Bet. 2002/03:BOU4

Bostadsutskottets betänkande

2002/03:BOU4

Planfrågor m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar bostadsutskottet dels regeringens

proposition 2002/03:27 Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen,

dels motioner från 2002 års allmänna motionstid i frågor om kommunala

planer m.m. Det har inte väckts någon motion med anledning av

regeringens proposition.

I propositionen lämnar regeringen ett förslag om en begränsad

förändring av gällande instansordning innebärande att vissa av de

bygglovsärenden m.m. som regeringen i dag prövar förs över till de

allmänna förvaltningsdomstolarna. Prövningen av överklagade

detaljplaner m.m. förutsätts därvid ligga kvar hos regeringen i

avvaktan på resultatet av den vidare översyn av plan- och bygglagen

som den parlamentariskt sammansatta kommittén (PBL-kommittén, dir.

2002:97) skall göra.

Utskottet föreslår att riksdagen antar propositionens lagförslag.

Motionsförslagen avser framför allt olika krav som bör ställas vid

kommunal planering och frågor som särskilt bör uppmärksammas i detta

sammanhang. Det gäller bl.a. tysta miljöer och buller, lokalisering av

mobiltelefonmaster och kraftledningar, brottsförebyggande åtgärder,

översvämningsrisker och handelsetableringar.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks. I de flesta fall hänvisar utskottet

till pågående utvecklingsarbete och utredningar eller till det inom

PBL-kommittén pågående arbetet med en översyn av plan- och bygglagen.

Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 5 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Instansordningen för vissa överklaganden enligt plan- och

bygglagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

plan- och bygglagen enligt bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:27.

2. Övergripande planfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr265 yrkande 4,

2002/03:A366 yrkande 19, 2002/03:Bo216 yrkande 8, 2002/03:Bo223

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Bo225, 2002/03:Bo232 yrkande 1,

2002/03:Bo265 yrkande 1, 2002/03:Bo267 yrkandena 6 och 28,

2002/03:Bo270, 2002/03:Bo290 yrkande 13 och 2002/03:Bo314.

3. Agenda 21

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo245 och 2002/03:Bo267

yrkande 39.

Reservation 1 (kd, c)

4. Grönområden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr368 yrkande 2,

2002/03:MJ428 yrkande 21, 2002/03:N397 yrkande 6, 2002/03:Bo213 och

2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44.

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c, mp)

5. Handelsändamålet i detaljplan

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L247 yrkande 4,

2002/03:L319 yrkandena 13 och 14, 2002/03:N397 yrkande 4,

2002/03:Bo223 yrkande 9 och 2002/03:Bo290 yrkande 14.

Reservation 4 (m, fp)

6. Extern handel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo220, 2002/03:Bo241

yrkandena 1-3 och 2002/03:Bo265 yrkande 3.

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (mp)

7. Kommunala servicezoner

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 13.

Reservation 8 (m)

8. Den statliga kontrollen av kommunala planer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo223 yrkande 10.

Reservation 9 (m)

9. Brottsförebyggande planering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju366 yrkande 7,

2002/03:Bo266 yrkande 2, 2002/03:Bo267 yrkande 27 och 2002/03:Bo277.

Reservation 10 (kd, c)

10. Tysta miljöer och buller

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo204 yrkandena 1-3 och

6, 2002/03:Bo222 yrkandena 1-3 och 6, 2002/03:Bo231 och 2002/03:Bo265

yrkande 4.

Reservation 11 (mp)

11. Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo265 yrkande 6 och

2002/03:Bo289 yrkande 1.

Reservation 12 (kd, c)

12. Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So361 yrkande 5,

2002/03:MJ375 yrkande 5, 2002/03:MJ419 yrkande 5, 2002/03:Bo228,

2002/03:Bo237 yrkande 1, 2002/03:Bo261, 2002/03:Bo265 yrkande 7,

2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4 och 2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.

Reservation 13 (v)

Reservation 14 (mp)

13. Bevarande av kulturmiljöer m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo267 yrkande 36.

14. Koloniträdgårdar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo253 och

2002/03:Bo272.

15. Föreningen Svenska Stadskärnor

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo242.

Stockholm den 20 februari 2003

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe

Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans

Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind

(fp), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström (v),

Helena Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s) och Jörgen Johansson

(c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas dels regeringens proposition 2002/03:27

Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen, dels motioner från

2002 års allmänna motionstid i frågor om kommunala planer m.m.

Det har inte väckts någon motion i anledning av regeringens

proposition. De motioner som tas upp i betänkandet avser frågor som i

första hand regleras i plan- och bygglagen (1987:10, PBL).

Motionsförslag i frågor som regleras genom plan- och

bygglagstiftningen tas även upp i utskottets betänkande 2002/03:BoU5

Byggfrågor. Det betänkandet behandlar framför allt förslag som rör

PBL:s reglering av bygglov, tillsyn och kontroll eller lagen

(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL).

Bakgrund

Regeringen beslutade den 27 juni 2002 att tillkalla en parlamentariskt

sammansatt kommitté (PBL-kommittén, dir. 2002:97) med uppdrag att se

över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de

lagändringar som behövs. Kommitténs förslag skall tillgodose kraven på

främjande av en långsiktigt hållbar utveckling. Den ekologiska

dimensionen av hållbar utveckling manifesteras i miljökvalitetsmålen.

I uppgiften ingår att lämna förslag till en samordning mellan

bestämmelserna i PBL och MB m.fl. lagar. Kommittén skall också

behandla frågor om regional samverkan, översiktlig planering,

detaljplaner m.m., kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning,

kopplingen mellan PBL och BVL, beslutsprocessen inklusive

instansordningen samt sanktioner.

Frågan om en ny instansordning, där regeringen avlastas prövningen av

överklaganden enligt PBL, har utretts vid flera tillfällen. Sedan

januari 2001 har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet haft i uppdrag

att utarbeta ett förslag till en ändrad instansordning. Uppdraget att

finna en långsiktig, samlad lösning av denna fråga föreslås emellertid

nu tas över av kommittén. Regeringen återkommer emellertid nu i

proposition 2002/03:27 med ett förslag om en begränsad förändring

innebärande att vissa av de bygglovsärenden m.m. som regeringen i dag

prövar förs över till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Prövningen

av överklagade detaljplaner m.m. förutsätts därvid ligga kvar hos

regeringen i avvaktan på resultatet av den vidare översyn som

kommittén skall göra.

Utskottets överväganden

Inledning

I ett inledande avsnitt redovisar utskottet sitt ställningstagande

till det i proposition 2002/03:27 framlagda förslaget till lag om

ändring i plan- och bygglagen. Utskottet behandlar i de därpå följande

avsnitten under allmänna motionstiden 2002 väckta motionsförslag som

avser planfrågor i vid bemärkelse.

Motionerna kan sorteras in i olika huvudområden. Utskottet har funnit

det lämpligt att i ett första avsnitt Övergripande planfrågor behandla

förslag som avser frågor om jämställdhetsperspektiv, konstnärlig

utsmyckning, inflytandefrågor, flexibilitet i planeringen, regional

planering, instansordning (överprövning av beslut enligt PBL) samt

industrietableringar (huvudsakligen frågor om dubbelprövning enligt

PBL och miljöbalken [MB]).

I de nästkommande avsnitten behandlar utskottet förslag som rör Agenda

21, grönområden m.m., handelsändamålet i detaljplan, extern handel,

kommunala servicezoner respektive den statliga kontrollen av kommunala

planer. De härpå följande avsnitten rör frågor om brottsförebyggande

planering, tysta miljöer och buller, hantering av översvämningsrisker

i den fysiska planeringen respektive lokalisering av

mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m. I de tre sista avsnitten

behandlar utskottet förslag om bevarande av kulturmiljöer m.m.,

koloniträdgårdar respektive föreningen Svenska Stadskärnor. Utskottet

uppvaktades av den sistnämnda föreningen vid ett utskottssammanträde

den 6 februari 2003.

Instansordningen för vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen enligt bilaga 2.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 2002/03:27 att instansordningen för

vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen (1987:10) ändras.

Förslaget är ett led i arbetet med att avlasta regeringen prövningen

av förvaltningsärenden. Som huvudregel föreslås att överklagade

ärenden om marklov, bygglov och rivningslov m.m. i stället för att

prövas av regeringen skall prövas av de allmänna

förvaltningsdomstolarna. Det nuvarande prövningssystemet för

överklaganden enligt PBL innebär att vissa byggärenden prövas av både

allmän förvaltningsdomstol och regeringen. Genom förslaget undanröjs

även de problem i ärendehanteringen som i dag ofta är effekten av

dessa s.k. blandade mål. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Det är två kategorier av ärenden som nu föreslås flyttas från

regerings- till domstolsprövning. Den första kategorin avser ärenden

om bygglov eller förhandsbesked inom område som inte omfattas av

detaljplan. Den andra avser överklaganden som gäller bl.a. rivningslov

och marklov samt anstånd med avgörande om lov. Av propositionen

framgår att av de närmare 200 ärenden per år som nu är aktuella för

övervägande, endast mellan 5 och 10 ärenden beräknas avse annat än

bygglov eller förhandsbesked. Undantag görs för ärenden av särskild

betydelse för Försvaret vilka föreslås överprövas av regeringen samt

för ärenden som rör den statliga kontrollprövningen enligt 12 kap.

PBL.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag har inte mött invändningar i motioner. Utskottet

tillstyrker propositionens förslag.

Övergripande planfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

jämställdhetsperspektiv i planeringen,

konstnärlig gestaltning,

inflytandefrågor,

flexibiliteten vid planeringen,

regional planering,

instansordningen,

industrietableringar.

Jämför särskilt yttrande 1 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:A366 (c) yrkande 19 föreslås att samhällsplaneringen

skall utformas utifrån ett jämställdhetsperspektiv. En stärkt roll för

frågor om konstnärlig gestaltning i plan- och byggprocessen föreslås i

motion 2002/03:Bo314 (s).

Tre motioner tar upp inflytandefrågor. I motion 2002/03:Bo232 (v)

yrkande 1 finns förslag om att stärka barns inflytande vid planering

av boendemiljöer. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande

28 föreslår ett ökat brukarinflytande för gemensamma verksamheter

(avser inflytande vid planeringen). I motion 2002/03:Kr265 (v) yrkande

4 finns förslag om tilläggsdirektiv till PBL-kommittén angående krav

på samråd med idrottsrörelsen vid fastställande av planer m.m.

Två motioner tar upp frågor om flexibiliteten vid planeringen.

I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 1 föreslår motionärerna att

Boverket skall erhålla i uppdrag att utreda orsakerna till det som

motionärerna ser som bristande flexibilitet vid kommunal planering.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 6 förespråkar

tilläggsdirektiv till PBL-kommittén angående utvärdering av frågor om

flexibilitet och förenkling i planprocessen.

I motion 2002/03:Bo225 (v) föreslår motionärerna att det skall

tillsättas en utredning om ett planeringsinstrument för regional

samhällsplanering.

Fem motioner innehåller förslag som huvudsakligen tar sikte på

planprocessen. I motion 2002/03:Bo216 (kd) yrkande 8 föreslås en

reformerad planprocess genom ändrad instansordning m.m. Motionärerna

bakom motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 2 begär en begränsning av

möjligheterna till överklagande av detaljplan och bygglov. I motion

2002/03:Bo265 (kd) yrkande 1 föreslår motionärerna färre

överklagandeinstanser i planprocessen. Motionärerna bakom motion

2002/03:Bo290 (fp) yrkande 13 förespråkar förenklingar i planprocesser

och nybyggnadsregler.

Slutligen föreslår motionärerna bakom motion 2002/03:Bo270 (s) kortare

handläggningstider för industrietableringar genom samordnad prövning

enligt PBL och MB.

Utskottets ställningstagande

Gemensamt för de nu behandlade förslagen är att de frågor som där tas

upp på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag som PBL-kommittén har.

Det innebär att många av de problem som motionärerna tar upp kan

förväntas få sin lösning när resultatet av utredningens arbete

föreligger.

I frågan om industrietableringar, som till stor del handlar om

olägenheterna med den dubbelprövning som görs enligt PBL och MB, vill

utskottet även peka på att miljöministern i anförande i riksdagen den

31 januari 2003 uppgett att hon vill att regelverket och

beslutsprocesserna skall vara effektiva och rättssäkra utan att hälso-

och miljöskyddskraven eller möjligheterna till demokratisk insyn eller

inflytande åsidosätts. Hon avser att verka för att förslag med en

sådan inriktning prioriteras i lagstiftningsarbetet och noga följa det

fortsatta arbetet. Om det visar sig att ytterligare åtgärder behöver

vidtas är hon beredd att överväga detta. Vidare har utskottet från

Regeringskansliet erfarit att det där pågår ett arbete med att ta fram

tilläggsdirektiv med denna inriktning för Miljöbalkskommittén (M

1999:03).

Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de

aktuella frågorna. Förslagen i motionerna bör därför inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Agenda 21

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om Agenda 21.

Jämför reservation 1 (kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo245 (s) föreslås att forskning och integrering av

Agenda 21-arbetet i samhällsplaneringen skall prioriteras.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 39 föreslår en

intensifiering av det nationella miljöarbetet utifrån Agenda 21.

Utskottets ställningstagande

Liknande förslag avseende Agenda 21 och samhällsplaneringen har även

tidigare varit föremål för utskottets behandling (se bl.a. betänkandet

2001/02:BoU8) och sedermera avslagits av rikdagen. I allt väsentligt

ingår dessa frågor även på ett eller annat sätt i det uppdrag som PBL-

kommittén har.

Här kan nämnas att PBL-kommittén har fått i uppdrag att redovisa

behovet av och möjligheter att stärka den översiktliga planeringens

roll, särskilt mot bakgrund av behovet av att främja en hållbar

utveckling och överväga behovet av och möjligheterna till att utveckla

samverkan mellan översiktsplanering och sektorsvis planering liksom

Agenda 21-arbete, tillämpning av Habitat-agendan och bevarandefrågor.

Utskottet har erfarit att Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat

(kommittén) kommer att lägga fram sitt slutbetänkande i mars i år. I

betänkandet skall det lokala och nationella arbetet i Sverige under de

år som gått sedan världskonferenserna i Rio de Janeiro respektive

Istanbul gås igenom. Dessutom skall förslag till utgångspunkter för

det framtida arbetet på området presenteras. Vidare kan nämnas att

kommittén under 2002 publicerade rapporten Svenska kommuners arbete

med Agenda 21 - en jämförelse över tid samt antologin 10 år med Agenda

21 i Sverige - vad har vi lärt oss och vart är vi på väg?

Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de

aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.

Grönområden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om grönområden m.m.

Jämför reservationerna 2 (kd) och 3 (c, mp). Jämför särskilda

yttranden 2 (fp) och 3 (c).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 24 ställs krav på kompensationsmark

vid byggande på parkmark. Samma motion yrkande 35 innehåller krav på

regler för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö, och i yrkande

44 framhålls vikten av att planera in grönområden i städer. I motion

2002/03:MJ428 (c) yrkande 21 föreslås att grönområden skall tilläggas

en större betydelse i stadsmiljöer. Motionärerna bakom motion

2002/03:N397 (fp) yrkande 6 föreslår stärkt skydd för fler grönområden

i Storstockholm.

I motion 2002/03:Bo213 (s) krävs en utvärdering av PBL:s krav på ytor

för lek m.m. i bostadsområden.

Slutligen ställs i motion 2002/03:Kr368 (kd) yrkande 2 krav på ändring

i PBL så att aktivitetsområden i alla bostadsområden kan garanteras.

Utskottets ställningstagande

Liknande förslag avseende krav på grönområden m.m. har tidigare varit

föremål för utskottets behandling (se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8)

och sedermera avslagits av riksdagen. I allt väsentligt ingår även

dessa frågor på ett eller annat sätt i det uppdrag som PBL-kommittén

har.

Här kan inledningsvis uppmärksammas att riksdagen hösten 2001, efter

förslag i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och

åtgärdsstrategier (miljömålspropositionen), som ett av delmålen under

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö hösten 2001 fastställde att

senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas på

program och strategier för bl.a. hur grön- och vattenområden i

tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och

andelen hårdgjord yta inte ökas. Regeringen gjorde i

miljömålspropositionen bedömningen att detta i ett

generationsperspektiv bör innebära bl.a. att natur- och grönområden

med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att

behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt

lokalklimat kan tillgodoses.

Vidare skall PBL-kommittén med utgångspunkt i riksdagens beslut med

anledning av miljömålspropositionen dels analysera vad olika miljömål

innebär för planering och byggande, dels överväga och redovisa vilka

förändringar av plan- och bygglagstiftningen som kan behövas för att

underlätta arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen.

Det förtjänar även att nämnas att det av budgetpropositionen för 2003

(prop. 2002/03:1) framgår att länsstyrelserna i samråd med Boverket

bistår kommunerna i arbetet med att utveckla program och strategier

för frågor om miljöanpassade transporter, natur- och kulturvärden och

miljöanpassad energiförsörjning som skall fungera som underlag och

utgångspunkter för fysisk planering och samhällsbyggande senast 2010.

I propositionen redovisar regeringen även att länsstyrelserna arbetar

med program för åtgärder i storstadsområdena samt att regeringen avser

att införa ett särskilt program i syfte att ge kommunerna möjlighet

att söka statlig delfinansiering av lokala naturvårdsprojekt.

Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de

aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.

Handelsändamålet i detaljplan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om handelsändamålet i detaljplan.

Jämför reservation 4 (m, fp).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 9 föreslår motionärerna att ingen

precisering av handelsändamålet skall kunna göras i detaljplan. Även

motion 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 14 innehåller förslag om avskaffande

av kommunernas styrning av handelsetableringar med PBL. Samma

utgångspunkt har motionärerna bakom motion 2002/03:L247 (m) yrkande

4 som föreslår att det inte skall gå att reglera handelsändamålet i

detaljplan. Även i motion 2002/03:N397 (fp) yrkande 4 och i motion

2002/03:L319 (fp) yrkande 14 återfinns ett förslag med denna innebörd

och i den sistnämnda motionens yrkande 13 föreslår motionärerna att

konkurrensen skall stärkas genom förenklingar i PBL.

Utskottets ställningstagande

Motionsförslag med samma inställning till kommunernas möjligheter att

reglera handelsändamålet som de i år aktuella har utskottet tidigare

avstyrkt (se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8) med hänvisning till bl.a.

att dagens regler ligger praktiskt taget helt i linje med riksdagens

begäran 1995. I sammanhanget har utskottet också pekat på att en

förutsättning för att en reglering av handelsändamålet skall bli

aktuell är att det föreligger särskilda skäl samt framhållit att även

intresset av en effektiv konkurrens inom handeln skall beaktas.

Utskottet gör samma bedömning i dag.

Beträffande de konkurrensaspekter som tas upp vill utskottet hänvisa

till att PBL-kommittén skall analysera hur konkurrensaspekterna

beaktas vid den fysiska planeringen samt pröva om och hur planeringen

kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a. handeln

och byggsektorn.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda

motionsförslagen.

Extern handel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om extern handel.

Jämför reservationerna 5 (kd), 6 (v) och 7 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo220 (v) föreslås ett tillfälligt stopp för

etablering av externa köpcentrum. Motionären bakom motion

2002/03:Bo241 (mp) yrkande 1 föreslår att det införs en vetorätt för

grannkommuner vid etablering av externhandel. Vidare föreslås i samma

motion ett moratorium för nyetablering av externhandel, yrkande 2, och

att det införs en tillståndsplikt enligt miljöbalken för

externhandel, yrkande 3. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo265 (kd)

yrkande 3 förespråkar konsekvensanalyser vid stormarknadsetableringar.

Utskottets ställningstagande

Liknande förslag har tidigare varit föremål för utskottets behandling

(se bl.a. betänkandet 2001/02:BoU8) och sedermera avslagits av

rikdagen. I allt väsentligt kan även sägas att de aktuella

motionsförslagen på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag som PBL-

kommittén har. PBL-kommittén skall således, som även har nämnts under

föregående avsnitt, bl.a. analysera hur konkurrensaspekterna beaktas

vid den fysiska planeringen samt pröva om och hur planeringen kan ge

bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bl.a. handeln och

byggsektorn. I direktiven anför regeringen även följande.

I propositionen Sveriges klimatstrategi (prop. 2001/02:55) anges

vidare att regeringen avser att i den aviserade översynen av PBL, i

förhållande till hållbar utveckling, inbegripa frågan om etablering av

externa köpcentra för dagligvaruhandel. Analyser av den nuvarande

situationen visar att etablering av sådana köpcentra innebär längre

transporter och att antalet mindre butiker har minskat med försämrad

tillgänglighet för vissa icke bilburna grupper. Inför beslut om

etablering är det därför viktigt att planeringsunderlaget tydligt

redovisar förväntade effekter bl.a. på trafikarbete, luftföroreningar,

bullerstörningar och intrång i natur- och kulturlandskap. Det är också

angeläget att möjligheterna till kollektivtrafikförsörjning samt

effekterna på serviceutbud och tätortscentra både i ett lokalt och

mellankommunalt perspektiv utreds och redovisas. En etablering av

externa köpcentra kan också ge positiva effekter, bl.a. ett ökat utbud

och lägre priser. Det är därför viktigt att planeringsunderlaget

tydligt redovisar förväntade effekter på konsumentpriserna. I detta

sammanhang måste det även studeras vilka möjligheter det finns för

etablering av lågprisbutiker i kommunernas stadskärna och närområde.

Närvaron av konkurrerande butiker har positiva effekter för

kommuninnevånarna, bl.a. genom ett ökat utbud i form av flera typer av

butiker och nya kedjor och därigenom lägre priser.

Konkurrensförhållandena inom detaljhandeln och dess betydelse för

prisnivån tas också upp i propositionen Konkurrenspolitik för

förnyelse och mångfald (prop. 1999/2000:140). Regeringen konstaterar i

propositionen att konkurrensen i Sverige inom detaljhandeln, och

särskilt på dagligvaruområdet, är svag och att prisskillnaderna inom

detaljhandeln mellan olika regioner är stora. Konkurrensverket har i

sina rapporter kunnat konstatera att dessa problem alltjämt kvarstår

och pekar på olika kommuners tillämpning av PBL som en viktig

förklaringsfaktor till de prisskillnader som finns.

Bostadsutskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena i de

aktuella frågorna och avstyrker därför motionsförslagen.

Kommunala servicezoner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om kommunala servicezoner.

Jämför reservation 8 (m).

Motionen

I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 13 föreslås att det tillsätts en

utredning om införande av kommunala servicezoner.

Utskottets ställningstagande

Motsvarande förslag har vid flera tidigare tillfällen behandlats och

avstyrkts av bostadsutskottet (senast i bet. 2001/02:BoU8). Utskottet

har bl.a. hänvisat till vad konstitutionsutskottet anförde vid sin

behandling av en liknande motion (bet. 1997/98:KU13).

Konstitutionsutskottet konstaterade att den information om

servicenivåer som efterlystes i den då aktuella motionen i de allra

flesta fall är tillgänglig i kommunens olika plandokument, men att det

torde vara mindre vanligt att den finns sammanställd i ett enda

dokument. Utskottet uttryckte vidare uppfattningen att det är

naturligt att servicenivån varierar i olika kommundelar. Att kommunen

deklarerat att man inte avser att bygga ut servicen i ett område är

dock inte detsamma som att kommunen därmed kan vägra att

tillhandahålla en viss service. För att en kommun mera varaktigt skall

kunna differentiera servicen inom en kommuns geografiska område krävs

enligt konstitutionsutskottet att likställighetsprincipen enligt

kommunallagen frångås. Motionen avstyrktes avslutningsvis med

hänvisning till att konstitutionsutskottet inte var berett att föreslå

en ändring av kommunallagen i detta avseende.

Bostadsutskottet gör samma bedömning i dag och avstyrker

motionsförslaget.

Den statliga kontrollen av kommunala planer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om den statliga kontrollen av

kommunala planer.

Jämför reservation 9 (m).

Motionen

I motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande 10 finns förslag om att det införs

en begränsning av länsstyrelsens och regeringens möjlighet att upphäva

detaljplan. Förslaget innebär att planerna skulle kunna upphävas

endast i de fall de strider mot uttalade riksintressen.

Utskottets ställningstagande

Motsvarande motionsförslag som syftar till ändringar i 12 kap. PBL har

de två senaste åren (senast i betänkandet 2001/02:BoU8) avstyrkts av

bostadsutskottet med följande motivering.

För att möjliggöra att de intressen som räknas upp i 12 kap. 1 §

[riksintressen, bristande kommunal samordning, överensstämmelse med

miljökvalitetsnormer, hälso- och olycksfallsskydd m.m.] tillgodoses

även i de fall då respektive kommun åsidosätter dem är det enligt

utskottets mening nödvändigt att det finns en möjlighet att upphäva av

kommuner antagna detaljplaner eller områdesbestämmelser. Utskottet

anser att det saknas tillräckliga skäl för att ställa sig bakom

förslag som syftar till att inskränka (eller utöka) denna möjlighet.

Bostadsutskottet står fast vid sina ställningstaganden och avstyrker

därför motionsförslaget.

Brottsförebyggande planering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om brottsförebyggande planering.

Jämför reservation 10 (kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 2 föreslår motionärerna bl.a. att

det görs en översyn av PBL i syfte att underlätta brottsförebyggande

policy i översiktsplanerna.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 27 begär att

brottsförebyggande aspekter skall beaktas i samhällsplaneringen. Även

i motion 2002/03:Bo277 (s) finns förslag om åtgärder för att öka

tryggheten i boendet.

Slutligen föreslås i motion 2002/03:Ju366 (kd) yrkande 7 att Boverket

skall erhålla i uppdrag att utarbeta riktlinjer för

bebyggelseinriktade hinder mot brott.

Utskottets ställningstagande

Bostadsutskottet och riksdagen har vid flera tidigare tillfällen (se

senast bet. 2001/02:BoU8 och rskr. 2001/02:204) behandlat förslag om

att integrera brottsförebyggande åtgärder i planeringen. Förslagen har

med hänvisning till bl.a. det arbete som redan pågår på området inte

vunnit bifall.

Av de insatser m.m. som har pågått under senare tid och/eller pågår nu

finner utskottet anledning att redovisa följande.

Boverket, Brottsförebyggande rådet och Rikspolisstyrelsen lämnade i

mars 2002 rapporten Bebyggelseinriktade åtgärder mot brott och

otrygghet.

I rapporten angav de tre myndigheterna att de kommer att samverka för

att bistå kommuner och andra aktörer i det lokala utvecklingsarbetet.

Dessutom angavs att de tre myndigheterna kommer att verka för ett

konstruktivt erfarenhetsutbyte i dessa frågor samt att de var för sig

avser att ta fram stödjande och rådgivande skrifter på området.

Hösten 2002 inbjöd Justitiedepartementet till fyra regionala

heldagskonferenser i Helsingborg, Göteborg, Botkyrka och Sundsvall

under rubriken "Plattformen - Samling mot brott i centrumområden".

Projektet Plattformen inleddes sommaren 2002 med uppgift att minska

brottsligheten, framför allt i centrumanläggningar.

Inom Justitiedepartementet övervägs behovet av ytterligare åtgärder

från centralt håll. I övrigt kan noteras att:

BRÅ fördelar medel till lokala brottsförebyggande försöks- och

utvecklingsprojekt. Ett av de områden som prioriteras är

brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder i bostadsområden. I

detta sammanhang välkomnas ansökningar som avser åtgärder för att

motverka brott och otrygghet genom förändringar av den fysiska miljön.

Runt om i landet tas det lokala initiativ med inriktning på

bebyggelseinriktade åtgärder för att motverka brott och otrygghet -

inte sällan i anslutning till lokala brottsförebyggande råd. Det finns

dock ingen heltäckande sammanställning av vilka projekt som pågår och

vilka andra initiativ som tas, exempelvis när det gäller

utbildningsinsatser.

År 2000 gav stadsbyggnadskontoret i Göteborgs stad, i samarbete med

Chalmers tekniska högskola, ut skriften Tryggare stad - kan man

förändra rädslans platser? I skriften diskuteras och illustreras den

byggda stadsmiljöns betydelse för upplevelser av otrygghet, speciellt

ur ett kvinnoperspektiv.

Polismyndigheten i Stockholm presenterade år 2001 materialet Bo Trygg

01 - Principdiskussioner, råd och förslag till lösningar för en

tryggare och säkrare boendemiljö. Materialet innehåller bl.a. en

teoretisk genomgång och en checklista.

I oktober 2002 lade Carina Listerborn fram doktorsavhandlingen Trygg

stad - diskurser om kvinnors rädsla i forskning, policyutveckling och

lokal praktik vid Chalmers tekniska högskola, Tema Statsbyggnad,

Sektionen för arkitektur. Avhandlingen berör bl.a. förhållandet mellan

kvinnors rädsla, lokala trygghetsskapande projekt och

statsbyggnadsfrågor.

BRÅ har engagerat externa sakkunniga för att ta fram en idéskrift som

syftar till att fungera som stöd för lokala användare i samband med

bebyggelseinriktade åtgärder för att motverka brott och otrygghet.

Det lokala brottsförebyggande rådet i Göteborg, Rådet för tryggare och

mänskligare Göteborg, arbetar, tillsammans med stadsbyggnadskontoret i

samma stad, med en skrift som skall fungera som inspiration och

checklista för lokala s.k. tryggetsvandringar, som är en metod för att

inventera behovet av och förutsättningarna för förändringar av den

fysiska miljön i ett brottsförebyggande och trygghetsskapande

perspektiv.

Med utgångspunkt i materialet Bo Trygg 01 utvecklar Malm

Kommunikation, ett konsultföretag som arbetar med lokalt

brottsförebyggande arbete, ett material som är särskilt anpassat för

bebyggelseinriktade brottsförebyggande åtgärder i områden med

befintliga flerfamiljshus.

Utskottet kan mot den tecknade bakgrunden konstatera att mycket av det

som motionärerna önskar redan har tillgodosetts. Mot denna bakgrund

finner utskottet inte tillräckliga skäl för att föregripa kommande

överväganden inom Regeringskansliet och avstyrker motionsförslagen.

Tysta miljöer och buller

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om tysta miljöer och buller.

Jämför reservation 11 (mp). Jämför särskilda yttranden 2 (fp) och 4

(kd, c).

Bakgrund

Riksdagen beslutade 1997 om etappmål för buller (prop. 1996/97:53,

bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174).

Etappmålen utgick från följande riktvärden för trafikbuller, som

normalt inte bör överskridas vid nybyggnad av bostäder eller vid

nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:

- 30 dBA ekvivalentnivå (medelljudsnivå) inomhus

- 45 dBA maximalnivå (högsta ljudnivån) inomhus nattetid

- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid fasad

- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostaden.

För utomhusnivån avses för flygbuller FBN (flygbullernivån, uttryckt

som ekvivalentnivån under ett år) 55 dBA.

Vid järnväg eller annan spåranläggning avser riktvärdet för buller

utomhus 55 dBA ekvivalentnivå vid uteplats och 60 dBA ekvivalentnivå i

bostadsområdet i övrigt.

Vid tillämpningen av riktvärden vid åtgärder i trafikinfrastrukturen

bör hänsyn tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt

rimligt. I de fall utomhusnivån inte kan reduceras till nivåer enligt

ovan bör inriktningen vara att inomhusvärdena inte överskrids.

I detaljplan får meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att

motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl,

högsta tillåtna värden för störningar genom bl.a. buller. Detta

framgår av 5 kap. 7 § 11 PBL.

Vid bestämmelsens tillkomst angavs (se prop. 1985/86:1) att det inte

bör komma i fråga att genom detaljplan meddela längre gående krav än

de riktlinjer som riksdagen då godkänt (se prop. 1980/81:100 bil. 9,

TU23, rskr. 257 och prop. 1981/82:98, TU28, rskr. 339). De då antagna

riktlinjerna har ersatts av de riktvärden som redovisats ovan.

Regeringen föreslog i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål -

delmål och åtgärdsstrategier (miljömålspropositionen) delmål för de 15

miljökvalitetsmål som antogs av riksdagen i april 1999 (bet.

1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Beträffande miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö föreslog regeringen följande delmål för buller.

Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande

de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder

skall ha minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (bet. 2001/02:MJU3,

rskr. 2001/02:36).

Den nya ordningen med delmål för miljökvalitetsmålen innehåller även

ett uppföljningssystem. I miljömålspropositionen beskriver regeringen

hur uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall gå till. Av

propositionen framgår att avsikten är att regeringen årligen skall

rapportera översiktligt till riksdagen hur arbetet med att nå

miljökvalitetsmålen fortskrider. En fördjupad utvärdering av

miljökvalitetsmålen avses äga rum vart fjärde år. Syftet med denna är

att klarlägga om styrmedel eller mål behöver korrigeras. På utpekade

miljömålsansvariga myndigheter läggs uppdraget att utveckla,

kvalitetssäkra och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer. För

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är Boverket ansvarig myndighet.

Regeringen anför i miljömålspropositionen vidare att man följer

utvecklingen och avser att återkomma med ytterligare delmål för buller

efter den första uppföljningen av miljömålen. I propositionen anges

att flera remissinstanser har påpekat vikten av att det finns ett

handlingsprogram även för trafikbuller i andra miljöer samt för andra

typer av buller än trafikbuller. Regeringen har enligt propositionen

för avsikt att ge Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med

övriga berörda myndigheter utarbeta ett sådant handlingsprogram och

anför att verket i rollen som samordnande myndighet för bullerfrågor

har ett särskilt ansvar för att se över de definierade riktvärdena

och, om det behövs, föreslå ytterligare riktvärden för buller i andra

miljöer än de som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden.

Regeringen avser även att ge Naturvårdsverket ett tydligt samordnings-

och uppföljningsansvar för arbetet med att nå bullermålet. Efter hand

som erfarenheter av tillämpningen av miljöbalken och anknuten

lagstiftning med vägledning av miljö- och transportmålen har vunnits

anser regeringen att behov av eventuella ytterligare förändringar av

lagstiftningen kan övervägas. Eventuella behov av lagstiftning för att

minska andra bullerstörningar än trafikbuller bör också uppmärksammas

enligt propositionen.

Regeringen gav i regleringsbrev för budgetåret 2001 Naturvårdsverket i

uppdrag att i samråd med trafikverken och Boverket utveckla

definitionerna för riktvärden för buller för de olika trafikslagen så

att de blir mer jämförbara. Uppdraget redovisades den 20 december

2001.

Naturvårdsverket erhöll i februari 2002 i uppdrag att efter samråd med

berörda myndigheter utarbeta ett handlingsprogram för buller. I ett

första steg skall programmet avse ytterligare riktvärden för andra

miljöer än de som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden.

Härefter har Europaparlamentet och rådet antagit ett direktiv,

2002/49/EG, om bedömning och hantering av omgivningsbuller. Direktivet

har till syfte att fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att

på grundval av prioriteringar förhindra, förebygga eller minska

skadliga effekter, inbegripet störningar på grund av exponering för

omgivningsbuller. Direktivet ställer krav på kartläggning av buller,

information om buller och handlingsplaner för att förhindra och minska

omgivningsbuller där det behövs och för att förhindra en höjning där

nivån är tillfredsställande. Direktivet uppges också ha till syfte att

ge en grund för utveckling av gemenskapsåtgärder för att minska buller

från större källor. Kommissionen skall i detta syfte senast den 18

juli 2006 lägga fram lämpliga lagförslag.

Naturvårdsverket skall efter en nyligen genomförd ändring i

instruktionen (SFS 2001:1096) ha ett övergripande och samordnande

ansvar vad gäller omgivningsbuller.

I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 20) lämnar

regeringen en årsrapport till riksdagen angående hur arbetet med att

nå miljökvalitetsmålen fortskrider. Beträffande buller redovisar

regeringen följande.

Antalet personer utsatta för buller över 65 dBA utomhus från det

statliga vägnätet är oförändrat 2001 jämfört med 2000. Även om

bullerskyddsåtgärder vidtagits har bullerutsatta tillkommit. Antalet

personer utsatta för buller från järnväg har minskat något. Arbetet

med att nå delmålet om trafikbuller går långsamt. En orsak kan vara

att länen inte har prioriterat bullerskyddsåtgärder i sina planer för

regional transportinfrastruktur. Det stora antalet bullerstörda av

vägtrafik, ca 197 000 personer, finns längs kommunernas gator och

vägar. Naturvårdsverket har i uppdrag att samordna bullerarbetet.

Arbetet skall samordnas med framtagandet av en samlad

genomförandestrategi för transportpolitikens etappmål för god miljö.

Motionerna

I motion 2002/03:Bo204 (mp) föreslår motionärerna dels att det

tillsätts en utredning som klarlägger behovet av miljöer som är

bullerfria,yrkande 1, dels att det skall byggas ett tystare

samhälle, yrkande 2. Vidare föreslår de att gränsvärden för

bakgrundsbuller på arbetsplatser och i samhället skall tas

fram, yrkande 3, och i yrkande 6 sänkta gränsvärden för buller i

urbana utomhusmiljöer.

Liknande förslag återfinns i motion 2002/03:Bo222 (fp). Där föreslås

i yrkande 1 att mål om buller skall uttryckas i minskning av bullrets

effekter och i yrkande 2 bl.a. att störningen av buller skall minskas

med 10 % till 2010 och med 30 % till 2020. I samma motionyrkande

3 föreslås såvitt avser buller från markbunden trafik att man - som

ett led i arbetet mot minskade negativa effekter - skall eftersträva

att även ge boende tillgång till en god, störningsfri ljudmiljö och i

motionens yrkande 6 föreslår motionären att ökad vikt skall läggas vid

att bevara hittills tysta områden och miljöer.

Motionären bakom motion 2002/03:Bo231 (v) begär att det skall införas

ett system med certifiering av tysta miljöer i tätorter.

Slutligen begärs i motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 4 att "tysta

zoner" inventeras och kartläggs i översiktplaner.

Utskottets ställningstagande

De utgångspunkter som motionärerna lyfter fram torde delas av så gott

som alla.

Exempel på detta är att det närmast får anses vara en självklarhet att

det är eftersträvansvärt med bullerfria områden och ett tystare

samhälle. Bostadsutskottet kan således ställa sig bakom motionärernas

utgångspunkter.

När det gäller bullerfrågornas hantering i bl.a. översiktsplaneringen

har utskottet tidigare erinrat om att Boverket har gett vägledning och

råd i skrifterna "Planera för god ljudmiljö" och "Boken om

översiktsplanering del III". I den sistnämnda skriften ges råd för

kommunernas översiktsplanering bl.a. med avseende på utpekande av

bullerfria områden.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen även givit uttryck för

åsikten att problemen med bullerstörningar i vår vardagsmiljö bör

ägnas stor uppmärksamhet.

Vid behandlingen av vissa motionsförslag våren 1998 konstaterade

bostadsutskottet att tystnad i dagens moderna samhälle närmast får

betraktas som en "bristvara". Den fråga som i detta sammanhang främst

diskuterades var problemen med lågfrekvent buller, dvs. buller som har

en så låg frekvens att det knappt är hörbart eller inte alls kan

uppfattas. Utskottets överväganden (bet. 1997/98:BoU4) ledde fram till

ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av

frågan.

Regeringen uppdrog därefter åt Boverket att i samråd med

Naturvårdsverket och Socialstyrelsen kartlägga orsakerna till och

omfattningen av lågfrekvent buller i bostäder samt lämna förslag till

ändamålsenliga åtgärder.

I inomhusmiljöpropositionen (prop. 2001/02:128) anförde regeringen

angående det lågfrekventa bullret bl.a. följande.

Boverket har i samråd med Socialstyrelsen och Naturvårdsverket lämnat

rapporten Lågfrekvent buller i boendemiljön (regeringsuppdrag

M1999/189/Hs delvis; M2000/416/Hs), där det konstateras att

lågfrekvent buller upplevs som störande där det uppträder, att de

tekniska möjligheterna att förebygga och åtgärda sådant buller är goda

och att de myndighetskrav som gäller lågfrekventa ljud i bostäder är

ändamålsenliga. Vad gäller lågfrekventa ljud från installationer

utomhus, vanligen fläktar, finns enligt Boverkets uppfattning en lucka

i bygglovhanteringen. Denna fråga kommer, liksom bygglovhanteringen i

övrigt, att behandlas i anslutning till översynen av plan- och

bygglagstiftningen. Myndigheterna bakom rapporten har ansvar för olika

regelverk där begränsningar av buller ingår. Enligt rapporten är

dagens föreskrifter om metoder för bullermätningar inte samordnade.

Det finns en risk för att en installation som ger upphov till buller

kan godkännas enligt Boverkets byggregler, medan den sedan den tagits

i drift utgör en olägenhet enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

Socialstyrelsen kommer att ges i uppdrag att utvärdera de allmänna

råden och identifiera olika åtgärder för att komma till rätta med

problemet med höga ljudnivåer inomhus. Naturvårdsverkets riktlinjer

för industribuller tar ingen särskild hänsyn till lågfrekvent buller.

Regeringen kommer att uppdra åt myndigheterna att samordna sina krav i

olika avseenden bl.a. vad gäller mätmetoder. Regeringen anser sig

härmed ha lämnat den av riksdagen begärda redovisningen.

Som redovisats ovan pågår sedan lång tid ett omfattande arbete på

detta område. I allt väsentligt kan det sägas att det har den

inriktning som motionärerna eftersträvar. Arbetet utgör bl.a. en del

av harmoniseringen inom EU.

Samtidigt kan utskottet konstatera att det till stor del är en

kommunal fråga att ta ställning till behovet av t.ex. tysta miljöer

och att avgöra vilka insatser (t.ex. olika planbeslut) som kan

erfordras för att säkerställa detta.

Bostadsutskottet saknar mot den tecknade bakgrunden tillräckliga skäl

för att nu gå motionärerna till mötes och avstyrker motionsförslagen.

Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om hantering av

översvämningsrisker i den fysiska planeringen. Jämför reservation 12

(kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 6 föreslår motionärerna att det

skall tillsättas en utredning om översvämningsfrågorna i den fysiska

planeringen. Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo289 (s) yrkande

1 föreslår att det skall tas hänsyn till översvämningsrisken i all

fysisk planering.

Utskottets ställningstagande

Även bostadsutskottet anser att frågorna om översvämningsrisker bör

ägnas stor uppmärksamhet i all planering. Det får således anses vara

av största vikt att åtgärder vidtas för att i framtiden undvika nya

översvämningsolyckor.

Utskottet har erfarit att regeringen i augusti 2002 beslutade att till

PBL-kommittén överlämna dels en redovisning från Boverket av hur

översvämningsfrågor hanteras i kommunernas översiktsplanering m.m.,

dels delbetänkandet SOU 2002:50 från Miljöbalkskommittén såvitt avser

frågan om ökad hänsyn till risk för översvämning vid den fysiska

planeringen.

Bostadsutskottet förutsätter att det initiativ som regeringen har

tagit i denna fråga kommer att leda till att frågan får sin lösning

och finner därför att den fortsatta beredningen av

översvämningsfrågorna bör avvaktas varför utskottet avstyrker

motionsförslaget.

Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av

mobiltelefonmaster och kraftledningar, m.m. Jämför reservationerna 13

(v) och 14 (mp). Jämför särskilt yttrande 5 (v).

Inledning

Liksom vid tidigare behandling av motioner i dessa frågor kan

utskottet konstatera att tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort

antal master och andra anläggningar för mobiltelefoni m.m. torde komma

att uppföras under de närmaste åren.

Situationen kräver att åtgärder vidtas för att effekterna av

utbyggnaden minimeras med avseende på bl.a. natur- och kulturvärden,

stadsmiljö och inte minst på människor.

Motionerna

I motion 2002/03:Bo228 (s) föreslår motionären ökade

informationsinsatser om effekterna av utbyggnaden av

mobilbasstationer.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo261 (mp) föreslår att

försiktighetsprincipen, avseende elektromagnetisk strålning, skall

tillämpas vid planering i stadsmiljö.

I motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 7 begär motionärerna att det vid

mobilnätsutbyggnaden skall tas hänsyn till natur- och kulturvärden.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo268 (s) yrkandena 3 och 4 begär

att det övervägs ett införande av krav på kommunal redovisning av

befintliga och planerade mobiltelefonmaster samt ett kommunalt ansvar

för att antalet mobiltelefonmaster begränsas.

I motion 2002/03:Bo282 (kd) yrkande 1 föreslår motionären att det på

operatörerna skall ställas krav på en presentation av en

kommuntäckande plan för planerade mobiltelefonmaster för varje kommun

som de är aktiva i. I samma motion yrkande 2 föreslår hon att det

skall ställas krav på kommunerna om information angående planerade

mobiltelefonmaster m.m. och i yrkande 3 krav på operatörerna om

redovisning av strålningsvärden vid basstationer samt slutligen

iyrkande 4 krav på bl.a. mellankommunal samordning av lokaliseringen

av mobiltelefonmaster.

Motionären bakom motion 2002/03:Bo237 (v) yrkande 1 kräver skärpta

regler för placering av kraftledningar.

I motion 2002/03:So361 (c) yrkande 5 begär motionären att

försiktighetsprincipen skall tillämpas vid all planering och

installation samt att det införs strålningsfria zoner.

Motionären bakom motion 2002/03:MJ375 (mp) yrkande 5 begär att

försiktighetsprincipen skall tillämpas vid rekommendationer om boende

nära elektriska och magnetiska fält.

Slutligen begär motionärerna bakom motion 2002/03:MJ419 (v) yrkande

5 att det tas fram förslag till kriterier för placering av

basstationer för mobiltelefoni.

Miljöbalkens försiktighetsprincip m.m.

I 2 kap. miljöbalken (MB) återfinns bl.a. vissa allmänna

hänsynsregler. Av störst intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3

§ MB där det anges försiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller

avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för

att motverka skador eller olägenheter för människors hälsa och miljö.

Denna bestämmelse kallas ofta för försiktighetsprincipen.

Hänsynsreglerna är rättsligt bindande. De och således även

försiktighetsprincipen får betydelse bl.a. genom att det vid

tillståndsprövning enligt MB kan meddelas villkor som bygger på dessa

regler. De kan också läggas till grund för förelägganden och förbud

enligt MB (tillsynsverksamhet).

Verksamheter m.m. som inte är tillståndspliktiga enligt MB underkastas

normalt sett inte en prövning mot MB:s allmänna hänsynsregler i

samband med tillståndsprövningen. Detta kan dock bli fallet vid

tillsynsverksamhet.

Beträffande vilka verksamheter som är tillståndspliktiga enligt MB

finns det skäl att inledningsvis peka på att det i 9 kap. 1 § MB ges

en legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig

verksamhet avses enligt denna definition bl.a. användning av mark,

byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för

omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-

joniserande strålning eller annat liknande. Med icke-joniserande

strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning,

lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan

till sin biologiska verkan likartad strålning (2 § strålskyddslagen

[1988:220]).

Bestämmelserna i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller bemyndigande för

regeringen att meddela föreskrifter om tillstånds- och anmälningsplikt

för miljöfarlig verksamhet och om prövningsmyndigheter. Med stöd av

detta bemyndigande har regeringen utfärdat förordningen (1998:899) om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd vari bl.a. anges i vilken

omfattning som miljöfarliga verksamheter m.m. är tillståndspliktiga

enligt MB. Varken för mobiltelefonmaster eller starkströmsledningar,

som tas upp i en av motionerna, har det i denna förordning förskrivits

tillståndsplikt. Beträffande de sistnämnda kan tilläggas att de

tillståndsprövas enligt ellagen (1997:857). Statens energimyndighet

prövar ansökningar om tillstånd för byggande eller användande av

sådana ledningar.

I detta sammanhang bör det även framhållas att den som bedriver eller

avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till

verksamheten enligt MB även om det inte krävs tillstånd (9 kap. 6 § MB

tredje stycket). Härigenom kan verksamheten vid tillståndsprövningen

bli underkastad prövning enligt 2 kap. MB. Det bör även påpekas att

ett mindre antal verksamheter är underkastade tillståndsplikt enligt

såväl särskild lag som MB.

Det finns också regler i plan- och bygglagen (PBL) som i väsentliga

avseenden styr möjligheterna att uppföra byggnader och andra

anläggningar. Således ställs det bl.a. krav på att anläggningar skall

utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller

landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Det

ställs även krav på att bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad

för ändamålet med hänsyn till bl.a. de boendes och övrigas hälsa. Om

utförandet av en anläggning kräver att det upprättas en detaljplan

krävs normalt också en miljökonsekvensbeskrivning.

Här kan vidare nämnas att det i detaljplaner får meddelas bestämmelser

om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och,

om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar

genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som

omfattas av 9 kap. MB (miljöfarlig verksamhet).

Bestämmelserna i 2 kap. MB är dock inte tillämpliga vid planläggning

eller bygglovsprövning enligt PBL.

De myndigheter som lämnar tillstånd till verksamhet enligt annan

särskild lag (än MB) skall vid sin tillståndsgivning normalt enbart

följa bestämmelserna enligt den särskilda lagen. Tillståndsmyndigheten

skall således endast i de fall och i den omfattning den särskilda

lagen hänvisar till MB tillämpa föreskrifter som finns i MB i sin

tillståndsgivning.

Avsikten är dock, som ovan har antytts, att MB och annan lagstiftning

skall tillämpas parallellt (se 1 kap. 3 § första stycket MB). I vissa

fall gäller emellertid bara den speciella lagstiftningen (se 1 kap. 7

§ MB). Parallelliteten innebär bl.a. att verksamheter m.m. som inte

har tillståndsprövats enligt MB i de flesta fall kan bli föremål för

ingripanden med stöd av MB vid tillsynsverksamhet.

Verksamheter som inte har tillståndsprövats enligt MB kan alltså, som

nyss har nämnts, komma att prövas mot MB i ett tillsynsärende. Även

verksamheter vilka har tillståndsprövats enligt MB kan bli föremål för

ingripanden från tillsynsmyndighet. I dessa fall är möjligheterna till

ingripanden dock något begränsade (se 24 kap. 1 § MB).

En tillsynsmyndighet kan om övriga förutsättningar är uppfyllda (se

ovan) meddela de förelägganden och förbud som behövs för att

stadgandena i MB (t.ex. försiktighetsprincipen) skall efterlevas. Det

sistnämnda följer av 26 kap. 9 § MB.

Under detta ärendes handläggning har utskottet uppmärksammats på två

tillsynsärenden som gäller elektromagnetiska fälts inverkan på

omgivningen. De två ärendena gällde påverkan från starkströmskablar. I

det ena fallet förelade tillsynsmyndigheten (miljönämnden)

verksamhetsutövaren att tillse att magnetfältsnivån inte överskrider

viss nivå och i båda fallen förelades verksamhetsutövarna att redovisa

ett förslag till kontrollprogram för respektive verksamhet.

Länsstyrelsen upphävde föreläggandet avseende begränsning av

magnetfältsnivån och fastställde besluten i övrigt. (Se Länsstyrelsen

i Skåne läns beslut den 2 februari 2001, dnr 25-28687-99 och dnr 25-

3963-00). Besluten överklagades till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.

Miljödomstolen fastställde med tillämpning av försiktighetsprincipen

verksamhetsutövarnas skyldighet att upprätta ett förslag till

kontrollprogram (innehållande bl.a. kartläggning av magnetfält och

strömstyrka vid olika tidpunkter och förhållanden). Miljödomstolen

fann det samtidigt (i det fall det var uppe till prövning) inte vara

motiverat att, som miljönämnden hade gjort, förelägga

verksamhetsutövaren att begränsa magnetfältsnivån. (Se Växjö

tingsrätts, miljödomstolen, domar den 25 juni 2002 i mål nr M 87-01

och M 93-01). Målen överklagades till Svea hovrätt,

Miljööverdomstolen, som inte lämnade prövningstillstånd.

Sammanfattningsvis kan sägas att den av utskottet skissade bakgrunden

ger vid handen att alla verksamheter, med vissa undantag (se bl.a. 1

kap. 7 § MB), på ett eller annat sätt är underkastade vad som kallas

försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § MB). Som regelsystemet är uppbyggt

skall alltså antingen tillståndsmyndigheten iaktta

försiktighetsprincipen eller har tillsynsmyndigheten i många fall

möjlighet att ingripa med stöd av samma princip. Allt under

förutsättning att forskningen och den aktuella verksamheten motiverar

ett ingripande.

Forskning m.m. angående strålning

Miljö- och jordbruksutskottet har i betänkande 2002/03:MJU7 behandlat

frågor om icke-joniserande strålning m.m. med inriktning framför allt

på mobiltelefoni inkluderande frågor om strålning från basstationer.

Miljö- och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a.

forskningsrön och rekommendationer som finns på området enligt

följande.

Utskottet har vid de tidigare behandlingarna av motioner på området

konstaterat att det pågår ett omfattande internationellt och

nationellt arbete med att kartlägga eventuella hälsorisker till följd

av kraftledningar, mobiltelefoner samt radio- och radarsändare.

Utskottet har därvid betonat vikten av fortsatt forskning inom dessa

områden, inte minst mot bakgrund av den oro som finns bland

allmänheten. I SSI:s rapport Exponering för radiofrekventa fält och

mobiltelefoni (SSI rapport 2001:9) ges en översikt över allmänhetens

exponering för radiofrekventa fält, med tonvikt på den exponering som

härrör från mobiltelefonisystem. Mätningar av exponeringen för

radiofrekventa fält mellan 30 och 2000 MHz har genomförts på 31

platser i Sverige: storstad, mindre stad och landsbygd. Mätningarna

har visat att exponeringsnivåerna varierade starkt mellan de olika

platserna, med högsta värden i storstad utomhus och i närheten av

radio/TV-master. Som mest uppgick de uppmätta värdena till 3 mW/m2,

dvs. under en tusendel av de rekommendationer som utarbetats av det

internationella expertorganet International Commission on Non-Ionising

Radiation Protection (ICNIRP). Dominerande bidrag till denna

exponering kom från basstationer för mobiltelefoni och från TV-

sändningar. I rapporten konstateras vidare att exponeringen vid egen

användning av mobiltelefoner i vissa situationer kan uppgå till värden

som visserligen ligger under men i närheten av ICNIRP:s

rekommendationer. Den reella exponeringen är dock ofta betydligt lägre

på grund av olika faktorer som telefonutförande och hur man håller

telefonen. Statistik från Stockholmsområdet indikerar att olika former

av nedreglering av mobiltelefoners uteffekt i medelvärde kan reducera

exponeringen med cirka fyra femtedelar. Trådlösa telefoner och annan

mobilutrustning som PC-modem eller Bluetooth ger generellt lägre

exponeringsnivåer.

- - -

De internationella riktlinjer som har tagits fram av ICNIRP är

baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig litteratur (både

värmerelaterade och icke-värmerelaterade effekter) och erbjuder med

stora säkerhetsmarginaler skydd mot alla identifierade faror med RF-

energi. Exponeringsnivåerna från mobiltelefonen för en användare är

betydligt högre än från en basstation men ligger under internationella

riktlinjer. För elektromagnetiska fält mellan 100 kHz och 10 GHz kan

helkroppsexponering för elektromagnetiska fält som leder till en ökad

kroppstemperatur av mer än 1 oC innebära en risk för olika effekter

som bl.a. beteendeförändringar. Denna exponering motsvarar ett SAR-

värde (Specific Absorption Rate, gränsvärde för strålningsdos som

anger hur mycket energi som tas upp per kg kroppsvävnad) på ca 4 W/kg

för hela kroppen. Vid lokal exponering i huvudet över 100 W/kg har man

påvisat linsgrumlingar (grå starr) i ögonen på försöksdjur. Dessa

etablerade effekter utgör grunden för ICNIRP:s rekommendationer för

radiofrekventa fält. (För fält i andra frekvensområden finns

motsvarande bedömningar.) Ett antal studier som har undersökt

möjligheten av effekter på lägre nivåer (under sådana nivåer som

åstadkommer dessa termiska effekter) har också utvärderats av ICNIRP,

men bedömningen var att resultaten från dessa för närvarande inte kan

utgöra en bas för ICNIRP:s rekommendationer.

För det aktuella frekvensområdet (30-2000 MHz) gäller enligt ICNIRP:s

rekommendationer följande gränser för exponering uttryckt i SAR:

Yrkesmässig Allmänhetens

exponering exponering

Helkropp 0,4 W/kg 0,08 W/kg

Bål, huvud 10 W/kg 2 W/kg

Extremiteter 20 W/kg 4 W/kg

Dessa värden utgör medelvärden över varje 10 g massa, och över varje

sexminutersperiod. Studier har visat att en exponering av 2 W/kg i

huvudregionen kan leda till en temperaturhöjning på ca 0,1 oC.

De riktlinjer för allmänhetens exponering som föreslagits av ICNIRP

har antagits av EU. Därigenom har EU uppmanat alla medlemsländer att

utfärda rekommendationer i enlighet med dessa. SSI har nyligen

utarbetat rekommendationer i form av allmänna råd om begränsning av

allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3). De

rekommendationer som utfärdats inom EU och SSI:s allmänna råd

behandlar strålning hos allmänheten. Den yrkesmässiga exponeringen

regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1987:2. Denna är

emellertid ännu ej anpassad till ICNIRP:s rekommendationer.

Inom WHO bedrivs det s.k. EMF-projektet (Electro Magnetic Fields).

Aktuella slutsatser från EMF-projektet innebär sammanfattningsvis

följande. Ingen av de granskningar som nyligen utförts har kommit till

den slutsatsen att exponering för de radiofrekventa fälten från

mobiltelefoner eller deras basstationer orsakar några negativa

hälsoeffekter. Det finns dock kunskapsluckor som identifierats för

framtida forskning så att man skall kunna göra bättre

hälsoriskbedömningar. Det kommer att ta ytterligare tid i anspråk att

slutföra, utvärdera och offentliggöra de slutgiltiga resultaten

angående eventuella hälsorisker. Under tiden har WHO publicerat ett

antal faktablad om strålning som finns på dess hemsida. Projektet

beräknas vara slutfört år 2005 med uppdatering av två kriterier, ett

från år 1987 om lågfrekventa fält och ett från år 1993 om

radiofrekventa fält. Att projektet avslutas innebär enligt vad

utskottet erfarit emellertid inte att forskningen om eventuella

hälsoeffekter därmed skulle vara avslutad.

Rådet för arbetslivsforskning (RALF, numera Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap, FAS) har på regeringens uppdrag

studerat frågor med anknytning till icke-joniserande strålning från

olika apparater. Den 30 november 2000 redovisade rådet en

forskningsöversikt och utvärdering av såväl svenska som

internationella forskningsresultat inom området elkänslighet och

hälsorisker av elektriska och magnetiska fält. Rådet konstaterar bl.a.

följande. Vad gäller mobiltelefoni kan den egna användningen av en

telefon i värsta fall, dvs. vid dåliga mottagnings- och

sändningsförhållanden, innebära radiofrekventa fält som leder till att

exponeringen ligger strax under de grundrestriktioner som ICNIRP och

EU rekommenderar. Den normala exponeringen för allmänheten från andra

källor (basstationer, radio- och TV-utsändning, andras användning av

en mobiltelefon i närheten m.m.) är i jämförelse med detta försumbar.

Den samlade bedömningen av hälsoeffekter vid mobil telekommunikation,

baserad på dagens kunskap, är att vetenskapligt stöd saknas för

förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning av mobiltelefon.

Denna eller liknande slutsatser dras av i princip alla internationella

utredningar och mötesreferat som arbetsgruppen har tagit del av. Under

år 2001 har det därutöver gjorts ett flertal utredningar bl.a. i

Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och av EU:s

vetenskapsråd. Dessutom har SSI under år 2002 även inrättat ett

internationellt vetenskapligt råd som kommer att rapportera till SSI

en gång om året. I SSI:s rapport 2002:16, Epidemiologiska studier över

mobiltelefoner och risken för cancer - en översikt, anges att det för

närvarande inte finns belägg för att mobiltelefoner utgör en risk för

cancer samt att pågående studier bör ge ytterligare data om eventuella

karcinogena (cancerframkallande) effekter från långvarig användning av

mobiltelefoner.

Här kan även nämnas att Elsäkerhetsverket, Boverket, Post- och

telestyrelsen (PTS), Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Statens

strålskyddsinstitut har gett ut informationsbroschyren Strålning från

mobiltelesystem i vilken redovisas bl.a. hur människor påverkas av

radiovågor från mobiltelesystem.

Vidare kan nämnas att Elsäkerhetsverket, Boverket, Socialstyrelsen,

Arbetsmiljöverket och Statens strålskyddsinstitut har gett ut

informationsbroschyren Magnetfält och eventuella hälsorisker i vilken

lämnas vissa rekommendationer. Bland annat rekommenderas att undvika

placering av nya bostäder, skolor och daghem etc. nära befintliga

elanläggningar som ger förhöjda magnetfält, om det finns alternativa

placeringar.

Elsäkerhetsverket redovisade hösten 2002 ett regeringsuppdrag avseende

strålningsrisker från kraftledningar. Verket föreslår i rapporten

bl.a. skärpta gränsvärden vid tillståndsgivning. Beredningen inom

Regeringskansliet har inte avslutats.

Pågående utredningar m.m. i övrigt

Boverket har haft regeringens uppdrag att i samarbete med

Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, PTS, Glesbygdsverket samt

Svenska Kommunförbundet belysa vilken inverkan utbyggnaden av

mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden. Uppdraget

redovisades i en rapport till regeringen i maj 2001.

I rapporten sägs bl.a. att

det bör vara ett krav att de olika operatörerna samnyttjar master,

det blir ett omfattande behov av information till och samverkan mellan

kommunala och statliga myndigheter,

det finns nödvändig och tillräcklig kompetens och erfarenhet hos

myndigheter för att hantera intressekonflikter,

det kommer att ställas höga krav på beslutsunderlag,

konsekvensbedömningar och möjlighet till inflytande i planeringen från

intressenterna, inte minst medborgarna samt

det är viktigt att operatörerna tidigt förser kommuner och

länsstyrelser med information om sina utbyggnadsplaner.

Boverkets rapport bereds i Regeringskansliet.

PTS har haft i uppdrag av regeringen att bl.a. utreda och lämna

förslag till utformning av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor.

Ansvaret avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för trådlös

kommunikation och inverkan på natur- och kulturvärden av en utbyggnad

av infrastrukturen för en sådan kommunikation.

Uppdraget slutredovisades under 2002. Beredning pågår inom

Regeringskansliet.

Utredningen om elektronisk kommunikation (E-komutredningen) lämnade i

juli 2002 delbetänkandet Lag om elektronisk kommunikation (SOU

2002:60). Beredning pågår i Regeringskansliet. En proposition kan

förväntas i mars i år.

E-komutredningen föreslår bl.a. att en operatör med ett betydande

inflytande på en viss marknad skall kunna föreläggas en

samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om gemensamt utnyttjande

vad avser t.ex. master.

Även andra operatörer föreslås kunna föreläggas detta om skyldigheten

krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för

att uppnå mål för fysisk planering. Så kan vara fallet när det saknas

möjlighet till genomförbara alternativa lokaliseringar. Som en allmän

grundprincip gäller att skyldigheter som åläggs skall vara rimliga ur

tekniskt och ekonomiskt hänseende.

Elsäkerhetsverket har enligt den tidigare nämnda rapporten för avsikt

att utreda antalet boende vid kraftledningar med olika

exponeringsnivåer.

Utskottets ställningstagande

Motionerna aktualiserar ett flertal olika frågeställningar.

Liksom tidigare kan utskottet konstatera att den snabba utbyggnaden av

mobiltelefonnäten m.m. som pågått under en tid på ett mycket påtagligt

sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av

strålningen från anläggningarna liksom strålningens påverkan på natur-

och kulturmiljön. Frågor om anläggningarnas påverkan i form av

elektromagnetiska fält på människor och miljö har fortfarande stor

aktualitet och betydelse.

Försiktighet och återhållsamhet bör därför enligt utskottets mening

vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni

m.m. Av samma skäl finns det anledning att iaktta försiktighet när det

gäller att placera bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar

och andra anläggningar som ger upphov till elektromagnetiska fält.

De planinstrument m.m. som kommunerna redan i dag förfogar över torde

också göra det möjligt för kommunerna att undvika olämplig

lokalisering av bebyggelse eller olika anläggningar för mobiltelefoni

m.m. Det är också ofta till den kommunala nivån (t.ex. miljönämnder)

som tillsynsansvaret och möjligheterna att ställa villkor på

verksamhetsutövare har lokaliserats.

Det får mot denna i korthet beskrivna bakgrund i första hand anses

vara ett kommunalt ansvar att bostäder och lokaler inte uppförs inom

områden där den elektromagnetiska strålningen är för hög eller att

verksamheter med för hög strålning inte placeras i anslutning till

bostadsområden m.m. Den ökade kunskapen om och uppmärksamheten kring

dessa frågor ger också förutsättningar för kommunerna att ta detta

ansvar. Även kommunmedborgarnas medvetenhet kan förväntas bidra till

att så blir fallet.

Utskottet har vidare konstaterat att MB:s försiktighetsprincip kan

påverka nu aktuella verksamheter. Lagstiftningen ger således utrymme

för ingripanden med stöd av denna princip eller uppställande av

villkor med stöd av principen, antingen från tillsynsmyndighet eller

från tillståndsmyndighet, under förutsättning att den aktuella

verksamheten och forskningen på området motiverar detta.

Utskottet kan dessutom konstatera att de frågor som aktualiseras i

motionerna på ett eller annat sätt är föremål för utredning eller

annan beredning.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte tillräckliga skäl för att nu

ställa sig bakom förslag i dessa frågor och avstyrker därför

motionsförslagen.

Bevarande av kulturmiljöer m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om bevarande av kulturmiljöer

m.m.

Motionen

I motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 36 begär motionärerna att det tas

fram ett nationellt handlingsprogram för att bevara kulturmiljöer och

byggnader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i denna fråga redovisa vilka åtgärder som redan har

vidtagits på området.

Inledningsvis bör nämnas att riksdagen hösten 2001 fastställde ett

antal delmål och åtgärdsstrategier med utgångspunkt i de tidigare

beslutade miljökvalitetsmålen (prop. 2000/01:130, 2001/02:MJU3,

BoU3y). Under miljökvalitetsmålet för God bebyggd miljö fastställdes

bl.a. ett delmål för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med

följande formulering:

Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall senast år 2010 vara

identifierad och ett program finnas för skydd av dess värden.

Samtidigt skall minst 25 % av den värdefulla bebyggelsen vara

långsiktigt skyddad.

Det bör även framhållas att regeringen i budgetpropositionen (prop.

2002/03:1, utg.omr. 20, avsnitt 3.6.15.1) redovisar bl.a. följande.

Riksantikvarieämbetet arbetar med en strategi för hur arbetet för att

bevara, utveckla och bruka den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen

bör bedrivas och följas upp. En första strategi skall redovisas senast

2003 och ett program för skydd av särskilt värdefulla

bebyggelsemiljöer skall finnas 2010.

Slutligen bör nämnas att regeringen även har tillsatt en utredning av

skyddet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. (dir. 2002:96

och dir. 2003:16).

Mot denna bakgrund kan utskottet konstatera att det som efterlyses i

motionsförslaget i allt väsentligt får anses vara tillgodosett varför

utskottet avstyrker detsamma.

Koloniträdgårdar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om koloniträdgårdar.

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2002/03:Bo253 (s) efterlyser åtgärder för

att förbättra tillgången på koloniträdgårdar. I motion 2002/03:Bo272

(v) förespråkar motionärerna bl.a. att koloniträdgårdsverksamhetens

bidrag till ökade kontakter mellan svenskar och invandrare bör beaktas

bl.a. vid samhällsbyggandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det som ett av delmålen

under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö hösten 2001 fastställdes

att senast år 2010 skall fysisk planering och samhällsbyggande grundas

på program och strategier för bl.a. hur grön- och vattenområden i

tätorter och tätortsnära områden skall bevaras och utvecklas och

andelen hårdgjord yta inte ökas. Regeringen gjorde i

miljömålspropositionen bedömningen att detta i ett

generationsperspektiv bör innebära bl.a. att natur- och grönområden

med närhet till bebyggelsen och med god tillgänglighet värnas så att

behovet av lek, rekreation, lokal odling samt ett hälsosamt

lokalklimat kan tillgodoses.

Det kan tilläggas att Boverket har det övergripande ansvaret för

program och strategier under delmålet men att även kommunerna och

länsstyrelserna tillsammans med övriga berörda myndigheter har viktiga

roller i arbetet med att förverkliga målen.

Vidare bör det framhållas att PBL-kommittén med utgångspunkt i

riksdagens beslut med anledning av miljömålspropositionen skall dels

analysera vad olika miljömål innebär för planering och byggande, dels

överväga och redovisa vilka förändringar av plan- och

bygglagstiftningen som kan behövas för att underlätta arbetet med att

uppnå miljökvalitetsmålen.

Utskottet kan samtidigt konstatera att det primärt är en kommunal

fråga att avgöra vilka insatser som kan erfordras för att

koloniträdgårdsodlingen skall få en omfattning som svarar mot de

lokala behoven och för att den används på ett sätt som är lämpligt. I

första hand bör det därför ankomma på kommunerna att i den kommunala

planeringen och på annat sätt uppmärksamma behovet av mark m.m. för

koloniodling. Med tanke på den långa tradition kolonirörelsen har i

Sverige får det förutsättas att frågorna uppmärksammas och att

kommunerna tar sitt ansvar på området utan att riksdagen gör något

tillkännagivande om detta.

Föreningen Svenska Stadskärnor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om föreningen Svenska

Stadskärnor.

Motionen

Enligt motion 2002/03:Bo242 (fp) bör riksdagen uttala att föreningen

Svenska Stadskärnor skall ges en större och mer stabil ekonomisk bas.

Av motionen framgår att flera statliga myndigheter är medlemmar i

organisationen och bidrar ekonomiskt till dess verksamhet. Motionären

önskar att det ekonomiska stödet till organisationen från statliga

myndigheter ökar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner inte förutsättningar för att ställa sig bakom förslag

som innebär att riksdagen skall uttala sig om hur olika myndigheter

skall agera. Inte heller på annat sätt finner utskottet tillräckliga

skäl för att gå motionärerna till mötes. Utskottet avstyrker

motionsförslaget.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Agenda 21, punkt 3 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo267

yrkande 39 och avslår motion 2002/03:Bo245.

Ställningstagande

Agenda 21 är en viktig punkt i arbetet för ett mer miljöanpassat

samhälle. Att konkretisera och omsätta globala och nationella

överenskommelser i verklig handling i ett lokalt sammanhang är ett

övergripande mål med Agenda 21. Det är glädjande att kunna konstatera

att ett antal kommuner i Sverige nu utifrån detta arbetar med

planering för att åstadkomma ekologiskt hållbara städer och samhällen.

Förhållandena skiftar dock kraftigt över landet. På många håll behövs

därför krafttag för att miljöarbetet på allvar skall komma i gång och

de uppställda målen nås. Det nationella miljöarbetet utifrån Agenda 21

bör därför intensifieras.

Detta bör med anledning av motion 2002/03:Bo267 (c) yrkande 39 ges

regeringen till känna. Förslaget i motion 2002/03:Bo245 (s) får anses

redan vara tillgodosett.

2. Grönområden m.m., punkt 4 (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr368

yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 21, 2002/03:N397

yrkande 6, 2002/03:Bo213 och 2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44.

Ställningstagande

Under senare år har det byggts flera bostadsområden där det inte finns

några möjligheter för spontanidrott i närmiljön. Det är viktigt att

alla människor som vill skall kunna delta i idrottsaktiviteter. Genom

att låta idrotten få vara en verksamhet med stor bredd, som involverar

en stor mängd människor, kan den spela en avgörande roll för såväl

människors psykiska som fysiska hälsa. Breddidrotten bidrar till

människors välbefinnande och minskar riskerna för sjukdom. Denna

friskvård sparar årligen mycket stora summor för svensk sjukvård.

Breddidrotten som mer betonar kamratskap och vikten av att vårda sin

hälsa än de faktiska idrottsprestationerna lever dock i ett ömsesidigt

beroendeförhållande med elitidrotten. Elitidrotten är för många

motionärer och friskvårdare en inspirationskälla. Samtidigt är

elitidrotten beroende av den stora bredden av idrotts- och

motionsutövare; det är i den stora gruppen som talangerna framträder

och utvecklas. För att svensk idrott även i framtiden skall kunna

fostra idrottsutövare på toppnivå fordras alltså satsningar på de

många människornas idrottsutövande.

För att breddidrotten skall kunna frodas krävs närhet till olika

idrottsanläggningar och andra aktivitetsområden. Det är inte

acceptabelt att, vilket ofta sker idag, bostadsområden planeras utan

att områden för spontanidrott integreras redan på planeringsstadiet.

Jag anser att regeringen skall återkomma med ett förslag på hur plan-

och bygglagen skall kunna garantera att aktivitetsområden finns i

samtliga bostadsområden.

Mitt förslag läggs fram med anledning av motion 2002/03:Kr368 (kd)

yrkande 2. Jag finner inte tillräckliga skäl för att nu gå

motionärerna bakom övriga motionsförslag till mötes.

3. Grönområden m.m., punkt 4 (c, mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ428

yrkande 21 och 2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44 och avslår

motionerna 2002/03:Kr368 yrkande 2, 2002/03:N397 yrkande 6 och

2002/03:Bo213.

Ställningstagande

Om vi skall få städer som erbjuder en bra livsmiljö är det en

förutsättning att vi slår vakt om våra grönområden. Vi måste således

ställa krav på att parker och andra grönområden alltid planeras in när

städerna byggs ut och att vi förbättrar skyddet för befintliga

grönområden. En genomtänkt strategi för hur städernas grönområden

skall kunna bevaras och utvecklas behövs därför. Samtidigt finns det

naturligtvis situationer när ett befintligt grönområde kan behöva tas

i anspråk för något annat angeläget ändamål. En förutsättning för att

så skall få ske bör dock vara att den totala tillgången på parker och

andra grönområden inte minskar. Det bör därför finnas möjlighet att

ställa krav på kompensationsmark då parkmark tas i anspråk för andra

ändamål. Kravet på kompensationsmark bör innebära att ett nytt

grönområde av minst samma storlek ställs till förfogande i rimlig

närhet till det ianspråktagna området.

Det finns lämpliga laginstrument för att skydda värdefulla

naturmiljöer utanför stadsområden. I stadsmiljö kan värdefulla

naturmiljöer skyddas genom inrättande av nationalstadsparker.

Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela det lagtekniska

behovet. Det behövs ett ytterligare institut för mindre områden där

skyddet kan skrivas in i detaljplanebestämmelserna. Skyddet bör vara

så utformat att det inte skall kunna tas bort genom en enkel

planändring.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram förslag om ett

institut för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i enlighet med

vad som ovan anförts. Regeringen bör också låta utreda

förutsättningarna för att införa regler om krav på kompensationsmark

vid ianspråktagande av parkmark för annat ändamål.

Våra förslag läggs fram med anledning av motionerna 2002/03:Bo267 (c)

yrkandena 24, 35 och 44 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 21. Vi finner

inte tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna bakom övriga

motionsförslag till mötes.

4. Handelsändamålet i detaljplan, punkt 5 (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),

Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L247

yrkande 4, 2002/03:L319 yrkandena 13 och 14, 2002/03:N397 yrkande 4,

2002/03:Bo223 yrkande 9 och 2002/03:Bo290 yrkande 14.

Ställningstagande

Det finns naturligt ett kommunalt intresse av att stadsplaneringen är

god, infrastrukturen fungerar, miljöintressen värnas och olika typer

av servicebehov tillgodoses. Kommunernas planmonopol skall användas

för att tillgodose dessa övergripande intressen, inte till att

försvåra den lokala konkurrensen.

Alltsedan 1970-talet har detaljhandeln i ökad omfattning flyttats ut

till tätorternas ytterområden. Skälen har varit bostadsbyggandets

lokalisering, kraven på framkomlighet, mark- och fastighetspriserna

samt parkeringsmöjligheterna. Denna strukturrationalisering har dock

inte försämrat hushållens tillgänglighet till dagligvaror på något

påtagligt sätt.

Den borgerliga regeringen genomförde förändringar i lagstiftningen så

att det inte längre blev möjligt att reglera handelsändamålet genom

att särskilja partihandel och detaljhandel eller genom att inom

ändamålet detaljhandel särskilja handel med livsmedel från annan

handel. Den möjlighet till reglering av handelsändamålet i detaljplan

som den nuvarande regeringen på nytt införde år 1997 är enligt vår

mening bara ett av många exempel på en regleringsiver som gagnar de

styrande på bekostnad av den vanlige medborgaren. Den nuvarande

regleringen av handelsändamålet i detaljplan leder till försämrad

konkurrens och därmed till högre priser för konsumenten. Denna bild

har nyligen bekräftats i Konkurrensverkets rapport Kan kommunerna

pressa matpriserna? I rapporten konstateras att matpriserna i Sverige

ligger väsentligt över EU-genomsnittet och att en av orsakerna är de

bristande hänsyn som tas till konsument- och konkurrensintresset i

kommunernas planering.

Betydelsen av att slå vakt om goda förutsättningar för en sund

konkurrens var ett av huvudskälen till att fyrpartiregeringen tog bort

regleringen av handelsändamålet i detaljplan. De argument som brukar

framföras av regleringsförespråkarna är att en reglering skulle kunna

bidra till bättre tillgänglighet till dagligvaror för den enskilde. Vi

menar att detta är ett felaktigt synsätt. Visserligen kan man

konstatera att det pågår en förändring inom dagligvaruhandeln och

övrig detaljhandel, men denna beror på en rad faktorer i

samhällsutvecklingen. Att externa etableringar inom detaljhandeln på

något påtagligt sätt skulle ha försämrat hushållens tillgänglighet

till dagligvaror går inte att påvisa. Det bör också erinras om att

förändringarna i handelsutbudet till stor del beror på konsumenternas

prioriteringar och intresse av lägre priser.

Bestämmelserna om möjlighet till reglering av handelsändamålet i

detaljplan bör tas bort. Planprocesser och nybyggnadsregler måste

också förenklas. Här vilar ett ansvar både på regeringen som kan

förenkla kraven avsevärt och på kommunerna vad gäller planberedskap

och bygglov.

Med hänvisning till det anförda anser vi att bestämmelserna i PBL som

möjliggör en reglering av handelsändamålet i detaljplan snarast bör

tas bort. Samtidigt måste planprocesser och nybyggnadsregler

förenklas. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin

mening med anledning av motionerna 2002/03:Bo223 (m) yrkande 9,

2002/03:Bo290 (fp) yrkande 14, 2002/03:L247 (m) yrkande 4,

2002/03:L319 (fp) yrkandena 13 och 14 och 2002/03:N397 (fp) yrkande 4.

5. Extern handel, punkt 6 (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo265

yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:Bo220 och 2002/03:Bo241

yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Ett beslut om en eventuell etablering av en stormarknad eller av annan

form av extern handel bör föregås av ett detaljplanearbete där frågor

om miljöhänsyn, estetik, kulturarv, trygghet, trivsel, hälsa, närhet

m.m. kan beaktas. Dessa allmänna intressen skall vägas mot enskilda

intressen som etableringsintressen och intresset av fri konkurrens.

Vid alla stora förändringar av markanvändningen är konsekvensanalyser

angelägna. För att få en balans mellan olika gruppers behov och

intressen är det viktigt att konsekvensanalysen väger in hur

stormarknadsetableringen påverkar det sociala livet, hur familjers

behov tillgodoses, hur äldre och funktionshindrade påverkas m.m. Det

behövs även miljökonsekvensanalyser som bl.a. tar fasta på förändrade

transportmönster till följd av etableringen.

Erfarenheterna visar att stormarknader och handel lokaliserad till

områden utanför stadskärnorna spelar en viktig roll för att öka

konkurrensen och pressa priserna. Extern handel bidrar också till att

praktiskt underlätta handlandet för vissa människor, samtidigt som en

koncentration av affärer till stormarknader hotar att försämra

tillgängligheten för andra samhällsgrupper.

För kommuner som har betydande stormarknadsetableringar är det

väsentligt att agera aktivt för att hålla stadskärnan levande. Dessa

kommuner måste särskilt noga bevaka utvecklingen för den centralt

belägna handeln. Att bevara och utveckla centralorternas och städernas

centrum är viktigt i en god samhällsplanering.

Det jag ovan anfört med anledning av motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande

3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Jag avstyrker

däremot övriga motionsförslag, vilka har till stora delar andra

inriktningar.

6. Extern handel, punkt 6 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo220

och 2002/03:Bo241 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:Bo241

yrkandena 1 och 3 och 2002/03:Bo265 yrkande 3.

Ställningstagande

Den pågående snabba utbyggnaden av stormarknader och externa

köpcentrum innebär samtidigt att den bostadsorienterade handeln

utarmas. Utvecklingen leder också till ett samhälle där bilberoendet

ökar kraftigt. En sådan utveckling bör motverkas både av miljöskäl och

av sociala skäl. Hushåll utan bil, ofta äldre och ekonomiskt svaga

grupper, skall inte behöva bli lidande på grund av handelns

omstrukturering.

PBL-kommitténs uppdrag omfattar även frågor om externa köpcentrum. Vi

anser dock mot bakgrund av den nu pågående utvecklingen att ett

moratorium för nya externa köpcentrum snarast bör införas i avvaktan

på utredningens resultat. Detta ger tillfälle att ta ställning till

gällande lagstiftning och förstärka kommunernas möjlighet att styra

utvecklingen så att hänsyn kan tas till hela befolkningens behov och

önskemål. Det behöver också utarbetas riktlinjer vad gäller

utbyggnaden av externa köpcentrum både på nationell och kommunal nivå.

Länsstyrelsernas roll behöver förstärkas så att olika kommuners

intressen bättre kan vägas mot varandra och samordnas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i

motionerna 2002/03:Bo220 (v) och 2002/03:Bo241 (mp) yrkande 2.

Beträffande övriga förslag finner vi i avvaktan på PBL-kommitténs

arbete inte tillräckliga skäl för att tillmötesgå dessa.

7. Extern handel, punkt 6 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo220

och 2002/03:Bo241 yrkandena 1-3 och avslår motion 2002/03:Bo265

yrkande 3.

Ställningstagande

Det byggs i Sverige fler externa köpcentrum och stormarknader än i

övriga Norden och inom de flesta andra EU-länder. Samtidigt sker en

omfattande nedläggning av den lokala handeln i bostadsområdena. Denna

utveckling ger sidoeffekter som innebär ökat bilberoende och som

utestänger människor utan bil från att besöka handeln. Utbyggnaden av

den externa handeln innebär också att koldioxidutsläppen ökar eftersom

själva förutsättningen för etableringarna är en ökad bilanvändning.

Trots att denna utveckling pågått en längre tid saknas det en

nationell strategi för hur handelns omstrukturering skall hanteras.

Plan- och bygglagstiftningen innebär att en kommun själv bestämmer hur

mark och vatten skall användas inom kommunens gränser. Det är

emellertid nödvändigt att kommunerna baserar sina ställningstaganden

på en helhetssyn på kommunens utveckling. I dag saknas en sådan

helhetssyn i många kommuner. Det pågår nu en samhällsutveckling som

innebär att boendet helt separeras från handeln. De strategiska

besluten i denna utveckling tas i många fall av privata exploatörer

enligt amerikansk modell. Kommunerna spelas ut mot varandra och vågar

inte säga nej till en handelsetablering av rädsla för att mista

värdefulla arbetstillfällen. Trots kraven på konsekvensanalyser i

översiktsplaner och på miljökonsekvensbeskrivningar i detaljplan

verkar det som om kommunpolitiker har svårt att inse de sammantagna

effekterna av att släppa fram mer extern handel.

Kommunen är vid planering skyldig att ta hänsyn till förhållanden i

grannkommunerna. Länsstyrelsen skall ingripa när den mellankommunala

samordningen inte har skett på ett lämpligt sätt. Det finns dock många

exempel på handelsetableringar som har tillåtits trots de uppenbara

negativa konsekvenserna i grannkommunen. Det finns anledning att

ifrågasätta om dagens reglering av de mellankommunala hänsynen vid

handelsetableringar är tillräcklig. Det har alltför ofta visat sig att

kommunens eget bästa väger tyngst vid etablering av externa

köpcentrum. Länsstyrelserna bör därför genomföra en ingående

konsekvensanalys i samband med handelsetableringar som berör flera

kommuner. Det finns också skäl att överväga införandet av en vetorätt

i PBL för grannkommuner.

Det finns många länder i Europa som har betydligt större möjligheter

än de som finns i Sverige att styra handelns utveckling. Det finns

exempelvis möjlighet att styra handelns etablering till stadskärnorna

och att begränsa butiksstorleken. Det förekommer också planer på ett

tidsbegränsat stopp för externetableringar. Jag anser att en sådan

modell bör prövas i Sverige för att ge tid för en ordentlig

genomlysning av konsekvenserna av den pågående utvecklingen. Ett

moratorium bör således införas vad gäller nya externa köpcentrum och

stormarknader. Detta moratorium bör gälla tills vi i Sverige har

utarbetat och fastställt en tydlig policy vad gäller externa

köpcentrum och ställning hunnit tas till förslag om en förstärkt

lagstiftning.

Vidare ger ett moratorium utrymme för en nödvändig samhällsdebatt om

vilken utveckling vi vill ha och om hur vi bäst skall kunna bevara det

kulturarv som utgör grunden för alla våra svenska städer. Våra städer

har traditionellt byggts efter en modell som innebär att centrum utgör

den naturliga mötesplatsen för både inköp och kultur. De senaste

årtiondenas köpcentrumkoncept bygger emellertid på en annan typ av

samhällsbygge, den amerikanska modellen baserad på separering av

boende och handel.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen med anledning av motionerna

2002/03:Bo220 (v) och 2002/03:Bo241 (mp) yrkandena 1, 2 och 3 som sin

mening ge regeringen till känna.

8. Kommunala servicezoner, punkt 7 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)

och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223

yrkande 13.

Ställningstagande

Alltför ofta inskränks rätten att få bygga och bo efter individuella

önskemål av kommunpolitikernas möjlighet att avstå från att

detaljplanelägga områden. Detta medför att inga bygglov kan beviljas,

vilket är ett effektivt sätt för kommunpolitikerna att styra var

medborgarna skall bygga och bo.

Ett stort antal människor har önskemål om att bosätta sig i t.ex.

storstadskommunernas glesbygder. Motiveringen för avslag på

bygglovsansökningar i sådana områden är att det blir för dyrt ur

kommunalekonomisk synvinkel att tillgodose önskemål om kommunal

service som t.ex. skola, skolskjutsar samt barn- och äldreomsorg.

Kommunerna framhåller också i många fall att dyra lösningar med

anslutning till kommunala system för vatten och avlopp är nödvändiga.

Denna typ av frågor går emellertid ofta att lösa med lokala,

miljöanpassade system. Även när det gäller övrig kommunal service går

det naturligtvis ofta att hitta lösningar som är bra för både den

enskilde medborgaren och kommunen. Dessa lösningar får emellertid inte

innebära en inskränkning av lagreglerade rättigheter som rätten till

hemsjukvård, rätten att gå i skola m.m.

De redovisade problemen kan lösas genom att man delar in kommunen i

servicezoner. Härigenom erhåller medborgarna även möjligheter att

bygga och bo mer fritt. Då har alla parter redan från början klart för

sig vad som gäller för kommunens åtaganden, dvs. vad den enskilde kan

få för service i olika delar av kommunen. Förutsättningarna för att

införa möjligheten till kommunala beslut om servicezoner enligt denna

modell bör snarast utredas. Vi anser att en sådan modell är förenlig

med den kommunala likställighetsprincipen. Alla vet från början vad

som gäller och alla har möjlighet att fatta beslutet om bosättning

utifrån de givna förutsättningarna. Frågan om det krävs ändring i

kommunallagen, eller andra lagändringar, för införande av en modell

med kommunala servicezoner bör ägnas särskild uppmärksamhet i en

utredning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att en utredning om kommunala servicezoner snarast bör tillsättas.

Vårt förslag lämnas med anledning av motion 2002/03:Bo223 (m) yrkande

13.

9. Den statliga kontrollen av kommunala planer, punkt 8 (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m)

och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo223

yrkande 10.

Ställningstagande

Under senare år har det förekommit fall där Boverket och länsstyrelser

har sagt nej till etablering av stormarknader och därmed underkänt

detaljplaner antagna av kommunfullmäktige. Detta är inte acceptabelt

och ligger inte i konsumenternas intresse. Enligt vår uppfattning är

det en kommunal angelägenhet att bestämma hur marken skall disponeras

i den egna kommunen. Det är då också högst rimligt att besluten fattas

av kommunen, som är bäst skickad att bedöma och avgöra sådana frågor.

Stöd för detta finns i plan- och bygglagen. Länsstyrelsen och

regeringen borde endast kunna upphäva planer när dessa strider mot

uttalade riksintressen. Vi anser att det behövs en lagändring med

denna inriktning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion

2002/03:Bo223 (m) yrkande 10.

10. Brottsförebyggande planering, punkt 9 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju366

yrkande 7, 2002/03:Bo266 yrkande 2 och 2002/03:Bo267 yrkande 27 och

avslår motion 2002/03:Bo277.

Ställningstagande

Ett viktigt arbete är att planera bostadsområden så att de motverkar

kriminalitet. Sterila, storskaliga och anonyma bostadsmiljöer fungerar

som en katalysator för vandalism och skadegörelse i alla former. Vi är

övertygade om att det går att skapa ökad trygghet i bostadsområdena om

man planerar varma och välkomnande miljöer. Det är viktigt att de

boende själva får möjlighet att föreslå förändringar och medverka i

genomförandet.

Segregation kan utgöra en grogrund för kriminalitet. Även om det är

hela städer snarare än vissa bostadsområden som är segregerade, är

segregationen nära kopplad till förekomsten av områden som är

belastade med och som genererar sociala problem. Utvecklingen i många

förortsområden har varit spiralformad mot en allt lägre attraktivitet.

Ett utmärkande drag i s.k. utsatta områden är också bristen på

delaktighet i den lokala utvecklingen. Det utanförskap som blir en

konsekvens av detta leder till motsättningar mellan olika sociala och

etniska grupper.

Undersökningar visar att det är många människor, särskilt kvinnor och

unga, som känner oro eller rädsla i boendet. Därför är det viktigt att

ha dessa grupper som en utgångspunkt i arbetet med att skapa tryggare

boendemiljöer. Kommunerna bör i sin planeringsprocess systematiskt gå

igenom alla åtgärder som kan genomföras för att kvinnor och ungdomar

skall känna trygghet där de bor. Kvinnor och ungdomar måste i större

utsträckning delta i all samhällsplanering. Kvinnoorganisationer och

ungdomsorganisationer är i detta arbete en tillgång som tänkbara

remissinstanser.

Målsättningen med bostadspolitiken måste vara att alla skall bo i en

trygg och attraktiv miljö. Framför allt handlar det om att höja

attraktionskraften i storstädernas ytterområden. Levande stadsdelar

förutsätter såväl bostäder och arbetsplatser som god kommersiell och

offentlig service.

Som ett led i integrationsarbetet måste behovet av att förebygga brott

uppmärksammas i stadsplaneringen. Vi anser att brottsförebyggande

aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av bostadsområden som

samhällsplanering i övrigt. Även i skötseln och upprustningen av

offentliga miljöer och genom bättre belysning kan brott förebyggas.

Inte minst gäller detta våldsbrott mot kvinnor. Kommunerna bör

upprätta en brottsförebyggande policy som framgår av översiktsplanen.

En sådan policy kan innehålla principiella ställningstaganden om hur

stadens struktur bör utvecklas för att motverka brott, hur stadskärnan

skall utvecklas, och idéer om hur bostäder, arbetsplatser och handel

kan blandas i bebyggelsemiljön. Plan- och bygglagen bör ses över i

syfte att underlätta införandet av en brottsförebyggande policy i

kommunernas översiktsplaner.

Det finns behov av tydligare riktlinjer för kommunerna och

bostadsmarknadens aktörer att arbeta utifrån, bl.a. behöver hus,

portar, gårdar och parkeringsplatser bli ordentligt upplysta.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i

motionerna 2002/03:Bo266 (kd) yrkande 2, 2002/03:Bo267 (c) yrkande 27

och 2002/03:Ju366 (kd) yrkande 7. Förslaget i motion 2002/03:Bo277 (s)

får i allt väsentligt anses vara tillgodosett härigenom.

11. Tysta miljöer och buller, punkt 10 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo204

yrkandena 1-3 och 6 och avslår motionerna 2002/03:Bo222 yrkandena 1-3

och 6, 2002/03:Bo231 och 2002/03:Bo265 yrkande 4.

Ställningstagande

I vår dagliga miljö har vi hela tiden olika ljud omkring oss. Buller

har blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande

trafikintensitet är så gott som ständigt närvarande. Ljudnivån ökar

ständigt och drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket

störda av buller från trafiken. Nära stora trafikleder ökar

bakgrundsljudet i intervall. I tätorter märks bullret till slut inte

på grund av att man vänjer sig. Men det finns där hela tiden och

framkallar olustkänslor som inte kan identifieras.

I hemmen och på arbetsplatser ger elektriska apparater och olika

fläktsystem oupphörligt ljud ifrån sig. I skol- och daghemsmiljö är

ljudnivån ofta för hög, och för både barnen och de anställda är detta

en källa till trötthet. Man kan nu koppla samman stress och buller

efter forskning på området, därmed visas att buller är ett glömt

miljöproblem. Samband mellan buller och skolbarns minnesprestation är

nu föremål för forskning.

Bullerfria miljöer kommer alltmer att behövas för att människor skall

må bättre. En utredning som klarlägger behovet av bullerfria miljöer i

samhället och framför allt på arbetsplatser skulle kunna medverka till

att skapa utrymmen där buller och bakgrundsljud minimeras.

Gränsvärdena för buller är i dag alldeles för generösa. Ett viktigt

verktyg för att bekämpa buller vore att nya gränsvärden tas fram för

bullernivåer på arbetsplatser och ute i samhället. Gränsvärdena bör

således omvärderas och det behövs en hårdare bedömning.

Dygnsmedelvärden som uppmätts innebär att toppar med mycket höga

ljudnivåer accepteras bl.a. från trafik och flygplan, liksom att

flygplan även genererar buller i de låga s.k. oktavbanden. Det höga

bullret blir för oss människor den förorening som kan upplevas som den

värsta av alla, eftersom vi inte kan bli kvitt den.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag nu framfört. Mitt förslag lämnas med anledning av förslagen i

motion 2002/03:Bo204 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 6. Förslagen i motion

2002/03:Bo222 (fp) yrkandena 1, 2, 3 och 6 avstyrker jag.

12. Hantering av översvämningsrisker i den fysiska planeringen,

punkt 11 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Bo265

yrkande 6 och avslår motion 2002/03:Bo289 yrkande 1.

Ställningstagande

Under de senaste åren har Sverige drabbats av kraftiga översvämningar

i vissa delar av landet. De stora nederbördsmängderna medför att

marken blivit vattenmättad varpå skred och ras inträffar på utsatta

platser. Allteftersom vattenståndet i sjöarna stigit har även flödena

i de sjörika vattendragen ökat och orsakat skador på vägar och broar

samt på bebyggelse nära vattendragen.

Som en följd av översvämningarna har stora och oförutsedda kostnader

drabbat berörda kommuner. I många fall är det fråga om mindre

inlandskommuner med redan ansträngd ekonomi, sviktande

befolkningsunderlag och svag arbetsmarknad. Även enskilda personer har

drabbats hårt, då vanliga försäkringar normalt inte täcker skador av

denna typ.

Översvämning är en riskfaktor som enligt 4 kap. PBL skall markeras i

översiktsplanen. Det finns ibland ett glapp mellan PBL-systemets

möjligheter och hur frågorna hittills har hanterats i den praktiska

planeringen. Skäl finns därför att noggrant se över denna hantering.

I remisskretsen till översiktsplanen bör regelmässigt

räddningstjänsten ingå. Räddningstjänstplanen bör utgöra ett av

underlagen för översiktsplaneringen.

Bättre flödesprognoser är nödvändiga med en samlad prognosbild för att

kommunerna skall kunna vidta lokala förebyggande åtgärder. Prognoserna

bör samordnas med de översiktliga översvämningskarteringar som är

gjorda.

När en kommun via Räddningsverket får statsbidrag rörande åtgärder i

en älv så måste en samlad konsekvensutredning nedströms göras. Även

dagens vattendomar måste ses över; de som finns är ålderstigna och tar

inte hänsyn till hela älvsystemet, utan gäller ofta damm för damm.

Översvämningarna är ofta återkommande och kan drabba mycket stora

geografiska områden samtidigt. Därför bör staten ansvara för och

investera i ett antal regionala översvämningsförråd i landet med

gemensam utrustning. Härigenom skulle man på ett bättre sätt klara av

kommande översvämningar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslaget i

motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 6. Förslaget i motion 2002/03:Bo289

(s) yrkande 1 får härigenom anses vara tillgodosett.

13. Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,

m.m., punkt 12 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ419

yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:So361 yrkande 5, 2002/03:MJ375

yrkande 5, 2002/03:Bo228, 2002/03:Bo237 yrkande 1, 2002/03:Bo261,

2002/03:Bo265 yrkande 7, 2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4 och

2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

När det gäller forskning på basstationer och människor som upplever

elöverkänslighet och som upplevt symtom från dessa så finns det för

närvarande inga systematiska studier. Det har konstaterats att

gränsvärdena från strålningsstyrka från fasadantenner har

överskridits. Hur vanligt det är vet vi inte. Strålskyddsinstitutet

har godtagit operatörernas försäkringar att gränsvärdena inte

överskrids. Men eftersom forskningen varken har bekräftat eller

förkastat möjligheten att strålning av denna art har effekter på

hälsan måste försiktighetsprincipen råda.

I avvaktan på ytterligare kunskap om risker och gränsvärden krävs det

stor restriktivitet när det gäller att bevilja bygglov för

mobiltelefonmaster och fasadantenner. Så länge vi inte vet att

exponeringen från dessa är ofarlig bör försiktighetsprincipen

tillämpas.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag till

kriterier som skall vara styrande vid placering av basstationer. Dessa

kriterier skall utgå från att i så stor utsträckning som möjligt

begränsa att människor utsätts för strålning, vilket betyder att

särskild restriktivitet för beviljandet av bygglov skall tillämpas i

närhet till bebyggda områden, institutioner och service. Även

strålningsfria zoner skall finnas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi nu framfört. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i

motion 2002/03:MJ419 (v) yrkande 5. Beträffande övriga förslag finner

vi i avvaktan på PBL-kommitténs arbete inte tillräckliga skäl för att

nu tillmötesgå dessa.

14. Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,

m.m., punkt 12 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ375

yrkande 5 och 2002/03:Bo261 och avslår motionerna 2002/03:So361

yrkande 5, 2002/03:MJ419 yrkande 5, 2002/03:Bo228, 2002/03:Bo237

yrkande 1, 2002/03:Bo265 yrkande 7, 2002/03:Bo268 yrkandena 3 och 4

och 2002/03:Bo282 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Elöverkänslighet drabbar många människor i vårt samhälle. Att bevisa

att någon är elöverkänslig är svårt i nuvarande läge. Det kan dock

inte heller bevisas att elektronmagnetiska fält är ofarliga för oss

människor och därför måste också då försiktighetsprincipen gälla.

Socialstyrelsen gav 1995 ut en rapport som säger att det inte finns

något övertygande stöd för ett samband mellan exponering för

elektromagnetiska fält och vissa hälsorisker. När det gäller

elöverkänslighet kan rapporten dock inte utesluta att elektrisk

utrustning kan ha direkta effekter på människokroppen. Rapporten kan

inte heller vare sig bekräfta eller motsäga ett orsakssamband med ökad

risk för leukemi vid exponering från elektromagnetiska fält.

Flera rapporter har kommit om hälsorisker som kan uppstå både när det

gäller bildskärmsarbete och arbete med elektriska apparater med skilda

spänningstal. Bosättning i närheten av kraftledningar har visat på

oroande effekter med troliga cancerrisker. En orsak till hudbesvär vid

bildskärmsarbete, framför allt vid arbete med nyare apparater, är att

flamskyddsmedel som ingår i datorer och annan elektronisk utrustning

avger brom vid användning.

Försiktighetsprincipen bör därför användas när rekommendationer ges,

vid bosättning eller vistelse i eller i närheten av elektriska och

magnetiska fält.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag nu framfört. Mitt förslag lämnas med anledning av förslaget i

motionerna 2002/03:Bo261 (mp) och 2002/03:MJ375 (mp) yrkande 5.

Beträffande övriga förslag finner jag i avvaktan på pågående beredning

m.m. på området inte tillräckliga skäl för att nu tillmötesgå dessa.

Särskilda yttranden

1. Övergripande planfrågor, punkt 2 (m, fp, kd, c)

Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Peter

Danielsson (m) och Jörgen Johansson (c) anför:

Under rubriken Övergripande planfrågor har utskottet funnit det

lämpligt att behandla förslag som avser frågor om

jämställdhetsperspektiv, konstnärlig utsmyckning, inflytandefrågor

m.m., flexibilitet i planeringen, regional planering, instansordning

(överprövning av beslut enligt PBL) samt industrietableringar

(huvudsakligen frågor om dubbelprövning enligt PBL och miljöbalken

[MB]).

Gemensamt för de under denna rubrik behandlade motionsförslagen är att

de frågor som där tas upp på ett eller annat sätt ingår i det uppdrag

som PBL-kommittén har. Det innebär som utskottet anför att många av de

problem som motionärerna tar upp kan förväntas få sin lösning när

resultatet av utredningens arbete föreligger. Målet måste vara att

förenkla regelverken. Vi utgår från att så kommer att bli fallet.

Vi kommer att under PBL-kommitténs arbete och vid den fortsatta

beredningen av kommitténs förslag bevaka behandlingen av de frågor som

tas upp i de aktuella motionerna från våra respektive partier.

I detta sammanhang vill vi dock särskilt framhålla vikten av att de

problem som hänger samman med den nuvarande instansordningen för

planprocessen får en lösning och att lösningen inte drar ut på tiden.

2. Grönområden m.m. och Tysta miljöer och buller, punkt 4 och

10 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Gemensamt för de under denna rubrik behandlade fp-förslagen i

motionerna 2002/03:Bo222 yrkandena 1, 2, 3 och 6 och 2002/03:N397

yrkande 6 är att det på respektive område för närvarande pågår ett

omfattande utredningsarbete m.m. Vi anser därför att vi i dagsläget

inte bör lämna några förslag i frågorna utan utgår från att de

frågeställningar som motionerna aktualiserar ändå kan förväntas få sin

lösning.

Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på dessa områden och

bevaka behandlingen av de frågor som omfattas av förslagen i de nu

aktuella fp-motionerna.

I detta sammanhang vill vi samtidigt framhålla vikten av att

bullerproblemen löses och att även frågan om skydd för fler

grönområden inom tätt exploaterade områden får sin lösning.

3. Grönområden m.m., punkt 4 (c)

Jörgen Johansson (c) anför:

De under denna rubrik behandlade c-förslagen i motionerna

2002/03:Bo267 yrkandena 24, 35 och 44 och 2002/03:MJ428 yrkande 21har

det gemensamt att de frågor som där tas upp på ett eller annat sätt

ingår i det uppdrag som PBL-kommittén har. Även Boverket,

länsstyrelserna och kommunerna bedriver ett arbete som direkt har

bäring på dessa frågor. Det innebär att många av de problem som

motionärerna tar upp kan förväntas få sin lösning. Vi utgår från att

så kommer att bli fallet.

Vi kommer att följa det arbete som bedrivs inom Boverket,

länsstyrelserna och kommunerna. Vi kommer även att under PBL-

kommitténs arbete och vid den fortsatta beredningen av kommitténs

förslag bevaka behandlingen av de frågor som tas upp i motionerna.

I detta sammanhang vill vi dock särskilt framhålla vikten av att

behovet av skyddade grönområden inom stadsmiljö tillgodoses inom en

snar framtid.

4. Tysta miljöer och buller, punkt 10 (kd, c)

Göran Hägglund (kd) och Jörgen Johansson (c) anför:

Mot bakgrund av det omfattande arbete som pågår på bullerområdet har

vi stannat för att i dagsläget inte ställa oss bakom förslaget om

vikten av att i översiktsplaner kartlägga tysta zoner som lämnas i

motion 2002/03:Bo265 (kd) yrkande 4.

Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på området och om

frågan inte får en lämplig lösning inom en inte alltför avlägsen

framtid återkomma i annat sammanhang.

5. Lokalisering av mobiltelefonmaster och kraftledningar,

m.m., punkt 12 (v)

Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:

Mot bakgrund av att beredningen av det uppdrag angående

strålningsrisker m.m. som Elsäkerhetsverket redovisade till regeringen

hösten 2002 ännu inte har avslutats finner vi i dagsläget inte skäl

för att ställa oss bakom det förslag om skärpta regler för placering

av kraftledningar som aktualiseras i motion 2002/03:Bo237 (v) yrkande

1.

Vi kommer dock att följa det fortsatta arbetet på området och om

frågan inte får en lämplig lösning inom en inte alltför avlägsen

framtid återkomma i annat sammanhang.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:27

Proposition 2002/03:27 Vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10).

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att

för kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade

hinder mot brott.

2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan-

och bygglagen.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förenkling av plan- och bygglagen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ta bort möjligheten till reglering av

handelsändamålet i detaljplaner.

2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid alla

installationer och all planering samt om införandet av strålningsfria

zoner i kommunerna.

2002/03:Kr265 av Peter Pedersen m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den skall uppdra åt Kommittén för översyn av

plan- och bygglagstiftningen PBL att beakta idrottsrörelsens rätt till

samråd.

2002/03:Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om aktivitetsområden i bostadsområden.

2002/03:MJ375 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall gälla vid

rekommendationer för bosättning eller vistelse i närheten av

elektriska och magnetiska fält.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

kriterier som skall vara styrande vid placering av basstationer,

kriterier som skall utgå från att i så stor utsträckning som möjligt

begränsa människors exponering för strålning.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för

människor, djur och natur.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öka konkurrensen och skapa lägre priser för

konsumenterna genom att ta bort kommunernas möjlighet att stoppa

etablering av nya butiker när detaljplaner fastställs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fler grönområden i Storstockholm behöver skydd

som t. ex. naturreservat.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.

2002/03:Bo204 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljöer som är bullerfria.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bygga ett tystare samhälle.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att gränsvärden för bakgrundsbuller på

arbetsplatser och ute i samhället bör tas fram.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sänkta gränsvärden i urbana utomhusmiljöer.

2002/03:Bo213 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att låta Boverket utvärdera tillämpningen av

PBL:s regler om krav på att bostadsområden planeras med utgångspunkten

att ytor för lek och motion tillgodoses.

2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reformera planprocessen.

2002/03:Bo220 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall återkomma med lagförslag om ett

tillfälligt stopp för etablering av externa köpcentrum.

2002/03:Bo222 av Erling Bager (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att målet för arbetet mot minskat buller inte skall

uttryckas i vissa bullernivåer utan i minskade negativa effekter av

buller.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ambitionen i det kortsiktiga arbetet skall

höjas och de negativa effekterna i form av sömnstörningar,

samtalsstörningar och upplevd allmän störning skall minskas med 10 %

till år 2010 och med 30 % till år 2020.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vad avser buller från markbunden trafik man -

som ett led i arbetet mot minskade negativa effekter - skall

eftersträva att även ge boende tillgång till en god, störningsfri

ljudmiljö.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta

områden och miljöer.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om flexibilitet vid kommunal planering.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring av lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande

av detaljplan och bygglov.

9. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet vid

detaljplan i PBL.

10. Riksdagen beslutar om en lagändring i fråga om

underkännande av kommunala detaljplaner. Dessa får endast upphävas när

de strider mot uttalade riksintressen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

13. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om kommunala

servicezoner i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utredning om planeringsinstrument för regional

samhällsplanering.

2002/03:Bo228 av Tomas Eneroth (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av utökade informationsinsatser gällande utbyggnaden

av 3 G-nätet.

2002/03:Bo231 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag enligt vad i

motionen anförs om certifiering av tysta miljöer i tätorterna.

2002/03:Bo232 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om barns inflytande i planering av boendemiljöer.

2002/03:Bo237 av Gunilla Wahlén (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en skärpning av reglerna för placering av

kraftledningar.

2002/03:Bo241 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att plan- och bygglagen ändras så att grannkommuner

får vetorätt vid etablering av externhandel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ett moratorium för nyetablering av externhandel

införs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att etablering av externhandel bör vara

tillståndspliktig enligt miljöbalken.

2002/03:Bo242 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en större och mer stabil ekonomisk bas för föreningen

Svenska stadskärnor.

2002/03:Bo245 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om forskning inriktad på en helhetssyn på framtidens

samhällsbyggande och integrering av det lokala Agenda 21-arbetet i all

samhällsplanering.

2002/03:Bo253 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om åtgärder för att bl.a. av folkhälsoskäl förbättra

tillgången på koloniträdgårdar.

2002/03:Bo261 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas i stadsmiljön för

att inte öka den elektromagnetiska strålningen.

2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att effektivisera planprocessen genom

färre överklagandeinstanser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om konsekvensanalyser i samband med

stormarknadsetableringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att kommunerna kartlägger tysta zoner i

översiktsplanerna.

6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med

uppgift att utreda förutsättningarna för att i den fysiska planeringen

bättre kunna hantera översvämningsfrågor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av hänsynstaganden till natur- och

kulturvärden vid mobilnätsutbyggnaden.

2002/03:Bo266 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av brottsförebyggande policy i kommunernas

översiktsplaner.

2002/03:Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen begär att regeringen som sin mening i utredningen

om plan- och bygglagen utvärderar hur möjligheten till flexibilitet

har tagits till vara i den kommunala planeringen och utreder hur

planprocessen kan förenklas.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förnyelse av bostadsmiljön.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsförebyggande aspekter måste tas med vid

all samhällsplanering.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökat brukarinflytande.

35. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett

institut för skydd av mindre grönområden i stadsmiljö i enlighet med

vad i motionen anförs.

36. Riksdagen begär att regeringen tar fram ett nationellt

handlingsprogram för att bevara de mångfasetterade kulturmiljöer och

byggnader som finns i vårt land.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att intensifiera det nationella Agenda 21-arbetet.

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av grönområden.

2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överväga möjligheten att kommunerna åläggs att

för allmänheten redovisa de mobilmaster som finns och planeras i

kommunen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överväga möjligheten att ålägga kommunerna att

vid utbyggnad av mobilmaster effektivisera genomförandet genom att

inte använda fler antal master än vad anses nödvändigt samt att i

fortsättningen ta hänsyn även till mänskliga värden.

2002/03:Bo270 av Sören Wibe och Lars Lilja (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av de långa handläggningstider som

miljöprövning och planlagar orsakar större industriinvesteringar.

2002/03:Bo272 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om koloniträdgårdsverksamhet som en tillgång i arbetet med att

öka kontakterna mellan invandrade och svenskar i samhället.

2002/03:Bo277 av Tommy Ternemar m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om trygghet i boendet.

2002/03:Bo282 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att i varje

kommun omgående presentera en mastplan över hela sin utbyggnad i

kommunen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på kommunerna att bättre

informera medborgarna om mastplanerna. Informationen skall gälla

mastlokaliseringar, masthöjder, strålningsförändring i närområdet och

gränsvärden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att krav skall ställas på operatörerna att redovisa

strålningsvärden vid basstationerna som registrerats vid mätning

utförd av en oberoende mätningsman.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokaliseringen av 3 G-mobilmaster.

2002/03:Bo289 av Carina Ohlsson och Berndt Ekholm (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nödvändigheten av att det tas hänsyn till

översvämningsrisken i all fysisk planering.

2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser

och nybyggnadsregler.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med

bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.

2002/03:Bo314 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillägg i plan- och bygglagen om konstnärlig gestaltning av

vår gemensamma miljö.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4 § plan- och bygglagen

(1987:10)1Lagen omtryckt 1992:1769. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.

4 §2Senaste lydelse 1995:1730.

Länsstyrelsens beslut enligt 12

Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. 3 § att helt eller i en viss

kap. 2 § huruvida prövning skall del upphäva ett beslut om

ske eller ej och länsstyrelsens detaljplan, områdesbestämmelser,

förordnande enligt 12 kap. 4 § lov eller förhandsbesked får

första stycket samt länsstyrelsens överklagas hos regeringen. Andra

beslut enligt 12 kap. 4 § andra beslut av länsstyrelsen enligt 12

stycket att lov eller kap. får inte

förhandsbesked inte skall gälla får överklagas.Länsstyrelsens beslut i

inte överklagas.Andra beslut av ett överklagat ärende om antagande,

länsstyrelsen enligt denna lag än ändring eller upphävande av en

de som anges i första stycket får detaljplan, områdesbestämmelser

överklagas hos allmän eller en fastighetsplan får

förvaltningsdomstol om beslutet överklagas hos regeringen.Andra

avser1. bygglov eller beslut av länsstyrelsen enligt

förhandsbesked inom område med denna lag får överklagas hos allmän

detaljplan,2. bygglov eller förvaltningsdomstol. Om målet rör

förhandsbesked inom område som inte en fråga av särskild betydelse för

omfattas av detaljplan och Försvarsmakten,

överklagandet avser frågan om Fortifikationsverket, Försvarets

åtgärderna utgör materielverk eller Försvarets

kompletteringsåtgärder enligt 8 radioanstalt skall domstolen

kap. 13 §, uppfyller kraven i 3 överlämna målet till regeringen för

kap. eller strider mot prövning.Prövningstillstånd krävs

områdesbestämmelser,3. rivningslov vid överklagande till kammarrätten.

eller marklov och överklagandet

avser frågan om åtgärderna strider

mot en detaljplan eller

områdesbestämmelser,4. förordnanden

enligt 6 kap. 19 § att avstå eller

upplåta mark eller enligt 6 kap. 22

§ om skyldighet att bekosta

anläggande av gator och vägar samt

anordningar för vattenförsörjning

och avlopp,5. fråga enligt 9

kap.,6. påföljder och ingripanden

enligt 10 kap.,7. debitering av

avgifter som anges i 11 kap. 5

§,hos regeringen i övriga

fall.Prövningstillstånd krävs vid

överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för överklagande av beslut

som länsstyrelsen har meddelat före den 1 juli 2003.