Bet. 2002/03:KU11

Konstitutionsutskottets betänkande

2002/03:KU11

Extraordinära händelser i fredstid hos kommuneroch landsting

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition

2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och

landsting jämte två motioner som väckts med

anledning av propositionen. I propositionen föreslås

en ny lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting. Vidare föreslås

ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och

kommunallagen (1991:900).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

januari 2003.

Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag och

avstyrker motionerna.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2001/02:K94.

Reservation 1 (m, c, fp)

2. Lag om extraordinära händelser i

fredstid hos kommuner och landsting

Riksdagen antar regeringens förslag till

· lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting,

· lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

· lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:K1.

Stockholm den 24 oktober 2002

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth Högström

(s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Mats

Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson

(s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Helene Petersson (s), Billy Gustafsson (s), Gustav

Fridolin (mp), Hillevi Engström (m) och Liselott

Hagberg (fp).

2002/03

KU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Svenska Kommunförbundet har i en skrivelse till

regeringen den 21 maj 1999 (Ju1999/2929/K) begärt

att de lagändringar vidtas som behövs för att

kommunernas kompetens och befogenhet vid

extraordinära händelser skall klarläggas.

Regeringen beslutade den 10 maj 2001 att ge en

särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av

och lämna förslag till de lagändringar som behövs

för kommunernas och landstingens beslutsfattande vid

extraordinära händelser i samhället i fred (dir.

2001:40). Utredningen antog namnet Utredningen om

kommunernas och landstingens organisation och

beslutsfattande vid extraordinära fredstida

händelser i samhället (Ju 2001:04).

Utredaren överlämnade i december 2001 sitt

slutbetänkande Extraordinära händelser i kommuner

och landsting (SOU 2001:105).

Bakgrund

Regeringen anför i propositionen att det under de

senaste åren har inträffat en rad händelser av mer

extrem natur som ställt stora krav på den kommunala

organisationen. Händelserna vid Hallandsåsen i

samband med tunnelbygget, diskotekbranden i

Göteborg, tågolyckorna i Kävlinge och Borlänge samt

översvämningarna i Arvika är alla händelser som

medfört att särskilda krav, både externt och

internt, ställts på den kommunala organisationen och

beslutsfattandet. Gemensamt för dessa händelser är

att de inträffat hastigt och oväntat och att den

efterföljande situationen krävt snabbare beslut än

vad som är vanligt i den ordinarie kommunala

verksamheten.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om extraordinära

händelser i fredstid hos kommuner och landsting.

Vidare föreslås ändringar i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och kommunallagen

(1991:900). Med extraordinär händelse avses en sådan

händelse som avviker från det normala, innebär en

allvarlig störning eller överhängande risk för en

allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och

kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett

landsting. Förslaget innebär att det i kommuner och

landsting skall finnas en nämnd för att fullgöra

uppgifter under extraordinära händelser. Denna nämnd

ges rätt att överta verksamhetsområden från andra

nämnder. Kommuner och landsting föreslås vidare bli

skyldiga att en gång per mandatperiod anta en plan

för hur extraordinära händelser skall hanteras.

I propositionen lämnas vidare förslag som ger

kommuner och landsting vidgade möjligheter att

biträda varandra vid en extraordinär händelse.

Kommuner och landsting ges också möjlighet att under

en extraordinär händelse lämna begränsat ekonomiskt

stöd till en enskild.

Den nya lagen samt lagändringarna föreslås träda i

kraft den 1 januari 2003.

Utskottets överväganden

Ny lag för extraordinära händelser i

fred

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att

kommuner och landsting i en ny lag bör ges i

uppgift att inrätta en särskild organisation

för hantering av extraordinära händelser.

Utskottet avstyrker motion 2001/02:K94.

Gällande bestämmelser

Generella regler för beslutsfattande i kommuner och

landsting

I 1 kap. 7 § regeringsformen anges att

beslutanderätten i kommunerna och landstingen utövas

av valda församlingar. Utgångspunkten i

regeringsformen är att det är de folkvalda

representanterna i fullmäktige som skall fatta de

för kommunen och landstingen väsentliga besluten.

Det finns alltså en konstitutionell begränsning av

möjligheten att delegera uppgifter från fullmäktige

till nämnder och andra organ.

Av 11 kap. 7 § regeringsformen framgår att ingen

myndighet får bestämma hur annan myndighet i

särskilda fall skall besluta i ärenden som

innefattar myndighetsutövning mot enskild. I en

kommun eller ett landsting är varje nämnd en egen

myndighet. Det innebär att en nämnd inte kan

föreskriva hur en annan nämnd skall fatta beslut i

ett enskilt ärende som rör myndighetsutövning i

exempelvis ett krisläge.

I 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) preciseras

närmare vilka frågor som är förbehållna fullmäktige.

Av denna paragraf följer att fullmäktige skall

besluta i ärenden av större vikt eller principiell

betydelse för kommunen eller landstinget, bl.a.

skattesats, organisationens utseende och

årsredovisning. De mer exakta gränserna för

delegationsutrymmet från fullmäktige till nämndnivå

avgränsas genom praxis. Specialförfattningar kan

innehålla regler som påverkar kompetensfördelningen

inom kommunen eller landstinget. Exempelvis anges i

22 § räddningstjänstlagen (1986:1102) att

räddningstjänstplanen skall antas av fullmäktige.

Av 3 kap. 10 § kommunallagen framgår att

fullmäktige kan delegera beslutanderätt till nämnder

om inte annat följer av 3 kap. 9 § eller av annan

lagstiftning. Delegering av viss beslutanderätt

kräver ett formellt beslut från det delegerande

organet, dvs. delegationen måste vara gjord i

förväg. En nämnd har också skyldighet att

återrapportera till fullmäktige hur den har

fullgjort sitt uppdrag.

Nämndernas primära uppgift är att handha kommunens

eller landstingets förvaltning. I förhållande till

fullmäktige har nämnderna en exklusiv kompetens.

Fullmäktige får inte fatta beslut som rör den

direkta förvaltningen av kommunens eller

landstingets angelägenheter. Nämnderna kan delegera

viss beslutanderätt till utskott, enskilda

förtroendevalda eller till tjänstemän.

Undantag från huvudregeln i regeringsformen att

fullmäktige skall fatta de centrala politiska

besluten kan göras då höjd beredskap råder. I 13

kap. 13 § regeringsformen föreskrivs att om riket

befinner sig i krig eller krigsfara utövas

beslutanderätten i kommuner och landsting på sätt

som anges i lag. Av lagen (1988:97) om förfarandet

hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och

domstolarna under krig eller krigsfara m.m. framgår

att kommunstyrelsen i sådana situationer kan överta

fullmäktiges uppgifter.

Krav i speciallagstiftning på kommunal planering och

beslutsfattande

Räddningstjänstlagen

I räddningstjänstlagen (1986:1102) regleras

kommunens uppgifter och ansvar inom

räddningstjänstområdet. Med räddningstjänst avses i

första hand de räddningsinsatser som staten eller

kommunen skall svara för vid olyckshändelser och vid

överhängande fara för olyckshändelser för att

förhindra och begränsa skador på människor eller

egendom eller i miljön. Kommunerna är skyldiga att

planera och organisera verksamheten så att

räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid

och genomföras på ett effektivt sätt. I den

förberedande verksamheten ingår att upprätta en

räddningstjänstplan.

Räddningstjänstlagen innehåller vissa speciella

regler om delegation. Lagen ger dock ingen möjlighet

att i brådskande ärenden bortse från kommunallagens

formella regelverk vad avser nämndens beslutförhet,

kallelse till sammanträden m.m.

Räddningstjänstlagen ger kommuner möjlighet att

samarbeta inom räddningstjänstområdet. Sådant

samarbete kan ske genom gemensamma nämnder,

kommunalförbund eller genom privaträttsliga

lösningar. Flera kommuner kan således ha en gemensam

räddningstjänst. En kommun som bistått annan kommun

vid en räddningsinsats har rätt till skälig

ersättning från den andra kommunen. Vidare har en

kommun som genomfört en räddningsinsats som medfört

betydande kostnader rätt till ersättning från

staten. Ersättningen utgår till den del räddnings-

tjänstkostnaderna överstiger en på visst sätt

beräknad självrisk.

Räddningstjänstlagsutredningen har i betänkandet

Reformerad räddningstjänstlagstiftning (SOU 2002:10)

föreslagit förändringar av kommuners

planeringsskyldighet enligt räddningstjänstlagen.

Enligt förslaget skall varje kommun ha ett

förebyggande program som skall redovisa kommunens

målsättning för förebyggande åtgärder samt de risker

för olyckshändelser som finns i kommunen och som kan

leda till räddningsinsatser. Förslaget bygger på att

varje kommun skall skapa en riskbild, vilken utgör

underlag för det kommunala handlingsprogrammet.

Utredningens förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Hälso- och sjukvårdslagen

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) regleras

kommuners och landstings uppgifter och ansvar inom

främst sjukvårdsområdet. Varje kommun och landsting

har ansvar för dem som är bosatta inom deras område.

Landstinget har ett ansvar för personer som vistas

tillfälligt i landstinget om dessa är i omedelbart

behov av vård. Planeringen skall ske med

utgångspunkt i befolkningens behov och avse även den

hälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra

vårdgivare. Samverkan skall ske i planering och

utveckling av hälso- och sjukvården med

samhällsorgan, organisationer och privata

vårdgivare.

Inom ramen för ordinarie organisation hanterar

sjukvården s.k. vardagsolyckor. Genom en ändring i

hälso- och sjukvårdslagen som trätt i kraft den 1

juli 2002 föreskrivs uttryckligen i lagen att

landstingen skall planera sin verksamhet så att en

katastrofmedicinsk beredskap kan upprätthållas

(prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10, rskr.

2001/02:261).

Kommuners och landstings möjlighet att understödja

enskilda

Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 1 §

kommunallagen själva ha hand om sådana

angelägenheter av allmänt intresse som har

anknytning till kommunens eller landstingets område

eller dess medlemmar och som inte skall handhas

enbart av staten, en annan kommun, ett annat

landsting eller någon annan. Stadgandet ger bl.a.

uttryck för den s.k. lokaliseringsprincipen som

innebär att verksamheten skall bedrivas så att

nyttan av verksamheten kommer medlemskollektivet

till godo. Det är alltså inte möjligt att bedriva en

verksamhet som syftar till att enbart gynna personer

som inte är medlemmar i kommunen eller landstinget.

Det är inte heller i princip möjligt att ge

understöd till enskilda kommun- eller

landstingsmedlemmar utan uttryckligt lagstöd. Sådant

lagstöd finns inom vissa specialreglerade områden.

Socialtjänstlagen (2001:453) är ett exempel på en

lag som gör det möjligt för en kommun att ge bidrag

till enskilda.

Kommunal samverkan

Kommuner och landsting har olika legala möjligheter

för sin samverkan. Flera av dessa former regleras i

kommunallagen, såsom kommunalförbund och gemensamma

nämnder. Av hälso- och sjukvårdslagen följer att

landstingen kan samarbeta genom att inrätta

sjukvårdsregioner. Utöver dessa särreglerade former

av samarbete finns även möjligheter att samarbeta i

privaträttsliga former, t.ex. aktiebolag.

Samverkan i kommunalförbund och gemensamma nämnder

kan i princip ske inom alla verksamhetsområden.

Undantagna är dock de uppgifter som kommun- och

landstingsstyrelsen har enligt lagen om civilt

försvar. Samverkan är möjlig inte endast mellan

olika kommuner eller mellan olika landsting, utan de

kan även samverka med varandra i en gemensam nämnd.

En förutsättning är då att den verksamhet som

nämnden skall handha är gemensam.

Propositionen

De händelser av extrem natur som inträffat under de

senaste åren visar enligt regeringen på ett behov av

att snabbt kunna fatta nödvändiga beslut. Särskilt i

krisens inledningsskede kan snabbheten i

beslutsfattandet vara viktig. Kommunallagen och de

specialförfattningar, t.ex. socialtjänstlagen, som

reglerar kommunernas och landstingens verksamhet,

innehåller i princip inga särregler för händelser av

mer extrem natur. Kommunen och landstinget skall i

alla delar iaktta det formella regelverk som styr

verksamheten. I princip är det enda undantaget när

det råder höjd beredskap. Enligt kommunallagen är

den kommunala verksamheten indelad i ett flertal

områden där varje nämnd är verksamhetsbedrivare och

ansvarig för sin del. Det finns ingen nämnd som har

ett övergripande verksamhetsansvar eller som kan

utöva någon beslutanderätt över övriga nämnder. Att

samordna verksamheten i kommuner och landsting på

ett snabbt och effektivt sätt kan därför ibland vara

svårt.

Regeringen anför vidare i propositionen att

kommun- och landstingsstyrelsen har vissa uppgifter

enligt kommunallagen som gör att den får en speciell

ställning i förhållande till andra nämnder. Den

skall leda och samordna förvaltningen av kommunens

eller landstingets angelägenheter. Den har dock inte

några extraordinära maktmedel gentemot andra

nämnder. Det ligger inte inom styrelsens

befogenheter att i en annan nämnds ställe besluta

att en viss åtgärd skall vidtas, att uppskjuta

verkställigheten av något som en annan nämnd har

beslutat eller att gripa in i den myndighetsutövning

som tillkommer en annan nämnd. Regeringen ser därför

ett behov av ett regelverk som ger möjlighet till en

flexibel anpassning av organisationen till de

rådande omständigheterna. Detta stöds också av den

skrivelse som Svenska Kommunförbundet gett in till

regeringen med en begäran om flexibel lagstiftning.

Mot den angivna bakgrunden skall enligt

regeringens förslag kommuner och landsting ges i

uppgift att inrätta en särskild organisation för

hantering av extraordinära händelser. Regeringen

anför att syftet med förslaget är att kunna ge

särskilda befogenheter till kommun och landsting

under extraordinära händelser samt göra det möjligt

att inrätta en organisation där snabba och effektiva

beslutsvägar kan skapas. Mot bakgrund av

kommunallagens ramlagskaraktär anser regeringen att

det inte är lämpligt att i kommunallagen införa de

mera detaljerade bestämmelserna som därvid blir

erforderliga. Regeringen föreslår därför en särskild

lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting.

Motionen

Per Unckel m.fl. (m) yrkar i motion 2001/02:K94

avslag på propositionen. Motionärerna anför att

kommuner och landsting redan inom ramen för

nuvarande organisation är utrustade med

förutsättningar för att handha katastrofer av olika

slag, även extraordinära sådana. I motionen hänvisas

till att Justitieombudsmannen, JO, har påpekat att

regeringen inte har lämnat några exempel på några

extraordinära händelser i fredstid som har

framtvingat beslutsfattande i strid med

kommunallagen, varför JO avstyrker förslaget.

Inrättandet av speciella krisledningsnämnder kan

enligt motionärerna enbart skapa oklarheter och

diskussion om vilka händelser som då skall handhas

genom dessa och som inte kan hanteras inom ramen för

de katastrofplaner som redan finns hos kommuner och

landsting. Den inriktning som regeringen anger i

propositionen för att förtydliga begreppet

"extraordinära händelser" kommer inte att underlätta

den kommunala ledningen. Många brister och problem

som uppstår i samband med större eller mindre

katastrofer torde enligt motionärerna i stor

utsträckning bero på att gällande kommunal

lagstiftning inte används på ett optimalt sätt. Att

i detta läge tunna ut styrelsens roll och ersätta

styrelsen med en speciellt vald nämnd som endast

skall träda i funktion och sammanträda när en

ospecificerad krissituation uppstått är inte

ändamålsenligt. I den mån begreppet

krisledningsnämnd skall införas måste det enligt

motionärerna vara styrelsen som tillika skall vara

sådan nämnd. Motionärerna anser att ett nytt förslag

från regeringen bör utgå från detta. Ett sådant

förslag bör därutöver rensas från all den

byråkratiska överbyggnad som kännetecknar förslagen

i den föreliggande propositionen och som snarast

försvårar en lokal anpassning av krisplaneringen.

Tidigare riksdagsbehandling

Försvarsutskottet har vid ett flertal tillfällen

behandlat frågan om ledningsprinciper i samband med

en svår påfrestning på samhället i fred (bet.

1996/97:FöU5 s. 12-13, bet. 1997/98:FöU1 s. 109,

bet. 1998/99:FöU3 s. 6-7 och bet. 2000/01:FöU5 s.

9-10). Våren 1997 pekade utskottet på oklarheter i

ansvarsförhållandena i ledningskedjan regering,

länsstyrelse och kommun vid hanteringen av svåra

påfrestningar på samhället i fred och ansåg det

mycket angeläget att skyndsamt åtgärda dessa

oklarheter. Utskottet bedömde att detta krävde en

författningsmässig reglering och ansåg att

regeringen med förtur borde se över dessa frågor och

återkomma till riksdagen med förslag till

erforderliga författningsändringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser det som angeläget att skapa klarare

ansvarsförhållanden när det gäller hanteringen i

fredstid hos kommuner och landsting av extraordinära

händelser. I likhet med regeringen anser utskottet

att en organisation för detta på ett flexibelt sätt

bör kunna anpassas till de rådande omständigheterna

samt att den bör regleras i en särskild lag.

Utskottet bedömer att en sådan organisation kommer

att utgöra ett värdefullt komplement till kommunal

planering och kommunalt beslutsfattande enligt nu

gällande lagstiftning. Mot den anförda bakgrunden

tillstyrker utskottet regeringens förslag om

införande av en ny lag för extraordinära händelser i

fredstid hos kommuner och landsting samt förslaget

till ny lydelse av 1 kap. 3 § kommunallagen. På nu

anförda grunder avstyrker vidare utskottet motion

2001/02:K94.

Tillämpningsområdet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att den

nya lagen skall vara tillämplig vid

extraordinära händelser i fredstid, dvs.

sådana händelser som avviker från det

normala, innebär en allvarlig störning eller

en överhängande risk för en allvarlig

störning i viktiga samhällsfunktioner och som

kräver skyndsamma insatser av en kommun

eller ett landsting. Vid höjd beredskap skall

i stället lagen (1988:97) om förfarandet hos

kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och

domstolarna under krig eller krigsfara m.m.

och lagen (1994:1720) om civilt försvar

tillämpas.

Propositionen

En ny lag skall enligt regeringens förslag vara

tillämplig vid extraordinära händelser i fredstid.

Med extraordinära händelser avses enligt förslaget

en sådan händelse som avviker från det normala,

innebär en allvarlig störning eller en överhängande

risk för en allvarlig störning i viktiga sam-

hällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av

kommunen eller landstinget. Det som särskiljer

extraordinära händelser från andra händelser är

enligt propositionen de extraordinära händelsernas

stora omfattning och att händelseförloppet är snabbt

och svårt att överblicka och därmed kräver snabba

beslut av de kommunala organen. Regeringen anger

därvid att det handlar om händelser där någon eller

flera viktiga samhällsfunktioner som kommuner och

landsting ansvarar för hotas på ett omfattande sätt.

Det kan exempelvis vara fråga om hot mot

sjukvårdsverksamheten, energiförsörjningen, vatten-

och avloppsnätet eller vägnätet. Typiska händelser

som avses är väderrelaterade händelser av större

omfattning, t.ex. större översvämningar, ras som en

följd av längre tids nederbörd och omfattande

snöoväder. En större skogsbrand, som hotar

bebyggelse eller liknande, och som kräver betydande

insatser utöver räddningstjänsten, anges som

ytterligare exempel på en extraordinär händelse.

Normalt är dock inte enstaka bränder tänkta att

omfattas av den föreslagna lagen.

För att lagen skall aktualiseras krävs därutöver

enligt förslaget att händelsen avviker från det

normala. Växlingar i väderleken, större olyckor m.m.

kan påverka och störa kommunens eller landstingets

verksamhet. Flertalet störningar av mer normal

omfattning skall dock kunna hanteras inom ramen för

annan lagstiftning. De flesta händelser, även om de

är störande och kommer plötsligt, bör enligt

regeringens mening inte betraktas som extraordinära

händelser. Vad som kan ses som normalt måste enligt

regeringen avgöras utifrån en helhetsbedömning i det

enskilda fallet. Exempelvis torde mycket omfattande

snöfall och sträng kyla uppfattas som mer normalt i

de norra delarna av Sverige än i de södra.

Slutligen framhåller regeringen att särskilda

regler även framgent skall gälla för den kommunala

organisationen vid höjd beredskap. Bestämmelserna i

lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna,

förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig

eller krigsfara m.m. och lagen (1994:1720) om civilt

försvar påverkas med andra ord inte av regeringens

förslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till 1 § i förslaget

till lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting.

Utökat krav på krisplanering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

kommuner och landsting varje ny mandatperiod

skall fastställa en plan som skall omfatta

verksamheten i hela kommunen eller

landstinget vid en extraordinär händelse.

Propositionen

I propositionen påpekas att kommuner och landsting i

dag inte har någon uttrycklig skyldighet att planera

för hur de skall möta extraordinära händelser. För

att kommuner och landsting på ett effektivare sätt

skall kunna hantera extraordinära händelser föreslår

regeringen därför att det skall införas en

skyldighet att planera för sådana händelser och

fastställa en plan varje mandatperiod. Kommuner och

landsting skall enligt regeringens förslag

fastställa en plan som skall omfatta verksamheten i

hela kommunen eller landstinget vid en extraordinär

händelse. En sådan plan skall antas av fullmäktige

varje ny mandatperiod. Detta följer enligt

regeringen av bestämmelsen i 3 kap. 9 §

kommunallagen. I denna bestämmelse anges att det är

fullmäktige som skall anta mål och riktlinjer för

verksamheten.

Enligt 6 kap. 7 § kommunallagen gäller att

nämnderna var och en inom sitt område skall se till

att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och

riktlinjer som fullmäktige har bestämt. I varje

nämnds verksamhetsansvar ligger därför enligt

regeringens uppfattning ett ansvar för att företa

någon form av risk- och sårbarhetsanalys som visar

risken för att en extraordinär händelse inom

nämndens område skall inträffa. Sådana analyser kan

utgöra ett viktigt underlag för den plan som

kommunen eller landstinget skall fastställa och som

skall omfatta hela verksamheten i kommunen eller

landstinget.

Utgångspunkten för planeringen bör enligt

regeringen vara att kommunen och landstinget skall

ha en helhetssyn på sin organisation. Det innebär

bl.a. att en kommuns eller ett landstings hel- eller

delägda företag skall ingå i planeringen. Exempelvis

torde både kommunala energiföretag och

bostadsföretag kunna komma att beröras av en

extraordinär händelse. I propositionen anges att

entreprenörer anlitas i relativt stor utsträckning

både av kommuner och av landsting. Inom sjukvården

är detta vanligt förekommande, liksom hos kommunerna

när det gäller t.ex. barnomsorg och äldreboende. De

privata entreprenörernas eventuella roll vid

extraordinära händelser bör därför innefattas i

planen. Förhållandet mellan kommunen och landstinget

å ena sidan och privata aktörer, entreprenörer,

kommunala och landstingskommunala företag å andra

sidan är privaträttsligt reglerat. Den roll som

dessa aktörer skall ha vid en extraordinär händelse

måste därför regleras i avtal.

Regeringen framhåller vidare att samverkan med

andra potentiellt berörda aktörer bör beaktas i

planen. Tänkbara samarbetspartner är närliggande

kommuner och landsting samt statliga myndigheter

såsom Socialstyrelsen, Livsmedelsverket, läns-

styrelserna och polisen. I propositionen anförs att

det är väsentligt att kommunen och landstinget

upprättar goda kontakter och informationskanaler

till externa aktörer så att samarbetet, när en

extraordinär händelse väl har inträffat, kan komma i

gång utan onödig tidsförlust.

För att kunna bemästra en extraordinär händelse är

det också enligt regeringens bedömning viktigt att

organisationen regelbundet övar. De olika delarna av

organisationen behöver samordnas och rutiner av

praktisk och handfast natur upparbetas och övas.

Ekonomiska konsekvenser

Den utökade skyldigheten att genomföra krisplanering

torde enligt den bedömning som regeringen gör i

propositionen kunna medföra vissa kostnader för

kommuner och landsting. Därvid anförs att kommuner i

dag är skyldiga att enligt räddningstjänstlagen

upprätta en räddningstjänstplan och enligt lagen

(1994:1720) om civilt försvar är kommuner och

landsting skyldiga att vidta de

beredskapsförberedelser som behövs för deras

respektive verksamhet under höjd beredskap.

Regeringen bedömer att det finns möjlighet att

samordna planeringen för extraordinära händelser med

denna planering. Samtidigt anges i propositionen att

det är svårt att göra någon exakt beräkning av den

tillkommande kostnaden för planeringen av

extraordinära händelser. Kostnaderna torde även

variera mellan kommunerna. Den totala tillkommande

kostnaden bedöms dock på sikt bli begränsad och vara

hänförlig till i huvudsak sådan planering, övning

m.m. som hör till hanteringen av svåra påfrestningar

på samhället i fred.

Kommunerna får i dag viss ersättning för sitt

arbete med att planera för höjd beredskap.

Regeringen har i proposition 2001/02:158 Samhällets

säkerhet och beredskap aviserat att de anslag som i

dag anvisas för höjd beredskap också skall kunna

användas för insatser som stärker samhällets

beredskap mot svåra påfrestningar och som

väsentligen ökar förmågan under höjd beredskap. Att

stötta områdesansvaret på lokal och regional nivå

hör till de åtgärder som syftar till att ge

samhället erforderlig krishanteringsförmåga för att

klara såväl svåra påfrestningar på samhället i fred

som höjd beredskap. Utgifterna för såväl

länsstyrelsebidrag som kommunbidrag samt

landstingsbidrag för svåra påfrestningar på sam-

hället i fred samt höjd beredskap avseende

krishanteringsförmåga kommer därmed enligt

regeringen att öka inom ramen för utgiftsområde 6

Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Riksdagen har

under våren 2002 såvitt avser dessa frågor godkänt

de av regeringen föreslagna målen för politikområdet

Skydd och beredskap mot olyckor och svåra

påfrestningar (bet. 2001/02:FöU10).

I den nyss nämnda propositionen aviserades vidare

att man avsåg att förhandla med Svenska

Kommunförbundet om ersättning till kommunerna för

planering av verksamheten vid höjd beredskap med

hänsyn till att den regionala mål- och riskanalysen

skall ses över samt för planeringen av hanteringen

av extraordinära händelser när dessa är så

omfattande att de kan anses vara en svår påfrestning

på samhället i fred. I propositionen anfördes att

förhandlingen skulle beakta förslagen från

Utredningen om kommuners och landstings

beslutsfattande vid extraordinära fredstida

händelser i samhället och ske i enlighet med den

kommunala finansieringsprincipen. I den nu

föreliggande propositionen anger regeringen att den

avser att initiera en sådan förhandling med Svenska

Kommunförbundet under hösten 2002.

Landstingen har enligt förslag i propositionen

Samhällets säkerhet och beredskap, fått utökade krav

på planering för katastrofmedicinsk beredskap.

Socialstyrelsen har getts i uppdrag att i samråd med

Landstingsförbundet utreda landstingens eventuella

merkostnader för denna planering. Regeringen gör i

den nu föreliggande propositionen bedömningen att

landstingens planering för extraordinära händelser

främst kan ses som en del av detta arbete.

Regeringen utgår därför ifrån att Socialstyrelsen i

sitt uppdrag även beaktar frågan om planering för

extraordinära händelser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till 2 § i förslaget

till lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting.

Krisledningsorgan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

det för att fullgöra uppgifter under

extraordinära händelser i kommuner och

landsting skall finnas en nämnd

(krisledningsnämnd) med befogenhet att överta

verksamhetsområden eller delar därav från

andra nämnder. Vidare tillstyrker utskottet

regeringens förslag att ordföranden, eller

vid förfall för honom eller henne, vice

ordföranden skall få rätt att fatta

brådskande beslut till dess att

krisledningsnämnden träder i funktion.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens

förslag att krisledningsnämndens förslag

skall anmälas till fullmäktige samt att

fullmäktige skall kunna besluta att

krisledningsnämndens verksamhet skall

upphöra. Utskottet avstyrker motion

2002/03:K1.

Propositionen

Inrättande av krisledningsnämnd

I kommuner och landsting skall det enligt

regeringens förslag finnas en nämnd för att fullgöra

uppgifter under extraordinära händelser

(krisledningsnämnd). Krisledningsnämnden får överta

verksamhetsområden eller delar därav från andra

nämnder. Ordföranden eller, vid förfall för honom

eller henne, vice ordföranden skall kunna inkalla

krisledningsnämnden.

Regeringen anför i sammanhanget att flertalet

extraordinära händelser som inträffat under senare

år har kunnat hanteras av den normala kommunala

organisationen. Det mest framträdande

organisatoriska behovet har legat i att samordna

övriga nämnders insatser samt hantera det interna

och externa informationsflödet. Dessa uppgifter kan

i allmänhet fullgöras utan rättsligt övertagande av

beslutanderätt och verksamhetsansvar från andra

nämnder. I vissa fall kan dock enligt regeringen en

centralisering av beslutanderätten vara nödvändig

för att möjliggöra ett snabbt och enkelt

beslutsfattande. Någon sådan möjlighet finns dock

inte i dag. Regeringen föreslår därför att det i

varje kommun eller landsting skall finnas en nämnd

för att fullgöra uppgifter under extraordinära

händelser. En sådan nämnd benämns i förslaget

krisledningsnämnd.

Regeringen anser att det framstår som naturligt

att i de flesta fall låta kommun- eller

landstingsstyrelsen utgöra krisledningsnämnd. Det

kan dock enligt regeringens mening finnas behov av

att låta någon annan nämnd utgöra krisledningsnämnd

eller inrätta en separat nämnd för uppgiften. Mot

denna bakgrund menar regeringen att lagstiftningen

bör vara flexibel och lämna utrymme för lokala

lösningar. Det föreskrivs därför ingen uttrycklig

skyldighet för kommuner och landsting att låta

kommunstyrelsen utgöra krisledningsnämnd.

I lagförslaget används begreppet

krisledningsnämnd. Regeringen framhåller dock att

det bör stå kommunerna och landstingen fritt att

kalla sitt krisledningsorgan något annat eller, om

ett krisledningsorgan redan finns i kommunen eller

landstinget, bibehålla det inarbetade namnet. Vid

sidan av lagförslagets särskilda regler för

krisledningsnämnden skall i övrigt gälla

kommunallagens bestämmelser, exempelvis vad gäller

krav på beslutsförhet, protokollföring m.m.

Krisledningsnämndens uppgifter

I propositionen hänvisas till att det enligt 6 kap.

32 § kommunallagen är fullmäktige som fastställer

reglemente för nämnder. Av reglementet skall framgå

vilka uppgifter en nämnd har. Reglementet för

krisledningsnämnden skall därvid ange vilka verk-

samhetsområden den får ta över från andra nämnder.

Regeringen framhåller att krisledningsnämnden enligt

förslaget skall överta verksamhetsområden endast i

den omfattning som är nödvändig med hänsyn till den

extraordinära händelsens omfattning och art. Med

begreppet verksamhetsområde avses i likhet med vad

som följer av 3 kap. 4 § kommunallagen både

nämndernas geografiska område och de sakområden de

skall ansvara för. Om en krisledningsnämnd övertar

ett verksamhetsområde eller del därav följer därför

enligt regeringens förslag automatiskt nämndens

beslutanderätt och det verksamhetsansvar som hör

till området.

Vilken typ av beslutanderätt och verksamhetsansvar

som kan överflyttas till krisledningsnämnden beror

således enligt regeringens förslag på vilken analys

som kommunen eller landstinget gör av framtida

extraordinära händelser. Det kan exempelvis röra sig

om uppgifter inom socialtjänsten eller rätt att

använda vissa nämnders lokaler för evakuerade

medborgare. Det påpekas vidare i propositionen att

det är upp till kommuner och landsting att själva

inom lagens allmänna ram avgöra vilka befogenheter

som kan överlämnas till krisledningsnämnden. Därvid

betonar regeringen att det i dessa fall är viktigt

att både beakta behovet av att nämndens mandat inte

på förhand begränsas på ett sätt som medför

effektivitetsproblem i en krissituation, samtidigt

som mandatet inte får bli så omfattande att det kan

ifrågasättas ur demokratisk synvinkel. Regeringen

anför dock i sammanhanget att det aldrig kan bli

aktuellt att överta exempelvis kommun- eller

landstingsstyrelsens långsiktiga ansvar för att

bereda budget.

Regeringen anser att krisledningsnämnden om

möjligt bör samråda med berörd nämnd innan beslut

fattas. I vissa fall kan skyndsamhet vara av största

vikt varför samråd inte är möjligt. Det är

emellertid väsentligt att den nämnd som fråntas

verksamhetsområden eller delar därav skyndsamt

informeras om detta.

Den normala organisationen bör enligt regeringen

ta vid så snart det är möjligt. De uppgifter som

krisledningsnämnden har övertagit från andra nämnder

föreslås därför återgå så snart förhållandena medger

det. Enligt lagförslaget åligger det då

krisledningsnämnden att fatta beslut om att de

uppgifter som nämnden har övertagit skall återgå

till ordinarie nämnd.

Krisledningsnämnden kan enligt förslaget i likhet

med andra nämnder ges befogenheter inom kommuner och

landstings allmänna kompetensområde enligt 2 kap.

kommunallagen eller enligt vad som följer av

specialförfattningar. Krisledningsnämnden skall

också i likhet med andra nämnder granskas av

revisorerna. Även bestämmelserna i 3 kap. 5 §

kommunallagen, som innebär en spärr mot att en och

samma nämnd hanterar svårförenliga uppgifter, avses

omfatta krisledningsnämnden.

Enligt regeringens förslag träder

krisledningsnämnden i funktion först i samband med

den extraordinära händelsen. Planeringen inför en

extraordinär händelse föreslås vara en uppgift för

den normala organisationen.

Rätt för krisledningsnämndens ordförande att fatta

beslut om när en extraordinär händelse föreligger

Vidare anför regeringen att det i vissa lägen kan

vara omöjligt att invänta att krisledningsnämnden

kan samlas och sammanträda för att avgöra att en

extraordinär händelse föreligger. Så kan exempelvis

vara fallet när händelser av det aktuella slaget

uppstår utanför kontorstid. Mot bakgrund av att

nämnden föreslås få omfattande beslutsbefogenheter

och den generella vikten av förutsebarhet anser

regeringen att det av lagen tydligt bör framgå vem

som har rätt att låta nämnden träda i funktion.

Därför föreslår regeringen att denna befogenhet ges

ordföranden. Vice ordföranden ges också motsvarande

befogenheter om ordföranden har förhinder.

Rätt för krisledningsnämndens ordförande att utan

delegering från nämnden fatta brådskande beslut

Regeringen föreslår att krisledningsnämndens

ordförande skall få rätt att fatta brådskande beslut

utan att nämnden i förväg i reglemente ger

ordföranden denna befogenhet. Vice ordföranden

föreslås få motsvarande befogenhet vid ordförandens

förfall. Befogenheten att fatta brådskande beslut

upphör dock då nämnden hunnit samlas och

sammanträda. Redan fattade beslut skall då anmälas

till nämnden.

Krisledningsnämndens beslut skall anmälas till

fullmäktige

Enligt regeringens förslag skall

krisledningsnämndens beslut anmälas till fullmäktige

vid närmast följande fullmäktigesammanträde. Syftet

med detta anges vara att fullmäktige skall få

information om krisledningsnämndens aktivitet och om

krisens förlopp. På detta sätt får fullmäktige

möjlighet att utöva viss tillsyn över

krisledningsnämnden. Regeringen anför att detta är

viktigt ur kommunaldemokratisk synvinkel och en

förutsättning för krisledningsnämndens legitimitet.

Enligt förslaget får fullmäktige avgöra omfattningen

och formen för denna återrapportering.

Fullmäktige kan besluta att krisledningsnämndens

verksamhet skall upphöra

För att skapa en yttersta spärr mot att

krisledningsnämnden missbrukar sina befogenheter

föreslås att fullmäktige skall kunna besluta att

nämndens verksamhet skall upphöra. Fullmäktige kan

också enligt förslaget besluta att krisled-

ningsnämndens verksamhet skall upphöra därför att

fullmäktige bedömer att förhållandena är sådana att

nämndens uppgifter bör återgå till de ordinarie

nämnderna. Den normala organisationen tar således

över vid ett sådant beslut.

Överklagande av krisledningsnämndens beslut

Krisledningsnämndens beslut att överta

verksamhetsansvar och beslutskompetens skall enligt

förslaget kunna överklagas enligt 10 kap.

kommunallagen. En sådan prövning kan innefatta

frågan om en extraordinär händelse är för handen.

Andra beslut som nämnden fattar skall kunna

överklagas genom förvaltningsbesvär eller

laglighetsprövning enligt bestämmelser i den

aktuella lagstiftningen.

Motionen

I motion 2002/03:K1 av Gustav Fridolin (mp) anförs

att Miljöpartiet i stort sett delar bedömningen vad

gäller behovet av en övergripande nämnd som vid

extraordinära händelser kan agera snabbt. I och med

att nämnden ges befogenheter att överta hela eller

delar av övriga nämnders verksamhetsområden, samt då

fråga är om extraordinära händelser som kan kräva

snabba beslut och åtgärder, är det dock enligt

motionären ett oundgängligt krav att nämndens

sammansättning är sådan att samtliga partier som är

representerade i kommun- eller landstingsfullmäktige

tilldelas ledamotsplatser i krisledningsnämnden.

Utan ett uttryckligt krav på att samtliga partier i

fullmäktige skall vara representerade kan det t.ex.

hända att en krisledningsnämnd, som saknar

representation från ett visst parti, övertar

verksamhetsområden från en nämnd där partiet i fråga

har ledamotsrepresentation, vilket inte kan sägas

vara demokratiskt tillfredsställande. Detta bör ges

regeringen till känna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning vad gäller

behovet av ett särskilt krisledningsorgan i kommuner

och landsting som kan agera snabbt och som har

befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder vid

extraordinära händelser.

I motion 2002/03:K1 framförs krav på att samtliga

partier som är representerade i kommun- eller

landstingsfullmäktige skall tilldelas

ledamotsplatser i krisledningsnämnden. Enligt

gällande ordning får fullmäktige i kommuner och

landsting själva bestämma antalet ledamöter i

nämnderna. Det enda krav som finns är att det måste

finnas minst fem ledamöter i styrelsen. Detta följer

av 6 kap. 9 § första stycket kommunallagen, och bör

enligt utskottets mening ses mot bakgrund av den

grundlagsfästa principen om kommunal självstyrelse

som också har skrivits in i 1 kap. 1 §

kommunallagen.

Utskottet vill understryka vikten av att partier

som är representerade i kommun- eller

landstingsfullmäktige inte otillbörligt missgynnas

vid tilldelning av ledamots- och ersättarplatser i

de krisledningsnämnder som skall inrättas. Detta kan

undvikas, exempelvis genom att tillse att partier

med representation i nämnder från vilka

krisledningsnämnden får överta verksamhetsområden

eller delar därav också representeras i

krisledningsnämnden.

Hänsyn till principen om den kommunala

självstyrelsen talar emellertid med styrka mot att

lagstiftaren ingriper i kommunernas och landstingens

rätt att själva avgöra hur platserna i

krisledningsnämnden skall fördelas. Ett ingrepp av

detta slag kan enligt utskottets mening vara befogat

endast om det framstår som oundgängligen påkallat

för att förhindra att partier med representation i

fullmäktige otillbörligt missgynnas på nu aktuellt

sätt. Vid angivna förhållanden kan utskottet inte

finna att tillräckligt starka skäl har framkommit

för att nu göra ingrepp i kommunernas och

landstingens rätt att själva avgöra hur platserna i

krisledningsnämnden skall fördelas. Därmed avstyrks

motion 2002/03:K1.

Utskottet, som även i övrigt delar regeringens

bedömning beträffande dessa frågor, tillstryker

regeringens förslag till 3-7 §§ i förslaget till lag

om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner

och landsting.

Bistånd mellan kommuner och

landsting

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

kommuner och landsting på begäran skall få

bistå annan kommun eller annat landsting som

drabbats av en extraordinär händelse. Vidare

tillstyrker utskottet regeringens förslag om

rätt för en kommun eller ett landsting som

lämnat sådant bistånd att få skälig

ersättning av den kommun eller det landsting

som mottagit biståndet. Utskottet tillstyrker

också en av regeringen föreslagen ändring i

hälso- och sjukvårdslagen som gör det möjligt

för en kommun eller ett landsting att med

hälso- och sjukvårdsresurser bistå en annan

kommun eller ett annat landsting som drabbats

av en extraordinär händelse. Vid sådant

bistånd skall personer som mottages från

annan kommun eller annat landsting omfattas

av kommunens och landstingets skyldigheter

enligt denna lag. Slutligen tillstyrker

utskottet ett förslag från regeringen som

innebär att när en enskilds vistelse i kommun

är föranledd av extraordinär händelse skall

den tillfälliga vistelsekommunen ha rätt till

ersättning från kommunen som drabbats av den

extraordinära händelsen.

Propositionen

Undanröjande av rättsliga hinder för bistånd

Vid flera av de extraordinära händelser som

inträffat har enligt regeringen kringliggande

kommuner bistått en drabbad kommun med resurser inom

exempelvis räddningstjänst eller socialtjänst. Även

landsting har bistått en drabbad kommun eller ett

drabbat landsting med hälso- och sjukvårdsresurser.

Sådant samarbete över kommun- och landstingsgränser

har ibland varit en förutsättning för att den

uppkomna situationen skall kunna bemästras.

Regeringen påpekar i sammanhanget att den

principiella utgångspunkten både i kommunallagen och

hälso- och sjukvårdslagen är att en kommuns och ett

landstings verksamhet skall bedrivas i det egna

medlemskollektivets intresse

(lokaliseringsprincipen). Enligt regeringen är det

därför nödvändigt att undantag görs från denna

princip så att det blir möjligt att lämna bistånd

även till icke-kommunmedlemmar. Det föreslås således

att kommuner och landsting ges rätt att ge bistånd i

viss utsträckning till annan än kommunmedlem vid en

extraordinär händelse. Regeringen anför att

förslaget gör det möjligt för en kommun att stödja

en annan kommun eller ett landsting samt att även

ett landsting ges möjlighet att stödja ett annat

landsting eller en kommun. En förutsättning för att

få lämna bistånd är dock enligt regeringen att detta

begärts av en annan kommun eller ett annat

landsting.

Biståndsinsatser måste ligga inom den kommunala

kompetensen

I propositionen konstateras att det vid en

extraordinär händelse är svårt att förutse vilket

slags bistånd som behövs till en drabbad kommun

eller ett drabbat landsting. Det kan röra sig om att

ställa egna resurser - såsom räddningstjänst,

socialtjänst m.m. - till förfogande. Även att

upplåta lokaler för omhändertagande av nödställda

kan vara nödvändigt. Regeringen påpekar dock att

kommunernas och landstingens biståndsinsatser alltid

måste ligga inom den kommunala kompetensen. Som

exempel anförs att en kommun inte kan köpa in

specialistläkarresurser, men att den väl kan upplåta

ett äldreboende åt ett landsting som behöver fler

sängplatser. Likaså kan ett landsting t.ex. låta

enskilda bo gratis på ett patienthotell eller stötta

en kommun som på grund av krisen inte klarar av

hemsjukvården.

Bistånd i form av hälso- och sjukvård

Det bör enligt regeringen genom en ändring i hälso-

och sjukvårdslagen göras möjligt för kommun och

landsting att ställa hälso- och sjukvårdsresurser

till förfogande för annan kommun eller annat

landsting som drabbats av en extraordinär händelse.

Förslaget innebär att även den som inte är medlem i

en kommun eller ett landsting skall behandlas enligt

samma riktlinjer som den egna kommunens eller det

egna landstingets medlemmar. Det leder till att

sådana patienter skall behandlas på samma sätt som

de egna kommun- eller landstingsmedlemmarna och att

de som har störst behov av vård skall prioriteras.

Om en situation skulle uppstå där det exempelvis

blir nödvändigt att skriva ut egna patienter från

ett sjukhus för att bereda plats för akut vård-

behövande från ett annat landsting skapas härmed en

rättsligt grund för ett sådant beslut.

Krishanteringsresurser får dock inte mer permanent

användas till men för de egna medlemmarnas behov.

Huvudregeln föreslås även fortsättningsvis vara att

kommunens och landstingets egna medlemmar i första

hand skall ha nytta av verksamheten.

I propositionen konstateras att vissa landsting

har särskilda specialistresurser, som t.ex. de

brännskadekliniker som finns på några sjukhus i

landet. Av tradition biträder dessutom landstingen

varandra. Enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård

skall den som vistas utanför hemlandstinget och blir

i akut behov av sjukvård beredas sådan vård i

vistelselandstinget på hemlandstingets bekostnad.

Därtill kommer att samtliga landsting har beslutat

om utökade valmöjligheter för patienter vad gäller

möjligheten att få planerad vård i annat landsting

än hemlandstinget. Det föreslås därför ingen

geografisk begränsning av rätten att bistå en kommun

eller ett landsting som drabbats.

Ersättning för hjälp till annan kommun

En kommun eller ett landsting har enligt förslaget

rätt till skälig ersättning av den andra kommunen

eller landstinget för lämnat bistånd. Regeringen

anser att bedömningen av vad som kan ses som skäligt

får lösas genom överenskommelse mellan kommuner och

landsting.

I propositionen konstateras att enligt 2 kap. 2 §

socialtjänstlagen (2001:453) har varje kommun ett

ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd

och den hjälp som de behöver. Regeringen anför att

en vistelsekommun vid ett utdraget krisförlopp

riskerar att drabbas av kostnader för hjälp i form

av t.ex. boende åt personer som har varit tvungna

att evakueras från en annan kommun. Enligt

regeringens förslag skall därför en tillfällig

vistelsekommun ha rätt till skälig ersättning från

den kommun som drabbats av en extraordinär händelse

när en enskilds vistelse i den andra kommunen är

föranledd av de extraordinära förhållandena.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till 8 och 10 §§ i

förslaget till lag om extraordinära händelser i

fredstid hos kommuner och landsting samt till ny 4 a

§ i hälso- och sjukvårdslagen.

Bistånd till enskilda som drabbas av

extraordinär händelse

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

att kommuner och landsting i samband med

extraordinära händelser får lämna begränsat

ekonomiskt stöd till en enskild som drabbats

av händelsen.

Propositionen

I propositionen föreslås att kommuner och landsting

i samband med extraordinära händelser får lämna

begränsat ekonomiskt stöd till en enskild som

drabbats av sådan händelse. Stöd kan på detta sätt

också utgå till personer som annars inte är

berättigade till bistånd enligt socialtjänstlagen.

Enligt regeringen kan det exempelvis handla om att

ge tillgång till kommunikationsmedel, t.ex. taxi,

eller möjlighet att använda mobiltelefoner i ett

akut krisläge då sedvanlig behovsprövning enligt

socialtjänstlagen inte kan avvaktas. Stöd är endast

avsett att vara möjligt att lämna under den

extraordinära händelsen. Reparativa stödåtgärder i

efterhand omfattas inte av förslaget.

Förslaget innebär en möjlighet för kommuner och

landsting att frivilligt stödja enskilda. Det är

således inte fråga om en rättighet för drabbade

enskilda. Omfattningen av ett kommunalt stöd kan

komma att prövas av domstol genom laglighetsprövning

enligt 10 kap. kommunallagen. Regeringen anför att

det inte är möjligt att exakt förutse i vilka

situationer som det skall vara möjligt att ge stöd.

Någon ytterligare precisering av lagtexten bör

därför inte ske. Det är enligt regeringen en uppgift

för domstolarna att klarlägga den exakta

gränsdragningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag till 9 § i förslaget

till lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Avslag på propositionen (punkt 1)

av Per Unckel (m), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Hillevi

Engström (m) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och

landsting samt lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) och lag om ändring i

kommunallagen (1991:900). Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:K94.

Ställningstagande

Enligt gällande lagstiftning skall kommuner och

landsting upprätta planer för räddningstjänst.

Därutöver skall det inom landsting finnas planer för

sjukvård i händelse av katastrofer och liknande

situationer. Vidare skall det också finnas planer

för hur samverkan skall ske vid olika katastrofer,

vilket även omfattar olika former av samverkan

mellan olika kommuner och landsting.

Kommuner och landsting är således redan inom ramen

för nuvarande organisation utrustade med

förutsättningar för att handha katastrofer av olika

slag, även extraordinära sådana.

Justitieombudsmannen, JO, har påpekat att regeringen

inte har lämnat exempel på några extraordinära

händelser i fredstid som har framtvingat

beslutsfattande i strid med kommunallagen, varför JO

avstyrker förslaget.

Inrättandet av speciella krisledningsnämnder kan

enligt vår mening enbart skapa oklarheter och

diskussion om vilka händelser som skall handhas

genom dessa och som inte kan hanteras inom ramen för

de katastrofplaner som redan finns hos kommuner och

landsting.

Den inriktning som regeringen anger i

propositionen för att förtydliga begreppet

"extraordinära händelser" kommer inte att underlätta

den kommunala ledningen. Vi anser att många brister

och problem som uppstår i samband med större eller

mindre katastrofer i stor utsträckning torde bero på

att gällande kommunal lagstiftning inte används på

ett optimalt sätt. Att i detta läge tunna ut

styrelsens roll och ersätta den med en speciellt

vald nämnd som endast skall träda i funktion och

sammanträda när en ospecificerad krissituation

uppstått är inte ändamålsenligt.

Vissa delar av regeringens förslag är dock enligt

vår mening intressanta och bör bli föremål för

fortsatta överväganden. Detta gäller bl.a.

införandet av en möjlighet för kommuner och

landsting att ekonomiskt bistå varandra vid

händelser av det aktuella slaget. Vi anser

emellertid att fortsatta överväganden bör ske i

samband med den pågående översynen av

räddningstjänstlagstiftningen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:184 förelås att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om extraordinära händelser i fredstid hos

kommuner och landsting,

2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

3. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Följdmotioner

2001/02:K94 av Per Unckel m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att avslå proposition

2001/02:184.

2002/03:K1 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om sammansättningen i de

föreslagna krisledningsnämnderna.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om extraordinära

händelser i fredstid hos kommuner

och landsting

2. Förslag till lag om ändring i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

3. Förslag till lag om ändring i

kommunallagen (1991:900)