Bet. 2001/02:JUU27

Justitieutskottets betänkande

2001/02:JUU27

Straffansvaret för gränsöverskridandemänniskohandel

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

proposition 2001/02:124 Straffansvaret för

människohandel och fyra motioner som har väckts med

anledning av propositionen. Förslagen i

propositionen avser att förstärka det

straffrättsliga skyddet mot sådan gränsöverskridande

handel med människor som syftar till att de skall

utnyttjas för sexuella ändamål. Det föreslås att det

i brottsbalken införs ett nytt brott benämnt

människohandel för sexuella ändamål. Förslaget utgör

ett första steg i riktning mot att åstadkomma en

utökad kriminalisering av alla former av

människohandel. I motionerna framställs yrkanden om

bl.a. slopat krav på dubbel straffbarhet för det nya

brottet, att brott skall föreligga oavsett samtycke

och att det nya brottet skall omfatta all handel med

människor, även i äktenskapssyfte.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker

motionerna.

I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. All sorts människohandel

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju23 yrkandena

3 och 4.

2. Samtyckes straffrättsliga verkan

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ju24 och

2001/02:Ju25.

Reservation 1 (mp)

3. Straffansvaret för gränsöverskridande

människohandel

Riksdagen dels antar regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken, dels avslår

motionerna 2001/02:Ju22 och 2001/02:Ju23 yrkande

2. Därmed bifaller riksdagen proposition

2001/02:124 Straffansvaret för människohandel.

4. FN-protokollet mot människohandel

Riksdagen avslår motion 2001/02:Ju23 yrkande 1.

Stockholm den 16 maj 2002

På justitieutskottets vägnar

Ingvar Johnsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingvar

Johnsson (s), Märta Johansson (s), Margareta

Sandgren (s), Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv

(kd), Maud Ekendahl (m), Jeppe Johnsson (m), Helena

Zakariasén (s), Morgan Johansson (s), Ragnwi

Marcelind (kd), Anita Sidén (m), Kia Andreasson

(mp), Gunnel Wallin (c), Johan Pehrson (fp), Göran

Norlander (s) och Lennart Bolander (m).

2001/02

JuU27

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Efter beslut av regeringen den 4 juni 1998

tillsattes en parlamentariskt sammansatt kommitté

med uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om

sexualbrott samt av vissa angränsande frågor.

Kommittén skulle, såvitt nu är av intresse, utreda

om det finns ett behov av ett särskilt brott som tar

sikte på handel med människor, främst kvinnor och

barn, för sexuella ändamål (dir. 1998:48).

Kommittén, som antog namnet 1998 års

Sexualbrottskommitté, avlämnade i mars 2001 sitt

betänkande Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den

sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU

2001:14). I betänkandet föreslås bl.a. att det skall

införas två särskilda bestämmelser om straffansvar

för

människohandel för sexuella ändamål - ett brott för

handel med vuxna med maximistraff åtta år och ett

brott för handel med barn med maximistraff tio år.

Betänkandet innehåller även förslag till en ny

reglering av sexualbrotten i brottsbalken. I

propositionen behandlas enbart förslagen om

straffbestämmelser om människohandel för sexuella

ändamål.

Betänkandet har remissbehandlats. En

sammanställning över remissyttrandena rörande de i

propositionen behandlade förslagen finns tillgänglig

i Justitiedepartementet (Ju 2001/1805/L5).

Lagrådet anför i sitt yttrande att övervägande

skäl synes tala för att införandet av ett särskilt

straffansvar för människohandel bör anstå till dess

att ett beredningsunderlag som omfattar även frågan

om anslutning till och genomförande av relevanta

internationella instrument finns att tillgå.

Regeringen gör i denna del en annan bedömning än

Lagrådet.

Lagrådet anför vidare att om det ändå bedöms som

angeläget att snabbt införa en lagreglering på detta

område, bör i vart fall de nu föreslagna

bestämmelserna göras till föremål för ytterligare

bearbetning med beaktande av de synpunkter som

Lagrådet har framfört. Regeringen har i dessa delar

övervägt Lagrådets synpunkter och i viss

utsträckning tillgodosett dem.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder för att förstärka

det straffrättsliga skyddet mot sådan handel med

människor som syftar till att de skall utnyttjas för

sexuella ändamål. Sålunda föreslås ett nytt brott i

brottsbalken benämnt människohandel för sexuella

ändamål. Brottet tar sikte på sådan

gränsöverskridande handel med människor som syftar

till att dessa skall utsättas för brott enligt 6

kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken, utnyttjas för

tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat

sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Straffet

föreslås vara fängelse, lägst två och högst tio år

eller, om brottet är mindre grovt, fängelse i högst

fyra år. Vidare föreslås att försök, förberedelse

och stämpling till människohandel för sexuella

ändamål liksom underlåtenhet att avslöja sådant

brott kriminaliseras.

Förslaget utgör ett första steg i riktning mot att

åstadkomma en utökad kriminalisering av alla former

av människohandel.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Utskottets överväganden

Straffansvaret för

gränsöverskridande människohandel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen dels

bifaller propositionen, dels avslår

motionsyrkanden om människohandelsbrottets

omfattning, reducerat uppsåtskrav, samtyckes

inverkan och dubbel straffbarhet. Angående

frågan om samtycke, jämför reservation 1

(mp).

Regeringens förslag innebär att det införs ett nytt

gränsöverskridande brott benämnt människohandel för

sexuella ändamål i brottsbalkens 4 kapitel Om brott

mot frihet och frid. Förslaget är ett första steg i

riktning mot att åstadkomma en utökad

kriminalisering av alla former av människohandel.

Det nya brottet innebär att den som med användande

av olaga tvång, vilseledande eller något annat

sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig

eller låta sig transporteras till ett annat land i

syfte att han eller hon där skall utsättas för vissa

sexualbrott, utnyttjas för tillfälliga sexuella

förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för

sexuella ändamål skall dömas för människohandel för

sexuella ändamål. Även den som tar emot,

transporterar eller inhyser en person som kommit

till ett land under ovan angivna förhållanden skall

dömas för människohandel för sexuella ändamål, om

det sker med användande av sådant otillbörligt medel

och i sådant syfte som nyss sagts. Den som begår

dessa gärningar mot ett barn skall dömas för

människohandel för sexuella ändamål oberoende av om

något otillbörligt medel har använts. Straffet skall

vara fängelse, lägst två år och högst tio år. Om

brottet är mindre grovt, skall straffet vara

fängelse högst fyra år.

Försök, förberedelse eller stämpling till

människohandel för sexuella ändamål liksom

underlåtenhet att avslöja sådana brott

kriminaliseras.

Människohandel för sexuella ändamål placeras efter

kapitlets inledande paragraf om människorov och är

subsidiärt till det brottet. Brotten olaga

frihetsberövande i 4 kap. 2 § och försättande i

nödläge i 4 kap. 3 § brottsbalken görs subsidiära

till det nya brottet.

Genom propositionen tillgodoses delvis det

lagstiftningsbehov som uppstår genom utkastet till

Europeiska unionens rambeslut om åtgärder för att

bekämpa människohandel som riksdagen nyligen

beslutade godkänna (se prop. 2001/02:99, bet.

2001/02:JuU28, rskr. 2001/02:219).

Vad gäller frågorna om kriminalisering av övriga

former av människohandel och om handel med människor

inom Sveriges gränser avser regeringen att återkomma

i ett senare sammanhang.

Mot den angivna bakgrunden är utskottet inte

berett att tillstyrka motion Ju23 (m) i den del som

avser ett önskemål om kriminalisering av alla former

av människohandel, även i äktenskapssyfte. Utskottet

avstyrker bifall till motion Ju23 i denna del.

Enligt förslaget i propositionen är en

förutsättning för straffansvar när det gäller vuxna

brottsoffer att den vuxne genom något otillbörligt

medel förmåtts att resa till ett annat land. Den

vuxnes vilja har alltså genom gärningsmannens

åtgärder beskurits på sätt som närmare utvecklas i

propositionen. För straffansvar krävs sålunda att

gärningsmannen med användande av det otillbörliga

medlet förmår offret att bege sig eller

transporteras till ett annat land i syfte att där

utnyttjas för sexuella ändamål. Orsakssamband mellan

det otillbörliga medlet och åtgärden skall alltså

föreligga. Detta innebär att offret skall ha

underkastat sig åtgärden just på grund av det

otillbörliga medlet. Om offret oberoende av det

otillbörliga medlet skulle ha vidtagit åtgärden

föreligger inte något orsakssamband och ansvar för

människohandel kan då inte komma i fråga. När det

gäller barn, med vilket i detta sammanhang avses

personer under 18 år, uppställs inget krav på att

något otillbörligt medel skall ha använts för att

brott skall föreligga.

För straffbarhet krävs vidare ett direkt uppsåt

att brottsoffret i destinationslandet skall

utnyttjas för sexuella ändamål. Det är däremot inte

erforderligt att ett sådant utnyttjande faktiskt har

kommit till stånd.

I motionerna Ju24 (fp) och Ju25 (mp) föreslås att

kravet på otillbörlig påverkan på vuxna brottsoffer

tas bort. Härigenom skulle samtycke inte få

ansvarsbefriande verkan. I motion Ju22 (m) yrkas att

gärningsmannen skall anses ha agerat uppsåtligen när

det med hänsyn till dennes koppling till och samröre

med övriga led i människohandeln samt till de

faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att

anta att gärningsmannen vid tiden för gärningen

kände till att syftet med förfarandet var att offret

skulle utnyttjas sexuellt.

Regeringens förslag överensstämmer i stort med

Sexualbrottskommitténs förslag i här aktuella delar.

Förslaget uppfyller också de krav som ställs i det

av riksdagen godkända utkastet till rambeslut om

människohandel i den del som behandlas här.

Lagrådet har ställt sig tveksamt till rekvisitet

"otillbörligt" och anser att rekvisitet står i

mindre god överensstämmelse med en klar och tydlig

strafflag. Regeringen uttrycker i propositionen

förståelse härför men konstaterar samtidigt att

motsvarande rekvisit används på andra ställen i den

straffrättsliga lagstiftningen. Enligt regeringen

avser begreppet att fånga upp olika slag av missbruk

av personer som befinner sig i olika utsatta

positioner. I sammanhanget bör påpekas att Lagrådet

inte ifrågasätter den begränsning av det straffbara

området som rekvisitet innebär.

Utskottet börjar med att konstatera att avsikten

med rambeslutet om

människohandel är att sätta en viss gemensam

miniminivå. Det är således fullt möjligt att gå

längre än vad rambeslutet kräver och än vad

Sexualbrotts-kommittén föreslagit. Frågan är

emellertid om det är lämpligt. I den delen gör

utskottet samma bedömning som regeringen.

Vad gäller frågan om det skall uppställas krav på

att tvång eller annat otillbörligt medel har använts

för att straffansvar skall inträda anser utskottet

att såväl legalitetsaspekter som behovet av tydliga

gränsdragningar mot andra brott talar för detta.

Särskilt bör, som regeringen anmärkt, beaktas det

förhållandet att det nya brottet även omfattar

förfaranden som syftar till att brottsoffret skall

delta i aktiviteter som i sig inte är straffbara i

dagsläget. Att i lagtext räkna upp samtliga

otillbörliga medel låter sig knappast göras. I fall

som detta måste överlämnas åt rättstillämpningen att

med beaktande av legalitetsprincipen närmare tolka

rekvisitet. Utskottet anser i likhet med regeringen

att det bör uppställas krav på direkt uppsåt hos

gärningsmannen för att denne skall fällas till

ansvar för det nya brottet. Ett reducerat

uppsåtskrav skulle innebära ett alltför vidsträckt

gärningsmannaansvar. Motion Ju22 bör därför avslås.

Vad gäller frågan om samtyckes straffrättsliga

verkan vill utskottet erinra om att det i

rambeslutet om åtgärder mot människohandel finns

bestämmelser om att samtycke från vuxna brottsoffer

till avsedd eller faktisk exploatering saknar

betydelse när vissa angivna medel har använts (se

bl.a. bet. 2001/02:JuU28 s. 7-8). Som det föreslagna

brottet är konstruerat saknar också frågan om ett

brottsoffers samtycke till avsedd exploatering

relevans för frågan om brott föreligger, under

förutsättning att något otillbörligt medel har

använts. Om människohandelsbrott skulle anses

föreligga oavsett samtycke, eller annorlunda

uttryckt utan att något otillbörligt medel har

använts, skulle det kunna innebära att en tilltalad,

som organiserat en resa för en person som avser att

frivilligt delta i framställning av pornografiskt

alster, fälls till ansvar och döms till ett

förhållandevis långvarigt fängelsestraff. Utskottet

delar regeringens uppfattning att detta vore att

utsträcka det straffbara området för långt.

Motionerna Ju24 och Ju25 bör avslås.

I motion Ju23 (m) föreslås att det enligt

huvudregeln gällande kravet på dubbel straffbarhet

vid här aktuell brottslighet skall tas bort.

Sexualbrottskommittén lägger i sitt betänkande

fram ett längre gående förslag och förespråkar att

kravet på dubbel straffbarhet avskaffas vid alla

grova sexualbrott mot barn. Förslaget har mött

kritik och regeringen anför i propositionen att

frågan är komplicerad och bör övervägas i annat

sammanhang än det nu aktuella. Utskottet delar denna

uppfattning och konstaterar att regeringen avser att

återkomma i frågan. Motion Ju23 i berörd del

avstyrks.

Sammanfattningsvis innebär vad som nu anförts att

utskottet avstyrker bifall till här behandlade

motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen.

FN-protokollet mot människohandel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett

motionsyrkande om att Sverige skall verka för

att ett FN-protokoll ratificeras av så många

länder som möjligt, med hänvisning till det

arbete som Sverige redan bedriver i den

frågan.

I motion Ju23 (m) yrkas att Sverige skall driva en

aktiv kampanj för att så många länder som möjligt

undertecknar FN-protokollet om förebyggande,

bekämpande och bestraffande av handel med människor,

särskilt kvinnor och barn.

I december 2000 öppnades FN:s konvention om

gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess

tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och

bestraffande av handel med människor, särskilt

kvinnor och barn, för undertecknande. Till dem som

har undertecknat konventionen och protokollet hör

samtliga EU:s medlemsstater och, för gemenskapens

räkning, EU-kommissionen liksom även Norge och

Island.

För att kunna ratificera tilläggsprotokollet måste

en stat först ha ratificerat huvudkonventionen.

Protokollet träder i kraft när 40 stater har

ratificerat det. Det förväntas få stor betydelse för

världssamfundets möjligheter att bekämpa

människohandel.

Ett arbete med inriktning på att ratificera

konventionen har påbörjats inom Regeringskansliet.

Det pågår också ett arbete som syftar till att

Sverige skall kunna tillträda det nämnda

tilläggsprotokollet. Vidare framgår av propositionen

att Utrikesdepartementet kommer att utarbeta en

strategi för bekämpning av människohandel inom ramen

för Sveriges utvecklingssamarbete. Slutligen

redovisade utrikesministern sin inställning i den

här aktuella frågan vid en interpellationsdebatt i

november 2001 (ip. 2001/02:66). Hon underströk

därvid att frågorna om ratifikation av konventionen

och dess tilläggsprotokoll för närvarande bereds

inom Regeringskansliet. Att sträva efter att andra

länder tillträder konventionen och

tilläggsprotokollet ingår givetvis som en del av

Sveriges internationella engagemang i frågan, och

hon redovisade att det svenska aktiva agerandet,

inte minst inom EU och OSSE, på ett positivt sätt

medfört en ökad uppmärksamhet på dessa frågor.

Utskottet delar motionärens uppfattning att

Sverige bör verka för att så många länder som

möjligt ratificerar det aktuella FN-protokollet. Mot

bakgrund av det arbete som pågår behövs dock inte

något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Motion Ju23 i denna del bör avslås.

Reservation

1. Samtyckes straffrättsliga verkan (punkt 2)

av Kia Andreasson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Ju24 och 2001/02:Ju25.

Ställningstagande

Jag anser att ett människohandelsbrott skall

föreligga även om en kvinna frivilligt, exempelvis i

syfte att förbättra sina ekonomiska villkor, i en

människohandlares regi reser till ett annat land för

att där prostituera sig eller på annat sätt bli

sexuellt exploaterad. Fokus måste sättas på

handlarna och inte på de drabbade kvinnorna.

Samtycke skall sålunda inte i något fall frita en

handlare från straffrättsligt ansvar.

I Sverige och övriga Europa omfattar handeln

främst kvinnor från Östeuropa. Kvinnorna kan vara

medvetna om vad som krävs av dem samt om villkoren i

övrigt, men dessa kvinnor har dock små reella

valmöjligheter och de befinner sig i underläge. Just

på grund av dessa omständigheter kan de komma att

utnyttjas av cyniska personer.

Att vara prostituerad eller arbeta inom övrig

sexindustri i ett annat land utan

uppehållstillstånd, där både språk och förhållandena

i övrigt kan vara okända, medför att den personen

befinner sig i en synnerligen utsatt situation.

Vidgas inte den föreslagna paragrafen till att även

omfatta fall där samtycke föreligger, finns det i

förlängningen risk för att handel med prostituerade

över gränserna legaliseras. Kvinnokroppar blir då en

handelsvara. Det föreligger också en uppenbar risk

att handlare eller agenter på olika sätt påverkar

dessa kvinnor att ge sken av att de frivilligt rest

till destinationslandet. Kvinnorna kan till och med

själva anamma frivillighetsperspektivet på grund av

möjligheten att tjäna stora och snabba pengar. Detta

val är dock betingat av omständigheterna.

Genomförda studier om prostituerade kvinnors

bakgrund visar att de i egentlig mening inte

prostituerar sig av "fri vilja". Oavsett om de

berörda kvinnorna är införstådda med att de skall

arbeta som prostituerade, eller på annat sätt

utnyttjas sexuellt, är det gemensamt för kvinnor som

varit föremål för denna handel att de i slutändan

blir tvingade, utnyttjade eller lurade samt att de

är isolerade och manipulerade. Kvinnornas

grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts och

de riskerar att bli föremål för ett cyniskt

utnyttjande. Att jämföra människohandel för sexuella

ändamål med modern slavhandel är ingen överdrift.

Flera tunga remissinstanser, framför allt de

kvinnoorganisationer som har direkt kännedom om

utnyttjade kvinnors situation, har riktat kritik mot

Sexualbrottskommitténs förslag. Dessa

remissinstanser motsatte sig kravet på att åtgärder

skall ha skett med "olaga tvång, vilseledande eller

på något annat otillbörligt sätt". Remissinstanserna

förordade att brott skulle anses föreligga oavsett

om kvinnan samtyckt eller ej. Dessutom ansåg ett

antal remissinstanser att de uppställda rekvisiten

var vaga och tvetydiga, varför tillämpningsproblem

kan uppstå. Jag ser problem förknippade med att över

huvud taget få kännedom om begångna gärningar och

att få dessa kvinnor att vittna om brotten.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med

lagförslag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Detta bör ske i samband med de ytterligare

lagstiftningsåtgärder beträffande

människohandelsbrottet som kommer att bli

erforderliga.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:124 har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i

brottsbalken.

Följdmotioner

2001/02:Ju22 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i

motionen att det subjektiva rekvisitet direkt uppsåt

i 4 kap. 1 a § första stycket brottsbalken också

skall anses föreligga när det med hänsyn till

gärningsmannens faktiska koppling till och samröre

med övriga led i människohandeln och till de

faktiska omständigheterna i övrigt är rimligt att

anta att gärningsmannen vid brottstillfället hade

kunskap om att syftet med gärningen var att offret

skulle utnyttjas för sexuella ändamål.

2001/02:Ju23 av Anne-Katrine Dunker och Berit

Adolfsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ratificering av

FN-protokollet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dubbel

straffbarhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagförslaget

också skall omfatta övrig handel med människor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flickor som säljs

på äktenskapsmarknaden.

2001/02:Ju24 av Helena Bargholtz (fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändrad utformning av brottet människohandel för

sexuella ändamål enligt vad i motionen anförs.

2001/02:Ju25 av Kia Andreasson m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att kriminalisera

människohandel för sexuella ändamål oavsett om

samtycke föreligger.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag