Prop. 2002/03:105

Regeringens proposition 2002/03:105

Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall,
Prop.

m.m.
2002/03:105

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 april 2003

Göran Persson

Ulrica Messing

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare föreslås att en markägares möjlighet att begära att ett fordon flyttas utvidgas till att gälla även om markägaren inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. I propositionen gör regeringen bedömningen att inga ändringar bör göras i de nuvarande bestämmelserna i lagen om flyttning av fordon i vissa fall om när äganderätten till ett flyttat fordon övergår till den som har verkställt flyttningen. Slutligen gör regeringen bedömningen att frågan om beslut som fattas med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall bör kunna överklagas och i så fall i vilken ordning bör övervägas ytterligare.

I propositionen föreslås vidare en mindre ändring i 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490). Genom ändringen återinförs ett ord som av misstag föll bort vid den senaste ändringen av paragrafen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

1

Innehållsförteckning
Prop. 2002/03:105

1
Förslag till riksdagsbeslut..................................................................
3

2
Lagtext
...............................................................................................
4

2.1
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om

flyttning av fordon i vissa fall.............................................
4

2.2 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490)..8

3
Ärendet och dess beredning...............................................................
9

4
Flyttning av cyklar och andra oregistrerade fordon ..........................
9

5
Utökad möjlighet för markägare att begära flyttning......................
12

6
Kortare tid för övergång av äganderätten........................................
17

7
Överklagande...................................................................................
18

8
Viss justering i yrkestrafiklagen (1998:490) ...................................
21

9
Ikraftträdande och konsekvenser av förslagen ................................
21

10
Författningskommentar ...................................................................
22

10.1
Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om

flyttning av fordon i vissa fall...........................................
22

10.2 Förslaget till lag om ändring i yrkestrafik-

lagen (1998:490) ...............................................................
24

Bilaga 1
Rapportens lagförslag............................................................
25

Bilaga 2
Förteckning över remissinstanserna ......................................
29

Bilaga 3
Lagrådsremissens lagförslag .................................................
30

Bilaga 4
Lagrådets yttrande .................................................................
34

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2003..........
36

Rättsdatablad............................................................................................
37

2

1
Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2002/03:105

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall,

2. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).

3

2
Lagtext
Prop. 2002/03:105

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med
I denna lag förstås med

fordon: varje anordning som är
1. fordon: varje anordning som

eller varit försedd med hjul, band
är eller har varit försedd med hjul,

eller medar och som inrättats för
band , medar eller liknande och

färd på marken på annat sätt än på
som inrättats
huvudsakligen för

skenor,
färd på marken på annat sätt än på

skenor,

2. registrerat
fordon:
fordon

som är upptaget i vägtrafik-

registret, det militära fordons-

registret eller motsvarande ut-

ländska register,

fordonsvrak: fordon som med
3. fordonsvrak: fordon som med

hänsyn till sitt skick, den tid under
hänsyn till sitt skick, den tid under

vilken det har stått på samma plats
vilken det har stått på samma plats

eller andra omständigheter måste
eller andra omständigheter
måste

anses övergivet och som uppen-
anses övergivet och som uppen-

barligen har ringa eller inget
barligen har ringa eller inget

värde.
värde.

Vad som sägs i lagen om ägare av fordon gäller, i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, innehavaren och i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.

Vad som sägs i lagen om markägare gäller också den som på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom området.

2 § 1

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl.

Har ett fordon under minst sju
Har ett fordon under minst sju

1 Senaste lydelse 1984:320.
4

dygn i följd varit parkerat i strid
dygn i följd varit parkerat i strid

mot förbud eller villkor, som avses
mot sådant förbud eller villkor

i lagen (1984:318) om kontroll-
som avses i 1 § lagen (1984:318)

avgift vid olovlig parkering, får
om kontrollavgift vid olovlig par-

flyttning ske även om sådana för-
kering och som har tillkännagetts

hållanden som anges i första
enligt 3 § samma lag , får flyttning

stycket inte föreligger.
ske även om sådana förhållanden

som anges i första stycket inte

föreligger.

Ett registrerat fordon får också

flyttas om det varit parkerat på

annans mark under minst sju dygn

i följd efter det att markägaren

underrättat fordonets ägare om att

det inte får vara parkerat på plat-

sen. Kan fordonets ägare inte an-

träffas får fordonet flyttas om det

varit uppställt under minst en

månad i följd efter det att mark-

ägaren påbörjat försök att under-

rätta fordonsägaren.

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av for-

don.

4 §

Flyttning av fordon som inte är
Flyttning av fordon som inte är

fordonsvrak skall utföras så att de
fordonsvrak skall utföras så att

inte tillfogas onödig skada.
fordonen och föremål som hör till

dessa inte tillfogas onödig skada.

När fordon förvaras på särskild uppställningsplats, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att de inte skall skadas eller brukas obehörigen under förvaringen.

5 § 2

När ett beslut om flyttning har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. Detsamma gäller om ett flyttningsbeslut har meddelats avseende ett fordon som inte är registrerat och det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som är fordonets ägare. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit

2 Senaste lydelse 1993:1419.

Prop. 2002/03:105

5

nyttjanderätten (uthyraren)
under-

rättas.

Om ett fordon har flyttats till en
Om ett fordon har flyttats till en

särskild
uppställningsplats
och
särskild uppställningsplats
och

ägaren inte har kunnat anträffas,
ägaren inte har kunnat anträffas,

skall den myndighet som verkställt
skall den myndighet som verkställt

flyttningen kungöra den genom
flyttningen
kungöra den
genom

anslag i
myndighetens
lokal.
anslag i myndighetens lokal. Om

Myndigheten skall också vidta de
det flyttade fordonet är registrerat

fortsatta undersökningar och åt-
skall myndigheten dessutom vidta

gärder som kan anses påkallade
de fortsatta
undersökningar
och

för att göra underrättelse möjlig.
åtgärder som kan anses motiverade

för att underrätta fordonets ägare

om flyttningen .

I fall då ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats, skall underrättelsen enligt första stycket innehålla upplysning om vad som enligt 6 § blir följden om fordonet inte avhämtas inom där angiven tid. Kungörelse enligt andra stycket skall innehålla uppgift om följden enligt

6 § av att ägaren efter där angiven tid fortfarande är okänd.

6 §

Är ägaren av ett fordon som
Ett fordon som förvaras på en

förvaras på en särskild upp-
särskild uppställningsplats
till-

ställningsplats inte känd, när tre
faller kommunen om beslutet om

månader har förflutit från den dag
flyttning har verkställts av en

då kungörelse
om
flyttningen
kommunal myndighet och i annat

skedde i enlighet
med
5 §, eller
fall staten om

har fordonet inte avhämtats inom
1. ägaren har delgetts
sådan

en månad från det underrättelse
underrättelse som avses i 5 § och

som är föreskriven i 5 § delgavs
inte hämtat fordonet inom en må-

ägaren eller måste ägaren annars
nad därefter,

anses ha uppgett sin rätt till for-
2. ägaren inte har hämtat for-

donet, tillfaller det kommunen, om
donet inom tre månader efter det

beslutet har verkställts av en
att kungörelse skedde enligt 5 §,

kommunal myndighet, och i annat
eller

fall staten.

3. ägaren får anses ha uppgett

sin rätt till fordonet.

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 § 3

Ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte, om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värde dras av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader,
som inte tas ut av
Kostnader, som inte tas ut av

ägaren, skall
bäras av statsverket
ägaren, skall bäras av staten eller,

3 Senaste lydelse 1984:320.

Prop. 2002/03:105

6

eller, om
flyttningsbeslutet har
om flyttningsbeslutet
har
verk- Prop. 2002/03:105

verkställts av kommunal myndig-
ställts av kommunal myndighet, av

het, av kommunen. Vid flyttning
kommunen.
Vid
flyttning
enligt

enligt 2 § andra stycket skall så-
2 § andra eller tredje stycket skall

dana kostnader i stället bäras av
sådana kostnader i stället bäras av

den som påkallat flyttningen.
den som begärt flyttningen.

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från ersätt-

ningsskyldigheten.

9 §

Föremål som finns i ett fordon
Föremål som finns på eller i ett

anses vid tillämpningen av denna
fordon anses vid tillämpningen av

lag höra till fordonet. Om ett
denna lag höra till fordonet. Om

föremål som finns i ett fordons-
ett föremål som finns i ett

vrak inte har varit avsett att
fordonsvrak inte har varit avsett att

stadigvarande brukas i
fordonet,
stadigvarande brukas
i fordonet,

behandlas
det
dock
enligt
behandlas
det
dock
enligt

bestämmelserna
i
lagen
bestämmelserna
i

lagen

(1938:121) om hittegods.

(1938:121) om hittegods.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

7

2.2
Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen
Prop. 2002/03:105

(1998:490)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

6 kap.

7 § 1

En särskild registreringsskylt för ett fordon som anmälts för använd-

ning i taxitrafik enligt denna lag och som inte undantagits från skyldig-

heten att ha taxameter får tas om hand av polisman

1. om fordonet utan tillstånd används i taxitrafik eller om det av annan

anledning inte längre finns förutsättningar för att fordonet skall ha en

sådan skylt,
2. om fordonet är belagt med så-

2. fordonet är belagt med sådant

körförbud som avses i 3 kap. 6 §
dant körförbud som avses i 3 kap.

fordonslagen (2002:574),
6 § fordonslagen (2002:574),

3. om det för fordonet gäller brukandeförbud enligt en föreskrift som meddelats med stöd av lagen (2001:558) om vägtrafikregister eller enligt fordonsskattelagen (1988:327), eller

4. om fordonet saknar föreskriven trafikförsäkring.

Vid ett omhändertagande av registreringsskyltar tillämpas 6 § andra meningen på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

1 Senaste lydelse 2002:580.

8

3
Ärendet och dess beredning
Prop. 2002/03:105

Genom ett beslut den 1 juli 1999 gav regeringen Vägverket i uppdrag att göra en samlad översyn av bestämmelserna om flyttning av fordon. Enligt beslutet var huvudsyftet med översynen att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet. Vidare skulle Vägverket särskilt analysera och överväga om cyklar och andra oregistrerade fordon bör omfattas av bestämmelserna.

Vägverket redovisade uppdraget i en rapport den 22 juni 2000. I rapporten lämnar Vägverket förslag till vissa ändringar i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall. Vägverkets lagförslag finns i bilaga 1 .

Vägverkets rapport har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2 . En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementets ärende N2000/5512/TP.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 mars 2003 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 3 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 4 .

Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4 och 5 samt i författningskommentaren.

I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Efter Lagrådets granskning har ett förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490) tillkommit. Förslaget innebär att ordet ”om” läggs till i inledningen av 6 kap. 7 § första stycket 2 yrkestrafiklagen. Ordet föll av misstag bort vid en tidigare ändring av paragrafen. Den föreslagna ändringen är enligt regeringen av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4
Flyttning av cyklar och andra oregistrerade

fordon

Regeringens förslag: Lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa

fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade

fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare införs en

bestämmelse i lagen som innebär att den myndighet som beslutat att ett

sådant fordon skall flyttas skall underrätta fordonets ägare om det genom

märkning på fordonet eller på annat sätt omedelbart framgår vem som

äger det. I annat fall skall myndigheten kungöra flyttningen genom an-

slag i sin lokal.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran mot för-

slaget. Justitieombudsmannen (JO) pekar på att förutom de i rapporten
9

föreslagna ändringarna även 4 och 9 §§ lagen om flyttning av fordon i Prop. 2002/03:105 vissa fall bör anpassas till det förtydligande som föreslås om att oregi-

strerade fordon skall få flyttas med stöd av lagen.

Skälen för regeringens förslag

Bör lagen om flyttning av fordon i vissa fall vara tillämplig på cyklar och andra oregistrerade fordon?

I 1 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall definieras fordon som varje anordning som är eller varit försedd med hjul, band eller medar och som inrättats för färd på marken på annat sätt än på skenor. Definitionens ordalydelse ger vid handen att cyklar och andra typer av fordon som inte registreras, t.ex. mopeder klass II, omfattas av lagens tillämpningsområde. Trots detta finns det uttalanden i lagens förarbeten som inger tvivel om det verkligen varit lagstiftarens avsikt att cyklar och andra oregistrerade fordon skulle omfattas av lagens bestämmelser. I förarbetena används nämligen begreppet bil i det närmaste som en synonym till det i lagen använda begreppet fordon, se t.ex. prop. 1981/82:65 s. 5 f.

I ett beslut den 29 oktober 1998 har Justitieombudsmannen (JO) prövat en anmälan mot Uppsala kommun angående flyttning av cyklar med tillämpning av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Efter att ha diskuterat om lagen över huvud taget är tillämplig på cyklar och andra oregistrerade fordon kommer JO fram till att så är fallet. Samtidigt konstaterar emellertid JO att det rättsliga utrymmet för flyttning av cyklar i praktiken kan bli obetydligt med hänsyn till utformningen av lagen om flyttning av fordon i vissa fall och den anslutande förordningen. JO pekar på att bl.a. förfarandebestämmelserna i författningarna, såsom att den myndighet som har beslutat om flyttning av ett fordon skall underrätta ägaren om att fordonet har flyttats, är mindre lämpligt utformade med tanke på cyklar.

Av det sagda framgår att det kan diskuteras om det över huvud taget bör vara möjligt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall. Ofta hittas sådana fordon – framför allt cyklar – under sådana förhållanden att de betraktas som hittegods och behandlas som sådant med stöd av lagen (1938:121) om hittegods. Enligt Vägverket har det dock blivit allt vanligare att oregistrerade fordon, främst cyklar, men även mopeder klass II, parkeras så att de utgör ett hinder för andra trafikanter. Detta kan antas vara särskilt vanligt i områden kring järnvägsstationer och andra resecentra. Att det finns ett behov av en möjlighet att flytta även oregistrerade fordon som har parkerats så att de utgör ett hinder framgår dessutom av den enkätundersökning som Vägverket gjort bland samtliga polismyndigheter och 14 kommuner. Av enkäten, som redovisas i Vägverkets rapport, framgår det att av de 9 528 fordon som flyttats med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall var 1 549 stycken cyklar.

Mot bakgrund av det nu anförda finner regeringen, i likhet med Vägverket, att lagen om flyttning av fordon i vissa fall även fortsätt-

10

ningsvis bör möjliggöra flyttning av cyklar och andra oregistrerade for- Prop. 2002/03:105 don och att lagen bör förtydligas så att detta klart framgår. Vidare bör de

bestämmelserna som reglerar rutinerna kring ett flyttningsbeslut anpassas så att det blir praktiskt möjligt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen.

Hur bör reglerna anpassas för att möjliggöra att cyklar och andra oregistrerade fordon flyttas?

Enligt 5 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall den myndighet som har meddelat ett beslut om flyttning av fordon så snart det kan ske underrätta fordonets ägare om beslutet. Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas skall myndigheten kungöra flyttningen genom anslag i myndighetens lokal. Samtidigt skall myndigheten vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra en underrättelse till ägaren möjlig.

Dessa bestämmelser gör att det i praktiken blir svårt att flytta oregistrerade fordon med stöd av lagen, eftersom det normalt saknas uppgift om vem som äger ett sådant fordon. För att möjliggöra att oregistrerade fordon flyttas bör det enligt regeringens mening införas ett system som innebär att ägaren av ett sådant fordon i normalfallet inte skall behöva underrättas personligen om flyttningsbeslutet.

Av 9 § förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall följer att om någon annan myndighet än polismyndigheten beslutat eller verkställt en flyttning så skall denne genast underrätta polismyndigheten. Vägverket har föreslagit ett system som innebär att bestämmelsen i förordningen kompletteras med en skyldighet för den myndighet som meddelar beslut om att flytta ett oregistrerat fordon omedelbart kungör beslutet genom anslag i myndighetens lokaler.

Den naturliga reaktionen hos den som inte återfinner sitt fordon där det parkerades är att vända sig till polisen. Det av Vägverket föreslagna systemet innebär att ägaren då kan få besked om att fordonet har flyttats. Härtill kan ägaren av fordonet få besked om flyttningen om han eller hon vänder sig till den myndighet som har meddelat beslutet om att flytta fordonet. Ägaren får således två kanaler att erhålla information om flyttningen. Enligt regeringens bedömning torde ägarens möjlighet att få information om flyttningen härigenom vara tillgodosett, utan att dennes rättssäkerhet sätts i fara.

I vissa fall kan det dock genom t.ex. en namnskylt eller liknande på ett oregistrerat fordon klart framgå vem som äger fordonet. I ett sådant fall är det rimligt att den myndighet som fattar beslut om att flytta fordonet underrättar ägaren på samma sätt som i dag sker i fråga om registrerade fordon. En bestämmelse med detta innehåll bör som Lagrådet föreslår tas in i 5 § första stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall.

Enligt 4 § första stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall flyttning av ett fordon som inte är fordonsvrak utföras så att det inte tillfogas onödig skada. Som påpekas av JO torde denna bestämmelse inte täcka det fallet att en cykel eller en moped är fastlåst i t.ex. en lyktstolpe med en låsanordning som inte kan anses utgöra en del av fordonet. Det

11

bör därför av bestämmelsen framgå att inte heller till fordonet hörande Prop. 2002/03:105 föremål, t.ex. låsanordningar, får tillfogas onödig skada.

Vidare följer det av 4 § andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall att när ett fordon förvaras på en särskild uppställningsplats så skall nödvändiga åtgärder vidtas för att det inte skadas eller brukas obehörigen under förvaringen. Någon motsvarande bestämmelse vid s.k. kort flyttning, dvs. när fordonet flyttas till plats så nära den plats där det anträffades att det lätt kan återfinnas, finns inte. Det torde dock vara uppenbart, utan att det nämns i lagen, att om ett lås brutits för att möjliggöra en kort flyttning det åligger den som flyttat fordonet att vidta åtgärder så att det inte brukas obehörigen. Den omständigheten att lagens bestämmelser anpassas så att oregistrerade fordon kommer att kunna flyttas, medför enligt regeringens bedömning inte att det på sätt JO förordar är motiverat att förtydliga lagen i nu diskuterat hänseende.

