Bet. 2003/04:KU18

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU18

Ändringar i sametingslagen, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:86 Ändringar i sametingslagen

(1992:1433), m.m. samt en motion som väckts med

anledning av propositionen. De behandlade förslagen

avser ändringar i bestämmelser rörande val till

Sametinget. Utskottet tillstyrker propositionen och

avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation och två

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lag om ändring i sametingslagen

(1992:1433)

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i sametingslagen (1992:1433).

2. Lag om ändring i lagen (2001:183)

om behandling av personuppgifter i

verksamhet med val och folkomröstningar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (2001:183) om behandling av

personuppgifter i verksamhet med val och

folkomröstningar.

3. Definition av begreppet same

Riksdagen avslår motion 2003/04:K17 yrkandena 1

och 2.

Reservation (fp)

4. Könsneutral lagtext

Riksdagen avslår motion 2003/04:K17 yrkande 3.

Stockholm den 29 april 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenth Högström

(s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson (s),

Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene

Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy

Gustafsson (s), Inger Jarl Beck (s), Liselott

Hagberg (fp) och Tuve Skånberg (kd).

2003/04

KU18

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 19 oktober 2000 att en

särskild utredare skulle tillkallas för att göra en

översyn av Sametingets organisation, av

sametingslagen (1992:1433) och av förordningen

(1993:327) med instruktion för Sametinget. I

uppdraget ingick bl.a. att lämna förslag till ett

förenklat röstningsförfarande i sametingsvalen och

att se över tidpunkten för val. Utredningen skulle

vid behov lämna förslag till indelning i

valdistrikt, införande av en procentspärr och en

ökning av det antal personer som krävs för att

registrera ett parti. Slutligen skulle förslag

lämnas beträffande möjligheten till extra val och,

om behov föreligger, till ändrade former för

partistöd.

Utredningen, som antog namnet

Sametingsutredningen, överlämnade i oktober 2002

betänkandet Sametingets roll i det svenska

folkstyret (SOU 2002:77). Betänkandet har

remissbehandlats.

Regeringen tar i den nu aktuella propositionen upp

vissa av de förslag till ändringar i sametingslagen

som behandlats i Sametingsutredningens betänkande.

Ändringarna rör fördelningen av ansvaret för

sametingsvalet mellan olika myndigheter,

registrering av partier m.m., överklagande av beslut

om fastställande av röstlängd, mandatfördelning,

tidsfrister för valet och omval. Regeringen avser

att i annat sammanhang behandla de övriga frågor som

behandlats i betänkandet.

I propositionen föreslås även ändringar i lagen

(2001:183) om behandling av personuppgifter i

verksamhet med val och folkomröstningar. Ändringarna

föranleds av att Valmyndigheten i sitt remissvar i

anledning av utredningens betänkande påpekat behovet

av bestämmelser om personuppgiftsbehandling i

samband med sametingsvalen. De föreslagna

ändringarna ansluter nära till de redan befintliga

bestämmelser som gäller de allmänna valen. De

berörda myndigheterna, Sametinget, Valmyndigheten

och Länsstyrelsen i Norrbottens län, har under hand

beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget.

Yttrande från Lagrådet har inhämtats. Lagrådet har

lämnat de remitterade förslagen utan erinran. Efter

lagrådsgranskningen har, efter framställning från

Sametinget, sista dagen för anmälan till röstlängden

enligt 3 kap. 4 § sametingslagen ändrats till den 20

oktober. Vidare har i förtydligande syfte gjorts en

justering i den nya 3 kap. 37 § sametingslagen.

Ändringarna har bedömts vara av sådan beskaffenhet

att en förnyad lagrådsbehandling inte är nödvändig.

Utskottets överväganden

Röstlängden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att den

som tagits upp i den preliminära röstlängden

hos länsstyrelsen bör få överklaga

valnämndens beslut om att ta upp annan person

i röstlängden. Vidare tillstyrker utskottet

att det införs en bestämmelse med innebörden

att länsstyrelsens beslut att en person inte

uppfyller kraven för att anses som same

medför att inte heller dennes barn skall

kunna anses som same på den grunden att

föräldern har varit upptagen i röstlängden.

Utskottet avstyrker motion 2003/04:K17

yrkandena 1 och 2. Jämför reservationen.

Propositionen

Endast samer har enligt 3 kap. 3 § sametingslagen

rösträtt i valen till Sametinget. Enligt 1 kap. 2 §

avses med same den som anser sig vara same och gör

sannolikt att han har eller har haft samiska som

språk i hemmet, eller gör sannolikt att någon av

hans föräldrar, far- eller morföräldrar har eller

har haft samiska som språk i hemmet, eller har en

förälder som är eller har varit upptagen i

röstlängden till Sametinget.

I propositionen anges att Sametinget har ansett

definitionen av begreppet same vara oklar. Detta har

fått till följd att valnämnden efter ett beslut av

Sametinget i plenum tillåtit att även icke-samer som

gift sig med en samisktalande person tas upp i

röstlängden. Tolkningen överensstämmer enligt

regeringens uppfattning inte med avsikten med den

aktuella bestämmelsen. Regeringen finner dock att

det inte finns skäl att föreslå en ändring i

definitionen av begreppet same. Emellertid anser

regeringen att det förhållandet att problem av det

nämnda slaget kan uppstå när det gäller att bedöma

vem som skall ha rätt att upptas i röstlängden tyder

på att denna i dag omfattar personer som inte

uppfyller de objektiva kriterier för upptagande som

anges i sametingslagen. Dessa kan finnas kvar i

röstlängden till dess de avlider eller själva begär

att bli strukna.

I dag finns enligt 3 kap. 5 § sametingslagen en

möjlighet att överklaga valnämndens beslut att inte

uppta en person i röstlängden. Överklagande skall

ske hos länsstyrelsen i det län där Sametinget har

sitt säte, dvs. för närvarande Länsstyrelsen i

Norrbottens län. Rätten att överklaga gäller bara

den som inte tagits upp i längden.

I propositionen föreslås att lagen ändras så att

den som upptagits i den preliminära röstlängden

skall kunna överklaga ett beslut om att en annan

person tagits upp i längden under påstående av att

denne förts upp i längden utan att vara berättigad

till det. Därvid föreslås att texten formuleras så

att det framgår att valnämndens fastställande av den

preliminära röstlängden utgör ett enda beslut och

att överklagandena avser beslutet i den del det rör

upptagande av en viss person i längden.

Överklagandena skall, i likhet med vad som

hittills gällt för överklaganden, prövas av

länsstyrelsen.

För att det skall vara praktiskt möjligt för den

samiska allmänheten att få kännedom om den

preliminära röstlängdens innehåll och därmed göra

bruk av möjligheten att överklaga föreslås vidare

att det föreskrivs att den preliminära röstlängden

skall hållas tillgänglig för granskning.

Valmyndigheten och Sametinget skall i samråd

bestämma vid vilken tid och på vilken plats som

röstlängden skall hållas tillgänglig. Dessa

uppgifter skall också kungöras i Post- och Inrikes

Tidningar.

Slutligen föreslår regeringen att bestämmelsen i 1

kap. 2 § förses med ett tillägg, enligt vilket ett

barn till den som har varit upptagen i röstlängden

inte skall betraktas som same, om länsstyrelsen

beslutat att föräldern inte uppfyller kraven för att

betraktas som same.

Motionen

I motion 2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs dels om ändring

i bestämmelserna som definierar vem som är same

(yrkande 1), dels om att Sametinget i plenum ges

möjlighet att föreslå valnämnden om en person skall

tas upp i röstlängden (yrkande 2). Motionärerna

anser att det ytterst måste vara den enskilda

människan - inte staten, traditionen eller

utomstående bedömare - som avgör i vilken mån man

känner tillhörighet till en nationell minoritet

eller en språklig gemenskap. I motionen uttalas

vidare att Sametinget i plenum måste ges möjlighet

att föreslå valnämnden om en person, som enligt

gällande definition kan betraktas som icke-same,

skall tas upp i röstlängden. Enligt motionärernas

mening är det olämpligt att ett icke-samiskt organ

skall kunna avgöra om en person är same eller inte.

Bakgrund

Propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk

kultur m.m. innehåller bl.a. det förslag som

legat till grund för den gällande definitionen av

same i sametingslagen. Departementschefen anför i

propositionen (s. 36) bl.a. att den definition av

begreppet same som föreslås i propositionen får

betydelse vid tillämpning av sametingslagen när

det gäller att avgöra vilka som skall ha rösträtt

till Sametinget och vilka som är valbara till

Sametinget. Vidare anför departementschefen

följande.

Det finns flera sätt att definiera en minoritet.

Man kan välja objektiva kriterier såsom

härstamning, ras, språk, bosättning och yrke. Man

kan också utgå från personens egen uppfattning om

sig själv. Enligt en sådan, subjektiv, definition

tillhör de personer minoriteten som själva anser

sig göra det. I Sverige har den subjektiva

minoritetsdefinitionen förespråkats under senare

tid (jfr SOU 1984:58, Invandrar- och

minoritetspolitiken

s. 55). Såväl minoriteten som samhället har

emellertid intresse av att förena det subjektiva

kriteriet med objektiva kriterier. Det gäller

särskilt om en minoritet har särskilda

rättigheter. När kriterierna väl är fastlagda

torde det främst vara en angelägenhet för

minoriteten själv att göra bedömningen om en viss

person uppfyller kriterierna.

Allt talar enligt min mening för att

utgångspunkten även i sametingslagen bör vara den

subjektiva minoritetsdefinitionen - envar måste

självfallet ha rätt att avstå från att räknas som

tillhörande en minoritet. Det finns emellertid,

som också Samerättsutredningen framhåller, skäl

att förena den subjektiva definitionen med något

eller några objektiva kriterier. Jag har för min

del i likhet med utredningen fastnat för att

språket bör vara ett sådant objektivt kriterium i

en definition av begreppet same i sametingslagen.

Sametingsutredningen har i sitt betänkande

Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU

2002:77 s. 195) anfört som sin sin bedömning att

de nu gällande kriterierna för bedömningen om man

är same är väl avvägda. Beträffande kriterierna

har utredningen därvid anfört följande.

De är enligt vår uppfattning generöst utformade

och enligt uppgift avkrävs den som ansöker om

registrering inte heller någon omfattande

bevisning för att styrka sina uppgifter. I

normalfallet godtas i stället sökandens

uppgifter, vilket innebär att även tillämpningen

av regelverket är generös. Utredningen ser

positivt på detta, det är viktigt att så många

samer som möjligt låter registrera sig. Det får

dock ankomma på Sametinget att noga följa

utvecklingen, så att inte den generösa

utformningen på lång sikt urholkar den samiska

förankringen i Sametinget. Det räcker i dag för

att upptas på röstlängden att sökanden anser sig

vara same och har en förälder som har varit

upptagen på röstlängden. På mycket lång sikt

skulle denna bestämmelse kunna innebära att en

släkt som alltmer fjärmade sig från det samiska

språket skulle kunna bibehålla sin rösträtt om

varje generation lät registrera sig.

I sammanhanget har Sametingsutredningen vidare

noterat som ett konkret problem i fråga om

röstlängden att det från Sametingets sida

påståtts att definitionen av same i

sametingslagen är oklar och att detta fått som

följd att även en person utan annan samisk

anknytning än ett giftermål med en same tas upp i

röstlängden. Utredningen har därvid yttrat

följande (s. 196).

För utredningen är det oklart på vilken grund

detta kunnat ske. Som framgått krävs det enligt

lagtexten utöver att personen upplever sig vara

same att ett av de tre objektiva kriterierna i

lagtexten är uppfyllda. Kriterierna i punkten 2

och 3 är i ett sådant fall uteslutna, de ställer

krav om att sökandens föräldrar, far- eller

morföräldrar haft samiska som språk i hemmet

eller att en av föräldrarna varit upptagen i

röstlängden. Det enda som möjligen därför skulle

kunna återstå är att valnämnden ansett att

kriteriet under punkt 1 i samedefinitionen att

den som gör sannolikt att han har eller har haft

samiska som språk i hemmet skulle kunna innefatta

även den som gifter sig med en person som talar

samiska.

Enligt Sametingsutredningens uppfattning har en

sådan långtgående tolkning av lagtexten inte

varit avsedd. Sametingsutredningen har därvid

hänvisat till vissa uttalanden av

Samerättsutredningen i samband med att den

utredningen föreslog att same skulle definieras

på det sätt som gäller i dag, men med det

tillägget att personen eller hans föräldrar, far-

eller morföräldrar lärt sig samiska som första

språk. Om make anförde Samerättsutredningen

följande (SOU 1989:41 s. 135):

Som nämnts gäller för närvarande enligt

rennäringslagen att make till person med

renskötselrätt också får sådan rätt. Det är väl i

och för sig inte helt orimligt att make eller

maka åtminstone efter viss tid i bestående

äktenskap skall jämställas med mannen resp.

hustrun även när det gäller frågan om samisk

etnicitet. I enlighet med samhällets inställning

i andra sammanhang skulle det också kunna

övervägas att samboförhållande jämställs med

äktenskap. En sådan utvidgning av personkretsen

skulle emellertid kunna leda alltför långt.

Exempelvis skulle den vars mor en gång varit gift

med en same kunna betraktas som same även om

varken hans mor eller hans far är av samisk

härkomst.

I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk

kultur m.m. berörs inte frågan om make.

Regeringen föreslår dock i propositionen att det

inte skall vara ett krav att personen eller hans

föräldrar, far- eller morföräldrar lärt sig

samiska som första språk. Departementschefen

anför därvid följande (s. 35-36):

Det främsta skälet till att även jag väljer

språket som ett kriterium är att Finland och

Norge använder det kriteriet. Om språket inte

vore ett kriterium i en svensk definition skulle

den situationen kunna uppstå att en person kan

anses som same i Norge och Finland men inte i

Sverige och vice versa. I Finland definieras same

som den person som lärt sig samiska som första

språk eller haft föräldrar, far- eller

morföräldrar som lärt sig samiska som första

språk. I Norge anses den person vara same som

förklarar att han uppfattar sig själv som same

och har samiska som hemspråk eller att han har

eller har haft någon förälder, far- eller

morförälder med samiska som hemspråk.

Samerättsutredningens förslag i fråga om det

språkliga kriteriet stämmer närmast överens med den

finska definitionen. Jag har för min del lagt den

norska definitionen till grund för mitt förslag. Jag

anser att den av mig föreslagna definitionen

återspeglar en något generösare inställning från

statsmakternas sida till vem som bör anses som same

i sametingslagens mening. Den lägger inte avgörande

vid vilken ordning samiska och svenska har lärts i

hemmet.

Mot den nu redovisade bakgrunden gör

Sametingsutredningen den tolkningen, att med hemmet

avses i sametingslagen det ursprungliga hem som

personen har växt upp i. Som redan har framgått blir

Sametingsutredningens slutsats därmed att

valnämnden, när den i röstlängden tagit upp personer

som gift sig med en person som talar samiska, gjort

en alltför långtgående tolkning av lagtexten.

Eftersom Sametingsutredningen anser att lagtexten

i sig inte är oklar på den nu aktuella punkten, har

den inte heller funnit skäl att lägga fram förslag

till en förändring av lagtexten. I stället menar

utredningen att det får ankomma på Sametingets

valnämnd att i framtiden på eget ansvar göra en

rimlig uttolkning av lagtexten (a. bet. s. 197).

Med hänvisning till att en felaktig röstlängd skulle

kunna påverka Sametingets legitimitet har

Sametingsutredningen dock föreslagit att det skall

vara möjligt att överklaga den preliminära

röstlängden till länsstyrelsen med påstående att

någon förts upp på röstlängden utan att ha varit

berättigad till det. Sådan rätt att överklaga skall

enligt utredningsförslaget, som i dessa delar

överensstämmer med den nu föreliggande

propositionen, tillkomma bara den som är upptagen i

den preliminära röstlängden (a. bet. s. 198).

I sitt remissyttrande över Sametingsutredningens

förslag i dessa delar (dnr Jo2002/2206) har

Sametinget yttrat att det utgår från att

besvärsmöjligheten till länsstyrelsen är en temporär

lösning. Sametinget anser att det är olämpligt att

ett icke-samiskt organ skall kunna avgöra om en

person är same eller inte. Enligt Sametingets mening

bör det i stället komma till stånd en egen av

Sametinget inrättad överprövningsmyndighet liknande

den som riksdagen har inrättat. I övrigt stöder

Sametinget utredningsförslaget i nu aktuella delar.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av regeringens proposition

1992/93:32 med bl.a. förslag om inrättande av ett

Sameting behandlade konstitutionsutskottet även

följdmotioner om att införa en möjlighet att

överklaga länsstyrelsens beslut över anmärkning mot

röstlängd (bet. 1992/93:KU17). Utskottet, som

avstyrkte motionerna, anförde att valet till

Sameting gäller utseende av en statlig myndighets

ledamöter vilket gör att det inte kan jämställas med

politiska val. Vidare uttalade utskottet att vad

regeringen anfört i propositionen om

rösträttsbestämmelserna får anses ge utrymme för en

generös bedömning. De frågor som i detta avseende

kan komma att bli föremål för valnämndens och - vid

överklagande - länsstyrelsens prövning, borde enligt

utskottet kunna bli begränsade till sin art och

omfattning. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att

skäl saknas för att låta frågor om rösträtt till

Sametinget bli föremål för prövning av ytterligare

en instans.

Utskottets ställningstagande

I motion 2003/04:K17 tas upp viktiga frågor som har

koppling till definitionen av vem som är same i

sametingslagens mening. Utskottet finner det

angeläget att de förslag som tas upp i propositionen

leder till lagstiftning i så god tid före valet till

Sametinget år 2005 att reglerna kan träda i kraft

och tillämpas vid detta val. Utskottet är inte

berett att nu ta ställning till frågor rörande mera

grundläggande reformer av gällande ordning för vem

som i det aktuella sammanhanget skall anses som

same. Mot den anförda bakgrunden anser utskottet att

riksdagen bör avslå motion 2003/04:K17 yrkandena 1

och 2.Valet till sameting gäller utseende av en

statlig myndighets ledamöter. Även med beaktande av

Sametingets särskilda uppgifter anser utskottet

därför att det är en lämplig ordning att

överklagande av valnämndens beslut i fråga om vilka

personer som skall tas upp i röstlängden, i likhet

med vad som hittills har gällt, sker hos

länsstyrelsen. På grunder som närmare har utvecklats

i propositionen och av Sametingsutredningen i dess

betänkande kan utskottet vidare konstatera att

defintionen av samebegreppet i det nu aktuella

sammanhanget inte i sig är oklar. Utskottet finner

också de nu gällande kriterierna för bedömningen av

om man är same vara väl avvägda. Något behov av att

ytterligare utvidga kretsen av personer som kan tas

upp i röstlängden föreligger således inte.

Följaktligen bör inte heller införas någon möjlighet

för sametinget att ta initiativ till att valnämnden

i röstlängden tar upp personer som faller utanför

denna personkrets. Mot den anförda bakgrunden anser

utskottet att riksdagen bör avslå motion 2003/04:K17

yrkandena 1 och 2.

Utskottet föreslår i övrigt att riksdagen bifaller

propositionen i här berörda delar.

Reservation (fp):

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt ___ borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation ___ om ändring i

bestämmelserna som definierar vem som är same och om

att sametinget i plenum ges möjlighet att föreslå

valnämnden om en person skall tas upp i röstlängden.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K17

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att det ytterst måste vara den enskilda människan -

inte staten, traditionen eller utomstående bedömare

- som avgör i vilken mån man känner tillhörighet

till en nationell minoritet eller en språklig

gemenskap. Sametinget i plenum måste ges möjlighet

att föreslå valnämnden om en person, som enligt

gällande definition kan betraktas som icke-same,

skall tas upp i röstlängden. Enligt vår mening är

det olämpligt att ett icke-samiskt organ skall kunna

avgöra om en person är same eller inte.

Valnämndens ställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att vissa delar av ansvaret

för valet förs över från Sametingets valnämnd

till Valmyndigheten och länsstyrelsen.

Propositionen

Valen till Sametinget handhas i stor utsträckning av

Sametinget ensamt genom dess valnämnd. Enligt

regeringens mening bör inte Sametinget ensamt handha

valen på det sätt som hittills varit fallet. I

propositionen föreslås att vissa av Sametingets

valnämnds uppgifter i samband med val bör överföras

till Valmyndigheten och länsstyrelsen i det län där

Sametinget har sitt säte. Valmyndigheten kommer

därigenom att ansvara för det förberedande arbetet

och organisationen av röstningen, medan

Länsstyrelsen i Norrbottens län ansvarar för

röstsammanräkning och mandatfördelning. Sametingets

valnämnd bör enligt regeringens förslag behålla sina

nuvarande uppgifter med att utse valförrättare och

ordna vallokaler samt upprätta röstlängden. Den

sistnämnda uppgiften innefattar bedömningen av vem

som är att anse som same. Denna bedömning måste,

enligt propositionen, i första hand anses vara en

intern samisk angelägenhet.

Duplettröstkort och duplettytterkuvert utfärdas

enligt 3 kap. 7 § sametingslagen av valnämnden. Av

praktiska skäl bör, enligt propositionen, dessa

kunna utfärdas inte bara av Valmyndigheten, utan

även av valnämnden och länsstyrelsen. Ordningen för

sametingsvalet kommer därmed att vara utformad på

liknande sätt som den som gäller för de allmänna

valen enligt 7 kap.

9 § vallagen.

Enligt 3 kap. 32 a § i dess nuvarande lydelse

skall valnämnden utse efterträdare till ordinarie

ledamöter som avgår under mandatperioden och

ytterligare ersättare för ordinarie ledamöter som

inträder som ordinarie ledamot eller avgår. I

propositionen föreslås att bestämmelsen ändras så

att denna uppgift handhas av länsstyrelsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Tidsfrister för sametingsvalet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att de tidsfrister för

genomförande av val som anges i

sametingslagen utsträcks.

Propositionen

I propositionen anförs att olägenheter kan uppkomma

på grund av den begränsade tid som står till

förfogande för förberedande åtgärder inför val till

Sametinget. Särskilt den tid som står till buds för

att sända ut röstkort har ansetts vara för kort.

Valet skall enligt sametingslagen hållas den tredje

söndagen i maj. Partier och kandidater skall anmälas

senast den 25 mars valåret. Röstkort skall sändas ut

senast 30 dagar före valet, vilket i praktiken

innebär att arbetet med att sända ut röstkort skall

utföras under en tid av drygt tre veckor. I

propositionen anges vidare att det också bör beaktas

att påskhelgen kan infalla under denna tid.

Vidare anges det som ett problem att överklaganden

av valnämndens beslut att upprätta den preliminära

röstlängden skall handläggas av länsstyrelsen under

den korta tiden mellan den 25 februari, då tiden för

överklagande av beslutet går ut, och omkring den 10

mars, då länsstyrelsens prövning skall ske. Enligt

Sametingets valnämnd är denna tid för kort för att

nämnden skall kunna fullt ut bemöta de skäl som

anförts. Slutligen anförs att det med utökade

möjligheter att överklaga beslut som innebär att en

viss person upptagits i röstlängden också är

nödvändigt att förlänga handläggningstiden i

länsstyrelsen.

Regeringen anför som sin bedömning att en rimlig

handläggningstid är två månader. Med en sådan

förlängning kommer tiden för överklagande av

beslutet om preliminär röstlängd att gå ut den 15

december året före valåret, preliminär röstlängd

skall ha upprättats den 15 november och anmälan till

röstlängden skall komma in senast den 1 november

jämfört med tiderna enligt de nu gällande reglerna

som är den 25 februari valåret, den 10 februari

respektive den 15 januari. Sametinget har efter

remisstidens utgång anfört att tiden mellan sista

dagen för anmälan till röstlängden och sista dagen

för upprättande av röstlängden med utredningens

förslag blir tämligen kort. Regeringen instämmer i

detta och föreslår därför att sista dagen för

anmälan till röstlängden skall vara den 20 oktober

året före valåret.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Mandatfördelning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att talet 1,4 används som

första divisor vid fördelningen av mandat i

Sametinget.

Gällande bestämmelser

Sametingslagen saknar bestämmelser som fungerar som

spärr mot småpartier. Det krävs vidare endast tre

personer för att registrera ett parti. Detta har

ansetts bidra till att de 31 ledamöterna i

Sametinget representerar för närvarande nio partier,

varav de tre minsta endast har ett mandat vardera.

Enligt 3 kap. 32 § sametingslagen skall mandaten,

vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och

liknande sammanslutningar, fördelas proportionellt

på grundval av valresultatet. Härvid skall mandaten,

ett efter annat, tilldelas den grupp, det parti

eller motsvarande som för var gång uppvisar det

största jämförelsetalet. Detta beräknas genom att

gruppernas, partiernas eller sammanslutningarnas

röstetal delas med det tal som är ett högre än det

dubbla antalet mandat som redan har tilldelats

gruppen, partiet eller sammanslutningen (divisorn).

Det är således den s.k. rena uddatalsmetoden med 1,0

som första divisor som tillämpas. För de allmänna

valen gäller att jämförelsetalet, så länge ett parti

inte ännu tilldelats något mandat, beräknas genom

att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4

(den s.k. jämkade uddatalsmetoden). Först därefter

beräknas jämförelsetalet på samma sätt som enligt

sametingslagen, dvs. genom att partiets röstetal

delas med det tal som är ett högre än det dubbla

antalet av de mandat som redan tilldelats partiet i

valkretsen.

Genom att talet 1,4 används som första divisor

motverkas att småpartier får mandat. Att valet till

Sametinget i detta avseende kommit att få en från de

allmänna valen avvikande reglering har sin grund i

att det vid Sametingets tillkomst ansågs att det

inte borde finnas någon spärr mot småpartier. Enligt

departementschefen borde Sametinget, för att det

skulle kunna representera alla samer, vara så

uppbyggt att även mindre, samiska sammanslutningar

skulle kunna nominera sina kandidater (prop.

1992/93:32 s. 48).

Propositionen

Regeringen bedömer att skäl numera saknas att värna

om att mindre, samiska sammanslutningar skall kunna

bli representerade i Sametinget, eftersom

utvecklingen gått mot etablerade partier. Behovet av

en stabiliserande faktor är av den anledningen mera

angeläget. En särreglering som den aktuella är

därför inte längre motiverad. Första divisor i

sametingsvalet bör därför i framtiden vara 1,4.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Registrering av grupper och partier

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att grupper, partier och

liknande sammanslutningar som inte redan har

mandat i Sametinget måste ha ett dokumenterat

stöd av minst 50 personer för att kunna bli

registrerade och få ställa upp i valet.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 9 § sametingslagen skall det av en

anmälan av kandidater till Sametinget framgå vilken

grupp, vilket parti eller liknande sammanslutning

som kandidaterna tillhör. Anmälan skall också

innehålla uppgift om namn på minst tre kandidater i

bestämd ordningsföljd. Sametingets valnämnd beslutar

härefter om registrering av gruppen, partiet eller

den liknande sammanslutningen. Andra än kandidater

för registrerade grupper, partier eller liknande

sammanslutningar är inte valbara. Bestämmelsen

innebär således att det krävs tre personer för att

registrera ett parti.

Propositionen

I propositionen anförs att det förhållandet att det

bara krävs tre personer för att registrera grupper,

partier och liknande sammanslutningar har betydelse

för splittringen av rösterna i sametingsvalet. I

likhet med Sametingsutredningen anser regeringen att

ett skärpt krav inför registreringen skulle ha en

dämpande effekt på röstsplittringen och föreslår

därför att det införs ett krav på att minst 50

personer skall stödja grupper, partier eller

liknande sammanslutningar för att de skall få

registreras och ha rätt att ställa upp i valet.

Bestämmelsen i 3 kap. 9 § sametingslagen föreslås

därför kompletterad med ett krav på att grupper,

partier m.m. utöver vad som krävs enligt

bestämmelsens nuvarande lydelse skall ha ett

dokumenterat stöd av minst 50 röstberättigade

personer, inklusive de angivna kandidaterna. Vidare

föreslås att detta skall gälla endast grupper,

partier och liknande sammanslutningar som inte har

mandat i Sametinget. Skälet härtill är att det anses

vara lämpligt ur demokratisk synvinkel att de

partier som redan är representerade i Sametinget kan

komma under väljarnas bedömning. Om ett parti

misslyckas med att få mandat i det kommande valet

skall dock det skärpta registreringskravet omfatta

partiet i nästföljande val.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Omval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att regler om omval införs i

sametingslagen.

Bakgrund

I samband med valet till Sametinget 2001 uppstod

behov av att genomföra ett omval. Bestämmelser om

omval saknades dock i sametingslagen, till skillnad

mot vad som är fallet enligt vallagen beträffande

allmänna val. Som en temporär lösning på problemet

utfärdade regeringen en förordning med tillfällig

giltighet, förordningen (2001:725) om valdag m.m.

för omval till Sametinget. I förordningen föreskrevs

bl.a. att den röstlängd som upprättats för det

ordinarie valet skulle användas också vid omvalet.

Förordningen upphörde att gälla den 1 januari 2002.

Propositionen

Regeringen föreslår att regler om omval införs i

sametingslagen. Därvid föreslås att dagen för omval,

på motsvarande sätt som vid de allmänna valen,

bestäms av Valmyndigheten efter samråd med

länsstyrelsen och Sametingets valnämnd. Vidare

föreslås att samma röstlängd används som vid det

ordinarie valet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Behandling av personuppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propostionenpropositionen om att lagen (2001:

183) om behandling av personuppgifter i

verksamhet med val och folkomröstningar

ändras så att lagen gäller även valen till

Sametinget.

Propositionen

I propositionen föreslås att lagen (2001:183) om

behandling av personuppgifter i verksamhet med val

och folkomröstningar skall göras tillämplig även på

valen till Sametinget.

Det anförs att det för behandlingen av

personuppgifter i samband med valen bör finnas en

särskild databas (databas för sametingsvalet) som

används för tillhandahållande av den information som

behövs för framställning av röstlängd, röstkort och

valsedlar samt sammanräkning av valresultat,

tillsyn, kontroll, uppföljning och planering av

verksamheten samt statistik om valen. Dessa ändamål

överensstämmer med vad som föreskrivs i lagen för de

allmänna valen. Till databasen skall Valmyndigheten,

länsstyrelsen och Sametinget ha direktåtkomst när

det hålls val till Sametinget.

De föreslagna ändringarna i lagen är av teknisk

karaktär och innebär att i huvudsak samma regler om

personuppgiftsbehandling skall tillämpas vid valet

till Sametinget som vid allmänna val. Med en ny

reglering av personuppgiftsbehandlingen som den

beskrivna blir 4 kap. sametingslagen till största

delen överflödigt. Kapitlet bör därför, enligt

regeringens uppfattning, upphävas. Nuvarande 4 kap.

4 § bör dock bibehållas och erhålla ny placering i

lagen. Den bestämmelsen innebär att inhämtning av

personuppgifter från folkbokföringen får ske för

kontroll m.m. av uppgifter som avser

sameröstlängden, såsom uppgifter i en anmälan till

längden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning och

tillstyrker regeringens förslag i här berörda delar.

Könsneutral lagtext

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motion 2003/04:K17

yrkande 3 om könsneutral lagtext med

hänvisning till att utskottet förutsätter att

regeringen kommer att behandla denna fråga i

annat sammanhang.

Motionen

I motion 2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att

sametingslagen skall vara könsneutral (yrkande 3).

Bakgrund

Riktlinjer från Statsrådsberedningen

Statsrådsberedningen har gett ut vissa anvisningar

för författningsskrivning i den s.k. Gröna boken (Ds

1998:66). I denna hänvisas i fråga om språket i nya

författningar och i ändringsförfattningar till bl.a.

Statsrådsberedningens promemoria 1994:4 Några

riktlinjer för författningsspråket och

Myndigheternas föreskrifter: Handbok i

författningsskrivning (Ds 1998:43).

I Statsrådsberedningens promemoria från 1994

(reviderad 1998-06-30) framhålls (s. 12) att ett

sätt att skriva könsneutralt är att använda sig av

han eller hon (inte han/hon). Enligt promemorian

rekommenderas denna lösning t.ex. när författningen

är kort eller när kombinationen bara behöver

användas några få gånger. Om texten däremot kräver

ett ymnigt bruk av pronomen blir kombinationen

störande, särskilt vid böjning. I promemorian anförs

att ett annat och ofta bättre sätt är att använda

pluralformer i stället för singularformer. Ett

tredje sätt anges vara att med hjälp av

omskrivningar undvika personliga pronomen i texten.

Avslutningsvis anges i promemorian att det i regel

går att skriva könsneutralt med hjälp av de angivna

sätten. Men om det av någon anledning inte går, kan

man i ändringsförfattningar behålla han, honom,

hans. I nyskrivna författningar bör man enligt

promemorian emellertid välja könsneutrala

alternativ.

I Myndigheternas skrivregler (Femte utökade

upplagan), Ds 2001:48, anges (avsnitt 4.4.1)

beträffande användningen av pronomenet han att detta

tidigare alltid användes i många texter, särskilt

författningstexter, när man syftade på båda könen.

Det anges fortfarande vara användbart när man avser

både män och kvinnor eller där substantivet är en

abstraktion. I texter där man måste skilja på könen

eller i texter som man vill göra helt könsneutrala

kan man välja något eller några av följande sätt:

han eller hon, upprepning av huvudordet, omskrivning

med plural eller könsneutrala substantiv.

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

I samband med behandlingen av lag om tystnadsplikt

för präst inom Svenska kyrkan m.m. år 1979 avstyrkte

utskottet (KU 1979/80:7) ett motionsyrkande om

ändring av ordet han i lagtexten till orden han

eller hon. Utskottet hyste förståelse för de av

motionärerna framlagda synpunkterna. Utskottet

framhöll att det i de föreslagna lagtexterna använda

ordet han självfallet inte betecknade enbart män.

Ordet var i stället uppenbart använt som

ersättningsord för substantiv som betecknar både män

och kvinnor. Av Statsrådsberedningens promemoria

1979:2 med några riktlinjer för författningsspråket

framgick enligt utskottet att denna könsneutrala

användning av ordet han var hävdvunnen i svenskt

lagspråk och att anvisningarna innebär att ordet

även fortsättningsvis skall användas på detta sätt i

flertalet fall. Enligt utskottets mening hade det

likväl varit lämpligare om annat uttryck än han

begagnats i lagtexten. Utskottet fann dock att

angelägenheten av att ny lagstiftning kom till stånd

på området var så stor att den tog över den

olägenhet som låg i att lagtexterna inte fått en

helt tillfredsställande språklig utformning.

Lagutskottet behandlade år 1979 (LU 1979/80:10)

ett motionsyrkande om att riksdagen hos regeringen

skulle begära att vid översyn av äldre lagar och

utarbetandet av nya lagtexter författningarna skulle

utformas könsneutralt. Lagutskottet redogjorde för

vad som anfördes i Statsrådsberedningens promemoria

1979:2 om användningen av ordet han och språklig

modernisering av äldre författningar (se ovan).

Lagutskottet delade motionärernas uppfattning om att

språket i åtskilliga både äldre och yngre

författningar stod i mindre god samklang med

strävandena mot jämställdhet mellan män och kvinnor.

En modernisering av författningsspråket tedde sig

enligt utskottets mening erforderlig, och utskottet

såg därför med tillfredsställelse att dittills

tillämpade regler för författningsskrivandet setts

över och kompletterats av Statsrådsberedningen i

samarbete med departementets rättschefer och att

framkomna synpunkter redovisats i

Statsrådsberedningens PM 1979:2. Lagutskottet

framhöll att promemorians språkregler och

anvisningar för en modernisering av

författningsspråket var avsedda att tillämpas inte

bara när nya författningar utarbetas utan också då

äldre lagar och förordningar ändras i sakligt

hänseende. Enligt lagutskottets mening tillgodosåg

de nya riktlinjerna i allt väsentligt de krav på

författningsspråket som kunde ställas från

jämställdhetssynpunkt.

I Kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande

(SOU 1987:4) En ny kyrkolag m.m. berörs bruket av de

personliga pronomenen han och hon i

författningstexterna. Konstruktionen med han eller

hon ansågs enligt utredningen bli onödigt tung, och

för att få ett så naturligt och lättläst språk som

möjligt valde man att använda pronomenet han i

sammanhang där det behövdes ett personligt pronomen

i singularis. Utredningen trodde inte att det skulle

uppstå några problem för den som läste utredningens

lagtexter att förstå att han enligt gängse bruk här

användes i allmän betydelse och syftade på båda

könen. Även i Kommunallagsgruppens slutbetänkande Ny

lag om kommuner och landsting (Ds 1988:52) berördes

svårigheten att skriva könsneutralt. Utredningen

fullföljde 1983 års demokratiberednings arbete (se

Principer för ny kommunallag, SOU 1985:29) med att

göra lagen könsneutral, men man försökte undvika de

dubbla pronomenen som ofta leder till tunga

formuleringar. Utredningen har på olika sätt försökt

att komma runt de problem som enligt utredningen

nödvändigtvis uppstår när man skall skriva en

könsneutral författningstext. Det ansågs mödan värt

eftersom endast ett tjugotal paragrafer berördes.

Konstitutionsutskottet behandlade vidare

motionsyrkanden om ett könsneutralt språk såväl

under riksmötet 1997/98 som under de tre riksmötena

närmast dessförinnan. Vid behandlingen under

riksmötet 1994/95 underströk utskottet betydelsen av

att det språk som används i officiella texter i så

stor utsträckning som möjligt är könsneutralt.

Utskottet ansåg sig kunna utgå

i från att de nämnda riktlinjerna för språket i

lagar och andra författningar samt inom den

offentliga förvaltningen följdes. Utskottet ansåg

att motionen borde lämnas utan bifall (bet.

1994/95:KU13). Vid riksmötet 1995/96 saknades det

enligt utskottets mening anledning att göra någon

annan bedömning än vid tidigare riksmöten. Den då

aktuella motionen avstyrktes (bet. 1995/96:KU7).

Utskottet vidhöll sin tidigare inställning även vid

riksmötet 1997/98 (bet. 1997/98:KU5) och

avstykteavstyrkte även då den aktuella motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång stryka under betydelsen av

att språk i officiella texter används på ett

könsneutralt sätt i så stor utsträckning som

möjligt. Enligt utskottets mening tillgodoser de nu

redovisade riktlinjerna för författningsskrivning i

allt väsentligt de krav på författningsspråket som

kan ställas i detta avseende. Mot den bakgrunden

hyser utskottet förståelse för de av motionärerna

framlagda synpunkterna. Av propositionen framgår

emellertid att regeringen avser att i annat

sammanhang behandla de övriga frågor som

Sametingsutredningen har behandlat i betänkandet

Sametingets roll i det svenska folkstyret (SOU

2002:77). Utskottet förutsätter att regeringen i

samband därmed även behandlar frågan om att i

sametingslagen genomgående föra in ett annat uttryck

än han.

Reservation (fp):

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt ___ borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation ___ om att

sametingslagen skall vara könsnseutral. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:K17 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att förändringar bör göras i lagtexten så att

sametingslagen blir könsneutral.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Definition av begreppet same (punkt 3)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen om ändring i

bestämmelserna som definierar vem som är same och om

att Sametinget i plenum ges möjlighet att föreslå

valnämnden om en person skall tas upp i röstlängden.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:K17

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att det ytterst måste vara den enskilda

människan - inte staten, traditionen eller

utomstående bedömare - som avgör i vilken mån han

eller hon känner tillhörighet till en nationell

minoritet eller en språklig gemenskap. Sametinget i

plenum måste ges möjlighet att föreslå valnämnden om

en person som enligt gällande definition kan

betraktas som icke-same skall tas upp i röstlängden.

Enligt vår mening är det olämpligt att ett icke-

samiskt organ skall kunna avgöra om en person är

same eller inte.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

1. Sametingsfrågor

2.

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m), Nils

Fredrik Aurelius (m) och Tuve Skånberg (kd).

Frågan om vem som är same eller ej aktualiserar

frågor som handlar om huruvida det offentliga och

staten över huvud taget skall ha synpunkter på en

enskild medborgares etniska eller annan

tillhörighet. Inför det offentliga bör varje

medborgare vara just medborgare och inget annat.

Detta bör också vara statens utgångspunkt vid synen

på minoriteter av olika slag i det svenska

samhället. Frågan om minoritetstillhörighet bör ägas

av dem som definierar sig som en gemenskap, inte av

staten. Det är inte som tillhöriga ett kollektiv

utan som individer som staten skall bemöta de

enskilda medborgarna - oavsett om det handlar om

minoritetstillhörighet eller ej.

Det problem som propositionen syftar till att

hantera uppstår ur det faktum att Sametinget är en

offentlig myndighet, vilket i sin tur kräver en

offentlig lagreglering i frågan om hur det avgörs

vem som är berättigad att välja företrädare till

Sametinget.

3. Frågan om den samiska tillhörigheten bör

enligt vår mening avgöras i ett samspel

mellan den enskilde och det samiska

samfundet. Det förutsätter dock att den

samiska gemenskapen och dess representation

inte har karaktären av en offentlig

myndighet med de formella krav på

tillhörighet och lagreglering som detta

ställer.

4.

5. Ändringar i sametingslagen m.m.

6.

av Kerstin Lundgren (c).

Den enskilda individen utgör utgångspunkten för

samhällsbygget. En långtgående decentralisering av

offentlig makt och ansvar förutsätter ett starkt

skydd för individerna mot godtycke och övergrepp.

Till Sametinget har decentraliserats offentliga

myndighetsuppgifter, och därmed följer kravet på ett

starkt skydd för den enskilde. I grunden delar jag

Sametingets åsikt att det är olämpligt att ett icke

samiskt organ skall kunna avgöra om en person är

same eller inte. I likhet med Sametinget utgår jag

dels från att besvärsmöjligheten till länsstyrelsen

blir en temporär lösning, dels från att fortsatt

dialog kan forma en annan ordning för att

säkerställa skyddet för den enskilde individen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:86 Ändringar i sametingslagen (1992:1433),

m.m.:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i sametingslagen (1992:1433),

2. lag om ändring i lagen (2001:183) om behandling

av personuppgifter i verksamhet med val och

folkomröstningar.

Följdmotion

2003/04:K17 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring i

bestämmelserna som definierar vem som är same.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sametinget i

plenum ges möjlighet att föreslå valnämnden om en

person skall tas upp i röstlängden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sametingslagen

skall vara könsneutral.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringens lagförslag

Utskottets lagförslag

Reservanternas lagförslag

Konventionstexter

Lagrådsyttrande som begärts av utskottet

Yttranden från andra utskott

Övrigt