Bet. 2003/04:FöU2

Försvarsutskottets betänkande

2003/04:FöU2

Ny räddningstjänstlagstiftning, m.m.

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 2002/03:119 Reformerad räddningstjänstlagstiftning och därtill

hörande följdmotioner. Regeringen har i förslaget eftersträvat att övergå

från detaljreglering på området till en styrning genom angivande av mål.

Förslaget innebär därigenom att kommunerna får en ökad möjlighet att

anpassa sin verksamhet utifrån lokala förhållanden. Förslaget i propositionen

innebär också att större vikt läggs på det förebyggande arbetet.

Utskottet

behandlar i betänkandet endast de avsnitt i propositionen som föranlett

särskilda överväganden och på vilka avgetts motioner. I övriga delar av

propositionen har inte utskottet någon annan åsikt än vad regeringen har.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens proposition om den

reformerade räddningstjänstlagstiftningen, vilket även inkluderar frågorna

om det s.k. sotningsmonopolet. Mot denna del av propositionen har Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet de gröna reserverat

sig och förordar en mer långtgående avreglering. Reservationer har i övrigt

lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Vänsterpartiet.

I betänkandet behandlas även 22 motioner från allmänna

motionstiden hösten 2002 samt en motion från allmänna motionstiden hösten

2003. Dessa motioner har indelats i tre ämnesgrupper; samhällets

räddningstjänst, naturkatastrofer och deltidsbrandmän.

1. Lag om skydd mot olyckor samt

följdlagstiftning

1. lag om skydd mot olyckor,2. lag om ändring i

sekretesslagen (1980:100),3. lag om ändring i brottsbalken,4. lag om ändring

i miljöbalken,5. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),6. lag om

ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,7. lag om ändring

i lagen (1981:1104) om verksamheten vid vissa regionala alarmeringscentraler,8.

lag om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,9.

lag om ändring i prisregleringslagen (1989:978),10. lag om ändring i lagen

(1994:1720) om civilt försvar,11. lag om ändring i lagen (1998:150) om

allmän kameraövervakning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119

och avslår motionerna 2002/03:Fö5 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö6 yrkandena

1-4, 2002/03:Fö7 yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö9

yrkandena 1-3, 2002/03:Fö10 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213

och 2002/03:Fö268.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation

3 (kd)

Reservation 4 (v)

Reservation 5 (mp)

2. Samhällets

räddningstjänst

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö234, 2002/03:Fö236,

2002/03:Fö245, 2002/03:Fö256 och 2002/03:Fö265 yrkandena 1 och

2.

3. Naturkatastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö206, 2002/03:Fö210,

2002/03:Fö225 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö228, 2002/03:Fö229, 2002/03:Fö230,

2002/03:Fö231, 2002/03:Fö248, 2002/03:Fö258, 2002/03:Fö266, 2002/03:Fö267

och 2002/03:Bo289 yrkande 2.

4. Deltidsbrandmän

Riksdagen avslår

motionerna 2002/03:Fö202, 2002/03:Fö209, 2002/03:Fö226 och 2003/04:Fö203.

Stockholm

den 28 oktober 2003

På försvarsutskottets vägnar

Tone Tingsgård

Följande

ledamöter har deltagit i beslutet: Tone Tingsgård (s), Allan Widman (fp),

Ola Rask (s), Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Rolf Gunnarsson

(m), Britt-Marie Lindkvist (s), Åsa Lindestam (s), Peter Jonsson (s),

Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s), Christer Skoog (s), Carl-Axel Roslund

(m), Eva Flyborg (fp), Kerstin Engle (s), Claes Västerteg (c) och Nils

Oskar Nilsson (m).

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar

i detta betänkande regeringens proposition 2002/03:119 Reformerad

räddningstjänstlagstiftning och därtill hörande följdmotioner. Utskottet

behandlar i detta betänkande endast de avsnitt i propositionen som föranlett

särskilda överväganden och på vilka avgetts motioner. I övriga delar av

propositionen har inte utskottet någon annan åsikt än vad regeringen

har.

I betänkandet behandlas även 22 motioner från allmänna motionstiden

hösten 2002 samt en motion från allmänna motionstiden hösten 2003. Dessa

motioner har indelats i tre ämnesgrupper; samhällets räddningstjänst,

naturkatastrofer och deltidsbrandmän.

Utskottet har i frågan om

sotningsverksamheten vid ett av utskottets sammanträden uppvaktats av Svenska

Kommunförbundet.

Bakgrund

Efter beslut av regeringen den 18 november

1999 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till

en reformerad räddningstjänstlagstiftning. I uppdraget ingick bl.a. att

föreslå hur lagstiftningen kunde moderniseras och hur detaljregleringen

av den kommunala räddningstjänsten kunde minskas. Utredaren skulle vidare

tydliggöra gränsdragningen mellan räddningstjänstlagstiftningen och annan

lagstiftning som reglerar olycks- och skadeförebyggande verksamhet. I

uppdraget ingick också att se över vissa frågor som rör utbildning av

räddningstjänstpersonal och miljöräddningstjänst till sjöss m.m. Slutligen

skulle utredaren se över frågan om sjö- och flygräddningstjänsterna borde

integreras, och i så fall hur detta skulle ske. Utredningen, som antog

namnet Räddningstjänstlagutredningen, lade den 24 januari 2002 fram sina

förslag i betänkandet Reformerad räddningstjänstlagstiftning (SOU 2002:10).

Tidigare hade utredningen överlämnat delbetänkandena Samordning av sjö-

och flygräddningstjänsterna (SOU 2000:63) och Reformerat sotningsväsende

(SOU 2001:42).

Betänkandet har remissbehandlats.

Frågan om hur

sotningsväsendet skall organiseras och hur sotningsverksamheten skall bedrivas

har genom åren behandlats vid ett flertal tillfällen, bl.a. i betänkandena

Räddningstjänst i samverkan och på entreprenad (SOU 1994:67) samt Sotning

i framtiden (SOU 1998:45). Sotningsfrågorna har också berörts i regeringens

proposition 1999/2000:140 Konkurrenspolitik för förnyelse och mångfald.

I propositionen uttalade regeringen att en väsentlig minskning av regleringen

inom sotningsväsendet borde eftersträvas. Regeringen avsåg att återkomma

till riksdagen med förslag om att imkanaler i bostadskök eller därmed

jämförbara utrymmen inte längre skulle vara föremål för sotning. Regeringen

avsåg även att redovisa andra åtgärder och förslag till hur regleringen

av sotningsväsendet skulle kunna minskas.

Som ovan nämnts avgav

Räddningstjänstlagutredningen delbetänkandet Reformerat sotningsväsende (SOU

2001:42). Detta överlämnades till regeringen den 11 maj 2001. Utredningen

konstaterade att det skulle vara förenat med uppenbara fördelar om det

kommunala sotningsmonopolet upphävdes och om ansvaret för att rengöring

(sotning) och brandskyddskontroll (brandskyddsbesiktning) vidtas kunde

föras över på den enskilde. I betänkandet föreslogs även bl.a. att imkanaler

i bostadskök och därmed jämförbara utrymmen skulle undantas från det

lagfästa kravet på rengöring och brandskyddsbesiktning. Även detta betänkande

har remissbehandlats.

Den 21 februari 2003 upprättades inom Försvarsdepartementet

en promemoria med ytterligare förslag avseende sotning och kontroll. Då

flera av förslagen i promemorian inte tidigare varit föremål för

remissbehandling föranledde detta Försvarsdepartementet att den 3 mars 2003 i

stället hålla ett remissmöte.

Lag om skydd mot olyckor samt följdlagstiftning

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om skydd mot olyckor, lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100), lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i miljöbalken,

lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), lag om ändring i lagen (1977:265)

om statligt personskadeskydd, lag om ändring i lagen (1981:1104) om

verksamheten vid vissa regionala alarmeringscentraler, lag om ändring i

lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, lag om ändring i

prisregleringslagen (1989:978), lag om ändring i lagen (1994:1720) om

civilt försvar och lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän

kameraövervakning.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119 och avslår motionerna

2002/03:Fö5 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö6 yrkandena 1-4, 2002/03:Fö7

yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö9 yrkandena 1-3,

2002/03:Fö10 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213 och

2002/03:Fö268.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen

fram förslag till en ny lag, lagen om skydd mot olyckor, som skall ersätta

den nu gällande räddningstjänstlagen. Den nya lagen är kapitelindelad och

språkligt moderniserad. Lagen innehåller bestämmelser om de åtgärder som

stat och kommun skall vidta till skydd mot olyckor. Bland annat betonas

kommunernas förebyggande verksamhet. Lagen innehåller också bestämmelser

om de förebyggande åtgärder som enskilda skall vidta.

Den föreslagna

lagen innehåller ett antal materiella nyheter. En sådan är att det i lagen

anges övergripande nationella mål. De nationella målen skall kompletteras

med verksamhetsmål och handlingsprogram. Systemet medför bl.a. att kommunerna

får en ökad möjlighet till lokal anpassning av organisation och dimensionering

av verksamheten. Andra nyheter är att brandsynen ersätts av en ny ordning,

att kommunerna blir skyldiga att se till att en olycka som har föranlett

en räddningsinsats blir undersökt och att staten ges rätt att överklaga

domstols avgörande beträffande en kommuns rätt till ersättning av staten

i vissa fall. När det gäller sotningsverksamheten föreslår regeringen

bl.a. att kommunen även fortsättningsvis skall ha ansvaret för att rengöring

(sotning) och brandskyddskontroll utförs, men att kommunen skall få medge

att en enskild fastighetsägare själv utför eller låter annan utföra sotning

på den egna fastigheten, om detta kan ske på ett från brandskyddssynpunkt

betryggande sätt. Lagens krav på sotning och kontroll av imkanaler skall

endast omfatta imkanaler i restauranger, storkök och därmed jämförbara

utrymmen. Imkanaler i bostadskök och liknande utrymmen skall således inte

omfattas.

Vidare föreslås en ändring i sekretesslagen som innebär att en

ny regel om sekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska

förhållanden vid utförandet av vissa uppgifter enligt lagen om skydd mot

olyckor införs.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2004 med vissa

övergångsbestämmelser.

Följdmotionernas huvudsakliga innehåll

Följande

motioner med anledning av proposition 2002/03:119 har lämnats. I avsnittet

som behandlar sotningsväsendet återfinns även motioner från allmänna

motionstiden hösten 2002.

Målstyrning

Regeringen föreslår att som komplement

till de nationella målen skall verksamhetsmål anges för kommunerna. Vissa

väsentliga verksamhetsmål skall anges i lag. I övrigt skall kommunerna i

handlingsprogram formulera lokalt anpassade mål. Regeringen får, om det

finns synnerliga skäl, på framställning av den myndighet som regeringen

bestämmer besluta om ändring av ett kommunalt handlingsprogram. De i nu

gällande lag uppställda detaljerade kraven på kommunala räddningstjänstplaner

skall utgå.

I motion 2002/03:Fö6 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) yrkande

1 anförs att respektive länsstyrelse bör ges möjlighet att yttra sig över

de handlingsprogram som kommunerna är skyldiga att upprätta. Syftet med

detta skulle vara att handlingsprogrammen i de olika kommunerna skall bli

så heltäckande som möjligt.

