Bet. 2003/04:LU19

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU19

Åtgärder mot barnäktenskap och tvångsäktenskap

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap

och tvångsäktenskap jämte två motioner som väckts

med anledning av propositionen. Därutöver behandlas

tretton motionsyrkanden från de allmänna

motionstiderna åren 2001, 2002 och 2003.

Propositionen innehåller förslag till vissa

ändringar i äktenskapsbalken m.fl. lagar. Syftet med

förslagen är att förhindra barnäktenskap och

tvångsäktenskap. Enligt förslagen skall

hindersprövning för vigsel inför svensk myndighet

alltid ske med tillämpning av svensk lag. Om ingen

av parterna har anknytning till Sverige genom

medborgarskap eller hemvist skall för var och en av

dem även medborgarskapslandets eller hemvistlandets

lag tillämpas. En konsekvens av förslagen är att

ingen längre kan ingå äktenskap inför svensk

myndighet före 18 års ålder utan särskilt tillstånd.

Villkoren för att få ett sådant tillstånd föreslås

också bli skärpta. Vidare föreslås en ny regel som

förtydligar och förbättrar möjligheterna att vägra

erkänna ett utländskt äktenskap som ingåtts under

tvång eller som inte hade tillåtits vid en svensk

hindersprövning. Propositionen innehåller också

förslag till vissa lagändringar som skall förebygga

att äktenskap ingås inför svensk myndighet i strid

mot gällande ordning. Möjligheten till

äktenskapsskillnad utan föregående betänketid

föreslås utvidgad till att omfatta även fall då

äktenskapet ingåtts under tvång eller i strid mot

ålderskravet. Allmän åklagare skall kunna föra talan

om äktenskapsskillnad i dessa fall. Förslagen berör

i tillämpliga delar också registrerade partnerskap.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj

2004.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avslår samtliga motioner.

I betänkandet finns sju reservationer och två

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap,

c) lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap,

d) lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska

kyrkan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:48

samt avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 10,

2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333,

2002/03:Ju249 yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande

14, 2002/03:Ub557 yrkande 4, 2003/04:L11 yrkande

1, 2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326 yrkande

17 och 2003/04:Ub394 yrkande 4.

Reservation 1 (kd)

2. Tillstånd att ingå äktenskap före 18 års

ålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 3

och 9.

Reservation 2 (fp, c)

3. Dispens från 18-årsgränsen för

registrering av partnerskap

Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkande 8.

Reservation 3 (fp)

4. Ogiltigförklaring eller återgång av

inhemska äktenskap, m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 4

och 7.

Reservation 4 (fp, kd)

5. Förbättrad kontroll

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L12 yrkande

5 och 2003/04:L211 yrkande 1.

Reservation 5 (fp)

6. Straffrättsliga bestämmelser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L277

yrkande 4, 2002/03:A323 yrkande 3 och

2003/04:L211 yrkande 2.

7. Uppföljning, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L11 yrkande

2 och 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.

Reservation 6 (fp, v)

Reservation 7 (kd)

Stockholm den 18 mars 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s),

Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria

Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion

(s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c),

Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Mia

Franzén (fp).

2003/04

LU19

Redogörelse för ärendet

Bestämmelser om vilket lands lag som skall tillämpas

vid hindersprövning och om erkännande av utländska

äktenskap finns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap.

Familjelagssakkunniga lade i betänkandet (SOU

1987:18) Internationella familjerättsfrågor fram ett

förslag till en samlad lag om internationella

familjerättsfrågor. Betänkandets lagförslag innehöll

bl.a. förändrade regler om hindersprövning.

Familjelagssakkunnigas förslag har inte lett till

lagstiftning i de delar som rör ingående av

äktenskap. Beredningen av frågor om förändrade

regler om lagval vid hindersprövning, lägsta

äktenskapsålder och erkännande av utländska

äktenskap har fortsatt.

Våren 2002 förordade lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända betänkande 2001/02:LU13 ett

tillkännagivande om att lagstiftningsåtgärder

omgående borde komma till stånd i syfte att

förhindra barnäktenskap och arrangerade äktenskap

(rskr. 148).

Inom Justitiedepartementet har därefter upprättats

promemorian (Ds 2002:54) Svenska och utländska

äktenskap. Promemorian har remissbehandlats och

ligger till grund för förslagen i förevarande

proposition.

I propositionen föreslår regeringen - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen antar i

propositionen framlagda förslag till lag om ändring

i äktenskapsbalken, lag om ändring i lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap, lag om

ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap och lag om ändring i lagen

(1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom andra

trossamfund än Svenska kyrkan.

Regeringens förslag återfinns i bilaga 1 och

lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två motioner

väckts. I ärendet behandlar utskottet också tretton

motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren

2001, 2002 och 2003. Förslagen i motionerna

återfinns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och

avslå ett motionsyrkande med krav på att

propositionen skall avslås i viss del. Övriga

motionsyrkanden får anses tillgodosedda genom

förslagen i propositionen, varför de också

bör avslås. Jämför reservation nr 1 (kd).

Bakgrund

I 2 kap. äktenskapsbalken uppställs vissa hinder mot

äktenskap. Den som är under 18 år får inte gifta sig

utan tillstånd av länsstyrelsen (1 §). De som är

släkt i rätt upp- och nedstigande led eller är

helsyskon får inte ingå äktenskap (3 § första

stycket). Halvsyskon får gifta sig med varandra

endast efter tillstånd av regeringen eller av den

myndighet regeringen bestämmer (3 § andra stycket).

Den som sedan tidigare är gift eller partner i ett

registrerat partnerskap får inte ingå äktenskap

(4 §). I lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap (partnerskapslagen) föreskrivs

motsvarande hinder mot registrering av partnerskap,

dock med den skillnaden att den som är under 18 år

inte kan få dispens från ålderskravet (1 kap. 3 §).

Hindersprövningen har t.o.m. utgången av år 2003

gjorts av skattemyndigheten på den ort där den som

har ansökt om prövningen är bosatt. Riksdagen har

hösten 2003 beslutat att Riksskatteverket och

skattemyndigheterna fr.o.m. den 1 januari 2004

ersätts med en för hela landet gemensam myndighet,

Skatteverket (prop. 2002/03:99, bet. SkU2, rskr.

17). I fall där det finns en internationell

anknytning skall den myndighet som gör

hindersprövningen ta ställning till vilket lands lag

den skall tillämpa. Huvudregeln för detta lagval är

att en persons rätt att gifta sig prövas enligt

lagen i den stat där han eller hon är medborgare,

vilket följer av 1 kap. 1 § lagen (1904:26 s. 1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap (1904 års lag). Undantag

från huvudregeln framgår av lagens 1 kap. 2 § och 7

kap. 3 §. Som undantag enligt 1 kap. 2 § föreskrivs

att svensk medborgare med hemvist i en främmande

stat sedan minst två år har möjlighet att få sin

rätt att ingå äktenskap prövad enligt lagen i den

främmande staten, om den med vilken han eller hon

avser att gifta sig medger det. Vidare stadgas att

en utländsk medborgare som sedan minst två år har

hemvist i en annan stat än medborgarskapsstaten har

motsvarande rätt. Av paragrafen följer också att en

utländsk medborgare med hemvist i Sverige sedan mer

än två år alltså har möjlighet, men inte skyldighet,

att få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt

svensk lag. Enligt paragrafens tredje stycke finns

möjlighet för regeringen att i visst fall förordna

att svensk lag får tillämpas beträffande utländsk

medborgare som inte haft hemvist här i två år. Som

undantag gäller också enligt 7 kap. 3 § 1904 års lag

att statslösa personer och flyktingar med hemvist i

Sverige får sin rätt prövad enligt svensk lag till

följd av att de i detta sammanhang jämställs med

svenska medborgare.

För internordiska förhållanden gäller särskilda

bestämmelser enligt förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap.

Även om hindersprövningen enligt lagvalsreglerna i

1904 års lag skall göras enligt utländsk lag skall

vissa i lagen särskilt angivna äktenskapshinder

alltid beaktas (1 kap. 3 §). Hindren är desamma som

de i äktenskapsbalken med två undantag. Dels får

halvsyskon gifta sig utan dispens, dels är

åldersgränsen för äktenskap utan tillstånd av

länsstyrelsen 15 år i stället för 18 år.

Bestämmelsen i 1 kap. 3 § är avsedd att förhindra

en rättstillämpning som strider mot grunderna för

den svenska rättsordningen (prop. 1973:158 s. 82).

Som ett allmänt förbehåll gäller dock också att

bestämmelser i främmande lag eller beslut som har

meddelats av myndighet i främmande stat inte får

tillämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt

med grunderna för rättsordningen här i landet (ordre

public). Förutsättningen kommer till uttryck i den

generellt tillämpliga 7 kap. 4 § 1904 års lag vari

föreskrivs att bestämmelse i främmande lag eller

beslut som meddelats av myndighet i främmande stat

ej får tillämpas, om det skulle vara uppenbart

oförenligt med grunderna för rättsordningen här i

riket. Ordre public-förbehållet har som funktion att

i det enskilda fallet erbjuda en möjlighet att

avböja en rättstillämpning som skulle komma i

konflikt med grundläggande värderingar inom den egna

rättsordningen. Bedömningen är avsedd att ta sikte

på resultatet av en viss konkret tillämpning.

För partnerskap finns det i partnerskapslagen en

lagvalsregel som föreskriver att rätten till

registrering prövas enligt svensk lag (1 kap. 3 §).

Registrering får ske endast om paret har anknytning

till Sverige eller vissa andra närmare angivna

länder (1 kap. 2 §).

Reglerna om erkännande av äktenskap som har ingåtts

i utlandet enligt utländsk lag tar i första hand

sikte på formkraven. Några uttryckliga bestämmelser

om de materiella förutsättningarna för att ett

enligt utländsk rätt ingånget äktenskap skall

erkännas här i landet finns inte i lag. Oavsett de

normer som i övrigt kan ställas upp för erkännandet

av ett utländskt äktenskap gäller det som en allmän

förutsättning för rättstillämpningen att den inte

får vara uppenbart oförenlig med grunderna för den

svenska rättsordningen (ordre public).

Vad som tillhör grunderna för rättsordningen är

inte närmare uttalat i lagregeln, men det följer av

sakens natur att det skall röra sig om värderingar i

principiella frågor av större vikt. I kravet på

uppenbarhet ligger också att den konstaterade

avvikelsen skall vara av väsentlig art. Dessa

förutsättningar medför att tillämpningen av ordre

public-förbehållet är restriktiv. Exempel på fall då

förbehållet kan tillämpas är då äktenskap har

ingåtts av någon som är mycket ung eller då någon

har tvingats att ingå äktenskap.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen vissa ändringar

i bl.a. äktenskapsbalken, lagen om registrerat

partnerskap och 1904 års lag. De föreslagna

lagändringarna syftar till att förbättra skyddet för

enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap och

därigenom förhindra barn- och tvångsäktenskap.

Regeringen anför att förslagen i propositionen utgör

en del av ett större åtgärdsprogram från regeringens

sida till stöd för ungdomar som lever i en vardag av

ofrihet, tvång, hot eller våld. Förslagen i

propositionen rör i huvudsak endast civilrättsliga

frågeställningar.

För det första föreslår regeringen en ändrad

huvudregel för lagvalet vid hindersprövning.

Förslaget innebär att vid hindersprövning för vigsel

inför en svensk myndighet skall den svenska lagens

bestämmelser om äktenskapshinder alltid tillämpas.

Om varken kvinnan eller mannen har anknytning till

Sverige genom medborgarskap eller hemvist skall för

var och en av dem även medborgarskapslandets eller

hemvistlandets lag tillämpas vid hindersprövningen.

Om det finns särskilda skäl skall hindersprövningen

dock kunna göras med tillämpning av enbart svensk

lag även i ett fall med sådan svag anknytning till

Sverige. Endast om det finns särskilda skäl får

tillstånd ges till äktenskap före 18 års ålder. De

ärenden om tillstånd till äktenskap och tillstånd

till registrering av partnerskap som i dag prövas av

regeringen, dvs. frågor om tillstånd för underårig

att ingå äktenskap i de fall den underårige har

hemvist i utlandet och frågor om tillstånd för

halvsyskon att ingå äktenskap och registrera

partnerskap, skall i fortsättningen prövas av

länsstyrelsen.

För det andra föreslår regeringen en ny regel som

förtydligar och utökar möjligheterna att vägra

erkänna vissa utländska äktenskap. Ett utländskt

äktenskap skall inte erkännas i Sverige om det är

sannolikt att det har ingåtts under tvång, eller om

minst en av parterna hade anknytning till Sverige

och det skulle ha funnits hinder mot äktenskapet

enligt svensk lag vid den tidpunkt då det ingicks.

Undantag görs dock om det finns särskilda skäl att

erkänna äktenskapet. Lagregeln om när ett äktenskap

skall anses giltigt till formen förtydligas.

För det tredje föreslås i propositionen också

vissa utökade möjligheter till äktenskapsskillnad

utan betänketid. En make skall ha rätt till

omedelbar skilsmässa om det görs sannolikt att maken

har tvingats att ingå äktenskapet eller om maken har

gift sig före 18 års ålder utan tillstånd. Även

allmän åklagare skall kunna föra talan om

äktenskapsskillnad i sådana fall.

För det fjärde föreslår regeringen också att

kontrollen av vigselförrättare,

registreringsförrättare och trossamfund med

vigseltillstånd skall förbättras. Vid underrättelse

om vigsel skall skattemyndigheten kontrollera att

hindersprövningen inte har åsidosatts. Upptäcks ett

sådant förhållande skall den som beträffande

vigselförrättaren skall anmäla eller pröva frågan om

disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller

entledigande underrättas. I vissa fall skall även

allmän åklagare underrättas. Kammarkollegiet skall

alltid utreda om den finns grund för att återkalla

vigseltillståndet för ett trossamfund när ett

förordnande att vara vigselförrättare i samfundet

återkallas på grund av att vigselförrättaren har

visat bristande kunskaper eller misskött uppdraget.

Förslagen i propositionen berör i tillämpliga

delar också registrerat partnerskap.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1

maj 2004. De ändrade bestämmelserna om

hindersprövning i 1 kap. 1 § 1904 års lag skall

tillämpas även om prövningen begärts före

ikraftträdandet. I vissa fall skall hindersprövning

som gjorts före den 1 maj 2004 inte gälla för vigsel

efter ikraftträdandet. Undantaget i fråga om

erkännande av utländska äktenskap och de utökade

möjligheterna till skilsmässa utan betänketid i

5 kap. 5 § äktenskapsbalken skall tillämpas endast

på äktenskap som ingåtts efter ikraftträdandet.

Motionerna

Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkar i motion

2003/04:L11 delvis avslag på regeringens förslag

såvitt avser 1 kap. 8 a § 1904 års lag. Motionärerna

anser att regeringens förslag om att ett äktenskap

ändå kan erkännas om det finns särskilda skäl gör

att systemet blir oförutsebart (yrkande 1).

I motion 2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) anförs att tvångsäktenskap och barnäktenskap

måste motverkas. Ett tillkännagivande om att

förändringar bör genomföras snarast möjligt begärs i

motionen (yrkande 14). Liknande krav framställs i

motion 2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

(yrkande 10), motion 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson

m.fl. (fp) (yrkande 9) och motion 2003/04:Sf326 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 17).

Krav på tillkännagivanden om att regeringen

skyndsamt skall återkomma till riksdagen med

lagförslag som innebär att 18 år skall vara lägsta

äktenskapsålder framställs i motion 2002/03:L277 av

Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 1), motion

2002/03:L333 av Jan Emanuel Johansson (s), motion

2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp)

(yrkande 4) och motion 2003/04:Ub394 av Viviann

Gerdin m.fl. (c, fp) (yrkande 4).

Johan Linander m.fl. (c) yrkar i motion

2002/03:Ju249 ett tillkännagivande om att 1904 års

lag bör ändras så att s.k. fullmaktsäktenskap inte

tillåts i den svenska äktenskapslagstiftningen

(yrkande 20).

Utskottets ställningstagande

I enlighet med tillkännagivandet från våren 2002

anser utskottet att det är angeläget att

lagstiftningsåtgärder kommer till stånd i syfte att

förhindra barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Lagförslagen i propositionen rör i huvudsak

civilrättsliga frågeställningar och de utgör en del

av ett större åtgärdsprogram från regeringens sida

till stöd för ungdomar som lever i en vardag av

ofrihet, tvång, hot eller våld. Utskottet hälsar med

tillfredsställelse ett sådant arbete.

Vad först gäller regeringens förslag om en ändrad

huvudregel i 1904 års lag för lagval (1 kap. 1 §

första stycket) vid hindersprövning för vigsel inför

en svensk myndighet anser utskottet att förslaget

väl svarar mot utvecklingstendenserna inom

rättsområdet. Med en regel som utgår från den lag

som gäller i det land vigselmyndigheten tillhör

råder det inte någon tvekan om att den svenska

rättsordningen beaktar de svenska bestämmelserna om

äktenskapshinder som orubbliga. Det blir också,

enligt utskottets mening, tydligt att svenska

myndigheter inte medverkar i tillkomsten av

äktenskap som utifrån grundläggande värderingar i

vårt samhälle inte är önskvärda och att

äktenskapshindrens funktion att skydda enskilda

omfattar alla oavsett ursprung och hemvist.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att den

praktiska och önskvärda konsekvensen av den

föreslagna nya huvudregeln är att vissa utländska

medborgare som är under 18 år eller som är

halvsyskon inte längre kan gifta sig i Sverige utan

dispens samt att sådan dispens skall meddelas endast

om det finns särskilda skäl (2 kap. 1 §

äktenskapsbalken).

Utskottet övergår härefter till att behandla

regeringens förslag om en ny regel i 1904 års lag om

erkännande av utländska äktenskap (1 kap. 8 a §).

Genom bestämmelsen tillkommer, vid sidan av det mer

allmänna förbehållet för ordre public, preciserade

undantag från den grundläggande principen om

erkännande av utländska äktenskap. Enligt regeringen

förtydligar och förbättrar bestämmelsen

möjligheterna att vägra erkänna ett utländskt

äktenskap som inte hade tillåtits vid en svensk

hindersprövning eller utländska äktenskap som

ingåtts under tvång.

Utskottet kan konstatera att det nuvarande ordre

public-förbehållet visserligen i stor utsträckning

kan användas för att undvika stötande resultat. Om

man, som i fråga om ålderskravet, effektivt vill

motverka kringgående av den svenska lagen är det

dock, enligt utskottets mening, inte tillräckligt

att stanna vid det som kan anses uppenbart strida

mot grunderna för den svenska rättsordningen.

Utskottets grundläggande inställning är att

barnäktenskap inte skall accepteras, och därför bör

lagen vara utformad så att detta klart framgår. För

de äktenskap som ingås inför svensk myndighet ger

äktenskapsbalkens nuvarande regler om

äktenskapshinder klart besked om att parterna skall

vara minst 18 år. Lika klart bör det, enligt

utskottet, framgå av de regler som styr vilka

utländska äktenskap som accepteras, att äktenskap

ingångna av personer som är under 18 år och har

anknytning till Sverige inte accepteras här. Mot

denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning

att det bör införas en regel som innebär att ett

äktenskap som ingås av en person med anknytning till

Sverige inte skall erkännas om det inte hade kunnat

ingås enligt svensk lag. Den föreslagna ordningen är

också internationellt accepterad.

Som framgått bör alltså den nya regeln ta sikte på

fall där omständigheterna typiskt sett är sådana att

det finns en risk att parterna agerat för att

undvika äktenskapshindren i den svenska lagen.

Utskottet delar regeringens bedömning att en lämplig

avvägning är att anknytningen skall ha varit av det

slaget att en hindersprövning för vigsel inför

svensk myndighet skulle ha skett med tillämpning av

enbart svensk lag.

Regeringens förslag innebär också att det i den

nya lagregeln om erkännande av utländska äktenskap

slås fast att ett äktenskap som har ingåtts under

tvång inte erkänns. Utskottet delar regeringens

bedömning att det är av sådan vikt att motverka

tvångssituationer att det bör komma till särskilt

uttryck att dessa äktenskap inte erkänns. Genom den

föreslagna lagändringen ges en uttrycklig och

preciserad regel som undantar tvångsäktenskap från

erkännande samt tydliggörs att den svenska

rättsordningen inte accepterar sådana äktenskap.

Beträffande tvångsäktenskap är det, enligt

utskottets mening, inte rimligt att avgränsa

tillämpningen med hänsyn till vilken anknytning

parterna haft till Sverige.

Beträffande förslaget i denna del har Lagrådet

ansett att frågan bör belysas i ett vidare

perspektiv innan ställning tas till förslaget.

Lagrådet har därvid efterlyst en översyn av vad som

skall gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås av

misstag, under svek eller av personer med bristande

rättskapacitet.

Som uttalas i propositionen är rättsläget i de

avseenden som Lagrådet berör inte helt klart. När

det gäller tvångsäktenskap finns det dock, enligt

utskottets mening, ett faktiskt behov av ändrade

regler, och det är angeläget att dessa regler kan

träda i kraft så snart som möjligt. Utskottet delar

också regeringens bedömning att det inte i detta

sammanhang finns skäl att göra den av Lagrådet

efterfrågade översynen. Enligt utskottets mening kan

det dock finnas skäl för regeringen att i framtiden

återkomma till riksdagen i dessa frågor.

En regel om att neka erkännande av utländska

äktenskap skulle i somliga fall kunna leda till

resultat som inte är rimliga. Utskottet anser

därför, liksom regeringen, att det är nödvändigt att

till preciseringen av de fall i vilka erkännande

skall vägras foga en möjlighet till undantag på

grund av särskilda skäl. Utskottet delar inte de

farhågor som motionärerna i motion 2003/04:L11 har

gett uttryck för beträffande tillämpningen av denna

regel.

Utskottet har inte heller något att erinra mot

lagförslagen i övrigt.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

skall anta regeringens lagförslag och avslå motion

2003/04:L11 yrkande 1. Härigenom får övriga

motionsyrkanden anses tillgodosedda, och utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår motionerna

2001/02:U327 yrkande 10, 2002/03:L277 yrkande 1,

2002/03:L333, 2002/03:Ju249 yrkande 20,

2002/03:Sf226 yrkande 14, 2002/03:Ub557 yrkande 4,

2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326 yrkande 17

och 2003/04:Ub394 yrkande 4.

Tillstånd att ingå äktenskap före 18

års ålder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

prövningen av en ansökan om tillstånd att

ingå äktenskap före 18 års ålder. Jämför

reservation nr 2 (fp och c).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att den svenska

lagens bestämmelser om äktenskapshinder alltid skall

tillämpas vid hindersprövning för vigsel inför en

svensk myndighet. Enligt 2 kap. 1 § äktenskapsbalken

får den som är under 18 år inte ingå äktenskap utan

tillstånd av länsstyrelsen. Regeringen föreslår att

sådant tillstånd till äktenskap före 18 års ålder

skall få ges endast om det finns särskilda skäl.

Vidare föreslås att en ansökan om ett sådant

tillstånd skall prövas av länsstyrelsen i det län

där sökanden är folkbokförd. I sådana ärenden skall

länsstyrelsen, om det kan ske, bereda den

underåriges vårdnadshavare tillfälle att yttra sig.

Yttrande samt de upplysningar som kan vara av

betydelse för frågans bedömning skall inhämtas från

socialnämnden i den kommun där den underårige är

folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd

här i landet, i den kommun där han eller hon vistas.

En annan socialnämnd som har tillgång till

upplysningar som kan vara av betydelse i frågan är

skyldig att lämna sådana på begäran av den

socialnämnd som skall yttra sig.

Motionen

Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L12

att lagtexten bör kompletteras med en skyldighet för

länsstyrelsen att även höra den underårige. Med ett

sådant förfarande ökar, anför motionärerna,

möjligheterna att göra en bedömning av den

underåriges mognad och att få reda på den

underåriges egen inställning. Ett tillkännagivande

begärs i enlighet härmed (yrkande 3). Vidare begär

motionärerna ett tillkännagivande om att det vid

dispensprövningen alltid skall göras en

helhetsbedömning (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill för sin del understryka att en

dispensprövning inte enbart handlar om att ge en

underårig rätt att ingå äktenskap utan också om att

undanta den underårige från det skydd åldersgränsen

erbjuder. Sådant tillstånd bör därför, som

regeringen föreslår, endast ges om det föreligger

särskilda skäl.

En självklar utgångspunkt för prövningen är,

enligt utskottets uppfattning, att den underåriges

eget bästa skall vara bestämmande vid avgörandet.

Endast om förhållandena är sådana att det är

särskilt angeläget ur den unges synvinkel att

äktenskap kan ingås före 18 års ålder bör dispens

meddelas. I propositionen anför regeringen att

utredningen i första hand får ske genom samtal med

den underårige, vårdnadshavarna och den tilltänkta

maken. Eftersom det skall bedömas om den underårige

är utsatt för påtryckningar kan det, enligt

regeringens uppfattning, vara viktigt att hålla

samtal med de berörda personerna både enskilt och

gemensamt. Enligt regeringen får varje enskilt

dispensärende avgöras efter en sammanvägning av

samtliga omständigheter i just det fallet.

Den ordning som regeringen föreslår för

dispensprövningen är enligt utskottets mening fullt

tillfredsställande, och den synes också

överensstämma med motionärernas önskemål. Någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida med

anledning av motionsyrkandena är inte påkallade, och

riksdagen bör således avslå motion 2003/04:L12

yrkandena 3 och 9.

Dispens från 18-årsgränsen för

registrering av partnerskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på att det bör införas en möjlighet till

dispens från 18-årsgränsen för registrering

av partnerskap. Jämför reservation nr 3 (fp)

och särskilt yttrande 1 (v).

Propositionen

Enligt gällande regler finns ingen möjlighet till

dispens från 18-årsgränsen för registrering av

partnerskap. I propositionen anför regeringen att

denna fråga inte har övervägts i den

departementspromemoria som ligger till grund för

lagförslagen i propositionen och att en

dispensmöjlighet inte bör införas utan en beredning

i vanlig ordning. Frågan tas därför inte upp i

propositionen.

Motionen

Mia Franzén m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:L12

ett tillkännagivande om att en möjlighet till

dispens från 18-årsgränsen för registrering av

partnerskap bör införas (yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

I avsaknad av närmare beredningsunderlag är

utskottet för närvarande inte berett att i sak ta

ställning till motionsspörsmålet och föreslår att

riksdagen avslår motion 2003/04:L12 yrkande 8.

Ställningstagandet innebär inte att frågan om

dispens från 18-årsgränsen för registrering av

partnerskap därmed en gång för alla skulle vara

avgjord. Utskottet förutsätter att motionsspörsmålet

kommer att bli föremål för överväganden i andra

sammanhang.

Ogiltigförklaring eller återgång av

inhemska äktenskap, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som bl.a.

innehåller krav på införande av en möjlighet

till ogiltigförklaring eller återgång av

inhemska äktenskap. Jämför reservation nr 4

(fp, kd).

Bakgrund

I 4 kap. 2 § äktenskapsbalken anges de i rättsligt

hänseende konstitutiva momenten vid vigsel. Dessa är

att kvinnan och mannen skall vara samtidigt

närvarande, att de skall samtycka till äktenskapet

på fråga från vigselförrättaren, att

vigselförrättaren skall förklara att de är makar

samt att vigselförrättaren är behörig att förrätta

vigsel. Brister det i fråga om någon av dessa

nödvändiga förutsättningar är följden den att

förrättningen är ogiltig som vigsel. Detta innebär

att det äktenskap som synes uppstått är en nullitet.

Det ger inte i något hänseende upphov till ett

äktenskaps rättsverkningar.

Av det ovan redovisade följer motsatsvis att andra

fel eller brister i förrättningen eller förfarandet

än de angivna inte leder till vigselns ogiltighet.

Principen bakom de restriktiva rekvisiten för

vigselns ogiltighet är att faktiskt bestående

äktenskap inte bör få rivas upp på grund av formfel

vid dess ingående, såvida inte felet är av synnerlig

betydelse.

Propositionen

Regeringen redovisar i propositionen att några

remissinstanser pekat på att de föreslagna

erkännandereglerna - och därmed även den nuvarande

ordningen - innebär att utländska äktenskap

behandlas på annat sätt än motsvarande svenska

äktenskap. Ett äktenskap som har ingåtts inför en

svensk myndighet anses t.ex. inte ogiltigt om det

ingåtts i strid mot ett äktenskapshinder.

I propositionen anförs att frågan om giltigheten

av en svensk vigsel inte är jämförbar med frågan om

erkännande av ett utländskt äktenskap.

Förutsättningarna för tillkomsten av ett svenskt

äktenskap är helt styrt av de svenska lagreglerna.

Genom hindersprövningen och genom vigselförrättarens

skyldighet att kontrollera att hindersprövning

gjorts och att inget hinder kommit fram säkerställer

man, anför regeringen, att äktenskap inte ingås i

strid mot äktenskapshindren. Genom formerna för

vigselförrättningen garanteras frivilligheten. I

andra länder kan formerna vara annorlunda; där utgör

t.ex. låg ålder inte alltid hinder mot ett

äktenskap. Vad följden av en vigsel i strid mot de

svenska bestämmelserna skall vara är, enligt

regeringen, både från principiell och från praktisk

utgångspunkt en annan fråga än den om ett äktenskap

som har ingåtts i ett annat land i enlighet med där

gällande bestämmelser kan accepteras av den svenska

rättsordningen. För ett utländskt äktenskap rör det

sig inte om hur ett rättsstridigt ingånget äktenskap

skall hanteras, utan om att dra gränserna för vad

som kan godtas i fråga om avvikelser från de svenska

reglerna för ingående av äktenskap.

I propositionen redovisas också att regeringen

inte anser att det är motiverat att i detta

sammanhang överväga att införa en möjlighet till

ogiltigförklaring eller återgång av inhemska

äktenskap på materiell grund. Enligt regeringen är

fallen i praktiken mycket sällsynta, och det är

möjligt att enkelt upplösa sådana äktenskap genom

äktenskapsskillnad.

Motionen

Mia Franzén m.fl. (fp) ställer sig i motion

2003/04:L12 positiva till regeringens förslag om att

utländska tvångsäktenskap inte skall erkännas i

Sverige. I sådana fall kan det, enligt motionärernas

mening, bli fråga om att fastställa att äktenskapet

är ogiltigt. Motionärerna anser dock att det är

angeläget med en vidare översyn av vad som skall

gälla i fråga om sådana äktenskap som ingås av

misstag, under svek eller av personer med bristande

rättskapacitet. Ett tillkännagivande begärs i

enlighet härmed (yrkande 4). Motionärerna yrkar

också ett tillkännagivande om att det bör införas en

återgångsregel för äktenskap som har ingåtts trots

att det förelåg äktenskapshinder, och någon ansökan

om dispens inte gjorts (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Beträffande det krav som framställs i motion

2003/04:L12 yrkande 4 om en vidare översyn av vad

som skall gälla i fråga om äktenskap som ingås av

misstag, under svek eller av personer med bristande

rättskapacitet har utskottet tidigare i detta

betänkande (s. 11) uttalat sig positivt till att en

sådan översyn kommer till stånd samt ansett att det

kan finnas skäl för regeringen att återkomma till

riksdagen i dessa frågor. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det inte finns någon anledning att

föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av

motion 2003/04:L12 yrkande 4, varför den bör avslås.

Vad därefter gäller frågan om det

bör införas en möjlighet till

ogiltigförklaring eller återgång av

inhemska äktenskap har utskottet

inte någon annan uppfattning än

regeringen. Utskottet kan således

inte ställa sig bakom motion

2003/04:L12 yrkande 7, och föreslår

därför att den bör avslås.

Förbättrad kontroll

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

kontrollen av vigselförrättare,

registreringsförrättare och trossamfund med

vigseltillstånd. Jämför reservation nr 5

(fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att vid underrättelse om vigsel

skall folkbokföringsmyndigheten kontrollera att

hindersprövningen inte har åsidosatts. Upptäcks ett

sådant förhållande skall den som beträffande

vigselförrättaren skall anmäla eller pröva frågan om

disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller

entledigande underrättas. I vissa fall skall även

allmän åklagare underrättas. Motsvarande skall gälla

vid underrättelse om registrerat partnerskap.

Att präster inom Svenska kyrkan får förrätta

vigslar följer av äktenskapsbalken. För vigslar inom

andra trossamfund krävs enligt gällande ordning ett

särskilt tillstånd enligt lagen (1993:305) om rätt

att förrätta vigsel inom andra trossamfund än

Svenska kyrkan. Regeringen föreslår att

Kammarkollegiet alltid skall utreda om det finns

grund för att återkalla vigseltillståndet för ett

trossamfund när ett förordnande att vara

vigselförrättare i samfundet återkallas på grund av

att vigselförrättaren har visat bristande kunskaper

eller misskött uppdraget.

Regeringen anför att ett trossamfunds

vigseltillstånd skall dras in om samfundet inte

längre uppfyller de för tillståndet uppställda

kraven. En situation som kan göra återkallelse

aktuell är, anför regeringen, att ett samfund i sin

verksamhet inte på ett tillräckligt tydligt sätt gör

skillnad mellan sådana religiösa ceremonier som inte

har någon rättsverkan och civilrättsligt giltiga

vigselförrättningar.

Motionerna

Mia Franzén m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L12

att det vore mycket olyckligt om en enskild

vigselförrättares åsidosättande av sina skyldigheter

skulle innebära att hela samfundet miste sin

vigselrätt. Motionärerna anser att det i stället

torde vara lämpligt att utkräva ett individuellt

ansvar. I motionen begärs ett tillkännagivande om

att ansvaret för hindersprövningen skall hänföras

till den enskilde vigselförrättaren (yrkande 5).

Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist (båda s) begär i

motion 2003/04:L211 ett tillkännagivande om en

översyn av lagstiftningen i syfte att religiösa

ledare som förrättar en religiös bröllopsceremoni

för unga under 18 år skall kunna bli föremål för

rättsliga åtgärder (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det inte

acceptabelt att det inom olika trossamfund

förekommit att man har hållit bröllopsceremonier som

inte uppfyller äktenskapsbalkens krav på en vigsel.

Utskottet välkomnar därför regeringens förslag som

innebär att ett trossamfunds vigseltillstånd kan

dras in om samfundet i sin verksamhet inte på ett

tillräckligt tydligt sätt gör skillnad mellan sådana

religiösa ceremonier som inte har någon rättsverkan

och civilrättsligt giltiga vigselförrättningar. Mot

denna bakgrund anser inte utskottet, i motsats till

motionärerna i motion 2003/04:L12 yrkande 5, att det

enbart skall gå att utkräva ett individuellt ansvar

när en enskild vigselförrättare åsidosätter sina

skyldigheter. Riksdagen bör således avslå motion

2003/04:L12 yrkande 5.

Vad därefter gäller motion 2003/04:L211 yrkande 1

vill utskottet erinra om att för det fall en

obehörig vigselförrättare som leder en ceremoni

utger sig för att vara behörig kan straffansvar

enligt bestämmelsen om brottet föregivande av allmän

ställning (17 kap. 15 § brottsbalken) aktualiseras.

Därtill kommer att folkbokföringsmyndigheterna genom

propositionens förslag åläggs en skyldighet att

kontrollera att hindersprövningen inte åsidosatts.

Upptäcks ett sådant förhållande skall den som

beträffande vigselförrättaren skall anmäla eller

pröva frågan om disciplinansvar, åtalsanmälan,

avskedande eller entledigande underrättas. Enligt

utskottets mening är kontrollen av avgörande

betydelse för att förebygga att man kringgår hindren

eller försummar att iaktta dessa och för att

ansvariga organ skall kunna ingripa mot en felande

förrättare. Mot denna bakgrund anser utskottet att

det inte krävs någon ytterligare åtgärd från

riksdagen med anledning av motion 2003/04:L211

yrkande 1, varför den bör avslås.

Straffrättsliga bestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på att föräldrar som gifter bort sina barn

skall kunna straffas. Jämför särskilt

yttrande 2 (v).

Propositionen

I propositionen sägs, som tidigare redovisats, att

de lagförslag som presenteras i propositionen utgör

en del av ett större åtgärdsprogram från regeringens

sida. Under de senaste åren har alltmer

uppmärksamhet riktats mot situationen för ungdomar

som lever i en vardag av ofrihet, tvång, hot eller

våld. Det är känt att vissa flickor och pojkar

utsätts för extrem kontroll från sina anhöriga. En

del lovas bort i arrangerade äktenskap redan som

barn eller tvingas att gifta sig, andra utsätts för

hot och tvång när de försöker leva som andra

ungdomar. Ibland kan det vara fråga om att

föräldrarna vill styra över familjebildningen. I

andra fall kan det vara fråga om att de vill hindra

den unge från att göra något, exempelvis att leva

enligt sin sexuella läggning. Regeringen har

vidtagit, och fortsätter att vidta, en rad åtgärder

för att förbättra förhållandena för dessa ungdomar.

Förslagen i propositionen rör i huvudsak endast

civilrättsliga frågeställningar. Frågan om gällande

straffbestämmelser erbjuder ett tillfredsställande

skydd mot barnäktenskap och tvångsäktenskap, kommer,

anför regeringen, att övervägas i ett annat

sammanhang.

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion

2002/03:L277 ett tillkännagivande om att föräldrar

skall kunna ställas till svars då deras barn gifts

bort som barn eller blir bortgifta mot sin egen

vilja (yrkande 4). Ett liknande yrkande framställs i

motion 2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

(yrkande 3).

I motion 2003/04:L211 av Carina Hägg och Birgitta

Ahlqvist (båda s) begärs ett tillkännagivande om en

översyn av lagstiftningen i syfte att de

familjemedlemmar och släktingar som medverkar till

en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år

skall kunna bli föremål för rättsliga åtgärder

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är

helt oacceptabelt att föräldrar och andra släktingar

lovar bort barn i arrangerade äktenskap eller

tvingar barn att gifta sig.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att

straffrättsliga bestämmelser om sexualbrott samt

brott mot hälsa, frihet och frid finns i

brottsbalken. Som exempel kan nämnas att i 6 kap.

förbjuds sexuellt umgänge med barn under 15 år, och

enligt 4 kap. 4 § kan den som genom misshandel eller

eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning

tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något,

dömas för olaga tvång.

Som redovisats ovan har regeringen utlovat att

frågan om gällande straffbestämmelser erbjuder ett

tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och

tvångsäktenskap kommer att övervägas i ett annat

sammanhang. Utskottet anser det angeläget att

regeringen snarast tar initiativ till att ett sådant

arbete kommer till stånd men anser, i vart fall för

närvarande, att något formellt tillkännagivande

därom från riksdagens sida inte är påkallat.

Motionerna 2002/03:L277 yrkande 4, 2002/03:A323

yrkande 3 och 2003/04:L211 yrkande 2 bör därför

avslås.

Uppföljning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som bl.a.

ställer krav på en snar utvärdering av de nya

bestämmelserna. Jämför reservation nr 6 (fp,

v) och nr 7 (kd).

Propositionen

Regeringen bedriver insatser till stöd för ungdomar

som lever i en vardag av ofrihet, tvång, hot eller

våld. Insatserna enligt regeringens åtgärdsprogram

är i huvudsak inriktade på förebyggande arbete och

ett bättre skydd av individen. Det rör sig bl.a. om

förbättrad utbildning, ökade kunskaper inom omsorg,

polis och socialtjänst, kunskapsseminarier,

inrättande av skyddat boende, bidrag till projekt

som arbetar med jämställdhets- och

integrationsfrågor samt ett förbättrat rättsligt

skydd i olika frågor.

Motionerna

Yvonne Andersson m.fl. (kd) anser i motion

2003/04:L11 att lagen behöver utvärderas två år

efter ikraftträdandet särskilt vad gäller de

föreslagna reglerna om utökade möjligheter till

äktenskapsskillnad utan betänketid. Ett

tillkännagivande begärs i enlighet härmed (yrkande

2).

I motion 2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp)

påtalas vikten av information, stöd samt

opinionsbildning som kompletterande åtgärder för att

uppfylla lagstiftningens intentioner. Regeringen bör

redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtas.

Ett tillkännagivande begärs i enlighet härmed

(yrkande 1). I motionen framhålls också vikten av en

snar utvärdering av lagen med beaktande av den

praktiska hanteringen av dispensärenden på

myndigheter och i domstolar. Motionärerna yrkar ett

tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan bedriver regeringen ett omfattande

utbildnings- och informationsarbete som riktar sig

till ungdomar som lever i en vardag av ofrihet,

tvång, hot eller våld. Utskottet utgår från att

information om de nya reglerna kommer att lämnas

inom ramen för dessa insatser. Vidare förutsätter

utskottet att regeringen själv och genom berörda

myndigheter på sedvanligt sätt kommer att följa och

utvärdera den nya lagstiftningen och vid behov

återkomma till riksdagen.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 2003/04:L11 yrkande 2 och

2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.

Reservationer

1. Lagförslagen (punkt 1)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap,

c) lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap med den ändringen beträffande 1

kap. 8 a § i regeringens förslag att andra stycket

utgår.

d) lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska

kyrkan.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L11 yrkande

1, bifaller delvis proposition 2003/04:48 samt

avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 10,

2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333, 2002/03:Ju249

yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande 14, 2002/03:Ub557

yrkande 4, 2003/04:Ju479 yrkande 9, 2003/04:Sf326

yrkande 17 och 2003/04:Ub394 yrkande 4.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion 2003/04:L11

anser jag att den möjlighet som regeringen föreslår

i 1 kap. 8 a § andra stycket 1904 års lag, att ändå

erkänna ett äktenskap om det finns särskilda skäl,

gör systemet oförutsebart. Bland de omständigheter

som enligt propositionen kan leda till att ett

äktenskap inte skall erkännas finns även

omständigheter som uppstått efter det att

äktenskapet ingåtts. Detta kan, enligt min mening,

skapa stora problem. En omständighet som enligt

propositionen skulle kunna leda till att äktenskap

med underårig erkänns är att makarna efter

äktenskapets ingående fått barn. En sådan reglering

skulle, enligt min mening, kunna få negativa

konsekvenser både för makarnas barn och för den

underåriga maken som ju själv är ett barn.

Om det vid tillämpningen av de nya reglerna ändå

skulle visa sig att det finns ett behov av en

möjlighet att erkänna utländska äktenskap i vissa

fall anser jag att en sådan regel måste vara klar

och lätt att tillämpa. Visar det sig att det finns

behov av en sådan regel förutsätter jag att

regeringen återkommer till riksdagen.

På grund av det anförda anser jag att riksdagen,

med bifall till motion 2003/04:L11 yrkande 1, bör

anta regeringens lagförslag med den ändringen att 1

kap. 8 a § i regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap erhåller den lydelse som framgår av

förslaget till riksdagsbeslut. Övriga

motionsyrkanden får anses tillgodosedda, och

riksdagen bör därför avslå motionerna 2001/02:U327

yrkande 10, 2002/03:L277 yrkande 1, 2002/03:L333,

2002/03:Ju249 yrkande 20, 2002/03:Sf226 yrkande 14,

2002/03:Ub557 yrkande 4, 2003/04:Ju479 yrkande 9,

2003/04:Sf326 yrkande 17 och 2003/04:Ub394 yrkande

4.

2. Tillstånd att ingå äktenskap före 18 års

ålder (punkt 2)

av Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och

Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12

yrkandena 3 och 9.

Ställningstagande

Vi anser att om en underårig, efter utförlig

information kring äktenskapets rättsverkningar, ändå

vill viga sig före 18 års ålder bör en viss

dispensmöjlighet kvarstå. Vår uppfattning

överensstämmer i detta avseende med regeringens

förslag. Liksom motionärerna i motion 2003/04:L12

anser vi dock att en förutsättning för att

dispensmöjligheten skall kvarstå är att lagtexten

kompletteras med en skyldighet för länsstyrelsen att

även höra den underårige enskilt. Med ett sådant

förfarande ökar möjligheterna att göra en bedömning

av den underåriges mognad och att få reda på den

underåriges egen inställning. Vi anser också att det

vid dispensprövningen alltid skall göras en

helhetsbedömning. Att i lagtexten enbart lyfta fram

vårdnadshavarens rätt att höras menar vi är

olyckligt i detta sammanhang. Det får ankomma på

regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L12 yrkandena 3 och 9,

som sin mening ge regeringen till känna.

3. Dispens från 18-årsgränsen för registrering

av partnerskap (punkt 3)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12 yrkande

8.

Ställningstagande

Vi anser att det i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap bör införas en möjlighet till dispens

från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap.

Att inte tillåta samma dispensmöjlighet för

registrerade partner som för äktenskap ser vi som en

obefogad särbehandling. Det får ankomma på

regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L12 yrkande 8, som sin

mening ge regeringen till känna.

4. Ogiltigförklaring eller återgång av inhemska

äktenskap, m.m. (punkt 4)

av Yvonne Andersson (kd), Martin Andreasson (fp)

och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12

yrkandena 4 och 7.

Ställningstagande

Vi anser, liksom motionärerna i motion 2003/04:L12,

att det är angeläget med en vidare översyn av vad

som skall gälla i fråga om sådana äktenskap som

ingås av misstag, under svek eller av personer med

bristande rättskapacitet. Lagrådet menar att

rättsläget är oklart och efterfrågar en översyn. Att

skjuta översynen på framtiden såsom föreslås ser vi

som olyckligt.

Vidare anser vi att det i äktenskapsbalken bör

införas en återgångsregel för äktenskap som har

ingåtts trots att det förelåg äktenskapshinder. Vårt

förslag innebär att ett äktenskap aldrig kan komma

till stånd när det föreligger äktenskapshinder och

någon dispens från äktenskapshindret inte meddelats.

Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L12 yrkandena 4 och 7, som sin

mening ge regeringen till känna.

5. Förbättrad kontroll (punkt 5)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12

yrkande 5 och avslår motion 2003/04:L211

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser, liksom motionärerna bakom motion

2003/04:L12, att det vore mycket olyckligt om en

enskild vigselförrättares åsidosättande av sina

skyldigheter skulle innebära att ett helt samfund

miste sin vigselrätt. Regeringens förslag innebär

att det räcker med att en förrättare inom ett

trossamfund missköter sig för att hela trossamfundet

skall kunna mista sin vigselrätt. Denna typ av

kollektiv bestraffning är, enligt vår mening,

främmande för det svenska rättssystemet. Enligt vår

uppfattning är det i stället lämpligare att utkräva

enbart ett individuellt ansvar. Att det enligt

betänkandet framstår som vanligt förekommande i

olika religiösa samfund med missbruk av vigselrätten

är en olycklig signal som både kan uppfattas som

diskriminerande och intolerant. Detta inte minst då

Svenska kyrkan fortfarande ej jämställs med övriga

trossamfund. Det får ankomma på regeringen att

utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L12 yrkande 5 och med

avslag på motion 2003/04:L211 yrkande 1, som

sin mening ge regeringen till känna.

6. Uppföljning, m.m. (punkt 7)

av Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp)

och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L12

yrkandena 1 och 2 samt avslår motion

2003/04:L11 yrkande 2.

Ställningstagande

Förslagen i propositionen är mycket angelägna och vi

anser att det är positivt att ändringarna föreslås

träda i kraft redan innevarande vår. Vi vill dock

betona vikten av att myndigheternas och domstolarnas

tillämpning av lagen snarast utvärderas, särskilt

med beaktande av den praktiska hanteringen av

dispensärenden. Om den nya lagstiftningen visar sig

ha begränsad effekt eller om lagstiftningens

intentioner inte uppfylls måste regeringen ta

initiativ till nödvändiga kompletteringar.

Vidare anser vi att med hjälp av den nya

lagstiftningen sänds tydliga signaler, men

opinionsbildning, information och individuellt stöd

till den underåriges föräldrar är också nödvändiga

faktorer för att förhindra tvångsäktenskap och

barnäktenskap. Enligt vår uppfattning bör därför

regeringen snarast återkomma till riksdagen med en

redovisning av vilka övriga åtgärder som vidtas i

samband med lagens ikraftträdande.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2

samt med avslag på motion 2003/04:L11

yrkande 2, som sin mening ge regeringen till

känna.

7. Uppföljning, m.m. (punkt 7)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L11 yrkande

2 samt avslår motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Liksom motionärerna i motion 2003/04:L11 ställer jag

mig tveksam till regeringens förslag om ökade

möjligheter till äktenskapsskillnad utan betänketid.

Förslaget skulle i praktiken kunna leda till att den

part som var underårig när äktenskapet ingicks efter

många år skulle kunna få skilsmässa med omedelbar

verkan utan betänketid. Om parterna har barn kommer

inte någon betänketid att löpa, vilket normalt krävs

med hänsyn till barnets bästa. Enligt min mening

tillgodoser inte regeringens förslag barnets bästa.

Mot denna bakgrund anser jag att lagändringen noga

måste utvärderas.

Regeringens förslag innebär också att en make

skall ha rätt till omedelbar äktenskapsskillnad om

det görs sannolikt att maken tvingats att ingå

äktenskapet. Införandet av detta rättsinstitut måste

också noga följas och utvärderas.

På grund av det anförda anser jag att

lagändringarna bör utvärderas två år efter

ikraftträdande och utvärderingens utgångspunkt skall

vara barnens bästa. Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till

motion 2003/04:L11 yrkande 2 och med avslag på

motion 2003/04:L12 yrkandena 1 och 2, som sin mening

ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Dispens från 18-årsgränsen för registrering

av partnerskap

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser att det i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap bör införas en möjlighet till dispens

från 18-årsgränsen för registrering av partnerskap.

Min utgångspunkt är att lika regler skall gälla

för partnerskap som för äktenskap men jag har valt

att inte reservera mig eftersom det pågår ett arbete

inom Regeringskansliet med frågan.

2. Staffrättsliga bestämmelser

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser att föräldrar som gifter bort sina döttrar

och söner bör kunna ställas till svars då deras barn

gifts bort som barn eller blir bortgifta mot sin

egen vilja. Jag efterlyser en ordning liknande den

som gäller för könsstympning.

Eftersom regeringen i propositionen har utlovat

att frågan om gällande straffbestämmelser erbjuder

ett tillfredsställande skydd mot barnäktenskap och

tvångsäktenskap kommer att övervägas i ett annat

sammanhang har jag valt att inte reservera mig. Jag

utgår från att regeringen snarast kommer att inleda

ett sådant arbete.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap

och tvångsäktenskap:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i äktenskapsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap,

3. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande

äktenskap och förmynderskap,

4. lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska

kyrkan.

Följdmotioner

2003/04:L11 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om särregler

av i utlandet ingångna äktenskap med svensk

anknytning enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utvärdering av lagen två år efter dess

ikraftträdande särskilt avseende de i motionen

anförda områdena.

2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

information, stöd samt opinionsbildning som

kompletterande åtgärder till uppfyllande av

lagstiftningens intentioner, samt att regeringen

till riksdagen redovisar vilka sådana åtgärder som

vidtas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en snar

utvärdering av lagen med beaktande av den

praktiska hanteringen av dispensärenden på

myndigheter och i domstolar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om länsstyrelsens

skyldighet att separat höra även den underårige,

inte enbart hans eller hennes vårdnadshavare, vid

ansökan om dispens från ålderskravet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en vidare översyn

av vad som skall gälla i fråga om sådana äktenskap

som ingås under tvång, av misstag, under svek

eller av personer med bristande rättskapacitet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansvaret för

hindersprövningen skall hänföras till den enskilde

vigselförrättaren.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återinförande av

en återgångsregel för äktenskap som ingåtts trots

hinder och utan ansökan om dispens.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa samma

regler om hindersprövning och dispens för

registrerat partnerskap som för äktenskap.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vid graviditet

eller gemensamma barn skall en helhetsbedömning

göras av frågan om dispens för att underåriga

skall kunna ingå äktenskap.

Motion från allmänna motionstiden

2001

2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnäktenskap

skall förbjudas i Sverige även för utländska

medborgare.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lägsta

äktenskapsålder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föräldrarna

skall ställas till svars då deras barn gifts bort

som barn eller blir bortgifta mot sin egen vilja.

2002/03:L333 av Jan Emanuel Johansson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en skyndsam förändring av

lagstiftningen så att 18 år blir lägsta ålder för

äktenskap för alla som vistas i Sverige, oavsett om

äktenskapet ingås i Sverige eller utomlands.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fullmaktsäktenskap inte skall tillåtas i den

svenska äktenskapslagstiftningen.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

motverka tvångsäktenskap och barnäktenskap.

2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svensk

lagstiftning inte medger äktenskap under 18 år,

s.k. barnäktenskap.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föräldrar som

gifter bort sina döttrar bör kunna ställas till

svars.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:L211 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn av

lagstiftningen sker i syfte att den religiösa

ledare som förrättar en religiös bröllopsceremoni

för unga under 18 år skall kunna bli föremål för

rättslig åtgärd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn av

lagstiftningen sker i syfte att de

familjemedlemmar och släktingar som medverkar till

en religiös bröllopsceremoni för unga under 18 år

skall kunna bli föremål för rättslig åtgärd.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

lagstiftningsåtgärder mot barnäktenskap.

2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

motverka tvångsäktenskap och barnäktenskap.

2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att svensk

lagstiftning inte medger äktenskap för personer

under 18 år, s.k. barnäktenskap.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

äktenskapsbalken

2 Förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1117) om registrerat

partnerskap

3 Förslag till lag om ändring i

lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap och

förmynderskap

4 Förslag till lag om ändring i

lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom andra

trossamfund än Svenska kyrkan