Bet. 2002/03:JUU17

Justitieutskottets betänkande

2002/03:JUU17

Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2002/03:70

Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer och ett

antal motioner som väckts med anledning av propositionen, dels ett

antal motioner från den allmänna motionstiden år 2002.

Regeringens förslag innehåller ett antal lagändringar som i första

hand syftar till att motverka våld mellan personer som är eller har

varit närstående. Ett besöksförbud skall kunna utvidgas till större

geografiska områden än i dag. Vidare föreslås att ett besöksförbud

skall kunna avse den gemensamma bostaden om det på grund av särskilda

omständigheter finns en påtaglig risk för att den person förbudet

riktar sig mot kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa,

frihet eller frid. Beslut om besöksförbud avseende den gemensamma

bostaden föreslås få meddelas för viss tid, normalt högst 30 dygn. När

ett sådant besöksförbud kan vara aktuellt skall den som beslutet avses

gälla på tillsägelse av en polisman vara skyldig att följa med till

ett förhör som skall hållas omedelbart därefter. Åklagaren skall fatta

beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. - Propositionen behandlar

även vissa familjerättsliga frågor. Det föreslås ändringar i

äktenskapsbalken och i sambolagen som innebär att det i större

utsträckning blir möjligt för domstol att förordna interimistiskt om

kvarsittanderätt samt om besöksförbud för en make eller sambo sedan

parterna har separerat och fram till dess att bodelning har skett.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår

samtliga motioner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

I ärendet finns nio reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tillämpningsområdet för lagen om besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju9 yrkande 5 och

2002/03:Ub557 yrkande 3.

2. Lagmotiv beträffande besöksförbud avseende gemensam bostad

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju9 yrkande 3.

Reservation 1 (fp)

3. Besöksförbud avseende gemensam bostad

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:688) om besöksförbud såvitt avser 1 a §, 4 §, 6 §, 6 a §,

7 a §, 13 a §, 14 §, 15 § och 19 §. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:70 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Ju9

yrkandena 1, 2 och 6, 2002/03:Ju249 yrkande 14, 2002/03:Ju250 yrkande

1, 2002/03:Ju317, 2002/03:Ju354 yrkande 1, 2002/03:Ju363 yrkande 4 och

2002/03:Ju387.

Reservation 2 (m, fp, c)

4. Särskilt utvidgat besöksförbud

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och avslår motionerna

2002/03:Ju8 yrkande 3, 2002/03:Ju234 yrkande 3, 2002/03:Ju249 yrkande

15 i denna del och 2002/03:Ju364 yrkande 25 i denna del.

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (c)

5. Besöksförbudslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1988:688) om besöksförbud i den mån den inte omfattas av

beslutet i det föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:70 i denna del.

6. Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i

äktenskapsbalken, och2. lag om ändring i sambolagen (2003:000).Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del.

7. Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 1 och

2002/03:Ju9 yrkande 7.

Reservation 5 (m, fp, kd)

8. Elektronisk övervakning av besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 2,

2002/03:Ju8 yrkande 5, 2002/03:Ju9 yrkande 4, 2002/03:Ju234 yrkande 7,

2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del, 2002/03:Ju289, 2002/03:Ju294,

2002/03:Ju363 yrkande 5, 2002/03:Ju364 yrkande 25 i denna del,

2002/03:Ju369 yrkande 5, 2002/03:Ju371 och 2002/03:A315 yrkande 10.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

9. Straff för överträdelse av besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 3,

2002/03:Ju234 yrkande 4 och 2002/03:Ju250 yrkande 10.

Reservation 7 (m, kd, c)

Reservation 8 (fp)

10. Frihetsberövande vid upprepad överträdelse av besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 4 och

2002/03:Ju249 yrkande 13.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

11. Övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkandena 1, 2 och

6, 2002/03:Ju314, 2002/03:Ju335, 2002/03:Ju354 yrkande 2 och

2002/03:A242 yrkande 42.

Stockholm den 22 maj 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),

Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m),

Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),

Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans

(s), Leif Björnlod (mp), Kerstin Andersson (s) och Rolf Olsson (v).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2002/03:70

Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer och ett

antal motioner som väckts med anledning av propositionen, dels ett

antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 2002.

Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom

Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria, Ytterligare

åtgärder för att motverka våld i nära relationer (Ds 2001:73).

Promemorian behandlar, förutom förslag till ändringar i bl.a. lagen

(1988:688) om besöksförbud, äktenskapsbalken och lagen (1987:232) om

sambors gemensamma hem, även frågan om elektronisk övervakning av

personer som har meddelats besöksförbud. Promemorian har

remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns

tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2001/8593/KRIM).

I den del av propositionen som behandlar elektronisk övervakning

föreligger Brottsförebyggande rådets (BRÅ) förstudie Elektronisk

övervakning vid besöksförbud - Teknikens möjligheter och

begränsningar. Förstudien finns tillgänglig i Justitiedepartementet

(dnr Ju 1999/1158/KRIM). Till underlaget i den delen kan även

Kvinnovåldskommissionens förslag i slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU

1995:60) räknas. Regeringen upplyser i propositionen att frågan om

elektronisk övervakning vid besöksförbud kommer att bli föremål för

ytterligare överväganden. Några förslag till lagstiftning i den delen

lämnas därför inte i propositionen.

Slutligen kan nämnas att vissa av ändringarna om sambors gemensamma

hem tidigare har aktualiserats av Samboendekommittén i betänkandet Nya

samboregler (SOU 1999:104).

Lagförslagen i detta ärende avseende sambors gemensamma hem har

anpassats till den i proposition 2002/03:80 föreslagna sambolagen.

Lagrådet har granskat regeringens förslag och har därvid haft vissa

lagtekniska och redaktionella synpunkter. Vidare har Lagrådet avstyrkt

ett förslag till ändring i 24 kap. rättegångsbalken. Regeringen har i

allt väsentligt följt Lagrådets förslag.

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett antal lagändringar som i första hand

syftar till att motverka våld mellan personer som är eller har varit

närstående.

Det förslås en ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud som innebär

att ett besöksförbud skall kunna utvidgas till större geografiska

områden än i dag. Vidare föreslås att ett besöksförbud skall kunna

avse den gemensamma bostaden om det på grund av särskilda

omständigheter finns en påtaglig risk för att den person som avses bli

ålagd förbudet kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa,

frihet eller frid. Beslut om besöksförbud avseende den gemensamma

bostaden föreslås få meddelas för viss tid, normalt högst 30 dygn. När

ett sådant besöksförbud kan vara aktuellt skall den som beslutet avses

gälla på tillsägelse av en polisman vara skyldig att följa med till

ett förhör som skall hållas omedelbart därefter. Åklagaren skall fatta

beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. Det föreslås vidare att det

införs en rätt till offentligt biträde för den som besöksförbudet

avseende den gemensamma bostaden gäller eller avses gälla. Vidare

föreslås att domstolsprövningen skall ske skyndsamt. Domstol skall

pröva beslutet inom fyra dygn efter det att en begäran om

domstolsprövning har framställts.

Propositionen behandlar även vissa familjerättsliga frågor. Det

föreslås ändringar i äktenskapsbalken och i sambolagen som innebär att

det i större utsträckning blir möjligt för domstol att förordna

interimistiskt om kvarsittanderätt samt om besöksförbud för en make

eller sambo sedan parterna har separerat och fram till dess att

bodelning har skett.

Den nya regleringen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden

Inledning

Lagen (1988:688) om besöksförbud (besöksförbudslagen) trädde i kraft

den 1 juli 1988. Den tillkom i syfte att ge ett bättre skydd för

personer som hotas, förföljs eller trakasseras. I lagens förarbeten

framhölls att lagen skall ses som ett led i strävandena att förbättra

skyddet för framför allt kvinnor som utsätts för misshandel och andra

övergrepp. Det konstaterades att många av de beteenden som innebär att

någon utsätter en annan person för allvarliga trakasserier är

straffbelagda. Förutom bestämmelserna om straff för kroppsliga

övergrepp av olika slag ger bestämmelserna om hemfridsbrott och

ofredande ett ganska omfattande skydd. Det ansågs emellertid stå klart

att skyddet inte var heltäckande, bl.a. genom att vissa fall av

personförföljelse inte kunde hänföras till det straffbara området. Ett

av syftena med besöksförbud är att förebygga situationer som kan

utvecklas i farlig riktning (prop. 1987/88:137 s. 11 f).

Ett besöksförbud innebär ett förbud för någon att besöka eller på

annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denne

(1 § besöksförbudslagen). Även kontakter via telefonsamtal och brev

omfattas således av lagen. Om ett sådant generellt kontaktförbud inte

är tillräckligt kan ett s.k. utvidgat besöksförbud meddelas (2 §). Det

kan t.ex. innebära förbud att uppehålla sig i närheten av en annan

persons bostad eller arbetsplats.

Besöksförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter

finns risk att någon kommer att begå brott mot, förfölja eller på

annat sätt allvarligt trakassera en annan person. Vid bedömningen av

om sådan risk föreligger skall särskilt beaktas om den mot vilken

förbudet avses gälla tidigare har begått brott mot den andra personens

liv, hälsa, frihet eller frid.

Besöksförbudsreformen har såvitt utskottet kan bedöma haft stor

betydelse för att förebygga brott mot närstående. Ett område där

reglerna om besöksförbud emellertid inte har fungerat

tillfredsställande är vid våld mot närstående i hemmet. Med

bestämmelsernas nuvarande utformning är det många gånger den utsatta

personen som mer eller mindre tvingas att fly från den gemensamma

bostaden för att kunna freda sig.

Uppmärksamhet bör i detta sammanhang också i större utsträckning

riktas mot det faktum att det finns ett stort antal barn som växer upp

i familjer där våld ingår som en del av vardagen.

En utgångspunkt i reformarbetet för att motverka våld i nära

relationer bör, som regeringen anför i propositionen, vara att den som

riskerar att utsättas för våld inte skall behöva fly det gemensamma

hemmet och att barn inte skall behöva växa upp i en hemmiljö där våld

och hot förekommer.

Det är enligt utskottets mening också viktigt att

besöksförbudsreglerna och den familjerättsliga lagstiftningen ses i

ett sammanhang. En grundtanke i en reform på detta område bör därför

vara att den som lever i ett destruktivt förhållande tillsammans med

en våldsbenägen partner skall få hjälp och möjlighet att under

skyddade former lämna sin partner. Det måste därför även finnas

familjerättsliga regler som kompletterar reglerna om

offentligrättsligt ingripande och som kan användas om den som är i

behov av skydd bestämmer sig för att bryta upp från sin partner. Genom

de förslag som presenteras av regeringen i den i detta ärende aktuella

propositionen skapas också en sammanhängande skyddskedja, där det

allmänna får möjlighet att bereda en våldsutsatt person skydd i

bostaden under en sammanhängande period från det att frågan om

besöksförbud aktualiseras till dess att i förekommande fall bodelning

har ägt rum.

Vid utformning av bestämmelser på det nu aktuella området är det också

viktigt att beakta att inte enskilda människors rörelsefrihet och rätt

att råda över sin egendom inskränks i större utsträckning än

nödvändigt (jfr 2 kap. 8 och 18 §§ regeringsformen). Enligt utskottets

mening innebär regeringens förslag en god avvägning mellan de utsatta

personernas skyddsbehov och regeringsformens krav på att inte i större

utsträckning än nödvändigt göra sådana inskränkningar.

Utskottet vill i detta sammanhang även peka på de berörda

myndigheternas ansvar för att reglerna om besöksförbud får avsedd

effekt. Den föreslagna skyddskedjan av åtgärder, särskilt besöksförbud

avseende den gemensamma bostaden och möjligheten att förordna

interimistiskt om kvarboenderätt, bygger på att ett skadligt mönster

måste kunna brytas och att den som är utsatt för våld och hot av en

närstående på relativt kort tid definitivt skall kunna lämna ett

destruktivt förhållande. I dessa situationer torde ett särskilt stort

ansvar ligga på socialförvaltningen att ge de utsatta personerna

hjälp, råd och stöd att vidta erforderliga åtgärder, såsom att - i

förekommande fall - ansöka om besöksförbud och därefter snabbt kunna

följa upp detta med en ansökan om interimistisk kvarboenderätt till

bostaden. Socialförvaltningen i kommunerna har ett uttryckligt ansvar

enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) att ge stöd till

brottsoffer. Det finns också möjlighet att utse en kontaktperson

enligt 3 kap. 6 § samma lag.

Här kan också nämnas polisens ansvar för att meddelade beslut om

besöksförbud får avsedd verkan. Det är viktigt att de personer som

ålagts besöksförbud får klart för sig vad beslutet innebär och att

överträdelser av besöksförbudet beivras. Här kan olika former av

underhandskontakter i förebyggande syfte mellan polisen och den som

ålagts besöksförbudet respektive den skyddade personen antas vara

verksamma. Ett sådant exempel är Polismyndighetens i Blekinge län

verksamhet där polisens hundförare givits ansvaret för att meddelade

besöksförbud inte överträds. Varje hundförare tilldelas där ett antal

besöksförbudsärenden att följa upp och bevaka. Det kan bl.a. innebära

att polismannen söker upp den som ålagts besöksförbud för att förklara

vilka regler som gäller och för att klargöra att polisen bevakar att

besöksförbudet inte överträds. Vidare har den utsatta personen

möjlighet att vid eventuella överträdelser ta direktkontakt med den

ansvarige polismannen.

Tillämpningsområdet för lagen om besöksförbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet konstaterar att besöksförbudslagens utformning är generell

och könsneutral och således omfattar alla utsatta personer som har

behov av skydd. Lagen är således tillämplig även i t.ex. samkönade

förhållanden och till skydd för utsatta invandrarkvinnor. Utskottet

föreslår med hänvisning härtill att riksdagen avslår två

motionsyrkanden rörande besöksförbudslagens tillämpningsområde.

I två motioner berörs tillämpningsområdet för besöksförbudslagen. I

motion Ju9 (fp) yrkande 5 begärs ett motivuttalande om att

besöksförbudslagen är tillämplig även på fall av hot och trakasserier

i samkönade förhållanden. I motion Ub557 (c) yrkande 3 begärs att unga

invandrarkvinnor skall ges samma skydd mot våld och hot från manliga

släktingar som erbjuds kvinnor som utsatts för misshandel av sin

partner, bl.a. genom beslut om besöksförbud.

Enligt 1 § första stycket besöksförbudslagen får förbud meddelas för

en person att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan

person eller att följa efter denna person. Besöksförbudslagen har

alltså en generell och könsneutral utformning. Det betyder att alla

utsatta personer kan ges skydd enligt lagen.

Frågan om besöksförbudslagens tillämplighet var föremål för

överväganden i samband med införande av besöksförbudslagen. Då

anfördes att lagstiftningen inte bör begränsas till att enbart ge

skydd för kvinnor som fruktar trakasserier eller hämndaktioner från

män som de tidigare haft en parrelation med utan att den bör ges en

generell tillämpning. Som exempel på relationer där behov av

besöksförbud kan uppstå nämndes förhållandet föräldrar-barn och

homosexuella förhållanden (prop. 1987/88:137 s. 13).

Även i den i detta betänkande behandlade propositionen anger

regeringen - beträffande lydelsen av den föreslagna nya bestämmelsen

om besöksförbud avseende gemensam bostad - att det inte finns

anledning att begränsa regeln till situationer där kvinnor trakasseras

av män de är gifta med eller lever tillsammans med under

äktenskapsliknande förhållanden. Ett förbud bör kunna meddelas också

t.ex. när vuxna barn utövar våld mot sina åldriga föräldrar, i

homosexuella förhållanden och för att skydda utsatta flickor vid s.k.

hedersrelaterat våld. Den föreslagna bestämmelsen bör därför enligt

regeringen vara könsneutral och omfatta alla personer som varaktigt

lever tillsammans (se prop. 2002/03:70 s. 33).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att besöksförbudslagen bör

tillämpas även till skydd för andra utsatta personer än kvinnor i

förhållande till män de lever eller levt tillsammans med. Lagen bör

således tillämpas för att bl.a. förhindra våld och hot i samkönade

parförhållanden respektive till skydd för utsatta invandrarkvinnor.

Detta är också innebörden i gällande rätt. En annan sak är att

regeringen i propositionen - i likhet med utskottet i detta betänkande

- av framställningstekniska skäl i många resonemang gör

exemplifieringar med kvinnor utsatta för hot, våld eller trakasserier

av den man hon lever eller har levt tillsammans med.

Något behov av ett tillkännagivande i frågan från riksdagen föreligger

inte. Riksdagen bör avslå motionerna Ju9 och Ub557 i nu behandlade

delar.

Besöksförbud avseende gemensam bostad

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt den del av regeringens förslag som

avser möjligheten att meddela besöksförbud avseende gemensam bostad.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motioner bl.a.

rörande proportionalitetsbedömningen vid tillämpning av bestämmelsen.

Jämför reservationerna 1 och 2 (båda fp).

I propositionen föreslås att en person skall kunna förbjudas att

uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan om det på

grund av särskilda omständigheter finns en påtaglig risk för att den

person förbudet avses gälla kommer att begå brott mot den

sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Förbudet skall få

meddelas endast om skälen för detta väger väsentligt tyngre än det

intrång eller men i övrigt som förbudet innebär för den som det avses

gälla. När ett besöksförbud avseende den gemensamma bostaden kan vara

aktuellt skall den som beslutet avses gälla på tillsägelse av polisman

följa med till förhör som hålls omedelbart därefter. Vid vägran att

medfölja kan personen medtas till förhöret.

Som skäl för att införa en sådan reglering anför regeringen i

propositionen bl.a. att det inte är acceptabelt att en person skall

behöva fly från sin bostad för att kunna skydda sig. Utgångspunkten

bör i stället vara att det är den kränkande och inte den kränkta

personens rörelsefrihet som bör få tåla en inskränkning vid en

konflikt mellan motstående intressen. En viktig omständighet som talar

för att det behövs en möjlighet att meddela besöksförbud i de fall

parterna bor tillsammans är det faktum att många - framför allt

kvinnor - inte själva förmår bryta upp från ett destruktivt

förhållande. Ett annat skäl för att införa besöksförbud avseende den

gemensamma bostaden är behovet av att skydda de barn som växer upp i

familjer där våld förekommer. Även om inte alla dessa barn själva

utsätts för fysiskt våld så far det stora flertalet ändå mycket illa.

Enligt utskottets mening är regeringens förslag väl ägnat att

förbättra det allmännas möjligheter att skydda och stödja i första

hand utsatta kvinnor och - i förekommande fall - barn i familjen.

Genom att mannen avlägsnas från den gemensamma bostaden och förbjuds

att återvända dit kan pågående trakasserier från mannens sida

omedelbart avbrytas. Härigenom skyddas både den utsatta kvinnan och

eventuella hemmavarande barn. Vidare kan fortsatt brottslighet

förebyggas. Kvinnan får dessutom rådrum och möjlighet att med stöd och

hjälp överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att möjliggöra en

separation från mannen. Åtgärder som kvinnan kan behöva vidta är

exempelvis att väcka talan om äktenskapsskillnad, kvarsittanderätt och

besöksförbud enligt äktenskapsbalken eller sambolagen.

Genom möjligheten att meddela besöksförbud avseende gemensam bostad

ges på ett konkret sätt uttryck för den enligt utskottets mening högst

rimliga principen att det är den kränkande och inte den kränkta

personens rörelsefrihet som bör få tåla en inskränkning i

rörelsefriheten.

Utskottet tillstyrker alltså i princip regeringens förslag i denna

del. Genom utskottets ställningstagande är önskemålen i motionerna

Ju250 (m) yrkande 1, Ju317 (s), Ju363 (kd) yrkande 4 och Ju387 (s)

tillgodosedda. Motionerna bör avslås av riksdagen i behandlade delar.

Ett besöksförbud avseende gemensam bostad skall enligt förslaget kunna

meddelas för högst 30 dygn. Ett sådant förbud skall kunna förlängas

med högst sju dygn i taget när det finns särskilda skäl (4 §).

I propositionen anförs att syftena med att förbjuda mannen att

återvända till bostaden är dels att avvärja den omedelbara faran, dels

att ge kvinnan visst rådrum för att kunna vidta de åtgärder som är

nödvändiga i det enskilda fallet. Det kan t.ex. handla om att kvinnan

skall hinna överväga sin situation och eventuellt ta ett första steg

mot en separation från mannen. För att detta skall vara möjligt får

inte den tid besöksförbudet skall gälla sättas alltför kort. Tiden bör

dock inte sättas längre än vad som är absolut nödvändigt för att

syftena med förbudet skall kunna uppnås.

Genom ett beslut i familjerättslig ordning kan kvinnan tillerkännas

s.k. kvarsittanderätt, varigenom mannen avskärs rådighet över den

dittills gemensamma bostaden. Samtidigt kan ett nytt beslut om

besöksförbud meddelas som ersätter det tidigare beslutet om

besöksförbud avseende den gemensamma bostaden. Det nya besöksförbudet

kan grundas antingen på gällande eller i detta ärende föreslagna

särskilda bestämmelser i äktenskapsbalken respektive sambolagen eller

på den allmänna regeln i 1 § besöksförbudslagen (prop. 2002/03:70 s.

38 f).

Utskottet anser att den tid för vilken ett besöksförbud avseende den

gemensamma bostaden enligt förslaget skall kunna meddelas är väl

avvägd. Genom möjligheterna att förordna om s.k. kvarsittanderätt samt

även möjligheten att förlänga besöksförbudstiden ges tillräckliga

möjligheter att bryta upp från ett destruktivt förhållande. Utnyttjas

tiden rätt skall inte den situation behöva uppstå att ett besöksförbud

avseende den gemensamma bostaden upphör att gälla utan att frågan

reglerats om vem av parterna som enligt familjerättslig lagstiftning

har rätt att fortsättningsvis bo kvar i bostaden.

I motion Ju354 (s) yrkande 1 framställs önskemål om att besöksförbud

avseende den gemensamma bostaden skall gälla under förundersökning och

rättegång.

Enligt utskottets mening föreligger, med den reglering utskottet

tillstyrker, inga hinder mot att den misstänkte hålls åtskild från

målsäganden under hela den tid förundersökning och rättegång pågår.

Detta kan ske t.ex. genom ett inledande beslut om besöksförbud

avseende den gemensamma bostaden följt av ett beslut om att

målsäganden tills vidare ges kvarboenderätten till bostaden samtidigt

som den misstänkte förbjuds att fortsättningsvis besöka eller på annat

sätt ta kontakt med målsäganden. Motionsyrkandet får anses

tillgodosett genom den föreslagna regleringen. Riksdagen bör avslå

motion Ju354 i nu behandlad del.

I motion Ju9 (fp) yrkande 3 begärs att riksdagen gör ett

motivuttalande rörande den proportionalitetsbedömning som skall göras

vid ställningstagande till besöksförbud avseende gemensam bostad.

Motionärerna menar att det inte skall vara relevant vid denna

bedömning huruvida den person som avses bli ålagd förbudet är ensam

ägare till bostaden. Det anförs att regeringen i propositionen

resonerar inkonsekvent i denna fråga och att det därför erfordras ett

klarläggande av riksdagen.

Enligt andra stycket första punkten i den av regeringen förslagna nya

1 a § i besöksförbudslagen får besöksförbud meddelas endast om skälen

för detta väger väsentligt tyngre än det intrång eller men som

förbudet innebär för den som förbudet avses gälla. Vid denna

proportionalitetsbedömning skall, enligt vad regeringen anför i

specialmotiven till bestämmelsen, beaktas bl.a. allvaret i de befarade

brottsliga gärningarna eller trakasserierna, förbudets längd, huruvida

den person förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden samt

huruvida den personen har sin arbetsplats i hemmet eller annars kan få

svårt att försörja sig på grund av förbudet (prop. 2002/03:70 s. 71).

I den allmänna motiveringen till bestämmelsen anför regeringen

beträffande frågan i vilka fall den föreslagna regeln om besöksförbud

avseende gemensam bostad skall vara tillämplig bl.a. att det bör sakna

betydelse huruvida bostaden utgör fast egendom som ägs helt eller

delvis av den som förbudet riktar sig mot eller om bostaden innehas

med bostadsrätt eller hyresrätt etc. Likaså bör det sakna betydelse

huruvida bostaden skall ingå i en framtida bodelning eller ej. Det

centrala är att den förbudet avses gälla och den förbudet avses skydda

är sammanboende på den aktuella adressen (s. 33).

Utskottet konstaterar att frågan om betydelsen av äganderätten till

bostaden övervägs i flera sammanhang i propositionen. Det handlar till

att börja med om huruvida besöksförbud till den gemensamma bostaden

över huvud taget bör kunna komma i fråga vid alla boendeformer och

ägarförhållanden, en fråga som regeringen besvarar jakande. Härutöver

berör regeringen i specialmotiveringen till 1 a § frågan om

äganderättens betydelse vid proportionalitetsbedömningen.

Utskottet - som inte kan se någon oklarhet i de bedömningar som görs i

propositionen - anser, i likhet med regeringen, att frågan vem som är

ägare till den gemensamma bostaden bör kunna ges viss - om än

begränsad - betydelse vid proportionalitetsbedömningen. Riksdagen bör

avslå motion Ju9 i nu behandlad del.

I motion Ju9 (fp) yrkande 6 begärs att det i den nyss berörda

proportionalitetsbestämmelsen i 1 a § andra stycket 1

besöksförbudslagen skall anges uttryckligen som en omständighet av

särskild betydelse att barn i familjen bevittnat hot och våld. Vidare

anförs att det bör införas en bestämmelse om att åklagaren i samband

med beslut om besöksförbud avseende gemensam bostad alltid skall ta

ställning till om ett besöksförbud även bör meddelas avseende

hemmavarande barn.

Den regel om proportionalitetsbedömning som regeringen föreslår är

allmänt hållen och anger endast att skälen för besöksförbudet skall

väga väsentligt tyngre än det intrång eller men som förbudet innebär

för den som förbudet avses gälla. En motsvarande

proportionalitetsregel återfinns dels i förslaget till 2 §

besöksförbudslagen, dels i reglerna om häktning (24 kap. 1 § tredje

stycket rättegångsbalken). Inte heller där anges vare sig uttömmande

eller med exempel vad som utgör skäl för åtgärden respektive intrång

eller men.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför såtillvida att det vid

proportionalitetsbedömningen bör vara av betydelse att barn i familjen

bevittnat hot och våld och därför far illa. En regel av det här slaget

måste emellertid ges en förhållandevis allmän utformning för att ge

utrymme för en lämplighetsbedömning med hänsyn till omständigheterna i

det enskilda fallet. Bestämmelsens utformning bör dessutom ansluta

till motsvarande reglering i rättegångsbalken.

Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl för att

införa en särskild bestämmelse om att åklagaren även skall ta

ställning till ett besöksförbud i förhållande till hemmavarande barn.

Föreligger det förutsättningar för att besluta om besöksförbud i

förhållande till hemmavarande barn har åklagaren möjlighet enligt

såväl den gällande som den föreslagna lydelsen av besöksförbudslagen

att besluta om detta.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion Ju9 i nu behandlad del.

I motion Ju9 (fp) yrkande 1 föreslår motionärerna att regeln i 1 a §

andra stycket andra punkten besöksförbudslagen utformas på så sätt att

det där framgår att socialtjänsten har en skyldighet att medverka i

samband med att den som besöksförbudet avser ges tillgång till sina

personliga tillhörigheter i den gemensamma bostaden.

Enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har kommunerna det

yttersta ansvaret för att de som vistas i en kommun får det stöd och

den hjälp de behöver. Av socialtjänstlagen framgår vidare dels att

berörd socialnämnd kan utse en kontaktperson med uppgift att hjälpa

den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga

angelägenheter om den enskilde begär eller samtycker till det (3 kap.

6 §), dels att socialnämnden bör verka för att den som utsatts för

brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp (5 kap. 11 §). Av

sistnämnda bestämmelse framgår också att socialnämnden särskilt skall

beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld och andra

övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra

sin situation.

Regeringen anför i propositionen att det, mot bakgrund av den

befintliga regleringen i socialtjänstlagen, inte behövs någon särskild

reglering i fråga om personliga tillhörigheter. Kan frågan inte lösas

på frivillig väg, genom hjälp av t.ex. släkt eller andra bekanta,

föreligger redan i dag en möjlighet för socialtjänsten att hjälpa till

(prop. 2002/03:70 s. 36 f).

Utskottet delar regeringens bedömning att det redan genom den

befintliga regleringen i socialtjänstlagen ges utrymme för det stöd

som kan erfordras när den som förbudet avser skall hämta personliga

tillhörigheter.

Motsvarande behov av stöd torde idag finnas t.ex. i fall då en kvinna

flytt det gemensamma hemmet på grund av hot och våld från den man hon

lever tillsammans med. Det är naturligtvis mycket angeläget att

socialförvaltningen verkligen tar sitt ansvar och medverkar i dessa

fall. Enligt utskottets bedömning föreligger emellertid inte något

behov av att ytterligare lagreglera denna fråga.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju9 i nu behandlad del.

I motion Ju9 (fp) yrkande 2 begärs att en lagregel antas om att den

som ålagts besöksförbud avseende gemensam bostad skall kunna fråntas

nycklarna till bostaden under den tid som besöksförbudet gäller, bl.a.

för att minska risken för fortsatta trakasserier och överträdelse av

besöksförbudet.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det är angeläget

att ett meddelat besöksförbud verkligen får avsedd effekt och att

förbudet i så stor utsträckning som möjligt förhindrar att personer

utsätts för trakasserier, hot och våld från närstående. En person som

ålagts besöksförbud avseende den gemensamma bostaden torde i regel

inte kunna sägas ha något berättigat intresse av att under

förbudstiden disponera nycklar till bostaden. Det är däremot inte

självklart att dessa kan omhändertas utan stöd i lag. Utskottet är

inte berett att nu ta något initiativ i denna fråga. Motion Ju9 i nu

aktuell del avstyrks.

I motion Ju249 (c) yrkande 14 begärs att åklagaren skall ges möjlighet

att fatta ett interimistiskt beslut om besöksförbud till den

gemensamma bostaden.

Enligt 6 § besöksförbudslagen skall frågor om besöksförbud handläggas

skyndsamt. Enligt 7 § kan besöksförbud meddelas på begäran av den som

beslutet avses skydda eller annars när det finns anledning till det,

dvs. även om den beslutet avses skydda inte själv begär det.

Regeringen föreslår i propositionen att det införs en möjlighet att

ålägga en person som det kan antas kommer att meddelas besöksförbud

avseende gemensam bostad en skyldighet att följa med till ett förhör

som hålls omedelbart därefter. Vägrar denne utan giltig orsak, får

polismannen ta med honom eller henne till förhöret.

Regeringen föreslår vidare att det införs en bestämmelse om att

åklagaren i fråga om besöksförbud avseende gemensam bostad skall

meddela beslut i ärendet med särskild skyndsamhet. Om den som avses

med förbudet tagits med till ett förhör skall beslut i ärendet, om det

inte finns något synnerligt hinder, meddelas i samband med att

förhöret avslutas.

Utskottet anser att den föreslagna utformningen av bestämmelsen om

handläggningstid och medtagande till förhör ger polis och åklagare

goda förutsättningar att snabbt kunna meddela beslut om besöksförbud

avseende den gemensamma bostaden. Detta framstår som viktigt eftersom

det är angeläget att något säkerhetsmässigt "tidsglapp", under vilket

den utsatta personen inte skulle kunna hindra den som avses med

förbudet från att återvända till bostaden, inte uppstår. Något behov

av att härutöver införa en särskild bestämmelse om interimistiska

beslut om besöksförbud till den gemensamma bostaden föreligger inte.

Härutöver vill utskottet nämna att det enligt 11 § första stycket

andra meningen besöksförbudslagen alltid finns möjlighet för åklagaren

att genast fatta beslut om besöksförbud om det är nödvändigt. Den

reglering som efterfrågas i motion Ju249 finns alltså redan och det nu

aktuella förslaget tillgodoser motsvarande behov på ett än tydligare

sätt i fråga om besöksförbud avseende gemensam bostad. Riksdagen bör

avslå motion Ju249 i nu behandlade delar.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om

besöksförbud avseende den gemensamma bostaden. Samtliga här behandlade

motioner avstyrks.

Särskilt utvidgat besöksförbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt den del av regeringens förslag som

avser möjligheten att i fall av överträdelser av ett utvidgat

besöksförbud kunna förbjuda den förbudet avser att uppehålla sig inom

ett ännu större område (särskilt utvidgat besöksförbud). Utskottet

föreslår att riksdagen avslår några motioner rörande hur området för

särskilt utvidgat besöksförbud bör utformas. Jämför reservationerna 3

(fp) och 4 (c).

Om ett generellt besöksförbud enligt 1 § besöksförbudslagen inte

bedöms vara tillräckligt kan, enligt nuvarande lydelse av 2 §,

förbudet utvidgas till att avse också förbud att uppehålla sig i

närheten av en annan persons bostad eller arbetsplats (utvidgat

besöksförbud).

I propositionen föreslås att det införs en ny bestämmelse som innebär

att den som har överträtt ett utvidgat besöksförbud skall kunna

förbjudas att uppehålla sig inom ett större område än vad som följer

av ett vanligt utvidgat besöksförbud (särskilt utvidgat besöksförbud).

Förbudet får enligt förslaget omfatta ett eller flera områden i

anslutning till sådana platser där den utsatta personen har sin bostad

eller arbetsplats eller där den personen annars brukar vistas.

Förbudet får inte avse ett större område än vad som är nödvändigt.

Särskilt utvidgat besöksförbud skall få meddelas endast om skälen för

detta väger väsentligt tyngre än den inskränkning i rörelsefriheten

som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla.

Regeringen anför i propositionen att det bör vara möjligt att utvidga

ett besöksförbud till större geografiska områden när den som avses med

förbudet har överträtt ett tidigare meddelat utvidgat besöksförbud. I

dessa fall står det nämligen klart att syftet med den mindre

ingripande åtgärden inte har kunnat uppnås, vilket kan göra en

ytterligare utvidgning både motiverad och förenlig med grundläggande

proportionalitetsprinciper. En bestämmelse om särskilt utvidgat

besöksförbud som utformats på detta sätt uppfyller enligt regeringen

nödvändiga rättssäkerhetskrav (prop. 2002/03:70 s. 26 f).

Utskottet har inledningsvis i betänkandet anfört att utskottet delar

regeringens bedömning att det är den som trakasserar eller som på

annat sätt utgör ett hot mot en annan person som skall få tåla

inskränkningar i sin rörelsefrihet och inte den som trakasseras. Mot

bakgrund av det ställningstagandet framstår möjligheten att i fall av

konstaterade överträdelser av besöksförbud ytterligare utöka det

"fredade" området som rimlig. Utskottet anser att regeringen vid

utformningen av bestämmelsen har gjort en rimlig avvägning mellan

intresset av att skydda den utsatta personen och intresset av att

värna nödvändiga rättssäkerhetskrav och att inte i onödig omfattning

inskränka enskilda människors rörelsefrihet.

I motionerna Ju8 (c) yrkande 3 och Ju249 (c) yrkande 15 anförs att

besöksförbud bör kunna omfatta en hel kommun, en del av en kommun

eller flera angränsande kommuner. I motionerna Ju234 (fp) yrkande 3

och Ju364 (fp) yrkande 25 anförs att ett utvidgat besöksförbud bör

kunna omfatta en del av en kommun eller delar av flera kommuner.

I sin remiss till lagrådet föreslog regeringen att det geografiska

området för särskilt utvidgat besöksförbud skulle avgränsas genom

användning av kommunbegreppet. Således föreslogs att bestämmelsen

skulle utformas så att förbudet skulle avse en viss kommun eller ett

område inom en kommun eller flera angränsande kommuner. Lagrådet

riktade dock kritik mot förslaget i den delen och menade att det är

betänkligt att i detta sammanhang anknyta till kommunbegreppet.

Lagrådet anförde att om det anses finnas ett behov av att utöka

förbudsområdet ytterligare bör detta avgränsas i relation till var den

person som skall skyddas normalt befinner sig. Regeringen anför i

propositionen att den godtagit Lagrådets bedömning och har omarbetat

bestämmelsen i enlighet därmed.

Utskottet delar regeringens bedömning att området för särskilt

utvidgat besöksförbud inte bör knytas till kommunbegreppet. En sådan

ordning skulle medföra att den som åläggs besöksförbud i många fall

skulle få sin rörelsefrihet inskränkt i större utsträckning än vad som

är påkallat.

Utskottet anser alltså att regeringens förslag i denna del bör antas

medan motionerna Ju8 och Ju249 i nu behandlade delar bör avslås av

riksdagen. Motionerna Ju234 och Ju364 i nu behandlade delar får enligt

utskottets mening anses i huvudsak tillgodosedda genom regeringens

förslag. Även dessa bör avslås av riksdagen.

Ändringar i äktenskapsbalken och sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

ändringar i äktenskapsbalken och sambolagen. Ändringarna innebär att

domstolen ges möjlighet att i större utsträckning än i dag förordna

interimistiskt om kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden.

Vidare innebär ändringarna att möjligheterna att förbjuda makar och

sambor att besöka varandra utvidgas.

Genom de föreslagna ändringarna i 18 kap. 2 § äktenskapsbalken

möjliggörs för domstolen att besluta interimistiskt om kvarboenderätt

för en make till den gemensamma bostaden även då talan om detta väckts

efter att handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har

avslutats. Vidare möjliggörs för domstolen att i dessa ärenden, för

tiden till dess bodelning har skett, förbjuda makarna att besöka

varandra. En motsvarande möjlighet finns sedan tidigare i pågående

äktenskapsskillnadsmål (se 14 kap. 7 § andra stycket

äktenskapsbalken).

Förslagen till ändringar i den ännu ej antagna sambolagen (jfr prop.

2002/03:80) innebär en möjlighet för domstolen att besluta

interimistiskt om kvarsittanderätt till en bostad som skall ingå i en

bodelning mellan samborna. Vidare innebär ändringarna att det införs

en möjlighet att i samband med ett förordnande om vem av samborna som

skall ha kvarboenderätten respektive i mål om sambos övertagande av

bostad förbjuda samborna att besöka varandra. Någon sådan möjlighet

har tidigare inte funnits beträffande sambor.

Utskottet ser positivt på förslaget att införa större möjligheter att

förordna interimistiskt om kvarboenderätt för separerande makar och

sambor. Detta framstår som nödvändigt för att den föreslagna

bestämmelsen i 1 a § besöksförbudslagen om besöksförbud avseende den

gemensamma bostaden skall kunna få avsedd effekt. De utökade

möjligheterna att besluta om besöksförbud i samband med att frågan om

kvarboenderätt prövas är också angelägen. När frågor om kvarboenderätt

aktualiseras först sedan ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats

torde det ofta röra sig om situationer där det finns en konflikt

mellan makarna och det därför kan finnas ett behov av att hålla dem

åtskilda. Det finns inte heller någon anledning att i dessa frågor

skilja på gifta och sambor.

Som anförts inledningsvis rörande de allmänna förutsättningarna för

reformförslagen måste förslagen om besöksförbud avseende den

gemensamma bostaden och förslagen rörande ändringar i den

familjerättsliga lagstiftningen ses i ett sammanhang. Genom förslagen

skapas en sammanhängande "skyddskedja", där det allmänna får möjlighet

att bereda en våldsutsatt person skydd i dennes bostad under en

sammanhängande period från det att frågan om besöksförbud aktualiseras

till dess att, i förekommande fall, bodelning har ägt rum.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken respektive i sambolagen.

Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen - med hänvisning till av regeringen

förutskickade utvärderingsuppdrag - avslår två motionsyrkanden om att

de nya besöksförbudsreglerna skall utvärderas efter att ha varit i

kraft under en tid. Jämför reservation 5 (m, fp, kd).

I motionerna Ju7 (m) yrkande 1 och Ju9 (fp) yrkande 7 anförs att den

nya lagstiftningen och tillämpningen av denna bör utvärderas. I motion

Ju7 anförs att en utvärdering bör genomföras efter det att

lagändringarna varit i kraft i två år. I Ju9 anförs att regeringen

noga bör följa rättstillämpningen och effekterna av den nya

lagstiftningen.

I propositionen upplyser regeringen att den har för avsikt att ge BRÅ

i uppdrag att följa tillämpningen av regelverket under tre år samt

därefter analysera tillämpningen och effekterna av de nya reglerna

(prop. 2002/03:70 s. 69).

Utskottet kan konstatera att regeringen regelmässigt brukar låta

utvärdera ny lagstiftning efter det att den varit i kraft en tid. Så

skedde också t.ex. efter det att besöksförbudslagen infördes. På

uppdrag av regeringen presenterade BRÅ år 1989 en utvärdering i

rapporten Lagen om besöksförbud - En uppföljning (BRÅ-PM 1989:2).

Utvärderingen begränsades till de ärenden som hade inkommit under det

första halvåret efter det att lagen hade trätt i kraft. En ny

utvärdering - även den på uppdrag av regeringen - presenterades av BRÅ

i maj 1995 i skriften Uppföljning av lagen om besöksförbud. Den

studien genomfördes i syfte att undersöka eventuella effekter av den

höjning av straffmaximum för överträdelse av besöksförbud samt de

ändrade åtalsregler som infördes år 1990. Här kan också nämnas att BRÅ

i februari 2003 presenterade en utvärdering av besöksförbudslagen och

dess tillämpning (BRÅ-rapport 2003:2). Det övergripande syftet med den

utvärderingen var att belysa lagens effekter på trygghet och

brottslighet samt rättsväsendets tillämpning av lagen.

Utskottet noterar att regeringen avser att ge BRÅ i uppdrag att följa

tillämpningen av regelverket under en treårsperiod. Något skäl för

riksdagen att särskilt uttala att regeringen noga skall följa

rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen föreligger

inte. Riksdagen bör avslå motionerna Ju7 och Ju9 i nu behandlade

delar.

Elektronisk övervakning av besöksförbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår - bl.a. med hänvisning till att tekniken på området

inte är tillräckligt utvecklad - att riksdagen avslår ett antal

motionsyrkanden rörande elektronisk övervakning vid besöksförbud.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

I motionerna Ju7 (m) yrkande 2, Ju8 (c) yrkande 5, Ju9 (fp) yrkande 4,

Ju234 (fp) yrkande 7, Ju249 (c) yrkande 15, Ju289 (s), Ju294 (s),

Ju363 (kd) yrkande 5, Ju364 (fp) yrkande 25, Ju369 (m) yrkande 5,

Ju371 (m) och A315 (m) yrkande 10 begärs olika åtgärder som syftar

till att besöksförbud skall kunna kombineras med elektronisk

övervakning av den som är ålagd besöksförbud.

BRÅ överlämnade år 1999 den på uppdrag av regeringen utförda

förstudien Elektronisk övervakning vid besöksförbud - Teknikens

möjligheter och begränsningar. Förstudien finns tillgänglig i

Justitiedepartementet (Dnr Ju1999/1158/KRIM). I studien anförs bl.a.

att elektronisk övervakning vid besöksförbud används på ett begränsat

antal orter i USA och att den teknik som används där är tillförlitlig

vad gäller förmågan att dokumentera överträdelser och skulle kunna

bidra till att öka antalet uppklarade överträdelser av besöksförbud.

En ökad risk för upptäckt verkar enligt BRÅ avskräckande för många män

och ökar därigenom också kvinnornas trygghet.

I departementspromemorian Ytterligare åtgärder för att motverka våld i

nära relationer (Ds 2001:73), som ligger till huvudsaklig grund för

regeringens förslag i propositionen, presenterades tre idéskisser till

rättslig reglering av elektronisk övervakning av besöksförbud. Den

första modellen innebär att skyddstillsyn kombineras med en föreskrift

om övervakning av besöksförbud med elektronisk kontroll. Modell nummer

två går ut på att domstol i vissa fall skall kunna besluta om sådan

övervakning inom ramen för besöksförbudslagen, utan någon koppling

till brottspåföljd. Den tredje modellen innebär ett system där domstol

skall kunna besluta om övervakning som en särskild rättsverkan av

överträdelse av besöksförbud. På grund av svårigheterna med att finna

en lämplig rättslig lösning lades emellertid inte något förslag

rörande elektronisk övervakning av besöksförbud fram i promemorian.

Regeringen stannar i propositionen för att inte lägga fram något

förslag till reglering av elektronisk övervakning av besöksförbud.

Regeringen anser visserligen att det är angeläget med åtgärder som kan

leda till att besöksförbud efterlevs och ökad trygghet för de personer

som avses skyddas av sådana förbud. Möjligheten att övervaka

besöksförbud med tekniska hjälpmedel, bl.a. elektroniskt, har noggrant

övervägts inom Regeringskansliet. Man har dock funnit svårigheter att

finna en lösning som både är acceptabel från integritetssynpunkt och

som dessutom är rättssäker, effektiv, trovärdig och tekniskt säker.

Regeringen konstaterar bl.a. att det, beträffande samtliga de

lösningar som diskuterats i departementspromemorian, kan pekas på

svagheter i modellerna. En modell där domstolen skulle kunna besluta

om övervakning inom ramen för ett beslut om besöksförbud skulle

sannolikt strida mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna. Övervakning som en

särskild rättsverkan då någon döms för brott mot ett besöksförbud

skulle vara förenat med svårigheter bl.a. när det gäller att finna

incitament för den övervakade att följa förbudet. Övervakning som en

del av en påföljd för brott skulle, för att inte strida mot

grundläggande principer för påföljdsbestämningen, kräva att

övervakningstidens längd utmättes efter brottets straffvärde. Detta

skulle emellertid stå i konflikt med övervakningens syfte att

förbättra tryggheten för brottsoffret.

Härtill kommer enligt regeringen tekniska problem som gör att det

starkt kan ifrågasättas om övervakningen skulle innebära någon ökad

trygghet för brottsoffret.

Regeringens sammanfattande bedömning är att elektronisk kontroll av

besöksförbud med dagens teknik inte kan bli effektiv med mindre än att

den för vilken förbudet skall gälla underkastas så ingripande

inskränkningar att det inte framstår som acceptabelt.

Regeringen uppger att den emellertid avser att fortsätta följa frågan

och ta initiativ till förnyade överväganden om det föreligger

förbättrade tekniska och praktiska förutsättningar för elektronisk

övervakning av detta slag (prop. 2002/03:70 s. 64 f).

Utskottet instämmer i regeringens överväganden i denna fråga.

Utskottet är ense med motionärerna vad gäller önskan att i framtiden

kunna komplettera meddelade beslut om besöksförbud med ett system för

övervakning av att förbudet efterföljs. Som regeringen anför är dock

dagens teknik på området - som visserligen har utvecklats genom åren -

inte så utvecklad att ett användande av tekniken framstår som

acceptabelt vare sig utifrån ett proportionalitetsperspektiv eller med

hänsyn till den utsattes trygghet. Utskottet förutsätter att

regeringen noga följer den tekniska utvecklingen på området och

löpande överväger sitt tidigare ställningstagande i frågan.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna Ju7, Ju8, Ju9, Ju234, Ju249, Ju289, Ju294, Ju363,

Ju364, Ju369, Ju371 och A315 i nu behandlade delar.

Straff och frihetsberövande vid överträdelse av besöksförbud

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att straffskalan för

överträdelser av besöksförbud samt reglerna om frihetsberövande inte

bör ändras. Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal

motionsyrkanden rörande straff och frihetsberövande för överträdelse

av besöksförbud. Jämför reservationerna 7 (m, c), 8 (fp) och 9 (c).

I motion Ju7 (m) yrkande 3 anförs att även ringa överträdelser av

besöksförbud bör vara straffbara. I motion Ju234 (fp) yrkande 4 anförs

att fängelse bör vara normalpåföljd för överträdelse av besöksförbud

och i motion Ju250 (m) yrkande 10 påtalas behovet av skärpta straff

för överträdelser av besöksförbud. I motionerna Ju8 (c) yrkande 4 och

Ju249 (c) yrkande 13 anför motionärerna bl.a. att upprepade

överträdelser av besöksförbud bör utgöra grund för häktning.

Straffet för överträdelse av besöksförbud är böter eller fängelse i

högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar (24 §

besöksförbudslagen). Enligt 24 kap. 1 § första stycket

rättegångsbalken får - under vissa närmare angivna förutsättningar,

bl.a. vid risk för återfall i brott - den häktas som är på sannolika

skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år

eller däröver.

I samband med införande av lagen om besöksförbud anförde

departementschefen som skäl för att inte straffbelägga ringa

överträdelser av besöksförbud att ett sådant undantag är nödvändigt

för att undvika resultat av tillämpningen av lagen som framstår som

stötande. Ringa överträdelser angavs av departementschefen utgöras av

kontakttaganden som visserligen inte framstår som uppenbart befogade

men som ändå får anses ursäktliga (se prop. 1987/88:137 s. 34 f).

Genom en lagändring år 1990 höjdes straffmaximum för överträdelse av

besöksförbud från sex månader till ett års fängelse. I det

lagstiftningsärendet - som kom till stånd på initiativ av

justitieutskottet - uttalade utskottet att straffet för överträdelse

av besöksförbud i normalfallet bör bli böter men att det under

bestämmelsen även faller mycket allvarliga överträdelser vars

straffvärde ligger över fängelse i sex månader, t.ex. ofta

förekommande överträdelser med starka inslag av passivt hot som pågått

under lång tid. Vidare pekade utskottet på betydelsen av att kunna

avbryta en pågående serie allvarliga överträdelser av besöksförbud

genom att häkta den som överträder förbudet (se bet. 1989/90:JuU5 s.

16 f).

Regeringen anför i den i detta betänkande behandlade propositionen att

det är tveksamt om en skärpning av straffskalan skulle öka tryggheten

för dem som skyddas av besöksförbud. Besöksförbudslagen är avsedd att

utgöra ett komplement till de straffrättsliga och straffprocessuella

reglerna och kan aldrig ensam täcka det skyddsbehov som kan föreligga

i det enskilda fallet. Lagens straffbestämmelse har främst betydelse

för sådana handlingar som inte är straffbelagda enligt andra lagrum.

Regeringen vill inte helt utesluta att det kan finnas skäl att införa

en särskild straffskala för normalbrottet med enbart fängelse och en

särskild straffskala för ringa brott bestående av enbart böter.

Regeringen avser att återkomma till denna fråga när effekterna av den

nu föreslagna reformen har utvärderats (prop. 2002/03:70 s. 53).

Utskottet delar regeringens bedömning i fråga om straffskalan för

överträdelser av besöksförbud. Vid så allvarliga överträdelser av

besöksförbudet att straffskalan skulle kunna anses otillräcklig torde

gärningsmannen i regel även ha gjort sig skyldig till andra brottsliga

handlingar med ett relativt högt straffvärde.

Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag vad gäller ringa

överträdelser av besöksförbud. För att kunna undvika stötande följder

av tillämpningen av lagen bör ansvar inte ådömas i ringa fall av

överträdelser. Riksdagen bör avslå motionerna Ju7, Ju234 och Ju250 i

nu behandlade delar.

När det gäller yrkandena i motionerna Ju8 och Ju249 om häktning för

upprepade överträdelser av besöksförbud kan utskottet konstatera att

överträdelse av besöksförbud utgör ett s.k. häktningsgrundande brott.

Just det förhållandet att gärningsmannen återfaller i likartad

brottslighet utgör en sådan omständighet som kan ha särskild betydelse

vid bedömningen av om skäl för häktning föreligger. Motionsyrkandena

härom är alltså tillgodosedda genom gällande lagstiftning. Riksdagen

bör avslå motionerna Ju8 och Ju249 i dessa delar.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motioner rörande

bl.a. insatser mot brott mot kvinnor och barn samt skydd för hotade

och misshandlade kvinnor som hämtar personliga tillhörigheter i den

gemensamma bostaden.

I motion Ju8 (c) anförs att barn som upplever våld inom familjen bör

betraktas som brottsoffer (yrkande 1), att en nollvision vad gäller

våld mot kvinnor och barn bör antas (yrkande 2) och att polisens

rutiner och attityder beträffande brott mot kvinnor och barn bör

förbättras (yrkande 6).

Motsvarande motionsyrkanden behandlades av utskottet senast i mars

2003 i ett betänkande med behandling av ett antal motionsyrkanden om

våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11).

Beträffande barn som brottsoffer delade utskottet därvid motionärernas

uppfattning att barns utsatta situation i familjer där våld förekommer

på alla sätt måste uppmärksammas. Utskottet anförde vidare bl.a. att

samhällets insatser för dessa barn måste prioriteras på olika sätt.

Många av barnen är t.ex. i behov av barnpsykiatrisk behandling. Barnen

och deras mödrar har också ofta ett behov av hjälp och stöd på olika

sätt från bl.a. de sociala myndigheterna, såväl i en akut fas som mer

långsiktigt. Utskottet ansåg att den reglering som i dag finns för

detta stöd framstår som i huvudsak ändamålsenligt utformad. Härtill

kom enligt utskottet regeringens då liggande förslag i propositionen

Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (prop. 2002/03:53).

Utskottet var emellertid inte berett att förespråka någon ändring av

den nuvarande processrättsliga systematiken där i princip endast den

som utsatts för brott är målsägande och kan inträda i

brottmålsprocessen (bet. 2002/03:JuU11 s. 38 f).

Beträffande motionsyrkanden om en nollvision vad gäller våld mot

kvinnor och barn anförde utskottet att riksdagen i olika sammanhang,

bl.a. i samband med behandlingen av statsbudgeten för år 2003 (bet.

2002/03:JuU1 s. 34 f och s. 57), har klargjort att det är viktigt att

fler brott klaras upp och leder till lagföring och att detta är

prioriterade uppgifter för polisen respektive åklagarväsendet samt att

polisen skall utveckla sin förmåga att förebygga och bekämpa

våldsbrott, bl.a. våld mot kvinnor och barn (bet. 2002/03:JuU11 s. 11

f).

Beträffande polisens rutiner och attityder underströk utskottet hur

viktigt polisens arbete med att bekämpa våld mot kvinnor och barn är.

Utskottet hänvisade till att omfattande åtgärder har vidtagits och att

ett omfattande arbete alltjämt pågår inom polisen vad gäller

insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och barn. Vidare hänvisade

utskottet till att regeringen i regleringsbrevet för år 2003 ålagt

Rikspolisstyrelsen att redovisa det brottsbekämpande arbete som under

året har bedrivits på detta område. Utskottet underströk betydelsen av

att detta goda arbete fortsätter och intensifieras inom polisen men

ansåg att det inte var påkallat med något tillkännagivande från

riksdagen i denna fråga (bet. 2002/03:JuU11 s. 23 f).

Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i dessa frågor sedan de

senast behandlades av utskottet. Riksdagen bör avslå motion Ju8 i nu

behandlade delar.

I motionerna Ju314 (s), Ju335 (s), Ju354 (s) yrkande 2 och A 242 (kd)

yrkande 42 anförs att kvinnor som tvingats lämna det gemensamma hemmet

på grund av att de blivit utsatta för hot och våld från den de lever

tillsammans med bör ges polisbeskydd för att kunna hämta personliga

tillhörigheter i bostaden.

Motsvarande yrkanden som de nu aktuella behandlades av utskottet

senast i februari 2002 (bet. 2001/02:JuU11 s. 16 f).

De nu behandlade motionsyrkandena - som alla väcktes under den

allmänna motionstiden år 2002 - utgår från förutsättningen att det

inte är möjligt att skilja den som begått brott mot en närstående från

den gemensamma bostaden, annat än genom ett frihetsberövande, och att

det därför i stället är offret som har anledning att lämna bostaden.

Genom den av regeringen i detta ärende föreslagna bestämmelsen om

besöksförbud avseende den gemensamma bostaden blir det emellertid

möjligt att i sådana situationer meddela besöksförbud för den som

t.ex. har hotat och trakasserat en make eller sambo. Därigenom kan

förövaren skiljas från bostaden och det möjliggörs för offret att bo

kvar. Med en sådan ordning uppstår inte det av motionärerna påtalade

behovet av polisbeskydd.

Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna Ju314, Ju335, Ju354 och A242 i nu behandlade delar.

Reservationer

1. Lagmotiv beträffande besöksförbud avseende gemensam bostad,

punkt 2 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju9 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt den föreslagna 1 a § andra stycket 1 i besöksförbudslagen får

ett besöksförbud avseende gemensam bostad meddelas endast om skälen

för ett sådant förbud väger väsentligt tyngre än det intrång eller men

i övrigt som förbudet innebär för den som förbudet avses gälla.

I propositionen (s. 71) anges att det vid denna

proportionalitetsbedömning skall tas hänsyn bl.a. till huruvida den

person som förbudet avses gälla är ensam ägare till bostaden. Vi anser

att den omständigheten inte bör beaktas vid

proportionalitetsbedömningen. Ett besöksförbud avseende gemensam

bostad är avsedd att vara under endast en kort tid och syftar endast

till att avvärja en omedelbar fara respektive till att möjliggöra för

den som besöksförbudet avser att skydda att vidta nödvändiga åtgärder,

t.ex. ta första steget mot en separation. Under denna korta tid saknar

det relevans om ägaren kan disponera den bostad han eller hon äger.

Riksdagen bör godkänna vad vi nu har anfört.

2. Besöksförbud avseende gemensam bostad, punkt 3 (m, fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson

(m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Cecilia Magnusson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 1 a §, 4 §, 6 §, 6 a §, 7 a §,

13 a §, 14 §, 15 § och 19 §. Riksdagen tillkännager vidare för

regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och motion

2002/03:Ju9 yrkandena 1, 2 och 6 och avslår motionerna 2002/03:Ju249

yrkande 14, 2002/03:Ju250 yrkande 1, 2002/03:Ju317, 2002/03:Ju354

yrkande 1, 2002/03:Ju363 yrkande 4 och 2002/03:Ju387.

Ställningstagande

Vi anser att det i den föreslagna lagen bör införas en bestämmelse som

innebär att den som har ålagts ett besöksförbud till en gemensam

bostad skall fråntas nycklarna under den begränsade tid som

besöksförbudet gäller. Nycklarna kan därvid deponeras hos lämplig

myndighet.

Vidare anser vi att det saknas ett tillräckligt barnperspektiv i

regeringens förslag. Enligt vår mening bör det vid

proportionalitetsbedömningen enligt 1 a § andra stycket 1

besöksförbudslagen särskilt beaktas om det finns hemmavarande barn.

Vidare bör åklagaren alltid när det är fråga om att utfärda

besöksförbud till en gemensam bostad samtidigt ta ställning till om

ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande barn. Detta

bör komma till uttryck i lagtexten.

Vi anser också att det i 1 a § andra stycket 2 om tillgång till

personliga tillhörigheter i den gemensamma bostaden uttryckligen bör

framgå att socialtjänsten skall bistå parterna i enlighet med 3 kap. 6

§ och 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453).

Mot bakgrund av att den föreslagna reformen är angelägen väljer vi att

nu ändå godta regeringens förslag till bestämmelser om besöksförbud

avseende gemensam bostad. Det får dock ankomma på regeringen att

skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i

besöksförbudslagen i enlighet med vad vi nu har anfört.

3. Särskilt utvidgat besöksförbud, punkt 4 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Riksdagen tillkännager

vidare för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och

motionerna 2002/03:Ju234 yrkande 3 och 2002/03:Ju364 yrkande 25 i

denna del och avslår motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 3 och

2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del.

Ställningstagande

I de fall då det kan bli aktuellt med ett särskilt utvidgat

besöksförbud rör det sig om fall där det utvidgade besöksförbudet

visat sig otillräckligt. I de aktuella fallen har den som ålagts

besöksförbud visat på en enastående oförmåga att respektera de

begränsningar som ålagts honom eller henne. Ett särskilt utvidgat

besökförbud måste således i förekommande fall kunna inbegripa ett

betydande område. Den person som lever under hot och trakasserier

måste ges en chans till ett normalt liv och kunna röra sig fritt i

samhället. Vid proportionalitetsbedömningen är det den hotades rätt

till ett liv med någorlunda naturlig rörlighet som måste sättas

främst. Området för besöksförbudet måste i varje enskilt fall

avgränsas efter brottsoffrets perspektiv. Likaväl som ett område inte

får vara större än vad som är nödvändigt så får det inte heller vara

mindre än nödvändigt. Detta borde tydligt framgå av 2 §.

Eftersom det är angeläget att bestämmelser om särskilt utvidgat

besöksförbud antas redan nu är vi beredda att i detta ärende ställa

oss bakom regeringens förslag även i denna del. Det får dock ankomma

på regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett förslag

till ny lydelse av 2 § besöksförbudslagen i enlighet med vad vi nu har

anfört.

4. Särskilt utvidgat besöksförbud, punkt 4 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1988:688) om besöksförbud såvitt avser 2 §. Riksdagen tillkännager

vidare för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 4.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:70 i denna del och

motionerna 2002/03:Ju8 yrkande 3 och 2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna

del och avslår motionerna 2002/03:Ju234 yrkande 3 och 2002/03:Ju364

yrkande 25 i denna del.

Ställningstagande

Jag ser positivt på regeringens förslag att den som har överträtt ett

så kallat utvidgat besöksförbud skall kunna förbjudas att uppehålla

sig inom ett större område än vad som följer av ett vanligt utvidgat

besöksförbud. Jag vill dock gå ett steg längre och möjliggöra att ett

särskilt utvidgat besöksförbud i vissa fall även skall kunna avse en

kommun, ett område inom en kommun eller flera angränsande kommuner.

Detta bör vara möjligt då hotbilden är ytterst allvarlig.

Eftersom den reform som regeringen föreslår är angelägen är jag dock

beredd att ställa mig bakom propositionen även i denna del. Det får

dock ankomma på regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med

ett förslag till ny lydelse av 2 § besöksförbudslagen i enlighet med

vad jag nu har anfört.

5. Utvärdering av de nya besöksförbudsreglerna, punkt 7 (m,

fp, kd)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp) och Cecilia

Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju7

yrkande 1 och 2002/03:Ju9 yrkande 7.

Ställningstagande

Mot bakgrund bl.a. av att besöksförbudslagen innebär ingrepp i

enskilda människors rörelsefrihet och äganderätt samt att sådana

ingrepp endast får ske med beaktande av proportionalitetsprincipen och

för att tillgodose ett allmänt intresse är det viktigt att regeringen

utifrån denna aspekt utvärderar tillämpningen av de nya bestämmelserna

i lagen. Det är också viktigt att utvärdera hur effektiva de nya

bestämmelserna blir för att motverka våld i nära relationer.

Utvärderingen bör enligt vår mening inte utföras av BRÅ.

Utvärderingen bör genomföras efter att lagändringarna varit i kraft en

tid, förslagsvis efter två år.

Det får ankomma på regeringen att vidta lämpliga åtgärder med

anledning av vad vi nu har anfört.

6. Elektronisk övervakning av besöksförbud, punkt 8 (m, fp,

kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c)

och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju7

yrkande 2, 2002/03:Ju8 yrkande 5, 2002/03:Ju9 yrkande 4, 2002/03:Ju234

yrkande 7, 2002/03:Ju249 yrkande 15 i denna del, 2002/03:Ju289,

2002/03:Ju294, 2002/03:Ju363 yrkande 5, 2002/03:Ju364 yrkande 25 i

denna del, 2002/03:Ju369 yrkande 5, 2002/03:Ju371 och 2002/03:A315

yrkande 10.

Ställningstagande

Tryggheten för dem som skall skyddas av ett besöksförbud skulle öka

avsevärt om det fanns ett sätt att kontrollera att den beslutet avser

faktiskt inte närmar sig den hotade personen. Ett sätt som prövats och

befunnits effektivt i USA är elektronisk övervakning av

besöksförbudet. Tekniken som används i USA anses enligt BRÅ mycket

tillförlitlig och skulle kunna bidra till att öka antalet uppklarade

överträdelser av besöksförbud genom att bevisningen skulle förenklas.

Vidare skulle en ökad upptäcktsrisk verka avskräckande för många män

som i annat fall skulle bryta mot besöksförbudet. Härigenom skulle den

skyddade personens trygghet öka.

Vi anser att ett system med övervakning av besöksförbud bör införas i

Sverige. Det bör ankomma på regeringen att ta initiativ till en ny

utredning i syfte att förverkliga detta system och att därefter

återkomma till riksdagen med förslag på erforderliga lagändringar för

att möjliggöra elektronisk övervakning av besöksförbud.

7. Straff för överträdelse av besöksförbud, punkt 9 (m, kd, c)

av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson

(m), Johan Linander (c) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju7

yrkande 3 och 2002/03:Ju250 yrkande 10 och avslår motion 2002/03:Ju234

yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att påföljden för överträdelse av besöksförbud inte är

tillräckligt ingripande. För att ytterligare inskärpa vikten av att

besöksförbudet respekteras och följs anser vi att även ringa

överträdelser skall straffbeläggas. Det finns också skäl att överväga

en särskild straffskala för normalbrottet med enbart fängelse och en

särskild straffskala för ringa brott bestående av enbart böter.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med förslag på lagtext som

tillgodoser vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom

motionerna Ju7 och Ju250 i nu behandlade delar. Motion Ju234 bör på av

majoriteten anförda skäl avslås.

8. Straff för överträdelse av besöksförbud, punkt 9 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju234 yrkande

4 och avslår motionerna 2002/03:Ju7 yrkande 3 och 2002/03:Ju250

yrkande 10.

Ställningstagande

Eftersom antalet överträdelser av besöksförbud ökar riskerar

besöksförbudets syfte, att värna kvinnors frihet och säkerhet, att

undergrävas. Förutom att utöka möjligheterna att meddela besöksförbud

bör straffen för överträdelse skärpas. Straffskalan för besöksförbud

bör utformas så att det framgår att fängelse skall vara normalpåföljd

för gärningen.

Det får ankomma på regeringen att återkomma med ett förslag till ny

straffbestämmelse som tillgodoser vad vi nu anfört.

9. Frihetsberövande vid upprepad överträdelse av besöksförbud,

punkt 10 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind

(kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c)

och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju8

yrkande 4 och 2002/03:Ju249 yrkande 13.

Ställningstagande

Samhället måste reagera kraftfullt på överträdelser av besöksförbud.

Vid återfall i sådant brott bör gärningsmannen i större utsträckning

än i dag kunna anhållas och häktas. Fara för att den misstänkte

återfaller i brottslighet, som är en av häktningsgrunderna, är ju i

dessa fall dokumenterad. Enligt vår mening bör dessutom påföljden i

dessa fall inte stanna vid böter, vilket också utgör en förutsättning

för att gärningsmannen skall kunna häktas.

Det får ankomma på regeringen att se över och föreslå erforderliga

ändringar i rättegångsbalken och besöksförbudslagen för att tillgodose

vad vi nu har anfört.

Särskilt yttrande

Besöksförbudsreglernas betydelse för praxis rörande frihetsberövande

m.m. (m)

Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m) anför:

Vi anser att de utökade möjligheter att meddela beslut om besöksförbud

som föreslås i propositionen medför en risk för att åklagare och

domstolar, vid hot om våld inom familjen, i mindre utsträckning än

idag kommer att besluta om anhållande och häktning, eftersom de i

dessa fall torde sträva efter en användning av besöksförbud i stället.

Besöksförbud avseende gemensam bostad får enligt vår mening inte

ersätta eller konkurrera med tvångsmedel enligt 24 kap.

rättegångsbalken, utan skall ses som en mellannivå som kompletterar

nuvarande regelverk. Tryggheten för den utsatta personen är de facto

större då den som hotar är frihetsberövad. Vi vill således framhålla

vikten av att ändringarna i lagen om besöksförbud inte leder till en

uppluckring av praxis beträffande frihetsberövande.

Lagen om besöksförbud är inte starkare än möjligheterna att följa upp

besluten. Utfärdade besöksförbud måste följas upp för att den person

som beslutet avser att skydda skall känna förtroende för rättssystemet

och trygghet i den egna situationen. Det är också viktigt att

signalera för den som ålagts besöksförbud att beslutet inte endast är

en pappersprodukt.

Konkret uppföljning av beslut om besöksförbud kräver polisiära

resurser. I dag har mer än hälften av Sveriges närpolisstationer lagts

ned på grund av resursbrist. Det är därför inte alltid möjligt för

polisen att följa upp meddelade beslut om besöksförbud i den

utsträckning som krävs för att reformen skall få reell effekt.

Tillräckliga resurser måste anslås till polisväsendet för att de lagar

som stiftas skall kunna implementeras i verkligheten. Så är inte

fallet i dag. Vi vill alltså poängtera behovet av kraftigt ökade

resurser till polisen och av en moderniserad arbetsorganisation för

att skyddet för utsatta kvinnor skall kunna förbättras.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i

nära relationer:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,

lag om ändring i äktenskapsbalken, och

lag om ändring i sambolagen (2003:000).

Följdmotioner

2002/03:Ju7 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den utvidgade lagen om besöksförbud skall

utvärderas efter två år.

2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätter en

utredning i syfte att införa övervakning av besöksförbud medelst

elektronisk fotboja.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om straff för överträdelse av besöksförbud även i det

ringa fallet.

2002/03:Ju8 av Johan Linander m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att barn som upplever våld inom familjen skall

betraktas som brottsoffer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en nollvision för våld mot kvinnor och barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna omfatta förbud mot

att vistas i en särskild kommun.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar av lagen om besöksförbud.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med

fotboja.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förnyade rutiner och attityder inom polisen när det

gäller våld mot kvinnor och barn.

2002/03:Ju9 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i den

föreslagna 1 a § andra stycket 2 skall framgå att socialtjänsten skall

bistå parterna i enlighet med 5 kap. 6 § och 5 kap. 11 §

socialtjänstlagen (2001:453). Det får ankomma på utskottet att

formulera erforderlig lagtext.

2. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om fråntagande av

nycklar under den begränsade tid som besöksförbudet gäller. Det får

ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

3. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om ändring i den

föreslagna författningskommentaren på s. 71, genom ett borttagande av

satsen "huruvida den person som förbudet avses gälla är ensam ägare

till bostaden".

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

lagförslag gällande försöksverksamhet med intensivövervakning med

elektronisk kontroll av den som inte kan förmås respektera ett

utfärdat besöksförbud.

5. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att det i

motiven till den föreslagna lagen skall framgå att lagen även är tänkt

att omfatta de fall där hot och trakasserier föreligger i ett samkönat

förhållande och att det får ankomma på utskottet att formulera den

erforderliga författningskommentaren.

6. Riksdagen godkänner vad i motionen anförs om att när det

förekommer våld i nära relationer och frågan om ett besöksförbud

aktualiseras, skall det vid proportionalitetsbedömningen anses som en

försvårande omständighet om hemmavarande barn har sett eller hört

hoten och misshandeln. När det är fråga om att utfärda besöksförbud

till en gemensam bostad skall åklagaren alltid samtidigt ta ställning

till om ett besöksförbud även skall meddelas avseende hemmavarande

barn. Det får ankomma på utskottet att formulera erforderlig lagtext.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen noga skall övervaka

rättstillämpningen och effekterna av den nya lagstiftningen.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett utvidgat besöksförbud.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om överträdelse av besöksförbud.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att använda modern teknik för att skydda

våldsutsatta kvinnor.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utvidga åklagarnas möjlighet att fatta

interimistiskt beslut om besöksförbud för våldsmän.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att besöksförbudet skall gå att kombinera med

fotboja och kunna innehålla förbud mot att vistas i en viss kommun.

2002/03:Ju250 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den

misshandlade kvinnans.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av

besöksförbud.

2002/03:Ju289 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om elektronisk övervakning för att stoppa våld mot

kvinnor.

2002/03:Ju294 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om möjlighet att kombinera besöksförbud med fotboja.

2002/03:Ju314 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om polisskydd för misshandlade kvinnor.

2002/03:Ju317 av Matilda Ernkrans (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att skydda misshandlade kvinnor.

2002/03:Ju335 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skydd för kvinnor.

2002/03:Ju354 av Hillevi Larsson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att misshandlade kvinnor bör ges rätten att

tillsammans med eventuella barn bo kvar i sitt hem under

utredningstiden samt att överväga besöksförbud för de män som inte

respekterar detta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att varje misshandlad kvinna som väljer att

tillfälligt eller permanent flytta från sin bostad ges laglig

möjlighet att få hämta sina och barnens personliga tillhörigheter, i

skydd av polis.

2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om besöksförbud för den förövande mannen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor.

2002/03:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

elektronisk övervakning vid besöksförbud.

2002/03:Ju371 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor.

2002/03:Ju387 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hemfrid för kvinnor och barn.

2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökade insatser för att skydda hotade och

misshandlade kvinnor och särskilt beakta invandrarkvinnornas

situation.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kvinnor som utsatts för upprepat våld av

make/sambo skall ha rätt till polisskydd för att kunna hämta sina

personliga tillhörigheter i bostaden.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

10. Riksdagen beslutar införa möjlighet att använda elektronisk

fotboja vid besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag