Bet. 2003/04:JUU3

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU3

Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens

proposition 2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse och

fyra motioner som väckts med anledning av propositionen, dels yrkanden i

fem motioner som väckts under den allmänna motionstiden åren 2002 och

2003.

Förslaget innehåller dels en ändring i polislagen (1984:387) som

möjliggör för polisen att kroppsvisitera personer för att söka efter

föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse,

dels ändringar i brottsbalken som innebär att straffmaximum för skadegörelse

av normalgraden höjs och att försök till sådant brott kriminaliseras.

Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Utskottet föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag och avslår samtliga motioner.

I ärendet finns

en reservation.

1. Avslag på propositionen

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28.

Reservation (v,

mp)

2. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om

ändring i polislagen (1984:387) ochb) lag om ändring i brottsbalken.Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:138 och avslår motion 2002/03:Ju29

yrkande 1.

3. Handlingsplan mot klotter

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Ju210, 2002/03:Ju311 yrkande 1, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384.

4. Övriga

frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju27, 2002/03:Ju29 yrkande

2, 2002/03:Ju311 yrkande 2 och 2002/03:Ju352 yrkandena 1 och 2.

Stockholm

den 16 oktober 2003

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande

ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp), Susanne Eberstein

(s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena

Zakariasén (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg

(fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe Frans (s), Leif Björnlod

(mp), Kerstin Andersson (s), Louise Malmström (s), Hillevi Engström (m)

och Peter Althin (kd).

Ärendet och dess beredning

Till grund för

förslagen i propositionen ligger en inom Justitiedepartementet upprättad

departementspromemoria, Åtgärder mot klotter (Ds 2001:43). Promemorian

har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns

tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju 2001/5946).

Lagrådet har granskat

regeringens förslag och avstyrkte i sitt yttrande att det i lagrådsremissen

framlagda förslaget till lagstiftning genomfördes på det underlag som

åberopats. Lagrådet hade synpunkter på främst två av förslagen i remissen,

nämligen förslaget om kroppsvisitation och förslaget om höjning av

straffmaximum för skadegörelse av normalgraden. Även förslaget att kriminalisera

försök till skadegörelse av normalgraden avstyrktes. Lagrådet invände i

den delen främst att förslaget inte bör genomföras isolerat.

När det

gäller förslaget om utökade möjligheter till kroppsvisitation anförde

Lagrådet i huvudsak att samma principiella invändningar som riktades mot

ett förslag till en liknande bestämmelse i ett lagstiftningsärende år

1988 (prop. 1987/88:143, bet. 1988/89:JuU13) alltjämt har bärkraft.

Lagrådet påpekade bl.a. att undantag från skyddet mot kroppsvisitation i

2 kap. 6 § regeringsformen endast får göras för att tillgodose ändamål

som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och aldrig gå utöver vad

som är nödvändigt med hänsyn till detta ändamål. Sådana förutsättningar

förelåg enligt Lagrådet inte i lagstiftningsärendet år 1988. För att nu

göra en annan bedömning krävs att det uppkommit ett klart ökat behov av

insatser mot klotter och annan skadegörelse. Enligt Lagrådet anfördes det

i remissen inte några omständigheter som ger anledning till antagande att

någon sådan förändring har inträtt.

Beträffande förslaget till höjning

av straffmaximum för skadegörelse anförde Lagrådet att förslaget getts en

utformning som avviker från sedvanlig lagstiftningsteknik och som medför

betydande risker för tillämpningsproblem och en oenhetlig praxis. En

höjning av straffmaximum för skadegörelse av normalgraden skulle enligt

Lagrådet innebära att åtskilliga brott av normalgraden skulle anses ha

ett högre straffvärde än brott som bedömts som grova.

Regeringen har

efter Lagrådets granskning justerat förslaget till ny lydelse av 19 §

polislagen (1984:387) på så sätt att det skall finnas särskild anledning

anta att den som avses med kroppsvisitationen bär med sig föremål som är

ägnade att användas vid brott som innefattar skada på egendom. Regeringens

lagförslag återfinns i bilaga 2. I propositionen har också tillkommit en

utförlig redogörelse för omfattningen, utvecklingen och de samhällsskadliga

konsekvenserna av skadegörelse bl.a. i form av klotter.

