om

vilka effekter som omläggningen har

inneburit såväl vad gäller

budgetprocessens innehåll och

budgetmässiga resultat som vad gäller de

arbetsmässiga konse-kvenserna i

riksdagen. Finansutskottet anser att

konstitutionsutskottet bör föreslå

riksdagen att som sin mening tillkännage

detta för regeringen.

Finansutskottet anser också att det finns

anledning att pröva om inte

riksdagsbehandlingen på våren av de

långsiktiga riktlinjerna för den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken

även borde innefatta riktlinjer för

skattepolitiken. Därmed skulle

skattepolitikens inriktning komma att

godkännas av riksdagen före sommaren, och

beredningen av de konkreta

skatteförslagen för nästa budgetår skulle

kunna starta i så god tid att de kan

föreläggas riksdagen i

budgetpropositionen. Med en sådan

framförhållning skulle skatteförslagen

kunna beredas som Riksdagskommitt,n

förordar så att de kan underställas

Lagrådet innan de lämnas till riksdagen.

Finansutskottet pekar på ytterligare

ett område som enligt utskottets mening

kräver mer ingående beredning redan på

våren Det är angeläget för kommunerna,

för deras planering av budgetarbete och

beslut om långsiktig inriktning av

verksamheten, att staten redan på våren

tydligt redovisar de förslag som får

direkta återverkningar på den kommunala

ekonomin och påverkar planeringen de

närmaste åren. Regeringen bör därför

såsom hittills på våren redovisa den

bedömning den gör för utvecklingen av den

kommunala sektorns ekonomi och föreslå

riksdagen tydliga riktlinjer för

inriktningen av den kommunala ekonomin på

längre sikt.

Finansutskottet anser att det bör

övervägas att benämningen Den ekonomiska

vårpropositionen ersätts med benämningen

Riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Finansutskottet ser fördelar med att

tilläggsbudgetarna läggs fram som

särskilda propositioner samtidigt med

riktlinjepropositionen respektive

budgetpropositionen. Finansutskottet har

hittills valt att lägga fram förslagen på

tilläggsbudget som ett eget betänkande

med de berörda fackutskottens yttranden

som bilagor. För beredningen av dessa

ärenden är det naturligt att även i

fortsättningen inhämta de berörda

utskottens synpunkter.

Slutligen tar finansutskottet upp

frågan om en ändring i regeringsformen.

Problem kan uppstå under valår med

regeringsskiften om

regeringsförhandlingarna drar ut på

tiden. I så fall får enligt kommitt,n

alternativa beredningssätt tillämpas,

beroende på den aktuella situationen.

Finansutskottet vill mot denna bakgrund

uppmärksamma att ytterst kan den

situationen inträffa att riksdagen inte

hinner avsluta budgetregleringen före

budgetårets början. Detta har förutsetts

i 9 kap. 4 õ regeringsformen som

föreskriver att om budgetre-glering

enligt 3 õ icke hinner avslutas före

budgetperiodens början, bestämmer

riksdagen i den omfattning som behövs om

anslag för tiden till dess

budgetregleringen för perioden slutföres.

Vidare gäller att riksdagen kan uppdra åt

finansutskottet att fatta sådant beslut

på riksdagens vägnar.

Enligt finansutskottets mening kan det

vara en opraktisk ordning att beslut

först skall fattas för en period om

en, två eller tre månader, till dess

att budgetregleringen hinner

slutföras, och sedan skall ett nytt

beslut fattas för återstoden av året.

Detta kommer att innebära att

regeringen måste utfärda ett

regleringsbrev för den ena perioden

och sedan ett annat för den andra

perioden. Osäkerhet kan uppkomma om

hur medlen bör fördelas mellan

perioderna under året och hur en

avstämning bör göras mellan de båda

perioderna. För att inte i förväg

onödigtvis behöva binda sig för att en

sådan uppdelning av budgetåret skall

göras, bör i stället denna fråga kunna

avgöras och bedömas när en sådan

situation inträffar. Finansutskottet

förordar därför att paragrafen i

stället får följande lydelse:

Om budgetreglering enligt 3 õ icke

hinner avslutas före budgetperiodens

början, bestämmer riksdagen i den

omfattning som behövs om anslag för

budgetperioden. Riksdagen kan uppdra

åt finansutskottet att fatta sådant

beslut på riksdagens vägnar.

I en avvikande mening (s) framhålls att

Riksdagskommitt,ns insatser mot onödigt

dubbelarbete innebär att kvaliteten i

budgetbehandlingen allvarligt hotas. Det

vanskliga med Riksdagskommitt,ns förslag

är enligt den avvikande meningen att den

ekonomiska vårpropositionen utarmas på

sitt innehåll och därmed får en

dramatiskt minskad betydelse i det

samlade budgetarbetet. Kommitt,ns förslag

att samtliga övergripande restriktioner i

budgetarbetet - såväl utgiftstak och

saldomål som preliminära ramar för

utgiftsområden - skall sättas under

hösten innebär att vårpropositionen

kommer att förlora sin betydelse som

centralt finanspolitiskt och

budgetpolitiskt instrument. Detta ter sig

anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund

av att kommitt,n samtidigt föreslår att

vårpropositionen skall göras

obligatorisk.

Kommitt,ns förslag innebär konkret att

riksdagen under våren skall försöka

fastställa riktlinjerna för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken utan att riksdagen

samtidigt tar beslut om saldomål och om

utgiftstak för staten och för offentlig

sektor. Därmed riskerar riktlinjerna för

den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken som regeringen skall

presentera i vårpropositionen att enbart

bli politiska ambitioner, utan förankring

och utan styreffekt. Detta kan efter hand

leda till en minskad tilltro till finans-

och budgetpolitiken. En budgetbehandling

som sker i olika omgångar kan ge tid åt

eftertanke och fördjupade analyser. Utan

beslut under våren om exempelvis

utgiftstaket riskerar budgetpolitiken att

bli mera kortsiktig.

I kommitt,ns förslag har konsekvenserna

för regeringen inte belysts tillräckligt

och tillräcklig hänsyn har inte tagits

till regeringens behov. Det är av största

betydelse att riksdagen och regeringen

kommer överens om en gemensam ordning för

budgetpolitiken. Vårpropositionens

bristande konkretion innebär att den

allmänt förlorar i betydelse för

regeringens fortsatta budgetberedning.

Därmed kan statsmakternas kontroll av

utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.

Ytterligare ett stort problem uppstår i

samband med riktlinjerna för den

kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen

under våren fastställa tydliga riktlinjer

för den kommunala ekonomin, vilket är av

grundläggande betydelse för kommunernas

ekonomiska planering. Hur detta skall

kunna hanteras på tillfredsställande sätt

i fortsättningen är inte tillräckligt

klarlagt av Riksdagskommitt,n.

Vidare framhålls i den avvikande

meningen att kommitt,n borde ha tagit

betydligt mera allvarligt på förslaget

att åtminstone under ett valår låta de

ekonomisk-politiska riktlinjerna

innefatta även beslut om utgiftstak och

mål för det finansiella sparandet. Detta

förslag har också den fördelen att

oppositionen skulle kunna vara bättre

förberedd inför ett eventuellt

regeringsskifte efter valet.

Med den nuvarande ordningen är det

enligt den avvikande meningen mycket

liten risk för att riksdagen skulle

misslyckas med att besluta om budgeten

innan budgetperioden börjar. Med

Riksdagskommitt,ns förslag ökar risken. I

stället för att anpassa regeringsformen

till Riksdagskommitt,ns försämringar

borde man försöka ändra

Riksdagskommitt,ns förslag så att risken

för ett sådant misslyckande inte ökar i

förhållande till dagens situation.

Sammanfattningsvis framhålls i den

avvikande meningen att det går att

ytterligare förbättra budgetprocessen. I

sin iver att begränsa tidsåtgången för

budgetprocessen går emellertid

Riksdagskommitt,n alldeles för långt. Som

en följd av detta riskerar man att få

problem på en rad områden:

Långsiktigheten i budgetarbetet

försvagas. Fastheten i budgetprocessen

undermineras. Regeringens arbete med

budgeten försvåras. Kvaliteten i

riksdagens beslut försämras. Kommunerna

får sämre möjligheter att bedöma de

ekonomiska förutsättningarna för sin

verksamhet. Och värst av allt: Väljarnas

möjligheter att bedöma de politiska

alternativen riskerar att försämras,

vilket kan vara till stor skada för vår

demokrati.

I ett särskilt yttrande (fp) framhålls

att till skillnad från Riksdagskommitt,ns

förslag bör de ekonomisk- och

budgetpolitiska riktlinjerna ges ett

konkret och fast innehåll även vid

beredningen på våren och därför innehålla

en redovisning av skattepolitikens

inriktning, utgiftstak och mål för det

finansiella sparandet för de närmaste tre

åren. I annat fall riskerar riktlinjerna

att få samma allmänna och oprecisa

innebörd som före reformeringen av

budgetprocessen då riksdagens beslut om

övergripande riktlinjer hade mycket liten

betydelse för inriktningen av

budgetarbetet och den ekonomiska

politiken.

Det är också enligt yttrandet angeläget

att de långsiktiga och övergripande

frågorna övervägs och bereds skilda från

de kortsiktiga och mer detaljerade

frågorna som behandlas i samband med

budgetpropositionen. I annat fall

tenderar de att komma i skymundan och få

stå tillbaka för de kortsiktiga frågorna.

Dessutom framstår alltid ett tak för

utgifterna som för lågt när det ställs

mot de utgifter som skall rymmas

därunder. Det finns därmed en risk för

att taken inte kommer att bedömas utifrån

de övergripande perspektiven om

samhällsekonomiskt utrymme och

långsiktiga åtaganden. Tilltron till

fastheten i budgetpolitiken kan därmed

komma att ifrågasättas. Dessa frågor bör

därför ingå i de ekonomisk-politiska

riktlinjer som behandlas av riksdagen på

våren. Det är viktigt att regeringen i

propositionen på våren inte tar upp

budgetens detaljer utan att fördjupningen

sker först på hösten. I annat fall

tvingas riksdagen till att behandla dessa

frågor både vår och höst.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Konstitutionsutskottet delar

riksdagsstyrelsens och finansutskottets

uppfattning att dubbelarbetet vår och

höst bör undvikas. Utrymme bör skapas så

att våren kan ägnas åt de övergripande

och långsiktiga frågorna. Om preliminär

fördelning av utgifterna på

utgiftsområden inte sker på våren behöver

de olika fackutskottens tid inte även då

tas i anspråk för beredningen av frågan

om ramarna för de olika utgiftsområdena.

Konstitutionsutskottet delar vidare

finansutskottets mening att den stramhet

som behövs för att skapa stadga och

långsiktighet i det interna budgetarbetet

i Regeringskansliet bör kunna åstadkommas

på annat sätt än genom att preliminära

ramar beslutas på våren. Regeringen bör

kunna styra budgetarbetet med samma

fasthet genom internt beslutade

utgiftsramar.

Riksdagsbehandlingen på våren bör som

riksdagsstyrelsen och finansutskottet

framhållit ägnas åt makroekonomiska

bedömningar av den ekonomiska

utvecklingen samt åt en övergripande

ideologisk diskussion med utgångspunkt i

de samlade politiska alternativen för den

ekonomiska politiken på medellång och

lång sikt. Förslaget till riksdagsbeslut

i propositionen på våren bör innehålla

förslag till riktlinjer för den

ekonomiska politiken och för

budgetpolitiken medan själva

budgetarbetet bör koncentreras till

hösten. För att undvika dubbelarbete bör

regeringen förelägga riksdagen förslag om

utgifts-tak för år tre först i samband

med budgetpropositionen. Lagen

(1996:1059) om statsbudgeten bör ändras i

enlighet med vad riksdagsstyrelsen

föreslagit (yrkande 3). Utskottet

tillstyrker vidare riksdagsstyrelsens

förslag till lag om ändring i

regeringsformen samt förslag till lag om

ändring i riksdagsordningen i denna del

(yrkandena 1 samt 2 i denna del).

Konstitutionsutskottet anser vidare i

likhet med finansutskottet och mot

bakgrund av vad remissinstanserna anfört

att det är angeläget att redan nu besluta

om att en utvärdering bör göras efter

några år om vilka effekter som

omläggningen har inneburit såväl vad

gäller budgetprocessens innehåll och

budgetmässiga resultat som vad gäller de

arbetsmässiga konsekvenserna för

riksdagen. Enligt konstitutionsutskottets

mening bör en sådan utvärdering innefatta

de erfarenheter som då vunnits inom

riksdagen. Detta bör ges regeringen till

känna.

Konstitutionsutskottet gör inte någon

annan bedömning än finansutskottet när

det gäller värdet av att

riksdagsbehandlingen på våren även

innefattar riktlinjer för skattepolitiken

liksom regeringens bedömning av

utvecklingen av den kommunala sektorns

ekonomi och förslag till tydliga

riktlinjer för inriktningen av den

kommunala ekonomin på längre sikt.

Finansutskottet anser att det bör

övervägas att ersätta benämningen Den

ekonomiska vårpropositionen med

benämningen Riktlinjer för den ekonomiska

politiken. Finansutskottet tar också upp

frågan om en ändring i 9 kap. 4 õ

regeringsformen i syfte att riksdagen

inte i förväg skall behöva binda sig för

en viss uppdelning av budgetåret i det

fall budgetregleringen inte hinner

slutföras i tid. Konstitutionsutskottet

som inte är berett att nu föreslå dessa

ändringar anser att en lämplig ordning är

att dessa frågor i samråd med

Regeringskansliet utreds av

Riksdagskommitt,n i dess fortsatta

arbete. Detta bör ges riksdagsstyrelsen

till känna.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag att riksdagen

skall uppdra åt riksdagsstyrelsen att

inom riksdagsförvaltningen utveckla

möjligheten att bedöma de

samhällsekonomiska konsekvenserna av

olika budgetförslag. Riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 yrkande 4 tillstyrks.

När det gäller frågan om särskilda

resultatskrivelser från regeringen har

skilda uppfattningar redovisats från

remissinstanserna. Riksdagens revisorer

ger uttryck för en positiv syn medan

Lunds universitets juridiska och

statsvetenskapliga institutioner samt

Stockholms universitets

statsvetenskapliga institution uttrycker

en tveksam eller negativ inställning.

Enligt Stockholms universitets

statsvetenskapliga institution riskerar

särskilda resultatskrivelser att

förstärka orienteringen mot resultat som

på ett eller annat sätt kan kvantifieras.

Utskottet delar dock riksdagsstyrelsens

mening att uppföljning och utvärdering

bör bli en integrerad del av

budgetprocessen och att förutsättningarna

för detta skulle förbättras avsevärt om

regeringen årligen avlämnar

resultatskrivelser för alla

utgiftsområden. Resultatinformationen kan

utgöra ett viktigt beslutsunderlag i

utskottens beredning av förslagen i

budgetpropositionen. Det får i första

hand ankomma på regeringen att avgöra

vilka verksamheter som skall redovisas i

skrivelserna, även om det som

Ekonomistyrningsverket framhåller är

angeläget att utskotten kan utveckla sin

kompetens som beställare och mottagare av

relevant resultatinformation. Utskottet

anser i likhet med riksdagsstyrelsen att

riksdagen som sin mening bör ge

regeringen till känna vad

Riksdagskommitt,n anfört om särskilda

resultatskrivelser. Riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 yrkande 5 tillstyrks.

Vidare förordar utskottet att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad kommitt,n anfört om lagrådsgranskning

av skatteförslag i budgetpropositionen.

Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 6 tillstyrks följaktligen.

När det gäller frågan om en

sammanhållen budgetdebatt delar

konstitutionsutskottet kommitt,ns

bedömning att det ligger i ärendets natur

att göra avvägningar mellan olika ändamål

som ryms inom utgiftsområdet. En ämnes

indelad debatt kan försvåra den avvägning

inom utgiftsområdet som är önskvärd. Det

är vidare angeläget att övergå från att

diskutera detaljer till mer övergripande

frågor. Uppläggningen av kammarens

överläggningar är dock en fråga för

talmannen efter samråd med de särskilda

företrädarna för partigrupperna.

Utskottet är således inte berett att

tillstyrka att budgetdebatterna hålls

ämnesindelade. Motion 2000/01:K5 yrkande

1 avstyrks.

När det gäller motionsyrkandet om

anhopningen av propositioner under vissa

perioder och synnerliga skäl för avsteg

från planeringen vill utskottet hänvisa

till att frågan behandlats vid upprepade

tillfällen av utskottet, senast i oktober

2000 (bet. 2000/01:KU4) med anledning av

motioner från den allmänna motionstiden.

Utskottet delade då motionärernas

uppfattning om vikten av en någorlunda

jämn arbetsbelastning under riksdagsåret.

Det framhölls dock att det var talmannens

ansvar att efter överläggning i

riksdagsstyrelsen och samråd med de

särskilda företrädarna för partigrupperna

årligen planera riksdagsarbetet.

Talmannen och riksdagsstyrelsen följer

arbetsbelastningens utveckling, och det

förekommer regelbundna kontakter med

Regeringskansliet för att söka åstadkomma

en lämplig fördelning över tiden av

propositionernas överlämnande. Utskottet

var inte berett att föreslå ändringar i

de regler och riktlinjer som styr

utrymmet för arbetsplaneringen.

Riksdagskommitt,n framhåller att det

pågår ett arbete i Regeringskansliet i

samarbete med riksdagen när det gäller

ett jämnare propositionsavlämnande i

syfte att minska anhopningen av

propositioner i mars. I stället bör

propositionerna lämnas under perioden

november till och med februari. En sådan

förändring skulle dels minska

belastningen för oppositionspartierna att

skriva följdmotioner under en

koncentrerad period, dels göra det

möjligt för utskotten och kammare att

arbeta med fler propositioner i början av

vårsessionen. Utskottet delar kommitt,ns

uppfattning att det är angeläget att

regeringens ansträngningar att undvika

anhopningar av propositioner i riksdagen

fortsätter. Enligt utskottets mening är

ett tillkännagivande till regeringen i

frågan dock inte påkallat. Motionen K5

yrkande 2 avstyrks.

Uppföljning och utvärdering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag att

uppgiften att följa upp och utvärdera

riksdagsbeslut skall regleras i

riksdagsordningen. Utskottet

tillstyrker den handlingsplan för det

fortsatta arbetet med uppföljning och

utvärdering som föreslagits av

riksdagsstyrelsen. Handlingsplanen

innefattar bl.a. inrättandet av en

särskild stödfunktion för utskottens

arbete med uppföljning och utvärdering

och ökade resurser.

Förslaget

Riksdagsstyrelsen anser att riksdagen i

ökad utsträckning skall följa upp och

utvärdera fattade beslut för att

åstadkomma ett bättre berednings- och

beslutsunderlag i den politiska styr- och

beslutsprocessen. Från konstitutionella

utgångspunkter har riksdagen ett

övergripande ansvar, och får med

uppföljning och utvärdering av tidigare

fattade beslut möjlighet att pröva

innehållet i och ta ställning till de - i

första hand - övergripande mål som är

fastlagda på olika politikområden. En

handlingsplan för det fortsatta arbetet

med uppföljning och utvärdering förordas.

Följande inslag föreslås.

1. Av riksdagsordningen skall framgå att

utskotten skall följa upp och utvärdera

riksdagsbeslut.

2. En förbättrad verksamhetsplanering

måste åstadkommas i utskottsarbetet.

3. Utskotten måste bli mer aktiva och ta

ett större ansvar för att ta initiativ

till uppföljnings- och

utvärderingsaktiviteter.

4. Ett återkommande erfarenhetsutbyte bör

ske inom ramen för ordförandekonferensens

verksamhet.

5. Ökad systematik i

resultatinformationen bör tillämpas även

i andra propositioner än

budgetpropositionen.

6. En särskild stödfunktion för

utskottens arbete med uppföljning och

utvärdering bör inrättas.

7. Ökade utbildningsinsatser.

8. Högre krav på utskottens

verksamhetsberättelser.

9. Ökade resurser för uppföljnings- och

utvärderingsarbetet.

Att följa upp och utvärdera

riksdagsbeslut är enligt

riksdagsstyrelsen att betrakta som en del

i utövandet av riksdagens

konstitutionella befogenheter.

Uppföljnings- och utvärderingsarbetet

utgör en integrerad del i

beredningsarbetet genom att man inför nya

beslut följer upp mål och resultat eller

andra förhållanden i tidigare beslut.

Riksdagsutredningen berörde år 1993

behovet av en särskild lagreglering i

denna del (Riksdagsutredningen I, juni

1993, s. 112-113) och betonade att

förarbetena till den gällande

författningen förutsatte att utskotten

skulle ha betydelsefulla uppgifter i

granskningen av den statliga verksamheten

och i utövandet av riksdagens

kontrollmakt. Bland annat betonades i

förarbetena "att den nya, på

ämnesindelningen grundade

utskottsorganisationen lämpade sig väl

för en kontinuerlig granskning av

resultatet av den statliga

reformverksamheten".

Enligt riksdagsstyrelsen finns det -

trots påpekandet från Riksdagsutredningen

- behov av att detta ansvar blir

klargjort på ett tydligare sätt än genom

de resonemang som fördes i samband med

författningsarbetet. Enligt

riksdagsstyrelsens uppfattning bör det

införas en ny bestämmelse i 4 kap. 16 õ

riksdagsordningen med innebörd att i

utskottens beredning av ärenden skall

ingå uppgiften att följa upp och

utvärdera riksdagsbeslut inom de

ämnesområden som för varje utskott anges

i 4 kap. 4-6 õõ med tillhörande

tilläggsbestämmelser.

En förbättrad verksamhetsplanering behövs

i utskottsarbetet. I utskottens planering

skall ingå de strategiska beslutspunkter

som kan urskiljas i utskottets arbete,

t.ex. när större propositioner och

motionsbetänkanden skall läggas fram. I

utskottens verksamhetsplanering bör

vidare ingå en strategi för

informationsförsörjningen. En sådan

strategi bygger på att utskotten själva

väljer ut teman som skall vara styrande

för de områden som skall väljas ut för

fördjupande uppföljningar och

utvärderingar. Det kan också finnas

frågor som täcker flera utskotts

beredningsområden, och samarbete över

utskottsgränserna kan aktualiseras. Ett

mer tematiskt arbetssätt bör enligt

referensgruppen prövas i utskottens och

riksdagens arbete.

När det gäller inriktningen på

utskottens uppföljnings- och

utvärderingsarbete anser

Riksdagskommitt,n att utskotten måste bli

mer aktiva och ta ett större ansvar för

att ta initiativ till uppföljnings- och

utvärderingsaktiviteter. Ledamöterna -

med sina breda kontaktytor i samhället -

och utskottspresidierna måste bli mer

drivande när det gäller uppföljning och

utvärdering av riksdagens beslut. Även

tjänstemännen vid utskottskanslierna bör

kunna spela en aktivare roll.

Ett återkommande erfarenhetsutbyte bör

kunna ske inom ramen för

ordförandekonferensens verksamhet. Där

kan samråd också äga rum om behovet av

utskottsövergripande uppföljningar och

utvärderingar.

En motsvarande systematik med

resultatinformation som återfinns i

budgetpropositionen bör också tillämpas i

andra propositioner. En mer enhetlig

utformning av utskottsbetänkanden bör

övervägas. Uppföljnings- och

utvärderingsinformation bör i tillämpliga

fall vara en obligatorisk del av ett

utskottsbetänkande. Formerna för en

fördjupad samverkan i resultatdialogen

mellan riksdagsutskotten och

Regeringskansliet bör utvecklas

ytterligare. Inom ramen för denna dialog

bör tydliga krav ställas från riksdagens

sida om resultatredovisningens form och

innehåll.

En stödfunktion behövs för att anordna

utbildningar och seminarier samt för att

ge stöd till utskottens

utvärderingsarbete. I detta stöd skall

ligga att förfoga över

beställningskompetens och ekonomiska

resurser för upphandling för de fall ett

utskott och dess kansli skall ta externa

utförare i anspråk för ett uppdrag.

Vidare skall funktionen tillhandahålla

både ett metodologiskt och praktiskt

stöd. Riksdagens utredningstjänst kan

enligt kommitt,ns uppfattning få en

förstärkt roll när det gäller att vara en

resurs för utskotten i uppföljnings- och

utvärderingsarbetet.

Det bör genomföras utbildningsinsatser

som tar sikte på att förbättra

hanteringen och inhämtandet av

beslutsinformation, att analysera

målformuleringar och

resultatredovisningar, att utarbeta

rutiner för en förbättrad resultatdialog

med Regeringskansliet och på hur den

egeninitierade uppföljnings- och

utvärderingsverksamheten vid utskotten

skall ledas.

Ökad uppmärksamhet måste enligt

kommitt,n ägnas utformningen av

utskottens verksamhetsberättelser. Av

särskilt intresse är en redovisning av

utskottens arbete med EU-frågor och

uppföljning och utvärdering. I

verksamhetsberättelserna bör också finnas

en redovisning av tillkännagivanden och

utskottsinitiativ, liksom en redovisning

av utskottets förslag till ändringar i

regeringens förslag. Sammantaget innebär

detta att en mer samlad och fullständig

bild ges av utskottens verksamhet.

Generella riktlinjer bör gälla för hur

verksamhetsberättelserna skall utformas.

Verksamhetsberättelserna bör göras

tillgängliga i Rixlex och publiceras,

förutom i den inbundna delen av

utskottsbetänkanden i riksdagstrycket, i

en egen publikation. Det bör vara

obligatoriskt att utskotten avger

verksamhetsberättelse efter avslutat

verksamhetsår.

Remissvaren

Justitieombudsmannen framhåller att

utskottens uppföljnings- och

utvärderingsaktiviteter bör sättas in i

det större sammanhang som följer av

riksdagens kontrolluppgifter. Härvid bör

rollfördelningen mellan de olika

aktörerna, i första hand Riksrevisionen

och utskotten, penetreras, så att man

undviker oklarheter i ansvarsfördelningen

med därav följande risker för

dubbelarbete.

Riksdagens revisorer framhåller att det

på tjänstemannaplanet under ett antal år

ägt rum samverkan mellan utskotten och

riksdagens revisorer för insatser inom

området uppföljning och utvärdering.

Verksamheten, som varit av begränsad

karaktär, har fungerat

tillfredsställande. Riksdagskommitt,ns

förslag att stödet till utskotten nu

skall ske i andra former ligger helt i

linje med ambitionerna att klargöra

rollfördelningen mellan utskotten och

revisorerna och beslutet att år 2003

inrätta en ny revisionsmyndighet.

Revisorerna uttalar sin tveksamhet mot

att utskotten samverkar i mer

övergripande studier av tidigare fattade

beslut. I motsats till riksdagens

revisorers arbete bör utskottens arbete

med uppföljning och utvärdering vara

främst ämnes- och områdesinriktat och

avse mer begränsade projekt. Annars finns

risker för oklara gränser mellan

utskotten och revisionen.

Riksrevsionsverket understryker att det

angelägna och ökade engagemanget i

uppföljning och utvärdering inte bör leda

till att riksdagen blir överbelastad med

detaljinformation. Verket pekar också på

att utvecklingen inom det

förvaltningspolitiska området är exempel

på en fråga som förtjänar att

uppmärksammas mer av riksdagen genom

bl.a. riktade uppföljnings- och

utvärderingsinsatser. Slutligen framhålls

att en utbyggd revision med möjlighet att

granska måluppfyllelse, effektivitet och

ekonomiförvaltning i statlig och statligt

finansierad verksamhet förbättrar

riksdagens förutsättningar för

kunskapsåterföring och kontroll.

Ekonomistyrningsverket välkomnar

förslagen till åtgärder för att stärka

och tydliggöra riksdagens uppföljning och

utvärdering

Uppsala universitet, juridiska

institutionen, understryker vikten av att

riksdagen får resurser för att kunna

företa uppföljning och utvärdering i

tillfredsställande omfattning på egen

hand. Bara på det sättet kan riksdagens

konstitutionella roller som högsta

beslutsfattare och kontrollorgan fyllas

på ett tillfredsställande vis.

Statsvetenskapliga institutionen anför

att till den reformerade

revisionsverksamheten under riksdagen och

den gängse möjligheten att begära att

regeringen initierar utredningar föreslås

nu ytterligare en utrednings-,

uppföljnings- och

utvärderingsorganisation som är

utskottsstyrd. Vilka konsekvenser för den

politiska verksamheten denna utveckling

mot "funktionell federalism" kan ha har

knappast belysts.

Lunds universitet, juridiska

fakulteten, anser att det snart bör ske

en samlad större översyn av frågor som

påverkar funktionsfördelningen mellan

statsorganen. Till dess en sådan översyn

är genomförd bör försiktighet iakttas med

förändringar. Fakulteten avstyrker därför

de förslag som innebär en formalisering

av utvärderings/uppföljningsuppgifter hos

riksdagens utskott. Det finns enligt

fakulteten begynnande problem med

kvaliteten i lagstiftningsprocessen, där

riksdagens utskott är väsentliga för

kvalitetskontrollen. Det är i ett sådant

perspektiv tveksamt att i högre grad än

hittills styra över resurser till

uppföljning och utvärdering. Det borde ha

skett en grundlig analys av hur detta

påverkar arbetsfördelningen mellan

riksdag och regering. Det räcker inte med

att bygga på den nu rådande uppfattningen

hos riksdagsledamöterna. Genomgången av

motioner fyller sannolikt funktionen av

en kontinuerlig uppföljning och

utvärdering av olika områden.

Statsvetenskapliga institutionen pekar på

att ett mer övergripande uppföljnings-

och utvärderingsarbete kan leda till en

konkurrenssituation och oklara gränser

mellan utskotten och t.ex.

riksrevisionen.

Umeå universitet framhåller beträffande

uppföljning och utvärdering att det i

stort sett saknas konkreta förslag för

hur den skall komma till stånd.

Karlstads universitet framhåller att

det är angeläget att finna incitament som

premierar ett förändrat förhållningssätt,

i vilket uppföljning och utvärdering

utgör ett lika centralt som naturligt

sätt att betrakta det politiska arbetet i

riksdagen.

Örebro universitet anser att utifrån

ett principiellt perspektiv skulle en

betydande kompetensuppbyggnad inom

riksdagen kunna innebära att det

konstitutionellt introduceras ett

maktfördelningstänkande mellan de

politiska organen, vilket bryter med den

gängse modellen där exekutiven bär

huvudansvaret för uppföljning och

utvärdering.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Enligt 1 kap. 4 õ regeringsformen

granskar riksdagen rikets styrelse och

förvaltning. Som riksdagsstyrelsen

konstaterat är uppföljning och

utvärdering av riksdagsbeslut att

betrakta som en del i utövandet av

riksdagens konstitutionella befogenheter.

Uppföljnings- och utvärderingsarbetet

utgör också en integrerad del i

beredningsarbetet. I förarbetena till

regeringsformen framhålls att den på

ämnesindelning grundade

utskottsorganisationen lämpar sig väl för

en kontinuerlig granskning av resultatet

av den statliga reformverksamheten.

Utskottet delar kommitt,ns uppfattning

att det finns ett behov av att detta

ansvar blir klargjort på ett tydligare

sätt än genom de resonemang som fördes i

samband med författningsarbetet. Det bör

således införas en ny bestämmelse i

riksdagsordningen, 4 kap. 16 õ, om att i

utskottens beredning av ärenden skall

ingå uppgiften att följa upp och

utvärdera riksdagsbeslut inom utskottens

ämnesområden. Utskottet tillstyrker

följaktligen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 2 i denna del.

De ökade insatser för uppföljning och

utvärdering som redan Riksdagsutredningen

ansåg nödvändig bör enligt utskottets

mening nu tas upp i en mer konkret

handlingsplan. En sådan handlingsplan

innefattar de punkter som

riksdagsstyrelsen anger. Enligt

utskottets mening är dock frågan om

publicering av verksamhetsberättelserna i

en särskild volym av sådan karaktär att

den bör avgöras av riksdagsstyrelsen.

Några remissinstanser har berört frågan

om gränsdragningen mellan utskottens

uppföljnings- och utvärderingsverksamhet

och den revision som bedrivs av andra

organ. Utskottet förutsätter att denna

fråga övervägs närmare inom den

arbetsgrupp som inrättas för att

genomföra riksdagsbeslutet med anledning

av detta betänkande. Utskottet föreslår

att riksdagen bifaller riksdagsstyrelsens

förslag och godkänner de aktuella

riktlinjerna med det undantag i fråga om

verksamhetsberättelserna som angetts

ovan. Yrkande 8 i riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 tillstyrks

följaktligen.

EU-frågorna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag om

riktlinjer för riksdagens arbete med EU-

frågorna. Utskotten skall enligt

riktlinjerna ha en stark roll. EU-

frågorna bör ingå som en integrerad del

av utskottens ärendehantering. Samtliga

utskott bör upprätta en promemoria över

EU-frågorna på sitt beredningsområde.

Riksdagens hantering av den årliga EU-

skrivelsen bör utvecklas.

Faktapromemorior bör finnas

lättillgängliga i databas i riksdagen

och publiceras i särskild volym i

riksdagstrycket.

EU-nämnden bör fortsätta att verka

enligt den praxis som utvecklats.

Kammarens centrala roll för att skapa

insyn, öppenhet och allmän debatt skall

utvecklas vidare. En särskild EU-debatt

där företrädare för regeringen deltar

bör anordnas.

Samtliga vit- och grönböcker bör bli

föremål för faktapromemorior.

Regeringen bör skicka kopior av sina

remissvar till kommissionen till

kammaren. Regeringen bör vidare för

riksdagen redovisa expertkommitt,er

inom kommissionen samt

verkställighetskommitt,erna. Utskotten

bör få information från regeringen om

vilka frågor som behandlas under ett

visst lands ordförandeskap.

Utskottet tillstyrker

riksdagsstyrelsens förslag att

riksdagsordningen inte skall innehålla

ett krav på synnerliga skäl för att EU-

nämnden skall hålla offentlig

utfrågning. Vidare tillstyrks förslaget

att det i riksdagsordningen skall

regleras en skyldighet för regeringen

att redovisa sitt agerande i EU för

riksdagen.

Förslaget

När det gäller riksdagens arbete med EU-

frågor anser riksdagsstyrelsen att

utskotten skall ha en stark roll.

Utskotten skall följa viktiga frågor

under kommissionens beredningsprocess och

under den fortsatta beslutsprocessen. EU-

frågorna bör ingå som en integrerad del

av utskottens ärendehantering och tas upp

i betänkanden som behandlar närliggande

frågor. Utskotten kan också ta ett

initiativ och föreslå kammaren att göra

ett tillkännagivande. Utskott kan avge

yttrande till EU-nämnden. Samtliga

utskott bör upprätta en EU-promemoria

över EU-frågorna på sitt

beredningsområde. Det är för den

offentliga debattens skull önskvärt att

utskotten i särskilt viktiga frågor

anordnar öppna utfrågningar. Riksdagens

hantering av den årliga EU-skrivelsen bör

utvecklas så att det i större

utsträckning ges en samlad bild av

hanteringen i riksdagen av EU-frågorna.

Samtliga grön- och vitböcker bör enligt

kommitt,n bli föremål för

faktapromemorior där det också anges när

fristen för remissvar till kommissionen

löper ut. Kopior av regeringens remissvar

till kommissionen bör skickas till

kammarkansliet för vidarebefordran till

berört utskott. Regeringen bör redovisa

expertkommitt,er inom kommissionen samt

de s.k. verkställighetskommitt,erna för

riksdagen samt vilka frågor som skall

behandlas under ett visst lands

ordförandeskap. Faktapromemoriorna bör

enligt kommitt,n finnas lättillgängliga i

en databas i riksdagen och publiceras i

en särskild volym i riksdagstrycket.

Utskotten bör rapportera till

kammarkansliet om de vidtar någon åtgärd

i den fråga som en faktapromemorian rör.

EU-nämnden bör enligt förslaget

fortsätta att verka enligt den praxis som

utvecklats. Riksdagsstyrelsen

understryker det angelägna i att

utskottens synpunkter beaktas i nämndens

samråd med regeringen. Riksdagsstyrelsen

föreslår att riksdagsordningens krav på

"synnerliga skäl" för att EU-nämnden

skall få hålla en offentlig utfrågning

skall utgå. Riksdagsstyrelsen anser att

den praxis bör bestå som innebär att det

inte anses tillräckligt att regeringen

inte gör något som står i strid med EU-

nämndens synpunkter utan i stället agerar

i enlighet med nämndens råd och

ståndpunkter.

Förslaget innebär vidare att kammarens

centrala roll för att skapa insyn,

öppenhet och allmän debatt kring EU-

frågorna skall utvecklas vidare.

Information från regeringen om EU-frågor

bör planeras in mer långsiktigt och

systematiskt i kammarens arbete.

Statsministern bör alltid lämna

information i nära anslutning till möten

i Europeiska rådet. När ett nytt

ordförandeland presenterar sitt

arbetsprogram skall det alltid övervägas

om regeringen skall informera kammaren

muntligt om sin syn på programmet.

Regeringen bör överväga i vilken

utsträckning EU-frågor kan tas upp i

särskilda skrivelser eller i

propositioner i olika sakfrågor. En

särskild årlig EU-debatt där en

företrädare för regeringen deltar bör

anordnas.

Regeringens skyldighet att redovisa

sitt agerande i EU för riksdagen skall

regleras i riksdagsordningen. Regeringen

bör i den årliga EU-skrivelsen redovisa

vilka eventuella åtgärder domar från EG-

domstolen som rör Sverige har föranlett.

I skrivelsen bör också de direktiv

redovisas som Sverige inte genomfört

trots att tidsfristen för genomförandet

löpt ut liksom de åtgärder som regeringen

avser att vidta för att avhjälpa

bristerna i genomförandet.

När det gäller kontakter med

Europaparlamentarikerna framhålls att det

är värdefullt med goda kontakter mellan

de svenska Europaparlamentarikerna och

riksdagens ledamöter men att deras olika

mandat inte skall sammanblandas.

Enligt riksdagsstyrelsen bör

stödfunktionerna för riksdagens arbete

med EU-frågorna, t.ex. EU-upplysningen,

biblioteket och utredningstjänsten

utvecklas och göras mer kända.

Riksdagsstyrelsen anser vidare att

regeringens informationsverksamhet inte

begränsats på det sett som var avsett när

ansvaret för EU-information till

allmänheten flyttades över till

riksdagen. Frågan om allmänhetens

tillgång till EU-information efter det

svenska ordförandeskapet bör utredas

gemensamt av riksdag och regering.

Remissvaren

JO tillstyrker förslagen till ändringar i

riksdagsordningen när det gäller

riksdagens arbete med EU-frågor.

Statskontoret betonar regeringens

centrala roll när det gäller att

informera riksdagen om arbetet i

kommissionen, i synnerhet i de fall där

myndigheterna står för en stor del av

insatserna. Riksdagsstyrelsens förslag om

reglering i riksdagsordningen av

regeringens skyldighet att lämna

information samt förslaget om

expertkommitt,er och

genomförandekommitt,er tillstyrks liksom

förslaget om utredning av frågan om

allmänhetens tillgång till EU-

information. Också Karlstads universitet

ser positivt på en sådan utredning, och

universitetet pekar på högskoleväsendets

behov av informationsmaterial.

Ekonomistyrningsverket, juridiska

institutionen vid Uppsala universitet,

Lunds universitet och Karlstads

universitet tillstyrker förslaget om EU-

frågornas hantering i riksdagen.

Uppsala universitet, juridiska

institutionen, pekar därtill på

betydelsen av att riksdagen tidigt kommer

in i beredningsarbetet innan kommissionen

lägger fram förslag och

statsvetenskapliga institutionen

välkomnar förslagen när det gäller EU-

frågornas hantering. Ett konstitutionellt

viktigt uttalande är enligt

Statsvetenskapliga institutionen att

praxis när det gäller bundenheten av EU-

nämndens råd och synpunkter bör bestå. Av

stor konstitutionell betydelse är vidare

enligt institutionen kommitt,ns bestämda

avvisande av förslaget att ge

Europaparlamentariker möjlighet att

uppträda i EU-debatter i svenska

riksdagen. En sådan sammanblandning av

mandat och uppgifter skulle ytterligare

fördunkla den genom medlemskapet

svårgenomträngliga besluts- och an-

svarsstrukturen mellan folkvalda med

olika mandat och mellan dessa och

regeringen.

Örebro universitet vänder sig mot att

en förstärkt roll för riksdagen i

relation till regeringen eller EU-

institutionerna inte diskuteras i ett

balans- och maktperspektiv. Universitet

ser positivt på ambitionerna att

integrera EU-frågorna i utskottets

arbete, finna former för att öka den

interna kunskapshanteringen samt

bibehålla och utveckla den utåtriktade EU-

informationen till allmänheten.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Remissvaren är genomgående positiva till

riksdagsstyrelsens förslag. Utskottet

delar denna positiva bedömning. Utskottet

tillstyrker riksdagsstyrelsens förslag

till lag om ändring av riksdagsordningen,

såvitt avser 10 kap. 1 õ och 10 kap. 6-7

õõ. Utskottet anser vidare att riksdagen

bör godkänna de angivna riktlinjerna för

riksdagens arbete med EU-frågorna.

Utskottet förordar också att riksdagen

som sin mening ger regeringen till känna

vad kommitt,n anfört om information om EU-

frågor från regeringen till utskotten, EU-

nämnden och kammaren. Utskottet delar

slutligen riksdagsstyrelsens bedömning

att frågan om allmänhetens tillgång till

EU-information bör utredas gemensamt av

riksdag och regering i enlighet med vad

Riksdagskommitt,n anfört. Detta bör ges

regeringen till känna. Utskottet

tillstyrker således riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 yrkandena 2 i denna

del samt 9-11.

Förändringar i utskottens arbetsformer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riktlinjer för

förändringar av utskottens arbete

godkänns. Riktlinjerna gäller mer

självstyrande utskott, bryggor mellan

utskottens traditionella uppgifter och

nya uppgifter, långsiktig och tematisk

planering i utskotten, förenklad

motionsbehandling vid behov,

kanslichefernas centrala roll i

planeringen samt fortlöpande diskussion

om och utvärdering av utskottens

arbete. Ett motionsyrkande om värdet av

den fria motionsrätten avstyrks, liksom

ett motionsyrkande om resurser för

politiska sekreterare/assistenter åt

riksdagsledamöterna.

Utskottet tillstyrker också

personalförstärkningar i

utskottsorganisationen och i de för

riksdagen gemensamma funktioner som rör

utredningsmetodik, budgetfrågor, EU-

frågor, internationella frågor,

informationsteknik, informationssökning

och upphandling av konsulttjänster

m.m., men är inte berett att nu ta

ställning till storleken av de

ekonomiska resurser som behöver

tillföras.

Förslaget

Om genomslaget för förändringar framför

allt i fråga om uppföljning och

utvärdering skall bli bättre än tidigare

krävs enligt riksdagsstyrelsens förslag

en större omställning av utskottsarbetet

än som skedde med anledning av 1994 års

beslut. Utgångspunkten för de nu aktuella

förslagen är ett jämnare

propositionsavlämnande och att utskotten

skulle behöva ägna mindre men mer

meningsfull tid åt att behandla de

fristående motionerna. Genom att koppla

samman motionsberedningen och annan

ärendeberedning med uppföljning och

utvärdering samt EU-bevakning skall den

bli mer meningsfull. Samtidigt skall

tidsåtgången för motionsberedningen

minska så att utskotten får mer tid för

andra uppgifter.

Enligt riksdagsstyrelsen har

motionsrätten stor betydelse för den

demokratiska processen i vårt land. Det

stora intresse som finns i den svenska

riksdagen för att väcka självständiga

ledamotsinitiativ genom motioner torde

vara i det närmaste unikt i världen. Det

är uttryck för en stark önskan hos

riksdagens ledamöter och partier att

vilja påverka samhällsutvecklingen inte

bara direkt genom omedelbara

riksdagsbeslut utan också genom att skapa

opinion med långsiktig verkan. På grund

av det berednings- och behandlingstvång

som gäller även för motionerna i den

svenska riksdagen innebär det stora

antalet motioner en betydande arbetsbörda

för riksdagen, främst för utskotten. Den

nuvarande situationen när det gäller

behandlingen av de fristående motionerna

är enligt riksdagsstyrelsen inte

tillfredsställande. Riksdagsstyrelsen

föreslår åtgärder som syftar till att

utskotten skall ägna mindre men mer

meningsfull tid åt de fristående

motionerna och mer tid åt uppföljning/-

utvärdering och EU-bevakning. Frågan om

motionernas behandling är emellertid en

fråga av så stor vikt för riksdagsarbetet

att utredningsarbetet bör fortsätta.

Utskotten behöver bli mer

självstyrande. Utskotten bör ägna mer tid

Ft uppföljning/utvärdering och åt EU-

bevakning. På sikt innebär det en

förskjutning av utskottsarbetet från

beslutsfattande med anledning av

propositioner och motioner till

utredningar och analyser på eget

initiativ.

Det är enligt riksdagsstyrelsen viktigt

med bryggor mellan utskottens

traditionella och nya uppgifter.

Utskottens arbete med

uppföljning/utvärdering och EU-frågor

skall ses som ett led i en förbättrad och

fördjupad beredning av de formella

riksdagsärendena.

Riksdagsstyrelsen anser att utskotten

behöver planera mer långsiktigt och mer

tematiskt. Varje ämnesområde inom ett

utskotts beredningsområde bör behandlas

minst två gånger under en valperiod,

första gången under det första riksmötet

och andra gången under något av de

följande riksmötena. Efter genomgången av

utskottets hela beredningsområde under år

1 av valperioden bör utskottet göra en

planering för resten av valperioden.

Minst en behandling under det andra,

tredje eller fjärde riksmötet bör vara

mer ingående och innehålla inslag av

uppföljning/utvärdering och EU-bevakning.

Riksdagsstyrelsen anser vidare att

utskotten vid behov skall kunna ge

motionerna en förenklad behandling.

Förenklad beredning kan användas vid det

första riksmötet och vid de övriga

riksmöten under valperioden då utskottet

inte bestämt sig för att ha en fördjupad

ärendeberedning. Vid förenklad behandling

kan motionsförslag som behandlar frågor

där beslutanderätten enligt utskottets

uppfattning bör ligga kvar hos

regeringen, en förvaltningsmyndighet

eller hos kommunerna kunna avstyrkas utan

ytterligare beredning. I fråga om

motionsförslag som upprepas bör vid

förenklad behandling utskottet hänvisa

till tidigare ställningstagande.

Kanslicheferna ges en central roll i

planeringen av utskottsarbetet. Vid behov

skall kanslichefen föreslå utskottet att

information om utvecklingen på ett visst

område inhämtas t.ex. genom av kansliet

utförda kunskapsöversikter, studiebesök,

utfrågningar eller undersökningar i

utskottets egen regi med hjälp av egen

eller extern personal.

Utskottens arbete bör fortlöpande

diskuteras och utvärderas.

Vissa personalförstärkningar bör enligt

riksdagsstyrelsen ske i

utskottsorganisationen och i de för

riksdagen gemensamma funktioner som rör

utredningsmetodik, budgetfrågor, EU-

frågor, internationella frågor,

informationsteknik, informationssökning

och upphandling av konsulttjänster m.m.

Utbyggnaden beräknas kosta 10 miljoner

kronor och ske successivt under en

treårsperiod.

Riksdagsstyrelsen anser att en

arbetsgrupp under ledning av

riksdagsdirektören bör riksdagsstyrelsens

uppdrag att närmare utforma kommitt,ns

förslag.

Motionen

I motion 2000/01:K5 av Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) begärs att riksdagen

slår vakt om den fria motionsrätten och

att ytterligare steg för att förenkla

utskottens motionshantering inte tas

(yrkande 3). Det är enligt motionären

viktigt att riksdagsledamöternas roll som

företrädare för allmänheten och

allmänhetens id,er och synpunkter betonas

mer och då gärna på bekostnad av den roll

som förvaltare, systemkonstruktör och

revisor i den statliga verksamheten som

förslagen tycks inriktas mot. Dessa

riktlinjer bör riksdagen som sin mening

ge riksdagsstyrelsen till känna.

Motionären anser slutligen att

riksdagen bör gå vidare på den inslagna

linjen med att förstärka de personella

kringresurserna för riksdagsledamöterna

med såväl kvalificerad

handläggarkapacitet som assistenttjänster

(yrkande 4). Målet bör vara att varje

riksdagsledamot på sikt förfogar över en

heltidsresurs som politisk

sekreterare/assistent. Dessutom måste det

för partigruppernas och ledamöternas

räkning på respektive partikansli finnas

ett antal sakhandläggare. Riksdagen bör

uppdra åt riksdagsstyrelsen att verka för

förbättrade arbetsvillkor för

riksdagsledamöterna i enlighet med vad

som anförs i motionen.

Remissvaren

Riksdagens revisorer framhåller att någon

mer ingående analys av resursbehovet inte

redovisas i betänkandet. Revisorerna

hänvisar till att kommitt,n bortsett från

de 10 miljoner kronor som bedömts

erforderliga för en successiv utbyggnad

för att stödja utskottens arbete uttalat

att den är beredd att utreda riksdagens

behov av egna resurser för insatser av

revisionsliknande karaktär. Någon

samordnad prövning av det totala behovet

av ytterligare resurser tycks inte ha

gjorts. Riksdagens revisorer nämner

vidare att anslagssparande för riksdagens

förvaltningskostnader under de senaste

tre åren uppgått till ca 15 % i

genomsnitt och motiverats med svårigheter

i planeringen med att förutse

konstadsfördelningen över åren för

fleråriga projekt. Revisorerna

understryker behovet av en fördjupad

analys av orsakerna till att ambitionerna

inte stämmer överens med förmågan att

förverkliga planerna. Först därefter kan

en bedömning göras av behovet av förhöjd

utgiftsnivå. Revisorerna hänvisar vidare

till sin förstudie (1998/99:8) om

Riksdagens förvaltningskontor när det

gäller frågan om en gemensam

personalresurs för utskotten. I det

sammanhanget underströk revisorerna ett

allmänt behov av ökat samarbete mellan

olika enheter inom riksdagsförvaltningen,

inte minst beträffande

personalrekrytering och kompetenskrav.

Ett sådant behov av ökad samverkan för

att bättre utnyttja befintliga

personalresurser föreligger fortfarande

enligt revisorernas mening.

Uppsala universitet, juridiska

institutionen, tillstyrker en fortsatt

översyn när det gäller reformera

motionsinstitutet. Den fria motionsrätten

kan bevaras, om än i andra former, om det

införs begränsningar i rätten att

upprepade gånger under en valperiod

motionera i samma fråga.

Statsvetenskapliga institutionen

framhåller att det förhållandet att

motionerna i princip tas på samma allvar

som propositionerna inte skall

underskattas och framhåller att en

förstärkning av riksdagens infrastruktur

för att avlasta de valda ombudens

rutinarbete av administrativ natur och

effektivisera utskottsarbetet länge har

efterlysts. Var exakt dessa resurser bäst

kommer till sin rätt, i utskotten,

partigrupperna, utredningstjänsten eller

hos de enskilda riksdagsmännen är mindre

väl genomlyst.

Från Lunds universitets

statsvetenskapliga institution framhålls

behovet av försiktighet beträffande

långsiktiga och djupgående förändringar i

riksdagens organisation och arbetsformer,

som har sin primära grund i 1974 års

författning. Det bör enligt institutionen

övervägas att öka riksdagens möjlighet

att påverka departementsindelningen och

Regeringskansliets utformning. Juridiska

fakulteten pekar på att

motionsbehandlingen fyller funktionen av

kontinuerlig uppföljning och utvärdering

och öppnar för andra än utskottsledamöter

att påverka olika frågor.

Örebro universitet anser att förenklad

motionsbehandling ur ett

demokratiperspektiv otvivelaktigt innebär

ett ingrepp i förtroendevaldas påverkans-

möjligheter. Det vore synnerligen

olämpligt att samtidigt som personvalet

införts begränsa de ökade individuella

politiska profileringar som den fria

motionsrätten ger utrymme för.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Riksdagsstyrelsen anser att den fria

motionsrätten skall vara kvar. Genom

tidigare riksdagsbeslut (1994 och 1998)

har utskotten rekommenderats att planera

arbetet för hela valperioden med

fördjupning på vissa områden under olika

år. Genomslaget för detta arbetssätt har

dock inte varit stort. Ett led i att

uppnå det rekommenderade arbetssättet är

riksdagsstyrelsens mer ingående förslag

när det gäller förenkling av

motionsbehandlingen. Utskottet gör inte

någon annan bedömning än

riksdagsstyrelsen i fråga om värdet av

förenklad motionsbehandling. Utskottet,

som noterar att utredningsarbetet när det

gäller motionsbehandlingen fortsätter,

delar även i övrigt riksdagsstyrelsens

bedömning i fråga om riktlinjer för

förändringar i utskottens arbete.

Utskottet tillstyrker således

riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 12 och avstyrker motion K5

yrkande 3.

Konstitutionsutskottet föreslog i sitt

betänkande 1997/98:KU1 att riksdagen

skulle uppdra åt Riksdagens

förvaltningskontor att undersöka

ledamöternas åsikter om dispositionen av

assistent/utredarstödet och därefter

återkomma med förslag till utformning av

stödet. Riksdagen biföll utskottets

förslag (rskr. 1997/98:90). En

beredningsgrupp överlämnade i mars 1999

till förvaltningsstyrelsen ett betänkande

(dnr 10-707-99) med förslag till en ny

lag om stöd till ledamöternas och

partigruppernas arbete i riksdagen. Det

slutliga målet borde enligt

beredningsgruppen vara att varje ledamot

skall kunna påräkna en politisk

sekreterarresurs och gruppen föreslog

därför också en successiv utbyggnad av

det dåvarande stödet. Stödet skulle i en

första etapp lämnas enligt en

genomsnittlig beräkning av en halv

politisk sekreterarresurs per ledamot

fr.o.m. år 2000. Full effekt av reformens

första steg uppnås under 2001. Enligt

förslaget borde förvaltningsstyrelsen

efter år 2002 lägga in en s.k.

kontrollstation där reformens första del

följs upp och utvärderas.

Förvaltningsstyrelsen ställde sig bakom

beredningsgruppens förslag (prop.

1999/2000:1). Styrelsen förklarade sin

avsikt att noga följa tillämpning och

effekter av stödet och därvid särskilt

uppmärksamma de enskilda ledamöternas

synpunkter. Förvaltningsstyrelsen avsåg

vidare att lägga in en sådan s.k.

kontrollstation efter år 2002 som

beredningsgruppen föreslagit.

Enligt utskottets mening bör den

kommande utvärderingen inte föregripas.

Motion K5 yrkande 4 avstyrks.

Utskottet gör ingen annan bedömning än

kommitt,n när det gäller att erforderliga

resurser bör avsättas för att genomföra

kommitt,ns förslag. Enligt utskottets

mening bör riksdagen dock inte nu ta

ställning till vilka ekonomiska resurser

som bör tillföras. Frågan bör i stället

behandlas inom ramen för det ordinarie

budgetarbetet. Den arbetsgrupp under

ledning av riksdagsdirektören som avses

närmare arbeta med genomförandet av det

nu aktuella riksdagsbeslutet bör kunna

analysera medelsbehovet. Utskottet

föreslår att riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om vikten av att

erforderliga resurser tillförs.

Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 13 tillstyrks följaktligen

delvis.

Ändrad utgiftsområdestillhörighet m.m.

I detta avsnitt behandlar utskottet

regeringens förslag i 2001 års ekonomiska

vårproposition (prop. 2000/01:100) om

ändringar av ändamål och verksamheter som

skall innefattas i vissa utgiftsområden.

Förslagen påverkar utgifternas fördelning

på utgiftsområden och medför ändringar i

riksdagsordningens tilläggsbestämmelser.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen i

huvudsak bifaller regeringens förslag

om ändringar av ändamål och

verksamheter som skall innefattas i

vissa utgiftsområden och avslår två

motionsyrkanden som i denna del väckts

med anledning av propositionen.

Utskottets förslag innebär

att utrikesförvaltningen flyttas

till utgiftsområde 1,

att utgiftsområde 5 byter namn

till Internationell samverkan,

att utrikesutskottet också

fortsättningsvis, såvitt avser annat än

budgetfrågor, ansvarar för beredningen av

ärenden om Sveriges representation i

utlandet,

att Arbetsgivarverket, SPV och

de statliga tjänstepensionerna flyttas

till utgiftsområde 2,

att finansutskottet svarar för

beredningen av statliga

arbetsgivarfrågor,

att beredningsansvaret för

arbetsrättsliga lagstiftningsfrågor på

det statliga området även

fortsättningsvis ligger på

arbetsmarknadsutskottet,

att ansvaret för beredningen av

ärenden om utsökningsväsendet förs över

till skatteutskottet och att benämningen

ändras till exekutionsväsendet,

att utgiftsområde 3 byter namn

till Skatt, tull och exekution,

att beredningsansvaret för

ärenden om väderlekstjänsten flyttas till

miljö- och jordbruksutskottet.

Gällande bestämmelser m.m.

Bestämmelser om statsbudgetens innehåll

finns endast i begränsad utsträckning i

grundlag. Till övervägande del är

innehållet reglerat i lagen (1996:1059)

om statsbudgeten.

Enligt 9 kap. 3 õ första stycket

regeringsformen företar riksdagen

budgetre-glering för närmast följande

budgetår eller, om särskilda skäl

föranleder det, för annan budgetperiod.

Riksdagen bestämmer därvid till vilka

belopp statsinkomsterna skall beräknas

och anvisar anslag till angivna ändamål.

Besluten om detta upptas i en

statsbudget. Enligt 6 õ i samma kapitel

skall regeringen avge förslag till

statsbudget till riksdagen.

Budgetåret börjar, enligt 3 kap. 2 õ

riksdagsordningen, den 1 januari.

Regeringen skall dessförinnan, normalt

senast den 20 september, avlämna

budgetproposition till riksdagen med

förslag till statens inkomster och

utgifter för budgetåret.

Budgetpropositionen skall innehålla

finansplan och nationalbudget samt

förslag till reglering av statsbudgeten.

Om riksdagen har fattat beslut om

utgiftsområden skall förslaget till

statsbudget innehålla en fördelning av

anslagen på de av riksdagen beslutade

utgiftsområdena.

Enligt 4 kap. 3 õ regeringsformen

väljer riksdagen inom sig utskott,

däribland ett konstitutionsutskott, ett

finansutskott och ett skatteutskott

enligt bestämmelser i riksdagsordningen.

För konstitutionsutskottet och

finansutskottet anges vissa grundläggande

uppgifter i regeringsformen. I 4 kap. 4

och 5 õõ riksdagsordningen anges vissa

ytterligare uppgifter för dessa utskott

och vissa uppgifter för skatteutskottet.

Enligt 4 kap. 2 õ riksdagsordningen

tillsätter riksdagen förutom de nämnda

utskotten ett erforderligt antal andra

utskott. I tilläggsbestämmelse 4.2.1

räknas de nuvarande utskotten upp, och i

tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 anges

ytterligare uppgifter för konstitutions-,

finans- och skatteutskottet samt de

övriga utskottens uppgifter m.m.

Utskottsindelningen bygger på den s.k.

fackutskottsprincipen och följer i stort

sett den departementsindelning som gällde

år 1973. Enligt 4 kap. 6 õ första stycket

riksdagsordningen föreskriver riksdagen

efter vilka grunder övriga ärenden - dvs.

andra ärenden än dem som skall beredas av

konstitutions-, finans- eller

skatteutskottet - skall fördelas mellan

utskotten. Huvudprincipen är därvid att

ärenden som hör till ett ämnesområde

skall hänföras till samma utskott. Enligt

bestämmelsens andra stycke kan riksdagen

dock avvika från de grunder som har

fastställts, om det i särskilt fall är

påkallat av hänsyn till sambandet mellan

olika ärenden, ett ärendes särskilda

beskaffenhet eller arbetsförhållandena.

Andra stycket möjliggör således avsteg i

det enskilda fallet från den

författningsreglerade ärendefördelningen

(jfr SOU 1969:62 s. 104).

I 5 kap. 12 õ riksdagsordningen anges att

riksdagen genom lag kan besluta att

hänföra statsutgifter till

utgiftsområden. Genom beslut den 6

februari 1996 infördes en ny

tilläggsbestämmelse 5.12.1 i

riksdagsordningen den 1 april 1996 av

vilken framgår att statsutgifterna skall

hänföras till i bestämmelsen uppräknade

utgiftsområden. För utgiftsområdena skall

riksdagen, enligt 5 kap. 12 õ

riksdagsordningen, för närmast följande

budgetår genom ett särskilt beslut

fastställa en utgiftsram, som anger det

belopp till vilket summan av de till

utgiftsområdet hörande utgifterna högst

får uppgå.

Den 15 september 1996 trädde ändringar

i tilläggsbestämmelserna 4.6.1-4.6.16 i

kraft, vilka hade beslutats samtidigt med

ändringen i 5.12.1. Ändringarna innebar

att riksdagsordningen tillfördes

bestämmelser som angav vilka

utgiftsområden som respektive utskott

ansvarade för.

Samtidigt med beslutet om ändringar av

riksdagsordningens tilläggsbestämmelser

beslutade riksdagen också hur

verksamheter, bidrag och myndigheter m.m.

skulle fördelas på utgiftsområden.

Fördelningen av verksamheter, bidrag och

myndigheter m.m. på utgiftsområden

framgår av bilaga 1 i

konstitutionsutskottets betänkande

1995/96:KU21, som godtogs av riksdagen.

Till grund för beslutet om indelning av

statsbudgeten i utgiftsområden låg dels

Riksdagsutredningens arbete med

reformering av riksdagsarbetet som

talmanskonferensen lagt fram i förslagen

1993/94:TK1-3, dels överväganden av en

arbetsgrupp inom talmanskonferensen som

lades fram i förslaget 1995/96:TK2.

Riksdagsutredningen framhöll att det

ankommer på riksdagen att fatta beslut om

indelning i utgiftsområden och på

regeringen att i budgetpropositionen

fördela sina förslag till utgiftsanslag i

enlighet med riksdagens beslut. Vidare

framhöll Riksdagsutredningen att

huvudprincipen borde vara att

utgiftsområdena svarar mot de ändamål och

politiska syften som finns bakom

anslagsförslagen. Indelningen bör

tillfredsställa krav på politisk

relevans, statsfinansiellt lämpliga

avgränsningar, möjlighet att göra

meningsfulla prioriteringar och att följa

upp resultaten. Utgiftsområdena bör

enligt utredningen ha en över tiden

önskvärd fasthet som ändå kan förenas med

flexibilitet och situationsanpassning.

Riksdagsutredningen ansåg att områdena

bör vara en naturlig grund för

regeringens och riksdagens organisation

av budgetarbetet.

I del 2 (1993/94:TK2) framhölls att den

utgiftsområdesindelning som riksdagen

använder sig av i sina huvuddrag kunde

väntas bli tämligen beständig när den väl

hade fastställts, eftersom den knöt an

till utskottens ansvarsområden enligt

tilläggsbestämmelserna till

riksdagsordningen. Från ett år till ett

annat kan dock smärre justeringar behöva

göras, t.ex. i fråga om vilket

utgiftsområde ett enskilt anslag skall

höra till. Beslut om sådana justeringar

av områdesindelningen borde fattas av

riksdagen på förslag av

konstitutionsutskottet sent på våren

varefter den nya indelningen i

utgiftsområden kan ligga till grund för

den redovisning som regeringen skall

lämna i sitt kommande budgetförslag.

Konstitutionsutskottet har understrukit

vikten av att ändringar i

utgiftsområdesindelningen beslutas under

våren om de skall ligga till grund för

regeringens kommande budgetförslag under

hösten (bet. 2000/01:KU4).

Som ett led i utvecklingen av den

ekonomiska styrningen indelade regeringen

i budgetpropositionen för 2001 (prop.

2000/01:1) den statliga verksamheten i 47

politikområden. Som skäl härför anförde

regeringen att det har visat sig svårt

att med utgångspunkt i utgiftsområden

formulera mål som är tillräckligt

specifika för att möjliggöra uppföljning

och bedömning av måluppfyllelsen.

Politikområdesindelningen syftar till att

möjliggöra en bättre koppling mellan mål,

kostnader och resultat och till att

avgränsa statlig verksamhet i politiskt

relevanta sakområden, dvs. områden som är

lämpliga för inbördes avvägningar och

prioriteringar. För varje politikområde

fastställs ett eller flera mål. Enligt

regeringens bedömning är det först i

nästa steg, när mål formuleras för

verksamhetsområden inom respektive

politikområde, som det är möjligt att

tillgodose riksdagens önskemål om tydliga

och uppföljningsbara mål fullt ut.

Finansutskottet (bet. 2000/01:FiU1)

konstaterade bl.a. att indelningen i

politikområden kan ge förutsättningar för

bättre mål inom ramen för

resultatstyrningen. Samtidigt betonade

emellertid finansutskottet att det är

nödvändigt att regeringen i det fortsatta

utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna

för riksdagen av indelningen i

politikområden. I det sammanhanget pekade

finansutskottet på att

politikområdesindelningen skär genom

såväl utgiftsområdesindelningen som

utskottsindelningen, vilket bl.a. får

till konsekvens att mål och resurser i

vissa fall inte bereds av samma utskott.

Detta förhållande menade finansutskottet

var otillfredsställande. Enligt

finansutskottets uppfattning borde

politik- och utgiftsområdena på sikt

bringas i större överensstämmelse. Det

menade finansutskottet kan ske genom att

utgiftsområdena helt ersätts av

politikområden som kommer att ligga till

grund för rambeslutet i riksdagen på

hösten, vilket i så fall kräver att

antalet politikområden blir väsentligt

mindre. I annat fall, menade utskottet,

får politikområdena inordnas under

utgiftsområdena på ett sådant sätt att de

inte skär över flera utgiftsområden,

något som sannolikt kräver vissa

förändringar av anslagens hemtillhörighet

i utgiftsområden och i

utskottsorganisationen.

Propositionen

Regeringen föreslår att utgiftsområde 3

ändrar namn till Skatt, tull och

exekution och utgiftsområde 5 till

Internationell samverkan. Vidare föreslår

regeringen att ärenden om Sveriges

representation i utlandet överförs till

utgiftsområde 1 Rikets styrelse, att

ärenden om statlig personalpolitik

överförs till utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning,

att ärenden om utsökningsväsendet

överförs till utgiftsområde 3 Skatt, tull

och exekution samt att ärenden om

väderlekstjänsten överförs till

utgiftsområde 20 Allmän miljö- och

naturvård.

Regeringen framhåller att

finansutskottet (bet. 2000/01:FiU1) vid

beredningen av budgetpropositionen för

2001 uttalade att indelningen i

politikområden kan ge förutsättningar för

bättre mål inom ramen för

resultatstyrningen. Samtidigt betonade

finansutskottet att det är nödvändigt att

regeringen i det fortsatta

utvecklingsarbetet beaktar konsekvenserna

för riksdagen av indelningen i

politikområden. En konsekvens av

politikområdesindelningen, som utskottet

lyfte fram, var att den i vissa fall skär

genom såväl utgiftsområdesindelningen som

utskottsindelningen. Detta innebär enligt

finansutskottet att i vissa fall bereds

inte mål och resurser av samma utskott.

Enligt regeringen är den konsekvens av

politikområdesindelningen som

finansutskottet lyfter fram

otillfredsställande för såväl regeringen

som riksdagen. Regeringen lämnar därför i

ett första steg förslag om ändringar av

ändamål och verksamheter som skall

innefattas i vissa utgiftsområden i syfte

att anpassa indelningen i politikområden

till riksdagens arbetsformer.

Förslagen påverkar också utgifternas

fördelning på utgiftsområden. Denna

förändring kommer enligt regeringen att

genomföras i budgetpropositionen för 2002

under förutsättning att riksdagen

beslutar i enlighet med regeringens

förslag. I de preliminära utgiftsramar

för åren 2002-2004 som nu föreslås har de

föreslagna förändringarna inte beaktats.

Förslagen medför ändringar i

riksdagsordningen.

ANSLAGSFLYTTNINGARNAS KONSEKVENSER FöR

RAMARNA FöR BERöRDA UTGIFTSOMRåDEN

Miljoner kronor

Utgiftsområde

2002

UO 1 Rikets styrelse

+ 1 814

UO 2 Samhällsekonomi och

förvaltning + 7 383

UO 3 Skatt, tull och

exekution

+ 1 395

UO 4 Rättsväsendet

- 1 395

UO 5 Internationell

samverkan

- 1 814

UO 14 Arbetsliv

- 7 383

UO 20 Allmän miljö- och

naturvård

+ 207

UO 22 Kommunikationer

- 207

Netto

0

Ärenden om Sveriges representation i

utlandet

Regeringen föreslår att ärenden om

Sveriges representation i utlandet

överförs från utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan till utgiftsområde 1 Rikets

styrelse för att fullfölja ombildandet av

Regeringskansliet till en myndighet.

Vidare föreslår regeringen att

utgiftsområde 5 ändrar namn till

Internationell samverkan.

Regeringen anför att Regeringskansliets

verksamhet finansieras från två skilda

anslag, nämligen anslaget 90:5

Regeringskansliet m.m. under

utgiftsområde 1 och anslaget 5:1

Utrikesförvaltningen under utgiftsområde

5, trots att Regeringskansliet sedan den

1 januari 1997 utgör en myndighet.

Regeringen erinrar om att regeringen i

budgetpropositionen för 2000 aviserade

sin avsikt att slå samman anslagen den 1

januari 2002 och pekar på att

utrikesutskottet kommenterade den

aviserade sammanslagningen av de båda

anslagen i sitt betänkande 1999/2000:UU1.

Enligt regeringen är en sammanslagning

av förvaltningsanslagen en naturlig

fortsättning på utvecklingen sedan år

1997. Sammanslagningen underlättar

styrningen inom myndigheten

Regeringskansliet, vilket även skapar en

möjlighet till en effektivare

resursanvändning.

Regeringen pekar på att

Regeringskansliet bedriver ett

långsiktigt och kontinuerligt

förändringsarbete och framhåller att en

av de mest omfattande förändringarna,

både vad gäller personal och finansiella

resurser, genomfördes den 1 januari 2000

i och med sammanslagningen av de två IT-

organisationerna, den inom

Utrikesdepartementet och den för övriga

Regeringskansliet, till en gemensam

organisation.

Vidare pekar regeringen på att arbete

lagts ned på att utforma en för hela

Regeringskansliet reformerad och gemensam

verksamhetsplanering, som också bl.a.

syftar till en bättre anpassning till

budgetprocessen. Ett samlat anslag

innebär enligt regeringen att kopplingen

mellan mål, resultat och resurser kan

tydliggöras bättre, och därmed ökar

förutsättningarna för att uppnå det

övergripande målet för Regeringskansliet,

dvs. att vara ett effektivt och kompetent

stöd för regeringen i dess uppgift att

styra riket och förverkliga sin politik.

Enligt regeringen innebär förslaget att

ändamålet för anslaget Regeringskansliet

m.m. under utgiftsområde 1 Rikets

styrelse utvidgas till att även omfatta

utrikesförvaltningen. Regeringen anför

att det är särskilt angeläget att

vidareutveckla formerna för dialogen med

riksdagen när det gäller Sveriges

representation i utlandet.

Ärenden om statlig personalpolitik

För att politikområdet Effektiv

statsförvaltning skall kunna utgöra en

helhet föreslår regeringen att

verksamheter som hör till politikområdet

Effektiv statsförvaltning flyttas från

utgiftsområde 14 Arbetsliv till

utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning.

Bakgrunden till att Arbetsgivarverket

och Statens pensionsverk (SPV) redovisats

under utgiftsområde 14 och

verksamhetsområdet Staten som

arbetsgivare har enligt regeringen haft

med utskottsbehandlingen att göra.

Verksamheterna har inte haft sina

Tvergripande mål relaterade till

utgiftsområde 14 utan till utgiftsområde

2, eftersom de är ett av flera medel för

att effektivisera statsförvaltningen.

Regeringen anför att statliga

arbetsgivarfrågor har en begränsad

lagstiftning. SPV:s verksamhet bygger på

kollektivavtal och den statliga

arbetsrätten har en begränsad

särlagstiftning.

En konsekvens av förslaget är enligt

regeringen att anslagen 1:1

Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och

1:2 Statliga tjänstepensioner m.m. under

utgiftsområde 14 Arbetsliv flyttas till

utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning.

Ärenden om utsökningsväsendet

Regeringen föreslår att ärenden om

utsökningsväsendet överförs från

utgiftsområde 4 Rättsväsendet till

utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och

uppbörd i syfte att samordna

handläggningen och skapa bättre

överensstämmelse mellan de olika

myndigheternas anslag. Vidare föreslår

regeringen att utgiftsområde 3 ändrar

namn till Skatt, tull och exekution för

att namnet bättre skall spegla innehållet

i utgiftsområdet. I samband med att

ansvaret flyttas till skatteutskottet

föreslår regeringen också att benämningen

utsökningsväsendet ändras till

exekutionsväsendet för att uppnå en

bättre överensstämmelse med den

terminologi som i övrigt används och som

är väl inarbetad.

Regeringen anför att utgiftsområde 3

Skatteförvaltning och uppbörd omfattar

politikområdet Skatt, tull och exekution.

Där återfinns Riksskatteverket,

skattemyndigheterna samt Tullverket.

Såväl skatteutskottet som

justitieutskottet bereder för närvarande

ärenden inom politikområdet Skatt, tull

och exekution. Anslagen för

Riksskatteverket och skattemyndigheterna

ingår i utgiftsområde 3 och bereds av

skatteutskottet medan anslaget för

kronofogdemyndigheterna ingår i

utgiftsområde 4 och bereds av

justitieutskottet.

Regeringen anser att Riksskatteverkets

anslag även fortsättningsvis bör beredas

av skatteutskottet. Det framstår enligt

regeringen därför som lämpligt att flytta

anslaget 3:1 Kronofogdemyndigheterna från

utgiftsområde 4 Rättsväsendet till

utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och

uppbörd. Förslaget innebär att

exekutionsväsendet i budgetsammanhang

inte längre kommer att behandlas som en

del av rättsväsendet. Detta menar

regeringen är en följd av den nuvarande

myndighetsstrukturen. Regeringen

framhåller att ändringen inte medför

någon ändring av ansvaret för beredningen

av den materiella regleringen vid

utsökning. Denna del kommer, liksom

tidigare, att beredas av lagutskottet.

Ärenden om väderlekstjänsten

Regeringen föreslår att ärenden om

väderlekstjänsten överförs från

utgiftsområde 22 Kommunikationer till

utgiftsområde 20 Allmän miljö- och

naturvård. En konsekvens av förslaget är

att anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut

under utgiftsområde 22 flyttas till

utgiftsområde 20.

Motioner

I motion 2000/01:K10 av Göran Lennmarker

m.fl. (m, kd, c, fp) begärs att riksdagen

avslår regeringens förslag om ändring i

riksdagsordningen vad avser att flytta

utrikesförvaltningen inklusive Sveriges

representation i utlandet till

utgiftsområde 1.

Motionärerna framhåller att

utrikesförvaltningen har som uppgift att

ansvara för hanteringen av Sveriges

förbindelser med andra länder och med

internationella organisationer.

Utrikesförvaltningen berör enligt

motionärerna således inte bara staten

utan också ett brett spektrum av

individer, grupper och juridiska

personer, vilket ger utrikesförvaltningen

en vidare roll jämfört med övriga enheter

inom Regeringskansliet. Regeringskansliet

i övrigt är ett stabsorgan med uppgift

att för regeringen förbereda och samordna

verksamheter och beslut. För

Utrikesdepartementet utgör dessa

uppgifter endast en begränsad del.

Utrikesdepartementet förenar sålunda både

stabs- och myndighetsuppgifter.

Motionärerna menar att åtskillnaden

mellan Regeringskansliets stabsuppgifter

och myndighetsutövning har varit och är

ett viktigt inslag i den svenska

förvaltningsstrukturen. Undantaget har

varit utrikesförvaltningen med dess

alldeles speciella förhållanden. Det är

enligt motionärerna därför angeläget att

riksdagen även fortsättningsvis har

inflytande över utrikesförvaltningens

organisation och dimensionering. Av detta

skäl anser motionärerna att

Utrikesförvaltningen skall kvarstå under

utgiftsområde 5.

I motion 2000/01:Fi20 yrkande 24 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen avslår regeringens förslag om

ändring av ändamål och verksamheter som

skall innefattas i utgiftsområde 1 Rikets

styrelse respektive utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan.

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottet har berett övriga

av regeringens förslag berörda utskott

tillfälle att yttra sig över förslagen.

Justitieutskottet har beslutat att inte

avge något yttrande. I det följande

redovisas vad övriga berörda utskott

yttrat.

Finansutskottet

Politikområdesindelningen

Finansutskottet konstaterar att de

föreslagna överflyttningarna av anslag

mellan utgiftsområden syftar till att

minska antalet skärningar mellan politik

områden och utgiftsområden, vilket

finansutskottet ser positivt på.

Enligt finansutskottets uppfattning bör

utgiftsområdena behållas. Utgiftsområdena

har en omfattning och storlek som är väl

anpassad för riksdagens rambeslutsmodell.

De har också haft den stabilitet över

tiden som är nödvändig för att den

flerårscykel som budgeteringen,

uppföljningen och utvärderingen utgör

skall kunna fungera. Finansutskottets

slutsats är att politikområdena i största

möjliga utsträckning bör inordnas under

utgiftsområdena. Det kräver enligt

finansutskottet vissa förändringar av

anslagens hemtillhörighet i

utgiftsområden och i

utskottsorganisationen. Finansutskottet

framhåller dock att vissa

sektorsövergripande politikområden, som

t.ex. forskningspolitik, kan behöva

hanteras i särskild ordning, eftersom de

inte enkelt låter sig inordnas i

utgiftsområdena. Politikområdena bör

enligt finansutskottet inte göras alltför

små, varken vad gäller belopp eller antal

anslag. Finansutskottet anser att det i

några fall bör övervägas om

politikområdena inte i stället bör göras

om till verksamhetsområden under ett

politikområde. Det skulle i så fall få

till följd att antalet politikområden kan

minskas.

Finansutskottet förutsätter att det

revideringsarbete som inletts fortsätter

med den redovisade inriktningen.

Förutsättningarna att nå ett både för

riksdagen och regeringen gott resultat

underlättas enligt finansutskottet om

arbetet sker i samarbete med berörda

utskott. Frågor av övergripande karaktär

menar finansutskottet bör kunna stämmas

av med Riksdagskommitt,n under arbetets

gång.

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Finansutskottet tillstyrker att ärenden

om Sveriges representation i utlandet

överförs till utgiftsområde 1 Rikets

styrelse. Med hänsyn till att

Regeringskansliet har ombildats till en

myndighet, ser finansutskottet det som

naturligt att de båda

förvaltningsanslagen 90:5

Regeringskansliet m.m. och 5:1

Utrikesförvaltningen slås samman till ett

för myndigheten gemensamt anslag. Det bör

enligt finansutskottet underlätta

styrningen av myndigheten och skapa

bättre förutsättningar för en effektivare

resursanvändning. Finansutskottet anför

också att en rationell hantering i

riksdagen talar för att tillhörande

frågor hanteras i ett utskott. Enligt

finansutskottets uppfattning är det en

naturlig del av den nya ordningen att

utrikesutskottet alltid skall ges

möjlighet att yttra sig i frågor som

gäller beredningen av Sveriges

representation i utlandet.

Finansutskottet anser att motionerna Fi20

yrkande 24 (fp) och K10 (m, kd, c, fp)

bör avstyrkas av konstitutionsutskottet.

Politikområde Effektiv statsförvaltning

Finansutskottet tillstyrker att anslagen

till Arbetsgivarverket och Statens

pensionsverk (SPV) överflyttas från

utgiftsområde 14 till utgiftsområde 2.

Därigenom uppnås enligt finansutskottet

att politikområdet Effektiv

statsförvaltning hålls samman inom ett

utgiftsområde. Vidare markeras att

arbetsgivarpolitiken är ett av medlen för

att göra statsförvaltningen effektivare.

I begreppet statlig personalpolitik

innefattas - förutom anslagsfrågorna -

även lagstiftningsfrågor med anknytning

till arbetsmarknadens statliga sektor och

de motioner som väcks på området. Enligt

finansutskottet utvecklas inte något

motiv för att flytta även beredningen av

dessa frågor i propositionen.

Finansutskottet pekar på att beredningen

av dessa frågor har en lång tradition i

arbetsmarknadsutskottet, medan ansvaret

för anslaget till Arbetsgivarverket

växlat mellan de båda utskotten. Det är

enligt finansutskottet således möjligt

att skilja på beredningen av anslagen

till Arbetsgivarverket och SPV och på

beredningen av lagstiftningsfrågorna om

personalpolitiken. - Finansutskottet

anser att arbetsmarknadsutskottet även

fortsättningsvis bör hantera

lagstiftningsfrågorna och motionerna om

personalpolitiken i staten. Detta kan

enligt finansutskottet motiveras med att

dessa frågor har en nära anknytning till

arbetsrätten, arbetstids- och

semesterlagstiftningen samt

jämställdhetsfrågorna i arbetslivet som

hanteras av arbetsmarknadsutskottet.

Finansutskottet anför att första

stycket i tilläggsbestämmelsen 4.6.2

riksdagsordningen, som avser

finansutskottets beredningsområde, skulle

kunna utformas enligt följande.

Det skall vidare bereda ärenden av

allmän betydelse för den kommunala

ekonomin samt ärenden om statliga

arbetsgivarfrågor, statlig statistik

...

Begreppet statlig personalpolitik får,

enligt finansutskottet, därmed en något

annan innebörd än för närvarande i och

med att Arbetsgivarverket och SPV kommer

att hänföras till statliga

arbetsgivarfrågor inom finansutskottets

beredningsområde. Finansutskottet anser

vidare att den ändrade innebörden bör

markeras i riksdagsordningens

tilläggsbestämmelse 4.6.15 avseende

arbetsmarknadsutskottet. Det bör enligt

finansutskottet framgå att

arbetsmarknadsutskottet även

fortsättningsvis ansvarar för vissa

personalpolitiska frågor i staten.

Skatteutskottet

Skatteutskottet anför att det är viktigt

att ansvaret för resurserna inom politik

området Skatt, tull och exekution

sammanförs till ett enda utskott.

Härigenom elimineras enligt

skatteutskottet problemen med den

nuvarande uppdelningen som påverkar både

riksdagens beredning av frågor som rör

politikområdet och Riksskatteverkets

hantering av budgetfrågorna. En

sammanföring av ansvaret för resurserna

på området utgör också en förutsättning

för att syftet med utvecklingen av den

ekonomiska styrningen på detta område

skall kunna nås. Vad avser just skatter

är det enligt skatteutskottet dessutom en

fördel att ett och samma utskott får

ansvaret för verksamheten alltifrån

deklaration och taxeringsbeslut till den

slutliga indrivningen. När det gäller

valet av utskott delar skatteutskottet

regeringens bedömning att skatteutskottet

bör ta över ansvaret för ärenden som rör

utsökningsväsendet och anslaget till

kronofogdemyndigheterna. Inte heller i

övrigt har utskottet någon erinran mot

regeringens förslag i denna del.

Skatteutskottet tillstyrker proposition

2000/01:100 yrkandena 8 och 10 såvitt nu

är i fråga.

Utrikesutskottet

Utrikesutskottet konstaterar att

förslaget om sammanslagning av anslagen

90:5 Regeringskansliet m.m. och 5:1

Utrikesförvaltningen ytterst syftar till

att på ett mera ändamålsenligt sätt

möjliggöra för Regeringskansliet att

tillhandahålla ett effektivt och

kompetent stöd för regeringen i dess

uppgift att styra riket och förverkliga

sin politik. Förslaget grundas också på

principen att varje myndighet bör

finansieras över endast ett anslag. På

myndighetsnivå innebär förslaget att

ombildningen av Regeringskansliet till en

myndighet fullföljs, att styrningen av

Regeringskansliet underlättas och att

förutsättningar för ett effektivare

resursutnyttjande inom Regeringskansliet

skapas.

Enligt utrikesutskottets uppfattning är

förslaget motiverat, och propositionens

yrkande 6 bör enligt utrikesutskottet

därför tillstyrkas och motionerna i

berörd del avstyrkas. Vidare tillstyrker

utrikesutskottet att utgiftsområde 5

byter namn till Internationell samverkan.

Detta innebär att utrikesutskottet

tillstyrker att de föreslagna ändringarna

i tilläggsbestämmelserna 4.6.6 andra

stycket och 5.12.1 riksdagsordningen

genomförs.

För att säkerställa att utrikesfrågorna

får en konsistent behandling bör det,

enligt utrikesutskottets uppfattning, av

riksdagens beslut i lagändringsfrågan

framgå att det är angeläget att

utrikesutskottet vid behandling av

budgetfrågor som berör

utrikesförvaltningen skall beredas

tillfälle att framföra sin uppfattning

till huvudansvarigt utskott.

Utrikesutskottet anser därför att

propositionens yrkande 10 i berörd del

bör tillstyrkas och motionerna avstyrkas.

Utrikesutskottet anser att den

föreslagna ändringen i

tilläggsbestämmelserna 4.6.6 första

stycket riksdagsordningen är obehövlig

för att uppnå det syfte regeringen anger

i propositionen. En ändring av nämnda

bestämmelse skulle, enligt

utrikesutskottet, dessutom få den icke

avsedda effekten att den skulle bidra

till att urholka fackutskottsprincipen

och försvåra riksdagens interna

beredningsarbete vad avser

utrikesfrågorna. Enligt utrikesutskottet

bör propositionens yrkande 10 i berörd

del avstyrkas och motion 2000/01:K10 (m,

kd, c, fp) i motsvarande del tillstyrkas.

Trafikutskottet

Trafikutskottet har ingen erinran mot att

ärenden om väderlekstjänsten överförs

till utgiftsområde 20.

Miljö- och jordbruksutskottet

Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker

att ärenden om väderlekstjänsten överförs

till utgiftsområde 20.

Arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet anför att

utskottets beredningsansvar för ärenden

om statlig personalpolitik innefattar

anslagsfrågorna inom detta område och

lagstiftningsfrågor med anknytning till

arbetsmarknadens statliga sektor,

exempelvis frågor som rör lagen

(1994:260) om offentlig anställning, samt

frågor som rör den statliga

personalpolitiken utan att direkt

hänföras till anslags- eller

lagstiftningsfrågor, exempelvis frågor om

statens policy som arbetsgivare. I

propositionen varken utvecklas närmare

vad beredningsområdet statlig

personalpolitik omfattar eller anges

vilket utskott som efter förändringen

skall ansvara för lagstiftningsfrågorna

inom arbetsmarknadens statliga sektor.

Arbetsmarknadsutskottet utgår dock från

att det är regeringens avsikt att

beredningsansvaret för såväl anslags- som

lagstiftningsfrågor på området skall

föras över till finansutskottet.

De föreslagna förändringarna uppfattar

arbetsmarknadsutskottet som i första hand

motiverade av regeringens önskan att

hålla samman politikområdet Effektiv

statsförvaltning under ett utgiftsområde.

Arbetsmarknadsutskottet, som i likhet med

regeringen anser att politikområdena så

långt som möjligt bör rymmas inom ett

utgiftsområde, har inget emot att

anslagen 1:1 Stabsuppgifter vid

Arbetsgivarverket och 1:2 Statliga

tjänstepensioner m.m. under utgiftsområde

14 flyttas till utgiftsområde 2. Även de

mer policybetonade delarna av den

statliga personalpolitiken bör enligt

arbetsmarknadsutskottet föras över till

finansutskottet. Eftersom gränserna

mellan olika beredningsområden inte är

skarp och tydlig, kan det dock inte

uteslutas att i ett särskilt fall en viss

policyfråga bör anses hänförlig till

något av arbetsmarknadsutskottets

beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller

jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet.

Arbetsmarknadsutskottet anser

emellertid att det finns starka skäl som

talar för att utskottet även

fortsättningsvis har beredningsansvaret

för den arbetsrättsliga lagstiftningen på

det statliga området. Bland annat pekar

arbetsmarknadsutskottet på sin långa

tradition att hantera denna lagstiftning

och på att man bör hålla samman hela den

arbetsrättsliga lagstiftningen, särskilt

som strävan är att minska särregleringen

för den statliga sektorn. Enligt

arbetsmarknadsutskottet skulle

beredningsområdet arbetsrätt mycket väl

kunna anses inbegripa också den

arbetsrättsliga speciallagstiftningen för

staten. Arbetsmarknadsutskottet menar att

den ordning som utskottet förordar bör

anses svara även mot den nya lydelse av

tilläggsbestämmelsen 4.6.15 som

regeringen föreslår.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

Regeringen föreslår att ärenden om

Sveriges representation i utlandet

överförs från utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan till utgiftsområde 1 Rikets

styrelse för att fullfölja ombildandet av

Regeringskansliet till en myndighet.

Vidare föreslår regeringen att

utgiftsområde 5 ändrar namn till

Internationell samverkan. Enligt

regeringen underlättar sammanslagningen

av anslagen 90:5 Regeringskansliet m.m.

och 5:1 Utrikesförvaltningen styrningen

inom myndigheten Regeringskansliet,

vilket även skapar en möjlighet till en

effektivare resursanvändning. Ytterst

syftar förslagen till att på ett mera

ändamålsenligt sätt möjliggöra för

Regeringskansliet att tillhandahålla ett

effektivt och kompetent stöd för

regeringen i dess uppgift att styra riket

och förverkliga sin politik.

Utrikesutskottet anser förslaget att

föra samman anslagen för

Regeringskansliet och

utrikesförvaltningen är motiverat. Även

konstitutionsutskottet finner förslaget

välgrundat. Det ligger också i linje med

principen en myndighet-ett anslag. I

konsekvens härmed bör utgiftsområde 5

byta namn till Internationell samverkan.

Konstitutionsutskottet anser det

angeläget att utrikesfrågorna i största

möjliga utsträckning ges en sammanhållen

behandling och kommer därför, i den mån

det behövs, att bereda utrikesutskottet

tillfälle till yttrande vid beredning av

budgetfrågor som berör

utrikesförvaltningen.

Förslaget innebär att

konstitutionsutskottet kommer att bereda

ärenden om utrikesrepresentationen när

man behandlar Regeringskansliet. Det

handlar, i enlighet med

fackutskottsprincipen, både om anslag,

verksamhet, normgivning och kontroll.

Utlandsmyndigheternas uppgift är bl.a.

att vara hela Regeringskansliets

förlängda arm. Enligt

konstitutionsutskottets mening finns det

emellertid inget skäl att överföra de

ärenden som i och för sig handlar om

Sveriges representation i utlandet, men

som huvudsakligen kan sägas höra till

utrikesutskottets beredningsansvar för

rikets förhållande till andra stater och

mellanfolkliga organisationer samt

bistånd till annat lands utveckling. Ett

grundläggande uppdrag för

utlandsmyndigheterna är att upprätthålla

förbindelserna mellan Sverige och andra

regeringar och samhällen, liksom mellan

Sverige och berörda organisationer. Att

Regeringskansliet i framtiden kommer att

få ett anslag som inkluderar

representationerna utomlands skall,

enligt utskottets mening, inte innebära

att policyfrågor för hur Sverige

företräds och hur förbindelser

upprätthålls med andra stater eller

internationella organisationer faller

inom konstitutionsutskottets

beredningsområde. Det är också naturligt

att ärenden som i huvudsak handlar om

Sveriges förhållande till ett viss land

eller en viss region, och där svensk

representation utgör en begränsad aspekt,

hänförs till utrikesutskottet.

Regeringens förslag om ändring i

tilläggsbestämmelsen 4.6.1 första stycket

riksdagsordningen bör därför inte

genomföras. Beredningsansvaret för de nu

angivna frågorna om Sveriges

representation i utlandet kan därmed på

goda grunder anses inbegripet i

utrikesutskottets kvarstående

beredningsområden. Något skäl att behålla

begreppet Sveriges representation i

utlandet i tilläggsbestämmelsen 4.6.6

första stycket riksdagsordningen finns

således inte, särskilt som det i så fall

uppenbarligen skulle få en mer begränsad

innebörd än vad det har för närvarande.

Konstitutionsutskottet vill i detta

sammanhang framhålla det nödvändiga i att

formerna för regeringens dialog med

riksdagen när det gäller

utrikesrepresentationen vidareutvecklas.

Mot denna bakgrund föreslår

konstitutionsutskottet att riksdagen

bifaller propositionen i denna del, med

de förändringar som utskottet förordat,

och avslår motionerna 2000/01:K10 och

2000/01:Fi20 yrkande 24.

Verksamheterna vid Arbetsgivarverket och

Statens pensionsverk (SPV) hör till

utgiftsområde 14, men har inte sina

övergripande mål relaterade till det

utgiftsområdet utan till utgiftsområde 2,

eftersom de är ett av flera medel för att

effektivisera statsförvaltningen. För att

politikområdet Effektiv statsförvaltning

skall kunna utgöra en helhet föreslår

regeringen att verksamheter som hör till

politikområdet Effektiv statsförvaltning

flyttas från utgiftsområde 14 till

utgiftsområde 2. Den föreslagna ändringen

i riksdagsordningen anger att ärenden om

statlig personalpolitik skall överföras

från arbetsmarknadsutskottets till

finansutskottets beredningsområde. I

begreppet statlig personalpolitik

innefattas - förutom anslagsfrågorna -

även lagstiftningsfrågor med anknytning

till arbetsmarknadens statliga sektor och

de motioner som väcks på området. Bland

de lagar som berörs kan t.ex. nämnas

lagen (1994:260) om offentlig anställning

(LOA).

Såväl finansutskottet som

arbetsmarknadsutskottet tillstyrker att

anslagen 1:1 Stabsuppgifter vid

Arbetsgivarverket och 1:2 Statliga

tjänstepensioner m.m. under utgiftsområde

14 flyttas till utgiftsområde 2.

Utskotten är därtill eniga om att

beredningsansvaret för arbetsrättsliga

lagstiftningsfrågor på det statliga

området även fortsättningsvis bör ligga

på arbetsmarknadsutskottet.

Enligt konstitutionsutskottets mening

finns det goda skäl att föra samman de

olika anslag som hör till politikområdet

Effektiv statsförvaltning under

utgiftsområde 2. Särskilt framträder att

arbetsgivarpolitiken är ett av medlen att

göra statsförvaltningen effektivare.

Däremot är det betydligt mer tveksamt om

det finns tillräckliga skäl att även föra

över beredningen av arbetsrättsliga

lagstiftningsfrågor på det statliga

området till finansutskottets

ansvarsområde. Visserligen kan det sägas

att statliga arbetsgivarfrågor endast i

begränsad utsträckning medför

lagstiftning. Likaså att SPV:s verksamhet

bygger på kollektivavtal och att den

statliga arbetsrätten endast utgör en

begränsad särlagstiftning. I sammanhanget

måste emellertid också beaktas

arbetsmarknadsutskottets långa tradition

att hantera denna lagstiftning och dess

nära anknytning till arbetsrätten i

övrigt. Det framstår också som

betydelsefullt att hålla samman hela den

arbetsrättsliga lagstiftningen, särskilt

som strävan är att minska särregleringen

för den statliga sektorn. Något hinder

mot att skilja på beredningen av anslagen

till Arbetsgivarverket och SPV och på

beredningen av lagstiftningsfrågorna om

personalpolitiken synes inte föreligga.

Konstitutionsutskottet instämmer mot

denna bakgrund i den bedömning som gjorts

i finansutskottet och

arbetsmarknadsutskottet.

För arbetsmarknadsutskottets del bör

beredningsansvaret för

lagstiftningsfrågorna på det statliga

området kunna anses inbegripet i de

kvarstående beredningsområdena, främst

arbetsrätten. Med hänsyn till den

uppdelning som utskottet förordar, bör

beredningsområdet för finansutskottets

del anges som statliga arbetsgivarfrågor.

Beredningsansvaret för eventuella

motioner på den statliga

personalpolitikens område bör följa den

förordade uppdelningen. Detta innebär

t.ex. att finansutskottet även bör bereda

mer policybetonade frågor med anknytning

till politikområdet.

Gränsdragningsproblem kan dock inte helt

uteslutas. Det är således inte otänkbart

att i ett särskilt fall en viss

policyfråga bör anses hänförlig till

något av arbetsmarknadsutskottets

beredningsområden, t.ex. arbetsrätt eller

jämställdhet mellan kvinnor och män i

arbetslivet.

Den föreslagna överföringen av ärenden om

utsökningsväsendet från utgiftsområde 4

till utgiftsområde 3 syftar till att

samordna handläggningen och skapa bättre

överensstämmelse mellan de olika

myndigheternas anslag. Skatteutskottet

anser det viktigt att ansvaret för

resurserna inom politikområdet Skatt,

tull och exekution sammanförs till ett

enda utskott. Konstitutionsutskottet

instämmer i den bedömningen. Vidare

finner konstitutionsutskottet det

välmotiverat att byta namn på

utgiftsområde 3 till Skatt, tull och

exekution och att ändra

utsökningsväsendets benämning till

exekutionsväsendet.

Konstitutionsutskottet föreslår

följaktligen att riksdagen bifaller

regeringens förslag i denna del.

I fråga om överförande av

beredningsansvaret för ärenden om

väderlekstjänsten från trafikutskottet

till miljö- och jordbruksutskottet,

tillstyrker de berörda utskotten

regeringens förslag.

Konstitutionsutskottet gör ingen annan

bedömning och föreslår därför att

riksdagen bifaller regeringens förslag i

denna del.

När det gäller det fortsatta arbetet med

politikområdesindelningen har

finansutskottet i sitt yttrande angivit

vissa riktlinjer i syfte att anpassa

indelningen till riksdagens arbetsformer.

Konstitutionsutskottet delar

finansutskottets uppfattning att

utgiftsområdena bör behållas och att

politikområdena i största möjliga

utsträckning bör inordnas under

utgiftsområdena. Även i övrigt ställer

sig konstitutionsutskottet bakom de

angivna riktlinjerna. I sammanhanget vill

konstitutionsutskottet framhålla vikten

av att samråd sker med riksdagen innan

förslag som påverkar riksdagens

arbetsformer läggs fram. Som

finansutskottet framhållit underlättas

förutsättningarna att nå ett både för

riksdagen och regeringen gott resultat,

om arbetet sker i samarbete med berörda

utskott. Frågor av övergripande karaktär

kan, som finansutskottet anfört, stämmas

av med Riksdagskommitt,n under arbetets

gång.

Samordning av författningsändringarna

Såväl i riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 som i regeringens proposition

2000/01:100 föreslås ändringar i

riksdagsordningen med ikraftträdande den

1 september 2001. Utskottet har därför

samordnat förslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utgiftstak och

utgiftsramar

Riksdagen antar det i bilaga 2

intagna förslaget till lag om ändring

i lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

Därmed bifaller riksdagen

riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 3.

Reservation 1 (s)

2. Samhällsekonomiska

konsekvenser

Riksdagen uppdrar åt

riksdagsstyrelsen att inom

riksdagsförvaltningen utveckla

möjligheten att bedöma de

samhällsekonomiska konsekvenserna av

olika budgetförslag. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 4.

3. Resultatskrivelser

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

Riksdagskommitt,n anfört om särskilda

resultatskrivelser. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 5.

4. Lagrådsgranskning

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

Riksdagskommitt,n anfört om

lagrådsgranskning av skatteförslag i

budgetpropositionen. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:

RS1 yrkande 6.

5. Ämnesindelade

budgetdebatter

Riksdagen avslår motion 2000/01:K5

yrkande 1.

6. Propositionsavlämnandet

Riksdagen avslår motion 2000/01:K5

yrkande 2.

7. Budgetlagen

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad Riksdagskommitt,n

anfört om vissa bestämmelsers

placering i budgetlagen eller

riksdagsordningen. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 7.

8. Utvärdering av

förändringarna

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört om en utvärdering av

effekterna av omläggningen av

budgetprocessen.

9. 9 kap. 4 õ regeringsformen

samt benämningen Den ekonomiska

vårpropositionen

Riksdagen tillkännager för

riksdagsstyrelsen som sin mening vad

utskottet anfört om fortsatt

utredningsarbete i fråga om lydelsen

av 9 kap. 4 õ regeringsformen samt om

benämningen Den ekonomiska

vårpropositionen.

10. Uppföljning och

utvärdering

Riksdagen godkänner de i

riksdagsstyrelsens förslag angivna

riktlinjerna för riksdagens arbete med

uppföljning och utvärdering - med det

undantag utskottet förordat - i den

mån de inte omfattas av förslagspunkt

20. Därmed bifaller riksdagen delvis

riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 8.

11. Riksdagens arbete med EU-

frågorna

Riksdagen godkänner de i

riksdagsstyrelsens förslag angivna

riktlinjerna för riksdagens arbete med

EU-frågorna i den mån de inte omfattas

av förslagspunkt 20. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 9.

12. Information från regeringen

i EU-frågorna

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

Riksdagskommitt,n anfört om

information från regeringen till

utskotten, EU-nämnden och kammaren om

EU-frågor i den mån de inte omfattas

av förslagspunkt 20. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 10.

13. Allmänhetens tillgång till

EU-information

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

utskottet anfört om utredning av

frågan om allmänhetens tillgång till

EU-information. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 11.

14. Utskottens arbetsformer

Riksdagen godkänner de i

riksdagsstyrelsens förslag angivna

riktlinjerna för förändringar i

utskottens arbete. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 12 och avslår

motion 2000/01:

K5 yrkande 3.

15. Ökade resurser

Riksdagen godkänner vad utskottet

anfört om erforderliga resurser för

att genomföra riksdagsstyrelsens

förslag. Därmed bifaller riksdagen

delvis riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 13 avslår motion

2000/01:K5 yrkande 4.

16. Ärenden om Sveriges

representation i utlandet

Riksdagen dels godkänner vad

utskottet föreslår om ändring av

verksamheter och ändamål som skall

innefattas i utgiftsområde 1. Rikets

styrelse respektive utgiftsområde 5.

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan, dels antar det i bilaga 2

intagna förslaget till lag om ändring

i riksdagsordningen såvitt avser

tilläggsbestämmelserna 4.6.6 samt

5.12.1 första stycket utgiftsområde 5.

Därmed bifaller riksdagen delvis

proposition 2000/01:100 yrkandena 6

och 10 samt avslår motionerna

2000/01:Fi20 yrkande 24 och

2000/01:K10.

Reservation 2 (m, kd, c, fp)

17. Ärenden om statlig

personalpolitik

Riksdagen dels godkänner vad

utskottet föreslår om ändring av

ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 2.

Samhällsekonomi och finansförvaltning

respektive utgiftsområde 14.

Arbetsliv, dels antar det i bilaga 2

intagna förslaget till lag om ändring

i riksdagsordningen såvitt avser

tilläggsbestämmelserna 4.6.2 och

4.6.15. Därmed bifaller riksdagen

delvis proposition 2000/01:100

yrkandena 7 och 10.

18. Ärenden om

utsökningsväsendet, om

väderlekstjänsten, m.m.

Riksdagen godkänner vad regeringen

föreslår om ändringar av ändamål och

verksamheter som skall innefattas i

utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och

uppbörd respektive utgiftsområde 4.

Rättsväsendet samt i utgiftsområde 20.

Allmän miljö- och naturvård respektive

utgiftsområde 22. Kommunikationer.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2000/01:

100 yrkandena 8 och 9.

19. Regeringsformen

Riksdagen som vilande antar det i

bilaga 2 intagna förslaget till lag om

ändring i regeringsformen. Därmed

bifaller riksdagen riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 yrkande 1.

20. Riksdagsordningens

huvudbestämmelser

Riksdagen i den ordning som avses i

8 kap. 16 õ andra meningen

regeringsformen antar det i bilaga 2

intagna förslaget till lag om ändring

i riksdagsordningen, såvitt avser

huvudbestämmelserna. Därmed bifaller

riksdagen riksdagsstyrelsens förslag

2000/01:RS1 yrkande 2 i denna del.

21. Riksdagsordningens

tilläggsbestämmelser

Riksdagen antar det i bilaga 2 intagna

förslaget till lag om ändring i

riksdagsordningen, såvitt avser

tilläggsbestämmelserna, i den mån det

inte omfattas av förslagspunkterna 16 och

17. Därmed bifaller riksdagen

riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

yrkande 2 i denna del samt delvis

proposition 2000/01:100 yrkande 10.

Stockholm den 31 maj 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson

(s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär

Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Inger Ren, (m),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn

von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c),

Helena Bargholtz (fp), Per-Samuel Nisser

(m) och Anders Bengtsson (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservation. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1. Utgiftstak och utgiftsramar (punkt 1)

(s)

av Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s) och Anders Bengtsson (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår riksdagsstyrelsens

förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1059) om statsbudgeten. Därmed

avslår riksdagen riksdagsstyrelsens

förslag 2000/01:RS1 yrkande 3

Ställningstagande

De budgetreformer som infördes i samband

med rambeslutsmodellen har inneburit

kraftigt förbättrad kvalitet i riksdagens

och regeringens arbete med budgeten. Det

har skett en koncentration av arbetet som

bl.a. innebär att de övergripande

ekonomisk-politiska frågorna inte

behandlas i lika många omgångar som

tidigare.

Riksdagsstyrelsens förslag att samtliga

övergripande restriktioner i budget-

arbetet - såväl utgiftstak och saldomål

som preliminära ramar för utgiftsområden

- skall beslutas under hösten innebär att

vårpropositionen kommer att förlora sin

betydelse som centralt finanspolitiskt

och budgetpolitiskt instrument. Detta är

anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund

av att kommitt,n samtidigt föreslår att

vårpropositionen skall göras

obligatorisk.

Förslaget innebär att riktlinjerna för

den ekonomiska politiken och

budgetpolitiken som regeringen skall

presentera i vårpropositionen riskerar

att enbart bli politiska ambitioner, utan

förankring och utan styreffekt.

Det finns en risk för att styrelsens

förslag kan leda till en återgång till

flera av de negativa inslag som fanns i

den hårt kritiserade budgetprocessen före

1995. Om utgiftstak inte beslutas på

våren kan fastheten i budgetprocessen

luckras upp och leda till en minskad

tilltro till finans- och budgetpolitiken.

Med kommitt,ns förslag riskerar också

de långsiktiga frågorna att inte få

tillräckligt utrymme, utan trängas undan

av de mer akuta och detaljerade frågorna

i budgetpropositionen.

I kommitt,ns förslag har konsekvenserna

för regeringen inte belysts tillräckligt.

Det är väsentligt för regeringens interna

arbete att utgiftstaken för de kommande

två åren ligger fast och att det tredje

året beslutas på våren. Ett beslut på

hösten om det tredje året minskar

långsiktigheten med cirka ett halvt år

och innebär dessutom att vårpropositionen

allmänt förlorar i betydelse för

regeringens fortsatta budgetberedning.

Därmed kan statsmakternas kontroll av

utgiftsutvecklingen komma att bli sämre.

Ytterligare ett stort problem uppstår i

samband med riktlinjerna för den

kommunala ekonomin. I dag kan riksdagen

under våren fastställa tydliga riktlinjer

för den kommunala ekonomin, vilket är av

grundläggande betydelse för kommunernas

ekonomiska planering. Hur detta skall

kunna hanteras på ett tillfredsställande

sätt i fortsättningen är inte

tillräckligt klarlagt av

Riksdagsstyrelsen.

Från demokratisk synpunkt har det en

avgörande betydelse att regeringen och

oppositionspartierna före ett val

redovisar vad deras alternativ innebär i

form av långsiktiga utgiftsåtaganden och

skattemässiga konsekvenser. Dessa styrs

av beslut om utgiftstak och mål för det

finansiella sparandet. Genom att dessa

tak och mål presenteras och behandlas

under vårens riksdagsarbete blir de

föremål för politisk debatt. En tydlig

fördel är också att regeringens och

oppositionspartiernas skilda förslag

därvid presenteras i en form som

underlättar jämförbarheten och skapar

större klarhet om de politiska

alternativen. Åtminstone under ett valår

borde de ekonomisk-politiska riktlinjerna

på våren innefatta även beslut om

utgiftstak och mål för det finansiella

sparandet, vilket också skulle ha

fördelen att oppositionen skulle vara

bättre förberedd inför ett eventuellt

regeringsskifte efter valet.

Med riksdagsstyrelsens förslag ökar

risken för att riksdagen misslyckas med

att besluta om budgeten innan

budgetperioden börjar.

Rikdagsstyrelsens förslag går således

alldeles för långt. Sammanfattningsvis

medför förslaget följande problem. Först

och främst riskeras att väljarnas

möjligheter att bedöma de politiska

alternativen försämras, till stor skada

för vår demokrati. Vidare försvagas

långsiktigheten i budgetarbetet, och

fastheten i budgetprocessen undermineras.

Dessutom innebär förslaget risker för att

regeringens arbete med budgeten

försvåras, försämrad kvalitet i

riksdagens beslut och sämre möjligheter

för kommunerna att bedöma de ekonomiska

förutsättningarna för sin verksamhet.

Riksdagsstyrelsens förslag till lag om

ändring i lagen om statsbudgeten bör

avslås.

2. Ärenden om Sveriges representation i

utlandet (punkt 16)

(m, kd, c, fp)

av Per Unckel (m), Ingvar Svensson (kd),

Inger Ren, (m), Björn von der Esch (kd),

Nils Fredrik Aurelius (m), Åsa

Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp)

och Per-Samuel Nisser (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår den föreslagna ändringen

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 1 Rikets

styrelse och utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan samt avslår de föreslagna

ändringarna i riksdagsordningen såvitt

avser tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6

samt 5.12.1 första stycket utgiftsområde

5. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2000/01:Fi20 yrkande 24 och 2000/01:K10

och avslår proposition 2000/01:100

yrkande 6 och yrkande 10 (delvis).

Ställningstagande

Utrikesförvaltningen har som uppgift att

ansvara för hanteringen av Sveriges

förbindelser med andra länder och med

internationella organisationer.

Utrikesförvaltningens verksamhet berör

således inte bara staten utan också ett

brett spektrum av individer, grupper och

juridiska personer, vilket ger

utrikesförvaltningen en vidare roll

jämfört med övriga enheter inom

Regeringskan-sliet. Regeringskansliet i

övrigt är ett stabsorgan med uppgift att

för regeringen förbereda och samordna

verksamheter och beslut. För

Utrikesdepartementet utgör dessa

uppgifter endast en begränsad del.

Utrikesdepartementet förenar sålunda både

stabs- och myndighetsuppgifter.

Åtskillnaden mellan å ena sidan

Regeringskansliets stabsuppgifter och

myndighetsutövning å den andra har varit

och är ett viktigt inslag i den svenska

förvaltningsstrukturen. Undantaget har

varit utrikesförvaltningen med dess

alldeles speciella förhållanden. Det är

därför angeläget att frågor om

utrikesförvaltningens organisation och

dimensionering även fortsättningsvis

bereds sammanhållet med övriga

utrikesfrågor. Av detta skäl bör anslaget

5:1 Utrikesförvaltningen kvarstå inom

utgiftsområde 5. Det finns därmed inte

heller skäl att överföra

beredningsansvaret för frågor om Sveriges

representation i utlandet från

utrikesutskottet till

konstitutionsutskottet eller att ändra

benämningen på utgiftsområde 5.

Propositionens förslag om ändring i

tilläggsbestämmelserna 4.6.1, 4.6.6 samt

5.12.1 riksdagsordningen bör således inte

genomföras. Det innebär att riksdagen bör

bifalla motionerna 2000/01:K10 (m, kd, c,

fp) och 2000/01: Fi20 yrkande 24 (fp)

samt avslå propositionens yrkande 6 och

yrkande 10 (delvis).

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilt yttrande. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

Utgiftstak och utgiftsramar (punkt 1)

(fp)

av Helena Bargholtz (fp).

Vårens arbete bör som riksdagsstyrelsen

framhåller inriktas på de övergripande

och långsiktiga frågorna. För att ge de

ekonomisk-politiska och budgetpolitiska

riktlinjerna ett konkret och fast

innehåll även vid beredningen på våren

bör emellertid riktlinjerna innehålla en

redovisning av skattepolitikens

inrikning, utgiftstak och mål för det

finansiella sparandet för de närmaste tre

åren. I annat fall riskerar de att få

samma allmänna och oprecisa innebörd som

besluten om riktlinjerna hade före

reformeringen av budgetprocessen.

Riksdagens beslut om övergripande

riktlinjer hade då mycket liten betydelse

för inriktningen av budgetarbetet och den

ekonomiska politiken.

Det är också angeläget att de långsiktiga

och övergripande frågorna övervägs och

bereds skilda från de kortsiktiga och mer

detaljerade frågorna som behandlas i

samband med budgetpropositionen. I annat

fall tenderar de att komma i skymundan

och få stå tillbaka för de kortsiktiga

frågorna. Eftersom ett tak för

utgifterna alltid framstår som för lågt

när det ställs mot de utgifter som skall

rymmas därunder finns en risk för att

taken inte kommer att bedömas utifrån de

övergripande perspektiven om

samhällsekonomiskt utrymme och

långsiktiga åtaganden. Tilltron till

fastheten i budgetpolitiken kan därmed

komma att ifrågasättas. Dessa frågor bör

således ingå i de ekonomisk-politiska

riktlinjer som behandlas av riksdagen på

våren. Det är viktigt att regeringen i

propositionen på våren inte tar upp

budgetens detaljer utan att fördjupningen

sker först på hösten. I annat fall

tvingas riksdagen behandla dessa frågor

både vår och höst.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Riksdagsstyrelsens förslag och

propositionen

Riksdagsstyrelsens förslag 2000/01:RS1

Riksdagen inför 2000-talet

Riksdagsstyrelsen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget i bilaga 1 till lag

om ändring i regeringsformen,

2. antar förslaget i bilaga 1 till lag

om ändring i riksdagsordningen,

3. antar förslaget i bilaga 1 till lag

om ändring i lagen (1996:1059) om

statsbudgeten,

4. uppdrar åt riksdagsstyrelsen att

inom riksdagsförvaltningen utveckla

möjligheten att bedöma de

samhällsekonomiska konsekvenserna av

olika budgetförslag (avsnitt 4.3.5),

5. tillkännager för regeringen som sin

mening vad kommitt,n anfört om särskilda

resultatskrivelser (avsnitt 4.3.6),

6. tillkännager för regeringen som sin

mening vad kommitt,n anfört om

lagrådsgranskning av skatteförslag i

budgetpropositionen (avsnitt 4.4.2),

7. tillkännager för regeringen som sin

mening vad kommitt,n anfört om vissa

bestämmelsers placering i budgetlagen

eller riksdagsordningen (avsnitt 4.7.1),

8. godkänner riktlinjerna för

riksdagens arbete med uppföljning och

utvärdering (avsnitt 5.7),

9. godkänner riktlinjerna för

riksdagens arbete med EU-frågorna

(avsnitt 6.1-6.9),

10. tillkännager för regeringen som sin

mening vad kommitt,n anfört om

information från regeringen till

utskotten, EU-nämnden och kammaren om EU-

frågor (avsnitt 6.3, 6.4, 6.5, 6.6),

11. tillkännager för regeringen som sin

mening vad kommitt,n anfört om utredning

av frågan om allmänhetens tillgång till

EU-information (avsnitt 6.9),

12. godkänner riktlinjerna för

förändringar av utskottens arbete

(avsnitt 7.4.3),

13. godkänner vad som anförts om

erforderliga resurser för att genomföra

kommitt,ns förslag (avsnitt 7.4.4).

Proposition 2000/01:100

Regeringen föreslår, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen

6. godkänner den föreslagna ändringen

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 1 Rikets

styrelse respektive utgiftsområde 5

Utrikesförvaltning och internationell

samverkan,

7. godkänner den föreslagna ändringen

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning

respektive utgiftsområde 14 Arbetsliv,

8. godkänner den föreslagna ändringen

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 3

Skatteförvaltning och uppbörd respektive

utgiftsområde 4 Rättsväsendet,

9. godkänner den föreslagna ändringen

av ändamål och verksamheter som skall

innefattas i utgiftsområde 20 Allmän

miljö- och naturvård respektive

utgiftsområde 22 Kommunikationer,

10. antar regeringens förslag till lag

om ändring i riksdagsordningen.

Motionerna

Följdmotion till förslag 2000/01:RS1

2000/01:K5 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m), vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att godkänna vad

i motionen anförs om ämnesindelade

budgetdebatter.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avlämnande av propositioner

till riksdagen.

3. Riksdagen tillkännager för

riksdagsstyrelsen som sin mening vad i

motionen anförs om motionsrätten och

förenklad utskottsbehandling av motioner.

4. Riksdagen uppdrar åt

riksdagsstyrelsen att verka för

förbättrade arbetsvillkor för

riksdagsledamöterna i enlighet med vad

som anförs i motionen.

Följdmotioner till proposition

2000/01:100

2000/01:K10 av Göran Lennmarker m.fl. (m,

kd, c, fp) vari föreslås att riksdagen

fattar följande beslut:

Riksdagen avslår regeringens förslag i

proposition 2000/01:100 avsnitt 3:1

Förslag till lag om ändring av

riksdagsordningen vad avser att flytta

utrikesförvaltningen inklusive Sveriges

representation i utlandet till

utgiftsområde 1.

2000/01:Fi20 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

24. Riksdagen avslår regeringens yrkande

6.

Bilaga 2

Lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om

regeringsformen1

dels att nuvarande 9 kap. 11-13 õõ skall

betecknas 9 kap. 12-14 õõ,

dels att det skall införas en ny

paragraf, 9 kap. 11 õ, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

11 õ

Ytterligare

bestämmelser om

riksdagens och

regeringens

befogenheter och

skyldigheter i

fråga om

regleringen av

statsbudgeten finns

i riksdagsordningen

och särskild lag.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

2003.

2. Förslag till lag om ändring i

riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om

riksdagsordningen2

dels att 5 kap. 12 õ, 10 kap. 1, 6 och 7

õõ samt tilläggsbestämmelserna 3.2.1,

4.6.2-4.6.4, 4.6.6, 4.6.12, 4.6.13,

4.6.15 och 5.12.1 skall ha följande

lydelse,

dels att det skall införas en ny

paragraf, 4 kap. 16 õ, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3.2.1

Budgetpropositionen skall avlämnas

senast den 20 september. Under år då

riksdagsval hålles i september, skall

budgetpropositionen avlämnas senast en

vecka efter riksmötets öppnande.

Om hinder möter till följd av

regeringsskifte att iakttaga vad som

föreskrivits i första stycket, skall

budgetpropositionen avlämnas inom tio

dagar efter det att en ny regering har

tillträtt, dock senast den 15 november.

Om regeringen Regeringen skall

anser att årligen senast den

proposition med 15 april avlämna

förslag till proposition med

riktlinjer för den förslag till

framtida ekonomiska riktlinjer för den

politiken och ekonomiska

anslag för löpande politiken och

budgetår (ekonomisk budgetpolitiken

vårproposition) bör (ekonomisk

behandlas under vårproposition).

pågående riksmöte

skall

propositionen, om

hinder inte möter,

avlämnas senast den

15 april.

4.6.2

Finansutskottet Finansutskottet

skall, utöver sina skall, utöver sina

uppgifter enligt 5 uppgifter enligt 5

õ första stycket, õ första stycket,

bereda ärenden om bereda ärenden om

penning-, kredit-, penning-, kredit-,

valuta- och valuta- och

statsskuldspolitike statsskuldspolitike

n, kredit- och n, kredit- och

fondväsendet, det fondväsendet, det

affärsmässiga affärsmässiga

försäkringsväsendet försäkringsväsendet

samt Riksdagens samt Riksdagens

revisorer. Det revisorer. Det

skall vidare bereda skall vidare bereda

ärenden av allmän ärenden av allmän

betydelse för den betydelse för den

kommunala ekonomin kommunala ekonomin

samt ärenden om samt ärenden om

statlig statistik, statliga

redovisning, arbetsgivarfrågor,

revision och statlig statistik,

rationalisering, om redovisning,

statens egendom och revision och

upphandling i rationalisering, om

allmänhet och statens egendom och

förvaltningsekonomi upphandling i

ska ärenden i allmänhet och

övrigt som icke rör förvaltningsekonomi

enbart visst ska ärenden i

ämnesområde. övrigt som icke rör

Utskottet skall enbart visst

även bereda ämnesområde.

budgettekniska Utskottet skall

ärenden, granska även bereda

beräkningen av budgettekniska

statens inkomster ärenden, granska

samt sammanställa beräkningen av

statsbudgeten. statens inkomster

samt sammanställa

statsbudgeten.

Ärenden om anslag inom utgiftsområdena

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning,

25. Allmänna bidrag till kommuner, 26.

Statsskuldräntor m.m. samt 27. Avgiften

till Europeiska gemenskaperna tillhör

finansutskottets beredning.

4.6.3

Skatteutskottet Skatteutskottet

skall, utöver sina skall, utöver sina

uppgifter enligt 5 uppgifter enligt 5

õ andra stycket, õ andra stycket,

bereda ärenden om bereda ärenden om

taxering, uppbörd taxering, uppbörd

och folkbokföring. och folkbokföring

samt ärenden som

Ärenden om anslag rör

inom utgiftsområde exekutionsväsendet.

3.

Skatteförvaltning Ärenden om anslag

och uppbörd tillhör inom utgiftsområde

skatteutskottets 3. Skatt, tull och

beredning. exekution tillhör

skatteutskottets

beredning.

4.6.4

Justitieutskottet Justitieutskottet

skall bereda skall bereda

ärenden som rör ärenden som rör

domstolarna, domstolarna,

arrendenämnderna arrendenämnderna

och hyresnämnderna, och hyresnämnderna,

åklagarväsendet, åklagarväsendet,

polisväsendet, ut polisväsendet,

sökningsväsendet, rättsmedicinen och

rättsmedicinen och kriminalvården samt

kriminalvården samt ärenden rörande

ärenden rörande brottsbalken,

brottsbalken, rättegångsbalken

rättegångsbalken och lagar som

och lagar som ersätter eller har

ersätter eller har nära samband med

nära samband med föreskrifter i

föreskrifter i dessa balkar.

dessa balkar.

Ärenden om anslag inom utgiftsområde 4.

Rättsväsendet tillhör justitieutskottets

beredning.

4.6.6

Utrikesutskottet Utrikesutskottet

skall bereda skall bereda

ärenden om rikets ärenden om rikets

förhållande till förhållande till

och och

överenskommelser överenskommelser

med andra stater med andra stater

och mellanfolkliga och mellanfolkliga

organisationer, organisationer,

Sveriges bistånd till annat

representation i lands utveckling

utlandet och samt ärenden i

bistånd till annat övrigt om utrikes

lands utveckling handel och

samt ärenden i internationellt

övrigt om utrikes ekonomiskt

handel och samarbete, allt i

internationellt den mån ärendena

ekonomiskt icke tillhör annat

samarbete, allt i utskotts beredning.

den mån ärendena

icke tillhör annat Ärenden om anslag

utskotts beredning. inom

utgiftsområdena 5.

Ärenden om anslag Internationell

inom samverkan och 7.

utgiftsområdena 5. Internationellt

Utrikesförvaltning bistånd tillhör

och internationell utrikesutskottets

samverkan samt 7. beredning.

Internationellt

bistånd tillhör

utrikesutskottets

beredning.

4.6.12

Trafikutskottet Trafikutskottet

skall bereda skall bereda

ärenden om ärenden om

järnvägar, post, järnvägar, post,

telegraf, telefon, telegraf, telefon,

vägar, vägtrafik, vägar, vägtrafik,

sjöfart, luftfart sjöfart och

och luftfart.

väderlekstjänst.

Ärenden om anslag inom utgiftsområde

22. Kommunikationer tillhör tra

fikutskottets beredning.

4.6.13

Miljö- och Miljö- och

jordbruksutskottet jordbruksutskottet

skall bereda skall bereda

ärenden om ärenden om

jordbruk, jordbruk,

skogsbruk, skogsbruk,

trädgårdsnäring, trädgårdsnäring,

jakt och fiske. Det jakt och fiske samt

skall även bereda väderlekstjänst.

ärenden om Det skall även

kärnsäkerhet, bereda ärenden om

naturvård samt kärnsäkerhet,

ärenden om naturvård samt

miljövård i övrigt ärenden om

som icke tillhör miljövård i övrigt

annat utskotts som icke tillhör

beredning. annat utskotts

beredning.

Ärenden om anslag inom utgiftsområdena

20. Allmän miljö- och naturvård samt 23.

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar tillhör miljö- och

jordbruksutskottets beredning.

4.6.153

Arbetsmarknadsutsk Arbetsmarknadsutsk

ottet skall bereda ottet skall bereda

ärenden om ärenden om

arbetsmarknadspolit arbetsmarknadspolit

ik, arbetsrätt, ik, arbetsrätt,

arbetstid, arbetstid,

semester, semester,

arbetsmiljö, arbetsmiljö samt

statlig jämställdhet mellan

personalpolitik kvinnor och män i

samt jämställdhet arbetslivet.

mellan kvinnor och

män i arbetslivet.

Ärenden om anslag inom utgiftsområdena

13. Arbetsmarknad och 14. Arbetsliv

tillhör arbetsmarknadsutskottets

beredning.

4 kap.

16 õ

I utskottens

beredning av

ärendena skall ingå

uppgiften att följa

upp och utvärdera

riksdagsbeslut inom

de ämnesområden som

för varje utskott

anges i 4-6 õõ med

tillhörande

tilläggsbestämmelse

r.

5 kap.

12 õ

Riksdagen kan genom lag besluta att

hänföra statsutgifter till

utgiftsområden.

Har riksdagen fattat beslut enligt

första stycket, fastställer riksdagen för

närmast följande budgetår genom ett

särskilt beslut

dels för varje utgiftsområde en

utgiftsram, som anger det belopp till

vilket summan av de till utgiftsområdet

hörande utgifterna högst får uppgå,

dels en beräkning av inkomsterna på

statsbudgeten.

Beslut om anslag Beslut om anslag

eller andra eller andra

utgifter i staten utgifter i staten

får icke fattas för närmast

innan beslut följande budgetår

fattats enligt får icke fattas

andra stycket. innan beslut

Anslag eller andra fattats enligt

utgifter i staten andra stycket.

fastställs för Anslag eller andra

varje utgiftsområde utgifter i staten

genom ett särskilt fastställs för

beslut. varje utgiftsområde

genom ett särskilt

beslut.

Beslut om anslag

för löpande

budgetår som

innebär att en

utgiftsram påverkas

får icke fattas

innan beslut om

godkännande av

ändrad utgiftsram

fattats.

5.12.14

Statsutgifterna Statsutgifterna

skall hänföras till skall hänföras till

följande följande

utgiftsområden: 1. utgiftsområden: 1.

Rikets styrelse, 2. Rikets styrelse, 2.

Samhällsekonomi och Samhällsekonomi och

finansförvaltning, finansförvaltning,

3. 3. Skatt, tull och

Skatteförvaltning exekution, 4.

och uppbörd, 4. Rättsväsendet, 5.

Rättsväsendet, 5. Internationell

Utrikesförvaltning samverkan, 6.

och internationell Totalförsvar, 7.

samverkan, 6. Internationellt

Totalförsvar, 7. bistånd, 8.

Internationellt Invandrare och

bistånd, 8. flyktingar, 9.

Invandrare och Hälsovård, sjukvård

flyktingar, 9. och social omsorg,

Hälsovård, sjukvård 10. Ekonomisk

och social omsorg, trygghet vid

10. Ekonomisk sjukdom och

trygghet vid handikapp, 11.

sjukdom och Ekonomisk trygghet

handikapp, 11. vid ålderdom, 12.

Ekonomisk trygghet Ekonomisk trygghet

vid ålderdom, 12. för familjer och

Ekonomisk trygghet barn, 13.

för familjer och Arbetsmarknad, 14.

barn, 13. Arbetsliv, 15.

Arbetsmarknad, 14. Studiestöd, 16.

Arbetsliv, 15. Utbildning och

Studie-stöd, 16. universitetsforskni

Utbildning och ng, 17. Kultur,

universitetsforskni medier, trossamfund

ng, 17. Kultur, och fritid, 18.

medier, trossamfund Samhällsplanering,

och fritid, 18. bostadsförsörjning

Samhällsplanering, och byggande, 19.

bostadsförsörjning Regional utjämning

och byggande, 19. och utveckling, 20.

Regional utjämning Allmän miljö- och

och utveckling, 20. naturvård, 21.

Allmän miljö- och Energi, 22.

naturvård, 21. Kommunikationer,

Energi, 22. 23. Jord- och

Kommunikationer, skogsbruk, fiske

23. Jord- och med anslutande

skogsbruk, fiske näringar, 24.

med anslutande Näringsliv, 25.

näringar, 24. Allmänna bidrag

Näringsliv, 25. till kommuner, 26.

Allmänna bidrag Statsskuldräntor

till kommuner, 26. m.m. och 27.

Statsskuldräntor Avgiften till

m.m. och 27. Europeiska

Avgiften till gemenskaperna.

Europeiska

gemenskaperna. Beslut i fråga om

vilka ändamål och

verksamheter som

skall innefattas i

ett utgiftsområde

fattas i samband

med beslut med

anledning av den

ekonomiska

vårpropositionen.

10 kap.

1 õ

Regeringen skall fortlöpande informera

riksdagen om vad som sker inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen samt

varje år till riksdagen lämna en

skrivelse med berättelse över

verksamheten i Europeiska unionen.

Regeringen skall

redovisa sitt

agerande i

Europeiska unionen

för riksdagen.

6 õ

Annan statlig Annan statlig

myndighet än myndighet än

regeringen skall regeringen skall

lämna upplysningar lämna upplysningar

och avgiva yttrande och avgiva yttrande

i frågor som skall i frågor som skall

behandlas i behandlas i

Europeiska unionens Europeiska unionens

råd, då EU-nämnden råd, då EU-nämnden

begär det. begär det.

Myndighet som ej Myndighet som ej

lyder under lyder under

riksdagen kan riksdagen kan

hänskjuta begäran hänskjuta begäran

från nämnden till från nämnden till

regeringens regeringens

avgörande. Begär avgörande.

minst fem av

ledamöterna i Begär minst fem av

nämnden att ledamöterna i

upplysningar eller nämnden att

yttrande skall upplysningar eller

inhämtas enligt yttrande skall

första stycket, inhämtas enligt

skall nämnden första stycket,

föranstalta om skall nämnden

detta, såvida den föranstalta om

inte finner att detta, såvida den

därmed förenat inte finner att

dröjsmål skulle därmed förenat

leda till avsevärt dröjsmål skulle

men. leda till avsevärt

men.

7 õ

EU-nämnden skall EU-nämnden skall

sammanträda inom sammanträda inom

stängda dörrar. stängda dörrar.

Nämnden kan medge Nämnden kan medge

att även annan än att även annan än

ledamot, suppleant ledamot, suppleant

och tjänsteman i och tjänsteman i

nämnden är nämnden är

närvarande. Om det närvarande. Nämnden

finns synnerliga kan dock besluta

skäl får nämnden att sammanträde

besluta att till den del det

sammanträde helt avser inhämtande av

eller delvis skall upplysningar helt

vara offentligt eller delvis skall

till den del det vara offentligt.

avser inhämtande av

upplysningar.

Vid offentlig del av sammanträde är

företrädare för statlig myndighet inte

skyldig att lämna uppgift för vilken

sekretess gäller hos myndigheten.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 september

2001 och tillämpas första gången i fråga

om statsbudgeten för år 2002.

3. Förslag till lag om ändring i lagen

(1996:1059) om statsbudgeten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen

(1996:1059) om statsbudgeten

dels att 39 õ skall upphöra att gälla,

dels att 40 õ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 õ

Avser regeringen Avser regeringen

att använda tak för att använda tak för

statens utgifter i statens utgifter i

beredningen av beredningen av

förslaget till förslaget till

statsbudget och i statsbudget och i

genomförandet av genomförandet av

den budgeterade den budgeterade

verksamheten, skall verksamheten, skall

förslag till beslut förslag till beslut

om ett sådant om ett sådant

utgiftstak ingå i utgiftstak ingå i

den ekonomiska budgetpropositionen

vårpropositionen. .

Har riksdagen med

stöd av

bestämmelserna i 5

kap. 12 õ

riksdagsordningen

beslutat att

hänföra

statsutgifter till

utgiftsområden,

skall regeringen i

den ekonomiska

vårpropositionen

redovisa riktlinjer

för hur den avser

att fördela

statsutgifter på

utgiftsområden

eller grupper av ut-

giftsområden i det

kommande för-slaget

till statsbudget.

____________

Denna lag träder i kraft den 1 januari

2002.

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande

2000/01:FiU3y

Riksdagen inför 2000-talet

(förslag 2000/01:RS1)

Till konstitutionsutskottet

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser finansutskottet

att intentionerna bakom reformeringen av

budgetprocessen i huvudsak har uppfyllts.

Utskottet anser i likhet med

riksdagskommitt,n att

riksdagsbehandlingen på våren bör ägnas

åt makroekonomiska bedömningar av den

ekonomiska utvecklingen samt till en

övergripande ideologisk diskussion som

tar sin utgångspunkt i de samlade

politiska alternativen för den ekonomiska

politiken på medellång och lång sikt. Den

ekonomiska vårpropositionen bör inte

omfatta konkreta förslag om utgiftstak

och mål för finansiellt sparande för de

tre närmaste åren. Dessa frågor bör i

syfte att koncentrera arbetet med

budgeten i stället ingå i

budgetpropositionen och behandlas på

hösten. Utskottet förordar att riksdagen

gör ett tillkännagivande om att en

utvärdering bör göras efter några år om

vilka effekter som omläggningen har

inneburit såväl vad gäller

budgetprocessens innehåll och

budgetmässiga resultat som vad gäller de

arbetsmässiga konse- kvenserna i

riksdagen.

Vidare anser finansutskottet att

propositionen på våren bör innehålla

förslag till riktlinjer för inriktningen

av den kommunala ekonomin på längre sikt.

Det bör också prövas i det fortsatta

arbetet om inte regeringen på våren bör

redovisa sin syn på skattepolitikens

framtida inriktning och lägga förslag om

riktlinjer för inriktningen av

skattepolitiken.

För att i framtiden markera den

ekonomiska vårpropositionens långsiktiga

syfte och övergripande karaktär bör det

övervägas om den inte i stället borde

benämnas Riktlinjer för den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken och i

korthet kallas den ekonomiska

riktlinjepropositionen.

Utskottet ser också fördelar med att

förslagen på tilläggsbudget läggs fram

som separata propositioner.

Slutligen förordar utskottet att

konstitutionsutskottet undersöker

möjligheterna att föreslå en ändring i 9

kap. 4 õ regeringsformen i syfte att

undanröja en del praktiska problem som

skulle kunna uppkomma om riksdagen inte

hinner slutföra budgetbehandlingen före

budgetårets början.

Socialdemokraterna i utskottet har fogat

en avvikande mening till yttrandet och

företrädaren för Folkpartiet har lämnat

ett särskilt yttrande.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet har berett

finansutskottet tillfälle att avge

yttrande över Riksdagskommitt,ns förslag

till riksdagen 2000/01:RS1 Riksdagen

inför 2000-talet samt den motion som

konstitutionsutskottet behandlar i

sammanhanget.

Riksdagskommitt,n behandlar i betänkandet

tre av sina huvuduppgifter. Den första av

dem gäller att utvärdera den nya

budgetprocessen och överväga behovet av

förändringar. Den andra uppgiften avser

en kartläggning och analys av riksdagens

nuvarande former och resurser för

uppföljning, utvärdering och kontroll.

Den tredje uppgiften går ut på att utreda

behovet av förändringar i riksdagens

organisation och arbetssätt i syfte att

stärka riksdagens ställning när det

gäller arbetet med EU-frågor. Kommitt,n

lägger förslag om vissa ändringar i

budgetprocessen samt utskottens

arbetsformer och arbetet med uppföljning

och utvärdering samt EU-frågor. Några av

förslagen föranleder förändringar i

regeringsformen, riksdagsordningen och i

budgetlagen.

Finansutskottet tar i detta yttrande upp

Riksdagskommitt,ns förslag endast i de

delar de särskilt berör finansutskottets

beredningsområde, nämligen utvärderingen

av budgetprocessen och förslagen till

vissa ändringar i denna.

Riksdagskommitt,ns förslag i

sammanfattning avseende utvärderingen av

budgetprocessen

Kommitt,n konstaterar inledningsvis att

intentionerna bakom reformen av

riksdagens budgetberedning i huvudsak har

uppfyllts. Den reformerade

budgetprocessen är i viktiga avseenden

bättre än den tidigare.

Problemet med dubbelarbete vår och höst

Övergången till kalenderårsbudget och

beredning av budgeten i riksdagen under

hösten har medfört en koncentration i

tiden av den årliga behandlingen av

budgetpropositionen. Riksdagskommitt,n

konstaterar emellertid att den ambition

som Riksdagsutredningen på sin tid hade

att riksdagens arbete på våren med

anledning av den ekonomiska

vårpropositionen skulle vara övergripande

och långsiktigt inte har uppfyllts.

Arbetet i riksdagen med vårpropositionen

har tenderat att bli detaljinriktat, och

effekten av den nya budgetprocessen har

därför i praktiken blivit att

budgetarbete bedrivits två gånger per år.

Arbetsfördelningen över året i riksdagen

är fortfarande ojämn. Det behövs

förändrade rutiner för planeringen av

riksdagsarbetet under en mandatperiod,

främst genom att propositioner avlämnas i

jämnare takt.

Enligt Riksdagskommitt,n behöver

budgetprocessen modifieras för att minska

dubbelarbetet och koncentrera

budgetberedningen till hösten. Syftet bör

vara att renodla själva budgetregleringen

till hösten. Riksdagsbehandlingen av vår

propositionen bör ägnas åt en kombinerad

makroekonomisk och ideologisk diskussion

som tar sin utgångspunkt i de samlade

politiska alternativen för den ekonomiska

politiken på medellång och lång sikt.

Dessutom bör arbetsformerna anpassas så

att uppföljning och utvärdering blir

integrerade inslag i budgetprocessen.

För att undvika dubbelarbetet skall

riksdagen inte ta ställning till en preli

minär fördelning av utgifterna på

utgiftsområdena på våren. Dessutom bör

regeringen inte lägga förslag om

utgiftstak för staten i vårpropositionen,

utan utgiftstak för år 3 behandlas i

budgetpropositionen. Förslaget till

riksdagsbeslut i vårpropositionen bör

innehålla förslag om att godkänna

allmänna riktlinjer för den ekonomiska

politiken och för budgetpolitiken.

Tydligheten och jämförbarheten mellan

propositionens och motionernas förslag

bör enligt Riksdagskommitt,n öka. Därför

bör riksdagsförvaltningen ges i uppdrag

att förbättra stödet till

oppositionspartierna genom att utveckla

metoder för att bedöma makroekonomiska

och fördelningsmässiga konsekvenser av

partiernas olika budgetalternativ.

För att förbättra riksdagens möjligheter

att arbeta med uppföljning och

utvärdering i budgetsammanhang bör

regeringen senast den 14 maj varje år i

skrivelser lämna resultatredovisningar.

Skrivelser bör lämnas för alla utgifts

områdena, men behöver inte vara en

heltäckande redovisning av utgiftsområdet

utan kan med fördel vara en fördjupad

redovisning och analys av vissa av

verksamheterna inom utgiftsområdet. I

skrivelserna bör resultaten för olika

verksamheter under de senaste åren

redovisas och ställas i relation till

målen för verksamheterna och till

förbrukade resurser.

Skattelagstiftningen i budgetprocessen

Riksdagskommitt,n anser att de

samordningsproblem som inledningsvis

uppstod mellan finansutskottet och

skatteutskottet har kunnat lösas. En

praxis har etablerats för

ärenderemittering och yttrandeförfarande

som innebär att potentiella problem har

kunnat hanteras inom ramen för den nya

processen.

Kommitt,n konstaterar dock att regeringen

i några fall inte har hunnit inhämta

yttrande från Lagrådet över

inkomstpåverkande lagförslag i budget

propositionen. Lagrådsgranskningen har i

stället i dessa fall genomförts under

ärendets beredning i riksdagen. Detta

innebär emellertid att en viktig del av

regeringens beredningsansvar i dessa

lagstiftningsärenden har flyttats över

till riksdagen. Riksdagskommitt,n anser

att den bästa lösningen på detta problem

är att regeringen undersöker vilka möjlig

heter som finns att ändra

Regeringskansliets arbetsformer för att

motverka att lagrådsgranskningen behöver

genomföras under utskottsberedningen.

Budgetdebatterna i kammaren

Budgetdebatterna i kammaren fyller en

viktig funktion i riksdagens budget

beredning. Dessa debatter upptar en stor

del av kammarens sammanträden under

hösten med ett högt antal deltagande

ledamöter. Det finns emellertid enligt

kommitt,n anledning att överväga om

budgetdebatterna kan vitaliseras och

koncentreras i tiden.

Statsråden deltar i viss utsträckning i

budgetdebatterna. Deras medverkan verkar

stimulerande på deltagandet i debatterna

och ökar intresset för dem.

Det är angeläget att planera arbetet på

ett sådant sätt att upprepade debatter i

samma ämnen undviks under ett och samma

riksmöte.

Budgetdebatterna bör enligt kommitt,n som

huvudregel vara sammanhållna och inte

ämnesindelade.

Den allmänpolitiska debatten bör flyttas

från januari och förläggas omedelbart

efter den partiledardebatt som brukar

följa efter den allmänna motionstidens

utgång.

Författningsregleringen av

budgetprocessen

Riksdagskommitt,n anser att det behöver

göras ändringar i riksdagsordningen för

att möta den utveckling som ägt rum när

det gäller budgetfrågornas hantering i

riksdagen. Tilläggsbestämmelsen om den

ekonomiska vårpropositionen bör ändras så

att den ekonomiska vårpropositionen blir

obligatorisk. Bestämmelsen formuleras så

att det tydligare framgår att det inte

krävs att förslag om tilläggsbudget måste

ingå i den ekonomiska vårpropositionen.

Vidare föreslås vissa ändringar i 39 och

40 õõ budgetlagen som en följd av

förslaget att den ekonomiska

vårpropositionen inte skall innehålla

förslag till utgiftstak eller preliminära

ramar för utgiftsområdena.

Riksdagskommitt,n konstaterar att ramarna

för utgiftsområdena fått en mer beständig

betydelse än som ursprungligen var

avsett. En ändring föreslås därför i

riksdagsordningen som slår fast denna

ändrade betydelse.

Slutligen föreslås att det i

riksdagsordningens tilläggsbestämmelse

5.12.1 införs en ny bestämmelse som slår

fast att ändringar i fråga om indelningen

i utgiftsområden måste beslutas av

riksdagen i samband med vårpropositionen.

Reservationer och särskilda yttranden i

de delar som avser utvärderingen av

budgetprocessen

De tre socialdemokraterna i

Riksdagskommitt,n Sven Hulterström, Jan

Bergqvist och Britt Bohlin redovisar i en

reservation till huvudbetänkandet en

annan uppfattning än majoriteten i den

del som benämns Problemet med dubbel

arbete höst och vår.

Reservanterna anser att kommitt,ns

förslag att samtliga övergripande restrik

tioner i budgetarbetet - såväl utgiftstak

och saldomål som preliminära ramar för

utgiftsområden - skall sättas under

hösten innebär att den ekonomiska

vårpropositionens betydelse som centralt

finanspolitiskt och budgetpolitiskt

dokument reduceras kraftigt. Enligt

reservanternas mening finns det starka

skäl som talar för att övergripande

restriktioner för statens utgifter skall

fastställas på våren i samband med den

ekonomiska vårpropositionen.

Lars Bäckström (v) har lämnat särskilda

yttranden i kommitt,ns betänkande

avseende Ekonomisk-politiska mål och

övergripande budgetrestriktioner,

Problemet med dubbelarbete höst och vår

samt avseende Skattelagstiftningen i

budgetprocessen. Bäckström kommenterar

även den socialdemokratiska

reservationen. Han konstaterar att det är

fullt möjligt för regeringen att redan i

vårpropositionen redovisa vilket

utgiftstak den avser att föreslå i budget

propositionen. Regeringen kan därmed

fortsätta att internt arbeta i den

ordning som tidigare etablerats.

Utvärdering av budgetprocessen (SOU

2000:61)

Problemet med dubbelt budgetarbete såväl

i riksdagen som i Regeringskansliet har

även uppmärksammats av Utredningen om

utvärdering av budgetprocessen (SOU

2000:61) som gjordes av regeringens

utredningsman Svante Öberg och

färdigställdes i juni 2000. Utredningen

har remissbehandlats och är under

beredning i Regeringskansliet. Svante

Öberg konstaterar i sin utvärdering av

den reformerade budgetprocessen att

skillnaden mellan vårpropositionen och

budgetpropositionen inte har blivit så

tydlig som ursprungligen var avsett.

Resultatet har blivit att de långsiktiga

frågorna har kommit i skymundan för mer

konkreta frågeställningar. En orsak till

detta bedömer han vara att regeringen

haft ambitionen att i vårpropositionen

lägga fast preliminära ramar för

utgiftsområden (s. 61 f.). Öbergs förslag

går i korthet ut på att vårpropositionen

bör inriktas på långsiktiga ekonomisk-

politiska och statsfinansiella frågor

medan budgetpropositionen avgränsas till

frågor som rör det kommande budgetåret

(s. 169 f.).

I vårpropositionen bör enligt Öberg den

långsiktiga inriktningen av den

ekonomiska politiken bestämmas och

övergripande ramar för utgifterna

fastställas. Vårpropositionen bör

innehålla regeringens förslag till

riksdagen i följande frågor:

ú Riktlinjer för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken och den

kommunala ekonomin.

ú

ú Utgiftstak och utgiftsmål för år

3.

ú

ú Mål för den offentliga sektorns

finansiella sparande.

ú

ú Riktlinjer för skattepolitiken

samt en beräkning av statens inkomster

för de närmaste åren.

ú

ú Underlag för riksdagens

uppföljning och utvärdering av den

offentliga verksamheten.

ú

Utredarens förslag innebär att innehållet

i den ekonomiska vårpropositionen

utvidgas i vissa avseenden. Främst gäller

detta tre områden: utgiftsmål (ett nytt

begrepp som utredaren introducerar),

skattefrågor och underlag för uppföljning

och utvärdering av den offentliga

verksamheten. Den ekonomiska

vårpropositionen bör utvidgas med förslag

om riktlinjerna för skattepolitiken på

både kort och medellång sikt.

Däremot bör den ekonomiska

vårpropositionen inte som för närvarande

innehålla förslag rörande en preliminär

fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden, vare sig för det kommande

året eller för de nästföljande två åren.

Om den skulle göra det, måste

finansutskottet lämna propositionen för

yttrande till andra utskott och hela

riksdagen involveras i ett omfattande och

detaljerat budgetarbete även på våren. Om

man vill undvika dubbla budgetarbeten,

kan därför inte denna typ av förslag

förekomma på våren.

Utredaren föreslår vidare att

budgetpropositionen avgränsas till frågor

som rör det kommande budgetåret.

Budgetpropositionen bör huvudsakligen

innehålla ett förslag till statsbudget

för det nästkommande budgetåret. Den bör

innehålla förslag till utgiftsramar och

anslag samt en beräkning av inkomsterna.

Däremot bör budgetpropositionen inte

innehålla förslag rörande utgiftstak och

utgiftsområdesramar för de därpå kommande

två åren.