Bet. 2002/03:UU17

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU17

Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiskagemenskapen och dess medlemsstater och Algeriet

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens

förslag (prop. 2002/03:115) att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater och Demokratiska folkrepubliken

Algeriet.

Motionen som väckts med anledning av propositionen

avstyrks.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Europa-Medelhavsavtalet med Algeriet

Riksdagen godkänner, med bifall till proposition

2002/03:115, Europa-

Medelhavsavtalet om upprättande av en associering

mellan Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan,

samt avslår motion 2002/03:U11.

Reservation (fp)

Stockholm den 8 april 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s),

Birgitta Ahlqvist (s), Lars Ohly (v), Kent Härstedt

(s), Göran Lindblad (m), Cecilia Wigström (fp), Agne

Hansson (c), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström

(mp), Anita Johansson (s), Inger Segelström (s),

Björn Hamilton (m), Rosita Runegrund (kd), Håkan

Juholt (s) och Kaj Nordquist (s).

Ärendet och dess beredning

I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den

10 juni 1996 inledde Europeiska kommissionen

förhandlingar om ett nytt avtal mellan Europeiska

gemenskapen (EG) och dess medlemsstater å ena sidan

och Demokratiska folkrepubliken Algeriet å den

andra. Det nya avtalet skall ersätta dels

samarbetsavtalet som ingicks mellan parterna år

1976, dels samarbetsavtalet som ingicks mellan

medlemmarna i Europeiska kol- och stålgemenskapen

och Algeriet samma år.

Förhandlingarna avslutades i december 2001 och

avtalet undertecknades den 22 april 2002. Innan

avtalet kan träda i kraft skall det godkännas av de

avtalsslutande parterna. Europa-Medelhavsavtalet

mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater

och Algeriet är ett blandat avtal. I avtalet är det

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater som är

avtalsparter å den ena sidan och Demokratiska

folkrepubliken Algeriet å den andra sidan.

Bakgrund

Utvecklingen i Algeriet

Under det senaste decenniet har Algeriet periodvis

varit mer eller mindre lamslaget, isolerat och

ställt utanför det internationella samfundet till

följd av den hårda kamp som förts mot en brutal

terrorism. Situationen har stadigt förbättrats sedan

några år, men återverkningarna även på det

ekonomiska och sociala området har varit stora.

Ekonomiska kriser tvingade landet till reformer

och marknadsanpassning i slutet av 80-talet.

Omställningen har dock gått långsamt men under de

senaste två till tre åren har en tydlig politisk

vilja funnits att skynda på närmandet till omvärlden

inte minst Europa. Associeringsavtalet med EU är det

viktigaste exemplet på Algeriets nya attityd.

Förhandlingarna om medlemskap i

Världshandelsorganisationen, WTO, återupptogs också

under år 2002, och ett medlemskap ser ut att kunna

realiseras inom några år.

Det finns ett stort behov av modernisering och

omställning av den algeriska ekonomin. Landet

behöver en betydligt högre ekonomisk tillväxt för

att försörja den växande befolkningen. Bristerna är

stora beträffande tillgången till bostäder, vatten,

utbildning och skolor m.m. Utvecklingssamarbetet och

inte minst kunskapsöverföring är av stor betydelse

för Algeriet, särskilt i ett läge där man nu

påskyndar ansträngningarna att reformera de

ekonomiska strukturerna. Bland annat EU:s program

för att stödja den ekonomiska och sociala

strukturomvandlingen i Medelhavsområdet, det s.k.

MEDA-programmet, spelar en viktig roll i

omställningen av den algeriska ekonomin.

Handeln mellan Sverige och Algeriet

Sveriges export till Algeriet uppgick till 397

miljoner kronor år 2000 och 502 miljoner kronor år

2001. Den svenska importen uppgick för motsvarande

år till 430 miljoner kronor respektive 1,3 miljoner

kronor. Importen utgörs nästan uteslutande av gas.

Utebliven gasimport förklarar det låga importvärdet

för 2001.

Handeln mellan EG och Algeriet

EG är Algeriets största handelspartner. Av Algeriets

totala export går 64 %

till EG. Importen från EG utgör 56 % av Algeriets

totala import. Importen från EG var för år 2000 och

år 2001 6,1 miljarder euro respektive 7,3 miljarder

euro. Algeriets export till EG uppgår för

motsvarande år till 16,4 respektive 15,7 miljarder

euro varav ca 70 % utgörs av oljeprodukter.

Förhandlingarnas bakgrund

Medelhavsstrategin syftar till samarbete som skall

stärka fred och säkerhet samt politisk och social

stabilitet i Europa och i Medelhavsområdet. Viktigt

är också att bidra till en ökad integration mellan

länderna i regionen. Strategin vilar på tre pelare.

Den första pelaren utgörs av nya former för en

fördjupad politisk dialog som grundas på respekten

för demokrati och mänskliga rättigheter. Den andra

utgörs av ett särskilt frihandelsområde som skall

kombineras med ökat finansiellt bistånd och den

tredje av samarbete på det sociala och kulturella

planet.

De tre pelarna reflekterades även i den s.k.

Barcelonadeklarationen, som antogs i november 1995

av utrikesministrarna från de femton EU-länderna och

från tolv partnerländer/territorier i

Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet,

Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien,

Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den

palestinska myndigheten. I Barcelonadeklarationen

ställer EU och partnerländerna upp det gemensamma

målet att upprätta ett frihandelsområde runt

Medelhavet till år 2010. EU:s bilaterala

associeringsavtal med partnerländerna utgör de

grundläggande byggstenarna för detta

frihandelsområde.

Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med

Tunisien (prop. 1995/96:34, bet. 1995/96:UU10, rskr.

1995/96:48), Israel (prop. 1995/96:185, bet.

1995/96:UU22, rskr. 1995/96:293), Marocko (prop.

1995/96:195, bet. 1996/97:UU3, rskr. 1996/97:25)

samt Jordanien (prop. 1998/99:57, bet. 1998/99:UU6,

rskr. 1998/99:181) och ett interimsavtal med

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den

palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza

(skr. 1997/98:74, bet. 1997/98:UU10, rskr.

1997/98:209). Avtalet med PLO trädde i kraft den 1

juli 1997, med Tunisien den 1 mars 1998, med Marocko

den 1 mars 2000, med Israel den 1 juni 2000 och med

Jordanien den 1 maj 2002. Europa-Medelhavsavtal med

Egypten undertecknades i juni 2001 (prop.

2001/02:78, bet. 2001/02:UU9, rskr. 2001/02:169),

med Algeriet i april 2002 och med Libanon i juni

2002. Dessa avtal har ännu inte trätt i kraft.

Kommissionen har år 1998 inlett förhandlingar med

Syrien, vilka väntas fortsätta under år 2003.

Cypern, Malta och Turkiet är kandidatländer till EU

och har tidigare associeringsavtal med EG.

Innehållet i avtalet

Genom Europa-Medelhavsavtalet upprättas en

associering mellan gemenskapen och dess

medlemsstater och Algeriet. Avtalet omfattar 110

artiklar indelade i nio avdelningar med följande

rubriker: politisk dialog (I), fri rörlighet för

varor (II), tjänstehandel (III), betalningar,

kapital, konkurrens och andra ekonomiska

bestämmelser (IV), ekonomiskt samarbete (V), socialt

och kulturellt samarbete (VI), finansiellt samarbete

(VII), samarbete i rättsliga och inrikes frågor

(VIII), institutionella och allmänna bestämmelser

samt slutbestämmelser (IX). Avtalet omfattar även

sex bilagor och sju protokoll. Bilagorna,

protokollen samt slutakten utgör en integrerad del

av avtalet. I slutakten återfinns parternas

förklaringar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater å ena sidan och Demokratiska

folkrepubliken Algeriet å den andra sidan. Syftet

med avtalet är bl.a. att inom ramen för EU:s nya

Medelhavspolitik bidra till stabilitet och en

positiv ekonomisk och social utveckling i regionen.

Avtalet innehåller bestämmelser om bl.a. politisk

dialog, frihandel samt ekonomiskt och socialt

samarbete. En väsentlig beståndsdel av avtalet är

respekten för demokratiska principer och mänskliga

rättigheter.

Godkännande av avtalet

Medelhavsområdet har sedan Sveriges EU-inträde fått

en ökad betydelse för vårt land. Gemenskapens

Medelhavsstrategi och Barcelonaprocessen syftar till

att ge en ny dimension åt förbindelserna med de

icke-europeiska Medelhavsländerna och understödja

den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i

dessa länder. Målsättningen är att säkerställa en

fredlig utveckling i Medelhavsområdet samt att

främja stabiliteten och en positiv ekonomisk och

social utveckling. I Algeriets fall, som sakta men

säkert lämnar bakom sig ett årtionde av inbördeskrig

och terrorism, har denna målsättning en påtaglig

betydelse.

Motionen

I motion 2002/03:U11 vill Folkpartiet påtala att

trovärdigheten för den algeriska regeringen är låg i

fråga om "respekten för de demokratiska principerna

och grundläggande mänskliga rättigheterna" såsom de

uttrycks i avtalets artikel 2 vilken anges som en

utgångspunkt för avtalet. Det är därför oriktigt att

ingå ett nytt avtal med Algeriet menar motionärerna.

2002/03

UU17

Utskottets överväganden

Inom ramen för den nya Medelhavsstrategin är

associeringsavtalet med Algeriet det sjunde avtalet

som sluts med en icke-europeisk Medelhavsregering

eller myndighet. Det föreliggande avtalet utgör ett

viktigt steg på vägen mot ett utökat partnerskap

mellan EU och länderna kring Medelhavets östra och

södra strand, och syftar till att på ett positivt

sätt fördjupa och utöka de europeisk-algeriska

förbindelserna.

Avtalet, som betonar att respekten för demokrati

och mänskliga rättigheter utgör grunden för

associeringen, ger ramar för en politisk dialog och

definierar ett brett spektrum av samarbetsområden.

Som ovan redovisats, har riksdagen godkänt de sex

tidigare ingångna Europa-Medelhavsavtalen. Dessa

avtal omfattar länder där, liksom i Algeriet,

situationen vad gäller respekten för de mänskliga

rättigheterna inte heller i alla avseenden är

tillfredsställande. Utskottet anser emellertid att

Medelhavsavtalen och Barcelonaprocessen skapar en

grund och ett viktigt instrument för att förbättra

utvecklingen vad gäller respekten för de mänskliga

rättigheterna i hela området och därmed också i

Algeriet, dvs. just det som motionärerna i motion

2002/03:U11 synes eftersträva.

I den s.k. Barcelonadeklarationen ställer EU och

partnerländerna dessutom upp det gemensamma målet

att upprätta ett frihandelsområde runt Medelhavet

till år 2010. EU:s bilaterala associeringsavtal med

partnerländerna utgör de grundläggande byggstenarna

för detta frihandelsområde. Utskottet menar att det

således är en förutsättning att avtal ingås med

samtliga stater i området för att målet för

Barcelonaprocessen skall kunna uppnås.

Slutligen förutsätter utskottet att Sverige inom

ramen för de internationella organisationerna och

genom bilaterala kontakter kommer att verka för att

situationen vad avser respekten för de mänskliga

rättigheterna i Algeriet och de övriga länderna i

området förbättras.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker

utskottet att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater, å ena sidan, och Demokratiska

folkrepubliken Algeriet, å andra sidan. Därmed

avstyrks motion 2002/03:U11.

Reservation

Europa-Medelhavsavtalet med Algeriet

av Carl B Hamilton och Cecilia Wigström (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag till riksdagsbeslut

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:115

om upprättande av en associering mellan Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U11.

Ställningstagande

Regeringen har utarbetat en proposition som föreslår

att Sverige godkänner upprättandet av ett

samarbetsavtal mellan EG, dess medlemsstater och

Algeriet. I avtalets artikel 2 slås fast att

"respekten för de demokratiska principerna och

grundläggande mänskliga rättigheterna skall vara

vägledande för parternas inrikes- och

utrikespolitik". Regeringen betonar att dessa

principer utgör grunden för det aktuella avtalet.

Emellertid påtalar internationella organisationer

som Human Rights Watch och Amnesty International i

flertalet rapporter att brotten mot mänskliga

rättigheter i Algeriet alltjämt fortgår. Mot

bakgrund av detta menar Folkpartiet att

trovärdigheten för den algeriska regeringen är låg i

fråga om respekt för grundläggande politiska och

civila rättigheter.

Det är Folkpartiets mening att det är oriktigt att

ingå ett nytt avtal med ett land som i sådan

omfattning som Algeriet gör, redan i utgångsläget

bryter mot de principer som specificerats i avtalets

artikel 2 vilken anges som en utgångspunkt för

avtalet.

Med utgångspunkt i vad som i motion 2002/03:U11

anges om situationen gällande mänskliga rättigheter

i Algeriet bör riksdagen avslå proposition

2002/03:115.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:115 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet om

upprättande av en associering mellan Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och

Demokratiska folkrepubliken Algeriet, å andra sidan.

Följdmotion

2002/03:U11 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

Riksdagen avslår regeringens proposition

2002/03:115 om godkännande av

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av ett

associeringsavtal mellan EG:s medlemsstater och

Algeriet.