Propositionens

huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpningar av det

straffrättsliga regelverket för att förebygga och bekämpa klotter och annan

skadegörelse.

Polisen föreslås få möjlighet att i förebyggande syfte

kroppsvisitera för att söka efter föremål som är ägnade att användas som

hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Vidare föreslås att

straffmaximum för skadegörelse av normalgraden höjs från fängelse i sex

månader till fängelse i ett år. Slutligen läggs det fram ett förslag om

att kriminalisera försök till skadegörelse av normalgraden.

I propositionen

föreslås också att effekterna av den nya lagstiftningen bör

utvärderas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet

delar regeringens bedömning beträffande behovet av åtgärder för att

förebygga och bekämpa klotter och annan skadegörelse. Utskottet instämmer

i regeringens bedömning att en möjlighet för polisen att kroppsvisitera

personer för att eftersöka föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel

vid brott som innefattar skada på egendom är en verkningsfull och nödvändig

åtgärd för att kunna förhindra klotter och annan skadegörelse. Utskottet

anser också att utformningen av den förslagna nya lydelsen av 19 § polislagen

är sådan att den är acceptabel som ett undantag från regeringsformens

förbud mot kroppsvisitation. Utskottet tillstyrker också förslagen till

straffskärpning för skadegörelse och att försök till skadegörelse skall

kriminaliseras. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen

samt avslår två motioner med yrkanden om avslag på propositionen samt en

motion med yrkande om att förslaget om ändringar i polislagen skall avslås.

Jämför reservationen (v, mp).

Regeringen föreslår i propositionen en

ändring av 19 § polislagen varigenom det införs en möjlighet för polisman

att - i förebyggande syfte och utan misstanke om att något brott har

begåtts - kroppsvisitera personer för att söka efter föremål som är ägnade

att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom.

Kroppsvisitation skall kunna ske om det finns särskild anledning att anta

att den som avses med åtgärden bär sådana föremål med sig och det kan

antas att de kan förklaras förverkade enligt den sedan tidigare gällande

bestämmelsen i 36 kap. 3 § 3 brottsbalken. Sådant förverkande kan ske

endast om föremålen har påträffats under omständigheter som gav uppenbar

anledning att befara att de skulle komma till användning som hjälpmedel

vid brott som innefattar skada på egendom.

Vidare föreslår regeringen

att 12 kap. 1 § brottsbalken ändras på så sätt att straffmaximum för

skadegörelse av normalgraden höjs från fängelse i sex månader till ett

år.

Slutligen föreslås en ändring av 12 kap. 5 § brottsbalken innebärande

att försök till skadegörelse av normalgraden kriminaliseras.

I motionerna

2002/03:Ju26 (v) och 2002/03:Ju28 (mp) yrkas avslag på propositionen.

Motionärerna anför bl.a. att det vid en avvägning mellan behovet och valet

av lämpliga åtgärder för att minska skadegörelsen i samhället och önskan

att värna grundlagsskyddet mot kroppsvisitation inte finns tillräckliga

skäl att införa den föreslagna bestämmelsen i 19 § polislagen. Liknande

synpunkter framförs i motion 2002/03:Ju29 (c) yrkande 1. Vidare anförs i

motionerna 2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 att straffskärpning inte utgör

en lämplig åtgärd för att komma till rätta med ungdomsbrottslighet.

Skadegörelse,

särskilt genom klotter, är ett stort och stadigt ökande samhällsproblem.

Av tillgänglig kriminalstatistik kan utläsas att antalet anmälda

skadegörelsebrott nästan fördubblats under de senaste 15 åren. Antalet anmälda

skadegörelsebrott i form av klotter har nästan tredubblats mellan åren

1996 och 2002. Enligt en undersökning genomförd av Brottsförebyggande

rådet (BRÅ) har kostnaderna för skadegörelse och särskilt klottersanering

inom bl.a. lokaltrafiken i Stockholmsområdet ökat markant under senare

år. Även om statistik på detta område kan antas innehålla en inte obetydlig

mängd felkällor är ökningen i antalet anmälda brott så kraftiga och

kostnadsökningarna så stora att någon annan slutsats inte kan dras än att

skadegörelsebrottsligheten har ökat betydligt sedan i slutet på 1980-talet

och att skadegörelse i form av klotter blivit ett särskilt stort

problem.

Skadegörelse skapar i sin tur otrygghet och vantrivsel bland

allmänheten. Det leder till ökande förfall och sannolikt ytterligare

brottslighet

samt därmed sammanhängande negativa sociala och ekonomiska konsekvenser

för hela bostadsområden och stadsdelar. Gärningsmännen, som ofta är unga,

torde dessutom ofta ha svårt att överblicka de negativa konsekvenserna av

att bli dömda för skadegörelsebrott och att i samband därmed bli ålagda

att betala stora skadeståndsbelopp. Enligt utskottets mening är det bl.a.

mot bakgrund av det anförda nödvändigt och angeläget att vidta verkningsfulla

åtgärder för att komma till rätta med detta samhällsproblem.

Sådana

åtgärder som förespråkas i motion 2002/03:Ju26, nämligen att bekämpa

skadegörelse genom minskad segregation och avskaffande av sociala orättvisor,

torde på kort och meddellång sikt knappast kunna minska

skadegörelsebrottsligheten

i erforderlig utsträckning. Att de av regeringen i detta ärende föreslagna

lagändringarna genomförs hindrar dock inte sådana fortsatta strävanden.

Propositionen innehåller också en redogörelse för det pågående arbetet i

denna del. Utskottet återkommer till denna fråga i det följande.

Sammanfattningsvis

kan utskottet alltså inte ställa sig bakom yrkandena i motionerna

2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 om avslag på propositionen. Motionerna bör

avslås.

En ökad möjlighet till kroppsvisitation på sätt som regeringen

föreslår innebär ett undantag från det i 2 kap. 6 § regeringsformen

stadgade skyddet mot kroppsvisitation. Undantag från detta grundlagsskydd

får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen göras endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå

utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett

åtgärden.

Utskottet delar regeringens uppfattning att behovet av insatser

mot klotter och annan skadegörelse är avsevärt större i dag jämfört med

vad som var fallet då utskottet år 1988 hade att ta ställning till - och

avstyrkte - ett liknande förslag till regler om kroppsvisitation (prop.

1987/88:143, bet. 1988/89:JuU13). Den nu föreslagna möjligheten för polisen

att i förebyggande syfte och utan misstanke om att ett brott har begåtts

kroppsvisitera personer för att eftersöka föremål som kan användas t.ex.

för att klottra framstår som den klart mest verkningsfulla åtgärden för

att förhindra sådan brottslighet.

Enligt utskottets mening utgör behovet

av att förhindra den omfattande och systematiska skadegörelsebrottsligheten

ett godtagbart ändamål för att göra undantag från grundlagsskyddet mot

kroppsvisitation. Någon mindre ingripande åtgärd än kroppsvisitation som

skulle ge polisen erforderliga verktyg att förhindra klotter och annan

skadegörelse torde knappast finnas.

Eftersom en utökad möjlighet till

kroppsvisitation innebär ett inkräktande på den personliga integriteten

är det naturligtvis särskilt viktigt att den aktuella bestämmelsen utformas

på ett sådant sätt att den vare sig kan missbrukas eller tillämpas i en

större utsträckning än vad som är önskvärt och nödvändigt.

Sedan Lagrådets

granskning har regeringen omarbetat förslaget till ny lydelse av 19 §

polislagen. Av den i propositionen föreslagna lydelsen följer ett krav på

restriktiv tillämpning från polisens sida. Det krävs nämligen för möjlighet

till kroppsvisitation att det finns särskild anledning att anta att den

som avses med åtgärden bär ett föremål med sig som kan användas som

hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Med en sådan utformning

av bestämmelsen krävs det någon form av kvalificerad konkret grund för

antagandet att en person bär på sådana föremål. Polisen ges således inte

någon allmän rätt att kroppsvisitera t.ex. ungdomar med viss klädsel som

uppehåller sig i Stockholms tunnelbana.

Vidare krävs det för att

kroppsvisitation skall kunna vidtas att det med hänsyn till omständigheterna

kan antas att de föremål som det finns särskild anledning att anta att

personen bär med sig kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3 § brottsbalken.

Sådana föremål får endast förklaras förverkade om de har påträffats under

omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma

till användning vid brott som innefattar skada på egendom.

Vid utformningen

av den föreslagna lydelsen av 19 § polislagen har enligt utskottets

uppfattning en god avvägning gjorts mellan intresset av att så långt möjligt

begränsa intrånget i den personliga integriteten och att ändå ge polisen

ett tillräckligt kraftfullt verktyg för att kunna förhindra klotter och

annan skadegörelse. Även motion 2002/03:Ju29 bör alltså avslås i nu

behandlad del.

En särskild fråga som utskottet vill beröra i detta sammanhang

är de hänsyn som bör tas vid kroppsvisitation av unga personer. Enligt

36 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

(LUL) får personer som är misstänkta för att före 15 års ålder ha begått

ett brott kroppsvisiteras endast om det finns särskilda skäl. Eftersom

kroppsvisitation enligt den föreslagna lydelsen av 19 § polislagen avser

situationer då någon brottsmisstanke inte föreligger är den nu nämnda

bestämmelsen i LUL inte tillämplig i dessa situationer. Någon motsvarande

bestämmelse, med krav på särskilda skäl för kroppsvisitation av unga

personer, återfinns inte i vare sig polislagen eller någon annan författning

som möjliggör kroppsvisitation utan brottsmisstanke. Enligt utskottets

mening är det dock självklart att polisen förfar varsamt i sina kontakter

med så unga personer.

Vad gäller förslaget om höjning av straffmaximum

för skadegörelse av normalgraden anser utskottet att det, bl.a. mot

bakgrund av hur praxis utbildats på området, finns ett behov av att ge

utrymme för en mer nyanserad straffvärdebedömning och påföljdsbestämning.

Vissa skadegörelsegärningar som i och för sig inte är att bedöma som grova

bör i större utsträckning än i dag kunna rendera en mer ingripande påföljd

än böter. Detta gäller t.ex. vissa typer av systematisk, organiserad

och/eller planerad skadegörelse. Avsikten är dock inte att denna höjning

av straffmaximum skall leda till generella straffskärpningar.

Den ökning

av den tidsmässiga överlappningen av straffskalorna för skadegörelse och

grov skadegörelse som uppstår genom den föreslagna ändringen ter sig inte

som anmärkningsvärt stor. Eftersom avsikten, som just nämnts, inte är att

få till stånd en generell straffskärpning framstår det inte som lämpligt

att i detta sammanhang även höja straffminimum för grov skadegörelse för

att på det sättet minska denna överlappning.

Utskottet delar regeringens

bedömning att försök till skadegörelse av normalgraden bör kriminaliseras.

I konsekvens med att straffskalan för skadegörelse av normalgraden höjs,

en höjning som är avsedd att träffa fall av t.ex. systematisk, organiserad

och planerad skadegörelse som ändå inte är att bedöma som grov, får dessa

gärningar också anses klandervärda redan på försöksstadiet. Genom en

försökskriminalisering ges polisen större förutsättningar - utöver vad som

redan följer av 13 § polislagen - att förhindra att påbörjade

skadegörelsebrott

fullbordas. Polisen ges därigenom möjlighet att bl.a. gripa

gärningsmannen.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen och - som

redan angetts - avstyrker motionerna 2002/03:Ju26, 2002/03:Ju28 och

2002/03:Ju29 i nu behandlade delar.

Övriga frågor

Utskottets förslag i

korthet

Utskottet föreslår att riksdagen avslår ett antal motionsyrkanden

rörande olika åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.

I motion

2002/03:Ju27 (m) yrkas att även förberedelse till skadegörelse skall

kriminaliseras.

Enligt 23 kap. 2 § första stycket 2 brottsbalken, i dess

lydelse fr.o.m. den 1 juli 2001 (SFS 2001:348, prop. 2000/01:85, bet.

2000/01:JuU25), skall den som, med uppsåt att utföra eller främja brott,

skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer

eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att

användas som hjälpmedel vid ett brott, i de fall det särskilt anges i

straffbestämmelsen, dömas för förberedelse till brottet, om denne inte

gjort sig skyldig till fullbordat brott eller försök.

Regeringen stannar

i propositionen för att inte föreslå en kriminalisering av förberedelse

till skadegörelse av normalgraden. Som skäl för sitt ställningstagande

anför regeringen bl.a. att det starkt kan ifrågasättas om t.ex. sprayburkar,

som har ett så omfattande legitimt användningsområde och knappast utgör

något typiskt brottsverktyg, faller inom ramen för bestämmelsens

tillämpningsområde (prop. 2002/03:138 s. 27).

Utskottet instämmer i vad

regeringen anför i denna del. Utskottet vill för egen del tillägga att

huvudsyftet med en eventuell kriminalisering av förberedelse till skadegörelse,

nämligen att förebygga och förhindra att fullbordade sådana brott alls

begås, i stor utsträckning torde kunna uppnås genom den föreslagna

bestämmelsen om rätt för polisman att kroppsvisitera personer för att eftersöka

föremål som kan användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på

egendom och möjligheten enligt 36 kap. 3 § brottsbalken att förverka sådana

föremål. Även tillämpning av bestämmelsen i 13 § polislagen om polismans

rätt att ingripa för att avvärja att en straffbelagd gärning begås torde

kunna ha en viss sådan effekt. Till detta kommer att förberedelsebrottet

allmänt sett bör vara förbehållet brottslighet av allvarligare slag.

Utskottet avstyrker bifall till motion 2002/03:Ju27.

I motion 2002/03:Ju29

(c) yrkande 2 anförs att de klotterförebyggande åtgärder som har företagits

i Sverige bör inventeras och analyseras. I motionerna 2002/03:Ju210,

2002/03:Ju311 yrkande 1, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384 (alla kd) förespråkas

en riksomfattande handlingsplan mot klotter.

Regeringen gav i regleringsbrevet

för år 2003 BRÅ i uppdrag att inventera de klotterförebyggande åtgärder

som har vidtagits i Sverige och att analysera de uppföljningar som gjorts

av deras effekter. I BRÅ:s uppdrag ingår även att lämna förslag till

åtgärder som kan förväntas ha en klotterförebyggande effekt samt att belysa

möjligheterna att genomföra pilotprojekt på några orter i Sverige. BRÅ

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2003.

Genom det till

BRÅ givna regeringsuppdraget är motion 2002/03:Ju29 i nu behandlad del

tillgodosedd. I avvaktan på att uppdraget redovisas är utskottet inte

berett att ta något initiativ till några sådana åtgärder som förespråkas

i motionerna 2002/03:Ju210, 2002/03:Ju311, 2003/04:Ju374 och 2003/04:Ju384.

Riksdagen bör avslå motionerna i nu behandlade delar.

I motionerna

2002/03:Ju311 (kd) yrkande 2 och 2002/03:Ju352 (mp) yrkande 2 anförs att

straffen för skadegörelsebrott bör skärpas. I motion 2002/03:Ju352 har

detta yrkande preciserats till att maximistraffet för skadegörelse av

normalgraden bör höjas från sex månader till ett års fängelse.

Som

utskottet har anfört ovan finns det skadegörelsebrott, bl.a. vissa former

av klotter, som samhället bör se allvarligare på än vad som i dag är

fallet. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att allvarligare

former av skadegörelsebrott - som i och för sig inte bedöms som grov

skadegörelse - i större utsträckning bör kunna föranleda en strängare

påföljd än böter. Motionsyrkandena tillgodoses också genom den i propositionen

föreslagna ändringen i 12 kap. 1 § brottsbalken, som nyss tillstyrkts.

Motionerna 2002/03:Ju311 och 2002/03:Ju352 bör således i dessa delar avslås

av riksdagen.

I motion 2002/03:Ju352 (mp) yrkande 1 anförs att klottrare

som påföljd för brottet bör kunna åläggas att själva sanera sitt klotter.

I

27 kap. 5 § andra stycket, 28 kap. 6 § samt 31 kap. 1 § femte stycket

brottsbalken finns bestämmelser som möjliggör för rätten att i samband

med utdömande av påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn samt vid

överlämnande av unga personer till vård inom socialtjänsten samtidigt

föreskriva att den dömde skall biträda den skadelidande med visst arbete,

som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i

belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Rätten kan

förordna att sådant arbete skall utföras om det bedöms vara ägnat att

främja den dömdes anpassning till samhället och den dömde samtycker

därtill. En förutsättning för att de nu nämnda bestämmelserna skall kunna

tillämpas är att skada på egendom uppkommit genom brottet.

Här kan också

nämnas att föreskrifter om samhällstjänst, i samband med utdömande av

skyddstillsyn eller villkorlig dom respektive ungdomstjänst i samband med

överlämnande av unga personer till vård inom socialtjänsten, kan ges ett,

med anledning av brottet, pedagogiskt innehåll med t.ex. klottersanering.

Genom

de redovisade bestämmelserna i brottsbalken får motionärens yrkande anses

tillgodosett. Riksdagen bör därför avslå motion 2002/03:Ju352 i denna del.

Avslag på propositionen, punkt 1 (v, mp)

av Alice Åström

(v) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

avslår proposition 2002/03:138. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör

en utgångspunkt vara att såväl skadegörelse som annan brottslighet främst

bekämpas genom att det förs en strid mot segregation och sociala orättvisor.

De i propositionen föreslagna åtgärderna bygger emellertid snarare på en

konfrontationspolitik med ingrepp i den grundlagsskyddade kroppsliga

integriteten och hårdare straff som huvudinslag.

Enligt vår mening finns

det ett stort behov av forskning om och analys av problemets omfattning

och de klotterförebyggande åtgärder som har vidtagits och i framtiden bör

vidtas. Först när det finns ett pålitligt underlag är det dags att ta

ställning till om det är nödvändigt med straffskärpningar och ytterligare

undantag i det grundlagsfästa skyddet för den kroppsliga integriteten.

Motionerna

2002/03:Ju26 och 2002/03:Ju28 om avslag på propositionen bör alltså bifallas.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse:

Regeringen

föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i

polislagen (1984:387),

lag om ändring i brottsbalken.

Följdmotioner

2002/03:Ju26

av Alice Åström m.fl. (v):

Riksdagen avslår regeringens proposition

2002/03:138 Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.

2002/03:Ju27 av

Tomas Högström (m):

Riksdagen beslutar att kriminalisera förberedelse

till skadegörelse av normalgraden.

2002/03:Ju28 av Leif Björnlod m.fl.

(mp):

Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:138 om åtgärder

mot klotter och annan skadegörelse.

2002/03:Ju29 av Birgitta Sellén

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avslå förslaget om att kroppsvisitera personer som

man antar skall klottra på ej tillåtna platser.

2. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inventera,

analysera och forska kring de klotterförebyggande åtgärder som vidtagits

i Sverige.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Ju210

av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en riksomfattande handlingsplan mot klotter.

2002/03:Ju311

av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en riksomfattande handlingsplan mot

klotter och annan skadegörelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa straffsatserna för

klotter och skadegörelse.

2002/03:Ju352 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

klottare i högre utsträckning får dömas till att med hink och borste själva

tvätta bort sitt klotter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att ändra straffskalan för klotter

från ett halvt till ett års fängelse.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2003

2003/04:Ju374 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en riksomfattande

handlingsplan mot klotter och annan skadegörelse.

2003/04:Ju384 av Annelie

Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att en riksomfattande handlingsplan mot klotter utarbetas.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag