Bet. 2001/02:SFU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2001/02:SFU9

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2001/02:21 Pensionsöverföringar till

Europeiska gemenskaperna jämte motioner som väckts

med anledning av propositionen.

I propositionen lämnas förslag till den

lagstiftning som krävs för att möjliggöra att värdet

av pensionsrättigheter som är intjänade i Sverige i

enlighet med Europeiska gemenskapernas (EG:s)

tjänsteföreskrifter överförs till det pensionssystem

som gäller för anställda vid Europeiska unionens

institutioner. Vidare föreslås i propositionen att

den som slutar sin anställning i en EU-institution

skall för pensionsändamål i Sverige kunna överföra

värdet av såväl pensionsrätt som intjänats i

institutionen som pensionsrätt som tidigare

överförts dit.

Beträffande allmän pension föreslås att det till

EG:s pensionssystem skall vara möjligt att överföra

värdet av pensionsrätt för inkomst- och

premiepension samt värdet av rätt till

tilläggspension. Vidare föreslås regler som, trots

bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229),

innebär att det blir möjligt att överföra värdet av

rätt till tjänstepension och av näringsidkares

pensionsförsäkring och behållning på

pensionssparkonto. En arbetsgivare som har tryggat

en pensionsutfästelse genom avsättning av medel till

en pensionsstiftelse och därefter överfört intjänade

pensionsmedel till EG:s pensionssystem skall även ha

rätt till ersättning ur stiftelsens överskott.

En överföring av pensionsrättigheter skall inte

medföra några beskattningskonsekvenser för den

enskilde.

Den allmänna försäkringskassan skall samverka med

gemenskaperna i fråga om formerna för överföring av

värdet av pensionsrättigheter till och från

gemenskaperna. Kassan skall även handlägga ärenden

om överföring till gemenskaperna av värdet av

pensionsrättigheter för allmän ålderspension och om

överföring från gemenskaperna av värdet av

pensionsrätt.

Den aktuella lagstiftningen föreslås träda i kraft

den 1 juli 2002. De som är födda 1937 eller tidigare

och som tillträtt sin anställning före den 1 januari

2003 skall kunna överföra värdet av rätt till

folkpension och tilläggspension till Europeiska

gemenskaperna.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag men

föreslår ett tillkännagivande att regeringen bör

verka för att EG:s tjänsteföreskrifter ändras vad

avser könsdifferentierade pensioner och att

intjänade pensionsrättigheter kan säkerställas utan

pensionsöverföringar. Vidare föreslås ett

tillkännagivande att regeringen, om storleken av

överförda belopp, den lägre avkastningen i AP-

fonderna samt den ökade administrationskostnaden

sammantaget påverkar övriga försäkrades

pensionsförmåner negativt, återkommer med ett

förslag om att pensionssystemet tillförs medel som

en kostnad för EU-medlemskapet. Därmed avslår

riksdagen två motionsyrkanden och bifaller delvis

två motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats en reservation och tre

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag i

proposition 2001/02:21 till

1. lag om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska

gemenskaperna,

2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande

av pensionsutfästelse m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

4. lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension,

5. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder (AP-fonder).

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen bör verka för

att EG:s tjänsteföreskrifter ändras vad avser

könsdifferentierade pensioner och så att

intjänade pensionsrättigheter säkerställs utan

pensionsöverföringar.

Därmed avslår riksdagen motionerna 2001/02:Sf13

yrkande 1 och 2001/02:Sf14.

Reservation (m, c)

2. Kostnader och rekvisition av

pensionsmedel

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen om så erfordras återkommer

med ett förslag om att tillföra pensionssystemet

medel som en kostnad för det svenska EU-

medlemskapet.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2001/02:Sf13 yrkande 2 och 2001/02:Sf15.

Stockholm den 5 mars 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit

Andnor (s), Bo Könberg (fp), Margit Gennser (m),

Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Mariann Ytterberg (s), Göran Lindblad

(m), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven-

Erik Sjöstrand (v), Cecilia Magnusson (m), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Margareta

Cederfelt (m), Magda Ayoub (kd) och Désirée Pethrus

Engström (kd).

2001/02

SfU9

Utskottets överväganden

Pensionsöverföringar till och från

Europeiska gemenskaperna

Propositionen

En medborgare i EU som tillträder en anställning i

en EU-institution har enligt artikel 11 i bilaga 8

till EG:s tjänsteföreskrifter rätt att, om han eller

hon så önskar, överföra värdet av sin i en

medlemsstat intjänade pensionsrätt till EG:s

pensionssystem. Detsamma gäller den som återinsätts

efter tjänstledighet för uppehållande av annan

tjänst eller av personliga skäl.

Tjänsteföreskrifterna är fastställda genom rådets

förordning (EEG, Euratom, EKG) nr 259/68 av den 29

februari 1968. De är enligt artikel 249 i EG-

fördraget bindande och direkt tillämpliga i

medlemsstaterna. För det fall reglerna inte har

kunnat tillämpas i en medlemsstat har EG-

kommissionen i vissa fall vidtagit rättsliga

åtgärder mot denna stat. I propositionen lämnas

förslag till den reglering som krävs för att

möjliggöra pensionsöverföringar i enlighet med

tjänsteföreskrifterna. För att ge en samlad bild av

vilka speciella regler som gäller och för att

markera reglernas begränsade tillämpningsområde

föreslås att reglerna samlas i en särskild lag.

Lagen skall ses som ett komplement till

gemenskapernas regler om pensionsöverföring. Därtill

föreslås vissa ändringar i redan gällande lagar. Det

framhålls i propositionen att det inte finns

anledning att i detta sammanhang möjliggöra för

andra som tjänstgör i eller utanför Sverige att

hävda en motsvarande rätt till överföring av värdet

av pensionsrättigheter. Lagstiftningen bör därför

inte utvidgas till att gälla för andra än dem som

omfattas av gemenskapernas tjänsteföreskrifter. Den

bör således inte gälla för motsvarande

överföringsregler som kan finnas i andra liknande

pensionssystem.

Det som den anställde har rätt att överföra är

värdet av den pension som han eller hon är

berättigad till på grundval av tjänstgöring i en

statlig förvaltning eller en nationell eller

internationell organisation eller av verksamhet som

anställd eller egenföretagare. Det belopp som skall

överföras skall vara antingen "det

försäkringstekniska värdet" eller "det

schablonmässiga återköpsvärdet" av den pension som

den anställde har tjänat in. "Det

försäkringstekniska värdet" avser det kapitaliserade

nuvärdet av en framtida periodisk förmån. "Det

schablonmässiga återköpsvärdet" utgörs av summan av

de egen- och arbetsgivaravgifter som betalats till

pensionssystemet samt ränta. Överföringen av

pensionskapital till EG:s pensionssystem resulterar

i att den anställde får tillgodoräkna sig det antal

tjänsteår för sin EG-pension som motsvaras av

kapitalbeloppet.

Beträffande allmän pension föreslås att det skall

vara möjligt att överföra värdet av pensionsrätt för

inkomstpension och premiepension samt värdet av rätt

till tilläggspension. Sådan överföring skall omfatta

värdet av all intjänad ålderspensionsrätt. Med

hänsyn till hur systemen för inkomstpension och

premiepension är uppbyggda är det naturligt att det

schablonmässiga återköpsvärdet överförs. För

inkomstpensionen innebär det värdet av den enskildes

pensionsbehållning t.o.m. det år då denne tillträtt

tjänsten vid gemenskaperna. För premiepensionen

innebär det värdet av tillgångarna på den enskildes

premiepensionskonto vid tidpunkten för

Premiepensionsmyndighetens (PPM:s) inlösen av

innehavet. Vad avser värdet av rätt till

tilläggspension skall det försäkringstekniska värdet

av den framtida tilläggspensionen överföras. Det

innebär att den intjänade pensionsrätten anges som

en fingerad ålderspension. Beträffande

garantipensionen är denna utformad som en utfyllnad

till den inkomstrelaterade pensionen och syftar till

att den totala pensionen skall uppgå till ett visst

minsta belopp. Garantipensionen omfattas som sådan

inte av tjänsteföreskrifterna. Om den enskilde har

överfört värdet av intjänade pensionsrättigheter i

det allmänna ålderspensionssystemet och någon

återföring till Sverige därefter inte har skett,

skall garantipensionen beräknas som om någon

överföring till EU inte har skett.

Tjänsteföreskrifternas ordalydelse ger inte någon

rätt för den enskilde att överföra annat än

pensionsrätt för ålderspension. Enligt praxis

tillåts dock överföring av värdet av pensionsrätt

för efterlevandepension och förtidspension. Den

svenska förtidspensioneringen kommer dock att

fr.o.m. 2003 ersättas av förmånerna sjukersättning

och aktivitetsersättning. Dessa förmåner skall

utgöra en del av sjukförsäkringssystemet. Eftersom

det inte längre är fråga om någon pension där man

kan tala om intjänade rättigheter är det enligt

regeringens mening inte ens möjligt att tillåta

överföring av sådan ersättning. Beträffande

efterlevandepension beror dess värde på de faktiska

förhållandena, dvs. familjeförhållandena, vid

tidpunkten för dödsfallet. Det är därför svårt att

på förhand fastställa ett adekvat värde av förmånen

vid denna tidpunkt. Något skäl att tillåta

överföring föreligger därför inte enligt regeringens

mening.

Vidare föreslås i propositionen att det införs

regler som, trots bestämmelserna i

inkomstskattelagen (1999:1229), möjliggör överföring

till gemenskapernas pensionssystem av värdet av rätt

till tjänstepension och av näringsidkares

pensionsförsäkring och behållning på

pensionssparkonto. Det blir härvid en fråga för

pensionsgivarna och huvudmännen för de

avtalsreglerade tjänstepensionssystemen att tillämpa

tjänsteföreskrifterna. Någon författningsreglering

av vad som får överföras behövs inte. Om

kollektivavtal saknas, blir tillämpningen en fråga

för den enskilde arbetsgivaren. En arbetsgivare som

har tryggat en pensionsutfästelse genom avsättning

av medel till en pensionsstiftelse och därefter

överfört intjänade pensionsmedel till EG skall ha

rätt till ersättning ur stiftelsens överskott.

En tjänsteman som avgår före 60 års ålder med

mindre än tio års tjänstgöring i en EU-institution

har inte rätt till ålderspension. Om tjänstemannen

dessutom varken är berättigad till invalidpension

eller kan utnyttja möjligheten att överföra

pensionsrätt till ett pensionssystem som han eller

hon senare ansluts till, är tjänstemannen i stället

berättigad till ett avgångsvederlag.

Avgångsvederlaget inkluderar visst värde av

eventuell tidigare till EG:s pensionssystem överförd

pensionsrätt. De tjänsteår som den överförda

pensionsrätten resulterat i får inte beaktas för den

kvalifikationstid på tio år som krävs för rätt till

ålderspension. Ett avgångsvederlag beskattas av EG

och betalas ut i form av ett engångsbelopp när

anställningen upphör. Avgångsvederlag betalas

emellertid inte ut om det finns en möjlighet att

överföra värdet av pensionsrätten inom EG till det

pensionssystem som tjänstemannen ansluts till i en

senare verksamhet. Vad avser det svenska

pensionssystemet strider det mot dess grundprinciper

att medel som är avsatta för pension betalas ut i

förtid i form av ett engångsbelopp. Enligt både

lagstiftning och kollektivavtal får en pension börja

betalas ut tidigast vid en viss ålder och endast

löpande. Kravet för att komma i åtnjutande av vissa

förmånliga villkor som gäller för sparande till

tjänstepension är även att det sparade kapitalet

utbetalas i form av en pension. Regeringen föreslår

därför att det skall vara möjligt att överföra

värdet av pensionsrätt inom EG:s pensionssystem till

pensionsrättigheter i Sverige för den som genom

senare verksamhet ansluts till det allmänna

pensionssystemet. Det överförda kapitalbeloppet

kommer därvid att motsvara värdet av såväl

pensionsrätt som intjänats i institutionen som

pensionsrätt som tidigare har överförts dit. Vad

avser värdet av pensionsrättigheter för allmän

pension som tidigare överförts till EG:s

pensionssystem skall motsvarande värde omräknat med

förändringen av inkomstindex, eller vad avser

tilläggspension förändringen av prisbasbeloppet,

återföras till det allmänna pensionssystemet. Värdet

av annan pensionsrätt som överförs från EG:s

pensionssystem skall genom försäkringskassans

försorg föras över till en pensionsförsäkring eller

motsvarande efter den enskildes val.

Pension från EG skall beskattas av EG och

samtidigt vara befriad från nationell skatt. Enligt

Europeiska kommissionens mening gäller befrielsen

från nationell skatt inte bara vid utbetalning av

pensionen utan också vid den överföring av

pensionskapital till EG som kan ha föregått

utbetalningen. Den dubbelbeskattning som uppkommer

om Sverige beskattar överföringsbeloppet och EG

beskattar utfallande pension anser regeringen inte

är skälig. En sådan beskattning skulle i praktiken

sannolikt utgöra ett avgörande hinder för den

enskilde att överföra pensionsrätt från Sverige till

EG. Visserligen minskar den svenska skattebasen vid

överföring av obeskattat pensionskapital från

Sverige till EG:s institutioner, men å andra sidan

ökar den vid överföring den omvända vägen.

Den allmänna försäkringskassan skall samverka med

gemenskaperna i fråga om formerna för överföring av

värdet av pensionsrättigheter till och från

gemenskaperna. Kassan skall även handlägga ärenden

om överföring till gemenskaperna av värdet av

pensionsrättigheter för allmän ålderspension och om

överföring från gemenskaperna av värdet av

pensionsrätt.

Överföringar av pensionsrätter till EG:s

pensionssystem medför statsfinansiella kostnader i

form av uteblivna skatteintäkter. Om pensionsmedlen

återförs till Sverige blir kostnaden den uteblivna

avkastningsskatten på tjänstepensionsförmögenheten.

Om pensionsmedlen inte återförs tillkommer kostnader

i form av utebliven inkomstskatt. Utebliven

inkomstskatt betraktas som en kostnad för Sveriges

EU-medlemskap och bör som sådan finansieras inom

ramen för den allmänna löneavgiften.

Skattebortfallet under de inledande 15 åren är dock

av så ringa storlek att det inte föranleder någon

särskild finansiering.

Beträffande administrativa kostnader uppskattas

försäkringskassans årliga kostnader till ca 1 miljon

kronor per år under de inledande åren. PPM:s

kostnader bedöms endast i mycket begränsad

omfattning påverkas av propositionens förslag.

Motioner

I motion Sf13 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 1

begärs avslag på regeringens förslag. Motionärerna

framhåller att EG:s pensionssystem har en mycket

svag finansiell bas och att EU-anställda genom EU:s

gynnsamma pensions- och skatteregler erhåller en

positiv särbehandling. Det sistnämnda strider mot

den inom EG-rätten rådande grundläggande

likabehandlingsprincipen. Motionärerna framhåller

vidare att i betänkandet Pensionssamordning för

svenskar i EU-tjänst (SOU 1996:57) konstateras bl.a.

att det föreligger stora svårigheter att föra

pensionskapital såväl mellan svenska som utrikes

system, i vart fall utan att svensk skatt dras från

kapitalet. Det är även svårt att räkna fram korrekta

överföringsbelopp. Det finns en risk för att

överföringsreglerna görs förmånliga för en liten

grupp personer och att övriga försäkringstagare får

betala förmånerna samt administrativa kostnader.

Vidare pekar motionärerna på att EG:s pensionssystem

har vissa särdrag som kan uppfattas som negativa.

Avgångsvederlag i stället för pension kan komma att

utbetalas. Kvinnors och mäns pensioner beräknas på

olika sätt beroende på kvinnors längre livslängd,

vilket vid överföring innebär att kvinnor får

tillgodoräkna sig ett mindre antal tjänsteår än män.

EU:s pensionsrättigheter kan förloras om en person

avskedas. Motionärerna menar även att EU:s

utvidgning till fler länder, och den eftersträvade

fördjupningen av unionen samt att denna eventuellt

kan komma att företräda EU-länderna direkt i andra

internationella organisationer, kommer att leda till

större krav på pensionsöverföringar. I motionen

yrkande 2 begär motionärerna, för det fall

regeringens förslag godkänns, ett tillkännagivande

av vad i motionen anförs om att det är ytterst

olämpligt att finansiera administration och

överföringsbelopp för pensionsöverföringar till

gemenskaperna på annat sätt än via allmänna skatter.

Motionärerna anför att överföringskostnaderna till

och från EU enbart gäller en liten grupp och att

denna grupp fullt ut bör bära de administrativa

kostnaderna. Beträffande de statsfinansiella

kostnaderna pekar motionärerna på att i promemorian

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna

(Ds 1999:6) förelogs att de uteblivna

skatteintäkterna skulle finansieras inom respektive

pensionssystem i princip genom höjda avgifter.

Motionärerna menar att en sådan lösning är helt

oacceptabel och att riksdagen bör ge regeringen

detta till känna. Om minskande skatteintäkter skall

finansieras i framtiden bör detta helst ske genom

reducering av de överförda pensionsrätterna eller ur

allmänna skattemedel.

I motion Sf14 begär Birgitta Carlsson m.fl. (c)

avslag på regeringens förslag. Motionärerna anser

att beredningen av förslaget inte har skett enligt

de principer som gällt för pensionsreformen. Vidare

anser motionärerna att EU-reglerna om pensioner

och skatter är en särreglering som gynnar dem som

arbetar inom EU och att de därmed strider mot

likabehandlingsprincipen. Motionärerna ser även

stora svårigheter att föra pensionskapital mellan

det svenska systemet och system i utlandet utan att

dra svensk skatt från kapitalet samt anser att det

blir svårt att räkna fram korrekta

överföringsbelopp. Det finns en risk för att

överföringsreglerna görs förmånliga för en liten

grupp personer och att övriga försäkringstagare får

betala för förmånerna samt administrativa kostnader.

Därtill leder unionens utvidgning och det

förhållandet att EU i framtiden kan ha en önskan att

företräda medlemsländerna i internationella

organisationer till krav på ytterligare

pensionsöverföringar. På sikt innebär detta att

pensionssystemen kommer att försvagas.

I motion Sf15 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma

med ett bättre förslag på finansiering av

administrationskostnaderna. Regeringens förslag

innebär att dessa kostnader vältras över på

pensionärskollektivet. Motionärerna menar att det

finns två alternativa vägar att gå. Den ena, som

bedöms som den mest rimliga, innebär att

pensionsrättsinnehavarna själva får stå för

kostnaden genom att pensionsrätterna reduceras i

proportion till administrationskostnaderna. Den

andra innebär att skattebetalarkollektivet får stå

för kostnaden. Administrationskostnaden kan därvid

ses som en kostnad bland andra på grund av EU-

medlemskapet.

Utskottets ställningstagande

Den som tar anställning i en EU-institution kommer

att vara anställd i EG som sådan. Vederbörande

kommer inte att tillhöra någon medlemsstats

socialförsäkring och inte heller vara underkastad

någon medlemsstats arbetsrättsliga regler.

Bestämmelserna i förordning 1408/71 som gäller för

migrerande arbetstagare m.fl. omfattar inte EU-

institutionerna. EG har därför utformat ett eget

regelverk för tjänstemännen som omfattar bl.a. lön,

semester, föräldraledighet och pensionsrättigheter.

Dessa tjänsteföreskrifter har tagits in i en

rådsförordning från 1968, som därefter ändrats vid

åtskilliga tillfällen. Pensionssystemet för de

anställda i EU-institutionerna regleras således i

denna förordning. Syftet är att underlätta EU-

institutionernas möjligheter att rekrytera

kvalificerad personal genom att säkerställa dels att

EU:s tjänstemän får behålla de rättigheter som de

tjänat in i sitt hemland, dels att rättigheterna

beaktas i det pensionssystem som tjänstemannen är

ansluten till i slutet av sin karriär. För att detta

skall fungera i förhållande till hemländernas skilda

pensionssystem har valts en teknik som innebär att

ett pensionskapital som svarar mot i hemlandet

intjänad pensionsrätt överförs till EG och räknas om

till tjänsteår i EU:s pensionssystem.

EG:s tjänsteföreskrifter har fastställts av

ministerrådet genom en förordning. Det innebär att

de enligt artikel 249 i EG-fördraget har allmän

giltighet och att de är till alla delar bindande och

direkt tillämpliga i medlemsstaterna. En medlemsstat

som ansluter sig till unionen sedan en förordning

trätt i kraft blir bunden av förordningen genom

anslutningsfördraget. Enligt artikel 10 i EG-

fördraget är medlemsstaterna även skyldiga att vidta

de åtgärder som krävs för att pensionsöverföringarna

skall kunna genomföras.

Utskottet kan konstatera att ifrågavarande del av

tjänsteföreskrifterna har varit svår att tillämpa

för medlemsländerna. Det har tagit lång tid, och i

flera fall föregåtts av processer i EG-domstolen,

innan medlemsstaterna infört regler som medger

överföring av pensionskapital. Samtliga

medlemsländer utom Sverige har nu infört möjlighet

att överföra värdet av åtminstone viss pensionsrätt.

För Sveriges del har det krävts flera års

utredande innan regeringen kunnat lägga fram

förevarande proposition. Redan i september 1994

tillsattes en särskild utredare, som i mars 1996

överlämnade sitt betänkande Pensionssamordning för

svenskar i EU-tjänst (SOU 1996:57). Vad gällde det

allmänna pensionssystemet föreslog utredaren att det

skulle vara den reformerade ålderspensionen, som för

vissa åldersgrupper även inkluderade folkpension och

tilläggspension, som skulle ligga till grund för

överföring av allmän pension, dock skulle även

intjänad rätt till förtidspension och

efterlevandepension omfattas. Efter remissbehandling

fortsatte beredningen i Regeringskansliet. I

promemorian Pensionsöverföringar till Europeiska

gemenskaperna (Ds 1999:6) föreslogs beträffande den

allmänna pensionen att endast premiepensionsdelen i

det reformerade ålderspensionssystemet skulle kunna

överföras. Det ansågs därvid att pensionsrätt inte

kan beräknas och överföras från ett

fördelningssystem. Sedan promemorian

remissbehandlats upprättades en tilläggspromemoria

(Ju 1999/8/PP), som i stor utsträckning

överensstämmer med regeringens förslag.

Utskottet delar regeringens bedömning att

möjligheten att överföra pensionsrättigheter skall

omfatta samtliga delar av det allmänna

ålderspensionssystemet med undantag av

garantipension. Vid omräkningen till tjänsteår i

EU:s pensionssystem kommer dock en

könsdifferentierad kapitaliseringsfaktor att

användas. Det medför att kvinnor i flertalet fall

missgynnas och att utfallet för dem blir 5-9 % sämre

än utfallet för männen. I det svenska

pensionssystemet är beräkningssättet lika för

kvinnor och män och på senare år har könsneutrala

försäkringstekniska grunder börjat användas även för

tjänstepension. Med hänsyn härtill föreslogs i

betänkandet SOU 1996:57 att pensionskapitalet från

de offentliga fonderade pensionssystemen, i första

hand den allmänna pensionen, skulle jämkas så att

utfallet blir lika för män och kvinnor. Utredningen

noterade dock att så länge antagandena om livslängd

inte är identiska med dem som EU tillämpar uppstår

ingen absolut rättvisa mellan könen, inte ens i de

fall de svenska grunderna är könsdifferentierade. I

propositionen föreslås inga jämkningsregler.

Utskottet, som anser att det svenska

pensionssystemet inte bör belastas med kostnader för

att korrigera EU:s könsdifferentierade

pensionsregler, delar regeringens uppfattning i

denna del. Utskottet anser emellertid att regeringen

bör verka för en förändring av EU:s pensionsregler i

detta avseende.

Det svenska pensionssystemet är utformat med

hänsyn till att pensionsförmånerna är

beskattningsbara i Sverige. Det är enligt utskottets

mening därför ett problem att pensionsrätt som förs

över till EG inte får föranleda beskattning här i

landet och att någon skatteeffekt inte heller får

beaktas vid beräkningen av överföringsbeloppets

storlek. Särskilt som EU:s skattenivåer är låga kan

det pensionsbelopp som överförs från Sverige sägas

innebära en överkompensation för den enskilde

samtidigt som nettokostnaden för Sveriges del ökar.

Ett sätt att komma till rätta med såväl de nämnda

könsskillnaderna som överkompensationen till följd

av de skilda skattesystemen skulle vara att ändra

formerna för samordning mellan EU:s och

medlemsstaternas pensionssystem så att

pensionsbeloppet som sådant inte längre förs över

till EG. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa

till de regler om samordning som finns i rådets

förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjer flyttar inom

gemenskapen. I förordningen, som bl.a. omfattar

förmåner vid sjukdom, moderskap, invaliditet,

ålderdom och arbetslöshet samt familjeförmåner,

regleras vilken medlemsstats lagstiftning som skall

tillämpas i olika situationer. Beträffande pensioner

omfattar förordningen lagstadgade pensionssystem och

det finns regler för beräkning enligt

proratatemporisprincipen, som avser beräkningen av

pension i de fall en pensionstagare till följd av

arbete eller bosättning i flera medlemsstater har

förvärvat rätt till pension i mer än en medlemsstat.

Pensionstagaren har rätt till en proportionellt

beräknad pension från vart och ett av de

medlemsstater som han/hon tjänat in pensionsrätt i.

För att en migrerande arbetstagare inte skall gå

miste om intjänade rättigheter finns bestämmelser om

sammanläggning av försäkringsperioder m.m. Något

motsvarande regelverk finns inte avseende

kompletterande pensionsrättigheter, som t.ex. de

svenska tjänstepensionerna, men ett steg att lösa

denna fråga har tagits genom rådets direktiv

98/49/EG av den 29 juni 1998 om skydd av

kompletterande pensionsrättigheter för anställda och

egenföretagare som flyttar inom gemenskapen. För att

främja rätten till fri rörlighet föreskrivs i

direktivet vissa garantier för lika behandling i

fråga om bevarandet av intjänade

pensionsrättigheter. Avsikten är att ytterligare

åtgärder avseende dessa pensionsrättigheter skall

vidtas inom EU.

Ett omfattande moderniseringsarbete av

bestämmelserna i förordning 1408/71 pågår sedan

några år tillbaka i syfte att förenkla

samordningsbestämmelserna och ge dessa en större

öppenhet och tydlighet, eftersom de blivit alltför

komplexa och svåra att tillämpa och tolka.

Kommissionen har den 21 december 1998 lagt fram ett

förslag om detta, KOM (1998) 779, som därefter

beretts i rådet. Enligt utskottets uppfattning har

samordningsreglerna i förordningen fungerat i

huvudsak bra. Om en liknande teknik skulle användas

i förhållande till anställda i EU-institutionerna

skulle en samordning även kunna ske i förhållande

till försäkringsvillkor för övriga

socialförsäkringsförmåner i hemlandet. Här kan

nämnas att den svenska socialförsäkringen, förutom

vad som följer av EU-samarbetet och konventioner med

andra länder, i huvudsak endast har särregler för

utsända statsanställda och i viss mån för

biståndsarbetare. Vid nämnda teknik för samordning

av trygghetssystemen skulle man heller inte riskera

att en pensionsrätt intjänad i hemlandet förloras

när tjänstemannen skiljs från sitt arbete i en EU-

institution. Utskottet noterar att en ökad rörlighet

även förutses från kommissionens sida. Enligt vad

som anges i nedan angivna vitbok avser kommissionen

att granska villkoren för rörlighet mellan de

europeiska institutionerna samt mellan dessa och

medlemsstaternas förvaltningar eller andra

offentliga eller privata organ i syfte att

underlätta utbytet. Rörlighet kommer att ses som en

merit vid personalbedömningar och tillsättning av

chefer.

En översyn av EG:s tjänsteföreskrifter pågår och

kommissionen avser att lägga fram ett övergripande

förslag till reformerade föreskrifter. I vitboken En

reform av kommissionen, som redovisades i mars 2000,

KOM (2000) 200 slutlig, anges att hela

personalpolitiken, från rekrytering till

pensionering, måste moderniseras för att

effektivisera EU-institutionerna. Bland annat anges

att nuvarande regler rörande ålder och villkor för

pensionering innebär en "bestraffning" av dem som

vill lämna tjänsten före 60 års ålder. Samtidigt får

tjänstemännen inte arbeta efter 65 års ålder. Dessa

frågor behöver tas upp till behandling. Det behöver

utvecklas ett nytt system för förtidspensionering,

bl.a. för att underlätta integrationen av personalen

från de nya medlemsstaterna. I en handlingsplan till

vitboken anges bl.a. att ersättningsnivåerna måste

vara sådana att man kan locka till sig och behålla

tillräckligt många kvalificerade sökande från

samtliga medlemsstater. Reformen får dock inte leda

till att anställningsvillkoren för den nuvarande

personalen försämras. Vidare anges att den gällande

metoden för årlig justering av löner och pensioner

upphör att gälla den 1 juli 2001 samt att

kommissionen behöver utarbeta ett förslag för att

säkra en långsiktig balans i pensionssystemet under

de kommande åren. Kommissionen har den 21 januari

2002 lagt fram ett förslag till de ändringar av

tjänsteföreskrifterna som reformen förutsätter.

Detta innehåller dock inte några väsentliga

ändringar i nu aktuella delar avseende

pensionsöverföringar och kostnader för detta. Enligt

utskottets mening bör dock regeringen verka för att

tjänsteföreskrifterna så snart som möjligt ändras så

att intjänade pensionsrättigheter säkerställs för

tjänstemännen utan att pensionsbelopp behöver

överföras till EG.

Enligt regeringens förslag kommer

överföringsbeloppet avseende inkomstpension och

tilläggspension att tas från Första - Fjärde AP-

fonderna. Även kostnaderna för administrationen av

överföringsbeloppet kommer att belasta AP-fonderna.

Det inledningsvisa överföringsbeloppet har beräknats

till 240-475 miljoner kronor medan överföringen

därefter högst uppgår till 11 miljoner kronor per

år. Utskottet anser det riktigt att

överföringsbeloppet tas från AP-fonderna men vill

framhålla att införandet av ett system med

pensionsöverföring till EG inte får innebära att

kostnader härför övervältras på övriga försäkrade.

Det är därför viktigt att regeringen löpande bedömer

storleken av överförda belopp, den lägre

avkastningen i AP-fonderna samt den ökade

administrationskostnaden. Om detta sammantaget

påverkar övriga försäkrades pensionsförmåner

negativt bör regeringen återkomma med förslag som

innebär att pensionssystemet tillförs medel som en

kostnad för det svenska EU-medlemskapet.

De statsfinansiella kostnaderna i form av bortfall

av inkomstskatt och avkastningsskatt skall anses som

en kostnad för Sveriges EU-medlemskap och

finansieras inom ramen för den allmänna

löneavgiften. Utskottet delar regeringens bedömning

att dessa kostnader dock för närvarande är så ringa

att de inte bör föranleda någon särskild

finansiering.

Med hänvisning till det ovan anförda anser

utskottet att riksdagen bör bifalla propositionen

men ge regeringen till känna att regeringen bör

verka för att EG:s tjänsteföreskrifter ändras i

enlighet med vad utskottet anfört samt att

regeringen om så erfordras återkommer med ett

förslag om att tillföra pensionssystemet medel som

en kostnad för EU-medlemskapet. Härigenom av-slås

motionerna Sf13 yrkande 1 och Sf14 och tillgodoses i

huvudsak syftet med motionerna Sf13 yrkande 2 och

Sf15.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Lagförslagen (punkt 1)

av Margit Gennser (m), Göran Lindblad (m),

Cecilia Magnusson (m), Birgitta Carlsson (c) och

Margareta Cederfelt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2001/02:21. Därmed

bifaller regeringen motion 2001/02:Sf13 yrkande

1 samt motion 2001/02:Sf14.

Ställningstagande

Som framgår av betänkandet är EG:s pensionssystem

och tjänsteföreskrifter omoderna. De kom till i en

helt annan situation än den nuvarande och måste inom

en snar framtid anpassas till moderna förhållanden.

För närvarande har kommissionen också påbörjat en

genomgripande översyn av hela personalpolitiken,

inklusive pensionsfrågor. Regeringen bör verka för

att denna översyn påskyndas.

EG:s tjänsteföreskrifter vad gäller

pensionsbestämmelser m.m. skapar betydande

konflikter med det svenska pensionssystemet. Av

denna anledning bör förändringen av EG:s

tjänsteföreskrifter m.m. avvaktas. Med ett modernare

pensionssystem för de anställda inom EU skulle de

anställdas rätt bättre tillgodoses genom

samordningsreglerna i rådets förordning (EEG) nr

1408/71 om tillämpningen av systemen för social

trygghet, när anställda, egenföretagare eller deras

familjer flyttar inom gemenskapen.

Förslaget till pensionsöverföringar enligt

regeringens proposition 2001/02:21 skapar betydande

olägenheter för det svenska pensionssystemet:

1. Överföringar av pensionskapital, som förtida

engångsbelopp genom uttag från AP-fonderna,

försämrar stabiliteten i det svenska reformerade

pensionssystemet. Balanseringen kan komma att

behöva (allt annat lika) aktiveras tidigare på

grund av att AP-fonderna direkt avtappats på

medel på upp till en halv miljard kronor. Den

rörligare personalpolitik som EU aviserat torde

leda till att den genomsnittliga

anställningsåldern ökar med motsvarande större

överföringsbelopp från AP-fonderna till EG:s

pensionssystem.

2. Det uttag som enligt propositionen skall ske av

medel från AP-fonderna bryter mot de av Sveriges

riksdag fastlagda reglerna för det reformerade

pensionssystemet som inte tillåter förtida uttag

av pension före fyllda 61 år än mindre uttag av

engångsbelopp från pensionssystemet. Den nya

lagen kan ge upphov till två former av för

pensionssystemet negativa prejudikat: a) att

andra personalkategorier med utlandsplaceringar

under längre tid kräver samma förmåner b) att

EG:s icke fonderade pensionssystem kräver växande

kassaflöden för att kunna vidmakthålla sina

pensionsutbetalningar och att dessa krav riktas

mot AP-fonderna i stället för att bekostas över

statsbudgeten.

3. Antagandet av lagen om pensionsöverföringar till

Europeiska gemenskaperna bryter mot målet att

skapa ett långsiktigt stabilt svenskt

pensionssystem. Risken är att medborgarna på

grund av det nu beskrivna politiska ingreppet i

form av en lag om överföringar av pensionsmedel

till Europeiska gemenskaperna mister tilltron

till det reformerade pensionssystemets

långsiktiga stabilitet.

Till detta kommer att EG:s pensions- och

tjänsteföreskrifter innehåller regler som kan

uppfattas som stötande för svensk uppfattning:

1. Kvinnor och män behandlas olika inom EG:s

pensionssystem. Vid omräkning till tjänsteår

tillämpas en könsdifferentierad

kapitaliseringsfaktor.

1. Vid avsked kan den anställde gå miste om sina

pensionsrättigheter, vilket innebär att

pensionerna inte är oantastbara. Detta skapar två

negativa effekter av olika dignitet: a) Det

svenska pensionssystemet kan belastas ytterligare

vid en återflyttning av den avskedade till

Sverige. b) Bristen på en oantastbar pensionsrätt

leder till att kritik mot EU och dess

administration undertrycks och att till och med

väl underbyggda observationer gällande korruption

m.m. inte rapporteras.

2.

Vid anställning av högt kvalificerade specialister

med lång tjänstgöring bakom sig i Sverige, blir

utbetalningarna från det svenska offentliga

pensionssystemet men också från olika

tjänstepensionssystem betydande. Eftersom utfallande

pensioner m.m. från EU beskattas med EU-skatt (i

genomsnitt 22 %) under hela pensionstiden kommer

detta att skapa incitament för pensionsöverföringar.

Samtidigt som intjänad pensionsrätt kan tas ut i

förtid med ovan påtalade nackdelar för tredje man,

erhålls ytterligare en betydande favör i form av

betydligt lägre skatt även om bosättning sker i

Sverige.

Alla de nu nämnda olägenheterna gör att lagen om

pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna

bör avslås och att den samordning som behöver ske

genomförs först efter den revision av

tjänsteföreskrifterna som kommissionen har inlett.

Målet bör vara att samordningen sker i enlighet med

de huvuddrag som tillämpas för migrerande

arbetskraft enligt rådets förordning (EEG) 1408/71.

De administrativa kostnaderna skulle också bli

betydligt lägre. Det bör dessutom poängteras att

ingen går miste om den i Sverige intjänade

pensionsrätten i enlighet med de regler som gällt

vid intjänandet.

I ett övergångsskede kan eventuellt vissa

kortsiktiga problem uppstå när det gäller

kassaflödet i EG:s bristfälligt finansierade

pensionssystem. Sådana problem kan lösas genom en

tillfällig förstärkning av likviditeten i EG:s

pensionssystem. En sådan likviditetsförstärkning bör

ske över statsbudgeten och inte belasta

pensionssystemet. Samtidigt bör regeringen kräva att

översynen av EG:s pensionssystem sker snabbt och

effektivt.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lagförslagen (punkt 1)

av Ulla Hoffman och Sven-Erik Sjöstrand (båda v)

En av anledningarna till att Vänsterpartiet

argumenterade för nej till medlemskap i EU var att

beslutskompetensen i många frågor flyttades över

till Bryssel. Ett exempel på detta är EG:s

pensionssystem. Det finns många brister i EG:s

pensionssystem, och en modernisering av

regelsystemet är nödvändig.

Vår tolkning av gemenskapernas tjänsteföreskrifter

om att överföra värdet av pensionsrättigheterna är

att medlemsstaterna måste vidtaga de åtgärder som

krävs för att pensionsöverföringarna skall kunna

genomföras.

Beskattningen av EU-pensionerna är förmånlig

jämfört med svenska skatteregler. EU-pensionen

beskattas enbart av gemenskaperna och är befriad

från nationell skatt. I Vänsterpartiet anser vi att

regeringen med det snaraste skall ta upp

förhandlingar med kommissionen för att

pensionsöverföringarna skall beskattas enligt

nationella beskattningsregler.

Regeringen bör även i dessa förhandlingar med

kommissionen ta upp problemet att EU:s

pensionsrättigheter inte är oantastbara. Det finns

en risk för att personer som riktar kritik mot EU

och dess institutioner kan mista sin pensionsrätt.

En sådan regel kan också innebära att befogad kritik

tystas ned beroende på brister i

tjänsteföreskrifterna.

2. Lagförslagen (punkt 1)

av Bo Könberg (fp)

De gällande reglerna för överföring av

pensionsrättigheter för dem som är anställda vid

EU:s institutioner är klart otillfredsställande.

Sverige är dock, i likhet med övriga medlemsländer,

bundet att genomföra dem.

Vid fastställandet av värdet av tilläggspension

har man i propositionen använt sig av en årlig

diskonteringsfaktor på 1,6 % för att få fram det

aktuella värdet. Någon ordentlig analys av lämplig

faktor har inte gjorts, och valet av faktorn 1,6 %

synes enbart ha tagits utifrån det faktum att det är

den siffran som används i det nya pensionssystemet

för att vid pensioneringen fastställa det första

årets pension när det gäller inkomstpensionen. Denna

faktor har dock medvetet inte satts högre än till

1,6 %. Detta för att minska risken för att den

årliga följsamhetsindexeringen skall leda till

mindre uppräkning av pensionen än vad som motsvaras

av prishöjningarna.

Rimligare hade varit att som faktor använda sig av

de 2 % som används i huvudalternativet för att söka

bedöma sannolikheten av att den automatiska

balanseringen skall behöva komma till användning.

Det är dessutom den siffra som riksdagen i fjol

(bet. 2000/01:FiU13) anvisat skall användas som

antagande om tillväxt i pensionsgrundande inkomst

per person inför beslutet år 2004 om eventuell

ytterligare överföring av medel från AP-fonderna.

Det gjorda antagandet om livslängd kan dock

hävdas vara av den arten att det i grova drag kan

balansera den för låga diskonteringsfaktorn. Det

sammanlagda utfallet torde därför bli ungefär

detsamma som om mer rimliga antaganden hade gjorts

på de olika punkterna. Jag har därför valt att inte

motsätta mig att de gjorda antagandena använts.

3. Lagförslagen (punkt 1)

av Kerstin-Maria Stalin (mp)

Miljöpartiet har inte skrivit någon motion på denna

proposition. Vi uppskattar dock att ämnet blivit så

ingående belyst och diskuterat i utskottet.

Diskussionerna har lett till stora förbättringar och

förtydliganden i betänkandet. Utskottet anser t.ex.

att riksdagen skall ge regeringen tillkänna att den

bör verka för att EG:s tjänsteföreskrifter ändras

bland annat angående likabehandling av kvinnor och

män. Utskottet föreslår också ett tilkännagivande om

att regeringen, om så efordras med anledning av

kostnader m.m., skall återkomma med förslag om att

tillföra pensionssystemet medel som en kostnad för

EU-medlemskapet.

Ett orosmoment kvarstår emellertid. Den gäller EU-

pensionens antastbarhet. Det finns exempel på att

den anställde vid avsked på grund av kritik mot

kommissionen eller på grund av en konstaterad

oegentlighet gått förlustig sina

pensionsrättigheter. Denna sanktion är oacceptabel.

Konstaterade oegentligheter skall givetvis rendera

lämpliga påföljder såsom t.ex. avsked, degradering i

tjänsten eller straff utdömt av domstol.

Pensionsrättighetens grund kan även komma att ändras

ifall den anställde uppgett felaktig information

eller liknande. Miljöpartiet kan dock inte acceptera

att pensionsrättigheten som sådan går förlorad. Det

strider mot allmänna rättsprinciper och hör inte

hemma i de gängse arbetsrättsliga eller

straffrättsliga systemen. Vi har blivit informerade

om att sanktionen förlust av pensionsrättigheter

inte har tillämpats på länge. Dessutom skall

tjänsteföreskrifter m.m. för anställda inom EU

omarbetas. Vi anser att förlust av

pensionsrättigheten uttryckligen skall tas bort

ifrån föreliggande sanktionssystem.

Regeringen har fått en förfrågan om

pensionsrättighetens oantastbarhet från utskottet.

Frågan och svaret skall följas upp. Miljöpartiet

hade ändock föredragit att utskottet i betänkandet

uppmanat regeringen att i förhandling med EU verka

för att förlust av pensionsrättigheter vid avsked

inte under några förhållanden kan komma att användas

som sanktion.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:21 Pensionsöverföringar till

Europeiska gemenskaperna har regeringen

(Justitiedepartementet) förslagit att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska

gemenskaperna,

2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension,

4. lag om ändring i lagen (1998:702) om

garantipension,

5. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder (AP-fonder).

Lagförslagen återfinns som bilaga 2.

Följdmotioner

2001/02:Sf13 av Margit Gennser m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om

pensionsöverföringar till Europeiska

gemenskaperna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att under

förutsättning att regeringens förslag godkänns det

är ytterst olämpligt att finansiera administration

och överföringsbelopp för pensionsöverföringar

till Europeiska gemenskaperna på annat sätt än via

allmänna skatter.

2001/02:Sf14 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen avslår regeringens förslag om

pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna.

2001/02:Sf15 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om administrationskostnaderna

för pensionsöverföringar till Europeiska

gemenskaperna.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag