Bet. 2002/03:LU11

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU11

Förvärv av stöldgods i god tro

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2002/03:17 Förvärv av stöldgods i god

tro.

I propositionen föreslås ändringar i lagen om

godtrosförvärv av lösöre som innebär att det inte

längre skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av

stöldgods och annan olovligt tillgripen egendom. Den

bestulne skall således ha rätt att få tillbaka

egendomen utan att behöva betala någon lösen,

oavsett om den som har förvärvat egendomen varit i

god tro eller ej. Som en följd av detta föreslås

också införandet av bestämmelser i konsumentköplagen

om rättsligt fel som ger köparen rätt att bl.a. häva

köpet om tredje man har äganderätt till det köpta.

Vidare föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler

om beslag som syftar till att underlätta för en

målsägande att få tillbaka beslagtagen egendom.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Ingen motion har väckts med anledning av

propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen

antar lagförslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Förvärv av stöldgods i god tro

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre,

2. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 4 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Yvonne

Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli

Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas

Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Kerstin

Fredriksson (s).

2002/03

LU11

Redogörelse för ärendet

När en person förvärvar egendom från någon som

saknar rätt att förfoga över den och köparen inte

borde misstänka säljarens bristande förfoganderätt

brukar man säga att förvärvet görs i god tro.

Konflikten mellan den ursprunglige ägarens och den

godtroende förvärvarens anspråk på egendomen kan

lösas genom en tillämpning av endera av två

principer, nämligen exstinktionsprincipen och

vindikationsprincipen. Exstinktionsprincipen innebär

att den godtroende förvärvaren blir ägare till

egendomen och att den tidigare ägarens äganderätt

upphör i och med godtrosförvärvet. Förvärvaren gör

ett s.k. exstinktivt förvärv. Den tidigare ägaren

har dock rätt att få tillbaka egendomen mot lösen.

Vindikationsprincipen innebär motsatsen, nämligen

att den ursprunglige ägarens rätt består och att han

har rätt att få tillbaka egendomen från den

godtroende förvärvaren utan att betala lösen.

Lagstiftning om godtrosförvärv finns i bl.a. lagen

(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre

(godtrosförvärvslagen), som trädde i kraft den 1

januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU 1986/87:4,

rskr. 6). Godtrosförvärvslagen bygger på

exstinktionsprincipen.

Hösten 1998 beslutades en ändring i

godtrosförvärvslagen som innebar en skärpning av

kravet på vad som skall anses vara ett förvärv i god

tro (prop. 1997/98:168, bet. 1998/99:LU2, rskr. 21).

I den då aktuella propositionen uttalade regeringen

att inriktningen i fortsättningen borde vara att

vindikationsprincipen skall gälla i fråga om

stöldgods och därmed jämställd egendom. En sådan

ändring var emellertid, anfördes det vidare, av stor

principiell och praktisk betydelse som måste

övervägas noga och som krävde ytterligare

beredningsunderlag. Regeringen tillkallade därför i

november 1998 en särskild utredare vars huvuduppgift

var att föreslå regler om att den ursprunglige

ägaren har rätt att utan lösen få tillbaka egendom

som stulits från honom, dvs. en lagreglering baserad

på vindikationsprincipen. Utredaren hade även att ta

ställning till vilka fall av olovlig hantering i

övrigt som alltid skulle leda till att den

ursprunglige ägarens rätt bestod (dir. 1998:95).

Utredningen, som antog namnet Utredningen om nya

regler om godtrosförvärv, redovisade sitt uppdrag i

juni 2000 i betänkandet (SOU 2000:56) Vindikation av

stöldgods. Betänkandet har remissbehandlats och

ligger till grund för lagförslagen i förevarande

proposition.

I propositionen föreslår regeringen - efter hörande

av Lagrådet - att riksdagen antar de i propositionen

framlagda förslagen till lag om ändring i lagen

(1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, lag om

ändring i konsumentköplagen (1990:932) och lag om

ändring i rättegångsbalken.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Propositionen har inte föranlett någon motion.

Utskottets överväganden

Förvärv av stöldgods i god tro

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.

Gällande rätt

Godtrosförvärvslagen innebär att om någon har

förvärvat lösöre genom överlåtelse från någon annan

som hade egendomen i sin besittning, men varken var

ägare eller behörig att förfoga över den, får

förvärvaren äganderätt till egendomen, om han fått

den i sin besittning och var i god tro. En

förvärvare skall anses ha varit i god tro endast om

det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de

förhållanden under vilka den utbjöds och

omständigheterna i övrigt var sådana att förvärvaren

inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt

att förfoga över egendomen. Det saknar betydelse på

vilket sätt den ursprunglige ägaren blivit av med

egendomen, varför det är möjligt att göra

godtrosförvärv av såväl stöldgods som egendom som

frånhänts ägaren på annat olovligt sätt.

Den som på grund av någon annans godtrosförvärv

förlorat äganderätten till egendom har rätt att få

tillbaka den mot lösen. Lösenbeloppet skall

bestämmas enligt den s.k. vederlagsprincipen, vilket

innebär att beloppet skall motsvara den nye ägarens

kostnader för förvärvet av egendomen och dess

förbättring. Ett krav på återlämnande av egendom mot

lösen måste framställas till innehavaren inom tre

månader från det att den ursprunglige ägaren fick

eller måste antas ha fått kännedom om innehavet.

Efter utgången av denna tidsfrist preskriberas

lösenrätten.

Bestämmelser om godtrosförvärv finns också i annan

lagstiftning, bl.a. 14 § lagen (1936:81) om

skuldebrev och 2 kap. 10 § sjölagen (1994:1009).

Godtrosförvärvslagen gäller inte då dessa

bestämmelser är tillämpliga.

I 41 § köplagen (1990:931) finns särskilda regler

om fel i köpt gods om tredje man har äganderätt

eller panträtt i den sålda egendomen. Någon

motsvarande bestämmelse finns inte i

konsumentköplagen (1990:932).

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får egendom

som skäligen kan antas vara frånhänd annan genom

brott tas i beslag, s.k. återställandebeslag. Ett

sådant beslag fyller inte något utredningssyfte utan

har endast till ändamål att säkerställa målsägandens

rätt till egendomen. Om förundersökning inte inleds

eller läggs ned eller om åtal inte väcks skall ett

beslag hävas och egendomen återlämnas till den hos

vilken beslaget gjordes.

Propositionen

I propositionen konstaterar regeringen att principen

att man kan göra godtrosförvärv av stöldgods är svår

att förankra i det allmänna rättsmedvetandet och att

det inte går att komma ifrån att lagstiftningen i

detta hänseende förmedlar ett budskap som från

kriminalpolitiska utgångspunkter är olyckligt. En

klar och enkel regel som säger att den som blivit

bestulen på sin egendom alltid har rätt att få

tillbaka den skulle, anförs det vidare, ge en tydlig

signal om att handel med stöldgods inte tolereras

och att man aldrig kan räkna med att få behålla det

man köpt om det visar sig att det är stulet. I

propositionen framhålls också att möjligheterna att

göra godtrosförvärv är betydligt mindre i andra

nordiska länder och att det i en

förmögenhetsrättslig fråga av detta slag finns

anledning att fästa vikt vid att reglerna bygger på

rättsgrundsatser som inte avviker alltför mycket

från vad som gäller i jämförbara länder.

Regeringen anser mot den nu angivna bakgrunden att

det är motiverat att genombryta den nuvarande

exstinktionsprincipen och föreslår att det inte

längre skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av

stöldgods och egendom som frånhänts ägaren genom

rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel och

egenmäktigt förfarande. I sådana fall bör den

ursprunglige ägaren ha rätt att få tillbaka

egendomen utan att betala lösen. Däremot bör, enligt

vad som föreslås i propositionen, godtrosförvärv

kunna ske även i fortsättningen när egendomen

frånhänts ägaren på annat sätt än genom stöld eller

annat olovligt tillgrepp, exempelvis genom

förskingring eller bedrägeri.

Som redovisats i det föregående gäller i dag att

rätten att lösa tillbaka egendom preskriberas tre

månader efter det att den ursprunglige ägaren fick

eller måste antas ha fått kännedom om att någon

innehar egendomen. En motsvarande preskriptionsregel

föreslås när det gäller rätten att utan lösen få

tillbaka egendom som stulits eller olovligen tagits

på annat sätt och som, enligt förslaget, inte längre

kan bli föremål för godtrosförvärv. Sålunda förlorar

ägaren, enligt förslaget, rätten till egendomen om

han inte kräver tillbaka den av innehavaren inom sex

månader från det att han fick eller måste antas ha

fått kännedom om innehavet. Regeringen anser att

preskriptionsfristerna bör vara lika långa såväl vid

återkrav utan lösen som vid återkrav mot lösen,

varför tremånadersfristen föreslås bli förlängd till

sex månader.

Om det efter lång tid uppdagas att egendom som

dittills innehafts i god tro med äganderättsanspråk

är stulen eller olovligt tillgripen på annat sätt är

det, enligt regeringens uppfattning, inte rimligt

att innehavaren under alla förhållanden skall behöva

avstå från egendomen. Med hänsyn till detta föreslås

i propositionen en regel med den innebörden att den

som förvärvat lösöre från någon som varken var ägare

eller hade rätt att förfoga över egendomen och som

därefter innehaft den med äganderättsanspråk under

tio år erhåller äganderätt till egendomen på grund

av hävd. En förutsättning för detta är att

förvärvaren vid förvärvet och under hela

innehavstiden varit i god tro. Den ursprunglige

ägaren skall, enligt vad som föreslås i

propositionen, i en sådan situation ha rätt att få

tillbaka egendomen mot lösen.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att den

föreslagna övergången till vindikationsprincipen i

fråga om stöldgods och annan olovligt tillgripen

egendom i hög grad kommer att minska utrymmet för

godtrosförvärv av egendom som har åtkommits vid

brott. I de fall egendom i fortsättningen inte kan

bli föremål för godtrosförvärv är det, anförs det,

normalt uppenbart att målsäganden har bättre rätt

till egendomen än den hos vilken beslaget gjorts.

Enligt regeringens mening är det i sådana fall inte

rimligt att en målsägande skall behöva vänta på

rättens avgörande i brottmålet för att få tillbaka

sin egendom. I syfte att göra det enklare och

snabbare att återställa brottsligt åtkommen egendom

till rätt ägare föreslås därför ändringar i

rättegångsbalkens regler om beslag som innebär att

om det är uppenbart att målsäganden har bättre rätt

till beslagtagen egendom än den hos vilken beslaget

gjorts, får förundersökningsledaren eller åklagare

innan åtal väckts besluta att egendomen skall

återlämnas till målsäganden.

I dag saknas särskilda bestämmelser i

konsumentköplagen om rättsliga fel. Någon uttrycklig

rätt att göra gällande lagens felpåföljder mot

säljaren finns alltså inte om det visar sig att den

köpta egendomen tillhör tredje man. Skälet till

detta är att sådana fel vid lagens tillkomst ansågs

ha mycket begränsad betydelse, varvid särskilt

hänvisades till att reglerna om godtrosförvärv gav

konsumenterna ett gott skydd. Mot bakgrund av den i

propositionen föreslagna inskränkningen av

möjligheterna att göra godtrosförvärv anser

regeringen att det nu föreligger ett behov av en

uttrycklig reglering i konsumentköplagen av

säljarens ansvar för rättsliga fel. Sådana

bestämmelser föreslås därför i propositionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003 och skall, enligt de föreslagna

övergångsbestämmelserna, tillämpas endast på förvärv

och köpeavtal efter ikraftträdandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar helt regeringens bedömning att

exstinktionsprincipen bör frångås i fråga om

stöldgods och annan olovligt tillgripen egendom och

välkomnar de nu framlagda förslagen. Ingen motion

har väckts med anledning av propositionen, och

utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

lagförslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:17 föreslår regeringen

(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet

- att riksdagen antar de i propositionen framlagda

förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre,

2. lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till

betänkandet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

lagen (1986:796) om godtrosförvärv

av lösöre

2 Förslag till lag om ändring i

konsumentköplagen (1990:932)

3 Förslag till lag om ändring i

rättegångsbalken