Utskottet pekar på att i specialmotiveringen

till 3 kap. 3 och 8 § § framgår det att innan handlingsprogrammen antas

av kommunfullmäktige skall samråd ha skett med de myndigheter som kan ha

ett väsentligt intresse i saken. För såväl handlingsprogrammet för den

förebyggande verksamheten som programmet för räddningstjänstverksamheten

exemplifieras berörd länsstyrelse som en sådan myndighet som har väsentligt

intresse. Länsstyrelserna har dessutom enligt lagförslaget givits möjlighet

att om synnerliga skäl föreligger uppmärksamma Räddningsverket på allvarliga

brister i ett kommunalt handlingsprogram för att Räddningsverket skall

kunna hemställa hos regeringen om ändring i ett kommunalt handlingsprogram.

Länsstyrelsernas möjligheter att yttra sig över handlingsprogrammen bör

enligt utskottets mening således anses tillgodosedda i förslaget till ny

lag om skydd mot olyckor varför motion 2002/03:Fö6 yrkande 1 avstyrks.

Brandsynen

ersätts av ny ordning

Regeringen föreslår att det nuvarande brandsyneinstitutet

utmönstras och ersätts av en ny ordning. Enligt denna skall ägare av

byggnader eller andra anläggningar, där det med hänsyn till risken för

brand eller konsekvenserna av brand bör ställas särskilda krav på en

kontroll av brandskyddet, i skriftlig form lämna en redogörelse för

brandskyddet. En nyttjanderättshavare skall ge ägaren de uppgifter som behövs

för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet. I vissa fall skall

redogörelsen för brandskyddet i stället lämnas av den som utövar verksamhet

på anläggningen. Ägaren skall då ge denne de uppgifter som behövs.

Redogörelsen skall lämnas in till kommunen. Kommunen skall utöva tillsyn

över anläggningarna.

I motion 2002/03:Fö10 av Allan Widman m.fl. (fp)

yrkande 2 behandlas frågan om det obligatoriska kravet på branddokumentation.

Motionärerna menar att det är inkonsekvent att förorda bibehållet

sotningsmonopol samtidigt som man föreslår att den enskildes ökade ansvar i

stort skall ersätta brandsynen. Motionärerna menar att valfrihet för den

enskilde bör råda - antingen brandsyn som åläggs kommunerna eller

branddokumentation som upprättas av den enskilde.

Utskottet menar att genom

kravet på en redogörelse av brandskyddet sker en fortlöpande egenkontroll

så att en jämn och skälig brandskyddsnivå upprätthålls och att eventuella

brister därmed kan upptäckas och rättas till så att antalet bränder

begränsas. I de fall nyttjanderättshavaren har ett fungerande

egenkontrollsystem,

över vilket skriftlig redogörelse lämnas till kommunen, minskar också

behovet och frekvensen av kontroll från samhällets sida, varpå kommunernas

resurser med det nya systemet kan nyttjas där behovet är störst.

Av

propositionen framgår att regeringens målsättning är att en utvärdering

bör ske inom fem år av hur det nya systemet fungerar, i vilken mån de nya

dokumentationskraven har påverkat brandskyddet i positiv riktning och hur

administrativt betungande systemet är för företagen. Utskottet anser att

denna utvärdering bör avvaktas och avstyrker motion 2002/03:Fö10 yrkande

2.

I motion 2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 1 anser

motionärerna att objekt inom ett lågriskområde, om de omfattar verksamhet

där många människor befinner sig, behöver omfattas av dokumentationskravet.

Därför föreslår motionärerna att de objekt som inkluderats av den nuvarande

brandsynen också inkluderas i den nya ordningen.

Utskottet pekar på att

det i propositionen framgår att "för bedömningen av det totala antal objekt

som kommer att beröras kan det antal som i dag omfattas av brandsyn vara

en utgångspunkt". Objekt där många människor samtidigt befinner sig kan

enligt erfarenheter från inträffade bränder och deras konsekvenser inte

anses utgöra "lågriskobjekt". Vilka objekt som kommer att omfattas av

kravet på redogörelse av brandskyddet väntas regleras i tillämpningsföreskrifter

till lagen och lämpar sig således inte att reglera i lag, varför utskottet

avstyrker motion 2002/03:Fö7 yrkande 1.

I motion 2002/03:Fö7 av Berit

Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 3 påtalas att möjligheten för den som

förrättar brandsyn att vidta åtgärder vid akuta brandskyddsproblem är

begränsad. Det är enligt motionärerna en byråkratisk process som i sin

förlängning kan medföra vite. Det är enligt motionärerna viktigt att

myndigheterna har möjlighet att ingripa vid akuta brandskyddsproblem oavsett

var de uppkommer. Därför bör regeringen i den fortsatta beredningen pröva

möjligheten att ge myndigheterna sådana instrument.

Utskottet vill peka

på att i de fall verkligt akuta brandskyddsproblem, eller överhängande

fara uppstår, kan den föreslagna 1 kap. 2 § tillämpas om det är påkallat

att utföra en räddningsinsats. Om det finns särskilda skäl, får en

tillsynsmyndighet enligt 10 kap. 4 § bestämma att dess beslut skall gälla

även om det överklagas. Bestämmelsen i 4 § skall dock bara användas i

undantagsfall. Ett sådant fall kan vara att saken är så brådskande att

ett lagakraftvinnande eller en prövning av ett överklagande inte kan

avvaktas. Andra fall kan vara att det finns anledning att misstänka att

den beslutet gäller avsiktligt kommer att förhala verkställigheten genom

att överklaga eller att denne kommer att överlåta sin egendom för att

kringgå beslutet. Utskottet anser att motionärernas yrkande bör vara

tillgodosett och avstyrker således motion 2002/03:Fö7 yrkande 3.

I motion

2002/03:Fö6 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) yrkande 3 föreslås att kommunernas

räddningstjänst skall ges möjlighet att utföra stickprovskontroller för

att undersöka att den nya lagen efterlevs i och med att den tidigare

brandsynen avvecklas och ersätts med en ny tillsynsordning. Brandsäkerhet

och övrig säkerhet mot olyckor får enligt motionärerna ej äventyras med

det nya lagförslaget.

Utskottet erfar att kommunerna även med förslaget

till lag om skydd mot olyckor kommer att kunna utföra stickprovskontroller

av brandskyddet om det behövs, även om begreppet brandsyn mönstras ut.

Kommunen skall även i framtiden utöva tillsyn över efterlevnaden av

lagen.

Den kommunala tillsynen skall riktas mot den enskilde och utövas

som en kontroll av att denne uppfyller sina skyldigheter. Den nya ordning

som ersätter brandsynen innebär att kommunen får en mer renodlad

tillsynsuppgift och inte styrs av centralt utfärdade frister. Hur kommunen

utövar sin tillsyn skall kommunen själv bestämma inom ramen för sitt

tillsynsansvar. Om kommunen bedömer att den insända redogörelsen av

brandskyddet är tillfredsställande skall det enligt förslaget inte finnas

någon skyldighet att göra ett besök på platsen, och det innebär att

kommunernas resurser kan utnyttjas bättre och anpassas till de risker som

finns i kommunen. Om kommunen på grund av innehållet i redogörelsen, eller

av andra skäl, bedömer att ett besök på platsen för att kontrollera

brandskyddet är lämpligt, skall naturligtvis ett sådant besök göras. Utskottet

delar regeringens uppfattning att det finns anledning att uppmärksamma

brandskyddet hos resurssvaga ägare och nyttjanderättshavare. Utskottet

anser att förslaget till ny lag bör tillgodose motionärernas krav på att

kommunen skall kunna genomföra stickprovskontroller och avstyrker därför

motion 2002/03:Fö6 yrkande 3.

Sotningsväsendet

Regeringen uttalar i

sitt förslag att målsättningen med sotningsverksamheten skall vara att

förebygga olyckor och skador till följd av bränder. Kommunen skall även

fortsättningsvis ansvara för att rengöring (sotning) och brandskyddskontroll

utförs.

Kommunen får i enskilda fall medge att en fastighetsägare själv

utför eller låter annan utföra sotning på den egna fastigheten, om det

kan ske på ett från brandskyddssynpunkt betryggande sätt.

Sotning och

brandskyddskontroll av imkanaler behöver endast ske i restauranger, storkök

och därmed jämförbara utrymmen.

Någon bestämmelse om att sotning och

brandskyddskontroll skall utföras av skorstensfejarmästare eller

skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren skall inte finnas i den

nya lagen.

Kommunen får föreskriva att avgift skall betalas för sotning

och brandskyddskontroll.

Följande yrkanden i följdmotioner med anledning

av proposition 2002/03:119 behandlar frågor som rör sotningsväsendet.

Även från allmänna motionstiden hösten 2002 finns två motioner som rör

sotningsväsendet.

I motion 2002/03:Fö9 av Ola Sundell m.fl. (m) yrkande

1 anförs att enskild fastighetsägare, såväl fysisk som juridisk person,

skall vara skyldig att se till att sotning utförs på den egna fastigheten

för att förebygga brand. Eftersom fastighetsägaren har ett eget intresse

av sin fastighet kommer ägaren på olika sätt att förebygga olika risker.

Motionärerna anser att det är naturligt att ägaren även ansvarar för att

erforderliga åtgärder vidtas för att förebygga brand. Enligt motionen bör

ägaren ges möjlighet att välja vem eller vilka som skall utföra sysslan

och vid vilken tidpunkt det skall ske, vilket ger fastighetsägaren större

valfrihet.

I motion 2002/03:Fö10 av Allan Widman m.fl. (fp) yrkande

1 förordas att snarast och fullt ut avskaffa det s.k. sotningsmonopolet.

Motionärerna anför fler skäl för avskaffandet såsom höga prisnivåer genom

utebliven priskonkurrens, avsaknad av valfrihet för den enskilde

fastighetsägaren och utebliven kvalitetskonkurrens. I motionen framhålls även

att ett enigt försvarsutskott tidigare begärt att sotningsmonopolet skall

avvecklas.

I motion 2002/03:Fö6 av Erling Wälivaara m.fl. (kd) yrkande

2 föreslås att kommunerna skall informera fastighetsägare om möjligheten

att själva utföra sotning på egna anläggningar och vilka typer av

anläggningar som omfattas. Motionärerna anför att förslaget till ny lag ger

kommunerna möjligheten att bevilja enskilda fastighetsägare att själva

utföra sotning på sin anläggning. Medgivandet måste ha föregåtts av ett

aktivt val av fastighetsägaren. Motionärerna menar att kommunen i stället

borde informera fastighetsägaren om att den möjligheten finns, och vilken

typ av anläggningar som omfattas. Motionärerna anser också att kommunerna

vid detta tillfälle bör informera enskilda fastighetsägare om möjligheten

att även i fortsättningen få imkanaler sotade genom kommunens försorg.

I

motion 2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 4 anförs att

det i nuvarande räddningstjänstförordning finns inskrivet ett krav på att

det i en kommun skall finnas ett eller flera sotningsdistrikt. Borttagande

av kraven på distriktsindelning innebär att kommunen kan välja antalet

utförare, i egen regi eller på entreprenad, och fritt avtala med

entreprenörerna om hur verksamheten skall organiseras. Detta är enligt

motionärerna till fördel för det kommunala självstyret. Men det finns enligt

motionärerna också risker med att lyfta ut kravet på distriktsindelning.

Tillsynsmyndigheten Räddningsverket bör uppmärksamma detta så att inte

boende i glesbygder drabbas av en högre taxa eller sämre service.

I motion

2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 5 anförs att det är av

central betydelse för kommunens kontroll över sotningsverksamheten att

det finns ett kontinuerligt uppdaterat register, en s.k. kontrollbok.

Denna kontrollbok föreslås tas bort. Det är enligt motionärerna av stor

vikt att denna behålls och att ansvaret för detta register överförs till

kommunen. Det har stor betydelse för kontrollen och kan också utvecklas.

Den kommunala kontrollen kan bli mer systematisk och ingående genom mätning

av röktemperaturer, tätprovning av rökkanaler m.m. Även miljö- och

hälsoskyddsförvaltningarna bör ha nytta av att registret finns, då man kan

göra miljömätningar på pannorna och föreslå åtgärder som är till gagn för

den totala miljön. Motionärerna föreslår därför att kontrollboken behålls,

men att ansvaret överförs till kommunen.

I motion 2002/03:Fö5 av Marietta

de Pourbaix-Lundin (m) yrkande 1 föreslås att konkurrensen inom

sotningsväsendet förbättras i enlighet med förslagen i betänkandet Reformerat

sotningsväsende (SOU 2001:42). Vid ett antal riksmöten har försvarsutskottet

krävt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om en

avveckling av sotningsmonopolet. Inte heller denna gång följer regeringen

riksdagens begäran. Fortfarande består sotningsmonopolet eftersom kommunen

även i fortsättningen, antingen i egen regi eller via entreprenadavtal,

skall ansvara för att rengöring (sotning) och brandskyddskontroll utförs.

Genom detta och på grund av de långa avtalen kommer det enligt motionären

att ta upp till 25 år innan sotningsverksamheten är helt konkurrensutsatt.

Dessutom befarar motionären att den nya lagen i verkligheten riskerar att

leda till att sotningsverksamheten kommunaliseras genom att kommuner, för

att "slippa" upphandling väljer att anställa skorstensfejare. På så sätt

blir monopolet i praktiken ännu mera fast bestående.

I motion 2002/03:Fö8

av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) yrkande 1 föreslås att riksdagen

avslår propositionen i den del som avser sotningsväsendet. Den nya lagen

om skydd mot olyckor tar enligt motionärerna avstamp från den enskildes

ansvar att förebygga olyckor. När det gäller den del av det förebyggande

brandskyddet som avser sotningen gäller dock enligt motionärerna inte

denna principiella inställning längre. I stället betonas att det är

samhällets ansvar att sotningen genomförs. Av propositionen framgår inte av

vilket skäl man har kunnat komma fram till så olika bedömningar vad det

gäller olika typer av risker. En ny lagstiftning inom området måste enligt

motionärerna omfatta alla som berörs av sotningsplikten, och detta bör

gälla vid en gemensam tidpunkt. Det är inte rimligt att en ny lagstiftning

främst tillgodoser en yrkesgrupps önskemål om bibehållen monopolställning

snarare än konsumenternas krav på valfrihet och konkurrens.

I motion

2002/03:Fö8 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) yrkande 2 föreslås

att regeringen snarast återkommer med ett nytt förslag som utgår från de

principer om konkurrensutsättning som redovisas i betänkandet Reformerat

sotningsväsende (SOU 2001:42).

I motion 2002/03:Fö11 av Lars Ångström

och Leif Björnlod (mp) anförs att regeringen borde ha gått längre och

föreslagit en avreglering av sotningsverksamheten, i enlighet med riksdagens

tidigare tillkännagivande.

Rengöring (sotning) och kontroll av brandskyddet

är ytterst väsentligt. Kontroll kan dock enligt motionärerna utföras av

en certifierad kontrollant och sotning t.o.m. av fastighetsägaren själv

eller en av denne vald sotare. Det väsentliga är att arbetet blir fullgott

utfört samt att tillsyn och kontroll fungerar på ett tillfredsställande

vis. Fastighetsägare ges ansvaret att t.ex. välja elektriker (med behörighet)

trots att elfel i dag orsakar fler bränder än felaktigt hanterade eldstäder

och rökgångar. Kommunerna bör ansvara för tillsyn och kontroll av

verksamheten. Vidare bör det ankomma på Räddningsverket att ansvara för

utbildning och licensiering av professionella yrkesverksamma sotare och

kontrollanter. Motionärerna anser att sotningsmonopolet inte längre fyller

någon funktion utan omyndigförklarar fastighetsägare och leder till

utebliven valfrihet och priskonkurrens. Det bör enligt motionärerna omgående

avskaffas och ersättas med ett system liknande det som gäller för elektriskt

installationsarbete.

Följande motioner rörande sotningsväsendet inkom

under den allmänna motionstiden 2002/03.

Anita Johansson m.fl. (s) yrkar

i motion 2002/03:Fö268 om ett avskaffande av den obligatoriska rensningen

av imkanaler i bostäder. Ett bibehållet obligatorium orsakar enligt

motionärerna de boende såväl onödiga kostnader som praktiska besvär att

bereda skorstensfejarna tillträde till lägenheterna. Därför är det angeläget

att regeringen snarast vidtar åtgärder för att avskaffa kravet på

imkanalsrensning i bostäder.

I motion 2002/03:Fö213 av Elizabeth Nyström och

Ulla Löfgren (m) behandlas frågan om behovet av att snarast reformera

sotningsväsendet och avskaffa det s.k. sotningsmonopolet utan att invänta

ytterligare utredningar.

Kommuner, fastighetsägare och hyresgäster har

under många år framfört kritik mot den lagstiftning som gör det möjligt

att bedriva sotning med stöd av ett monopol. Det finns enligt motionärerna

en bred samstämmighet i samhället om att sotningsmonopolet måste avskaffas

snarast. Endast de yrkesverksamma skorstensfejarmästarna förefaller enligt

motionärerna vara emot ett avskaffande av monopolet.

Utskottet anför

följande i frågan om sotningsväsendet. Sotningsverksamheten har varit

föremål för statliga utredningar vid ett flertal tillfällen sedan början

av 1990-talet och har behandlats av utskottet i stort sett vid varje

riksmöte sedan 1986/87.

Förslaget i proposition 2002/03:119 innebär ett

fortsatt kommunalt ansvar för verksamheten. Vidare innebär förslaget ökade

möjligheter för kommunen att organisera verksamheten till följd av minskad

detaljreglering från statens sida. Möjligheten för en fastighetsägare att

själv, eller genom annan än den som utför sotning för kommunens räkning,

utföra sotningen inom den egna fastigheten ökar genom vidgade dispensgrunder.

Ett sådant medgivande måste dock föregås av ett aktivt val från den som

önskar utföra sotningen. Kommunens insatser för att informera fastighetsägarna

om möjligheterna till s.k. egensotning måste ytterst ankomma på den

enskilda kommunen att bestämma.

Förslaget medför även att kravet på rengöring

och kontroll av imkanaler i bostadshus kommer att tas bort. Förslaget i

motion 2002/03:Fö268 är tillgodosett och behöver därför inte bifallas.

Kommunerna

skall i de kommunala handlingsprogrammen ange hur sotningsverksamheten

skall lösas. Sotningsverksamheten såsom den beskrivs i proposition

2002/03:119, med ett fortsatt kommunalt ansvar för verksamheten, medför ingen

inskränkning i kommunens möjligheter vad gäller distriktsindelningen,

vilket innebär att glesbygdsaspekterna kan beaktas i samma omfattning som

för närvarande. Beträffande uppföljning av taxenivå, servicegrad,

konkurrensförhållanden etc. bör detta ske genom Konkurrensverkets försorg.

Förslaget i motion 2002/03:Fö7 yrkande 4 är tillgodosett och behöver därför

inte bifallas.

Enligt nuvarande räddningstjänstförordnings bestämmelser

är det en kommunal skyldighet att föra en förteckning över de sotningsobjekt

som finns i kommunen, s.k. kontrollbok. Frågan behandlas inte i proposition

2002/03:119 men omnämns i den av Försvarsdepartementet den 21 februari

upprättade promemorian med vissa förslag avseende bestämmelserna om sotning

och kontroll i räddningstjänstlagstiftningen. I promemorian nämns den

nuvarande regleringen av den s.k. kontrollboken som ett exempel på

detaljreglering som inte bör återfinnas i den nya lagstiftningen. Det sägs

vidare att det ligger i sakens natur att varje kommun måste ha möjlighet

att få utforma sin verksamhet på det för kommunen mest ändamålsenliga

sättet. Men eftersom kommunen även fortsättningsvis föreslås vara ansvarig

för sotningsverksamheten, bör man kunna förutsätta att kommunen även

framdeles kommer att ha en förteckning över de sotningspliktiga objekt som

finns i kommunen. Utan ett sådant register skulle en planering och

uppföljning av verksamheten avsevärt försvåras. Det bör ankomma på

tillsynsmyndigheterna att följa upp frågan i samband med tillsynen.

Utskottet

anser liksom regeringen att det kommunala ansvaret för rengöring och

kontroll skall bestå. Detta tillsammans med statens normgivning på området

säkerställer en enhetlig och betryggande täckning över landet. Därmed är

även glesbygden garanterad att rengöring och kontroll utförs.

Utskottet

gör vidare bedömningen att den föreslagna reformeringen av sotningsväsendet

i stort sett tillgodoser de krav som tidigare framförts om ökad valfrihet

för den enskilde. Den utvärdering av den nya lagen som regeringen har

aviserat bör utvisa om ytterligare förändringar på detta område är

motiverade. Sammantaget anser utskottet att riksdagen bör bifalla regeringens

förslag och avstyrker motionerna 2002/03:Fö9 yrkande 1, 2002/03:Fö10

yrkande 1, 2002/03:Fö6 yrkande 2, 2002/03:Fö7 yrkandena 4 och 5, 2002/03:Fö5

yrkande 1, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö268 och

2002/03:Fö213.

Geografisk avgränsning mellan statens och kommunernas

skyldigheter

Regeringens förslag innebär att de statliga

räddningstjänstmyndigheternas ansvar även i fortsättningen skall omfatta olyckor

till

havs, i kustvattnen (utom hamnområden) och i de tre största sjöarna

(Vänern, Vättern och Mälaren) vid räddningstjänst i samband med flyghaverier

samt vid sjöräddningstjänst och miljöräddningstjänst till sjöss. Kommunernas

ansvar skall (förutom landområden) omfatta räddningsinsatser i vattendrag,

kanaler, hamnar samt i andra insjöar än de tre största.

Den statliga

flygräddningstjänsten skall även ansvara för de insatser mot skador som

behövs, när ett luftfartyg är nödställt eller när fara hotar lufttrafiken

samt ansvara för efterforskning av luftfartyg som saknas. För denna

verksamhet finns ingen geografisk begränsning till vissa delar av landet.

I

motion 2002/03:Fö9 av Ola Sundell m.fl. (m) yrkande 2 anser motionärerna

att ansvaret för räddningsinsats till sjöss inte skall övertas av den

kommunala räddningstjänsten när fartyg förs i hamn. Motionärerna anser

att det bör vara entydigt att den räddningsledare som påbörjat en

räddningsinsats också är den som har bäst kunskap om räddningsobjektet och om

vad som erfordras för att konsekvenserna av olyckan skall kunna minimeras.

Därför anser motionärerna att ansvaret för en inledd räddningsinsats till

sjöss skall ligga kvar hos den räddningsledare som påbörjat insatsen tills

insatsen förklaras för avslutad.

Utskottet konstaterar att regeringen

inte föreslagit någon förändring av de nu gällande reglerna på området.

Den nuvarande geografiska gränsen för statens respektive kommunernas

ansvarsområden har bestämts med utgångspunkt från att kommunerna får anses

ha de bästa förutsättningarna för att leda och utföra räddningsinsatser

då det gäller olyckor som inträffar i hamnar, mindre sjöar och vattendrag.

Vid olyckor till havs, i kustvattnen och i de större sjöarna har kommunernas

praktiska möjligheter att ingripa ansetts mer begränsade, varför staten

i stället fått ansvaret. Om ett fartyg i samband med en statlig räddningsinsats

förs in på en kommuns geografiskt avgränsade ansvarsområde skall ansvaret

för räddningsinsatsen övergå från det ifrågavarande statliga

räddningstjänstorganet

till den kommunala räddningstjänsten.

Kommunerna har i allmänhet bra

resurser för räddningsinsatser i hamnområden. Om ett fartyg ligger vid

kaj eller i närheten av en sådan kan t.ex. brandbekämpning ofta ske från

land. Av vikt i sammanhanget måste vidare vara vem som bäst kan bedöma

lämpligheten av att ett skadat eller nödställt fartyg förs in i en viss

hamn. Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna måste anses

vara de som är bäst skickade att göra bedömningar i dessa fall. Den

kommunala räddningstjänstpersonalen har kännedom om de risker som finns i

en viss hamn och om den verksamhet som bedrivs där. Den statliga

räddningstjänstmyndigheten är dessutom ofta hänvisad till att använda sig av

andra myndigheters resurser, och inte minst kommunala sådana för

räddningsinsatser. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte finns

anledning att ändra reglerna på området. Motion 2002/03:Fö9 yrkande 2

avstyrks av utskottet.

I motion 2002/03:Fö5 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) yrkande 2 anförs att en utredning av möjligheterna att vidga möjligheterna

för fler operatörer och aktörer att verka inom den kommunala

räddningstjänstorganisationen bör komma till stånd. Motionären skulle välkomna

nya

aktörer som kan utveckla och förnya räddningsverksamheten. Mot den bakgrunden

bör möjligheten utvidgas för den kommunala räddningstjänsten, vars lokala

ansvar för räddningstjänsten inte ifrågasätts, att anlita andra operatörer

och aktörer. Det bör bli möjligt att ingå i en kommuns

räddningstjänstorganisation

utan att vara anställd av kommun eller kommunförbund.

Utskottet delar

regeringens uppfattning att den personal som ingår i kommunens organisation

för räddningstjänst liksom tidigare skall vara anställd i egen, eller

annan kommun eller i ett kommunalförbund. Detta framgår av förslaget till

3 kap. 15 § i lagförslaget, vilket delvis motsvaras av regleringen i

nuvarande 14 § räddningstjänstlagen. Det är dock möjligt för en kommun att

överlåta åt någon annan att göra räddningsinsatser som kräver särskild

kompetens som t.ex. bekämpning av olja eller andra skadliga ämnen. Det är

dock inte tillåtet för en kommun att överlåta hela ansvaret för

räddningstjänsten på ett enskilt organ, utan kommunen har ansvaret för ett

räddningsingripande även om det utförs av någon annan på grund av

avtal.

Förslaget att privatisera räddningstjänstverksamheten eller att få en

räddningstjänst på entreprenad avvisas av utskottet. Räddningstjänst och

särskilt den ledningsfunktion som utövas i samband med tjänsten innefattar

myndighetsutövning. Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker utskottet

motion 2002/03:Fö5 yrkande 2.

Sekretess

Regeringen föreslår att det för

att skydda uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden

införs en ny bestämmelse i 9 kap. sekretesslagen (1980:100). Enligt

bestämmelsen skall sekretess gälla hos kommuner och statliga myndigheter i

verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor som avser utförande av

räddningsinsatser, undersökningar av olyckor eller tillsyn, för uppgift om

enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att

den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller

men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller

sekretessen i högst tjugo år. Meddelarfriheten begränsas dock inte.

I motion

2002/03:Fö9 av Ola Sundell m.fl. (m) yrkande 3 behandlas frågan om sekretess

vid s.k. IVPA-verksamhet (i väntan på ambulans) som utförs av kommunalt

hel- eller deltidsanställda brandmän. Motionärerna anser att de kommunalt

anställda brandmännen - vid uppdrag åt landstingen - bör omfattas av

sekretesslagen.

I motion 2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) yrkande

6 behandlas också frågan om sekretess då räddningstjänst larmas till

olyckor som inte är räddningstjänst. Regeringen föreslår att sekretess

skall gälla hos kommuner och statliga myndigheter i utövandet av

räddningsinsatser, undersökningar av olyckor eller tillsyn, för uppgifter om

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att

den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om

uppgifter röjs. Motionärerna menar dock att det kommer att finnas situationer

som inte omfattas av denna sekretess. En sådan situation är "i väntan på

ambulans" (IVPA).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att

sekretessfrågorna i sammanhanget är komplicerade. De uppdrag som utförs av

räddningstjänstpersonal på uppdrag av landstingen är inte att betrakta

som räddningstjänst och inte heller som hälso- och sjukvård. Det synes

även oklart vilka uppgifter som räddningstjänstpersonalen får del av vid

dessa uppdrag. Det finns emellertid inte nu något tillräckligt berett

underlag för utskottets ställningstagande. Utskottet är därför inte nu

berett att ha en uppfattning om hur sekretessfrågorna bör lösas i

sammanhanget. Utskottet vill därför inte nu tillstyrka motionerna men

förutsätter

att regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga om det visar sig

att problem uppstår. Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Fö9 yrkande

3 och 2002/03:Fö7 yrkande 6.

Ekonomiska konsekvenser

Regeringen gör

bedömningen att den reformering av räddningstjänstlagstiftningen som

föreslås inte leder till några väsentliga förändringar i de ekonomiska

åtagandena för stat respektive kommun inom räddningstjänstområdet. Det är

för närvarande inte möjligt att närmare precisera det samlade kostnadsutfallet.

Regeringen avser att genomföra en uppföljning av reformen 2007.

I motion

2002/03:Fö10 av Allan Widman m.fl. (fp) yrkande 3 behandlas frågan om den

föreslagna skyldigheten för kommuner att utreda olyckstillbud för att

fastställa orsakerna till olyckan, olycksförloppet samt hur räddningsinsatsen

genomförts. Det nya ansvaret kommer enligt motionärerna sannolikt att

innebära ökade utgifter för kommunerna. Det är därför betydelsefullt att

det inte sker någon kostnadsövervältring på kommunerna. Med utgångspunkt

i detta anser motionärerna att regeringen skall utvärdera den nya lagen

på denna punkt senast inom två år.

I motion 2002/03:Fö6 av Erling Wälivaara

m.fl. (kd) yrkande 4 påtalas behovet av mer preciserade kostnadsberäkningar

och att kommunerna bör kompenseras för eventuella ökade kostnader till

följd av den nya lagen.

Utskottet gör liksom regeringen bedömningen att

den målstyrda lagstiftningen bör skapa utrymme för en omfördelning av

befintliga resurser. Regeringen har i sin proposition betonat att den

reformerade räddningstjänstlagstiftningen inte leder till några väsentliga

förändringar i de ekonomiska åtagandena för stat respektive kommun inom

räddningstjänstområdet men regeringen påtalar även att det för närvarande

inte är möjligt att närmare precisera det samlade kostnadsutfallet utan

avser att genomföra en uppföljning av reformen 2007.

När det gäller frågan

om skyldigheten att utreda olyckstillbud m.m. anser regeringen att de

resurser som avsätts för att genomföra de aktuella undersökningarna skall

vara rimliga, vilket innebär att insatsen skall dokumenteras och analyseras

utifrån hur komplex den har varit.

Utskottet bedömer att uppföljningen

av reformen bör kunna avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Fö10

yrkande 3 och 2002/03:Fö6 yrkande 4.

I motion 2002/03:Fö7 av Berit

Jóhannesson m.fl. (v) yrkande 2 framhålls att kommunernas kostnader för

brandsyn täcks genom särskilda avgifter. Motionärernas uppfattning är att

tillsynsverksamheten och granskningen av brandskyddsdokumentationen måste

få finansieras via avgifter på samma sätt som i dag. Kommunerna bör inte

få ekonomiskt försämrade möjligheter att arbeta med brandskyddet.

Tillsynsverksamhetens volym och kvalitet måste utgå från riskerna och inte

från den kommunala ekonomin. Därför föreslår motionärerna att den föreslagna

tillsynsverksamheten och granskningen får finansieras med avgifter.

Utskottet

biträder regeringens förslag att en avgift får tas ut för tillsynsbesök

hos de objekt som av olika anledningar påkallar behov av tillsynsbesök.

Granskningen av redogörelserna som lämnas in till kommunen bör emellertid

inte finansieras genom avgifter. Det som skall visas i redogörelsen är

att skyldigheterna enligt 2 kap. 2 § är uppfyllda. Då tillsynsverksamheten

skall utgå från riskerna bör behovet av tillsyn också planeras och beskrivas

i det kommunala handlingsprogrammet för förebyggande verksamhet enligt 3

kap. 3 §. Med hänsyn till det ovanstående avstyrker utskottet motion

2002/03:Fö7 yrkande 2.

Samhällets räddningstjänst

Utskottets förslag i

korthet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö234, 2002/03:Fö236,

2002/03:Fö245, 2002/03:Fö256 och 2002/03:Fö265 yrkandena 1 och 2.

I motion

2002/03:Fö256 av Göran Norlander och Hans Stenberg (s) behandlas frågan

om ersättning för inkomstbortfall för deltagande i räddningstjänst.

Motionärerna redogör i motionen för en undersökning om medianinkomster för

heltidsanställda i Sverige. Undersökningen visar att den ersättning som

i dag betalas ut i många fall inte täcker inkomstbortfallet. I motionen

påtalas att det nuvarande ersättningssystemet för hemvärnsmän är detsamma

som för deltidsbrandkåren. Enligt motionärerna är det rimligt att också

deltidsbrandmän får ersättning för inkomstbortfall när de deltar i

räddningstjänst.

Utskottet erfar att det i 2a § förordningen (1997:147) om

förmåner till hemvärnsmän regleras att när en hemvärnsman tjänstgör i

hemvärnet under tid då hemvärnsberedskap inte råder, får han eller hon

ersättning för arbete och tidsspillan om tjänstgöringen avser räddningstjänst.

Ersättning lämnas enligt de grunder som senast har avtalats i fråga om

motsvarande ersättning till deltidsanställda brandmän. Ersättning till

deltidsbrandmän som deltar i räddningstjänst är i sin tur reglerat i

kollektivavtal. Detta innebär att det är en fråga för arbetsmarknadens

parter, varför utskottet avstyrker motion 2002/03:Fö256.

I motion

2002/03:Fö234 av Carina Hägg (s) anförs följande om behovet av modern

skyddsutrustning. Inom totalförsvaret har man ansvaret för att skaffa

skyddsutrustning för medborgarna i händelse av krig. Skyddsmasker är en sådan

utrustning som kan behövas när det finns hot om utsläpp av radiologiska,

biologiska eller kemiska ämnen. Samhället behöver också beredskap i form

av skyddsutrustning för att kunna hantera infektionssjukdomar och

djursjukdomar. Det är därför enligt motionären angeläget att arbetet med att

se över skyddsutrustning och skyddsmasker nu påbörjats. Den forskning som

finns, och som bör vara underlag för bedömning av vilken slags utrustning

som skall inköpas, måste vara utformad så att den tar hänsyn till att

kvinnor, män och barn är olika och har olika behov av skyddsutrustning.

Utskottet

har inhämtat att det i dag finns 7,6 miljoner andningsskydd. Dessa är i

första hand dimensionerade för att kunna ge skydd mot kemiska stridsmedel

i gas och vätskeform samt mot radioaktivt stoft, men erbjuder även ett

visst skydd mot giftiga gaser som klor, ammoniak och svaveldioxid. Skydden

finns lagrade ute i kommunerna som ansvarar för förvaring, underhåll och

redovisning. För att säkerställa skyddens funktion görs regelbundna

kvalitetskontroller av Räddningsverket.

Krisberedskapsmyndigheten (KBM)

har fått i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter utreda och

lämna förslag på hur befolkningsskyddet bör utvecklas och förändras sett

utifrån det helhetsperspektiv samt möjlighet till anpassning som regeringen

uttalade i proposition 2001/02:10 Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

och i proposition 2001/02:158 Samhällets säkerhet och beredskap. Uppdraget

skall slutredovisas den 16 januari 2004.

Frågan om skyddsutrustning är

således uppmärksammad och arbete pågår, varför utskottet i avvaktan på

denna redovisning avstyrker motion 20002/03:Fö234.

I motion 2002/03:Fö236

av Krister Örnfjäder m.fl. (s) anförs följande om förebyggande insatser

mot olyckor i hemmet. Varje år omkommer ca 2 500 människor i olycksfall

i Sverige. De allra flesta av dessa olyckor sker i våra hem. Förra året

omkom 1 800 personer i olyckor i sina bostäder. Den absolut vanligaste

dödsorsaken är fallolyckor. Andra orsaker kan vara kvävning eller

förgiftning. I dag är det fler förskolebarn som dör i hemmet än i trafiken.

Boendemiljön är därför vår farligaste miljö. I trafiken dödades 565

människor år 2001 och 126 omkom i drunkningsolyckor.

Vägverket tar ett

stort ansvar för det olycksförebyggande arbetet i trafiken, och Svenska

livräddningssällskapet gör en stor insats för att få ned antalet

drunkningsolyckor. Vad som enligt motionärerna skulle behövas är en motsvarande

organisation som har till uppgift att förhindra olyckor i hemmet.

I

motionen ges ett förslag till lösning som innebär att samhällets resurser

för exempelvis sjukvård, räddningstjänst och socialtjänst samlas för att

kunna skapa en organisation som har kunskap om hur riskbilden ser ut och

utifrån det kan lämna förslag på åtgärder.

Utskottet betonar att motionen

behandlar ett viktigt område, nämligen olycksförebyggande insatser i

hemmet.

För att bl.a. kunna belysa problemen med olyckor bl.a. i hemmet

etablerades hösten 2002, genom Räddningsverket, ett nationellt centrum

för erfarenhetsåterföring från olyckor (NCO) i Karlskoga. NCO har bl.a.

till uppgift att ge en samlad bild över olycksutvecklingen och säkerhetsarbetet

i Sverige. I NCO:s nästa upplaga (2003) av "Olyckor i siffror" kommer

olyckor i hem- och fritidsmiljön att ges ett särskilt utrymme.

I förslaget

till ny lag om skydd mot olyckor betonas kommunernas förebyggande verksamhet

tydligare än tidigare. Vidare innehåller lagen bestämmelser om de

olycksförebyggande åtgärder som enskilda skall vidta. Kommunerna får en ökad

möjlighet till lokal anpassning av organisation och dimensionering av

verksamheten. Varje kommun skall anta ett handlingsprogram för skydd mot

olyckor.

Räddningsverket har sedan 2002 ansvar för utveckling av det

nationella skadeförebyggande programmet. Programmet arbetar på såväl

nationell som regional och lokal nivå. Det övergripande syftet med programmet

är att bidra till samhällets arbete med att förebygga skador. Programmet

bygger på samverkan med myndigheter, vetenskapliga institutioner samt med

landsting och kommuner. Utskottet anser att motionens yrkande bör anses

tillgodosett genom det arbete som pågår. Utskottet avstyrker motion

2002/03:Fö236.

I motion 2002/03:Fö245 av Jan Björkman m.fl. (s) anförs

följande om behovet av att samordna räddningsinsatser i Sverige.

Stora

översvämningar under våren har blivit ett nästan årligt inslag i stora

delar av Sverige. Erfarenheterna från dessa visar enligt motionärerna på

ett stort behov av att samordna räddningsinsatser. Regeringen bör därför

ta initiativ för att få en beslutad samordning på nationell nivå och att

det totala ansvaret läggs på en myndighet. Ansvaret bör enligt motionen

gälla insatser dels i Sverige, dels i andra länder. Möjligheten att använda

överskottsmateriel från det militära försvaret i sammanhanget bör också

inventeras. Det är angeläget att en sådan inventering görs skyndsamt innan

materiel försäljs på den privata marknaden.

Utskottet anför följande i

frågan om samordning av räddningsinsatser. När det gäller insatser som

kan definieras som räddningstjänst enligt räddningstjänstlagen har

Räddningsverket enligt gällande instruktion ansvar för att samordna samhällets

räddningstjänst. Räddningsverket har dessutom föreskriftsrätt avseende

samordning av den statliga räddningstjänsten.

När det gäller överskottsmateriel

från det militära försvaret har det under många år förekommit att militära

resurser, även personella, nyttjats vid större olyckor och bränder.

Exempelvis har bandvagnar ställts till de kommunala räddningstjänsternas

förfogande, vilket nyttjats i hög grad. Inom Räddningsverket pågår även

uppbyggnad av en s.k. riksdepå med materiel, huvudsakligen bestående av

barriärer, att användas vid översvämningar.

På det internationella planet

är Räddningsverket aktivt, dels genom ett flertal räddningstjänstavtal

med de nordiska och baltiska länderna, dels med ett utvecklat samarbete

inom EU, Nato samt FN. Utskottet gör bedömningen att yrkandet i motionen

är tillgodosett, varför utskottet avstyrker motion 2002/03:Fö245.

I motion

2002/03:Fö265 av Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) yrkande 1 påtalas

behovet av en översyn av säkerheten vid allmänna badanläggningar och att

det är angeläget att vi i Sverige får en lag som gör det till ett

obligatorium att det skall finnas badvakter vid alla badanläggningar där

allmänheten har tillträde.

Kent Härstedt och Annika Nilsson (s) yrkar i

motion 2002/03:Fö265 yrkande 2 att regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag på lämpliga åtgärder.

Utskottet erfar att det inte finns

några föreskrifter som reglerar skyldigheten att ha badvakter vid

badanläggningar. Av förarbetena till räddningstjänstlagen framgår bl.a. att

även livbojar, kastlinor, livbåtar och annan utrustning för räddning av

drunknande räknas som utrustning för livräddning. Tillsynen av efterlevnaden

av räddningstjänstlagen åvilar den nämnd som ansvarar för räddningstjänsten.

En motsvarande bestämmelse föreslås i 2 kap. 2 § lagen om skydd mot

olyckor. Sedan 1998 har Svenska Livräddningssällskapet och Svenska

Badmästareförbundet med stöd av Räddningsverket utvecklat en uppföljning av

tillbud vid inomhusbad. Enligt rapporten för statistikuppföljningen 2002

kan bl.a. ökad tillsyn, ökad simkunskap och kunskaper om vattensäkerhet

hos barn liksom tillgång till utbildad personal som kan ingripa vid tillbud

minska antalet tillbud och drunkningar.

För allmänna badplatser, hamnar

och andra platser där det är befogat att ägaren/innehavaren tillhandahåller

livräddningsutrustning kan behov finnas av vägledning och tolkning av

lagstiftningens intentioner vad gäller utrustning för livräddning och

tillsyn av densamma medan frågan om badvakter vid badanläggningar inte

ryms inom ramen för den reformerade räddningstjänstlagen. I vilken

utsträckning tillsynspersonal erfordras vid en sim- eller badanläggning är

primärt en fråga för den för anläggningen ansvarige att avgöra. Även

kommunerna måste dock anses ha ett betydande ansvar i hithörande frågor.

I många fall är det dessutom kommunen som driver eller på annat sätt

ansvarar för bad- och simanläggningar. Motion 2002/03:Fö265 yrkandena 1

och 2 avstyrks av utskottet.

Naturkatastrofer

Utskottets förslag i

korthet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö206, 2002/03:Fö210,

2002/03:Fö225 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö228, 2002/03:Fö229, 2002/03:Fö230,

2002/03:Fö231, 2002/03:Fö248, 2002/03:Fö258, 2002/03:Fö266, 2002/03:Fö267

och 2002/03:Bo289 yrkande 2.

I motion 2002/03:Fö206 av Birgitta Sellén

och Sven Bergström (c), motion 2002/03:Fö210 av Bertil Kjellberg (m),

motion 2002/03:Fö225 av Åsa Torstensson (c) yrkande 2, motion 2002/03:Fö229

av Runar Patriksson (fp), motion 2002/03:Fö230 av Marie Engström (v),

motion 2002/03:Fö231 av Dan Kihlström (kd) och motion 2002/03:Fö266 av

Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (s) tas frågan upp om

inrättande av en nationell katastroffond för ekonomisk kompensation m.m.

till drabbade i samband med naturkatastrofer.

I motion 2002/03:Fö225 av

Åsa Torstensson (c) yrkande 1 och motion 2002/03:Fö228 av Lars Tysklind

(fp) begärs att behovet av lagstiftning som reglerar ersättningsfrågor

vid naturkatastrofer utreds.

Även i motion 2002/03:Fö248 av Catharina

Bråkenhielm och Berndt Ekholm (s) och motion 2002/03:Fö258 av Tommy

Ternemar m.fl. (s) behandlas frågor om skydd för enskilda i form av bl.a.

regelverk för ekonomiskt stöd.

I motion 2002/03:Bo289 av Carina Ohlsson

och Berndt Ekholm (s) yrkande 2 begärs att regeringen när det gäller redan

befintliga byggnader, vägar, åkrar, företag m.m. som är lokaliserade på

hotade områden och kanske redan drabbats av översvämningar kontinuerligt

följer frågan hur dessa drabbats och vidtar de åtgärder som visar sig

behövas, exempelvis katastrofhjälp.

Utskottet konstaterar att nästan

alla naturolyckor som drabbar bebyggelse har sin grund i att den mark som

bebyggts inte är lämplig för bebyggelse. Kommunerna skall enligt plan-

och bygglagen endast tillåta bebyggelse på mark som är lämplig för ändamålet.

Hänsyn skall tas till de boendes och övrigas hälsa samt till jord-, berg-

och vattenförhållanden. Olycksrisken bör beaktas och hänsyn bör även här

tas till långsamma naturliga förlopp t.ex. erosion som i sinom tid kan

leda till ras eller skred. Vidare måste hänsyn tas till att översvämningar

förekommer även vid reglerade vattendrag även om det sker mera sällan än

före regleringen.

Räddningsverket framställer översiktliga karteringar

över marker som kan översvämmas eller där risk för ras och skred finns.

Kommunerna bör använda karteringarna som underlag i sin fysiska planering.

En informationsinsats till landets samtliga län och kommuner angående

ras- och skredproblematiken har nyligen avslutats. I samband med att varje

ny kartering färdigställts hålls ett informationsmöte med berörda kommuner

och länsstyrelser.

Sedan 1986 har staten årligen anslagit 25 miljoner

kronor till förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Kommunen föreslår

åtgärden och kan få max 80 % av totalkostnaden i bidrag. Ansökningsbeloppet

från kommunerna är 100-140 miljoner varje år. Systemet hanteras av

Räddningsverket.

Om en räddningsinsats kostar mer än kommunens självrisk

kan kommunen få ersättning av staten för insatsen. (37 § RäL och 7 kap.

3 § i förslaget till ny lag). Detta är således ingen skadeersättning. För

skadeersättningar hänvisas den skadelidande till försäkringssystemet. I

förslaget till lag om skydd mot olyckor föreslås ett förtydligande med

innebörden att kommunernas rätt till ersättning av staten då en räddningsinsats

i kommunal räddningstjänst medfört betydande kostnader endast gäller sådana

kostnader som är direkt hänförliga till räddningsinsatsen. Detta förtydligande

bör medföra större grad av konsekvens vid bedömningen av statens

ersättningsansvar.

Historiskt har dock staten vid stora olyckor gått in med

extra medel. Exempel härpå är Vagnhäradsskredet där Trosa kommun fick ca

6 miljoner kronor direkt av regeringen. I samband med översvämningarna år

2000 i södra Norrland och Värmland-Dalsland anslog regeringen 100 miljoner

kronor till de drabbade kommunerna. Varje kommun fick sedan ansöka om

medel för främst skador på infrastrukturen.

Utskottet har sedan riksmötet

1997/98 behandlat frågan om inrättande av en nationell katastroffond,

senast i betänkande 2001/02:FöU5 då bl.a. följande anfördes:

Utskottet

vill också särskilt framhålla betydelsen av det skadeförebyggande arbetet

i syfte att minska skadorna vid bl.a. naturkatastrofer. Utskottet anser

att det är viktigt att incitamenten för sådana insatser stimuleras och

inte elimineras. Yrkandena i motionerna om en statlig garantiersättning

e.d. som löses ut vid en svår påfrestning kan - enligt utskottets mening

- försvaga sådana incitament, vilket torde vara olyckligt.

Enligt lag

(2002:833) om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting

får kommuner och landsting lämna begränsat ekonomiskt stöd till en enskild

som drabbats av en extraordinär händelse. Det stöd som avses i lagen kan

bara lämnas så länge den extraordinära händelsen föreligger. Det är dock

inte möjligt att exakt förutse vilken typ av stöd som kan bli aktuellt

eller i vilka situationer stöd är berättigat. Reparativa stödåtgärder i

efterhand och ersättning för skador till följd av en extraordinär händelse

omfattas emellertid inte heller av detta stadgande (prop. 2001/02:184)

utan det får lösas t.ex. genom den enskildes försäkringar eller genom

bistånd enligt socialtjänstlagen efter sedvanlig behovsprövning.

Utskottet

vidhåller att inrättandet av en katastroffond eller liknande försvagar

incitamenten för det skadeförebyggande arbetet, varför motionerna

2002/03:Fö206, 2002/03:Fö210, 2002/03:Fö225 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö228,

2002/03:Fö229, 2002/03:Fö230, 2002/03:Fö231, 2002/03:Fö248, 2002/03:Fö258,

2002/03:Fö266, 2002/03:Fö267 och 2002/03:Bo289 yrkande 2 avstyrks.

I

motion 2002/03:Fö267 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s) påtalas

behovet av att ålägga dammägare att upprätta färdiga organisationsplaner

som innebär att man vid behov kontinuerligt kan bemanna större

dammanläggningar.

Utskottet konstaterar att regleringen av vattendrag har

inneburit att marker som tidigare översvämmats inte längre översvämmas lika

ofta som när vattendraget var oreglerat. Detta innebär inte att den mark

som tidigare blivit översvämmad numera blivit lämplig för bebyggelse om

vattendraget reglerats. Dammägarna har ett strikt ansvar för bl.a. drift,

tillsyn och underhåll samt övervakning av sina dammar. Länsstyrelserna är

tillsynsmyndighet. Affärsverket Svenska Kraftnät arbetar med expertstöd,

vägledning och information till länsstyrelserna för deras tillsyn av

dammsäkerheten samt utbildningar och seminarier för länsstyrelsens personal.

Inom Svenska Kraftnät finns också Dammsäkerhetsrådet, där såväl branschen

som myndigheter och organisationer är företrädda. Utskottet anser att

ansvarsfrågan är utredd och avstyrker motion 2002/03:Fö267.

Deltidsbrandmän

Utskottets

förslag i korthet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fö202, 2002/03:Fö209,

2002/03:Fö226 och 2003/04:Fö203.

Rolf Gunnarsson (m) begär i motion

2002/03:Fö202 och i motion 2003/04:Fö203 att frågan om rekrytering,

utbildning och ersättning till deltidsbrandmän bör lyftas upp på riksnivå

beroende på att det enligt motionären är mycket svårt att rekrytera

deltidsbrandmän.

Anders G Högmark och Jan-Evert Rådhström (m) begär i motion

2002/03:Fö209 att skyndsamma åtgärder vidtas för att underlätta rekryteringen

av deltidsbrandmän och på så sätt säkerställa deltidsbrandmännens medverkan

i den framtida brand- och räddningstjänsten.

Även i motion 2002/03:Fö226

av Tomas Eneroth m.fl. (s) framförs att det är angeläget att en översyn

av rekryteringsfrågan genomförs, inte minst för att belysa om ytterligare

ekonomiska incitament kan vara nödvändiga för att trygga bemanningen

framöver.

Utskottet anför följande i frågan om rekrytering av deltidbrandmän.

Räddningsverket har den 1 februari 2003 redovisat en rapport som bl.a.

innehåller en analys av rekryteringsproblemen och förslag till fortsatt

arbete. I rapporten konstateras att systemet med deltidsanställd personal

inom den kommunala räddningstjänsten är en lösning som håller under den

tid som i nuläget kan överblickas. I rapporten redovisas en studie som

omfattar ca 20 % av de räddningsstyrkor som har deltidsanställd personal.

Direkta vakanser fanns vid undersökningstillfället i 10 % av de undersökta

styrkorna. Av undersökningen framgår att de största svårigheterna med att

rekrytera deltidsanställd brandpersonal anses bero på att för få bor och

arbetar inom tätorten och att de fysiska krav som ställs på de sökande är

för stora. Orsaker som ersättning och sociala förmåner var inte ett

dominerande problem för rekrytering enligt undersökningen. Räddningsverket

konstaterar i rapporten att bl.a. rekryteringsfrågorna kräver särskilda

insatser och att dessa bör ägnas mer omsorg. Kvinnor är starkt

underrepresenterade i den kommunala räddningstjänsten. Mindre än 1 % av landets

ca 12 000 deltidsanställda brandmän är kvinnor, och åtgärder måste enligt

verkets mening vidtas för att öka andelen kvinnor inom den kommunala

räddningstjänsten. Den etniska mångfald som annars präglar det svenska

samhället återfinns heller inte inom den kommunala räddningstjänsten och

även här måste enligt Räddningsverket åtgärder vidtas. Huvudarbetsgivarna

är i huvudsak positiva till att deras personal också tjänstgör som

deltidsanställda brandmän. Däremot konstateras det i rapporten att kontakterna

mellan huvudarbetsgivare och kommunen som arbetsgivare för deltidsanställda

brandmän generellt sett måste förbättras. Kommunerna är också

underrepresenterade

som huvudarbetsgivare. Av dem som ingick i undersökningen hade mindre än

10 % kommunen som huvudarbetsgivare medan 90 % endera var egen företagare

eller hade sin huvudanställning inom näringslivet.

Den föreslagna

reformerade räddningstjänstlagstiftningen bör leda till att det av de kommunala

handlingsprogrammen framgår hur kommunens rekryteringsarbete skall ordnas

och vilka insatser som planeras för att öka antalet kvinnor, och en med

hänsyn till lokala förhållanden lämplig etnisk mångfald inom räddningstjänsten.

Räddningsverket har också tagit initiativ till att bilda en särskild grupp

där representanter för Kommunförbundet, de fackliga organisationerna m.fl.

skall ingå. Gruppen skall hantera frågor som berör förutsättningarna för

att rekrytera och bibehålla personal anställd på deltid inom den kommunala

räddningstjänsten. Att följa utvecklingen, föreslå utrednings- och

utvecklingsinsatser, sammanställa och sprida goda exempel och ta initiativ

till informationsinsatser är viktiga uppgifter för gruppen.

Arbetsmarknadens

parter har i en central protokollsanteckning uppmärksammat problem med

att rekrytera personal. Parterna har därvid kommit överens om att i god

tid före nästa avtalsrörelse gemensamt göra en analys av förutsättningarna

för att rekrytera och behålla personal till deltidskårerna. Rapporten

skall enligt protokollsanteckningen bl.a. belysa om nuvarande löne- och

anställningsvillkor behöver förändras. Frågorna kring rekrytering av

deltidsbrandmän har uppmärksammats och arbete pågår, varför utskottet

avstyrker motionerna 2002/03:Fö202, 2002/03:Fö209, 2002/03:Fö226 och

2003/04:Fö203.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lag

om skydd mot olyckor samt följdlagstiftning, punkt 1 (m)

av Rolf Gunnarsson

(m), Carl-Axel Roslund (m) och Nils Oskar Nilsson (m).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:119 och motion 2002/03:Fö9 yrkandena 1-3 och avslår motionerna

2002/03:Fö5 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö6 yrkandena 1-4, 2002/03:Fö7

yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö10 yrkandena 1-3,

2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213 och 2002/03:Fö268.

Ställningstagande

Moderata

samlingspartiet vidhåller att det s.k. sotningsmonopolet bör avskaffas.

Tyvärr tar regeringen inte steget fullt ut i förslaget till reformerad

räddningstjänstlagstiftning. Vi vill emellertid inte fördröja ärendet

genom att yrka avslag på hela lagförslaget men önskar att regeringen

skyndsamt återkommer med lagförslag i följande delar.

Enligt lagen skall

större tyngd läggas på förebyggande åtgärder för att därmed minska risker

för olyckor. Den enskilde, såväl fysisk som juridisk person, har det

primära ansvaret samt har att vidta och bekosta åtgärder som förebygger

och begränsar konsekvenserna av olyckor. Denna syn bör också omfatta

ansvaret för sotningsverksamhet. Därmed kan det s.k. sotningsmonopolet

slutligen avvecklas i enlighet med vad ett enigt försvarsutskott tidigare

krävt. Det åligger fastighetsägaren att tillse, för att förebygga brand,

att sotning utförs på den egna fastigheten. I industri- och

flerfamiljsfastigheter,

där tredje man riskerar att drabbas, skall sotning utföras av en för

ändamålet kompetent person. Vi förutsätter att när nu ansvaret överflyttas

på fastighetsägarna kommer försäkringsbolagen via krav i de obligatoriska

fastighetsförsäkringarna att garantera en hög sotningskvalitet. Vid befogad

anledning att misstänka brister i fastighetsägarens åligganden har kommunen

som brandskyddsmyndighet skyldighet att utöva tillsyn, och i yttersta

fall tillse att nödvändig sotning utförs. För denna tillsyn, och eventuella

sotning, äger kommunen rätt att ta ut en rimlig avgift för kostnadernas

täckande. Vi yrkar bifall på motion 2002/03:Fö9 yrkande 1.

När det gäller

frågan om geografisk avgränsning mellan statens och kommunernas skyldigheter

är det enligt vår mening logiskt att staten eller kommunen utser

räddningsledare utgående från den geografiska plats där fartyget befinner sig

när olyckan inträffar. Den räddningsledare som påbörjat en räddningsinsats

har också bäst kunskap om räddningsobjektet och bör därför slutföra denna

oavsett om en geografisk eller administrativ gräns överträds. Att överflytta

räddningsansvaret under pågående räddningsinsats riskerar motverka syftet

att minimera konsekvenserna av en olycka. Vi anser att det inte finns

någon anledning att ändra ansvaret för räddningsledning bara för att

aktuellt fartyg passerar en administrativ gräns. Vi yrkar således bifall

på motion 2002/03:Fö9 yrkande 2.

IVPA-verksamheten ökar dramatiskt i

områden där det saknas ambulans, men där det finns kommunal räddningstjänst.

Verksamheten genomförs av kommunalt hel- eller deltidsanställda brandmän

inom sjukvårdsområdet. I dagsläget omfattas inte de kommunalt anställda

brandmännen av gällande sekretesslag. Även om detta är en "fråga av komplex

natur" borde frågan ha lösts då nu en proposition läggs inom området och

där "vissa frågor om sekretess" finns med. Vi anser att de kommunalt

anställda brandmännen - vid uppdrag åt landstingen - bör omfattas av

sekretesslagen. Vi yrkar bifall på motion 2002/03:Fö9 yrkande 3.

Detta

vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

2. Lag om skydd

mot olyckor samt följdlagstiftning, punkt 1 (fp)

av Allan Widman (fp)

och Eva Flyborg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget

till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation

2. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119 och motion 2002/03:Fö10

yrkandena 1-3 och avslår motionerna 2002/03:Fö5 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fö6 yrkandena 1-4, 2002/03:Fö7 yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8 yrkandena

1 och 2, 2002/03:Fö9 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213 och

2002/03:Fö268.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom regeringens förslag

till reformering av räddningstjänstlagstiftningen och anser att lagförslagen

bör få träda i kraft. Vi anser dock att regeringen skyndsamt bör återkomma

till riksdagen med förslag till vissa ändringar.

Sotningen i en kommun

kan antingen vara kommunaliserad eller tilldelas privata sotarmästare som

får ensamrätt att bedriva sotning inom ett visst område. I båda fallen

blir resultatet att sotningsverksamheten bedrivs genom ett monopol. Detta

resulterar i höga prisnivåer genom utebliven priskonkurrens och avsaknad

av valfrihet för den enskilde fastighetsägaren. Det s.k. kommunala

sotningsmonopolet leder också till utebliven kvalitetskonkurrens. Det har

även visat sig att kommunerna inte sköter sina åligganden i enlighet med

LOU.

Kritik har under åratal och från många olika aktörer framförts mot

det kommunala sotningsmonopolet. Konkurrensverket och Statens räddningsverk

är bara två av de remissinstanser som anser att sotningsmonopolet bör

avskaffas och att ansvaret för rengöring och besiktning i stället bör

åligga den enskilde. Frågan har utretts ingående av flera statliga

utredningar, senast i SOU 2001:42 där det också föreslås att den enskilde

skall ha huvudansvaret för sotning och kontroll.

Trots detta och trots

upprepade beställningar från ett enigt försvarsutskott, senast i betänkande

2002/03:FöU1, om att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen

med förslag om en avveckling av monopolet, föreslås i aktuell proposition

att nuvarande system i princip skall bibehållas. Det skall endast bli

möjligt för kommunen att i särskilda fall medge enskild eller enskild

uppdragstagare att utföra sotning på den egna fastigheten. Folkpartiet

liberalerna menar att regeringen i stället bör agera i enlighet med

försvarsutskottets begäran och snarast vidta åtgärder för att avveckla

sotningsmonopolet fullt ut. Vi yrkar bifall på motion 2002/03:Fö10 yrkande

1.

Folkpartiet liberalerna, liksom ett flertal remissinstanser, är starkt

kritiska mot att branddokumentation föreslås kunna tillämpas parallellt

med traditionell brandskyddskontroll. Branddokumentationen, som i sig

positivt betonar den enskilde fastighetsägarens egna ansvar, kan för många

bli en kostsam åtgärd. Att ovanpå detta lägga en möjlig kommunal

brandskyddskontroll med vidhängande avgifter är oacceptabelt. Risken är

överhängande att bördan både ekonomiskt och administrativt blir dubbel.

Folkpartiet liberalerna menar att valfrihet för den enskilde bör råda -

antingen brandskyddskontroll som åläggs kommunen eller branddokumentation

som upprättas av den enskilde. Vi yrkar bifall på motion 2002/03:Fö10

yrkande 2.

I propositionen föreslås att den nya räddningstjänstlagen

skall innebära en skyldighet för kommunerna att utreda olyckstillbud för

att fastställa orsakerna till olyckan och olycksförloppet samt hur

räddningsinsatsen genomförts. Folkpartiet liberalerna ser ett värde i att

kommunerna på detta vis arbetar med uppföljning och utvärdering i

förebyggande syfte. Flera remissinstanser har dock framfört kritik mot förslaget

med hänsyn till de resurser, ekonomiska och tids- och kompetensmässiga,

som skulle krävas för att genomföra den nya uppgiften. Folkpartiet

liberalerna instämmer i dessa remissinstansers oro. Det nya ansvaret kommer

sannolikt att innebära ökade utgifter för kommunerna. Det är därför

betydelsefullt att inte någon kostnadsövervältring på kommunerna sker, även

om det kan finnas förändringar som går i motsatt riktning. Med utgångspunkt

i detta anser vi att regeringen skall utvärdera den nya lagen på denna

punkt senast inom två år. Vi yrkar bifall på motion 2002/03:Fö10 yrkande

3.

Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.

3. Lag

om skydd mot olyckor samt följdlagstiftning, punkt 1 (kd)

av Erling

Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget

till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation

3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119 och motion 2002/03:Fö6

yrkandena 1-4 och avslår motionerna 2002/03:Fö5 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fö7 yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö9 yrkandena

1-3, 2002/03:Fö10 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213 och

2002/03:Fö268.

Ställningstagande

Förslaget till ny lag om skydd mot olyckor

lyfter fram kommunernas skyldighet att utforma verksamhetsmål och

handlingsprogram för att säkerställa skyddet mot olyckor. För att

handlingsprogrammen

i de olika kommunerna skall bli så heltäckande som möjligt anser jag att

respektive länsstyrelse bör ges möjlighet att yttra sig över

handlingsprogrammen.

Jag yrkar bifall till motion 2002/03:Fö6 yrkande 1.

I förslaget ger

regeringen kommunerna möjligheten att bevilja enskilda fastighetsägare att

själva utföra sotning på sin anläggning. Medgivandet måste ha föregåtts

av ett aktivt val av fastighetsägaren. Jag menar att kommunen i stället

borde informera fastighetsägaren om att den möjligheten finns och vilken

typ av anläggningar som omfattas. Jag anser också att kommunerna vid detta

tillfälle bör informera enskilda fastighetsägare om möjligheten att även

i fortsättningen få imkanaler sotade genom kommunens försorg. Jag yrkar

bifall till motion 2002/03:Fö6 yrkande 2.

Enligt lagförslaget avvecklas

den tidigare brandsynen och ersätts med en ny tillsynsordning. Tillsynen

skall även i fortsättningen ske på lokal, regional och central nivå av

kommunen, länsstyrelsen och Statens räddningsverk. Lagen föreskriver också

kommunens skyldighet att informera och ge råd till den enskilde om de

krav som den nya lagen ställer. Jag menar att det är viktigt att hög

säkerhet och kvalitet bibehålls. Brandsäkerhet och övrig säkerhet mot

olyckor får ej äventyras med det nya lagförslaget. Jag menar att kommunens

räddningstjänst därför bör ges möjlighet att utföra stickprovskontroller.

Jag yrkar bifall på motion 2002/03:Fö6 yrkande 3.

Det nya lagförslaget

kommer enligt regeringen inte att innebära ökade kostnader för kommunerna.

Jag menar att om så ändå skulle bli fallet måste regeringen kompensera

kommunerna för detta. Jag vill även påtala att det saknas mer preciserade

kostnadsberäkningar med anledning av reformen. Jag yrkar bifall på motion

2002/03:Fö6 yrkande 4.

Detta vill jag att riksdagen skall ge regeringen

till känna.

4. Lag om skydd mot olyckor samt följdlagstiftning, punkt

1 (v)

av Berit Jóhannesson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser

att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119 och

motion 2002/03:Fö7 yrkandena 1, 2, 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:Fö5

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö6 yrkandena 1-4, 2002/03:Fö7 yrkandena 3 och

4, 2002/03:Fö8 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö9 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö10

yrkandena 1-3, 2002/03:Fö11, 2002/03:Fö213 och 2002/03:Fö268.

Ställningstagande

Jag

ställer mig bakom regeringens förslag till reformering av

räddnings-tjänstlagstiftningen. Med hänsyn till tidsförhållandena bör de

förelagda

lagförslagen få träda i kraft, men regeringen bör på några punkter skyndsamt

återkomma med förslag till vissa ändringar.

Det nuvarande brandsyneinstitutet

tas bort. I stället skall ägarna eller den som använder byggnader eller

andra anläggningar där det finns stora risker lämna en skriftlig redogörelse

för brandskyddet till kommunen, som skall utöva tillsynen över anläggningen.

Jag har inget att erinra i sak mot denna förändring då det klargör den

enskildes ansvar för brandskyddet. Regeringen påpekar att för bedömning

av det totala antalet objekt som kommer att beröras kan det antal som i

dag omfattas av brandsyn vara en utgångspunkt. Men regeringen skriver

vidare att de objekt som mer sällan omfattas av brandsyn och som befinner

sig i en lågrisknivå inte borde åläggas ett obligatoriskt dokumentationskrav.

Jag delar inte denna syn. I den nuvarande räddningstjänstlagen beskrivs

de objekt där man skall förrätta regelbunden brandsyn. Här finns förutom

särskilt brandfarliga verksamheter som industrier och upplag även hotell,

barnstugor samt bostäder för äldre och handikappade. Det är svårt att

veta vilka objekt som regeringen nu avser. Även de objekt inom ett

lågriskområde, om de omfattar verksamhet där många människor befinner sig,

bör omfattas av dokumentationskravet. De objekt som inkluderats av den

nuvarande brandsynen bör också inkluderas i den nya ordningen. Då det är

regeringens avsikt att göra en utvärdering inom fem år borde dessa objekt

ingå under denna tid för att därefter utvärderas. Regeringen bör förelägga

riksdagen förslag om detta. Jag yrkar bifall till motion 2002/03:Fö7

yrkande 1.

I dag täcks kommunernas kostnader för brandsyn med stöd av lag

genom särskilda avgifter. Min uppfattning är att tillsynsverksamheten och

granskningen av brandskyddsdokumentationen måste få finansieras via

avgifter på samma sätt som i dag. I förslaget till ny räddningstjänstlag

inkluderas inte den tillsynsverksamhet som sker med brandskyddsdokumentationen

som grund. Kommunerna bör inte få ekonomiskt försämrade möjligheter att

arbeta med brandskyddet. Tillsynsverksamhetens volym och kvalitet måste

utgå från riskerna och inte från den kommunala ekonomin. Därför föreslår

jag att den föreslagna tillsynsverksamheten och granskningen får finansieras

med avgifter. Jag yrkar bifall till motion 2002/03:Fö7 yrkande 2.

Förekomsten

av ett kontinuerligt uppdaterat register, en så kallad kontrollbok, är av

central betydelse för kommunens kontroll över sotningsverksamheten. När

verksamheten utförs på entreprenad är det skorstensfejarmästaren som för

detta register. I registret finns också uppgifter om imkanaler både i

storkök och i vanliga bostadskök. Denna kontrollbok föreslås tas bort.

Jag anser att det är av stor vikt att denna behålls, och att ansvaret för

detta register överförs till kommunen. Det har stor betydelse för kontrollen

och kan också utvecklas. Regeringen skriver att den kommunala kontrollen

kan bli mer systematisk och ingående genom mätning av röktemperaturer,

tätprovning av rökkanaler m.m. Även miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna

har nytta av att registret finns, då man kan göra miljömätningar på

pannorna och föreslå åtgärder som är till gagn för den totala miljön. Jag

föreslår därför att kontrollboken behålls men att ansvaret överförs till

kommunen. Jag yrkar bifall till motion 2002/03:Fö7 yrkande 5.

Regeringen

föreslår att en bestämmelse om sekretess skall införas i

räddningstjänstlagstiftningen.

Sekretess skall gälla hos kommuner och statliga myndigheter i utövandet

av räddningsinsatser, i undersökningar av olyckor eller tillsyn, för

uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden och om det

kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada

eller uppgifter röjs. Detta beslut välkomnas. Dock kommer det att finnas

situationer som inte omfattas av denna sekretess. En sådan situation är

"i väntan på ambulans" (IVPA). Det finns situationer då räddningstjänst

larmas till olyckor som inte är räddningstjänst. Då kan räddningstjänst

vidta åtgärder IVPA. Regeringen skriver att frågan om sekretess vid sådana

tillfällen är av komplex natur. Eftersom det är viktigt att dessa frågor

får en lösning anser jag att regeringen bör återkomma till riksdagen i

denna fråga. Om regeringen skall återkomma om problem uppstår är skadan

redan skedd. Jag yrkar bifall på motion 2002/03:Fö yrkande 6.

Detta skall

ges regeringen till känna.

5. Lag om skydd mot olyckor samt följdlagstiftning,

punkt 1 (mp)

av Lars Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:119

och motion 2002/03:Fö11 och avslår motionerna 2002/03:Fö5 yrkandena 1 och

2, 2002/03:Fö6 yrkandena 1-4, 2002/03:Fö7 yrkandena 1-6, 2002/03:Fö8

yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fö9 yrkandena 1-3, 2002/03:Fö10 yrkandena 1-3,

2002/03:Fö213 och 2002/03:Fö268.

Ställningstagande

Jag är positiv till

regeringens förslag till lag om skydd mot olyckor och önskar inte fördröja

reformeringsarbetet, men jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma

till riksdagen med ett alternativt lagförslag i den del som behandlar

sotningsverksamheten. Jag anser att sotningsverksamheten är reglerad på

ett otidsenligt vis. I propositionen föreslås förvisso ett borttagande av

kravet på att sotning och brandskydd skall utföras av skorstensfejarmästare

eller skorstensfejare som biträder skorstensfejarmästaren. Detta är

förvisso av godo. Jag anser dock att regeringen borde ha gått längre och

föreslagit en avreglering av sotningsverksamheten i enlighet med riksdagens

tidigare tillkännagivande.

Regeringen anför i propositionen att det inte

är visat att fördelarna överväger riskerna om ansvaret överförs från

kommunen till den enskilde. Regeringen anför att det inte är klarlagt att

ett avskaffande av sotningsmonopolet inte medför en försämring av

brandskyddet, varför det kommunala ansvaret för rengöring och kontroll bör

bestå.

Rengöring (sotning) och kontroll av brandskyddet är ytterst

väsentligt. Kontroll kan dock utföras av en certifierad kontrollant och

sotning till och med av fastighetsägaren själv eller en av denne vald

sotare. Det väsentliga är att arbetet blir fullgott utfört samt att tillsyn

och kontroll fungerar på ett tillfredsställande vis. Fastighetsägare ges

ansvaret att t.ex. välja elektriker (med behörighet) trots att elfel i

dag orsakar fler bränder än felaktigt hanterade eldstäder och rökgångar.

Sotningsmonopolet ter sig vid en jämförelse omodernt och onödigt.

Kommunerna

bör ansvara för tillsyn och kontroll av verksamheten. Vidare bör det

ankomma på Räddningsverket att ansvara för utbildning och licensiering av

professionella yrkesverksamma sotare och kontrollanter. Jag vill betona

att det är av yttersta vikt att den utbildning som erbjuds är av hög

kvalitet samt att behörighetskraven skall svara mot verksamhetens krav.

Jag

anser att sotningsmonopolet inte längre fyller någon funktion. Sotningsmonopolet

omyndigförklarar fastighetsägare. Det leder till utebliven valfrihet och

dito utebliven priskonkurrens. Det bör omgående avskaffas och ersättas

med ett system liknande det som gäller för elektriskt installationsarbete.

Jag yrkar bifall till motion 2002/03:Fö11.

Detta anser jag att riksdagen

skall ge regeringen till känna.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:119 Reformerad räddningstjänstlagstiftning:

Regeringen föreslår

att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om skydd mot olyckor,

lag

om ändring i sekretesslagen (1980:100),

lag om ändring i brottsbalken,

lag

om ändring i miljöbalken,

lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

lag

om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

lag om ändring

i lagen (1981:1104) om verksamheten vid vissa regionala alarmeringscentraler,

lag

om ändring i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor,

lag

om ändring i prisregleringslagen (1989:978),

lag om ändring i lagen

(1994:1720) om civilt försvar,

lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän

kameraövervakning.

Följdmotioner

2002/03:Fö5 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m):

1. Riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens förslag

till lag om skydd mot olyckor att konkurrensen inom sotningsväsendet

förbättras i enlighet med förslagen i betänkandet Reformerat sotningsväsende

(SOU 2001:42).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning av möjligheterna att vidga möjligheterna

för fler operatörer och aktörer att verka inom den kommunala

räddningstjänstorganisationen.

2002/03:Fö6 av Erling Wälivaara m.fl.

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att länsstyrelserna bör ges möjlighet att yttra sig över

kommunernas handlingsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att kommunerna skall informera

fastighetsägare om möjligheten att själva utföra sotning på egna anläggningar

och vilka typer av anläggningar som omfattas.

3. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunernas

räddningstjänst skall ges möjlighet att utföra stickprovskontroller för

att undersöka att den nya lagen efterlevs.

4. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av mer preciserade

kostnadsberäkningar och kommunerna bör kompenseras för eventuella ökade

kostnader till följd av den nya lagen.

2002/03:Fö7 av Berit Jóhannesson

m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om lågriskobjekt.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunala avgifter

för brandskyddet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om ingripande mot akuta brandskyddsproblem.

4. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

distriktsindelning inom sotningsområdet.

5. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om kommunens ansvar

för den s.k. kontrollboken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om sekretess då räddningstjänst larmas

ut till olyckor som inte är räddningstjänst.

2002/03:Fö8 av Elizabeth

Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

1. Riksdagen avslår propositionen i

den del som avser sotningsväsendet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att snarast återkomma med ett

nytt förslag som bygger på de principer om konkurrensutsättning som

redovisas i betänkandet Reformerat sotningsväsende, SOU 2001:42.

2002/03:Fö9

av Ola Sundell m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om enskilds skyldighet att förebygga

brand.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om geografisk uppdelning.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vissa frågor om

sekretess.

2002/03:Fö10 av Allan Widman m.fl. (fp):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

regeringen bör vidta åtgärder för att snarast och fullt ut avskaffa det

s.k. sotningsmonopolet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs mot dubbelkörning av systemen för brandsyn

och branddokumentation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvärdering av den nya lagen gällande

kommuners skyldighet att utreda olyckstillbud inom två år.

2002/03:Fö11

av Lars Ångström och Leif Björnlod (båda mp):

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av det

kommunala sotningsmonopolet.

Motioner från allmänna motionstiden hösten

2002

2002/03:Fö202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för och

rekryteringen av deltidsbrandmän.

2002/03:Fö206 av Birgitta Sellén och

Sven Bergström (båda c):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om en nationell fond för naturkatastrofer.

2002/03:Fö209 av

Anders G Högmark och Jan-Evert Rådhström (båda m):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyndsamma åtgärder

för att säkerställa deltidsbrandmännens medverkan i den framtida brand-

och räddningstjänsten.

2002/03:Fö210 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

inrättande av en nationell katastroffond för att täcka kostnaderna för

framtida naturkatastrofer som kan drabba enskilda, kommuner och juridiska

personer.

2002/03:Fö213 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda

m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att snarast reformera sotningsväsendet och avskaffa

det s.k. sotningsmonopolet utan att invänta ytterligare utredningar.

2002/03:Fö225

av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att tillskapa en lagstiftning som reglerar ersättningsfrågor

vid naturkatastrofer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillskapa en statligt finansierad

naturkatastroffond.

2002/03:Fö226 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet

av insatser för att säkerställa rekryteringen av deltidsbrandmän.

2002/03:Fö228

av Lars Tysklind (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att skyndsamt utreda behovet av

lagstiftning som grund för ekonomiskt stöd vid inträffade

naturkatastrofer.

2002/03:Fö229 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av en

katastroffond.

2002/03:Fö230 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten

att bygga upp en fond för att förebygga och ersätta skador vid

naturkatastrofer.

2002/03:Fö231 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en

nationell katastroffond.

2002/03:Fö234 av Carina Hägg (s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet

av skyddsutrustning.

2002/03:Fö236 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förebyggande insatser mot olyckor i hemmet.

2002/03:Fö245 av Jan Björkman

m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att samordna räddningsinsatser i

Sverige.

2002/03:Fö248 av Catharina Bråkenhielm och Berndt Ekholm (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att upprätta ett regelverk för ekonomiskt stöd vid naturkatastrofer i

Sverige.

2002/03:Fö256 av Göran Norlander och Hans Stenberg (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ersättning för inkomstbortfall för deltagande i

räddningstjänst.

2002/03:Fö258 av Tommy Ternemar m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över

hur den enskilde skulle kunna skyddas vid olika naturkatastrofer.

2002/03:Fö265

av Kent Härstedt och Annika Nilsson (båda s):

1. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn av säkerheten vid allmänna badanläggningar.

2. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder.

2002/03:Fö266

av Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen vad som i motionen anförs om inrättandet av

en katastroffond.

2002/03:Fö267 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att ålägga dammägare att upprätta färdiga

organisationsplaner som innebär att man vid behov kontinuerligt kan bemanna

större dammanläggningar.

2002/03:Fö268 av Anita Johansson m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen tar initiativ till att snarast avskaffa den obligatoriska

rensningen av imkanaler i bostäder.

2002/03:Bo289 av Carina Ohlsson och

Berndt Ekholm (båda s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att regeringen, när det gäller redan

befintliga byggnader, vägar, åkrar företag m.m. som är lokaliserade på

hotade områden och kanske redan drabbats av översvämningar, kontinuerligt

följer frågan hur dessa drabbats och vidtar de åtgärder som visar sig

behövas, som t.ex. katastrofhjälp.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2003

2003/04:Fö203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för och

rekryteringen av deltidsbrandmän.

Regeringens lagförslag