Bet. 2001/02:KU23

Konstitutionsutskottets betänkande

2001/02:KU23

Hets mot folkgrupp, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet

proposition 2001/02:59 Hets mot

folkgrupp, m.m. samt fyra motioner som

väckts med anledning av propositionen och

ett antal motioner från de allmänna

motionstiderna 2000 och 2001. Utskottet

har beslutat att till justitieutskottet

överlämna propositionens lagförslag 2.2

Förslag till lag om ändring i

brottsbalken såvitt avser förslaget till

ändring i bestämmelsen i 17 kap. 10 § om

övergrepp i rättssak.

Utskottet har vidare beslutat att

bereda justitieutskottet och

försvarsutskottet tillfälle att avge

yttrande i ärendet i övriga delar såvitt

de berör vardera utskottets

beredningsområde jämte eventuella

motioner.

Försvarsutskottet har meddelat att det

inte har något att erinra mot regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor. Justitieutskottet har avlämnat ett

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Polisen och rättsväsendet

Riksdagen avslår motion 2001/02:K27

yrkande 2.

2. Ordet ras

Riksdagen avslår motion 2001/02:K27

yrkande 1.

Reservation 1 (fp, mp)

3. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K28

yrkande 1 i denna del.

4. Ändring i

tryckfrihetsförordningen

Riksdagen antar som vilande

utskottets i bilaga 3 intagna förslag

till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen. Därmed

bifaller riksdagen delvis regeringens

förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen samt avslår

motionerna 2001/02:K28 yrkandena 2 och

3 och 2001/02:K29 yrkande 2.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd)

5. Brottet hets mot folkgrupp

i brottsbalken

Riksdagen beslutar uppskjuta

behandlingen av regeringens i bilaga 2

intagna förslag till lag om ändring i

brottsbalken såvitt avser 16 kap. 8 §

samt av motion 2001/02:K29 yrkande 1

till 2002/03 års riksmöte.

6. Transpersoner

Riksdagen avslår motionerna

2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,

2001/02:K27 yrkande 3, 2001/02:K284

yrkande 9, 2001/02:K361, 2001/02:L367

yrkande 6, 2001/02:L371 yrkandena 3

och 8 samt 2001/02:A388 yrkande 4.

Reservation 4 (c, fp)

7. Predikosituation

Riksdagen avslår motion 2001/02:K26.

8. Lagen om förbud mot

politiska uniformer

Riksdagen antar regeringens i bilaga

2 intagna förslag till lag om

upphävande av lagen (1947:164) om

förbud mot politiska uniformer. Därmed

avslår riksdagen motion 2001/02:Ju421.

9. Lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor

Riksdagen antar regeringens i bilaga

2 intagna förslag till lag om ändring

i lagen (1988:868) om brandfarliga och

explosiva varor.

10. Straffskärpningsreglerna i

29 kap. 2 § brottsbalken

Riksdagen antar utskottets i bilaga

3 intagna förslag till lag om ändring

i brottsbalken. Därmed bifaller

riksdagen delvis regeringens förslag

till lag om ändring i brottsbalken

samt avslår motionerna 2001/02:K29

yrkande 3, 2001/02:L367 yrkande 9 och

2001/02:L371 yrkande 5.

Reservation 5 (fp)

Stockholm den 21 mars 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Per Unckel (m), Göran Magnusson

(s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär

Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),

Ingvar Svensson (kd), Inger René (m),

Mats Berglind (s), Lars Hjertén (m),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth

Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn

von der Esch (kd), Nils Fredrik Aurelius

(m), Per Lager (mp), Åsa Torstensson (c)

och Helena Bargholtz (fp).

2001/02

KU23

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Efter beslut av regeringen den 20 augusti

1998 tillsattes en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att

utreda frågor om straffansvar för

deltagande i organisationer som sysslar

med brottslig verksamhet samt vissa andra

frågor med anknytning därtill (dir.

1998:66).

Kommittén som arbetade under namnet

Kommittén om straffansvar för organiserad

brottslighet, m.m. avlämnade i oktober

2000 sitt betänkande Organiserad

brottslighet, hets mot folkgrupp, hets

mot homosexuella, m.m. - straffansvarets

räckvidd - (SOU 2000:88). Betänkandet är

uppdelat i fyra delar, A-D. Den första

delen, A, innehåller en bakgrund samt en

redogörelse för avgränsningen av

kommitténs uppdrag enligt direktiven. I

del B behandlas frågan om det bör införas

ett straffansvar för aktivt deltagande i

en sammanslutning som har brottslighet

som ett väsentligt inslag i sin

verksamhet. Kommittén gör i denna del

bedömningen att det inte bör ske någon

utvidgning av det kriminaliserade området

såvitt gäller deltagande i eller stöd

till sammanslutningar där det förekommer

allvarlig brottslighet. Del C, som

innehåller förslag till lagstiftning, be

handlar frågor om hets mot folkgrupp,

frågan om att straffbelägga hets mot

homosexuella samt frågan om huruvida

lagen (1947:164) om politiska uniformer

bör upphävas. I betänkandets sista del,

del D, som också innehåller förslag till

lagstiftning, behandlas bl.a. frågor som

rör hotbrott. Propositionen behandlar

alla lagförslag i delarna C och D. Frågan

om det bör införas ett utvidgat

straffansvar för aktivt deltagande i en

sammanslutning som har brottslighet som

ett väsentligt inslag i sin verksamhet

(del B) behandlas inte i propositionen.

Förslagen i propositionen har utformats i

samarbete med Miljöpartiet och

Vänsterpartiet.

Regeringen beslutade den 18 oktober 2001

att inhämta Lagrådets yttrande.

Propositionen

Hets mot folkgrupp, m.m.

Nuvarande reglering och frågans tidigare

behandling

Brottet hets mot folkgrupp

För hets mot folkgrupp döms, enligt

16 kap. 8 § brottsbalken, den som - i

uttalande eller i annat meddelande som

sprids - hotar eller uttrycker

missaktning för folkgrupp eller annan

sådan grupp av personer med anspelning på

ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung eller trosbekännelse. Straffet

är fängelse i högst två år. I ringa fall

är dock straffet böter.

Den ursprungliga bestämmelsen om hets

mot folkgrupp tillkom år 1948.

Bestämmelsen utgör en begränsning av den

i regeringsformen grundlagsfästa

yttrandefriheten, närmast med hänvisning

till allmän ordning och säkerhet.

Alla uttalanden av nedsättande eller

förnedrande natur omfattas inte. Ut

talanden som inte kan anses överskrida

gränserna för en saklig kritik av vissa

grupper faller utanför det straffbara

området. För straffbarhet krävs att det

är fullt klart att uttalandet överskrider

gränsen för en saklig och vederhäftig

diskussion rörande gruppen i fråga.

Hänsyn till opinionsfriheten och

kritikrätten får dock inte åberopas som

skydd för uttalanden som uttrycker

missaktning för en hel folkgrupp på grund

av att den t.ex. tillhör en viss

nationalitet och av denna anledning

skulle vara mindre värd.

Med spridning avses i bestämmelsen

överförande av budskapet till andra

personer utanför den helt privata sfären.

I den delen fick bestämmelsen sin

nuvarande utformning år 1988, då det

tidigare kravet på att uttalandet skulle

göras offentligen eller spridas bland

allmänheten togs bort. Detta innebär att

spridning också inom en sammanslutning

eller annars till en begränsad krets kan

omfattas av straffansvaret. Syftet med

lagändringen var att rasistiska

organisationers verksamhet skulle

förhindras.

Av Högsta domstolens domskäl i

rättsfallet NJA 1999 s. 702 framgår att

spridningsrekvisitet skall anses uppfyllt

om ett muntligt uttalande fällts inför en

folksamling eller en grupp på ett sätt

som gjort det ägnat att uppfattas av

denna. I vad mån de i folksamlingen eller

gruppen ingående personerna också lyssnat

och tillgodogjort sig innehållet i

uttalandet påverkar däremot inte

ansvarsfrågan. Spridning kan ske

muntligen eller skriftligen men också på

annat sätt, t.ex. genom åtbörder eller

genom bilder.

De grupper som skyddas genom bestämmelsen

om hets mot folkgrupp är "folkgrupp eller

annan sådan grupp av personer" när

angreppet sker med anspelning på, dvs.

tar sin utgångspunkt i, ras, hudfärg,

nationellt eller etniskt ursprung eller

trosbekännelse. Något krav på att hotet

eller uttrycket för missaktning direkt

avser någon sådan grund ställs dock inte

upp. Även uttalanden som innefattar

kränkande beskyllningar om mindervärda

egenskaper eller nedsättande handlingar

men endast medelbart grundas på

exempelvis etniskt ursprung faller under

bestämmelsen.

Bestämmelsen tar sikte på angrepp som

riktas mot kollektivt bestämda grupper

och kollektiv av sådana grupper (t.ex.

"befolkningsgruppen invandrare"), något

som i lagtexten markeras genom ordvalet

"folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer". Enskilda identifierbara

individer eller grupper av sådana

individer, t.ex. en familj som utsätts

för förföljelse i ett bostadsområde,

skyddas däremot inte av bestämmelsen.

Rasistiska angrepp som riktas direkt mot

individer på grund av t.ex. deras

nationella ursprung kan i stället

bestraffas genom andra bestämmelser om

bl.a. olaga hot, ofredande eller

förolämpning.

För straffbarhet krävs inte att någon

bestämd folkgrupp eller annan sådan grupp

av personer pekas ut. Även allmänna

uttalanden, som t.ex. prisar en viss

förment ras, exempelvis "den vita rasen",

på ett sådant sätt att andra förmenta

raser måste anses angripna, är

straffbara.

I rättsfallet NJA 1996 s. 577 tog Högsta

domstolen (HD) ställning till frågan om

bärande, bland andra människor, av

symboler som kan förknippas med

nationalsocialistiska rörelser och deras

idéer kan vara att bedöma som hets mot

folkgrupp. Den i målet åtalade gärningen

bestod i att den tilltalade bland

människor på allmän plats hade burit

vissa märken med olika symboler.

HD:s majoritet konstaterade att bärande

av emblem eller uppträdande i viss

klädsel kan vara att uppfatta som ett

meddelande enligt bestämmelsen om hets

mot folkgrupp, under förutsättning att em

blemet eller klädseln otvetydigt ger en

koppling till en viss åsiktsriktning.

Bland märkena på den tilltalades klädsel

ansåg majoriteten att örnen och

lagerkransen, genom sin likhet med

symboler, frekvent använda i Nazi

tyskland, gav en tydlig koppling till

Tredje riket. Även övriga märken ansågs

vara sådana att de kunde förknippas med

symboler använda av nationalsocialistiska

rörelser under 1930- och 1940-talen. HD

konstaterade att den tilltalade, genom

att bära märkena bland andra människor på

den aktuella platsen, spritt ett sådant

budskap som tidigare berörts, att han

måste ha insett detta och att budskapet

uttryckte missaktning mot människor

tillhörande andra folkgrupper än den

nordiska. Gärningen bedömdes som hets mot

folkgrupp.

Hets mot folkgrupp som ett tryckfrihets-

och yttrandefrihetsbrott

Rätten att ge ut och sprida tryckta

skrifter och att i dem uttrycka tankar

och åsikter regleras i

tryckfrihetsförordningen (TF), medan

motsvarande frihet att yttra sig i vissa

andra närmare angivna medier, såsom

ljudradio, television, filmer, videogram

och ljudupptagningar, regleras i yttrande

frihetsgrundlagen (YGL).

TF innehåller i 7 kap. 4 och 5 §§ en

fullständig uppräkning av de gärningar

som utgör tryckfrihetsbrott, när de begås

genom tryckt skrift och är straffbara

enligt vanlig lag. En av dessa gärningar

är hets mot folkgrupp (7 kap. 4 § 11). I

5 kap. 1 § första stycket YGL sägs att de

gärningar som anges som tryckfrihetsbrott

i 7 kap. 4 och 5 §§ TF skall anses som

yttrandefrihetsbrott om de begås i en av

YGL skyddad framställning och är

straffbara enligt lag.

TF och YGL innehåller båda den s.k.

instruktionen (1 kap. 4 § TF och 1 kap.

5 § YGL). Denna innebär att den som dömer

över missbruk av tryck- eller

yttrandefriheten eller vakar över dessa

friheter skall betänka att de utgör en

grundval för ett fritt samhällsskick,

uppmärksamma syftet mer än

framställningssättet och hellre fria än

fälla.

När det gäller påföljder för tryck- och

yttrandefrihetsbrott hänvisar TF och YGL

till brottsbalken.

I TF och YGL finns särskilda regler för

åtalspreskription. Dessa är för

närvarande föremål för överväganden i ett

annat lagstiftningsärende.

Den kriminaliserade gärningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning

att grovt förargelseväckande beteende

inte skall införas som ett nytt brott.

Utskottet avstyrker motion 2001/02:K27

yrkande 2.

Propositionen

Regeringen anser att kommitténs förslag

till införande av grovt

förargelseväckande beteende inte skall

införas som ett nytt brott eller att

brottsbeskrivningen för hets mot

folkgrupp bör ändras.

Frågan om kriminalisering av hets mot

homosexuella behandlas inte i detta

avsnitt.

Kommittén om straffansvar för organiserad

brottslighet, m.m. ansåg att det finns

goda skäl att strama upp och precisera

rekvisiten när det gäller brottet hets

mot folkgrupp och att man måste överväga

om inte vissa av de gärningar som i dag

anses utgöra hets mot folkgrupp skall

hänföras till någon annan brottskategori.

Som skäl för sitt förslag att införa

det nya brottet grovt förargelseväckande

beteende anförde kommittén att det syftar

till att göra klart att vissa typer av

beteenden på allmän plats i princip

alltid skall vara straffbara. Om en sådan

gärning, t.ex. utförande av s.k.

Hitlerhälsning eller bärande av en

nazistisk symbol, inte uppfyller

kriterierna för att kunna bedömas som

hets mot folkgrupp, skall den i varje

fall kunna bestraffas som grovt

förargelseväckande beteende. Vidare vill

kommittén som grovt förargelseväckande

beteende kriminalisera andra liknande gär

ningar, som i dag inte kan bestraffas på

grund av att spridningsrekvisitet i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp inte

kan anses uppfyllt. Kommittén föreslog

därför att det i bestämmelsen om

förargelseväckande beteende i 16 kap.

16 § brottsbalken skall införas ett nytt

andra stycke där det anges att det skall

dömas till böter eller fängelse i högst

sex månader för grovt förargelseväckande

beteende om ett sådant beteende som anges

i bestämmelsens första stycke är grovt

därför att det måste förknippas med brott

mot mänskligheten.

Genom bestämmelsen om

förargelseväckande beteende är det straff

bart att föra oljud på allmän plats eller

att annars offentligen bete sig på ett

sätt som är ägnat att väcka förargelse

hos allmänheten. Brottet förar

gelseväckande beteende tar alltså sikte

på beteenden som är ägnade att väcka

förargelse. Det anses däremot inte få

tillämpas så att det inkräktar på åsikts-

eller yttrandefriheten. Regeringen anser

att det som kommittén emellertid synes ta

sikte på med sitt förslag snarast

förefaller vara manifestationer av

åsikter. Det får nämligen i regel antas

vara innehållet i de aktuella symbolerna,

kännetecknen eller åtbörderna, eller med

andra ord den åsikt som gärningsmannen

genom detta innehåll ger uttryck för, som

är ägnat att provocera och väcka

förargelse. Det avsedda

tillämpningsområdet för det föreslagna

grova brottet skiljer sig således

avsevärt från den nuvarande regleringen

trots att någon ändring inte föreslås

beträffande denna.

Enligt kommitténs förslag skall inte

heller det nya brottet - till skillnad

från vad som gäller för hets mot

folkgrupp - göras till ett tryck- eller

yttrandefrihetsbrott. Detta innebär bl.a.

att det inte skulle vara möjligt att

ingripa mot brottet om det skett i

exempelvis en tryckt skrift.

Regeringen gör bedömningen att

kommitténs förslag till ändringar av den

som hets mot folkgrupp kriminaliserade

gärningen inte bör genomföras. Med denna

bedömning kommer naturligtvis här

aktuella gärningar även fortsättningsvis

att kunna hänföras till brottet hets mot

folkgrupp i samma utsträckning som i dag.

Det kan dock inte uteslutas att ett

införande av ett nytt brott, som mer

specifikt tar sikte på offentligt bärande

av symboler, Hitlerhälsningar etc.,

skulle kunna leda till att sådana

gärningar i stället i ökad utsträckning

skulle komma att bedömas som grovt

förargelseväckande beteende. Risken för

avgränsningsproblem är också påtaglig.

Motion med anledning av propositionen

I motion 2001/02:K27 av Helena Bargholtz

m.fl. (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

att lagen om hets mot folkgrupp beaktas

och aktivt tillämpas av polisen och

rättsväsendet (yrkande 2). Att enskilda

människor hotas, riskerar utsättas för

våld eller tystas på grund av sin etniska

tillhörighet, religion, sexuella läggning

eller politiska övertygelse är

fullständigt oacceptabelt i en demokrati.

Arbetet mot den här typen av kriminalitet

är därför en högprioriterad uppgift för

polisen och säkerhetspolisen. Polisens

arbete måste backas upp av en effektiv

lagstiftning.

Justitieutskottets yttrande

I motion K27 anför motionärerna att

bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör

beaktas och aktivt tillämpas av

rättsväsendet. Justitieutskottet vill i

detta sammanhang hänvisa till vad det

anför i betänkandena 2001/02:JuU12 och

2001/02:JuU10. Där lämnar utskottet bl.a.

en redovisning av olika åtgärder som

vidtagits och kommer att vidtas inom

rättsväsendet för att förhindra och

bekämpa brott med rasistiska och

homofobiska inslag. Där konstaterar

justitieutskottet vidare att det pågår

arbete med att se över

diskrimineringslagstiftningen inom detta

område. Mot den bakgrunden fann utskottet

att det inte är påkallat med något

uttalande från riksdagens sida och

avstyrkte motioner liknande den här

aktuella. Justitieutskottet, som inte kan

finna att det i detta ärende framkommit

några skäl som ger anledning till någon

annan bedömning, föreslår att

konstitutionsutskottet avstyrker motion

K27 i nu berörd del.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

grovt förargelseväckande beteende inte

skall införas som ett nytt brott.

Utskottet instämmer i vad som anförs i

motion K27 yrkande 2 om att det är

oacceptabelt att människor hotas,

riskerar att utsättas för våld eller

tystas på grund av sin etniska

tillhörighet, religion, sexuella läggning

eller politiska övertygelse.

Justitieutskottet har i sitt yttrande

hänvisat till betänkanden under riksmötet

i vilka justitieutskottet redovisat olika

åtgärder som vidtagits och kommer att

vidtas inom rättsväsendet för att

förhindra och bekämpa brott med

rasistiska och homofobiska inslag samt

till att det pågår arbete med att se över

diskrimineringslagstiftningen inom detta

område. Justitieutskottet fann mot den

bakgrunden det inte påkallat med något

uttalande från riksdagens sida.

Justitieutskottet, som inte kan finna att

det i detta ärende framkommit några skäl

som ger anledning till någon annan

bedömning, har nu föreslagit att

konstitutionsutskottet avstyrker motion

K27 yrkande 2. Utskottet gör ingen annan

bedömning än justitieutskottet och

avstyrker därför motion K27 yrkande 2.

Beskrivningen av de grupper som skyddas,

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning

att de grupper som skyddas av

bestämmelsen hets mot folkgrupp även

fortsättningsvis bör beskrivas genom

angivande av kategorierna folkgrupp

eller annan sådan grupp av personer.

Utskottet delar också regeringens

bedömning att ordet ras inte bör

utmönstras ur den aktuella

bestämmelsen. Utskottet avstyrker

motion 2001/02:K27 yrkande 1.

Propositionen

Regeringen anser att sådana kollektivt

bestämda grupper som skyddas av

bestämmelsen om hets mot folkgrupp även

fortsättningsvis bör beskrivas genom

angivande av kategorierna folkgrupp eller

annan sådan grupp av personer. Ordet ras

bör, enligt regeringen, inte utmönstras

ur den aktuella bestämmelsen.

Kommittén har föreslagit att ordet

"befolkningsgrupp", utan att någon saklig

förändring är avsedd, skall ersätta

uttrycken "folkgrupp eller annan sådan

grupp av personer". Kommittén har inte

lämnat några förslag till utmönstring av

ordet ras ur bestämmelsen.

De grupper som skyddas genom bestämmelsen

om hets mot folkgrupp är "folkgrupp eller

annan sådan grupp av personer" när

angreppet sker med anspelning på, dvs.

tar sin utgångspunkt i, någon av

grunderna ras, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Det är kollektivt bestämda grupper som

avses. Att också kollektiv av olika

sådana grupper - men däremot inte grupper

av enskilda identifierbara individer,

t.ex. en familj som utsätts för

förföljelse i ett bostadsområde -

omfattas av bestämmelsens

tillämpningsområde har markerats genom

att kategorin "annan sådan grupp av

personer" har lagts till i bestämmelsen.

Bestämningen "sådan" markerar härvid

avgränsningen. Ordet "sådan" är alltså

bara en bestämning av storleken på det

kollektiv som omfattas. Kategorierna

"folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer" omfattar sålunda gruppen

"invandrare" och andra liknande

heterogena kollektiv av grupper. I det

relevanta sammanhanget bestäms gruppen

eller grupperna i fråga av den gemensamma

egenskap eller liknande grund som

kränkningarna anspelar på. Regeringen

anser, i likhet med kommittén, att detta

tillämpningsområde bör behållas.

Kommitténs förslag att ersätta

kategorierna folkgrupp och annan sådan

grupp av personer med ordet

befolkningsgrupp syftar inte heller till

någon saklig ändring. Det bör emellertid,

enligt regeringens mening, krävas rätt

starka skäl för att ändra den gällande

ordalydelsen i en bestämmelse kring

vilken praxis har hunnit utbildas utan

att någon saklig ändring är avsedd. Då

det är tveksamt om ordet

"befolkningsgrupp" utan någon saklig

förändring kan ersätta kategorierna

"folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer" anser regeringen att kommitténs

förslag i denna del inte bör genomföras.

Ett par remissinstanser har väckt frågan

om inte ordet ras bör utmönstras ur

bestämmelsen. Riksdagen har uttalat att

det inte finns någon vetenskaplig grund

för att dela in människor i skilda raser

och ur biologisk synpunkt följaktligen

inte heller grund för att använda ordet

ras om människor (bet. 1997/98:KU29,

rskr. 1997/98:185). Mot bakgrund härav,

och då användningen av ordet ras i

författningstexter riskerar att

underblåsa fördomar, har riksdagen

uttalat att regeringen bör göra en

genomgång av i vilken utsträckning

begreppet ras förekommer i svenska

författningar som inte grundas på

internationella texter och, där så är

möjligt, föreslå en annan definition.

Regeringen gav därför den 17 juni 1999

en särskild utredare (Ju 1999:10, dir.

1999:49) i uppdrag att bl.a. göra en

inventering av i vilken mån termen ras

används om människor i lagar och

förordningar och analysera i vilken

utsträckning det är möjligt och lämpligt

att utmönstra termen ur olika

bestämmelser. Utredaren behandlar frågan

i sitt slutbetänkande Ett effektivt

diskrimineringsförbud, Om olaga

diskriminering och begreppen ras och

sexuell läggning (SOU 2001:39).

Utredarens slutsats är att det finns

starka skäl för en utmönstring, eller i

förekommande fall ett utbyte, av ordet

ras i lagstiftningen, och att detta också

är möjligt. Eftersom ordet ras förekommer

i lagstiftning av varierande karaktär är

det dock, enligt utredaren, inte

uteslutet att det kan finnas skäl att

välja olika sätt i olika författningar

för att beskriva den krets av personer

som lagstiftningen i fråga avser att

skydda. Utredaren framhåller att det

självfallet är viktigt att försäkra sig

om att en utmönstring av ordet ras inte

leder till ett försämrat skydd för någon

befolkningsgrupp. För det fall att ordet

ras ändå skulle anses böra förekomma i

lagtext bör, enligt utredaren, ett

avståndstagande markeras, till exempel

genom att man i stället för enbart ordet

"ras" använder uttryck som "föreställning

om ras" eller möjligen "anspelning på

ras".

Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2001:14)

var det dock inte utredarens uppgift att

lämna konkreta förslag till

författningsändringar eller andra åtgär

der. Utredaren skulle i stället

övergripande redovisa sina resultat och

ställningstaganden samt lämna förslag

till inriktning på det fortsatta arbetet.

Anledningen till begränsningen av

uppdraget var, enligt regeringen, att en

annan utredning skall få i uppdrag att

studera möjligheterna till en mer

generell lagstiftning mot diskriminering

som omfattar alla eller flertalet

samhällsområden och

diskrimineringsgrunder. I denna översyn

skall 1999 års diskriminerings-utrednings

ställningstaganden ingå som ett underlag.

Utredningens betänkande har därför inte

remitterats.

Enligt regeringens uppfattning är

frågan om användningen av ordet ras om

människor i lagtext komplicerad. Den

rymmer flera olika aspekter. Frågan

kommer nu att utredas vidare. I avvaktan

på resultatet av en sådan utredning är

det tills vidare viktigt att försäkra sig

om att inte en utmönstring, som görs med

de bästa avsikter, av ordet ras i en viss

författningstext leder till ett icke

avsett försämrat skydd för någon grupp. I

bestämmelsen om hets mot folkgrupp är det

dessutom så att man i lagtexten försöker

beskriva en gärning som grundar sig på en

uppfattning eller föreställning hos

gärningsmannen eller ett särskilt

klandervärt motiv för hans eller hennes

handlande.

Motion med anledning av propositionen

I motion 2001/02:K27 av Helena Bargholtz

m.fl. (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening att ordet ras bör tas bort eller

bytas ut mot en annan formulering i

svenska författningstexter (yrkande 1).

Regeringen diskuterar i propositionen

förekomsten av ordet ras i lagen om hets

mot folkgrupp. Frågan utreds för

närvarande och regeringen vill avvakta

resultatet innan någon förändring

föreslås. Folkpartiet anser att ordet ras

bör tas bort. Att över huvud taget

använda termen ras om människor ger,

enligt motionärerna, fel signaler.

Rasbegreppet förknippas med rasism och

tanken om att det finns människor av

olika raser. Därför bör ordet tas bort

eller bytas ut mot en annan formulering.

Det gäller, enligt motionärerna, både

lagen om hets mot folkgrupp och andra

lagar och förordningar. Denna ståndpunkt

stöds av det faktum att riksdagen har

uttalat att det inte finns någon

vetenskaplig grund för att dela in

människor i olika raser och därför bett

regeringen göra en genomgång av i vilken

omfattning begreppet ras förekommer i

svensk lagstiftning i syfte att byta ut

ordet.

Kommittédirektiv

Regeringen beslutade den 31 januari 2002

att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med uppdrag bl.a. att överväga en

gemensam lagstiftning mot diskriminering

som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och

samhällsområden och att överväga om och i

så fall i vilken utsträckning det är

möjligt att utmönstra termen ras ur de

författningar där den förekommer (dir.

2002:11). I direktiven anför regeringen

bl.a.

Enligt regeringens mening är frågan om

en eventuell utmönstring av ordet ras

i lagtext komplicerad. Den rymmer

flera olika aspekter. I Sverige har

ordet ras ofta tolkats i biologiska

termer, medan det i många andra

länder, framför allt anglosaxiska,

sedan länge haft en annan innebörd.

Därför bör innebörden av ordet ras,

framför allt i de konventioner och

andra internationella dokument som

Sverige är bundet av, klargöras innan

ställning kan tas till om det är

möjligt och lämpligt att utmönstra

detta ord ur olika författningar. Det

bör även belysas om en utmönstring kan

ha några negativa konsekvenser.

Uppdraget

Kommittén skall överväga om det, bl.a.

med hänsyn till internationella

konventioner och överenskommelser, är

möjligt och lämpligt att utmönstra

termen ras ur de författningar där den

förekommer.

Kommittén skall redovisa uppdraget senast

den 1 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

sådana kollektivt bestämda grupper som

skyddas av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp även fortsättningsvis bör

beskrivas genom angivande av kategorierna

folkgrupp eller annan sådan grupp av

personer. Vidare delar utskottet

regeringens bedömning att ordet ras inte

nu bör utmönstras ur den aktuella

bestämmelsen. Utskottet vill erinra om de

av regeringen den 31 januari 2002

beslutade kommittédirektiven och

avstyrker motion K27 yrkande 1.

Grova fall av hets mot folkgrupp

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2001/02:K28

yrkande 1.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det i bestämmelsen hets mot

folkgrupp bör införas en särskild

straffskala för grova brott.

Propositionen

Regeringen föreslår att det i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp införs

en särskild straffskala - fängelse i

lägst sex månader och högst fyra år - för

grova brott. Vid bedömande av om brottet

är grovt skall särskilt beaktas om

meddelandet haft ett särskilt hotfullt

eller kränkande innehåll och spritts till

ett stort antal personer på ett sätt som

varit ägnat att väcka betydande

uppmärksamhet. Regeringen anser att

kommitténs förslag att införa

straffansvar för förberedelse eller

stämpling till grova brott inte bör

genomföras.

En särskild straffskala för grova brott

Påföljden för hets mot folkgrupp är i dag

fängelse i högst två år eller, om brottet

är ringa, böter. Någon särskild

straffskala för grova brott finns inte.

Domstolspraxis i fråga om val av

påföljd har, enligt vad kommittén har

redovisat, varit ganska varierande. Till

synes liknande gärningar bedöms ibland

som ringa brott och påföljden blir då

böter, medan det i andra fall döms för

normalgraden av hets mot folkgrupp. I det

senare fallet döms ofta till ett kort

fängelsestraff, med hänvisning till att

det är fråga om brott av sådan art att

fängelse bör väljas som påföljd. Ibland

döms dock till en icke frihetsberövande

påföljd, dvs. till villkorlig dom eller

skyddstillsyn.

En annan aspekt är att brott av

allvarligare slag inte tycks föranleda

någon egentlig skärpning av straffet. Vid

rasistiska möten eller konserter har det

t.ex. inte alltid gjorts skillnad mellan

anförare eller arrangörer å ena sidan och

åhörare å andra sidan. Bara i ett fåtal

fall har det dömts till längre

fängelsestraff än en månad.

Enligt regeringens mening kan inte

sådana fall där någon t.ex. i stor skala

och till en vid krets sprider cd-skivor,

videogram, tryckta skrifter m.m. med

rasistiskt och liknande innehåll i

straffvärdehänseende jämställas med att

någon i en trängre krets och vid något

enstaka tillfälle uttalar sig kränkande

eller hotfullt på ett straffbart sätt.

Såsom Lagrådet påpekar i sitt yttrande

ger den nuvarande straffskalan i och för

sig möjligheter att nyansera

straffmätningen, men så tycks hittills

inte ha skett i någon större utsträckning

i rättspraxis.

Regeringen delar kommitténs och

remissinstansernas bedömning att det nu,

mot bakgrund av det stora antal

rasistiska sammanslutningar som vuxit

fram i Sverige under 1990-talet och den

ökande propagandaverksamhet som dessa

bedriver, finns ett behov av att införa

en särskild straffskala för grova brott.

De flesta av dessa sammanslutningar är

visserligen små, men de riskerar att bli

en grogrund för en växande rasism. I

vissa fall bedrivs en systematisk och

noga planlagd verksamhet av uttalad

propagandakaraktär. Sådan brottslig

propagandaverksamhet kan, enligt

regeringen, vara av så allvarlig

beskaffenhet att nu gällande

straffmaximum ter sig otillräckligt. Man

kan t.ex. tänka sig fall där spridningen

har avsett många framställningar av

osedvanligt kränkande karaktär som

dessutom systematiskt har spritts i ett

stort antal exemplar. Mot denna bakgrund

framstår det som motiverat att införa en

möjlighet till strängare påföljder än vad

som i dag är möjligt. Regeringen anser

att detta bör ske genom införande av en

bestämmelse med en särskild straffskala

för grova brott, i vilken sådana

omständigheter som bör beaktas vid

bedömningen av om brottet skall anses som

grovt också anges.

Utformningen bör, enligt regeringens

mening, spegla det förhållandet att

tillämpningen av den stränga straffskalan

är tänkt att präglas av de skäl som

motiverar att den införs, nämligen

behovet av att motverka de rasistiska

sammanslutningar som vuxit fram i Sverige

under 1990-talet och deras ökande

propagandaverksamhet på området. Enligt

regeringens uppfattning är det i detta

sammanhang viktigt att en samlad

bedömning av brottets svårhetsgrad, med

hänsyn tagen till samtliga relevanta om

ständigheter, kan göras vid

tillämpningen. Lagtexten bör därför ange

sådana omständigheter som normalt sett

bör beaktas i sammanhanget, men samtidigt

lämna utrymme för hänsynstagande - i

såväl förmildrande som försvårande

riktning - också till andra

omständigheter.

Att ett uttalande varit av särskilt

kränkande eller hotfull karaktär bör,

enligt regeringens mening, normalt ses

som en försvårande omständighet vid

bedömningen av gärningar som utgör hets

mot folkgrupp. Samtidigt bör i regel inte

den omständigheten att uttalandet haft en

sådan karaktär ensam medföra att

gärningen skall bedömas som grovt brott i

exempelvis ett sådant fall där gärningen

har avsett ett enstaka uttalande inför en

begränsad krets personer. Det bör också

tillmätas stor betydelse om meddelandet

har fått omfattande spridning, särskilt

om spridningen har skett som ett led i en

verksamhet av propagandakaraktär.

Enbart det förhållandet att ett

straffbart meddelande har fått stor sprid

ning bör dock inte alltid medföra att

brottet skall bedömas som grovt. I så

fall skulle straffbara meddelanden som

spritts genom en TV-sändning eller en

dagstidning med större upplaga i princip

regelmässigt, enbart på denna grund,

bedömas som grova brott. Detta är inte

regeringens avsikt. Omständigheterna i

sådana fall behöver nämligen inte alltid

vara så försvårande att de motiverar att

gärningarna bedöms som grova brott. Som

exempel kan nämnas meddelanden i form av

satir eller "tittarröster" eller

insändare, som kanske dessutom endast med

snäv marginal överskridit gränsen för det

tillåtna.

För att en gärning skall bedömas som

grov bör det normalt i stället krävas

både att meddelandets innehåll på angivet

sätt klart överskridit gränsen för det

tillåtna och att meddelandet spritts i

stor omfattning som ett led i en

verksamhet av propagandakaraktär.

Lagrådet förordar i sitt yttrande att

bestämmelsen utformas i enlighet med den

teknik som brukar användas för grova

brott. Lagrådet lämnar också ett exempel

på hur en sådan utformning skulle kunna

se ut. Som Lagrådet påpekar är det

regeringens avsikt att meddelandets inne

håll och dess spridning skall utgöra

sådana omständigheter som skall särskilt

beaktas vid bedömningen av om brottet är

grovt. Regeringen delar Lagrådets

uppfattning när det gäller utformningen

av bestämmelsen. På Lagrådets inrådan

föreslår regeringen därför att det vid

bedömande av om brottet är grovt skall

särskilt beaktas om meddelandet haft ett

särskilt hotfullt eller kränkande

innehåll och spritts till ett stort antal

personer på ett sätt som varit ägnat att

väcka betydande uppmärksamhet.

Förberedelse och stämpling

Hets mot folkgrupp är i dag inte

kriminaliserat på förberedelse- eller

stämplingsstadiet. Inte heller försök

till hets mot folkgrupp är kriminali

serat.

En del sådana gärningar som enligt

regeringens förslag skall anses som grova

fall av hets mot folkgrupp kan tänkas

vara straffvärda redan på planerings- och

försöksstadierna. Detta skulle i och för

sig kunna tala för en kriminalisering av

förberedelse och stämpling liksom även av

försök till sådana brott. För att en

kriminalisering av handlingar som inte

tidigare har varit straffbara skall

genomföras, måste emellertid kriminalise

ringen framstå som en metod som är ägnad

att någorlunda effektivt motverka de

straffvärda handlingarna. I kravet på

effektivitet ligger bl.a. att det skall

vara möjligt att i praktiken upprätthålla

kriminaliseringen, något som också är

viktigt för förtroendet för

straffsystemet som sådant. En

straffbestämmelse måste sålunda kunna ges

en sådan utformning att polis och

åklagare har rimliga möjligheter att

ingripa mot och utreda överträdelser.

I fråga om sådana framställningar som

omfattas av tryckfrihetsförordningens

(TF) och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL)

tillämpningsområden måste dock i detta

sammanhang beaktas det s.k.

censurförbudet. Förbudet innebär att

ingripanden inom TF:s och YGL:s

tillämpningsområden, enligt dessa

grundlagar, inte får ske före den s.k.

utgivningstidpunkten, dvs. den tidpunkt

vid vilken spridningen av ett yttrande

anses påbörjad. Inom grundlagarnas

tillämpningsområden skulle det därför

inte vara tillåtet att ingripa mot

gärningar på planeringsstadiet i andra

fall än då dessa stämplings- eller

förberedelsegärningar i sig begåtts genom

yttranden som spritts. Det skulle alltså

inte vara tillåtet att i andra fall, av

preventiva skäl, ingripa mot planering av

tryck- eller yttrandefrihetsbrottet hets

mot folkgrupp. Med hänsyn härtill har

kommittén gjort bedömningen att

förberedelse och stämpling inte skall

kriminaliseras inom TF:s och YGL:s

tillämpningsområden. Värdet av en

kriminalisering av förberedelse och

stämpling som är begränsad till att gälla

enbart utanför tillämpningsområdena för

TF och YGL kan emellertid ifrågasättas.

Sammanfattningsvis gör regeringen den

bedömningen att kommitténs förslag till

en kriminalisering av förberedelse och

stämpling möter beaktansvärda

invändningar med bäring på

grundlagsreglerade fri- och rättigheter.

Förslaget bör därför inte genomföras.

Motion som väckts med anledning av

propositionen

I motion 2001/02:K28 av Anna Kinberg

m.fl. (m) föreslås att riksdagen beslutar

avslå propositionen (yrkande 1).

Motionärerna delar uppfattningen att det

finns ett behov av att skydda människor

mot hot eller andra uttryck för

missaktning på grund av deras sexuella

läggning. Skyddet för människor mot hets

med anledning av deras sexuella läggning

bör utformas på annat sätt, t.ex. genom

att införa brottet olaga hot i TF:s

brottskatalog. Lagstiftningen skall vara

effektiv mot alla sorters kränkningar,

men bör inte göra undantag i

yttrandefriheten för alla grupper.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

det i bestämmelsen hets mot folkgrupp bör

införas en särskild straffskala, fängelse

i lägst sex månader och högst fyra år,

för grova brott. Utskottet avstyrker

därför motion K28 yrk-

ande 1.

Utskottet har således inget att erinra

mot regeringens förslag till 16 kap.

8 § andra stycket brottsbalken. Ändringen

i tryckfrihetsförordningen föreslås i

propositionen träda i kraft den 1 januari

2003. Den ändringen avser brottet hets

mot folkgrupp. För att undvika diskrepans

föreslår regeringen att även ändringarna

i 16 kap. 8 § brottsbalken skall träda i

kraft den 1 januari 2003. Enligt

utskottet bör därför förslaget till

ändring i 16 kap. 8 § andra stycket antas

i samband med att riksdagen antar

grundlagsändringen.

Hets mot homosexuella

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning

att hets mot homosexuella bör

kriminaliseras i brottsbalken samt att

motsvarande kriminalisering bör införas

inom tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden. Utskottet

avstyrker motionerna 2001/02:K29

yrkande 2 och 2001/02:K28 yrkandena 2

och 3.

Gällande bestämmelser

Det finns i dag inte någon bestämmelse om

hets mot homosexuella som motsvarar den

om hets mot folkgrupp. Kränkande eller

hotfulla uttalanden med anspelning på

enskilda personers homosexuella läggning

kan dock i en del fall vara straffbara

enligt bestämmelserna i brottsbalken om

förolämpning, förtal eller olaga hot.

Att bland allmänheten uppmana till våld

eller andra brottsliga gärningar mot

homosexuella kan också vara straffbart

som uppvigling enligt 16 kap. 5 §

brottsbalken. Uppvigling är, liksom

förtal och förolämpning, straffbart också

som tryckfrihets- respektive

yttrandefrihetsbrott.

Enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken skall

domstolarna såsom en försvårande

omständighet vid bedömningen av

straffvärdet, vid sidan av vad som gäller

för varje särskild brottstyp, särskilt

beakta om ett motiv för brottet varit att

kränka en person, en folkgrupp eller

annan sådan grupp av personer på grund av

ras, hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung, trosbekännelse eller annan

liknande omständighet. Enligt förarbetena

omfattar bestämmelsen sådana fall där ett

motiv för brottet varit att kränka någon

på grund av dennes sexuella läggning.

Propositionen

Regeringen föreslår att hets mot

homosexuella som grupp skall kriminali

seras i brottsbalken. Motsvarande

kriminalisering skall också införas inom

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens tillämp

ningsområden.

Behovet av att nu införa en

kriminalisering av hets mot homosexuella

Det är i dag inte straffbart att uttrycka

hot eller missaktning mot homosexuella

som grupp.

För att en kriminalisering av

handlingar som inte tidigare varit

straffbara skall genomföras, måste det

föreligga ett påtagligt behov av detta.

Det måste röra sig om handlingar som

typiskt sett framstår som straffvärda.

Införandet av en straffsanktion måste,

enligt regeringen, också framstå som en

åtgärd genom vilket det oönskade

beteendet någorlunda effektivt kan

motverkas. Dessa överväganden gör sig

naturligtvis gällande också inom det

grundlagsskyddade området. Det krävs

mycket starka skäl för att en grundlags

ändring skall företas, och en sådan bör

genomföras endast om den är påkallad av

ett påtagligt behov.

Enligt regeringens uppfattning råder

det ingen tvekan om att homosexuella är

en utsatt grupp i vårt samhälle. Det kan

visserligen sägas att det antal brott som

begås mot homosexuella, såvitt kan

utläsas av statistiken, är relativt sett

litet och utgör en begränsad del av den

totala brottsligheten. Brottsstatistiken

omfattar inte hets mot homosexuella som

grupp eftersom sådana handlingar inte är

straffbara i dag. Att sådana

uttalanden som innebär hets - ofta mycket

obehagliga och våldsamma - utgör en inte

oväsentlig beståndsdel i de skrifter och

andra meddelanden som sprids av

nationalsocialistiska och andra

rasideologiska grupper är dock obestrid

ligt. Agitationen mot homosexuella och

homosexualitet utgör en del i dessa

gruppers propaganda och är invävd i den

rasistiska och antisemitiska agitationen

i övrigt. Det finns många exempel på att

homosexuella som grupp har fått utgöra

måltavla för hat och hot, bl.a. i

skrifter, på Internet och i vit makt-

musiken. En del exempel härpå redovisas i

rapporten Rasistiskt och

främlingsfientligt våld (Ds 1998:35).

Sådan propaganda är relativt vanligt

förekommande. Det bör också nämnas att

den har gjort sig gällande kontinuerligt

under lång tid.

Det finns goda skäl att anta att den

homofobiska inställning som legat bakom

vissa gärningsmäns angrepp på enskilda

människor på grund av deras sexuella

läggning hämtar näring ur den hat-, hot-

och hetspropaganda mot homosexuella som

grupp som bedrivs av flertalet nazistiska

och i övrigt högerextremistiska

grupperingar och nätverk i vårt land.

Homosexuella har alltså - och har under

en längre tid haft - en särskilt utsatt

position jämfört med andra grupper i

samhället. De utsätts för en

hetspropaganda av ett slag som det i dag

inte finns något egentligt skydd mot.

Mot denna bakgrund anser regeringen att

det finns mycket starka skäl för att nu

kriminalisera också hets mot homosexuella

som grupp.

Behovet av att införa motsvarande

kriminalisering också inom tryckfrihets

förordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden

Brottet hets mot folkgrupp är inte bara

ett brott enligt brottsbalken, utan också

ett tryckfrihets- och

yttrandefrihetsbrott. Med hänsyn till de

likheter som finns mellan brottet hets

mot folkgrupp och de gärningar som skulle

kunna straffbeläggas som hets mot

homosexuella, måste man överväga vilka

skäl som talar för respektive emot att

införa en sådan kriminalisering i

brottsbalken utan att göra någon

motsvarande ändring i

tryckfrihetsförordningen (TF) och

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Därvid

måste de starka skäl som finns för en

kriminalisering av hets mot homosexuella

som grupp vägas mot intresset av att

bibehålla vidast möjliga yttrandefrihet

och tryckfrihet.

Regeringen delar den uppfattning som

framförts av flera remissinstanser,

nämligen att begränsningarna av

yttrandefriheten, särskilt i tryckt

skrift och andra grundlagsskyddade

framställningar, skall minimeras och vara

så få och tydliga som möjligt.

Tryckfriheten och yttrandefriheten är

grundpelare i ett demokratiskt samhälle

och gränserna för dessa intressen skall

inte vara påverkade av olika tillfälliga

opinionsströmningar i samhället. Med

hänsyn till den stabilitet som bör prägla

grundlagarna måste det alltså finnas

starka skäl för att införa

kriminaliseringen även i TF och YGL.

För en kriminalisering av hets mot

homosexuella också i TF och YGL talar,

enligt regeringen, särskilt den

omständigheten att de uttalanden och

andra meddelanden som skulle omfattas av

kriminaliseringen i stor omfattning

sprids just i skrift eller andra

grundlagsskyddade medier. Det kan kon

stateras att de befintliga

straffbestämmelserna om förolämpning,

förtal och uppvigling etc., som samtliga

kan utgöra såväl tryckfrihets- som ytt

randefrihetsbrott, inte erbjuder

tillräckligt skydd mot den hetspropaganda

som riktas mot homosexuella som grupp.

Behovet av en kriminalisering gör sig

alltså särskilt gällande på det tryck-

och yttrandefrihetsrättsliga området. För

att en bestämmelse om hets mot

homosexuella skall vara effektiv måste en

motsvarighet till denna bestämmelse

finnas i tryckfrihetsförordningens

brottskatalog.

Det är givetvis inte uteslutet att det

i framtiden kommer att resas anspråk på

att ytterligare grupper skall skyddas

genom en motsvarande kriminalisering i

grundlag och att den nu föreslagna

regleringen kommer att anföras som stöd

för sådana anspråk. Enligt regeringens

mening bör emellertid farhågor av detta

slag inte ensamma utgöra hinder för en

ändring av TF och YGL, om en sådan

ändring, som i detta fall, är angelägen.

Bedömningen måste i stället i varje fall

grundas på de faktiska omständigheter som

talar för respektive emot att ge en viss

grupp sådant skydd. Härvid måste beaktas

att, såsom Lagrådet anför, stor

restriktivitet bör iakttas när det gäller

att föra in nya grupper under det skydd

som straffbestämmelsen om hets mot

folkgrupp ger.

Mot den ovan angivna bakgrunden bör

utgångspunkten, enligt regeringen, vara

att en kriminalisering av hets mot

homosexuella skall införas också i TF:s

brottskatalog.

Förutsättningarna för begränsningen av

yttrandefriheten och avvägning mot andra

intressen

I 2 kap. regeringsformen (RF) finns

bestämmelser om de grundläggande fri- och

rättigheterna, bl.a. yttrandefriheten,

informationsfriheten, mötesfriheten,

demonstrationsfriheten, föreningsfriheten

och religionsfriheten. Yttrandefriheten

beskrivs som en frihet att i tal, skrift

eller bild eller på annat sätt meddela

upplysningar samt uttrycka tankar,

åsikter och känslor.

Vissa av de grundläggande fri- och

rättigheterna kan begränsas genom lag.

Begränsningar får dock inte göras för

vilka ändamål eller i vilken omfattning

som helst. I 2 kap. 12 § andra stycket RF

anges att begränsning får göras endast

för att tillgodose ändamål som är

godtagbart i ett demokratiskt samhälle

och att begränsningen aldrig får gå

utöver vad som är nödvändigt med hänsyn

till det ändamål som har föranlett den

och att den inte heller får sträcka sig

så långt att den utgör ett hot mot den

fria åsiktsbildningen som en av

folkstyrelsens grundvalar. I 2 kap. 13 §

RF anges därutöver att yttrandefriheten

och informationsfriheten får begränsas

med hänsyn till rikets säkerhet,

folkförsörjningen, allmän ordning och

säkerhet, enskilds anseende, privatlivets

helgd eller förebyggande och beivrande av

brott. I övrigt får begränsningar av

yttrandefriheten och informationsfriheten

såvitt nu är i fråga endast ske om

särskilt viktiga skäl föranleder det. Vid

bedömningen av vilka begränsningar som

får ske skall särskilt beaktas vikten av

vidaste möjliga yttrandefrihet och infor

mationsfrihet i politiska, religiösa,

fackliga, vetenskapliga och kulturella

angelägenheter.

Sedan den 1 januari 1995 gäller den

europeiska konventionen angående skydd

för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna

(Europakonventionen), med de ändringar

och tillägg som gjorts genom

tilläggsprotokoll, som lag i Sverige.

Enligt 2 kap. 23 § RF får lag eller annan

föreskrift inte meddelas i strid med

Sveriges åtaganden på grund av

konventionen.

Europakonventionen innehåller i artikel

10 regler till skydd för yttran

defriheten. Enligt artikeln skall envar

äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt

sägs innefatta åsiktsfrihet samt frihet

att ta emot och sprida uppgifter och

tankar utan offentlig myndighets

inblandning och oberoende av ter

ritoriella gränser. Av artikeln framgår

dock också att denna frihet får un

derkastas vissa inskränkningar. Det anges

att utövandet av rätten till ytt

randefrihet må underkastas sådana

formföreskrifter, villkor, inskränkningar

eller straffpåföljder som är föreskrivna

i lag och som i ett demokratiskt samhälle

är nödvändiga med hänsyn till bl.a. den

allmänna säkerheten, förebyggandet av

oordning eller brott eller till skydd för

hälsa eller moral eller annans goda namn

och rykte eller rättigheter.

Regeringen anförde i lagrådsremissen

att det är uppenbart att intresset av att

skydda gruppen homosexuella mot hot och

andra uttryck för missaktning är ett

sådant ändamål som är tillåtet för att

begränsa yttrandefriheten enligt såväl

regeringsformen som Europakonventionen.

Lagrådet anför i sitt yttrande att det

ytterst är en värderingsfråga huruvida

detta intresse är tillräckligt som skäl

för att begränsa yttrandefriheten och

uttrycker förståelse för lagrådsremissens

bedömning. Lagrådet finner dock anledning

att framhålla att liknande skäl på goda

grunder kan åberopas även i förhållande

till en rad andra utsatta grupper och att

stor restriktivitet bör iakttas med

hänsyn till yttrandefriheten när det

gäller att föra in nya grupper under det

skydd som straffbestämmelsen om hets mot

folkgrupp ger, särskilt med hänsyn till

det vidsträckta tillämpningsområde som

bestämmelsen har fått. Regeringen gör

inte någon annan bedömning.

Regeringen anser att en sådan

kriminalisering av hets mot homosexuella

som föreslås inte går utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål

som föranleder begränsningen eller

sträcker sig så långt att den utgör ett

hot mot den fria åsiktsbildningen. Det

kan också tilläggas att den

straffrättsliga lagstiftningen i flera

europeiska länder, däribland Danmark och

Norge, innehåller förbud mot hets mot

homosexuella som grupp.

Enligt regeringens uppfattning utgör

den föreslagna kriminaliseringen inte

heller något hot mot vetenskapens frihet,

den fria åsiktsbildningen,

religionsfriheten eller den fria debatten

och opinionsbildningen eller människors

frihet att sluta sig samman för att hävda

uppfattningar som inte stämmer med

majoritetens. Den innebär däremot ett

fullt godtagbart krav på att även andra

människors rättigheter och den

grundläggande demokratiska principen om

alla människors lika värde skall

respekteras vid utövandet av dessa fri-

och rättigheter.

Sammantaget anser regeringen att det

finns mycket starka skäl för att nu

kriminalisera hets mot homosexuella som

grupp, såväl i brottsbalken som inom

tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden. De skäl som talar

för en sådan kriminalisering väger tyngre

än de skäl som kan anföras däremot,

främst intresset av att behålla

yttrandefriheten oförändrad i denna

fråga. Regeringen föreslår således att

hets mot homosexuella som grupp skall

kriminaliseras, såväl i brottsbalken som

inom tryckfrihetsförordningens och

yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden.

De starka skäl som talar för en sådan

kriminalisering av hets mot homosexuella

måste emellertid, på motsvarande sätt som

tidigare har gjorts i fråga om andra

skyddade grupper, även vid den

lagtekniska utformningen av

kriminaliseringen vägas mot andra,

möjligen motstående, intressen, t.ex.

intresset av vidast möjliga tryck- och

yttrandefrihet. Det straffbara området

får inte sträckas så långt att det kommer

att omfatta även en saklig diskussion om

eller kritik av homosexualitet.

Kriminaliseringen skall inte utgöra ett

hinder mot opinionsfriheten eller ett hot

mot den fria åsiktsbildningen. Vidare

måste vetenskapens frihet bevaras. I det

sagda ligger också att sådana påståenden

som bäst bemöts eller tillrättaläggs i en

fri och öppen debatt inte bör omfattas av

kriminaliseringen.

Motioner som väckts med anledning av

propositionen

I motion 2001/02:K29 av Per Unckel m.fl.

(m) föreslås att riksdagen beslutar att

avslå regeringens förslag om att utvidga

tillämpningsområdet för bestämmelsen om

hets mot folkgrupp i dels 16 kap. 8 §

brottsbalken (yrkande 1), dels 7 kap. 4 §

11 tryckfrihetsförordningen (yrkande 2) i

enlighet med vad som anförs i motionen.

Enligt motionärerna skall alla människor

i ett demokratiskt samhälle ha lika rätt,

oavsett hudfärg, kön eller sexuell

läggning. Tyvärr förekommer det att

människor trakasseras och utsätts för

brott bl.a. på grund av sin sexuella

läggning. Det är oacceptabelt att någon

utsätts för hot eller våld på grund av

sin sexuella läggning. Motionärerna anser

att det finns all anledning att agera

kraftfullt mot sådana brottsliga

handlingar. För Moderata samlingspartiet

är bestämmelsen i 2 kap. 1 §

regeringsformen (RF) om varje medborgares

rätt till yttrandefrihet en av de mest

fundamentala principerna för ett fritt

och demokratiskt samhälle. Värnandet om

det fria meningsutbytet som en

grundpelare i det fria samhället innebär

att även moraliskt förkastliga åsikter

ges utrymme. Priset för den egna

yttrandefriheten är att också acceptera

andra människors rätt att uttrycka sin

uppfattning.

Motionärerna ifrågasätter om hets med

anspelning på sexuell läggning skall

kriminaliseras på det sätt som nu

föreslagits. I stället för att rikta in

sig på skydd av olika grupper menar

motionärerna att en lämpligare lösning

skulle vara att ta sikte på brott som

begås mot enskilda individer.

Regeringens förslag innebär att en ny

straffsanktion införs. Frågan är, enligt

motionärerna, om regeringens förslag

innebär en förbättring av skyddet för

t.ex. homosexuella. Genom brottsbalkens

bestämmelser om förtal, olaga hot,

misshandel och uppvigling m.m. skyddas

alla människor mot dylika angrepp på sin

person - oavsett sexuell läggning.

Motionärerna anser att förutsättningarna

att ytterligare förbättra möjligheterna

att komma åt kriminella handlingar i form

av hets, hot o.dyl. genom denna

lagstiftning bör utredas. Det finns en

risk med att i lag ange grupper som anses

särskilt skyddsvärda. En översyn av hela

lagstiftningen om hets mot folkgrupp är

därför påkallad. Möjligheterna att göra

lagstiftningen mer generell bör utredas.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser

motionärerna att regeringens förslag om

ändring i 16 kap. 8 § BrB bör avslås.

Regeringen föreslår också att

bestämmelsen i TF om tryckfrihetsbrottet

hets mot folkgrupp skall utvidgas till

att omfatta även hets med anspelning på

sexuell läggning. En sådan bestämmelse

innebär en inskränkning av den

grundlagsstadgade yttrandefriheten.

Inskränkningar i tryck- och

yttrandefriheten måste alltid utgöra de

exceptionella undantagen från huvudregeln

om öppenhet. Möjligheterna till

inskränkning skall alltså tillämpas

restriktivt eftersom det är fråga om att

inskränka grundlagsstadgade rättigheter.

Motionärerna delar uppfattningen att

det finns ett behov av att skydda vissa

grupper mot hot eller andra uttryck för

missaktning på grund av deras sexuella

läggning. Skyddet för enskilda eller

grupper mot hets med anledning av deras

sexuella läggning bör, enligt

motionärerna, utformas på annat sätt,

t.ex. genom att införa brottet olaga hot

i TF:s brottskatalog.

För att inskränka en grundläggande fri-

och rättighet måste det göras en

avvägning mellan intresset av att inte

inskränka rättigheten och andra

motstående intressen. Lagrådet har i sitt

yttrande vad gäller denna avvägning bl.a.

anfört att det ytterst är en

värderingsfråga huruvida ett intresse är

att anse som tillräckligt för att

begränsa yttrandefriheten. Lagrådet

framhöll också i sitt yttrande att man

har förståelse för regeringens bedömning,

men ville ändå framhålla att liknande

skäl som de som nu anförts vad gäller

hets med anspelning på sexuell läggning

också kan anföras när det gäller en rad

andra utsatta grupper. Bestämmelsen om

hets mot folkgrupp i TF är ett ingrepp i

tryck- och yttrandefriheten. Motionärerna

instämmer i Lagrådets påpekande att

hänsyn bör tas till yttrandefriheten när

det gäller frågan om att utvidga

straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Motionärerna ifrågasätter också

effektiviteten i den grundlagsändring som

nu föreslås.

Det är motionärernas bestämda

ståndpunkt att möjligheterna i RF att

inskränka grundläggande fri- och

rättigheter skall tillämpas ytterst

restriktivt. Mot bakgrund av vad som

anförts bör regeringens förslag om

ändring i 4 kap. 7 § 11 TF avslås.

I motion 2001/02:K28 av Anna Kinberg

m.fl. (m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om den

nuvarande lagstiftningen om hets mot

folkgrupp (yrkande 2) och att riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av dagens hetslagstiftning

enligt vad som anförs i motionen (yrkande

3).

Motionärerna anser att hänsyn bör tas

till yttrandefriheten när det gäller att

utvidga skyddet som straffbestämmelsen om

hets mot folkgrupp ger. Bestämmelsen om

hets mot folkgrupp i TF är ett ingrepp i

tryck- och yttrandefriheten.

Det finns, enligt motionärerna, fler

nackdelar än fördelar med att i lag ange

grupper som anses särskilt skyddsvärda.

Därför bör lagen om hets mot folkgrupp

avskaffas och skyddet mot alla former av

kränkningar mot individer ses över och,

vid behov, stärkas.

Det är inte visat att den föreslagna

inskränkningen i yttrandefriheten kommer

att ha någon effekt på de brott som begås

med anledning av vissa personers sexuella

läggning. Rasister och nazister uttrycker

fortfarande i olika publikationer hat och

ringaktning mot vissa folkgrupper - trots

att det är kriminaliserat genom

bestämmelsen om hets mot folkgrupp i TF.

Under vissa förutsättningar är det

möjligt att inskränka några av de fri-

och rättigheter som skyddas i grundlagen.

Det är motionärernas ståndpunkt att

möjligheterna i RF att inskränka

grundläggande fri- och rättigheter skall

tillämpas ytterst restriktivt.

Regeringens förslag om ändring i TF bör

avslås.

I stället vill motionärerna hänvisa

till andra instrument som skyddar

individer mot olika typer av hotfulla

tillmälen o.dyl. I TF:s brottskatalog

anges t.ex. både förtal och uppvigling.

Det finns således redan i dag

åsiktsneutrala lagrum att åberopa när

någon eller några har uttryckt åsikter

som innebär hets mot personer med

anledning av deras sexuella läggning.

Genom brottsbalkens bestämmelser om

förtal, olaga hot, misshandel och

uppvigling m.m. skyddas alla människor

mot dylika angrepp på sin person -

oavsett sexuell läggning.

Förutsättningarna att ytterligare

förbättra möjligheterna att komma åt

kriminella handlingar i form av hets, hot

o.dyl. genom lagstiftning bör utredas.

Regeringen borde återkomma till riksdagen

med ett förslag som ersätter lagen om

hets mot folkgrupp med ett skärpt skydd

för alla dem som utsätts för organiserad

förföljelse och våld.

Justitieutskottets yttrande

I motionerna K28 och K29 yrkas avslag på

propositionens förslag såvitt avser hets

mot folkgrupp. Motionärerna anser att det

straffrättsliga skyddet bör utgå från

individperspektivet i stället för

grupperspektivet och begär att frågan

utreds. Justitieutskottet vill

inledningsvis slå fast att kränkande

tillmälen av den karaktär som faller

under bestämmelsen om hets mot folkgrupp

normalt är straffbar också när de riktas

mot en individ och inte avser en

folkgrupp, se t.ex. 5 kap. 5 § 3 och 4

brottsbalken. Enligt justitieutskottets

mening kan varken den ena eller den andra

typen av straffbud avvaras.

Justitieutskottet är alltså inte berett

att avstyrka bifall till propositionen i

denna del med hänvisning till de argument

som förs fram i motionerna K28 och K29.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet råder det ingen tvekan

om att homosexuella är en utsatt grupp i

vårt samhälle. Den utsätts för en

hetspropaganda av ett slag som det inte

finns något egentligt skydd mot.

Utskottet anser liksom regeringen att det

finns mycket starka skäl för att nu

kriminalisera också hets mot homosexuella

som grupp.

Begränsningar av yttrandefriheten,

särskilt i tryckt skrift och andra

grundlagsskyddade framställningar, skall

enligt regeringen minimeras och vara så

få och tydliga som möjligt. Tryckfriheten

och yttrandefriheten är grundpelare i ett

demokratiskt samhälle och gränserna för

dessa intressen skall inte påverkas av

olika tillfälliga opinionsströmningar i

samhället. Med hänsyn till den stabilitet

som bör prägla grundlagarna måste det,

enligt regeringen, finnas starka skäl för

att införa kriminalisering även i

tryckfrihetsförordningen (TF) och

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). För en

kriminalisering av hets mot homosexuella

också i TF och YGL talar, enligt

regeringen, särskilt den omständigheten

att de uttalanden och andra meddelanden

som skulle omfattas av kriminaliseringen

i stor omfattning sprids just i skrift

eller andra grundlagsskyddade medier. För

att en bestämmelse om hets mot

homosexuella skall vara effektiv måste

enligt regeringen en motsvarighet till

denna bestämmelse finnas i

tryckfrihetsförordningens brottskatalog.

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning.

Utskottet delar regeringens bedömning

att hets mot homosexuella bör

kriminaliseras i brottsbalken samt att

motsvarande kriminalisering också bör

införas inom tryckfrihetsförordningens

och yttrandefrihetsgrundlagens

tillämpningsområden. Utskottet avstyrker

därför motionerna K29 yrkande 2 samt K28

yrkandena 2 och 3. Eftersom regeringen i

propositionen föreslår att förslaget till

ändring i 16 kap. 8 § brottsbalken skall

träda i kraft först den 1 januari 2003

och då utskottet föreslår att

behandlingen av det förslaget skall

uppskjutas till 2002/03 års riksmöte (se

s. 35) bör också behandlingen av motion

K29 yrkande 1 skjutas upp.

Avgränsning och lagteknisk lösning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker att utskottets

förslag till 7 kap. 4 § 11

tryckfrihetsförordningen antas som

vilande.

Utskottet föreslår att riksdagen

beslutar skjuta upp behandlingen av

regeringens förslag till 16 kap. 8 §

brottsbalken och behandlingen av motion

2001/02:K29 yrkande 1 till 2002/03 års

riksmöte.

Utskottet avstyrker motionerna

2001/02:K26, 2001/02:K27 yrkande 3,

2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,

2001/02:K284 yrkande 9, 2001/02:K361,

2001/02:L367 yrkande 6, 2001/02:L371

yrkandena 3 och 8 samt 2001/02:A388

yrkande 4.

Propositionen

Regeringen föreslår att brottsbalkens

bestämmelse om hets mot folkgrupp

utvidgas så att den omfattar även hot och

uttryck för missaktning mot folkgrupp

eller annan sådan grupp av personer med

anspelning på sexuell läggning.

Motsvarande ändring skall, enligt

regeringen, göras i

tryckfrihetsförordningens brottskatalog.

Kriminaliseringen bör, enligt regeringen,

ske genom en utvidgning av de gällande

bestämmelserna om hets mot folkgrupp.

Kriminalisering av hets mot homosexuella

kan ske antingen genom en utvidgning av

de nuvarande straffbestämmelserna om hets

mot folkgrupp eller genom att ett

särskilt brott tillskapas.

Ett stort antal remissinstanser har,

mot kommitténs förslag att införa ett

nytt brott, invänt att det är lämpligare

att föra in gruppen homosexuella bland de

övriga grupper som redan skyddas av den

gällande bestämmelsen. Regeringen

ansluter sig till uppfattningen att

övervägande skäl talar för att

kriminaliseringen bör ske genom en

utvidgning av den befintliga bestämmelsen

om hets mot folkgrupp.

Det finns, enligt regeringen, olika

fördelar med en sådan lagteknisk lösning.

Ett skäl för denna lösning är att en och

samma gärning bestående i sådana

uttalanden eller andra meddelanden som

otvetydigt ger en koppling till nazismen

och dess förföljelse av olika grupper,

t.ex. bärande av hakkors, med kommitténs

förslag skulle kunna bedömas som två

olika brott, nämligen hets mot folkgrupp

och hets mot homosexuella.

Lagtekniskt är det också en fördel att

kunna ansluta till redan utbildad praxis

beträffande hets mot andra grupper som

skyddas av bestämmelsen och markera för

rättstillämparen att han eller hon skall

göra samma principiella överväganden vid

bedömningen av en sådan gärning som avser

homosexuella som då gärningen avser andra

grupper.

Sammanfattningsvis bör, enligt

regeringen, hets mot homosexuella

lagstiftningstekniskt behandlas på samma

sätt som hets mot andra grupper som

skyddas av den nu gällande bestämmelsen.

Skall skyddet begränsas till att avse

endast homosexuell läggning?

En särskild fråga är om skyddet enligt

den utvidgade kriminaliseringen bör

begränsas till att avse endast

homosexuell läggning.

Frågan tas upp i ett särskilt yttrande

av fyra av kommitténs ledamöter. De fyra

ledamöterna anser att det finns goda skäl

att på något sätt inkludera även bisexu

ella och s.k. transpersoner och anger att

det eventuellt skulle kunna ske genom att

man i lagtexten ger skydd mot kränkningar

på grund av sexuell läggning.

Med "transpersoner" brukar i regel

avses transvestiter, transsexuella och

andra personer som har en könsidentitet

eller ett könsrollsöverskridande

beteende, som tidvis eller alltid skiljer

sig från samhällets gängse normer för hur

en man respektive en kvinna förväntas

vara. I betänkandet 2000/01:SfU11

behandlade socialförsäkringsutskottet en

motion med yrkande att även bisexuella

och transpersoner borde omfattas av den

nationella handlingsplanen mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering i regeringens skrivelse

2000/01:59. Utskottet konstaterade att

bisexualitet är en sexuell läggning,

varför bisexuella således omfattas av

handlingsplanen i fråga om diskriminering

på grund av sexuell läggning. Angående

transpersoner ville utskottet skilja på

transsexualism och transvestism.

Transsexualism, menade utskottet, har

inget med personens sexuella läggning att

göra utan berör könsidentiteten.

Utskottet framhöll att diskriminering på

grund av transsexualism är att betrakta

som könsdiskriminering. Transvestism

däremot, menade utskottet, är ett

sexuellt beteende.

Regeringen ifrågasätter inte att

enskilda transpersoner ofta drabbas av

hot, våld och andra kränkningar. Detta är

naturligtvis oacceptabelt. Bestämmelsen

om hets mot folkgrupp tar dock inte sikte

på dessa sorters övergrepp mot enskilda.

Sådana gärningar är kriminaliserade

enligt andra bestämmelser. Bestämmelsen

om hets mot folkgrupp tar i stället sikte

på hets mot kollektivt bestämda grupper.

Regeringen vill framhålla att de personer

som ingår i beteckningen transpersoner

naturligtvis inte är mindre skyddsvärda

än andra. Men även om det skulle

förekomma hetspropaganda mot

transpersoner som grupp saknas det i vart

fall belägg för att detta skulle ha skett

på ett sådant sätt att det nu skulle

kunna motivera någon ytterligare

begränsning av yttrandefriheten. Denna

grupp bör därför inte föras in i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Även om det är just de homosexuellas

utsatta situation som motiverar att

tillämpningsområdet för bestämmelsen om

hets mot folkgrupp utvidgas, anser

regeringen att den lagtekniska

utformningen av denna utvidgning bör ske

på ett sätt som stämmer överens med

utformningen av bestämmelsen i övrigt.

Regeringen ansluter sig här till att

brottsbeskrivningen generellt bör avse

straffbara anspelningar på sexuell

läggning. Lagrådet har inte ifrågasatt

det sålunda föreslagna

tillämpningsområdet utan tvärtom funnit

att argumentet får godtas.

Lagrådet anför dock att uttrycket

sexuell läggning kan uppfattas på olika

sätt och att det torde föreligga en

betydande risk för att det kommer att

missuppfattas av många. Med hänsyn till

det intresse av en klar och tydlig

lagstiftning som gör sig särskilt

gällande vid strafflagstiftning förordar

Lagrådet att uttrycket, i

tryckfrihetsförordningens och brottsbal

kens bestämmelser om hets mot folkgrupp,

skall ersättas med "homosexuell,

bisexuell eller heterosexuell läggning".

Regeringen delar Lagrådets uppfattning

i fråga om intresset av en klar och

tydlig strafflagstiftning och har också

förståelse för Lagrådets förslag. Framför

allt är det av rättssäkerhetsskäl viktigt

att inte riskera att åstadkomma

oförutsebara konsekvenser för enskilda.

I fråga om uttrycket sexuell läggning

har riksdagen gett regeringen i uppdrag

att utreda en enhetlig term i svensk lag

för vad som i dag betecknas som sexuell

läggning (bet. 1997/98:JuU20, rskr.

1997/98:276). Regeringen uppdrog därefter

till 1999 års diskrimineringsutredning

att se över användningen av uttrycket

sexuell läggning i syfte att åstadkomma

en konsekvent användning av uttrycket i

lagstiftningen (dir. 1999:49).

Utredningen har - i betänkandet Ett

effektivt diskrimineringsförbud, Om olaga

diskriminering och begreppen ras och

sexuell läggning (SOU 2001:39) - uttalat

att begreppet sexuell läggning, när det

förekommer i lagtext, bör avse homo-, bi-

och heterosexuell läggning.

Enligt regeringens mening är det ett

angeläget intresse att utvecklingen mot

att etablera uttrycket sexuell läggning

som en vedertagen lagteknisk term för

homo-, bi- och heterosexualitet kan

fortsätta, så att uttrycket, nu och

framöver, kan användas med denna innebörd

på ett enhetligt och konsekvent sätt i

lagstiftningen. En sådan fortsatt

konsekvent användning av uttrycket i

lagstiftningen är också ägnad att

undanröja de farhågor för

missuppfattningar som Lagrådet har

uttryckt.

Regeringen gör bedömningen att det inte

heller med en användning av det mer

sammanfattande uttrycket sexuell läggning

skulle kunna uppkomma sådan oklarhet som

kan leda till rättsförluster för

enskilda. Regeringen föreslår att

bestämmelserna utformas så att de träffar

hot och missaktning med anspelning på

sexuell läggning. Uttrycket sexuell

läggning i bestämmelserna om hets mot

folkgrupp skall alltså, liksom i övrig

lagstiftning, omfatta homo-, bi- och

heterosexuell läggning, men inte sådana

sexuella intressen, variationer, inrikt

ningar eller beteenden, som kan finnas

hos såväl hetero- och homo- som

bisexuella personer. Begreppet sexuell

läggning omfattar således inte

transsexualism eller transvestism. Det

omfattar inte heller böjelser såsom

exempelvis pedofili.

Närmare om det straffbara området

Den valda lagtekniska lösningen syftar

till att markera att samma principiella

överväganden skall göras vid bedömningen

av en sådan gärning som avser exempelvis

homosexuella som vid bedömningen av en

gärning som avser någon av de andra

grupper som skyddas av bestämmelserna om

hets mot folkgrupp. Regeringen vill

framhålla att förslaget till en

kriminalisering av hets med anspelning på

sexuell läggning, lika lite som den

motsvarande i dag gällande

kriminaliseringen av hets mot folkgrupp,

är avsett att hindra en fri och saklig

debatt. Meningen är alltså inte att

hindra resonemang och diskussioner om

homosexualitet, bisexualitet eller

heterosexualitet vare sig inom kyrkor

eller på andra håll i samhället. Det

måste också vara möjligt för homosexuella

och andra att i en fri och öppen debatt

bemöta och tillrättalägga felaktiga

uppfattningar och på så sätt motverka

fördomar som annars riskerar att

konserveras och leva kvar i det fördolda.

Den nuvarande lagstiftningen om hets

mot folkgrupp innehåller också

begränsningar så att inte varje yttrande

som innehåller omdömen om en viss grupp

eller varje uttryck för missaktning är

straffbelagt. Således sägs i förarbetena

bl.a. att det för straffbarhet bör krävas

att det är fullt klart att uttalandet

överskrider gränsen för en saklig och

vederhäftig diskussion rörande gruppen i

fråga. Vid prövningen av om en gärning

utgör straffbar hets mot exempelvis

homosexuella, måste också uttalandet

eller meddelandet - liksom annars när det

gäller prövningen av om en gärning utgör

hets mot folkgrupp - alltid bedömas i

sitt sammanhang. Motiven för gärningen

måste därvid beaktas.

Ett visst utrymme för straffria

kritiska eller liknande uttalanden måste

självfallet finnas. Avgörande blir hur

meddelandet framstår vid en objektiv

bedömning. Vidare måste det med hänsyn

till sammanhanget stå klart att

gärningsmannens uppsåt med meddelandet

varit att sprida ett sådant meddelande

som innefattar hot mot eller missaktning

för gruppen i fråga. I detta sammanhang

kan erinras om den uttryckliga s.k.

instruktionen i tryckfrihetsförordningen

och yttrandefrihetsgrundlagen. Den

innebär att den som dömer över missbruk

av tryck- respektive yttrandefriheten

eller vakar över dessa friheter skall

betänka att de utgör grundvalar för ett

fritt samhällsskick, uppmärksamma syftet

mer än framställningssättet och hellre

fria än fälla.

Det som nu föreslås kriminaliseras är

hets mot kollektivt bestämda grupper med

anspelning på sexuell läggning. Det rör

sig alltså om sådana kränkande omdömen

och hotfulla uttalanden om främst

homosexuella som grupp som tar sin

utgångspunkt i att gruppen har den

läggning den har. Att endast citera och

diskutera exempelvis religiösa urkunder

faller inte inom det straffbara området

enligt förslaget. Det bör däremot inte -

lika litet som det i dag är tillåtet att

utifrån religiösa texter hota eller ut

trycka missaktning för muslimer eller

kristna - vara tillåtet att använda

sådant material för att hota eller

uttrycka missaktning för homosexuella som

grupp. Det är här viktigt att skilja

uttalanden och meddelanden som anspelar

på läggningen som sådan och uttrycker hot

eller missaktning mot kollektivet på

grund av denna läggning från sådana

uttalanden eller andra meddelanden som

anspelar på beteenden eller sådana

uttryck som läggningen kan ta sig, men

som inte kan tänkas syfta till att kränka

eller hota hela den grupp av människor

som har denna läggning. Det måste till

exempel - på motsvarande sätt som i dag

gäller i fråga om exempelvis uttalanden

med anspelning på trosbekännelser - vara

möjligt att diskutera olika livsstilar

och livsåskådningar.

Motioner som väckts med anledning av

propositionen

I motion 2001/02:K26 av Ingvar Svensson

m.fl. (kd) föreslås att riksdagen

godkänner vad som i motionen anförs om

att normativa uttalanden i en

predikosituation kring företeelser inom

sexuallivet inte faller inom det

straffbara området vad avser brottet hets

mot folkgrupp. Kristdemokraterna anser i

likhet med regeringen att det finns

starka skäl att nu kriminalisera bl.a.

hets mot homosexuella som grupp.

Motionärerna anser det logiskt att

använda ett generellt, men väl

författningsmässigt avgränsat begrepp.

Det som nu föreslås kriminaliseras är

hets mot kollektivt bestämda grupper med

anspelning på sexuell läggning.

Att endast citera och diskutera

exempelvis religiösa urkunder faller inte

inom det straffbara området hävdar

regeringen. Sveriges Frikyrkosamråd (FSR)

har i ett remissyttrande ansett att om en

ny lagstiftning till äventyrs skall

genomföras, är det ett minimikrav att det

mycket tydligare definieras vad som är

straffbart och att det tydligt framgår

att predikosituationer eller motsvarande

inte omfattas av det straffbelagda

området. Det kan, enligt motionärerna,

möjligen förefalla något oklart vad

regeringen avser med begreppet diskutera

ställt i relation till

predikosituationer. Predikosituationer

eller med andra ord en förkunnelse är i

sig normerande till sin karaktär och kan

alltså innehålla uppmaningar till ett

visst beteende eller en viss livsstil.

Det är diskutabelt om den typen av

företeelser faller in under begreppet

diskutera. Enligt motionärerna måste

opinionsbildning avseende ett visst

beteende eller en företeelse kunna ha ett

normerande inslag utan att därmed falla

inom det straffbara området. Självfallet

måste en företeelse kunna ifrågasättas

som sådan utan att för den skull

kränkande uttalanden om gruppen som

utövar en sådan företeelse görs.

Lagförändringen tar sikte på det vida

begreppet sexuell läggning, som

innefattar såväl homosexualitet, som

bisexualitet och heterosexualitet. Vissa

samfund eller grupper inom samfund har

celibat som villkor i vissa sammanhang.

Kan en predikan som till exempel uppmanar

till celibat för en viss grupp - utan att

ifrågasätta de grupper som inte lever

efter det - innebära ett sätt att

uttrycka missaktning för dem som inte

utövar celibatet? Motionärernas bedömning

är att sådana normativa uttalanden inte

kan eller bör falla inom det straffbara

området. Mot bakgrund av det starka

stödet för religionsfriheten enligt RF

2:1 är det motionärernas uppfattning att

det av lagens förarbeten måste framgå att

normativa uttalanden i t.ex. en

predikosituation kring företeelser inom

sexuallivet inte faller inom det

straffbara området.

I motion 2001/02:K27 av Helena

Bargholtz m.fl. (fp) föreslås att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

transvestiter, transsexuella och

transpersoner bör omfattas av lagen om

hets mot folkgrupp (yrkande 3). Enligt

propositionen kommer bestämmelsen att

utökas till att även omfatta anspelning

på sexuell läggning, vilket Folkpartiet

liberalerna välkomnar. Folkpartiet anser

emellertid att också transvestiter,

transsexuella och transpersoner bör

omfattas. Denna fråga bör enligt

motionärerna utredas.

Motioner som väckts under de allmänna

motionstiderna 2000 och 2001

I motion 2000/01:K374 av Kent Härstedt

m.fl. (s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

grundlagsskydd för bi- och homosexuella

samt transpersoner. I dag bedrivs fullt

lagligt, systematisk hatpropaganda mot bi-

och homosexuella samt transpersoner.

Genom att förbjuda hets mot bi- och

homosexuella samt transpersoner kommer,

enligt motionärerna, våldet mot denna

grupp troligen inte att upphöra. Det är

emellertid en viktig markering från

samhällets sida och en hjälp för de

brottsförhindrande myndigheterna i deras

kamp mot de grupperingar som bedriver

hatpropaganda.

I motion 2000/01:Ju724 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändring av

tryckfrihetsförordningens, brottsbalkens

och regeringsformens bestämmelser om

kränkning av och hets mot person grundad

på tillhörighet till folkgrupp (yrkande

1). Samma mörkerkrafter som angriper

invandrare angriper ofta homosexuella,

transsexuella och transvestiter. Konkreta

åtgärder som enligt motionärerna behöver

vidtas i Sverige är bl.a. att

brottsbalkens bestämmelse om kränkning av

person grundat på tillhörighet till

folkgrupp m.m. kompletteras så att

bestämmelsen om hets mot folkgrupp

utvidgas till att omfatta homo- och

bisexuella och transpersoner.

I motion 2001/02:K284 av Agne Hansson

m.fl. (c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

regeringen bör ta initiativ till att

lägga fram ett lagförslag som förbjuder

hets mot transvestiter, bi-, trans- och

homosexuella (yrkande 9). Trots att

alltfler inte anser homosexualitet vara

något onormalt har andelen som utsätts

för hot och våld beroende på sin sexuella

läggning ökat. Regeringen bör ta

initiativ till att lägga fram lagförslag

som förbjuder hets mot homo-, trans- och

bisexuella samt transvestiter.

I motion 2001/02:K361 av Tommy

Waidelich m.fl. (s) föreslås att

riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

förändra brottet hets mot folkgrupp - i

brottsbalken och tryckfrihetsförordningen

- så att både sexuell läggning och

transpersoner inkluderas. I den

förestående ändringen gällande hets mot

folkgrupp förutsätts att benämningen

sexuell läggning hellre än begreppet

homosexuella tillförs. Detta skulle

innebära att det blir straffbart att

hetsa mot homo-, bi- och heterosexuella.

Däremot skulle inte transpersoner

(transvestiter och transsexuella) skyddas

eftersom det inte är fråga om en sexuell

läggning. Det borde, enligt motionärerna,

inte vara större problem att tillföra

också transpersoner till de grupper som

omfattas av det skydd lagen om hets mot

folkgrupp utgör. Den hets och det hot om

våld som transpersoner både som grupp och

som individer utsätts för påminner,

enligt motionärerna, starkt om den som

homo- och bisexuella utsätts för.

I motion 2001/02:L367 av Ana Maria

Narti m.fl. (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

tryckfrihetsförordningens bestämmelse om

hets mot folkgrupp (yrkande 6).

Motionärerna hälsar med

tillfredsställelse att det nu finns bred

politisk uppslutning kring ett förslag om

kriminalisering av hets mot homosexuella,

men det är bekymmersamt att den

lagtekniska utformningen innebär att

bisexuella och transpersoner utestängs

från skydd mot politisk hets.

I motion 2001/02:L371 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och

könsidentitet skall omfattas av dels

tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7

kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp

(yrkande 3), dels 16 kap. 8 §

brottsbalken som rör hets mot folkgrupp

(yrkande 8). Motionärerna vill att

bestämmelsen i 7 kap. 4 §

tryckfrihetsförordningen skall ta hänsyn

till att HBT-personer kan bli föremål för

denna form av hets. Regeringen bör ges i

uppdrag att återkomma med förslag med

denna innebörd. Motionärerna anser även

att brottsbalkens bestämmelser om hets

mot folkgrupp skall utvidgas till att

omfatta sexuell läggning och

könsidentitet.

I motion 2001/02:A388 av Magda Ayoub

(kd) föreslås att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hets mot personer på

grund av sexuell identitet (yrkande 4).

Det är enligt motionärerna viktigt att

inse att det inte enbart är homosexuella

som utsätts för förföljelse, trakasserier

och andra hatbrott på grund av sin

sexuella läggning. Även bisexuella och

personer vars könsidentitet tidvis eller

alltid skiljer sig från samhällsnormen

för deras vid födelsen fastställda kön,

oavsett sexuell läggning, tillhör en

utsatt grupp. Ett utvidgat skydd vad

gäller hets mot folkgrupp bör, enligt

motionären, inte inskränka sig till att

enbart gälla homosexuella utan bör

omfatta alla som på grund av sin sexuella

identitet utgör en utsatt minoritet.

Justitieutskottets yttrande

När det gäller frågan om sexuell läggning

och sexuell identitet som lyfts fram i

motionerna K27, K284, L367, L371 och A388

vill justitieutskottet framhålla att

utskottet naturligtvis inte ifrågasätter

att enskilda transpersoner ofta drabbas

av hot, våld och andra kränkningar. Detta

är naturligtvis inte acceptabelt. Som

regeringen anför i propositionen tar

bestämmelsen om hets mot folkgrupp dock

inte sikte på denna typ av övergrepp mot

enskilda. Sådana gärningar är

kriminaliserade enligt andra

bestämmelser. Justitieutskottet vill

alltså understryka att de personer som

ingår i beteckningen transpersoner

naturligtvis inte är mindre skyddsvärda

än andra. Men även om det skulle

förekomma hetspropaganda mot

transpersoner som grupp saknas det i vart

fall belägg för att detta skulle ha skett

på ett sådant sätt att det nu skulle

kunna motivera någon ytterligare

begränsning av yttrandefriheten. Denna

grupp bör, enligt justitieutskottet,

därför inte för närvarande föras in i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

I detta sammanhang bör det, enligt

justitieutskottet, nämnas att regeringen

den 31 januari 2002 beslutade att

tillkalla en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att överväga en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och

samhällsområden (dir. 2002:11). I

kommitténs uppdrag ingår bl.a. att

överväga om ett skydd mot diskriminering

av alla s.k. transpersoner bör införas.

Vad särskilt gäller denna del av

uppdraget anges i direktiven att

kommittén skall kartlägga och analysera

behovet av och formerna för en reglering

av ett förbud mot diskriminering av alla

transpersoner. Kommittén skall belysa

fördelar och problem med att införa en

sådan reglering. Den skall vidare ta

ställning till vilken personkrets som

skall omfattas av ett eventuellt förbud

och hur ett sådant förbud lämpligen kan

avgränsas och sanktioneras samt hur det

skall förhålla sig till förbudet mot

könsdiskriminering. Kommittén skall

överväga om någon myndighet skall ha till

uppgift att särskilt ta till vara

transpersoners rättigheter och om en

eventuell lagstiftning mot diskriminering

av transpersoner skall ingå i en gemensam

diskrimineringslagstiftning. Kommittén

skall lämna de förslag till

författningsändringar och andra åtgärder

som uppdraget kan ge anledning till.

Uppdraget skall redovisas till regeringen

senast den 1 december 2004.

Som justitieutskottet konstaterade

inledningsvis utgör transpersoner, liksom

homosexuella, en utsatt grupp i

samhället. Det förhållandet att

transpersoner som grupp inte föreslås

komma att omfattas av regleringen i 16

kap.

8 § brottsbalken får inte innebära att

enskilda transpersoner åtnjuter ett sämre

skydd mot hot och trakasserier än

personer i andra utsatta grupper. Det är

därför positivt, som utskottet närmare

redovisar i betänkande 2001/02:JuU12, att

det pågår ett omfattande arbete inom

rättsväsendet för att på ett effektivare

sätt kunna bemöta brottslighet med

homofobiska inslag m.m. Situationen för

transpersoner är emellertid inte enbart

en fråga som berör straffrätten utan

sträcker sig över en rad olika områden.

Justitieutskottet välkomnar därför en

översyn av situationen för denna grupp

som den nyss nämnda parlamentariska

kommittén skall genomföra.

Sammantaget innebär det anförda att

justitieutskottet tillstyrker

propositionen och avstyrker bifall till

samtliga i detta avsnitt behandlade

yrkanden i motionerna K27, K284, L367,

L371 och A388 i berörda delar.

Justitiekanslerns yttrande 2002-03-06

Konstitutionsutskottet har ombett

Justitiekanslern att uttala sig om de

frågor som väckts i motion 2001/02:K26

med anledning av nu aktuell proposition.

Justitiekanslern har i yttrande 2002-03-

06 anfört bl.a. följande.

Till att börja med vill jag framhålla

att jag givetvis inte nu kan "tolka

gällande rätt" i det avseende som är

berört. Den nya lydelsen av

bestämmelsen är ju inte antagen än,

och det framtida rättsläget kommer att

kunna påverkas av de uttalanden som

utskottet eventuellt gör i sitt

betänkande. Däremot kan jag göra en

preliminär bedömning av hur

bestämmelsen i propositionens förslag

kommer att läsas under den

förutsättningen att inga ytterligare

motivuttalanden görs. En sådan

bedömning torde också kunna läsas,

åtminstone i vissa delar, som en

synpunkt om vad som enligt min mening

bör gälla.

Att min bedömning måste vara

preliminär hänger bl.a. samman med min

roll som åklagare på det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga området. Jag

kan naturligtvis inte ge några

bindande förhandsbesked om hur jag

avser att tolka lagen i min

åklagarroll.

Motionen tar särskilt upp frågan om

bedömningen av uttalanden som är

"normerande till sin karaktär" eller

"normativa". Med anledning av vad som

sägs i motionen vill jag framhålla att

det enligt min bedömning inte kan

komma i fråga att generellt

särbehandla normativa uttalanden. Det

kan alltså knappast bli aktuellt att

tolka bestämmelsen så att lagstiftaren

avsett att en gång för alla undanta

sådana uttalanden från det straffbara

området. Men inte heller kan det komma

i fråga att normativa uttalanden

riktade mot en viss grupp med

anspelning på exempelvis sexuell

läggning alltid skulle anses innefatta

hets mot folkgrupp. Det avgörande

måste i stället bli, som över huvud

taget vid tolkning av denna

straffbestämmelse, vilket uppsåtet med

uttalandet är, i vilket sammanhang det

görs och vilken karaktär uttalandet

har i det enskilda fallet. Man måste

alltid ställa sig frågan om uttalandet

inrymmer ett hot eller ett uttryck för

missaktning mot gruppen i fråga.

Inte heller när det gäller den

situation som nämns uttryckligen i

motionen - en predikan som uppmanar

till celibat för en viss grupp - lär

man kunna ge ett svar en gång för alla

på frågan om ett brott har begåtts.

Den som från en predikostol säger

exempelvis "jag måste uppmana Er som

är homosexuella att leva i celibat"

kan inte anses göra sig skyldig till

hets mot folkgrupp, knappast heller om

homosexuella samtidigt "varnas" för

att deras läggning är "skadlig". Den

som däremot från samma predikstol gör

vittgående uttalanden, avsedda att

vanhedra homosexuella, med innehåll

bl.a. att "ett homosexuellt leverne är

syndigt och osedligt, varför alla

homosexuella som inte kan avhålla sig

från att utöva sin avvikande läggning

måste fördömas", ja den gör sig

möjligen skyldig till ett brott.

Med hänsyn till hur frågan angående

en uppmaning till celibat har ställts

i motionen vill jag slutligen påpeka

att det knappast kan komma i fråga att

anse en grupp som inte lever efter ett

celibat utgöra en sådan grupp som

avses i straffbestämmelsen om hets mot

folkgrupp. Det krävs ju att alla i ett

kollektiv utpekas. Man torde sålunda

inte kunna dömas för hets mot

folkgrupp innefattande missaktning

enbart mot - exempelvis - de

homosexuella som inte efterlever ett

av någon påbjudet celibat.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

hets mot homosexuella

lagstiftningstekniskt bör behandlas på

samma sätt som hets mot andra grupper som

skyddas av den nu gällande bestämmelsen.

När det gäller frågan om skyddet enligt

den föreslagna utvidgade

kriminaliseringen bör begränsas till att

avse endast homosexuell läggning anser

regeringen att även om det är just de

homosexuellas utsatta situation som

motiverar att tillämpningsområdet för

bestämmelsen om hets mot folkgrupp

utvidgas bör den lagtekniska utformningen

av denna utvidgning ske på ett sätt som

stämmer överens med utformningen av

bestämmelsen i övrigt. Regeringen anser

att brottsbeskrivningen generellt bör

avse straffbara anspelningar på sexuell

läggning samt att begreppet sexuell

läggning bör, när det förekommer i

lagtext, avse homo-, bi- och

heterosexuell läggning. Utskottet delar

regeringens bedömning när det gäller

förslaget till 16 kap. 8 § första stycket

brottsbalken och 7 kap. 4 § 11

tryckfrihetsförordningen.

Till följd av redaktionell rättelse bör

förslaget till ändring i 7 kap. 4 §

tryckfrihetsförordningen få den lydelse

som framgår av utskottets framlagda

förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen. Förslaget till

ändring i tryckfrihetsförordningen bör

enligt utskottet antas som vilande.

Ändringen i tryckfrihetsförordningen

föreslås i propositionen träda i kraft

den 1 januari 2003. För att undvika

diskrepans föreslår regeringen att även

ändringarna i 16 kap. 8 § brottsbalken

skall träda i kraft den 1 januari 2003.

Enligt utskottet bör därför ändring i 16

kap. 8 § brottsbalken antas i samband med

att riksdagen antar grundlagsändringen.

Utskottet föreslår därför att riksdagen

skjuter upp behandlingen av regeringens

förslag till ändring i 16 kap. 8 §

brottsbalken och motion K29 yrkande 1

till 2002/03 års riksmöte (jfr s. 26 ).

Regeringen framhåller i propositionen

att de personer som ingår i beteckningen

transpersoner inte är mindre skyddsvärda

än andra. Även om det skulle förekomma

hetspropaganda mot transpersoner som

grupp saknas det, enligt regeringen, i

vart fall belägg för att detta skulle ha

skett på ett sådant sätt att det nu

skulle kunna motivera någon ytterligare

begränsning av yttrandefriheten. Denna

grupp bör därför inte föras in i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

Utskottet delar denna uppfattning och

avstyrker därför motionerna

2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,

2001/02:K27 yrkande 3, 2001/02:

K284 yrkande 9, 2001/02:K361,

2001/02:L367 yrkande 6, 2001/02:L371 yrk-

andena 3 och 8 samt 2001/02:A388 yrkande

4.

I motion K26 föreslås att riksdagen

skall godkänna vad i motionen anförs om

att normativa uttalanden i en

predikosituation kring företeelser inom

sexuallivet inte faller inom det

straffbara området vad avser brottet hets

mot folkgrupp. För straff bör enligt

regeringen krävas att det är fullt klart

att uttalandet överskridit gränsen för en

saklig och vederhäftig diskussion. Vid

prövningen av om en gärning utgör

straffbar hets måste det aktuella

uttalandet eller meddelandet bedömas i

sitt sammanhang. Motiven för gärningen

måste därvid beaktas. Meddelandet måste,

vid en objektiv bedömning och med hänsyn

tagen till sammanhanget, framstå som

innefattande hot mot eller uttryck för

missaktning för en sådan grupp som avses

i bestämmelsen, och det måste stå klart

att gärningsmannens uppsåt varit att

sprida ett sådant meddelande. Ett visst

utrymme för straffria kritiska eller

liknande uttalanden måste, enligt

propositionen, självfallet finnas.

Avgörande blir hur meddelandet framstår

vid en objektiv bedömning. Vidare anför

regeringen att det som nu föreslås

kriminaliseras är hets mot kollektivt

bestämda grupper med anspelning på

sexuell läggning. Det rör sig enligt

regeringen om sådana kränkande omdömen

och hotfulla uttalanden om främst

homosexuella som grupp som tar sin

utgångspunkt i att gruppen har den

läggning den har. Att endast citera och

diskutera exempelvis religiösa urkunder

faller enligt regeringen inte inom det

straffbara området enligt förslaget. Det

bör däremot inte - lika litet som det i

dag är tillåtet att utifrån religiösa

texter hota eller uttrycka missaktning

för muslimer eller kristna - vara

tillåtet att använda sådant material för

att hota eller uttrycka missaktning för

homosexuella som grupp. Utskottet

instämmer i vad regeringen uttalat.

Med anledning av motionen vill

utskottet framhålla följande. Det är

enligt utskottet inte meningen att

särskilda regler skall gälla för

uttalanden som görs i t.ex. en

predikosituation jämfört med om samma

uttalande sprids i något annat

sammanhang. Utskottet delar

Justitiekanslerns bedömning att det inte

kan komma i fråga att generellt

särbehandla t.ex. vad som i motionen

anges vara uttalanden som är normerande

till sin karaktär eller normativa. När

det gäller predikosituationer torde det,

enligt utskottets mening, normalt komma

att ligga utanför det straffbara området

att citera religiösa urkunder och endast

uppmana åhörarna till att följa

urkundernas inriktning. Utskottet

avstyrker motion K26.

Lagen om förbud mot politiska uniformer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag att lagen (1947:164) skall

upphävas. Utskottet avstyrker motion

2001/02:Ju421.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen (1947:164) om förbud mot

politiska uniformer (uniformslagen) är

det förbjudet att bära uniform eller

liknande klädedräkt som tjänar till att

utmärka bärarens politiska

meningsriktning. Förbudet avser också

uniformsdel, armbindel eller annat därmed

jämförligt i ögonen fallande kännetecken.

Den som överträder förbudet kan, enligt 2

'''''''''''''''''''''''''''''''', dömas till böter och det som olovligen

har burits kan förverkas.

Uniformslagen trädde i kraft år 1947

och har inte ändrats i sak sedan dess.

Den föregicks av en provisorisk reglering

i form av en fullmaktslag från år 1933.

Av förarbetena framgår att

uniformsförbudet tillkommit för att

motverka hot mot allmän ordning och

säkerhet. I motiven anförde det

föredragande statsrådet bl.a. att bärande

av politiska uniformer hade visat sig

verka utmanande, skärpa motsättningarna

mellan anhängare av olika åskådningar

samt lätt kunna framkalla stridigheter

och våldshandlingar mellan oliktänkande.

Den nu gällande lagen om förbud mot

politiska uniformer vilar på samma

grunder och är avsedd att klart markera

att bärande av uniformer inte bör ingå

som ett inslag i det politiska livet i

ett demokratiskt samhälle.

Även om förbudet torde ha föranletts

främst av vissa gruppers uniformer-ing

har lagstiftningen utformats så att den

träffar all politisk uniformering utan

åtskillnad i fråga om meningsriktning.

Det saknas således utrymme för att vid en

prövning beakta vilken politisk

inriktning som uniformen eller

kännetecknet representerar.

Det är inte ovanligt att personer och

grupper med rasistiska eller främ

lingsfientliga sympatier offentligen bär

hakkors eller andra symboler med

anknytning till nazism på sina kläder.

Det har tidigare antagits att bärande av

sådana symboler skulle kunna bestraffas

enligt uniformslagen. På senare tid har

det dock satts i fråga om lagen är

förenlig med regeringsformens

bestämmelser om yttrandefrihet. Det finns

sålunda två hovrättsavgöranden, enligt

vilka personer som offentligen burit

nazistiska symboler har frikänts från

ansvar med motiveringen att uniformslagen

är uppenbart stridande mot grundlagen och

därför inte kan tillämpas. Högsta

domstolen har aldrig prövat lagen. Den

anses nu allmänt obsolet, dvs.

överspelad.

Propositionen

Regeringen föreslår att lagen (1947:164)

om förbud mot politiska uniformer

upphävs. Starka skäl talar, enligt

regeringen, för att ett sådant generellt

förbud som uniformslagen ger uttryck för

innebär en icke godtagbar inskränkning i

den grundlagsstadgade yttrandefriheten.

Lagen framstår dessutom som otids-enlig

och föråldrad.

Regeringen anser att det inte finns

något behov av ett specifikt förbud, vid

sidan av bestämmelserna om hets mot

folkgrupp, mot att bära rasistiska

symboler och liknande. Enligt regeringens

bedömning finns det inte heller något

behov av straffrättsliga sanktioner mot

bärande av uniformering av annat slag.

Motion från den allmänna motionstiden

2001

I motion 2001/02:Ju421 av Roy Hansson (m)

föreslås att riksdagen beslutar att lagen

om förbud mot användandet av

nazistsymboler utvidgas till att gälla

även kommunistiska och andra

våldsorganisationers symboler. Vid sidan

av nazistiska organisationer finns,

enligt motionären, även andra

organisationer som inte drar sig för att

använda våld och som menar att det finns

behov av att förändra samhället med våld.

Motionären avser framför allt

kommunistiska organisationer som

bevisligen inte drar sig för

våldsanvändning.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet delar i yttrandet

regeringens bedömning att det inte finns

ett behov av ett specifikt förbud, vid

sidan av bestämmelserna om hets mot

folkgrupp, mot bärande av rasistiska

eller andra liknande symboler.

Justitieutskottet kan inte heller se att

det i övrigt skulle finnas något behov av

straffrättsliga sanktioner mot bärande av

uniformering av annat slag. I det

straffrättsliga perspektivet bör motion

Ju421 enligt justitieutskottet avslås.

Justitieutskottet har inga invändningar

mot att uniformslagen upphävs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar, liksom

justitieutskottet, regeringens bedömning

att det inte finns ett behov av ett

specifikt förbud, vid sidan av

bestämmelserna om hets mot folkgrupp, mot

bärande av rasistiska eller andra

symboler. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag att lagen (1947:164)

om förbud mot politiska uniformer skall

upphävas och avstyrker motion Ju421.

Hotbrott

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning

att några ändringar beträffande

hotbrotten för närvarande inte bör

göras.

Propositionen

I många av brottsbalkens

brottsbeskrivningar ingår hot som ett

led. Kommittén har föreslagit att i

brottsbalkens bestämmelser om olaga

tvång, olaga hot, utpressning, hot mot

tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman

och övergrepp i rättssak uttryckligen

skall anges att såväl öppna som förtäckta

hot är straffbara. Av det material som

kommittén har samlat in från polis och

åklagare framgår att det är vanligt att

medlemmar i mc-gäng ägnar sig åt

indrivning av verkliga eller konstruerade

fordringar och att detta inte sällan sker

genom användande av olika former av hot.

Enligt kommittén är det också vanligt att

medlemmar i mc-gäng och i rasistiska

sammanslutningar hotar poliser och andra

tjänstemän och att de genom hot försöker

skrämma vittnen och andra som skall höras

inför domstol till tystnad. Enligt

kommitténs uppfattning har det visat sig

att det i rättstillämpningen råder

osäkerhet om de metoder som används vid

indrivningsförsöken alltid innefattar

straffbara gärningar samt att det också

råder oklarhet om huruvida vissa typer av

beteenden kan vara att uppfatta som

straffbara hot. Enligt kommitténs

bedömning utgör den osäkerhet i frågan om

vad som utgör straffbara respektive icke

straffbara gärningar ett reellt problem

för polis och åklagare vilket tycks

medföra att beteenden som verkligen är

straffvärda inte beivras.

Regeringen har förståelse för

kommitténs önskemål om en klar och tydlig

reglering som underlättar för polis och

åklagare i den praktiska

rättstillämpningen. Någon möjlighet för

lagstiftaren att kunna förutse alla

variationer som verkligheten kan bjuda på

finns emellertid inte. Den exakthet som

eftersträvas kan härigenom bli skenbar.

Några påtagliga olägenheter med dagens

reglering har heller inte påvisats.

Sammantaget anser regeringen att

nackdelarna med förslaget väger tyngre än

de skäl som talar för. Förslaget bör

därför inte genomföras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

några ändringar beträffande hotbrotten

för närvarande inte bör genomföras med

anledning av kommitténs förslag.

Uppsåtliga grova brott mot

tillståndsplikten avseende explosiva

varor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag till lag om ändring i lagen

(1988:868) om brandfarliga och

explosiva varor.

Gällande bestämmelser

Vapenlagen

Vapenlagen gäller skjutvapen och

ammunition samt vissa föremål som i lagen

jämställs med skjutvapen (1 kap. 1 §).

Med skjutvapen förstås enligt 1 kap. 2 §

vapen med vilka kulor, hagel, harpuner

eller andra projektiler kan skjutas ut

med hjälp av krutladdningar,

kolsyreladdningar, komprimerad luft eller

andra liknande utskjutningsmedel.

Handgranater, minor, dynamit och andra

sprängmedel är inte vapen i vapenlagens

mening. Dessa föremål faller i stället

under tillämpningsområdet för lagen om

brandfarliga och explosiva varor.

Enligt 2 kap. 1 § vapenlagen krävs

tillstånd för att någon skall ha rätt att

inneha skjutvapen eller ammunition. Den

som uppsåtligen innehar ett skjutvapen

utan att ha rätt till det döms enligt

9 kap. 1 § för vapenbrott till fängelse i

högst ett år. Begås gärningen av

oaktsamhet eller är brottet ringa, döms

till böter eller fängelse i högst sex

månader. Om brottet är grovt döms för

grovt vapenbrott till fängelse i lägst

sex månader och högst fyra år.

När det gäller frågan om ett olaga

vapeninnehav skall bedömas som grovt

anfördes i förarbetena att det bör vara

fråga om brott under former som medför

att vapnen kan befaras komma till

brottslig användning, exempelvis innehav

av livsfarliga vapen som saknar lagligt

användningsområde och innehav av en

större mängd vapen. Vid straffmätningen

skall, enligt förarbetena, mängden vapen

också ha stor betydelse.

I sitt betänkande En samlad

vapenlagstiftning (SOU 1998:44) fann 1995

års vapenutredning att olaga innehav av

skjutvapen regelmässigt anses utgöra ett

brott av sådan art att starka skäl talar

för att fängelse skall väljas som

påföljd. När det gäller rubriceringen

konstaterade utredningen att innehav av

automatvapen och avsågade hagelgevär

regelmässigt bedöms som grovt brott.

Beträffande andra skjutvapen är praxis

varierande, men det finns enligt

utredningen i vart fall en tendens till

att man i alltfler fall bedömer innehav

av pistol som grovt vapenbrott när för

hållandena är sådana att vapnet kan

befaras komma till användning i den

aktuella situationen.

Regeringen har nyligen (prop.

1999/2000:27 s. 67 f.) övervägt frågan om

ytterligare straffskärpning är motiverad

och funnit att så inte är fallet.

Lagen om brandfarliga och explosiva varor

Lagen gäller enligt 1 § hantering och

import av brandfarliga och explosiva

varor. Regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får enligt 2 §

meddela föreskrifter om vilka varor som

på grund av sina egenskaper eller sin

sammansättning eller av annan orsak skall

anses utgöra brandfarliga eller explosiva

varor. I 8 § förordningen (1988:1145) om

brandfarliga och explosiva varor anges

att till explosiva varor skall hänföras

varor som består av eller innehåller

explosivämnen. Därefter följer en

definition av vad som avses med

explosivämnen, t.ex. handgranater,

sprängmedel av olika slag och minor.

Lagens syfte är, enligt 1 § andra

stycket, att hindra att brandfarliga och

explosiva varor orsakar brand eller

explosion som inte är avsedd samt att

förebygga och begränsa skador på liv,

hälsa, miljö eller egendom genom brand

eller explosion vid hantering av sådana

varor.

Lagen innehåller grundläggande

bestämmelser om skyddsåtgärder i fråga om

platsen där de brandfarliga och explosiva

varorna hanteras och i fråga om dem som

hanterar sådana varor samt bestämmelser

om kompetenskrav, utredningsskyldighet

och informationsplikt (6-10 §§). Reglerna

riktar sig inte bara till dem som

yrkesmässigt hanterar varorna. De sär

skilda krav som ställs på byggnader och

andra anläggningar där brandfarliga eller

explosiva varor hanteras liksom en allmän

försiktighetsregel riktar sig till alla

som på ett eller annat sätt befattar sig

med hantering av sådana varor.

Enligt 11 § första stycket i lagen om

brandfarliga och explosiva varor krävs

tillstånd för att man skall få hantera

eller importera explosiva varor eller

yrkesmässigt eller i större mängd hantera

brandfarliga varor. Ett tillstånd får

begränsas till viss tid och innehålla

villkor. Det kan också återkallas. Den

som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter

mot kravet på tillstånd eller mot

föreskrift, villkor eller förbud som har

meddelats med stöd av bl.a. 6-10 §§ döms

enligt 21 § till böter eller fängelse i

högst ett år. I ringa fall döms inte till

ansvar.

Propositionen

Ett flertal allvarliga våldsbrott med

anknytning till mc-klubbar har inträffat.

I många fall har skjutvapen och

sprängämnen kommit till användning.

Kommittén har också funnit att beslagen

av handgranater, minor, dynamit och andra

sprängmedel m.m. i de studerade

kriminella miljöerna tycks ha ökat i

omfattning.

Kommittén har tagit upp bl.a. frågan om

de straffbestämmelser som finns i

vapenlagen och i lagen om brandfarliga

och explosiva varor har en lämplig

utformning, främst när det gäller synen

på brottens allvar. Kommittén har inte

funnit anledning att föreslå några

ändringar i vapenlagen. Den har däremot

konstaterat att straffskalorna för brott

mot vapenlagen respektive brott mot lagen

om brandfarliga och explosiva varor ser

olika ut. Olikheten består huvudsakligen

i att det inte finns någon särskild

straffskala för grovt brott mot lagen om

brandfarliga och explosiva varor.

Kommittén anser att denna olikhet bör tas

bort.

Regeringen delar denna uppfattning.

Såsom kommittén anför är det tydligt att

ett otillåtet innehav av t.ex.

handgranater och minor kan vara en väl så

farlig och straffvärd gärning som de

allvarligare fallen av otillåtna innehav

av skjutvapen. Visserligen torde ett

otillåtet innehav av t.ex. handgranater

många gånger kunna bestraffas såsom

förberedelse till allvarlig brottslighet.

Det är emellertid inte alltid som det är

möjligt att visa att gärningsmannen har

tagit befattning med de explosiva varorna

med uppsåt att utföra eller främja sådan

brottslighet. Det bör därför öppnas en

möjlighet att beakta gärningens allvar

även om denna inskränker sig till brott

mot tillståndsplikten.

Regeringen vill för sin del inte

utesluta att lagens straffskalor, åtmin

stone såvitt avser vissa uppsåtliga

brott, även i övrigt kan behöva ses över

i lämpligt sammanhang. Regeringen anser

dock inte att det finns tillräckliga skäl

att låta den nu föreslagna lagändringen,

som framstår som angelägen och som

tillstyrkts av en enig remissopinion,

anstå i avvaktan på en sådan översyn.

Regeringen anser att det skall vara

möjligt att döma till strängare straff

för otillåtet innehav av explosiva varor

än vad det är i dag. Mot bakgrund av den

försiktighet som bör gälla vid

överväganden av utvidgad kriminalisering

och av straffskärpningar anser regeringen

därför att tillämpningsområdet för den

nya straffskalan för uppsåtliga grova

brott bör begränsas till otillåtna

innehav av explosiva varor.

Regeringen föreslår därför att det i

lagen (1988:868) om brandfarliga och

explosiva varor införs ett grovt brott

med samma straffskala som den som gäller

vid grovt vapenbrott, dvs. fängelse i

lägst sex månader och högst fyra år, i

fråga om uppsåtliga grova brott mot

tillståndsplikten avseende explosiva

varor.

Vid bedömningen av om brottet skall

anses som grovt bör samma typ av

omständigheter kunna beaktas som vid

motsvarande bedömning enligt vapenlagen.

Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet har inte haft något att

erinra mot regeringens förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor.

Straffskärpningsreglerna i 29 kap. 2 §

brottsbalken

Rasistiska och liknande kränkande motiv

respektive brottslig verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker i sak regeringens

förslag till ändring av 29 kap. 2 § 7

brottsbalken. Utskottet avstyrker

motionerna 2001/02:K29 yrkande 3,

2001/02:L367 yrkande 9 och 2001/02:L371

yrkande 5.

Gällande bestämmelser

Allmänna bestämmelser om straffmätning

har samlats i 29 kap. brottsbalken.

Enligt kapitlets inledande paragraf skall

straff, med beaktande av intresset av en

enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom

ramen för den tillämpliga straffskalan

efter brottets eller den samlade

brottslighetens straffvärde. Enligt

paragrafens andra stycke skall, vid

bedömningen av straffvärdet, särskilt

beaktas den skada, kränkning eller fara

som gärningen inneburit, vad den

tilltalade insett eller borde ha insett

om detta samt de avsikter eller motiv som

han eller hon har haft.

I kapitlets andra paragraf finns en

uppräkning av försvårande omständigheter,

dvs. omständigheter som ökar det aktuella

brottets eller den aktuella

brottslighetens straffvärde. Det rör sig

genomgående om omständigheter som är

hänförliga till det konkreta brottet.

Uppräkningen är exemplifierande. Det kan

alltså förekomma även andra försvårande

omständigheter än de uppräknade. De

angivna omständigheterna skall beaktas

som försvårande vid sidan av vad som

gäller för varje särskild brottstyp. Vid

bestämmande av straffvärdet skall man

överväga om den aktuella gärningen är

svårare eller lindrigare än andra

gärningar som hör till samma brottstyp.

I paragrafens 6:e punkt anges att som

en försvårande omständighet skall beaktas

om brottet utgjort ett led i en brottslig

verksamhet som varit särskilt noggrant

planlagd eller bedrivits i stor

omfattning och i vilken den tilltalade

spelat en betydande roll. Som exempel på

brottslighet som kan omfattas av punkt 6

nämns i förarbetena försäljning av

narkotika i organiserade former,

systematisk häleriverksamhet, koppleri i

stor omfattning i form av bordeller samt

dobbleri som består i att bedriva

spelklubbar. Tillämpningen av

bestämmelsen inskränks genom att den tar

sikte endast på medverkande som spelat en

betydande roll i den brottsliga

verksamheten. Den är således inte

tillämplig på t.ex. gatuförsäljarna i en

narkotikaliga.

I paragrafens 7:e punkt finns en

bestämmelse som innebär att rasistiska

och liknande motiv kan utgöra grund för

straffskärpning. Enligt denna bestämmelse

skall såsom en försvårande omständighet

vid bedömningen av straffvärdet hos ett

brott, vid sidan av vad som gäller för

varje särskild brottstyp, särskilt

beaktas om ett motiv för brottet har

varit att kränka en person, en folkgrupp

eller en annan sådan grupp av personer på

grund av ras, hudfärg, nationellt eller

etniskt ursprung, trosbekännelse eller

annan liknande omständighet. Med annan

liknande omständighet avses enligt

förarbetena bl.a. sexuell läggning.

Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7

brottsbalken infördes den 1 juli 1994.

Redan före denna lagändring var det dock

möjligt att beakta rasistiska och

liknande motiv vid bedömningen av ett

brotts straffvärde. Syftet med den nya

bestämmelsen var att tydligare markera

att kränkningar av rasistiskt eller

liknande slag skall ägnas särskild

uppmärksamhet vid bedömningen av ett

brotts straffvärde.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelsen i

29 kap. 2 § 7 brottsbalken förtydligas

genom att det uttryckligen anges att det

som en försvårande omständighet skall

räknas också att gärningsmannens motiv

varit att kränka en person eller en sådan

grupp som avses i bestämmelsen på grund

av sexuell läggning.

Det begränsande villkoret i 29 kap. 2 §

6 brottsbalken att den tilltalade skall

ha spelat en betydande roll i den

brottsliga verksamheten bör, enligt

regeringen, inte tas bort.

Den personkrets som skyddas av

bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken

motsvarar i första hand den krets som

också skyddas av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken.

Bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 tar dock

inte bara sikte på kränkningar av grupper

utan också på kränkningar av individer.

Bestämmelsen sträcker sig dessutom längre

än den om hets mot folkgrupp även på så

sätt att den också avser kränkningar på

grund av annan, med de särskilt

uppräknade omständigheterna liknande,

omständighet, varmed redan i dag avses

exempelvis sexuell läggning.

Kommittén har inte funnit anledning att

göra någon saklig förändring i 29 kap.

2 § 7 brottsbalken. Däremot anser

kommittén att mindre ändringar i

bestämmelsen bör göras i förtydligande

syfte och i konsekvens med de föreslagna

ändringarna avseende brottet hets mot

folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken.

Regeringen instämmer i denna bedömning.

I konsekvens med regeringens bedömning

i fråga om utformningen av brottet hets

mot folkgrupp anser regeringen att det

förtydligande tillägg som bör göras i

bestämmelsen skall avse sexuell läggning.

Vidare bör de grupper som avses även

fortsättningsvis beskrivas som "folkgrupp

eller annan sådan grupp av personer".

Straffmätningsreglerna i brottsbalken

bör inte vara annat än exemplifierande.

Omständigheter av alltför specifik

karaktär bör därför inte tillföras.

Enligt regeringens uppfattning ger redan

bestämmelsens gällande lydelse, liksom

för övrigt den mer övergripande

straffvärdebestämmelsen i 29 kap. 1 §

andra stycket brottsbalken, domstolarna

möjlighet och anledning att beakta om ett

motiv för brottet har varit att kränka en

person eller en grupp på grund av

exempelvis transvestism eller

transsexualism. Regeringen anser därför

att någon ytterligare specifik

omständighet, utöver vad konsekvensen med

bestämmelsen om hets mot folkgrupp för

anleder, inte behöver eller bör läggas

till i straffskärpningsgrunden.

Motion som väckts med anledning av

propositionen

I motion 2001/02:K29 av Per Unckel m.fl.

(m) föreslås att riksdagen beslutar att

avslå regeringens förslag om ändring i 29

kap. 2 § 7 brottsbalken. (yrkande 3). Som

en följd av att motionärerna anser att

regeringens förslag om utvidgande av

tillämpningsområdet för bestämmelsen om

hets mot folkgrupp skall avslås anser

motionärerna att även detta förslag bör

avslås. Motionärerna anför att det i

motiven till bestämmelsen om försvårande

omständigheter vid straffmätning anges

att också brott som begåtts med anledning

av en persons sexuella läggning skall

vara att anse som en försvårande

omständighet vid straffmätningen.

Motioner som väckts vid den allmänna

motionstiden 2001

I motion 2001/02:L367 av Ana Maria Narti

m.fl. (fp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

översyn av brottsbalkens

straffskärpningsbestämmelse (yrkande 9).

Kommittén om straffansvar för organiserad

brottslighet föreslog i sitt

slutbetänkande att brottsbalkens

bestämmelse om straffskärpning vid

ideologiskt motiverade brott, 29 kap. 2 §

7 BrB, skall förtydligas till att

uttryckligen nämna att det är en

försvårande omständighet om ett motiv för

brottet har varit att kränka en person

eller befolkningsgrupp på grund av

homosexuell läggning. Utredningen

inkluderar dock inte bisexuella och

transpersoner i sitt förslag.

Motionärerna anser att denna aspekt borde

övervägas i den fortsatta beredningen.

I motion 2001/02:L371 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och

könsidentitet skall omfattas av

brottsbalkens bestämmelse om försvårande

omständighet (yrkande 5). HBT-personer

mördas, enligt motionärerna, på grund av

sin sexuella läggning eller sin

könsidentitet på samma sätt som

invandrare mördas på grund av sitt

etniska ursprung. Sedan 1994 är det,

enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken, en

försvårande omständighet att kränka en

person, en folkgrupp eller en annan sådan

grupp av personer på grund av ras,

hudfärg, nationellt eller etniskt

ursprung, trosbekännelse eller annan

liknande omständighet. Motionärerna anser

att sexuell läggning och könsidentitet

skall omfattas av bestämmelsen.

Justitieutskottets yttrande

I fyra motioner begär motionärerna att

sexuell läggning och identitet skall

omfattas av brottet hets mot folkgrupp.

Motsvarande ändring föreslås i motionerna

L367 och L371 även beträffande

straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7

brottsbalken.

Justitieutskottet anför i sitt yttrande

att personkretsen som skyddas av

bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken

motsvaras i första hand av den krets som

också skyddas av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp.

29 kap. 2 § 7 brottsbalken tar, enligt

justitieutskottet, emellertid inte bara

sikte på kränkningar av grupper utan även

av individer. Bestämmelsen sträcker sig

dessutom längre än den om hets mot

folkgrupp även på så sätt att den också

avser kränkningar på grund av annan, med

de särskilt uppräknade omständigheterna

liknande, omständighet, varmed redan i

dag avses exempelvis sexuell läggning.

Justitieutskottet tillstyrker

propositionen och avstyrker motionerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

att bestämmelsen i 29 kap. 2 § 7

brottsbalken förtydligas genom att det

uttryckligen anges att det som en

försvårande omständighet skall räknas

också att gärningsmannens motiv varit att

kränka en person eller en sådan grupp som

avses i bestämmelsen på grund av sexuell

läggning. Paragrafen bör, till följd av

redaktionella rättelser, få den lydelse

som framgår av utskottets framlagda

förslag till 29 kap. 2 § brottsbalken.

Utskottet avstyrker motion K29 yrkande 3.

Någon saklig förändring i förhållande

till gällande rätt är, enligt regeringen,

inte avsedd med den föreslagna

lagändringen. Förutom att även individer

skyddas av straffskärpningsbestämmelsen,

omfattar den också kränkningar av

individer eller grupper på grund av andra

omständigheter, hänförliga till individen

eller gruppen, som liknar de i

bestämmelsen specifikt uppräknade

omständigheterna. Detta framgår, enligt

propositionens författningskommentar, av

bestämmelsens mer sammanfattande grund

"annan liknande omständighet".

Bestämmelsen kan, enligt regeringen,

därför tillämpas t.ex. om ett motiv för

brottet har varit att kränka en person

eller en grupp av personer på grund av

transvestism eller transsexualism eller

någon annan sådan omständighet som kan

hänföras till personen eller personerna i

gruppen. Utskottet anser att motionerna

L367 yrkande 9 och L371 yrkande 5 får

anses tillgodosedda och avstyrker dessa.

Ikraftträdande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag att ändringen i

tryckfrihetsförordningen och ändringen

i 16 kap. 8 § brottsbalken skall träda

i kraft den 1 januari 2003 samt att

övriga lagändringar skall träda i kraft

den 1 juli 2002.

Propositionen

Regeringen föreslår att ändringen i

tryckfrihetsförordningen och ändringen i

16 kap. 8 § brottsbalken skall träda i

kraft den 1 januari 2003 samt att övriga

lagändringar skall träda i kraft den 1

juli 2002.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens

förslag.

Det förslag som innebär ändring i

tryckfrihetsförordningen bör enligt

utskottet antas som vilande. Den

föreslagna ändringen i 16 kap. 8 §

brottsbalken har sådant samband med

förslaget till ändring i

tryckfrihetsförordningen att den enligt

utskottet bör antas först i samband med

att riksdagen antar grundlagsförslaget.

Utskottet föreslår därför att den

behandlas vid 2002/03 års riksmöte. Ett

motionsyrkande har sådant samband med

förslaget till ändring av 16 kap. 8 §

brottsbalken att även detta enligt

utskottet bör behandlas vid 2002/03 års

riksmöte. I övrigt tillstyrker utskottet

regeringens förslag samt avstyrker

motionerna. Fem reservationer har

avlämnats.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken

anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1.Ordet ras (punkt 2)

av Per Lager (mp) och Helena Bargholtz

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation

1. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:K27 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringen diskuterar i propositionen

förekomsten av ordet ras när det gäller

brottet hets mot folkgrupp. Frågan utreds

för närvarande och regeringen vill

avvakta resultatet innan någon förändring

föreslås. Vi anser att ordet ras bör tas

bort. Att över huvud taget använda termen

ras om människor ger fel signaler.

Rasbegreppet förknippas med rasism och

tanken att det finns människor av olika

raser. Därför bör ordet tas bort eller

bytas ut mot en annan formulering. Det

gäller både brottet hets mot folkgrupp

och bestämmelser i andra lagar och

förordningar. Denna ståndpunkt stöds av

att riksdagen har uttalat att det inte

finns någon vetenskaplig grund för att

dela in människor i olika raser och

därför bett regeringen göra en genomgång

av i vilken omfattning begreppet ras

förekommer i svensk lagstiftning i syfte

att byta ut ordet. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

Därmed tillstyrker vi motion K27 yrkande

1.

2.Ändring i tryckfrihetsförordningen

(punkt 4)

av Per Unckel (m), Inger René (m),

Lars Hjertén (m) och Nils Fredrik

Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K28

yrkandena 2 och 3 och 2001/02:K29 yrkande

2.

Ställningstagande

Alla människor i ett demokratiskt

samhälle skall ha lika rätt, oavsett

hudfärg, kön eller sexuell läggning.

Tyvärr förekommer det att människor

trakasseras och utsätts för brott bl.a.

på grund av sin sexuella läggning. Vi

anser att det finns all anledning att

agera kraftfullt mot sådana brottsliga

handlingar. Bestämmelsen i 2 kap. 1 §

regeringsformen (RF) om varje medborgares

rätt till yttrandefrihet är en av de mest

fundamentala principerna för ett fritt

och demokratiskt samhälle. Värnandet om

det fria meningsutbytet som en

grundpelare i det fria samhället innebär

att även moraliskt förkastliga åsikter

skall ges utrymme. Priset för den egna

yttrandefriheten är att också acceptera

andra människors rätt att uttrycka sin

uppfattning. Trots vårt starka

avståndstagande gentemot alla former av

trakasserier riktade mot homosexuella

ifrågasätter vi om hets med anspelning på

sexuell läggning skall kriminaliseras på

det sätt som regeringen nu föreslagit.

I stället för att rikta in sig på skydd

av olika grupper i

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och

tryckfrihetsförordningen (TF) anser vi

att en lämpligare lösning skulle vara att

ta sikte på brott som begås mot enskilda

individer. Vi ifrågasätter om regeringens

förslag innebär en förbättring av skyddet

för t.ex. homosexuella. Genom

brottsbalkens bestämmelser om förtal,

olaga hot, misshandel och uppvigling m.m.

skyddas alla människor mot dylika angrepp

på sin person - oavsett sexuell läggning.

Det finns också en risk med att i lag

ange grupper som anses särskilt

skyddsvärda. Att ange att hets mot vissa

grupper är brottsligt kan t.o.m. sända

signaler om att hets mot andra, icke

angivna grupper är lagligt. Vi menar att

en översyn av hela lagstiftningen om hets

mot folkgrupp är påkallad.

Regeringen föreslår att bestämmelsen i

TF om tryckfrihetsbrottet hets mot

folkgrupp skall utvidgas till att omfatta

även hets med anspelning på sexuell

läggning. Inskränkningar i tryck- och

yttrandefriheten måste alltid utgöra de

exceptionella undantagen från huvudregeln

om öppenhet. Möjligheterna till

inskränkning skall alltså tillämpas

restriktivt eftersom det är fråga om att

inskränka grundlagsstadgade rättigheter.

Vi instämmer i att hets med anspelning på

en persons sexuella läggning är

oacceptabel och måste förhindras.

Bestämmelsen om hets mot folkgrupp i

TF är ett ingrepp i tryck- och

yttrandefriheten och införandet av en

ny straffsanktion måste medföra att

det oönskade beteendet kan motverkas

mer effektivt. Av material som bl.a.

Kommittén om straffansvar för

organiserad brottslighet m.m.

presenterade framkommer inte något som

tyder på att så är fallet. Vi

ifrågasätter därför effektiviteten i

den grundlagsändring som nu föreslås.

Mot bakgrund av vad som anförs bör

regeringens förslag om ändring i 7

kap. 4 § 11 TF avslås.

3.Ändring i tryckfrihetsförordningen

(punkt 4)

av Ingvar Svensson (kd) och Björn von

der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till

lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:K29 yrkande 2.

Motion 2001/02:K28 yrkandena 2 och 3

avstyrks.

Ställningstagande

I artikel 9 i Europakonventionen sägs

också om tanke-, samvets- och

religionsfriheten att var och en har rätt

till tankefrihet, samvetsfrihet och

religionsfrihet; denna rätt innefattar

frihet att byta religion eller tro och

frihet att ensam eller i gemenskap med

andra, offentligt eller enskilt, utöva

sin religion eller tro genom gudstjänst,

undervisning, sedvänjor och ritualer.

Friheten att utöva sin religion eller tro

får endast underkastas sådana

inskränkningar som är föreskrivna i lag

och som i ett demokratiskt samhälle är

nödvändiga med hänsyn till den allmänna

säkerheten eller till skydd för allmän

ordning, hälsa eller moral eller till

skydd för andra personers fri- och

rättigheter.

Religionsfriheten är också garanterad i

regeringsformen 2 kap. 1 § 6. Noterbart

är att religionsfriheten inte är

inskränkbar enligt 12 § i kapitlet. Där

hänvisas för de friheter som inskränkbara

till 13-16 §§. I 13 §, som medger

inskränkningar i yttrandefriheten och

informationsfriheten, omtalas vikten av

vidast möjliga yttrandefrihet och

informationsfrihet i politiska, religiösa

och andra uppräknade angelägenheter.

Möjligen föreligger här en

tolkningskonflikt mellan den oinskränkta

religionsfriheten enligt RF 2 kap. 1 § 6

och meningen om yttrandefrihet och

informationsfrihet i religiösa

angelägenheter enligt 13 §.

Religionsfriheten har alltså ett

starkt, till synes oinskränkbart, skydd i

den svenska fri- och

rättighetslagstiftningen.

Regeringen diskuterar detta i

propositionen på följande sätt.

Regeringen framhåller att förslaget till

en kriminalisering av hets med anspelning

på sexuell läggning lika lite som den

motsvarande i dag gällande

kriminaliseringen av hets mot folkgrupp

är avsett att hindra en fri och saklig

debatt. Meningen är alltså inte att

hindra resonemang och diskussioner om

homosexualitet, bisexualitet eller

heterosexualitet vare sig inom kyrkor

eller på andra håll i samhället.

Det som nu föreslås kriminaliseras är

hets mot kollektivt bestämda grupper med

anspelning på sexuell läggning. Det rör

sig alltså om sådana kränkande omdömen

och hotfulla uttalanden om främst

homosexuella som grupp som tar sin

utgångspunkt i att gruppen har den

läggning den har. Att endast citera och

diskutera exempelvis religiösa urkunder

faller inte inom det straffbara området

enligt förslaget. Det bör däremot inte -

lika litet som det i dag är tillåtet att

utifrån religiösa texter hota eller

uttrycka missaktning för muslimer eller

kristna - vara tillåtet att använda

sådant material för att hota eller

uttrycka missaktning för homosexuella som

grupp. Det är här viktigt att skilja

uttalanden och meddelanden som anspelar

på läggningen som sådan och uttrycker hot

eller missaktning mot kollektivet på

grund av denna läggning från sådana

uttalanden eller andra meddelanden som

anspelar på beteenden eller sådana

uttryck som läggningen kan ta sig, men

som inte kan tänkas syfta till att kränka

eller hota hela den grupp av människor

som har denna läggning. Det måste t.ex. -

på motsvarande sätt som i dag gäller i

fråga om exempelvis uttalanden med

anspelning på trosbekännelser - vara

möjligt att diskutera olika livsstilar

och livsåskådningar, hävdar regeringen i

sin proposition.

Det kan möjligen förefalla något oklart

vad regeringen avser med begreppet

diskutera ställt i relation till t.ex.

predikosituationer. Detta konstateras i

en kristdemokratisk motion i anslutning

till propositionen. Predikosituationer

eller med andra ord en förkunnelse är i

sig normerande till sin karaktär och kan

alltså innehålla uppmaningar till ett

visst beteende eller en viss livsstil.

Det är diskutabelt om den typen av

företeelser faller in under begreppet

diskutera, enligt regeringens definition.

Enligt vårt förmenande måste

opinionsbildning avseende ett visst

beteende eller en företeelse kunna ha ett

normerande inslag utan att därmed falla

inom det straffbara området. Självfallet

måste en företeelse kunna ifrågasättas

som sådan utan att för den skull

kränkande uttalanden om gruppen som

utövar en sådan företeelse görs, heter

det i motionen.

Enligt regeringen och utskottet är det

tillåtet att citera religiösa urkunder

avseende sexuell läggning.

Utskottet har emellertid inte klarlagt

på ett tillfredsställande sätt rätten

till en förkunnelse i anslutning till

sådana citat. Vi anser därför att den

oinskränkbara religionsfriheten har

trätts för nära genom denna oklarhet. I

det läget återstår för vår del att yrka

avslag på den utökade kriminaliseringen i

7 kap. 4 § 11 tryckfrihetsförordningen.

4.Transpersoner (punkt 6)

av Åsa Torstensson (c) och Helena

Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservation

4. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:K27 yrkande 3, 2000/01:K374,

2000/01:Ju724 yrkande 1, 2001/02:K284

yrkande 9, 2001/02:

K361, 2001/02:L367 yrkande 6,

2001/02:L371 yrkandena 3 och 8 samt

2001/02:A388 yrkande 4.

Ställningstagande

Trots att alltfler inte anser

homosexualitet vara något onormalt har

andelen som utsätts för hot och våld

beroende på sin sexuella läggning ökat.

Enligt propositionen kommer bestämmelsen

att utökas till att även omfatta

anspelning på sexuell läggning, vilket vi

välkomnar. Vi anser emellertid att också

transvestiter, transsexuella och

transpersoner bör omfattas. Regeringen

bör därför ta initiativ till att lägga

fram lagförslag som förbjuder hets, inte

enbart mot homo- eller bisexuella utan

även mot transsexuella, transvestiter och

transpersoner. Vi anser att riksdagen bör

tillkännage för regeringen som sin mening

vad vi anfört. Därmed bifaller vi

motionerna 2001/02:K27 yrkande 3,

2000/01:K374, 2000/01:Ju724 yrkande 1,

2001/02:K284 yrkande 9, 2001/02:

K361, 2001/02:L367 yrkande 6,

2001/02:L371 yrkandena 3 och 8 samt

2001/02:A388 yrkande 4.

5.Straffskärpningsreglerna i 29 kap. 2 §

brottsbalken (punkt 10)

av Helena Bargholtz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken såvitt

avser 29 kap. 2 § samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs

i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:K29 yrkande

3, 2001/02:L367 yrkande 9 och

2001/02:L371 yrkande 5.

Ställningstagande

HBT-personer mördas på grund av sin

sexuella läggning eller sin könsidentitet

på samma sätt som invandrare mördas på

grund av sitt etniska ursprung. Vi anser

därför att 29 kap. 2 § 7 BrB skall

förtydligas till att uttryckligen nämna

att det är en försvårande omständighet om

ett motiv för brottet har varit att

kränka en person eller befolkningsgrupp

på grund av sexuell läggning eller

könsidentitet. Vi anser således att inte

bara sexuell läggning utan också

könsidentitet skall omfattas av

brottsbalkens bestämmelse om försvårande

omständighet. Detta bör ges regeringen

till känna. Därmed tillstyrker vi

motionerna 2001/02:K29 yrkande 3,

2001/02:L367 yrkande 9 och 2001/02:L371

yrkande 5.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:59 föreslås att

riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen,

2.

3. lag om ändring i brottsbalken

(delvis),

4.

5. lag om ändring i lagen

(1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor,

6.

7. lag om upphävande av lagen

(1947:164) om förbud mot politiska

uniformer.

8.

Följdmotioner

2001/02:K26 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen godkänner vad

som i motionen anförs om att normativa

uttalanden i t.ex. en predikosituation

kring företeelser inom sexuallivet inte

faller inom det straffbara området vad

avser brottet hets mot folkgrupp.

2001/02:K27 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ordet ras bör tas bort

eller bytas ut mot en annan formulering i

svenska författningstexter.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att lagen om hets mot

folkgrupp beaktas och aktivt tillämpas av

polisen och rättsväsendet.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att transvestiter,

transsexuella och transpersoner bör

omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.

2001/02:K28 av Anna Kinberg m.fl. (m)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen beslutar avslå proposition

2001/02:59.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om den nuvarande

lagstiftningen om hets mot folkgrupp.

3. Riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ändring av

dagens hetslagstiftning enligt vad som

anförs i motionen.

2001/02:K29 av Per Unckel m.fl. (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag om att utvidga

tillämpningsområdet för bestämmelsen om

hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §

brottsbalken i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag om att utvidga

tillämpningsområdet för bestämmelsen om

hets mot folkgrupp i 7 kap. 4 § 11

tryckfrihetsförordningen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen beslutar att avslå

regeringens förslag om ändring i 29 kap.

2 § 7 brottsbalken.

Motioner från den allmänna motionstiden

2000

2000/01:K374 av Kent Härstedt m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om grundlagsskydd för bi-

och homosexuella samt transpersoner.

2000/01:Ju724 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, fp, mp, s, c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändring av

tryckfrihetsförordningens, brottsbalkens

och regeringsformens bestämmelser om

kränkning av och hets mot person grundad

på tillhörighet till folkgrupp.

Motioner från den allmänna motionstiden

2001

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för

regeringen vad som i motionen anförs om

att regeringen bör ta initiativ till att

lägga fram ett lagförslag som förbjuder

hets mot transvestiter, bi-, trans- och

homosexuella.

2001/02:K361 av Tommy Waidelich m.fl. (s)

vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förändra brottet

hets mot folkgrupp - i brottsbalken och

tryckfrihetsförordningen - så att både

sexuell läggning och transpersoner

inkluderas.

2001/02:Ju421 av Roy Hansson (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut: Riksdagen beslutar att lagen om

förbud mot användandet av nazistsymboler

utvidgas till att gälla även

kommunistiska och andra

våldsorganisationers symboler.

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl.

(fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tryckfrihetsförordningens

bestämmelse om hets mot folkgrupp.

9. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av brottsbalkens

straffskärpningsbestämmelse.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, c, fp, mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och

könsidentitet skall omfattas av

tryckfrihetsförordningens bestämmelse 7

kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.

5. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och

könsidentitet skall omfattas av

brottsbalkens bestämmelse om försvårande

omständighet, 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.

8. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och

könsidentitet skall omfattas av 16 kap. 8

§ brottsbalken som rör hets mot

folkgrupp.

2001/02:A388 av Magda Ayoub (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

4. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hets mot personer på grund av

sexuell identitet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen

2 Förslag till lag om ändring i

brottsbalken

3 Förslag till lag om upphävande av lagen

(1947:164) om förbud mot politiska

uniformer

4 Förslag till lag om ändring i lagen

(1988:868) om brandfarliga och explosiva

varor

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 §

tryckfrihetsförordningen1 skall ha

följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

7 kap.

4 §

Med beaktande av det i 1 kap. angivna

syftet med en allmän tryckfrihet skall

såsom tryckfrihetsbrott anses följande

gärningar, om de begås genom tryckt

skrift och är straffbara enligt lag:

- - -

11. hets mot 11. hets mot

folkgrupp, varige folkgrupp, varige

nom någon hotar nom någon hotar

eller uttrycker eller uttrycker

missaktning för missaktning för

folkgrupp eller an folkgrupp eller an

nan sådan grupp av nan sådan grupp av

personer med personer med

anspelning på ras, anspelning på ras,

hudfärg, nationellt hudfärg, nationellt

eller etniskt eller etniskt

ursprung, trosbe ursprung, trosbe

kännelse eller kännelse eller

sexuell läggning. sexuell läggning;

- - -

Denna lag träder i kraft den 1 januari

2003.

2. Förslag till lag om ändring i

brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2 §

brottsbalken skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

29 kap.

2 §1

Såsom försvårande Såsom försvårande

omständigheter vid omständigheter vid

bedömningen av bedömningen av

straffvärdet skall, straffvärdet skall,

vid sidan av vad vid sidan av vad

som gäller för som gäller för

varje brottstyp, varje särskild

särskilt beaktas brottstyp, särskilt

beaktas

_ _ _

_ _ _

7. om ett motiv

för brottet varit 7. om ett motiv

att kränka en för brottet varit

person, en att kränka en

folkgrupp eller person, en

annan sådan grupp folkgrupp eller en

av personer på annan sådan grupp

grund av ras, av personer på

hudfärg, nationellt grund av ras,

eller etniskt hudfärg, nationellt

ursprung, eller etniskt

trosbekännelse, ursprung,

sexuell läggning trosbekännelse,

eller annan sexuell läggning

liknande eller annan

omständighet. liknande

omständighet.

- - -

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2002.

Bilaga 4

Justitieutskottets yttrande 2001/02:JuU4y

Hets mot folkgrupp, m.m.

Till konstitutionsutskottet

Inledning

Proposition 20001/02:59 Hets mot

folkgrupp, m.m. har hänvisats till

konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet beslutade den 12

december 2001 att till justitieutskottet

- under förutsättning av

justitieutskottets medgivande - överlämna

propositionens lagförslag 2.2 Förslag

till lag om ändring i brottsbalken såvitt

avser förslaget om ändring i bestämmelsen

i 17 kap. 10 § om övergrepp i rättssak.

Konstitutionsutskottet beredde samtidigt

bl.a. justitieutskottet tillfälle att

avge yttrande över propositionens övriga

delar jämte eventuella motioner i de

delar som har samband med respektive

utskotts beredningsområde.

Med anledning av propositionen har

väckts fyra motioner, K26-29.

Justitieutskottet har tagit emot

propositionens lagförslag 2.2 Förslag

till lag om ändring i brottsbalken såvitt

avser förslaget om ändring i bestämmelsen

i 17 kap. 10 § om övergrepp i rättssak

och behandlar det parallellt med detta

yttrande i betänkande 2001/02:JuU12

Övergrepp i rättsak, m.m.

I övrigt föranleder propositionen

följande yttrande från justitieutskottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag dels om

ändringar i tryckfrihetsförordningen,

brottsbalken och lagen (1988:868) om

brandfarliga och explosiva varor, dels om

upphävande av lagen (1947:164) om förbud

mot politiska uniformer.

Förslaget innebär att

tillämpningsområdet för bestämmelserna om

hets mot folkgrupp utvidgas så att också

hets med anspelning på sexuell läggning

omfattas. Därutöver föreslås att det

införs en särskild straffskala för grova

fall av hets mot folkgrupp, att

straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 7

brottsbalken förtydligas så att det

uttryckligen framgår att kränkningar på

grund av sexuell läggning omfattas av

bestämmelsen och att straffet för

övergrepp i rättssak höjs genom att

straffskalan anpassas till den som gäller

för mened.

Förslaget såvitt avser lagen om

brandfarliga och explosiva varor innebär

att det införs en särskild straffskala

för uppsåtliga grova brott mot

tillståndsplikten avseende explosiva

varor.

Lagändringarna föreslås såvitt avser

hets mot folkgrupp träda i kraft den 1

januari 2003 och i övrigt den 1 juli

2002.

Utskottet

Yttrandets omfattning

Utskottet begränsar sitt yttrande till

sådana frågor som ligger inom utskottets

beredningsområde och som behandlas i

propositionen, nämligen frågor som rör

regleringen i brottsbalken av brottet

hets mot folkgrupp och

straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7.

Utskottet yttrar sig också, ur ett snävt

straffrättsligt perspektiv, över

förslaget rörande lagen (1947:164) om

förbud mot politiska uniformer. I

anslutning härtill kommer några av de

motionsyrkanden som väckts med anledning

av propositionen att behandlas, nämligen

motionerna K27 yrkandena 2 och 3, K28 och

K29 yrkandena 1 och 3. Övriga

motionsyrkanden som väckts med anledning

av propositionen föranleder inte något

yttrande från utskottets sida. Härutöver

behandlar utskottet fem motioner väckta

under allmänna motionstiden år 2001 som

avser frågor som tas upp i propositionen

och som föreslås - under förutsättning av

konstitutionsutskottets medgivande - bli

överlämnade till konstitutionsutskottet.

Dessa motioner är K284 yrkande 9, Ju421,

L367 yrkande 9, L371 yrkandena 5 och 8

samt A388 yrkande 4. Regeringens förslag

om ändring avseende brottet övergrepp i

rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken)

behandlas i justitieutskottets betänkande

2001/02:JuU12 Övergrepp i rättssak, m.m.

Utskottets ställningstagande

Hets mot folkgrupp

Regeringen föreslår att brottet hets mot

folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken

utvidgas på flera sätt.

Brottsbeskrivningen utvidgas till att

generellt omfatta straffbara anspelningar

på sexuell läggning. Med sexuell läggning

förstås därmed homo-, bi- eller

heterosexuell läggning men inte sådana

sexuella intressen, variationer,

inriktningar eller beteenden som kan

finnas hos såväl hetero- och homo- som

bisexuella personer. Begreppet sexuell

läggning omfattar således inte

transsexualism eller transvetism (se

prop. s. 40). Vidare föreslår regeringen

en särskild straffskala för grova fall av

hets mot folkgrupp med ett minimistraff

på fängelse sex månader och ett

maximistraff på fängelse fyra år.

I motionerna K28 och K29 (båda m) yrkas

avslag på propositionens förslag såvitt

avser hets mot folkgrupp. Motionärerna

anser att det straffrättsliga skyddet bör

utgå från individperspektivet i stället

för grupperspektivet och begär att frågan

utreds. Som en följd härav yrkas avslag

även till förslaget om förtydligande av

straffskärpningsgrunden i 29 kap. 2 § 7

brottsbalken.

I fyra motioner K27 (fp), K284 (c),

L371 (v, s, c, fp, mp) och A388 (kd)

begär motionärerna att sexuell läggning

och identitet skall omfattas av brottet

hets mot folkgrupp. Motsvarande ändring

föreslås i motionerna L367 (fp) och L371

även beträffande straffskärpningsgrunden

i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken.

Utskottet vill inledningsvis slå fast

att kränkande tillmälen av den karaktär

som faller under bestämmelsen om hets mot

folkgrupp normalt är straffbar också när

de riktas mot en individ och inte avser

en folkgrupp, se t.ex. 5 kap. 5 § 3 och 4

brottsbalken. Enligt utskottets mening

kan varken den ena eller den andra typen

av straffbud avvaras.

Utskottet är alltså inte berett att

avstyrka bifall till propositionen i

denna del med hänvisning till de argument

som förs fram i motionerna K28 och K29.

Utskottet vill här också särskilt

påminna om straffskärpningsgrunden i 29

kap. 2 § 7 brottsbalken. Personkretsen

som skyddas av denna bestämmelse

motsvaras i första hand av den krets som

också skyddas av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp. 29 kap. 2 § 7 brottsbalken tar

emellertid inte bara sikte på kränkningar

av grupper utan även av individer.

Bestämmelsen sträcker sig dessutom längre

än den om hets mot folkgrupp även på så

sätt att den också avser kränkningar på

grund av annan, med de särskilt

uppräknade omständigheterna liknande,

omständighet, varmed redan i dag avses

exempelvis sexuell läggning.

När det gäller frågan om sexuell

läggning och sexuell identitet som lyfts

fram i motionerna K27, K284, L367, L371

och A388 vill utskottet framhålla att

utskottet naturligtvis inte ifrågasätter

att enskilda transpersoner ofta drabbas

av hot, våld och andra kränkningar. Detta

är naturligtvis inte acceptabelt.

Som regeringen anför i propositionen

tar bestämmelsen om hets mot folkgrupp

dock inte sikte på denna typ av övergrepp

mot enskilda. Sådana gärningar är

kriminaliserade enligt andra

bestämmelser. Utskottet vill alltså

understyrka att de personer som ingår i

beteckningen transpersoner naturligtvis

inte är mindre skyddsvärda än andra. Men

även om det skulle förekomma

hetspropaganda mot transpersoner som

grupp saknas det i vart fall belägg för

att detta skulle ha skett på ett sådant

sätt att det nu skulle kunna motivera

någon ytterligare begränsning av

yttrandefriheten. Denna grupp bör därför

inte för närvarande föras in i

bestämmelsen om hets mot folkgrupp.

I detta sammanhang bör nämnas att

regeringen den 31 januari 2002 beslutade

att tillkalla en parlamentarisk kommitté

med uppdrag att överväga en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som

omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och

samhällsområden (dir. 2002:11). I

kommitténs uppdrag ingår bl.a. att

överväga om ett skydd mot diskriminering

av alla s.k. transpersoner bör införas.

Vad särskilt gäller denna del av

uppdraget anges i direktiven att

kommittén skall kartlägga och analysera

behovet av och formerna för en reglering

av ett förbud mot diskriminering av alla

transpersoner. Kommittén skall belysa

fördelar och problem med att införa en

sådan reglering. Den skall vidare ta

ställning till vilken personkrets som

skall omfattas av ett eventuellt förbud

och hur ett sådant förbud lämpligen kan

avgränsas och sanktioneras samt hur det

skall förhålla sig till förbudet mot

könsdiskriminering. Kommittén skall

överväga om någon myndighet skall ha till

uppgift att särskilt ta till vara

transpersoners rättigheter och om en

eventuell lagstiftning mot diskriminering

av transpersoner skall ingå i en gemensam

diskrimineringslagstiftning.

Kommittén skall lämna de förslag till

författningsändringar och andra åtgärder

som uppdraget kan ge anledning till.

Uppdraget skall redovisa till regeringen

senast den 1 december 2004.

Som utskottet konstaterade

inledningsvis i detta avsnitt utgör

transpersoner, liksom homosexuella, en

utsatt grupp i samhället. Det

förhållandet att transpersoner som grupp

inte föreslås komma att omfattas av

regleringen i 16 kap. 8 § brottsbalken

får inte innebära att enskilda

transpersoner åtnjuter ett sämre skydd

mot hot och trakasserier än personer i

andra utsatta grupper. Det är därför

positivt, som utskottet närmare redovisar

i betänkande 2001/02: JuU12, att det

pågår ett omfattande arbete inom

rättsväsendet för att på ett effektivare

sätt kunna bemöta brottslighet med

homofobiska inslag m.m. Situationen för

transpersoner är emellertid inte enbart

en fråga som berör straffrätten utan

sträcker sig över en rad olika områden.

Utskottet välkomnar därför den översyn av

situationen för denna grupp som den nyss

nämnda parlamentariska kommittén skall

genomföra.

Sammantaget innebär det anförda att

utskottet tillstyrker propositionen och

avstyrker bifall till samtliga i detta

avsnitt behandlade yrkanden i motionerna

K27, K28, K29, K284, L367, L371 och A388

i berörda delar.

Myndighetsåtgärder

I motion K27 (fp) anför motionärerna att

bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör

beaktas och aktivt tillämpas av

rättsväsendet.

Utskottet vill i detta sammanhang

hänvisa till vad det anför i betänkandena

2001/02:JuU12, som behandlas parallellt

med detta ärende, och 2001/02: JuU10 (s.

20 f). Där lämnar utskottet bl.a. en

redovisning av olika åtgärder som

vidtagits och kommer att vidtas inom

rättsväsendet för att förhindra och

bekämpa brott med rasistiska och

homofobiska inslag. Där konstaterar

utskottet vidare, något som även berörts

ovan, att det pågår arbete med att se

över diskrimineringslagstiftningen inom

detta område. Mot den bakgrunden fann

utskottet att det inte är påkallat med

något uttalande från riksdagens sida och

avstyrkte motioner liknande den här

aktuella.

Utskottet, som inte kan finna att det i

detta ärende framkommit några skäl som

ger anledning till någon annan bedömning,

föreslår att konstitutionsutskottet

avstyrker motion K27 i nu berörd del.

Politiska symboler

Regeringen föreslår att den s.k.

uniformslagen skall upphöra att gälla.

I motion Ju421 (m) begärs att det skall

införas ett förbud mot kommunistiska och

andra våldsorganisationers symboler.

Frågan om inskränkningar i rätten att

bära politiska eller andra symboler är,

som justitieutskottet ser det, i första

hand en fråga om yttrandefrihet, en fråga

som ligger utanför utskottets

beredningsområde. Utskottet yttrar sig

alltså här ur ett snävt straffrättsligt

perspektiv.

Enligt lagen (1947:164) om förbud mot

politiska uniformer är det förbjudet att

bära uniform eller liknande klädedräkt

som tjänar till att utmärka bärarens

politiska meningsriktning (1 §). Förbudet

avser också uniformsdel, armbindel eller

annat därmed jämförligt i ögonen fallande

kännetecken. Den som överträder förbudet

kan dömas till böter och det som

olovligen har burits skall förverkas

(2 §).

Som regeringen anför i propositionen

har det tidigare antagits att bärande av

bl.a. rasistiska symboler skulle kunna

bestraffas enligt nämnda lag. På senare

tid har det dock satts i fråga om lagen

är förenlig med regeringsformens

bestämmelser om yttrandefrihet. Lagen

framstår dessutom som otidsenlig och

föråldrad och anses nu allmänt obsolet,

det vill säga överspelad. Bärande av

rasistiska symboler och liknande bedöms

numera som hets mot folkgrupp, se Högsta

domstolens avgörande NJA 1996 s. 577.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det inte finns ett behov av ett

specifikt förbud, vid sidan av

bestämmelserna om hets mot folkgrupp, mot

bärande av rasistiska eller andra

liknande symboler. Utskottet kan inte

heller se att det i övrigt skulle finnas

något behov av straffrättsliga sanktioner

mot bärande av uniformering av annat

slag. I det straffrättsliga perspektivet

bör motion Ju421 alltså avslås. Utskottet

har inga invändningar mot att

uniformslagen upphävs.

Övrigt

I övrigt har utskottet ingenting att

anföra med anledning av regeringens

förslag i de delar som ligger inom

utskottets beredningsområde.

Stockholm den 19 februari 2002

På justitieutskottets vägnar

Fredrik Reinfeldt

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Fredrik Reinfeldt (m), Ingvar

Johnsson (s), Margareta Sandgren (s),

Alice Åström (v), Ingemar Vänerlöv (kd),

Maud Ekendahl (m), Ann-Marie Fagerström

(s), Helena Zakariasén (s), Yvonne

Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd),

Anita Sidén (m), Kia Andreasson (mp),

Gunnel Wallin (c), Göran Norlander (s),

Lennart Bolander (m), Yilmaz Kerimo (s)

och Helena Bargholtz (fp).

Avvikande meningar

1. Hets mot folkgrupp

av Fredrik Reinfeldt (m), Maud

Ekendahl (m), Anita Sidén (m) och

Jeppe Johnsson (m).

Regeringens förslag innebär att en ny

straffsanktion införs. För att en ny

straffsanktion skall införas måste det

vara fråga om handlingar som typiskt sett

framstår som straffvärda. Vi delar

bedömningen att hets med anspelning på en

persons sexuella läggning är oacceptabel

och måste förhindras. Införandet av en

straffsanktion måste emellertid också

medföra att det oönskade beteendet kan

motverkas mer effektivt. Enligt vår

mening finns det anledning att

ifrågasätta förslagets effektivitet.

I stället för att rikta in sig på skydd

av olika grupper anser vi att det skulle

vara en lämpligare lösning att ta sikte

på brott som begås mot enskilda

individer.

Genom brottsbalkens bestämmelser om

förtal, olaga hot, misshandel och

uppvigling m.m. skyddas alla människor

mot dylika angrepp på sin person oavsett

sexuell läggning. Vi menar att

förutsättningarna att ytterligare

förbättra möjligheterna att komma åt

kriminella handlingar i form av hets, hot

o.d. genom denna lagstiftning bör

utredas.

Vi menar att det finns en risk med att

i lag ange grupper som anses särskilt

skyddsvärda. En översyn av hela

lagstiftningen om hets mot folkgrupp är

därför påkallad. Möjligheterna att göra

lagstiftningen mer generell bör utredas.

Det anförda innebär att vi anser att

konstitutionsutskottet bör tillstyrka

motionerna K28 och K29 i berörda delar

och avslå propositionens förslag om

ändring i brottsbalken såvitt avser 16

kap. 8 § och 29 kap. 2 § 7. Övriga

motioner i berörda delar bör, på de skäl

majoriteten anför, inte föranleda någon

åtgärd.

2. Utvidgning av bestämmelsen om hets mot

folkgrupp

av Gunnel Wallin (c).

Enligt min mening är det inte

tillräckligt att det straffrättsliga

skyddet i 16 kap. 8 § brottsbalken nu

utvidgas till att omfatta även sexuell

läggning, det vill säga hetero-, homo-

och bisexuell läggning. Även olika former

av sexuella beteenden bör omfattas av

lagstiftningen. Frågan brådskar. Det

finns enligt min mening ingen anledning

att avvakta arbetet i den parlamentariska

kommittén mot diskriminering. Regeringen

bör alltså snarast återkomma till

riksdagen med lagförslag.

Det anförda innebär att jag anser att

konstitutionsutskottet bör delvis

tillstyrka motionerna K27, K284, L367,

L371 och A388 i berörda delar. Övriga

motioner i berörda delar bör inte

föranleda någon åtgärd.

_______________________________

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt

1998:1438.

1 Senaste lydelse 1994:306.