Bet. 2003/04:SFU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU7

Nordisk konvention om social trygghet

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2003/04:44 Nordisk konvention

om social trygghet jämte en motion som väckts med anledning av propositionen.

Konventionen föreslås ersätta den nordiska konventionen av den 15 juni

1992 om social trygghet (SFS 1993:1529). I huvudsak föranleds den nya

konventionen dels av ändringar inom EG-rätten, dels av ändringar inom de

nationella socialförsäkringssystemen. Den nya konventionen har en tydligare

koppling till förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen

för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen.

Konventionen föreslås införlivas i svensk rätt genom en särskild lag som

skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionen och antar regeringens

lagförslag med en redaktionell ändring samt avslår motionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Konventionen

Riksdagen godkänner den nordiska konventionen om social trygghet av den

18 augusti 2003 samt antar regeringens förslag till lag om nordisk konvention

om social trygghet med den ändringen att i 2 § andra meningen skall ordet

Arbetsmarknadsstyrelsen ersättas med Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:44 punkt 1, bifaller delvis

proposition 2003/04:44 punkt 2 och avslår motion 2003/04:Sf15.

Stockholm den 19 februari 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s), Sven

Brus (kd), Ronny Olander (s), Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén

(m), Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström

(s), Mona Jönsson (mp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Den nordiska socialpolitiska kommittén beslöt hösten 2000 att tillsätta

en arbetsgrupp för att göra en översyn av den nordiska konventionen av

den 15 juni 1992 om social trygghet mot bakgrund av de förändringar som

skett sedan 1992 i de nordiska ländernas system för social trygghet,

EG-rätten och EES-avtalet på området samordning av social trygghet.

Under åren 2002 och 2003 har en ny nordisk konvention mellan Sverige,

Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet förhandlats fram

mellan representanter för regeringarna i länderna.

Konventionen undertecknades den 18 augusti 2003.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

En motion har väckts med anledning av propositionen.

Propositionens lagförslag och konventionen återfinns i bilaga 2 och

motionsförslaget i bilaga 1.

Bakgrund

Den nu gällande nordiska konventionen från 1992 om social trygghet kom

till som ett led i den process som ledde till avtalet om det europeiska

ekonomiska samarbetsområdet (EES) och därefter Finlands och Sveriges

medlemskap i den europeiska unionen (EU).

Genom EES-avtalet kom de materiella reglerna i förordning (EEG) nr 1408/71

om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare

eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (förordningen) i

stor utsträckning även att gälla inom Norden. Ett viktigt moment i 1992

års konvention var att i materiellt hänseende utsträcka tillämpningen av

de flesta av förordningens regler till sådana personer som inte direkt

omfattades av förordningen, dvs. personer som inte var medborgare i ett

EES-land eller som inte ansågs som anställda eller egenföretagare. Ett

annat viktigt motiv var att reglera den stora förändring i samordningen

av rätten till grundpensioner som övergången till tillämpningen av

förordningen innebar i form av att alla pensioner beräknas och utbetalas

från alla de länder där rätt till pension uppkommit, s.k. pro rataberäkning.

Efter det att 1992 års konvention trädde i kraft den 1 januari 1994 har

förordningen ändrats nio gånger. Bland annat har under 2003 förordningens

personkrets utökats till att även omfatta tredjelandsmedborgare som endast

på grund av sitt medborgarskap tidigare inte har omfattats av förordningen.

Genom olika avgöranden från EG-domstolen har också tolkningen av

förordningen förändrats genom åren. Vidare har Finland, Island och Sverige

inom sina pensionsområden genomfört stora principiella förändringar.

Utskottets överväganden

Propositionen

Den nya nordiska konventionen ger kompletterande bestämmelser rörande

vissa frågor och personer som redan är behandlade i förordningen. Den

reglerar även de finansiella mellanhavandena mellan länderna vad avser

sjukvård och vissa arbetslöshetsförmåner enligt förordningens artiklar om

detta. Slutligen förbinder sig länderna att behandla icke-förvärvsaktiva

som om förordningen var gällande även för dem. Av konventionstexten följer

dock att denna utsträckta tillämpning av förordningen skall ske med vissa

undantag.

Enligt artikel 2 är konventionens sakliga tillämpningsområde identiskt

med det som gäller för förordningen nu och i framtiden. Om förordningens

sakliga tillämpningsområde förändras följer konventionen automatiskt med

utan att några särskilda ändringar i konventionen behöver göras varje

gång.

Enligt artikel 3 gäller konventionen för personer som omfattas av

förordningen. Därtill gäller konventionen för alla andra personer som är eller

har varit omfattade av lagstiftningen om social trygghet i ett nordiskt

land eller som kan härleda rättigheter från personer som är eller har

varit försäkrade i ett sådant land.

Artikel 4 anges i propositionen vara den mest centrala artikeln i hela

konventionen. I denna slås fast att förordningens regler generellt ska

tillämpas på alla personer försäkrade och bosatta i Norden som inte direkt

omfattas av förordningen. Grupper som artikeln i huvudsak kommer att

tillämpas på är EU- eller EES-medborgare som inte är eller har varit

anställda eller egenföretagare enligt förordningens mening (icke-förvärvsaktiva)

och som således är bosatta i Norden. Denna generella utsträckning av

förordningens bestämmelser gör att det ofta endast blir nödvändigt att

formulera regler i konventionen för de enskilda förmånsslagen om det finns

anledning att göra undantag från förordningens bestämmelser. Särskilda

bestämmelser gäller dock för Danmark. Förordningens tillämpningsområde

har utökats till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund

av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser. Danmark omfattas

dock inte av denna utökning av personkretsen och har därför i en bilaga

till konventionen antecknat i vilken omfattning konventionens personkrets

skall gälla för Danmark. I denna föreskrivs att i fråga om kapitlen 7 och

8 i avdelning III i förordningen (familjeförmåner, förmåner för pensionärers

minderåriga barn och för barn som mist en av eller båda föräldrarna),

artiklarna 69 och 70 i förordningen (arbetslöshetsförmåner) samt grundpensioner

i artiklarna 8 och 9 i konventionen skall den utsträckta tillämpningen

enbart gälla medborgare i ett nordiskt land.

I artikel 5 föreskrivs att för personer som inte varit förvärvsaktiva i

förordningens mening tillämpas lagstiftningen i det nordiska land där de

är bosatta. Icke-förvärvsaktiva makar och barn till i första hand utsända

anställda och motsvarande skall omfattas av lagstiftningen i det utsändande

landet.

Artikel 7 behandlar ersättning för kostnader för hemresa vid sjukdom och

moderskap och har sin motsvarighet i 1992 års konvention.

I artikel 8 görs undantag på området för grundpensioner från den utsträckta

tillämpningen av förordningen. I praktiken gäller det personer som aldrig

varit förvärvsaktiva. En person som inte är eller har varit anställd eller

egenföretagare i förordningens mening är berättigad till grundpension

från ett nordiskt land endast när han har förvärvat rätt till sådan pension

från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet. Kravet

kan inte uppfyllas genom att bosättnings- och försäkringsperioder i andra

EU/EES-länder åberopas. Perioder under vilka någon har uppburit pension

från ett annat land, för vilket förordningen eller konventionen gäller,

medräknas inte vid prövning om bosättningskravet är uppfyllt.

I artikel 9, som har sin motsvarighet i 1992 års konvention, föreskrivs

att en person så länge denne är bosatt i ett EES-land är berättigad till

grundpension som han har förvärvat rätt till i ett nordiskt land.

Även artikel 12 har sin motsvarighet i 1992 års konvention. Den ger den

som tidigare arbetat i ett nordiskt land, och som inom fem år återvänder

dit, rätt att erhålla dagpenningförmåner vid arbetslöshet utan att på

nytt ha uppfyllt de krav för rätt till förmåner som gäller enligt

förordningen.

Enligt artikel 13 skall de behöriga myndigheterna ingå ett tillämpningsavtal.

Ett sådant avtal väntas under våren 2004.

Enligt artikel 15 avstår länderna, i enlighet med vad som gäller enligt

1992 års konvention, från återbetalning av utgifter för vårdförmåner och

vissa arbetslöshetsförmåner.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i tredje månaden efter den

månad, då samtliga regeringar har meddelat den danska regeringen att de

godkänner konventionen. När konventionen träder i kraft upphör 1992 års

konvention att gälla. Den nya konventionen skall inte medföra minskning

av förmånsbelopp som utges vid konventionens ikraftträdande.

Konventionen förutsätter att det i varje land skall finnas en behörig

myndighet som skall utfärda de bestämmelser som fordras för att säkerställa

en enhetlig nordisk tillämpning av konventionen. Eftersom Riksförsäkringsverket

har det yttersta ansvaret för tillämpningen av konventionen är det, enligt

regeringens uppfattning, lämpligt att verket för svensk del är sådan

behörig myndighet. Vid frågor som rör förmåner vid arbetslöshet bör dock

verket samråda med Arbetsmarknadsstyrelsen.

Lagen bör träda i kraft den dag regeringen bestämmer för att ikraftträdandet

skall kunna sammanfalla med den tidpunkt då konventionen träder i kraft.

I konventionen görs inga nya åtaganden som medför nya kostnader för svenskt

vidkommande.

Motionen

I motion Sf15 av Carl-Axel Johansson (m) begärs ett tillkännagivande om

det danska undantaget i konventionen. Motionären anför att detta kommer

att medföra oklarheter beträffande vad som gäller för icke nordiska

medborgare som bor i Norden. Det innebär bl.a. problem för familjer som har

familjemedlemmar som pendlar över den danska gränsen och där åtminstone

en part är utomnordisk medborgare. Regeringen bör ta upp konventionen

till omförhandling och framhålla det olyckliga för Öresundsregionens

tillväxt med undantaget i konventionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är angeläget att Sverige genom konventioner med

andra länder reglerar multi- och bilaterala förhållanden på den sociala

trygghetens område för att därigenom åstadkomma samordning av de olika

regelsystemen. Vidare är det angeläget att den nordiska konventionen

anpassas till nu gällande bestämmelser. Beträffande det danska undantaget

innebär detta att icke nordiska medborgare, som annars skulle ha omfattats

av konventionen, inte kommer att göra detta beträffande vissa förmåner.

Utskottet är av den principiella uppfattningen att en nordisk konvention

på den sociala trygghetens område bör vara så heltäckande som möjlig.

Därigenom undviks i motsvarande grad svårigheter och oönskade effekter i

tillämpningen. Utskottet vill härvid peka på att i det nordiska

regeringssamarbetet är frågor om gränshinder en högt prioriterad fråga. Det

danska undantaget har sin grund i Danmarks undantag beträffande

tredjelandsmedborgare enligt förordningen. Det får således tolkas så att Danmark

inom ramen för det nordiska samarbetet i princip inte vill ge

tredjelandsmedborgare vidare rättigheter än vad Danmark åtagit sig inom ramen

för

EU-samarbetet. Utskottet anser att det danska undantaget i konventionen

får godtas, men att regeringen fortsättningsvis bör verka för ett borttagande

av detsamma.

Från och med den 1 januari 2004 har en ny myndighet, Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen, övertagit tillsynen över arbetslöshetskassornas

och arbetsförmedlingarnas handläggning av arbetslöshetsförsäkringen. Det

samråd som Riksförsäkringsverket enligt 2 § i regeringens lagförslag skall

ha med Arbetsmarknadsstyrelsen, skall verket i stället ha med Inspektionen

för arbetslöshetsförsäkringen.

Med nu angiven ändring tillstyrker utskottet regeringens förslag och

avstyrker motion Sf15.

Särskilt yttrande

Konventionen (m)

Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m) anför:

Det är bra att det föreligger ett förslag om en ny nordisk konvention om

social trygghet. Det stämmer överens med den rörlighet av arbetskraften

som skall gälla inom EU-området. Inriktningen på en sådan överenskommelse

bör vara att undvika undantag för något land. Det är inte bra att vissa

persongrupper i förhållade till ett lands regelsystem utesluts från den

samordning av förmåner som gäller i övriga delar av Norden, vilket kan

bli följden av det danska undantaget som medför oklarheter för utomnordiska

medborgare bosatta i Norden. De problem som därvid uppkommer blir särskilt

kännbara i Öresundsregionen där många bor på ena sidan av Öresund och

arbetar på den andra sidan. Detta innebär en begränsning som drabbar

enskilda människor och blir till men för tillväxten i regionen. Vi anser

därför att regeringen bör ta upp konventionen till omförhandling och

framhålla de negativa konsekvenserna av undantaget i konventionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:44 Nordisk konvention om social trygghet:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den nordiska konventionen

om social trygghet av den 18 augusti 2003.

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om nordisk konvention om social trygghet.

Följdmotion

2003/04:Sf15 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om undantag i den nordiska konventionen om social trygghet.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag