Bet. 2003/04:BOU10

Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU10

Bostadsrätt - underrättelser till socialnämnden

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:94

Bostadsrätt - underrättelser till socialnämnden jämte motioner som väckts

med anledning av propositionen. Regeringen föreslår ändringar i

bostadsrättslagen i syfte att garantera att de sociala myndigheterna blir

uppmärksammade på enskilda bostadsrättshavares situation i samband med vissa

uppsägningar som rör bostadsrätt. Enligt förslaget skall en bostadsrättsförening

vara skyldig att underrätta socialnämnden innan en bostadsrättshavare som

har en bostadslägenhet sägs upp på grund av störningar i boendet eller

betalningsförsening.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2004.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen antar

regeringens lagförslag och avslår motionerna.

Till betänkandet har en reservation (m, fp, kd) och ett särskilt yttrande

(kd) fogats.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Regeringens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen

(1991:614). Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:94 och avslår

motionerna 2003/04:Bo1, 2003/04:Bo2 och 2003/04:Bo3 yrkande 1.

Reservation (m, fp, kd)

Stockholm den 29 april 2004

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi Marcelind (kd),

Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander

(s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström

(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif Jakobsson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I den under förra riksmötet av riksdagen behandlade proposition 2002/03:12

Olika bostadsrättsfrågor föreslog regeringen vissa ändringar i

bostadsrättslagen. Förslagen gällde bl.a. reglerna om upphörande av

bostadsrättshavarens rätt till lägenheten (förverkande). Vid riksdagens

behandling

av förslagen gjorde riksdagen två tillkännagivanden som gällde underrättelse

till socialnämnden i samband med förverkande av bostadsrätt (bet.

2002/03:BoU2). Med anledning av tillkännagivandena har inom

Justitiedepartementet

utarbetats promemorian Bostadsrätt - underrättelser till socialnämnden.

I promemorian lämnades förslag till vissa ändringar i bostadsrättslagen.

Förslagen syftar till att garantera att de sociala myndigheterna blir

uppmärksammade på enskilda bostadsrättshavares situation i samband med

uppsägningar avseende bostadsrätt. Promemorian har remissbehandlats. I

den i detta betänkande behandlade proposition 2003/04:94 Bostadsrätt -

underrättelser till socialnämnden tar regeringen upp de frågor som

behandlats i promemorian. Regeringen anser sig härigenom ha tillgodosett

riksdagens tillkännagivanden. Lagrådet har yttrat sig till regeringen

över de framarbetade lagförslagen.

Med anledning av regeringens proposition har - förutom nedan redovisade

motionsförslag - också ett motionsförslag om hyreslagens utformning väckts;

se motion 2003/04:Bo3 (kd) yrkande 2. Utskottet avser att behandla detta

motionsförslag under nästa riksmöte tillsammans med andra förslag som

gäller hyreslagens bestämmelser.

Utskottets överväganden

Underrättelse till socialnämnden vid uppsägning på grund av störningar

och betalningsförsummelse

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och avslå de motstående

motionsförslagen. Jämför reservationen (m, fp, kd) och det särskilda yttrandet

(kd).

Enligt regeringens förslag skall en bostadsrättsförening vara skyldig att

underrätta socialnämnden om störningar från en bostadslägenhet som en

bostadsrättshavare är ansvarig för. Underrättelsen skall vara en förutsättning

för att uppsägning skall få ske. Vid särskilt allvarliga störningar skall

uppsägning få ske utan föregående underrättelse. En kopia av uppsägningen

skall dock skickas till socialnämnden. En bostadsrättsförening skall vidare

vara skyldig att lämna ett meddelande till socialnämnden om en

bostadsrättshavare

som innehar en bostadslägenhet sägs upp på grund av att årsavgiften inte

har betalats i rätt tid. Meddelandet skall vara en förutsättning för att

återvinningsfristen skall börja löpa. Vid uppsägning på grund av upprepade

betalningsförseningar skall föreningen inte vara skyldig att lämna något

meddelande till socialnämnden.

Förslag om att riksdagen skall avslå regeringens proposition har lämnats

i tre motioner. De återfinns i motionerna 2003/04:Bo1 (m), 2003/04:Bo2

(fp) och 2002/03:Bo3 (kd) yrkande 1.

Vid behandlingen av motsvarande frågor under förra riksmötet föreslog

utskottet två tillkännagivanden (bet. 2002/03:BoU2) vilka grundlagt det

föreliggande regeringsförslaget. I två för m, fp och kd gemensamma

reservationer lämnades förslag som innebar att några tillkännagivanden inte

skulle göras. Reservanternas bedömningar i de två reservationerna omfattade

bl.a. att systemet med underrättelse på hyresrättens område i praktiken

inte fungerar särskilt bra. Det påpekades vidare bl.a. att den som sägs

upp kan känna sig kränkt av socialnämndens inblandning och att det kan

uppfattas som känsligt för styrelsen att denna skall vara skyldig att

anmäla en granne till nämnden. Mot denna bakgrund ansågs det rimligt att

i stället utforma förverkandereglerna så att det ligger på den enskilde

bostadsrättshavaren att ta kontakt med de sociala myndigheterna om han

behöver hjälp och stöd i den situation som uppkommit.

Vidare anfördes reservationsvis att en bostadsrättshavares betalningsdröjsmål

vanligen gäller också räntor och amorteringar och att lägenheten kan komma

att avyttras genom långivarens agerande. Det påpekades att det inte krävs

att en privat långivare skall skicka underrättelse. Mot den bakgrunden

ansågs det föga meningsfullt att föreskriva en underrättelseskyldighet

för bostadsrättsföreningen i förhållande till socialnämnden. Som ytterligare

ett argument i detta sammanhang anfördes att de åtgärder som nämnden skulle

kunna vidta torde vara avsevärt färre än vad gäller hyresrätter.

I m-, fp-, och kd-motionerna framförs i allt väsentligt samma skäl för

att propositionen skall avslås som de som redovisats i reservationerna

mot att riksdagen skulle göra de två tillkännagivandena. I m-motionen

poängteras särskilt att förslaget reducerar bostadsrättshavare och grannar

till angivare. Motionärerna anför vidare att förslaget är integritetskränkande

också av det skälet att bostadsrättshavaren inte har någon möjlighet att

undvika att socialnämnden underrättas. Också i fp-motionen poängteras

integritetsaspekter och framhålls andra möjligheter till kontakter med de

sociala myndigheterna. Det gäller bl.a. att regelsystemet bör utformas så

att den enskilde bereds tillfälle att själv ta kontakt med de sociala

myndigheterna samt att kronofogdemyndigheten har skyldighet att underrätta

socialnämnden om en uppsägning leder till verkställighetsåtgärder (16 kap.

2 § utsökningsförordningen [1981:981]). Kd-motionärerna uppehåller sig

särskilt vid att systemet med underrättelser fungerar dåligt på hyresrättens

område och därför inte är en bra förebild. I m- och kd-motionerna

uppmärksammas särskilt att bostadsrättshavaren på grund av sitt delägarskap

i bostadsrättsföreningen har en annan ställning än vad en hyresgäst har

i förhållande till sin hyresvärd. I både fp- och kd-motionerna påpekas

att de centrala bostadsrättsorganisationerna motsatt sig förslaget.

Riksdagens tillkännagivanden omfattade den uttalade uppfattningen att en

bostadsrättsförening, likt andra samhällsaktörer, har ett socialt och

samhälleligt ansvar för sina medlemmar och att det är lämpligt att detta

kommer till uttryck i form av kontakter eller annat samarbete med bl.a.

sociala myndigheter. Utskottet står fast vid denna uppfattning och anser

att bostadsrättslagen med den nya utformning som regeringens lagförslag

innebär kommer att svara mot de värderingar riksdagens majoritet givit

uttryck för. Genom en kontakt med socialnämnden kan bostadsrättshavarens

behov av att erhålla adekvat hjälp för de problem han mött tillgodoses.

Därutöver ges socialnämnden möjligheter till insatser som hindrar eller

förebygger att bostadsrättshavarens sociala situation försämras genom de

sanktioner som bostadsrättsföreningen kan komma att vidta. Hänsynen till

barn gör sig i dessa sammanhang gällande med avsevärd styrka. Lagstiftaren

bör söka garantera att de sociala myndigheterna blir uppmärksammade på

enskilda bostadsrättshavares problem.

En bostadsrättsförening är en form för samverkan där syftet är att bereda

ägarna bostäder. Det är för utskottet en främmande tanke att som angiveri

beteckna en underrättelse till socialnämnden om att någon i samverkanskretsen

riskerar att förlora sin bostad. Enligt utskottet ligger en

underrättelseskyldighet

klart inom ramen för en god samverkan med syfte att tillgodose medlemmarnas

bostadsbehov.

Först vad gäller frågan om uppsägning på grund av störningar. Som bl.a.

Fastighetsägarna Sverige och Riksbyggen i sina remissvar har framhållit

finns det vissa olikheter mellan upplåtelseformerna hyres- och bostadsrätt

som synes tala mot att överföra de regler om underrättelseskyldighet som

gäller enligt hyreslagen till bostadsrättslagen. Hit hör t.ex. att det

kan vara känsligt för styrelsen i en bostadsrättsförening att skicka en

underrättelse om störningar som gäller en granne och föreningsmedlem till

socialnämnden. Vidare synes, såsom flera remissinstanser, bl.a. HSB

Riksförbund, har påtalat, systemet med underrättelser inte alltid fungerat

tillfredsställande på hyresrättens område. Konsumentverket har framhållit

att en möjlighet att komma till rätta med detta kan vara att förbättra

rutinerna i samband med avhysning. För att åstadkomma detta behövs inga

lagstiftningsåtgärder. Samtidigt står det klart att - som Stockholms och

Arvidsjaurs kommuner också har framhållit - en underrättelseskyldighet

kan ge kommunerna ökade möjligheter att sätta in stödinsatser i tid så

att man kan komma till rätta med störningarna och därmed förhindra avhysning.

Som skäl mot förslaget skulle man också eventuellt kunna hävda att en

underrättelseskyldighet medför en viss administrativ belastning för

bostadsrättsföreningarna. Invändningen är av underordnad betydelse men det

kan nämnas att inget har framkommit som tyder på att förverkande av

bostadsrätt är särskilt vanligt förekommande. Sett i sitt sammanhang skulle

därför ett system med underrättelse till socialnämnden på bostadsrättens

område medföra en enbart mycket begränsad ökning av bostadsrättsföreningens

åligganden. Vid en avvägning av de skäl som kan anföras för och emot en

underrättelseskyldighet anser utskottet att fördelarna med en

underrättelseskyldighet klart väger över.

Enligt riksdagens mening framstod det som följdriktigt att en

underrättelseskyldighet gentemot socialnämnden införs också när en

bostadsrättshavare

kommit i betalningsdröjsmål och föreningen avser att säga upp honom. Det

kan, uttalade riksdagen, under vissa förutsättningar finnas goda skäl att

ge en bostadsrättshavare ekonomiskt stöd så att denne kan bo kvar i sin

lägenhet. Riksdagen tillkännagav därför att det finns skäl att genom

lagstiftning söka garantera att de sociala myndigheterna blir uppmärksammade

på enskilda bostadsrättshavares problem och att en underrättelseskyldighet

motsvarande den som gäller för hyresrätter därför bör införas för

bostadsrätter. Några remissinstanser, bl.a. Riksbyggen, har hänvisat till att

en bostadsrätt - till skillnad från en hyresrätt - representerar ett

förmögenhetsvärde och att en underrättelseskyldighet därför inte är särskilt

meningsfull. Vidare har flera remissinstanser påtalat att underrättelserna

inte fungerar särskilt bra på hyresrättens område. Utskottet vill liksom

regeringen framhålla att det finns bostadsrätter med ett mycket begränsat

ekonomiskt värde som såtillvida liknar hyresrätter. Det bör också framhållas

att socialnämnden, vid förverkande av en bostadsrätt med ett betydande

ekonomiskt värde, kan vidta andra åtgärder än att verka för att

bostadsrättshavaren får bo kvar, t.ex. ordna med en ny bostad. Ovan har

utskottet

tillstyrkt regeringens förslag om att en bostadsrättsförening skall

underrätta socialnämnden före uppsägning som grundas på störningar i boendet.

Det är enligt utskottets liksom regeringens mening naturligt att en

liknande ordning införs när det gäller uppsägning på grund av

betalningsförsening.

En bostadsrättsförening skall därför vara skyldig att meddela socialnämnden

om en bostadsrättshavare sägs upp på grund av att årsavgiften inte har

betalats i rätt tid. Underrättelseskyldigheten bör - liksom enligt hyreslagen

- avse enbart bostadslägenheter. I hyreslagen utgör meddelandet en

förutsättning för att återvinningsfristen skall börja löpa. Detta bör gälla

även här. De föreslagna reglerna har utformats med de motsvarande reglerna

i hyreslagen som förebild.

På här återgivna och i övrigt de skäl som redovisats i propositionen bör

riksdagen anta regeringens lagförslag och avslå motionerna.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservation.

Regeringens lagförslag (m, fp, kd)

av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström

(fp), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar inte regeringens förslag till lag om ändring i

bostadsrättslagen (1991:614). Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:Bo1, 2003/04:Bo2 och 2003/04:Bo3 yrkande 1 och avslår proposition

2003/04:94.

Ställningstagande

Regeringens nu till riksdagen avlämnade förslag innebär att bostadsrättslagens

regler skall göras lika med vad som gäller enligt hyreslagen. När samma

frågor behandlades av regeringen i den proposition som lades på riksdagens

bord under förra riksmötet ansåg regeringen att bostadsrättslagen inte

skulle göras lika med hyreslagen i de avseenden som nu är aktuella.

Regeringen anförde bl.a. att systemet med underrättelse på hyresrättens

område i praktiken inte fungerar särskilt bra. Tanken var att dessa regler

inte utgjorde en bra förebild för bostadsrättens del.

Vid utskottsbehandlingen av den nämnda propositionen motsatte vi oss

förslagen om tillkännagivanden vilka stod mot den ståndpunkt som regeringen

då intagit. Vi gjorde alltså i allt väsentligt samma bedömning som regeringen.

Vi framhöll i vår gemensamma reservation, förutom att systemet med

underrättelse inom hyresrättens område inte fungerar särskilt bra, bl.a.

att den störande kan känna sig kränkt av socialnämndens inblandning genom

en anmälan från bostadsrättsföreningens styrelse och att det dessutom kan

vara känsligt för styrelsen att denna skall vara skyldig att anmäla en

granne till socialnämnden. Vi konstaterade också, vad gäller

betalningsförsening,

att bostadsrätten i normalfallet representerar ett förmögenhetsvärde och

att dröjsmålen vanligen också gäller räntor och amorteringar. Krav på

underrättelse till socialnämnden ställs inte på privata långivare. Det är

då föga meningsfullt att föreskriva en underrättelseskyldighet för

bostadsrättsföreningen. Som ytterligare ett argument i detta sammanhang

anfördes att de åtgärder som nämnden skulle kunna vidta torde vara avsevärt

färre än vad gäller hyresrätter. Vi ansåg det rimligt att förverkandereglerna

utformas så att den enskilde bostadsrättsinnehavaren själv kontaktar de

sociala myndigheterna om den hjälp och det stöd som behövs.

Vid remissbehandlingen av de i den nu aktuella propositionen framlagda

förslagen har centrala remissinstanser som Fastighetsägarna Sverige, SCB

Bostadsrättscentrum, HSB Riksförbund och Riksbyggen motsatt sig att en

underrättelseskyldighet införs. Argumenten för detta överensstämmer till

stor del med de argument som framfördes i våra reservationer. Flera

remissinstanser har hänvisat till att en bostadsrätt - till skillnad från

en hyresrätt - representerar ett förmögenhetsvärde och att en

underrättelseskyldighet därför inte är särskilt meningsfull. Konsumentverket

framhåller att man utan lagändring kan förbättra rutinerna vid avhysning.

Det bör uppmärksammas att kronofogdemyndigheten har skyldighet att

underrätta socialnämnden när en ansökan om avhysning från en bostad har

gjorts (16 kap. 2 § utsökningsförordningen).

Vi motsätter oss regeringens förslag eftersom de reducerar bostadsrättshavare

och grannar till angivare. Det är väsentligt att betona bostadsrättens

skillnader i förhållande till hyresrätten. En viktig skillnad är det

särskilda ansvar som medlemmarna har såsom ägare av bostadsfastigheten. En

bostadsrättsförening är ett ekonomiskt företag som gemensamt drivs av de

boende i form av en förening. Bostadsrättshavarna är delägare i föreningen

och har satsat kapital i denna. Det finns således ett ägande och ett ansvar

på samma sätt som för en villaägare. En bostadsrättshavare har alltså ett

annat förhållande till bostadsrättsföreningen än vad en hyresgäst har

till sin hyresvärd. Att kräva att föreningen skall ange till socialnämnden

om en av dess medlemmar förverkat sin bostadsrätt är att kräva att grannar

skall ange varandra.

Dessutom innebär förslagen att en bostadsrättshavare inte kan bli

tillgodosedd om han önskar att socialnämnden inte skall underrättas om att

han sagts upp. Regeringens förslag är integritetskränkande också ur denna

synvinkel.

Vi anser med hänvisning till de skäl vi nu särskilt framhåller att

regeringens lagförslag - som nu ligger på riksdagens bord mot regeringens

egen övertygelse och mot viljan hos de centrala bostadsrättsorganisationerna

som representerar merparten av landets bostadsrättshavare och deras

föreningar - inte skall genomföras. Vi avstyrker således propositionen.

Därmed tillstyrker vi m-, fp- och kd-motionerna.

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag (kd)

Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Successivt har regelverket för bostadsrätten anpassats till det för

hyresrätten. Jag är tveksam till att bostadsrättsföreningar skall åläggas

samma krav på socialt ansvarstagande som gäller för t.ex. de bostadsbolag

som kommunerna använder för att fullgöra sitt bostadsförsörjningsansvar.

I föreliggande proposition beaktas inte alls den viktiga invändning

regeringen framförde för ett år sedan när den ansåg att någon

underrättelseskyldighet inte skulle införas, nämligen att systemet med

underrättelser

fungerar dåligt. Propositionens förslag framstår tydligt som symboliska,

med främsta syfte att likställa reglerna för hyresrätt och bostadsrätt,

inte att åstadkomma en verklig förbättring för dem vars boende hotas.

När det i Bostadsrättsutredningens betänkande från december 1999 (SOU

2000:2) övervägdes om hyreslagens bestämmelser om underrättelser bör

utvidgas till att gälla bostadsrättslagen, betonades de svårigheter personer

som blivit avhysta har att få en ny bostad. Utredningen konstaterade att

de åtgärder som kommunerna vidtar varierar kraftigt och att det i många

fall inte händer annat än att socialnämnden skickar ut ett brev som inte

besvaras. Enligt utredningen känner sig kommunerna överhopade av underrättelser

och det sägs förekomma att personer upplever framstötar från socialnämnden

som direkt kränkande. Att regeringen inte åstadkommit en förändring av

denna situation, utan fortfarande så sent som 2003 angav bristfälligheten

i systemet som ett skäl för att inte utvidga det till bostadsrätter, är

inte annat än ansvarslöst. Regeringen borde i stället för att utvidga

systemet med underrättelser till att omfatta fler fastighetsägare, dvs.

bostadsrättsföreningarna, ha avskaffat det för hyresgästerna och ersatt

det med ett mer verkningsfullt. Kristdemokraterna har vid upprepade

tillfällen föreslagit att det bör införas ett obligatoriskt samrådsförfarande

vid vräkningssituationer mellan hyresgäst, hyresvärd och företrädare för

kommunen. De bostadssociala problem som finns i samhället kommer inte

närmare sin lösning genom propositionens förslag, utan det krävs nya

verktyg som särskilt tar fasta på barns utsatta situation i de fall då en

uppsägning från bostaden är förestående. Frågan om ett för hyresvärden

obligatoriskt samråd med socialnämnd och hyresgäst avser jag att återkomma

till vid utskottets behandling av förslag rörande hyreslagens utformning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:94 Bostadsrätt - underrättelser till socialnämnden:

Riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

Följdmotioner

2003/04:Bo1 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:94.

2003/04:Bo2 av Nina Lundström m.fl. (fp):

Riksdagen beslutar avslå proposition 2003/04:94.

2003/04:Bo3 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

bostadsrättslagen.

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.

Bilaga 2