Bet. 2003/04:UU7

Utrikesutskottets betänkande

2003/04:UU7

Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiskagemenskapen och dess medlemsstater och Libanon

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande

regeringens förslag (prop. 2002/03:108) att

riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet om

upprättande av en associering mellan Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater och Libanon.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Europa-Medelhavsavtalet med Libanon

Riksdagen godkänner, med bifall till proposition

2002/03:108, Europa-Medelhavsavtalet mellan

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och

Libanon om upprättande av en associering mellan

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena

sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan.

Stockholm den 25 september 2003

På utrikesutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran

Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton

(fp), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Göran

Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne Hansson

(c), Kenneth G Forslund (s), Veronica Palm (s),

Lotta N Hedström (mp), Anita Johansson (s), Inger

Segelström (s), Björn Hamilton (m) och Birgitta

Ohlsson (fp).

Ärendet och dess beredning

I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den

2 oktober 1995 inledde Europeiska kommissionen

förhandlingar om ett nytt avtal mellan Europeiska

gemenskapen (EG) och dess medlemsstater å ena sidan

och Republiken Libanon å den andra. Det nya avtalet

skall ersätta dels samarbetsavtalet som ingicks

mellan parterna år 1977, dels samarbetsavtalet som

ingicks mellan medlemmarna i Europeiska kol- och

stålgemenskapen och Libanon samma år.

Förhandlingarna avslutades under hösten 2001 och

avtalet undertecknades den 17 juni 2002. Innan

avtalet kan träda i kraft skall det godkännas av de

avtalsslutande parterna, i enlighet med varje

avtalsslutande parts konstitutionella bestämmelser.

Europa-Medelhavsavtalet mellan Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater och Libanon är

ett blandat avtal. I avtalet är det Europeiska

gemenskapen och dess medlemsstater som är

avtalsparter å den ena sidan och Republiken Libanon

å den andra sidan.

Bakgrund

Utvecklingen i Libanon

Libanons ekonomi präglas fortfarande av sviterna av

det 15 år långa inbördeskriget 1975-1990. Efter

kriget inleddes 1992 ett omfattande åter-

uppbyggnadsprogram som under några år gav god

tillväxt i ekonomin. Den förda politiken ledde dock

till stora budgetunderskott, som finansierades genom

kortsiktig upplåning till höga räntor. Mot slutet av

1990-talet stagnerade ekonomin, delvis beroende på

statens enorma skuldbörda.

Hösten 2000 inleddes ett reformprogram, syftande

till att återskapa balans och tillväxt i ekonomin.

Vissa tecken på en ljusning i ekonomin har kunnat

skönjas under 2002. De akuta statsfinansiella

problemen kvarstår dock och förvärras alltjämt. Den

fortsatta konflikten i Mellanöstern har därtill haft

en negativ inverkan på den libanesiska ekonomin.

Statsskulden är idag 175 procent av BNP och räntan

på statsskulden motsvarar 90 procent av statens

intäkter.

Europa-Medelhavsavtalet som undertecknades den

17 juni 2002 bidrog till att öka förtroendet

för den libanesiska ekonomin. Libanons

målsättning är att fullfölja förhandlingarna om

medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO)

under 2003.

Handeln mellan Sverige och Libanon

Sverige har ett stort överskott i handeln med

Libanon. Svensk export till Libanon uppgick år 2002

till 320 miljoner kronor, vilket var en nedgång med

10 procent jämfört med år 2001. Importen från

Libanon uppgick år 2002 till 45 miljoner kronor,

vilket var en ökning med drygt 20 procent från år

2001.

Handeln mellan EG och Libanon

EG har ett kroniskt handelsöverskott med Libanon i

storleksordningen 10 till 1. EG är största exportör

till Libanon. EG:s export till Libanon beräknas år

2001 ha uppgått till 2,9 miljarder euro. EG:s import

från Libanon ökade dock år 2001 med ca 20 % till

knappt 250 miljoner euro.

Förhandlingarnas bakgrund

Medelhavsstrategin syftar till samarbete som skall

stärka fred och säkerhet samt politisk och social

stabilitet i Europa och i Medelhavsområdet. Viktigt

är också att bidra till en ökad integration mellan

länderna i regionen. Strategin vilar på tre pelare.

Den första utgörs av nya former för en fördjupad

politisk dialog som grundas på respekten för

demokrati och de mänskliga rättigheterna. Den andra

utgörs av ett särskilt frihandelsområde som skall

kombineras med ökat finansiellt bistånd och den

tredje pelaren av samarbete på det sociala och

kulturella planet.

De tre pelarna reflekterades även i den s.k.

Barcelonadeklarationen, som antogs i Barcelona i

november 1995 av utrikesministrarna från de femton

EU-länderna och från tolv partnerländer i

Medelhavsregionen, nämligen Marocko, Algeriet,

Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien,

Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den

palestinska myndigheten. I Barcelonadeklarationen

ställer EU och partnerländerna upp det gemensamma

målet att upprätta ett frihandelsområde runt

Medelhavet till år 2010. EU:s bilaterala

associeringsavtal med partnerländerna är de

grundläggande byggstenarna för detta

frihandelsområde.

Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med

Tunisien (prop. 1995/96:34, bet. 1995/96:UU10, rskr.

1995/96:48), Israel (prop. 1995/96:185, bet.

1995/96:UU22, rskr. 1995/96:293), Marocko (prop.

1995/96:195, bet. 1996/97:UU3, rskr. 1996/97:25)

samt Jordanien (prop. 1998/99:57, bet. 1998/99:UU6,

rskr. 1998/99:181) och ett interimsavtal med

Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den

palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza

(skr. 1997/98:74, bet. 1997/98:UU10, rskr.

1997/98:209). Avtalet med PLO trädde i kraft den 1

juli 1997, med Tunisien den 1 mars 1998, med Marocko

den 1 mars 2000, med Israel den 1 juni 2000 och med

Jordanien den 1 maj 2002. Europa-Medelhavsavtal med

Egypten undertecknades i juni 2001 (prop.

2001/02:78, bet. 2001/02:UU9, rskr. 2001/02:169),

med Algeriet i april 2002 och med Libanon i juni

2002. Dessa avtal har ännu inte trätt i kraft.

Kommissionen har år 1998 inlett förhandlingar med

Syrien, vilka väntas fortsätta under år 2003.

Cypern, Malta och Turkiet är kandidatländer till EU

och har tidigare associeringsavtal med EG.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater å ena sidan och Republiken Libanon å

den andra sidan. Syftet med associeringsavtalet är

bl.a. att inom ramen för EU:s nya Medelhavspolitik

bidra till stabilitet och en positiv ekonomisk och

social utveckling i regionen. Avtalet innehåller

bestämmelser om bl.a. politisk dialog, frihandel

samt ekonomiskt och socialt samarbete. En väsentlig

beståndsdel av avtalet är respekten för demokratiska

principer och mänskliga rättigheter.

Genom avtalet inrättas vissa organ som skall

övervaka avtalets tillämpning.

Innehållet i avtalet

Genom Europa-Medelhavsavtalet upprättas en

associering mellan gemenskapen och dess

medlemsstater och Libanon. Avtalet omfattar 92

artiklar indelade i åtta avdelningar med följande

rubriker: politisk dialog (I), fri rörlighet för

varor (II), etableringsrätt och tillhandahållande av

tjänster (III), betalningar, kapital, konkurrens och

andra ekonomiska bestämmelser (IV), ekonomiskt

samarbete och sektorssamarbete (V), socialt och

kulturellt samarbete (VI), finansiellt samarbete

(VII), institutionella och allmänna bestämmelser

samt slutbestämmelser (VIII). Avtalet omfattar även

två bilagor, fem protokoll och parternas

deklarationer. Vidare har parterna genom

skriftväxling enats om samarbete mot terrorism.

Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en

integrerad del av avtalet. I slutakten återfinns

parternas förklaringar.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför att Medelhavsområdet, sedan

Sveriges EU-inträde, har fått en ökad betydelse för

vårt land. Gemenskapens Medelhavsstrategi och

Barcelonaprocessen syftar till att ge en ny

dimension åt förbindelserna med de icke-europeiska

Medelhavsländerna och understödja den politiska,

ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder.

Målsättningen är att säkerställa en fredlig

utveckling i Medelhavsområdet samt främja

stabiliteten och en positiv ekonomisk och social

utveckling.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater å ena sidan, och Republiken Libanon, å

andra sidan.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen.

2003/04

UU7

Utskottets överväganden

Inom ramen för den nya Medelhavsstrategin är

associeringsavtalet med Libanon det åttonde avtalet

som sluts med en icke-europeisk Medelhavsregering

eller myndighet. Det föreliggande avtalet utgör ett

viktigt steg på vägen mot ett utökat partnerskap

mellan EU och länderna kring Medelhavets östra och

södra strand, och syftar till att på ett positivt

sätt fördjupa och utöka de europeisk-libanesiska

förbindelserna.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner

Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskapen och dess

medlemsstater, å ena sidan, och Libanon, å andra

sidan.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:108 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner Europa-Medelhavsavtalet mellan

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och

Libanon om upprättande av en associering mellan

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena

sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan.