Bet. 2001/02:SOU17

Socialutskottets betänkande

2001/02:SOU17

En förstärkt Barnombudsman

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman samt en motion

som väckts med anledning av propositionen. Vidare

behandlas en motion från den allmänna motionstiden

2001.

Utskottet ställer sig bakom propositionens förslag

till åtgärder för att förstärka Barnombudsmannen och

renodla ombudsmannarollen. Barnombudsmannen skall

fortfarande vara en myndighet under regeringen, men

genom de föreslagna lagändringarna ges ombudsmannen

en ökad självständighet i förhållande till

regeringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

En förstärkt Barnombudsman

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman, samt

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:96

och avslår motionerna 2001/02:So44 och

2001/02:So352.

Reservation (kd)

Stockholm den 16 april 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Susanne Eberstein (s), Chatrine Pålsson

(kd), Leif Carlson (m), Conny Öhman (s), Hans

Hjortzberg-Nordlund (m), Elisebeht Markström (s),

Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kenneth Johansson (c), Kerstin

Heinemann (fp), Catherine Persson (s), Lars

Elinderson (m), Tullia von Sydow (s), Kent Härstedt

(s) och Lotta N Hedström (mp).

2001/02

SoU17

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder för att

förstärka Barnombudsmannen och renodla

ombudsmannarollen. Barnombudsmannens roll som

företrädare för barns och ungas rättigheter och

intressen utifrån Sveriges åtagande enligt FN:s

konvention om barnets rättigheter tydliggörs. Vidare

föreslås att Barnombudsmannens mandat skall

bestämmas av riksdagen i lag och att ombudsmannen

skall ges vissa rättsliga befogenheter gentemot

myndigheter, kommuner och landsting. Barnombuds-

mannen skall fortfarande vara en myndighet under

regeringen, men genom de föreslagna åtgärderna ges

ombudsmannen en ökad självständighet i förhållande

till regeringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

Utskottets överväganden

En förstärkt Barnombudsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1993:335) om

Barnombudsman samt lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453). Riksdagen

bifaller därmed propositionen och avslår

motionerna. Barnombudsmannens roll som

företrädare för barns och ungas rättigheter

och intressen görs därmed tydligare.

Barnombudsmannen ges en ökad självständighet

i förhållande till regeringen genom att

ombudsmannens mandat bestäms av riksdagen i

lag. Jämför reservation (kd).

Propositionen

Enligt regeringen bör det i lag slås fast att

Barnombudsmannen är företrädare för barns och ungas

rättigheter och intressen (ombudsmannarollen).

Vidare bör mandatet (självständighet från

regeringen) bestämmas i lag. Därutöver föreslår

regeringen att ombudsmannen ges vissa rättsliga

befogenheter gentemot andra myndigheter, kommuner

och landsting.

Självständighet är viktigt för att en ombudsman

skall kunna arbeta effektivt. Vad det handlar om är

självständighet i förhållande till alla organ som

kan påverka ombudsmannens arbete. Det är dock i

detta sammanhang viktigt att framhålla att en

statlig ombudsman aldrig kan bli helt obunden, anför

regeringen. Lagen sätter vissa gränser för

ombudsmannens arbete, och någon måste besluta om

ombudsmannens budget. Enligt regeringen måste

Barnombudsmannen emellertid kunna bestämma sin egen

dagordning och prioriteringar utifrån sin kunskap

och sina kontakter med dem ombudsmannen skall verka

för och deras åsikter och erfarenheter.

Barnombudsmannen föreslås således alltjämt vara en

myndighet under regeringen. Ombudsmannen blir dock

inte en vanlig förvaltningsmyndighet utan

särbehandlas i sin egenskap av ombudsman och ges så

mycket självständighet som är möjligt.

Barnombudsmannens grundläggande uppgift skall vara

att företräda barns och ungas rättigheter och

intressen mot bakgrund av Sveriges åtagande enligt

FN:s konvention om barnets rättigheter. I

ombudsmannens företrädarroll ingår inte att

företräda enskilda barn och unga eller att handlägga

ärenden som gäller enskilda fall.

För att Barnombudsmannen skall kunna verka

effektivt krävs också att tillräckliga resurser

ställs till myndighetens förfogande. I propositionen

aviserar regeringen att den har för avsikt att föra

över de särskilda medel som har ställts till ombuds-

mannens förfogande för det s.k. strategiuppdraget

till ombudsmannens ordinarie anslag när

Barnombudsmannens pådrivande roll gentemot

myndigheter, kommuner och landsting nu blir en del

av ombudsmannens ordinarie uppgifter. I samband med

budgetpropositionen för år 2003 avser regeringen

att föreslå att inom utgiftsområde 9 föra över ca 5

miljoner kronor från anslaget 18:1 delpost 5.1 Medel

till utbildnings- och fortbildningsinsatser om FN:s

konvention om barnets rättigheter samt utveckling av

metoder för konventionens genomförande till anslaget

15:1 Barnombudsmannen. Därutöver har

Barnombudsmannen fr.o.m. innevarande budgetår

tillförts ca 2 miljoner kronor i nya medel.

De utökade och överflyttade resurserna är ett

viktigt sätt att på en konkret nivå stärka

Barnombudsmannens verksamhet, anförs det. Det

möjliggör ytterligare satsningar inom olika områden

såsom exempelvis det lokala arbetet eller arbetet

med att utveckla kontakterna med barn och unga. Den

långsiktiga resursförstärkningen underlättar också

för ombudsmannen att planera sin verksamhet och att

rekrytera och behålla personal.

En tydligare reglering av Barnombudsmannens

uppgifter i lag, som nu föreslås, minskar, enligt

propositionen, behovet av styrning i

regleringsbrevet. Till detta kommer det utveck-

lingsarbete som pågår inom Regeringskansliet, från

att tillämpa detaljstyrning till mål- och

resultatstyrning. Däremot är det viktigt att rege-

ringen och riksdagen kontinuerligt får relevant

information om hur ombudsmannen med anslagna medel

uppfyller sina uppgifter enligt lagen.

Den ökade självständighet som ombudsmannen nu

föreslås ges hindrar emellertid inte att regeringen

i samråd med ombudsmannen från tid till annan ger

denne uppdrag som inte inkräktar på

ombudsmannarollen, anförs det.

Tyngdpunkten i Barnombudsmannens arbete bör vara

att skapa möjligheter för barn och unga att själva

komma till tals, få framföra sina åsikter direkt

till aktuella beslutsfattare och att få sina åsikter

respekterade. Barnombudsmannen har en viktig uppgift

i att medverka till att skapa metoder för att barn

och unga skall tillförsäkras inflytande och

delaktighet, att få beslutsfattare och andra att

inse att det också blir bättre kvalitet på

verksamheterna om barns och ungas egna synpunkter

tas till vara.

För att som ombudsman kunna ha ett barnperspektiv

på en generell nivå krävs djup kunskap om barns och

ungas situation och behov i olika åldrar. Barn och

unga är ingen homogen grupp. Flickor och pojkar har

delvis skilda erfarenheter och åsikter som en

barnombudsman måste ha kunskap om, liksom små barn

och tonåringar har olika perspektiv och livsvillkor.

Till detta kommer barn med funktionshinder, barn

från olika etniska eller kulturella grupper,

asylsökande barn, flyktingbarn och barn som av olika

skäl har en svår livssituation. Att nå dessa barn

och unga och ge dem möjlighet att komma till tals är

mycket viktigt för att deras rättigheter skall bli

respekterade.

Barnombudsmannen skall vara pådrivande gentemot

myndigheter, kommuner och landsting när det gäller

genomförandet av barnkonventionen i alla delar av

samhället. Den pådrivande roll i arbetet med att

genomföra barnkonventionen i Sverige som

Barnombudsmannen har haft genom det s.k.

strategiuppdraget föreslås lagfästas.

Barnombudsmannen är den statliga myndighet i

Sverige som får sägas ha störst kunskap om

barnkonventionen och om hur den på ett effektivt

sätt kan förverkligas. Därför är det naturligt att

Barnombudsmannen har fått en nyckelroll i

strategiarbetet. På detta sätt kan Barnombudsmannen

föra ut kunskap till nyckelpersoner inom statlig och

kommunal förvaltning, vilka i sin tur kan sprida

kunskaperna vidare i organisationerna. Denna

centrala roll för Barnombudsmannen innebär inte

något minskat ansvar för andra myndigheter när det

gäller att genomföra och beakta barnkonventionen

inom sitt verksamhetsområde.

