Bet. 2003/04:TU2

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU2

Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m. m.

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:105

Flyttning av fordon i vissa fall, m.m. jämte två följdmotioner och två

motioner från den allmänna motionstiden 2002.

I propositionen föreslås

att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så

att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas

med stöd av lagens besämmelser. Vidare föreslås att en markägares möjlighet

att begära att ett fordon flyttas utvidgas till att gälla även om markägaren

inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt

bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig

parkering.

Utskottet förutsätter att en ingående uppföljning kommer att ske av

den nya lagstiftningen så att regelsystemet inte får oönskade konsekvenser

för enskilda markägare eller motverkar syftet att effektivisera möjligheten

att forsla bort övergivna fordon.

Utskottet tillstyrker regeringens

lagförslag och avstyrker motionerna.

I propositionen föreslås vidare en

mindre ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).

Lagändringarna föreslås

träda i kraft den 1 januari 2004.

Till betänkandet har fogats en reservation

(kd, c).

1. Lagen om flyttning av fordon

i vissa fall

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:105 i denna del och avslår motionerna

2002/03:T15, 2002/03:T16, 2002/03:T213 yrkande 3 och 2002/03:T444.

Reservation

(kd, c)

2. Yrkestrafiklagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:105 i denna del.

Stockholm den 30 september 2003

På

trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina Moberg (s), Elizabeth Nyström

(m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny

Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s), Monica Green (s), Runar Patriksson

(fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström (m),

Mikael Johansson (mp), Carl-Axel Roslund (m), Christer Winbäck (fp) och

Karin Thorborg (v).

Lagen om flyttning av fordon i vissa fall

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet anser det viktigt att effektivisera möjligheterna

att forsla bort och skrota övergivna fordon. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens lagförslag. Motionsförslag om statligt eller kommunalt

kostnadsansvar för fordonsflyttning när inte avgiften kan tas ut av

fordonsägaren

avstyrks med hänvisning bl.a. till förutsatt uppföljningsarbete.

Regeringens

bedömningar och förslag

Flyttning av cyklar och andra oregistrerade

fordon

I 1 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall definieras

fordon som varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller

medar och som inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor.

Definitionens ordalydelse ger vid handen att cyklar och andra typer av

fordon som inte registreras, t.ex. mopeder klass II, omfattas av lagens

tillämpningsområde. Trots detta finns det uttalanden i lagens förarbeten

som inger tvivel om det verkligen varit lagstiftarens avsikt att cyklar

och andra oregistrerade fordon skulle omfattas av lagens bestämmelser. I

förarbetena används nämligen begreppet bil i det närmaste som en synonym

till det i lagen använda begreppet fordon.

Enligt regeringen kan det

diskuteras om det över huvud taget bör vara möjligt att flytta oregistrerade

fordon med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Ofta hittas

sådana fordon – framför allt cyklar – under sådana förhållanden att

de

betraktas som hittegods och behandlas som sådant med stöd av lagen (1938:121)

om hittegods. Enligt Vägverket har det dock blivit allt vanligare att

oregistrerade fordon, främst cyklar, men även mopeder klass II, parkeras

så att de utgör ett hinder för andra trafikanter. Detta kan antas vara

särskilt vanligt i områden kring järnvägsstationer och andra

resecentrum.

Regeringen föreslår därför att lagen (1982:129) om flyttning av fordon

i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra

oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare

införs en bestämmelse i lagen som innebär att den myndighet som beslutat

att ett sådant fordon skall flyttas skall underrätta fordonets ägare om

det genom märkning på fordonet eller på annat sätt omedelbart framgår vem

som äger det. I annat fall skall myndigheten kungöra flyttningen genom

anslag i sin lokal.

Regeringen föreslår också bl.a. att bestämmelserna

justeras så att till fordonet hörande föremål, t.ex. låsanordningar, inte

får tillfogas onödig skada.

Utökad möjlighet för markägare att begära

flyttning

I 2 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

anges i vilka fall ett fordon får flyttas med stöd av lagen. Gemensamt

för de flesta situationer är att fordonet är uppställt i strid med

föreskrifter om förbud mot stannande eller parkering. Endast i ett fåtal

situationer får ett fordon flyttas trots att det inte är uppställt i strid

mot bestämmelser om stannande och parkering, nämligen om fordonet är ett

fordonsvrak eller om det står uppställt så att fara för trafikolyckor

uppstår eller hinder uppkommer i trafiken.

Av propositionen framgår vidare

att om en markägare varken har förbjudit parkering eller meddelat villkor

för parkering finns det i dag ingen möjlighet att med stöd av regelverket

om flyttning av fordon i vissa fall flytta ett fordon som ställts upp mot

markägarens vilja annat än om fordonet står uppställt så att fara för

trafikolyckor uppstår eller hinder i trafiken uppkommer eller fordonet

utgör ett fordonsvrak.

Enligt Vägverket är det inte sällan förekommande

att ett fordon ställs upp på enskild mark utan markägarens samtycke, men

där denne inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för

parkering enligt bestämmelserna i lagen om kontrollavgift vid olovlig

parkering. Vägverket har därför föreslagit att lagen om flyttning av fordon

i vissa fall ändras så att den medger att markägaren kan begära att sådana

fordon flyttas. Vägverkets förslag har vunnit stöd hos remissinstanserna.

Även regeringen ansluter sig till Vägverkets bedömning att möjligheterna

för markägare att begära flyttning av fordon bör utökas.

Enligt Vägverkets

förslag skall ett fordon få flyttas först sedan ägaren av det underrättats

om att fordonet är uppställt mot markägarens vilja, eller i varje fall

efter det att markägaren påbörjat sådana underrättelseförsök. Dessa

förfaranderegler innebär att det i praktiken blir svårt att flytta oregistrerade

fordon med stöd av bestämmelsen. Bestämmelsen bör därför uttryckligen

inskränkas till att gälla endast registrerade fordon. Det kan härvid

konstateras att oregistrerade fordon, såsom cyklar, ofta torde kunna flyttas

med tillämpning av lagen (1938:121) om hittegods i det fall de varit

uppställda under en längre tid på enskild mark.

Det är viktigt att den

utökade möjlighet för markägare att begära flyttning av fordon som nu

föreslås förenas med sådana bestämmelser om när flyttning av ett fordon

får ske som tar till vara fordonsägarens rättssäkerhet. En förutsättning

för att ett fordon skall få flyttas i den nu aktuella situationen måste

naturligtvis vara att fordonets ägare är medveten om att markägaren inte

tillåtit parkeringen och därför inte accepterar att fordonet står uppställt

på dennes mark. Vägverket har därför föreslagit att flyttning får ske

först sedan ägaren har underrättats om att fordonet är uppställt mot

markägarens vilja och det efter denna underrättelse förflutit minst sju

dagar. Regeringen ansluter sig till Vägverkets förslag.

Det torde dock

förekomma fall där ägaren till ett fordon som är uppställt mot markägarens

vilja av olika skäl inte kan anträffas. Som Vägverket konstaterar bör det

även i dessa fall vara möjligt för markägaren att begära att fordonet

skall flyttas. För att tillvarata fordonsägarens rätt bör dock tiden från

det att markägaren inleder sina försök att underrätta fordonsägaren vara

längre än i de fall fordonets ägare nås av markägarens underrättelse.

Enligt regeringen och Vägverket bör en månad förflyta innan fordonet får

flyttas i de fall markägaren inte lyckats anträffa fordonsägaren.

I 7 §

lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall regleras vem som

skall stå för de kostnader som uppkommer i samband med att ett fordon

flyttas. Enligt huvudregeln skall kostnaderna belasta ägaren av fordonet.

Kostnader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten eller, om

flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen.

Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket, som bl.a. reglerar

olovlig parkering, skall dock sådana kostnader som inte kan tas ut av

fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall flyttas, dvs.

markägaren. Vägverket har föreslagit att samma bestämmelse skall tillämpas

när fordon flyttas med stöd av den utvidgade rätten för markägare att

begära att fordon flyttas.

Flera remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen

och Stockholms kommun, har ifrågasatt om enskilda markägare som begär att

ett fordon skall flyttas över huvud taget bör bära något kostnadsansvar.

Enligt dessa remissinstanser är det rimligt att det allmänna står för

kostnaderna även i dessa fall. Andra remissinstanser, bl.a. Österåkers

kommun, anser i likhet med Vägverket att markägaren bör stå för kostnaderna

när denne har begärt flyttningen. Några remissinstanser, bl.a. Svenska

Kommunförbundet, menar att den nuvarande bestämmelsen om markägarens

kostnadsansvar bör ändras så att den myndighet som har verkställt flyttningen

får välja om kostnaden skall bäras av markägaren eller myndigheten.

I

samband med att den flyttningsgrund som anges i 2 § andra stycket lagen

om flyttning av fordon i vissa fall infördes i lagen diskuterades

kostnadsansvaret (prop. 1983/84:104 s. 29 f.). Då anfördes bl.a. att det är

ett allmänt intresse att fordon som har parkerats olovligt på tomtmark

kan flyttas. Några skäl att i fråga om beslutanderätt eller rätt att

verkställa beslut särbehandla sådana flyttningsfall ansåg regeringen då

inte föreligga. Eftersom flyttning från tomtmark emellertid också ofta

sker i markägarens intresse måste det allmänna inte med nödvändighet stå

för sådana flyttningskostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren. Om

flyttning av ett fordon sker på begäran av en markägare bör denne därför

stå för de kostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren.

Regeringen,

som nu kan konstatera att remissinstanserna har olika uppfattning om hur

ansvaret för de kostnader som uppkommer när ett fordon flyttas bör fördelas,

finner inte anledning att göra någon annan bedömning än den som gjordes

år 1984.

I propositionen föreslår regeringen mot denna bakgrund att en

markägare ges möjlighet att begära flyttning av registrerade fordon som

har parkerats på dennes mark även om han eller hon inte har förbjudit

parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i

lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Fordonet får

dock inte flyttas förrän sju dagar efter det att fordonsägaren underrättats

om att parkeringen är mot markägarens vilja. Om fordonsägaren inte kan

anträffas får fordonet flyttas först en månad efter det att markägaren

påbörjat försök att underrätta fordonets ägare. Om kostnaderna för

flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare skall kostnaderna bäras av

den som begärt flyttningen.

Regeringen bedömer vidare att inga ändringar

bör göras i de nuvarande bestämmelserna om när äganderätten till ett

flyttat fordon övergår till den som har verkställt flyttningen.

Överklagande,

ikraftträdanden m.m.

Regeringen konstaterar att det är långt ifrån

självklart hur en överklagandeordning bör konstrueras och att en rad faktorer

måste beaktas för att finna en lämplig ordning. Som exempel kan nämnas

att en ordning för överklagande bör samordnas med den ordning som gäller

för överprövning av felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om

felparkeringsavgift.

Om man har två olika ordningar för prövningen av

överklagande av beslut enligt lagen om flyttning av fordon i vissa fall

och av felparkeringsavgifter finns risken för att två olika instanser

prövar samma grundläggande fråga, dvs. om fordonet har varit uppställt i

strid med en föreskrift om stannande eller parkering. Detta skapar en

risk för att instanserna kommer till olika slut. Ett sådant system bör

naturligtvis så långt möjligt undvikas. Bilden kompliceras dessutom av

att Polisverksamhetsutredningen i sitt delbetänkande Polisverksamhet i

förändring (SOU 2002:70) har föreslagit att ordningen för överprövning av

felparkeringsavgifter modifieras. Det förslaget bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Eftersom i första hand fordonsägaren eller den

som har begärt flyttningen skall ersätta kostnaden för flyttningen och

övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen om flyttning av fordon i

vissa fall kommer, enligt regeringen, det ökade antalet fordon som flyttas

inte att leda till ökade kostnader för de myndigheter som verkställer

flyttningarna.

Sammanfattningsvis är frågan om överklagande så komplicerad

att den enligt regeringens bedömning behöver utredas vidare. Denna

omständighet bör dock inte förhindra att de förslag regeringen nu tagit upp

i propositionen genomförs.

Regeringen föreslår att lagändringarna träder

i kraft den 1 januari 2004.

Motionsförslag

I två motioner som väckts

med anledning av propositionen tas frågor upp som rör kostnaderna för att

flytta fordon.

I motion 2002/03:T15 av Sven Bergström m.fl. (c) välkomnar

Centerpartiet tanken att utöka möjligheterna för markägare att begära

flyttning av fordon. Det är dock beklämmande, menar motionärerna, att

regeringen inte kan föreslå denna ändring utan att samtidigt göra det

allmännas problem till markägarens problem. Ett övergivet fordon kan skapa

säkerhetsproblem både för miljö och människor, och därför är det rimligt

att markägaren har ett ansvar att anmäla övergivna fordon till polismyndigheten.

Det kan dock inte vara rimligt att utforma den nya lagen så att den

motverkar markägares vilja att anmäla övergivna fordon.

Det kan inte heller

vara principiellt rimligt att en markägare som har oturen att få fordon

dumpade på sin mark får stå för kostnaderna för flyttning av fordonet.

Denna kostnad bör, enligt motionärernas mening, bäras av den som dumpar

fordonet eller, om han eller hon inte kan återfinnas, av det allmänna,

detta med hänvisning till det allmännas intresse i att slippa farliga och

störande övergivna fordon på våra gator och i vår natur.

I motion

2002/03:T16 av Lars Gustafsson m.fl. (kd) framhålls att lagstiftningens

huvudregel, att kostnaderna för flyttningen skall belasta ägaren av fordonet,

är den enda rimliga.

Som anges i propositionen, uppstår dock fall där

fordonsägaren inte kan anträffas eller där kostnaderna inte kan tas ut av

denne. I dessa fall bör, såsom i dag är fallet för fordon som flyttas av

säkerhets- och naturvårdsskäl, kostnaderna bäras av staten eller, om

flyttningsbeslutet verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen. Det

är inte rimligt att en privatperson, såsom regeringen föreslår, skall

lida ekonomisk skada till följd av att ett fordon utan tillåtelse parkerats

och övergivits på dennes mark. Allmänintresset motiverar att det allmänna

står för kostnaderna.

Kristdemokraterna föreslår därför att flyttning av

fordon enligt det i propositionen föreslagna nya tredje stycket i lagens

2 § bekostas av stat eller kommun, beroende på vilken myndighet som

verkställt flyttningsbeslutet. Dock bör den som begär flyttning av fordon

enligt 2 § andra stycket, dvs. från plats som är reglerad enligt lagen om

kontrollavgift vid olovlig parkering, fortsättningsvis bära kostnaderna

i de fall dessa inte kan tas ut av fordonsägaren.

I två motioner från

allmänna motionstiden hösten 2002 tas frågor upp som bl.a. rör övergivna

bilar i naturen.

I motion 2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) pekar

motionären på skönhetsfläckar i vårt vackra landskap. Övergivna arbetsredskap,

skrotupplag som är störande utan inhägnader och bilar som av någon anledning

övergivits vid eller på vägarna. Dessa bilar utgör dessutom en sanitär

olägenhet. Inte sällan rinner bensin, olja och batterisyra ut och förorenar

marken. Det i många fall ovissa ägarförhållandet försvårar och försenar

bortforslandet av skrotbilarna. En landsomfattande kampanj med syfte att

på ett miljömässigt riktigt tillvägagångssätt omhänderta övergivna bilar

och övrigt skrot i naturen bör genomföras i samverkan mellan staten och

kommunerna (yrkande 3).

I motion 2002/03:T444 av Agneta Lundberg och

Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s) ser motionärerna mycket positivt

på de nya bilskrotningsreglerna med avgiftskrav och premieutbetalning. I

motionen framhålls dock att det förekommer att ägaren till fordon som är

uppställt på annans mark mot markägarens vilja inte kan anträffas. Även

för dessa fall bör möjligheten finnas att flytta fordonet. Det är därför

angeläget att det skyndsamt utarbetas regler för hur man förfar med detta

både från rättssäkerhetssynpunkt för fordonsägare men också utifrån att

det vidtas åtgärder för att effektivisera möjligheterna att forsla bort

och skrota övergivna bilar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser

positivt på regeringens förslag för att underlätta flyttning av cyklar

och andra oregistrerade fordon. Enligt utskottets mening är det vidare

angeläget att effektivisera möjligheterna att forsla bort och skrota

övergivna bilar. Utskottet välkomnar därför regeringens förslag att ge

ökade möjligheter för markägare att begära flyttning av fordon även när

de inte utgör omedelbara och allvarliga hot mot trafiksäkerheten och

naturvården.

Som uppmärksammats i motionerna 2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16

(kd) kan dock flyttning av fordon innebära oönskade ekonomiska konsekvenser

för markägaren. Utskottet vill här klargöra att huvudregeln i fråga om

kostnaderna för flyttning av fordon är att kostnaderna skall belasta ägaren

av fordonet enligt 7 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa

fall. Kostnader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten eller,

om flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av kommunen.

Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket samma lag, dvs. vid

olovlig parkering, skall dock sådana kostnader som inte kan tas ut av

fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall flyttas, dvs.

markägaren. Regeringen föreslår att samma bestämmelse skall tillämpas när

fordon flyttas med stöd av den utvidgade rätten för markägare att begära

att fordon flyttas.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det

allmänna inte med nödvändighet bör stå för sådana flyttningskostnader som

inte kan tas ut av fordonsägaren. I det sammanhanget vill utskottet påminna

om att kostnaderna bärs av det allmänna om det handlar om fordonsvrak,

eller i det fall fordonet är uppställt så att fara för trafikolyckor

uppstår eller hinder uppstår i trafiken.

Som framhållits i propositionen

sker ofta en flyttning av fordon i markägarens eget intresse. Även med

den nyligen höjda skrotningspremien och det aktiva arbete som Stiftelsen

Håll Sverige Rent bedriver för att forsla bort och skrota övergivna fordon

kan dock inte uteslutas att enskilda markägare kan komma att drabbas av

orimliga kostnader. Utskottet förutsätter därför att en ingående uppföljning

kommer att ske av den nya lagstiftningen så att regelsystemet inte får

oönskade konsekvenser för enskilda markägare eller motverkar syftet att

effektivisera möjligheten att forsla bort övergivna fordon. I det

sammanhanget bör också ses över vilka effekter producentansvarets införande

får på skrotfonden och om skrotfonden möjligen kan användas för detta

ändamål i framtiden.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens

förslag till ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa

fall och avstyrker motionerna 2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16 (kd).

Med

anledning av motionerna 2002/03:T213 (c) och 2002/03:T444 (s) från allmänna

motionstiden 2002 som mer allmänt tar upp frågor om övergivna bilar i

naturen vill utskottet framhålla att övergivna fordon vid vägkanter och

i naturen kan utgöra ett allvarligt miljöproblem. Det är därför enligt

utskottets uppfattning angeläget att övergivna bilar kan forslas bort och

skrotas. Utskottet välkomnar därför att regeringen i propositionen föreslår

ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, så att

bl.a. flyttning av övergivna bilar i naturen underlättas. Utskottet vill

också anföra att Stiftelsen Håll Sverige Rent för närvarande genomför en

skrotbilskampanj. En viktig del av kampanjens syfte är att skrotbilarna

skall tas om hand på ett miljöriktigt sätt, så att gifter som bl.a. bly

och kvicksilver inte läcker ut. I början av september 2003 hade drygt 83

000 skrotbilar anmälts till kampanjen.

Som utskottet ser det ligger

regeringens förslag i propositionen och kampanjen som Stiftelsen Håll

Sverige Rent nu genomför väl i linje med vad som efterfrågas i motionerna.

Motionerna 2002/03:T213 (c) yrkande 3 och 2002/03:T444 (s) avstyrks

därför.

Yrkestrafiklagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker

regeringens förslag till justering av yrkestrafiklagen (1998:490).

Regeringens

förslag

Regeringen anför att vid den ändring av 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen

som gjordes i samband med att den nya fordonslagen (2002:574) beslutades,

så föll av misstag ordet ”om” bort i inledningen av första stycket 2

(se

prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:TU13, rskr. 2001/02:80 och SFS 2002:580).

Regeringen föreslår att detta misstag nu rättas till. Regeringen föreslår

därför att ordet ”om” läggs till i inledningen av första stycket 2 i

6

kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490).

Utskottets ställningstagande

Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till justering av yrkestrafiklagen (1998:490).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Lagen

om flyttning av fordon i vissa fall, punkt 1 (kd, c)

av Johnny Gylling

(kd) och Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:105 i denna del, bifaller

delvis motionerna 2002/03:T15 och 2002/03:T16 och avslår motionerna

2002/03:T213 yrkande 3 och 2002/03:T444.

Ställningstagande

Vi ser positivt

på regeringens förslag för att underlätta flyttning av cyklar och andra

oregistrerade fordon. Enligt vår mening är det vidare angeläget att

effektivisera möjligheterna att forsla bort och skrota övergivna fordon. Vi

välkomnar därför regeringens förslag att ge ökade möjligheter för markägare

att begära flyttning av fordon även när de inte utgör omedelbara och

allvarliga hot mot trafiksäkerheten och naturvården.

Lagstiftningens

huvudregel, att kostnaderna för flyttningen i första hand skall belasta

ägaren av fordonet, anser vi vara rimligt. Vi är dock medvetna om att

fall kan uppstå då fordonsägaren inte kan anträffas eller där kostnaderna

inte kan tas ut av denne. Detta kan leda till betydande kostnader för den

markägare som oförskyllt råkat drabbas av att övergivna fordon dumpas på

hans eller hennes marker.

Vi anser därför att kostnader som inte kan tas

ut av fordonsägaren i dessa fall bör bäras av staten eller, om

flyttningsbeslutet

har verkställts av kommunal myndighet, av kommunen, dvs. den reglering

som gäller för fordon som flyttas av ordnings- och säkerhetsskäl eller av

naturvårdsskäl.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till

finansiering av ett utökat kostnadsansvar för det allmänna i enlighet med

vad som ovan anförts. I avvaktan på att regeringen snarast återkommer

till riksdagen med en lämplig finansieringslösning bör dock de föreslagna

lagändringarna träda i kraft.

Vad som nu anförts bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrks regeringens föreslagna

lagändringar. Av utskottets ställningstagande följer att motionerna

2002/03:T15 (c) och 2002/03:T16 (kd) tillstyrks delvis medan motionerna

2002/03:T213 (c) yrkande 3 och 2002/03:T444 (s) avstyrks.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:105 Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m.m.:

att

riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1982:129)

om flyttning av fordon i vissa fall,

lag om ändring i yrkestrafiklagen

(1998:490).

Följdmotioner

2002/03:T15 av Sven Bergström m.fl. (c):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

kostnaderna för att flytta fordon i vissa fall skall täckas av det allmänna

i de fall då fordonsägaren inte kan hittas.

2002/03:T16 av Lars Gustafsson

m.fl. (kd):

Riksdagen beslutar om sådan ändring av 7 § tredje stycket

lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall, att kostnader för

flyttning som sker med stöd av 2 § tredje stycket samma lag ej skall bäras

av markägaren, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motioner från

allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark

(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om omhändertagande av övergivna bilar och övrigt skrot.

2002/03:T444

av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

avyttring av skrotbilar.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag