Prop. 2001/02:21

Regeringens proposition

2001/02:21

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna

Prop.

2001/02:21

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 25 oktober 2001

Göran Persson

Britta Lejon

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till den lagstiftning som krävs för att

möjliggöra att värdet av pensionsrättigheter som är intjänade i Sverige överförs

till det pensionssystem som gäller för de anställda vid Europeiska unionens

institutioner i enlighet med Europeiska gemenskapernas (EG:s)

tjänsteföreskrifter. Dessa finns i rådsförordningar, varför reglerna i dem om

att överföra värdet av pensionsrättigheter är bindande och direkt tillämpliga i

Sverige.

Beträffande allmän pension föreslås i propositionen att det skall vara möjligt

för en person som tillträder en anställning vid någon av unionens institutioner

att överföra värdet av pensionsrätt för inkomstpension, värdet av pensionsrätt

för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension till gemenskapernas

pensionssystem. Vad gäller inkomstpension och tilläggspension föreslås att

Riksförsäkringsverket skall få rekvirera de medel som behövs för att föra över

värdet av dessa till gemenskaperna från Första - Fjärde AP-fonderna.

I propositionen föreslås vidare att det införs regler om att det skall bli

möjligt att överföra värdet av rätt till tjänstepension och av näringsidkares

pensionsförsäkring och behållning på pensionssparkonto trots bestämmelserna i

inkomstskattelagen (1999:1229). Det föreslås även att en arbetsgivare som har

tryggat en pensionsutfästelse genom avsättning av medel till en

pensionsstiftelse och därefter överfört intjänade pen-sionsmedel till EG skall

ha rätt till ersättning ur stiftelsens överskott.

I propositionen ges en möjlighet för den enskilde att efter avslutad anställning

i en EU-institution till pensionsändamål i Sverige överföra ett kapitalbelopp

som motsvarar värdet av såväl pensionsrätt som intjänats i institutionen som

pensionsrätt som tidigare överförts dit.

En överföring av pensionsrättigheter enligt den föreslagna lagen skall inte

medföra några beskattningskonsekvenser för den enskilde.

Som kontaktorgan för överföringar till och från EG föreslås den all-männa

försäkringskassan. Kassan skall också handlägga ärenden om överföring av

pensionsrättigheter såvitt gäller allmän pension.

Den lagstiftning som avser överföring av värdet av pensionsrättigheter till och

från Europeiska gemenskaperna föreslås träda i kraft den 1 juli 2002.

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut 5

2 Lagtext 6

2.1 Förslag till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och

från Europeiska

gemenskaperna 6

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. 10

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension 11

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

13

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om

allmänna pensionsfonder (AP-fonder) 14

3 Ärendet och dess beredning 15

4 Europeiska gemenskapernas pensionssystem 16

4.1 Pensionsförmåner 16

4.1.1 Ålderspension 16

4.1.2 Avgångsvederlag 17

4.1.3 Invalidpension 18

4.1.4 Efterlevandepension 18

4.1.5 Utbetalning 18

4.1.6 Skattebestämmelser 19

4.2 Reglerna om överföring av värdet av pensionsrättigheter 19

4.2.1 Överföring till EG:s pensionssystem 20

4.2.2 Överföring från EG:s pensionssystem 21

4.2.3 Ansökan om överföring till och från EG:s pensionssystem 21

4.2.4 Övriga medlemsstater 22

4.3 Reglernas tillämplighet i Sverige 23

5 Överföring från Sverige till Europeiska gemenskaperna 25

5.1 Allmän pension 25

5.1.1 Det reformerade ålderspensionssystemet 25

5.1.2 Värdet av intjänad ålderspension får

föras över 28

5.1.3 Beräkning av värdet av inkomstpension och premiepension 32

5.1.4 Beräkning av värdet av tilläggspension m.m. 34

5.1.5 Förtidspension och efterlevandepension 37

5.1.6 Fastställande av pensionsrätt 39

5.2 Tjänstepension eller motsvarande 41

5.2.1 Finansiering och tryggande 41

5.2.2 Tillämpningen av EG:s tjänsteföreskrifter 43

5.2.3 Gottgörelse ur pensionsstiftelse 45

6 Skatterätt 46

6.1 Gällande skattebestämmelser 46

6.2 Skattebestämmelser vid pensionsöverföringar till EG 48

7 Överföring från Europeiska gemenskaperna till Sverige 50

7.1 Möjlighet till överföring 50

7.2 Fördelning och placering av överföringsbelopp 53

8 Administration 55

8.1 Central hantering hos en allmän försäkringskassa 55

8.2 Överklagande av beslut 58

9 Ekonomiska konsekvenser 59

10 Författningskommentar 62

10.1 Förslaget till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till

och från Europeiska

gemenskaperna 62

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. 70

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension 70

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

71

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder (AP-fonder) 71

Bilaga 1 Artikel 11 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter 73

Bilaga 2 Artikel 12 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter 74

Bilaga 3 Utredningens sammanfattning av betänkandet Pensionssamordning

för svenskar i EU-tjänst

(SOU 1996:57) 75

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet

Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst (SOU 1996:57) 78

Bilaga 5 Sammanfattning av departementspromemorian Pensionsöverföringar

till Europeiska gemenskaperna

(Ds 1999:6) och tilläggspromemorian 79

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över

departementspromemorian Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna (Ds

1999:6) och tilläggspromemorian 82

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 83

Bilaga 8 Lagrådets yttrande 95

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 2001 99

Rättsdatablad 100

1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska

gemenskaperna,

2. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålders-pension,

4. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

5. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och

från Europeiska gemenskaperna

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar artikel 11 i bilaga 8

till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om

fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper1

(tjänsteföreskrifterna). Bestämmelserna gäller rätten för tjänstemän i

Europeiska gemenskaperna att föra över värdet av pen-sionsrättigheter till och

från gemenskaperna.

Med tjänstemän avses i denna lag även andra anställda inom gemenskaperna som

omfattas av artikel 11 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna.

Överföring till Europeiska gemenskaperna

Allmän ålderspension

2 § Det sammanlagda värdet av pensionsrätt för inkomstpension, värdet av

pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension

(pensionsrättigheter för allmän ålderspension) enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension skall på begäran av den försäkrade föras över till

gemenskaperna. Till grund för beräkning av det belopp som skall överföras skall

de pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den försäkrade till och

med det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

Överföringen innebär att de pensionsrättigheter för vilka värdet överförs inte

längre ger upphov till ålderspension enligt svensk lag om inte rättigheterna

senare återförs från gemenskaperna enligt vad som föreskrivs i 8 §.

3 § Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall utgöras av värdet av den

försäkrades pensionsbehållning enligt 5 kap. 2 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

Vid beräkning av pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning

som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, föräldrar till små barn enligt 3

kap. 10 § och studier enligt 3 kap. 24 § samma lag, endast om det för den

försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna har

fastställts pensionsgrundande inkomster enligt vad som anges i 5 kap. 13 § samma

lag.

När överföring sker skall värdet av pensionsrätten räknas om med hänsyn till

eventuell förändring av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § samma lag mellan det år

då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för

överföringen.

4 § Värdet av rätt till tilläggspension som skall föras över för en för-säkrad

som är född år 1953 eller tidigare skall beräknas enligt 6 kap. 2, 3, 8 och 17

§§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19 - 22 §§ lagen

(1998:675) om införande av nämnda lag. Beloppet skall därefter räknas om enligt

vad som anges i andra och tredje styckena denna paragraf.

Beloppet skall multipliceras med ett delningstal. Som delningstal skall det

delningstal användas som enligt 5 kap. 12 § förstnämnda lag gäller för beräkning

av inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det år då den

försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna. Det framräknade beloppet

skall därefter diskonteras med en årlig förväntad avkastning på 1,6 procent

utifrån det antal år som återstår från det år då den försäkrade tillträdde

tjänsten vid gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65 år.

Beloppet skall sedan multipliceras med 1,0 minus den procentuella genomsnittliga

risken för att personer i den försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder.

Risken skall beräknas med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende

livslängden hos befolkningen i Sverige.

När överföring sker skall det värde som räknats fram enligt andra stycket

slutligen räknas om med eventuell förändring av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring mellan det år då den försäkrade

tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

5 § Värdet av pensionsrätt för premiepension skall utgöras av de tillgångar som

motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto enligt 7 kap.

4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension vid tidpunkten för inlösen

av innehavet. Sådan inlösen skall ske snarast efter det att

Premiepensionsmyndigheten underrättats om att en begäran om överföring kommit in

till den allmänna försäkringskassan.

Överföringen till gemenskaperna skall omfatta det värde som anges i första

stycket.

Tjänstepension

6 § Oavsett bestämmelserna i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) får

överföring ske till gemenskaperna av värdet av rätt till tjänstepension i form

av pensionsförsäkring. Sådan överföring får också ske av värdet av

näringsidkares rätt till pension i näringen i form av pensionsförsäkring eller

behållning på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt

pensionssparande.

7 § I de fall överföring har skett av värdet av rätt till tjänstepension som har

tryggats genom att en arbetsgivare avsatt medel till en pensions-stiftelse

enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., har

arbetsgivaren rätt att få ersättning ur pensionsstiftelsens överskott för vad

som överförts.

Överföring från Europeiska gemenskaperna

8 § En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna för att övergå

till verksamhet som anställd eller egenföretagare i Sverige kan få värdet av

pensionsrätt som han eller hon är berättigad till inom gemen-skaperna överfört

till ett konto hos den allmänna försäkringskassan. Värdet av pensionsrättigheter

för allmän ålderspension, beräknat enligt 9 §, som tidigare överförts till

gemenskaperna skall därvid på nytt ge upphov till allmän ålderspension enligt

svensk lag. Vid fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och

pensionsrätt för inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

9 § Värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension som återförs till

det allmänna pensionssystemet skall högst motsvara värdet av de

pensionsrättigheter för allmän ålderspension som tidigare överförts till

gemenskaperna.

För inkomstpension och premiepension skall värdet räknas om med hänsyn till

förändringen av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension, och för tilläggspension skall värdet räknas om med

hänsyn till förändringen av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring, allt mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde

och året för återföringen från gemenskaperna.

10 § Värdet av pensionsrätt, som överförs från gemenskaperna till den allmänna

försäkringskassan men som inte skall återföras till det allmänna

pensionssystemet, skall av försäkringskassan utan dröjsmål placeras enligt

tjänstemannens val i en sådan pensionsförsäkring som avses i 58 kap.

inkomstskattelagen (1999:1229) eller i en eller flera av sparformerna enligt

lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Försäkringskassans uppgifter

11 § Den allmänna försäkringskassan handlägger ärenden om överföring till

gemenskaperna av värdet av pensionsrättigheter för allmän ålderspension och om

överföring från gemenskaperna av värdet av pensionsrätt.

Försäkringskassan skall samverka med gemenskaperna i fråga om formerna för

överföring av pensionsrättigheter till och från gemen-skaperna.

Inkomstbeskattning

12 § En överföring av värdet av pensionsrättigheter enligt denna lag utgör inte

intäkt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för den vars pensionsrättigheter

överföringen avser.

Omprövning och överklagande

13 § För den allmänna försäkringskassans beslut i ärenden enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om beslut om pension i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

- 13 kap. 9 § första stycket samt 10-13, 15 och 16 §§ om omprövning, och

- 13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§, 22 § andra

och tredje styckena samt 23 § om överklagande.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. För den som är född år 1937 eller tidigare och som har tillträtt sin

anställning vid gemenskaperna före den 1 januari 2003 får, när det gäller allmän

ålderspension, värdet av rätt till folkpension och tilläggspension föras över

till Europeiska gemenskaperna. Folkpensionen skall därvid beräknas enligt 5 och

6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, punkterna 3, 4, 6 och 7 i

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i den lagen samt

punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i

samma lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2001.

Tilläggspensionen skall beräknas enligt 12 kap. lagen om allmän försäkring i

kapitlets lydelse före den 1 januari 2001. Summan av den beräknade folkpensionen

och tilläggspensionen skall räknas om på sätt som anges i 4 § andra och tredje

styckena. Om pension har betalats ut skall värdet av rätt till folkpension och

tilläggspension minskas med vad som betalats ut på sätt som föreskrivs av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid överföring från

Europeiska gemenskaperna skall vad som sägs i 8 och 9 §§ om tilläggspension

enligt lagen (1998:674) om in-komstgrundad ålderspension i stället gälla

folkpension och tilläggs-pension enligt de bestämmelser som anges i andra och

tredje meningarna i denna punkt.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Arbetsgivaren äger ur pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan utgift i samband med

pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på

grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på grund av

uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbetstagarens

frånfälle eller utgift för försäkring av sådant understöd.

Dessutom äger arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats under

rubriken Avsatt till pensioner till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan.

Gottgörelse enligt denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning för annan

arbetstagare än sådan, som omfattas av stiftelsens ändamål, eller sådan

arbetstagares efterlevande.

I fråga om ersättning för värdet av rätt till tjänstepension som överförts till

Europeiska gemenskaperna gäller 7 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2.2

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

skall införas en ny paragraf, 14 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

1 a §

Om en tjänsteman enligt 2 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet

av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension till

gemenskaperna och om den fastställda pensionsrätten för inkomstpension eller

fastställda pensionspoäng för den personen därefter har sänkts, skall den

allmänna försäkringskassan återkräva av honom eller henne vad som har överförts

för mycket.

Återkrav skall ske om sänkningen beror på att den pensionsgrundande inkomsten av

annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt eller pensionspoäng

inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 §

om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall beloppet

återkrävas endast om den som överfört värdet av pensionsrättigheter genom att

lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts-

eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt eller pensionspoäng har

fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp. Om det finns särskilda skäl

får den allmänna försäkrings-

kassan helt eller delvis efterge krav på återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2.3

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1998:702) om garantipension skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Till grund för beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall, om inte annat

anges i 7 §, ligga den inkomstgrundande ålderspension som den pensionssökande

har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålderspension avses ålderspension

enligt lagen (1998:674) om inkomst-grundad ålderspension före reducering enligt

12 kap. 9 § samma lag, och allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk

lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

Inkomstpension och premiepension skall därvid beräknas som om den

pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och

som om denna pensionsrätt, före reducering enligt 4 kap. 6 § lagen om

inkomstgrundad ålderspension, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensionspoäng

till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har

tillgodoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas till

den inkomstpension eller den tilläggspension som skulle ha utgetts om full

avgift hade erlagts.

Vid beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall med inkomstgrundad

ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som uppbärs med

stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring samt efterlevandepension och förtidspension

enligt utländsk lagstiftning.

Om den pensionssökande enligt 2 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet

av pensionsrätt för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet av

rätt till tillläggspension och om någon överföring från gemenskaperna enligt 8

§ samma lag därefter inte har skett, skall garantipensionen beräknas som om

någon överföring till gemenskaperna inte hade skett.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder

(AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder

(AP-fonder) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till förfogande,

från Första - Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för att

finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Var och en av fonderna skall

tillskjuta en fjärdedel av medlen.

Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till förfogande,

från Första - Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för att

finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Riksförsäkringsverket skall också från fonderna rekvirera de medel som behövs

för att föra över värdet av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt

till tilläggspension enligt lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna.

Vid tillämpningen av första och andra styckena skall var och en av fonderna

tillskjuta en fjärdedel av medlen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2

3 Ärendet och dess beredning

En person som tar anställning i en av Europeiska unionens (EU:s) institutioner

har rätt att överföra värdet av pensionsrättigheter som han eller hon har tjänat

in i en medlemsstat till Europeiska gemenskapernas (EG:s) pensionssystem. De

pensionsbestämmelser som gäller för anställda i EG ingår i tjänsteföreskrifterna

för tjänstemännen i EG och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa

gemenskaper. Tjänsteföreskrifterna är fastställda genom rådets förordning (EEG,

Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 (EGT L 56, 4.3.1968, s.1, Celex

31968R0259) och har därefter ändrats vid åtskilliga tillfällen. Reglerna om

överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från EG:s pensionssystem

finns i artikel 11 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna, se bilaga 1. Sveriges

medlemskap i EU från och med den 1 januari 1995 har resulterat i att närmare 900

svenskar anställts i EU:s institutioner.

Inför ett eventuellt medlemskap beslutade regeringen hösten 1994 att en särskild

utredare skulle tillkallas med uppgift att klarlägga betydelsen och räckvidden

för svenskt vidkommande av gemenskapernas regler om samordning och överföring av

pensionsrättigheter mellan pensionssystem i Sverige och gemenskapernas

pensionssystem. Utredningen skulle vidare föreslå de åtgärder som kan behöva

vidtas för att reglerna skall kunna tillämpas i Sverige.

Utredningen överlämnade i mars 1996 betänkandet Pensionssamordning för svenskar

i EU-tjänst (SOU 1996:57). Utredningens sammanfattning av sitt betänkande finns

i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över de

remissinstanser som yttrat sig över betänkandet finns i bilaga 4. De inkomna

remissvaren och en sammanställning över dessa finns tillgängliga i

Justitiedepartementet (Ju1999/8/PP). Efter remissbehandlingen har en fortsatt

beredning skett i Regeringskansliet och förslag till nödvändig lagstiftning har

utarbetats. Arbetet redovisades i februari 1999 i promemorian

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna (Ds 1999:6) och i maj 2000 i

en tilläggspromemoria (Ju1999/8/PP). En sammanfattning av promemoriorna finns i

bilaga 5. Promemoriorna har remissbehandlats. En förteckning över de

remissinstanser som yttrat sig över promemoriorna finns i bilaga 6. Kontakter

har under hand tagits med Europeiska kommissionen. Ett antal av de tidigare

remissinstanserna har beretts tillfälle att lämna synpunkter på de delar i ett

utkast till lagrådsremiss som rör överföring från EG till Sverige. De inkomna

remissvaren och sammanställningar över svaren finns tillgängliga i

Justitiedepartementet (Ju1999/8/PP). Med promemo-riorna avses i fortsättningen

promemorian och de ändrade ställningstaganden som förs fram i

tilläggspromemorian.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 juni 2001 att inhämta Lagrådets yttrande över de

förslag som finns i bilaga 7.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Den föreslagna nya lagen gäller överföring

av pensionsrättigheter såväl från Sverige till EG som från EG till Sverige.

Lagrådet har förordat att detta återspeglas i lagens namn. Regeringen har följt

det förslag till namn på lagen som Lagrådet lämnat. I enlighet med vad Lagrådet

förordat har förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring utgått. Detta kommenteras i avsnitt 8.1. Regeringen har också i

övrigt följt Lagrådets synpunkter och behandlar dessa i författningskommentaren

till 5 och 11 §§ och i ikraft-trädande- och övergångsbestämmelserna till den nya

lagen. I förhållande till lagrådsremissen har vidare tidpunkten för

lagförslagens ikraftträdande ändrats till den 1 juli 2002 vilket kommenteras i

författningskommen-taren till ikraftträdandebestämmelsen. I övrigt har vissa

redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen.

4 Europeiska gemenskapernas pensionssystem

4.1 Pensionsförmåner

De pensionsbestämmelser som gäller för anställda i Europeiska gemenskaperna

ingår i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och

anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa ge-menskaper (i

fortsättningen kallade EG:s tjänsteföreskrifter eller tjänsteföreskrifterna).

Tjänsteföreskrifterna är fastställda genom rådets förordning (EEG, Euratom,

EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 och har därefter ändrats vid åtskilliga

tillfällen.

Pensionsbestämmelserna finns i kapitel 3 i tjänsteföreskrifterna och i bilaga 8

till dem. En konsolidering av förordningen nr 259/68 och efterföljande

förordningar om ändring av den förordningen finns i Europeiska kommissionens

kompendium Tjänsteföreskrifter, förordningar och regler som skall tillämpas på

tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna.

EG:s pensionssystem omfattar ålderspension (i den svenska översättningen av

tjänsteföreskrifterna benämnd avgångspension), avgångsvederlag, invalidpension

och efterlevandepension. Förmånerna finansieras direkt över EU:s budget genom

ett fördelningssystem. Någon fondering av pensionsmedel för framtida utbetalning

förekommer inte. Kostnaden beräknas sedan år 1993 vara 24,75 procent av lönen,

vilket med en tredjedel betalas av den anställde genom en egenavgift.

Återstående två tredjedelar tas inte ut som en särskild arbetsgivaravgift.

4.1.1 Ålderspension

Pensionsålderns nedre gräns är 60 år, men den anställde är skyldig att avgå

först vid 65 år. För att få avgå med rätt till ålderspension skall arbetstagaren

antingen ha tjänstgjort i minst tio år i en EU-institution eller ha fyllt 60

år. Tjänsteår som härrör från överförd pensionsrättighet får inte beaktas för de

tio åren. När den anställde har fyllt 50 år och avgår efter minst tio års

tjänstgöring, finns rätt att ta ut ålderspensionen från avgångsdagen. I sådant

fall reduceras pensionen. Om den anställde är yngre vid avgången eller om han

eller hon så väljer, betalas pensionen ut från och med 60 års ålder, men alltid

tidigast från avgångsdagen.

Pensionsnivån vid hel pension är 70 procent av den sista grundlönen i den sista

lönegrad som arbetstagaren innehaft minst ett år före avgången. En hel pension

skall dock minst uppgå till 140 procent av den lägsta grundlönen som gäller för

anställda vid EU:s institutioner. Vid beräk-ningen av minimipensionen beaktas

inte tjänstetid som överförts från andra pensionssystem.

För hel pension krävs 35 års tjänstgöring. Om den anställde inte kan

tillgodoräknas 35 tjänsteår vid 60 år reduceras pensionen i motsvarande mån.

Även i ett sådant fall kan pensionen emellertid bli hel om den anställde

fortsätter att arbeta efter uppnådda 60 år. Den pension som tjänats in vid 60 år

höjs nämligen med 5 procent för varje år som anställningen fortsatt efter 59

men före 65 år. Dessutom fortsätter den anställde att tjäna in pensionsgrundande

tjänsteår. Den totala pensionen får dock inte överstiga nivån 70 procent.

Utöver dessa regler om ålderspensionens storlek gäller att pensionen minst skall

uppgå till det månatliga belopp som svarar mot det avgångsvederlag som den

anställde skulle ha haft rätt till om han eller hon inte haft rätt till

ålderspension. Avgångsvederlaget skall i detta sammanhang anses vara det

kapitaliserade nuvärdet av det månatliga beloppet.

I tjänsteföreskrifterna finns detaljerade regler för vilka tider som får

tillgodoräknas som tjänsteår. En genomgående förutsättning för tillgodoräkning

är att avgift betalats för tiden och att eventuella tidigare utbetalade förmåner

som svarar mot tiden, plus en årlig ränta på 3,5 procent, återbetalas. Även en

överföring av tidigare intjänad pensionsrätt resulterar i tillgodoräkning av

tjänsteår.

En tillfälligt anställd kan välja att låta EU-institutionen upprätthålla

pensionsrätten i hemlandet. Den anställde betalar egenavgiften till EU:s

pensionssystem. Ålderspensionen från EU:s pensionssystem reduceras i förhållande

till den andel av arbetsgivaravgiften som institutionen i förekommande fall

betalat för pensionsrätt i hemlandet. Tillfälligt anställda som endast

vikarierar på en fast tjänst är, med visst undantag, inte berättigade till

ålderspension. De får i stället avgångsvederlag när anställningen upphör.

4.1.2 Avgångsvederlag

En anställd som avgår före 60 års ålder och inte har tjänstgjort i minst tio år

i en EU-institution har inte rätt till ålderspension. Om han eller hon inte

heller är berättigad till invalidpension eller inte kan utnyttja möjligheten

enligt artikel 11.1 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna att överföra sin

EG-pensionsrätt till ett pensionssystem som han eller hon senare ansluts till,

finns i stället rätt till ett avgångsvederlag enligt artikel 12 i bilagan, se

bilaga 2. Avgångsvederlaget betalas således endast ut när det inte är möjligt

att överföra värdet av pensionsrätt som den enskilde är berättigad till inom

gemenskaperna till det pensionssystem som han eller hon ansluts till i senare

verksamhet. Vederlaget betalas ut i form av ett engångsbelopp när anställningen

upphör.

Avgångsvederlaget beräknas till summan av dels inbetalade egenavgifter till EG:s

pensionssystem och en tredjedel av eventuellt överfört pensionskapital plus 3,5

procent årlig ränta på beloppen, dels ett belopp beräknat till 1,5 månadslön

för varje pensionsgrundande tjänsteår som den anställde fått tillgodoräkna,

inklusive eventuella tjänsteår som är grundade på överförd pensionsrätt.

4.1.3 Invalidpension

En anställd som blir varaktigt oförmögen att utöva sin tjänst är skyldig att

avgå och är därvid berättigad till invalidpension. Invalidpensionen utges tills

dess personen blir 65 år. Invalidpensionen uppgår till den ålderspension som den

anställde skulle ha varit berättigad till om han eller hon stått kvar i sin

anställning till 65 år. Om arbetsoförmågan beror på en arbetsskada eller på en

uppoffrande handling för det allmännas bästa eller på att den anställde utsatt

sig för livsfara för att rädda människoliv, skall invalidpensionen uppgå till 70

procent av lönen, oberoende av tjänsteår.

4.1.4 Efterlevandepension

Änka, änkling och frånskild har rätt till efterlevandepension efter en anställd

som avlidit om personen varit gift med den avlidne i minst ett år. För rätt till

efterlevandepension efter en pensionär krävs att äktenskapet varat i minst fem

år eller i minst ett år före pensioneringen. Tidskraven gäller inte för makar

med gemensamma barn eller i de fall dödsfallet orsakats av en olycka eller

arbetsskada.

Efterlevandepensionen uppgår normalt till 60 procent av den ålderspension som

den avlidne var berättigad till. Om det utöver efterlevande make finns barn till

den avlidne utges barntillägg.

Barn till den avlidne har rätt till efterlevandepension om det inte finns någon

efterlevande make med rätt till sådan pension. Pensionen uppgår till 80 procent

av det belopp som en efterlevande make skulle ha haft rätt till. Om det finns

fler än ett efterlevande barn ökar beloppet med belopp som svarar mot

barntillägg och delas sedan lika mellan barnen.

Efterlevandepension till vuxen upphör vid omgifte och till barn vid 18 års ålder

eller, om barnet studerar, vid 26 års ålder.

4.1.5 Utbetalning

I samband med rådets årliga revision av lönerna för EU-anställda beslutar rådet

om ändring av de pensioner som betalas ut. För närvarande fungerar det så att

ett prisindex för Belgien vägs samman med ett beräknat reallöneindex för

offentliganställda i samtliga medlemsstater.

Det belopp som pension betalas ut med enligt EG:s pensionssystem korrigeras med

en koefficient som är bestämd med hänsyn till levnadskostnaderna i huvudstaden i

förmånstagarens bosättningsland jämförda med dem i Bryssel. Den bakomliggande

principen är att pensionären skall ha samma köpkraft varhelst han eller hon

bosätter sig inom EU.

4.1.6 Skattebestämmelser

Av artikel 13 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och

privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd

och en kommission för Europeiska gemenskaperna (Fusionsfördraget) och artikel 2

i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om

villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna framgår

att pension från gemenskaperna skall beskattas av gemenskaperna och samtidigt

vara befriad från nationell skatt. Enligt vad Europeiska kommissionen uppger

gäller befrielsen från nationell skatt inte bara vid utbetalning av en pension.

Vid överföring av pensionskapital till EG får någon beskattning av kapitalet som

kan anses innebära dubbelbeskattning inte ske. Stadgandet om befrielse från

nationella skatter i fusionsfördragets protokoll skall enligt kommissionen

vidare läsas som att en pension från gemenskaperna inte får sammanläggas med

inkomster i en medlemsstat vid beräkning av beskattningsunderlaget.

Pension som betalas ut från EG:s pensionssystem beskattas således av

gemenskaperna. Vid beräkning av det beskattningsbara beloppet dras

familjetillägg och vissa sociala förmåner av, liksom 10 procent för inkomstens

förvärvande. Skattesatsen varierar enligt en progressiv skala. Egenavgiften för

pensioner, som givetvis inte betalas av pensionärer, och andra sociala avgifter

dras också av vid beräkningen av skatteunderlaget. Skatten tas ut som källskatt.

Vid beskattning av avgångsvederlag, som betalas ut i form av ett engångsbelopp

men avser en längre period, beräknas skatten med utgångspunkt från den

skattesats som gällde för den anställdes månadslön vid avgångstidpunkten.

4.2 Reglerna om överföring av värdet av pensionsrättigheter

Reglerna om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska

gemenskapernas pensionssystem finns i artikel 11 i bilaga 8 till

tjänsteföreskrifterna, se bilaga 1. De gäller för tjänstemän och tillfälligt

anställda i gemenskapernas olika institutioner och flertalet av deras övriga

organ. De gäller dock inte för flertalet tillfälligt anställda som endast

vikarierar på en fast tjänst.

EU-institutionerna fastställer tillämpningsföreskrifter för den närmare

regleringen och hanteringen av pensionsöverföringen. Kommissionen har för sina

tjänstemän i administrativa meddelanden beslutat om dels generella föreskrifter

(nr 789 av den 16 april 1993 om överföring av pen-sionsrättigheter), dels

särskilda föreskrifter om vad som skall gälla vid överföringen från respektive

medlemsstat. De ländervisa föreskrifterna är resultatet av överläggningar och i

vissa fall formella avtal mellan gemenskapernas administration och

pensionssystemen i fråga.

Vägledning för tillämpningen av reglerna om överföring finns i ett par mål som

EG-domstolen avgjort. Bland annat har kommissionen i enlighet med artikel 226 i

EG-fördraget vid ett par tillfällen stämt medlemsstater för att de underlåtit

att vidta de åtgärder som krävts för att värdet av pensionsrättigheter skall

kunna överföras.

4.2.1 Överföring till EG:s pensionssystem

En medborgare i EU som tillträder en anställning i en EU-institution har enligt

artikel 11.2 rätt att, om han eller hon så önskar, överföra värdet av sin i en

medlemsstat intjänade pensionsrätt till EG:s pensionssystem. Detsamma gäller

enligt artikel 11.3 den som återinsätts efter tjänstledighet för uppehållande av

annan tjänst eller av personliga skäl. Det som den anställde har rätt att

överföra är värdet av den pension som han eller hon är berättigad till på

grundval av tjänstgöring i en statlig förvaltning eller en nationell eller

internationell organisation eller av verksamhet som anställd eller

egenföretagare. Enligt artikelns ordalydelse har den anställde endast

ovillkorlig rätt att överföra värdet av ålderspension. Enligt praxis får

emellertid även värdet av invalidpension och efterlevandepension överföras.

Pension som belöper på intjänandetid efter tidpunkten för anställningen i

gemenskaperna får i princip inte överföras.

Det belopp som skall överföras skall vara antingen "det försäkrings-tekniska

värdet" eller "det schablonmässiga återköpsvärdet" av den pen-sion som den

anställde tjänat in. EG-domstolen har i mål 212/81 Bodson, REG 1982, s. 1019

gjort vissa preciseringar. "Det försäkringstekniska värdet" avser det

kapitaliserade nuvärdet av en framtida periodisk förmån. Kapitalbeloppet skall

beräknas med hänsyn till antaganden om ränta, livslängd och dödlighet. "Det

schablonmässiga återköpsvärdet" å andra sidan kan användas för avgiftsbestämda

system och utgörs av sum-man av de egen- och arbetsgivaravgifter som betalats

till pensions-systemet plus ränta. Beloppet kan vara oförmånligt beräknat men

trots det godtagbart så länge överföringen till EG inte är diskriminerande

jämfört med om motsvarande överföring skulle göras inom landet.

Överföringen av pensionskapital till EG:s pensionssystem resulterar i att den

anställde får tillgodoräkna det antal tjänsteår för sin EG-pension som svarar

mot kapitalbeloppet. Reglerna för hur tjänsteåren beräknas är fastställda i

institutionens föreskrifter.

Först skall det kapitalbelopp som beräknats i den aktuella medlemsstatens valuta

räknas om till belgiska francs. Det är inte valutakursen vid

överföringstillfället som i första hand används utan den genomsnittliga kursen

under den tidsperiod då den överförda pensionsrätten tjänats in. Om den

anställde begär det görs emellertid omräkningen enligt kursen vid

överföringstidpunkten. Från kapitalbeloppet skall sedan en årlig ränta på 3,5

procent dras av för perioden från anställningstidpunkten till tidpunkten för den

faktiska överföringen av beloppet. För tillfälligt anställda tar man i stället

för anställningstidpunkten fasta på den tidpunkt då eventuell kvalifikationstid

fullgjorts. Om det överförda beloppet inte ökat med ränta eller index i den

berörda medlemsstaten under den aktuella tidsperioden görs inget avdrag.

Omräkningen till tjänsteår sker med beaktande av lönen i den lönegrad som den

anställde placerades i då han eller hon anställdes i gemenskaperna. Ju högre lön

den anställde har desto färre tjänsteår får han tillgodoräknas. Härvid ger ett

visst kapitalbelopp ett mindre antal tjänsteår för en kvinna än för en man

beroende på att EG-pensionen antas behöva betalas ut under längre tid för en

kvinna än för en man. Tjänsteåren får inte överstiga det antal år som personen

varit ansluten till det pensionssystem från vilket pensionsrätt överförts.

Kapitalbelopp som svarar mot eventuellt överskjutande antal tjänsteår betalas ut

till personen i anslutning till överföringen.

Genom att den överförda pensionsrätten räknas om till tjänsteår i EG:s

pensionssystem höjs inte bara systemets ålderspension utan även såväl eventuellt

avgångsvederlag som eventuell invalidpension och efterlevandepension. Detta

oberoende av vilka förmåner som ingått i det värde som överförts.

4.2.2 Överföring från EG:s pensionssystem

En tjänsteman som slutar sin anställning i en EU-institution, med eller utan

rätt till pension, för att börja en annan anställning eller för att bedriva

verksamhet som egen företagare kan få värdet av sin pensionsrätt inom

gemenskapen överförd till ett pensionssystem som han eller hon ansluts till i

den nya verksamheten. Bestämmelserna om detta finns i artikel 11.1 och i artikel

12, i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna. Som förutsättning gäller att ett

avtal om detta slutits mellan den som hanterar pensionssystemet och

gemenskaperna. I praktiken gäller dock som förutsättning endast att det enligt

lag eller genom en överenskommelse mellan gemenskaperna och ett pensionssystem

till vilket tjänstemannen ansluts finns en möjlighet till en sådan överföring.

Värdet av den upplupna pensionsrätt som tjänstemannen är berättigad till inom

gemenskaperna kan då överföras till det pensionssystemet.

Överföringen går till så att ett kapitalbelopp som svarar mot värdet av

pensionsrätten i EG:s pensionssystem betalas till den pensionskassa eller

motsvarande som förvaltar det pensionssystem som personen ansluts till.

Det belopp som överförs är det försäkringstekniska värdet av den intjänade

pension som den anställde har rätt till när han eller hon avgår eller skulle ha

haft rätt till om inte kvalifikationskravet för ålderspension på tio år hade

funnits. Om det intjänade pensionsbeloppet är mindre än vad ett avgångsvederlag

skulle vara överförs i stället avgångsvederlagets belopp. Överföringen belastas

inte med avdrag för skatt eller administrativa kostnader.

Vissa medlemsstater har överenskommit med gemenskapernas administration om

rutiner som syftar till att pensionsrätt som en gång överförts till EG:s

pensionssystem återförs till den aktuella staten i de fall den anställde slutar

utan rätt till pension. Det är Storbritannien, Irland, Danmark och Finland som

velat undvika att pensionsrätt som tjänats in i det egna landet betalas ut i

form av ett avgångsvederlag.

4.2.3 Ansökan om överföring till och från EG:s pensionssystem

För att få överföra värdet av pensionsrättigheter från en medlemsstat till EG:s

pensionssystem skall en tjänsteman skriftligen ansöka om det inom sex månader

från det att han eller hon fått besked om fast anställning efter att ha

fullgjort eventuell provanställning och fått information om möjligheten till

överföring. En tillfälligt anställd kan vänta med ansökan om överföring till sex

månader från det att han eller hon både fullgjort den kvalifikationsperiod som

krävs för rätt till ålderspension och fått information om möjligheten till

överföring. Information om överföring lämnas inte av institutionen förrän man är

överens med den berörda medlemsstaten om att överföring är möjlig.

En ansökan om överföring är inte bindande utan kan betecknas som en

intresseanmälan. Den anställde får först en redovisning från den EU-institution

som han eller hon tillhör av hur överföringen påverkar pensionen. Därefter skall

den anställde inom viss tid normalt inom två månader skriftligen meddela

institutionen om överföringen skall genomföras. När det väl är gjort kan ansökan

inte ändras. Den faktiska överföringen av pensionsrättigheten skall sedan ske

så snart som möjligt genom betalning av ett kapitalbelopp.

När en tjänsteman meddelar att han eller hon tänker lämna sin tjänst i EG

underrättas EG:s pensionsadministration. Administrationen påminner tjänstemannen

om de pensionsvillkor som gäller när han eller hon lämnar tjänsten. Om

tjänstemannen inte är berättigad till pension uppmanas denne att ansöka om

överföring av värdet av sin pensionsrätt inom gemenskaperna till det

pensionssystem han eller hon ansluts till i en ny anställning eller verksamhet i

det fall det enligt lag eller en överenskommelse finns en sådan möjlighet. Om

den enskilde inte vill föra medlen till ett sådant pensionssystem kan EG:s

pensionsadministration komma att konstatera att tjänstemannen inte följer

tjänsteföreskrifterna och hålla inne medlen till dess att frågan avgjorts i

domstol.

4.2.4 Övriga medlemsstater

Bestämmelserna om överföring av pensionsrättigheter till och från EG:s

pensionssystem tillkom i början på 1960-talet. Efter att ha utformat

tillämpningsföreskrifter uppmanade EG-kommissionen år 1970 medlemsstaterna att

tillämpa reglerna om överföring. Uppmaningen mötte inget gensvar. Det största

pensionssystemet i ett av länderna, Italien, träffade en principöverenskommelse,

men systemen i övriga länder hävdade att det inte var möjligt att tillämpa

artikel 11. Man hänvisade antingen till att den nationella lagstiftningen inte

medgav överföring av pensionskapital eller till att det var tekniskt mycket

svårt att beräkna de försäkringstekniska värdena.

En andra förhandlingsomgång påbörjades år 1974 med dåvarande nio medlemsländer.

En överenskommelse med Storbritannien kom snart till stånd och kunde börja gälla

år 1975 följd av en överenskommelse med ett italienskt pensionssystem.

Förhandlingarna resulterade också i att Irland tillsammans med Danmark och

Luxemburg godtog rätten att överföra pension från landets pensionssystem till

gemenskapernas. Kommissionen begärde formellt besked från Belgien och

Nederländerna om deras inställning och fick till svar att artikel 11 endast

kunde tillämpas i de stater där det redan fanns nationell lagstiftning som

tillät överföring. Liknande invändningar framfördes av Tyskland och Frankrike.

Svårigheterna med att få till stånd en tillämpning av artikel 11 i flera av de

ursprungliga medlemsländerna ledde till att kommissionen i enlighet med artikel

226 i EG-fördraget (enligt dåvarande numrering artikel 169 i Romfördraget)

beslöt föra frågan till EG-domstolen. Två vägledande domslut har haft en

avgörande betydelse för förhandlingarna. Den 20 oktober 1981 förklarade

domstolen i mål 137/80 Europeiska gemenskapernas kommission mot Belgien, REG

1981, s. 2393 att Belgien hade underlåtit att fullgöra sin skyldighet att

möjliggöra över-föring av pensionsrättigheter. I domen fastslogs att svårigheter

som måste övervinnas, som till exempel tekniska problem för vissa

pensions-system med att fastställa värdet av intjänad pensionsrätt före det att

förmånerna skall betalas ut eller det faktum att förmånerna dessförinnan genom

lagstiftning kan bli föremål för förbättringar eller försämringar inte är något

godtagbart skäl för en medlemsstat att inte fullgöra sina skyldigheter.

Rättsliga åtgärder vidtogs därefter mot Nederländerna, Frankrike, Luxemburg och

Tyskland för att de inte uppfyllt sina förpliktelser enligt Romfördraget samt

återigen mot Belgien för att landet inte rättat sig efter domslutet från 1981.

Nederländerna fälldes av domstolen i mål 72/85 Europeiska gemenskapernas

kommission mot Konungariket Neder-länderna, REG 1986, s. 1219 den 20 mars 1986.

I mål 315/85 Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertig-dömet

Luxemburg, REG 1987, s. 5391 den 17 december 1987 klargjorde domstolen att

medlemslandet kan välja mellan att överföra antingen det kapitaliserade nuvärdet

av framtida förmåner eller summan av inbetalade avgifter.

Förhandlingarna återupptogs år 1987 med utgångspunkt från dessa av-göranden. I

dagsläget är situationen den att det är möjligt att överföra värdet av

åtminstone viss pensionsrätt från samtliga övriga medlems-stater.

4.3 Reglernas tillämplighet i Sverige

Regeringens förslag: Den komplettering som behövs i svensk lagstiftning, för att

reglerna om pensionsöverföring i EG:s tjänsteföreskrifter skall kunna tillämpas

i Sverige, skall i huvudsak samlas i en särskild lag om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna.

Regeringens bedömning: Reglerna om överföring av värdet av pensionsrättigheter i

EG:s tjänsteföreskrifter är bindande och direkt tillämpliga i Sverige. Det

innebär att en tjänsteman eller tillfälligt anställd i Europeiska gemenskaperna

har en ovillkorlig rätt att överföra värdet av sådan pensionsrätt som avses i

föreskrifternas regler om överföring till gemenskapernas pensionssystem. Rätten

bör inte utvidgas till att gälla för andra än dem som omfattas av

tjänsteföreskrifterna.

Promemoriornas förslag och bedömning: Förslaget i tilläggspromemorian

överensstämmer med regeringens bedömning och förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft några invändningar

mot promemorians förslag. Statens pensionsverk anser att det i lagen om

överföring endast bör uppges vilka former av allmän pension som får överföras,

att tjänstepension m.m. får föras över bör inte sägas eftersom det redan gäller

enligt tjänsteföreskrifterna. Skattemyndigheten i Malmö har samma principiella

inställning och framhåller att en EG-förordning varken får eller behöver

omsättas i nationella rättsregler.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Reglerna om överföring av värdet

av pensionsrätt i EG:s tjänsteföreskrifter är fastställda genom

rådsförordningar. De är därmed enligt artikel 249 i EG-fördraget bindande och

direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Om reglerna inte kunnat tillämpas har

EG-kommissionen vid ett par tillfällen vidtagit rättsliga åtgärder mot den

aktuella medlemsstaten.

Tjänsteföreskrifterna gäller för tjänstemän eller tillfälligt anställda i

Europeiska gemenskapernas institutioner och flertalet av gemenskapernas övriga

organ. För Sverige gäller det således att ombesörja att reglerna om överföring

kan tillämpas på avsett sätt för den som den 1 januari 1995 var anställd eller

som därefter anställts vid någon av de institutioner som omfattas av

tjänsteföreskrifterna. Det finns enligt regeringens uppfattning ingen anledning

att i detta sammanhang möjliggöra för andra som tjänstgör i eller utanför

Sverige att hävda en motsvarande rätt till överföring av värdet av

pensionsrättigheter. Lagstiftningen bör därför inte utvidgas till att gälla för

andra än dem som omfattas av gemenskapernas tjänsteföreskrifter. Den bör således

inte gälla för motsvarande överföringsregler som kan finnas i andra liknande

pensionssystem.

EG-rätten innebär att någon svensk författning som motsvarar

tjänsteföreskrifternas regler om pensionsöverföring inte får utfärdas. För att

Sverige skall ha uppfyllt sina skyldigheter som medlemsstat kan däremot svensk

lagstiftning behöva anpassas och kompletteras så att överföringen fungerar på

avsett sätt.

För att ge en samlad bild av vilka speciella regler som gäller och för att

markera reglernas begränsade tillämpningsområde föreslås att reglerna samlas i

en särskild lag. Lagen skall ses som ett komplement till gemenskapernas regler

om pensionsöverföring. Där skall regleras hur värdet av pensionsrättigheter inom

den allmänna försäkringen skall beräknas och överföras och där skall eventuella

hinder i den svenska lagstiftningen mot att överföra värdet av tjänstepension

eller motsvarande undanröjas. Lagen behöver också innehålla bestämmelser som

möjliggör överföringar från gemenskaperna till Sverige.

5 Överföring från Sverige till Europeiska gemenskaperna

5.1 Allmän pension

5.1.1 Det reformerade ålderspensionssystemet

Riksdagen har beslutat om ett nytt system för den allmänna obligatoriska

ålderspensionen (prop. 1997/98:151 och prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13 och

SfU14, rskr. 1997/98:315 och 320). Det reformerade ålderspensionssystemet är

indelat i två huvuddelar bestående av dels en inkomstgrundad ålderspension, dels

ett grundskydd i form av en garantipension. Den inkomstgrundade ålderspensionen

består i sin tur av inkomstpension och premiepension samt övergångsvis av

tilläggspension. Garantipensionen skall helt finansieras med statsmedel medan

den inkomstgrundade ålderspensionen är avgiftsfinansierad.

Införandet av det reformerade ålderspensionssystemet skall ske gradvis. Personer

som är födda år 1937 eller tidigare kommer att få tilläggspension och

30-delsberäknad folkpension beräknad i förhållande till antalet år med

tillgodoräknade poäng för tilläggspension enligt i huvudsak nuvarande regler.

Folkpensionen beräknad i förhållande till antalet bosättningsår

(40-delsberäknad) skall dock ersättas av en övergångsvis garantipension.

Personer som är födda något av åren 1938-1953 kommer att få viss del av sin

inkomstgrundade ålderspension beräknad enligt nuvarande regler om

tilläggspension med ett tillägg för den 30-delsberäknade folkpensionen och viss

del enligt de nya reglerna om inkomstpension och premiepension. Hur stor del som

kommer från respektive system beror på vilket år personen i fråga är född. Den

som är född 1938 kommer att få 16/20 beräknad enligt nuvarande regler om

tillläggspension och 4/20 enligt de reformerade reglerna medan den som är född

1953 kommer att få 1/20 enligt nuvarande regler och 19/20 enligt reformerade

regler. Därutöver kommer den som har tjänat in låg eller ingen inkomstgrundad

ålderspension att kunna få garantipension. Personer som är födda 1954 eller

senare omfattas fullt ut av de reformerade reglerna säväl när det gäller den

inkomstgrundade pensionen i form av inkomstpension och premiepension som

grundskyddet i form av garantipension.

Den inkomstgrundade ålderspensionen finansieras, som angetts ovan, fullt ut

genom avgifter. Avgiftssatsen är 18,5 procent av den pensionsgrundande

inkomsten, vilket också motsvarar pensionsrätten. Inkomster av förvärvsarbete är

liksom tidigare pensionsgrundande. Därutöver ger socialförsäkringsersättningar,

arbetslöshetsersättning etc. som tidigare varit pensionsgrundande upphov till

pensionsrätt också i det reformerade pensionssystemet. Även för dessa

ersättningar betalas avgifter, i detta fall av staten i form av en statlig

ålderspensionsavgift. Utöver de inkomster och ersättningar som tidigare varit

pensionsgrundande tillgodoräknas den som haft barn under fem år på visst sätt

extra pensionsgrundande belopp för denna tid. Likaså tillgodoräknas den som gör

värnplikt eller studerar under vissa förutsättningar pensionsgrundande belopp

för sådan tid. Även för dessa pensionsgrundande belopp erläggs statlig

ålderspensionsavgift.

För de pensionsgrundande inkomster och övriga pensionsgrundande belopp som efter

avdrag för debiterad allmän pensionsavgift enligt lagen (1994:1744) om allmän

pensionsavgift uppgår till högst 7,5 förhöjda prisbasbelopp, tillgodoräknas

pensionsrätt med 18,5 procent. Pensionsrätt tjänas in från 16 års ålder utan

någon övre åldersgräns. Den slutliga pensionen grundas på all pensionsrätt

intjänad under hela förvärvstiden, till skillnad från nuvarande system där

underlaget är de 15 bästa åren under en period av 30 år. Detta innebär att varje

års inkomster i det reformerade pensionssystemet genererar pension och att

pensionen blir högre för varje ytterligare år med pensionsgrundande inkomst. Av

den totala pensionsrätten på 18,5 procent hänförs 16 procent till

inkomstpensionen och resterande del, 2,5 procent, till premiepensionen.

Avgifterna till inkomstpensionen skall användas för att finansiera utgående

inkomstpensioner samma år. Inkomstpensionssystemet är således ett

fördelningssystem av i huvudsak samma karaktär som det nuvarande ATP-systemet.

Pensionsrätt fastställs sålunda årligen med motsvarande andel av de

pensionsgrundande inkomsterna och andra pensionsgrundande belopp som avgift har

erlagts med. Den försäkrades ackumulerade pensionsrätt i fördelningssystemet

skall sedan räknas upp med ett index som följer den allmänna löneutvecklingen i

samhället. De uppräknade pensionsrätterna skall slutligen ligga till grund för

beräkningen av den ålderspension som skall utges. Den årliga ålderspensionen

beräknas genom att summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med ett

delningstal. Delningstalet skall bestämmas bl.a. med hänsyn till den

genomsnittliga förväntade livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget.

Premiepensionssystemet är utformat som ett fondförsäkringssystem. Det är den

nyinrättade Premiepensionsmyndigheten (PPM) som sköter försäkringsfunktionen

inom systemet. Myndigheten skall i princip fungera som ett vanligt

livförsäkringsbolag. För varje pensionssparare skall PPM föra ett individuellt

premiepensionskonto som visar den enskildes tillgodohavande i

premiepensionssystemet. Enligt förarbetena till lagstiftningen om premiepension

är avsikten att fastställd pensionsrätt för premiepension skall vara

grundlagsskyddad i och med att egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen

skall vara tillämpligt för rätten till premiepension (prop. 1997/98:151 s. 400

f.).

Kapitalförvaltningen av premiepensionsmedlen sker i värdepappersfonder som sköts

av fristående fondförvaltare. Dessa kan vara svenska eller utländska

fondföretag. För samtliga gäller att de skall ha tillstånd att utöva

fondverksamhet och att de står under tillsyn. Fonderna skall ha anmälts till PPM

och fondförvaltarna skall ha avtalat med myndigheten om bl.a. avgifter och

information.

Förutom hos privata fondförvaltare kan en pensionssparare välja att placera

medlen i en särskild fond, Premievalsfonden, hos den nyinrättade Sjunde

AP-fonden. Om den enskilde inte gör något aktivt val av förvaltning kommer

medlen att placeras i en annan fond hos Sjunde AP-fonden, Premiesparfonden.

Att premiepensionssystemet fungerar enligt en fondförsäkringsmodell innebär

bl.a. att det är PPM som är andelsägare i de värdepappersfonder där medlen

placeras. Det är emellertid den enskilde som bestämmer i vilken eller vilka

värdepappersfonder medlen skall placeras. Det är också den enskilde som bär den

finansiella risken för placeringen. Marknadsutvecklingen och skickligheten i

förvaltningen blir avgörande för värdeutvecklingen i den eller de fonder som den

enskilde valt.

Pensionsspararen kan när som helst placera om sina fondmedel, dvs. flytta hela

eller delar av sitt sparande mellan olika fonder. När PPM tagit emot en begäran

om att byta fond, skall myndigheten sälja andelar i den fond som skall lämnas

och köpa andelar i den nya fonden.

När den enskilde börjar ta ut premiepension skall pensionsförmånerna beräknas

med utgångspunkt i tillgodohavandet på spararens individuella

premiepensionskonto. Grundalternativet skall vara att tillgodohavandet på kontot

förblir placerat i värdepappersfonder även under pensionstiden. Eftersom den

enskildes kontotillgodohavande är beroende av värdeutvecklingen i den eller de

värdepappersfonder som denne valt, kommer pensionsutbetalningarna att kunna

variera i storlek med förändringarna i fondandelarnas värde. Som ett alternativ

har pensionsspararen emellertid rätt att få ut sin premiepension i form av en

traditionell livränteförsäkring som garanterar spararen livslång utbetalning av

ett fast månadsbelopp.

Många av de grundläggande principer för premiepensionssystemet som nu beskrivits

samt de inom socialförsäkringsrätten grundläggande principerna om att den

enskildes rätt till försäkringsersättning inte får utmätas och att den enskilde

heller inte får överlåta sin rätt till sådan ersättning - vilka således även

gäller för rätten till premiepension - markerar att systemet är ett slutet

ekonomiskt system. Med detta avses att det inte kan skjutas till ytterligare

premiemedel till systemet eller användas medel från detta för andra ändamål än

sådana som slutligt syftar till pensionsutbetalningar. Att

premiepensionssystemet är uppbyggt på detta sätt framgår också på andra sätt.

Det skall t.ex. inte vara möjligt för den enskilde att göra någon extra

insättning på sitt premiepensionskonto. PPM:s verksamhet skall finansieras genom

avgifter från den enskilde och därför inte redovisas i statsbudgeten.

För den som inte har tjänat in rätt till inkomstgrundad ålderspension eller

endast låg sådan pension skall det finnas en garantipension. Garantipensionens

storlek påverkas av storleken av den inkomstgrundade pensionen genom att

garantipensionen reduceras med hänsyn till storleken på den inkomstgrundade

pensionen. Den totala pensionens nivå varierar beroende på storleken av den

inkomstgrundade ålderspensionen såtillvida att den totala nivån är högre ju

högre den inkomstgrundade ålderspensionen är. Detta gäller dock inte vid mycket

låga belopp där nivån är densamma som för dem som inte har tjänat in någon

inkomstgrundad ålderspension alls. Den sistnämnda nivån som utgör basnivån för

garantipensionen är 2,13 prisbasbelopp för den som är ogift och 1,9

prisbasbelopp för den som är gift. Den svenska inkomstgrundade ålderspensionen

beräknas i detta sammanhang som om all pension hade tillgodoräknats inom

fördelningssystemet. Garantipensionen avräknas härutöver även mot utländsk

ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt mot ATP-pension i

form av änkepension.

Garantipensionen är beroende av tillgodoräknande av försäkringstid på så sätt

att det för rätt till garantipension krävs tillgodoräknande av minst tre års

försäkringstid och att det för rätt till oavkortad garantipension krävs

tillgodoräknande av 40 försäkringsår. Som försäkringstid räknas tid när personen

i fråga har varit folkbokförd i Sverige men även viss annan tid. Som huvudregel

kan försäkringstid tillgodoräknas fr.o.m. det år personen fyller 25 år t.o.m.

det år han eller hon fyller 64 år. I vissa fall kan dock även åren mellan 16 och

24 års ålder tillgodoräknas som försäkringstid.

Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den

pensionsberättigade fyller 65 år. För att inte ett uttag av inkomstgrundad

ålderspension före eller efter denna tidpunkt skall kompenseras genom högre

garantipension respektive leda till en lägre garantipension finns regler som

innebär att garantipensionen i ett sådant fall skall beräknas som om uttag av

inkomstgrundad ålderspension gjorts vid 65 års ålder.

Garantipensionen skall i princip endast utges till den som är bosatt i Sverige.

Till följd av reglerna i rådsförordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av

systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras

familjemedlemmar flyttar inom Europeiska unionen kommer emellertid

garantipensionen att få betalas ut även utanför Sverige till personer som

omfattas av förordningens regler.

Reglerna avseende intjänande av pensionsrätt har trätt i kraft den 1 januari

1999. Utbetalning av pension enligt de nya reglerna påbörjas först år 2001.

Detta gäller emellertid inte garantipensionen. Den utbetalas från och med år

2003. Detta innebär att den bosättningsbaserade folkpensionen övergångsvis

kommer att betalas ut år 2001 och 2002.

5.1.2 Värdet av intjänad ålderspension får föras över

Regeringens förslag: Den som påbörjar en anställning i Europeiska gemenskaperna

skall till EG:s pensionssystem kunna överföra värdet av ålderspensionsrätt

intjänad i det lagstadgade allmänna pensionssystemet. Sådan överföring skall

omfatta värdet av all intjänad ålderspensionsrätt.

Om den enskilde har överfört värdet av intjänade pensionsrättigheter i det

lagstadgade allmänna ålderspensionssystemet och någon återföring till Sverige

därefter inte har ägt rum, skall garantipensionen beräknas som om någon

överföring till EU inte hade skett.

Regeringens bedömning: Värdet av garantipension bör inte kunna överföras till

EG:s pensionssystem.

Promemoriornas förslag och bedömning: Förslaget i promemorian stämmer inte

överens med regeringens förslag såtillvida att det i promemorian föreslogs att

personer födda 1938 eller senare skulle kunna överföra värdet av

ålderspensionsrätt intjänad inom premiepensionssystemet men inte i övrigt värdet

av några andra intjänade pensionsrättigheter från det allmänna systemet.

Förslaget i tilläggspromemorian stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslagen.

Premiepensionsmyndigheten (PPM) är tveksam till om överhuvudtaget någon del av

den allmänna pensionen skall kunna överföras. PPM framhåller också att det inte

är motiverat att behandla skilda delar i det inkomstrelaterade pensionssystemet

på olika sätt. Södermanlands läns allmänna försäkringskassa har framfört

liknande synpunkter. Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget om

överföring av allmän ålderspension. Under alla förhållanden, menar hovrätten,

kan det inte komma i fråga att överföra värdet av rätten till inkomstpension och

tilläggspension eftersom det är fråga om fördelningspensioner. Bedömningen när

det gäller inkomstpension och tilläggspension delas av bl.a. Skattemyndigheten i

Stockholms län. Statens pensionsverk (SPV) och Sveriges akademikers

centralorganisation framhåller, beträffande det argumentet som förs fram i

promemorian, att inkomstpension och tilläggspension inte skulle få överföras

därför att dessa pensioner utgör fördelningspensioner, bl.a. att även statlig

och kommunal tjänstepension finansieras enligt fördelningsprincipen och att

dessa pensioner föreslås få överföras. Beträffande den omständigheten att vissa

pensionsgrundande ersättningar inte har tjänats in genom verksamhet som anställd

eller egenföretagare påpekar bl.a. SPV att även tjänstepensioner i många fall

grundas inte bara på löneinkomster utan även på tid med ledighet utan lön på

grund av sjukdom, vård av barn och studier. Om andra pensionsgrundande belopp än

pensionsgrundande inkomst anses vara ett problem, får man söka hitta ett sätt

att avskilja pensionsrätt som beräknats på sådana belopp. Även Arbetsgivarverket

framhåller att tekniska problem inte är något godtagbart skäl för ett

medlemsland att inte fullgöra sina skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna.

Skåne läns allmänna försäkringskassa och Västra Götalands läns allmänna

försäkringskassa har inget att invända mot förslagen om garantipension, men

önskar samtidigt lyfta fram frågan om pension från EG kan betraktas som utländsk

pension med hänsyn till att Sverige är medlem i Europeiska unionen. Hovrätten

över Skåne och Blekinge tillstyrker förslagen om behandlingen av garantipension.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 11 i bilaga 8 till

EG:s tjänsteföreskrifter skall en tjänsteman som tillträder en anställning i

gemenskaperna efter att ha lämnat sin tjänst i statlig förvaltning eller en

nationell eller internationell organisation, eller bedrivit verksamhet som

anställd eller egenföretagare, ha rätt att till EG:s pensionssystem överföra

värdet av den ålderspension han eller hon är berättigad till på grundval av

sådan tjänstgöring eller verksamhet.

Inkomstgrundad ålderspension

Under beredningsarbetet har det gjorts delvis skilda tolkningar av

tjänsteföreskrifterna i fråga om vilka pensionsrättigheter den enskilde har rätt

att överföra till Europeiska gemenskapernas pensionssystem.

I SOU 1996:57 gjordes den bedömningen att rätten att överföra värdet av

pensionsrätt till gemenskaperna omfattar all intjänad ålderspensionsrätt i det

allmänna pensionssystemet. I promemorian Ds 1999:6 gjordes bedömningen att det

är möjligt att såvitt gäller allmän pension föra över värdet av

ålderspensionsrättigheter intjänade inom premiepensionssystemet men inte

rättigheter inom systemen för inkomstpension och tilläggspension. I

tilläggspromemorian gjordes slutligen den bedömningen att en person som

tillträder en anställning vid någon av EU:s institutioner har rätt att överföra

värdet av all intjänad ålderspensionsrätt. Detta betyder att inte bara värdet av

premiepension utan även inkomstpension och tilläggspension skall kunna

överföras till EG:s pensionssystem.

I promemorian gjordes, beträffande villkoret att pensionsrätten skall vara

grundad på tjänstgöring eller verksamhet, bedömningen att det i fråga om rätten

till överföring skall göras åtskillnad mellan å ena sidan värdet av

pensionsrätt för premiepension och å andra sidan värdet av pensionsrätt för

inkomstpension och rätt till tilläggspension. I promemorian framhölls när det

gäller pensionsrätt för inkomstpension och tilläggspension bland annat att dessa

pensionsformer utgör fördelningspensioner och att det därför inte finns några

medel tillgängliga för att lyfta dessa förrän vid pensionstidpunkten. De skulle

då inte heller kunna bedömas som pensioner som omfattas av

tjänsteföreskrifterna.

Flera remissinstanser har emellertid framfört att detta synsätt beträffande

överföring av värdet av ålderspension är alltför snävt och att all pensionsrätt

borde omfattas av reglerna om överföring av pensionsmedel till EU. Statens

pensionsverk och Sveriges akademikers centralorganisation har också påpekat att

inslag av fördelningssystem även finns såväl i de kommunala och statliga

tjänstepensionsavtalen i Sverige som i andra medlemsstaters lagstadgade

pensionssystem.

Förhållandet är således inte unikt för det allmänna pensionssystemet i Sverige.

Finansiering av pensionsintjänande genom fördelningssystem har av EG-domstolen

bedömts inte vara något skäl för att pensionsrättigheten skulle kunna anses vara

undantagen från tjänsteföreskrifternas regler om överföring. Regeringen kan

därför inte finna att det förhållandet att pensionsrättigheter i systemen för

inkomstpension och tilläggspension är finansierade genom fördelningssystem är

något skäl för att de inte skall anses vara omfattade av rätten att överföra.

Regeringen delar uppfattningen som flera remissinstanser fört fram att det är en

fördel om det allmänna pensionssystemet behandlas som en helhet. Med en sådan

utgångspunkt finns endast två alternativ. Antingen anses ingen eller så anses

all inkomstgrundad ålderspensionsrätt omfattas av tjänsteföreskrifternas regler

om överföring. Enligt regeringens mening kan det vara tveksamt om sådan

pensionsrätt som baseras på olika socialförsäkringsersättningar överhuvudtaget

omfattas av bestämmelserna om rätten till överföring till EU. Detta torde också

gälla pensionsrätt för barnår, plikttjänstgöring och studier. Eftersom den

allmänna pensionen innehåller delar där det är tveksamt om de omfattas av

tjänsteföreskrifterna och rätten till överföring skulle härvid ett alternativ

kunna vara att ingen överföring alls skall kunna ske från det allmänna

ålderspensionssystemet. För den huvudsakliga del som avser arbetsinkomster, och

som när det gäller premiepensionen och inkomstpensionen har en klar karaktär av

en sådan individuell rättighet som omfattas av tjänsteföreskrifterna, torde

emellertid en sådan slutsats inte stå i överensstämmelse med EG:s

tjänsteföreskrifter. Denna del kan därför enligt regeringens uppfattning inte

undantas från bestämmelserna om överföring. Om pension som har tjänats in på

annat sätt än genom arbete skall undantas från överföring, måste det ske en

uppdelning mellan sådan pension vars värde får respektive inte får överföras. En

sådan ordning skulle medföra betydande administrativa svårigheter. Alternativet

blir då i stället att låta överföringen omfatta värdet av all pension oavsett

om den har intjänats genom arbete eller inte.

Vid en samlad bedömning anser regeringen att tjänsteföreskrifterna bör tolkas så

att all ålderspension, med undantag av garantipension, skall omfattas av

överföringen. Härvid väger argumentet att behandla det allmänna pensionssystemet

som en helhet mycket tungt. Det är enligt regeringens uppfattning

ändamålsenligt att systemets olika beståndsdelar så långt som möjligt behandlas

lika. Regeringen föreslår mot den bakgrunden således att den som påbörjar en

anställning i Europeiska gemenskaperna skall kunna överföra värdet av all

inkomstgrundad ålderspension i det lagstadgade allmänna pensionssystemet, även

sådan som inte är grundad på arbete.

En särskild fråga är om en person som tillträder en tjänst vid någon av EU:s

institutioner, och som önskar överföra värdet av intjänad pension till EG:s

pensionssystem, skall ha möjligheten att efter eget val föra över endast en del

av detta värde, till exempel endast föra över inkomstpensionsrätten men inte

värdet av rätt för premiepension eller att föra över endast delar av värdet av

rätt för premiepension såsom sparande i vissa fonder.

Såsom regeringen tidigare pekat på bör det allmänna ålderspensionssystemet ses

som ett sammanhållet system. Regeringen gör vidare den tolkningen av

tjänsteföreskrifterna att de inte ger den enskilde rätt att efter eget val föra

över enbart en del av den ålderspension som omfattas av tjänsteföreskrifterna.

Regeringen föreslår därför att en överföring skall omfatta värdet av all

intjänad allmän ålderspension.

Garantipension

När det gäller garantipension bör ställningstagandet i fråga om rätten att

överföra bli ett annat än det som redovisats ovan beträffande den

inkomstrelaterade ålderspensionen. Garantipension är en skattefinansierad

utfyllnadspension som endast utges till den som inte har tjänat in någon

inkomstgrundad ålderspension eller endast liten sådan pension. Garantipension

har således inte tjänats in genom verksamhet som anställd eller egenföretagare.

Med hänsyn till dess karaktär av utfyllnadspension går det inte heller att

fastställa storleken på pensionen förrän det är aktuellt att lyfta den. Det

torde sammanfattningsvis inte råda någon tvekan om att garantipensionen inte

omfattas av tjänsteföreskrifternas regler om överföring. Regeringens bedömning

är sålunda att värdet av någon garantipension inte skall kunna föras över till

gemenskaperna.

Garantipensionen är till sin storlek beroende av den inkomstgrundade

ålderspension som den enskilde har rätt till. Med svensk inkomstgrundad

ålderspension likställs viss allmän, obligatorisk ålderspension enligt utländsk

lagstiftning. För att inte EG:s system med pensionsöverföringar skall få

oönskade resultat för svenska förhållanden föreslår regeringen dock ett tillägg

till de nationella bestämmelserna om garantipension. Såsom närmare beskrivs i

avsnitt 7 skall det enligt regeringens förslag vara möjligt att återföra

pensionsmedel från EG till Sverige. Om en sådan återföring genererar

pensionsutbetalningar i Sverige, kommer dessa utbetalningar att beaktas vid

beräkningen av garantipensionens storlek.

I avsnitt 4.1.2 beskrivs vidare att en anställd i EU:s institutioner i en viss

situation kan ha rätt till avgångsvederlag. Det finns för dessa situa-tioner i

dag inte några regler som föreskriver att sådant vederlag skall beaktas vid

beräkning av garantipensionens storlek. Detta gäller även för den situationen

att en anställd i någon av EU:s institutioner får rätt till pension från

gemenskaperna, men väljer att inte göra någon återföring till Sverige. Sålunda

kan den situationen uppstå att en person som fört över värdet av intjänad

pensionsrättighet för premiepension och inkomstpension, och senare väljer

alternativet med avgångsvederlag eller att inte återföra pensionen till Sverige,

också skulle kunna bli berättigad till en garantipension som han eller hon inte

skulle ha fått om värdet av den pensionsrätt som överförts i stället hade

genererat utbetalning av en ålderspension. En sådan effekt är inte acceptabel.

Regeringen föreslår därför att om den enskilde har överfört värdet av den

inkomstgrundade pensionen till någon av EU:s institutioner utan att därefter

någon återföring till Sverige har skett, skall garantipensionen beräknas som om

överföringen till EG inte hade ägt rum.

5.1.3 Beräkning av värdet av inkomstpension och premiepension

Regeringens förslag: Det värde av pensionsrätt för inkomstpension och

premiepension som överförs skall motsvara den enskildes registrerade

pensionsbehållning t.o.m. det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

I fråga om värdet av pensionsrätt för premiepension avses med registrerad

pensionsbehållning värdet av det sparande och den avkastning som finns

registrerat på den enskildes premiepensionskonto vid tidpunkten för

Premiepensionsmyndighetens inlösen av detta tillgodohavande.

Pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier skall få

räknas in i pensionsbehållningen endast om den försäkrade för åren till och med

det år han eller hon tillträdde tjänsten hade uppfyllt förvärvsvillkoret enligt

5 kap. 13 § lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian stämmer i princip

överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrat sig, Hovrätten över Skåne och

Blekinge, tillstyrker förslaget om hur värdet av rätt till inkomstpension och

premiepension skall beräknas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt tjänsteföreskrifterna skall det värde som

får överföras antingen utgöras av det försäkringstekniska värdet eller det

schablonmässiga återköpsvärdet. Med det försäkringstekniska värdet avses det

kapitaliserade nuvärdet av en framtida pe-riodisk förmån. Det schablonmässiga

återköpsvärdet är summan av de egen- och arbetsgivaravgifter som betalats till

pensionssystemet plus ränta eller annan avkastning.

Med hänsyn till hur systemen för inkomstpension och premiepension är uppbyggda

är det enligt regeringens uppfattning naturligt att det värde som skall

överföras är det schablonmässiga återköpsvärdet. För inkomstpensionen skulle det

innebära att det belopp som skall överföras är värdet av den enskildes

pensionsbehållning till och med det år då denne tillträdde tjänsten vid

gemenskaperna. För premiepensionen motsvaras det schablonmässiga återköpsvärdet

av värdet av tillgångarna på den enskildes premiepensionskonto vid tidpunkten

för Premiepensionsmyndighetens (PPM) inlösen av innehavet. Såsom PPM påpekat kan

den tidpunkten inte relateras till när en ansökan om överföring kommer in till

PPM eftersom det föreslås att en sådan ansökan skall inges till den allmänna

försäkringskassan. PPM:s inlösen bör därför i stället ske så snart myndigheten

underrättats om att en ansökan om överföring inkommit till försäkringskassan.

Med hänsyn till de eftersläpningseffekter som finns inbyggda i det reformerade

pensionssystemet och som beskrivs närmare under avsnitt 5.1.6. bör sådan

underrättelse inte ske förrän all sådan pensionsrätt för premiepension som skall

överföras har fastställts av försäkringskassan och medel motsvarande

pensionsrätten placerats i fonder för pensionsspararens räkning.

I detta sammanhang bör noteras att den reformerade inkomstrelaterade pensionen

beräknas lika för kvinnor och män. Någon särskild hänsyn tas således inte till

att kvinnor har högre medellivslängd än män. I EG:s pensionssystem används

däremot könsdifferentierade kapitaliserings-faktorer. Regeringen finner

emellertid inte skäl för att föreslå någon särskild bestämmelse av innebörd att

återköpsvärdet av pensionsrätten för premiepension skall räknas upp för kvinnor

vid en överföring till EG. Pensionen beräknas således lika för kvinnor och män.

Om värdet uppräknas för kvinnor uppstår vidare ett finansieringsproblem eftersom

det inte finns någon buffertfond eller liknande inom systemet.

Premiepensionssystemet skall dessutom vara självfinansierat.

Utöver verkliga inkomster ger även vissa fiktiva inkomster pensionsrätt i det

reformerade systemet. Sådana tänkta inkomster benämns pensionsgrundande belopp.

Pensionsgrundande belopp beräknas för s.k. barnår, plikttjänstgöring och

studier. Som anförts i avsnitt 5.1.2. anser regeringen att också denna del av

pensionsrättigheten skall kunna överföras till EU. För att komma i åtnjutande av

rätt till pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier

krävs enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension att det s.k.

förvärvsvillkoret är uppfyllt. Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den

försäkrade har fastställts pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av

minst fem år uppgår till lägst två gånger ett visst belopp. Beloppet skall från

och med år 2001 motsvara inkomstbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension. Regeringen anser att en överföring av pension

till Europeiska gemenskaperna är att betrakta som ett uttag av pension. För att

pensionsgrundande belopp skall få räknas med i pensionsbehållningen bör således

med denna utgångspunkt den försäkrade senast för åren till och med det år han

eller hon tillträdde tjänsten ha uppfyllt förvärvsvillkoret.

I det reformerade pensionssystemet liksom i det tidigare pensions-systemet

gäller vidare att statliga ersättningar såsom t.ex. sjukpenning och

arbetslöshetsersättning är pensionsgrundande och därmed ger upphov till

pensionsrätt. I likhet med vad som är fallet med pensionsgrundande belopp torde

ej heller sådan pensionsrätt vara att betrakta som intjänad genom arbete i den

mening som avses i tjänsteföreskrifterna om pensionsöverföringar. En beräkning

av det s.k. schablonmässiga återköpsvärdet medför emellertid att även dessa

rättigheter ingår i pensionsbehållningen. Av samma skäl som redovisats

beträffande pensionsgrundande belopp finner regeringen emellertid inte anledning

att föreslå några särskilda bestämmelser som särskiljer och undantar dessa

rättigheter.

Enligt EG:s tjänsteföreskrifter är tillträdet av tjänsten den avgörande

tidpunkten för vilka pensionsrätter som skall föras över. Om tillträdet sker vid

annan tidpunkt än vid ett kalenderårsskifte uppstår problem eftersom

pensionsrätter intjänade före tillträdet inte enligt nuvarande rutiner kan

särskiljas från pensionsrätter intjänade under återstoden av kalenderåret. Denna

komplikation gäller för såväl inkomstpensionen som premiepensionen. Här torde

det endast finnas två lösningar. Antingen överförs värdet av pensionsrätt

intjänad under hela året eller överförs inte värdet av någon pensionsrätt alls

intjänad under det år som tillträdet av tjänsten sker. Det torde tillhöra

ovanligheterna att den som påbörjar en anställning vid en EU-institution efter

tillträdet erhåller pensionsgrundande inkomster från Sverige. Med hänsyn härtill

är det ändamålsenligt att överföringen avser all pensionsrätt intjänad till och

med det år då den pensionsberättigade påbörjar sin anställning i EG.

Regeringen föreslår således att värdet av pensionsrätten för inkomstpension och

premiepension som kan överföras till EG skall motsvara den enskildes

registrerade pensionsbehållning till och med det år då den enskilde tillträdde

tjänsten vid gemenskaperna. Såsom redan uttalats innebär regeringens förslag när

det gäller värdet av pensionsrätten för premiepension att den registrerade

pensionsbehållningen skall avse värdet av tillgångarna på den enskildes

premiepensionskonto vid tidpunkten för PPM:s inlösen av innehavet.

Vidare föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och

studier skall få räknas in i pensionsbehållningen endast om den försäkrade genom

pensionsgrundande inkomster till och med det år han eller hon tillträdde

tjänsten hade uppfyllt förvärvsvillkoret enligt 5 kap.13 § lagen om

inkomstgrundad ålderspension.

5.1.4 Beräkning av värdet av tilläggspension m.m.

Regeringens förslag: Värdet av rätt till tilläggspension skall beräknas som det

försäkringstekniska värdet av den framtida tilläggspension som den enskilde

skulle ha haft rätt till. Detta skall ske genom att den intjänade pensionsrätten

i tilläggspensionssystemet anges som en fingerad ålderspension beräknad utifrån

de ATP-poäng som intjänats vid tidpunkten för överföringarna och det vid denna

tidpunkt gällande prisbasbeloppet samt multiplicerat med delningstalet för

65-åringar vid överföringsåret. Därefter skall summan diskonteras med en

förväntad avkastning på 1,6 procent samt justeras för dödsfallsrisken före 65

års ålder.

Överföring av värdet av intjänad pensionsrätt skall kunna ske trots att

treårskravet enligt 6 kap. 1 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

inte är uppfyllt.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian stämmer överens med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har ingen erinran. Hovrätten

över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget. Metoden som föreslås är för

fördelaktig för den enskilde och alltför komplicerad. Hovrätten förespråkar i

stället en metod som bygger på att samtliga personer som överför pension är

födda 1938 eller senare och således har någon rätt till inkomstpension. Den

pension som berörs av överföringen skall då, enligt hovrätten, endast utgöras av

inkomstpension och premiepension varför de 20-delar som avser tilläggspension

skall beräknas som för inkomstpension. Hovrätten har i princip inget att invända

mot att kvalificeringsvillkoren i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension inte skall gälla.

Skälen för regeringens förslag: I det allmänna pensionssystem som tidigare

gällde för utbetalning av pension utgjordes den inkomstgrundade ålderspensionen

av en tilläggspension jämte en folkpension beräknad antingen i förhållande till

antalet år med tillgodoräknade poäng för tilläggspension (30-delsberäknad

folkpension) eller i förhållande till antalet bosättningsår (40-delsberäknad

folkpension). Det reformerade ålderspensionssystemet omfattar i princip endast

personer födda 1938 eller senare. Personer som är födda 1937 eller tidigare

skall även fortsättningsvis få inkomstgrundad ålderspension i form av

tilläggspension. Som ersättning för den 30-delsberäknade folkpensionen skall

därvid tilläggspensionen ökas med ett belopp motsvarande denna folkpension.

Personer som är födda under något av åren 1938-1953 kommer att få viss del av

sin pension beräknad enligt de reformerade reglerna, dvs. i form av

inkomstpension och premiepension, och viss del beräknad enligt i huvudsak äldre

regler, dvs. i form av tilläggspension.

För beräkning av tilläggspension gäller att för varje år från och med 16 års

ålder till och med 64 års ålder som det för den försäkrade har fastställts en

pensionsgrundande inkomst eller annat pensionsgrundande belopp som sammanlagt

överstigit ett förhöjt prisbasbelopp skall pensionspoäng fastställas.

Tilläggspensionen beräknas sedan utifrån medeltalet av pensionspoängen för de 15

åren med högst pensionspoäng. Oavkortad tilläggspension utgör 60 procent av

detta medeltal multiplicerat med det för året gällande prisbasbeloppet. I det

reformerade ålderspensionssystemet ingår som en del av tilläggspensionen även en

kompensation för det folkpensionsbelopp som tidigare utgjort kompensation för

det första prisbasbeloppets inkomster. Detta tillägg uppgår oavkortat, för den

som är ogift till 96 procent och för den som är gift till 78,5 procent av det

för året gällande prisbasbeloppet. Om den försäkrade inte har tillgodoräknats

pensionspoäng under minst 30 år reduceras tillläggspensionen inklusive tillägget

med 1/30 för varje år mindre än 30 som pensionspoäng har tillgodoräknats.

Som angetts ovan skall värdet av den pensionsrätt som överförs till

EU-institutionen beräknas antingen som ett försäkringstekniskt värde eller som

ett schablonmässigt återköpsvärde. När det gäller tilläggspen-sionen finns inte

den direkta koppling mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner som gör det

möjligt att beräkna ett schablonmässigt återköpsvärde. Det är därför, enligt

regeringens uppfattning, mest ändamålsenligt att tillämpa ett

försäkringstekniskt värde eller det kapitaliserade nuvärdet av en framtida

periodisk förmån, vid beräkningen av tilläggspension. Eftersom intjänandetiden

för tilläggspensionen är begränsad till 30 år, och beräknas utifrån de 15 bästa

av dessa år, kommer en beräkning av en fingerad ålderspension med utgångspunkt

från intjänade pensionspoäng, vid överföringstillfället att kunna ge ett för den

enskilde fördelaktigt utfall. Den som vid överföringstidpunkten har hunnit

arbeta 30 år med tillgodoräknande av pensionspoäng skulle således kunna föra

över värdet av en hel tilläggspension även om han eller hon har flera år kvar

till pension och således kan tjäna in ytterligare pensionsrätt i

EU-institutionen. Samma fördelaktiga utfall gäller dock oavsett om överföring

sker. Detta förhållande utgör därför enligt regeringens mening inget skäl mot

att en beräkning görs utifrån tillgodoräknade pensionspoäng vid

överföringstidpunkten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har i sitt remissyttrande framställt ett

beräkningsförslag som förutsätter att samtliga som överför pension är födda 1938

eller senare och som dessutom bygger på att hänsyn inte skall tas till att

personer födda något av åren 1938-1954 skulle erhålla del av sin pension som

tilläggspension. Regeringen anser att det inte är möjligt att föreslå en lösning

som bygger på att all pensionsrätt som överförs härrör från

inkomstpensionssystemet. En sådan lösning skulle inte stå i överensstämmelse med

tjänsteföreskrifterna. Regeringen föreslår i stället att det belopp som skall

överföras för tilläggspensionen skall motsvara det så kallade

försäkringstekniska värdet, beräknat på sätt som redovisas nedan.

Det försäkringstekniska värdet avser det kapitaliserade nuvärdet av en framtida

periodisk förmån, där kapitalbeloppet skall beräknas med hänsyn till antaganden

om ränta, livslängd och dödlighet. Detta innebär att den intjänade

pensionsrätten i tilläggspensionssystemet utgörs av en fingerad ålderspension

beräknad utifrån intjänade ATP-poäng vid tillträdestidpunkten och det vid

överföringstidpunkten gällande prisbasbeloppet samt multiplicerat med

delningstalet för 65-åringar vid överföringsåret. Därefter diskonteras hela

summan med förväntad avkastning. Hänsyn tas också till dödsfallsrisken före 65

år.

Överföringsbeloppet (ÖB) för ATP-delen för ogifta beräknas enligt följande

formel:

där; x = antal ATP-år, BB = prisbasbeloppet för överföringsåret, 0,96 = den

andel av prisbasbeloppet som utgör folkpension för ogifta (motsvarande andel för

gifta är 0,785), DT = delningstalet för 65-åringar vid överföringstillfället,

DRk= dödsrisken att vid k års ålder inte uppnå åldern 65 år, An-k =

diskonteringsfaktorn, n = förväntad pensionsålder (dvs. 65) och k = personens

ålder vid överföringstillfället.

Diskonteringsfaktorn utgår från en real avkastning på 1,6 procent, dvs. densamma

som den s.k. tillväxtnormen i det reformerade ålderspensions-systemet. För en

person med åldern 50 år kommer således diskonterings-faktorn att bli 1,269 (dvs.

1,016). Delningstalet fastställs av Riksförsäkringsverket för varje år och

grundas på den återstående medellivslängden vid pensioneringen och en tänkt

framtida tillväxt på 1,6 procent. Delningstalet är könsneutralt.

För att åskådliggöra formeln redovisas en typfallsberäkning.

Antagande: ålder 50 år, genomsnittlig ATP-poäng 6, arbetade år 20, överföring år

2000 (BB=36600). I detta fall uppgår överföringsbeloppet till 1 236 864 kronor.

Personer födda mellan åren 1938 och 1953 kommer också att få sin pension från

det reformerade systemet. Tilläggspensionsdelen beräknas i dessa fall utifrån

den kvot som födelseåret föranleder.

En särskild fråga gäller de krav på kvalificeringstid som finns i lagen om

inkomstgrundad ålderspension. Där stadgas att pensionspoäng skall ha

tillgodoräknats för minst tre år för rätt till uttag av tilläggspension. Enligt

EG:s tjänsteföreskrifter om pensionsöverföringar har den enskilde rätt att föra

över värdet av all intjänad pensionsrätt. De angivna kvalificeringsvillkoren kan

således i fall där kvalificeringstiden inte löpt ut innebära att EG:s

föreskrifter inte efterlevs. Regeringen föreslår med hänsyn härtill att de

kvalificeringsvillkor som angetts ovan inte skall gälla i fall när den enskilde

väljer att föra över värdet av intjänad pensionsrätt till EG:s pensionssystem.

5.1.5 Förtidspension och efterlevandepension

Regeringens bedömning: Det finns enligt tjänsteföreskrifterna inte någon rätt

för den enskilde att föra över annat än värdet av pensionsrätt för

ålderspension, och följaktligen inte efterlevandepension eller förtidspension,

till EG:s pensionssystem. Den reformerade sjukersättningen som skall ersätta

nuvarande förtidspension omfattas dessutom inte av tjänsteföreskrifterna

eftersom den enligt riksdagens beslut inte skall vara en pension. Något skäl att

ändå tillåta överföring av efterlevandepension finns inte.

Promemoriornas bedömning: Stämmer överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Statens pensionsverk (SPV) påpekar att riskmoment och

sparmoment finns i såväl ålderspension som förtidspension och

efterlevandepension om än i olika grad. Eftersom rätten till förtidspension och

efterlevandepension inte upphör när en person flyttar utomlands representerar

också dessa förmåner enligt SPV ett värde som kan överföras till

EU-institutionernas pensionssystem. Värdet av den från Sverige överförda

pensionsrätten kommer att påverka invalid- och efterlevandepensionerna i EG:s

pensionssystem.

Skälen för regeringens bedömning: Under beredningsarbetet har gjorts delvis

skilda bedömningar i frågan om förtidspension och efterlevandepension skall

omfattas av EG:s regler om pensionsöverföringar. I betänkandet

Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst (SOU 1996:57) var bedömningen att

även dessa förmåner skall kunna överföras till EG:s pensionssystem. I

promemorian redovisades bl.a. uppfattningen att såväl förtidspension som

efterlevandepension var att betrakta som riskförsäkringar.

Av artikel 11 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter följer att en tjänsteman

som tillträder en anställning i gemenskaperna skall ha rätt att till EG:s

pensionssystem överföra värdet av den ålderspension han eller hon förvärvat på

grundval av tidigare tjänstgöring eller verksamhet i något medlemsland.

Tjänsteföreskrifternas ordalydelse ger således inte någon rätt för den enskilde

att överföra annat än pensionsrätt för ålderspension. Trots att annan pension än

ålderspension inte uttryckligen omfattas av artikel 11 i bilaga 8 till

tjänsteföreskrifterna har kommissionen tillåtit att överföring får ske av värdet

av pensionsrätt för efterlevandepension och förtidspension.

Den svenska förtidspensioneringen kommer enligt riksdagens beslut (prop.

2000/01:96 Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension,

bet. 2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257) att från och med 2003 ersättas av

förmånerna sjukersättning och aktivitetsersättning. Dessa förmåner vid

medicinskt betingad långvarig eller varaktig nedsättning av arbetsförmågan

kommer att utgöra en del av sjukförsäkringssystemet och inte som nu ett

pensionssystem. Effekten av att förtidspensionen görs om till en sjukersättning

och en aktivitetsersättning är bl.a. att endast den som är aktuellt försäkrad i

Sverige har rätt till ersättning. Då det inte längre är fråga om någon pension

där man kan tala om intjänade rättigheter är det enligt regeringens mening inte

ens möjligt att tillåta överföring av sådan ersättning.

Riksdagen har vidare beslutat om ett reformerat efterlevandepensions-system

(prop. 1999/2000:91 Efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn, bet.

1999/2000:SfU13, rskr. 1999/2000:235). De nya reglerna skall träda i kraft år

2003 och innebär att systemet för efterlevande-pensionering anpassas till det

reformerade ålderspensionssystemet. Liksom i dag skall

efterlevandepensioneringen bestå av barnpension och omställningspension.

Dessutom skall änkepension kunna betalas ut enligt övergångsbestämmelser.

Omställningspension skall från och med år 2003 betalas ut under 10 månader eller

så länge den efterlevande har barn under 12 år alternativt under 22 månader om

den avlidne efterlämnar barn mellan 12 och 18 år. Både omställningspension och

barnpen-sionen skall bestå av såväl en inkomstgrundad del som ett grundskydd.

Underlaget för beräkning av den inkomstrelaterade delen skall normalt baseras på

den faktiska pensionsbehållning som den avlidne har tjänat in i

ålderspensionssystemet t.o.m. året före dödsfallet och en antagen

pensionsbehållning för åren därefter t.o.m. det år den avlidne skulle ha fyllt

64 år.

Värdet av rätten till efterlevandepension beror på de faktiska förhållandena,

dvs. familjeförhållandena, vid tidpunkten för dödsfallet. Det är därför svårt

att på förhand fastställa ett adekvat värde av förmånen vid denna tidpunkt.

Något skäl att tillåta överföring föreligger därför inte enligt regeringens

uppfattning.

Vad gäller det efterlevandeskydd som finns inom ramen för premiepensionssystemet

(premiepension till efterlevande) är detta utformat som en ren riskförsäkring

utan något sparmoment. Skyddet bekostas av pensionsspararen genom att en premie

löpande dras av från behållningen på spararens premiepensionskonto så länge

denne vill behålla skyddet. När spararen inte längre betalar någon premie på det

sättet, upphör skyddet. Det sagda innebär att det i fråga om detta

efterlevandeskydd inte finns något värde att överföra till EG:s pensionssystem;

en överföring till det pensionssystemet av värdet av pensionsrätt för

premiepension medför i stället att efterlevandeskyddet upphör att gälla.

5.1.6 Fastställande av pensionsrätt

Regeringens förslag: Om fastställd ålderspensionsrätt sänks och överföring redan

har skett, skall det felande beloppet återkrävas av den enskilde om han eller

hon varit egenföretagare. Har den enskilde varit anställd, skall återkrav ske

bara om han eller hon har lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att

fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Regeringens bedömning: Överföring av värdet av ålderspensionsrätt till EG bör

ske först sedan ålderspensionsrätten är fastställd av den allmänna

försäkringskassan. Om skatteprocess pågår i Sverige när överföring skall ske,

bör värdet av ålderspensionsrätten överföras först sedan processen avslutats och

värdet av ålderspensionsrätten är fastställd av den allmänna försäkringskassan.

Om tidigare fastställd ålderspensionsrätt höjs sedan överföring skett, bör det

överskjutande beloppet föras över till EG:s pensionssystem i efterhand.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian stämmer överens med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrat sig, Hovrätten över Skåne och

Blekinge, tillstyrker förslagen om tidpunkten för överföring av

ålderspensionsrätt samt hur en ändring av tidigare fastställd pensionsrätt bör

hanteras efter att en överföring har skett till EG.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Fastställande av pensionsrätt

Pensionsgrundande inkomst skall enligt reglerna i det reformerade

ål-derspensionssystemet fastställas av skattemyndigheten, medan

pensionsgrundande belopp och själva pensionsrätten skall fastställas av

för-säkringskassan. Skattemyndigheten fattar beslut om pensionsgrundande inkomst

i samband med taxeringen året efter det år som den pensionsgrundande inkomsten

är intjänad. Eftersom uppgift om den pensionsgrundande inkomsten behövs som

underlag vid fastställandet av pen-sionsrätten kan beslut i fråga om

pensionsrätten inte fattas förrän efter taxeringsbeslutet.

De eftersläpningseffekter som således finns inbyggda i det reformerade

ålderspensionssystemet innebär normalt att pensionsrätten inte är fastställd när

den enskilde påbörjar sin anställning i EG. Det torde här finnas två tänkbara

lösningar. Sverige kan antingen först föra över värdet av den pensionsrätt som

är fastställd vid den tidpunkt den enskilde påbörjar sin anställning vid en

EU-institution och sedan komplettera med det värde som tillkommer när pensionen

i sin helhet är fastställd. Det andra alternativet är att Sverige avvaktar med

överföringen till dess att all pensionsrätt är fastställd.

Tjänstemän vid EU:s institutioner inleder ofta sin anställning med

provtjänstgöring. Först när perioden för denna tjänstgöring löpt ut kan ansökan

om överföring ske. Ansökningsförfarandet inleds med förfrågningar angående

storleken på de belopp som får överföras samt beräkningar för att ge den

enskilde ett underlag att ta ställning till. Viss tid kommer således att

förflyta även här. Detta får till följd att pensionsrätten i flera fall kan vara

fastställd när ansökan om överföring är färdigbehandlad. För den händelse

pensionsrätten vid denna tidpunkt inte är fastställd i Sverige torde särskild

överenskommelse kunna träffas med kommissionen om att avvakta ytterligare en tid

innan överföring sker. Det borde med hänsyn härtill vara mest ändamålsenligt

att avvakta med pensionsöverföringen till dess att all pensionsrätt är

fastställd. Administrativa skäl talar också för detta förfaringssätt; överföring

sker med detta alternativ endast vid ett tillfälle.

Regeringen bedömer mot bakgrund av ovanstående att överföring av

ålderspensionsrätt till EG bör ske först sedan ålderspensionsrätten t.o.m. det

år då den enskilde tillträder tjänsten vid EU-institutionen, är fastställd av

den allmänna försäkringskassan.

Ändring av fastställd pensionsrätt

En ändring av taxeringen kan innebära en förändring av den pensionsgrundande

inkomsten och därmed även av den ålderspensionsrätt som skall föras över till

EG:s pensionssystem. Om det pågår en skatteprocess i Sverige när den enskilde

påbörjar sin anställning i EU bör Sverige kunna avvakta utgången av processen

innan överföring sker, på motsvarande sätt som beskrivits ovan när det gäller de

eftersläpningseffekter som finns inbyggda i det reformerade

ålderspensionssystemet. Regeringens bedömning för ett sådant fall är således att

ålderspensionsrätten bör överföras först sedan processen avslutats och värdet

av ålderspensionsrätten har blivit fastställd av den allmänna försäkringskassan.

Det kan emellertid även finnas situationer där överföring redan ägt rum när

beslutet om ändrad taxering fattas. Om det ändrade beslutet innebär att den

pensionsgrundande inkomsten blir högre, bör enligt regeringens bedömning

utgångspunkten vara att värdet av den pensionsrätt som tillkommer förs över i

efterhand.

I de fall där den ändrade taxeringen innebär att värdet av pensionsrätten skulle

ha varit lägre än den som tidigare fastställts kan emellertid inte någon

motsvarande återföring ske från EU-institutionen. När väl överföring har skett,

och beloppet räknats om till tjänsteår i EG:s pensionssystem, är överföringen

definitiv såtillvida att någon återföring av för mycket överfört belopp ej kan

utföras. För ett sådant fall föreslår regeringen i stället att det felande

beloppet skall återkrävas av den enskilde om han eller hon varit egenföretagare.

Har han eller hon varit anställd skall återkrav bara bli aktuellt om han eller

hon lämnat oriktiga uppgifter. En motsvarande regel finns inom

premiepensionssystemet. Skälet till att återkrav kan riktas direkt mot en

egenföretagare men inte mot en anställd är den koppling som i det reformerade

systemet finns mellan betalda avgifter och pensionsrätt. Pensionsrätt skall i

princip endast tillgodoräknas för den andel av avgiften som betalats. En sådan

koppling saknas när det gäller inkomst av anställning.

5.2 Tjänstepension eller motsvarande

5.2.1 Finansiering och tryggande

Som komplement till den allmänna pensionen finns tjänstepensioner som är

grundade på utfästelser av arbetsgivaren. För det stora flertalet anställda är

dessa reglerade i kollektivavtal mellan avtalsparterna på arbetsmarknaden. Det

förekommer även utfästelser om tjänstepension som inte är knutna till

kollektivavtal. Dessutom kan en enskild näringsidkare avsätta medel till en

kompletterande pension genom att betala premier för en pensionsförsäkring eller

genom att göra inbetalningar på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande.

Några tvingande civilrättsliga regler om finansiering och tryggande av en

arbetsgivares pensionsutfästelse finns inte, men normalt innehåller de

kollektivavtal om pensionsplaner som förekommer på arbetsmarknaden regler om

detta. I skattelagstiftningen finns incitament för att trygga pensionsutfästelse

genom att rätt till avdrag förutsätter ett tryggande.

Det finns tre sätt att trygga pensionsutfästelser, nämligen försäkring

alternativt individuellt pensionssparande, särskild redovisning av

pen-sionsskuld i förening med kreditförsäkring och avsättning till

pensionsstiftelse. De grundläggande reglerna om detta är dels skatterättsliga om

att fastställa och begränsa arbetsgivarens avdragsrätt för pensionskostnader

och finns i inkomstskattelagen (1999:1229), dels civilrättsliga och finns i

huvudsak i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

(tryggandelagen). Även om säkerställandet inte sker i någon av de tre

tryggandeformerna med avdragsrätt kan en pensionsutfästelse ändå vara

säkerställd på annat godtagbart sätt.

Pensionsförsäkring är den klassiska formen för tryggande och innebär att

arbetsgivaren överlåter fullgörandet av utfästelsen på ett försäkringsbolag

eller en försäkringsförening (understödsförening) mot att arbetsgivaren betalar

den premie som är utfäst, eller i de fall en förmån av en viss storlek är

utfäst, den som försäkringsgivaren betingar sig för att kunna fullgöra

utfästelsen. Motsvarande kan göras av en enskild näringsidkare. Visar det sig

bli ett överskott fördelas det antingen på de försäkrade eller på

premiebetalarna, i det senare fallet genom en minskning av de framtida

premierna. Försäkringsbolagens och försäkringsföreningarnas försäkringstekniska

riktlinjer med antaganden om bland annat ränta och dödlighet skall ges in till

Finansinspektionen.

Traditionell pensionsförsäkring utmärks av att försäkringsbolaget garanterar en

viss på förhand bestämd förräntning av pensionskapitalet. Försäkringstagaren har

inget inflytande över kapitalets placering och avkastning. Fondförsäkring

utmärks i stället av att försäkringstagaren själv bestämmer i vilka av de

värdepappersfonder som erbjuds som pensionspremierna skall placeras.

Individuellt pensionssparande, ett renodlat sparande utan försäkringsmoment,

finns som alternativ till pensionsförsäkring. Det individuella pensionssparandet

kan användas av enskilda näringsidkare men inte av arbetsgivare för

tjänstepension. Sparandet administreras av ett s.k. pensionssparinstitut, vilket

kan vara en bank eller ett värdepappersbolag. Pensionssparinstitutet placerar

inbetalda medel enligt de instruktioner som institutet fått av spararen i

inlåning i bank, andelar i värdepappersfond eller i andra värdepapper som aktier

eller obligationer.

Skuldföring innebär att arbetsgivaren gör avsättning under rubriken Avsättningar

för pensioner eller liknande förpliktelser. Det avsatta beloppet skall normalt

överensstämma med pensionsskulden, men arbetsgivaren svarar alltid för

pensionsutfästelsen även om för lågt belopp har avsatts. Pensionsskulden skall

vara tryggad genom kreditförsäkring eller genom statlig eller kommunal borgen.

Det innebär att kreditförsäkraren vid en konkurs går in och tryggar den del av

utfästelsen som arbetsgivaren inte har täckning för genom att teckna en

tjänstepensionsförsäkring. Finansinspektionen fastställer vilka

försäkringstekniska grunder som skall tillämpas vid beräkning av

pensionsskulden.

Pensionsstiftelse är en stiftelse som inrättas av arbetsgivaren med enda syfte

att trygga pensionerna. Till stiftelsen gör arbetsgivaren avsättningar för de

framtida pensionsutbetalningarna. Arbetsgivaren avhänder sig därmed emellertid

inte ansvaret för pensionsutfästelsens fullgörande men kan begära gottgörelse

från stiftelsen för utbetalda pensioner. Det förutsätts dock att stiftelsens

förmögenhet även efter gottgörelsen är minst lika stor som den totala

pensionsskulden. I vissa undantagsfall, exempelvis vid arbetsgivarens konkurs,

kan stiftelsen emellertid betala ut förfallna pensionsbelopp direkt till

pensionärerna. Även för pensionsstiftelser beslutar Finansinspektionen om vilka

grunder som skall tilllämpas.

Garanti för att en pensionsutfästelse fullgörs kan lämnas av en utomstående.

Pensionsgarantin kan liknas vid ett borgensåtagande och för att garantin skall

ha någon reell innebörd krävs att garanten har tillräckliga ekonomiska resurser

för att kunna fullgöra utfästelsen. Garantin kan också bestå i en panträtt,

exempelvis i en av arbetsgivaren ägd kapitalförsäkring. Pensionsskulden skall i

ett sådant fall vara redovisad i arbetsgivarens balansräkning antingen bland

skulderna eller tas upp under rubriken Ansvarsförbindelser.

Beskattningsrätten, som tillkommer staten, kommuner och landsting, anses utgöra

fullgod säkerhet för offentliganställdas tjänstepensioner. Traditionellt sker

därför ingen egentlig fondering av medel för framtida pensionsutbetalning inom

statlig och kommunal sektor. Under senare år har emellertid striktare regler

skapats för hur staten, kommuner och landsting skall beräkna och redovisa sina

pensionsåtaganden.

5.2.2

Tillämpningen av EG:s tjänsteföreskrifter

Regeringens bedömning: Det bör vara en fråga för pensionsgivarna och huvudmännen

för de avtalsreglerade tjänstepensionssystemen att tillämpa

tjänsteföreskrifterna. Någon författningsreglering av vad som får överföras

behövs inte. Detta synsätt bör även gälla kollektivavtalade

tjänstepensionssystem inom den statliga sektorn. Om kollektivavtal saknas, bör

tillämpningen vara en fråga för den enskilde arbetsgivaren.

Promemoriornas bedömning och förslag: Promemorians bedömning överensstämmer med

regeringens bedömning beträffande tjänstepen-sionssystem inom kommunal och

privat sektor. När det gäller den statliga sektorn föreslår promemorian att det

i en författning skall regleras vilka förmåner som skall omfattas av

tjänsteföreskrifternas regler om pen-sionsöverföring.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga delar

promemorians uppfattning att det är en fråga för pensionsgivaren att tillämpa

tjänsteföreskrifterna. Svenska kommunförbundet påpekar därvid att promemorian

växelvis skriver om pensionsgivare, kommunen, huvudmän för respektive

pensionssystem, avtalsslutande parter etc. Kommunförbundet framhåller att det

måste vara den som står för utfästelsen som skall tillämpa

tjänsteföreskrifterna. Enligt Arbetsgivar-verkets mening bör Nämnden för statens

avtalsförsäkringar, som representant för staten som försäkringsgivare, besluta

om vilka statliga förmåner som skall omfattas av rätten till överföring och

vilka grunder som skall tillämpas vid kapitalvärdesberäkning. Riksskatteverket

har påpekat att den oklarhet som råder beträffande omfattningen av begreppet

"pensionsrätt i näring" kan komma att leda till tvister i allmän domstol mellan

försäkringsgivare/pensionssparinstitut och näringsidkare som vill överföra

pensionsrätt. Sveriges akademikers centralorganisation framhåller för sin del

att det även inom den statliga sektorn bör ankomma på de avtalsslutande parterna

att i enlighet med tjänsteföreskrifterna fastställa dels vilka förmåner som kan

överföras, dels vilka för-säkringstekniska grunder som skall tillämpas. Statens

pensionsverk anser att samma synsätt bör gälla för tjänstepensioner inom den

statliga sektorn som för andra tjänstepensioner. Verket menar att någon katalog

över vilka avtalsförmåner som omfattas av rätten till överföring inte bör

upprättas i författningsform. Det bör vara en fråga för de statliga

avtalsparterna.

Skälen för regeringens bedömning: Reglerna om överföring av pensionsrätt i

Europeiska gemenskapernas tjänsteföreskrifter är som tidigare nämnts direkt

tillämpliga i Sverige. Av artikel 11.2 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna

framgår att utfästelser om tjänstepension och motsvarande för enskilda

näringsidkare omfattas av överföringsreglerna. Samma sak bör därför inte sägas i

den lag om överföring av värdet av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna

m.m. som regeringen nu lämnar förslag om.

Den som i första hand har att tillämpa reglerna är pensionsgivaren, den som

skall fullgöra pensionsutfästelsen. Beroende på om en tjänstepension är tryggad

eller ej och vilket slags tryggande det är frågan om är det antingen

arbetsgivaren eller en försäkringsgivare som är pensionsgivare. Beträffande

näringsidkares pensionsrätt i näringen är det antingen en försäkringsgivare

eller ett pensionssparinstitut som är pensionsgivare. Som vägledning för

pensionsgivaren vid tillämpningen i olika detaljfrågor kan det avtal enligt

vilket pensionsrätten är utfäst behöva kompletteras. De avtalsslutande parterna

kan också känna behov av att påverka tillämpningen. Det kan gälla frågan om

vilken pensionsrätt som skall ingå i det värde som skall kunna överföras. Enligt

ordalydelsen i artikel 11.2 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna finns endast

en rätt att överföra värdet av rätt till ålderspension, men enligt praxis finns

även möjlighet att överföra värdet av rätt till efterlevandepension.

Under senare år har pensionsavtalen på svensk arbetsmarknad blivit alltmer

sammansatta. Arbetstagaren kan i viss utsträckning påverka de förmåner som han

eller hon har rätt till. En valfrihet finns ofta beträffande vem som skall

förvalta pensionskapitalet. Det betyder att pensionsrätt intjänad i samma system

kan finnas placerad hos flera pensionsgivare. Därtill kommer att arbetstagarna

på dagens arbetsmarknad ofta haft ett flertal anställningar och därigenom i

många fall också omfattats av olika pensionslösningar. Även om det kan finnas

skäl mot att tillåta en individ att överföra värdet av endast en del av sin i

Sverige intjänade pensionsrätt till EG:s pensionssystem anser regeringen att

frågan inte bör regleras genom lagstiftning. Frågan om det skall vara möjligt

att överföra endast en del av värdet av all tjänstepensionsrätt eller om allt

måste överföras bör avgöras av de parter som beslutar om systemens villkor.

Inte heller när det gäller beräkningen av värdet av den pensionsrätt som skall

överföras finns det behov av särskild lagstiftning. Pensionsgivaren kan enligt

tjänsteföreskrifterna välja mellan att överföra antingen det försäkringstekniska

värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet av de aktuella

pensionsrättigheterna. Med det försäkringstekniska värdet avses det

kapitaliserade nuvärdet av en framtida periodisk förmån. Det schablonmässiga

återköpsvärdet är summan av de avgifter som betalats till pensionssystemet plus

ränta eller annan avkastning. Normalt är pensionsgivarens utfästelse tryggad

genom försäkring, särskild redovisning av pensionsskuld i förening med

kreditförsäkring eller avsättning till pensionsstiftelse. Därvid är den

intjänade pensionsrättens värde beräknad enligt fastställda försäkringstekniska

grunder eller riktlinjer. Även de pensioner inom den offentliga sektorn som inte

är tryggade i den mening som avses i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m., värderas och redovisas enligt försäkringstekniska

riktlinjer som beslutats av särskilt inrättade instanser.

Det är upp till varje pensionsgivare att skapa de egna regler som behövs som

komplement till pensionsavtalen för att hantera överföringen av pensionsrätt

till EG:s pensionssystem. Regeringen har för avsikt att meddela de närmare

föreskrifter som behövs för hanteringen inom det statliga

tjänstepensionssystemet. Regeringen avser också att meddela de regler som behövs

beträffande pensionsförmåner som inte är grundade i avtal utan i förordningar

som regeringen utfärdat.

5.2.3 Gottgörelse ur pensionsstiftelse

Regeringens förslag: En arbetsgivare som har tryggat en pensionsut-fästelse

genom avsättning av medel till en pensionsstiftelse och därefter enligt

tjänsteföreskrifterna överfört värdet av intjänad pensionsrätt till Europeiska

gemenskaperna skall ha rätt till ersättning ur stiftelsens överskott för vad

arbetsgivaren har utgett.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några sakliga invändningar

mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) medger ingen allmän rätt för en

arbetstagare att föra över intjänade pensionsrättigheter till en ny arbetsgivare

i samband med byte av anställning. Ett byte av anställning innebär därför inte

heller att medel som bundits i en pensionsstiftelse för att trygga pensionen

frigörs. Frågan är i vilken utsträckning pensionsstiftelsens medel ändå kan

användas när en arbetstagare begär att hans eller hennes pensionsrättigheter

skall överföras till Europeiska gemenskapernas pensionssystem.

Enligt 14 § tryggandelagen kan en arbetsgivare i vissa fall få gottgörelse ur en

pensionsstiftelse för vad denne betalat som pensionspost, avgift för

pensionsförsäkring eller annan utgift i samband med pensionering. Gottgörelse

får enligt huvudregeln i 15 § tryggandelagen ske ur stiftelsens överskott. Det

är tveksamt om en överföring av pensionsmedel till EG är att se som en utgift i

samband med pensionering som berättigar till gottgörelse ur stiftelsens

överskott.

Enligt 13 § tryggandelagen äger en pensionsstiftelse i vissa fall rätt att för

arbetsgivarens räkning betala förfallna pensionsposter, avgift för

pensionsförsäkring eller annan utgift i samband med pensionering. Utbetalning

kan ske om det kan antas att den berättigade annars inte får betalning av

arbetsgivaren utan avsevärt dröjsmål eller om tillsynsmyndigheten ger särskilt

tillstånd. Paragrafens nuvarande utformning medger inte att intjänade

pensionsmedel överförs till EG annat än efter särskilt tillstånd från

tillsynsmyndigheten. En eventuell möjlighet att få pensionsmedlen överförda

efter särskilt tillstånd torde inte vara tillräckligt för att Sverige skall

anses uppfylla sina åtaganden gentemot EG.

I 23 och 24 §§ tryggandelagen finns bestämmelser som medger att en

pensionsstiftelse i vissa fall överförs till den som övertagit en

näringsverksamhet från annan. Paragraferna kan dock inte tillämpas då en enskild

arbetstagare begär överföring av sina pensionsrättigheter till EG.

Tryggandelagen ger därför inte något allmänt utrymme för att i nu aktuella fall

föra över medel från pensionsstiftelsen. Det är emellertid naturligt att ett

sådant utrymme skapas, så att en arbetsgivare som överför pensionsmedel till EG

därvid kan tillgodogöra sig vad som tidigare avsatts till pensionsstiftelsen.

Det skulle i och för sig vara lagtekniskt möjligt att göra ett tillägg i

14 § av innebörd att arbetsgivaren skall kunna få gottgörelse ur stiftelsen även

i nu aktuell situation. Övervägande skäl talar dock för att hålla de regler som

gäller överföring till EG samlade.

Regeringen föreslår därför att det i den nu föreslagna överföringslagen införs

en särskild bestämmelse av innebörd att en arbetsgivare skall ha rätt att få

ersättning ur stiftelsens överskott för det arbetsgivaren betalat ut till EG. Om

arbetsgivaren gjort avsättningar som motsvarar gjorda pensionsutfästelser,

innebär överförandet av pensionsmedlen till EG normalt att det uppkommer ett

överskott, eftersom stiftelsen inte längre behöver trygga utfästelsen i fråga.

6 Skatterätt

6.1 Gällande skattebestämmelser

Pensionssparandet har fått en skattemässigt gynnad ställning. Motiven för

lättnaderna har varit det allmänna intresset av ett långsiktigt pensionssparande

som kompletterar socialförsäkringsskyddet. Skattelättnaden uppkommer dels genom

en lindrigare beskattning av den årliga avkastningen på pensionskapitalet, dels

då pensionsmottagaren har en högre marginalskatt vid avsättningstillfället än

vid beskattningstillfället.

Kravet för att komma i åtnjutande av den skattemässigt gynnade behandlingen kan

sägas vara att arbetsgivaren gör dispositionerna för den anställde i

pensioneringssyfte. Tekniken för att definiera pensioneringssyftet är

inkomstskattelagstiftningens s.k. kvantitativa och kvalitativa

begränsningsregler beträffande arbetsgivarens avdragsrätt.

De kvantitativa villkoren tar sikte på storleken och omfattningen av de förmåner

som får tryggas eller de premier som får betalas respektive avsättningar som

får göras med avdragsrätt.

De kvalitativa villkoren tar främst sikte på utformningen av de förmåner (

ålderspension, sjukpension och efterlevandepension ( för vilka avdragsrätt

föreligger vid tryggandet och vilka får omfattas av pensionsförsäkring. Vissa

formkrav ställs upp, som till exempel att ålderspension normalt inte får börja

betalas ut före 55 års ålder eller under kortare tid än fem år och att pensionen

under de första fem åren inte får betalas ut med minskande belopp.

De kvalitativa villkoren om uttag av pension avser att hindra att en

pensionsutfästelse, som tryggats med avsättningar för vilka skatteavdrag gjorts,

skall kunna lösas ut med ett engångsbelopp.

Om en arbetsgivare som tryggat pensionen genom avsättning i balansräkningen

eller till en pensionsstiftelse betalar ut pensionsmedel i form av ett

engångsbelopp och minskar avsättningen respektive gottgör sig ur

pensionsstiftelsen med motsvarande belopp återförs pensionskapitalet till

beskattning hos arbetsgivaren. Om arbetsgivaren tryggat pensionen genom

försäkring förhindras en engångsutbetalning av att försäkringsgivaren är bunden

av inkomstskattelagstiftningens regler om hur en pension får betalas ut. Den

principiella möjlighet som i det fallet står till buds är ett så kallat återköp,

vilket innebär att försäkringsgivaren frigörs från sina förpliktelser mot

försäkringstagaren genom en utbetalning av det aktuella återköpsvärdet på den i

förtid annullerade pensionsförsäkringen. Huvudregeln är att återköp inte får

ske. Om synnerliga skäl föreligger får återköp av pensionsförsäkring medges av

skattemyndigheten. Detta torde dock inte gälla tjänstepensionsförsäkring. Frågan

om återköp skall även prövas hos försäkringsgivaren innan frågan tas upp hos

skattemyndigheten.

Arbetsgivaren medges avdrag för att trygga pensionsutfästelser med sådan

livförsäkring som uppfyller inkomstskattelagstiftningens kvalitativa villkor för

att den skall anses som pensionsförsäkring. På samma sätt gäller, vid

beräkningen av avdrag för tryggande av pensionsutfästelser i arbetsgivarens egen

regi, att utfästelser endast beaktas om en försäkring för åtagandet skulle ha

varit en pensionsförsäkring enligt de kvalitativa villkoren.

De beloppsmässiga avdragsbegränsningarna för företagens tjänstepensionskostnader

finns i de kvantitativa reglerna. Dessa kan delas upp i huvudregeln och

kompletteringsregeln. I huvudregeln motsvarar avdragstaket en viss procentandel

av lönen till den anställde.

För direktutbetald pension finns i princip inte några beloppsbegränsningar för

avdragsrätten såvitt gäller utbetalningar till f.d. arbetstagare som saknar

egentligt ägarinflytande i företaget. För pension till en delägare i företaget

som tidigare varit anställd har i praxis gjorts bedömningar i fråga om

marknadsmässighet m.m.

Vid tryggande genom försäkring får företaget göra avdrag för försäkringspremien.

Vid tryggande i pensionsstiftelse får företaget göra avdrag för medel som

avsätts till stiftelsen till den del stiftelseförmögenheten understiger nuvärdet

av avdragsgilla pensionsutfästelser. Om sådana avdragsgilla kapitalavsättningar

tas tillbaka till företaget med stöd av reglerna om s.k. gottgörelse för

pensionsutbetalningar m.m. i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse

m.m. skall beloppen redovisas som intäkt i företaget. Det finns dock inte någon

skyldighet för arbetsgivaren att ta gottgörelse för pensionsutbetalningar.

I fall då pensionen tryggas genom avsättning i balansräkningen får avdrag göras

vid inkomsttaxeringen för avsättning upp till nuvärdet av avdragsgilla

pensionsutfästelser.

Om avsättningen i balansräkningen, ensam eller tillsammans med kapitalet i en

kompletterande pensionsstiftelse hos arbetsgivaren, är större än det faktiska

nuvärdet av de stiftelsetryggade pensionsutfästelserna skall mellanskillnaden,

de disponibla pensionsmedlen, successivt intäktsföras i företaget.

En ersättning som arbetsgivaren betalar ut till den som tar över

pen-sionsutfästelse är avdragsgill vid inkomstbeskattningen. För den som

erhåller ersättningen är den skattepliktig.

Skattelagstiftningen beträffande pensioner syftar till att upprätthålla en

symmetri genom att avdragsrätt för pensionskostnader skall vara kombinerad med

beskattning av utfallande pensioner. Avdragsrätten är därför kombinerad med

regler om beskattning i Sverige av utgående tjänstepension som är intjänad genom

arbete oavsett var pensionären är bosatt.

För att den del av lagstadgade arbetsgivaravgifter som är att betrakta som skatt

skall kunna tas ut på sådan lön eller uppskjuten lön (pension) som inte är

belagd med arbetsgivaravgift finns en särskild löneskatt som tas ut enligt lagen

(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Skattesatsen för

pensionskostnaderna 24,26 procent. Skatten tas i princip ut av arbetsgivaren när

pensionen tryggas och senast vid utbetalningstillfället. Den särskilda

löneskatten är avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Näringsidkare har rätt till avdrag för premie som betalats för

pensionsförsäkring och för inbetalning på pensionssparkonto (individuellt

pen-sionssparande) inom samma beloppsgränser som gäller för arbetsgivare enligt

huvudregeln. Avdrag medges således med 35 procent av ett inkomstunderlag, dock

högst med 10 prisbasbelopp. Därutöver medges avdrag med ett halvt prisbasbelopp.

Avdrag får medges med högre belopp efter dispens från skattemyndigheten. Även

näringsidkare betalar särskild löneskatt. Denna skatt tas ut på premien eller

inbetalningen.

Regler finns för inkomstbeskattning i Sverige av utbetalning på grund av

pensionsförsäkring eller från pensionssparkonto, oavsett var pen-sionären är

bosatt. I likhet med vad som gäller för pensionsförsäkring innehåller

inkomstskattelagstiftningen bestämmelser som skall hindra att pensionssparkonto

avslutas genom utbetalning i förtid. Sådan utbetalning får endast ske helt

undantagsvis.

6.2 Skattebestämmelser vid pensionsöverföringar till EG

Regeringens förslag: Värdet av tjänstepensionsförsäkring samt av näringsidkares

pensionsförsäkring och behållning på pensionssparkonto i näringen skall kunna

överföras till EG:s pensionssystem trots de bestämmelser i inkomstskattelagen

(1999:229) som hindrar upplösning av pensionssparande i förtid. Överföringar

enligt EG:s tjänsteföreskrifter skall inte medföra att den enskilde

inkomstbeskattas.

Promemoriornas förslag: Förslaget i promemorian överensstämmer vad gäller

överföring till Europeiska gemenskaperna med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i dessa delar har inget i

sak att erinra mot promemorians förslag. Riksskatteverket, Kammarrätten i

Stockholm, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska Arbetsgivareföreningen

har synpunkter på lagtextens utformning. Hovrätten anser att hänvisningar till

överföringslagen bör göras i berörda skattelagar. Riksskatteverket (RSV)

efterlyser någon form av kontrolluppgift för att beskattningen skall bli riktig

i de fall det efter överföringen visar sig att den varit otillåten. RSV menar

också att det av lagtexten bör framgå dels hur allokerad återbäring skall

hanteras, dels att det vid en överföring från EG till Sverige inte uppkommer

någon avdragsgill kostnad. RSV anser att det av tydlighetsskäl bör framgå att

överföringsmöjligheten av värdet av pensionsförsäkringar och pensionssparavtal

är beroende också av sparavtalens utformning.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 13 i Fusionsfördragets protokoll om

EG:s immunitet och privilegier och artikel 2 i rådets förordning (EEG, Euratom,

EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid

skatt till Europeiska gemenskaperna framgår att pension från EG skall beskattas

av EG och samtidigt vara befriad från nationell skatt. Enligt Europeiska

kommissionens mening gäller befrielsen från nationell skatt inte bara vid

utbetalning av pensionen utan också vid den överföring av pensionskapital till

EG som kan ha föregått utbetalningen. Enligt EG:s skatteregler beskattas således

pension som betalas ut från EG:s pensionssystem av unionen.

Den dubbelbeskattning som skulle uppkomma om Sverige först beskattar

överföringen och sedan EG beskattar utfallande pension anser regeringen inte är

skälig. En sådan beskattning skulle i praktiken sannolikt utgöra ett avgörande

hinder för den enskilde att överföra pensionsrätt från Sverige till EG.

Visserligen minskar den svenska skattebasen vid överföring av obeskattat

pensionskapital från Sverige till EG:s institutioner men ökar å andra sidan vid

överföring den omvända vägen. Symmetrin i systemet ( kombinationen av

avdragsrätt för pensionskostnader med beskattning av utfallande pension ( bryts

på nationell nivå. Det uppkommer dock en symmetri på en gemensam nivå genom EG:s

beskattning av utfallande pensioner. Den skatten får Sverige indirekt del av.

För att det inte skall föreligga något hinder för en överföring av

pen-sionsmedel till EG enligt tjänsteföreskrifterna bör överföringen från en

arbetsgivare kunna ske på samma villkor som vid en överföring av pen-sionsrätt

till en svensk arbetsgivare. Det innebär i princip att en arbetsgivare som för

över beloppet skall ha avdragsrätt för den uppkomna kostnaden och att

arbetstagaren inte skall inkomstbeskattas för det överförda beloppet.

Överföringen till EG bör således skatterättsligt ses som att arbetsgivaren

betalar en ersättning för att EG tar över en pensionsutfästelse. Denna

ersättning får arbetsgivaren dra av enligt reglerna i 28 kap. 26 §

inkomstskattelagen (1999:1229). Minskad avsättning i balansräkning respektive

gottgörelse som tas ut ur pensionsstiftelse skall intäktföras enligt gällande

regler. Den utgivna ersättningen utgör underlag för särskild löneskatt på

pensionskostnader hos arbetsgivaren. Denna skatt balanseras normalt genom att

minskningen av avsättningen i balansräkningen respektive gottgörelsen som tas ut

ur stiftelsen reducerar underlaget för särskild löneskatt. En överföring av

förevarande slag beskattas inte hos arbetstagaren. Några lagändringar behövs

således inte i dessa delar.

Vad gäller pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande förhindras en

upplösning av pensionssparandet i förtid av de bestämmelser i inkomstskattelagen

som begränsar möjligheterna till återköp av pensionsförsäkring och utbetalning

i förtid från pensionssparkonto. En överföring till EG av värdet av en

tjänstepensionsförsäkring eller av en näringsidkares pensionssparande i näringen

får inte hindras av dessa bestämmelser. Regeringen anser därför att ett

uttryckligt undantag för en sådan överföring bör införas i överföringslagen. För

att det inte skall uppkomma fråga om beskattning i dessa fall eller i fall av

överföring till Sverige bör även i överföringslagen särskilt regleras att

överföringar inte utgör skattepliktig inkomst för den enskilde. Hovrätten har

efterlyst hänvisningar till överföringslagen i inkomstskattelagstiftningen. I

den nya inkomstskattelagen har emellertid inte lagar av speciell karaktär

arbetats in. Några hänvisningar görs inte heller till dessa lagar. Det är

regeringens uppfattning att överföringslagen är av sådan speciell karaktär att

några hänvisningar till den lagen inte bör göras i inkomstskattelagen.

Rikskatteverket (RSV) har påpekat att det bör lagregleras hur s.k. allokerad

återbäring skall hanteras när värdet skall fastställas för en

pen-sionsförsäkring som skall föras över till Europeiska gemenskaperna. Det kan

konstateras att villkoren för hur en sådan försäkrings värde skall bestämmas

följer av försäkringsavtalet i fråga. Vad som skall ske med en sådan återbäring

bör därför inte regleras i lag.

RSV anser att det uttryckligen bör framgå av överföringslagen att det i samband

med återföring och placering av återfört kapital i pensionsförsäkring eller

individuellt pensionssparande inte uppkommer en avdragsgill kostnad. Regeringen

delar inte denna uppfattning. Den enskilde själv disponerar inte över medlen. De

betalas direkt från EG:s pensionssystem till ett konto hos försäkringskassan

för vidarebefordran till vald pensionslösning. En tjänsteman betalar varken

premier eller gör några inbetalningar på pensionssparkonto. Någon avdragsrätt

för den enskilde finns inte i sådant fall. En uttrycklig bestämmelse om att det

inte uppkommer någon avdragsgill kostnad i de fall Riksskatteverket tar upp är

således obehövlig.

Som RSV framhåller har sparavtalens utformning betydelse för möjligheten av

överföra värdet av pensionssparavtal och pensionsförsäkringar. Regeringen

redogör i avsnitt 5.2.2 för att det bör vara en fråga för pen-sionsgivarna och

huvudmännen för de avtalsreglerade tjänstepensionssystemen att tillämpa

tjänsteföreskrifterna.

RSV anser att det finns ett behov av en särskild kontrolluppgift från den

arbetsgivare som för över pensionsrätten till EG för att beskattningen skall bli

riktig i de fall det efter överföringen visar sig att den varit otillåten. Som

exempel anges att arbetstagaren inte får sådan anställning som berättigar till

överföring. Regeringen anser dock att förhållandena vid tillträde av tjänst i EG

inte gör det sannolikt att en situation av nämnda slag blir vanligt

förekommande. Det finns därför inte tillräckliga skäl för att i nuläget införa

kontrolluppgiftsskyldighet vid överföring av pensionsrätt till EG.

7 Överföring från Europeiska gemenskaperna till Sverige

7.1 Möjlighet till överföring

Regeringens förslag: Den som slutar sin anställning i EG skall kunna få värdet

av pensionsrätt i EG:s pensionssystem överfört till ett konto hos den allmänna

försäkringskassan.

Om värdet av pensionsrättigheter för allmän pension tidigare överförts till EG:s

pensionssystem skall motsvarande värde återföras till det allmänna

pensionssystemet. Värdet av annan pensionsrätt som överförs från EG:s

pensionssystem skall genom försäkringskassans försorg föras över till en

pensionsförsäkring eller motsvarande.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian överens-stämmer inte med

regeringens förslag. I tilläggspromemorian föreslås att återföring av

pensionsrättigheter till det allmänna pensionssystemet endast skall vara möjlig

för den som i samband med överföringen från Sverige ingått avtal med Stockholms

läns allmänna försäkringskassa om återföring. Tilläggspromemorians förslag

bygger på uppfattningen att endast tidigare överförda medel kan återföras och

att EG betalar ut avgångsvederlag oavsett om det finns en möjlighet att överföra

värdet av den enskildes pensionsrätt inom EG till ett pensionssystem som denne

ansluts till i senare verksamhet. En återföring kan enligt tilläggsprome-morian

endast ske på initiativ av den enskilde.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat förslaget i

tilläggspromemorian om överföring från EG:s pensionssystem. Hovrätten över Skåne

och Blekinge anser att en obligatorisk återföring till Sverige bör ske om en

tjänsteman lämnar sin anställning utan rätt till pension. Hovrätten betonar att

det synes ha varit möjligt för andra länder att skapa system för sådan

återföring. Om avtal skall vara ett villkor för återföring skall det gälla

oavsett om det vid avgången från EG föreligger rätt till pension eller inte.

Premiepensionsmyndigheten anser att det inte finns någon grund för att behandla

rätt till pension från gemenskaperna olika beroende på om den ursprungligen

tjänats in i Sverige eller tjänats in vid tjänstgöring i gemenskaperna.

Myndigheten bedömer villkoret att avtal skall ha ingåtts för att återföring

skall få ske som olämpligt. Det framstår som ett närmast otillbörligt

påtryckningsmedel och det kan vara svårt för den enskilde att långt i förväg ta

ställning. Återföring skall inte vara obligatorisk vid förtida avgång med

avgångsvederlag, men en sådan möjlighet bör finnas för den som så önskar.

Svenska Arbetsgivareföreningen förordar att Sverige genom en överenskommelse med

gemenskapernas administration skall kunna återföra ett tidigare överfört belopp

om arbetstagaren blir berättigad till ett avgångsvederlag i stället för en

pension. Riksskatteverket har i sitt remissvar på betänkandet SOU 1996:57 funnit

det välbetänkt med en återföring för att förhindra att utfästelser som är

avdragsgilla hos svenska arbetsgivare kan komma att utbetalas i förtid som

engångsbelopp. Verket poängterar att systematiken i det svenska skattesystemet

bibehålls genom en ordning med återföring.

Bakgrund: Det är enligt artikel 11.1 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna

möjligt för en tjänsteman som slutar sin anställning i gemenskaperna att

överföra värdet av sin pensionsrätt inom gemenskaperna till ett pensionssystem

som han eller hon ansluts till i senare verksamhet. Som förutsättning gäller

enligt artikeln att det finns ett avtal om detta mellan gemenskapernas

administration och företrädare för det pensionssystem som tjänstemannen ansluts

till.

Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att värdet av den pensionsrätt som

överförs från gemenskaperna utbetalas i form av pension. Under beredningen av

ärendet har vid kontakt med företrädare för kommissionen framgått att en

nationell lagstiftning, som säkerställer att syftet med en överföring enligt

artikel 11.1 uppfylls, får samma betydelse som en överenskommelse.

En tjänsteman som avgår före 60 års ålder med mindre än tio års tjänstgöring i

en EU-institution har inte rätt till ålderspension. Om tjänstemannen dessutom

varken är berättigad till invalidpension eller kan utnyttja möjligheten att

överföra pensionsrätt till ett pensionssystem som han eller hon senare ansluts

till, är tjänstemannen i stället berättigad till ett avgångsvederlag.

Avgångsvederlaget inkluderar värdet av eventuell tidigare till EG:s

pensionssystem överförd pensionsrätt. Det bör observeras att de tjänsteår som

den överförda pensionsrätten resulterat i inte får beaktas för den

kvalifikationstid på tio år som krävs för rätt till ålderspension. Ett

avgångsvederlag beskattas av EG och betalas ut i form av ett engångsbelopp när

anställningen upphör. Kommissionen har under ärendets beredning framhållit att

avgångsvederlag enligt artikel 12 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna endast

betalas ut om det inte är möjligt att överföra värdet av pensionsrätt i den

ordning som stadgas i artikel 11.1. Om en tjänsteman som avgått utan rätt till

pension inte vill överföra värdet av sin pensionsrätt till ett sådant system

kommer kommissionen att se det som att han eller hon inte uppfyller

tjänsteföreskrifterna. I ett sådant fall stoppar kommissionen en utbetalning

till dess att saken avgjorts i domstol.

Skälen för regeringens förslag: Värdet av den pensionsrätt som överförs till

EG:s pensionssystem räknas enligt tjänsteföreskrifterna om till

pensionsberättigande tjänsteår och kommer på så sätt att ingå i en framtida

pension alternativt i ett avgångsvederlag. Det senare alternativet innebär att

en tjänsteman som slutar efter bara något års tjänstgöring kan få tidigare,

under kanske 25 års tid, intjänad pensionsrätt utbetald i form av ett

engångsbelopp. Det är en anmärkningsvärd konsekvens av reglerna om överföring

till EG:s pensionssystem. Avgångsvederlag betalas emellertid inte ut om det

finns en möjlighet att överföra värdet av pensionsrätten inom EG till ett

pensionssystem som tjänstemannen ansluts till i en senare verksamhet.

Det strider mot grundprinciperna för det svenska pensionssystemet att medel som

är avsatta för pension betalas ut i förtid i form av ett engångsbelopp. Enligt

både lagstiftning och kollektivavtal får en pension börja betalas ut tidigast

vid en viss ålder och endast löpande, inte med ett engångsbelopp. Allmän

ålderspension får exempelvis tidigast tas ut från och med den månad då den

pensionsberättigade fyller 61 år. Beträffande tjänstepension ställer det svenska

skattesystemet krav på att utbetalning av ålderspension skall ske tidigast från

55 års ålder och under minst fem år. De förmånliga villkor som gäller för

sparande till tjänstepension består i skattemässig avdragsrätt för arbetsgivaren

och en lägre beskattning på pensionskapital än på annat sparande. Kravet för

att komma i åtnjutande av detta är enligt lagstiftningen att det sparade

kapitalet utbetalas i form av en pension.

Med hänsyn till principerna bakom det svenska pensionssystemet finns det således

ett allmänt intresse av att pensionsrättigheter som är intjänade i det svenska

systemet inte betalas ut med ett engångsbelopp eller på annat sätt i förtid.

Även den enskilde kan antas ha ett intresse av att värdet av pensionsrättigheter

inom EG överförs till det svenska pensionssystemet i stället för att de avlöses

med ett engångsbelopp. Det är också rimligt att anta att den som en gång

överför värdet av pensionsrättigheter för allmän pension kan känna en trygghet i

att vid en eventuell förtida avgång från en EG-anställning åter kunna få

tillgodoräkna sig dessa rättigheter i Sverige.

Om en arbetstagare överför pensionsrättigheter från Sverige till EG:s

pensionssystem är det mot den här bakgrunden angeläget att, i de fall

EG-anställningen upphör utan rätt till pension, värdet inte utbetalas i form av

ett avgångsvederlag. Det bör i stället kunna återföras till pensionsrätt i

Sverige. Regeringen föreslår därför att det skall vara möjligt att överföra

värdet av pensionsrätt inom EG:s pensionssystem till pensionsrättigheter i

Sverige för den som genom senare verksamhet ansluts till det allmänna

pensionssystemet. En sådan möjlighet innebär att något avgångsvederlag inte

betalas ut.

Genom att anvisa ett konto hos en försäkringskassa - som företrädare för det

allmänna pensionssystemet - till vilket EG kan överföra värdet av

pensionsrättigheter vill regeringen skapa nödvändiga förutsättningar för att

möjliggöra en överföring enligt artikel 11.1. Värdet av de pensions-rättigheter

som tidigare överförts till gemenskaperna bör härvid på nytt ge upphov till

ålderspension enligt svensk lag. För den som lämnar sin anställning i EG utan

rätt till pension för att övergå till annan verksamhet i Sverige kommer således

ett tidigare överfört värde av pensions-rättigheter att åter ge upphov till

ålderspension i Sverige. Samma möjlighet föreslås finnas för den som lämnar sin

anställning med rätt till framtida pension men själv önskar överföra värdet av

sin pensionsrätt inom EG till pensionsrättigheter i Sverige.

Av tjänsteföreskrifterna följer, som Premiepensionsmyndigheten riktigt påpekat,

att pensionsrätten betraktas som en helhet. Detta innebär att en överföring

omfattar hela värdet av pensionsrätten i EG.

Med medel som intjänats i en EG-anställning bör det emellertid inte vara möjligt

att etablera ny pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet. Det finns i dag

ingen möjlighet att föra in medel i det allmänna systemet och på det viset öka

på sin allmänna pensionsrätt. Av tjänsteföreskrifterna följer ingen rätt för den

enskilde att överföra pensionsrätt som intjänats i EG:s pensionssystem till det

allmänna pensionssystemet. En sådan ordning skulle också leda till att en

enskild genom inbetalningar skulle få mer medel att placera i

premiepensionssystemet. Ett införande av en sådan möjlighet skulle kunna öppna

även för andra att få föra över pensionsrättigheter till det svenska allmänna

systemet. Enligt regeringens uppfattning finns det ingen anledning att införa

sådana regler.

Regeringen föreslår mot den här bakgrunden att till Sverige överfört värde av

pensionsrätt som tidigare överförts till EG:s pensionssystem utan att ha tjänats

in inom det allmänna pensionssystemet eller som tjänats in inom EG:s

pensionssystem, skall placeras i en pensionsförsäkring eller motsvarande.

7.2 Fördelning och placering av överföringsbelopp

Regeringens förslag: Värdet av pensionsrättigheter som återförs till det

allmänna pensionssystemet skall omräknas med, när det gäller inkomstpension och

premiepension, förändringen av inkomstindex och när det gäller tilläggspension

förändringen av prisbasbeloppet, från det år överföringen till EG skedde till

det år återföringen till Sverige sker.

Belopp som svarar mot värdet av annan pensionsrätt skall efter den berättigades

val placeras i en sådan pensionsförsäkring som avses i 58 kap.

inkomstskattelagen (1999:1229) eller i en eller flera av de sparformer som är

tillåtna inom ramen för individuellt pensionssparande.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian överensstämmer i princip

med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Två remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.

Premiepensionsmyndigheten (PPM) ifrågasätter om en omräkning av det belopp som

tidigare överförts överhuvudtaget bör ske. Om omräkning ändå skall ske så anser

PPM att en uppräkning vad gäller premiepensionen skulle kunna ske med ett index

baserat på genomsnittlig avkastning inom PPM-systemet. Riksskatteverket anser

att förslaget kan medföra en för låg förräntning och pekar på möjligheten att

räkna om värdet av premiepension och tjänstepension eller motsvarande med

premiesparfondens värdeutveckling eller med statslåneräntan.

Skälen för regeringens förslag: Det till ett konto i Sverige överförda

pensionsbeloppet behöver fördelas mellan vad som i förekommande fall skall

tillföras berörda delar av det allmänna pensionssystemet och vad som skall

placeras i en pensionsförsäkring eller motsvarande.

De pensionsrättigheter som blir föremål för återföring till det allmänna

pensionssystemet bör motsvara det värde som rätten till i förekommande fall

inkomstpension, tilläggspension, och premiepension skulle ha haft vid tidpunkten

för återföring om överföring inte hade skett. Värdet av pensionsrättigheter för

allmän pension som återförs till Sverige föreslås därför omräknas från året för

överföringen till EG till året för återföringen till Sverige med, såvitt avser

inkomstpension, förändringen av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension och, såvitt avser tilläggspension, förändringen

av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vilket värde premiepension skulle ha haft är svårare att fastställa. En

schablonomräkning bör därför tillämpas i detta fall. Det är då rimligt att

omräkning sker enligt en schablon som inte annat än i undantagsfall kan antas

leda till högre värden än vad som skulle ha gällt om överföring inte hade skett.

Med den utformning och status som de olika tjänstepensionssystemen har är det

inte möjligt att generellt bestämma att pensionsrätten skall föras till det

tjänstepensionssystem som den enskilde eventuellt ansluts till i en ny

anställning. Regeringen föreslår därför att beloppet skall användas enligt den

enskildes val för köp av en pensionsförsäkring eller för placering i en eller

flera av de sparformer som är tillåtna inom ramen för det individuella

pensionssparandet. Enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande kan

pensionsspararen välja mellan sparformerna inlåning, andelar i värdepappersfond

och andra värdepapper. Med pensionsförsäkring bör i detta sammanhang avses

detsamma som i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Den enskilde skall i

ansökan om överföring från EG till Sverige uppge den pensionsgivare som värdet

skall placeras hos samt, i förekommande fall, sparform.

8

Administration

8.1 Central hantering hos en allmän försäkringskassa

Regeringens förslag: Den allmänna försäkringskassan skall handlägga ärenden om

överföring till gemenskaperna av värdet av pensionsrättigheter för allmän

ålderspension och om överföring från gemenskaperna av värdet av pensionsrätt.

Försäkringskassan skall också samverka med gemenskaperna i fråga om formerna för

överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från gemenskaperna.

Regeringens bedömning: Det bör vid en försäkringskassa inrättas en gemensam

enhet för alla försäkringskassor för den handläggning m.m. som föreslås ankomma

på den allmänna försäkringskassan. Denna enhet bör även bli kontaktorgan för

administrationen av överföringar till och från EG.

Promemoriornas förslag: Förslaget i tilläggspromemorian överensstämmer delvis

med regeringens förslag. I tilläggspromemorian föreslogs också att en

pensionsgivare som överförde medel till EG:s pensionssystem skulle lämna uppgift

om överföringens storlek till försäkringskassan. Vidare anmodades

försäkringskassan att ingå avtal med den tjänsteman som önskade att återföra

pensionsrätt till det svenska pen-sionssystemet i det fall denne lämnade sin

anställning i EG utan rätt till pension men med ett avgångsvederlag.

Remissinstansernas synpunkter: Riksförsäkringsverket anser att Gotlands läns

allmänna försäkringskassa skall utgöra kontaktorgan för överföringar till och

från Europeiska gemenskaperna med hänsyn till att utlandskontoret skall

lokaliseras där. Försäkringskasseförbundet är positivt till att de aktuella

ärendena handläggs av försäkringskassan och att en enda kassa utses till detta.

Denna bör enligt förbundet vara Gotlands läns allmänna försäkringskassa då denna

kassa nyligen beslutats överta verksamheten vid Stockholms läns allmänna

försäkringskassas utlandskontor. Stockholms läns allmänna försäkringskassa

ställer sig positiv till att vara det centrala organet för administration för

överföring av värdet av pen-sionsrätter till och från gemenskaperna. Övriga

försäkringskassor som yttrat sig ser positivt på en gemensam administration där

kompetensen hålls samlad och kan underhållas. Västerbotten läns allmänna

försäkringskassa tycker att det avtalsförslag som framförs i tilläggspromemorian

är bra. En motsatt hållning intar Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) som

avvisar den föreslagna administrationen i den del som utlandskassan blir instans

för att hantera återföring av tjänstepensioner. SAF anser att det är upp till

varje arbetstagare att vända sig till lämpliga pensionsgivare för att få hjälp

med att beräkna värdet på den pension som skall återföras. Lämpligen används

samma synsätt som angivits för i EU-anställningen intjänad pensionsrätt. SAF

avvisar också förslaget att pensionsgivaren skall åläggas att lämna uppgifter

till Stockholms läns allmänna försäkringskassa vid överföring av belopp till

EG:s pensionssystem, då det är att lägga ytterligare en pålaga på arbetsgivarna

och företagen. Vid sidan av remissinstanserna har kommissionen framfört att det

finns fördelar med en kontaktpunkt som hanterar all administration av

pensionsöverföringar i Sverige, både beräkningar och beslut avseende såväl

allmän pension som tjänstepension.

Skälen för regeringens förslag: Ett viktigt skäl till en reglering av den

administrativa hanteringen är att det behöver utses en instans som behandlar en

begäran från en tjänsteman om överföring av pensionskapital till och från EG.

För hanteringen av överföringen av pensionsrätt och pensionskapital mellan

Sverige och EG:s pensionsadministration är tre huvudalternativ tänkbara.

Antingen överlåter man till berörda pen-sionsgivare i Sverige att i det enskilda

fallet sköta kontakterna med EG:s administration, eller ger man en instans i

Sverige i uppgift att fungera som centralt organ för överföringen och då hantera

överföring av både allmän pension och tjänstepension, eller ger man en central

instans i uppgift att fungera som kontaktorgan mellan EG:s

pensionsadministration och berörda pensionsgivare. Den mångfald av

pensionssystem och pensionsgivare i Sverige som kan bli berörda, även i ett

enskilt fall, talar för att kontakterna med EG bör förmedlas av en central

instans.

Regeringen föreslår att överföringar till och från EG hanteras genom ett

kontaktorgan i Sverige. Eftersom flertalet fall av överföring sannolikt kommer

att omfatta allmän pension föreslås att den centrala hanteringen skall skötas av

försäkringskassan. Efter en inledande period med många överföringar kommer

antalet överföringar till EG att minska till uppskattningsvis några tiotal per

år. Ett överföringsärende kommer således inte att vara någon vanligt

förekommande ärendetyp hos försäkringskassan. Detta innebär, enligt regeringens

bedömning, att denna ärendehantering bör centraliseras till endast en

försäkringskassa. I 18 kap. 2 § tredje stycket AFL anges att regeringen, eller

den myndighet regeringen bestämmer, får föreskriva att det hos en eller flera

försäkringskassor skall finnas gemensamma enheter för alla försäkringskassor för

vissa ärenden eller frågor. Regeringen avser att i god tid före ikraftträdandet

av de nya reglerna besluta om vilken försäkringskassa som skall hantera den

ifrågavarande verksamheten.

Försäkringskassans uppgifter

Den hantering som blir aktuell när det gäller överföring av pensionsrätt från

Sverige till EG:s pensionssystem bör kunna se ut på följande sätt.

Ett ärende uppstår när en EU-medborgare som anställs i en EU-institution

skriftligen ansöker hos institutionen om överföring, efter att ha fått

information om möjligheten därifrån. I samband med anställningen i gemenskaperna

upplyser gemenskapernas administration tjänstemannen om vilka regler som gäller

när han eller hon påbörjar eller lämnar sin tjänst. En EG-tjänsteman förväntas

således känna till pensionsreglerna redan vid anställningen i EU.

Den nyss nämnda ansökan är inledningsvis att betrakta som en intresseanmälan.

För att kunna ta ställning i frågan behöver den anställde en redovisning av hur

överföringen påverkar hans pensionsförhållanden. Därför har institutionen

dessförinnan inhämtat information från Sverige, genom den utsedda

försäkringskassan. Med ledning av sökandens uppgifter om hos vilken eller vilka

pensionsgivare den pensionsrätt finns som sökanden överväger att föra över till

EG:s pensionssystem, vidarebefordrar kassan förfrågan till berörda

pensionsgivare - bland dem Premiepensionsmyndigheten om allmän pension berörs av

ansökan - med begäran om uppgifter om vilka pensionsrättigheter som skulle

upphöra, vilken anställningstid som är beaktad för dem och vilket belopp som

skulle komma att överföras. Respektive pensionsgivare meddelar EU-institutionen

de begärda uppgifterna. Försäkringskassan lämnar motsvarande uppgifter

beträffande allmän pension.

Den anställde skall inom två månader efter besked från EU-institutio-nen om vad

överföringen innebär skriftligen meddela EU-institutionen om han eller hon

önskar genomföra överföringen. Den anställde skall då skriva en ansökan till

berörda svenska pensionsgivare om utbetalning till EG av värdet av de

pensionsrättigheter som han eller hon önskar överföra. Blankett för detta

ändamål tillhandahålls av EU-institutionen.

Försäkringskassan vidarebefordrar i förekommande fall ansökan till berörd

pensionsgivare som beslutar om överföring. Försäkringskassan kvitterar att man

sänt vidare ansökan till tjänstepensionsgivaren. Någon bevakning av överföringen

sker inte hos kassan. Efter omräkning med hänsyn till den tidsperiod som gått

sedan den första beräkningen, betalar respektive pensionsgivare beloppen direkt

till EG:s administration.

I tilläggspromemorian föreslogs att det skulle införas en

rapporteringsskyldighet för en tjänstepensionsgivare som förde över pensionsrätt

till EG. En sådan ordning är inte längre aktuell eftersom det under den

fortsatta beredningen av ärendet framkommit att det inte finns någon möjlighet

att från EG överföra endast en viss del av pensionsrätten. Uppgiften behövs inte

eftersom kassan för den pension som inte förs in i det allmänna systemet vidare

till den placering tjänstemannen valt.

En tjänsteman som lämnar sin anställning i en EU-institution med eller utan rätt

till pension kan få värdet av sin pensionsrätt överfört till

pensionsrättigheter i Sverige. Pensionsrätten förs över till ett konto som

administreras av försäkringskassan. På försäkringskassan avskiljer den

handläggande enheten den del som motsvarar tidigare överförda rättigheter för

allmän ålderspension och återupprättar medelst beloppet den anställdes

pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet. Om inte den anställde senast i

samband med överföringen till Sverige meddelat annat skall försäkringskassan

utan dröjsmål betala ut den övriga pensionen till i ansökan angivet

försäkringsbolag eller, beträffande pensionssparkonto, pensionssparinstitut.

Utformningen av rutinerna för överföring av värdet av pensionsrättig-heter till

och från gemenskaperna bör ske i samverkan mellan EG:s pensionsadministration

och den av regeringen utsedda försäkringskassan. I lagrådsremissen föreslogs en

ändring i 18 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring med innebörden att

försäkringskassan skulle ges möjlighet att ingå överenskommelser med Europeiska

gemenskaperna om överföring av värdet av pensionsrättigheter till Europeiska

gemenskaperna m.m. På de skäl Lagrådet anfört i sitt yttrande över för-slaget

finner regeringen att denna reglering är obehövlig.

8.2

Överklagande av beslut

Regeringens förslag: Reglerna om omprövning och överklagande av beslut i 13 kap.

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall i tillämpliga delar

gälla även för beslut av den av regeringen utsedda försäkringskassan i ärenden

enligt lagen om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från

Europeiska gemenskaperna. Detta innebär att försäkringskassans beslut överprövas

hos allmän förvaltningsdomstol.

Regeringens bedömning: En tidigare arbetsgivares tillämpning av

tjänsteföreskrifterna i fråga om tjänstepension bör kunna överprövas av

Arbetsdomstolen eller av tingsrätt. Övriga pensionsgivares - exempelvis

livförsäkringsbolags - tillämpning av tjänsteföreskrifterna bör kunna prövas av

allmän domstol.

Promemoriornas förslag och bedömning: Tilläggspromemorians förslag och

bedömningar överensstämmer i huvudsak med regeringens förutom att det i

promemorian också föreslogs att beslut av Premiepen-sionsmyndigheten (PPM) skall

kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Remissinstanserna: Av de båda remissinstanser som yttrat sig i denna del har PPM

påpekat att lagförslaget inte ger myndigheten någon beslutanderätt i ärenden om

överföring av värdet av intjänad pensionsrätt och att det följaktligen inte

skall stadgas att myndighetens beslut får överklagas i viss ordning.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Tjänsteföreskrifterna är bindande

och direkt tillämpliga i Sverige. Reglerna om överföring i artikel 11 i bilaga 8

till EG:s tjänsteföreskrifter kan således åberopas i svensk domstol som

gällande rätt.

I avsnitt 8.1 föreslås att en enda försäkringskassa skall utses till

kontaktorgan för administration av överföringar av värdet av intjänad

pen-sionsrätt till och från EG. Detta innebär bl.a. att det är den kassan som

skall fatta beslut i ärenden om överföring. Sådana beslut bör kunna omprövas och

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. De beslut som därmed blir

överklagbara är således - såsom PPM påpekat - endast den försäkringskassans

beslut i anledning av enskilds ansökan om överföring.

En liknande reglering finns redan när det gäller beslut enligt lagen (1998:674)

om inkomstgrundad ålderspension och lagen (1962:381) om allmän försäkring. I

likhet med vad som gäller enligt de lagarna bör det krävas prövningstillstånd

vid överklagande till kammarrätten. Med hänsyn till den koppling som finns

framförallt till LIP föreslår regeringen att reglerna om omprövning och

överklagande i den lagen i tillämpliga delar skall gälla även sådana beslut som

den ifrågavarande försäkringskassan fattar angående överföring.

I övrigt bör en tidigare arbetsgivares tillämpning av tjänsteföreskrifterna i

fråga om tjänstepension kunna överprövas av Arbetsdomstolen eller tingsrätt

enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Detta bör gälla även i

de fall Statens pensionsverk tillämpar tjänsteföreskrifterna gentemot en

tidigare statligt anställd person (jfr prop. 1986/87:84 s. 14). Övriga

pensionsgivares - exempelvis livförsäkringsbolags - tillämpning av

tjänsteföreskrifterna bör kunna prövas av allmän domstol enligt

tvistemålsbestämmelserna i rättegångsbalken.

9 Ekonomiska konsekvenser

Regeringens förslag: Medel för överföringarna skall vad avser inkomstpension och

tilläggspension inom den allmänna pensionen rekvireras från Första - Fjärde

AP-fonderna.

Regeringens bedömning: Överföring av värdet av en pensionsrättighet från Sverige

till EG:s pensionssystem betraktas som en förtida utbetalning av en redan

intjänad rättighet.

Medel för överföringarna bör, vad avser statliga tjänstepensioner, överföras

från det under utgiftsområde 14 uppförda anslaget 1:2 Statliga tjänstepensioner

m.m.

De statsfinansiella kostnaderna i form av uteblivna skatteintäkter betraktas som

en kostnad för Sveriges EU-medlemskap och föranleder som en följd av den ringa

storleken under de inledande åren ingen särskild finansiering.

Promemoriornas förslag: I promemorian framfördes att det var rimligt att

uteblivna skatteintäkter skulle finansieras inom respektive pensionssystem. Vid

ett antagande att majoriteten av de som anställs vid någon av EU:s institutioner

kommer från en statlig anställning föreslogs i promemorian att kostnaden skulle

finansieras genom ett tillägg till den premie som myndigheterna betalar för

sina anställdas förmåner enligt förordningen (1997:908) om premier för statens

avtalsförsäkringar.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser avvisar det förslag till finansiering

som framfördes i promemorian. Hovrätten över Skåne och Blekinge liksom Statens

pensionsverk och Arbetsgivarverket avstyrker med bestämdhet den i promemorian

föreslagna finansieringen av skattebortfall som orimlig. Statligt anställda

skall inte behöva finansiera kostnaderna för att en minoritet bland dem överför

pensionsrätt till EG:s pensionssystem. Hovrätten anför, vad gäller

finansieringen av överföringarna, att den lösning som synes ligga närmast

tillhands är tillskott med allmänna skattemedel till pensionssystemen. Hovrätten

anser att det följer av att buffertfonderna inom AP-fondssystemet fyller andra

syften. Arbetsgivarverket samt Nämnden för statens avtalsförsäkringar påtalar

att premiesättningen utgår från att medel som tillförs försäkringsrörelsen

(inbetalda premier plus avkastning) endast kan utnyttjas för att finansiera de

anställdas avtalade förmåner och avsättningar motsvarande de skatter likartade

försäkringsrörelser har att erlägga samt under vissa förutsättningar reduktioner

av arbetsgivarnas premier. Förslaget att finansiellt kompensera uteblivna

skatteintäkter med ett särskilt tillägg till myndigheternas premier för statens

avtalsförsäkringar bryter således enligt nämndens mening mot

försäkringsmodellens principer och är praktiskt ogenomförbart. Skattemyndigheten

i Malmö påpekar att den föreslagna metoden för finansiering av skattebortfall

inte är lämplig. Man framhåller att motsvarande resonemang inte förs när Sverige

ingår dubbelbeskattningsavtal och då avstår från beskattningsrätten för vissa

personer till den andra avtalsslutande parten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Efter det att lagen om överföring

träder i kraft behöver den allmänna försäkringskassan komma överens med

kommissionen om hur överföringarna till och från EG skall administreras. När så

har skett kommer överföringarna att påbörjas. Troligt är att överföringarna tar

sin början under år 2002.

Inkomstpension och tilläggspension

Antalet anställda inom EG som omfattas av rätten till överföring var vid

tidpunkten för beräkningarna våren 2000 ca 870 personer. Vad avser den allmänna

pensionen visar en viktad beräkning på att i genomsnitt ca

550 000 kronor per person kommer att överföras. Om alla dagens EG-anställda

väljer att överföra sina pensionsrättigheter från det allmänna pensionssystemet

kommer det totala överföringsbeloppet att uppgå till ca 475 miljoner kronor. Vid

ett antagande om att endast hälften av de EG-anställda väljer att överföra sina

svenska pensionsrättigheter halveras överföringsbeloppet och blir ca 240

miljoner kronor. Någonstans inom denna ram torde det faktiska beloppet hamna.

Om det nyanställs svenskar i EG-tjänst motsvarande det antal som kan tänkas

sluta eller gå i pension tillkommer, förutom ovan beräknade initia-la

överföring, även årliga överföringar. Sveriges kvot av svenskar som arbetar i en

EU-institution är i stort sett fylld. Sverige kommer därför fortsättningsvis

att konkurrera med övriga medlemsländer om eventuella vakanser. Av denna

anledning kan antalet nyanställda svenskar inom EG beräknas att uppgå till ca 20

stycken per år. Med ovan givna antaganden kommer de löpande överföringarna av

allmänna pensionsmedel att uppgå till knappt ca 11 miljoner kronor per år, om

alla väljer att överföra sina pensionsrättigheter.

De medel som överförs avser en förtida utbetalning av en redan intjänad

rättighet och skall som sådana överföras från AP-fondssystemet. I syfte att

förtydliga att Riksförsäkringsverket skall rekvirera medel från Första - Fjärde

AP-fonderna även för detta ändamål - överföring av värdet av vissa

pensionsrättigheter för allmän pension till Europeiska gemenskaperna - bör lagen

(2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) kompletteras med en

bestämmelse av den innebörden. De pensionsrättigheter för allmän pension,

beträffande vilka medel får rekvi-reras från AP-fonderna för detta ändamål, är

pensionsrätt för inkomst-pension och rätt till tilläggspension. I fråga om

pensionsrätt till premie-pension skall medel för överföring till gemenskapen tas

från de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på den enskildes

premiepensionskonto.

Tjänstepension

Ett realistiskt antagande av storleken på tjänstepensionernas andel av

överföringsbeloppet är att de uppgår till ca 20 procent av den allmänna

pensionen. Det följer av att intjänandebeloppet över inkomsttaket om sju och ett

halvt basbelopp är större än det under taket.

Vid beräkning av överföringssummornas storlek vad avser tjänstepen-sioner görs

det antagandet att ca 75 procent av de som tar anställning i EU:s institutioner

och överför sina pensionsrättigheter är före detta statligt anställda. För de

statliga tjänstepensionerna har beräkningar utförda av Statens pensionsverk

visat att det initialt överförda beloppet kommer att uppgå till som högst ca 70

miljoner kronor om alla EG-anställda överför och som högst ca 35 miljoner kronor

om hälften av de EG-anställda överför, fördelat på två överföringsår. Därefter

kommer ytterligare ca 1,5 miljoner kronor årligen att överföras. De medel som

överförs avser en förtida utbetalning av en redan intjänad rättighet. Medlen

skall således överföras från det under utgiftsområde 14 uppförda anslaget 1:2

Statliga tjänstepensioner m.m.

Beräkningarna grundar sig på antagandet att ca 25 procent av de som tar

anställning i EU:s institutioner och överför sina pensionsrättigheter kommer

från en privat anställning. De har troligen samma nivåer i överföringssummor som

de tidigare statligt anställda. Det adderar ytterligare 24 - 12 miljoner kronor

i överföring från de privata pensionsgivarna i den initiala överföringen.

Därefter kommer ytterligare ca 550 000 kronor att föras över årligen.

Skattebortfall

Kostnaderna i form av uteblivna skatteintäkter är beroende av vilka antaganden

som görs. Det är också svårt att uppskatta hur många personer som kommer att

använda sig av rätten att överföra värdet av den intjänade pensionen. Vidare

beror de uteblivna skatteintäkterna på de enskilda individernas ackumulerade

pensionsinbetalningar samt hur länge dessa personer kommer att inneha

anställning vid någon av EU:s institutioner. Om pensionsmedlen återförs till

Sverige då anställning upp-hör blir kostnaden den uteblivna avkastningsskatten

på tjänstepensions-förmögenheten. I de fall då pensionsmedlen inte återförs till

Sverige kommer pensionsutbetalningarna att beskattas av EG. I och med detta

tillkommer kostnader i form av utebliven inkomstskatt. Då det är oklart i vilken

omfattning tjänstemän kommer att överföra medel till Sverige baseras

beräkningarna på att pensionsförmögenheten inte förs åter till Sverige.

Av de personer som var fast anställda vid utgången av år 2000 antas mer än

hälften välja att överföra den i Sverige intjänade pensionsrätten till EG:s

pensionssystem. En preliminär beräkning visar på att avkastningsskattebortfallet

kommer att uppgå till cirka 850 000 kronor.

En beräkning av uteblivna inkomstskatter är svår att uppskatta men kan i dagens

penningvärde sägas utgöra 31,5 procent av det genomsnittliga överföringsbeloppet

multiplicerat med antalet personer som varje år blir 65 år. Skattebortfallet

beräknas därför uppgå till ca 11 500 kronor per pensionerad och år.

Inledningsvis går väldigt få personer i pension varför skattebortfallet år 2010

beräknas till ungefär 170 000 kronor och 2015 till ungefär 800 000 kronor. År

2030 väntas cirka 30-40 personer per år gå i pension och förväntas leva i 18 år

varför bortfallet då kommer att uppgå till cirka 5,5 - 7 miljoner kronor i

dagens penningvärde.

Uteblivna inkomstskatter betraktas som en kostnad för Sveriges EU-medlemskap och

bör som sådan finansieras inom ramen för den allmänna löneavgiften vilken

infördes 1995 som ett led i finansieringen av Sveriges medlemskap i EU.

Kostnaden för EU-pensionsöverföringarna är naturligen direkt kopplad till

medlemskapet. Skattebortfallet de inledande 15 åren är av i sammanhanget så

ringa storlek att det inte föranleder någon särskild finansiering.

Premiepension

Premiepensionssystemet skall vara självfinansierat och

Premiepensions-myndighetens (PPM) kostnader för sin verksamhet skall finansieras

genom avgifter från pensionsspararna. Systemet är i denna bemärkelse ett slutet

ekonomiskt system. Detta medför att de förslag som redovisas i denna

lagrådsremiss och som rör premiepensionssystemet inte innebär några förändringar

i statsbudgeten. PPM:s kostnader för sin verksamhet torde endast i mycket

begränsad omfattning påverkas av propositionens förslag.

Administrativa kostnader

Det ankommer på den allmänna försäkringskassan att hantera frågor om

överföringar av pensioner till och från EG. Inledningsvis kommer kassan att

behöva resurser för att bygga upp kompetens och teknikstöd för att hantera

överföringarna. För teknikstödet tillkommer kostnader för underhåll. De

personella resurserna uppskattas till två tjänster på heltid. Ytterligare

resurser kan komma att behövas under den inledande perioden varför även någon

eller några tjänster på halvtid tillkommer. Kostnaderna för två tjänster på

heltid uppgår till ca 700 000 kronor per år. Regeringens bedömning är att dessa

kostnader ryms inom nuvarande ram. Därutöver behöver kassan få tillgång till

dataprogram som utför beräkningarna av vilka belopp som ska överföras. En

uppskattning av kassans kostnader är att de för de inledande åren kommer att

uppgå till ca 1 000 000 kronor per år.

10 Författningskommentar

10.1 Förslaget till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och

från Europeiska gemenskaperna

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar artikel 11 i bilaga 8

till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om

fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper1

(tjänsteföreskrifterna). Bestämmelserna gäller rätten för tjänstemän i

Europeiska gemenskaperna att föra över värdet av pensionsrättigheter till och

från gemenskaperna.

Med tjänstemän avses i denna lag även andra anställda inom gemenskaperna som

omfattas av artikel 11 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.

Av paragrafen framgår att lagen kompletterar de regler i Europeiska

gemenskapernas tjänsteföreskrifter som gäller överföring av pensionsrättigheter

till och från gemenskaperna. I paragrafen anges att reglerna är fastställda

genom en rådsförordning varigenom det förstås att de är bindande och direkt

tillämpliga i Sverige. Tjänsteföreskrifterna har i viss utsträckning även gjorts

tillämpliga för andra anställda i EG än den kategori anställda som benämns

tjänstemän, till exempel tillfälligt anställda. I andra stycket har införts en

definition av begreppet tjänstemän för att begreppet även skall avse sådana

kategorier anställda för vilka tjänsteföreskrifterna gäller.

Överföring till Europeiska gemenskaperna

Allmän ålderspension

2 § Det sammanlagda värdet av pensionsrätt för inkomstpension, värdet av

pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension

(pensionsrättigheter för allmän ålderspension) enligt lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension skall på begäran av den försäkrade föras över till

gemenskaperna. Till grund för beräkning av det belopp som skall överföras skall

de pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den försäkrade till och

med det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

Överföringen innebär att de pensionsrättigheter för vilka värdet överförs inte

längre ger upphov till ålderspension enligt svensk lag om inte rättigheterna

senare återförs från gemenskaperna enligt vad som föreskrivs i 8 §.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.2.

I paragrafen anges dels vilken allmän pension som kan bli föremål för

överföring, dels att överföring av pensionsrättigheter från det allmänna

ålderspensionssystemet alltid skall omfatta hela värdet av alla sådana

rättigheter från samtliga delar av systemet med undantag av garantipension. Det

är således inte möjligt att endast överföra värdet av exempelvis inkomstpension,

eller att endast överföra värdet av premiepensionsrätt från en fond men inte

övriga placeringar. Överföringen skall omfatta vad som har fastställts för den

försäkrade till och med det år när han eller hon påbörjat sin anställning vid

EU-institutionen. Att överföringen endast kan avse vad som tillgodoräknats den

försäkrade årsvis sammanhänger med konstruktionen av de svenska reglerna enligt

vilka pensionsrätter och pensionspoäng fastställs årsvis. Som närmare redovisats

i avsnitt 5.1.3 kan i undantagsfall därmed även pensionsrättigheter som tjänats

in efter anställningens början komma att överföras.

Av att en överföring skall avse pensionsrättigheter för allmän ålderspension

följer också, såsom redovisats närmare i avsnitt 5.1.5, att premiepension till

efterlevande inte kan överföras.

När en överföring skett kommer de tidigare intjänade pensionsrättighe-terna som

överförts inte att ge upphov till svensk ålderspension. Däremot kan rätt till

sådan pension uppkomma på grund av senare i Sverige intjänad pensionsrätt eller

på grund av återföring av tidigare överförd pension från någon EU-institution

enligt vad som regleras i § 8. För vad som gäller för latenta rättigheter jämför

kommentaren till 3 §.

3 § Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall utgöras av värdet av den

försäkrades pensionsbehållning enligt 5 kap. 2 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

Vid beräkning av pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning

som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, föräldrar till små barn enligt 3

kap. 10 § och studier enligt 3 kap. 24 § samma lag, endast om det för den

försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna har

fastställts pensionsgrundande inkomster enligt vad som anges i 5 kap. 13 § samma

lag.

När överföring sker skall värdet av pensionsrätten räknas om med hänsyn till

eventuell förändring av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § samma lag mellan det år

då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för

överföringen.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.3.

Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall beräknas som ett s.k.

schablonmässigt återköpsvärde. Genom hänvisningen till 5 kap. 2 § lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) följer att det är summan av

samtliga pensionsrättigheter som har fastställts för den enskilde omräknade med

arvsvinstfaktor, förvaltningskostnader och inkomstindex som utgör detta värde.

Som angetts i 2 § skall till grund för beräkningen av värdet av pensionsrätten

ligga pensionsrätt t.o.m. det år då den försäkrade påbörjade sin anställning vid

EU-institutionen. Eftersom det kan komma att dröja viss tid från denna tidpunkt

till dess att överföring kan ske anges i paragrafens tredje stycke att det

framräknade beloppet avseende värdet av pensionsrättigheten skall indexeras för

tiden från anställningens början till tidpunkten för överföringen. Värdet av

pensionsrättigheten för inkomstpension skall därvid, såsom även annars sker,

indexeras med hänsyn till förändringen av inkomstindex.

I andra stycket regleras vad som gäller i fråga om s.k. latenta rättigheter. I

den försäkrades pensionsbehållning enligt 5 kap. 2 § LIP ingår även

pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, för s.k. barnår och för

studier. För dessa rättigheter gäller det s.k. förvärvsvillkoret. Det innebär

att det, för att den berättigade vid uttag skall få sin pension beräknad på

dessa belopp, krävs att pensionsgrundande inkomster har fastställts som för vart

och ett av minst fem år uppgår till lägst två gånger det för respektive

intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet. Utbetalning till Europeiska

gemenskaperna är när det gäller bedömningen av förvärvsvillkoret att jämställa

med ett förtida uttag av pension. Detta innebär att pensionsgrundande belopp

för plikttjänstgöring, för barnår och för studier skall inräknas i

pensionsbehållningen vid överföringen endast om den försäkrade för det år då han

eller hon tillträdde tjänsten inom Europeiska gemenskaperna hade uppfyllt

förvärvsvillkoret enligt bestämmelserna i 5 kap. 13 § LIP. Det sagda innebär

också att om återföring sker från Europeiska gemenskaperna av ålderspension kan

latenta rättigheter finnas kvar i det svenska pensionssystemet och således

förvärvsvillkoret för dessa rättigheter uppfyllas vid en senare tidpunkt.

4 § Värdet av rätt till tilläggspension som skall föras över för en för-säkrad

som är född år 1953 eller tidigare skall beräknas enligt 6 kap. 2, 3, 8 och 17

§§ lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension och 19 - 22 §§ lagen

(1998:675) om införande av nämnda lag. Beloppet skall därefter räknas om enligt

vad som anges i andra och tredje styckena denna paragraf.

Beloppet skall multipliceras med ett delningstal. Som delningstal skall det

delningstal användas som enligt 5 kap. 12 § förstnämnda lag gäller för beräkning

av inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det år då den

försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna. Det framräknade beloppet

skall därefter diskonteras med en årlig förväntad avkastning på 1,6 procent

utifrån det antal år som återstår från det år då den försäkrade tillträdde

tjänsten vid gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65 år.

Beloppet skall sedan multipliceras med 1,0 minus den procentuella genomsnittliga

risken för att personer i den försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder.

Risken skall beräknas med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende

livslängden hos befolkningen i Sverige.

När överföring sker skall det värde som räknats fram enligt andra stycket

slutligen räknas om med eventuell förändring av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring mellan det år då den försäkrade

tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.4.

I paragrafen anges hur värdet av pensionsrättighet för tilläggspension skall

beräknas. Närmare om hur denna beräkning skall göras redovisas i avsnitt 5.1.4.

På motsvarande sätt som gäller för inkomstpensionen skall det framräknade värdet

av tilläggspensionen indexeras för tiden mellan anställningens början och

tidpunkten för överföringen. För tilläggspen-sionen gäller att indexeringen

skall ske utifrån förändringen av prisbasbeloppet för denna tid.

5 § Värdet av pensionsrätt för premiepension skall utgöras av de tillgångar som

motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto enligt 7 kap.

4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension vid tidpunkten för inlösen

av innehavet. Sådan inlösen skall ske snarast efter det att

Premiepensionsmyndigheten underrättats om att en begäran om överföring kommit in

till den allmänna försäkringskassan.

Överföringen till gemenskaperna skall omfatta det värde som anges i första

stycket.

Förslaget behandlas närmare i avsnitt 5.1.3.

I paragrafens första stycke anges hur värdet av pensionsrätt för premiepension

skall beräknas. Med hänsyn till de eftersläpningseffekter som finns inbyggda i

det reformerade pensionssystemet och som beskrivs närmare under avsnitt 5.1.6.

bör underrättelse till Premiepensionsmyn-digheten inte ske förrän all sådan

pensionsrätt för premiepension som skall överföras har fastställts av

försäkringskassan och medel mot-svarande pensionsrätten placerats i fonder för

pensionsspararens räkning.

I enlighet med vad Lagrådet föreslagit anges i andra stycket att överföringen

till EG skall omfatta det värde som avses i första stycket.

Tjänstepension

6 § Oavsett bestämmelserna i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) får

överföring ske till gemenskaperna av värdet av rätt till tjänstepension i form

av pensionsförsäkring. Sådan överföring får också ske av värdet av

näringsidkares rätt till pension i näringen i form av pensionsförsäkring eller

behållning på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt

pensionssparande.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Bestämmelsen innebär att överföringen av värdet av pensionsförsäkring samt av

näringsidkares pensionsförsäkring eller behållning på pen-sionssparkonto i

näringen skall kunna ske till Europeiska gemenskaperna utan hinder av de regler

i inkomstskattelagen (1999:1229) som hindrar upplösning av pensionssparande i

förtid.

7 § I de fall överföring har skett av värdet av rätt till tjänstepension som har

tryggats genom att en arbetsgivare avsatt medel till en pensions-stiftelse

enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., har

arbetsgivaren rätt att få ersättning ur pensionsstiftelsens överskott för vad

som överförts.

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.3.

Bestämmelsen är tillämplig i de fall där en arbetsgivare tryggat sin

pensionsutfästelse i en pensionsstiftelse enligt reglerna i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Om arbetsgivaren då -

efter överenskommelse med den aktuelle arbetstagaren - betalat ut intjänade

pensionsmedel till Europeiska gemenskaperna har arbetsgivaren enligt denna

bestämmelse rätt till ersättning ur pensionsstiftelsen. Ersättningen skall tas

ur stiftelsens överskott på ka-pital på det sätt som anges i 15 §

tryggandelagen, dvs. på samma sätt som vid gottgörelse enligt 14 §

tryggandelagen.

Överföring från Europeiska gemenskaperna

8 § En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna för att övergå

till verksamhet som anställd eller egenföretagare i Sverige kan få värdet av

pensionsrätt som han eller hon är berättigad till inom gemen-skaperna överfört

till ett konto hos den allmänna försäkringskassan. Värdet av pensionsrättigheter

för allmän ålderspension, beräknat enligt 9 §, som tidigare överförts till

gemenskaperna skall därvid på nytt ge upphov till allmän ålderspension enligt

svensk lag. Vid fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och

pensionsrätt för inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.1 och 7.2.

Av paragrafen följer att en EG-tjänsteman vid avgång från sin tjänst i

gemenskaperna, med rätt eller utan rätt till pension, kan få hela det i EG:s

pensionssystem upplupna värdet av pensionsrätt överfört till Sverige om han

eller hon blir verksam här. Värdet av pensionsrätten, beräknat enligt 9 §,

överförs till ett konto hos den allmänna försäkringskassan. För en tjänsteman

som tidigare överfört värdet av allmänna ålderspensionsrättigheter till EG

kommer försäkringskassan av överförda medel avskilja det belopp som behövs för

att återupprätta den allmänna ålderspensionen. I tydlighetssyfte anges att vid

fastställande av pensionspoäng för tilläggspension och pensionsrätt för

inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension. Av 10 § framgår att resterande belopp genom

kassans försorg skall transfereras till den pensionsförsäkring eller motsvarande

som tjänstemannen valt.

9 § Värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension som återförs till

det allmänna pensionssystemet skall högst motsvara värdet av de

pensionsrättigheter för allmän ålderspension som tidigare överförts till

gemenskaperna.

För inkomstpension och premiepension skall värdet räknas om med hänsyn till

förändringen av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension, och för tilläggspension skall värdet räknas om med

hänsyn till förändringen av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)

om allmän försäkring, allt mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde

och året för återföringen från gemenskaperna.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.

I bestämmelsen begränsas värdet av de pensionsrättigheter för allmän pension som

får återföras till att högst motsvara vad som tidigare överförts. För att få

fram det aktuella värdet skall dessutom en indexering ske av dessa belopp.

Eftersom en indexering enligt 3 och 4 §§ vid överföringen till gemenskaperna

skulle ske av värdet av rätt till inkomstpension och tilläggspension fram till

tidpunkten för överföringen och värdet av premiepensionsrätten också gällde från

denna tidpunkt skall denna tidpunkt utgöra utgångspunkt för indexeringen när en

återföring nu skall ske. Den aktuella pensionsrättigheten skall således räknas

om med hänsyn till förändringen av tillämpligt index mellan tidpunkten för

över-föringen till gemenskaperna och tidpunkten för överföringen från

gemen-skaperna. För inkomstpensionen skall här gälla att omräkningen skall ske

med hänsyn till förändringen av inkomstindex och för tilläggspensionen att

omräkningen skall ske med förändringen av prisbasbeloppet. Värdet av dessa

pensionsrättigheter kommer på detta sätt att motsvara det värde som hade gällt

om någon överföring till gemenskaperna aldrig hade skett. För

premiepensionsrätten går inte att fastställa hur en indexering hade sett ut om

överföring inte hade ägt rum eftersom förändringen av

premie-pensionsbehållningen är beroende av den enskildes val av fonder och

dessas utveckling. Det får då anses rimligt att i detta sammanhang be-handla

värdet av premiepensionsrätten på samma sätt som värdet av pensionsrätten för

inkomstpensionen, dvs. att räkna om den med föränd-ringen av inkomstindex.

10 § Värdet av pensionsrätt, som överförs från gemenskaperna till den allmänna

försäkringskassan men som inte skall återföras till det allmänna

pensionssystemet, skall av försäkringskassan utan dröjsmål placeras enligt

tjänstemannens val i en sådan pensionsförsäkring som avses i 58 kap.

inkomstskattelagen (1999:1229) eller i en eller flera av sparformerna enligt

lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.

I paragrafen regleras vad försäkringskassan skall göra med de medel som återstår

av den från gemenskapen överförda pensionsrätten efter att medel avskiljts för

att återupprätta den allmänna ålderspensionen. Det ankommer på tjänstemannen att

senast i ansökan om överföring av värdet av pensionsrätt från gemenskaperna

välja vilken pensionsförsäkring eller vilket individuellt pensionssparande som

medlen skall placeras i. Kassan skall snarast efter det att medel för att

återupprätta den allmänna pen-sionsrätten avskiljts transferera resten till den

pensionslösning som tjän-stemannen valt.

Försäkringskassans uppgifter

11 § Den allmänna försäkringskassan handlägger ärenden om överföring till

gemenskaperna av värdet av pensionsrättigheter för allmän ålderspension och om

överföring från gemenskaperna av värdet av pensionsrätt.

Försäkringskassan skall samverka med gemenskaperna i fråga om formerna för

överföring av pensionsrättigheter till och från gemen-skaperna.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

I paragrafen anges att handläggningen av ärenden om överföring av värdet av

pensionsrättigheter för allmän ålderspension till gemenskaperna skall ske hos en

allmän försäkringskassa. Denna försäkringskassa skall också handlägga ärenden

om överföring av värdet av pensionsrätt från gemenskapernas pensionssystem till

Sverige. Vidare får kassan enligt paragrafens andra stycke i uppdrag att

samverka med gemenskapernas administration i fråga om rutinerna för hur

överföringar till och från gemenskaperna skall gå till. Stycket har fått sin

nuvarande lydelse på Lagrådets inrådan.

Inkomstbeskattning

12 § En överföring av värdet av pensionsrättigheter enligt denna lag utgör inte

intäkt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för den vars pensionsrättigheter

överföringen avser.

Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Genom denna bestämmelse görs klart att vare sig överföring eller återföring

skall medföra några inkomstskattemässiga konsekvenser för den enskilde

tjänstemannen.

Omprövning och överklagande

13 § För den allmänna försäkringskassans beslut i ärenden enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om beslut om pension i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

-13 kap. 9 § första stycket samt 10-13, 15 och 16 §§ om omprövning, och

-13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§, 22 § andra

och tredje styckena samt 23 § om överklagande.

Förslaget behandlas i avsnitt 8.2.

I 13 kap. 9-23 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension regleras vad

som skall gälla för omprövning och överklagande av beslut som avser bl.a.

inkomstpension. I denna paragraf anges vilka av dessa bestämmelser som i

tillämpliga delar skall gälla även beträffande omprövning och överklagande av

ett beslut av försäkringskassan i ärenden enligt denna lag.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. För den som är född år 1937 eller tidigare och som har tillträtt sin

anställning vid gemenskaperna före den 1 januari 2003 får, när det gäller allmän

ålderspension, värdet av rätt till folkpension och tilläggspension föras över

till Europeiska gemenskaperna. Folkpensionen skall därvid beräknas enligt 5 och

6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, punkterna 3, 4, 6 och 7 i

övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i den lagen samt

punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i

samma lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2001.

Tilläggspensionen skall beräknas enligt 12 kap. lagen om allmän försäkring i

kapitlets lydelse före den 1 januari 2001. Summan av den beräknade folkpensionen

och tilläggspensionen skall räknas om på sätt som anges i 4 § andra och tredje

styckena. Om pension har betalats ut skall värdet av rätt till folkpension och

tilläggspension minskas med vad som betalats ut på sätt som föreskrivs av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vid överföring från

Europeiska gemenskaperna skall vad som sägs i 8 och 9 §§ om tilläggspension

enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i stället gälla

folkpension och tilläggspension enligt de bestämmelser som anges i andra och

tredje meningarna i denna punkt.

I punkt 1 regleras när lagen skall träda i kraft. I lagrådsremissens lagförslag

angavs tidpunkten för lagens ikraftträdande till den 1 januari 2002. Med

anledning av vissa förestående organisatoriska förändringar har det visat sig

svårt att genomföra reformen redan från årsskiftet. Regeringen föreslår i

stället att lagen skall träda ikraft den 1 juli 2002. Regeringen föreslog i

lagrådsremissen som en punkt 2 i övergångs-bestämmelserna att bestämmelserna i 6

och 12 §§ skulle tillämpas första gången vid 2003 års taxering.

Övergångsbestämmelsen har på Lagrådets inrådan utgått. Punkt 3 har därför blivit

punkt 2. I punkt 2 klargörs vad som skall gälla beträffande personer som är

födda 1937 och tidigare. De delar av det reformerade ålderspensionssystemet som

berör sådana personer kommer att träda ikraft fullt ut först fr.o.m. den 1

januari 2003. Övergångsvis och fram till dess skall överföring till Europeiska

gemenskaperna i stället ske av värdet av rätt till folkpension och

tilläggspension. Folkpensionen skall därvid beräknas enligt 5 och 6 kap. lagen

(1962:381) om allmän försäkring med hänsynstagande till viss övergångsreglering

i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2001. Tilläggspensionen skall

beräknas enligt lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari

2001. Summan av de beräknade pensionerna skall därefter räknas om på det sätt

som anges i 4 § andra och tredje styckena. Om pension redan har börjat betalas

ut i Sverige skall värdet av rätt till folkpension och tilläggspension minskas

med vad som tidigare utbetalats. Verkställighetsföreskrifter härom meddelas av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

14 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.2.3.

Ett nytt fjärde stycke införs i 14 § tryggandelagen. Tillägget innehåller en

hänvisning till överföringslagen i nu aktuellt hänseende.

10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

14 kap.

1 a §

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.1.6.

Paragrafen som är ny reglerar den situationen att det belopp som överförs till

EU-institutionen senare visar sig vara för högt därför att tidigare fastställd

pensionsrätt eller fastställda pensionspoäng sänks. I en sådan situation kan

någon överföring inte ske enligt vad som närmare utvecklats i avsnitt 5.1.6.

Eftersom den enskilde normalt inte har någon ytterligare pensionsbehållning

registrerad för sig kan inte heller någon justering av sådan behållning ske. I

stället bör den enskilde i vissa fall åläggas att betala vad som överförts för

mycket. Här bör gälla motsvarande regler som gäller för återkrav enligt 4 § när

pensionsrätt för premiepension har sänkts utan att täckning kan erhållas av

tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. I kontrast till vad

som gäller för de fall när pensionsrätten för premiepension sänkts - nämligen

att det är Premiepensionsmyndigheten som har att återkräva beloppet i fråga av

spararen - är det här den allmänna försäkringskassan som skall kräva beloppet

åter. Återkrav kommer således i första hand att kunna ske när pensionsrätten

sänks för den som har haft inkomster av annat förvärvsarbete. När pensionsrätten

hänför sig till inkomst av anställning skall återkrav endast kunna ske när den

enskilde lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra en uppgifts-

eller anmälningsskyldighet. För närmare kommentarer hänvisas till kommentaren

till 4 § i propositionen Inkomstgrundad ålderspension, m.m. (prop. 1997/98:151).

10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

3 kap.

3 §

Förslaget behandlas i avsnitt 5.1.2.

I paragrafen, som reglerar vilka pensioner som skall ligga till grund för

beräkning av garantipension, görs ett tillägg av innebörd att garantipensionen

skall beräknas som om överföring av pensionsrättigheter för allmän pension till

EG inte hade skett. Vid beräkningen av garantipension skall följaktligen en

fiktiv inkomstpension och tilläggspension beräknas utifrån den registrerade

pensionsrätt och de registrerade pen-sionspoäng som utgjorde grund för

överföringen. Denna fiktiva inkomstpension skall, på motsvarande sätt som gäller

i övrigt enligt paragrafen, beräknas som om pensionsrätt för denna pension

utgjort 18,5 procent av underlaget. Någon fiktiv premiepension skall således

inte beräknas. Innebörden av ändringen är att den som överfört

pensionsrättigheter för allmän pension till EG inte senare skall kunna

kompenseras med garantipension för den del av avgångsvederlaget som har sitt

ursprung i från det svenska allmänna pensionssystemet till EG överförd

pensionsrättighet. Undantag görs dock för den situation att senare en återföring

har skett från EG till Sverige. I det fallet har det en gång överförda beloppet

återförts och den tidigare pensionsrätten respektive tidigare pensionspoäng

återuppväckts. Utan ett sådant undantag skulle dubbel avräkning ske mot

garantipension.

10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder

(AP-fonder)

2 kap.

2 §

Förslaget behandlas i avsnitt 9.

Paragrafen reglerar för vilka ändamål som medlen i Första - Fjärde AP-fonderna

får användas. I bestämmelsen införs ett nytt andra stycke av innebörd att medlen

skall rekvireras från fonderna också när värdet av pensionsrätt för

inkomstpension och rätt till tilläggspension skall föras över till EG i enlighet

med lagen (2001:000) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till

Europeiska gemenskaperna m.m. Det nya tredje stycket innebär att fördelningen

med en fjärdedel av de tillskjutna medlen från var och en av fonderna gäller

såväl när medel rekvireras enligt första stycket för att finansiera försäkringen

för inkomstpension och tilläggspension som vid överföringar till EG enligt

andra stycket.

Artikel 11 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter

1. Följande skall gälla för en tjänsteman som slutar sin tjänst i Europeiska

gemenskaperna för att

- tillträda en tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller

internationell organisation som har slutit avtal med gemenskaperna, eller

- bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare, på grundval av vilken

han blir berättigad till pension enligt ett system vars administrativa organ har

slutit ett avtal med gemenskaperna:

Tjänstemannen skall ha rätt att få det försäkringstekniska värdet för den

avgångspension han är berättigad till inom gemenskapen överförd till

pensionskassan för förvaltningen eller organisationen eller till den

pen-sionskassa från vilken han blir berättigad till pension på grundval av den

verksamhet han bedriver som anställd eller egenföretagare.

2. Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i

gemenskaperna efter att ha

- lämnat sin tjänst i en statlig förvaltning eller en nationell eller

internationell organisation, eller

- bedrivit verksamhet som anställd eller egenföretagare:

Tjänstemannen skall då han anställs ha rätt att få antingen det

försäkringstekniska värdet eller det schablonmässiga återköpsvärdet för den

avgångspension han är berättigad till på grundval av sådan tjänstgöring eller

verksamhet inbetald till gemenskaperna.

1I så fall skall den institution i vilken tjänstemannen tjänstgör, på grundval

av det belopp som nämnda försäkringstekniska värde eller schablonmässiga

återköpsvärde uppgår till och med beaktande av hans lönegrad då han anställs,

bestämma det antal pensionsberättigande tjänsteår som han med hänsyn till

tidigare tjänstgöringsperiod får tillgodoräkna enligt dess pensionssystem.

3. Punkt 2 skall också tillämpas på en tjänsteman som återinsätts efter

tjänstledighet för uppehållande av en annan tjänst enligt artikel 37.1 b andra

strecksatsen i tjänsteföreskrifterna och på en tjänsteman som återinsätts efter

tjänstledighet av personliga skäl enligt artikel 40 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 12 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter

Avgångsvederlag

En tjänsteman som ännu inte fyllt 60 år och som lämnar sin tjänst av andra skäl

än genom dödsfall eller invaliditet och som inte är berättigad till

avgångspension och inte kan utnyttja bestämmelserna i artikel 11.1 skall då han

lämnar tjänsten ha rätt till utbetalning av

a) det belopp som han har till godo inom ramen för gemenskapernas tillfälliga

gemensamma försäkringssystem den dag då tjänsteföreskrifterna trädde i kraft,

uppräknat med en årlig ränta på 3,5 %,

b) det sammanlagda belopp som dragits från hans grundlön för pen-sionsavgifter,

uppräknat med en årlig ränta på 3,5 %,

c) ett avgångsvederlag, förutsatt att han inte blivit uppsagd från sin tjänst,

som står i proportion till den faktiska tjänstgöringstiden sedan

tjänsteföreskrifterna trädde i kraft; beräkningen sker på grundval av ett belopp

som motsvarar en och en halv gång av den sista avdragspliktiga grundmånadslönen

per tjänsteår. Som faktisk tjänstgöringstid anses även, vid tillämpningen av

artikel 11.2, den tidigare tjänstgöringstiden när det gäller det antal

pensionsgrundande tjänsteår som tjänstemannens institution tillgodoräknat honom

när dessa tjänsteföreskrifter trädde i kraft enligt artikel 11.2 andra stycket,

d) det totalbelopp som betalats till gemenskaperna enligt artikel 11.2, om det

beloppet motsvarar perioder innan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft och en

tredjedel av det beloppet för perioder som inletts efter det att

tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, uppräknat med en årlig ränta på 3,5%.

Utredningens sammanfattning av betänkandet Pensionssamordning för svenskar i

EU-tjänst (SOU 1996:57)

Vårt utredningsuppdrag har varit att klarlägga betydelsen och räckvidden för

svenskt vidkommande av regler om pensionssamordning som gäller för anställda i

Europeiska unionens (EU:s) institutioner och att föreslå de åtgärder som kan

behöva vidtas för att reglerna skall kunna tillämpas i Sverige.

Bakgrund

En person som tar anställning i en av EU:s institutioner har rätt att överföra

sina i hemlandet eller annat medlemsland intjänade pensionsrättigheter till EU:s

pensionssystem. Tanken är att personen inte skall behöva förlora tidigare

intjänad pensionsrätt på att ta en EU-anställning, vilket betyder att

EU-institutionernas möjligheter att rekrytera kvalificerad personal underlättas.

Överföringen går till så att det kapitaliserade värdet av intjänad pensionsrätt

betalas till berörd institution i anslutning till att anställningen börjar.

Beloppet räknas sedan om till tjänsteår i EU:s pensionssystem med utgångspunkt i

värdet av den pensionsrätt som gäller för den påbörjade anställningen. På så

sätt påverkas storleken av den pensionsförmån som den EU-anställde blir

berättigad till när anställningen upphör.

EU:s pensionssystem berättigar till en ålderspension från och med 60 år som

uppgår till 70 procent av avgångslönen om den anställde kan tillgodoräkna 35

tjänsteår. Vid mindre antal tjänsteår reduceras pensionen i motsvarande mån. Om

avgång sker före 60 års ålder och anställningen i EU inte varat i minst tio år

finns endast rätt till avgångsvederlag i form av ett engångsbelopp. Den

EU-anställde kan också välja att överföra sin pensionsrätt i EU:s pensionssystem

till ett pensionssystem som han ansluts till i en senare anställning. Utöver

dessa förmåner finns rätt till invalidpension vid varaktig arbetsoförmåga och

efterlevandepension vid dödsfall.

Det har tagit lång tid för EU:s medlemsländer att anpassa sina pensionssystem

och andra regelverk så att pensionssamordningen med EU:s institutioner fungerar.

Kommissionen har aktivt drivit frågan och i flera fall fört saken till

EG-domstolen. Domstolen har därvid funnit att medlemsländerna är skyldiga att

möjliggöra överföringen av pensionsrätt även om någon sådan möjlighet inte finns

enligt nationella regler. Först på 1990-talet har överföringar börjat fungera

tillfredsställande från flertalet länder.

För svenskt vidkommande berörs såväl lagstadgad allmän pension som

avtalsreglerad kompletterande tjänstepension. Samordningen av pen-sionsrätt

mellan tjänstepensionssystem i Sverige fungerar utan att pen-sionskapital förs

mellan systemen. Detta är möjligt därför att systemen är likartade och av i

huvudsak samma värde. Svårigheterna är stora att föra pensionskapital såväl

mellan svenska pensionssystem som utrikes, i vart fall utan att svensk skatt

dras från kapitalet. Eftersom före detta EU-anställda skall betala skatt till EU

på pensioner från unionen, är de befriade från nationella skatter på

pensionerna därifrån.

Vi har utrett vilka faktorer som påverkar utfallet av pensionsöverföring. Det

visar sig handla om att de försäkringstekniska antagandena om ränta och

livslängd skiljer sig mellan berörda svenska pensionssystem och de antaganden

som används i EU:s pensionssystem. Det handlar vidare om att de svenska

pensionssystemen innehåller en mindre andel efterlevandepension än EU:s och om

att intjänad pension i EU:s system höjs med individens lönehöjningar, vilket bör

jämföras med de olika ordningar som styr den intjänade pensionens höjning i

Sverige. Andra faktorer som påverkar utfallet är utvecklingen av den svenska

kronan jämfört med den belgiska francen och skillnader mellan skattenivån i

Sverige och den nivå som tillämpas av EU. Sammantaget är osäkerheten så pass

stor att vi avstår från att uttala oss om huruvida det är förmånligt att

överföra pensionsrätt från Sverige till EU:s pensionssystem.

Förslag

Möjligheten att överföra pensionsrätt till EU finns inskriven i unionens

tjänsteföreskrifter, vilket innebär att möjligheten är bindande och direkt

tillämplig i Sverige sedan den 1 januari 1995. Därmed är Sverige också skyldigt

att vidta de åtgärder som krävs för att överföringen skall fungera. Vi föreslår

att nödvändiga svenska föreskrifter som kompletterar EU:s regler om rätt till

pensionsöverföring tas in i en särskild lag med regler om allmän pension,

tjänstepension, beskattning och administration.

Överföringen av allmän pension föreslås ske med utgångspunkt i den reformerade

inkomstgrundade ålderspension, som riksdagen fattat prin-cipbeslut om. Även

intjänad rätt till förtidspension och efterlevandepen-sion omfattas av rätten

till överföring. Eftersom någon lagstiftning om den reformerade ålderspensionen

ännu inte föreligger, bedöms överföringar kunna genomföras tidigast i slutet på

år 1998.

Överföringen av tjänstepension är beroende av hur det aktuella pensionssystemet

är utformat. Det ankommer på huvudmännen för respektive system att vidta de

åtgärder som krävs för att överföring skall kunna ske. Det pensionskapital som

skall överföras skall vara beräknat enligt de försäkringstekniska grunder som

tillämpats när arbetsgivaren gjort avsättningar för framtida

pensionsutbetalning. I de fall några avsättningar inte gjorts, som till exempel

normalt inte görs inom den offentliga sektorn, föreslår vi att det i lagen

föreskrivs vilka försäkrings-tekniska grunder som skall tillämpas.

Den svenska skattelagstiftningen innehåller hinder mot överföring av

pensionsrätt som tryggats genom försäkring. Vi föreslår därför att en föreskrift

tas in i lagen om att återköp i dessa fall skall vara tillåtet trots det som

sägs i kommunalskattelagen och att transaktionerna till EU:s pensionssystem

skall undantas från beskattning hos såväl arbetsgivare som arbetstagare. För att

det pensionssparande som skett i Sverige under skattegynnade villkor inte skall

kunna fås ut genom en engångsut-betalning, föreslår vi att den som slutar sin

EU-anställning utan rätt till pension obligatoriskt skall låta återföra

pensionskapitalet till Sverige. Tidigare rätt till allmän pension skall därvid

återupprättas och eventuellt tjänstepensionskapital skall placeras i

tjänstepensionsförsäkring efter den enskildes val.

För att överföringen och framför allt återföringen av pensionsrätt skall fungera

tillfredsställande, föreslår vi att utlandsavdelningen vid Stockholms läns

allmänna försäkringskassa som central instans i Sverige skall hantera

överföringsärendena.

Enligt vår uppfattning föreligger det inte något behov av ett formellt avtal

mellan Sverige och EU-institutionerna. De kontakter som vi har haft i frågan med

generaldirektorat IX vid kommissionen bör fortsättas av ansvarigt departement.

Därvid bör bland annat våra förslag om återföring till Sverige av tidigare

överförd pensionsrätt och om ärendehantering överenskommas vid överläggningar

med kommissionen och manifesteras genom skriftväxling med den.

Om de förslag som vi för fram genomförs, skall svenskar inte behöva avstå från

att söka anställning i EU:s administration på grund av att de förlorar eller

tror sig förlora intjänad pension på att lämna Sverige. Därmed skulle det

bakomliggande målet för den regel om samordning av pensionsrätt som vi haft att

utreda vara uppnådd.

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betänkandet

Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst (SOU 1996:57)

Efter remiss har yttranden över betänkandet Pensionssamordning för svenskar i

EU-tjänst (1996:57) avgetts av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i

Jönköping, Riksförsäkringsverket, Stockholms läns allmänna försäkringskassa,

Finansinspektionen, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens löne- och

pensionsverk (numera Statens pen-sionsverk), Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges Aka-demikers centralorganisation,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,

Privattjänstemannakartellen, KPA Kommunsek-torns Pension AB och KP Pension &

Försäkring.

Yttranden har också inkommit från Bohusläns allmänna försäkringskassa,

Västerbottens läns allmänna försäkringskassa, Malmöhus läns allmänna

försäkringskassa, Skattemyndigheten i Stockholms län, Skattemyndigheten i

Uppsala län och Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län.

Försäkringsföreningen för det statliga området, Försäkringskasseför-bundet,

Företagarnas Riksorganisation, Kooperationens Förhandlings-organisation,

Försäkringsföreningen för försäkringskasseområdet och Bankanställdas

Pensionstjänst har beretts tillfälle att avge yttrande men avstått.

Sammanfattning av departementspromemorian Pensionsöverföringar till Europeiska

gemenskaperna (Ds 1999:6) och tilläggspromemorian

Denna promemoria har utarbetats inom Justitiedepartementet i samarbete med

Finansdepartementet, Socialdepartementet och Näringsdepartementet.

I promemorian lämnas förslag till den lagstiftning som krävs för att möjliggöra

överföring av värdet av pensionsrätt som är intjänad i Sverige till det

pensionssystem som gäller för de anställda vid EU:s institutioner i enlighet med

Europeiska gemenskapernas (EG:s) tjänsteföreskrifter och rådets förordning

(EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68.

I promemorian föreslås att det skall vara möjligt för en person som tillträder

en anställning vid någon av Europeiska unionens (EU:s) institutioner att

överföra värdet av ålderspensionsrätt intjänad inom premiepensionssystemet och

värdet av intjänad tjänstepension till EU:s pensionssystem. En näringsidkare

föreslås kunna överföra värdet av pensionsförsäkring och behållning på

pensionssparkonto som är förvärvad i näringen.

Ärenden om överföring av värdet av rätt till premiepension föreslås handläggas

av Premiepensionsmyndigheten. Vid överföring av värdet av rätt till

premiepension föreslås att överföringen skall avse hela tillgodohavandet på en

pensionssparares premiepensionskonto.

I promemorian föreslås att det införs en regel som medger att pensionskapital

som tjänats in i Sverige skall kunna överföras till EU:s pensionssystem utan att

den anställde inkomstbeskattas för överföringen. Det föreslås även att

överföring av värdet av tjänstepensionsförsäkring samt av näringsidkares

pensionsförsäkring och behållning på pensionssparkonto skall kunna ske utan

hinder av bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370). Promemorian

innehåller också förslag som möjliggör att en arbetsgivare som har tryggat en

pensionsutfästelse genom avsättning av medel till en pensionsstiftelse och

därefter överfört intjänade pensionsmedel till Europeiska gemenskaperna skall ha

rätt till ersättning ur stiftelsens överskott.

Den lagstiftning som krävs för att pensionsöverföringar skall kunna ske till

Europeiska gemenskaperna bör samlas i en lag. För detta ändamål föreslås en ny

lag om överföring av värdet av pensionsrätt till Europeiska gemenskaperna.

Vidare föreslås att det regleras i förordning vilka statliga

tjänste-pensionsförmåner som omfattas av rätten att överföra, hur värdet av

dessa skall bestämmas och att den som väljer att överföra värdet av den statliga

tjänstepensionen skall överföra värdet av samtliga intjänade förmåner. Vid

beräkning av det kapitalvärde som kan överföras när det gäller statliga

tjänstepensioner föreslås i promemorian att hänsyn skall tas till de

samordningsregler som gäller för riksdagspension och kommunal

förtroendemannapension.

När det gäller överföringar från andra tjänstepensionssystem görs det i

promemorian den bedömningen att det är en fråga för huvudmännen för respektive

system att tillämpa tjänsteföreskrifterna. I promemorian föreslås att det skall

vara berörda pensionsadministratörer eller pensions-givare som skall lämna de

uppgifter till EU-institutionerna som behövs för att kunna fastställa hur den

intjänade pensionsrätten påverkar EU-pensionen samt överföra värdet av den

intjänade pensionsrätten.

I promemorian förutsätts att det skall vara möjligt att återföra ett

kapitalbelopp som motsvarar värdet av den pension som överförts från Sverige om

det i annat fall skulle ha utbetalats som avgångsvederlag i form av ett

engångsbelopp till den enskilde. Statens pensionsverk (SPV) bör kunna utgöra en

central instans i Sverige för att hantera det kapitalbelopp som i dessa fall

återförs.

Den lagstiftning som avser överföring av värdet av pensionsrätt till Europeiska

gemenskaperna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Sammanfattning av tilläggspromemorian:

Denna promemoria har utarbetats av en arbetsgrupp sammansatt av representanter

från Justitiedepartementet, Socialdepartementet och Finansdepartementet.

Promemorian utgör ett tillägg till departements-skrivelsen (Ds 1999:6)

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna, vilken var ute på remiss

under våren 1999. Remissinstansernas synpunkter och diskussioner med företrädare

för EG-kommissionen har föranlett vissa ändringar av det förslag som

presenterades i departements-skrivelsen.

Promemorian omfattar endast förslag som avviker från eller utgör komplement till

de förslag som presenterades i Ds 1999:6. I promemorian presenteras förslag

till den kompletterande lagstiftning som krävs för att möjliggöra överföring av

värdet av pensionsrätt intjänad i Sverige till det pensionssystem som gäller för

anställda vid Europeiska unionens (EU:s) institutioner i enlighet med artikel

11 i bilaga 8 till Europeiska gemenskapernas (EG:s) tjänsteföreskrifter. Då

lagförslagen i departementsskrivelsen har omarbetats presenteras de i sin

helhet. Bakgrunden till delar av lagförslagen finns då i den tidigare

remitterade departementsskrivelsen. De ändringar i lagförslagen som rör

överföring till EG:s pen-sionssystem av värdet av rätt till tjänstepension är

endast av redaktionell karaktär.

I promemorian görs beträffande den allmänna pensionen bedömningen att en person

som tillträder en anställning vid någon av EU:s institutioner har rätt att

överföra värdet av all intjänad ålderspensionsrätt. Det betyder att inte bara

premiepensionen utan även inkomstpension och tilläggs-pension samt ATP skall

kunna överföras till EG:s pensionssystem. Någon rätt att överföra värdet av rätt

till förtidspension eller efterlevandepension från den allmänna försäkringen

bedöms inte föreligga.

I promemorian framförs förslag till utformning av lagtext och avtal som reglerar

överföring till Sverige av pensionsrätt som tidigare överförts till EG:s

pensionssystem i de fall avgång sker i förtid med rätt till avgångsvederlag.

Innebörden av denna reglering är att anställd som avgår med rätt till

avgångsvederlag inte kan återupprätta sin svenska allmänna pension om han eller

hon inte har ingått ett avtal med Försäkringskassan i Stockholm vid överföringen

till EG. Det skall också vara möjligt för den som erhållit pensionsrätt i EG:s

pensionssystem att till det svenska allmänna pensionssystemet återföra

pensionsrätt som tidigare överförts.

Den lagstiftning som avser överföring av pensionsrätt till Europeiska

gemenskaperna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Stockholm i maj 2000

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över departementspromemorian

Pensionsöverföringar till Europeiska gemenskaperna (Ds 1999:6) och

tilläggspromemorian

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian Pensionsöverföringar

till Europeiska gemenskaperna (Ds 1999:6) samt tilläggspromemorian till

promemorian avgivits av Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i

Stockholm, Arbetsdomstolen, Riksförsäkringsverket, Stockholms läns allmänna

försäkringskassa, Försäkringskasseförbundet, Finansinspektionen,

Premiepensionsmyndigheten, Riksskatteverket, Arbetsgivarverket, Statens

Pensionsverk, Nämnden för statens avtalsförsäkringar, Första AP-fonden, Andra

AP-fonden, Tredje AP-fonden, Svenska kommunförbundet, Försäkringsförbundet,

Sveriges akademikers centralorganisation, Landsorganisationen, Svenska

Arbetsgivareföreningen, Privattjänstemannakartellen, KP Pension & Försäkring.

Yttranden har också inkommit från Uppsala läns allmänna försäkrings-kassa,

Södermanlands läns allmänna försäkringskassa, Skåne läns allmänna

försäkringskassa, Värmlands läns allmänna försäkringskassa, Västerbottens läns

allmänna försäkringskassa, Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa samt

Föreningen Svenskar i Världen.

Riksgäldskontoret, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden,

Länsstyrelsen i Stockholms län, Landstingsförbundet, Företag-arnas

Riksorganisation, Industriförbundet, Svenska Aktuarieförbundet, Utländska

försäkringsbolags förening, Tjänstemännens Centralorgani-sation,

Offentliganställdas Förhandlingsråd, Kooperationens Förhand-lingsorganisation,

Försäkringsföreningen för det statliga området, För-säkringsföreningen för

försäkringskasseområdet, KPA Kommunsektorns Pension AB, Försäkringsbolaget

Pensionsgaranti, Svenska Bankföreningen och Fondbolagens förening har beretts

tillfälle att avge yttrande men avstått.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till

Europeiska gemenskaperna m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar artikel 11 i bilaga 8

till rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om

fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna

och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper1

(tjänsteföreskrifterna). Bestämmelserna gäller rätten för tjänstemän i

Europeiska gemenskaperna att föra över värdet av pensionsrättigheter till och

från gemenskaperna.

Med tjänstemän avses i denna lag även andra anställda inom gemenskaperna som

omfattas av artikel 11 i bilaga 8 till tjänsteföreskrifterna.

Överföring till Europeiska gemenskaperna

Allmän pension

2 § När det gäller allmän pension får det sammanlagda värdet av pensionsrätt för

inkomstpension, värdet av pensionsrätt för premie-pension och värdet av rätt

till tilläggspension (pensionsrättigheter för allmän ålderspension) enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension föras över till gemenskaperna. Till

grund för beräkning av det belopp som skall överföras skall de

pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den försäkrade till och med

det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

Överföringen innebär att de pensionsrättigheter för vilka värdet överförs inte

längre ger upphov till ålderspension enligt svensk lag om inte rättigheterna

senare återförs från gemenskaperna enligt vad som föreskrivs i 8 §.

3 § Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall utgöras av värdet av den

försäkrades pensionsbehållning enligt 5 kap. 2 § lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

Vid beräkning av pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning

som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, föräldrar till små barn enligt 3

kap. 10 § och studier enligt 3 kap. 24 § samma lag, endast om det för den

försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna har

fastställts pensionsgrundande inkomster enligt vad som anges i 5 kap. 13 § samma

lag. När överföring sker skall värdet av pensionsrätten räknas om med eventuell

förändring av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § samma lag mellan det år då den

försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

4 § Värdet av rätt till tilläggspension som skall föras över för en för-säkrad

som är född år 1953 eller tidigare skall beräknas enligt 6 kap. 2, 3, 8 och 17

§§ lagen (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension och 19-22 §§ lagen

(1998:675) om införande av nämnda lag. Beloppet skall därefter räknas om enligt

vad som anges i andra och tredje styckena denna paragraf.

Beloppet skall multipliceras med ett delningstal. Som delningstal skall det

delningstal användas som enligt 5 kap. 12 § förstnämnda lag gäller för beräkning

av inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det år som den

försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna. Det framräknade beloppet

skall därefter diskonteras med en årlig förväntad avkastning på 1,6 procent

utifrån det antal år som återstår från det år då den försäkrade tillträdde

tjänsten vid gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65 år.

Beloppet skall sedan multipliceras med 1,0 minus den procentuella genomsnittliga

risken för att personer i den försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder.

Risken skall beräknas med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende

livslängden hos befolkningen i Sverige.

När överföring sker skall det värde som räknats fram enligt andra stycket

slutligen räknas om med eventuell förändring av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring mellan det år då den försäkrade

tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

5 § Värdet av pensionsrätt för premiepension skall utgöras av de tillgångar som

motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto enligt 7 kap.

4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension vid tidpunkten för inlösen

av innehavet. Sådan inlösen skall ske snarast efter det att

Premiepensionsmyndigheten underrättats om att en ansökan om överföring kommit in

till den allmänna försäkringskassan.

Tjänstepension

6 § Oavsett bestämmelserna i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) får

överföring ske till gemenskaperna av värdet av rätt till tjänstepension i form

av pensionsförsäkring. Sådan överföring får också ske av värdet av

näringsidkares rätt till pension i näringen i form av pensionsförsäkring eller

behållning på pensionssparkonto enligt lagen (1993:931) om individuellt

pensionssparande.

7 § I de fall överföring har skett av värdet av rätt till tjänstepension som har

tryggats genom att en arbetsgivare avsatt medel till en pensions-stiftelse

enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., har

arbetsgivaren rätt att få ersättning ur pensionsstiftelsens överskott för vad

som utgivits.

Överföring från Europeiska gemenskaperna

8 § En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna för att övergå

till verksamhet som anställd eller egenföretagare i Sverige kan få värdet av

pensionsrätt som han eller hon är berättigad till inom gemen-skaperna överfört

till ett konto hos den allmänna försäkringskassan. Värdet av pensionsrättigheter

för allmän ålderspension, beräknat enligt 9 §, som tidigare överförts till

gemenskaperna skall därvid på nytt ge upphov till ålderspension enligt svensk

lag. Vid fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och pensionsrätt

för inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension.

9 § Värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension som återförs till

det allmänna pensionssystemet, skall högst motsvara värdet av de

pensionsrättigheter för allmän ålderspension som tidigare överförts till

gemenskaperna.

För inkomstpension och premiepension skall värdet räknas om med förändringen av

inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

och för tilläggspension skall värdet räknas om med förändringen av

prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, allt

mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde och året för återföringen

från gemenskaperna.

10 § Värdet av pensionsrätt som överförs från gemenskaperna till den allmänna

försäkringskassan, men som inte skall återföras till det allmänna

pensionssystemet, skall av föräkringskassan utan dröjsmål placeras enligt

tjänstemannens val i en sådan pensionsförsäkring som avses i 58 kap.

inkomstskattelagen (1999:1229) eller i en eller flera av sparformerna enligt

lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Försäkringskassans uppgifter

11 § Den allmänna försäkringskassan skall efter ansökan handlägga ärenden om

överföring till gemenskaperna av värdet av pensionsrättigheter för allmän

ålderspension och om överföring från gemenskaperna av värdet av pensionsrätt.

Försäkringskassan skall också komma överens med gemenskaperna om formerna för

överföring av pensionsrättigheter till och från gemenskaperna.

Inkomstbeskattning

12 § En överföring av värdet av pensionsrättigheter enligt denna lag skall inte

utgöra inkomst som skall tas upp som intäkt enligt inkomstskattelagen

(1999:1229) för den vars pensionsrättigheter överföringen avser.

Omprövning och överklagande

13 § För den allmänna försäkringskassans beslut i ärenden enligt denna lag

gäller i tillämpliga delar följande bestämmelser om beslut om pension i lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

-13 kap. 9 § första stycket samt 11-13, 15 och 16 §§ om omprövning, och

-13 kap. 17 och 18 §§, 19 § andra och tredje styckena, 20 och 21 §§, 22 § andra

och tredje styckena samt 23 § om överklagande.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2. Bestämmelserna i 6 och 12 §§ tillämpas första gången vid 2003 års taxering.

3. För den som är född år 1937 eller tidigare och som har tillträtt sin

anställning vid gemenskaperna före den 1 januari 2003 skall när det gäller

allmän ålderspension, värdet av rätt till folkpension och tilläggspension föras

över till Europeiska gemenskaperna. Folkpensionen skall därvid beräknas enligt 5

och 6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, punkterna 2 och 3 i

övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i den lagen samt

punkterna 3, 4, 6 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om

ändring i samma lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2001.

Tilläggspensionen skall beräknas enligt 12 kap. lagen om allmän försäkring i

kapitlets lydelse före den 1 januari 2001. Summan av den beräknade folkpensionen

och tilläggspensionen skall räknas om på sätt som anges i 4 § andra och tredje

styckena. Om pension har betalats ut skall värdet av rätt till folkpension och

tilläggspension minskas med vad som betalats ut på sätt som föreskrivs av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

10.5

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap.

2 §2

Den allmänna försäkringskassan skall

1. utreda och besluta i ärenden som enligt denna lag eller annan författning

skall skötas av försäkringskassan,

2. svara för att socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas likformigt och

rättvist,

3. vidta åtgärder för att förebygga och minska ohälsa i syfte att minska de

långa sjukperioderna samt aktivt arbeta med rehabilitering enligt vad som

närmare anges i 22 kap.,

4. lämna hjälp vid handhavandet av annan verksamhet enligt vad

regeringen bestämmer, samt

5. lämna hjälp åt en myndighet som har hand om arbetslöshetsförsäkringen eller

åt ett sådant lokalt organ som avses i 1 kap. 2 §.

Försäkringskassan får träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av

tillgängliga resurser.

Försäkringskassan får träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av

tillgängliga resurser. Försäkringskassan får också ingå sådan överenskommelse

med Europeiska gemenskaperna som avses i 11 § lagen (2001:000) om överföring av

värdet av pensionsrättigheter till Europeiska gemenskaperna m.m.

Försäkringskassan får inte utöva någon annan verksamhet än som avses i första

och andra styckena. Den eller de försäkringskassor som regeringen bestämmer får

dock genomföra försäkringsmedicinska utredningar och utredningar om

arbetslivsinriktad rehabilitering för alla försäkringskassor samt därmed

sammanhängande forskning. Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer,

får också föreskriva att det

hos en eller flera försäkringskassor skall finnas gemensamma enheter för alla

försäkringskassor för vissa ärenden eller frågor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1967:531) om tryggande av

pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Arbetsgivaren äger ur pensionsstiftelse gottgöra sig för vad han utgivit såsom

a) pensionspost, avgift för pensionsförsäkring eller annan utgift i samband med

pensionering,

b) engångsunderstöd till arbetstagare vid långvarig oförmåga till arbete på

grund av sjukdom, lyte eller annat men eller vid avgång ur tjänsten på grund av

uppnådd ålder samt engångsunderstöd till efterlevande vid arbetstagarens

frånfälle eller utgift för försäkring av sådant understöd.

Dessutom äger arbetsgivaren gottgöra sig för vad som särskilt redovisats under

rubriken Avsatt till pensioner till fullgörande av bestämmelse i allmän

pensionsplan.

Gottgörelse enligt denna paragraf får ej avse utgift eller redovisning för annan

arbetstagare än sådan, som omfattas av stiftelsens ändamål, eller sådan

arbetstagares efterlevande.

I fråga om ersättning för värdet av rätt till tjänstepension som överförts till

Europeiska gemenskaperna gäller 7 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till Europeiska gemenskaperna m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

10.5

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad

ålderspension

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

skall införas en ny paragraf, 14 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

1 a §

Om en tjänsteman enligt 2 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till Europeiska gemenskaperna m.m. har överfört värdet av

pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension till

gemenskaperna och om den fastställda pensionsrätten för inkomstpension eller

fastställda pensionspoäng för den personen därefter har sänkts, skall den

allmänna försäkringskassan återkräva av honom eller henne vad som har överförts

för mycket.

Återkrav skall ske om sänkningen beror på att den pensionsgrundande inkomsten av

annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt eller pensionspoäng

inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i 4 kap. 4 eller 8 §

om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall beloppet

återkrävas endast om den som överfört värdet av pensionsrättigheter genom att

lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts-

eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt eller pensionspoäng har

fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp. Om det finns särskilda

skäl får den allmänna försäkringskassan helt eller delvis efterge krav på

återbetalning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

10.5

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 § lagen (1998:702) om garantipension skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

3 §

Till grund för beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall, om inte annat

anges i 7 §, ligga den inkomstgrundande ålderspension som den pensionssökande

har rätt till för samma år. Med inkomstgrundad ålderspension avses ålderspension

enligt lagen (1998:674) om inkomst-grundad ålderspension före reducering enligt

12 kap. 9 § samma lag, och allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk

lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

Inkomstpension och premiepension skall därvid beräknas som om den

pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och

som om denna pensionsrätt, före reducering enligt 4 kap. 6 § lagen om

inkomstgrundad ålderspension, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Vid tillämpning av första stycket skall, då pensionsrätt eller pensionspoäng

till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har

tillgodoräknats eller har reducerats för den pensionssökande, hänsyn tas till

den inkomstpension eller den tilläggspension som skulle ha utgetts om full

avgift hade erlagts.

Vid beräkning av garantipension enligt 4-6 §§ skall med inkomstgrundad

ålderspension likställas tilläggspension i form av änkepension som uppbärs med

stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring samt efterlevandepension och förtidspension

enligt utländsk lagstiftning.

Om den pensionssökande enligt 2 § lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till Europeiska gemenskaperna m.m. har överfört värdet av

pensionsrätt för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet av

rätt till tillläggspension och om någon återföring enligt 8 § samma lag därefter

inte har skett, skall garantipensionen beräknas som om någon överföring till

gemenskaperna inte hade skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

6 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna

pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder

(AP-fonder) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §1

Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till förfogande,

från Första - Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för att

finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Var och en av fonderna skall

tillskjuta en fjärdedel av medlen.

Riksförsäkringsverket skall, i den mån andra medel inte står till förfogande,

från Första - Fjärde AP-fonderna rekvirera de medel som behövs för att

finansiera försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Riksförsäkringsverket skall också från fonderna rekvirera de medel som behövs

för att föra över värdet av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt

till tilläggspension enligt lagen (2001:000) om överföring av värdet av

pensionsrättigheter till Europeiska gemenskaperna m.m.

Vid tillämpningen av första och andra styckena skall var och en av fonderna

tillskjuta en fjärdedel av medlen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-09-07

Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, justitierådet Dag Victor,

regeringsrådet Göran Schäder.

Enligt en lagrådsremiss den 14 juni 2001 (Justitiedepartementet) har regeringen

beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till Europeiska

gemenskaperna m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

5. lag om ändring i lagen (1998:702) om garantipension,

6. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Kalle

Sevilä och kammarrättsassessorn Henrik Jansson, biträdda av produktchefen

Staffan Ekebrand, Statens pensionsverk, som expert.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om överföring av värdet av pensionsrättigheter till

Europeiska gemenskaperna m.m.

Lagens namn

Den föreslagna lagen gäller överföring av värdet av pensionsrättigheter såväl

från Sverige till EG som från EG till Sverige. Lagrådet förordar att detta

återspeglas i lagens namn, vilket lämpligen kan vara "lag om överföring av

värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna".

5 §

I 3, 4 och 5 §§ behandlas i tur och ordning överföring till EG av värdet av

pensionsrätt för inkomstpension, rätt till tilläggspension och pensionsrätt för

premiepension. De förstnämnda två paragraferna avslutas med en bestämmelse om

hur det värde som skall överföras till EG skall bestämmas. I 5 § anges däremot

endast vad som skall anses som värdet av pensionsrätt för premiepension men inte

uttryckligen vilket värde som skall överföras. I tydlighetens intresse vill

Lagrådet förorda att 5 § kompletteras med ett sista stycke, som kan ha följande

lydelse:

"Överföringen till gemenskaperna skall omfatta det värde som anges i första

stycket."

Det får därvid anses framgå av 2 § första stycket andra meningen att

överföringen enbart gäller tillgångar som intjänats till och med det år då den

försäkrade tillträdde tjänsten vid EG.

11 §

I andra stycket av denna paragraf anges i det remitterade förslaget att

försäkringskassan skall komma överens med EG om formerna för överföring av

pensionsrättigheter till och från EG. Som anges nedan i anslutning till

förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring torde det emellertid

inte bli nödvändigt att ingå någon formell överenskommelse med EG om dessa

frågor. Bestämmelsen i andra stycket bör därför lämpligen få en mera allmän

utformning och förslagsvis lyda på följande sätt:

"Försäkringskassan skall samverka med gemenskaperna i fråga om formerna för

överföring av pensionsrättigheter till och från gemenskaperna."

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av punkt 2 i övergångsbestämmelserna följer att bestämmelserna i 6 och 12 §§

såvitt avser taxeringen skall tillämpas första gången vid 2003 års taxering.

Detta synes emellertid följa redan av punkt 1 enligt vilken lagen träder i kraft

den 1 januari 2002. Härtill kommer att den särskilda regleringen angående

taxeringen lätt ger intrycket att bestämmelserna i 6 och 12 §§ innebär en

ändring i sak. Att bestämmelserna i 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) på

sätt som sägs i 6 § inte utgör hinder för överföring av värdet av

pensionsrättigheter till EG torde emellertid följa redan av EG:s

tjänsteföreskrifter som är bindande och direkt tillämpliga i Sverige. Att en

överföring som skett före den nya lagens ikraftträdande skulle bedömas på annat

sätt än enligt 12 § är inte heller sannolikt, och frågan kan i vart fall inte

regleras genom övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna lagen (jfr 2 kap.

10 § andra stycket regeringsformen, RF). När det gäller 6 § är det dessutom

svårt att förstå på vilket sätt bestämmelsen skulle kunna tillämpas vid

taxering.

Lagrådet förordar mot den bakgrunden att punkt 2 i de föreslagna

övergångsbestämmelserna får utgå. Denna bedömning påverkas inte av att någon

sådan överföring som lagen avser, enligt vad som uppgetts vid föredragningen,

ännu inte genomförts och inte heller kan antas komma att genomföras innan den

nya lagen träder i kraft.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Det remitterade förslaget innebär att försäkringskassan i lag skall bemyndigas

att ingå överenskommelse med EG om formerna för överföring av

pensionsrättigheter till och från EG.

Regeringen får enligt 10 kap. 3 § RF uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå

internationella överenskommelser som inte kräver riksdagens eller

utrikesnämndens medverkan. Med internationella överenskommelser avses i detta

sammanhang offentligrättsliga överenskommelser t.ex. med motsvarande organ i

andra länder, däremot inte privaträttsliga avtal om tjänstexport m.m.

De allmänna försäkringskassorna är inte statliga myndigheter utan självständiga

offentligrättsliga organ. De uppgifter de har att svara för är emellertid i sin

helhet statligt reglerade och verksamheten finansieras helt med allmänna medel.

Försäkringskassorna har därför i sin verksamhet i många avseenden kommit att

jämställas med statliga förvaltningsmyndigheter.

Regeringsrätten har vid ett flertal tillfällen haft att bedöma frågor om

försäkringskassornas rättsliga ställning och därvid bl.a. funnit att en allmän

försäkringskassa hade den befogenhet att få del av en självdeklaration som

enligt den då gällande taxeringsförordningen tillkom en myndighet (RÅ 1965 ref.

1), att en allmän försäkringskassa var att betrakta som statsmyndighet i den

bemärkelse som avsågs med de då gällande bestämmelserna om allmänna handlingars

offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (RÅ 1968 ref. 42) samt att en

försäkringskassas rätt att överklaga ett beslut av Socialstyrelsen skulle

bedömas enligt de grunder som gäller för en statlig myndighets besvärsrätt i

fråga om en annan statlig myndighets beslut (RÅ 1974 ref. 98). I RÅ84 2:80

ansågs däremot en allmän försäkringskassa utgöra ett i förhållande till staten

fristående offentligrättsligt organ och därför inte vara befriad från skyldighet

att söka byggnadslov.

Sammanfattningsvis kan sägas att Regeringsrätten, i de fall som gällt

tillämpningen av regler om den verksamhet försäkringskassorna ålagts att handha,

har behandlat dem som om de vore statliga förvaltningsmyndigheter men att denna

omständighet inte har ansetts kunna åberopas som stöd för en sådan tolkning i

andra sammanhang.

Enligt Lagrådets bedömning visar Regeringsrättens praxis att det ligger närmast

till hands att betrakta försäkringskassan som en förvaltningsmyndighet vad

beträffar rätten att ingå sådana internationella överenskommelser som krävs för

att kassan skall kunna fullgöra sina av lagstiftaren ålagda uppgifter.

Vid föredragningen har dock upplysts att det kanske inte blir nödvändigt att

ingå någon formell överenskommelse med EG utan att det troligen räcker med att

vardera sidan utformar sina handläggningsrutiner under ömsesidigt hänsynstagande

till varandra. Lagrådet kan mot denna bakgrund inte se att det föreligger något

behov av en lagregel om försäkringskassans rätt att ingå för verksamheten

nödvändiga internationella överenskommelser.

Om det emellertid skulle visa sig önskvärt att försäkringskassan ingår ett

formellt avtal med EG, får 11 § i den nya lagen - även i den utformning som

Lagrådet här ovan förordat - anses utgöra tillräcklig grund för detta, under

förutsättning att regeringen för det särskilda fallet utfärdar ett bemyndigande

enligt 10 kap. 3 § RF.

Lagrådet förordar mot denna bakgrund att förslaget till lag om ändring i lagen

om allmän försäkring utgår.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,

Winberg, Ulvskog, Lindh, von Sydow, Pagrotsky, Messing, Larsson, Wärnersson,

Lejon, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet Lejon

Regeringen beslutar proposition 2001/02:21 Pensionsöverföringar till Europeiska

gemenskaperna.

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som inför, ändrar, upp-häver eller upprepar ett

normgivnings-bemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EG-regler

Lag om överföring av värdet av pensions-rättigheter till och från Europeiska

gemen-skaperna (2001:000)

31968R0259

1 EGT L 56, 4.3.1968, s.1 (Celex 31968R0259).

1 Senaste lydelse 2000:789.

1 EGT L 56, 4.3.1968, s.1 (Celex 31968R0259).

1 Det finns inte någon officiell översättning till svenska av detta stycke.

Denna översättning är hämtad ur betänkandet Pensionssamordning för svenskar i

EU-tjänst (SOU 1996:57).

1 EGT L 56, 4.3.1968, s.1 (Celex 31968R0259).

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 2000:377.

1 Senaste lydelse 2000:789.

Prop. 2001/02:00

30

1

Prop. 2001/02:21

Prop. 2001/02:21

Prop. 2001/02:21

Prop. 2001/02:21

Bilaga 1

Prop. 2001/02:21

Bilaga 2

Prop. 2001/02:00

Bilaga 3

Prop. 2001/02:21

Bilaga 3

Prop. 2001/02:21

Bilaga 4

Prop. 2001/02:21

Bilaga 5

Prop. 2001/02:21

Bilaga 5

Prop. 2001/02:21

Bilaga 6

Prop. 2001/02:21

Bilaga 7

Prop. 2001/02:21

Bilaga 7

Prop. 2001/02:21

97

94

Prop. 2001/02:21

Bilaga 8

Prop. 2001/02:21

Bilaga 8

Prop. 2001/02:21

98

99

Prop. 2001/02:21