Barnombudsmannen skall bevaka efterlevnaden av

barnkonventionen i förvaltningsmyndigheters,

kommuners och landstings verksamheter. I detta

arbete skall Barnombudsmannen ha rätt att begära in

uppgifter om hur långt genomförandet av barns och

ungas rättigheter kommit i respektive verksamhet. De

uppgiftsskyldiga skall vara skyldiga att infinna sig

till överläggningar med ombudsmannen.

I Barnombudsmannens uppgift ligger också att lämna

förslag till regeringen om författningsändringar och

andra åtgärder som ombudsmannen anser behövas för

att tillgodose barns och ungas rättigheter och

intressen.

Barnombudsmannens uppgift att informera, bilda

opinion och ta initiativ till lämpliga åtgärder i

övrigt föreslås också lagfästas. Även ombudsmannens

uppgift att årligen lämna en rapport till regeringen

föreslås lagfästas.

Det skall ingå i Barnombudsmannens uppdrag att

samla kunskap och sammanställa statistik om barns

och ungas levnadsvillkor. Barnombudsmannen har och

kommer även i framtiden att ha begränsade resurser.

Kunskapsinhämtningen måste därför begränsas till det

som är centralt i verksamheten, anförs det. Kunskap

om hur barnkonventionen fungerar i Sverige, om hur

barnen har det i vårt land är grundläggande för

Barnombudsmannen. I detta ligger att situationen för

olika grupper av barn, exempelvis barn med

funktionshinder, barn i storstad respektive

glesbygd, barn med ursprung i andra länder, måste

belysas. Barnombudsmannen måste själv ha ett utrymme

att bedöma inriktningen på sin kunskapsinhämtning.

Barnombudsmannen skall följa den internationella

utvecklingen när det gäller barnkonventionens

tolkning och dess tillämpning.

Det är en naturlig del av Barnombudsmannens arbete

att upprätthålla kontakter med barn och unga,

organisationer, myndigheter, kommuner och landsting

m.fl., anför regeringen. Detta behöver därför inte

fastställas i lag.

Propositionens förslag innebär dels ändringar i 1-3

§§ lagen (1993:335) om Barnombudsmannen, dels att

fyra nya paragrafer, 4-7 §§, införs. Vidare föreslås

en följdändring i socialtjänstlagen (2001:453).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2002.

I propositionen redovisar regeringen att den

tidigare i år fattat beslut om direktiv till en

utredning som skall se över frågan om en

sammanhållen diskrimineringslagstiftning (dir.

2002:11). I uppdraget ingår att överväga en

samordning eller sammanslagning av någon eller

samtliga av JämO, DO, HO och HomO, samt om någon

eller några av ombudsmannafunktionerna skall vara

underställda regeringen eller riksdagen. Utredningen

skall redovisa sitt uppdrag i slutet av år 2004.

Barnombudsmannen berörs inte av denna översyn.

Regeringen anser dock att det ändå kan vara lämpligt

att utredningen, när den överväger frågan om

huvudmannaskapet för ombudsmännen, även belyser

Barnombudsmannens ställning. BO-utredningens (dir.

1998:21) genomgång av frågan är en naturlig

utgångspunkt för en sådan diskussion. Regeringen har

därför för avsikt att i tilläggsdirektiv ge

utredningen om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över

frågan om Barnombudsmannens ställning.

Motioner

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs dels om att Barnombudsmannen skall

kunna verka som pådrivare inte bara gentemot

myndigheter, kommuner och landsting utan även mot

regeringen (yrkande 1), dels om

utnämningsförfarandet (yrkande 2) och dels om nakna

regleringsbrev (yrkande 3). Vidare yrkas att

riksdagen begär att regeringen fattar beslut om

tilläggsdirektiv till den parlamentariska kommittén

för en sammanhållen diskrimineringslagstiftning i

enlighet med vad i motionen anförs om en samlad

ombudsmannainstitution (yrkande 4). Motionärerna

välkomnar initiativet att stärka Barnombudsmannens

(BO:s) roll som ombudsman. De anser dock att

regeringen inte går tillräckligt långt. Det finns

inga formuleringar i propositionen som antyder att

BO också skall kunna verka som pådrivare på

regeringen. Motionärerna anser att en ombudsman även

måste kunna påtala förhållanden som kan uppfattas

som kritik mot den verkställande makten. De anser

att detta måste göras tydligt. För att BO skall

kunna vara en självständig aktör måste

utnämningsförfarandet vara sådant till sin karaktär

att det minimerar risken för att den BO som utses

skall kunna ses som jävig. Därför är det ytterst

viktigt att regeringen frånsäger sig

utnämningsmakten. Motionärerna anser att regeringen

bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om

hur utnämningsförfarandet skall gå till och som

beaktar dessa synpunkter. Vidare anser motionärerna

att regleringsbreven bör begränsas till att

innehålla det som är nödvändigt för att regeringen

skall få en bild av hur BO med anslagna medel

uppfyller sina uppgifter enligt lagen.

Regleringsbreven skall därmed kunna betecknas som

nakna. Motionärerna anser det vara en principiellt

viktig fråga huruvida BO skall ha riksdagen eller

regeringen som huvudman. Denna fråga bör beredas mer

grundligt än vad som gjorts i BO-utredningen. Den

parlamentariska kommittén för en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning bör ges tilläggsdirektiv

där även BO tas i beaktande på samma sätt som övriga

ombudsmän, anför de.

I motion So352 av Gunilla Tjernberg (kd) begärs

tillkännagivanden dels om att ge Barnombudsmannen en

friare ställning gentemot regeringen (yrkande 1),

dels om att ge Barnombudsmannen rättsliga

befogenheter (yrkande 2). Motionären anför att det

finns flera möjligheter att ge BO en friare

ställning gentemot regeringen. En är en lagreglering

av verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att

Barnombudsmannen bör ges en starkare ställning och

att det i lag bör fastslås att Barnombudsmannen har

till uppgift att företräda barns och ungas

rättigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges

åtagande enligt Förenta nationernas konvention om

barnets rättigheter (barnkonventionen). Tyngdpunkten

i Barnombudsmannens verksamhet bör, enligt

utskottet, vara att skapa möjligheter för barn och

unga att själva komma till tals, få framföra sina

åsikter direkt till aktuella beslutsfattare och att

få sina åsikter respekterade. Barnombudsmannen har

en viktig uppgift i att skapa metoder för att barn

och unga skall tillförsäkras inflytande och

delaktighet, att få beslutsfattare och andra att

inse att det också blir bättre kvalitet på

verksamheterna om barns och ungas egna synpunkter

tas till vara. Däremot skall Barnombudsmannen inte

företräda enskilda barn och unga eller handlägga

ärenden som rör enskilda fall.

Utskottet anser också att Barnombudsmannen skall

vara pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och

landsting när det gäller genomförandet av

barnkonventionen i alla delar av samhället. Den

pådrivande roll som Barnombudsmannen har haft genom

strategiuppdraget bör därför lagfästas. Utskottet

noterar att regeringen har för avsikt att föreslå

förstärkta resurser för Barnombudsmannen fr.o.m. år

2003.

I motion So44 (kd) yrkas att Barnombudsmannen

skall kunna vara pådrivande också mot regeringen och

att regeringen därför bör frånsäga sig

utnämningsmakten.

Utskottet konstaterar att frågan om vem som skall

vara huvudman för Barnombudsmannen behandlades av

den s.k. BO-utredningen. I betänkandet

Barnombudsmannen - företrädare för barn och ungdomar

(SOU 1999:65) avvisades en överflyttning av

huvudmannaskapet från regeringen till riksdagen

framför allt av konstitutionella skäl, men också med

hänvisning till att riksdagen inte passar som

huvudman för en myndighet som bl.a. bedriver

opinionsarbete. Ett ändrat huvudmannaskap skulle

innebära en avvikelse från regeringsformens

ansvarsfördelning. Det är regeringens uppgift att

styra riket, medan riksdagens uppgift är att

lagstifta, besluta om skatt och fastställa statens

budget. Om ombudsmannen skulle underställas

riksdagen skulle riksdagen få ansvar för en

förvaltningsmyndighet på ett sakområde. I detta

avseende ansåg utredningen att det inte gick att dra

några paralleller med Justitieombudsmannen (JO).

Dels är JO:s ställning särskilt reglerad i

regeringsformen, dels är JO inte någon

förvaltningsmyndighet utan del av riksdagens

kontrollmakt att lagstiftningen följs i den

offentliga verksamheten.

Utskottet delar denna bedömning och vill samtidigt

understryka att ansvaret för att genomföra

barnkonventionen enligt internationella

traktatregler ligger på regeringen. Utskottet vill

vidare understryka att det ankommer på riksdagen att

granska regeringen och dess verksamhet. Utskottet

delar därmed bedömningen att regeringen även

fortsättningsvis bör vara huvudman för

Barnombudsmannen, men att Barnombudsmannens mandat

skall bestämmas av riksdagen. Genom att

Barnombudsmannens uppgifter framgår av lag minskar

behovet av styrning i regleringsbrev. Utskottet

anser det angeläget att Barnombudsmannen själv kan

bestämma sin egen dagordning och prioriteringar

utifrån sin kunskap och sina kontakter med dem

ombudsmannen skall företräda.

Utskottet noterar att regeringen avser att i

tilläggsdirektiv ge utredningen om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över

frågan om Barnombudsmannens ställning.

Utskottet tillstyrker därmed förslagen till lag om

ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman och lag

om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) och

avstyrker motionerna So44 (kd) och So352 (kd) i den

mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation.

En förstärkt Barnombudsman

av Chatrine Pålsson (kd) och Lars Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1993:335) om Barnombudsman och lag

om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) samt ger

som sin mening regeringen till känna vad som anförts

i reservationen. Riksdagen bifaller därmed motion

2001/02:So44 yrkandena 1-3 och avslår motionerna

2001/02:So44 yrkande 4 och 2001/02:So352.

Ställningstagande

Vi välkomnar initiativet att stärka

Barnombudsmannens (BO:s) roll som ombudsman. Vi

anser dock att regeringen inte går tillräckligt

långt. Vi anser att BO också skall kunna verka

pådrivande på regeringen och påtala förhållanden som

kan uppfattas som kritiska mot den verkställande

makten. För att BO skall kunna vara en självständig

aktör måste utnämningsförfarandet vara sådant till

sin karaktär att det minimerar risken för att den BO

som utses skall kunna ses som jävig. Därför är det

ytterst viktigt att regeringen frånsäger sig

utnämningsmakten. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med ett nytt förslag om hur

utnämningsförfarandet skall gå till och som beaktar

dessa synpunkter. Vidare anser vi att

regleringsbreven bör begränsas till att innehålla

det som är nödvändigt för att regeringen skall få en

bild av hur BO med anslagna medel uppfyller sina

uppgifter enligt lagen. Regleringsbreven skall

därmed kunna betecknas som nakna. Vad vi nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman

har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit att

riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i lagen (1993:335) om

Barnombudsman, samt

b)

c) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).

d)

Följdmotion

2001/02:So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Barnombudsmannen skall kunna verka som pådrivare

inte bara gentemot myndigheter, kommuner och

landsting utan även mot regeringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

utnämningsförfarande av Barnombudsmannen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k. nakna

regleringsbrev.

4. Riksdagen begär att regeringen fattar beslut om

tilläggsdirektiv till den parlamentariska

kommittén för en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning i enlighet med vad i

motionen anförs om en samlad

ombudsmannainstitution.

Motion från allmänna motionstiden

2001/02:So352 av Gunilla Tjernberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Barnombudsmannen en friare ställning gentemot

regeringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Barnombudsmannen rättsliga befogenheter.

BILAGA 2

Regeringens lagförslag

I propositionen framlagda lagförslag

2.1 Förslag till lag om ändring i

lagen (1993:335) om Barnombudsman

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:335)

om Barnombudsman

dels att 1-3 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas fyra nya

paragrafer, 4-7 §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

1 §

-----------------------------------------------------

Barnombudsmannen har till Barnombudsmannen har

uppgift att bevaka frågor till uppgift att

som angår barns och företräda barns och ungas

ungdomars rättigheter och rättigheter och intressen

intressen. Ombudsmannen mot bakgrund av Sveriges

skall särskilt åtagande enligt Förenta

uppmärksamma att lagar nationernas konvention om

och andra författningar barnets rättigheter

samt deras tillämpning (barnkonventionen).

stämmer överens med

Sveriges åtaganden enligt

Förenta nationernas kon-

vention om barnets

rättigheter.

-----------------------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

Barnombudsmannen biträds Barnombudsmannen skall

av ett särskilt råd. driva på genomförandet

Ombudsmannen är rådets och bevaka efterlevnaden

ordförande och leder dess av barnkonventionen.

verksamhet. Regeringen Barnombudsmannen skall

utser ombudsmannen och därvid särskilt

rådets övriga ledamöter uppmärksamma att lagar

för en bestämd tid. och andra författningar

samt deras tillämpning

stämmer överens med

barnkonventionen.

-----------------------------------------------------

3 §

-----------------------------------------------------

Barnombudsmannen skall Barnombudsmannen skall

genast till socialnämnden inom sitt

anmäla om ombudsmannen i verksamhetsområde

sin verksamhet får

kännedom om att någon som 1. hos regeringen

är under 18 år föreslå de

misshandlas i hemmet författningsändringar

eller om det i annat fall eller andra åtgärder som

måste antas att behövs för att barns och

socialnämnden behöver in- ungas rättigheter och

gripa till en underårigs intressen skall

skydd. Om det finns tillgodoses,

särskilda skäl får en

anmälan till 2. informera, bilda

socialnämnden göras även opinion och ta initiativ

i andra fall. till lämpliga åtgärder i

övrigt,

Barnombudsmannen får

lämna socialnämnden alla 3. företräda barns och

uppgifter som kan vara av ungas rättigheter och

betydelse för utredning intressen i den allmänna

av en underårigs behov av debatten,

skydd.

4. samla kunskap och

sammanställa statistik om

barns och ungas

levnadsvillkor, samt

5. följa den

internationella ut-

vecklingen när det gäller

barnkonventionens

tolkning och dess till-

lämpning.

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Barnombudsmannen skall

senast den 1 april varje

år lämna en rap-port till

regeringen om sin

verksamhet under det

närmast föregående

kalenderåret samt om de

frågor om barn och unga

som ombudsmannen anser

att regeringen behöver ha

kännedom om.

-----------------------------------------------------

5 §

-----------------------------------------------------

Förvaltningsmyndigheter,

kommuner och landsting

skall på

Barnombudsmannens

uppmaning lämna uppgifter

till ombudsmannen om

vilka åtgärder som vidta-

gits för att i den egna

verksamheten genomföra

barns och ungas

rättigheter enligt

barnkonventionen. De är

också skyldiga att på

ombudsmannens uppmaning

komma till överläggningar

med denne.

-----------------------------------------------------

6 §

-----------------------------------------

Regeringen utser

Barnombudsmannen

för en bestämd tid.

Ombudsmannen

bestämmer själv sin

organisation och

den närmare

inriktningen av

sitt arbete.

-----------------------------------------------------

7 §

-----------------------------------------

Barnombudsmannen

skall genast till

socialnämnden

anmäla om

ombudsmannen i sin

verksamhet får

kännedom om att ett

barn misshandlas i

hemmet eller om det

i annat fall måste

antas att social-

nämnden behöver

ingripa till ett

barns skydd. Om det

finns särskilda

skäl får anmälan

till socialnämnden

göras även i andra

fall.

Ombudsmannen får

lämna socialnämnden

alla uppgifter som

kan vara av

betydelse för

utredning av ett

barns behov av

skydd.

-----------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2.2 Förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

14 kap.

1 §

-----------------------------------------------------

Var och en som får kännedom om något som kan

innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett

barns skydd bör anmäla detta till nämnden.

Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom

samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården

och socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla

till socialnämnden om de i sin verksamhet får känne-

dom om något som kan innebära att socialnämnden

behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller

även dem som är anställda hos sådana myndigheter.

Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är

verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild

verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på

socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller

i stället vad som sägs i tredje stycket.

De som är verksamma inom familjerådgivning är

skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de

i sin verksamhet får kännedom om att ett barn

utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma

som anges i andra stycket är skyldiga att lämna

socialnämnden alla uppgifter som kan vara av

betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.

-----------------------------------------------------

Om anmälan från Om anmälan från

Barnombudsmannen gäller Barnombudsmannen gäller

bestämmelserna i 3 § bestämmelserna i 7 §

lagen (1993:335) om lagen (1993:335) om

Barnombudsman. Barnombudsman.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.