Lag (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet upphävd

Regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, som sedan avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) trätt i kraft tillämpar bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen även när det gäller personer som flyttar mellan de nordiska länderna, som den 15 juni 1992 slutit en nordisk konvention om social trygghet som komplement till nämnda förordning genom vilken de nordiska länderna förbundit sig att i stor utsträckning inom Norden tillämpa förordningens bestämmelser även på vissa persongrupper för vilka förordningen inte är direkt tillämplig, nämligen personer som inte är eller har varit anställda eller egenföretagare i förordningens mening eller inte är medborgare i ett EES-land, som hänvisar bland annat till artikel 8, artikel 36 och artikel 46b 2b), artikel 63 och artikel 70 i nämnda förordning, som önskar anpassa konventionen till utvecklingen av nämnda förordning och av de nordiska ländernas lagstiftningar om social trygghet, som tar hänsyn till rådets förordning om utvidgningen av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser, som hänvisar till att bestämmelsen i artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71 skall tillämpas på en medborgare i tredje land, när denna har rätt att lagligen vistas och arbeta där samt att söka arbete i det nordiska land där han registrerat sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen, som kommit överens om särskilda bestämmelser för Danmark enligt bilaga till denna konvention, har kommit överens om att sluta en ny nordisk konvention om social trygghet med nedan angivna lydelse: AVDELNING I

Definitioner 1. I denna konvention avses med uttrycken 1) "nordiskt land"

vart och ett av de fördragsslutande länderna samt de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland i den mån dessa områden har gett sitt samtycke till att konventionen skall gälla för dem; 2) "förordningen"

förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i den vid varje tillfälle mellan de nordiska länderna gällande lydelsen; 3) "tillämpningsförordningen"

förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i den vid varje tillfälle mellan de nordiska länderna gällande lydelsen; 4) "grundpension"

allmän pension som inte beräknas på grundval av fullgjorda sysselsättningsperioder, tidigare förvärvsinkomst eller erlagda avgifter, däribland sådan allmän pension eller tillägg till pension som utges till den som saknar eller har låg arbetspension; 5) "arbetspension"

allmän pension som endast beräknas för personer som varit förvärvsaktiva enligt landets lagstiftning; 6) "bosatt"

att någon är bosatt i ett nordiskt land enligt landets folkbokföring, om inte särskilda skäl föranleder annat. 2. Andra uttryck som förekommer i denna konvention, har den innebörd som de har i förordningen, tillämpningsförordningen eller i de nordiska ländernas nationella lagstiftningar.

Denna konvention är tillämplig på all lagstiftning som omfattas av förordningens sakområden.

Personkrets

• 1. Denna konvention gäller personer som omfattas av förordningens personkrets.
• 2. Denna konvention gäller vidare följande personer som inte omfattas av förordningens personkrets
• a) personer, som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i ett nordiskt land
• b) familjemedlemmar eller efterlevande, som härleder rättigheter från personer, som avses under a).

Om inte annat sägs i denna konvention utsträcks tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen till alla personer som omfattas av denna konvention och som är bosatta i ett nordiskt land. AVDELNING II

Icke förvärvsverksamma personer

• 1. För personer som inte är eller har varit anställda eller egenföretagare i förordningens mening tillämpas lagstiftningen i det nordiska land där de är bosatta.
• 2. Make och barn under 18 år, som följer med en anställd eller en egenföretagare från ett nordiskt land till ett annat, skall, när bestämmelserna i artiklarna 13. 2.d, 14.1, 14a.1 och 17 i förordningen medför att den anställde eller egenföretagaren fortsatt skall omfattas av lagstiftningen i förstnämnda land, likaså fortsatt omfattas av detta lands lagstiftning som om de medföljande fortsatt var bosatta där.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i förordningens Avdelning II räknas även arbete med undersökning och utvinning av naturtillgångar på ett lands kontinentalsockel som arbete i det landet. AVDELNING III

Ersättning för kostnader för hemresa

• 1. För personer, som är bosatta i ett nordiskt land och äger rätt till vårdförmåner där och som under tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land erhåller vårdförmåner, svarar vistelselandet för de merutgifter för hemresa till bosättningslandet, som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt än han annars skulle ha använt.
• 2. Bestämmelsen i första stycket äger inte tillämpning på personer som får tillåtelse att resa till ett annat nordiskt land för att där få nödvändig behandling.

Minsta bosättningstid för rätt till grundpension

• 1. En person som inte är eller har varit anställd eller egenföretagare i förordningens mening är berättigad till grundpension från ett nordiskt land endast när han har förvärvat rätt till sådan pension från detta land på grundval av minst tre års bosättning i landet.
• 2. Kravet i första stycket kan inte uppfyllas genom att bosättnings- och försäkringsperioder i andra länder åberopas.
• 3. Perioder under vilka någon har uppburit pension från ett annat land för vilket förordningen eller denna konvention gäller, medräknas inte vid prövning om bosättningskravet enligt första stycket är uppfyllt.

En person är, så länge han är bosatt i ett EES-land berättigad till grundpension som han har förvärvat rätt till i ett nordiskt land. Detsamma gäller vid bosättning i Färöarna och Grönland i den mån konventionen gäller för dessa områden.

Överenskommelse enligt artikel 46b 2b) i förordningen

Är i mer än ett nordiskt land de villkor uppfyllda, som gäller för att beräkna pension på grundval även av antagande av försäkrings- eller bosättningsperioder som skulle ha fullgjorts om pensionsfallet inte hade inträffat, medräknas endast en del av de framtida perioderna vid beräkningen i ett vart av länderna. Denna del bestäms på grundval av de faktiska försäkrings- eller bosättningsperioder, som används vid pensionsberäkningen, efter förhållandet mellan den faktiska perioden i landet och den sammanlagda faktiska perioden i länderna.

Har en person förvärvat rätt till grundpension från ett nordiskt land på grundval av bosättning i landet under tid före den 1 januari 1994 under vilken han samtidigt förvärvat rätt till arbetspension i ett annat nordiskt land, skall för denna period grundpension endast beräknas från sistnämnda land. Har någon under sådan tid samtidigt förvärvat arbetspension från flera nordiska länder, varav ett även var personens bosättningsland, skall grundpension endast beräknas från sistnämnda land.

Kravet på försäkrings- eller sysselsättningsperioder enligt förordningens artikel 67.3 gäller inte den som antingen har utfört arbete i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av lagstiftningen om dagpenningförmåner vid arbetslöshet eller har uppburit sådana förmåner i det nordiska land där ansökan om förmåner görs. Dock skall arbetet ha utförts eller dagpenningförmåner vid arbetslöshet ha uppburits inom en femårsperiod från dagen för ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och i förekommande fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa. AVDELNING IV

De behöriga myndigheterna skall utfärda de bestämmelser som fordras för att säkerställa en enhetlig nordisk tillämpning av denna konvention.

Vid tillämpning av denna konvention skall myndigheter och institutioner i erforderlig utsträckning bistå varandra. I varje nordiskt land skall finnas ett förbindelseorgan som utses av den behöriga myndigheten.

Avstående från återbetalning

• 1. Med avseende på artiklarna 36, 63 och 70 i förordningen och på artikel 105 i tillämpningsförordningen avstår de nordiska länderna, om inte annat avtalas mellan två eller flera av länderna, från varje återbetalning mellan länderna av utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap samt vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, för förmåner till arbetslösa som söker arbete i annat land än det behöriga samt för administrativ och medicinsk kontroll.
• 2. Avståendet från återbetalning omfattar inte vårdförmåner till personer, som enligt förordningens artikel 22 första stycket c) och artikel 55 första stycket c) fått tillstånd att resa till annat nordiskt land för att där få den nödvändiga vård som hans tillstånd kräver.

Ikraftträdande

• 1. Denna konvention träder i kraft första dagen i tredje månaden efter den månad, då samtliga regeringar har meddelat den danska regeringen att de godkänner konventionen.
• 2. För Färöarnas, Grönlands och Ålands del träder konventionen i kraft 30 dagar efter det att Danmarks respektive Finlands regering har meddelat det danska utrikesministeriet att Färöarnas landstyrelse och Grönlands landstyrelse respektive Ålands lagting har meddelat att konventionen skall gälla för Färöarna och Grönland respektive Åland.
• 3. Det danska utrikesministeriet skall underrätta de övriga parterna och Nordiska ministerrådets sekretariat om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för konventionens ikraftträdande.

Uppsägning av konventionen

• 1. Önskar en part säga upp konventionen skall skriftligt meddelande om detta tillställas det danska utrikesministeriet som har att underrätta de övriga parterna om detta och om meddelandets innehåll.
• 2. Uppsägningen gäller endast för den part som gjort densamma och äger giltighet från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex månader efter det att det danska utrikesministeriet mottagit meddelandet om uppsägningen.
• 3. Uppsägs konventionen skall rättigheter som förvärvats på grund av konventionen alltjämt bestå.

Äldre bestämmelser

• 1. När denna konvention träder i kraft upphör den nordiska konventionen den 15 juni 1992 om social trygghet att gälla. Denna konvention skall inte medföra minskning av förmånsbelopp som utges vid konventionens ikraftträdande.
• 2. Grundpension till en medborgare i ett nordiskt land, som intill den 31 december 1993 har utgetts enligt bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet eller enligt den nationella lagstiftningen i ett eller flera länder och som vid denna konventions ikraftträdande fortfarande utges enligt dessa bestämmelser, skall omräknas enligt bestämmelserna i förordningen eller i denna konvention om den berättigade ansöker om grundpension från ett annat nordiskt land.
• 3. Ansökningar om förmåner som gjorts efter denna konventions ikraftträdande skall prövas enligt denna konvention även när de avser förmåner för tid före ikraftträdandet.

Originaltexten till denna konvention skall deponeras hos det danska utrikesministeriet, som skall tillställa de övriga parterna bestyrkta kopior av texten.

Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden undertecknat denna konvention.

Utfärdad i Karlskrona den 18 augusti 2003 i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska, vilka texter alla har samma giltighet.

För Finlands regering:

För Norges regering:

. kapitlen 7 och 8 i avdelning III i förordningen

. artiklarna 69 och 70 i förordningen

. grundpensioner i artiklarna 8 och 9 i konventionen

skall tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen utsträckas enbart till att gälla medborgare i ett nordiskt land, därmed gäller också konventionens artiklar 8 och 9 endast för nordiska medborgare.