Bet. 2001/02:FIU1

Finansutskottets betänkande

2001/02:FIU1

Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.

Sammanfattning

Förslag till rambeslut

Finansutskottet behandlar i detta

betänkande regeringens reviderade

finansplan för 2002. Den bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Samarbetet berör ekonomi, sysselsättning,

rättvisa, jämställdhet och miljö.

Överenskommelsen fullföljs genom de

ställningstaganden finansutskottet gör i

betänkandet och visar att det finns en

politisk majoritet för den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken.

Utskottet lägger fram förslag om ramar

för utgiftsområden och en beräkning av

statsbudgetens inkomster för budgetåret

2002 i enlighet med den beslutsordning

som riksdagen fastställt för sin

behandling av den statliga budgeten. När

riksdagen behandlat detta betänkande och

fattat beslut om ramarna för de 27

utgiftsområden som budgeten indelas i är

dessa utgiftsramar styrande för

riksdagens fortsatta behandling av

budgetförslagen.

Utskottet understryker vikten av att

utgiftstaket hålls och noterar att

regeringen anför i budgetpropositionen

att den befarar att utgiftstaket för 2002

kan komma att överskridas om inte

ytterligare åtgärder vidtas. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till

beräkning av statsbudgetens inkomster och

fördelning av utgifter på utgiftsområden.

Dock föreslår utskottet att utbetalningen

av arealersättning skall tidigareläggas

till 2001 och minskar som en följd av

detta ramen för utgiftsområde 23 Jord-

och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar med 3,5 miljarder kronor för

2002. Utskottets förslag rörande

arealersättningar är ett sätt att skapa

ökad handlingsfrihet. Minskningen slår

igenom även på statsbudgetens samlade

utgifter, däremot inte på utgiftstaket

för 2002. Det innebär att

budgeteringsmarginalen 2002 blir 3,5

miljarder kronor större än vad som

framgår av budgetpropositionen, dvs.

sammanlagt 5 429 miljoner kronor.

Statsbudgetens inkomster beräknas till

732,7 miljarder kronor för 2002.

Inklusive en kassamässig korrigering

beräknas statsbudgetens utgifter till

713,9 miljarder kronor. Budgetöverskottet

blir därmed 18,8 miljarder kronor.

Den ekonomiska politiken

Den kraftiga internationella

konjunkturnedgången gör att den

ekonomiska tillväxten i Sverige mattas

av. Dessutom har terrordåden i Förenta

staterna ökat osäkerheten om utvecklingen

i världsekonomin. För tillfället saknas

statistik och information för att en

samlad och genomarbetad prognos av

terrorattackernas ekonomiska konsekvenser

skall kunna göras.

Utskottet kan dock konstatera att den

svenska ekonomin står på en stabil grund.

De offentliga finanserna visar överskott,

den offentliga bruttoskulden sjunker, den

offentliga nettoskulden har vänts till en

nettoförmögenhet, de svenska räntorna

ligger på endast något över räntorna i

Tyskland och inflationen är låg, även om

en viss uppgång noterats de senaste

månaderna till följd av bl.a. tillfälliga

prishöjningar. Dessutom har Sverige ett

stort överskott i de samlade affärerna

med utlandet. Trots den internationella

konjunkturförsvagningen och nedgången i

den svenska tillväxttakten har

sysselsättningen fortsatt att stiga under

2001.

De goda offentliga finanserna gör det

möjligt att under 2002 genomföra reformer

och skattesänkningar för sammanlagt 44

miljarder kronor. Därigenom stärks

hushållens köpkraft, och genom att

åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg-

och medelinkomsttagare erhålls en extra

stimulans som bidrar till att motverka

konjunkturförsvagningen.

Den stora utmaningen i den ekonomiska

politiken är att Sverige på nytt skall

närma sig en situation med full

sysselsättning. Kraften riktas nu mot att

sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att

80 % av den vuxna befolkningen skall vara

reguljärt sysselsatta 2004. Uppgiften är

därför att understödja de senaste årens

goda utveckling. Den ekonomiska politiken

inriktas på fortsatt starka offentliga

finanser och låg inflation för att

Sverige även skall klara de långsiktiga

utmaningar som ställs till följd av den

demografiska utvecklingen. Målet om 2 %

vverskott i de offentliga finanserna över

en konjunkturcykel ligger fast.

Utgiftstaken skall hållas. Den svenska

ekonomins långsiktiga produktionsförmåga

skall höjas genom att lediga

arbetskraftsresurser mobiliseras,

konkurrensen befrämjas och betydande

satsningar görs i utbildning och

kompetensutveckling. Näringsklimatet

skall vara gott och Sverige skall

fortsätta att vara ett land med en

ledande position när det gäller forskning

och utveckling räknat som andel av BNP.

För att tillväxten skall bli

långsiktigt hållbar måste den också komma

alla till del. Det innebär att rättvisan

skall stärkas genom en aktiv

fördelningspolitik och genom åtgärder som

förbättrar utvecklingsmöjligheterna för

alla medborgare. Tillväxt och rättvisa

måste enligt utskottets mening fås att

gå hand i hand. Utvecklingen mot ett

långsiktigt hållbart samhälle kräver

också en ekologisk omställning.

Ytterligare steg tas i den gröna

skatteväxlingen och ett antal nya

åtgärder och resursförstärkningar

föreslås för att stärka utvecklingen mot

långsiktig hållbarhet.

De senaste årens höga tillväxt har

skapat utrymme för ett antal

rättvisereformer. Men fortfarande finns

stora utmaningar kvar vad gäller

fördelnings- och jämställdhetspolitik

samt integrations- och regionalpolitik.

Levnadsvillkoren skall fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta

skall socialbidragsberoendet halveras

mellan 1999 och 2004. De reformer som

tidigare presenterats skall förverkligas.

Barnen och ungdomarna står i centrum för

politiken. En mycket stor satsning görs

på skolan och en bred familjepolitisk

reform genomförs stegvis. Maxtaxan

genomförs, föräldraförsäkringen utökas

och den lägsta ersättningen under de

dagar ersättningen baseras på förälders

sjukpenning höjs i tre steg 2002-2004.

Barn till arbetssökande ges rätt till

förskoleverksamhet, och resurserna till

vården och omsorgen utökas. Satsningar

görs t.ex. för att minska köer och

förbättra tillgängligheten i vården. Den

generella välfärden skall bevaras och

utvecklas ytterligare. Om statens

finanser så medger skall taket i såväl

sjuk- som föräldraförsäkringen höjas

2003. En rad andra åtgärder vidtas för

att förbättra arbetsmarknaden,

utbildningen och för att ytterligare

förbättra företagens tillväxtbetingelser

och öka tillväxten i hela Sverige. En

kraftig satsning för att bygga ut och

förbättra infrastrukturen föreslås.

Socialavgifterna för företag i stödområde

A sänks för att bl.a. gynna

småföretagandet i utsatta regioner.

Arbetsskadeförsäkringen reformeras och

insatser görs för minska sjukfrånvaron

och främja hälsan i arbetslivet. Golvet

och taket i arbetslöshetsförsäkringen har

höjts, och taket kommer att höjas

ytterligare nästa år, om det

statsfinansiella läget medger det. En

försöksverksamhet med s.k. friår införs

2002-2004 i tio kommuner. Överskotten i

de offentliga finanserna gör att det nu

är möjligt att gå vidare med det tredje

steget i inkomstskattereformen.

Löntagarna kompenseras därför med

ytterligare en fjärdedel av

egenavgifterna fr.o.m. 2002. Vidare höjs

gränsen för statlig skatt ytterligare.

Fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs

och fastighetsskatten sänks. Som en

rättviseåtgärd införs en skattereduktion

för fackföreningsavgiften och för

avgifter till arbetslöshetskassan. Momsen

på böcker och tidskrifter sänks. Vidare

förbättras pensionärernas ekonomi

ytterligare genom bl.a. en riktad

skattesänkning för pensionärer.

Ytterligare satsningar görs för att öka

konkurrensen och effektiviteten på

marknaderna. Rättsväsendet får ökade

resurser och biståndet höjs.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken.

Utskottet delar regeringens bedömning

att överskottsmålet för de offentliga

finanserna bör vara oförändrat 2,0 % av

BNP under vart och ett av åren 2002-2004.

Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl

väsentligt skulle avvika från den nu

prognostiserade skall motsvarande

avvikelse från överskottsmålet tolereras.

Utgiftstaken för 2001-2004 ligger fast

men en teknisk justering görs av nivåerna

för respektive år. Så t.ex. påverkar

regeringens förslag till

inkomstskattesänkningar kommunernas

skatteinkomster och en avräkning görs

därför mot det generella statsbidraget,

vilket i sin tur får genomslag på de

samlade statsutgifterna. En motsvarande

anpassning görs av utgiftstaken som efter

denna tekniska justering föreslås uppgå

till 791, 809, 844 och 878 miljarder

kronor för 2001-2004.

De i budgetpropositionen föreslagna

skattesänkningarna för 2002 uppgår till

sammanlagt drygt 23 miljarder kronor,

varav 13,2 miljarder kronor avser tredje

steget i inkomstskattereformen, 3,5

miljarder kronor en skattereduktion för

fackföreningsavgifter samt 3,7 miljarder

kronor kompensation för höjda

taxeringsvärden vid

fastighetsbeskattningen. Skatteförslagen

innefattar även en grön skatteväxling på

2,0 miljarder kronor.

Till detta kommer nya utgiftsåtaganden

som för nästa år uppgår till 1,7

miljarder kronor. Sammantaget väntas

således de föreslagna skattesänkningarna

och de nya utgiftsåtagandena leda till

att den offentliga sektorns finanser

försvagas med närmare 25 miljarder kronor

2002. Trots detta väntas alltjämt de

uppställda budgetpolitiska målen kunna

klaras med marginal.

Skatteförslagen

Reformeringen av inkomstbeskattningen

fortsätter i ett tredje steg genom att

kompensationen för den allmänna

pensionsavgiften höjs från 50 % till 75

%. Gränsen för uttag av statlig

inkomstskatt höjs för att andelen

inkomsttagare som betalar statlig

inkomstskatt skall närma sig det

långsiktiga målet 15 %.

Strategin för en grön skatteväxling

ligger fast och innebär för 2002 att en

skatteväxling med en omfattning på ca 2

miljarder kronor genomförs.

Koldioxidskatten höjs med 15 % och får

genomslag främst när det gäller bränslen

som används för uppvärmning. Elskatten

höjs med 1,2 öre per kWh.

Tillverkningsindustrin och jord-, skogs-

och vattenbruksnäringarna kompenseras

genom en höjning av

koldioxidskatterabatten. Till detta

kommer en indexuppräkning av

skattesatserna för bränslen och el.

Miljöbonusen på vindkraft bibehålls på

18,1 öre per kWh. Vidare ingår en höjning

av avfallsskatten med 15 % till 288 kr

per ton. Intäkterna från skatteväxlingen

används till att finansiera en höjning av

grundavdragen för alla.

Den särskilda skattereduktionen på 1

320 kr för låg- och medelinkomsttagare

behålls och utvidgas så att pensionärerna

får del av den. Reglerna utformas så att

alla pensionärer får del av en

skattelättnad under 2002. Inför

inkomståret 2003 fattas redan nu beslut

om att bygga in den särskilda

skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare i grundavdraget.

Det fasta belopp på 200 kr som tas ut

när beskattningsbar inkomst uppkommer

skall också under 2002 fördelas till

kommunerna som en kommunal inkomstkatt.

En skattereduktion på 25 % för

fackföreningsavgift och på 40 % för

avgiften till arbetslöshetskassa aviseras

och skall börja tillämpas 2002. En

förmånligare justeringsregel för

miljövänliga förmånsbilar aviseras till

2002. Skattefriheten för sjömän på färjor

som tillämpar nettolön förlängs ett år

till 2003 års taxering.

Inom företagsbeskattningen sänks

schablonen för investmentföretag, och det

aviseras ett förslag till våren 2002 om

slopad beskattning av kapitalvinster på

näringsbetingade aktier.

Fastighetsskatten på småhus sänks från

1,2 till 1 % och fastighetsskatten på

hyreshus sänks från 0,7 till 0,5 %.

Sänkningen gäller retroaktivt fr.o.m. den

1 januari 2001. Fribeloppen i

förmögenhetsbeskattningen höjs fr.o.m.

2003 års taxering till 1 500 000 kr för

ensamstående och till 2 000 000 kr för

sambeskattade par.

Mervärdesskatten på böcker och

tidskrifter sänks från 25 % till 6 %

fr.o.m. den 1 januari 2002.

Den mängd spritdrycker som kan föras in

utan att skatt tas ut höjs den 1 januari

2002 till 2 liter.

Fordonsskatten för jordbrukstraktorer

slopas och en skattestrategi för

alternativa drivmedel presenteras.

Svavelskattens nedre gräns justeras

nedåt.

Övriga frågor

I betänkandet behandlas två yrkanden från

Riksdagens revisorer, dels om en

utredning av effekterna på

sysselsättningen av nedsättningen av

socialavgifterna, dels om en översyn av

redovisningen av skatteavvikelsernas

effekter. I betänkandet avstyrker

utskottet båda yrkandena liksom en motion

som väckts i ärendet.

Samtliga motioner som finns i betänkandet

avstyrks.

I betänkandet finns 26 reservationer

och 6 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Den ekonomiska politiken

1. Allmänna riktlinjer för den

ekonomiska politiken (avsnitt 1.3)

Riksdagen godkänner de allmänna

riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen förordar och

tillkännager för regeringen vad

utskottet anfört. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1

Förslag till statsbudget, finansplan

m.m. punkt 1 och avslår motionerna

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkandena 1, 8, 10-16, 18 och 19,

2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkandena 1-3,

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.

(c) yrkandena 1, 8 i denna del, 9-13

och 15-20 samt

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd, c, fp)

2. Formerna för

ställningstagande till euro (avsnitt

1.5.1)

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl.

(c) yrkande 3,

2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkandena 1-3,

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 17,

2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 4,

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.

(c) yrkande 5,

2001/02:Fi295 av Matz Hammarström

m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14,

2001/02: U301 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 40,

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 2 samt

2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl.

(m) yrkande 14.

Reservation 2 (m, kd, fp)

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (mp)

3. Information om och analys

av eurons effekter (avsnitt 1.5.2)

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl.

(v),

2001/02:Fi295 av Matz Hammarström

m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12

samt

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 3.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (mp)

4. Miljökonsekvensbeskrivningar i

budgetpropositionen (avsnitt 1.6)

Riksdagen avslår motion

2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 17.

Reservation 8 (kd)

Budgetpolitikens inriktning

5. Mål för budgetpolitiken

(avsnitt 2.3)

Riksdagen avslår motionerna

2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s),

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 7,

2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 5 samt

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 4.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (fp) - motiv.

Statsbudgetens inkomster och utgifter

6. Budgetförslagen för år 2002

(avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1)

a) Utgiftstak för staten 2001-2004

(avsnitt 2.5.1)

Riksdagen fastställer utgiftstaket för

staten inklusive ålderspensionssy-

stemet vid sidan av statsbudgeten till

791 miljarder kronor 2001, 809

miljarder kronor 2002, 844 miljarder

kronor 2003 och 878 miljarder kronor

2004. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 punkt 2.

b)Beräkning av den offentliga

sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt

2.5.2)

Riksdagen godkänner beräkningen

av de offentliga utgifterna för åren

2002-2004. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 punkt 3.

c) Fördelning av statsbudgetens

utgifter på utgiftsområden 2002

(avsnitten 2.4.2, 2.6 och 4.1)

Riksdagen beslutar om fördelning

av utgifterna för budgetåret 2002 på

utgiftsområden enligt utskottets förslag

i efterföljande sammanställning över

statsbudgetens utgifter och inkomster.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 8 med den ändringen att

utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk,

fiske med anslutande näringar skall föras

upp med ett 3 500 miljoner kronor lägre

belopp.

d) Förändringar av

anslagsbehållningar för budgetåret 2002

(avsnitt 2.7)

Riksdagen godkänner beräkningen

av förändringar av anslagsbehållningar

för budgetåret 2002. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 7.

e) Myndigheternas in- och utlåning

i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8)

Riksdagen godkänner beräkningen

av myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret för budgetåret 2002.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 5.

f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8)

Riksdagen godkänner att en

kassamässig korrigering skall göras av

statsbudgetens utgifter med ett negativt

belopp på 8 700 miljoner kronor. Därmed

bifaller riksdagen utskottets förslag

till beräkning.

g) Inkomstskatten för år 2002

(avsnitt 3.3.1)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om inkomstskatten för år

2002. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34,

38-41 och 43, alla i denna del.

h) Det fasta beloppet vid

beskattningen av förvärvsinkomster

(avsnitt 3.3.3)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om det fasta beloppet

vid beskattningen av förvärvsinkomster.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 29 i denna del.

i) Beskattningen av sjömän i det

nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om beskattningen av

sjömän i det nordiska skatteavtalet.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 36 i denna del.

j) Beskattning av investmentföretag

och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om beskattning av

investmentföretag och värdepappersfonder.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 43 i denna del.

k)Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om

fastighetsbeskattning. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 30

i denna del.

l) Förmögenhetsskatt (avsnitt

3.6.2)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om förmögenhetsskatt.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 37 i denna del.

m) Privatinförsel av alkoholdrycker

och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om privatinförsel av

alkoholdrycker och tobaksvaror. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

punkt 32 i denna del.

n) En fortsatt grön skatteväxling

(avsnitten 3.7.3 och 3.11)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om en fortsatt grön

skatteväxling och om en lagsamordning.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 35 i denna del och

proposition 2001/02:3 i denna del.

o) Höjd avfallsskatt (avsnitt

3.7.4)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om höjd avfallsskatt.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 42 i denna del.

p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om fordonsskatt. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2001/02:1

punkt 31 i denna del.

q) Justeringar i svavelskatten

(avsnitt 3.7.7)

Riksdagen godkänner vad

utskottet anfört om justeringar i

svavelskatten. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna

del.

r) Beräkning av statsbudgetens

inkomster för 2002 (avsnitt 3.10)

Riksdagen godkänner beräkningen

av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2002. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 6.

s) Motionsyrkanden om

budgetförslagen för år 2002

Riksdagen avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande

förteckning över av utskottet i punkt 6

avstyrkta motionsyrkanden.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (c)

Reservation 15 (fp)

7. Lagförslagen

I enlighet med ovan redovisade

ställningstaganden (punkt 6) antar

riksdagen regeringens förslag till

1. lag om beräkning av viss

inkomstskatt på förvärvsinkomster vid

2003 års taxering m.m.,

2. lag om ändring i lagen

(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

3. lag om ändring i

fordonsskattelagen (1988:327),

4. lag om ändring i lagen

(1994:1565) om beskattning av viss

privatinförsel,

5. lag om ändring i lagen

(2001:493) om ändring i lagen (1994:1744)

om allmän pensionsavgift,

6. lag om ändring i lagen

(1994:1744) om allmän pensionsavgift,

7. lag om ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi med den

ändring som framgår av bilaga 3,

8. lag om ändring i lagen

(1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal

mellan de nordiska länderna,

9. lag om ändring i lagen

(1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483),

11. lag om ändring i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension,

12. lag om ändring i lagen

(1998:676) om statlig

ålderspensionsavgift,

13. lag om ändring i lagen

(1999:265) om särskilt grundavdrag och

deklarationsskyldighet för fysiska

personer i vissa fall vid 2000-2003 års

taxeringar,

14. lag om ändring i lagen

(1999:673) om skatt på avfall,

15. lag om ändring i

inkomstskattelagen (1999:1229).

16. Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkterna 29-43, alla i

denna del och proposition 2001/02:3 i

denna del.

8. Preliminär fördelning av

utgifterna på utgiftsområden åren 2003

och 2004 (avsnitt 4.2)

Riksdagen godkänner den preliminära

fördelningen av utgifter på

utgiftsområden för åren 2003 och 2004

som riktlinje för regeringens

budgetarbete. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt

9 och avslår motionerna

2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 5,

2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 10,

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.

(c) yrkande 4 samt

2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 8.

Reservation 16 (m)

Reservation 17 (kd)

Reservation 18 (c)

Reservation 19 (fp)

9. Bemyndigande om upplåning

(avsnitt 4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under budgetåret 2002 ta upp lån

enligt lagen (1988:1387) om statens

upplåning och skuldförvaltning. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 4.

10. Lån för myndigheternas

investeringar i anläggningstillgångar

för förvaltningsändamål (avsnitt

4.4.1)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

för 2002 besluta om lån i

Riksgäldskontoret för investeringar i

anläggningstillgångar som används i

statens verksamhet intill ett belopp

av 22 500 000 000 kr. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt

10.

11. Myndigheternas

räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

för 2002 besluta om krediter för

myndigheters räntekonton i

Riksgäldskontoret intill ett belopp av

17 500 000 000 kr. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2001/02:1 punkt

11.

12. Sjunde AP-fondstyrelsens

lån och räntekontokredit i

Riksgäldskontoret (avsnitt 4.4.3)

Riksdagen bemyndigar regeringen att för

2002 vad avser Sjunde AP-fondens

verksamhet dels besluta om lån i

Riksgäldskontoret för investeringar i

anläggningstillgångar som används i

verksamheten intill ett belopp av 15

000 000 kr, dels besluta om kredit på

räntekonto i Riksgäldskontoret intill

ett belopp av 90 000 000 kr. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 12.

13. Bemyndigande för ramanslag

(avsnitt 4.5)

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2002, med de begränsningar som

följer av 6 § andra stycket lagen

(1996:1059) om statsbudgeten, besluta

att ett ramanslag, med undantag för

anslag anvisade för förvalt-

ningsändamål, får överskridas om ett

riksdagsbeslut om anslag på

tilläggsbudget inte hinner inväntas

samt om överskridandet ryms inom

utgiftstaket för staten. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkt 15.

14. Garantier till

internationella finansieringsinstitut

(avsnitt 4.6)

Riksdagen dels godkänner att

infrianden av garantier till

internationella finansieringsinstitut

även framdeles täcks med anslag, dels

bemyndigar regeringen att besluta om

en obegränsad kredit i

Riksgäldskontoret för garantier till

internationella finansieringsinstitut.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:1 punkterna 13 och 14.

Övriga frågor

15. Riksdagens revisorers

förslag angående sänkta socialavgifter

(avsnitt 5.1)

Riksdagen avslår Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR2 och

motion 2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl.

(kd).

Reservation 20 (kd)

16. Revision av EU-medel

(avsnitt 5.2)

Riksdagen avslår motion

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 13.

Reservation 21 (m, fp)

17. Barnbilaga i

budgetpropositionen (avsnitt 5.3)

Riks0dagen avslår motionerna

2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl.

(kd, v, c, fp, mp),

2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl.

(c) yrkande 1 samt

2001/02:So495 av Matz Hammarström

m.fl. (mp) yrkande 26.

Reservation 22 (kd)

Reservation 23 (c)

Reservation 24 (mp)

18. Försäljning av SBAB och

Vasakronan (avsnitt 5.4)

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m) samt

2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl.

(c) yrkande 8 i denna del.

Reservation 25 (m, kd, c, fp)

19. Indelning i politikområden

(avsnitt 5.5)

Riksdagen avslår motion

2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) yrkande 2.

Reservation 26 (v, mp)

Stockholm den 9 november 2001

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell

(kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt

Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s),

Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m),

Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m),

Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per

Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin

Pilsäter (fp), Carl-Axel Johansson (m),

Hans Hoff (s) och Matz Hammarström (mp).

Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för 2002 på utgiftsområden

Utskottets förslag till ramar m.m. överensstämmer med regeringens förslag

utom vad avser utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar. Utskottet föreslår att ramen för utgiftsområde 23 sänks med 3,5

miljarder kronor jämfört med regeringens förslag.

Utgiftsområde, m.m. Utskott Reservanternas förslag i

ets förhållande till utskottets

förslag (mkr)

Anslag förslag Res 12 Res 13 Res 14 Res 15

(tkr) (m) (kd) (c) (fp)

1 Rikets styrelse 7 284 -726 -447 -770 -929

122

2 Samhällsekonomi och 8 754 -142 -104 -107 -78

finansförvaltning 408

3 Skatt, tull och exekution 8 057 -75 +120 -30 +75

645

4 Rättsväsendet 23 640 +1 238 +1 000 +320 +486

823

5 Internationell samverkan 1 162 -161 -20 ±0 -0

290

6 Totalförsvar 45 810 +1 435 -480 ±0 -0

094

7 Internationellt bistånd 15 043 -1 343 +500 +945 +1 783

822

8 Invandrare och flyktingar 5 238 -190 -147 -557 -290

643

9 Hälsovård, sjukvård och social 31 128 -765 +25 +94 +4 065

omsorg 910

10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom 108 357 -12 168 -5 902 -3 870 -4 175

och handikapp 018

11 Ekonomisk trygghet vid 33 534 +180 +2 090 -410 +860

ålderdom 500

12 Ekonomisk trygghet för 49 841 +700 +2 591 +1 800 +2 180

familjer och barn 000

13 Arbetsmarknad 58 915 -4 985 -8 995 -29 485 -13

236 961

14 Arbetsliv 1 047 -108 -126 +20 013 +0

542

15 Studiestöd 22 567 -621 -315 -1 384 -1 874

335

16 Utbildning och 41 446 -3 534 -6 341 -4 975 -4 459

universitetsforskning 670

17 Kultur, medier, trossamfund 8 106 -1 636 +20 +91 +40

och fritid 670

18 Samhällsplanering, 9 529 -1 258 -182 -1 505 -1 963

bostadsförsörjning och 248

byggande

19 Regional utjämning och 3 563 -690 -790 +138 -750

utveckling 125

20 Allmän miljö- och naturvård 3 124 -363 -127 ±0 -50

563

21 Energi 2 132 -637 -107 +100 -1 398

055

22 Kommunikationer 24 468 +455 +2 261 +2 663 +300

615

23 Jord- och skogsbruk, fiske med 10 838 +3 107 +3 755 +3 840 +3 032

anslutande näringar 984

24 Näringsliv 3 410 -351 -376 -481 -259

185

25 Allmänna bidrag till kommuner 98 898 +73 025 +4 262 +31 845 +31

914 507

26 Statsskuldsräntor m.m. 63 326 -1 005 -1 007 -1 000 -800

700

27 Avgiften till Europeiska 23 055 ±0 ±0 ±0 ±0

gemenskapen 000

Minskning av 1 199 ±0 ±0 -1 000 -2 000

anslagsbehållningar 200

Summa utgiftsområden 713 483 +49 383 -8 842 +16 275 +11

317 343

Myndigheters m.fl. in- och 9 126 ±0 ±0 ±0 ±0

utlåning i Riksgäldskontoret, 000

netto

Kassamässig korrigering -8 700 ±0 ±0 ±0 ±0

000

Summa 713 909 +49 383 -8 842 +16 275 +11

317 343

Förslag till beräkning av statbudgetens inkomster för 2002 per inkomsttitel

Utskott Reservanternas förslag i

ets förhållande till utskottets

förslag (mkr)

Inkomsttitel förslag Res 12 (m) Res 13 Res 14 Res 15

(tkr) (kd) (c) (fp)

100 Skatter m.m.: 648 189 -42 480 -14 -19 -31

0 927 656 080 810

1111 Fysiska personers inkomstskatt -13 652 -32 370 -14 -12 -20

104 965 330 280

1121 Juridiska personers 68 229 -500 -400 -210 -1 300

inkomstskatt 541

112 Beskattning av tjänstegruppliv 1 000

3 000

113 Ofördelbara inkomstskatter 1 403

1 912

114 Kupongskatt 2 050

1 000

114 Lotteriskatt 1 235

4 558

1200 Socialavgifter och -280 +2 190 -5 230 -6 800

allmän

pensionsavgift

121 Efterlevandepensionsavgift 16 731

2 711

122 Sjukförsäkringsavgift 86 196

1 587

122 Föräldraförsäkringsavgift 21 651

2 535

125 Ålderspensionsavgift, netto 10 230

1 292

125 Arbetsskadeavgift 13 582

3 072

125 Arbetsmarknadsavgift 50 220

4 934

125 Sjömanspensionsavgift, netto

7

126 Allmän pensionsavgift, netto

2

128 Allmän löneavgift 26 592

1 346

129 Särskild löneskatt 20 367

1 803

129 Avräkning av socialavgifter

9

1312 Fastighetsskatt 23 188 -1 740 -770 -1 300 -4 300

304

1321 Fysiska personers 8 004 -2 000 -650 -1 190 -900

förmögenhetsskatt 000

132 Juridiska personers 163 093

2 förmögenhetsskatt

133 Arvsskatt 2 250

1 000

133 Gåvoskatt 460 000

2

134 Stämpelskatt 5 050

1 000

1411 Mervärdesskatt, netto 197 224 +540 +400 -280

278

142 Försäljningsskatt på

3 motorfordon

142 Tobaksskatt 7 984

4 996

142 Alkoholskatt 9 739

5 183

1428 Energiskatt 57 458 -7 770 -1 931 -170

460

1431 Särskild skatt på elektrisk 1 863 -320

kraft från kärnkraftverk 092

143 Särskild skatt mot försurning 52 749

5

1436 Skatt på avfall 995 000 +350 +300

143 Skatt på bekämpnings- och 420 000

7 gödselmedel

144 Systembolaget AB:s 100 000

2 inlevererade överskott

1452 Skatt på annonser och reklam 1 172 -1 200

870

145 Skatt på spel 43 588

4

1461 Fordonsskatt 7 128 +70

395

146 Vägavgifter 653 585

2

147 Tullmedel 3 622

1 816

147 Övriga skatter m.m. på import

2

147 Särskilda jordbrukstullar och 364 000

3 sockeravgifter

148 Övriga skatter på varor och 122 123

1 tjänster

151 Utjämningsavgift för kommuner 20 861

1 och landsting 414

161 Betalningsdifferenser pga - 279

1 anstånd, netto 322

162 Uppbördsförluster, netto, -2 379

1 fysiska personers inkomstskatt 100

162 Uppbördsförluster, netto, - 527

2 juridiska personers 021

inkomstskatt

162 Uppbördsförluster, netto, - 576

3 arbetsgivaravgifter 719

162 Uppbördsförluster, netto, -1 019

4 mervärdesskatt 969

162 Uppbördsförluster, netto, -1 123

5 räntor m.m. 785

163 Betalningsdifferenser, övriga 4 503

1 710

169 Betalningsdifferenser,

1 skattemyndigheterna, netto

169 Indrivna medel,

2 kronofogdemyndigheten, netto

1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 800 +1 800 +110

000

1712 Nedsättning, -1 150 +1 150 +1 150

kompetensutveckling 000

1713 Nedsättning, - 600 +600 +600 +600

bredbandsinstallation 000

1714 Nedsättning, sjöfart -1 300 +1 300

000

171 Skattereduktion, pensionärer - 320

5 000

2000 Inkomster av statens 47 990 +75 +1 800

verksamhet: 976

3000 Inkomster av försåld egendom: 15 001 +40 000 +40 +40 +40

000 000 000 000

400 Återbetalning av lån: 2 369

0 535

500 Kalkylmässiga inkomster: 8 186

0 000

600 Bidrag m.m från EU: 11 010

0 300

Summa inkomster 732 747 -42 480 -14 -19 -30

738 581 080 010

Förteckning över av utskottet i punkt 6

avstyrkta motionsyrkanden

Motion Motionärer

Yrkanden

Utgifter

Punkt 6 a

Utgiftstak för staten 2001-2004

(prop. 2001/02:1 punkt 2)

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 3

2001/02:Fi292 Alf

Svensson m.fl. (kd) 7

2001/02:Fi293 Agne

Hansson m.fl. (c) 2

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 2

Punkt 6 b

Beräkning av den offentliga sektorns

utgifter åren 2002-2004

(prop. 2001/02:1 punkt 3)

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 2

2001/02:Fi292 Alf

Svensson m.fl. (kd) 11

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 3

Punkt 6 c

Fördelning av statsbudgetens utgifter

på utgiftsområden budgetåret

2002

(prop. 2001/02:1 punkt 8)

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 4

2001/02:Fi292 Alf

Svensson m.fl. (kd) 6, 9

2001/02:Fi293 Agne

Hansson m.fl. (c) 3

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 7

2001/02:T454 Per-

Richard Molén m.fl. (m) 1

Punkt 6 d

Förändringar av anslagsbehållningar 2002

(prop. 2001/02:1 punkt 7)

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 6

Motion Motionärer

Yrkanden

Inkomster

Skattepolitikens inriktning

2001/02:Fi273 Kenneth

Lantz m.fl. (kd) 1

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 1

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 9

2001/02:Fi293 Agne

Hansson m.fl. (c) 7

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 2-7, 39

2001/02:Sk474 Bo

Lundgren m.fl. (m) 1-4

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 1

2001/02:N366 Matz

Hammarström m.fl. (mp) 1

Punkt 6 g

Inkomstskatten för år 2002

(prop. 2001/02:1 punkterna 33,

34, 38-41

och 43)

2001/02:Fi273 Kenneth

Lantz m.fl. (kd) 2-5, 7,

8

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 2, 4,

5, 26

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 8-11,

13,

14, 42,

43

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 1-10,

36

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 2-6,

8-11

Skattereduktion för

fackföreningsavgifter

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 3

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 7

Pensions- och kompetenssparande

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 6

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 36, 37

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 20

Reseavdrag

2001/02:Fi273 Kenneth

Lantz m.fl. (kd) 6

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 11

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 12

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 11, 12

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 12, 14

Yrkesfiskaravdrag

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 27

2001/02:MJ220 Åke

Sandström m.fl. (c) 12

Motion Motionärer

Yrkanden

Personaloptioner

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 8

Hushållstjänster

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 10

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 31

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 31

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 13

Skatt på royalty

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 28

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 29

Företagsbeskattning,

dubbelbeskattning

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 12, 22,

23

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 19, 29,

30,

32, 46

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 28, 32

De särskilda reglerna för

fåmansaktiebolag

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 18

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 38, 45

2001/02:Sk491 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 13

Regionalt nedsatta

socialavgifter

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 9

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 17, 18

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 25-27

2001/02:N263 Agne

Hansson m.fl. (c) 12

Löneskatt på vinstandelar

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 7

Punkt 6 k

Fastighetsbeskattning

(prop. 2001/02:1 punkt 30)

2001/02:Fi241 Kent

Olsson och Inger René (m) 1-3

2001/02:Fi246 Karin

Enström (m)

2001/02:Fi255 Berit

Adolfsson (m)

2001/02:Fi281 Gunnar

Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp)

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 13, 14

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 15, 16,

41

2001/02:Fi298 Per

Landgren m.fl. (kd) 4

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 21-24

Motion Motionärer

Yrkanden

2001/02:Sk487 Karin

Pilsäter m.fl. (fp) 1

2001/02:Sk488 Kenneth

Lantz m.fl. (kd) 1, 3

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 15, 16,

21-24

2001/02:Sk490 Rolf

Kenneryd m.fl. (c) 1

2001/02:MJ220 Åke

Sandström m.fl. (c) 8

2001/02:N319

Margareta Cederfelt m.fl. (m) 7

2001/02:A318 Mikael

Odenberg m.fl. (m) 7

2001/02:Bo324 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 10

Punkt 6 l

Förmögenhetsskatt

(prop. 2001/02:1 punkt 37)

2001/02:Fi205

Margareta Cederfelt (m)

2001/02:Fi285 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 15, 16

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 33-35

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 25-27

2001/02:Sk487 Karin

Pilsäter m.fl. (fp) 4

2001/02:Sk488 Kenneth

Lantz m.fl. (kd) 4, 5

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 19, 20

Sänkt mervärdesskatt på böcker

och

tidskrifter

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 36

Punkt 6 m

Privatinförsel av alkoholdrycker och

tobaksvaror (prop. 2001/02:1

punkt 32)

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 33-35

Punkt 6 n En

fortsatt grön skatteväxling

(prop. 2001/02:1 punkt 35 och

prop.

2001/02:3)

2001/02:Fi230 Olle

Lindström (m) 1

2001/02:Fi242 Per-

Samuel Nisser och Jan-Evert

Rådhström (m)

2001/02:Fi271 Ola

Sundell och Stefan Hagfeldt (m)

2001/02:Fi278 Henrik

S Järrel (m)

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 24-26

2001/02:Sk288 Bo

Lundgren m.fl. (m) 8

2001/02:Sk418 Ingvar

Eriksson och Olle Lindström (m) 4

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 15-17

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 29

Motion Motionärer

Yrkanden

Punkt 6 o Höjd

avfallsskatt

(prop. 2001/02:1 punkt 42)

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 31, 32

Jordbruket

2001/02:Fi247 Åke

Sandström och Erik Arthur Egervärn (c)

2001/02:Fi269 Roy

Hansson (m)

2001/02:Fi270 Roy

Hansson (m)

2001/02:Fi272 Patrik

Norinder och Anne-Katrine

Dunker (m)

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 20-23

2001/02:Sk288 Bo

Lundgren m.fl. (m) 19, 20

2001/02:Sk417 Göte

Jonsson m.fl. (m) 3, 4

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 13, 14

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 33-35

2001/02:MJ341 Gunnel

Wallin (c) 2

2001/02:MJ421 Patrik

Norinder och Anne-Katrine 2, 3

Dunker (m)

Skatt på kärnkraftsel

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 18, 19

Kväveoxidskatt

2001/02:Sk489 Agne

Hansson m.fl. (c) 30

Reklamskatt

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 30

Nedsättning av skatter

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 6 (i

denna

del)

2001/02:Fi292 Alf

Svensson m.fl. (kd) 8 (i

denna

del)

2001/02:Fi293 Agne

Hansson m.fl. (c) 6 (i

denna

del)

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i

denna

del)

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 1 (i

denna

del), 47

2001/02:Sk471 Carl

Fredrik Graf m.fl. (m) 37, 39

Motion Motionärer

Yrkanden

Inkomster av statens verksamhet

2001/02:Fi239 Gunnar

Hökmark m.fl. (m) 1

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i

denna

del)

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 1 (i

denna

del)

Punkt 6 r

Beräkning av statsbudgetens inkomster för

budgetåret 2002 (prop. 2001/02:1

punkt 6)

2001/02:Fi291 Bo

Lundgren m.fl. (m) 6 (i

denna

del)

2001/02:Fi292 Alf

Svensson m.fl. (kd) 8 (i

denna

del)

2001/02:Fi293 Agne

Hansson m.fl. (c) 6 (i

denna

del)

2001/02:Fi294 Lars

Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i

denna

del)

2001/02:Fi297 Alf

Svensson m.fl. (kd) 1 (i

denna

del), 40

2001/02

FiU1

Redogörelse för ärendet

*****

Bakgrund

I detta betänkande behandlas regeringens

och partiernas förslag till fördelning av

statsutgifterna på utgiftsområden.

Betänkandet, ibland kallat

rambetänkandet, utgör underlaget för

riksdagens beslut om statsbudgeten och

utgiftsramar för de olika

utgiftsområdena. I riksdagens

rambeslutsmodell innebär beslutet om

ramarna att en utgiftsram fastställs för

varje utgiftsområde som i den fortsatta

beredningen av anslaget inte får

överskridas. Ett förslag från ett utskott

till fördelning av anslagen inom ett

utgiftsområde kan inte behandlas av

riksdagen förrän riksdagen fattat

beslutet om ramarna (RO 5:12). De olika

fackutskotten som bereder och lägger fram

förslag till beslut om anslagen inom

respektive utgiftsområde kan göra

omprioriteringar mellan anslagen men får

inte lägga fram ett förslag som går

utöver den fastställda ramen. Inte heller

får förslag läggas fram reservationsvis

som överskrider ramen.

Riksdagen fastställer statsbudgetens

sammansättning i stort genom ett särskilt

beslut som innefattar

dels utgiftsramar för utgiftsområden,

dels en beräkning av inkomsterna på

statsbudgeten (inklusive

skatteförslagen).

Detta beslut ingår som punkt 6 i

Utskottets förslag till riksdagsbeslut.

Utskottets motivering för förslaget

behandlas i betänkandet i avsnitten

2.4-2.11, 3 och 4.1.

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2001/02:1

Budgetpropositionen för 2002 om förslag

till statsbudget, finansplan m.m.

punkterna 1-15 och 29-43,

dels proposition 2001/02:3 En

begränsningsregel för fastighetsskatten,

m.m., lagförslag 3,

dels Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR2,

dels en motion som väckts med anledning

av förslag 2001/02:RR2,

dels de motioner som väckts med anledning

av ärendet under allmänna motionstiden

2001 enligt förteckningen i bilaga 1.

Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget

2001 (punkterna 16-28) behandlas i

finansutskottets betänkande

2001/02:FiU11.

Regeringens lagförslag

De lagförslag som regeringen lägger fram

i budgetpropositionen återges i bilaga 2

i betänkandet.

Skatteutskottet har dessutom överlämnat

förslaget till lag om ändring i lagen

(1994:1776) om skatt på energi i

proposition 2001/02:3 för en lagteknisk

samordning med det förslag om ändring i

samma lag som läggs fram i

budgetpropositionen. Utskottets förslag

till ändringar finns i bilaga 3.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens

förslag jämte motioner i de delar som

berör respektive utskotts

beredningsområde har inkommit från

- konstitutionsutskottet (2001/02:KU1y),

- skatteutskottet (2001/02:SkU1y),

- justitieutskottet (2001/02:JuU1y),

- utrikesutskottet (2001/02:UU1y),

- försvarsutskottet (2001/02:FöU1y),

- socialförsäkringsutskottet

(2001/02:SfU1y),

- socialutskottet (2001/02:SoU1y),

- kulturutskottet (protokollsutdrag

2001/02:2.2),

- trafikutskottet (protokollsutdrag

2001/02:4.4),

- miljö- och jordbruksutskottet

(2001/02:MJU1y),

- näringsutskottet (protokollsutdrag

2001/02:3.2),

- arbetsmarknadsutskottet (2001/02:AU1y),

- bostadsutskottet (2001/02:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i

del 2 av betänkandet.

Utbildningsutskottet har avstått från att

yttra sig.

Socialförsäkringsutskottet har beslutat

att inte avge något yttrande över

Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2

utan hänvisar i frågan till utskottets

yttrande 2001/02:SfU1y.

Utfrågningar

Utskottet anordnade den 16 oktober 2001

en offentlig utfrågning om den aktuella

penningpolitiken med riksbankschefen

Urban Bäckström. Den 25 oktober 2001

anordnades en offentlig utfrågning om

nedgången i världskonjunkturen -

konsekvenser för Sverige med

statssekreterare Sven Hegelund,

Finansdepartementet, generaldirektör

Ingemar Hansson, Konjunkturinstitutet,

chefekonom Irma Rosenberg, SBAB,

chefekonom Klas Eklund, SEB, vd Marianne

Flink, Standard & Poor''''''''''''''''''''''''''''''''s AB och

riksgäldsdirektör Thomas Franzén,

Riksgäldskontoret.

Protokoll från utfrågningarna finns i

bilagorna 17 och 18 i del 2 av

betänkandet.

Den 30 oktober 2001 informerade

statssekreterare Sven Hegelund och

ämnessakkunnige Yngve Lindh,

Finansdepartementet, om Sveriges

konvergensprogram 2001.

Skrivelser

Skrivelser i ärendet har inkommit från

Svensk Energi och Småhusägare mot

boendeskatt.

Utskottets överväganden

1 Den ekonomiska politiken

2

2.1 Regeringens prognos avslutad

före terrorattackerna i Förenta staterna

2.2

Nedan sammanfattas regeringens prognos

över den internationella och svenska

konjunkturen perioden 2001-2004.

Prognosen bygger på den information som

fanns tillgänglig t.o.m. den 7 september

2001, dvs. fyra dagar innan terrordåden

mot mål i New York och Washington.

Eventuella ekonomiska effekter av

händelserna har därmed inte kunnat

inarbetas i prognosen. I avsnitt 1.3.7

redogörs för ny information som inkommit

sedan regeringen avslutade sin prognos

och som avser tiden före och efter

terrorattackerna.

2.3 Den internationella utvecklingen

2.4

2.4.1 Snabb nedgång i världsekonomin

2.4.2

Den avmattning i världsekonomin som var

tydlig tidigt i våras har förstärkts

under senvåren och sommaren. Nedgången i

Förenta staterna har följts av en

relativt kraftigt sjunkande tillväxt

såväl i EU som i Japan och Latinamerika.

Tillväxttakten avtar samtidigt i så gott

som alla större ekonomiska regioner. Ett

annat gemensamt drag är att

industrikonjunkturen försämrats markant i

de flesta länder. Däremot har hushållens

efterfrågan utvecklats förhållandevis

gynnsamt, främst i Förenta staterna och

EU.

Diagram 1. Tillväxten i olika delar av

världen

BNP-tillväxt i procent

(bild eller grafiskt element borttaget)

Källa: Finansdepartementet

Enligt regeringens bedömning i

budgetpropositionen stiger tillväxten i

världsekonomin i år med 2,4 %. Det är

nära nog en halvering jämfört med

uppgången i fjol på 4,6 %, och nästan 1

procentenhet lägre än vad regeringen

förväntade sig i vårpropositionen. Det är

också den svagaste tillväxtsiffran som

noterats i världsekonomin och OECD-

området sedan lågkonjunkturen i början av

1990-talet. Regeringen räknar med att det

sker en viss återhämtning i Förenta

staterna och världsekonomin under nästa

år, bl.a. till följd av redan genomförda

och förväntade räntesänkningar och

vidtagna finanspolitiska

stimulansåtgärder, bl.a.

skattesänkningar, i flera större länder.

År 2002 bedöms BNP i världen öka med 3,4

%, och under 2003 och 2004 väntas den

stiga med i genomsnitt ca 4 % per år.

Tabell 1. Tillväxt, inflation och

arbetslöshet i världsekonomin

(bild eller grafiskt element borttaget)

Den snabba avmattningen i för Sverige

viktiga handelsområden samt det faktum

att en stor del av nedgången beror på

svagare industri- och investeringsklimat

betyder att förutsättningarna för den

svenska exporten försämras markant

jämfört med i fjol. Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att

världsmarknadstillväxten för den svenska

exportindustrin sjunker från höga 12,1 %

förra året till 3,8 % i år. Nästa år

väntas den stiga med 6 %.

2.4.3 Snabb försvagning av

industrikonjunkturen i Förenta staterna

2.4.4

Den avmattning i Förenta staternas

ekonomi som blev tydlig under andra

halvan av 2000 har fortsatt under våren

och sommaren. Mest märkbar är

försvagningen inom industrin, då framför

allt inom den s.k. ITK-sektorn (dvs. den

sektor som producerar datorer,

halvledare, kommunikationsutrustning

etc.) där produktionen, investeringarna

och vinsterna sjunkit mycket snabbt. I

takt med att produktionen sjunkit har

även kapacitetsutnyttjandet i

tillverkningsindustrin gått ned kraftigt.

Lager avvecklas i en stor omfattning,

vilket slår mot produktionen och importen

av varor från andra länder.

Även hushållens efterfrågan har avtagit

en del under det senaste året, bl.a. till

följd av en lägre tillväxt i

sysselsättningen och fallande kurser på

aktiebörserna. De amerikanska hushållens

konsumtionsvilja är dock fortfarande

relativt hög, och regeringen räknar i

budgetpropositionen med att de omfattande

räntesänkningarna under 2001 och den

skatterabatt som började gälla vid

halvårsskiftet i år stimulerar

konsumtionen ytterligare. Regeringen gör

dock bedömningen att endast en mindre del

av skattelättnaderna kommer att användas

till konsumtion, medan merparten används

till att öka sparandet. Sammantaget

räknar regeringen med att BNP-tillväxten

sjunker från fjolårets dryga 4 % till 1,6

% i år. Den expansiva ekonomiska

politiken, en mer dämpad avveckling av

lager, en mer stabil börs och en

förväntad gradvis försvagning av dollarns

värde gör att regeringen kalkylerar med

att det sker en viss återhämtning mot

slutet av året och under nästa år.

Förenta staternas BNP bedöms stiga med

2,7 % 2002 för att öka med i genomsnitt

3,7 % per år under perioden 2003-2004.

Osäkerheten är emellertid mycket stor.

Avgörande är bl.a. den fortsatta

utvecklingen på arbets- och

aktiemarknaderna och i vilken grad de

amerikanska hushållen väljer att

konsumera i stället för att spara. Om

arbetslösheten fortsätter att stiga och

börskurserna sjunker ännu mer, är risken

stor att den inhemska efterfrågan

utvecklas betydligt sämre än väntat.

Olika risker i bedömningen av Förenta

staternas ekonomi och den internationella

konjunkturen behandlas nedan i bl.a.

avsnitt 1.2.6 Stor osäkerhet i den

internationella bedömningen.

1.2.3 Svagare än väntat i Europa

En hög export och en stark inhemsk

efterfrågan gjorde att BNP i euroområdet

i fjol steg med 3,5 %. Det är den högsta

tillväxten i området sedan början av 1990-

talet. I slutet av förra året dämpades

dock tillväxten betydligt och

avmattningen har tilltagit under våren

och sommaren. Precis som i Förenta

staterna är försvagningen speciellt

tydlig inom industrin och IKT-sektorn. I

länder som t.ex. Finland, Nederländerna

och Irland, där IKT-sektorn utgör en stor

del av industrin, har fallet i

industrikonjunkturen varit extra stark.

Trots den svagare konjunkturen har

hushållens konsumtion i euroområdet

hållits uppe på en relativt hög nivå,

bl.a. på grund av en ökad sysselsättning

och stigande inkomster. Under våren och

sommaren har det emellertid kommit flera

tecken på att sysselsättningstillväxten

mattats av samtidigt som de senaste årens

kraftiga nedgång i arbetslösheten stannat

av.

Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att tillväxttakten i år faller

rejält, till 1,8 %. Det är en

nedrevidering med nästan 1 procentenhet

jämfört med bedömningen i

vårpropositionen. Redan vidtagna och

förväntade räntesänkningar, en något

förbättrad internationell konjunktur,

minskad inflation och en mer stimulerande

finanspolitik gör att den ekonomiska

aktiviteten stiger under 2002.

Återhämtningen blir dock ganska blygsam

till följd av en svagare sysselsättning.

Sammantaget gör regeringen bedömningen

att BNP i euroområdet nästa år stiger med

2,1 % för att öka med 2,7 % i genomsnitt

per år under perioden 2003-2004.

Skillnaden i tillväxt mellan

euroländerna förväntas bli relativt stor.

Till exempel beräknas tillväxttakten i

Tyskland sjunka under 1 % i år för att

stiga till 1,7 % 2002, medan

tillväxttakten i Frankrike väntas ligga

kring 2 % både 2001 och 2002.

I Storbritannien finns en tydlig

tudelning av ekonomin. Trots den

internationella konjunkturnedgången har

tjänstesektorn fortsatt att växa relativt

starkt medan produktionen i

tillverkningsindustrin fallit. Motorn i

ekonomin är konsumtionen, och regeringen

räknar med att hushållens konsumtion

kommer att fortsätta att vara den

viktigaste drivkraften även under de

närmaste åren. BNP väntas stiga med 2,2 %

i år, efter en uppgång i fjol på 3,0 %.

Nästa år bedöms tillväxttakten stiga till

2,5 %, något över genomsnittet för EU.

Vid sidan av Tyskland är de övriga

nordiska länderna - Danmark, Finland och

Norge - de viktigaste marknaderna i

Europa för den svenska exportindustrin.

Omfattande räntehöjningar under förra

året i kombination med en svag utveckling

inom oljeindustrin bidrog till att

aktiviteten i den norska ekonomin

dämpades kraftigt mot slutet av förra

året och i början av i år. Som framgår av

tabell 1 räknar regeringen med att

tillväxttakten i Norge sjunker till 1,2 %

i år för att stiga till nästan 2 % 2002.

Efter en period av mycket hög tillväxt

dämpas nu aktiviteten i den finländska

ekonomin påtagligt. Den internationella

konjunkturnedgången har slagit hårt mot

den finländska exportindustrin och då

framför allt mot den IKT-beroende

sektorn. Tillväxttakten faller till 1,7 %

i år, efter en historiskt hög uppgång i

fjol på 5,7 %. Under 2002 ökar

tillväxttakten något, till 2,3 %, enligt

regeringens bedömning. Tillväxttakten i

Danmark väntas sjunka till 1 % i år, på

grund av dämpad export och en svagare

inhemsk efterfrågan. Nästa år stiger

tillväxttakten till 2,1 %, dvs. i nivå

med genomsnittet för EU.

De senaste årens goda tillväxt har

medfört att arbetslösheten i EU sjunkit

med 3-4 procentenheter. Som framgår av

tabell 1 räknar regeringen med att

arbetslösheten minskar ytterligare något

de närmaste åren, men att takten i

nedgången inte blir lika kraftig som i

slutet av 1990-talet. Samtidigt förväntas

arbetslösheten i Förenta staterna stiga.

Det innebär att de senaste årens stora

skillnad i arbetslöshet mellan Förenta

staterna och Europa minskar. År 1997 var

arbetslösheten i Europa drygt 6

procentenheter högre än i Förenta

staterna. Nästa år väntas skillnaden ha

halverats, till 3 procentenheter.

1.2.4 Allvarligt läge i Japan

Läget i den japanska ekonomin är mycket

allvarligt - den inhemska konsumtionen

minskar samtidigt som den internationella

avmattningen slår hårt mot den japanska

exportindustrin. Både antalet arbetslösa

och antalet konkurser ligger nu på

historiskt höga nivåer samtidigt som

kurserna på aktiebörserna är nere på den

lägsta nivån sedan början av 1980-talet.

Konsumentpriserna faller och den

offentliga bruttoskulden är den högsta i

OECD-området.

I det korta perspektivet finns inga

avgörande tecken på en förbättring.

Tvärtom riskerar de åtgärder som

regeringen vidtar för att förbättra den

japanska ekonomins funktionssätt och

minska den offentliga skuldsättningen att

på kort sikt ytterligare försvaga den

ekonomiska aktiviteten. Avgörande för den

japanska konjunkturen är hur hushållen

agerar. Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att Japans BNP i

år faller med 1,2 % och med ytterligare

0,3 % nästa år. Dessa två år med

sjunkande produktion skall ses i ljuset

av att den japanska ekonomin endast vuxit

med i genomsnitt 1,2 % per år under de

senaste tio åren.

De mindre exportberoende länderna i

övriga Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan,

Malaysia och Singapore, har drabbats hårt

av den internationella avmattningen och

nedgången i IKT-sektorn. Däremot är den

ekonomiska aktiviteten fortfarande hög i

Kina och Indien, eftersom en hög inhemsk

efterfrågan och en expansiv ekonomisk

politik till stor del kompenserat för en

svag export. Regionen som helhet växer

med 5,2 % i år och 6,1 % nästa år, enligt

regeringens bedömning. Skillnaden i

utveckling mellan de större och mindre

länderna väntas bestå.

1.2.5 Halvering av tillväxten i Ryssland

Höga oljepriser och en låg kurs på den

ryska rubeln var de främsta orsakerna

till att den ryska ekonomin i fjol växte

med 8 %. I takt med att dessa gynnsamma

effekter avtar räknar regeringen med att

tillväxttakten i den ryska ekonomin

halveras till 4 % både i år och under

nästa år.

Dämpningen av den ekonomiska

aktiviteten i den polska ekonomin under

andra halvan av förra året har fortsatt i

år. Även den polska tillväxttakten

halveras i år, enligt regeringens

bedömning, från 4 % i fjol till 2 %.

Nästa år stiger tillväxttakten till 3 %,

till följd av bl.a. en något bättre EU-

konjunktur. I fjol ökade produktionen i

de tre baltiska länderna, Estland,

Lettland och Litauen, med i genomsnitt

drygt 4 %. Avmattningen i EU gör att

tillväxttakten sjunker under det närmaste

året.

1.2.6 Stor osäkerhet i den

internationella bedömningen

Sammanfattningsvis räknar regeringen med

att den internationella tillväxttakten

nästan halveras i år jämfört med i fjol.

Konjunkturförsvagningen i Förenta

staterna följs av sjunkande tillväxttakt

i så gott samtliga delar av världen. I EU

går tillväxttakten ned högst betydligt,

och i Japan sjunker den totala

produktionen. I takt med att bl.a. redan

genomförda och förväntade räntesänkningar

och en mer expansiv finanspolitik får

effekt på konsumtionen och

investeringarna sker en viss återhämtning

i världsekonomin mot slutet av året och

under nästa år.

Det finns flera risker och osäkerheter i

bedömningen av den internationella

utvecklingen. En risk är att nedgången i

Förenta staterna blir djupare än vad

regeringen räknar med i

budgetpropositionen. De senaste årens

expansion i Förenta staternas ekonomi har

bl.a. skett på bekostnad av ett

historiskt lågt sparande i

hushållssektorn och ett rekordstort

underskott i bytesbalansen. En kraftig

uppgång i arbetslösheten och/eller

fortsatta prisfall på aktiebörserna kan

leda till att de amerikanska hushållen

ökar sitt sparande betydligt mer än

förväntat. Det skulle i sin tur betyda en

mycket svagare utveckling av den privata

konsumtionen. I ett sådant läge skulle

nedgången i konjunkturen kunna bli

betydligt mer dramatisk och

spridningseffekter till övriga delar av

världen mer omfattande. Regeringens

prognos över världsekonomins utveckling

bygger bl.a. på att hushållskonsumtionen

i nära nog alla länder förblir relativt

hög under prognosperioden. Skulle

avmattningen på ett mer påtagligt sätt än

vad som hittills skett sprida sig till

hushållen är risken stor att det skapas

en negativ spiral med fallande

sysselsättning och ännu svagare

efterfrågan.

En annan osäkerhet gäller bedömningen

av ITK-sektorn, dvs. den del av industrin

som svarat för en betydande del av det

senaste årets nedgång. Representerar

nedgången en mer långsiktig nedvärdering

av sektorns tillväxtpotential kan

konjunkturavmattningen bli djupare, genom

t.ex. en betydligt svagare

investeringsutveckling än förväntat.

1.3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1.3.1 Den internationella nedgången

halverar tillväxttakten

Även avmattningen i den svenska

konjunkturen har fördjupats under våren

och sommaren. Exporten har drabbats hårt

av den svagare internationella

efterfrågan och nedgången i IKT-sektorn.

Orderingången har minskat kraftigt, och

enligt Statistiska centralbyråns

nationalräkenskaper sjönk exporten av

varor med nästan 2 % under första

halvåret i år jämfört med första halvåret

i fjol. Extra tydlig är nedgången i

teleprodukt- och motorfordonsindustrin.

Trots starkt växande inkomster har även

hushållskonsumtionen dämpats högst

betydligt hittills i år jämfört med den

kraftiga uppgången i fjol. Precis som när

det gäller exporten kan en del av

avmattningen av hushållens konsumtion

förklaras av nedgången i IKT-sektorn.

Hushållens förmögenhetsställning

förbättrades kraftigt under 1999 och 2000

bl.a. till följd av stigande aktiekurser

i IKT-företagen. Under det senaste året

har kurserna i IKT-bolagen fallit

markant, vilket försämrat hushållens

förmögenhetsställning och sannolikt

påverkat deras konsumtionsvilja. En annan

förklaring till den svagare konsumtionen

dr att hushållen nått en viss mättnad i

inköpen av bilar och andra kapitalvaror.

Den kraftiga konsumtionsuppgången under

de senaste åren har bl.a. berott på att

hushållen haft ett stort behov av att

ersätta gamla och slitna kapitalvaror med

nya. En del av detta behov har nu

tillgodosetts. Hushållens sparande väntas

stiga kraftigt i år - sparkvoten

fördubblas, från ett finansiellt sparande

i fjol på 2 % av den disponibla inkomsten

till 4,4 % 2001.

Som framgår av diagram 2 har både

hushållens och företagens förväntningar

om den ekonomiska framtiden sjunkit

markant under de senaste månaderna. När

det gäller hushållen är det framför allt

förväntningarna om den svenska ekonomins

och arbetslöshetens utveckling som

skruvats ned. Förväntningarna om det egna

hushållets ekonomi är fortfarande

relativt höga. Trots den svagare

konjunkturen har emellertid

sysselsättningen fortsatt att stiga

snabbt, även om ökningstakten minskat

något de senaste månaderna.

Diagram 2. Hushållens och företagens

framtidsförväntningar 1

(bild eller grafiskt element borttaget)

1 Skillnaden mellan andelen positiva och

negativa.

Källa: Statistiska centralbyrån

Den snabba och fördjupade internationella

avmattningen gör att regeringen i

budgetpropositionen bedömer att årets

svenska tillväxttakt mer än halveras,

från 3,6 % i fjol till 1,7 % i år. Det är

en nedjustering med 1 procentenhet

jämfört med regeringens bedömning i

vårpropositionen.

Som redovisats under det

internationella avsnittet ovan räknar

regeringen med en försiktig återhämtning

i världsekonomin mot slutet av året och

under 2002 till följd av omfattande

räntesänkningar i bl.a. Förenta staterna

och en mer expansiv finanspolitik i flera

större länder. Den stigande

internationella efterfrågan och en ökad

hushållskonsumtion betyder att

tillväxttakten i den svenska ekonomin

stiger till 2,4 % 2002, enligt

regeringens bedömning. Det är 0,2

procentenheter lägre än bedömningen i

vårpropositionen.

TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN 1

(bild eller grafiskt element borttaget)

Som framgår av tabell 2 beror halveringen

av tillväxttakten i år framför allt på

lägre tillväxtbidrag från

hushållskonsumtionen och på en omfattande

försäljning från lager. I slutet av förra

året byggde industrin och handeln upp

stora lager av varor för att möta en

stigande efterfrågan. Till följd av en

mer dämpad efterfrågan har dessa lager

avvecklats i en snabb takt under våren

och sommaren, vilket påverkat

produktionen negativt.

Den svagare konjunkturen, en minskad

optimism om den ekonomiska framtiden,

fallande aktiepriser och en högre

inflation gör att hushållen i högre

omfattning än tidigare väljer att öka

sitt finansiella sparande i stället för

att konsumera. Tillväxtbidraget från

hushållens konsumtion sjunker från 1,5 %

i fjol till 0,8 % i år. Kraftigt stigande

inkomster och en god

förmögenhetsställning hos hushållen,

trots de sjunkande aktiekurserna, gör att

konsumtionen kan stiga nästa år.

Hushållens reala disponibla inkomst

väntas nästa år öka med hela 5,4 %, bl.a.

på grund av reformerna inom barnomsorgen

samt de skattesänkningar som aviseras i

budgetpropositionen. Senast inkomsterna

steg med mer än 5 % var i mitten av 1960-

talet. Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att

tillväxtbidraget från hushållens

konsumtion stiger till 1,4 % 2002.

Samtidigt stiger hushållens sparande

ytterligare nästa år, till en sparkvot på

6,8 %.

Trots den svaga internationella

efterfrågan väntas den totala

utrikeshandeln i år ge ett tillväxtbidrag

på 0,2 procentenheter, jämfört med 0,6

procentenheter i fjol då exporten steg

kraftigt. Anledningen är att importen

minskar mer än exporten. Tittar man

emellertid enbart på exportens bidrag

blir bilden en annan. I fjol bidrog

exporten med 4,3 procentenheter till

tillväxten, i år väntas den siffran bli

minus 0,2 procentenheter.

Investeringarna väntas ge ett fortsatt

positivt bidrag till tillväxten under de

närmaste åren, främst genom stigande

bostadsinvesteringar och utbyggnaden av

det s.k. tredje generationens

mobiltelefonnät. Investeringarna inom

industrin dämpas dock av den svaga

konjunkturen och ett historiskt lågt

kapacitetsutnyttjande. Om inte den

internationella konjunkturen stiger som

väntat mot slutet av året och under 2002,

är risken stor att

industriinvesteringarna blir betydligt

svagare än förväntat, enligt regeringens

bedömning.

Regeringens bedömning innebär att BNP-

tillväxten under 2001 och 2002 kommer att

ligga på ungefär samma nivå som den

svenska genomsnittstillväxten på runt 2 %

under de senaste 30 åren. Det innebär

samtidigt att den risk för överhettning i

ekonomin som ansågs överhängande för

något år sedan minskat avsevärt.

Sysselsättningen kommer inte att öka lika

snabbt som den gjorde under perioden 1998

t.o.m. första halvan av 2001, och det

s.k. produktionsgapet, dvs. skillnaden

mellan faktisk och potentiell produktion,

kommer enligt regeringens bedömning inte

att slutas förrän 2004. I

vårpropositionen räknade regeringen med

att BNP-gapet skulle slutas under 2002.

Inflationen steg oväntat kraftigt under

våren, bl.a. på grund av prisökningar på

villaolja, el och kött. Regeringen gör

bedömningen att dessa prishöjningar

endast är tillfälliga och att

inflationstrycket dämpas nästa år till

följd av bl.a. den lägre tillväxten, ett

mindre stramt resursläge i ekonomin och

en antagen förstärkning av den svenska

kronan. Inflationen mätt enligt

konsumentprisindex stiger i år med i

genomsnitt 2,6 %, dvs. över Riksbankens

inflationsmål på 2 %. Nästa år sjunker

inflationen på nytt under inflationsmålet

- till 1,7 % i genomsnitt.

I det s.k. basalternativet, dvs.

regeringens huvudscenario, kalkylerar

regeringen med att BNP-tillväxten stiger

2,6 % respektive 2,3 % 2003 och 2004. Det

är visserligen högre än den svenska

ekonomins långsiktiga tillväxttrend, men

tillväxten är inte tillräckligt hög för

att riksdagens och regeringens

sysselsättningsmål och en

sysselsättningsgrad för personer i åldern

20-64 år på 80 % 2004 utan vidare kommer

att uppnås. Med de antaganden som görs i

basalternativet skulle

sysselsättningsgraden för dessa

eldersgrupper uppgå till 78,3 % 2004.

Regeringen redovisar i

budgetpropositionen två alternativa

utvecklingsscenarier för perioden fram

till 2004 - det s.k.

högtillväxtalternativet som utgår från

att de senaste årens höga svenska

tillväxt fortsätter och att

sysselsättningsmålet nås 2004 och det

s.k. lågtillväxtalternativet i vilket

antas att den nuvarande

konjunkturnedgången blir djupare och mer

utdragen än i basalternativet. Dessa

bägge alternativ redovisas mer utförligt

nedan under avsnittet Alternativa

kalkyler för utvecklingen fram till 2004.

1.3.2 Prognosförutsättningar och

nyckeltal

Som tidigare redovisats bygger

regeringens prognos på den information

som fanns tillgänglig t.o.m. den 7

september 2001. Bedömningarna baseras på

underlag från SCB, OECD och

Konjunkturinstitutet (KI). En viktig

förutsättning som antas i prognosen är

att värdet på den svenska kronan stiger

relativt kraftigt under de närmaste åren.

En annan förutsättning är att de

avtalsmässiga löneökningarna och

löneglidningen hålls tillbaka så att de

totala lönekostnadsökningarna i ekonomin

begränsas till 3,5 % per år.

I tabellerna 3 och 4 redovisas

förutsättningarna för och nyckeltalen i

regeringens prognoser och kalkyler. I

punkterna nedan sammanfattas de

viktigaste förutsättningarna och de

viktigaste skillnaderna mot de

bedömningar som regeringen gjorde i

vårpropositionen 2001.

Tabell 3. Prognosförutsättningar

2001-2004

(bild eller grafiskt element borttaget)

· Den tilltagande avmattningen

leder till att tillväxten i

världsekonomin i år blir nästan 1

procentenhet lägre än vad regeringen

kalkylerade med i vårpropositionen. Trots

det förväntar sig regeringen att de

internationella räntorna under

prognosperioden kommer att ligga på en

något högre nivå än vad som förutsågs i

vårpropositionen. En anledning till det

är uppgången i inflationstakterna under

våren i så gott som alla OECD-länder.

·

· Under våren och sommaren har

kronan försvagats ytterligare på de

internationella valutamarknaderna.

Regeringen räknar visserligen med att

kronans värde stiger framöver, men

prognosen över kronans utveckling har

reviderats relativt kraftigt jämfört med

i våras. I budgetpropositionen väntar sig

regeringen att kronans värde enligt det

s.k. TCW-index i genomsnitt kommer att

ligga på 134,1 respektive 130,3 i år och

under nästa år. Det är en väsentligt

svagare kursutveckling för kronan jämfört

med det genomsnitt på 126,9 år 2001 och

123,8 år 2002 som regeringen förväntade

sig i vårpropositionen.

·

Till följd av den ekonomiska avmattningen

dämpas de senaste årens kraftiga

sysselsättningstillväxt. När det gäller

sysselsättningen för 2001 har regeringen

justerat upp sin prognos, från en

förväntad ökning i vårpropositionen på

1,6 % till en förväntad ökning i

budgetpropositionen på 1,7 %. Orsaken är

att sysselsättningen under våren och

sommaren ökat kraftigare än förväntat,

trots den försvagade konjunkturen. Nästa

år ökar sysselsättningen med 0,5 % för

att stiga 0,4 % respektive 0,3 % under

2003 och 2004.

Tabell 4. Nyckeltal 2001-2004

· (bild eller grafiskt element

borttaget)

·

· Det senaste årets dämpade

hushållskonsumtion, en förväntat svagare

sysselsättningstillväxt och en ökad

osäkerhet om den ekonomiska framtiden gör

att regeringen räknar med att hushållen

ökar sitt sparande relativt kraftigt.

Sparkvoten förväntas stiga från 2 % av

den disponibla inkomsten 2000 till 7 %

2004.

·

1.3.3 Försörjningsbalansen

Under förutsättning att den breda

internationella konjunkturnedgången inte

ytterligare fördjupas och att det sker en

gradvis återhämtning mot slutet av året

och under 2002 växer Sveriges BNP med i

genomsnitt 2,3 % per år under

prognosperioden 2001-2004. Det är drygt 1

procentenhet lägre än vad svensk ekonomi

vuxit med under de senaste fyra åren, men

något högre än genomsnittstillväxten

under de senaste 30 åren. Regeringens

prognos innebär vidare att Sverige under

de närmaste åren ligger på ungefär samma

tillväxtnivå som genomsnittet bland EU-

länderna. De senaste fyra åren har

Sveriges BNP stigit med ungefär en halv

procentenhet mer per år än EU:s

genomsnitt.

De olika delarna av försörjningsbalansen

utvecklar sig enligt regeringens

bedömning på följande sätt (se tabell 5

nedan):

Tabell 5. Försörjningsbalansen 2000-2004

· (bild eller grafiskt element

borttaget)

·

· Tillväxten i hushållens

konsumtion avtar markant jämfört med de

senaste tre åren. Efter en tydlig

konsumtionsdämpning i år stiger

tillväxttakten i konsumtionen nästa år

till följd av bl.a. kraftigt stigande

disponibla inkomster.

·

· Till följd av den tilltagande

försvagningen av den internationella

konjunkturen har regeringen, i

förhållande till vårpropositionen,

kraftigt justerat ned prognoserna över

den svenska exporten och importen. Nu

bedöms att exporten och importen faller

med 0,4 % respektive 1 % 2001. I

vårpropositionen väntades en tillväxt på

6,4 % respektive 6,7 %.

·

· I fjol byggde bl.a. industrin

och varuhandeln upp stora lager som

bidrog till att öka BNP med 0,6

procentenheter. En stor del av

uppbyggnaden var ofrivillig i den

meningen att lagren steg i takt med att

både den internationella och den inhemska

efterfrågan dämpades oväntat snabbt mot

slutet av förra året. Företagen avvecklar

nu sina lager, vilket bedöms dra ned BNP-

tillväxten med 0,3 procentenheter i år

och 0,2 procentenheter nästa år.

·

1.3.4 Nedgång i den svenska exporten

Den svenska varuexporten steg kraftigt

förra året, till följd av den höga

internationella efterfrågan. Uppgången

var bred i den meningen att exporten

ökade i så gott som alla delar av

industrin. Under åren dessförinnan, dvs.

under 1998 och 1999, var det framför allt

teleproduktindustrin som stod för

merparten av exporttillväxten.

Som framgår av diagram 3 har exporten och

exportorderingången mattats högst

betydligt under loppet av 2001, på grund

av den snabba avmattningen i den

internationella efterfrågan. Under första

halvåret i år sjönk varuexporten med ca 2

% jämfört med samma period i fjol enligt

Statistiska centralbyråns preliminära

uppgifter. Nedgången är särskilt tydlig i

de IKT-relaterade delarna av industrin,

som t.ex. teleprodukt- och

motorfordonsindustrin. Vid sidan av

dämpningen av efterfrågan i Förenta

staterna har den svenska exporten

drabbats av den tilltagande försvagningen

i EU, och då framförallt i Tyskland -

Sveriges andra viktigaste exportland.

Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att varuexporten i år sjunker med 2

%. Samtidigt gör regeringen bedömningen

att världsmarknaden för bearbetade varor

i år växer med historiskt låga 3,8 %,

jämfört med en uppgång i fjol på mer än

12 %. Att den svenska exporten därmed

utvecklas sämre än världsmarknaden beror

bl.a. på att den svenska exporten, i

likhet med t.ex. den finländska, till

relativt stor del består av

teleprodukter.

Diagram 3. Varuexporten och industrins

exportorderingång

(bild eller grafiskt element borttaget)

Källa: Finansdepartementet

En viss återhämtning i den

internationella ekonomin och en mycket

god konkurrenskraft, bl.a. till följd av

den låga kronkursen, gör att den svenska

exporten på nytt börjar stiga mot slutet

av året. Världsmarknadstillväxten för

bearbetade varor beräknas nästa år stiga

till närmare 6 %. I uppgångsfasen ökar

efterfrågan på insats- och

investeringsvaror extra mycket. Det är en

utveckling som gynnar svensk export.

Regeringen gör dessutom bedömningen att

den kraftiga internationella nedgången i

IKT-sektorn avtar framöver, och att

exporten av svenska teleprodukter

återigen börjar stiga, dock ej i samma

omfattning som under rekordåren under

senare delen av 1990-talet.

Sammanfattningsvis räknar regeringen

med att exporten stiger med 5,2 % nästa

år och 6,3 % år 2003. I den prognosen

ingår en relativt kraftig förstärkning av

den svenska kronans värde på den

internationella valutamarknaden. Enligt

regeringen är även exportprognosen

osäker. Till exempel kan uppgången för

exporten komma senare än beräknat om den

internationella återhämtningen dröjer.

Vidare är det svårt att avgöra styrkan

och tillståndet i den svenska

teleproduktindustrin efter det senaste

årets stora motgångar.

1.3.5 Fortsatt men avtagande

sysselsättningstillväxt

Som framgår av diagrammen 4, 5 och 6 har

den svenska arbetsmarknaden förbättrats

markant under de senaste åren. Mellan

1997 och 2000 steg sysselsättningen med

omkring 236 000 personer samtidigt som

den öppna sysselsättningen sjönk från 8 %

av arbetskraften till i genomsnitt 4,7 %

under 2000. Mot slutet av förra året

sjönk den öppna arbetslösheten under 4 %.

Till följd av den kraftigt stigande

sjukfrånvaron har dock inte antalet

arbetade timmar och antalet personer i

arbete stigit lika mycket som

sysselsättningen.

Diagram 4. Sysselsättningen 1995-augusti

2001

(bild eller grafiskt element borttaget)

Källa: Statistiska centralbyrån

Trots den snabba internationella

avmattningen fortsatte sysselsättningen

att stiga kraftigt under första halvåret

i år. Jämfört med samma period i fjol

ökade antalet sysselsatta med 103 000

personer eller 2,5 % samtidigt som den

öppna arbetslösheten i genomsnitt legat

på ca 4 % (antalet arbetade timmar ökade

under samma period med i genomsnitt 1,2

%, vilket bl.a. visar på en fortsatt ökad

sjukfrånvaro). Takten i

sysselsättningsuppgången avtog dock under

våren och sommaren, och det finns ett

antal faktorer som talar för att de

senaste årens mycket starka

sysselsättningstillväxt mattas av

framöver.

Till exempel har antalet lediga platser

vid landets arbetsförmedlingar sjunkit

jämfört med tidigare. Framför allt har

antalet lediga platser med kort

varaktighet minskat. Historiskt sett har

antalet nyanmälda lediga platser varit en

tillförlitlig indikator på

sysselsättningsutvecklingen under de

kommande sex till tolv månaderna. Vidare

framgår det av Konjunkturinstitutets

(KI:s) olika barometrar att företagen

märkbart justerat ned sina

nyanställningsplaner. Mest tydligt är

detta inom industrin, men även inom

byggsektorn och vissa delar av

tjänstesektorn har företagen reviderat

ned sina anställningsplaner. Till detta

Diagram 5. Den öppna arbetslösheten

1995-augusti 2001

(bild eller grafiskt element borttaget)

Källa: Statistiska centralbyrån

kommer att antalet varsel om uppsägningar

hittills i år nästan fördubblats jämfört

med samma period i fjol. Under årets

första sju månader uppgick antalet varsel

till mer än 30 000. Nivån på antalet

varsel är emellertid fortfarande låg

jämfört med de nivåer som rådde i början

av 1990-talet. Regeringen gör i

budgetpropositionen bedömningen att

antalet sysselsatta minskar under hösten,

men att sysselsättningen i genomsnitt

under året ökar med 1,7 %. Att

genomsnittssiffran ändå blir så pass hög

beror bl.a. på den snabba

sysselsättningsuppgången i slutet av

förra året vilken fick till effekt att

antalet sysselsatta redan då var

betydligt fler än årsgenomsnittet för

2000. I takt med en återhämtning i

konjunkturen stiger sysselsättningen

under nästa år, med 0,5 % i genomsnitt

under året. Regeringen räknar vidare med

att utbudet av arbetskraft ökar med 0,9 %

i år och 0,3 % 2002. Eftersom utbudet

väntas öka långsammare än

sysselsättningen sjunker den öppna

arbetslösheten från 4,7 % i fjol till 3,9

% i genomsnitt i år och 3,8 % i

genomsnitt under 2002. En svag

sysselsättningsutveckling nu under hösten

kan dock innebära en temporär uppgång i

den öppna arbetslösheten. Under perioden

2003-2004 bedöms neddragningar av antalet

personer i det s.k. Kunskapslyftet och i

de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen ge

möjlighet att öka sysselsättningen med

0,35 % per år. Den öppna arbetslösheten

bedöms dock stiga något, eftersom

arbetskraftsutbudet väntas öka mer än

sysselsättningen.

Diagram 6. Sysselsättningsgrad enligt

definitionen i regeringens

sysselsättningsmål 1995-augusti 2001

(bild eller grafiskt element borttaget)

Källa: Statistiska centralbyrån

Riksdagens och regeringens mål för

sysselsättningen är att

sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs.

antalet sysselsatta i åldrarna 20-64 år i

procent av befolkningen i samma

åldersgrupp, skall stiga till 80 % 2004.

Som framgår av diagram 6 har

sysselsättningsgraden stigit under de

senaste åren till en nivå vid mitten av

2001 på ca 78 %. Regeringens prognoser i

budgetpropositionen över sysselsättning

och arbetskraftsutbud innebär att

sysselsättningsgraden stiger till 78,3 %

2004. Det innebär i sin tur att

sysselsättningsmålet inte skulle

uppfyllas. Det fattas omkring 90 000 jobb

för att målet skall infrias. I en

alternativ kalkyl för den ekonomiska

utvecklingen under de närmaste åren

redovisar regeringen vad som krävs för

att målet skall nås. Kalkylen, som går

under benämningen

högtillväxtalternativet, redovisas nedan

under avsnittet Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004. För att

målet skall uppfyllas krävs, vid sidan av

en högre ekonomisk tillväxt, att utbudet

av arbetskraft ökar.

Regeringen anger i budgetpropositionen

ett antal osäkerheter i bedömningen av

arbetsmarknadsutvecklingen de närmaste

åren. En sådan osäkerhet är

efterfrågeläget. Hittills har

konjunkturnedgången nästan endast

påverkat sysselsättningen inom industrin,

och regeringen antar att spridningen till

andra områden och branscher även framöver

blir relativt begränsad. En djupare och

mer utdragen avmattning kommer att slå

hårdare mot sysselsättningen i andra

branscher än industrin. Enligt regeringen

är det också möjligt att bristsituationen

och matchningsproblemen på

arbetsmarknaden underskattats.

Tabell 6. Nyckeltal för arbetsmarknaden

(bild eller grafiskt element borttaget)

1.3.6 Alternativa kalkyler för

utvecklingen fram till 2004

På grund av den stora osäkerheten om den

internationella konjunkturen redovisar

regeringen i budgetpropositionen två

alternativa scenarier för den ekonomiska

utvecklingen 2001-2004 - det s.k.

lågtillväxtalternativet och det s.k.

högtillväxtalternativet. I det s.k.

lågtillväxtalternativet antas att

nedgången i konjunkturen blir mer

omfattande och mer utdragen än i

basalternativet, både internationellt och

i Sverige. I högtillväxtalternativet

antas att den svenska ekonomins kraftiga

uppgång under de senaste åren fortsätter

och att BNP under perioden 2002-2004

stiger snabbare än i basalternativet.

Lågtillväxtalternativet

I detta alternativ antas att den

internationella konjunkturnedgången blir

mer omfattande och mer utdragen i tiden.

Tillväxten i de flesta länder blir lägre

både i år och under nästa år jämfört med

basalternativet. De senaste årens

kraftiga ökning av produktiviteten i

t.ex. Förenta staterna bedöms delvis har

varit tillfällig, vilket innebär att

tidigare bedömningar av den potentiella

tillväxten i Förenta staterna och andra

regioner justerats ned. Aktiviteten inom

IKT-sektorn sjunker ytterligare och

kurserna på börserna världen över

fortsätter att falla. Det leder i sin tur

till att t.ex. hushållen blir mer

pessimistiska om framtiden och att den

inhemska konsumtionen dämpas ytterligare.

Försvagningen motverkas till viss del av

att såväl den amerikanska som den

europeiska centralbanken ytterligare

sänker sina styrräntor. Den

internationella ekonomiska aktiviteten

vänta börja stiga på nytt under 2003 och

2004.

Som framgår av tabell 7 nedan blir

effekterna på den svenska ekonomin

omfattande. Den svenska industrin drabbas

hårt av en förlängd konjunkturnedgång.

Världsmarknadstillväxten för svensk

export begränsas till historiskt låga 2,5

% respektive 3,2 % 2001 och 2002. De

senaste årens sysselsättningsuppgång i

den svenska ekonomin bryts.

Arbetslösheten börjar stiga redan i år,

och under 2002 antas att sysselsättningen

sjunker med 1 %, mätt som årsgenomsnitt.

Resursutnyttjandet minskar och det s.k.

BNP-gapet ökar. Den svagare konjunkturen

leder till ett lägre inflationstryck,

vilket ger Riksbanken möjlighet att sänka

reporäntan.

Tabell 7. Nyckeltal för

lågtillväxtalternativet

(bild eller grafiskt element borttaget)

När aktiviteten i ekonomin tar fart 2003

och 2004 stiger BNP snabbare än i

basalternativet, men återhämtningen efter

nedgången i år och under 2002 är inte

avslutad 2004 utan väntas pågå även de

kommande åren, dvs. 2005 och därefter.

Sammantaget innebär

lågtillväxtalternativet att BNP 2004 är

ungefär 2 % lägre än i basalternativet,

och att sysselsättningsgraden 2004 uppgår

till 77,4 % jämfört med 78,3 % i

basalternativet.

Lägre tillväxt, svagare sysselsättning

och konsumtion gör att de offentliga

finanserna försämras relativt kraftigt

jämfört med basalternativet. De

offentliga finanserna väntas ändå visa

ett överskott på i genomsnitt omkring 1,8

% per år (mot omkring 2,8 % per år i

basalternativet). Den kommunala ekonomin

försämras och den kommunala konsumtionen

utvecklas betydligt svagare än i

basalternativet.

Högtillväxtalternativet

Detta alternativ utgår från att

sysselsättningen fortsätter att stiga

relativt snabbt och att

sysselsättningsmålet nås, dvs. att

sysselsättningsgraden för personer i

åldern 20-64 år uppgår till 80 % år 2004.

Jämfört med basalternativet innebär det

att sysselsättningen behöver öka med

ytterligare omkring 90 000 personer. Det

s.k. BNP-gapet i ekonomin förutsätts i

utgångsläget vara lägre än i

basalternativet. Svensk industris goda

konkurrenskraft ger högre export, och den

stigande sysselsättningen ökar hushållens

framtidstro och konsumtion.

För att sysselsättningsmålet skall nås

förutsätts att BNP varje år under

perioden stiger mer än i

huvudalternativet - BNP väntas 2004 vara

ungefär 2 % högre än i basalternativet.

Samtidigt förutsätts att utbudet av

arbetskraft blir betydligt större än i

basalternativet. Antalet långtidssjuka

och förtidspensionerade minskar och

antalet personer utanför arbetskraften

som kan och vill arbeta ökar jämfört med

basalternativet. Dessutom antas att

antalet deltagare i Kunskapslyftet och i

de arbetsmarknadspolitiska programmen är

färre än i basalternativet. Den öppna

arbetslösheten sjunker i

högtillväxtalternativet till 3,2 % 2004

utan att arbetsmarknaden blir överhettad.

Den högre efterfrågan i ekonomin och den

högre inkomstnivån gör att de offentliga

finanserna stärks. Jämfört med

basalternativet ökar överskottet i de

offentliga finanserna med i genomsnitt ca

0,5 % per år under perioden 2001-2004.

Bland annat högre skattebaser stärker den

kommunala ekonomin och ökar den kommunala

konsumtionen jämfört med basalternativet.

Tabell 8. Nyckeltal för

högtillväxtalternativet

(bild eller grafiskt element borttaget)

1.3.7 Ny information efter det att

regeringens prognos färdigställts

Tisdagen den 11 september 2001

genomfördes omfattande terroraktioner mot

mål i Förenta staterna. Attackerna krävde

tusentals människors liv och händelserna

kommer på olika sätt att påverka

världsekonomin. Informationen om den

ekonomiska utvecklingen efter terrordåden

är än så länge relativt begränsad. Den

utfallsstatistik som publicerats efter

det att regeringen avslutade sitt

prognosarbete avser framför allt det

ekonomiska utfallet under våren och

sommaren. Nedan redovisas statistik som

avser tiden före terrordåden och den

information som inkommit om tillståndet i

världsekonomin efter den 11 september

2001.

Ny ekonomisk information om utvecklingen

tiden före terrodåden

En del av statistikflödet från Förenta

staterna som avser utfallet före den 11

september 2001 tyder på att den

ekonomiska aktiviteten dämpats

ytterligare något under sommaren. Till

exempel ökade tillväxten under andra

kvartalet med endast 0,3 % i årstakt,

enligt Handelsdepartementets nyligen

publicerade slutliga revideringen av

nationalräkenskaperna. Under första

kvartalet ökade BNP med 1,3 % i årstakt.

Den enda drivkraften i ekonomin var

hushållskonsumtionen som steg med ca

2,5 %. Det kan jämföras med att

konsumtionen under första kvartalet steg

med 3 %. Investeringarna föll kraftigt,

främst investeringar i maskiner och

mjukvara, och näringslivets utförsäljning

från lager tilltog.

Statistik från Federal Reserve visar

att industriproduktionen fortsatte att

minska under sommaren. I augusti gick

produktionen ned med 0,8 % jämfört med

juli - den elfte månaden i rad med

fallande produktion inom industrin.

Samtidigt fortsatte

kapacitetsutnyttjandet att sjunka.

Kapacitetsutnyttjandet är en god

indikator på den kommande

investeringsutvecklingen. I augusti

utnyttjades 76,2 % av kapaciteten. Det är

den lägsta nivå som uppmätts sedan 1983.

Men bilden är inte helt entydig. Till

exempel ökade industrins orderingång

oväntat starkt i augusti. Dessutom steg

inköpschefernas index, det s.k. NAPM,

vilket är ett konjunkturindex för

industrin, kraftigt i augusti, från ett

värde på 43,6 i juli till 47,9 i augusti.

Värden över 50 indikerar expansion och

värden under 45 tyder på nedgång. Den del

av NAPM-indexet som avser industrins

orderläge steg för första gången sedan

våren 2000 över nivån 50.

Arbetsmarknaden i Förenta staterna

fortsätter att försvagas. Under juli och

augusti ökade sysselsättningen med i

genomsnitt 0,4 % jämfört samma period i

fjol, samtidigt som arbetslösheten steg

kraftigt, till 4,9 % i augusti. Under

första och andra kvartalet låg

sysselsättningstillväxten på i genomsnitt

1,2 % respektive 0,5 %. Nya siffror visar

att hushållskonsumtionen ökade med 0,3 %

i juli och 0,2 % i augusti. Det är

ungefär i nivå med utvecklingen under

andra kvartalet då konsumtionen steg med

i genomsnitt 0,2 % per månad. Hushållens

förtroende för den ekonomiska

utvecklingen dämpades i augusti. Bilden

är dock splittrad. Medan synen på den

nuvarande ekonomiska situationen blivit

mer negativ har hushållen gradvis blivit

mer optimistiska om framtiden. Hushållens

disponibla inkomster steg kraftigt under

juli och augusti till följd av den s.k.

skatterabatten. Enligt nya uppgifter

använde hushållen, åtminstone

tillfälligtvis, merparten av rabatten

till att öka sitt sparande. Hushållens

sparkvot, dvs. sparandet som andel av den

disponibla inkomsten, steg under juli och

augusti med omkring 3 procentenheter,

till 4,1 %.

I augusti var inflationstakten 2,7 %.

Det är en oförändrad nivå jämfört med

juli, men lägre i förhållande till

utvecklingen under vintern och våren då

inflationstakten nästan ihållande legat

över 3 %.

Den senaste statistiken från EU och

euroområdet är blandad, men

huvudintrycket är att vårens avmattning

fortsatte under sommaren. BNP i

euroområdet steg med 1,7 % under andra

kvartalet i år jämfört med samma period i

fjol, enligt Eurostats reviderade

nationalräkenskaper. Det är en tydlig

inbromsning jämfört med utfallet under de

två föregående kvartalen då BNP steg med

2,4 % respektive 2,8 %. Tydligast var

dämpningen i Tyskland och Finland. I

Tyskland sjönk tillväxttakten från 1,8 %

under första kvartalet till 0,6 % under

andra kvartalet. I Finland gick den ned

från 3,3 % till 0,4 %. Motorn i

tillväxten i EU under andra kvartalet var

framför allt hushållens konsumtion, även

om konsumtionstillväxten dämpades

relativt starkt jämfört med tidigare

kvartal.

Industriproduktionen i euroområdet steg

med 1,1 % i augusti, men jämfört med

samma månad i fjol var uppgången endast

0,4 %. I hela EU var industriproduktionen

i augusti oförändrad jämfört med förra

året. Mot slutet av sommaren kom dock en

del tecken på att industrikonjunkturen i

EU passerat bottennivån. De tyska

företagens framtidsförväntningar i det

s.k. IFO-indexet steg för augusti. IFO-

index är en barometer över den tyska

industrins förväntningar, och historiskt

sett är indexen en god indikator på

produktionsutvecklingen såväl i Tyskland

som i euroområdet. Ungefär en fjärdedel

av svaren i IFO-index samlades in efter

den 11 september.

I augusti låg arbetslösheten i hela EU

på 7,6 %, samma nivå som den legat på

sedan i april. Samtidigt har

sysselsättningstillväxten avtagit,

framför allt i Tyskland och Italien.

Vidare fortsatte inflationstakten nedåt.

Inflationen i euroområdet var i augusti

2,7 %, mot t.ex. 3,4 % i maj 2001.

Även ny information från Japan visar på

en fortsatt konjunkturförsvagning. Japans

BNP sjönk t.ex. med 0,7 % under andra

kvartalet jämfört med samma period i

fjol, enligt preliminära data över

nationalräkenskaperna. Alla delar av

ekonomin, utom hushållens konsumtion,

bidrog till nedgången. Den senaste

statistiken visar dock att försäljningen

inom detaljhandeln fortsatte att sjunka i

augusti samtidigt som arbetslösheten låg

kvar på historiskt höga 5 % av

arbetskraften. Priserna i den japanska

ekonomin fortsätter att sjunka. I augusti

gick priserna ned med 0,7 % jämfört med

samma månad förra året.

I slutet av september 2001 redovisade

Statistiska centralbyrån (SCB) den

definitiva beräkningen av de svenska

nationalräkenskaperna för andra

kvartalet. SCB justerade ned BNP-utfallet

för andra kvartalet med 0,3

procentenheter, till 1,1 %. Tillväxten

för första halvåret skrevs ned med 0,2

procentenheter, till 1,6 %. Den svagare

utvecklingen berodde framför allt på en

lägre konsumtion. Enligt den nya

beräkningen var hushållskonsumtionen

oförändrad under andra kvartalet jämfört

med samma period 2000, vilket är en

nedrevidering med 1 procentenhet jämfört

med snabbversionen. Till stor del

förklaras den svagare konsumtionen av

minskade bilinköp.

Ny information tyder på att den svenska

industrikonjunkturen förbättrades något

mot slutet av sommaren. Företagens

orderingång ökade t.ex. kraftigt i

augusti, med 9,7 % jämfört med månaden

innan. Orderingången från

utlandsmarknaderna stod för hela

uppgången. Vidare fortsatte den s.k.

konfidensindikatorn i KI:s

månadsbarometrar att stiga i augusti,

efter en uppgång i juli

(konfidensindikatorn speglar företagens

konjunkturförväntningar). Även

industriproduktionen ökade i augusti

jämfört med juli. Jämfört med samma månad

i fjol minskade dock produktionsnivån.

Tillväxten i detaljhandelns omsättning

avtog fram till maj i år. Under juni och

juli skedde emellertid en viss

återhämtning. Den senaste statistiken

från SCB visar att uppgången fortsatte

även i augusti, då omsättningen i

detaljhandeln steg med 3 % jämfört med

samma månad i fjol. Sysselsättningen steg

kraftigt i augusti, enligt SCB:s

arbetskraftsundersökning AKU. Antalet

sysselsatta ökade med 135 000 personer,

eller 3,2 %, jämfört med augusti i fjol.

Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten

från 5,1 % i fjol till 4,3 %. Antalet

varsel om uppsägning steg dock under

augusti med 7 500 - den högsta siffra som

noterats sedan lågkonjunkturen 1993.

Inflationstakten steg från 2,9 % i juli

till 3,1 % i augusti. Uppgången berodde

bl.a. på stigande priser på kläder, skor,

grönsaker och el.

Ny ekonomisk information om utvecklingen

tiden efter terrordåden

Omedelbart efter terrorattackerna sjönk

kurserna kraftigt på aktiebörserna

världen över. Kurserna på

Stockholmsbörsen föll t.ex. med ca 10

procentenheter på två timmar (börshandeln

i Förenta staterna stängdes efter

terrordåden och öppnades på nytt måndagen

den 17 september). Priset på råolja steg

initialt med några dollar per fat och på

valutamarknaden sjönk dollarn mot t.ex.

euron. Den svenska kronan försvagades

kraftigt veckorna efter terrordåden.

Den senaste månaden har situationen på

de finansiella marknaderna stabiliserats.

Börskurserna har stigit, de

internationella obligationsräntorna har

sjunkit och oljepriset har gått ned

kraftigt. Priset på olja låg den 5

november 2001 på knappt 19 dollar per

fat, en nedgång med omkring 8 dollar per

fat eller drygt 30 % jämfört med

prisnivån före terrordåden. Kurserna på

Stockholmsbörsen har stigit med 18 %

(värdet den 5 november 2001) sedan

bottennivån den 21 september 2001.

Samtidigt har de svenska

obligationsräntorna sjunkit, dock inte i

samma omfattning som i t.ex. Tyskland,

vilket innebär att gapet mot de tyska

obligationsräntorna stigit något. Kronan

har stärkts de senaste veckorna och TCW-

index ligger nu på ungefär samma nivå som

före terrordåden.

När börserna i Förenta staterna öppnade

efter en veckas uppehåll sänkte den

amerikanska centralbanken, Federal

Reserve, styrräntan med 0,5

procentenheter till följd av

terrorattackerna och den fortsatta

avmattningen i Förenta staterna under

sommaren. Samtidigt tillfördes det

finansiella systemet stora volymer

likviditet för att undvika eventuella

problem till följd av brist på pengar i

finansväsendet. Federal Reserves

räntesänkning följdes av räntesänkningar

runt om i världen. Till exempel sänkte

även Europeiska centralbanken, ECB, och

den svenska Riksbanken sina styrräntor

med 0,5 procentenheter, till en nivå på

3,75 %. I början av oktober sänkte

Federal Reserve styrräntan med

ytterligare 0,5 procentenheter, till en

reporänta på 2,5 % - den lägsta nivån på

Förenta staternas styrränta som noterats

sedan början av 1960-talet. Någon vecka

efter terrordåden beslutade kongressen

att anslå omkring 40 miljarder dollar för

att stimulera ekonomin och täcka

kostnader för skadegörelsen i New York

och Washington (till det kommer omkring

15 miljarder dollar i stöd till

flygindustrin). I början av oktober

annonserade regeringen om ytterligare

stimulansåtgärder för budgetåret 2002 på

någonstans mellan 80 och 120 miljarder

dollar. Ett flertal andra länder har de

senaste veckorna beslutat eller

annonserat om finanspolitiska

stimulansåtgärder för att motverka en

ytterligare fördjupning av konjunkturen.

Den ekonomiska statistiken från Förenta

staterna som avser tiden efter

terrordåden den 11 september tyder på att

aktiviteten i ekonomin dämpats högst

avsevärt, åtminstone tillfälligtvis. Det

amerikanska handelsdepartementets

preliminära beräkningar av

nationalräkenskaperna visar att BNP under

det tredje kvartalet sjönk med 0,4 % i

årstakt. Inköpschefernas konjunkturindex,

NAPM, sjönk kraftigt i september och

mycket kraftigt i oktober, efter att ha

ökat relativt starkt i augusti. Samtidigt

minskade industriproduktionen med 1 %

jämfört med augusti, enligt Federal

Reserves senaste siffror. Sammantaget har

produktionen sedan oktober förra året

gått ned med 5,8 %, vilket kan jämföras

med en nedgång i samband med

lågkonjunkturen 1990/91 på 4,5 % under

sex månader. Industrins orderingång sjönk

i september samtidigt som industrins

kapcitetsutnyttjande sjönk ytterligare,

till 75,5 %.

Arbetsmarknadsdepartementets nya

siffror visar också att sysselsättningen

minskade påtagligt i september och

oktober. I oktober sjönk sysselsättningen

med hela 415 000 personer och

arbetslösheten steg till 5,4 %.

Försäljningen i detaljhandeln minskade

med 2,4 % jämfört med augusti, vilket var

betydligt svagare än vad olika bedömare

hade räknat med. Det finns dock vissa

tecken som talar för att konsumtionen

stabiliserades något i början av oktober.

Den s.k. Reedbook, vilken är ett

veckovist index över detaljhandeln, visar

t.ex. att försäljningen steg under de två

första veckorna i oktober jämfört med de

två första veckorna i september. Nya

siffror från forskningsinstitutet

Conference Board, som offentliggjordes i

slutet av oktober, tyder emellertid på

att hushållens förväntningar sjönk

oväntat kraftigt under oktober.

Trots att informationen om utvecklingen

i EU efter den 11 september är relativt

begränsad tyder de uppgifter som

publicerats hittills på att konjunkturen

mattats av ytterligare. Till exempel

sjönk inköpschefernas konjunkturindex för

euroområdet kraftigt, från ett värde i

augusti på 47,5 till 45,9 i september -

det största fallet som noterats sedan

mätningarna påbörjades för fyra år sedan.

Nedgången var extra kraftig i de stora

euroländerna Tyskland, Frankrike och

Italien. Nya uppgifter visar också att

inköpschefsindex i de stora euroländerna

fortsatte att falla kraftigt i oktober.

Enligt EG-kommissionens barometrar var

det sammanvägda konjunkturindexet

oförändrat i september. Däremot sjönk

delindexen för industrin och konsumenter

något jämfört med augusti. Kommissionens

index samlades in under första halvan av

september, vilket innebär att uppgifterna

endast till viss del återspeglar effekter

av terrordåden i Förenta staterna.

Tyska IFO-index pekar mot att

aktiviteten i den tyska ekonomin dämpats

högst betydligt. Index sjönk kraftigt i

september, till ett värde på 85,0 - den

lägsta nivån som registrerats sedan 1993.

Framför allt rapporterar de tyska

företagen om en kraftigt minskad

orderingång.

Även de japanska företagens framtidstro

minskade avsevärt i september, enligt den

japanska centralbankens senaste rapport,

den s.k. Tankan. Undersökningen omfattar

9 000 företag och genomfördes under

perioden 29 augusti till 28 september.

Framför allt har företagen skruvat ned

sina produktionsförväntningar.

Trots signalerna om återhämtning under

juli och augusti försvagades den svenska

industrikonjunkturen i september, enligt

bl.a. KI:s barometer för tredje

kvartalet. Enligt barometern sjönk

industrins orderingång från både hemma-

och exportmarknaderna betydligt mer än

förväntat under det tredje kvartalet.

Ordertillströmning försämrades framför

allt i insatsvaru- och

investeringsvaruindustrin. Samtidigt har

företagen blivit mer negativa om nivån på

orderstocken. Produktionen och

sysselsättningen i industrin minskade och

tillgången på arbetskraft upplevs inte

längre som något problem. Endast 4 % av

företagen uppger arbetskraftsbrist som

det främsta hindret för ökad produktion.

Den s.k. konfidensindikatorn för

tillverkningsindustrin sjönk och ligger

nu, i likhet med tyska IFO-index, på den

lägsta nivån som uppmätts sedan 1993.

Till skillnad från tidigare anger nu även

företagen inom byggnadsindustrin att

konjunkturen försvagats. Den tidigare

uppgången i byggandet har avstannat

samtidigt som det inte längre finns något

behov av att nyanställa personal, enligt

byggföretagen. Byggföretagens

förväntningar om framtiden har också

blivit mer pessimistiska.

Inköpschefsindex för Sverige sjönk i

september och oktober, till ett värde i

oktober på 44,1.

Hushållens förväntningar om den svenska

ekonomins och arbetslöshetens utveckling

sjönk påtagligt i september, enligt SCB:s

undersökning av hushållens inköpsplaner,

den s.k. Hippen. När det gäller synen på

arbetslösheten sjönk det s.k. nettotalet,

dvs. andelen positiva minus andelen

negativa, till

-48. I augusti var nettotalet -37.

Förväntningarna om den svenska ekonomin

föll från ett nettotal i augusti på -19

till ett nettotal i september på -31. I

oktober sjönk förväntningar ytterligare

när det gäller arbetslöshetens

utveckling, medan förväntningarna om den

svenska ekonomin förbättrades något.

Även hushållens förväntningar om den

egna ekonomins utveckling försämrades

något i september, men trots det är

hushållen fortfarande relativt optimiska

om hur den egna ekonomin utvecklas under

det närmaste året. I oktober låg

hushållens förväntningar på den egna

ekonomin kvar på samma nivå som i

september. Förväntningarna över den egna

ekonomin är traditionellt en god

indikator över den kommande konsumtionen.

Försäljningen i detaljhandeln steg också

i september, enligt Handelns

Utredningsinstituts s.k. snabbindex.

Uppgången blev 2,4 % jämfört med

september i fjol. Det var en relativt

stark siffra bl.a. på grund av att

ökningen i september förra året var

mycket kraftig. Däremot föll

inregistreringen av nya personbilar i

september och oktober. Enligt nya

uppgifter från SCB och Lantmäteriet sjönk

priserna på småhus i september, efter en

oförändrad prisnivå i augusti.

Inflationstakten fortsatte dock att stiga

i september. Konsumentpriserna ökade med

0,8 % jämfört med augusti, vilket gav en

inflationstakt under de senaste tolv

månaderna på 3,2 %. Trots terrordåden

fortsatte sysselsättningen att stiga i

september samtidigt som arbetslösheten

sjönk. Sysselsättningsuppgången var dock

lägre än under juli och augusti. Antalet

nyanmälda lediga platser var ca 7 000

färre än under september 2000, och

antalet varsel om uppsägning ökade med 5

700.

1.3.8 Finansutskottets syn på

budgetpropositionens och partimotionernas

konjunkturbedömningar

Utskottet delar regeringens bedömning i

budgetpropositionen att tillväxttakten i

den svenska ekonomin sjunker under de

närmaste åren, efter de senaste årens

höga tillväxttal. Avmattning

internationellt, som tilltagit under

våren och sommaren, slår mot den svenska

industrin och mot exporten av svenska

varor och tjänster. Även tillväxttakten i

hushållens konsumtion avtar en del till

följd av bl.a. konjunkturavmattningen, en

lägre sysselsättningstillväxt, låga

aktiekurser och en minskad optimism om

den ekonomiska framtiden.

Enligt utskottets mening har

osäkerheten om konjunkturens utveckling

framöver ökat markant efter terrordåden i

Förenta staterna i mitten av september

2001. Det framgick också av den

offentliga utfrågning om nedgången i

världsekonomin som utskottet höll

torsdagen den 25 oktober 2001 med

företrädare för Finansdepartementet,

Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret,

SEB, Statens Bostadsfinansierings AB,

SBAB, och Standard & Poor''''''''''''''''s. Risken har

ökat för att nedgången i

världskonjunkturen blir djupare och mer

utdragen än förväntat samt att

avmattningen i industrin på ett mer

avgörande sätt än tidigare sprider sig

till hushållen och påverkar hushållens

konsumtionsbenägenhet.

Enligt utskottets mening är det

emellertid ännu för tidigt att dra några

säkra slutsatser om hur den

internationella ekonomin kommer att

påverkas av höstens tragiska händelser.

Som framgår av redovisningen ovan under

punkten 1.3.7 Ny information efter det

att regeringens prognos färdigställts

tyder en del nya uppgifter på att

aktiviteten i världsekonomin, åtminstone

tillfälligtvis, dämpats ytterligare under

september. Dessa uppgifter måste dock

tolkas med försiktighet. Merparten av

informationen som hittills publicerats är

av karaktären indikatorer och andra

mätare av hushållens och företagens

förväntningar. Tidigare erfarenheter,

från t.ex. finans- och valutaoron hösten

1998, visar att denna typ av information

tenderar att överdriva effekterna av ett

dramatiskt skeende. Under hösten 1998

föll både hushållens och företagens

förväntningar om den ekonomiska framtiden

kraftigt (se diagram 2 i avsnitt 1.3.1).

I efterhand kan man konstatera att

utvecklingen blev betydligt bättre än

förväntat. Tillväxten i världsekonomin

under 1999 och 2000 blev avsevärt högre

än vad både hushållen/företagen och de

flesta bedömare räknade med redan innan

finansoron tog fart.

Utskottet kan i detta sammanhang

konstatera att finansmarknaderna

stabiliserats något de senaste veckorna

efter oron i samband med

terrorattackerna. Kurserna på

aktiebörserna världen över har stigit

från bottennivån i slutet av september,

priset på olja har gått ned kraftigt,

efter en initial uppgång dagarna efter

terrordåden, och obligationsräntorna har

fallit. Även på valutamarknaderna har

fluktuationerna dämpats. Värdet på den

svenska kronan, mätt enligt TCW-index,

har t.ex. stigit till ungefär den nivå

som rådde veckorna före terrordåden.

En annan positiv faktor är de

omfattande penning- och finanspolitiska

stimulansåtgärder som vidtagits världen

över, och som sannolikt kommer att bidra

till att dämpa eventuella negativa

konjunktureffekter av terrorattackerna.

Hur stort genomslaget blir av

stimulanserna är svårt att avgöra men

styrräntan i Förenta staterna är nu nere

på den lägsta nivån sedan början av 1960-

talet och realräntan, dvs. den nominella

räntan rensat för inflationen, är noll

eller t.o.m. negativ. Sammantaget innebär

räntesänkningarna en betydande stimulans

för konsumtion, investeringar och

bostadsbyggande. Till detta skall läggas

åtgärder inom finanspolitiken som kommer

att stimulera efterfrågan med motsvarande

minst 1,5 % av BNP under resten av 2001

och under 2002. Siffran inkluderar de

skattesänkningar som beslutats tidigare

och det stimulanspaket och det flygstöd

som togs direkt efter attackerna. Däremot

ingår inte de nya åtgärder som Förenta

staternas regering nyligen annonserade.

Dessa väntas motsvara ytterligare omkring

1 % av BNP under 2002.

Samtliga partier menar i

partimotionerna att osäkerheten om den

internationella konjunkturen ökat

avsevärt efter terrorattackerna i Förenta

staterna.

I motion Fi291 (m) anför motionärerna

att det internationella konjunkturläget

är mycket osäkert och att nedgången

hittills varit djupare än vad flertalet

prognoser tidigare indikerat. Därmed

kommer även en tydlig återhämtning att

dröja, menar motionärerna vidare.

"Regeringens bild av den ekonomiska

utvecklingen ter sig mot denna bakgrund

alltför optimistisk, även om man ser till

tiden före den 11 september. Effekterna

av terrorattacken i USA är svårbedömda,

framförallt på längre sikt, men

osäkerheten har ökat än mer, vilket i sig

lär komma att påverka den ekonomiska

utvecklingen negativt. Dessa negativa

effekter kommer med största säkerhet att

överskugga de konjunkturstimulanser som

finns i främst USA i form av

skattesänkningar och lägre räntor",

skriver motionärerna.

Motionärerna menar vidare att den

svenska tillväxten i år kommer att bli

den lägsta sedan början av 1990-talet och

att det mesta nu tyder på att prognoserna

om en tillväxt på över 2 % redan nästa år

inte kommer att infrias.

Även motionärerna i motion Fi292 (kd)

ifrågasätter regeringens BNP-prognos för

2002.

"Regeringens prognos för 2002 var i

våras 2,6 %. Nu förutspår regeringen en

något lägre tillväxt 2002 på 2,4 %. En

sådan tillväxtprognos för 2002 hade

tillhört en av de mer optimistiska under

sensommaren", skriver motionärerna och

fortsätter:

"Efter terrordåden den 11 september så

dr regeringen relativt ensam om en så

optimistisk framtidstro. Regeringen har

all anledning att se över sin prognos för

2002."

I motion Fi293 (c) skriver motionärerna

att det i dagsläget är svårare än vanligt

att bedöma konjunkturutvecklingen under

de närmaste åren. Det enda man kan vara

säker på är att händelserna i Förenta

staterna påverkar amerikansk och

internationell ekonomi negativt.

"Mot bakgrund av att de ekonomiska

framtidsutsikterna var synnerligen osäkra

redan innan den 11 september är det ändå

förvånansvärt att regeringen, i sin

budgetproposition för 2002, skriver upp

sina prognoser för tillväxten 2003 och

2004 jämfört bedömningarna i vårbudgeten.

Under motsvarande tidsperiod har alla

konjunkturbedömare skrivit ned sina

tillväxtförväntningar för de närmaste

åren", skriver motionärerna.

I motion Fi294 (fp) anförs att det mest

sannolika är att världsekonomin repar sig

efterhand och att en djupare nedgång kan

undvikas. Inte minst bör de ekonomisk-

politiska steg som tagits bidra till

detta.

"Men det är högst troligt att det inte

blir fråga om en snabb återhämtning, även

2002 kommer troligen att vara ett år med

svag tillväxt i vår omvärld."

Motionärerna menar vidare att det både

hos regeringen och hos många andra

funnits en förhoppning att

konjunkturavmattningen för svensk del

skulle bli kort och smärtfri.

"Men redan före den 11 september fanns

det starka skäl att räkna med att

konjunkturnedgången skulle blir av

normalt snitt, d.v.s. sträcka sig över

ett par års tid. En snabb uppgång 2002

var inte det mest sannolika scenariot.

Terrorattacken har gjort detta ännu

mindre troligt."

Som utskottet redovisat ovan anser

utskottet att det finns en mycket stor

osäkerhet om den internationella

konjunkturutvecklingen. När det gäller

prognosen om en ökad tillväxttakt 2002

jämfört med i år vill utskottet erinra om

att den hänger samman med att regeringen

i sin grundprognos räknar med en viss

återhämtning i den internationella

konjunkturen och den internationella

efterfrågan mot slutet av i år och under

2002. Detta tillsammans med

stimulanseffekter från den svaga kronan

skulle ge en successiv förbättring av den

svenska industrikonjunkturen. Uppgifter

om utvecklingen under juli och augusti

indikerar också att industrikonjunkturen

i Sverige, och i viss mån även i Förenta

staterna och EU, sannolikt stod inför en

viss vändning uppåt. Till exempel steg

konfidensindikatorn för

tillverkningsindustrin i KI:s

månadsbarometrar under både juli och

augusti (se avsnitt 1.3.7 Ny information

efter det att regeringens prognos

färdigställts). Regeringen räknar i

budgetpropositionen med att BNP 2002

stiger med 2,4 % efter en uppgång i år på

1,7 %. Övriga svenska prognosmakare

räknade vid samma tidpunkt i genomsnitt

med att BNP 2002 ökar med 2,3 %, dvs.

ungefär i nivå med regeringens bedömning.

Prognosmakarna räknade vidare med en

tillväxt i år på i genomsnitt 1,6 %,

d.v.s. även det ungefär samma bedömning

som regeringen.

I motion Fi293 (c) anser motionärerna

att det är anmärkningsvärt att regeringen

jämfört med vårpropositionen skriver upp

prognoserna för 2003 och 2004.

Utskottet vill erinra om att regeringen

i budgetpropositionen i förhållande till

den bedömning som gjordes i

vårpropositionen justerat ned prognoserna

för tillväxten 2001 och 2002. Det innebär

att aktiviteten och resursutnyttjandet i

den svenska ekonomin under de närmaste

två åren blir lägre än vad som bedömdes i

vårpropositionen. Det betyder i sin tur

att möjligheterna ökat för en högre

svensk tillväxttakt under 2003 och 2004,

utan att resursutnyttjandet blir

ansträngt och inflationen stiger.

Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att BNP ökar med 2,6 % 2003 och 2,3 %

2004. Övriga svenska prognosmakare

räknade vid samma tidpunkt med en BNP-

uppgång 2003 på i genomsnitt 2,8 %, dvs.

0,2 procentenheter högre än regeringens

bedömning. Dessvärre går det inte att

göra jämförelser för 2004 eftersom endast

ett fåtal bedömare gjort prognoser för

2004.

Sammantaget gör utskottet bedömningen

att osäkerheten om den internationella

konjunkturutvecklingen ökat markant efter

terrordåden i Förenta staterna. Viss ny

information tyder på att aktiviteten i

världsekonomin försvagats ytterligare

direkt efter händelserna. Men uppgifterna

är inte entydiga. Det finns ett antal

positiva faktorer som kan motverka

terrorattackernas negativa effekter på

den ekonomiska aktiviteten.

Finansmarknaderna har stabiliserats efter

den omedelbara oron, oljepriset har

sjunkit kraftigt samtidigt som

obligationsräntorna världen över gått

ned. Till detta kommer de omfattande

ekonomisk-politiska åtgärder som

vidtagits i både Förenta staterna och i

andra länder, och som på olika sätt

kommer att stimulera hushållen och

företagen.

Enligt utskottets mening finns det för

tillfället inte tillräckligt med

statistik och information för att kunna

göra en samlad och genomarbetad prognos

av terrorattackernas ekonomiska

konsekvenser. Utskottet vill erinra om

att regeringen i budgetpropositionen

redovisar ett s.k. lågtillväxtalternativ,

i vilket antas att konjunkturavmattningen

fördjupas och att den internationella

ekonomiska aktiviteten vänder uppåt först

under 2003 och 2004 (se avsnitt 1.3.6

Alternativa kalkyler för utvecklingen

fram till 2004). I

lågtillväxtalternativet sjunker den

svenska tillväxttakten till 1,2 % i år

och 0,6 % 2002. Trots detta svaga

konjunkturförlopp väntas de svenska

offentliga finanserna ändå ge ett

överskott på omkring 1 % per år under

perioden 2001-2004.

Enligt utskottets mening talar

emellertid det mesta för att

lågtillväxtalternativet inte kommer att

infrias.

1.4 Inriktningen av den allmänna

ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner det förslag till allmänna

riktlinjer för den ekonomiska politiken

som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Förslaget bygger

på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Riksdagen avslår

de förslag som förs fram i motionerna.

Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp).

1.4.1 Finansutskottets förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Den kraftiga internationella

konjunkturnedgången gör att den

ekonomiska tillväxten i Sverige mattas

av. Dessutom har terrordåden i Förenta

staterna ökat osäkerheten om utvecklingen

i världsekonomin. För tillfället saknas

statistik och information för att en

samlad och genomarbetad prognos av

terrorattackernas ekonomiska konsekvenser

skall kunna göras. Den nya information

som finns är bristfällig, tvetydig och

svårtolkad.

Utskottet kan dock konstatera att den

svenska ekonomin står på en stabil grund.

De offentliga finanserna visar överskott,

den offentliga bruttoskulden sjunker, den

offentliga nettoskulden har vänts till en

nettoförmögenhet, de svenska räntorna

ligger på ungefär samma nivå eller något

över räntorna i Tyskland och inflationen

är låg, även om en viss uppgång noterats

de senaste månaderna till följd av bl.a.

tillfälliga prishöjningar. Dessutom har

Sverige ett stort överskott i de samlade

affärerna med utlandet.

Sysselsättningen i den svenska ekonomin

ökade med 91 000 personer under förra

året jämfört med året innan - den största

uppgången sedan mitten av 1970-talet.

Under förra året nåddes målet om en

halvering av den öppna arbetslösheten

till 4 %. Trots den internationella

konjunkturförsvagningen och nedgången i

den svenska tillväxttakten har

sysselsättningen fortsatt att stiga. I

september var antalet sysselsatta 55 000

fler än under samma månad förra året.

De goda offentliga finanserna gör det

möjligt att under 2002 genomföra reformer

och skattesänkningar för sammanlagt 44

miljarder kronor. Därigenom stärks

hushållens köpkraft, och genom att

åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg-

och medelinkomsttagare erhålls en extra

stimulans som bidrar till att motverka

konjunkturförsvagningen.

Den stora utmaningen i den ekonomiska

politiken är att Sverige på nytt skall

närma sig en situation med full

sysselsättning. Alla människors vilja

till arbete skall tas till vara. Kraften

riktas nu mot att sysselsättningsmålet

skall nås, dvs. att 80 % av den vuxna

befolkningen skall vara reguljärt

sysselsatta (sysselsatta exklusive

sysselsatta i konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program) 2004.

Uppgiften är därför att understödja de

senaste årens goda utveckling. Den

ekonomiska politiken inriktas på fortsatt

starka offentliga finanser och låg

inflation för att Sverige även skall

klara de långsiktiga utmaningarna som

ställs till följd av den demografiska

utvecklingen. Målet om 2 % överskott i de

offentliga finanserna över en

konjunkturcykel ligger fast. Utgiftstaken

skall hållas. Den svenska ekonomins

långsiktiga produktionsförmåga skall

höjas genom att lediga

arbetskraftsresurser mobiliseras,

konkurrensen befrämjas och betydande

satsningar görs i utbildning och

kompetensutveckling. Näringsklimatet

skall vara gott med gynnsamma

förutsättningar för nya företag att

etableras och befintliga företag att växa

och expandera. Sverige skall fortsätta

att vara ett land med en ledande position

när det gäller BNP-andelen för forskning

och utveckling.

För att tillväxten skall bli

långsiktigt hållbar måste den också komma

alla till del. Det innebär att rättvisan

skall stärkas genom en aktiv

fördelningspolitik och genom åtgärder som

förbättrar utvecklingsmöjligheterna för

alla medborgare oavsett kön, etnisk eller

kulturell tillhörighet eller var i landet

man bor. Tillväxt och rättvisa måste

enligt utskottets mening fås att gå hand

i hand. I dagens värld med snabba

förändringar behövs rättvisa med trygga

människor som vågar utbilda sig och som

vågar anta nya utmaningar.

Ett viktigt mål i den ekonomiska

politiken och i näringspolitiken är

därför att hela Sverige skall växa.

Staten har ett övergripande ansvar för

utvecklingen i hela landet samtidigt som

det även krävs aktiva lokala insatser i

alla delar av landet för att skapa

förutsättningar för högre tillväxt och

ökad sysselsättning.

Situationen under 1990-talet med

nedskärningar i den sociala välfärden för

att häva den ekonomiska krisen är förbi.

De senaste årens höga tillväxt har skapat

utrymme för ett antal rättvisereformer.

Men fortfarande finns stora fördelnings-

och regionalpolitiska utmaningar kvar.

Genom det kommunala utjämningssystemet

sker en långtgående utjämning av

skatteinkomster och strukturellt

betingade merkostnader. Därigenom ökar

förutsättningarna för alla kommuner och

landsting i landet att kunna erbjuda sina

invånare en likvärdig vård, omsorg och

skola.

Levnadsvillkoren skall fortsätta att

förbättras, och som en följd av detta

skall socialbidragsberoendet halveras

mellan 1999 och 2004. De reformer som

tidigare presenterats skall förverkligas.

Barnen och ungdomarna står i centrum

för politiken. En mycket stor satsning

görs på skolan och studiebidraget

förstärks. En bred familjepolitisk reform

genomförs stegvis bl.a. i syfte att öka

rättvisan, arbetskraftsutbudet och

sysselsättningen. Maxtaxan i

förskoleverksamheten och

skolbarnsomsorgen genomförs,

föräldraförsäkringen utökas och den

lägsta ersättningen under de dagar

ersättningen baseras på förälders

sjukpenning höjs. Barn till arbetssökande

ges rätt till förskoleverksamhet, och

resurserna till vården och omsorgen

prioriteras och utökas. Tandvården

tillförs ytterligare resurser, och

satsningar görs för att minska köer och

förbättra tillgängligheten i vården.

En rad andra åtgärder vidtas för att

förbättra arbetsmarknaden, utbildningen

och för att ytterligare förbättra

företagens tillväxtbetingelser och öka

tillväxten i hela Sverige. En kraftig

satsning för att bygga ut och förbättra

infrastrukturen föreslås.

Socialavgifterna för företag i stödområde

A sänks för att bl.a. gynna

småföretagandet i utsatta regioner. Ett

program för att öka sysselsättningen

bland människor med invandrarbakgrund

genomförs. Pensionärernas ekonomi

förbättras ytterligare.

Arbetsskadeförsäkringen reformeras och

insatser görs för att främja hälsan i

arbetslivet. Golvet och taket i

arbetslöshetsförsäkringen har höjts, och

taket kommer att höjas ytterligare nästa

år, om det statsfinansiella läget medger

det. Den generella välfärden skall

bevaras och utvecklas ytterligare. Om

statens finanser så medger skall taket i

såväl sjuk- som föräldraförsäkringen

höjas 2003.

Överskotten i de offentliga finanserna

gör att det nu är möjligt att gå vidare

med det tredje steget i

inkomstskattereformen. Löntagarna

kompenseras därför med ytterligare en

fjärdedel av egenavgifterna fr.o.m. 2002.

Vidare höjs gränsen för statlig skatt

ytterligare, vilket innebär att andelen

skattebetalare som betalar statlig

inkomstskatt sjunker till ungefär 17 %.

Dessutom genomförs en riktad

skattesänkning för pensionärer. Samtidigt

höjs fribeloppet i förmögenhetsskatten

och fastighetsskatten sänks för att

kompensera för stigande taxeringsvärden.

Som ett rättviseåtgärd införs en

skattereduktion för fackföreningsavgiften

och för avgifter till

arbetslöshetskassan. Ytterligare steg i

den gröna skatteväxlingen tas genom att

bl.a. energiskatten på el och

koldioxidskatten höjs. Vidare sänks

momsen på böcker och tidskrifter.

Utvecklingen mot ett långsiktigt

hållbart samhälle kräver också en

ekologisk omställning. Målet är att

Sverige inom en generation skall ställas

om till ett samhälle med en ekologiskt

hållbar utveckling. Förutom den gröna

skatteväxlingen genomförs en rad andra

olika insatser för att öka takten i

omställningen. Flera nya åtgärder

föreslås i budgetpropositionen.

Att den svenska lönebildningen

fungerar väl är enligt utskottets mening

av avgörande betydelse för en fortsatt

hög tillväxt och stigande sysselsättning.

Det är väsentligt att de nominella

löneökningarna förblir måttliga. Åtgärder

vidtas för att förbättra lönebildningen

och minska riskerna för flaskhalsar och

överhettning på arbetsmarknaden.

Ytterligare satsningar görs för att öka

konkurrensen och effektiviteten på

marknaderna. Rättsväsendet får ökade

resurser, bl.a. för att motverka den

känsla av ökad otrygghet som många

upplever. En del av rättvisepolitiken är

att visa internationell solidaritet.

Därför höjs biståndet.

Utskottet noterar med

tillfredsställelse att

budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna. Samarbetet rör

ekonomi, sysselsättning, rättvisa,

jämställdhet och miljö.

Samarbetspartierna står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken

och tilläggsbudgeten för 2001. Samarbetet

visar att det finns en politisk majoritet

för en ekonomisk politik som är inriktad

på full sysselsättning, ett offentligt

överskott om 2 % av BNP över en

konjunkturcykel och prisstabilitet.

1.4.2 Partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

I Moderata samlingspartiets motion Fi291

anförs att Sveriges eftersläpning mot

andra länder måste brytas. De djupgående

strukturella problemen som förhindrar att

tillväxt och sysselsättning varaktigt

ökar finns kvar. Avregleringarna och de

stora reformerna i början av 1990-talet

var viktiga faktorer bakom den höga

tillväxttakten i slutet av 1990-talet,

men när den socialdemokratiska regeringen

tillträdde hösten 1994 avstannade

reformprocessen, och i vissa fall har

reformerna återställts eller motverkats.

Det har fått till effekt att Sverige nu i

konjunkturnedgången präglas av den högsta

arbetslösheten någonsin i ett sådant

läge, utflyttning och utförsäljning av

arbetskraft och företag, låg nivå på

nyföretagandet och en svag krona som

urholkar välfärden och höjer

inflationstrycket i ekonomin. Enligt

motionärerna är också de senaste årens

sysselsättningsökning till stor del en

bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat

kraftigt under samma tid. Regeringens

brist på reformer betyder att

tillväxtpotentialen i den svenska

ekonomin inte ökat tillräckligt mycket

för att förhindra en fortsatt

eftersläpning. Detta är en allvarlig

utveckling eftersom behovet av reformer

är större i dag än vad det var i början

av 1990-talet. För att bryta

eftersläpningen måste, enligt

motionärerna, reformeringen av den

svenska ekonomin återupptas och

intensifieras. De stora strukturella

problemen med stor konjunkturkänslighet i

statsfinanserna, hög utgifts- och

skattekvot samt stora politikerstyrda

monopol måste åtgärdas. Reformpolitiken

bör utgå i från att Sverige långsiktigt

skall kunna ha en tillväxt på över 3 %.

Detta ställer bl.a. krav på en politik

för företagande och på reformer på

arbetsmarknaden. Bättre förutsättningar

för kreativitet, företagsamhet, tillväxt

och möjlighet att leva på sin lön skapas

enligt motionärerna bl.a. genom sänkta

och slopade skatter på företagande,

arbete och sparande. Till exempel bör

inkomstskatterna reformeras och sänkas

bl.a. genom att förvärvsavdrag införs och

grundavdraget höjs kraftigt och den

statliga inkomstskatten successivt

avvecklas. Vidare bör dubbelbeskattningen

på aktier och förmögenhetsskatten slopas

och en avveckling av fastighetsskatten

påbörjas. Skatten på hushållsnära

tjänster och skatten på bensin och diesel

bör sänkas samtidigt som beskattningen av

optioner bör förändras. Skatterna på

produktionsmedel i jordbruket bör också

sänkas. Totalt föreslås i motionen

skattesänkningar som i slutet av

treårsperioden uppgår till netto 80

miljarder kronor utöver regeringens

förslag. Vidare måste företagskrånglet

minskas genom färre och enklare regler.

Den s.k. Simplexgruppens förslag bör

genomföras.

Utbildningspolitiken måste läggas om

och forskningen förstärkas. Två nya

stiftelseuniversitet bör bildas och

vuxenutbildningen bör förändras.

Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras

med sikte på att skapa en större

flexibilitet och mångfald, och

arbetsrätten bör ses över och göras mer

individuell. Konkurrenstrycket i ekonomin

måste ökas genom reformeringar och

avregleringar av t.ex. bostadsmarknaden,

vården, omsorgen och utbildningen. För

att öka konkurrensen, den privata

företagsamheten och amorteringen av

statsskulden bör också de statliga

företagen privatiseras i en betydligt

snabbare takt än vad regeringen räknar

med.

Sveriges behov av utbyggda och

förbättrade vägar är stort. Som ett

första steg i en upprustning av vägnätet

föreslår motionärerna att 14 miljarder

kronor utöver regeringens förslag anslås

under de närmaste tre åren. Friheten och

mångfalden i samhället bör ökas genom att

t.ex. en nationell obligatorisk

hälsoförsäkring, en skolpeng och en

äldrepeng införs. Det första steget i den

nationella hälsoförsäkringen bör vara att

införa en nationell vårdgaranti. Sverige

behöver enligt motionärerna en

socialförsäkringsreform. De offentliga

utgifternas andel av ekonomin måste

sänkas för att minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet, öka medborgarnas

frihet och öka konkurrensen. Besparingar

i slutet av perioden motsvarande 77

miljarder kronor netto presenteras i

motionen.

För att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska situation och öka deras

valfrihet bör ett barnomsorgskonto med

avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader och ett grundavdrag

på 15 000 kr per barn införas.

Motionärerna avvisar regeringens förslag

till maxtaxa och vill i stället införa

etableringsfrihet inom barnomsorgen för

att höja valfriheten. De kommunala

verksamheterna måste fokuseras på

kärnverksamheterna så att medborgarna får

ut mer av varje skattekrona, vilket

enligt motionärerna underlättas av

införandet av en skolpeng och en allmän

hälsoförsäkring.

En översyn bör snarast göras om

uppgiftsfördelningen mellan, stat,

kommun, det civila samhället och

gemenskaperna för att bl.a. minska

kommunernas obligatoriska åtaganden.

Verksamheter bör avregleras och utsättas

för konkurrens. Enligt motionärerna

innebär deras politik att statsbidragen

till kommunerna kan sänkas under de

närmaste åren. Dessutom innebär de

senaste årens snabbt stigande kommunala

skatteinkomster att det finns utrymme för

sänkta kommunalskatter. Kommunernas

ekonomiska problem löses bäst genom en

politik som ökar den allmänna tillväxten.

Euron bör införas så snart som möjligt,

och det långsiktiga målet för

budgetpolitiken bör vara att de

offentliga finanserna skall vara i balans

över konjunkturcykeln. Enligt

motionärerna bör inte sparandet i PPM-

delen av pensionssystemet omfattas av

balansmålet eftersom det är ett

privaträttsligt sparande. I stället för

ett högt offentligt sparande förs

sparandet därmed över till den privata

sektorn. Lägre utgifts- och skattekvoter

minskar enligt motionärerna behovet av en

offentlig förmögenhetsuppbyggnad över

konjunkturcykeln (yrkandena 1, 8, 10-16

och 18-19).

I Kristdemokraternas motion Fi292 anförs

att regeringen i budgetpropositionen

ägnar föga politisk kraft åt

företagsklimatet och de strukturella

problem som gjort att Sverige sedan 1970-

talet halkat långt ned i OECD-ländernas

välståndslista. Nu när konjunkturen

snabbt viker står regeringen helt utan en

strategisk plan för att höja

tillväxtförutsättningarna i den svenska

ekonomin. Den totala arbetslösheten är

hög, det svenska näringslivet flyttar

utomlands eller säljs ut till utländska

ägare och en dåligt fungerande

arbetsmarknad hotar att förvärra

konjunkturnedgången och öka på Sveriges

eftersläpning mot övriga OECD-länder.

Det är, enligt motionärerna, nu hög tid

att rätta till strukturfelen i den

svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck

och stora marginaleffekter som gör att

det lönar sig dåligt att arbeta och

skapar ett osunt bidragsberoende, en hög

beskattning som gör det svårt att locka

och behålla företag, en dåligt fungerande

arbetsmarknad och lönebildning och en

svag konkurrens i stora delar av

ekonomin. Målet bör vara en varaktigt

hållbar tillväxt på minst 3 %.

För att öka sysselsättningen, minska

arbetslösheten och trygga välfärden

föreslås att inkomstskatten reformeras i

fyra steg bl.a. genom en höjning av

grundavdraget, en skattereduktion, ett

förvärvsavdrag och genom att värnskatten

avskaffas. Vidare sänks

arbetsgivaravgifterna, och en 50-

procentig skattereduktion på hushållens

köp av tjänster i det egna hemmet införs.

Vidare bör rimliga och rättvisa

konkurrensvillkor för jordbruket, åkeri-

och transportsektorn skapas.

Förmögenhetsskatten avvecklas stegvis,

och dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster avskaffas.

Fastighetsskatten sänks, avdragsrätten på

pensionssparande höjs och en avdragsrätt

för insättningar på individuella

utbildningskonton införs. Sammantaget

föreslås skattesänkningar som i slutet av

treårsperioden uppgår till omkring 40

miljarder kronor utöver regeringens

förslag.

Arbetsmarknadens funktionssätt måste

förbättras för att minska riskerna för

arbetskraftsbrist inom vissa områden och

stigande löne- och inflationstryck.

Villkoren för lönebildningen bör

förbättras genom t.ex. en högre

egenfinansiering i en ny obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring, och regler i

lönebildningen bör skapas som främjar

dynamik och flexibilitet i

lönesättningen. De nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste

minskas och regelverket förenklas.

Konkurrensen måste öka inom t.ex.

detaljhandeln, byggsektorn och den

offentliga sektorn. För att öka

effektiviteten i vården och omsorgen

anser motionärerna att konkurrensen skall

öka genom att bl.a. fler privata

initiativ tillåts. Kvarvarande

konkurrenshämmande regleringar i den

privata sektorn bör avvecklas. De

regelförenklingar som

Småföretagsdelegationen föreslår bör

snarast genomföras. Motionärerna anför

vidare att regeringens okänsliga

budgetsanering har varit förödande för

enskilda människor, bl.a. pensionärerna.

Motionärerna föreslår därför att bl.a.

pensionstillskottet höjs 2002,

inkomstprövningen av änkepensionen slopas

och att omställningspensionen för

efterlevande återställs. Pensionärernas

situation förbättras också fr.o.m. 2003

genom grundavdragshöjningen. Vården,

skolan och omsorgen tillförs ytterligare

resurser, och satsningar görs för att

återupprätta rättsväsendet och upprusta

den svenska infrastrukturen.

Kristdemokraterna kritiserar regeringen

för valet av samarbetspartier.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av

tradition negativa till ekonomisk

tillväxt, och deras inflytande över

regeringspolitiken ökar ytterligare

osäkerheten om regeringens ekonomiska

kurs och regeringens förmåga att göra

någonting åt ekonomins grundläggande

strukturella problem.

Familjepolitiken bör reformeras bl.a.

för att öka valfriheten inom

barnomsorgen. Avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader samt ett

barnomsorgskonto bör införas. Regeringens

förslag till maxtaxa avvisas. Vidare bör

familjernas situation stärkas genom att

bl.a. garantinivån i föräldraförsäkringen

höjs mer än vad regeringen föreslår och

att en statlig skattereduktion för varje

barn upp till 16 år införs. Enligt

motionärerna bör

socialförsäkringssystemen reformeras och

utvecklas mer mot fonderade system. För

att se över marginaleffekterna i skatte-

och socialförsäkringssystemen bör det ske

överläggningar mellan de fem partier som

står bakom pensionsreformen. För att

minska statsfinansernas

konjunkturkänslighet bör statsskulden

avbetalas i en snabbare takt än vad

regeringen föreslår, bl.a. genom att fler

statliga företag säljs ut. En sådan

utförsäljning motiveras också av att

staten måste renodla sin roll.

Motionärerna vill ersätta överskottsmålet

i de offentliga finanserna med ett mål

för statens finanser (yrkandena 1, 2 och

3).

I Centerpartiets motion Fi293 anförs att

tillväxten mattas efter flera år av god

ekonomisk utveckling, och Sverige håller

på att klyvas både socialt och regionalt.

I budgetpropositionen talar regeringen om

tillväxt och rättvisa, men i praktiken

hämmas tillväxten, klyftorna vidgas och

jämställdheten går åt fel håll. Många

människor får stå vid sidan av

utvecklingen genom att de t.ex. inte får

tillgång till arbetsmarknaden. Bidrags-

och skattesystemen låser in dem i en

fattigdomsfälla, vilket särskilt gäller

kvinnorna. Dessutom har de regionala

skillnaderna ökat. Regeringen har gjort

ett politiskt dubbelfel under de

högkonjunkturår som passerat. Dels har

regeringen inte förmått att driva igenom

strukturella förändringar som gör svensk

ekonomi mer robust och mindre känslig för

internationella konjunktursvängningar,

dels har regeringen inte förmått göra

alla delaktiga i utvecklingen. I

budgetpropositionen finns inte heller

några åtgärder som tar tag i dessa

allvarliga strukturella problem eller

minskar statsfinansernas

konjunkturkänslighet.

Den ekonomiska politikens främsta

uppgift är enligt motionärerna att skapa

framtidstro för människor och företag

över hela landet. Den svenska modellen

med världens högsta skatter och

offentliga utgifter har hämmat tillväxten

och välfärden. Enligt Centerpartiet bör

en viktig inriktning av den ekonomiska

politiken vara att långsiktigt sänka

såväl skatternas som utgifternas andel av

BNP ned till samma nivåer som i

jämförbara OECD-länder. I motionen

presenteras reformer för ökad livskraft,

livskvalitet och självbestämmande som en

grund för att öka tillväxten och minska

både de regionala och sociala klyftorna.

Några av dessa områden är:

· Skolan och den högre

utbildningen. Skolan ges kraftigt ökade

resurser under de närmaste åren, och tre

stora reformer inom skolan bör genomföras

- rätt till kunskaper, lokal makt och

fler lärare. Ett nationellt

kvalitetsinstitut bör inrättas för att

garantera alla en bra utbildning.

Forskningen måste förstärkas vid framför

allt de mindre och medelstora högskolorna

och studiemedelssystemet bör förbättras

genom att principen hälften bidrag och

hälften lån etableras.

·

· Skattesystemet. Skatteförslag

presenteras som skall stimulera arbete

och kunskap och stärka människornas

ställning på arbetsmarknaden samt

uppmuntra företagande. En reform

genomförs där inkomstskatten sänks för

framför allt medel- och låginkomsttagare

genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika

för alla, och en extra skatterabatt på

10 800 kr för arbetsinkomster. Vidare bör

en skatterabatt för barn införas,

motsvarande 1 200 kr per år upp till 18

års ålder. Grundavdraget slopas och

egenavgifter görs avdragsgilla. Vidare

sänks skatten på boende genom att

frysningen av taxeringsvärdena återställs

och skattesatserna successivt justeras

ned. Förmögenhetsskatten sänks genom

bl.a. slopad sambeskattning, och en

skattereduktion på hushållstjänster

införs. Reseavdraget höjs.

·

· Företagande.

Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att

sänkas och regelverket som omger

företagandet måste förenklas. Arbetet

inom den s.k. Simplexenheten måste

intensifieras, och målet bör vara att

befintligt regelverk skall minska med 25

% fram till 2004. Det svenska jordbrukets

konkurrenskraft måste förstärkas bl.a.

genom att den s.k. ryggsäcken lyfts av,

och motionärerna föreslår ett system med

individuella kompetenskonton där

avsättningarna gynnas skattemässigt. Inom

ramen för en miljödriven tillväxt

föreslås bl.a. att industrins nedsättning

av koldioxidskatten minskas och att en

kväveoxidskatt och en skatt på

förbränning av osorterat avfall införs.

·

· Arbetsmarknaden. För att få ned

arbetslösheten måste

arbetsmarknadspolitiken förnyas och

decentraliseras för att bl.a. minska den

sociala och regionala klyvningen i

samhället. En utbildningsgaranti bör

införas, volymåtgärderna bör fasas ut och

större vikt bör läggas på yrkesinriktade

utbildningar. Vidare bör s.k.

övergångsarbetsmarknader inrättas. På

dessa marknader skall arbetskraften vara

billigare genom en återföring av

arbetsgivaravgifterna.

·

· Regionalpolitik och

kommunikationer. För att hela Sverige

skall utvecklas föreslås en omfattande

satsning utöver regeringens på

kommunikationer, främst för drift och

underhåll av väg- och järnvägsnätet.

Dessutom bör en digital allemansrätt

införas som gör att den digitala

infrastrukturen kommer alla till del.

Regeringens program för utbyggnad av

bredband skapar en digital klyfta.

·

Centerpartiet har genom

försvarsuppgörelsen medverkat till att

ytterligare 8 miljarder kronor tillförs

vården och omsorgen och att dessa medel

nu sätts in på viktiga områden. Enligt

motionärerna verkar regeringen vara helt

handlingsförlamad när det gäller den

ökade sjukfrånvaron och

förtidspensioneringen. Därför föreslås i

motionen ett antal

rehabiliteringsinsatser. Till exempel bör

en rehabiliteringsgaranti införas, den

finansiella samordningen av

rehabiliteringen påskyndas och utökas,

gränsen för rehabiliteringsersättning bör

förlängas och en vård- och

hjälpmedelsgaranti införas.

Familjepolitiken bör förnyas genom bl.a.

ett barnomsorgskonto och rätt till avdrag

för barnomsorgskostnader. Förutom den

tidigare redovisade skatterabatten för

barn bör dessutom garantinivån i

föräldrapenningen höjas betydligt mer än

vad regeringen föreslår. Det bör också

införas en etableringsfrihet för ny

barnomsorg, vilket ökar friheten och

mångfalden. Motionärerna avvisar

samtidigt regeringens förslag till

maxtaxa i barnomsorgen. Pensionärernas

ekonomi bör, vid sidan av

skattesänkningar, förbättras genom bl.a.

en höjning av pensionstillskottet 2002

och garantipensionen 2003.

Rättstryggheten måste förbättras, genom

bl.a. resursförstärkningar av det

brottsförebyggande arbetet och

polisväsendet. Enligt motionärerna bör

inte staten äga aktier i börsföretag utan

det ägande som finns bör avvecklas.

Försäljningen av statlig verksamhet bör

under de kommande tre åren uppgå till

drygt 50 miljarder kronor mer än de

försäljningar som regeringen planerat för

vart och ett av åren, t.ex. bör

återstoden av Telia AB, AB Vin & Sprit

och statens skogsinnehav säljas ut

(yrkandena 1, 8-13 och 15-20).

I Folkpartiet liberalernas motion Fi294

konstateras att konjunkturen är på väg

ned och att händelserna i Förenta

staterna sannolikt innebär att

återhämtningen inte blir lika snabb som

många tidigare hade räknat med. De sju

feta åren som statsministern utlovat har

frusit inne. Det blev bara ett år med en

tillväxt över 4 %. Men trots att

tillväxten ändå varit relativt hög de

senaste åren har regeringen inte vidtagit

de strukturella reformer som skulle ha

rustat Sverige för sämre tider. De svaga

sidorna i den svenska ekonomin finns kvar

med dåligt företagsklimat, höga skatter

och offentliga utgifterna, rigid

arbetsmarknaden och en näringsverksamhet

som är omgärdad med alltför många regler

och där alternativen inom t.ex. vård,

skola och arbetsförmedling är för få.

Enligt motionärerna är det nu mer

angeläget än tidigare att vidta de

strukturreformer som krävs för att t.ex.

minska den svenska ekonomins

konjunkturkänslighet, öka utbudet av

arbetskraft och öka antalet företagare.

En offensiv för robustare svensk ekonomi

presenteras. En del av innehållet

redovisas i punkterna nedan.

· Skattereform. En

inkomstskattereform genomförs med sänkta

marginalskatter genom att värnskatten

slopas, den nedre gränsen för uttag av

statlig skatt höjs, ett nytt

förvärvsavdrag på 5 % införs och genom

att grundavdraget inte trappas av i den

s.k. LO-puckeln. Inkomstskatterna sänks

ytterligare genom en skattereduktion.

Motionärerna vill dessutom införa en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Avgifterna till denna skall kompenseras

med ett särskilt förvärvsavdrag. Som ett

led i att reformera familjepolitiken bör

barnfamiljernas marginaleffekter minskas

genom att generella utökningar av

barnstödet utformas som en

skattereduktion på 1 450 kr år 2002, som

höjs till 2 650 kr år 2004. Vidare bör

avdrag för barnomsorgskostnader upp till

50 000 kr medges. Hushållstjänster får en

skattereduktion på 50 %. Sparande

underlättas genom att förmögenhetsskatten

sänks och slopas på sikt. Ett första steg

är en avskaffad sambeskattning och en

höjning av fribeloppet. Fastighetsskatten

sänks genom att taxeringsvärdena fryses

på 2000 års nivå och skattesatsen sätts

till 1,0 % för småhus och 0,5 % för

flerbostadshus. Den nuvarande

fastighetsskatten bör avskaffas.

Kompetens- och pensionssparandet

underlättas genom att avdragsrätten höjs

till 1,5 basbelopp. Principerna från

1990/91 års skattereform - hälften kvar

och att de allra flesta bara skall betala

kommunalskatt - skall återupprättas.

·

· Företagarreform. För att skapa

fler företagare och jobb måste

företagsskatterna sänkas, antalet regler

för att driva företag bör minskas och

förenklas samtidigt som konkurrensen

måste öka bl.a. genom att statlig och

kommunal bolagsverksamhet privatiseras.

Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas,

arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn

sänkas, de s.k. fåmansbolagsreglerna

förenklas och sociala avgifter på

vinstandelar avskaffas.

·

· Socialförsäkringsreform.

Trovärdigheten för socialförsäkringarna

är i gungning. Dagens socialförsäkringar

bör omvandlas till tre riktiga,

obligatoriska och från statens budget

fristående försäkringar - allmän

pensionsförsäkring, allmän sjukförsäkring

(inkl. förtidspensionen) och allmän

arbetslöshetsförsäkring. I försäkringarna

skall det råda raka rör mellan avgifter

och förmåner. Enligt motionärerna bör

taket i sjuk- och föräldraförsäkringen

höjas från dagens ca 23 000 kr till 30

000 kr. Vidare bör ersättningsnivåerna i

mamma- och pappamånaderna höjas.

Änkepensionen måste återställas.

·

· En kunskaps- och

utbildningsreform. En rad åtgärder

föreslås för att förbättra skolan och öka

kvaliteten inom högskolan, och större

resurser bör avsättas till forskning och

individuell kompetensutveckling. En från

Skolverket fristående skolinspektion bör

införas och ett första steg mot en

studentpeng bör tas t.ex. genom att de

universitet och högskolor som har flest

sökande får dela på extra anslag.

·

· Infrastrukturreform.

Motionärerna föreslår en utökad satsning

på väginvesteringar och vägunderhåll.

Avgörande för tillväxt och sysselsättning

är också att trafikfrågorna i

storstäderna får en lösning. Vidare måste

bostadspolitiken förnyas.

Bostadsmarknaden är i dag en av de

främsta flaskhalsarna mot tillväxt.

Förutom sänkt fastighetsskatt bör bl.a.

hyressättningssystemet utvecklas och

regelverket förenklas.

·

· Jämställdhetsreform. Den mest

prioriterade uppgiften är att avskaffa

löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Det bör enligt motionärerna ske bl.a.

genom att de offentliga monopolen inom

omsorgen, skolan och vården bryts upp.

Förutom avskaffande av sambeskattningen i

förmögenhetsbeskattningen och en

halvering av skatten för hushållsnära

tjänster bör en barnomsorgspeng införas

och föräldraförsäkringen bli mer

flexibel.

·

· Offensiv för global samverkan.

Sverige behöver internationaliseras och

ta beslutsamma steg för att bygga en

bättre värld. EU-politiken måste bli

aktivare och Sverige bör bli medlem i

EMU. Engagemanget för frihandel måste bli

starkare och Sverige bör ta initiativ

till avveckling av EU:s jordbruksstöd.

Biståndet bör höjas kraftigt och en

större satsning på skuldavskrivningar för

fattiga länder bör göras. Samtidigt bör

enligt motionärerna en avdragsrätt för

gåvor till internationell hjälpverksamhet

införas. För att förhindra

växthuseffekten bör bl.a. en europeisk

eller om möjligt global koldioxidskatt

införas.

·

· Arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.

Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader kan minskas

väsentligt och andra former som

bemanningsföretag bör utnyttjas.

·

· Aktionsprogram mot ohälsa. I

motionen föreslås en rad åtgärder för att

minska långtidssjukskrivningarna och

ohälsan i arbetslivet, bl.a. bör en stor

satsning på rehabilitering göras och

vårdgaranti införas.

·

För att effektivisera kommunverksamheten

bör uppgifterna koncentreras till

kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär

att kommunala bolag bör säljas ut. I

princip bör all verksamhet inom den

offentliga sektorn som inte är

myndighetsutövning vara konkurrensutsatt.

Vården och skolan bör avregleras.

Motionärerna anser att det bör finnas ett

överskott i de offentliga finanserna

motsvarande 2 % av BNP över en

konjunkturcykel. Överskottsmålet kräver

dock att överskotten är högre än 2 % i

högkonjunktur. På denna punkt kritiseras

regeringen. För att stärka ekonomins

position inför nästa lågkonjunktur bör

statsskulden avbetalas snabbare. Det

skall bl.a. ske genom en utförsäljning av

statliga företag. Staten bör endast i

undantagsfall driva företag (yrkande 1).

1.4.3 Finansutskottets ställningstagande

till partimotionernas förslag till

inriktning av den allmänna ekonomiska

politiken

Utskottet kan konstatera att läget på den

svenska arbetsmarknaden har förbättrats

markant. Sysselsättningen har ökat

samtidigt som både den öppna och den

totala arbetslösheten sjunkit. Sedan

sommaren 1997 har sysselsättningen i

säsongsrensade siffror stigit med omkring

320 000 personer, och den öppna

arbetslösheten har gått ned med drygt 4

procentenheter. Trots den sämre

internationella konjunkturen och en

svagare svensk industrikonjunktur har

sysselsättningen fortsatt att öka under

sommaren och hösten. Enligt Statistiska

centralbyråns (SCB) senaste s.k.

arbetskraftsundersökning (AKU) var

4 234 000 personer sysselsatta i

september 2001, vilket är 55 000 personer

eller 1,3 % fler än i september 2000.

Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten

från 4,1 % i september 2000 till 4,0 % i

september 2001. Samtidigt är det tydligt

att tillväxttakten i sysselsättningen

avtagit. Under hösten 2000 och våren 2001

steg sysselsättningen med i genomsnitt

drygt 3 % per månad jämfört med

utvecklingen samma period året innan.

Sedan maj i år har tillväxttakten varit i

genomsnitt 1,9 % per månad.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes

hösten 2000

Målet om en halvering av den öppna

arbetslösheten till 4 % år 2000 som

regering och riksdag satte upp 1996

nåddes i oktober 2000, och den öppna

arbetslösheten låg några tiondelar under

4 % under de resterande månaderna förra

året. Hittills i år har den öppna

arbetslösheten legat på i genomsnitt 4 %

per månad, med en lägsta nivå i maj i år

på 3,5 %.

Samtidigt som detta är en uppmuntrande

utveckling vill utskottet framhålla att

arbetsmarknadsstatistiken även visar att

skillnaderna mellan olika regioner i

Sverige är stora. Det totala s.k.

obalanstalet, dvs. andelen öppet

arbetslösa plus andelen personer i

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska program, uppgick

i hela riket till 6,4 % i september i år

enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)

uppgifter. I Stockholms län var siffran

3,3 % medan den i Norrbottens län uppgick

till 12 %. Ett positivt inslag är att den

totala arbetslösheten under det senaste

året sjunkit i alla län och att nedgången

var störst i Örebro län, Värmlands län,

Dalarna och Norrbottens län. En närmare

genomgång av siffrorna visar dock att den

öppna arbetslösheten under det senaste

året stigit med någon tiondel i sex län

och att antalet åtgärder i de

arbetsmarknadspolitiska programmen ökat i

tre län. I september i år var det fyra

län som uppvisade en öppen arbetslöshet

under 4 %, samma antal som i september i

fjol.

Även sysselsättningsmålet utvecklas

gynnsamt men ...

SCB:s undersökningar visar att även

riksdagens och regeringens s.k.

sysselsättningsmål har utvecklats

relativt väl, dvs. att antalet

sysselsatta i åldrarna 20-64 år som andel

av befolkningen i samma åldersgrupp skall

uppgå till 80 % 2004. I september i år

var sysselsättningsgraden för denna

åldersgrupp 78,2 %. Det är 0,4

procentenheter högre än

sysselsättningsgraden i september i fjol.

Samtidigt som sysselsättningstillväxten

mattats av något de senaste månaderna har

efterfrågan på arbetskraft försvagats.

Antalet nyanmälda lediga platser till

arbetsförmedlingarna var i september i år

9 000 färre än under samma månad förra

året, enligt AMS statistik, och de

största minskningarna noterades i

verkstadsindustrin. Av

Konjunkturinstitutets (KI) senaste

barometer från oktober framgår att

företagen i industrin men även flertalet

företag inom tjänstesektorn, t.ex.

handeln, räknar med en minskad

sysselsättning framöver. Det finns dock

skillnader mellan de olika branscherna. I

t.ex. den kemiska industrin planerar

företagen att nyanställa under de

närmaste månaderna medan företagen i

teleprodukt- och byggindustrin anger

minskad sysselsättning. Samtidigt innebär

detta att företagen nu uppger att de

tidigare svårigheterna med att rekrytera

lämplig personal avtagit markant under

året - endast 4 % av företagen angav i

september att de upplevde en brist på

arbetskraft. Detta verifieras också av

att över 80 % av företagen i AMS

septemberstatistik uppger att de utan

problem kunnat rekrytera efterfrågad

personal. Det är första gången sedan

denna information började samlas in som

andelen når över 80 %. AMS statistik

visar vidare att antalet varsel om

uppsägningar ökat under det senaste året

samt att varslen tilltagit nu under

hösten. Uppgången sker emellertid

fortfarande från en låg nivå.

... det krävs insatser för att målet

skall nås

För att öka förutsättningarna för att nå

målet om en sysselsättningsgrad på 80 %

är det enligt utskottets mening angeläget

att åtgärder vidtas inom en rad områden.

Utbudet av arbetskraft måste öka och den

svenska arbetsmarknadens sätt att fungera

måste förbättras ytterligare. I

traditionell svensk

arbetsmarknadspolitisk anda måste

arbetslinjen, som numera kan betraktas

som en arbets- och kompetenslinje,

hävdas. Matchningen mellan arbetssökande

och lediga platser måste effektiviseras

ytterligare så att sysselsättningen kan

fortsätta att öka utan att

inflationsdrivande och tillväxthämmande

flaskhalsar uppstår.

Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i

ännu högre grad inriktas på att förhindra

bristsituationer och förmedla lediga

jobb. Vakanstiderna måste kortas och

långtidsarbetslösheten minskas.

Förmedlingarna måste dock även

fortsättningsvis prioritera personer som

är långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna. Stora ansträngningar

måste göras för att öka

sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre,

funktionshindrade och utomnordiska

grupper.

Arbetsmarknadspolitiken läggs om

Till skillnad mot vad som hävdas i

partimotionerna kan utskottet konstatera

att arbetsmarknadspolitiken har en klart

tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen

har tagits bort och inslagen av matchning

och utbildning har ökat markant. I

regeringens regleringsbrev till

Arbetsmarknadsverket för 2001 anges att

målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a.

skall vara att vakanstiderna för lediga

platser och arbetslöshetstiden för

arbetssökande skall hållas nere. Ett

konkret mål är att minst 80 % av

företagen skall få tag på den personal de

vill anställa. Som redovisades ovan

uppnåddes detta mål under september i år.

Vidare skall antalet långtidsinskrivna

minska kontinuerligt under året och vara

mindre än 40 000 personer mot slutet av

året. Kompetenshöjande åtgärder skall

sättas in för dem som har svårast att

komma in på arbetsmarknaden. Ett konkret

mål inom detta område är att andelen

personer som fått arbete 90 dagar efter

avslutad arbetsmarknadsutbildning i

genomsnitt skall uppgå till minst 70 %.

Dessutom skall minst 57 000

arbetshandikappade personer per månad ha

lämpligt arbete.

Åtgärderna inriktas i allt högre grad

mot sektorer där brist på arbetskraft

bedöms uppkomma. En bristyrkesutbildning

för redan anställda har införts som en

försöksverksamhet, och ett förstärkt

anställningsstöd har införts för att öka

de långtidsinskrivnas möjligheter att få

ett reguljärt arbete. Anställningsstödet

har förstärkts ytterligare i år, och

utskottet vill i anslutning till detta

nämna att det förstärkta

anställningsstödet för personer som varit

inskrivna i arbetsförmedlingen under två

år i september omfattade drygt 11 000

personer. Vidare kan utskottet notera att

det pågår ett löpande arbete med att

förenkla det arbetsmarknadspolitiska

regelverket. En följd av dessa åtgärder

och den lägre arbetslösheten är att

regeringen i budgetpropositionen bedömer

att antalet deltagare i de

konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen i år

minskar till i genomsnitt 104 000

personer, vilket är 3 000 personer färre

än vad regeringen bedömde i samband med

vårpropositionen. Antalet deltagare

väntas fortsätta minska efter 2001, till

i genomsnitt 77 000 personer 2004. Detta

kan jämföras med att antalet deltagare

1994 var drygt 235 000 personer - en

nedgång med omkring 130 000 personer

perioden 1994-2001.

Enligt utskottets mening är det

emellertid angeläget att det finns

handlingsberedskap om nedgången i den

internationella konjunkturen kraftigt

förstärks och arbetslösheten trots allt

skulle öka påtagligt.

Som en följd av propositionen om

omläggningen av arbetsmarknadspolitiken

(1999/2000:98) infördes förra hösten en

aktivitetsgaranti för personer som är

eller löper risk att bli

långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i

aktivitetsgarantin uppgick i september i

år till nästan 34 000 personer. I

vårpropositionen annonserade regeringen

om nya regler för att stoppa risken för

rundgång mellan aktivitetsgarantin och

öppen arbetslöshet. En proposition i

ärendet läggs på riksdagens bord i

december, och de nya reglerna väntas

träda i kraft under första halvan av

2002. Riksdagen beslutade också förra

hösten om en relativt omfattande

reformering av arbetslöshetsförsäkringen.

Reformeringen innebar bl.a. att

försäkringens roll som

omställningsförsäkring förtydligades.

Kraven på den arbetslöse tydliggjordes

samtidigt som rättssäkerheten för den

enskilde förstärktes.

I vårpropositionen föreslog regeringen

ett antal nya åtgärder för att höja

arbetsutbudet, öka sysselsättningen och

förbättra tillväxtmöjligheterna i alla

delar av landet. Dessa följs nu upp i

budgetpropositionen. Bland annat

permanentas fr.o.m. 2002 de extra 700

miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket

de senaste åren använt för tillfällig

personal vid arbetsförmedlingarna.

Förstärkningen skall bl.a. användas för

att förbättra kvaliteten i

aktivitetsgarantin, kontakterna med

arbetsgivarna och de individuella

handlingsplanerna. För att minska

deltidsarbetslösheten avsätts 100

miljoner kronor under perioden 2002-2004.

I budgetpropositionen föreslår regeringen

också att ytterligare 120 miljoner kronor

satsas för att med början 2002 inrätta

motsvarande 1 000 lönebidragsplatser så

att fler arbetshandikappade får möjlighet

att komma ut på arbetsmarknaden. För att

bl.a. minska tendenserna till flaskhalsar

och arbetskraftsbrist i

storstadsregionerna föreslår regeringen

ett tidsbegränsat investeringsbidrag för

att öka produktionen av främst små och

medelstora hyreslägenheter. Vidare skall

en försöksverksamhet med ett s.k. friår

införas under perioden 2002-2004. Friåret

innebär att en anställd skall få

möjlighet att ta ledigt upp till ett år

under förutsättning att arbetsgivaren

samtidigt anställer en person som varit

långtidsarbetslös som vikarie. Förslag

läggs fram våren 2002, och försöket skall

omfatta tio kommuner.

Till insatserna för att öka

arbetskraftsutbudet och minska riskerna

för inflationsdrivande flaskhalsar skall

enligt utskottets mening också läggas de

reformer och de medel som satsas på att

effektivisera och öka utbildningen och

kompetensutvecklingen. I anslutning till

detta vill utskottet erinra om att

regeringen i budgetpropositionen

annonserar att förslag till ett system

för kompetensutveckling skall presenteras

för riksdagen våren 2002 med

ikraftträdande från halvårsskiftet nästa

år. Dessutom genomförs under perioden

2001-2003 ett program för att öka

invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Bland annat förstärks

den kompletterande utbildningen för

arbetslösa invandrare med utländsk

utbildning inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en

kompletterande utbildning för personer

med utländsk utbildning inom lärarområdet

och inom teknik och naturvetenskap. Den

s.k. valideringen av utländsk

yrkeskompetens har utökats, och en

försöksverksamhet med alternativ

platsförmedling för invandrare prövas.

Ytterligare åtgärder är att

Högskoleverket fått i uppdrag att

analysera hur högskolans utbildningsutbud

bättre skall kunna anpassas till

arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets

mening bidrar också maxtaxan i

barnomsorgen och de skattesänkningar för

särskilt låg- och medelinkomsttagare som

genomförts under 2000 och 2001 samt de

ytterligare skattesänkningar som föreslås

för 2002 till att öka utbudet av

arbetskraft.

I anslutning till diskussionen om

arbetsmarknadspolitiken vill utskottet

med kraft avvisa förslaget i Folkpartiet

liberalernas motion Fi294 om att skära

ned AMS verksamhet för att i stället

lägga ut bl.a. jobbförmedlingsverksamhet

på t.ex. privata vinstdrivande

bemanningsföretag. Om motionens förslag

genomfördes skulle situationen för många

arbetslösa försämras på ett mycket

drastiskt sätt.

Innan utskottet övergår till att

diskutera lönebildningen vill utskottet

också kommentera det påstående som görs i

Moderata samlingspartiets motion Fi291 om

att de senaste årens ökning av

sysselsättningen är en bubbla eftersom

sjukfrånvaron ökat kraftigt under samma

tid.

Enligt utskottets mening är det oroande

att sjukfrånvaron ökar, och utskottet

diskuterar i kommande avsnitt olika

åtgärder för att bryta detta mönster och

öka hälsan i arbetslivet. Däremot är

beskrivningen i Moderata samlingspartiets

motion helt vilseledande.

Sysselsättningen har under perioden

första halvåret 1997 till första halvåret

2001 stigit ca 8,2 % eller med 320 000

personer. Under samma period ökade

antalet personer i arbete (dvs.

sysselsatta exklusive de som varit

frånvarande hela veckan) med 6,6 % eller

230 000 personer. Skillnaden på 1,6 %

eller 90 000 personer förklaras av

frånvaro av olika slag. Enligt uppgifter

är ungefär 70 % av dessa 90 000 personer,

dvs. 63 000 personer, borta på grund av

ökad sjukfrånvaro.

Lönebildningen spelar stor roll för

tillväxten och sysselsättningen

Om sysselsättningsmålet skall kunna nås

och tillväxten fortsätta att utvecklas

positivt är det enligt utskottets mening

av avgörande betydelse att den svenska

lönebildningen fungerar väl och att

löneökningarna i alla sektorer av

ekonomin ligger på en rimlig nivå. Om de

totala lönekostnaderna ökar snabbare än

produktiviteten riskerar den svenska

ekonomin att hamna i en

överhettningssituation med stigande

inflation, räntehöjningar, svagare

tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.

I ett sådant läge äventyras också

utrymmet för framtida reformer och

skattesänkningar.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla

att de grundläggande förutsättningarna

för en bra fungerande svensk lönebildning

är goda. Förtroendet för

låginflationspolitiken bland ekonomins

olika aktörer är hög, vilket innebär att

risken minskat för att avtalade

löneökningar skall gröpas ur av en

kraftig och okontrollerad inflation.

Löntagarna har också under de senaste

åren fått historiskt höga

reallöneökningar trots att de nominella

lönepåslagen varit måttfulla. Sedan

mitten av 1990-talet har reallönerna

stigit med i genomsnitt ungefär 4 % per

år. Det kan jämföras med utvecklingen

under 1980-talet då reallönerna var i

stort sett oförändrade samtidigt som de

nominella löneökningarna ökade dubbelt så

mycket som i slutet av 1990-talet. Till

det kommer att företagen och

arbetsgivarna i dag är medvetna om

svårigheterna att vältra över stigande

lönekostnader på konsumenterna. Utskottet

kan i det här sammanhanget även

konstatera att lönebildningens

institutionella omgivning har förändrats

påtagligt de senaste åren. Inom t.ex.

industrin och inom delar av handeln har

nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen

utgör den ram inom vilken

avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har

Medlingsinstitutet inrättats, vars

uppgift är att understödja avtalsparterna

i deras strävan att uppnå både en stabil

reallöneutveckling och en snabb och

uthållig uppgång i sysselsättningen.

En viktig test av lönebildningen är den

avtalsrörelse som avslutades i våras.

Resultatet av 2001 års avtalsrörelse får

en avgörande betydelse för den framtida

utvecklingen på arbetsmarknaden. Det

framgår inte minst av den årliga rapport

om de samhällsekonomiska

förutsättningarna för lönebildningen i

Sverige som Konjunkturinstitutet (KI)

nyligen publicerade. Rapporten tas fram

på uppdrag av regeringen, och KI

konstaterar att Sverige under de närmaste

åren skulle behöva komma ned i en

löneökningstakt på runt 3-3,5 % per år

för att uppnå en fortsatt gynnsam

utveckling, med fortsatt stigande

sysselsättning och minskad arbetslöshet.

I fjol steg lönekostnaderna med omkring 4

%, vilket kan jämföras med en ökning i

euroområdet på runt 3 %. Utskottet kan

konstatera att det mesta tyder på att den

nya avtalen, som till största delen är

fleråriga, är rimliga och inom ramen för

vad som sannolikt krävs för att

inflationen skall förbli låg och

sysselsättningen öka. Enligt utskottets

mening räcker det emellertid inte med

måttliga avtal utan även löneglidningen

måste hålla sig inom snäva gränser.

Avmattningen i konjunkturen innebär att

riskerna för flaskhalsar och överhettning

på vissa delar av arbetsmarknaden har

minskat. Men fortfarande finns en

omfattande brist på arbetskraft inom

vissa yrkeskategorier, och när

konjunkturen åter vänder upp ökar risken

för ett starkt tryck uppåt på lönerna för

de mest eftertraktade grupperna på

arbetsmarknaden och i de snabbast växande

delarna av landet. Detta kan få till

effekt att löneglidningen framöver ökar

mer än vad som ingår i de olika avtalen

på arbetsmarknaden.

Arbetsrätten

När det gäller arbetsrätten är det

utskottets principiella uppfattning att

det i många fall finns en felaktig

föreställning om att en försvagning av

arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora

positiva effekter på tillväxten och

sysselsättningen. Enligt en studie av

arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD

publicerade i Employment Outlook sommaren

1999 har arbetsrättens utformning inga

större effekter på den totala

sysselsättningen eller den totala

arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan

utformningen av arbetsrätten, enligt

OECD, i viss mån påverka den demografiska

sammansättningen av arbetslösheten och

sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp

av människor i högre grad än andra

drabbas av arbetslöshet om t.ex.

arbetsrätten är kraftigt reglerande.

Enligt OECD är dock den effekten

statistiskt sett osäker.

Företagen och globaliseringen

Innan utskottet går in på frågorna kring

konkurrens och företagsklimat vill

utskottet kort kommentera diskussionen i

bl.a. motion Fi292 (kd) om försäljningar

av företag till utlandet och ökat

utlandsägande. Statistiska uppgifter från

olika centralbanker och andra finansiella

organisationer visar att det pågår en

omfattande globalisering av ägandet och

en internationell omstrukturering i

näringslivets olika branscher. Både

ingående och utgående direktinvesteringar

och s.k. portföljinvesteringar har ökat

mycket kraftigt under de senaste åren

jämfört med tidigare under 1990-talet och

under 1980-talet.

Enligt utskottets mening är det

utomordentligt viktigt att

globaliseringens och det ökade

utlandsägandets effekter på ekonomin,

näringslivet och sysselsättningen noga

följs och analyseras. Frågan är

emellertid inte unik för Sverige. Runt om

i både Europa och övriga industrivärlden

pågår en intensiv debatt om utländska

förvärv, företagsutflyttningar,

sammanslagningar och företagsklimat.

Debatten är emellertid ofta osaklig och

ibland rent av behäftad med

undergångstoner. Enligt utskottets mening

finns det mycket som tyder på att

utländska investeringar i Sverige kan

spela en viktig roll för utvecklingen i

svensk ekonomi. I många fall tillför nya

internationella ägare nytt kapital, ny

kompetens och nya förutsättningar för en

ökad expansion.

Bilden av en ödesmättad utförsäljning

av svenska företag måste kompletteras med

att även svenska företag i stor

utsträckning köper utländska företag för

att stärka sin ställning och kompetens.

Riksbankens betalningsbalansstatistik

visar att svenska företag under första

halvåret i år direktinvesterade i

utlandet för 99 miljarder kronor. Under

samma period köpte utländska företag

svenska företag för 114 miljarder kronor.

Hittills i år har alltså utländska

företag investerat något mer i Sverige än

vad svenska företag gjort i utlandet. Ser

man över en längre tidsperiod blir

resultatet ett annat. Under perioden 1993

till första halvåret 2001 gjorde svenska

företag direktinvesteringar i utlandet

för drygt 1 100 miljarder kronor, medan

utländska företag direktinvesterade i

Sverige för omkring 950 miljarder kronor

(i dessa siffror har för 1999 fusionen

mellan Astra och Zeneca rensats bort

eftersom Astras innehav i Zeneca är

bokfört som ett portföljinnehav medan

Zenecas innehav i Astra betraktas som en

direktinvestering).

Utskottet vill i anslutning till frågan

om globaliseringen erinra om att

regeringen tillsatt en utredning om

internationaliseringens betydelse för

svenska skattebaser och Sveriges framtida

skattestruktur. Enligt planen skall

utredningen presentera sitt

slutbetänkande i mars 2002.

Sverige - en av världens främsta IT-

nationer

Utlandets kraftigt stigande intresse för

Sverige, svenska företag och svenskt

näringsliv beror till en del på Sveriges

framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av

direktinvesteringar i svenska IT-företag

sker ett betydande inflöde av utländska

investeringar och kapital när det gäller

forskning och utveckling inom IT. Även om

den internationella informations- och

kommunikationsindustrin för tillfället

karakteriseras av kraftig avmattning och

omstrukturering kommer IT-sektorn att få

stor betydelse för Sverige och den

svenska tillväxten framöver.

Helt avgörande för Sverige, den svenska

tillväxten och sysselsättningen är att

Sveriges konkurrenskraft är hög och

företagsklimatet gott. Till skillnad mot

vad som hävdas i partimotionerna anser

utskottet att det grundläggande klimatet

för företagande, expansion och högre

sysselsättning är mycket gott.

De offentliga finanserna har sanerats,

vilket har gett en stabil och hållbar

makroekonomisk situation. Räntorna har

sjunkit kraftigt både i förhållande till

tidigare under 1990-talet och till

räntenivåerna under 1970- och 1980-talen.

Under det senaste året har också de

svenska obligationsräntorna legat på

ungefär samma nivå eller enbart någon

eller några tiondelar över de tyska

obligationsräntorna. Under de senaste

månadernas turbulens på valuta- och

räntemarknaderna med bl.a. sjunkande

värde på den svenska kronan har dock

skillnaden mot de tyska räntorna stigit

till omkring en halv procentenhet. Det

kan jämföras med ett räntegap mot

Tyskland sommaren 1994 på mellan 4 och 5

procentenheter. Innebörden av denna

utveckling är att svenska företag och

hushåll kan finansiera sig till ungefär

samma kostnad som de tyska kan. Det

stimulerar både företagens investeringar

och den inhemska efterfrågan.

En annan mycket viktig del i tillväxt-

och företagsklimatet är att inflationen

fallit kraftigt under senare år, till en

nivå som understigit den i våra

viktigaste konkurrentländer. Samtidigt

har löneökningarna under de senaste åren

varit måttliga, trots en historiskt hög

tillväxttakt, och sysselsättningen har

sedan sommaren 1997 stigit med omkring

320 000 personer. Som en följd av bl.a.

denna utveckling har de svenska företagen

under de senaste åtta nio åren markant

ökat sina andelar på världsmarknaden

samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun

skapsintensiva branscher ökat sina

andelar av svensk export. Som utskottet

redovisat tidigare är det av avgörande

vikt att lönekostnadsökningarna i den

svenska ekonomin förblir måttliga och i

nivå med våra konkurrentländer för att

konkurrenskraften skall kunna bevaras och

sysselsättningen stiga ytterligare.

Konkurrensklimatet förbättras

Utskottet konstaterar vidare att

konkurrensen och ekonomins

tillväxtvillkor har förbättrats under det

senaste decenniet.

I budgetpropositionen presenteras

ytterligare åtgärder för att öka

konkurrensen och pressa ned den svenska

prisnivån. Regeringens strävan är att de

svenska konsumentpriserna skall sjunka

till den genomsnittliga prisnivån i EU.

En proposition om en skärpning av

konkurrenslagen för att skapa effektivare

regler för bekämpning av karteller läggs

på riksdagens bord våren 2002. Vidare

skall gasmarknaden öppnas för konkurrens

2003, och ytterligare åtgärder vidtas för

att öka konkurrensen på elmarknaden, inom

fjärrvärmeområdet samt inom

inrikesflyget. Regeringen skall t.ex.

också ge Konkurrensverket i uppdrag att

djupare analysera konkurrensen inom t.ex.

bygg- och bostadssektorn,

livsmedelsbranschen och på

finansmarknaden. Utskottet vill i

anslutning till diskussionen om

strukturella förändringar erinra om att

processen mot en integrerad finansmarknad

i EU tog ett betydande steg framåt vid

Europeiska rådets möte i Stockholm i

mars. Genom att en resolution antogs om

åtskillnad mellan ramlagstiftning och

tillämpningsföreskrifter på

värdepappersmarknaden kan processen

snabbas på. Det är en viktig utveckling

som i förlängningen ökar tillväxten och

sysselsättningen i EU. Vidare kan nämnas

att det även inom EU pågår en process med

att öppna el- och gasmarknaderna samt att

öka konkurrensen på transport- och

postområdena.

Sverige - en framstående kunskapsnation

Enligt utskottets mening är den svenska

företagsbeskattningen som helhet

konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv. Utbildnings- och kunskaps

nivån hos den svenska arbetskraften är

hög och ökar ytterligare genom de

satsningar på kunskap och kompetens som

regeringen vidtar i alla delar av

utbildningssystemet. Sverige skall

konkurrera med kompetens och välutbildad

arbetskraft. Utgångspunkten är att

Sverige även i fortsättningen skall vara

en framstående kunskapsnation. I samband

med budgetpropositionen för 2001

beslutade därför riksdagen om kraftigt

utökade resurser till skolan. Under

perioden 2001-2006 skall skolan tillföras

17,5 miljarder kronor. I år stiger

resurserna med 0,5 miljarder kronor, och

därefter ökar tilldelningen med 1 miljard

kronor per år fram tills nivån 5

miljarder kronor nås. Denna

resursförstärkning gör att det t.ex. kan

anställas ytterligare 15 000 lärare eller

annan personal i skolan eller fritids.

Expansionen inom högskolan fortsätter och

antalet utbildningsplatser stiger med

omkring 100 000 mellan 1997 och 2003.

Utbyggnaden har hittills varit

koncentrerad till naturvetenskapliga och

tekniska ämnen, men nu sker successivt en

breddning. Universitet och högskolor ges

t.ex. möjlighet att omfördela resurser

för att möta det ökade behovet av

välutbildad personal inom vården. Vidare

tillförs resurser för att höja kvaliteten

på grundutbildningen inom humaniora,

teologi, juridik och samhällsvetenskap.

Det långsiktiga målet är att 50 % av en

årskull skall ha börjat på högskolan vid

25 års ålder. För att bl.a. öka

mångfalden och minska snedrekryteringen

byggs distansutbildningen ut, ett s.k.

nätuniversitet införs och en

rekryteringsdelegation inrättas. Som

utskottet nämnt tidigare kommer

regeringen under våren att också

presentera ett förslag till ett system

för kompetensutveckling. Resurserna som

avsätts för kompetensutvecklingen är en

del av den gröna skatteväxlingen. Vidare

har studiestödet reformerats och

bidragets andel av studiemedlen höjdes

vid halvårsskiftet i år från 27,8 % till

34,5 % av totalbeloppet. Från och med

2003 införs även ett nytt

vuxenstudiestöd. Det nya stödet skall

bl.a. riktas mot personer som är eller

riskerar att bli arbetslösa.

Den tidigare aviserade satsningen på

forskning fortsätter. De statliga

anslagen till grundforskning och

forskarutbildning ökar med närmare 1,5

miljarder kronor fram till 2003.

Enligt utskottets mening finns det

också anledning att påpeka att en viktig

del i näringsklimatet är det faktum att

Sveriges inhemska efterfrågan nu växer

starkt efter en svag utveckling under

nästan hela 1990-talet. Enligt

regeringens bedömning kommer också den

inhemska efterfrågan att fortsätta att

vara drivkraften i den svenska ekonomin,

även om tillväxttakten sjunker under de

närmaste åren. Det gynnar speciellt de

mindre företagen som till stor del är

inriktade på hemmamarknaden.

Regelverket för företagen

I bl.a. Centerpartiets motion Fi293

föreslås att de regelverk som styr

företagen måste minskas. Utskottet vill

med anledning av detta framhålla att i

den offensiv för uthållig tillväxt och

ökad sysselsättning som regeringen första

gången presenterade i vårpropositionen

1998, och som löpande följts upp i de vår-

och budgetpropositioner som presenterats

sedan dess, spelar företagande och

småföretagande en avgörande roll. Därför

har riksdagen under de senaste åren

beslutat om en rad förbättringar för

företagen och då framför allt för de

mindre företagen. Exempelvis har enskilda

näringsidkare och delägare i handelsbolag

fått regler som är mer likvärdiga dem som

gäller för aktiebolag. För nystartad

enskild näringsverksamhet har möjlighet

införts att kvitta underskott i aktiv

näringsverksamhet mot tjänsteinkomster.

Dessutom har lättnader i

ägarbeskattningen för ägare till

onoterade aktiebolag genomförts.

Arbetsgivaravgifterna har reducerats för

att särskilt gynna de mindre företagen.

Reglerna för skattetillägg vid

periodiseringsfel i momsredovisningen har

lindrats. Vidare har

reserveringsmöjligheterna för enskilda

näringsidkare och handelsbolag förstärkts

ytterligare. Avdragsreglerna för

pensionskostnader, beskattningen av

personaloptioner och avdraget för

pensionssparande för enskilda

näringsidkare har förenklats.

Informationen kring nyföretagande och

stödet till kooperativ utveckling har

utökats. Villkoren för avsättningar till

periodiseringsfonder har förbättrats.

Beskattningen av utländska experter har

lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning

av tull har sänkts, och kupongskatten för

utdelning på näringsbetingade aktier till

utländska ägare har avskaffats. Flertalet

av de s.k. stoppreglerna för

fåmansföretag har tagits bort, och de

s.k. 3:12-reglerna som reglerar

beskattning av utdelning och reavinst på

aktier i fåmansföretag är föremål för

översyn. Sedan i fjol är det också

tillåtet för företag att under vissa

förutsättningar köpa tillbaka egna

aktier. För att säkerställa och utveckla

tillgången på kunskap och kompetens

vidareutvecklas teknik- och

kunskapsöverföring från bl.a. högskolor

till små och medelstora företag.

Fullständig kvittningsrätt har införts

för reavinster på onoterade aktier mot

förluster på noterade aktier.

Kvittningsbegränsningen för vinster och

förluster på marknadsnoterade blandfonder

har slopats samtidigt som reglerna om

schablonavdrag för ökade

levnadsomkostnader har förenklats och

förbättrats. I oktober i år infördes ett

nytt sjöfartsstöd. I budgetpropositionen

följer regeringen upp de åtgärder som

föreslogs i vårpropositionen. Ytterligare

satsningar görs för att främja

kooperativt företagande samtidigt som

ökade resurser ges för att understödja

kvinnors, invandrares och ungas

företagande. I budgetpropositionen

föreslås också att skatten på

investmentbolag sänks och att

beskattningen av s.k. näringsbetingade

andelar i bolagssektorn avskaffas. Vidare

sänks momsen på böcker och tidskrifter

och en nedsättning av socialavgifterna

för vissa företag i stödområde A införs.

Denna nedsättning beskrivs ytterligare

nedan under avsnittet Tillväxt i hela

Sverige.

Förenkling av regelverket

När det gäller Småföretagsdelegationens

förslag till åtgärder för att förbättra

för småföretagen vill utskottet erinra om

den avstämning av arbetet med

regelförenklingar som regeringen

redovisade till näringsutskottet förra

våren. I promemorian anger regeringen att

omkring 75 % av de 83 enskilda förslag

som Småföretagsdelegationen lämnat är

viktiga och i någon form bör genomföras.

Drygt 40 % av förslagen är redan

genomförda eller på väg att genomföras.

Ytterligare drygt 30 % av förslagen

utreds eller bereds inom

Näringsdepartementet.

I början av sommaren lämnade också

regeringen den andra redogörelsen till

riksdagen om förenklingsarbetet med

särskild inriktning på småföretagen (skr.

2000/2001:143). I likhet med tidigare

anges i den nya skrivelsen att det

övergripande målet är att förbättra

småföretagens arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga och villkor i övrigt

för att öka sysselsättningen och

tillväxten. Ett viktigt delmål, som

regeringen sätter upp, är att inom en

treårsperiod tydligt minska regelverkens

administrativa börda för småföretagen.

Målet skall löpande följas upp och

resultaten redovisas för riksdagen.

Förutom detta redovisas i skrivelsen

bl.a. hur myndigheterna under 2000

tillämpat förordningen om särskild

konsekvensanalys av reglers effekter för

småföretagens villkor samt resultaten av

olika förenklingsinsatser i

Regeringskansliet och i EU. Arbetet med

regelförenklingar drivs bl.a. inom den

s.k. Simplexenheten på

Näringsdepartementet. Prioriterade

uppgifter under 2001 är utbildning om

bl.a. Simplexförordningen för tjänstemän

i Regeringskansliet och på myndigheter

och i utredningsväsendet. Vidare skall

det befintliga regelverket ses över inom

framför allt skatteområdet och

arbetsrätts- och miljölagstiftningen.

Regeringen anger också i

budgetpropositionen att Simplexsatsningen

skall intensifieras bl.a. genom att ett

utökat samråd med företrädare för små och

medelstora företag skapas vid

regelförändringar. I Näringsdepartementet

pågår dessutom ett projekt avseende nya

företagsformer och nya

anställningsformer. Syftet med projektet

är bl.a. att studera de hinder som finns

när människor går från ett

anställningsförhållande till att bli

företagare.

Tillväxt i hela Sverige

I motion Fi293 (c) hävdar motionärerna

att det sker en regional klyvning. Som

utskottet påpekat tidigare är det viktigt

att konstatera att de senaste årens

kraftiga tillväxt- och

sysselsättningsökning inte är jämnt

fördelad i landet. I många län och

kommuner brottas man med utflyttning och

en svag arbetsmarknad, medan det i andra

regioner snarare råder brist på

arbetskraft och inflyttningen är stor.

Denna situation är enligt utskottets

mening ett allvarligt hot mot en

balanserad regional utveckling i landet

och i förlängningen ett hot mot den

samlade tillväxten och sysselsättningen.

Som utskottet tidigare framhållit är

ett viktigt mål i den ekonomiska

politiken och i näringspolitiken att hela

Sverige skall växa. Staten har ett

övergripande ansvar för utvecklingen i

hela landet samtidigt som det även krävs

aktiva lokala insatser i alla delar av

landet för att skapa förutsättningar för

högre tillväxt och ökad sysselsättning.

Genom det kommunala utjämningssystemet

sker en långtgående utjämning av

skatteinkomster och strukturellt

betingade merkostnader. Därigenom ökar

förutsättningarna för alla kommuner och

landsting i landet att kunna erbjuda sina

invånare en bra vård, omsorg och skola. I

flera partimotioner, t.ex. Fi291 (m),

föreslås försvagningar av

utjämningssystemet. Om dessa förslag

genomfördes skulle, enligt utskottets

mening, de regionala obalanserna bli än

större.

Inriktningen av regionalpolitiken är

att skapa förutsättningar för hållbar

ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Decentraliseringen av

högskolan, insatser för att öka

underhåll, bärighet och rekonstruktion av

vägar och järnvägar, satsningarna inom

infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan

och förbättringen av Ådalsbanan, och de

senaste årens stora bidragsökningar för

att säkra en god kvalitet inom skolan,

vården och omsorgen är några av de

åtgärder som vidtas för att skapa

förbättrade möjligheter runt om i landet.

Som redovisades ovan föreslår

regeringen i budgetpropositionen att

företagens socialavgifter i stödområde A

sänks med motsvarande 15 % av lönesumman

upp till ca 850 000 kr. Genom denna

åtgärd, som under 2002 motsvarar ungefär

600 miljoner kronor, gynnas framför allt

småföretagandet i utsatta områden.

Utskottet vill i anslutning till detta

erinra om att regeringen i slutet av

september till riksdagen lämnade en

omfattande proposition om

regionalpolitiken - En politik för

tillväxt och livskraft i hela landet

(prop. 2001/02:4). I propositionen

föreslås bl.a. att ett särskilt bidrag

införs under 2003 och 2004 för kommuner

och landsting med kraftig

befolkningsminskning. Vidare skall under

nästa år inrättas en särskild

organisation med uppgift att ge statligt

stöd till omstruktureringen av kommunala

bostadsföretag. Organisationen skall

underlätta avvecklingen av tomma bostäder

och nedskrivningen av fastighetsvärden.

Preliminärt bedöms dessa åtgärder kräva

resurser på inledningsvis 3 miljarder

kronor. Enligt förslaget bör t.ex. också

Vasallen AB (ett dotterbolag till

statliga Civitas Holding AB) ges

möjlighet att förvärva kommunala

bostadshus för att omvandla husen för

andra ändamål. I propositionen föreslås

också att två delegationer inrättas för

att stärka utvecklingen i två av de mest

utsatta delarna av landet - norra

Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland

och Värmland. När det gäller

kapitalförsörjningen i olika delar av

landet föreslår regeringen bl.a. att ett

system med s.k. mikrolån, dvs. lån till

små företag på lokala marknader, införs

och administreras av ALMI Företagspartner

AB samt att ett system med generella

lånegarantier utreds. Ambitionen är att

systemet med lånegarantier skall träda i

kraft den 1 januari 2003. En satsning på

att öka tillgängligheten av

högskoleutbildningar genom en utbyggnad

distansutbildningen är av central

betydelse för att uppnå tillväxt och

livskraft i hela landet.

I propositionen anges vidare att

processen med tillväxtavtal skall

vidareutvecklas och förlängas t.o.m. 2003

för att säkerställa den kompetens och

kreativitet som finns på det lokala och

regionala planet. Efter 2003 skall

tillväxtavtalen ändra namn till Regionala

tillväxtprogram och en ny period

genomföras 2004-2007. Tillväxtavtal har

under de senaste åren utarbetats i

samtliga län, där företrädare för

statliga myndigheter, kommuner,

landsting, regionala självstyrelseorgan,

företag, arbetsmarknadens parter,

utbildningsväsendet och många andra

arbetat fram gemensamma förslag om hur

länets tillväxt och sysselsättning skall

kunna öka. I våras presenterade

Näringsdepartementet en utvärdering av

tillväxtavtalens utveckling hittills

under rubriken Det första året (Ds

2001:15). De viktigaste slutsatserna i

rapporten är bl.a. att avtalen ökat

medvetenheten om den regionala och lokala

näringslivsmiljöns betydelse för

företagens konkurrenskraft. Vidare

framgår att de regionala nätverken av

offentliga aktörer,

näringslivsrepresentanter och

kommunaltjänstemän stärkts under avtalens

utarbetande. Enligt utskottets mening är

tillväxtavtalen en viktig process som

driver på den lokala och regionala

mobiliseringen för en bättre ekonomisk

utveckling.

Kraftig satsning på infrastrukturen

Av avgörande betydelse för tillväxten och

näringslivets utveckling i olika delar av

landet är att det finns en väl fungerande

infrastruktur av bl.a. vägar och

järnvägar. I den proposition om

infrastrukturen som regeringen nyligen

lade på riksdagens bord föreslås en

satsning på svenska vägar och järnvägar

under perioden 2004-2015 på sammanlagt

364 miljarder kronor. Av detta belopp

skall omkring 150 miljarder kronor

användas för att bevara och säkerställa

befintligt väg- och järnvägsnät, omkring

100 miljarder kronor användas för nya

järnvägsinvesteringar och ytterligare 69

miljarder kronor för utbyggnad av

vägnätet. Resterande ca 30 miljarder

kronor föreslås avsättas för t.ex.

kollektivtrafik, kommunala flygplatser

och kajanläggningar och vägar som inte är

s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill

i detta sammanhang peka på den

regionalpolitiska betydelsen av

infrastruktursatsningarna genom att bl.a.

17 miljarder kronor avsätts för

tjälsäkring och bärighet av de mindre

vägarna.

Som framgår av budgetpropositionen

tidigareläggs en del av dessa

investeringar till perioden 2002-2004,

för att ytterst angelägna

infrastrukturprojekt skall kunna startas

och påbörjas. Det innebär att ytterligare

ungefär 11 miljarder kronor i

infrastrukturinvesteringar tillkommer

fram t.o.m. 2004.

En annan åtgärd för att ge hela Sverige

utvecklingsmöjligheter är den pågående

utbyggnaden av IT-infrastrukturen.

Centerpartiet påstår i motion Fi19 att

utbyggnaden skapar en digital klyfta

genom att den inte kommer alla till del.

Enligt utskottets uppfattning stämmer

inte den beskrivningen överens med

verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i

IT-satsningen är nämligen att även

hushåll och företag i glesbygd skall få

tillgång till snabb dataöverföring till

en rimlig kostnad. Sammantaget innebär

utbyggnaden en satsning på omkring 17

miljarder kronor under en fyraårsperiod,

inklusive satsningar som görs av

marknadens olika aktörer. Enligt

utskottets mening är utbyggnaden av

infrastrukturen inom IT-området en mycket

viktig del i ambitionen att ytterligare

stärka Sveriges ställning som en av

världens ledande IT-nationer. Dessutom är

utbyggnaden viktig för att öka

utvecklingskraften i alla delar av vårt

avlånga land. Utskottet vill här erinra

om att regeringen i budgetpropositionen

föreslår att möjligheten för kommunerna

att få stöd till lokala telenät förlängs

ytterligare ett år, till 2005, bl.a. på

grund av att olika marknadsaktörers

intresse för att delta i utbyggnaden

avtagit högst betydligt det senaste året

till följd av den allmänna nedgången inom

IT-branschen.

För utvecklingen inom olika regioner

är det också viktigt att länen fullt ut

utnyttjar de resurser från EU:s

strukturfonder som ställs till Sveriges

förfogande. Till sist vill utskottet

också peka på de s.k. lokala

utvecklingsavtalen som nu tecknas mellan

staten och vissa storstadskommuner för

att öka tillväxten i storstadsregionerna

och minska segregationen. Merparten av de

två miljarder kronorna som tidigare

avsatts för detta ändamål har nu

fördelats ut på olika kommuner.

Sänkta inkomstskatter

När det gäller skatterna vill utskottet

framhålla att regeringen under 2000 och

2001 tagit de två första stegen i en

inkomstskattereform för att sänka

skatterna för framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion införts som kompenserar

för 50 % av de egenavgifter som tas ut

för att finansiera det nya

ålderspensionssystemet. Samtidigt har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt

höjts så att andelen skattebetalare som

betalar statsskatt sjunkit till omkring

18 %. Skattesänkningarna bidrar till att

minska de marginaleffekter som är

särskilt kännbara för låg- och

medelinkomsttagare. Det leder i sin tur

till att arbetskraftsutbudet stiger,

vilket är en nödvändig utveckling om vi

skall kunna bibehålla och förstärka

uppgången i den svenska ekonomin.

Regeringen går nu vidare med det tredje

steget och föreslår i budgetpropositionen

att ytterligare en fjärdedel av

egenavgifterna kompenseras fr.o.m. 2002.

I och med detta förslag får löntagarna

kompensation för 75 % av egenavgifterna.

Vidare föreslås att gränsen för statlig

skatt höjs ytterligare, till en s.k.

brytpunkt 2002 på 290 100 kr. Därmed

sjunker andelen skattebetalare som

betalar statlig inkomstskatt till ungefär

17 %.

Regeringen föreslår också att en

skattereduktion för fackföreningsavgiften

och avgifter till arbetslöshetskassan

införs. Denna åtgärd är enligt utskottet

en viktig reform sett ur ett

rättviseperspektiv. Avdragsrätten för

fackföreningsavgifter slopades 1993. Det

fick till följd att löntagarnas bidrag

till den fackliga verksamheten

missgynnades jämfört med arbetsgivarnas

bidrag till sina intresseorganisationer.

Som framgår ovan under avsnittet om

regelverken för företagen föreslås även

en del skattesänkningar som riktar sig

mot företagen. Dessutom föreslås en

särskild skattesänkning för pensionärerna

(se vidare avsnitt nedan om pensionärerna

och pensionerna).

Utskottet vill i detta sammanhang

passa på att erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att den hösten

2002 kommer att göra en bedömning av de

samhällsekonomiska förutsättningarna för

att 2003 ta det fjärde och sista steget i

inkomstskattereformen.

Utskottet delar regeringens uppfattning

i vårpropositionen att nivån på skatterna

bl.a. bestäms av vilka välfärds- och

fördelningspolitiska ambitioner man har.

Enligt utskottets mening riskerar de

mycket omfattande skattesänkningar som

föreslås i bl.a. Moderata

samlingspartiets motion Fi291 att leda

till stora nedskärningar av viktig

offentlig verksamhet. Dessutom ökar

risken för instabila statsfinanser, en

risk som har ökat kraftigt den senaste

tiden till följd av konjunkturnedgången.

En sådan utveckling kommer att få starkt

negativa konsekvenser för den svenska

välfärden.

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är enligt utskottets

mening ett exempel på en viktig

inkomstkälla för staten. Den ger ungefär

20 miljarder kronor per år, pengar som

bidrar till att finansiera den gemensamma

välfärden. Uttaget av fastighetsskatt har

begränsats under de senaste åren genom

att uppjusteringar av taxeringsvärdena

frysts samtidigt som skattesatsen sänkts.

I år släpps den frysta taxeringen, och

taxeringsvärdena kommer att stiga

kraftigt i de områden där

fastighetspriserna ökat mest. För att

minska effekterna av denna utveckling

beslutade riksdagen att fr.o.m. i år

sänka skattesatsen på småhus från 1,5 %

till 1,2 % och skattesatsen på hyreshus

från 1,2 % till 0,7 %. Dessutom höjdes

fribeloppet i förmögenhetsskatten.

Regeringen har också presenterat ett

förslag om en begränsningsregel med

innebörden att hushåll i normala inkomst-

och förmögenhetslägen maximalt skall

betala 5 % av sin inkomst i

fastighetsskatt. Regeln skall gälla

fr.o.m. inkomståret 2001.

Men eftersom fastighetspriserna stigit

mer än förväntat det senaste året

föreslår regeringen i budgetpropositionen

att fastighetsskatten sänks ytterligare

fr.o.m. 2001, till 1 % för småhus och 0,5

% för hyreshus. Vidare föreslås att

fribeloppen i förmögenhetsskatten höjs

ytterligare, till 1,5 miljoner kronor för

ensamstående och till 2 miljoner kronor

för sambeskattade par. Förändringen

träder i kraft vid 2003 års taxering.

När det gäller fastighetsskatten anger

regeringen i budgetpropositionen att den

avser att lägga fram förslag om en

förenklad fastighetstaxering. Vidare

skall senast nästa år nya regler tas fram

som innebär att höjda taxeringsvärden

inte omedelbart får genomslag i uttaget

av fastighetsskatt. Dessutom skall en

särskild utredare se över

förmögenhetsskatten i ett längre

perspektiv.

Ett ekologiskt hållbart Sverige

En god miljö och en ekologiskt hållbar

utveckling är enligt utskottets mening

ett av den ekonomiska politikens

viktigaste mål. Sverige skall vara ett

föregångsland för en ekologiskt hållbar

utveckling. Under de senaste åren har en

rad steg tagits i en grön skatteväxling,

samtidigt som en strategi för den

fortsatta gröna skatteväxlingen har

presenterats. Vidare har en mängd olika

åtgärder och resursförstärkningar

vidtagits för att öka den hållbara

utvecklingen.

I budgetpropositionen fortsätter

regeringen den gröna skatteväxlingen.

Energiskatten på el höjs med 1,2 öre per

kWh och koldioxidskatten höjs med 15 %.

Industrin, jord-, skogs- och vattenbruk

undantas från höjning, medan effekten för

bensin och diesel neutraliseras genom

lika stora sänkningar av energiskatten.

Vidare höjs avfallsskatten med 15 %. I

budgetpropositionen föreslås också att

svavelskatten höjs genom att gränsen för

uttag av skatt sänks, förmånsvärdet på

miljövänliga tjänstebilar sänks, en

utredning tillsätts för att se över

formerna för sänkt skatt alkylatbensin,

möjligheterna till sänkt moms på

kravmärkta livsmedel utreds samt att

miljöinsatserna i jordbruket förstärks.

Vidare bör den s.k. Stockholmsberedningen

ges tilläggsdirektiv för att utreda

frågan om hur en användning av

trängselavgifter kan genomföras, och

möjlighet bör ges till befrielse från

såväl energi- som koldioxidskatt vid

projekt med alternativa drivmedel.

Utskottet vill i anslutning till detta

också hänvisa till de gröna nyckeltal som

sedan 1999 redovisas i budget- och

vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett

komplement till de ekonomiska

nyckeltalen, och de är ett viktigt

instrument för att nå det övergripande

miljömålet om att till nästa generation

lämna över ett samhälle där de stora

miljöproblemen är lösta.

I propositionen om svenska miljömål

(prop. 2000/01:130) från i våras lämnade

regeringen förslag till olika delmål och

åtgärder för att uppnå 14 av de 15

miljökvalitetsmål som riksdagen tidigare

beslutat om. Målen innebär bl.a. att den

biologiska mångfalden i skogs- och

odlingslandskapen samt i havsmiljön skall

bevaras genom ett förstärkt skydd.

Regeringen föreslår också i propositionen

att krafttag tas mot utbredningen av

kemikalier i samhället samt att

förorenade markområden saneras. Vidare

förstärks forskningen om biologisk

mångfald och stödet till en ekologiskt

hållbar utveckling utökas. Regeringen

skall också till riksdagen årligen

redovisa hur arbetet med att uppfylla

miljökvalitetsmålen fortskrider. För

detta ändamål skall ett antal

indikatorer, som anger om miljöarbetet

går i rätt riktning och i rätt takt, tas

fram.

Enligt utskottets mening bör insatserna

mot klimatförändringarna förstärkas. Till

exempel genomförs ett treårigt

informationsprogram om klimatfrågan, med

början 2002. Regeringen föreslår också

ett nytt statsbidrag för

klimatinvesteringar. Detta

investeringsprogram omfattar satsningar

motsvarande 3 miljarder kronor och

genomförs under perioden 2002-2004.

Framför allt skall programmet innehålla

åtgärder som minskar utsläppen av

växthusgaser, dvs. åtgärder inom främst

energi-, avfalls- och

transportsektorerna.

Utskottet vill i anslutning till

klimatfrågan erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att den i

kommande proposition kommer att behandla

det femtonde och sista

miljökvalitetsmålet: Begränsad

klimatpåverkan.

Reformering av barn- och familjepolitiken

När det gäller familjepolitiken vill

utskottet erinra om att regeringen i

budgetpropositionen trots avmattningen i

konjunkturen fortsätter den stegvisa

reformeringen av familjepolitiken som

första gången framfördes i

vårpropositionen för 2000. Utgångspunkten

är att Sverige skall vara ett land där

alla barn och ungdomar får en bra

uppväxt.

Vid årsskiftet höjdes barn- och

studiebidragen med 100 kr i månaden.

Samtidigt höjdes flerbarnstilläggen i

motsvarande mån och det s.k.

adoptionsstödet. Från och med den 1 juli

2001 ges barn till arbetssökande rätt

till barnomsorg och de s.k.

kontaktdagarna i den tillfälliga

föräldrapenningen återinförs. Nästa år

införs en maxtaxa i barnomsorgen och

kommunerna tillförs även medel för att

säkra kvaliteten inom barnomsorgen.

Samtidigt förlängs föräldraförsäkringen

med en månad, och inom ramen för den

förlängda föräldraförsäkringen införs

ytterligare en s.k. pappa- och

mammamånad. Dessutom införs rätt till

barnomsorg för barn till föräldrar som är

föräldralediga med yngre syskon. År 2003

införs en allmän förskola för fyra- och

femåringar.

Garantinivån i föräldraförsäkringen

höjs löpande till en nivå på 180 kr per

dag 2004, och vidare skall studiebidraget

fr.o.m. 2003 utgå under tio månader i

stället för som i dag under nio månader.

Dessutom skall barn till asylsökande och

barn som beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd ges i stort sett samma

tillgång till förskoleverksamhet,

skolbarnsomsorg och utbildning som barn

bosatta i Sverige.

Sammantaget innebär dessa satsningar

att tillskotten till barnfamiljerna 2004

uppgår till omkring 10 miljarder kronor.

Den generella välfärden skall bevaras och

utvecklas

Den generella välfärdspolitiken är enligt

utskottets mening en avgörande del i

politiken för tillväxt, rättvisa och

jämställdhet. En generellt upplagd

välfärdspolitik minskar klyftorna mellan

olika grupper i samhället. Social- och

arbetsförsäkringarna ger trygghet när en

person drabbats av t.ex. sjukdom eller

arbetsskada samtidigt som försäkringarnas

koppling till förvärvsarbete uppmuntrar

till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Till följd av de kraftiga

reallönehöjningarna under de senaste åren

har antalet personer som får ersättning

med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller

föräldraledighet minskat. I år beräknas

36 % av alla heltidsarbetande ha en

inkomst på över 7,5 basbelopp, vilket är

den övre gränsen för

ersättningsberättigad inkomst. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det är

angeläget att se över ersättningsnivåerna

i försäkringssystemen för att bevara och

utveckla den generella välfärden. I

budgetpropositionen anger därför

regeringen också att taket i såväl sjuk-

som föräldraförsäkringen år 2003 skall

höjas till 10 basbelopp, dock under

förutsättning att det statsfinansiella

läget tillåter en sådan justering.

Den 1 juli i år höjdes ersättningen i

arbetslöshetskassan. Den högsta

dagpenningen höjdes med 100 kr under de

första hundra dagarna, samtidigt som

golvet, dvs. den lägsta ersättningsnivån,

höjdes från 240 till 270 kr. Om det

statsfinansiella läget medger kommer

regeringen att 2002 ytterligare höja

taket i arbetslöshetsförsäkringen. Som

utskottet redovisat tidigare höjs

garantinivån i föräldraförsäkringen från

nuvarande 60 kr per dag till 120 kr per

dag fr.o.m. årsskiftet. Nivån höjs sedan

ytterligare till 150 kr per dag 2003 och

180 kr per dag 2004.

Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas

De senaste åren har antalet

sjukskrivningar ökat kraftigt. Speciellt

stor är ökningen av sjukskrivningar för

kvinnor som arbetar i den offentliga

sektorn. Utgifterna för sjukpenning har

stigit dramatiskt. År 1998 utbetalades 20

miljarder kronor, nästa år beräknas

utgifterna ha ökat till närmare 50

miljarder kronor. Enligt utskottets

mening måste denna utveckling brytas.

Regeringen föreslår därför i

budgetpropositionen ett program om elva

punkter för att förbättra arbetsvillkoren

och minska ohälsan i arbetslivet. Bland

annat skall nationella mål för ökad hälsa

i arbetslivet formuleras och samtal

mellan regeringen och arbetsmarknadens

parter inledas för att skapa en samsyn

och samordning av insatserna.

Arbetsorganisation, ledarskap och

inflytande är centrala begrepp för en

trivsam arbetsplats och en god

arbetsmiljö. Arbetet med att utveckla

arbetsmiljön skall vidareutvecklas och

ett s.k. hälsobokslut införas för

offentliga arbetsgivare. Hälsobokslutet

skall innehålla en redovisning av

hälsostatusen för samtliga anställda.

Eftersom långtidssjukskrivningen är

särskilt stor i den offentliga sektorn

skall även försök göras hos ett antal

stora offentliga arbetsgivare med

åtgärder för att förebygga och minska

sjukfrånvaron.

Vidare anger regeringen att den

administrativa hanteringen av olika

sjukdomsfall och den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen skall förnyas, både vad

gäller metoder och regler. Kvaliteten i

rehabiliteringsarbetet skall höjas.

Dessutom skall statistiken och

forskningen på området förbättras för att

öka kunskaperna om sjukskrivningarnas

orsaker, samband och konsekvenser.

Till dessa åtgärder skall enligt

utskottets mening dessutom läggas

reformering och resursförstärkning av

arbetsskadeförsäkringen och de omfattande

insatser som nu görs för att korta

väntetider och förbättra tillgängligheten

inom sjukvården. För att minska

långtidssjukskrivningarna tillförs i år

extra resurser om 55 miljoner kronor.

Nästa år avsätts 100 miljoner kronor för

detta ändamål.

Privatisering och avreglering

När det gäller frågor om förändringar av

de svenska socialförsäkringarna och

avregleringar och privatiseringar av

t.ex. vård- och omsorgssektorerna vill

utskottet erinra om att principerna om en

solidariskt finansierad och rättvist

fördelad sjukvård är några av de mest

centrala inslagen i den generella

välfärdspolitiken. Det finns enligt

utskottet heller inga belägg för att

Sverige skulle vinna på att överge

skattefinansieringen av vården.

Internationella erfarenheter tyder

tvärtom på att de skattefinansierade

hälso- och sjukvårdssystemen fungerar

bättre i t.ex. jämställdhets- och

fördelningspolitiskt avseende än

försäkringsfinansierade system.

Enligt utskottets mening skulle

förslagen i t.ex. Moderata

samlingspartiets motion Fi291 och

Folkpartiet liberalernas motion Fi294 om

omfattande avregleringar och

privatiseringar i den statliga och

kommunala sektorn leda till en dramatisk

förändring av de offentliga

verksamheterna. Följden skulle sannolikt

bli en mycket instabil situation till

skada för medborgarna. Effektiviteten och

produktiviteten inom t.ex. vården,

omsorgen och skolan skulle drabbas hårt.

I bl.a. motion Fi291 (m) föreslås också

mycket stora skattesänkningar. Det är

utskottets övertygelse att

skattesänkningar av denna art leder till

nedskärningar av viktig och angelägen

offentlig verksamhet. Dessutom får stora

skattesänkningar av den här typen helt

oacceptabla fördelningspolitiska

konsekvenser. Skadorna på den svenska

generella välfärden skulle bli betydande.

Utskottets uppfattning är vidare att

skattesänkningar av detta slag kan leda

till instabila statsfinanser med negativa

effekter på både företagsklimatet och den

ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av

den snabba försämringen av

statsfinanserna i början av 1990-talet

avskräcker.

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning

Utskottet vill i detta sammanhang peka på

den studie av fördelningen av offentliga

bidrag till barnomsorg, utbildning samt

hälso- och sjukvård som redovisades i

budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1

bil. 4). Undersökningen visar tydligt att

de resurser som fördelas via de

offentliga verksamheterna klart bidrar

till en jämnare fördelning i samhället.

Framför allt blir omfördelningen över

livscykeln tydlig när effekterna av de

subventionerade offentliga tjänsterna

undersöks. Till exempel beräknas personer

i 85-årsåldern få vård och omsorg för i

genomsnitt 103 000 kr per år. Ungdomar

erhåller ca 20 000 kr per år i form av

främst utbildning, medan personer i 55-

årsåldern endast utnyttjar offentliga

tjänster för 13 000 kr. När det gäller

subventioner av utbildning visar studien

att snedrekryteringen till den högre

utbildningen fortfarande är betydande.

Subventionerna till högskolan gynnar

framför allt barn till högutbildade och

tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet

utbildningsår mellan olika grupper i

samhället minskat markant de senaste

åren. Andra resultat är t.ex. att

barnfamiljer och pensionärer gynnas och

att subventionerna påtagligt minskar

inkomstspridningen. Personer med relativt

låg ekonomisk standard erhåller mer, både

i absoluta och relativa termer, än de

välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer

än män av den offentliga tjänstesektorn.

Ökade resurser till vården, skolan och

omsorgen

Den omfattande saneringen av de

offentliga finanserna har under de

senaste åren skapat utrymme för

satsningar på att öka resurserna och

förbättra kvaliteten inom skolan, vården

och omsorgen av barn och gamla. Den

starka inkomstutvecklingen i den svenska

ekonomin innebär dessutom att

skatteintäkterna i den kommunala sektorn

ökat markant under de senaste åren, och

som framgår av regeringens beräkningar i

vårpropositionen kommer de att fortsätta

att öka framöver.

I år är resursöverföringen från staten

till kommuner och landsting 25,8

miljarder kronor högre jämfört med

situationen 1996. Enligt utskottets

mening är det nödvändigt att kommunernas

och landstingens ekonomi förstärks

ytterligare. Behoven inom vården, skolan

och omsorgen är fortfarande stora. Inom

ramen för försvarsuppgörelsen görs en

särskild satsning på vård och omsorg om

totalt ca 8 miljarder kronor under

perioden 2002-2004. Av medlen skall 1

miljard kronor utbetalas 2002,

3 miljarder kronor 2003 och 4 miljarder

kronor 2004. Till detta skall sedan

läggas den kraftiga satsning på skolan

under perioden 2001-2006 om totalt 17,5

miljarder kronor som utskottet redovisat

tidigare. I år tillförs skolan 0,5

miljarder kronor och därefter ökar

tilldelningen med 1 miljard kronor per år

fram till 2006. De kommuner som har svårt

att nå ekonomisk balans tillförs 2002 och

2003 resurser motsvarande 1,3 miljarder

kronor.

Ett ytterligare särskilt bidrag införs

till kommuner och landsting med

befolkningsminskningar om totalt 400

miljoner kronor åren 2003 och 2004.

Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder

kronor per år fr.o.m. nästa år för att

korta väntetider och förbättra

tillgängligheten inom sjukvården. Vidare

överförs 400 miljoner kronor av de s.k.

Dagmarpengarna till de generella

statsbidragen för landstingen. Regeringen

föreslår också i budgetpropositionen att

kommunsektorn nästa år tillförs

ytterligare 1,3 miljarder kronor genom

att de 200 kr som alla skattskyldiga

betalar i inkomstskatt även 2002 överförs

till kommuner och landsting.

Sammantaget innebär detta att kommun-

och landstingssektorn 2002 får nästan 28

miljarder kronor mer än 1996. För 2004 är

samma siffra drygt 32 miljarder kronor. I

beloppen ingår 0,5 miljarder kronor 2001

och 2002 för kvalitetssäkring av

barnomsorgen för de kommuner som inför

maxtaxan. Ovanpå detta tillkommer de

resurser som regeringen satsar inom ramen

för en familjepolitisk reform; t.ex.

erhåller de kommuner som inför maxtaxa

statsbidrag. Utskottet vill i detta

sammanhang också erinra om att det vid

sidan av dessa resursstärkande åtgärder

görs en mängd satsningar för att öka

kvaliteten och effektiviteten inom t.ex.

skolan och vården. Till exempel genomförs

en förstärkning av tandvårdsstödet

samtidigt som ett nationellt

förbehållsbelopp införs i äldreomsorgen.

Förbehållsbeloppet är den lägsta summan

pengar som t.ex. en pensionär eller

handikappad skall ha kvar att leva på när

omsorgsavgiften är betald. Dessutom

införs ett tak på omsorgsavgiften.

Utskottet vill även peka på att

regeringen avser att under våren 2002

komma med förslag till ett nytt system

för de kommunala momsavdragen.

Målsättningen är att ett nytt system

skall träda i kraft den 1 januari 2003,

och den lösning som övervägs är att

staten finansierar systemet samtidigt som

nivån på de generella bidragen till

kommunerna och landstingen reduceras.

Behovet av offentlig och kommunal

verksamhet växer

Behoven av offentlig och kommunal

verksamhet kommer att öka starkt

framöver, bl.a. till följd av den

demografiska utvecklingen och den allt

högre andelen äldre i befolkningen. Det

framgår tydligt i t.ex. en analys som

regeringen redovisade i kapitel 12 i

vårpropositionens bilaga 1. Detta ställer

stora krav på en väl fungerande offentlig

sektor med starka och sunda offentliga

finanser. Därtill krävs en god ekonomisk

tillväxt och en ökad sysselsättning. Till

följd av de senaste årens höga tillväxt

och den stigande sysselsättningen bedöms

kommunernas och landstingens

skatteinkomster öka med omkring 75

miljarder kronor under perioden

2001-2004. Detta visar enligt utskottets

mening på vikten av att åtgärder vidtas

så att den svenska ekonomin uthålligt kan

hålla en hög tillväxttakt.

Vid sidan av detta är det enligt

utskottets mening också mycket viktigt

att de resurser som redan finns i den

kommunala sektorn används mer effektivt.

Den pågående omdaningen och

effektiviseringen av den kommunala

verksamheten måste fortsätta, även om

statsbidragen till kommunerna och

skatteintäkterna ökar.

Pensionärerna och pensionerna

I Kristdemokraternas motion Fi292 hävdas

att regeringens okänsliga budgetsanering

drabbat pensionärerna hårt. Utskottet

vill med anledning av detta anföra

följande. Regeringen gjorde tidigt klart

att situationen först skall förbättras

för de grupper i samhället som drabbats

extra av de svåra tiderna, när

statsfinanserna stärks och ekonomin

börjar växa. Redan i budgetpropositionen

för 1999 föreslog regeringen därför en

förbättring av pensionärernas ekonomi med

omkring 4 miljarder kronor. Det

reducerade prisbasbeloppet för

pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det

fulla prisbasbeloppet samtidigt som

bostadstillägget till pensionerna höjdes

för att gynna de sämst ställda

pensionärerna. I förra årets vår- och

budgetpropositioner fortsatte satsningen

på pensionärerna. Bostadstillägget och

det särskilda bostadstillägget höjdes

ytterligare samtidigt som den tidigare

tillfälliga höjningen av

pensionstillskottet permanentades. Vidare

höjdes det särskilda grundavdraget i

inkomstbeskattning för pensionärer.

Nästa år justeras bostadstillägget upp

ytterligare. Vidare införs ett s.k.

äldreförsörjningsstöd för äldre

invandrare. Stödet skall utgå till äldre

invandrare som inte uppfyller det s.k.

bosättningskravet för folkpension och

därför i dagsläget är hänvisade till

socialbidrag för sin försörjning. Som

utskottet redovisat tidigare införs också

ett förbehållsbelopp inom äldreomsorgen.

I budgetpropositionen föreslår regeringen

också en riktad skattesänkning för

pensionärer om ca 100 kr i månaden

fr.o.m. den 1 januari 2002.

Utskottet vill i sammanhanget också

peka på att de satsningar som nu görs och

planeras inom vården och omsorgen är av

utomordentligt stor betydelse, inte minst

för äldre och pensionärer. Till exempel

gynnas framför allt de äldre av

förbättringen av tandvårdsstödet. Som

redovisades ovan, under rubriken

Offentliga bidrag bidrar till en jämnare

fördelning, går en stor del av de

offentliga tjänsterna inom vården och

omsorgen till personer i de högre

åldersgrupperna.

Saneringen av de offentliga finanserna

och demografin

Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat budgetkonsolideringens effekter

på fördelningen i samhället (senast i

bet. 2000/01:FiU1). Enligt utskottets

uppfattning fanns det inte något

alternativ till saneringen av de

offentliga finanserna. Den var nödvändig

för att återställa förtroendet för svensk

ekonomi och få ned de höga räntor som

allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte

minst i de mindre och medelstora

företagen. Den var också nödvändig för

att säkra den framtida välfärden. Som

utskottet redovisat tidigare står Sverige

inför en stor demografisk utmaning genom

att andelen äldre i befolkningen ökar.

För att klara av den påfrestning som

detta kommer att innebära på de

offentliga sy- stemen krävs ett

överskott i de offentliga finanserna

under de närmaste åren.

Enligt utskottets mening är det också

viktigt att inse att de senaste årens

kraftiga uppgång i den svenska ekonomin

till en ganska stor del beror på det

faktum att Sverige nu har sanerat de

offentliga finanserna och etablerat ett

överskott. En symboliskt viktig händelse

och ett tydligt bevis för den här

utvecklingen är, som utskottet nämnt

tidigare, att nivån på de svenska

obligationsräntorna under det senaste

året legat på ungefär samma nivå eller

endast något över de tyska

obligationsräntorna.

Överskottsmålet i de offentliga

finanserna

I motion Fi294 kritiserar Folkpartiet

liberalerna regeringen för att inte ha

någon klar politik när det gäller

överskottet i de offentliga finanserna.

Överskottet har inte satts tillräckligt

högt under högkonjunkturåren för att

skapa en buffert för sämre tider, enligt

motionärerna.

Som utskottet framhållit tidigare är

sunda offentliga finanser ett mycket

viktigt ekonomiskt politiskt mål för att

bl.a. säkra en god välfärd, minska

klyftorna och klara de framtida

påfrestningarna till följd av de

demografiska förändringarna. Utskottet

vill i sammanhanget erinra om att

budgetpolitiken styrs av två övergripande

mål: de sammantagna offentliga finanserna

skall visa ett överskott på 2 % av BNP

över en konjunkturcykel, och de statliga

utgifterna skall hållas inom de uppsatta

utgiftstaken.

I samband med 1997 års ekonomiska

vårproposition fastställdes målen för de

offentliga finanserna fram t.o.m. 2001.

Till följd av den pågående

konsolideringen av statsfinanserna och de

då relativt svaga ekonomiska utsikterna

beslutades om en infasning av målet för

att dämpa eventuella negativa effekter på

samhällsekonomin. För 1998 skulle de

offentliga finanserna vara i balans. För

1999 bestämdes att överskottet skulle

uppgå till 0,5 % av BNP. Åren 2000 och

2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 %

respektive 2 % av BNP. I anslutning till

budgetpropositionen för 1999 höjdes

ambitionen, och målet för 2000 höjdes

från tidigare 1,5 % till 2 % av BNP. I

samband med budgetpropositionen för 2001

bestämdes att överskottet för 2001 skulle

vara 2,5 %.

Utskottet kan konstatera att

erfarenheten hittills av de preciserade

budgetmålen är mycket god. Målen har utan

svårighet uppnåtts och även överskridits.

År 1998 visade de offentliga finanserna

ett överskott på 2,1 % av BNP och 1999

blev överskottet 1,7 % av BNP, vilket är

2,1 respektive 1,2 procentenheter över

målet för respektive år. I fjol uppgick

överskottet till 4,1 % jämfört med målet

på 2,0 %. I år väntas, enligt prognoserna

i budgetpropositionen, ett överskott på

4,6 % jämfört med målet på 2,5 %.

Sammantaget har de offentliga finanserna

under de senaste fyra åren, 2001

inräknat, gett ett överskott utöver de

uppsatta målen på 7,5 procentenheter.

Denna framgångsrika utvecklingen har

bidragit till att pressa ned den

offentliga skulden, sänka räntenivån i

samhället och därmed även

räntekostnaderna i budgeten. Detta har i

sin tur skapat utrymme för de senaste

årens satsningar på bl.a.

sysselsättningen, vården, skolan och

omsorgen. Enligt utskottet är det också

viktigt att konstatera att det goda

budgetläget gett regeringen möjlighet att

i budgetpropositionen 2002 fortsätta med

viktiga reformer, trots den snabbt

vikande internationella konjunkturen och

den svagare ekonomiska tillväxten.

Det är utskottets övertygelse att

förutsättningarna för att nå målen skulle

ha varit mycket sämre med de

budgetalternativ som t.ex. Folkpartiet

liberalerna presenterat för den aktuella

perioden.

Utskottet vill i anslutning till denna

diskussion erinra om att målet för

överskottet för 2002 är 2 % av BNP och

under förutsättning att den

internationella konjunkturavmattningen

inte allvarligt fördjupas klaras målet.

Ett Sverige för alla ...

I utskottets betänkande med anledning av

budgetpropositionen för 2001

(2000/01:FiU1) behandlades den stora

fördelningspolitiska utmaning som ligger

i att minska klyftorna i samhället och

antalet personer som är marginaliserade.

Enligt utskottets mening ger ekonomisk

tillväxt bättre förutsättningar för ökad

rättvisa. Tillväxten i sig är däremot

ingen garanti för rättvisa, utan för att

minska klyftorna i samhället krävs en

aktiv politik för rättvisa. Målet bör

vara att människors livsval inte skall

begränsas av bakgrund eller kön. Alla

skall ha samma rätt och möjlighet till

vård, utbildning och omsorg. Vidare måste

alla former av diskriminering upphöra.

Invandrare, flyktingar och de som bott i

Sverige i många generationer skall ges

likartade möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de

senaste årens tillväxt gjort det möjligt

att vidta åtgärder inom en rad områden;

t.ex. har initiativ tagits för att öka

förutsättningarna för en långsiktigt

hållbar integration. Inom bl.a.

arbetsmarknads- och utbildningsområdet

pågår en rad olika insatser för att öka

invandrarnas möjligheter att delta i

arbetslivet. Olika fördelningsanalyser

visar att barnfamiljer och då särskilt

ensamstående föräldrar, ungdomar och

invandrare fortfarande har det sämre nu

än i början av 1990-talet. En rad

åtgärder har vidtagits för att förbättra

situationen för dessa grupper, och

ytterligare förslag lämnas i

budgetpropositionen. Andra studier visar

att det finns strukturella faktorer som

gör att vissa samhällsgrupper har större

tillgång än andra till utbildning, höga

inkomster och en god välfärd. Det är

t.ex. fortfarande betydligt vanligare att

barn till föräldrar med högre utbildning

studerar vidare, än att barn till

föräldrar med lägre utbildning gör det.

Det är bl.a. i detta perspektiv som

regeringens satsningar på ett ökat antal

platser på högskolor och universitet,

Kunskapslyftet och ett reformerat

studiemedelssystem skall ses.

Studier som bl.a. regeringen genomfört

visar att lönespridningen i Sverige ökade

något under senare delen av 1990-talet

efter att ha minskat sedan mitten av 1970-

talet. Till följd av den ekonomiska

krisen i början av 1990-talet

marginaliserades vissa grupper. Till

exempel har antalet människor som är

långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller

beroende av socialbidrag under långa

tider ökat. För att motverka detta måste

bl.a. marginaleffekter av olika slag

minskas så att det bättre lönar sig att

studera och arbeta. Därmed minskar risken

för att människor fastnar i

socialbidragsberoende och

långtidsarbetslöshet. Beslutet om att

införa maxtaxa i förskoleverksamheten och

barnomsorgen är ett exempel på åtgärder

som bidrar till att minska

marginaleffekterna. Sänkning av

marginalskatterna genom höjningen av de

nedre skiktgränsen för statlig

inkomstskatt och den påbörjade

kompenseringen av egenavgifterna är andra

exempel. Till följd av förslagen i

budgetpropositionen för 2001 och de

ytterligare förslag som framförs i

budgetpropositionen för 2002 sänks också

marginaleffekterna i de familjepolitiska

stöden.

... och socialbidragsberoendet skall

halveras

Som utskottet nämnde ovan ökade

socialbidragsberoendet kraftigt under

1990. Denna utveckling är enligt

utskottets mening ett hårt slag för alla

som kämpar för ökad rättvisa och högre

välfärd. Riksdagens och regeringens

uppsatta mål är att

socialbidragsberoendet skall halveras

mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och

uppfyllelsen av målet skall årligen

avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3

i budgetpropositionen redovisar

regeringen den första avstämningen av

målet. År 1999 uppgick

socialbidragsberoendet till omkring 115

200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna

personer med full ersättning under ett

helt år). För att målet skall nås krävs

alltså att antalet socialbidragsberoende

sjunker till 57 600 år 2004, räknat i

helårsekvivalenter. Det kan jämföras med

att antalet socialbidragsberoende 1990,

dvs. före den kraftiga nedgången i den

svenska ekonomin, uppgick till 71 700.

Till följd av bl.a.

sysselsättningsuppgången och den

sjunkande arbetslösheten minskade antalet

beroende av socialbidrag med mer än 12 %

under förra året, till 101 000

helårsekvivalenter. Detta visar enligt

utskottets mening att det är kampen för

ökad sysselsättning och minskad

arbetslöshet som är avgörande när det

gäller att bryta bidragsberoendet i det

svenska samhället. Möjligheterna för

utsatta grupper att skaffa jobb, egen

försörjning och delta i arbetslivet måste

öka. Sverige har inte råd - varken

mänskligt eller ekonomiskt - att ställa

dessa grupper utanför.

I budgetpropositionen redovisas en

genomgång av fördelningsprofilen av

förslagen om maxtaxa, förändringarna i

föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen,

förbättrat studiebidrag, höjt

bostadstillägg för pensionärer och

försörjningsstödet för äldre invandrare,

skattelättnaden för pensionärerna,

förändringarna i inkomst-, förmögenhets-

och fastighetsskatten samt

skattereduktionen för

fackföreningsavgifter. Förslagen har

sammantagna en gynnsam fördelningsprofil

och gynnar framför allt låg- och

medelinkomsttagare. Dessutom gynnas

kvinnor mer än männen av förslagen.

OECD:s BNP-statistik

Moderata samlingspartiet och

Kristdemokraterna använder i den

politiska argumentationen något de kallar

för OECD:s tillväxt- eller välfärdsliga.

Vad det handlar om är den statistik som

OECD sammanställer av

köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per

capita. Sverige har, enligt t.ex.

Kristdemokraternas motion Fi292, sedan

1970 halkat från toppen till botten i

välfärdsligan.

Som utskottet påpekat vid tidigare

behandlingar (senast i bet. 2000/01:

FiU20) är OECD:s statistik så osäker att

man bör vara mycket försiktig med att dra

alltför långtgående slutsatser av

uppgifterna. Möjligheten till jämförelser

mellan länderna är mycket begränsad,

enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter.

Dessutom har måttet stora brister som

mått på den ekonomiska välfärden.

Även valet av tidsperiod är av

avgörande betydelse för resultatet.

Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har

i en rapport (nr 5 2000) visat att om i

stället 1947 används som utgångsår och

1997 som slutår och BNP per innevånare i

åldrarna 15-64 år används som

välfärdsmått blir resultatet en allmän,

mycket kraftig utjämning mellan OECD-

länderna. Sveriges placeringar ändrades

under perioden från plats sex till plats

åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå från

nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta

staternas nivå.

Utskottet kan konstatera att svensk

ekonomi tappat i relativ position under

framför allt två perioder de senaste 30

åren - under andra hälften av 1970-talet

och i början av 1990-talet. Den absolut

största nedgången kom i början av 1990-

talet då Sveriges BNP föll samtidigt som

flera andra länder fortsatte att ha en

positiv tillväxt.

Sveriges relativa position förbättras

De senaste åren har emellertid Sveriges

tillväxt varit högre än genomsnittet i

såväl OECD som EU, samtidigt som

inflationen varit en av de lägsta i indu

strivärlden. Detta innebär att Sveriges

relativa position har förbättrats.

Utskottet vill erinra om att en hög,

uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig

del av regeringens ekonomiska politik.

Det bör också tilläggas att tillväxten

skall vara ekologiskt hållbar.

Utskottet vill i sammanhanget passa på

att kort redogöra för en vidareutveckling

av den köpkraftskorrigerade BNP-

statistiken som EU:s statistikorgan,

Eurostat, tar fram. Eurostat har bl.a.

undersökt den köpkraftskorrigerade

produktionsnivån för olika regioner inom

EU-länderna under perioden 1994-1996.

Resultatet visar på en ganska stor

skillnad mellan de fattigaste och rikaste

regionerna i flertalet länder. Den

största spridningen finns enligt Eurostat

i Tyskland (inklusive östra Tyskland),

där skillnaden i BNP per invånare

(köpkraftskorrigerat) mellan den

fattigaste och den rikaste delen av

landet uppgick till omkring 140

indexenheter. Näst störst var spridningen

i Österrike (drygt 95 indexenheters

skillnad), följt av Belgien (drygt 90

indexenheter), Frankrike (80

indexenheter) och Italien (omkring 75

indexenheter). Enligt Eurostats uppgifter

är Sverige det land som har den minsta

spridningen mellan olika regioner.

Skillnaden mellan den region med lägst

BNP per capita och den med högst BNP per

capita uppgick till ungefär 30

indexenheter. I likhet med OECD:s BNP-

mått är även Eurostats beräkningar

behäftade med stora statistiska problem.

Men enligt utskottets mening kan man ändå

dra följande, för svenskt vidkommande,

viktiga slutsats: de regionala klyftorna

i Sverige förefaller vara betydligt

mindre än i flertalet övriga länder i EU.

Utskottet vill i likhet med vid

tidigare behandlingar också erinra om att

det finns andra undersökningar som kan

komplettera OECD:s mått och därmed bidra

till att fördjupa diskussionen om

ekonomisk välfärd. En sådan undersökning

är den rapport om utvecklingsnivån i

världen som FN:s utvecklings- och

biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år.

En annan intressant rapport, där

perspektivet visserligen är något

snävare, är ESO:s (Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi) undersökning

med titeln Med många mått mätt (Ds

2000:23). Rapporten är en s.k.

benchmarkstudie över Sverige och

innehåller en jämförelse mellan Sverige

och andra länder när det gäller

utvecklingen i tolv olika

samhällssektorer - makroekonomi,

arbetsmarknad, näringsliv, utrikeshandel,

investeringar, skatter, utbildning,

forskning, IT-sektorn, infrastruktur,

hälso- och sjukvård,

socialförsäkringssektorn,

fördelningspolitik samt miljö- och

energifrågor. Sveriges position jämfört

med förhållandena i Danmark,

Nederländerna, Tyskland, Frankrike,

Storbritannien, USA och Japan har

undersökts för totalt 155 olika

indikatorer. Siffrorna avser framför allt

1998, men i vissa fall är dock det

statistiska underlaget äldre. Kortfattat

visar resultaten i rapporten att Sverige

totalt sett klarar sig bra. I 67 av de

155 indikatorerna placerar sig Sverige på

första eller andra plats. När det gäller

sektorer som hälso- och sjukvård,

socialförsäkringar, inkomstfördelning och

IT-sektorn ligger Sverige till

övervägande delen över den genomsnittliga

nivån i undersökningen.

En annan undersökning, där perspektivet

är ännu något snävare och framför allt

behandlar närings- och företagsklimatet,

är den jämförande studie av

näringspolitiken som Näringsdepartementet

publicerar. Årets rapport Benchmarking av

näringspolitiken 2001 (Ds 2001:20) gör

bedömningen av Sveriges utveckling

jämfört med andra OECD-länder vad avser

indikatorer inom t.ex. områdena

fungerande marknader och effektiv

konkurrens, tillväxt- och

innovationsorienterad FoU-politik,

kompetensutveckling i näringslivet,

arbetsmarknad, lönebildning och

transportförsörjning. I korthet visar

resultaten att Sverige hamnar på den övre

tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45

olika indikatorer som undersökts. Endast

i tre fall placerar sig Sverige i den

tredjedel av länder som har den sämsta

utvecklingen. Jämfört med den studie som

gjordes i fjol har Sverige förbättrat

sin position i 14 indikatorer medan

positionen försämrats i 5 indikatorer.

Jämställdhet

Centrala mål i den ekonomiska politiken

är rättvisa och jämställdhet. Även om vi

i Sverige har kommit långt med

jämställdheten mellan män och kvinnor i

jämförelse med andra länder, återstår

mycket att göra. Vårt samhälle är

fortfarande till stora delar styrt

utifrån manliga normer. Arbetsmarknaden

är alltjämt mycket könsuppdelad och

kvinnors arbete är ofta lägre värderat.

Kvinnor har sämre karriärmöjligheter,

sämre lön och mindre makt som en följd av

att de är kvinnor. För att bryta detta

maktmönster måste den övergripande

ekonomiska politiken få ett ännu

tydligare genusperspektiv än i dag.

Välfärden och jämställdheten är intimt

förknippade med varandra. Det är inte en

slump att länder som Danmark, Norge,

Finland och Sverige är mer jämställda än

de flesta andra länder. Det är den

utbyggda generella välfärden och den höga

förvärvsfrekvensen för kvinnor som har

gett möjligheter till detta.

Kvinnors och mäns lika värde och rätt

till egen försörjning skall vara en

självklarhet i Sverige. En egen inkomst

är förutsättningen för fria och

självständiga val i vardagen. Det skall

aldrig accepteras att kvinnors kunskaper

och erfarenheter värderas lägre.

Politiken måste därför med kraft inriktas

på kvinnors rätt till arbete med rättvisa

löner, en väl utbyggd gemensam sektor,

kvinnofrid samt en strategi för att få

jämställdhet på alla områden och fler

kvinnor på olika beslutsnivåer.

De reformer som utskottet redovisat

ovan, som t.ex. den stegvis reformerade

barn- och familjepolitiken, satsningarna

på skola, vård och omsorg och programmen

för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten, är väsentliga steg i

utvecklingen mot en större rättvisa och

ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.

En avgörande del i jämställdhetspolitiken

är att motverka löneskillnader på grund

av kön. Utskottet vill i anslutning till

detta bl.a. erinra om att riksdagen i

fjol beslutade om en skärpning av

jämställdhetslagen. Den nya lagen är

tydligare och skall mer effektivt

motverka att lön sätts efter

könstillhörighet på den svenska

arbetsmarknaden.

Utskottet vill också erinra om att

regeringens utgångspunkt i jämställdhets

arbetet är att såväl den politiska som

den verkställande delen av

regeringsarbetet skall genomsyras av ett

jämställdhetsperspektiv. Till exempel

gäller att olika förhållanden och villkor

för kvinnor och män skall synliggöras,

att varje fråga skall prövas ur ett

jämställdhetsperspektiv och att

konsekvenserna av hur förändringar kan

tänkas utfalla för kvinnor respektive män

skall analyseras.

Utskottet vill i sammanhanget också

erinra om att det inför varje viktig

regelförändring i skatte- och

transfereringssystemet i

Regeringskansliet genomförs en analys av

de olika åtgärdernas fördelningseffekter.

I frågor som rör budgeten och den

ekonomiska politiken arbetar regeringen

med könsperspektivet på flera olika plan.

Sedan 1999 har en arbetsgrupp med

representanter från bl.a. olika

departement och myndigheter arbetat med

att ta fram metoder för att könsuppdela

uppgifter för ett antal anslag i

budgeten. I samband därmed har

Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts

ökade resurser för att ta fram nödvändigt

statistiskt underlag för könsuppdelning

av anslag. I Näringsdepartementet pågår

ett projekt om att integrera könsper

spektivet i den statliga budgetprocessen.

Utskottet vill understryka att

jämställdhet berör alla samhällsområden.

Jämställdhet handlar om rättvisa och

fördelning av ekonomisk och politisk

makt. Det handlar om demokrati, om att

värdera kvinnor och män lika. Därför är

det också viktigt att genusperspektivet

blir en naturlig del i budgetprocessen

och i finansplanen. För att nå ett

solidariskt, rättvist och jämställt

samhälle är det nödvändigt att det i

beslutsunderlagen finns

konsekvensanalyser utifrån ett

genusperspektiv.

Utskottet anser sammanfattningsvis att

jämställdhet är en fråga med högsta

prioritet. Mycket återstår att göra.

Utskottet ser positivt på att regeringen

arbetar med att på olika sätt införliva

könsperspektivet i budgetprocessen och i

den ekonomiska politiken samt att i

övrigt utveckla jämställdhetsarbetet.

(s), (v) och (mp) i samarbete

Utskottet tillbakavisar

Kristdemokraternas angrepp i motion Fi292

på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna. En redovisning av resultaten i

ekonomin duger bra som svar på

Kristdemokraternas attack: Även om

konjunkturen nu mattas av har tillväxten

i den svenska ekonomin varit historiskt

hög under de senaste åren,

sysselsättningen stigit och

arbetslösheten sjunkit. Dessutom är

räntenivåerna låga, de offentliga

finanserna och bytesbalansen visar

överskott och medborgarnas realinkomster

stiger starkt, trots avtagande ekonomisk

aktivitet.

Regeringens och de bägge

samarbetspartiernas mål är att under

mandatperioden försöka skapa en så stor

uppslutning som möjligt för en politik

för full sysselsättning. Liksom tidigare

berör samarbetet i vårpropositionen fem

områden - ekonomi, sysselsättning,

rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt

utskottets mening ger samarbetet en

signal till omvärlden att det finns en

politisk majoritet för en ekonomisk

politik som är inriktad på full

sysselsättning, rättvis fördelning, ett

offentligt överskott om 2 % av BNP över

en konjunkturcykel och prisstabilitet.

Politiken syftar vidare till jämlikhet,

jämställdhet och ekologisk hållbarhet.

Samarbetspartierna står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska

politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken,

tilläggsbudgeten för 2001 och de

föreslagna och aviserade

skatteförändringarna.

Med hänvisning till vad som anförts ovan

avstyrker utskottet förslagen i

motionerna Fi291 (m) yrkandena 1, 8,

10-16, 18 och 19, Fi292 (kd) yrkandena 1,

2 och 3, Fi293 (c) yrkandena 1, 8-13 och

15-20 och Fi294 (fp) yrkande 1.

1.5 Den ekonomiska och monetära unionen

1.5.1 Former för ställningstagande till

euro

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens uppfattning

i budgetpropositionen att ett

eventuellt svenskt deltagande i EMU

måste ha ett brett folkligt stöd, och

att frågan därför skall underställas

svenska folket för prövning i en

folkomröstning.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att det inte är aktuellt att delta i

det europeiska växelkurssamarbetet

ERM2.

Jämför reservationerna 2 (m, kd, fp), 3

(c) och 4 (mp).

Motionerna

I motion Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m)

anförs att svenskt företagande behöver en

stabil valuta. En växande osäkerhet om

den svenska kronan försvårar för de

mindre och medelstora företag som söker

vinna nya marknader utanför landet. En

ekonomisk politik som följs av sjunkande

kronvärde urholkar välfärden och

snedvrider förutsättningarna för nytt

företagande till förmån för de stora

företag som genom sänkt kronkurs får ökad

konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är

det av yttersta vikt att Sverige tar full

del i samarbetet om den gemensamma

valutan. Euron bör snarast möjligt bli

svensk valuta. Sverige bör därför snarast

fatta beslut om fullt deltagande i

valutasamarbetet. Omedelbart efter ett

positivt beslut skall Sverige inträda i

ERM2 (yrkande 17).

I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

anförs att eftersom regeringen valt att

ställa Sverige utanför eurosamarbetet

råder valutaoro med svag krona. Det leder

till högre priser och räntor som urholkar

välståndet. Dessutom minskar Sveriges

inflytande i Europasamarbetet. Sverige

måste enligt motionärerna så snabbt som

möjligt få ta del av de fördelar som den

gemensamma valutan innebär. Regeringen

bör därför redan i höst presentera en

tidtabell över processen för beslut om

euron. Så snart ett beslut om en svensk

euroanslutning är fattat bör Sverige

ansluta sig till ERM2 (yrkande 2).

I motion N315 av Per Westerberg m.fl. (m)

anförs att en anslutning av Sverige till

EMU:s tredje steg är utomordentligt

angelägen. Den gemensamma valutan är ett

viktigt steg i fullbordandet av en

gemensam marknad och ett hjälpmedel för

att bekämpa arbetslösheten. Ett

medlemskap i EMU leder också bl.a. till

minskad valutaosäkerhet och lägre ränta.

Regeringen måste presentera en tidtabell

för den svenska anslutningen till EMU i

stället för att fortsätta att försena

processen (yrkande 14).

I motion Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd)

anförs att Sverige bör delta i EMU-

samarbetet fullt ut. Vidare bör en

folkomröstning genomföras.

Folkomröstningen bör föregås av

överläggningar mellan ledarna för

samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är

det ej möjligt att genomföra en

folkomröstning i år. Mycket talar därför,

enligt motionärerna, för att en

folkomröstning bör vänta till efter valet

2002. Det bör också i en folkomröstning

endast finnas två alternativ - ja till

deltagande i EMU och nej till deltagande

i EMU. En förhandling om en svensk

anslutning till ERM2 bör tas upp snarast

efter det att svenska folket sagt ja till

EMU - detta för att minska tiden mellan

ansökan och fullt deltagande i EMU

(yrkande 4).

I motion Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c)

anförs att nackdelarna med ett svenskt

inträde i EMU i dag överväger fördelarna.

Den ekonomiska och monetära unionen är

inte, i första hand, ett ekonomiskt

projekt utan ett politiskt projekt. EMU

är ett av EU:s mest tydliga överstatliga

projekt, vilket kommer att innebära

mindre ekonomiskt inflytande och minskad

ekonomisk flexibilitet för

medlemsstaterna. En gemensam

penningpolitik kommer att tvinga fram mer

av gemensam finanspolitik. Enligt

motionärerna bör Sveriges långsiktiga

relationer till EMU värderas utifrån

vunna erfarenheter. Det behövs åtminstone

en hel konjunkturcykel för att kunna göra

en rättvis värdering av projektet. Om en

riksdagsmajoritet avser att aktualisera

frågan om ett medlemskap i EMU anser

motionärerna att den bör avgöras i en

folkomröstning. En folkomröstning bör

utlysas i god tid, minst ett år i förväg,

och innehålla två tydliga alternativ

(yrkande 5).

I motion K369 av Sven Bergström m.fl. (c)

anförs att EMU inte i första hand är ett

ekonomiskt projekt, utan EMU är ett

centralistiskt, politiskt projekt. Stödet

att göra Sverige till en delstat i

förbundsstaten Euroland är svagt, och

Sverige bör därför följa Danmarks exempel

att efter folkomröstning avskriva alla

planer på inträde i valutaunionen under

överskådlig tid. Sverige bör i stället,

gärna tillsammans med Danmark och

Storbritannien, snarast utarbeta ett i

huvudsak mellanstatligt alternativ till

federalismen (yrkande 3).

I motion Fi208 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) anförs att Sverige snarast bör

ansöka om medlemskap i EMU:s tredje

etapp. Det finns inget skäl att vänta och

se. Tvärtemot, blir kostnaderna för att

stå utanför allt högre ju längre tiden

går (yrkande 1). Enligt motionärerna är

det viktigt att Sveriges riksdag

fastställer en tidtabell och en

handlingsplan för inträdet i EMU:s tredje

etapp. Detta bör ske i fem steg.

Regeringen avger en skriftlig

avsiktsförklaring till riksdagen där dess

EMU-politik och tidtabell redovisas. En

nationell övergångsplan görs upp och

genomförs så snabbt som möjligt (yrkande

2). En folkomröstning om EMU bör

genomföras senast 2003 (yrkande 3). Efter

ett ja i folkomröstningen tas en

förhandling upp med euroländerna om

svenskt inträde i ERM2, och Sverige bör

sikta på att gå med i EMU så snart det

sedan är praktiskt och juridiskt möjligt.

I motion U301 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att Sverige bör ansöka om

medlemskap senaste 2003. År 2002 går EMU-

projektet in i sin tredje fas. Då blir

eurosedlar och euromynt lagliga

betalningsmedel i EMU-länderna. Då blir

det också påtagligt för alla och envar

att euron finns och att den har kommit

för att stanna. För att inte Sverige

skall förlora alltför mycket på sitt

utanförskap börjar det nu bli bråttom att

söka medlemskap (yrkande 40).

I motion Fi295 av Matz Hammarström m.fl.

(mp) anförs att Sverige inte bör gå med i

EMU. Eftersom frågan har en sådan

avgörande roll för den framtida

samhällsutvecklingen måste frågan om ett

svenskt deltagande i EMU underställas

folket i en folkomröstning. Den bästa

tidpunkten för en folkomröstning är i

samband med nästa riksdagsval. Om den

sker på ordinarie valdag kan

folkomröstningen bli beslutande och

varken riksdag eller regering kan då

kringgå beslutet (yrkandena 13 och 14).

Utskottets ställningstagande

I slutet av 1997 beslutade riksdagen att

Sverige inte skulle införa EU:s

gemensamma valuta, euron, när den s.k.

tredje etappen av EMU inleddes den

1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet.

1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75).

Riksdagen beslutade samtidigt att

Sverige bör hålla dörren öppen för ett

eventuellt framtida deltagande i

valutaunionen, och om det efter den

1 januari 1999 bedöms lämpligt att

Sverige deltar, skall frågan underställas

svenska folket för prövning.

Utskottet delar regeringens uppfattning

i budgetpropositionen att ett beslut om

ett eventuellt svenskt deltagande i

valutaunionen måste ha ett brett folkligt

stöd och att frågan därför skall

underställas svenska folket för prövning

i en folkomröstning. Utskottet delar

också regeringens uppfattning att det

inte är aktuellt att delta i det

europeiska växelkurssamarbetet ERM2.

Med anledning av vad som anförts ovan

avstyrker utskottet motionerna K369 (c)

yrkande 3, Fi208 (fp) yrkandena 1-3,

Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande

4, Fi293 (c) yrkande 5, Fi295 (mp)

yrkandena 13 och 14, U301 (fp) yrkande

40, U303 (m) yrkande 2 och N315 yrkande

14.

1.5.2 Information om och analyser av

eurons effekter

Utskottets förslag i korthet

Det är viktigt att effekter av ett

eventuellt svenskt deltagande i

valutaunionens tredje steg studeras och

analyseras samt att svenska folket får

en bred och allsidig information om EMU

och euron. En kommitté arbetar för

närvarande med att analysera förändrade

förutsättningar för

stabiliseringspolitiken vid ett

eventuellt deltagande i valutaunionen.

Därutöver görs olika

informationsinsatser om EMU och euron.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

motionerna.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (v) och 7

(mp).

Motionerna

I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m)

anförs att det behövs en

informationsinsats om euron för att öka

kunskapen och intresset hos svenska

folket (yrkande 3).

I motion Fi228 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) anförs att regeringen inför en

folkomröstning om ett svenskt deltagande

i EMU bör tillsätta en parlamentarisk

kommitté som skall handha förberedelserna

av folkomröstningen. Kommittén bör bl.a.

fördela ekonomiska medel till

kampanjorganisationer samt övervaka att

informationen från myndigheterna präglas

av saklighet (yrkande 1). Dessutom bör

beslutet att delta i EU:s eurokampanjer

avbrytas (yrkande 2). Enligt den s.k.

stabilitetspakten från 1997 måste den

offentliga budgeten i EU-länderna ligga

nära balans eller visa överskott.

Länderna är skyldiga att utan dröjsmål

vidta korrigerande åtgärder om det finns

risk att finanserna avviker från målet.

De länder som har svårast att uppfylla

dessa krav är länder som i likhet med

Sverige har en ambitiös offentlig sektor.

Om Sverige som en följd av dessa

budgetregler skulle tvingas minska

utgifterna i de omfördelande systemen

skulle det förstärka orättvisor i ett

klass-, köns- och regionalt perspektiv.

Enligt motionärerna bör därför regeringen

ta initiativ till att få ett undantag

från budgetnormerna liknande det undantag

som Storbritannien har och som även

gäller i EMU:s tredje steg (yrkande 3).

Vidare bör regeringen tillsätta en

utredning med uppgift att analysera

konsekvenserna av ett svenskt EMU-

medlemskap ur ett könsperspektiv (yrkande

4).

I motion Fi295 (mp) av Matz Hammarström

m.fl. (mp) anförs att nackdelarna med ett

medlemskap i EMU överväger fördelarna.

EMU innebär fler miljöförstörande

transporter (yrkande 5) och EMU uppfyller

inte villkoren på ett optimalt

valutaområde (yrkande 9). Risken är stor

att ECB kommer att bedriva en

penningpolitik som gynnar de större och

centralt belägna länderna och missgynnar

länderna i EU:s utkanter (yrkande 10).

Dessutom kan EMU leda till en större

negativ global resursfördelning, bl.a.

genom att euron får större betydelse som

internationell reservvaluta (yrkande 11).

Ett vanligt argument för medlemskap i EMU

dr att Sverige då bättre skulle kunna stå

emot valutaspekulation. Men enligt

motionärerna är detta argument

vilseledande eftersom det inte finns

några historiska fakta som talar för att

det är svårare att spekulera mot större

valutor än mot mindre, eller att

valutastabiliteten är större för valutor

som används inom en större region

(yrkande 12). Enligt motionärerna är

också de fördelar som kommer av att man

inom euroområdet slipper växla pengar

starkt överdrivna, och de står inte i

proportion till de negativa effekter som

ett medlemskap i EMU ger upphov till

(yrkande 6). De budgetregler som sätts

upp i Maastrichtfördraget och

stabilitetspakten och de sanktioner som

ministerrådet kan vidta mot ett enskilt

land undergräver demokratin och kan hota

förvärra de eventuella ekonomiska problem

som ett land dras med (yrkande 8). Det

som hände Irland våren 2001 är ett

uppenbart argument för att Sverige inte

skall gå med i EMU.

Utskottets ställningstagande

När det gäller effekter av ett eventuellt

svenskt medlemskap i EMU är det

utskottets uppfattning att dessa måste

studeras och analyseras. I den stora

offentliga utredningen om Sverige och

EMU, den s.k. EMU-utredningen (SOU

1996:158), gjordes en bred genomgång av

de allmänna effekterna av en valutaunion

och effekterna för Sverige av att delta

respektive inte delta i valutaunionen.

Utskottet vill i anslutning till detta

också erinra om att regeringen tillsatt

en kommitté om stabiliseringspolitikens

förutsättningar vid ett svenskt

deltagande i valutaunionen. Kommittén

påbörjade sitt arbete i slutet av förra

eret, och enligt planen skall ett

slutbetänkande presenteras i slutet av

2001. Utredningen analyserar bl.a.

finanspolitikens roll och

finanspolitikens olika instrument. I

sammanhanget analyseras också behovet av

och konsekvenserna av s.k. buffertfonder

av den typ som finns i Finland. I

utredningens arbete ingår att även

studera den s.k. stabiliseringspakten och

andra budgetnormer i EMU.

I motion Fi228 (v) vill motionärerna

att Sverige skall förhandla fram ett

undantag från stabilitetspakten, så att

Sverige slipper uppfylla de budgetnormer

som ligger i pakten. Utskottet vill

erinra om att Sveriges mål för de

offentliga finanserna, dvs. ett överskott

på 2 % över en konjunkturcykel, är mer

ambitiöst än det mål om balans eller

överskott som sätts upp i

stabilitetspakten.

I motion Fi228 (v) vill motionärerna

vidare att ett eventuellt svensk EMU-

medlemskap skall utredas ur ett

könsperspektiv. Utskottet har tidigare

behandlat yrkanden med samma innebörd,

senast i betänkande 2000/01:FiU1.

Utskottet utgår i från, i likhet med vad

utskottet då anförde, att regeringen i

sin fortlöpande utvärdering och beredning

av den ekonomiska politiken och EMU-

politiken, i den mån det är möjligt, även

bereder EMU-frågan i perspektivet hur ett

medlemskap i unionen särskilt skulle

påverka kvinnor respektive män.

I motion Fi228 (v) anförs också att

Sverige inte bör delta i EU:s

eurokampanjer. Våren 1999 ingick

regeringen ett samarbetsavtal med EG-

kommissionen och Europaparlamentet om att

kommissionen skulle bidra med omkring

5 miljoner kronor till regeringens

euroinformation. Utgångspunkten för

samarbetet är att den information som ges

skall vara saklig och konkret och inte ta

ställning till huruvida Sverige bör gå

med i den gemensamma valutan eller inte.

Informationen handlar t.ex. om hur det

enskilda företaget påverkas av

valutaunionen och euron. Som ett led i

detta informationsarbete presenterade

regeringen i slutet av 1999 en utökad och

innehållsrik webbplats för

euroinformationen. Webbplatsen kan nås

via adressen www.regeringen.se/euro.

Det är enligt utskottets mening viktigt

att svenska medborgare får en bred och

allsidig information om EMU och euron. En

mängd olika informationsinsatser görs

också i olika delar av samhället. Under

1999 och 2000 pågick t.ex. en bred

folkbildningskampanj om EMU. I tio

bildningsförbund och folkhögskolor, bl.a.

ABF, NBV, Frikyrkliga studieförbundet,

Studiefrämjandet, Folkuniversitetet och

TBV, hölls cirklar, seminarier och

debatter om eurons effekt på svenskt

samhällsliv. Utskottet vill i anslutning

till detta också erinra om att

regeringens euroinformation vid

årsskiftet, i samband med att de

nationella valutorna i euroområdet byts

mot euro, kommer att ha en omfattande

informationskampanj om praktiska

konsekvenser och effekter av valutabytet.

Med anledning av vad som anförts ovan

avstyrker utskottet motionerna Fi228 (v),

Fi295 (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt

U303 (m) yrkande 3.

1.6 Miljökonsekvensbeskrivningar i

budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med

begäran om att alla företag som arbetar

med miljöfrågor skall tas med i de

gröna nyckeltalen.

Jämför reservation 8 (kd).

Motionen

I motion MJ519 av Alf Svensson m.fl.

(kd), yrkande 17, konstateras att i

regeringens gröna nyckeltal ingår ett

antal ISO- och EMAS-registrerade företag.

Denna certifiering används som en

konkurrensfördel, men är ganska kostsam.

Därför är det framför allt de

kapitalstarka företagen som certifieras.

Även många mindre och medelstora företag

arbetar med miljöledningssystem utan att

det registreras. Den höga kostnaden är

ett hinder för registrering men inte för

ett aktivt miljöarbete i företagen.

Regeringen bör därför i sina gröna

nyckeltal även ta med de företag som

aktivt arbetar med miljön.

Finansutskottets ställningstagande

Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition

redovisas gröna nyckeltal som ett

komplement till de ekonomiska

nyckeltalen. Syftet med gröna nyckeltal

är att spegla den nationella utvecklingen

för viktiga miljöproblem på ett enkelt

och informativt sätt. Gröna nyckeltal

utgör därmed ett instrument för att nå

det övergripande målet om att till nästa

generation lämna över ett samhälle där de

stora miljöproblemen är lösta.

I april 2001 lämnade regeringen en

miljömålsproposition med förslag till

mätbara delmål och åtgärdsstrategier för

att uppnå 14 av de 15 miljökvalitetsmål

som riksdagen antagit (prop. 2000/01:130

Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier). Propositionen bereds

för närvarande i miljö- och

jordbruksutskottet. I propositionen anför

regeringen att för att kunna bedöma om de

föreslagna åtgärderna för att nå

miljökvalitetsmålen är effektiva måste

arbetet följas upp och utvärderas.

Regeringen har därför lagt fram en

strategi för uppföljning, utvärdering och

rapportering av målen.

Regeringen anför vidare i propositionen

att den anser att den nationella

uppföljningen av miljökvalitetsmålen

skall baseras på ett begränsat antal

indikatorer. Även om en sådan redovisning

inte är heltäckande visar den om

miljöarbetet går i rätt riktning och i

rätt takt. För att uppföljningen av målen

skall bli sammanhållen och överblickbar

är det också viktigt att systemet inte

blir för omfattande. Regeringen anser

vidare att gröna nyckeltal är ett viktigt

komplement till de indikatorer som

utvecklas för att följa upp och utvärdera

miljökvalitetsmålen. I propositionen

föreslår regeringen att ett särskilt

miljömålsråd knutet till Naturvårdsverket

skall inrättas och att detta råd bl.a.

skall ansvara för att vidareutveckla

gröna nyckeltal.

I propositionen redovisas också att

regeringen avser att varje år

översiktligt rapportera till riksdagen

hur arbetet med miljökvalitetsmålen

fortskrider. En sådan redovisning bör

omfatta ett urval av indikatorer som

eterkommer varje år. Med vissa intervall

bör denna årliga redovisning kompletteras

med en fördjupad utvärdering.

Utskottet anser att det är värdefullt för

miljöarbetet att även mindre och

medelstora företag arbetar med

miljöledningssystem. Allt miljöarbete

bidrar till att nå det övergripande målet

om att till nästa generation lämna över

ett samhälle där de stora miljöproblemen

är lösta.

Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett

viktigt komplement till de indikatorer

som utvecklas för att följa upp och

utvärdera miljökvalitetsmålen. Utskottet

delar regeringens bedömning att den

nationella uppföljningen av

miljökvalitetsmålen skall baseras på ett

begränsat antal indikatorer. För att

uppföljningen av målen skall bli

överblickbar är det alltså viktigt att

systemet inte blir för omfattande. Som

framgått ovan är vidareutveckling av

gröna nyckeltal redan en prioriterad

fråga i regeringens politik. Arbetet med

att vidareutveckla de gröna nyckeltalen

skall pågå löpande och arbetet kommer

regelbundet att redovisas för riksdagen.

Mot denna bakgrund anser inte utskottet

att det finns skäl att föreslå att

riksdagen skall göra något

tillkännagivande. Motion MJ519 (kd)

yrkande 17 avstyrks.

2 Budgetpolitikens inriktning och

utgiftstak för staten

2.1 Utformningen av utskottets förslag

till rambeslut

Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §)

skall riksdagen i ett och samma beslut

fastställa ramarna för de olika

utgiftsområdena och godkänna en beräkning

av statsbudgetens inkomster. Av detta

följer att riksdagen samtidigt också

skall godkänna en beräkning av hur mycket

anslagsbehållningarna väntas öka eller

minska under året. Vidare måste riksdagen

i det sammanhanget också ta ställning

till vilka förändringar som skall göras

av olika skatte- och avgiftsregler samt

beräkna effekterna av dessa

inkomstförslag. Därmed fastställs nästa

års regelverk för statsbudgetens

inkomster, och utifrån detta beräknas hur

stora inkomster statsbudgeten kommer att

ha. För att kunna beräkna

upplåningsbehovet görs också en bedömning

av hur nettot av myndigheternas m.fl. in-

och utlåning i Riksgäldskontoret

utvecklas under budgetåret samt vilken

nivå eventuella kassamässiga

korrigeringar skall ha. Genom att

riksdagen tar ställning till dessa

storheter framkommer budgetsaldot som en

restpost, och detta saldo visar statens

amorteringar/upplåningsbehov under året.

Beslutsordningen innebär alltså att

riksdagen tar ställning till alla dessa

poster genom ett beslut.

Mot denna bakgrund har utskottet i en

beslutspunkt sammanfört alla förslag som

avser utgiftsramar m.m. och beräkningen

av statsbudgetens inkomster.

Följande punkter i propositionens

förslag till riksdagsbeslut behandlas i

detta sammanhang:

· punkt 2 om utgiftstak för staten

inklusive ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten 2002-2004,

·

· punkt 3 om reviderad beräkning

av de offentliga utgifterna 2002-2004,

·

· punkt 5 om beräkning av

förändringarna av myndigheternas m.fl. in-

och utlåning i Riksgäldskontoret 2002,

·

· punkt 6 om beräkning av

statsbudgetens inkomster 2002,

·

· punkt 7 om beräkning av

förändringar av anslagsbehållningar 2002,

·

· punkt 8 om fördelning av

utgifter på utgiftsområden 2002 och

·

· punkterna 29-43 om lagförslag

som avser skattefrågor med budgeteffekt

2002.

·

Dessutom behandlar utskottet i detta

sammanhang regeringens förslag till

beräkning av de kassamässiga

korrigeringarna.

Partimotionernas alternativa yrkanden

behandlas också samlat i samma beslut.

Motiven till utskottets

ställningstagande redovisas på de

efterföljande sidorna under rubriken 2.4

Budgetpolitikens inriktning efter det att

utskottet först behandlat 2.2

Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för

budgetpolitiken. Utskottet tar i detta

sammanhang ställning till regeringens

respektive motionernas olika

budgetförslag parti för parti och bedömer

därvid förslagens budgetpolitiska

effekter under rubriken 2.4.3

Finansutskottets sammanfattande bedömning

av budgetförslagen.

I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och

den offentliga sektorn behandlar

utskottet den samlade nivån för

statsutgifterna som den kommer till

uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar

därefter ställning till vilka ramar som

skall gälla för de olika utgiftsområdena

när riksdagen i andra steget av

budgetprocessen fördelar utgifterna på

anslagen. Det görs i avsnitt 2.6

Fördelning av statens utgifter på

utgiftsområden 2002.

I två avsnitt behandlar utskottet de

förslag som gäller 2.7

Anslagsbehållningar och 2.8

Myndigheternas in- och utlåning i

Riksgäldskontoret.

Därefter redovisar utskottet sitt

ställningstagande mer i detalj vad gäller

olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de

olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1).

Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på

följande sätt. Under rubriken 3.2

Skattepolitikens allmänna inriktning tar

utskottet först ställning till de samlade

förslagen i kommitté- och

partimotionerna, vilka utgör

oppositionspartiernas samlade alternativ

till inkomstförslaget i

budgetpropositionen. Därefter går

utskottet över till att behandla de

specifika förslagen i propositionen och

de i det sammanhanget väckta motionerna.

Förslag om inkomstförändringar som tagits

upp i olika motionsyrkanden avseende

inkomståret 2002 behandlas i huvudsak i

den ordning respektive inkomsttitel

redovisas i statsbudgeten.

I avsnitt 4 Utgifter behandlar

finansutskottet de förslag i

propositionen och motionerna som gäller

utgiftsområden. Det görs under rubriken

4.1 Fördelning av utgifter på

utgiftsområden 2002.

Finansutskottets förslag till beslut

beträffande budgetförslagen för 2002

återfinns i punkt 6 i förslaget till

riksdagsbeslut. De lagförslag som

omfattas av beslutet behandlas i punkt 7,

men deras materiella innehåll har

dessförinnan godkänts i punkt 6. I punkt

6 hänvisas dessutom till två

sammanställningar återgivna i omedelbar

anslutning till utskottets förslag till

riksdagsbeslut.

I den första sammanställningen

redovisas i tabellform utskottets och

reservanternas förslag till dels

fördelning av utgifter på utgiftsområden

m.m., dels beräkning av statsbudgetens

inkomster fördelat på inkomsttitlar.

I den andra sammanställningen redovisas

samtliga motionsyrkanden, uppräknade

ämnesområdesvis, som finansutskottet

avstyrker i punkt 6.

I bilaga 2 återges de lagförslag i

budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande och i bilaga

3 utskottets förslag till ändringar av

regeringens lagförslag. En hänvisning

görs i punkt 7 till dessa bilagor.

2.2 Budgetutvecklingen

De offentliga finanserna har sedan 1998

uppvisat stora överskott och hittills har

uppställda mål för det finansiella

sparandet varje år överträffats med bred

marginal. I budgetpropositionen räknar

regeringen med att detta överskott i år

skall motsvara 4,6 % av BNP, vilket är

2,1 % mer än det målsatta sparandet.

Den försvagade världskonjunkturen har

slagit igenom på den svenska tillväxten

och det påverkar också regeringens

bedömning av hur det finansiella

sparandet utvecklas under kommande år. I

budgetpropositionen räknar regeringen med

att överskottet i den offentliga sektorn

under vart och ett av åren 2002-2004

kommer att ligga på en nivå som är ca 1

procentenhet lägre än vad som antogs i

vårpropositionen. För 2001 däremot har

överskottet räknats upp lika mycket,

vilket förklaras av ökade

skatteinkomster, främst till följd av att

inkomsterna från bolags- och

reavinstbeskattningen nu bedöms bli högre

än tidigare.

Regeringens budgetförslag bygger på

prognoser gjorda före den 11 september

och fångar således inte upp den osäkerhet

om den ekonomiska utvecklingen som följt

på terroristattackerna mot World Trade

Center i New York och Pentagon i

Washington. Redan dessförinnan var

emellertid osäkerheten i

konjunkturbedömningen stor. I

budgetpropositionen har därför den

baskalkyl som ligger till grund för

budgetförslaget kompletterats med två

alternativa kalkyler, ett

lågtillväxtalternativ och ett

högtillväxtalternativ. I de tre

alternativa kalkylerna utvecklas den

offentliga sektorns finansiella sparande

på följande sätt.

Tabell 9. Offentligt finansiellt

sparande enligt regeringens alternativa

kalkyler

Procent av BNP

20 20 20 20

01 02 03 04

Basalternativet 4, 2, 2, 2,

6 1 2 3

Lågtillväxtalte 4, 0, 0, 1,

rnativet 3 9 7 3

Högtillväxtalte 4, 2, 2, 3,

rnativet 6 3 9 3

I lågtillväxtalternativet antas den

nuvarande konjunkturavmattningen bli mer

utdragen, vilket leder till att

sysselsättningen faller och den öppna

arbetslösheten stiger. År 2003 inleds en

återhämtning som fortsätter under 2004