Enligt 9 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall som huvudregel föremål som finns i ett fordon vid tillämpningen av lagen anses höra till fordonet. När det gäller en cykel, eller för den delen även en moped eller motorcykel, kan det naturligtvis finnas föremål i mer eller mindre fast anslutning till fordonet utan att det kan anses utgöra en del av fordonet eller finnas i fordonet. Som exempel kan nämnas ett lås som inte är fast monterat på en cykel och en cykelkorg med eventuellt innehåll som hänger på cykelns styre. Även dessa föremål bör dock omfattas av bestämmelsen i 9 §, som därför bör justeras.

5 Utökad möjlighet för markägare att begära flyttning

Regeringens förslag: En markägare ges möjlighet att begära flyttning av registrerade fordon som har parkerats på dennes mark även om han eller hon inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmelserna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Fordonet får dock inte flyttas förrän sju dagar efter det att fordonsägaren underrättats om att parkeringen är mot markägarens vilja. Om fordonsägaren inte kan anträffas får fordonet flyttas först en månad efter det att markägaren påbörjat försök att underrätta fordonets ägare. Om kostnaderna för flyttningen inte kan tas ut av fordonets ägare skall kostnaderna bäras av den som begärt flyttningen.

Rapportens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I rapporten föreslår Vägverket dock att markägarens utökade möjlighet att begära flyttning av ett fordon skall omfatta även oregistrerade fordon.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Några remissinstanser, bl.a. Svenska parkeringsföreningen och Sveriges fastighetsägareförbund , anser dock att den föreslagna tidsfristen innan fordonet får flyttas är alltför lång i de fall fordonets ägare inte har kunnat anträffas. Enligt några av dessa remissinstanser gäller detta särskilt när fordonet står farligt eller hindrande. Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om förslaget tillräckligt

12

tydligt anger när tidsfristen innan ett fordon får flyttas börjar löpa i det
Prop. 2002/03:105

fall ägaren inte nås av en underrättelse om att fordonet är uppställt mot

markägarens vilja. När det gäller frågan om vem som skall svara för de

kostnader som uppkommer vid en flyttning framför remissinstanserna

olika uppfattningar. Några remissinstanser, bl.a. Österåkers kommun ,

tillstyrker förslaget i rapporten, medan andra instanser, bl.a. Rikspolis-

styrelsen och Stockholms kommun , anser att det allmänna bör bära de

kostnader som inte kan tas ut av fordonets ägare. Några andra remiss-

instanser, bl.a. Svenska kommunförbundet , menar å sin sida att det bör stå

den beslutande myndigheten fritt att ta ut kostnaderna av markägaren

eller själv bära dessa. Rikspolisstyrelsen anser att ordet markägare bör

bytas ut mot något av begreppen ”fastighetsägare” eller ”den som dispo-

nerar marken”.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund

I 2 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall anges i vilka

fall ett fordon får flyttas med stöd av lagen. I första stycket bemyndigas

regeringen att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal

myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ord-

ningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl. Sådana före-

skrifter har regeringen meddelat i 2 § förordningen (1982:198) om flytt-

ning av fordon i vissa fall. I den bestämmelsen finns en lång lista på situ-

ationer när ett fordon får flyttas. Gemensamt för de flesta situationer är

att fordonet är uppställt i strid med föreskrifter om förbud mot stannade

eller parkering. De föreskrifter som avses är bestämmelser om stannade

och parkering i trafikförordningen (1998:1276) eller som meddelas med

stöd av den förordningen. Endast i ett fåtal situationer får ett fordon

flyttas trots att det inte är uppställt i strid mot bestämmelser om

stannande och parkering, nämligen om fordonet är ett fordonsvrak eller

om det står uppställt så att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder upp-

kommer i trafiken.

Gemensamt för de flesta flyttningssituationer som anges i 2 § förord-

ningen om flyttning av fordon i vissa fall är vidare att fordonet är upp-

ställt på en väg eller på någon annan offentlig plats för vilken det finns

föreskrifter om stannande eller parkering. Regelverket om flyttning av

fordon lämnar betydligt mindre utrymme för att flytta ett fordon som är

uppställt på sådan privat mark där lagen (1984:318) om kontrollavgift

vid olovlig parkering är tillämplig. Förutom om fordonet står uppställt så

att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder uppkommer eller om fordo-

net utgör ett fordonsvrak är den enda situationen där detta medges när ett

fordon under minst sju dygn i följd varit parkerat i strid mot förbud eller

villkor, som avses i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, se 2 §

andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa fall och 2 § 4 och 5

förordningen om flyttning av fordon i vissa fall.

I 16 § förordningen om flyttning av fordon i vissa fall anges det att be-

slut om att flytta fordon får meddelas och verkställas av polis-

myndigheten. Enligt samma bestämmelse får även kommuner som svarar

för trafikövervakning enligt lagen (1987:24) om kommunal parkerings-
13

övervakning i vissa fall meddela beslut om att flytta ett fordon och verk-
Prop. 2002/03:105

ställa beslutet. En sådan kommun kan bl.a. besluta om att ett fordon skall

flyttas med stöd av 2 § andra stycket lagen om flyttning av fordon i vissa

fall samt därefter verkställa ett sådant beslut. Markägaren kan således

inte själv flytta ett fordon, utan får begära att flyttning skall ske hos

någon av de behöriga myndigheterna. Denna myndighet har sedan att

fatta beslut i frågan och för det fall man beslutar att flytta fordonet även

verkställa flyttningen.

Bör markägarens möjlighet att begära flyttning utökas?

Om en markägare varken har förbjudit parkering eller meddelat villkor

för parkering finns det i dag ingen möjlighet att med stöd av regelverket

om flyttning av fordon i vissa fall flytta ett fordon som ställts upp mot

markägarens vilja annat än om fordonet står uppställt så att fara för

trafikolyckor uppstår eller hinder i trafiken uppkommer eller fordonet

utgör ett fordonsvrak.

Enligt Vägverket är det inte sällan förekommande att ett fordon ställs

upp på enskild mark utan markägarens samtycke, men där denne inte har

förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering enligt bestämmel-

serna i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering. Vägverket har där-

för föreslagit att lagen om flyttning av fordon i vissa fall ändras så att den

medger att markägaren kan begära att sådana fordon flyttas. Vägverkets

förslag har vunnit stöd hos remissinstanserna. Även regeringen ansluter

sig till Vägverkets bedömning att möjligheterna för markägare att begära

flyttning av fordon bör utökas.

Enligt Vägverkets förslag skall ett fordon få flyttas först sedan ägaren

av det underrättats om att fordonet är uppställt mot markägarens vilja,

eller i varje fall efter det att markägaren påbörjat sådana underrättelse-

försök. Dessa förfaranderegler innebär att det i praktiken blir svårt att

flytta oregistrerade fordon med stöd av bestämmelsen. Bestämmelsen bör

därför uttryckligen inskränkas till att gälla endast registrerade fordon.

Det kan härvid konstateras att oregistrerade fordon, såsom cyklar, ofta

torde kunna flyttas med tillämpning av lagen (1938:121) om hittegods i

det fall de varit uppställda under en längre tid på enskild mark.

Det är viktigt att den utökade möjlighet för markägare att begära flytt-

ning av fordon som nu föreslås förenas med sådana bestämmelser om när

flyttning av ett fordon får ske som tar till vara fordonsägarens rättssäker-

het. En förutsättning för att ett fordon skall få flyttas i den nu aktuella

situationen måste naturligtvis vara att fordonets ägare är medveten om att

markägaren inte tillåtit parkeringen och därför inte accepterar att fordo-

net står uppställt på dennes mark. Vägverket har därför föreslagit att

flyttning får ske först sedan ägaren har underrättats om att fordonet är

uppställt mot markägarens vilja och det efter denna underrättelse förflutit

minst sju dagar. Med ett sådant system kommer fordonsägaren enligt

Vägverkets bedömning att få en tillräckligt lång tid på sig att själv flytta

fordonet innan ett beslut om flyttning får meddelas och flyttningen verk-

ställas. Med hänsyn härtill ansluter sig regeringen till Vägverkets förslag.

Det torde dock förekomma fall där ägaren till ett fordon som är upp-

ställt mot markägarens vilja av olika skäl inte kan anträffas. Som Väg-

verket konstaterar bör det även i dessa fall vara möjligt för markägaren
14

att begära att fordonet skall flyttas. För att tillvarata fordonsägarens rätt
Prop. 2002/03:105

bör dock tiden från det att markägaren inleder sina försök att underrätta

fordonsägaren vara längre än i de fall fordonets ägare nås av mark-

ägarens underrättelse. Vägverket har föreslagit att tiden skall vara en

månad. Flera remissinstanser anser att detta är en alltför lång tid, särskilt

om fordonet står farligt eller hindrande. Sveriges fastighetsägareförbund

menar att fordonet bör kunna flyttas redan efter två veckor. Enligt för-

bundet tillgodoses fordonets ägare genom den skyldighet som finns för

den myndighet som har verkställt en flyttning att underrätta fordons-

ägaren om att fordonet har flyttats.

Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen, dvs. fordons-

ägarens rättsäkerhet å ena sidan och markägarens intresse att inte mot sin

vilja behöva ha fordon uppställda på sin mark å den andra, finner reger-

ingen att den av Vägverket föreslagna tidsfristen är rimlig. I det fall

markägaren inte lyckas anträffa fordonsägaren bör alltså en månad för-

flyta innan fordonet får flyttas. Det bör härvid anmärkas att fordon som

står uppställda så att fara för trafikolyckor uppstår eller hinder upp-

kommer i trafiken eller som utgör fordonsvrak redan i dag kan flyttas

omedelbart med stöd av 2 § 4 och 5 samt 4 § förordningen om flyttning

av fordon i vissa fall.

Vägverket har föreslagit att den månadslånga tidsfristen skall börja

löpa när markägaren påbörjar sitt försök att underrätta fordonsägaren.

Kammarrätten i Jönköping ställer sig tveksam till om detta ger en till-

räckligt tydlig anvisning om vad som avses. Det kan konstateras att de

flyttningar av fordon som nu diskuteras sker huvudsakligen i mark-

ägarens intresse och därför endast kommer att kunna initieras av denne.

Det är därför rimligt att ställa krav på markägaren att i samband med att

denne begär att ett fordon skall flyttas visar att alla förutsättningar härför

är uppfyllda. Regeringen har för avsikt att, på sätt Umeå tingsrätt före-

slagit, komplettera förordningen om flyttning av fordon i vissa fall med

en bestämmelse med detta innehåll. En av de förutsättningar som skall

vara uppfyllda är alltså att markägaren kan visa att det har förflutit en

månad från det att han eller hon inledde sitt försök att underrätta

fordonsägaren. Detta kan ske t.ex. genom ett brev som återsänts därför

att mottagaren är okänd eller genom ett bevis om att ett brev sänts till

fordonsägaren.

Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att Vägverkets för-

slag är tillräckligt tydligt för att en ändamålsenlig tillämpning av

bestämmelsen skall vara möjlig.

Vem skall bära kostnaderna för fordonsflyttningen?

I 7 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall regleras vem som skall stå

för de kostnader som uppkommer i samband med att ett fordon flyttas.

Enligt huvudregeln skall kostnaderna belasta ägaren av fordonet. Kost-

nader som inte kan tas ut av ägaren skall bäras av staten, eller om

flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, av

kommunen. Om ett fordon flyttas med stöd av 2 § andra stycket lagen

om flyttning av fordon i vissa fall skall dock sådana kostnader som inte

kan tas ut av fordonsägaren bäras av den som påkallat att fordonet skall

flyttas, dvs. markägaren. Vägverket har föreslagit att samma
15

bestämmelse skall tillämpas när fordon flyttas med stöd av den utvidgade
Prop. 2002/03:105

rätten för markägare att begära att fordon flyttas.

Flera remissinstanser, bl.a. Rikspolisstyrelsen och Stockholms

kommun, har ifrågasatt om enskilda markägare som begär att ett fordon

skall flyttas över huvud taget bör bära något kostnadsansvar. Enligt dessa

remissinstanser är det rimligt att det allmänna står kostnaderna även i

dessa fall. Andra remissinstanser, bl.a. Österåkers kommun, anser i likhet

med Vägverket att markägaren bör stå kostnaderna när denne har begärt

flyttningen. Några remissinstanser, bl.a. Svenska kommunförbundet,

menar att den nuvarande bestämmelsen om markägarens kostnadsansvar

bör ändras så att den myndighet som har verkställt flyttningen får välja

om kostnaden skall bäras av markägaren eller myndigheten.

Enligt regeringens bedömning är det rimligt att markägaren så långt

möjligt vet hur en eventuell flyttning av ett fordon kommer att påverka

honom eller henne i ekonomiskt avseende. Visserligen kommer mark-

ägaren aldrig i förväg att veta om kostnaderna kan komma att tas ut av

fordonsägaren, men markägaren bör åtminstone veta vad som händer om

detta misslyckas. Mot denna bakgrund anser regeringen inte att den av

Svenska kommunförbundet föreslagna ändringen av reglerna bör genom-

föras. Frågan är då vem som skall stå kostnader som inte kan tas ut av

fordonsägaren, markägaren som har begärt flyttningen eller det allmänna.

I samband med att den flyttningsgrund som anges i 2 § andra stycket

lagen om flyttning av fordon i vissa fall infördes i lagen diskuterades

kostnadsansvaret, se prop. 1983/84:104 s. 29 f. Det föredragande stats-

rådet anförde då följande.

Jag anser alltså att det är ett allmänt intresse att fordon som har parkerats olov-

ligt på tomtmark kan flyttas. Några skäl att i fråga om beslutanderätt eller rätt att

verkställa beslut särbehandla sådana flyttningsfall anser jag därför inte föreligga.

Eftersom flyttning från tomtmark emellertid också ofta sker i markägarens in-

tresse menar jag att det allmänna inte med nödvändighet måste stå för sådana

flyttningskostnader som inte kan tas ut av fordonsägaren. Om flyttning av ett

fordon sker på begäran av en markägare bör denne därför stå de kostnader som

inte kan tas ut av fordonsägaren.

Regeringen, som konstaterar att remissinstanserna har olika upp-

fattning om hur ansvaret för de kostnader som uppkommer när ett fordon

flyttas bör fördelas, finner inte anledning att nu göra någon annan be-

dömning än den som gjordes år 1984.

Bör begreppet markägare användas i lagen om flyttning av fordon i vissa

fall?

Vägverket föreslår att begreppet markägare förs in i 2 § lagen om flytt-

ning av fordon i vissa fall. Rikspolisstyrelsen menar att det kan ifråga-

sättas om inte något av begreppen ”fastighetsägare” eller ”den som

disponerar marken” borde användas i stället för ordet markägare. Enligt

Rikspolisstyrelsen är de båda av styrelsen föreslagna begreppen mer pre-

cisa än begreppet markägare.

Begreppet markägare förekommer redan i dag i lagen om kontroll-

avgift vid olovlig parkering. I förarbetena till den lagen diskuteras den av

Rikspolisstyrelsen nu väckta frågan, se prop. 1983/84:104 s. 17 och 38 ff.
16

Det föredragande statsrådet anför i propositionen att rätten att ta ut Prop. 2002/03:105 kontrollavgift bör tillerkännas den som på grund av äganderätt eller avtal

har rätt att förfoga över mark eller byggnader. Dessa personer gavs i det förslag till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering som remitterades till Lagrådet den gemensamma beteckningen markägare. Lagrådet föreslog vid sin granskning att beteckningen ”markägare” skulle bytas ut mot ”fastighetsägare”. Enligt Lagrådet svarade den sistnämnda beteckningen bättre mot de fall då parkering sker i parkeringshus eller i annan byggnad. I sin anmälan av Lagrådets yttrande inför regeringen anförde det föredragande statsrådet följande.

Uttrycken markägare och område i det remitterade förslaget syftar på en varierad personkrets och varierade typer av parkeringsytor. Jag anser inte att de av lagrådet föreslagna benämningarna fastighet och fastighetsägare bättre än markägare och område uttrycker vad som åsyftas. Man bör också, enligt min mening, undvika den association till begreppet registerfastighet och fastighetsrätt som ordet ”fastighet” otvivelaktigt leder till. Jag kan därför inte biträda lagrådets förslag till byte av terminologi.

Regeringen anslöt sig till föredragandens överväganden.

Det har inte framkommit att användningen av begreppet markägare har vållat något problem vid rättstillämpningen. Regeringen saknar därför även i denna fråga anledning att nu göra någon annan bedömning än den som gjordes i den angivna propositionen.

Bestämmelserna om markägare i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering gäller enligt 2 § andra stycket också den som på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom området. Som exempel på sådana personer kan nämnas arrendatorer och tomträttshavare, se prop. 1983/84:104 s. 17. För att lagen om flyttning av fordon i vissa fall skall omfatta även dessa personer bör på sätt Lagrådet förordar i lagen tas in en bestämmelse motsvarande 2 § andra stycket lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering.

6
Kortare tid för övergång av äganderätten

Regeringens bedömning: Inga ändringar bör göras i de nuvarande be-

stämmelserna om när äganderätten till ett flyttat fordon övergår till den

som har verkställt flyttningen.

Rapportens förslag: I rapporten föreslås att om det flyttade fordonet

uppenbart har ett mycket lågt värde och ägaren till det inte har kunnat

anträffas skall äganderätten till fordonet övergå till den som har verkställt

flyttningen en månad efter det att uppgifter om flyttningen har kungjorts.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller

har ingen erinran mot att tiden innan äganderätten till ett flyttat fordon

övergår förkortas i vissa fall. Några instanser är emellertid tveksamma

till förslaget. Hovrätten för Västra Sverige , Stockholms kommun och

Svenska parkeringsföreningen menar alla att rekvisitet ”mycket lågt

värde” kan leda till tolknings- och tillämpningsproblem. Enligt Stock-

holms kommun kommer förslaget inte ge önskat resultat och snarare
17

komplicera handläggningen än att förenkla den. Både Stockholms Prop. 2002/03:105 kommun och Svenska parkeringsföreningen menar i stället att tiden

innan äganderätten övergår bör kunna förkortas för samliga fordon.

Skälen för regeringens bedömning: I 6 § lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall finns bestämmelser om att fordon som har flyttats till en särskild förvaringsplats under vissa förutsättningar tillfaller kommunen, om flyttningsbeslutet har verkställts av en kommunal myndighet, och i annat fall staten. Beroende på om fordonets ägare är känd eller inte är den tid innan äganderätten övergår olika lång. I det fall ägaren av ett fordon inte är känd övergår äganderätten när tre månader har förflutit från den dag kungörelse om flyttning av fordonet skedde enligt 5 §. Om ägaren är känd övergår i stället äganderätten en månad efter det att ägaren underrättats om flyttningen. Fordonet tillfaller vidare den som har verkställt flyttningen om ägaren får anses ha gett upp sin rätt till fordonet. Ett fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

Vägverket har föreslagit att den tid om tre månader innan äganderätten till ett fordon övergår om fordonets ägare inte är känd skall förkortas till en månad i det fall fordonet uppenbart har ett mycket lågt värde. Som flera remissinstanser har pekat på är rekvisitet ”uppenbart har ett mycket lågt värde” vagt och öppet för tolkning. Detta kan leda till tillämpningsproblem för de myndigheter som verkställer flyttningsbesluten. Det kan inte heller uteslutas att de olika myndigheterna gör olika bedömning av rekvisitet och att en praxis som inte är enhetlig för hela landet därför växer fram. Detta bör enligt regeringen undvikas. Med hänsyn härtill anser regeringen att Vägverkets förslag i denna del inte bör genomföras. Regeringen är av rättssäkerhetsskäl inte heller beredd att föreslå en generell förkortning av tiden innan äganderätten övergår i de fall fordonets ägare inte har kunnat underrättas om flyttningen.

7
Överklagande

Regeringens bedömning: Frågan om beslut enligt lagen (1982:129)

om flyttning av fordon i vissa fall bör kunna överklagas, och i så fall i

vilken ordning, bör övervägas ytterligare.

Rapportens förslag: I rapporten diskuteras inte frågan om det bör in-

föras en möjlighet att överklaga beslut enligt lagen (1982:129) om flytt-

ning av fordon i vissa fall.

Remissinstanserna: Justitieombudsmannen (JO) ifrågasätter om inte

en möjlighet till överprövning – i enkel form – av beslut som fattas med

stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall bör införas. Kammar-

rätten i Jönköping anser att beslut om flyttning av fordon bör kunna bli

föremål för prövning i domstol inte endast genom att talan förs i allmän

domstol om skadestånd. Övriga remissinstanser har inte berört frågan om

överklagande.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 10 § lagen om flyttning av

fordon i vissa fall får beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som

meddelats med stöd av lagen inte överklagas. Vägverket har i rapporten
18

inte föreslagit några ändringar i möjligheten att överklaga och inte heller
Prop. 2002/03:105

närmare diskuterat överklagandeförbudet.

Under remissbehandlingen av Vägverkets rapport har två remiss-

instanser – Justitieombudsmannen (JO) och Kammarrätten i Jönköping –

väckt frågan om det inte bör vara möjligt att överklaga i vart fall vissa

beslut som fattas med stöd av reglerna om flyttning av fordon.

JO menar att det av rättssäkerhetsskäl bör införas någon slags möjlig-

het till överprövning i enklare form. Enligt JO torde av effektivitetsskäl

en överprövning i allmänhet inte komma i fråga på det sättet att ett över-

klagande skulle få hindra beslutets verkställande. JO anser därför att

rätten till överklagande skulle kunna knytas till fordonsägarens skyldig-

het att ersätta kostnaden för flyttning m.m.

Kammarrätten i Jönköping motiverar sitt ställningstagande med att det

följer av Sveriges åtaganden enligt artikel 6.1 i den europeiska konven-

tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-

läggande friheterna att beslut om flyttning av fordon måste kunna bli

föremål för domstols prövning på annat sätt än att fordonsägaren för

talan om skadestånd i allmän domstol.

Redan 1967 års lag om flyttning av fordon i vissa fall innehöll ett

överklagandeförbud. Detta förbud fördes år 1982 över till den nuvarande

lagen. I förarbetena till 1967 års lag diskuteras frågan om beslut enligt

lagen bör få överklagas. Med anledning av att flera remissinstanser ansåg

att det borde vara möjligt att anföra besvär över beslut som fattas med

stöd av lagen anförde den föredragande departementschefen följande

(prop. 1967:107 s. 47):

Besvärsrätten måste enligt min mening anses sakna praktisk betydelse när det

gäller möjligheterna för en fordonsägare att förekomma flyttning. För att syftet

med lagen skall tillgodoses måste flyttning som är omedelbart påkallad kunna

ske utan hinder av anförda besvär. När verkställigheten kan uppskjutas, bör äga-

ren, om det kan ske, beredas tillfälle att själv flytta fordonet. En erinran om detta

torde få tas in i tillämpningsföreskrifterna.

Den enskildes intresse av att kunna få ett beslut om flyttning prövat måste

därför praktiskt sett begränsa sig till frågor om skadestånd eller om skyldighet

för myndighet att utan ersättning för flyttningskostnad utlämna ett fordon, som

förvaras på särskild uppställningsplats. Frågor om skadestånd bör inte avgöras i

administrativ ordning. Detsamma gäller i fråga om skyldigheten att betala

flyttningskostnader och kostnadernas storlek.

Jag ansluter mig därför till förslaget i promemorian och förordar, att talan i

administrativ väg inte skall få föras mot beslut enligt lagen.

Även i förarbetena till 1982 års lag berörs frågan om överklagande.

Vid lagrådsbehandlingen av regeringens förslag till lag om flyttning av

fordon i vissa fall anförde Lagrådet att om regeringen avsåg att ett

överklagandeförbud skulle gälla även enligt den nya lagen, ett sådant

förbud borde tas in i lagen (se prop. 1981/82:65 s. 14). Med anledning av

Lagrådets påpekande fördes den nuvarande 10 § in i lagen om flyttning

av fordon i vissa fall.

Det bör inledningsvis anmärkas att det trots överklagandeförbudet

finns flera möjligheter för fordonsägaren att få beslut som fattas med stöd

av bestämmelserna om flyttning av fordon prövade av domstol. Detta kan

ske genom att han eller hon väcker talan vid allmän domstol mot den

myndighet som beslutat om flyttningen med yrkande om skadestånds-
19

ersättning. Sådan talan har varit föremål för domstols prövning, se bl.a. Stockholms tingsrätts mål T 480/78 och T 860/78. Vidare kan fordonsägaren föra talan vid allmän domstol om att få tillbaka fordonet. I samband med en sådan talan kan ägaren dessutom begära ett interimistiskt beslut om att fordonet inte får säljas. Slutligen kan fordonets ägare åstadkomma en domstolsprövning av skyldigheten att ersätta kostnaderna för flyttningen. Ett beslut om ersättningsskyldigheten utgör ingen exekutionstitel, varför den som har rätt till ersättningen måste väcka talan vid domstol med yrkande om att tillerkännas ersättningen för det fall ägaren vägrar att betala.

Sammantaget finner regeringen att de möjligheter till domstolsprövning som står till buds uppfyller de krav som artikel 6.1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ställer. Trots detta kan det finnas anledning att närmare överväga om några av dessa beslut bör kunna överklagas.

I likhet med JO och i enlighet med departementschefens tidigare citerade resonemang i prop. 1967:107 konstaterar regeringen att effektivitetsskäl talar mot att införa en möjlighet att överklaga ett beslut om flyttning av fordon med den verkan att överklagandet hindrar verkställighet. Man skulle dock med förebild i annan lagstiftning kunna tänka sig att det fanns en möjlighet att överklaga ett beslut om flyttning av fordon, men att detta beslut inte skulle hindra verkställighet. Ett sådant system skulle dock knappast stärka fordonsägarnas rättssäkerhet. När överklagandet väl prövas torde nämligen fordonet i de allra flesta fall redan vara flyttat.

Däremot kan det som JO anför finnas anledning att överväga en möjlighet för fordonsägaren att överklaga skyldigheten enligt 7 § lagen om flyttning av fordon i vissa fall att ersätta kostnaden för flyttningen av ett fordon m.fl. kostnader. JO föreslår att den myndighet som flyttat fordonet på invändning från fordonsägaren om att förutsättningar för flyttning inte förelegat skulle vara skyldig att meddela ett beslut i ersättningsfrågan. Detta beslut skulle sedan enligt JO:s förslag kunna överklagas hos t.ex. allmän förvaltningsdomstol eller polismyndighet.

Regeringen konstaterar för sin del att det är långt ifrån självklart hur en överklagandeordning bör konstrueras och att en rad faktorer måste beaktas för att finna en lämplig ordning. Som exempel kan nämnas att en ordning för överklagande bör samordnas med den ordning som gäller för överprövning av felparkeringsavgifter enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Enligt 2 § förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall krävs det nämligen i de flesta fall att ett fordon är uppställt i strid med föreskrifter om stannande eller parkering för att det skall få flyttas. Det innebär att det inte är ovanligt att ett fordon åsatts en eller flera felparkeringsanmärkningar innan det flyttas. Om man har två olika ordningar för prövningen av överklagande av beslut enligt lagen om flyttning av fordon i vissa fall och av felparkeringsavgifter finns risken för att två olika instanser prövar samma grundläggande fråga, dvs. om fordonet har varit uppställt i strid med en föreskrift om stannande eller parkering. Detta skapar en risk för att instanserna kommer till olika slut. Ett sådant system bör naturligtvis så långt möjligt undvikas. Bilden kompliceras dessutom av att Polisverksamhetsutredningen i sitt delbetänkande Polisverksamhet i förändring (SOU 2002:70) har föreslagit

Prop. 2002/03:105

20

att ordningen för överprövning av felparkeringsavgifter modifieras. Det Prop. 2002/03:105 förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sammanfattningsvis är frågan om överklagande så komplicerad att den enligt regeringens bedömning behöver utredas vidare. Denna omständighet bör dock inte förhindra att de förslag regeringen nu tagit upp i propositionen genomförs.

8 Viss justering i yrkestrafiklagen (1998:490)

Regeringens förslag: I 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen (1998:490) läggs ordet ”om” till i inledningen av första stycket andra punkten.

Skälen för regeringens förslag: Vid den ändring av 6 kap. 7 § yrkestrafiklagen som gjordes i samband med att den nya fordonslagen (2002:574) beslutades föll av misstag ordet ”om” bort i inledningen av första stycket 2 (se prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:TU13, rskr. 2001/02:80 och SFS 2002:580). Regeringen föreslår att detta misstag nu rättas till.

9 Ikraftträdande och konsekvenser av förslagen

Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av tiden för riksdagsbehandlingen av förslagen bör ändringarna lämpligen träda i kraft den 1 januari 2004.

Konsekvenser av förslagen

I denna proposition föreslås bl.a. att lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall förtydligas så att det klart framgår att cyklar och andra oregistrerade fordon kan flyttas med stöd av lagens bestämmelser. Vidare föreslås att vissa av lagens bestämmelser anpassas till att vissa fordon som kan flyttas inte är registrerade, varför dess ägare normalt inte är känd för den som verkställer flyttningen. Det är inte osannolikt att dessa förtydliganden leder till att antalet fordon som flyttas med stöd av lagen ökar. Även den utökade möjligheten för markägare att begära flyttning som föreslås kan leda till att fler fordon än i dag kommer att flyttas. Eftersom i första hand fordonsägaren eller den som har begärt flyttningen skall ersätta kostnaden för flyttningen och övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen om flyttning av fordon i vissa fall kommer det ökade antalet fordon som flyttas inte att leda till ökade kostnader för de myndigheter som verkställer flyttningarna.

21

10
Författningskommentar
Prop. 2002/03:105

10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

1 §

I första stycket har det införts en definition av begreppet registrerat fordon. Denna definition, som skiljer sig något från den definition av registrerat fordon som finns i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, är nödvändig när särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Vidare har definitionen av begreppet fordon anpassats till definitionen av samma begrepp i den lydelse av 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner som träder i kraft den 1 maj 2003 (se SFS 2002:583). I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts i första stycket i syfte att öka läsbarheten av bestämmelsen.

Bestämmelsen i tredje stycket , som tagits in i lagen på inrådan av Lag-

rådet , är ny och är föranledd av att begreppet markägare införs i lagen, se

avsnitt 5. Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som finns i 2 §

andra stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Som exempel på personer som omfattas av bestämmelsen kan nämnas

arrendatorer och tomträttshavare, se prop. 1983/84:104 s. 17. Angående

tolkningen av begreppet markägare, se kommentaren till 2 §.

2 §

I andra stycket har det i förtydligande syfte införts en hänvisning till de

relevanta paragraferna i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig

parkering. Detta innebär dock ingen ändring i sak.

Tredje stycket är nytt och innehåller en bestämmelse som ger en mark-

ägare möjlighet att begära flyttning av ett registrerat fordon även om han

eller hon inte har förbjudit parkering eller ställt upp villkor för parkering

enligt bestämmelserna i lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5. I det avsnittet diskuteras även be-

greppet markägare. Begreppet har här samma innebörd som i lagen om

kontrollavgift vid olovlig parkering. Se vidare kommentaren till 1 §. Det

bör anmärkas att den nya bestämmelsen inte hindrar att markägaren an-

söker om handräckning enligt lagen (1990:746) om betalnings-

föreläggande och handräckning i syfte att fordonet flyttas.

Den nya bestämmelsen i tredje stycket är begränsad till att avse regi-

strerade fordon. Oregistrerade fordon, t.ex. cyklar, som står uppställda på

markägarens mark mot dennes vilja kan i många fall efter en viss tid

flyttas med stöd av lagen (1938:121) om hittegods.

För att ett fordon skall få flyttas med stöd av den nya bestämmelsen

skall markägaren så långt möjligt försöka att underrätta fordonets ägare

om att det inte får vara parkerat på platsen. Regeringen avser att kom-

plettera förordningen (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall med

en bestämmelse om att markägaren i samband med att han eller hon

begär att fordonet skall flyttas är skyldig att visa att samtliga förutsätt-

ningar för en flyttning är uppfyllda. Markägaren måste alltså visa att for-
22

donets ägare underrättats om att fordonet inte får vara parkerat på platsen eller, i det fall fordonets ägare inte har kunnat anträffas, när markägaren påbörjade försöken med att underrätta fordonsägaren. Att fordonsägaren underrättats kan visas t.ex. genom ett mottagningsbevis. I det fall markägaren skall visa när han eller hon påbörjat försöken att underrätta fordonsägaren kan det ske genom t.ex. ett brev ställt till ägarens adress enligt vägtrafikregistret som har återsänts på grund av att adressaten är okänd. En annan möjlighet att visa detta är någon form av bevis om att ett brev sänts till fordonets ägare.

4 §

Ändringen i paragrafen är föranledd av att särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Av tillägget i första stycket framgår att även föremål som hör till ett fordon, t.ex. ett lås som inte är fast monterat på en cykel, inte får tillfogas onödig skada när fordonet flyttas. Bestämmelsen hindrar inte att t.ex. ett lås som låser fast en cykel vid en lyktstolpe bryts om det är enda möjligheten att lossa cykeln från stolpen.

5 §

Ändringarna i paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, är föranledda av att särskilda regler för oregistrerade fordon införs i lagen, se avsnitt 4. Enligt den nya bestämmelsen i andra meningen i första stycket skall den myndighet som meddelat ett beslut om att flytta ett oregistrerat fordon underrätta ägaren om det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som äger fordonet. Eftersom det omedelbart skall framgå vem som äger fordonet för att en underrättelseskyldighet skall inträda krävs det att märkningen etc. är tydlig och klart framgår vid en snabb kontroll av fordonet. Bestämmelsen skall tillämpas även om märkningen inte finns på själva fordonet utan på t.ex. fordonets last.

6 §

För att öka läsbarheten av paragrafen har de olika bestämmelserna angivits i punktform. I sak är bestämmelsen oförändrad.

7 §

Ändringen innebär dels att ordet ”statsverket” har bytts ut mot ”staten”, dels ett tillägg med anledning av att markägarens möjligheter att begära flyttning av fordon utökas. Det sistnämnda tillägget innebär att sådana kostnader för flyttningen som inte kan tas ut av fordonets ägare skall bäras av markägaren. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.

9 §

Med anledning av att särskilda regler för flyttning av oregistrerade fordon, i praktiken mopeder klass II och cyklar, införs i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall har det i paragrafen lagts till att även föremål som finns på ett fordon vid tillämpningen av lagen skall anses höra till fordonet. Som exempel på sådana föremål kan nämnas ett lås som inte är fast monterat på en cykel och en cykelkorg med eventuellt innehåll som hänger på cykelns styre. Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, behandlas i avsnitt 4.

Prop. 2002/03:105

23

10.2
Förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
Prop. 2002/03:105

(1998:490)

Ändringen innebär att ordet ”om” har lagts till i inledningen av 6 kap. 7 § första stycket 2.

24

Rapportens lagförslag

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 5–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med
I denna lag förstås med

fordon: varje anordning som är
1. fordon: varje anordning som

eller varit försedd med hjul, band
är eller har varit försedd med hjul,

eller medar och som inrättats för
band eller medar och som in-

färd på marken på annat sätt än på
rättats för färd på marken på

skenor,
annat sätt än på skenor,

fordonsvrak: fordon som med
2. registrerat fordon:
fordon

hänsyn till sitt skick, den tid under
som är upptaget i bilregistret, det

vilken det har stått på samma plats
militära fordonsregistret
eller

eller andra omständigheter måste
motsvarande utländska register

anses övergivet och som uppen-
3. fordonsvrak: fordon som med

barligen har ringa eller inget
hänsyn till sitt skick, den tid under

värde.
vilken det har stått på samma plats

eller andra omständigheter måste

anses övergivet och som uppenbarligen har ringa eller inget värde.

Vad som sägs i lagen om ägare av fordon gäller, i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, inne-

havaren och i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.

2 §

Regeringen
bemyndigas
att
Regeringen
bemyndigas
att

meddela föreskrifter om rätt för
meddela föreskrifter om rätt för

statlig eller kommunal myndighet
statlig eller kommunal myndighet

att flytta fordon i särskilt angivna
att flytta fordon i särskilt angivna

fall, när det behövs för ordningen
fall, när det behövs för ordningen

och säkerheten i trafiken eller av
och säkerheten i trafiken eller av

naturvårdsskäl.

miljövårdsskäl.

Har ett fordon under minst sju
Har ett fordon under minst sju

dygn i följd varit parkerat i strid
dygn i följd varit parkerat i strid

mot förbud eller villkor, som avses
mot sådant förbud eller villkor,

i lagen (1984:318) om kontroll-
som avses i 1 § och som har till-

avgift vid olovlig parkering, får
kännagivits
enligt 3 § lagen

flyttning ske även om sådana för-
(1984:318)
om
kontrollavgift
vid

hållanden som
anges i
första
olovlig parkering, får flyttning ske

25

stycket inte föreligger.

även om sådana förhållanden som
Prop. 2002/03:105

anges i första
stycket
inte
före-
Bilaga 1

ligger.

Fordon får också flyttas i andra

fall än som anges i andra stycket,

om det varit parkerat på annans

mark under minst sju dygn i följd

efter det att fordonets ägare

underrättats av markägaren om att

fordonet inte får vara parkerat på

platsen. Kan fordonet ägare inte

anträffas får flyttning ske om for-

donet varit uppställt under minst

en månad i följd efter det att

markägaren
påbörjat
försöken

med att underrätta fordonsägaren.

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela

tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av for-

don.

5 §

När ett beslut om flyttning har
När ett beslut om flyttning av

meddelats,
skall den
myndighet
registrerat fordon har
meddelats,

som meddelat beslutet underrätta
skall den myndighet som meddelat

ägaren så snart det kan ske. I fråga
beslutet underrätta ägaren så snart

om fordon som innehas med
det kan ske. I fråga om fordon som

nyttjanderätt för bestämd tid om
innehas med nyttjanderätt för be-

minst ett år skall även den som har
stämd tid om minst ett år skall

upplåtit nyttjanderätten (uthyraren)
även den som har upplåtit

underrättas.

nyttjanderätten
(uthyraren) under-

rättas.

Om ett fordon har flyttats till en
Om ett fordon som inte är regi-

särskild
uppställningsplats
och
strerat eller om ett registrerat for-

ägaren inte har kunnat anträffas,
don har flyttats till en särskild

skall den myndighet som verkställt
uppställningsplats och ägaren inte

flyttningen
kungöra
den genom
har kunnat anträffas, skall den

anslag
i
myndighetens
lokal.
myndighet som verkställt flytt-

Myndigheten skall också vidta de
ningen kungöra den genom anslag

fortsatta undersökningar och åt-
i myndighetens lokal. Myndig-

gärder som kan anses påkallade
heten skall också vidta de fortsatta

för att göra underrättelse möjlig.
undersökningar och
åtgärder
som

kan anses påkallade
för att
göra

underrättelse till ägare av registrerat fordon möjlig.

I fall då ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats, skall underrättelsen enligt första stycket innehålla upplysning om vad som enligt 6 § blir följden om fordonet inte avhämtas inom där angiven tid. Kungörelse enligt andra stycket skall innehålla uppgift om följden enligt 6 § av att ägaren efter där angiven tid fortfarande är okänd.

26

6 §

Är ägaren av ett fordon som
Fordon som förvaras på sär-

förvaras
på
en
särskild
skild uppställningsplats
tillfaller

uppställningsplats
inte
känd, när
kommunen om beslutet om flytt-

tre månader har förflutit från den
ning har verkställts av en

dag då kungörelse om flyttningen
kommunal myndighet och i annat

skedde i enlighet med 5 §, eller har
fall staten om

fordonet inte avhämtats inom en
1. ägaren av ett registrerat for-

månad från det underrättelse som
don har underrättats om flytt-

är föreskriven i 5 § delgavs ägaren
ningen och inte hämtat fordonet

eller måste ägaren annars anses ha
inom en månad efter det att under-

uppgett sin rätt till fordonet, till-
rättelsen delgavs ägaren

faller det kommunen, om beslutet
2. ägaren av ett registrerat for-

har verkställts av en kommunal
don inte har kunnat anträffas och

myndighet, och i annat fall staten.
tre månader förflutit sedan den

dag då kungörelse skedde enligt

5 §. Har fordonet uppenbart
ett

mycket lågt värde, utan att vara

fordonsvrak,
är tidsgränsen
en

månad.

3. Ägaren av fordon som inte är

registrerat inte har hämtat fordo-

net inom tre månader efter det att

kungörelse skedde enligt 5 §, eller

4. Ägaren
uppenbart
får anses

ha uppgett sin rätt till fordonet

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 §

Ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte, om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värderas av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader, som inte tas ut av
Kostnader, som inte tas ut av

ägaren, skall bäras av statsverket
ägaren, skall bäras av statsverket

eller, om flyttningsbeslutet har
eller, om flyttningsbeslutet har

verkställts av kommunal myndig-
verkställts av kommunal myndig-

het, av kommunen. Vid flyttning
het, av kommunen. Vid flyttning

enligt 2 § andra stycket skall så-
enligt 2 § andra och tredje styck-

dana kostnader i stället bäras av
ena skall sådana kostnader i stället

den som påkallat flyttningen.
bäras av den som påkallat flytt-

ningen.

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från

ersättningsskyldigheten.

9 §

Föremål som finns i ett fordon
Föremål som finns i ett fordon

anses vid tillämpningen av denna
anses vid tillämpningen av denna

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

27

lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods.

lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I denna lag finns också bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 1

28

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2002/03:105

Bilaga 2

Följande remissinstanser har yttrat sig över Vägverkets rapport av uppdraget att göra en samlad översyn av bestämmelserna om flyttning av fordon. Justitieombudsmannen (JO), Hovrätten för Västra Sverige, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Naturvårdsverket, Stockholms kommun, Malmö kommun, Österåkers kommun, Fagersta kommun, Bollnäs kommun, Svenska kommunförbundet, Motormännens riksförbund, Svenska parkeringsföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen och Sveriges bilskrotares riksförbund.

Göteborgs kommun, Cykelfrämjandet, Svenska transportarbetareförbundet, Svenska åkeriförbundet, Stockholms stads parkerings aktiebolag, Sveriges privata parkeringsövervakningsföretag, Försäkringsförbundet och RFV Svenska renhållningsverksföreningen har inte inkommit med något remissyttrande.

Förutom av remissinstanserna har yttrande avgivits av Trafikteknik Bengt Wilde AB.

29

Lagrådsremissens lagförslag
Prop. 2002/03:105

Bilaga 3

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4–7 och 9 §§ lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag förstås med
I denna lag förstås med

fordon: varje anordning som är
1. fordon: varje anordning som

eller varit försedd med hjul, band
är eller har varit försedd med hjul,

eller medar och som inrättats för
band , medar eller liknande och

färd på marken på annat sätt än på
som inrättats
huvudsakligen för

skenor,
färd på marken på annat sätt än på

skenor,

2. registrerat
fordon:
fordon

som är upptaget i vägtrafik-

registret, det militära fordons-

registret eller motsvarande ut-

ländska register,

fordonsvrak: fordon som med
3. fordonsvrak: fordon som med

hänsyn till sitt skick, den tid under
hänsyn till sitt skick, den tid under

vilken det har stått på samma plats
vilken det har stått på samma plats

eller andra omständigheter måste
eller andra omständigheter
måste

anses övergivet och som uppen-
anses övergivet och som uppen-

barligen har ringa eller inget
barligen har ringa eller inget

värde.
värde.

Vad som sägs i lagen om ägare av fordon gäller, i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år, innehavaren och i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.

2 § 1

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om rätt för statlig eller kommunal myndighet att flytta fordon i särskilt angivna fall, när det behövs för ordningen och säkerheten i trafiken eller av naturvårdsskäl.

Har ett fordon under minst sju
Har ett fordon under minst sju

dygn i följd varit parkerat i strid
dygn i följd varit parkerat i strid

mot förbud eller villkor, som avses
mot sådant förbud eller villkor,

i lagen (1984:318) om kontroll-
som avses i 1 § lagen (1984:318)

avgift vid olovlig parkering, får
om kontrollavgift vid olovlig

flyttning ske även om sådana för-
parkering och som har tillkänna-

hållanden som anges i första
givits enligt 3 § samma lag , får

stycket inte föreligger.
flyttning ske även om sådana för-

1 Senaste lydelse 1984:320.
30

hållanden som anges i första stycket inte föreligger.

Ett registrerat fordon får också flyttas om det varit parkerat på annans mark under minst sju dygn i följd efter det att markägaren underrättat fordonets ägare om att det inte får vara parkerat på platsen. Kan fordonets ägare inte anträffas får fordonet flyttas om det varit uppställt under minst en månad i följd efter det att markägaren påbörjat försök att underrätta fordonsägaren.

Regeringen får överlämna åt en eller flera myndigheter att meddela tillstånd för andra myndigheter att besluta och verkställa flyttning av fordon.

4 §

Flyttning av fordon som inte är
Flyttning av fordon som inte är

fordonsvrak skall utföras så att de
fordonsvrak skall utföras så att

inte tillfogas onödig skada.
fordonen och föremål som hör till

dessa inte tillfogas onödig skada.

När fordon förvaras på särskild uppställningsplats, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att de inte skall skadas eller brukas obehörigen under förvaringen.

5 § 2

När ett beslut om flyttning har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den genom anslag i myndighetens lokal. Myndigheten skall också vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses påkallade för att göra underrättelse möjlig.

När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.

Om ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats och ägaren inte har kunnat anträffas, skall den myndighet som verkställt flyttningen kungöra den genom anslag i myndighetens lokal. Om det flyttade fordonet är registrerat skall myndigheten dessutom vidta de fortsatta undersökningar och åtgärder som kan anses motiverade för att underrätta fordonets ägare

2 Senaste lydelse 1993:1419.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 3

31

om flyttningen .

I fall då ett fordon har flyttats till en särskild uppställningsplats, skall underrättelsen enligt första stycket innehålla upplysning om vad som enligt 6 § blir följden om fordonet inte avhämtas inom där angiven tid. Kungörelse enligt andra stycket skall innehålla uppgift om följden enligt 6 § av att ägaren efter där angiven tid fortfarande är okänd.

6 §

Är ägaren av ett fordon som
Ett fordon som förvaras på en

förvaras
på
en
särskild
särskild uppställningsplats till-

uppställningsplats
inte
känd, när
faller kommunen om beslutet om

tre månader har förflutit från den
flyttning har verkställts av en

dag då kungörelse om flyttningen
kommunal myndighet och i annat

skedde i
enlighet
med
5 §, eller
fall staten om

har fordonet inte avhämtats inom
1. ägaren av ett registrerat for-

en månad från det underrättelse
don har delgivits underrättelse om

som är föreskriven i 5 § delgavs
flyttningen och inte hämtat fordo-

ägaren eller måste ägaren annars
net inom en månad därefter,

anses ha uppgett sin rätt till for-
2. ägaren av ett registrerat for-

donet, tillfaller det kommunen, om
don inte har kunnat anträffas och

beslutet har verkställts av en
tre månader förflutit sedan den

kommunal myndighet, och i annat
dag då kungörelse skedde enligt

fall staten.

5 §,

3. ägaren av ett fordon som inte

är registrerat inte har hämtat fordonet inom tre månader efter det att kungörelse skedde enligt 5 §, eller

4. ägaren får anses ha uppgett sin rätt till fordonet.

Fordonsvrak som har flyttats tillfaller omedelbart kommunen eller staten.

7 § 3

Ägaren av ett fordon som har flyttats med stöd av denna lag är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen och de övriga åtgärder som vidtagits med stöd av lagen. Ersättningsskyldighet föreligger inte, om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott.

Vid beräkning av ersättningen skall fordonets värde dras av från kostnaderna om äganderätten har övergått enligt 6 §.

Kostnader, som inte tas ut av
Kostnader, som inte tas ut av

ägaren, skall bäras av statsverket
ägaren, skall bäras av staten eller,

eller, om flyttningsbeslutet har
om flyttningsbeslutet har verk-

verkställts av kommunal myndig-
ställts av kommunal myndighet, av

het, av kommunen. Vid flyttning
kommunen. Vid flyttning enligt

enligt 2 § andra stycket skall så-
2 § andra och tredje styckena skall

dana kostnader i stället bäras av
sådana kostnader i stället bäras av

den som påkallat flyttningen.
den som begärt flyttningen.

3 Senaste lydelse 1984:320.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 3

32

Regeringen bemyndigas föreskriva om ytterligare undantag från
Prop. 2002/03:105

ersättningsskyldigheten.
Bilaga 3

Föremål som finns i ett fordon anses vid tillämpningen av denna lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods.

9 §

Föremål som finns på eller i ett fordon anses vid tillämpningen av denna lag höra till fordonet. Om ett föremål som finns i ett fordonsvrak inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet, behandlas det dock enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I den lagen finns också bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

33

Lagrådets yttrande
Prop. 2002/03:105

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2003-03-26

Närvarande: f.d. regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist, regeringsrådet

Marianne Eliason, justitierådet Severin Blomstrand.

Enligt en lagrådsremiss den 20 mars 2003 (Näringsdepartementet) har

regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om

ändring i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Fredrik Ahlén.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet :

1 §

Genom lagrådsremissens förslag införs begreppet ”markägare” i lagen

(se förslaget till nytt tredje stycke i 2 §). Vid föredragningen har upp-

givits att begreppet avses ha samma innebörd i denna lag som det har i

lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. I

kontrollavgiftslagen finns en bestämmelse (2 § andra stycket) av inne-

börd att bestämmelserna i den lagen om markägare gäller också den som

på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att

förbjuda parkering inom området. Lagrådet förordar att en motsvarande

bestämmelse tas in i den nu aktuella lagen, lämpligen som ett nytt sista

stycke i 1 §.

5 §

I paragrafens första stycke föreskrivs enligt gällande lydelse att en

myndighet som har meddelat ett beslut om flyttning av fordon så snart

det kan ske skall underrätta fordonets ägare och, i vissa fall, även en ut-

hyrare av fordonet. Stycket föreslås i remissen ändrat så att underrättelse-

skyldigheten begränsas till att omfatta fall där flyttningsbeslutet avser ett

registrerat fordon. I författningskommentaren anmärks att bestämmelsen

i första meningen av andra stycket – vilken ålägger den myndighet som

verkställt flyttning till en särskild uppställningsplats att på visst sätt kun-

göra flyttningen när ägaren inte har kunnat anträffas – inte är begränsad

till registrerade fordon. Därvid framhålls att om det t.ex. genom en

namnskylt på ett oregistrerat fordon framgår vem som äger det, den

myndighet som har flyttat fordonet till en särskild uppställningsplats

måste försöka nå ägaren med en underrättelse om att fordonet har

flyttats; först därefter skall flyttningen kungöras.

Enligt Lagrådets mening kan det inte av den föreslagna lydelsen av para-

grafen utläsas att en underrättelseskyldighet skall anses föreligga i den

situation med ett oregistrerat fordon som berörs i författnings-

kommentaren. Snarare leder den tillämnade ändringen till motsatt slut-

sats. Ett klargörande i lagtexten synes därför önskvärt. Detta skulle
34

kunna ske t.ex. genom att underrättelseskyldigheten vid meddelande av flyttningsbeslut görs något vidare än vad remissförslaget innebär och därmed täcker in även vissa fall där fråga är om ett oregistrerat fordon. En kompletterande bestämmelse härom skulle kunna tas in som en andra mening i första stycket, varvid stycket förslagsvis skulle ges följande lydelse:

”När ett beslut om flyttning av ett registrerat fordon har meddelats, skall den myndighet som meddelat beslutet underrätta ägaren så snart det kan ske. Detsamma gäller om ett flyttningsbeslut har meddelats avseende ett fordon som inte är registrerat och det genom märkning eller på annat sätt omedelbart framgår vem som är fordonets ägare. I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år skall även den som har upplåtit nyttjanderätten (uthyraren) underrättas.”

9 §

I paragrafen i dess gällande lydelse finns i första meningen en regel om att föremål som finns i ett fordon vid tillämpningen av lagen anses höra till fordonet. I andra meningen finns ett undantag från den regeln innebärande att ett föremål som finns i ett fordonsvrak och som inte har varit avsett att stadigvarande brukas i fordonet skall behandlas enligt bestämmelserna i lagen (1938:121) om hittegods. I remissen föreslås en utvidgning av regeln i första meningen. Samtidigt införs en ny tredje mening som innehåller en upplysning om att det i lagen om hittegods också finns bestämmelser som kan tillämpas på upphittade, oregistrerade fordon. Eftersom denna regel inte ger någon anvisning om när respektive lag skall tillämpas framstår den enligt Lagrådets mening som tämligen meningslös; utformningen är möjligen också missvisande. Lagrådet förordar att hänvisningen utgår.

Prop. 2002/03:105

Bilaga 4

35

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 2003

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Winberg, Ulvskog, Lindh, Östros, Messing, Engqvist, Lövdén, Ringholm, Bodström, Karlsson J. O., Karlsson H., Nykvist, Nuder, Johansson, Hallengren, Björklund

Föredragande: statsrådet Messing

Regeringen beslutar proposition 2002/03:105 Ändringar i lagen om flyttning av fordon i vissa fall, m.m.

Prop. 2002/03:105

36

Rättsdatablad

Prop. 2002/03:105

Författningsrubrik
Bestämmelser som
Celexnummer för

inför, ändrar, upp-
bakomliggande EG-

häver eller upprepar
regler

ett normgivnings-

bemyndigande

Lag om ändring i lagen
2 och 7 §

(1982:129) om flyttning

av fordon i vissa fall

37