Bet. 2004/05:FIU1

Finansutskottets betänkande

2004/05:FIU1

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (prop. 2004/05:1)

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta betänkande, det s.k. rambetänkandet,

regeringens finansplan och förslagen i budgetpropositionen vad avser

förslag om statens inkomster och utgifter för 2005, förslag till utgiftstak

för åren 2005-2006 och förslag till hur utgifterna 2005 ska fördelas på

utgiftsområden.

Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, vilka står bakom

riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaken och de föreslagna

och aviserade skatteförändringarna.

När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramar för

de 27 utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar

styrande för riksdagens fortsatta behandling av anslagen.

Konjunkturen och den ekonomiska politiken

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av den

ekonomiska politiken. Tillväxten i världsekonomin ser i år ut att bli

den högsta på nästan 30 år och förutsättningarna är goda för en stark

såväl internationell som svensk konjunktur under de närmaste åren. Ny

information visar att tillväxten varit fortsatt hög under hösten, även

om en viss dämpning noterats till följd av bl.a. turbulensen på

oljemarknaderna.

Utskottet tvingas däremot konstatera att högkonjunkturen ännu inte

påverkat den svenska arbetsmarknaden. Tvärtom har sysselsättningen

fortsatt att minska samtidigt som den öppna arbetslösheten legat kvar på

en hög nivå.

Detta är enligt utskottet en utveckling som inte kan accepteras. En

mängd olika åtgärder föreslås i budgetpropositionen för att både på

kort och lång sikt öka sysselsättningen och minska arbetslösheten.

Antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen och

sysselsättningsstödet

till kommunerna utökas kraftigt. För att öka efterfrågan och stärka

arbetslinjen inom arbetsmarknadspolitiken sänks inkomstskatten för låg-

och medelinkomsttagare. En tillfällig satsning på vidareutbildning inom

vård, skola och omsorg genomförs samtidigt som resurser satsas för att

öka antalet anställda inom förskolan med 6 000 personer. Dessutom

annonseras och vidtas åtgärder för att förbättra arbetsmarknadens sätt

att fungera och för att öka sysselsättningen bland t.ex. invandrare,

unga och äldre. Åtgärder för att ytterligare öka integrationen och öka

genomströmningen i gymnasieskolan och högskolan genomförs.

Arbetet med att minska ohälsan och nå målet om en halvering av antalet

sjukdagar 2008 fortsätter. Ekonomiska drivkrafter för att minska

sjukfrånvaron och en nationell vårdgaranti införs. Ett friår införs fr.o.

m. 2005 i hela landet med 12 000 platser.

För 2005 och 2006 fortsätter den gröna skatteväxlingen med sammanlagt

7 miljarder kronor. Intäkterna används för att sänka grundavdraget för

låg- och medelinkomsttagare samt sänka dieselskatten för jord- och

skogsbruksmaskiner. För att nå de övergripande målen inom miljöpolitiken

utökas bl.a. det s.k. klimatinvesteringsprogrammet samtidigt som anslagen

till biologisk mångfald höjs.

Sveriges konkurrenskraft ska ytterligare förbättras för att de senaste

tio årens höga svenska tillväxt ska bestå. Arvs- och gåvoskatten slopas

och fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs för att bl.a. förbättra

villkoren för företagande och underlätta generationsskiften i företagen.

Arbetet med att reformera det s.k. 3:12-regelverket fortsätter samtidigt

som resurserna för riskkapital utökas. Resurserna till forskning förstärks

successivt under de kommande åren med 2,3 miljarder kronor.

Åtgärder för välfärd och rättvisa fortsätter. Resurserna till vården,

skolan och omsorgen utökas och ytterligare reformer riktas mot barnfamiljerna.

Barnbidraget och flerbarnstillägget höjs 2006 och flerbarnstillägget

ska börja gälla fr.o.m. andra barnet. Taket i föräldraförsäkringen höjs

till 10 prisbasbelopp den 1 juli 2006 och den s.k. lägstanivån i

föräldraförsäkringen höjs till 180 kr per dag. Vidare avsätts fr.o.m. 2006

1 miljard kronor för insatser för barnfamiljer med svag ekonomi.

Bostadstilläggen för pensionärer höjs ytterligare nästa år och som en del

i omläggningen av försvaret kommer bl.a. resurserna till rättsväsendet

att utökas med drygt 2,2 miljarder kronor perioden 2005-2007. Ytterligare

resurser läggs på psykiatrin och missbrukarvården. Biståndet höjs så

att målet på 1 % av BNI nås 2006.

Jämställdhet är ett centralt mål i den ekonomiska politiken. En nationell

handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader tas fram.

Budgetpolitiken

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken

och avvisar de budgetalternativ som föreslagits av Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Utskottet delar regeringens bedömning att målet för den offentliga

sektorns finansiella sparande 2005 bör vara ett överskott på minst 0,5 %

av BNP. Under perioden 2000-2007 beräknas det genomsnittliga överskottet

i den offentliga sektorn uppgå till 1,4 % av BNP. Det övergripande målet

om ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP under en konjunkturcykel

ligger fast.

Utgiftstaken för staten för 2005 och 2006 är tidigare fastställda till

894 respektive 931 miljarder kronor. Nu föreslås att dessa båda utgiftstak

sänks med 24 miljarder kronor genom en teknisk justering som främst

beror på ändrade redovisningsprinciper avseende utjämningssystemet för

kommunerna. Utgiftstaken för 2005 och 2006 blir därmed 870 respektive

907 miljarder kronor. För 2007 presenterar regeringen ett preliminärt

utgiftstak som uppgår till 943 miljarder kronor. Regeringen avser att

lämna förslag till utgiftstak för både 2007 och 2008 i budgetpropositionen

för 2006.

Regeringen bedömer att utgiftstaken för 2004 och 2005 riskerar att

överskridas om inga åtgärder vidtas. För att undvika ett överskridande

kommer regeringen att vidta utgiftsbegränsande åtgärder för båda åren.

Utgiftstaken ska klaras.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att utgiftstaken för 2005 och

2006 fastställs till 870 respektive 907 miljarder kronor.

Skattepolitiken

En grön skatteväxling genomförs. Skatten på förvärvsinkomster sänks i

de vanligaste inkomstskikten och avdraget för resor med egen bil höjs

från 16 till 17 kr. Dessa åtgärder finansieras genom höjningar av skatten

på bensin och diesel och genom höjd fordonsskatt. Härvid får arbetsmaskiner

i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk av konkurrensskäl ett särskilt

undantag från koldioxidskatten. Den gröna skatteväxlingen omfattar också

en höjning av skatten på el i hushålls- och servicesektorerna med 1,2

öre per kWh.

Förmögenhetsskatten sänks genom att fribeloppet för sambeskattade par

höjs till 3 miljoner kronor fr.o.m. 2006 års taxering. Arvs- och

gåvoskatten slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.

Åtgärderna inom kapitalbeskattningsområdet finansieras genom en aviserad

räntebeläggning av juridiska personers periodiseringsfonder fr.o.m. den

1 januari 2005. Arbetet med småföretagens 3:12-regler fortsätter och

innebär att de ska bli mer gynnsamma.

Ett stöd för investering i källsorteringsutrymmen och en investeringsstimulans

för energi- och miljöinvesteringar i offentliga lokaler kommer att

införas.

I betänkandet finns 18 reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Den ekonomiska politiken

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitten 1 och 2.

1-2.3)

Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 1 och avslår

motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkandena 1 och

10,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1,2004/05:Fi233

av Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 1, 3 och 8 samt2004/05:Fi234 av

Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Gröna nyckeltal (avsnitt 2.4)

Riksdagen avslår motion2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

yrkande 45.

Budgetpolitikens inriktning

3. Mål för de offentliga finanserna (avsnitt 3)

Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 4 och avslår

motionerna2004/05:Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) yrkande

4,2004/05:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 5-7,2004/05:Fi233 av

Göran Hägglund m.fl. (kd) yrkandena 10, 12 och 13,2004/05:Fi234 av Maud

Olofsson m.fl. (c) yrkande 5 och2004/05:Fi277 av Karin Pilsäter m.fl.

(fp) yrkande 1.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (kd, c)

4. Beslut om ramar för budgeten 2005 (avsnitten 4 och 5 exkl. 5.13)

a) Utgiftstak för staten (avsnitt 4.3.1)

Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet

vid sidan av statsbudgeten till 870 miljarder kronor 2005 och 907

miljarder kronor 2006. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Finansplanen punkt 2 och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna

under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

b) Utgiftstak för den offentliga sektorn (avsnitt 4.3.2)

Riksdagen godkänner beräkningen av taket för den offentliga sektorns

utgifter för 2005 och 2006. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 Finansplanen punkt 3 och avslår de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt

4.4.1)

Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för

2005 i enlighet med vad regeringen föreslår. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 9 och avslår de motionsyrkanden

som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över

avstyrkta motionsyrkanden.

d) Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (avsnitt

4.4.2)

Riksdagen godkänner beräkningen av ålderspensionssystemet vid sidan av

statsbudgeten för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Finansplanen punkt 13 och avslår det motionsyrkande som finns upptaget

under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

e) Förändring av anslagsbehållningar för 2005 (avsnitt 4.5)

Riksdagen godkänner beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar

för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen

punkt 10 och avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna

punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

f) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005

(avsnitt 4.6)

Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning

i Riksgäldskontoret för 2005. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 Finansplanen punkt 6 och avslår det motionsyrkande som finns

upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

g) Kassamässiga korrigeringar (avsnitt 4.7)

Riksdagen godkänner beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för

2005. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt

7.

h) Skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattepolitikens inriktning.

Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under

denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

i) Beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 5.3.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om beskattningen av förvärvsinkomster.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34

i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna

punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

j) Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift (avsnitt

5.3.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattereduktion för

fackföreningsavgift och a-kasseavgift. Därmed avslår riksdagen de

motionsyrkanden

som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över

avstyrkta motionsyrkanden.

k) Reseavdraget (avsnitt 5.3.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om reseavdraget. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 34 i denna del och

avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets

förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

l) Regional stimulans på skatteområdet (avsnitt 5.3.4)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regional stimulans på

skatteområdet. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

m) Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar (avsnitt 5.3.5)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om förmånsbeskattning av

miljövänliga bilar. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

n) Hushållstjänster (avsnitt 5.3.6)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om hushållstjänster. Därmed

avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

o) Beskattning av nordiska sjömän (avsnitt 5.3.7)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om beskattning av nordiska

sjömän. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen

punkt 30 i denna del.

p) Uthyrning av privatbostad (avsnitt 5.3.8)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om uthyrning av privatbostad.

Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under

denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

q) Det

fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m. (avsnitt 5.4.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om det fortsatta arbetet med

3:12-reglerna m.m. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

r) Ändrade regler för periodiseringsfonderna (avsnitt 5.4.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om ändrade regler för

periodiseringsfonderna. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

s) Royalty (avsnitt 5.4.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om royalty. Därmed avslår

riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i

utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

t) Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.

(avsnitt 5.5)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om sänkning av det särskilda

avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2004/05:1 Finansplanen punkterna 32 och 33, båda i denna del,

och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i

utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

u) Fastighetsbeskattning (avsnitt 5.6.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fastighetsbeskattning. Därmed

avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

v) Förmögenhetsskatten (avsnitt 5.6.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om förmögenhetsskatten. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 35 i denna

del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

w) Slopad arvs- och gåvoskatt (avsnitt 5.6.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om slopad arvs- och gåvoskatt.

Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under

denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

x) Moms

på tidskrifter (avsnitt 5.7.1)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om moms på tidskrifter. Därmed

avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

y) Alkoholskatten (avsnitt 5.7.2)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om alkoholskatten. Därmed avslår

riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt i

utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

z) Tobaksskatten (avsnitt 5.7.3)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om tobaksskatten. Därmed avslår

riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i

utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

{) Höjda energiskatter på drivmedel (avsnitt 5.7.4)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om höjda energiskatter på

drivmedel. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen

punkt 36 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna

under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

|) Höjd energiskatt på el (avsnitt 5.7.5)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om höjd energiskatt på el.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36

i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna

punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

}) Skattesatsuppräkning efter prisutvecklingen (avsnitt 5.7.6)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattesatsuppräkning efter

prisutvecklingen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Finansplanen punkt 36 i denna del.

~) Nedsättning av skatten på dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk

och vattenbruk (avsnitt 5.7.7)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om nedsättning av skatten på

dieselolja som används i jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna

del och avslår det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

) Skattestrategi för alternativa drivmedel (avsnitt 5.7.8)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skattestrategi för alternativa

drivmedel. Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget

under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

) Nedsättning av koldioxidskatt enligt 0,8-procentregeln (avsnitt 5.

7.9)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om nedsättning av koldioxidskatt

enligt 0,8-procentregeln. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Finansplanen punkt 36 i denna del.

) Begränsning av koldioxidskatteuttaget avseende kalk- och cementbranschen

(avsnitt 5.7.10)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om begränsning av koldioxidskatteuttaget

avseende kalk- och cementbranschen. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna del.

,) Fortsatt avtrappning av energiskatteavdraget för vindkraft (avsnitt

5.7.11)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fortsatt avtrappning av

energiskatteavdraget för vindkraft. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 Finansplanen punkt 36 i denna del och avslår det motionsyrkande

som finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över

avstyrkta motionsyrkanden.

f) Koldioxidskatt på torv (avsnitt 5.7.12)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om koldioxidskatt på torv.

Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under

denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

,) Skatt

på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer (avsnitt 5.7.13)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skatt på termisk effekt i

kärnkraftsreaktorer. Därmed avslår riksdagen det motionsyrkande som

finns upptaget under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

.) Skatt på avfall (avsnitt 5.7.14)

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om skatt på avfall. Därmed

avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

+) Skatt på naturgrus (avsnitt 5.7.15)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om skatt på naturgrus. Därmed

avslår riksdagen det motionsyrkande som finns upptaget under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

) Handelsgödsel och bekämpningsmedel (avsnitt 5.7.16)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om handelsgödsel och

bekämpningsmedel. Därmed avslår riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna

under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

) Reklamskatten (avsnitt 5.7.17)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om reklamskatten. Därmed avslår

riksdagen de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i

utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

%) Fordonsskatt på personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar

(avsnitt 5.7.18)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om fordonsskatt på personbilar,

lätta bussar och lätta lastbilar. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:1 Finansplanen punkt 31 i denna del och avslår de motionsyrkanden

som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över

avstyrkta motionsyrkanden.

S) Trängselskatten och miljöanpassade bilar (avsnitt 5.7.19)

Riksdagen godkänner vad utskottet anför om trängselskatten och

miljöanpassade bilar. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1

Finansplanen punkt 27 i denna del och avslår de motionsyrkanden som finns

upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta

motionsyrkanden.

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

I detta betänkande behandlas regeringens och partiernas förslag till

fördelning av statsutgifterna på utgiftsområden. Betänkandet, ibland

kallat rambetänkandet, utgör underlaget för riksdagens beslut om

statsbudgeten och utgiftsramar för de olika utgiftsområdena nästa budgetår.

I riksdagens rambeslutsmodell innebär beslutet om ramarna att en

utgiftsram fastställs för varje utgiftsområde som i den fortsatta beredningen

av anslagen inte får överskridas. Ett förslag från ett utskott till

fördelning av anslagen inom ett utgiftsområde kan inte behandlas av

riksdagen förrän riksdagen fattat beslut om ramarna (riksordningen 5

kap. §12). De olika fackutskotten som bereder och lägger fram förslag

till beslut om anslagen inom respektive utgiftsområde kan göra

omprioriteringar mellan anslagen men får inte lägga fram ett förslag som går

utöver den fastställda ramen. Inte heller får förslag som överskrider

ramen läggas fram reservationsvis. Riksdagen fastställer statsbudgetens

sammansättning i stort genom ett särskilt beslut som innefattar

dels utgiftsramar för utgiftsområden,

dels en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten (inklusive skatteförslagen).

Detta beslut ingår som punkt 4 i Utskottets förslag till riksdagsbeslut

(se även avsnittet Utformningen av utskottets förslag till rambeslut).

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 om förslag till

statsbudget, finansplan m.m. punkterna 1-17 och 27-36

dels redogörelse 2004/05:RRS1 Riksrevisionens styrelses redogörelse

angående Riksrevisionens årliga rapport 2004

dels de motioner som väckts med anledning av ärendet under allmänna

motionstiden 2004 enligt förteckningen bilaga 1.

Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget 2004 (punkterna 18-26 och 37)

behandlas i finansutskottets betänkande 2004/05:FiU11.

Utformningen av utskottets förslag till rambeslut

Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) ska riksdagen i ett och samma

beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och godkänna en

beräkning av statsbudgetens inkomster. I beslutet om utgiftsramarna

ingår också att riksdagen ska godkänna ett antal budgetpåverkande poster,

såsom beräkningen av myndigheternas förbrukning av anslagsbehållningar

och hur anslagskrediterna kommer att utnyttjas under året.

I beslutet om inkomsterna ingår

dels att ta ställning till olika förslag till förändringar av gällande

skatte- och avgiftsregler och fastställa nästa års regelverk för

statsbudgetens inkomster,

dels att beräkna effekterna av dessa inkomster.

Utifrån dessa effektberäkningar erhålls ett underlag för att bedöma hur

stora statsbudgetens inkomster kommer att bli.

Statsbudgeten ska enligt budgetlagen (1996:1059) förutom inkomster och

utgifter även omfatta andra betalningar som påverkar statens lånebehov.

För att få fram upplåningsbehovet görs en bedömning av hur nettot av

myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas

under budgetåret och hur stora eventuella kassamässiga korrigeringar

bör vara. När riksdagen tagit ställning till dessa beräkningar erhålls

budgetsaldot som en restpost som visar statens amorteringar/upplåningsbehov

under året. Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning

till alla dessa poster genom ett beslut.

Mot denna bakgrund är alla förslag som avser utgiftsramar m.m. och

beräkningen av statsbudgetens inkomster sammanförda i en enda beslutspunkt,

det s.k. rambeslutet, (punkt 4 i detta betänkande) i utskottets förslag

till riksdagsbeslut.

Följande punkter i propositionens förslag till riksdagsbeslut behandlas

i detta sammanhang:

punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid

sidan av statsbudgeten för 2005 och 2006,

punkt 3 om beräkning av taket för den offentliga sektorns utgifter för

2005 och 2006,

punkt 9 om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2005,

punkt 10 om beräkning av förändringar av anslagsbehållningar för 2005,

punkt 6 om beräkning av förändringarna av myndigheters m.fl. in- och

utlåning i Riksgäldskontoret för 2005,

punkt 7 om beräkningen av den kassamässiga korrigeringen för 2005,

punkt 8 om beräkningen av statsbudgetens inkomster för 2005 och

punkterna 27-36 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt

2005.

Den politiska argumenteringen angående utskottets förslag till ramar

för budgeten 2005 redovisas under rubriken 4.2 Utskottets bedömning av

de olika budgetalternativen. Utskottet tar i detta sammanhang ställning

till regeringens respektive partimotionernas olika budgetförslag parti

för parti och förslagens budgetpolitiska effekter.

I avsnitt 4.3 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar

utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till

uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka

ramar som ska gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra

steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i

avsnitt 4.4 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2005.

I avsnitt 4.5 Redovisning av statsbudgetens inkomster för 2005 redovisas

utskottets förslag till samlad beräkning av statsbudgetens inkomster

nästa år.

I var sitt avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 4.6

Anslagsbehållningar och 4.7 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret

samt 4.8 Kassamässig korrigering.

Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad

gäller olika inkomstförslag (avsnitt 5).

Avsnitt 5 Inkomster är disponerat på följande sätt. Under rubriken 5.2

Skattepolitikens inriktning tar utskottet först ställning till de samlade

förslagen i kommitté- och partimotionerna, som är oppositionspartiernas

samlade alternativ till inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter

behandlar utskottet de specifika förslagen i propositionen och de i det

sammanhanget väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits

upp i olika motionsyrkanden som gäller inkomståret 2005 behandlas i

huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten.

Finansutskottets förslag till beslut om ramar för budgeten 2005 återfinns

i punkt 4, rambeslutet, i förslaget till riksdagsbeslut. De lagförslag

som omfattas av beslutet behandlas i punkt 5, men det sakliga innehållet

i lagförslagen har dessförinnan godkänts i punkt 4. I punkt 4 hänvisas

dessutom till två sammanställningar i omedelbar anslutning till utskottets

förslag till riksdagsbeslut.

I den första sammanställningen redovisas i tabellform utskottets och

reservanternas förslag till

dels fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m. 2005,

dels beräkning av statsbudgetens inkomster 2005 fördelade på inkomsttitlar.

I den andra sammanställningen redovisas samtliga motionsyrkanden,

uppräknade ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i punkt 4.

Regeringens lagförslag

I bilaga 2 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet

behandlar i detta betänkande. Regeringens förslag i budgetpropositionen

om ändring i 63 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) har överlämnats

till skatteutskottet för lagteknisk samordning med det förslag om ändring

i samma paragraf som återfinns i regeringens proposition 2004/05:19 om

beskattning av utomlands bosatta. Utskottet har vidare genomfört en

rättelse i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776)

om skatt på energi. Rättelsen innebär att 9 kap. 9 § andra stycket

bringats i överensstämmelse med lagrummets nuvarande lydelse enligt SFS

2003:810. Utskottet har också kompletterat förslaget till lag om ändring

i socialavgiftslagen med de punktnummer som ska finnas vid uppräkningen

av de olika avgiftsslagen.

I bilaga 3 finns utskottets förslag till ändringar av regeringens

lagförslag. I punkt 6 i förslaget till riksdagsbeslut görs en hänvisning

till dessa bilagor.

Yttranden från andra utskott

Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar

som berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från

skatteutskottet (2004/05:SkU1y)

justitieutskottet (protokollsutdrag 2004/05:2.7)

lagutskottet (2004/05:LU1y)

försvarsutskottet (2004/05:FöU1y)

socialförsäkringsutskottet (2004/05:SfU1y)

socialutskottet (2004/05:SoU1y)

kulturutskottet (2004/05:KrU1y)

trafikutskottet (protokollsutdrag 2004/05:5.4)

miljö- och jordbruksutskottet (2004/05:MJU1y)

näringsutskottet (protokollsutdrag 2004/05:3.4)

arbetsmarknadsutskottet (2004/05:AU1y)

bostadsutskottet (2004/05:BoU1y)

Offentliga utfrågningar

Utskottet anordnade den 14 oktober en offentlig utfrågning om den

aktuella penningpolitiken med riksbankschef Lars Heikensten. Protokoll

från utfrågningen finns i bilaga 16.

Två interna utfrågningar har anordnats tillsammans utrikesutskottet.

Den 28 september informerade statsråden Gunnar Lund och Carin Jämtin om

aktuella frågor inför Världsbankens och IMF:s kommande årsmöten.

Statssekreterare Lars Danielsson informerade den 26 oktober utskottet

om EU:s finansiella perspektiv 2007-2013.

I samband med publiceringen av Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport

informerade generaldirektör Ingemar Hansson utskottet om lönebildningen

2003.

Den 11 november besökte statssekreterare Jens Henriksson utskottet och

informerade om konvergensprogrammet.

Skrivelser

Skrivelse i ärendet har inkommit från Svenska Bankföreningen.

Utskottets övervägande

1 Den ekonomiska utvecklingen

Utskottets bedömning i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen att

förutsättningarna är goda för en fortsatt stark såväl internationell som

svensk konjunktur under de kommande åren. En rimlig bedömning är att

Sveriges BNP stiger med omkring 3 % per år de närmaste åren. Uppgången

kommer att leda till att sysselsättningen börjar stiga och arbetslösheten

börjar sjunka under 2005. De åtgärder som föreslås i budgetpropositionen

bidrar till denna utveckling. En av riskerna i bedömningen är de senaste

månadernas kraftigt stigande oljepris. Om priset på olja ligger kvar på

en hög nivå under en längre tid kan det mer än förväntat dämpa aktiviteten

i världsekonomin.

1.1 Bugetpropositionen

1.1.1 Utvecklingen internationellt

Hög tillväxt i världsekonomin

Världskonjunkturen har förbättrats hittills under 2004. Tillväxten har

stigit i flertalet länder och länderområden samtidigt som uppgången

spridit sig till alltfler branscher och sektorer. Förutom en fortsatt

hög tillväxttakt i Förenta staterna, Kina och stora delar av Sydostasien

har tillväxten ökat markant i Japan, Latinamerika och Ryssland. Även i

euroområdet har konjunkturen vänt uppåt, främst till följd av stigande

export.

Grunden i uppgången är låga räntor, en expansiv finanspolitik, stigande

företagsvinster och ökade investeringar. I t.ex. Förenta staterna och

Japan har investeringarna stigit kraftigt under 2004, bl.a. i den

tidigare krisdrabbade IT-sektorn.

Som framgår av tabell 1.1 räknar regeringen i budgetpropositionen med

att BNP i världen stiger med 4,7 % i år. Det är den högsta tillväxttakten

i världsekonomin på nästan 30 år. Det är också 0,3 procentenheter högre

än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Under 2005 ökar BNP

med 4,1 %, enligt regeringens bedömning. Den lägre tillväxttakten nästa

år förklaras bl.a. av det höga oljepriset och av att centralbankerna

världen över förväntas höja räntorna i takt med att resursutnyttjandet

i världsekonomin tilltar. Trots åtstramningen väntas räntorna ändå förbli

förhållandevis låga, vilket i kombination med höjda vinster och ökad

efterfrågan fortsätter att öka investeringarna i flertalet länder. En

stigande sysselsättning och ökade inkomster i hushållssektorn bidrar

till att stimulera den privata konsumtionen.

Tabell 1.1 Regeringens prognoser över tillväxten i världsekonomin

Årlig procentuell förändring

2003 2004 2005 2006 2007

BNP

Världen 3,7 4,7 4,1 4 3,9

EU (25) 0,9 2,3 2,4 2,5 2,5

Euroområdet 0,5 1,9 2,2 2,3 2,4

Norden 1,1 2,7 2,7 2,2 2,1

Förenta staterna 3,0 4,4 3,5 3,5 3,5

Japan 2,5 4,1 2,0 1,6 1,6

Tyskland -0,1 1,5 1,7 2,3 2,3

Frankrike 0,5 2,4 2,3 2,5 2,5

Italien 0,4 1,1 1,9 1,9 1,9

Storbritannien 2,2 3,2 2,7 2,4 2,4

Danmark 0,4 2,1 2,4 2,3 2,3

Finland 1,9 2,9 3,1 1,8 1,8

Norge 0,3 2,7 2,5 1,8 1,7

Sverige 1,6 3,5 3 2,5 2,3

Källa: Finansdepartementet

Regeringens prognos bygger bl.a. på att den senaste tidens mycket

kraftiga uppgång i oljepriset sjunker tillbaka till 37 dollar per fat i

slutet av 2004 och 34 dollar per fat i slutet av 2005. Prognosen bygger

också på att den internationella arbetsmarknaden fortsätter att förbättras

- att sysselsättningen stiger och arbetslösheten sjunker under de

närmaste åren.

Lägre tillväxttakt i Förenta staterna 2005.

Låga räntor och den kraftigt expansiva finanspolitiken gör att Förenta

staternas BNP ökar med hela 4,4 % 2004, enligt regeringens bedömning.

Nästa år sjunker tillväxttakten till 3,5 %, bl.a. på grund av att den

ekonomiska politiken blir mer åtstramande i takt med att aktiviteten i

ekonomin stiger ytterligare och inflationstrycket tilltar. Finanspolitiken

är redan i dagsläget mindre stimulerande än vad den var för ett halvår

sedan samtidigt som den amerikanska centralbanken, Federal Reserve,

försiktigt börjat höja de amerikanska styrräntorna.

Även om efterfrågan dämpats en del och uppgången på arbetsmarknaden

avtagit något den senaste tiden är förutsättningarna goda för en fortsatt

relativt hög tillväxt i Förenta staterna. Optimismen hos hushållen och

företagen är fortfarande stor. Företagens vinster ligger på historiska

rekordnivåer, vilket tillsammans med en ökad efterfrågan talar för att

investeringarna fortsätter att stiga. Vidare har hushållens finansiella

situation förbättras ytterligare genom bl.a. stigande aktiekurser och

höjda fastighetspriser. Detta i kombination med ökad sysselsättning,

minskad arbetslöshet och stigande lönenivå talar också för en fortsatt

stigande konsumtion, enligt regeringen. Det senaste året har sysselsättningen

ökat med 1,5 miljoner arbetstillfällen samtidigt som arbetslösheten

minskat. Dessutom gynnas exporten av den försvagade dollarn.

Enligt regeringen är riskerna i prognosen relativt balanserade, och det

kan inte uteslutas att tillväxten blir högre än förväntat. Om däremot

oljepriset under en längre tid ligger kvar på de höga nivåer som etablerats

under hösten blir efterfrågan och tillväxten lägre än förväntat.

. men stigande i Europa

Konjunkturen i euroområdet har förstärkts hittills under 2004 och

regeringen räknar med att tillväxttakten i år stiger till 1,9 %, efter en

uppgång i fjol på endast 0,5 %. Det är ett par tiondelar högre än

regeringens bedömning i vårpropositionen.

I likhet med utvecklingen under andra halvåret 2003 är det framför allt

exporten och den stigande internationella efterfrågan som ligger bakom

uppgången. Under våren och sommaren har emellertid tillväxten breddats

något genom att hushållens konsumtion åter börjat stiga efter de senaste

tre årens mycket svaga utveckling.

Regeringen räknar med att tillväxten fortsätter att stiga de närmaste

åren. Uppgången förutses dock bli lägre än i övriga Europa eftersom de

större euroländerna, Tyskland, Italien och Frankrike, dras med strukturella

problem och ansträngda offentliga finanser. BNP i euroområdet bedöms

öka med i genomsnitt 2,2 % 2005.

Hög inhemsk efterfrågan och stark internationell konjunktur gör att den

brittiska ekonomin växer med 3,2 % i år och 2,7 % 2005, enligt regeringens

bedömning. De brittiska investeringarna ökar i takt med att aktiviteten

i ekonomin stiger men den hittills mycket starka privata konsumtionen

dämpas något av högre räntor.

Tillväxten i Norge och Danmark stiger i år med 2,7 % respektive 2,1 %,

efter den svaga utvecklingen i fjol då både Norges och Danmarks BNP

ökade med endast omkring 0,4 %. Uppgången drivs främst av ökad

hushållskonsumtion, men också av stigande export.

Svagare i Japan 2005 .

Stigande investeringar och en ökad export till främst Kina är de viktigaste

förklaringarna till varför den japanska konjunkturen fortsatt att

kraftigt förbättras under 2004. Regeringen räknar i budgetpropositionen

med att Japans BNP stiger med 4,1 % i år. Det är den högsta tillväxttakten

sedan 1990. Det är också betydligt högre än de 2,7 % för 2004 som

regeringen räknade med i vårpropositionen.

Regeringen gör emellertid bedömningen att tillväxttakten halveras till

2 % 2005. Redan nu finns indikationer på att investeringarna dämpas

samtidigt som osäkerheten kring konsumtionens utveckling fortfarande är

stor. Även om situationen på arbetsmarknaden förbättrats under det

senaste året sjunker fortfarande den allmänna lönenivån. Trots den starka

återhämtningen kvarstår också Japans stora strukturella problem med

deflation, omfattande budgetunderskott och en snabbt stigande offentlig

skuld.

. men fortsatt hög tillväxt i övriga delar av Asien

Den höga tillväxten i Asien (exklusive Japan) har fortsatt under 2004.

Uppgången beror bl.a. på en stark export till följd av lågt värderade

valutor och den pågående återhämtningen i IT-sektorn. Under det senaste

året har även en stigande inhemsk efterfrågan börjat bidra till tillväxten.

En annan viktig förklaring är den fortsatt mycket höga tillväxten i

Kina. BNP i Kina steg under förra året med över 9 % och uppgången har

fortsatt under 2004. Regeringen räknar också med att de omfattande

investeringarna i Kina fortsätter att växa framöver trots de åtstramningar

som den kinesiska regeringen vidtagit under det senaste året.

Sammantaget väntas BNP i regionen öka med 7,4 % 2004 och 6,6 % 2005,

enligt regeringens bedömning.

1.1.2 Utvecklingen i Sverige

Hög tillväxttakt både 2004 och 2005

Den starka internationella konjunkturen innebar att den svenska ekonomin

växte överraskande snabbt under första halvåret 2004. BNP steg i faktiska

tal med 3,4 % jämfört med samma period 2003, enligt Statistiska

centralbyrån (siffran har senare justerats upp något, se avsnittet om Ny

information om konjunkturutvecklingen). Uppgången förklaras främst av

en kraftigt stigande export och en förhållandevis låg import, men under

andra kvartalet började även den inhemska efterfrågan att tillta genom

stigande konsumtion och ökade investeringar.

Regeringen räknar i budgetpropositionen med en fortsatt hög tillväxt

under de närmaste åren. Tillväxtbidraget från utrikeshandeln väntas

minska samtidigt som den inhemska efterfrågan växer sig starkare, bl.a.

som en följd av de inkomstskattesänkningar och de resursförstärkningar

till kommunerna som föreslås i budgetpropositionen. Bidraget från den

totala inhemska efterfrågan - investeringar, lager, offentlig och privat

konsumtion - förväntas stiga från 1,4 procentenheter i år till 2,4

procentenheter 2005.

Som framgår av tabell 1.2 räknar regeringen med att BNP stiger med 3,5 %

2004 och 3 % 2005. Det är 1 procentenhet respektive 0,4 procentenheter

högre än den bedömning regeringen gjorde i vårpropositionen. Tillväxten

2004 påverkas av att antalet arbetsdagar är betydligt fler än under

2003 - en effekt som regeringen uppskattar till 0,6 procentenheter. I

korthet innebär det att om antalet arbetsdagar 2004 hade varit lika

många som under 2003 hade den förväntade tillväxten 2004 varit 0,6

procentenheter lägre eller 2,9 %.

Sammantaget innebär regeringens prognos att Sveriges ekonomi växer med

i genomsnitt 3,25 % per år under 2004 och 2005. Det är mer än 1

procentenhet högre än det förväntade tillväxtgenomsnittet för euroområdet.

Tabell 1.2 Regeringens prognoser över försörjningsbalansen

Mdkr Årlig procentuell förändring

2003 2003 2004 2005 2006 2007

Hushållens konsumtionsutgifter 1 195 1,9 2,4 2,7 2,0 2,0

Offentliga konsumtionsutgifter 691 0,6 0,9 0,8 0,6 0,1

Statliga 195 0,6 0,5 -1,0 -0,5 -0,5

Kommunala 495 0,6 1,1 1,5 1,0 0,3

Bruttoinvesteringar 383 -2,0 3,2 4,0 5,2 5,1

Näringsliv exkl. bostäder 261 -2,6 2,4 4,6 6,1 5,9

Bostäder 53 3,6 9,8 4,2 5,0 5,0

Myndigheter 69 -3,5 1,3 1,6 1,9 2,1

Lagerinvesteringar1 8 0,2 -0,1 0,2 0,0 0,0

Export 1 066 5,5 8,8 7,5 6,1 5,9

Import 904 5,0 5,9 7,4 6,1 6

BNP 2 439 1,6 3,5 3,0 2,5 2,3

1 Bidrag till BNP-tillväxt.

Källa: Finansdepartementet

I tabell 1.2, 1.3 och 1.4 redovisas förutsättningarna, nyckeltalen och

försörjningsbalansen i regeringens prognos. I punkterna nedan sammanfattas

några viktiga delar i prognosen.

Trots stigande oljepriser räknar regeringen att inflationstrycket i den

svenska ekonomin förblir relativt lågt de närmaste åren. Konsumentprisindex

(KPI) väntas stiga med i genomsnitt 0,6 % i år och 1,4 % 2005. Den låga

inflationen gör att räntorna ligger kvar på en relativt låg nivå trots

den stigande tillväxten. Riksbankens reporänta stiger till 3 % i slutet

av 2005 från dagens nivå på 2 %.

Den låga inflationen i kombination med de skattesänkningar som föreslås

i budgetpropositionen gör att regeringen nu räknar med att hushållens

realinkomster stiger med i genomsnitt drygt 2,1 % per år 2004 och 2005.

I vårpropositionen räknade regeringen med en uppgång på i genomsnitt

1,8 % per år. Inkomstförstärkningen tillsammans med hushållens goda

förmögenhetsställning gör att hushållens konsumtion under samma period

förutses stiga med i genomsnitt 2,6 % per år - 0,5 procentenheter högre

än i vårpropositionen. Det betyder vidare att hushållen väntas minska

sitt sparande till förmån för konsumtion.

Konsumtionen gynnas också av att sysselsättningen nästa år väntas stiga

med 0,8 % samtidigt som den öppna arbetslösheten sjunker till 5,1 % av

arbetskraften. I vårpropositionen räknade regeringen med en

sysselsättningstillväxt 2005 på 0,5 % och en öppen arbetslöshet på 5,3 % (se

vidare om utvecklingen på arbetsmarknaden i avsnittet nedan).

Tabell 1.3 Förutsättningarna i regeringens prognos

Årlig procentuell förändring

2003 2004 2005 2006 2007

BNP världen 3,7 4,7 4,1 4,0 3,9

Inflation EU (HIKP) 2,0 1,9 1,8 1,9 1,8

Timlön, kostnad 3,5 3,4 3,5 3,5 3,5

TCW-index1,3 128 126 124 123 123

Tysk långränta1,2 4,1 4,3 4,8 5,0 5,2

Svensk långränta1,2 4,6 4,7 5,1 5,3 5,5

Svensk kortränta1,2 3,0 2,4 3,0 3,8 4,4

1 Årsgenomsnitt.

2 Tioårig statsobligation, sex månaders statsskuldväxel.

3 TCW-index mäter kronans konkurrensvägda värde. Ju högre indextal desto

svagare krona.

Källa: Finansdepartementet

Den svenska kronan fortsätter att förstärkas 2005, enligt regeringens

bedömning. De senaste årens kraftigt ökade produktivitet i den svenska

industrin innebär dock att den totala exporten stiger med 8,8 % 2004

och 7,5 % 2005. Det är för både 2004 och 2005 högre än vad regeringen

räknade med i vårpropositionen. Importen väntas stiga under 2005 i takt

med att exporten ökar, företagen bygger upp sina lager och den inhemska

efterfrågan stiger. En starkare krona stimulerar också till ökad import.

Tabell 1.4 Nyckeltalen i regeringens prognos

Årlig procentuell förändring

2003 2004 2005 2006 2007

KPI, årsgenomsnitt 2,0 0,6 1,4 2,0 2,0

UND1X, årsgenomsnitt 2,3 1,0 1,1 - -

Disponibel inkomst -0,1 2,1 2,2 1,4 1,2

Sparkvot (nivå)1 3,5 3,2 2,6 2,0 1,3

Industriproduktion 1,9 9,0 5,0 4,1 3,7

Relativ enhetsarbetskostnad 2,6 -5,6 -0,2 - -

Sysselsättning, antal personer -0,3 -0,6 0,8 0,8 0,7

Öppen arbetslöshet2 4,9 5,6 5,1 4,4 4,2

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder2 2,1 2,3 2,5 2,5 2,0

Sysselsättningsgrad3 77,6 77,0 77,0 77,2 77,4

Handelsbalans (miljarder kronor) 154 180 205 226 246

Bytesbalans4 6,4 7,1 7,7 8,1 8,6

Offentligt överskott4 0,5 0,7 0,6 0,4 0,9

1 Exklusive sparande i avtalspension.

2 Andel av arbetskraften.

3 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

4 Procent av BNP.

Källa: Finansdepartementet

Investeringarna stiger återigen efter de senaste tre årens nedgång,

främst inom industrin. Hög efterfrågan, stigande vinster, låga räntor

och ett historiskt sett relativt högt kapacitetsutnyttjande höjer

investeringarna med 3,2 % 2004 och 4 % 2005. Det är högre än den bedömning

som regeringen gjorde i vårpropositionen, då investeringarna väntades

stiga med 1,5 % respektive 3,4 % under samma år.

Kalkyler för utvecklingen 2006 och 2007

Förutom prognoserna för 2004 och 2005 redovisar regeringen kalkyler för

utvecklingen 2006 och 2007. Siffrorna för dessa år redovisas tillsammans

med prognoserna i tabellerna 1.1 till 1.4 ovan.

Kalkylerna bygger på bedömningen att det trots den höga tillväxten 2004

och 2005 finns lediga resurser i den svenska ekonomin i slutet av 2005.

Därigenom kan BNP under 2006 och 2007 stiga snabbare än den beräknade

potentiella tillväxten på 2,1 % utan att inflationen tar fart. Det s.k.

BNP-gapet - dvs. skillnaden mellan den faktiska produktionsnivån i

samhället och den praktiskt möjliga - väntas försvinna först under 2007.

Utifrån dessa antaganden gör regeringen bedömningen att Sveriges BNP

stiger med 2,5 % 2006 och 2,3 % 2007. Vidare bedöms att sysselsättningen

fortsätter att stiga och att den öppna arbetslösheten sjunker till i

genomsnitt 4,2 % 2007.

Arbetsmarknaden fortfarande svag trots konjunkturuppgången

Trots den starkare konjunkturen har sysselsättningen fortsatt att sjunka

under 2004, efter nedgången på 0,3 procentenheter 2003. Hittills under

2004 har antalet sysselsatta minskat med 22 000 personer jämfört med

samma period 2003, och regeringen räknar med att sysselsättningen minskar

med 0,6 % i år.

Produktionsökningen i ekonomin har i stället kommit till stånd genom

stigande produktivitet och en ökad medelarbetstid (via bl.a. minskad

sjukfrånvaro).

Historiskt sett brukar sysselsättningen stiga ungefär ett halvår efter

en markerad uppgång i BNP. Olika indikatorer över arbetsmarknadsutvecklingen

visar dock att efterfrågan på arbetskraft fortfarande är relativt svag.

Antalet nyanmälda lediga platser är lägre än under samma tid förra

året, och även om en ljusning kan skönjas i vissa branscher anger

huvuddelen av företagen i Konjunkturinstitutets (KI:s) olika barometrar

att de fortfarande planerar för en oförändrad eller minskad sysselsättning.

Även SCB:s vakansstatistik indikerar en fortsatt minskning av antalet

sysselsatta i ekonomin.

Regeringen räknar dock med att sysselsättningen åter börjar öka under

2005 i takt med att produktionen stiger ytterligare. Dessutom kommer de

föreslagna satsningarna på kommunerna och förslagen om inkomstskattesänkningar

att bidra till att antalet sysselsatta ökar. Sammantaget bedöms

sysselsättningen under nästa år stiga med 0,8 %.

Diagram 1.1 Sysselsättningen t.o.m. september 2004

Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

Den öppna arbetslösheten har fortsatt att stiga under 2004, till följd

av den svaga sysselsättningen. Som framgår av diagram 1.2 skedde en

viss förbättring under sommaren, men i september steg den öppna

arbetslösheten på nytt, till säsongrensat 5,8 % av arbetskraften, enligt

SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. Regeringen räknar med att den öppna

arbetslösheten stiger till i genomsnitt 5,6 % under 2004 jämfört med 4,

9 % under 2003.

Diagram 1.2 Öppen arbetslöshet t.o.m. september 2004

Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

I takt med att sysselsättningen stiger sjunker den öppna arbetslösheten

under 2005, enligt regeringens bedömning. Utbudet av arbetskraft ökar

med 0,2 %. Ökningen av arbetskraftsutbudet begränsas bl.a. av att antalet

platser i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen utökas.

Tillsammans med den förväntade sysselsättningsökningen innebär det att

den öppna arbetslösheten går ned till i genomsnitt 5,1 % 2005.

Riksdagens och regeringens sysselsättningsmål, dvs. att antalet sysselsatta

i åldrarna 20-64 år i procent av befolkningen i samma åldersgrupper ska

uppgå till 80 % 2004, kommer inte att uppfyllas. Enligt regeringens

bedömning kommer sysselsättningsgraden att sjunka till 77 % 2004 efter

en nivå 2003 på 77,6 %. Under 2005 kommer sysselsättningsgraden att

ligga kvar på samma nivå som i år för att sedan åter stiga något under

2006 och 2007. I regeringens högtillväxtalternativ, som beskrivs nedan,

nås sysselsättningsmålet 2007. Men då krävs att BNP stiger med i

genomsnitt 3,5 % per år perioden 2004 till 2007 samt att sysselsättningen

under samma period ökar med 140 000 personer jämfört med huvudalternativet.

Diagram 1.3 Sysselsättningsgraden t.o.m. september 2004

Källa: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet

1.1.3 Alternativa scenarier för utvecklingen t.o.m. 2007

Prognoser är alltid osäkra. Regeringen redovisar därför i budgetpropositionen

två alternativa kalkyler för utvecklingen t.o.m. 2007 - lågtillväxtalternativet

och högtillväxtalternativet (alternativen jämförs med huvudalternativet

som återges i parenteserna i tabellerna nedan).

Lågtillväxtalternativet

Som framgår av diagram 1.4 har oljepriset stigit kraftigt under 2004,

bl.a. på grund av stigande oljekonsumtion i Kina, ökad risk för störningar

i produktion, distribution och raffinering till följd av den osäkra

politiska situationen i Mellanöstern samt problemen i det ryska oljebolaget

Yukos. Som redovisats tidigare räknar regeringen i huvudprognosen med

att priset på olja sjunker till 37 dollar per fat i slutet av 2004 och

34 dollar per fat i slutet av 2005.

I lågtillväxtalternativet antar regeringen att oljepriset ligger kvar

på en hög nivå under hela prognosperioden - på 55 dollar per fat från

slutet av 2004 t.o.m. 2007. Utgångspunkten är att det tar ett par år

innan dagens brister i utvinning, transport och förädling rättats till,

och det beräknas leda till att tillväxttakten i världsekonomin sjunker

med en halv procentenhet under 2005 jämfört med huvudalternativet.

Effekterna under de övriga åren bedöms endast bli marginella.

Diagram 1.4 Oljeprisets utveckling januari 1998 till oktober 2004Brent,

USD per fat

Källa: EcowinFör svensk del innebär lågtillväxtalternativet bl.a.

följande:

BNP-tillväxten blir ungefär 0,7 procentenheter lägre under hela perioden

2004-2007 jämfört med huvudalternativet på grund av lägre konsumtion,

svagare export och lägre investeringar. Nedgången i tillväxttakten

inträffar framför allt under 2005.

Sysselsättningen blir lägre än i huvudalternativet och den öppna

arbetslösheten knappt en halv procentenhet högre.

Den svagare tillväxten leder till att de offentliga finanserna försämras.

Det finansiella sparandet i offentlig sektor väntas bli i genomsnitt

0,2 % per år 2004-2007, mot 0,7 % i huvudalternativet.

Enligt regeringens bedömning blir inte de reala konsekvenserna av ett

tillfälligt högt oljepris särskilt stora. Anledningen är bl.a. att det

reala oljepriset fortfarande är historiskt lågt samt att oljeberoendet

i såväl Sverige som övriga industrivärlden minskat kraftigt under de

senaste 25 åren.

Tabell 1.5 Nyckeltalen i regeringens lågtillväxtalternativ

2004 2005 2006 2007

BNP 3,4 (3,5) 2,5 (3,0) 2,4 (2,5) 2,3 (2,3)

BNP-gap1 -1,4 (-1,3) -1,1 (-0,5) -0,9 (-0,6) -0,7 (0,0)

Marknadstillväxt svensk export 8,1 (8,3) 7,5 (8,5) 7,2 (7,4)

6,9

(6,9)

Sysselsättningsgrad2 76,9 (77,0) 76,5 (77,0) 76,6 (77,2) 76,8

(77,4)

Öppen

arbetslöshet 5,7 (5,6) 5,5 (5,1) 4,9 (4,4) 4,6 (4,2)

Brentolja USD/fat, dec. 55 (37) 55 (34) 55 (32) 55 (32)

Disponibel inkomst 1,7 (2,1) 1,4 (2,2) 1,1 (1,4) 1,2

(1,2)

Inflation, KPI, årsgenomsnitt 0,9 (0,6) 2,0 (1,4) 2,2 (2,0)

2,0

(2,0)

Kommunal konsumtion 1,1 (1,1) 1,5 (1,5) 1,0 (1,0) 0,3

(0,3)

Finansiellt sparande offentlig sektor3 0,6 (0,7) 0,2 (0,6) -0,1

(0,4) 0,

2 (0,9)

1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

3 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i huvudalternativet.

Källa: Finansdepartementet

Högtillväxtalternativet

I detta alternativ antas att den internationella konjunkturen utvecklas

i enlighet med huvudalternativet, men att den svenska arbetsmarknaden

och lönebildningen fungerar bättre. Utbudet av arbetskraft antas stiga

betydligt snabbare än i huvudalternativet, bl.a. genom att antalet

sjukskrivna och antalet förtidspensionerade minskar mer samt att antalet

personer i olika former av utbildningar är lägre än i huvudalternativet.

Dessutom antas att resursutnyttjandet i ekonomin i utgångsläget är

lägre och att den potentiella tillväxttakten, dvs. den möjliga tillväxten

utan att inflationen stiger, är högre.

För svensk del innebär högtillväxtalternativet bl.a. följande:

BNP-tillväxten stiger till drygt 3,5 % per år, och BNP-nivån är i slutet

av 2007 cirka 3 % högre än i huvudalternativet. Tillväxten drivs uppåt

av en stark inhemsk efterfrågan till följd av bl.a. stigande sysselsättning

och ökade inkomster.

Sysselsättningen stiger markant. I slutet av 2007 är ytterligare 140

000 personer sysselsatta jämfört med huvudalternativet, och den öppna

arbetslösheten sjunker till 3,5 %. Sysselsättningsmålet på 80 % nås.

De offentliga finanserna stärks och visar ett överskott på 2 % av BNP

2007. Den kommunala konsumtionen stiger snabbare än i huvudalternativet

samtidigt som det uppstår ett utrymme för att sänka kommunalskatten.

Tabell 1.6 Nyckeltalen i regeringens högtillväxtalternativ

2004 2005 2006 2007

BNP 3,7 (3,5) 3,9 (3,0) 3,3 (2,5) 3,2 (2,3)

BNP-gap1 -2,5 (-1,3) -1,3 (-0,5) -0,6 (-0,2) 0,0 (0,0)

Marknadstillväxt svensk export 8,3 (8,3) 8,5 (8,5) 7,4 (7,4)

6,9

(6,9)

Sysselsättningsgrad2 77,1 (77,0) 78,0 (77,0) 79,0 (77,2) 80

(77,4)

Öppen arbetslöshet 5,5 (5,6) 4,8 (5,1) 3,9 (4,4) 3,5

(4,2)

Brentolja USD/fat, dec. 37 (37) 34 (34) 32 (32) 32 (32)

Disponibel inkomst 2,1 (2,1) 2,8 (2,2) 2,1 (1,4) 2,5

(1,2)

Inflation, KPI, årsgenomsnitt 0,6 (0,6) 1,4 (1,4) 2,0 (2,0)

2,0

(2,0)

Kommunal konsumtion 1,1 (1,1) 1,5 (1,5) 1,2 (1,0) 1,0

(0,3)

Finansiellt sparande offentlig sektor3 0,9 (0,7) 1,3 (0,6) 1,5

(0,4) 2,

0 (0,9)

1 Skillnaden i procent mellan faktisk och potentiell produktion.

2 Antalet sysselsatta i åldern 20-64 år exkl. arbetsmarknadspolitiska

program som andel av befolkningen i åldersgruppen.

3 Procent av BNP.

Siffror inom parentes anger regeringens bedömning i huvudalternativet.

Källa: Finansdepartementet

1.2 Partimotionerna

Moderata samlingspartiet anför i motion Fi231 att en fortsatt stark

och växande internationell efterfrågan tillsammans med en expansiv

penningpolitik samt goda vinster som stimulerar till investeringar talar

för att tillväxten i Sverige blir förhållandevis hög framöver. De

ofinansierade satsningarna som regeringen föreslår i budgetpropositionen

kan också bidra till en något högre konsumtion och sysselsättning, enligt

motionärerna. Den största osäkerheten i regeringens prognos är bedömningen

om en relativt snabbt stigande sysselsättning. Den starka

produktivitetsutvecklingen i svensk ekonomi kan tyda på att det skett en

förändring

av den långsiktiga tillväxten. Det skulle, enligt motionärerna, under

en tid kunna medföra en svagare sysselsättningstillväxt än väntat. Därmed

skulle de offentliga finanserna försvagas ytterligare och risken öka

för en fortsatt utslagning av arbetskraft. Enligt motionärerna är det

också tydligt att finanspolitiken går i otakt med den förväntade

penningpolitiken. Det finns därför en risk för att Riksbanken tvingas höja

räntan snabbare än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen.

Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi232 att utsikterna för den

internationella ekonomiska utvecklingen ser gynnsamma ut. Orosmomentet

är, enligt motionärerna, det stora amerikanska bytesbalansunderskottet

och det höga oljepriset. För att minska underskottet i bytesbalansen

måste den amerikanska dollarn minska i värde, vilket kan skapa oro på

den finansiella marknaden. Ett fortsatt högt oljepris riskerar också

att dämpa den internationella tillväxttakten. Även de kortsiktiga

tillväxtutsikterna för den svenska ekonomin är gynnsamma, under förutsättning

att den internationella utvecklas väl.

Kristdemokraterna framhåller i motion Fi233 att återhämtningen i

världsekonomin är fortsatt god. Det mest akuta hotet är oljepriset som

stigit kraftigt under sommaren och hösten. Om priset ligger kvar på

nuvarande nivå under en längre tid riskerar det att avsevärt minska

dragkraften i den internationella ekonomin.

Centerpartiet anför i motion Fi234 att förutsättningarna för en

fortsatt stark svensk tillväxt under de närmaste åren är goda. Regeringens

expansiva finanspolitik kan emellertid driva fram en snabbare uppgång

i räntorna än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen. Oroande

för konjunkturutvecklingen är också de kraftigt stigande priserna på

råoljemarknaden, enligt motionärerna.

1.3 Ny information om konjunkturutvecklingen

Prognoserna i budgetpropositionen bygger på uppgifter som fanns

tillgängliga fram till den 13 september 2004. Den statistik och de indikatorer

som publicerats efter det datumet tyder på en fortsatt hög internationell

tillväxt men att optimismen dämpats något under den senaste tiden bl.a.

till följd av det kraftigt stigande priset på råolja.

Stigande oljepris och lägre dollarkurs

Sedan mitten av september till början av november har det internationella

priset på råolja stigit med omkring 7 dollar per fat till ett pris på

något under 50 dollar per fat. Samtidigt har värdet på den amerikanska

dollarn sjunkit med drygt 4 % mot den svenska kronan. De internationella

obligationsräntorna har gått ned med mellan 0,1 och 0,2 procentenheter

till följd av bl.a. en mer dämpad efterfrågan. I slutet av september

höjde den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, sin styrränta med

ytterligare 0,25 procentenheter till 1,75 %. En nedgång har också

noterats på vissa aktiebörser. I Förenta staterna har kurserna på den

bredare börsen (Dow Jones) sjunkit med omkring 3 % sedan mitten av

september, medan börsen för teknikaktier (Nasdaq) stigit med ungefär

lika mycket.

Lägre tillväxt än förväntat i Förenta staterna under tredje kvartalet

Enligt

preliminära uppgifter från det amerikanska handelsdepartementet steg

Förenta staternas BNP med 3,7 % under tredje kvartalet, efter en uppgång

under första och andra kvartalet på 4,5 % respektive 3,3 %. Det var 0,

6 procentenheter lägre än vad genomsnittet av olika bedömare hade räknat

med. Det var framför allt hushållens konsumtion och investeringarna som

bidrog till uppgången. Dessa steg mer än förväntat.

Det s.k. inköpschefsindexet över både industrisektorn och tjänstesektorn

försvagades under september och oktober, men nivån ligger fortfarande

en bra bit över 50, vilken är den nivå som betraktas som gränsen mellan

avmattning och tillväxt. Även hushållens förväntningar om den ekonomiska

utvecklingen har sjunkit under de senaste två månaderna, framför allt

i oktober. Trots det har konsumtionen fortsatt att utvecklas relativt

gynnsamt. Omsättningen i detaljhandeln (inklusive bilförsäljningen)

steg i september med 1,5 % jämfört med augusti.

I oktober steg sysselsättningen kraftigt, med 337 000 personer mot

förväntade 175 000 personer. Samtidigt reviderades sysselsättningssiffrorna

för augusti och september upp. Arbetslösheten i oktober steg dock till

5,5 %, från 5,4 % i september.

Inflationstakten har sjunkit till 2,5 % i september mätt enligt

konsumentprisindex.

Blandade signaler från euroområdet

De senaste indikatorerna över utvecklingen i euroområdet är blandade.

EU-kommissionens konjunkturbarometer för euroområdet fortsatte att stiga

under både september och oktober. Däremot har inköpschefsindex för både

industrin och tjänstesektorn gått ned de senaste månaderna. Tillväxten

i industriproduktionen har avtagit något, främst till följd av en svagare

exportorderingång, enligt EU-kommissionens statistik. Skillnaden mellan

länderna är dock relativt stor. I t.ex. Tyskland har industriproduktionen

fortsatt att stiga relativt starkt. De tyska företagen räknar också med

fortsatt uppgång. Det s.k. IFO-indexet, vilket är en viktig indikator

över den tyska industrin, steg på nytt i oktober efter en mindre nedgång

i september.

Konsumtionen i euroområdet utvecklas fortfarande svagt. Undantaget är

Frankrike där hushållens konsumtion ökat ganska starkt hittills under

2004. I oktober minskade emellertid de franska hushållens optimism något

efter en uppgång under sommaren.

Fortsatt uppgång i den svenska konjunkturen

Den svenska industrikonjunkturen fortsätter att förbättras, enligt

Konjunkturinstitutets (KI:s) barometer för tredje kvartalet. Både

orderingång och produktion steg ytterligare och den s.k. konfidensindikatorn,

vilken är ett mått på konjunkturläget, steg ett par enheter till den

högsta nivån på fyra år. Företagen är dessutom optimistiska om utvecklingen

framöver. Såväl orderingång som produktion väntas stiga ytterligare.

Däremot räknar inte företagen med att öka antalet anställda. Vidare

framgår att ordertillväxten inom byggindustrin är fortsatt god samt att

de flesta företagen är nöjda med orderläget. Byggföretagen är också

mycket optimistiska om utvecklingen under det närmaste året. Även

konjunkturläget inom handeln och övriga tjänstesektorer har förbättrats,

enligt KI:s barometer.

Resultaten i KI:s barometer bekräftas också av att inköpschefsindex för

industrin stigit under september och oktober.

Hushållens förväntningar på den ekonomiska utvecklingen, mätta enligt

KI:s förtroendeindikator, sjönk under september och oktober, men ligger

kvar på en hög nivå. Omsättningen i detaljhandeln steg med 6,4 % i

augusti och 5,2 % i september jämfört med samma månader i fjol. Hittills

i år har omsättningen stigit med 4,9 % jämfört med 2003.

Däremot fortsätter arbetsmarknaden att utvecklas svagt. Under både

augusti och september sjönk sysselsättningen säsongsrensat samtidigt som

den öppna arbetslösheten gick upp till 5,8 % i september.

Inflationen i den svenska ekonomin är fortsatt låg. Inflationstakten

mätt enligt KPI uppgick till 0,6 % under både augusti och september.

Inflationstakten mätt enligt det underliggande inflationsmåttet UND1X

låg på 1,0 % bägge månaderna.

I slutet av september reviderade SCB nationalräkenskaperna för första

och andra kvartalet 2004. Enligt de nya beräkningarna steg BNP med 2,8 %

första kvartalet och 3,6 % andra kvartalet kalenderkorrigerat. Sammantaget

för första halvåret steg BNP med 3,2 %, jämfört med 3 % i den tidigare

beräkningen.

Sedan regeringen offentliggjorde sin prognos har KI, EU-kommissionen

och Riksbanken presenterat nya bedömningar av den svenska ekonomin. I

genomsnitt räknar de med att BNP stiger med 3,7 % 2004 och 3,2 % 2005.

Det kan jämföras med regeringens bedömning i budgetpropositionen om en

tillväxt 2004 på 3,5 % och 3 % 2005.

1.4 Finansutskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen att

förutsättningarna är goda för en gynnsam såväl internationell som svensk

konjunktur under de närmaste åren. Som framgår av redovisningen under

avsnittet Ny information om konjunkturutvecklingen har tillväxten i

världsekonomin varit fortsatt hög under sommaren och hösten, även om en

viss dämpning kunnat noteras till följd av bl.a. turbulensen på

oljemarknaden.

Låga räntor, expansiv finanspolitik, stigande vinster och ökade

investeringar har medfört att tillväxten under 2004 stigit i så gott som

alla länderområden och i de flesta branscher och sektorer. Stimulansen

från den ekonomiska politiken kommer successivt att avta framöver, men

stigande sysselsättning, ökade inkomster i hushållssektorerna och

stigande investeringar talar för en fortsatt hög internationell efterfrågan.

Under dessa förutsättningar är det enligt utskottets mening rimligt att

räkna med en tillväxttakt i den svenska ekonomin de närmaste åren på

runt 3 % per år. De åtgärder som föreslås i budgetpropositionen kommer

enligt utskottets mening att bidra till denna utveckling. Enligt de

senaste prognoserna som gjorts och som redovisas i avsnitt 1.3 skulle

tillväxttakten framöver t.o.m. kunna hamna något över 3 %.

Utskottet konstaterar att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet i stort sett delar budgetpropositionens

beskrivning av konjunkturutvecklingen. I likhet med regeringen anser

även motionärerna att det höga oljepriset är en av de främsta riskerna

i prognosen.

Som framgår av redovisningen i avsnitt 3.1 har priset på råolja fortsatt

att stiga under hösten till en nivå i början av november på omkring 47

dollar per fat. Tidvis har priset legat ett par dollar över nivån 50

dollar per fat. Enligt utskottets mening kan det höga oljepriset, om

det ligger kvar på nuvarande nivå under en längre tid, leda till att

aktiviteten i världsekonomin under det kommande året dämpas mer än vad

regeringen förväntar sig i sin huvudprognos. Däremot finns det inget i

dagsläget som tyder på att en sådan utveckling skulle utlösa en djupare

nedgång. Det är också slutsatsen i det lågtillväxtalternativ som regeringen

redovisar i budgetpropositionen (se avsnitt 1.1.3), och som bygger på

att oljepriset fortsätter att stiga till en nivå på 55 dollar per fat

under perioden 2005-2007.

Moderata samlingspartiet varnar i motion Fi231 för att sysselsättningen

framöver kan växa långsammare än vad regeringen förväntar sig i

budgetpropositionen.

Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet brukar sysselsättningen

normalt sett stiga ungefär ett halvår efter en mer markerad uppgång i

tillväxten. Att det ännu inte inträffat under innevarande högkonjunktur

beror bl.a. på att 2004 innehåller fler arbetsdagar än normalt samt att

produktiviteten stigit snabbt. Fler arbetsdagar och ett högt

rationaliseringstempo har inneburit att företagen klarat den ökade produktionen

utan nyanställningar.

Enligt utskottets mening kommer företagen trots den höga

produktivitetstillväxten

att framöver i ökad utsträckning anställa personal för att möta den

stigande efterfrågan. Dessutom väntas tillväxten i tjänstesektorerna

öka snabbare under nästa år. Dessa sektorer är betydligt mer

sysselsättningsintensiva än industrin vars tillväxt varit mycket kraftig under

2004 till följd av den starka exportefterfrågan.

2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner det förslag till riktlinjer för den ekonomiska

politiken som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Riksdagen

avstyrker de förslag som förs fram i motionerna.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

2.1 Budgetpropositionen

Det är ett starkare Sverige som möter återhämtningen i ekonomin denna

gång jämfört med för tio år sedan. Statsskulden är mindre, de offentliga

finanserna starkare, sysselsättningen högre och arbetslösheten lägre.

Tillväxten i Sverige har de senaste tio åren varit högre än i många

jämförbara länder. I år bidrar en mycket stark exportutveckling till

att BNP väntas växa med 2,9 % (kalenderkorrigerat). Sveriges ekonomi

står väl rustad att ta till vara den internationella uppgången. Men

utmaningarna är samtidigt stora, inte minst på arbetsmarknaden där

arbetslösheten fortfarande är för hög och sysselsättningen för låg.

Målen för den ekonomiska politiken ligger fast. Uthålligt hög tillväxt

och full sysselsättning kräver sunda offentliga finanser. Utgiftstaken

ska klaras och målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna i

genomsnitt över en konjunkturcykel ligger fast. Överskottsmålet preciserades

i föregående budgetproposition till minst 0,5 % av BNP för 2004. Utfallet

beräknas bli 0,7 %. För 2005 föreslås överskottsmålet fastställas till

minst 0,5 % av BNP.

Utgiftstaket har klarats varje år sedan det infördes 1997. Om utgiftstaket

för 2004 tenderar att överskridas kommer regeringen att senarelägga

vissa utgifter till nästa år. För 2005 och 2006 beräknas budgeteringsmarginalen

att uppgå till 0,2 respektive 1,4 miljarder kronor. Utgiftstaken fastställs

som en andel av potentiell BNP. För 2007 lämnas ingen exakt nivå på

utgiftstaket. Motivet till detta är att regeringen avser att göra en

närmare analys av ekonomins potentiella produktionsförmåga samt att man

överväger att införa ett system med s.k. sysselsättningsmarginal från

2007.

Den starkare konjunkturen har ännu inte lett till en ökad efterfrågan

på arbetskraft. Därför behövs åtgärder som stärker sysselsättningen och

minskar arbetslösheten. Budgetöverenskommelsen innehåller följande nya

åtgärder som gynnar sysselsättning och tillväxt:

Extra medel till kommuner och landsting

Sänkta inkomstskatter för främst låg- och medelinkomsttagare

Fortsatt grön skatteväxling och åtgärder för en bättre miljö

Förbättringar för små och medelstora företag

Intensifierad arbetsmarknadspolitik

Mer resurser till forskningen

Extra medel till kommuner och landsting

Trots kraftiga kommunala skattehöjningar väntas kommunsektorn i år

uppvisa ett negativt resultat. Regeringen föreslår en kraftig förstärkning

av det generella sysselsättningsstödet till kommuner och landsting för

att göra det möjligt att behålla personal och anställa fler i vården,

skolan och omsorgen. Redan i år tillförs 1,5 miljarder kronor och 2005

och 2006 tillförs 6 respektive 7 miljarder kronor. Det generella

statsbidraget höjs fr.o.m. 2007 med 7 miljarder kronor. Mer resurser läggs

på psykiatrin och missbrukarvården samt på införandet av en nationell

vårdgaranti. Tillgängligheten för personer med funktionshinder ska öka

och en förstärkning av omsorgen om personer med psykiska funktionshinder

inleds 2005. Vidare avsätts 450 miljoner kronor 2005 för kompetensutveckling

av personal inom vård- och äldreomsorg.

Sänkta inkomstskatter för främst låg- och medelinkomsttagare

Marginalskatterna på olika områden är av strategisk betydelse för en

god ekonomisk tillväxt. Regeringen föreslår ett antal skattesänkningar

som förbättrar utbytet av att arbeta, ökar köpkraften för låg- och

medelinkomsttagare och bidrar till att skapa fler jobb. Skatteomläggningen

med kompensation för allmän pensionsavgift ska fullföljas. För 2005

höjs kompensationen från 75 till 87,5 %. För att balansera förslagen om

höjda drivmedelsskatter inom ramen för skatteväxlingen höjs grundavdraget

i inkomstbeskattningen. Kilometeravdraget för resor till och från arbetet

och i tjänsten höjs med en krona per mil.

Vid beskattningen av förvärvsinkomster föreslås en begränsning av

uppräkningen av skiktgränserna för 2005 för uttag av statlig skatt, vilket

innebär att fler får betala statlig inkomstskatt.

Fortsatt grön skatteväxling och åtgärder för en bättre miljö

Hittills har en grön skatteväxling - där höjda skatter på miljöskadlig

verksamhet växlas mot sänkta skatter på arbete - om drygt 10 miljarder

kronor genomförts. För 2005 och 2006 föreslår regeringen en fortsatt

grön skatteväxling med sammanlagt 7 miljarder kronor. Tyngdpunkten 2005

läggs på höjda skatter för transportsektorn, som i dag står för den

största ökningen av koldioxidutsläppen. Samtidigt sänks skatterna på

arbete lika mycket, för 2005 genom höjda grundavdrag.

För att ytterligare öka miljöstyrningen i fordonsbeskattningen bör en

omläggning av fordonsskatten för personbilar och andra lätta fordon

genomföras enligt det förslag som presenteras av Vägtrafikskatteutredningen.

Den 1 januari 2005 införs ett system med utsläppsrätter inom EU. De

svenska anläggningar som ingår i handelssystemet betalar, med vissa

undantag, koldioxidskatt för sin bränsleförbrukning. Införandet av

utsläppshandel innebär därför att två medel används för att styra mot

samma mål. För att uppnå effektiv miljöstyrning inom den handlande

sektorn måste en samordning av dessa medel göras. Regeringen avser att

återkomma med ett samlat ställningstagande till detta i 2005 års

vårproposition.

Det särskilda anslaget för att stödja klimatinvesteringar, KLIMP,

föreslås utökas. Som aviserats i vårpropositionen höjs anslagen till

biologisk mångfald med 200 miljoner kronor 2005 och 400 miljoner kronor

2006. Därtill höjs ett flertal mindre anslag främst inom jordbrukets

område. Som ett led i jordbruksöverenskommelsen våren 2004 höjs anslagen

till åtgärder för landsbygdens miljö och struktur med 800 respektive

400 miljoner kronor 2006 och 2007.

Regeringen avser att inrätta ett nationellt forum för hållbar utveckling

fr.o.m. 2005.

Förbättringar för små och medelstora företag

Genom förslag i förra årets budgetproposition inleddes en reformering

av de s.k. 3:12-reglerna som styr beskattning i fåmansföretag. Ett

förslag från arbetsgruppen ska presenteras senare i höst. Regeringen

föreslår i budgetpropositionen att arvs- och gåvoskatten slopas och att

fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor. För att

kunna behålla jobb inom jord- och skogsbruket, som är utsatt för hård

konkurrens från övriga EU-länder, sänks skatten på dieselolja för jord-

och skogsbruksmaskiner. En ny struktur för riskkapitalförsörjning ska

underlätta vid start av nya företag.

Regeringen ger fortsatt hög prioritet åt kampen mot skattefusk och

ekonomisk brottslighet. Dessa reformer finansieras delvis genom att den

nedsättning av socialavgifterna som i dag gäller för en lönesumma upp

till 852 000 kr begränsas till 741 600 kr.

Intensifierad arbetsmarknadspolitik

Regeringen vill minska arbetslösheten och förkorta den tid någon går

arbetslös genom förstärkta arbetsmarknadspolitiska insatser och skärpt

tillämpning av arbetslöshetsförsäkringen. I budgetpropositionen föreslås

20 000 nya platser i arbetsmarknadspolitiska program 2005. Den totala

volymen kommer då att uppgå till 111 000 platser.

Såväl den årliga arbetstiden som livsarbetstiden sjunker trendmässigt.

För att finansiera välfärden på längre sikt måste fler arbeta och

personer som i dag står utanför arbetsmarknaden återföras till arbetslivet.

Regeringen vill fortsätta arbetet med att aktivera och rehabilitera

personer med nedsatt arbetsförmåga. Invandrare ska integreras bättre på

arbetsmarknaden och äldre ska kunna stanna kvar längre i arbetslivet.

Fortsatta åtgärder föreslås för ökad integration.

Mer resurser till forskningen

Konkurrenskraftig forskning är en viktig del i tillväxtpolitiken.

Resurserna till forskning föreslås öka successivt de kommande åren med 2,

3 miljarder kronor. Under hösten kommer en forskningsproposition att

läggas fram som närmare beskriver hur pengarna ska användas.

Utöver ovan beskrivna åtgärder för sysselsättning och tillväxt föreslår

regeringen ett antal viktiga reformer inriktade på främst barn och

barnfamiljer samt på säkerhet och trygghet.

Satsning på barn och barnfamiljer

Regeringen föreslår att barnbidraget höjs med 100 kr från 2006 och att

flerbarnstillägget höjs lika mycket och införs fr.o.m. andra barnet.

Taket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 till 10 prisbasbelopp den 1

juli 2006. Samtidigt höjs den s.k. lägstanivån i föräldraförsäkringen

från 60 till 180 kr per dag. Rätten till tillfällig föräldrapenning

utvidgas fr.o.m. 2005 för föräldrar till svårt sjuka barn. Vidare görs

insatser för barnfamiljer med svag ekonomi med 1 miljard kronor genom

höjt underhållsstöd, barntillägg för studerande och höjning av den del

av bostadsbidraget som utgör särskilt bidrag till barnfamiljer. En

satsning för 15 000 fler lärare i grundskolan är påbörjad och ska fullföljas.

Där utöver ska 6 000 fler anställas inom förskolan med start nästa år.

Säkerhet och trygghet

Genom en omläggning av det militära försvaret frigörs resurser som

regeringen föreslår ska användas till att på bred front stärka människors

säkerhet och trygghet. Överföringen av försvarsmedel trappas upp successivt

och uppgår till ca 3 miljarder kronor 2007. Insatserna ska bl.a. inriktas

mot särskilda satsningar på barn och ungdomar i riskmiljöer. Missbruk

av alkohol och narkotika har en tydlig koppling till brottslighet och

utökade resurser ges till missbrukarvården. Polisen, åklagarna och

domstolarna ges betydande förstärkningar. Kampen mot organiserad

brottslighet och terrorism ges ytterligare resurser. För att möjliggöra en

effektivare bekämpning av storskalig brottslighet satsas 25 miljoner

kronor extra på Tullverket fr.o.m. 2006.

Övriga åtgärder

Efter flera års ökande sjuktal ses nu en vändning och målet att halvera

sjukskrivningarna till 2008 är inom räckhåll. Många insatser har redan

gjorts för att minska sjukfrånvaron men ytterligare åtgärder krävs.

Under hösten har en proposition lagts fram om att öka arbetsgivarnas

ekonomiska drivkrafter för att minska sjukfrånvaron. Från och med 2005

införs friår i hela landet med totalt 12 000 helårsplatser. Den svenska

politiken för global utveckling ska bidra till uppfyllandet av FN:s

millenniedeklaration och det övergripande målet att avskaffa fattigdom

och hunger. Regeringen föreslår att anslaget för biståndet höjs så att

målet på 1 % av BNI nås 2006.

Regeringen föreslår en ytterligare höjning av bostadstilläggen för

pensionärer fr.o.m. 2005. Studiestödssystemet förändras från den 1 juli

2006 så att fler äldre ges möjlighet att studera med studiemedel.

Budgetpropositionen för 2005 bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

2.2 Motionerna

Moderata samlingspartiet

I Moderata samlingspartiets motion Fi231 framhålls att det allt

överskuggande problemet i svensk ekonomi är att så många står utan arbete.

Över en miljon människor i arbetsför ålder försörjs i dag med bidrag,

vilket utgör ett gigantiskt slöseri med mänskliga resurser och en enorm

belastning på de offentliga systemen. Mot denna bakgrund föreslår

Moderaterna en samlad strategi med fyra huvudkomponenter:

Uthålliga statsfinanser måste säkras

Fler i arbete, det måste löna sig att arbeta

Trygghet för alla, den offentliga sektorn måste reformeras

Företagens konkurrenskraft måste förbättras

Moderaternas förslag innebär även en politisk prioritering som sätter

tryggheten i fungerande rättsväsende, sjukvård och skola framför generösa

bidragssystem. Moderaterna vill ha ökat individuellt självbestämmande

i kombination med ett gemensamt ansvarstagande för trygghet för

alla.

Uthålliga statsfinanser måste säkras

I regeringens budgetalternativ ökar statens upplåning med 100 miljarder

kronor på två år, och det i ett konjunkturläge där regeringen, enligt

motionärerna, snarare borde samla i ladorna inför kommande avmattningar.

Det självklara målet i Moderaternas finanspolitik är att säkerställa

att utvecklingen av de offentliga finanserna är uthållig. Moderaterna

har tidigare presenterat ett ramverk för att öka trovärdigheten för

finanspolitiken (motion 2003/04:Fi239). Väl definierade mål, ökad

öppenhet och tydlighet, ett stramare regelverk för beslutsfattandet och

förstärkt utvärdering kan stävja den kortsiktighet och det godtycke som

präglat regeringens agerande under senare år. I dag uppgår den konsoliderade

offentliga sektorns bruttoskuldsättning till 51,7 procent av BNP.

Motionärerna anser att i ett första steg bör bruttoskulden reduceras till

40 % av BNP på ca fem år. Därav följer att det strukturella finansiella

sparandet i genomsnitt bör uppgå till ca 2 % av BNP de närmaste åren.

För att upprätthålla det övergripande budgetmålet föreslås ett årligt

saldomål för det finansiella sparandet i statsfinanserna. Sammanfattningsvis

innebär Moderaternas förslag att det strukturella sparandet i hela den

offentliga sektorn kommer att uppgå till 2,2; 2,4 och 3,0 % av BNP för

perioden 2005-2007.

Fler i arbete, det måste löna sig att arbeta

Att öka arbetsutbudet är avgörande för att Sverige ska klara av de krav

som en åldrande befolkning ställer. Det måste, enligt Moderaterna, löna

sig bättre att arbeta och sämre att inte arbeta. Det är nödvändigt att

både sänka skatterna och att strama åt bidragen. För att skattesänkningarna

ska ha största möjliga effekt på arbetsutbudet riktas de mot låg- och

medelinkomsttagare, som har störst benägenhet att ändra sitt beteende.

Inkomstskattesänkningen utformas som ett arbetsavdrag i den kommunala

skatten för personer som har inkomster från anställning eller

näringsverksamhet. Avdraget är utformat så att marginalskatten sjunker

väsentligt

för alla löntagare med vanliga inkomster. Särskilt stor, drygt 22

procentenheter, blir marginalskattesänkningen för låginkomsttagarna. Arbete

lönar sig därmed betydligt bättre än bidrag och dagens fattigdomsfällor

kan brytas.

En rad studier visar att förändrade ersättningsnivåer i socialförsäkringarna

har tydliga effekter på arbetsutbudet. Mot denna bakgrund föreslår

motionärerna lägre ersättningsnivåer i sjukpenning, föräldraförsäkring,

arbetslöshetsförsäkring, förtidspensioner och studiefinansiering.

Förslagen till skärpningar i arbetslöshets- och socialförsäkringar innebär

att ersättningsnivåerna sänks till 75 % i ett första steg och ner till

65 % i ett andra steg. Dessutom ändras sättet att beräkna den

bidragsgrundande inkomsten. I genomsnitt innebär förändringarna en sänkning

av ersättningsnivåerna med 15-20 %.

Arbetsmarknadsverket föreslås få en större självständighet och klarare

målstyrning av verksamheten.

Trygghet för alla, den offentliga sektorn måste reformeras

Motionärerna presenterar en rad förslag för att reformera och förbättra

kvaliteten inom offentlig verksamhet som utbildning och forskning, polis

och rättsväsende, försvaret, infrastrukturen och sjukvården. Kommunerna

ges en generell förstärkning av statsbidraget för att bättre kunna

utveckla verksamheterna och därtill föreslås ett nytt skatteutjämningssystem.

Tillsammans med de övriga borgerliga partierna föreslår Moderaterna en

nationell vårdgaranti. För samtliga utgiftsområden tillsammans satsar

Moderaterna brutto ca 20 miljarder kronor mer än regeringen. Satsningarna

är ett led i Moderaternas strategi att prioritera den offentliga sektorns

kärnverksamheter inom trygghetsområdet framför generösa bidragssystem.

Företagens konkurrenskraft måste förbättras

För att förbättra villkoren för företagande och säkra framtiden för

svensk industri i en allt hårdare konkurrens från omvärlden föreslås en

rad åtgärder. Skatten på förmögenheter, arv och gåvor avskaffas och

reformeringen av de s.k. 3:12-reglerna påskyndas. Skatten på hushållsnära

tjänster sänks genom 50 % skattereduktion på utgifter för arbetskostnader

upp till 50 000 kr. För att finansiera åtgärder föreslår Moderaterna

att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som sker vid lönesummor upp

till 850 000 kr per år slopas helt.

Folkpartiet liberalerna

I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 anser man att tryggheten och

välståndet hotas av regeringens politik som gör alltfler bidragsberoende.

I centrum för motionärernas förslag står den dryga miljon människor i

arbetsför ålder som inte arbetar. Antalet bidragsberoende måste minska

radikalt och insikten om sambandet mellan arbete och välstånd återupprättas.

Fler ska jobba

Folkpartiet har satt upp ett delmål om 300 000 nya jobb på fyra år.

Målet byggs under av en rad konkreta förslag i ett 30-punktsprogram. I

syfte att stimulera efterfrågan på arbetskraft föreslår Folkpartiet en

sänkning av arbetsgivaravgiften samt ytterligare ett antal förbättringar

för främst de mindre företagen. Vidare föreslås en ny anställningsform

för unga med lägre anställningsskydd och lägre arbetsgivaravgift, s.k.

instegsjobb. Motionärerna säger nej till planerna på att arbetsgivaren

ska stå för 15 % av sjuklönekostnaden. Skattelättnader införs för

hushållsnära tjänster. För att öka lönsamheten av att arbeta och därmed

utbudet av arbetskraft föreslås bl.a. skattesänkningar i form av ett

förvärvsavdrag främst för låg- och medelinkomsttagare. Dessutom ska

värnskatten avskaffas och förändringar göras i syfte att motverka

marginaleffekter i bidrags- och arbetsinkomster. Motionärerna vill också

stimulera till ökad genomströmning i gymnasier och högskolor samt sänka

skatten för att få äldre att stanna kvar i arbetslivet efter 65 år.

Särskilda insatser ska göras i starkt segregerade krisområden med hög

arbetslöshet. Folkpartiet vill införa systemförändringar för att minska

kostnaden för arbetslösheten och öka benägenheten hos arbetslösa att

söka arbete. Exempelvis ska kraven på att ta de arbeten som erbjuds

skärpas och a-kassorna ska i högre grad egenfinansieras. Motionärerna

föreslår också att huvuddelen av AMS läggs ned och ersätts av en

effektivare organisation.

Folkpartiet vill sätta upp ett nytt mål för antalet långtidssjukskrivna

och förtidspensionärer, som innebär att antalet ska minska med 10 000

om året. En lång rad systemförändringar föreslås i syfte att komma åt

missbruk av sjukförsäkringen och a-kassan, t.ex. intyg från två läkare

vid längre sjukfall.

Fler företag måste starta och växa

Folkpartiet föreslår en rad åtgärder som syftar till att stärka Sveriges

konkurrenskraft, hejda avindustrialiseringen och vända företagsflykten.

Dubbelbeskattningen på aktier avskaffas, likaså skattehöjningen på

bilismen, som enligt motionärerna missgynnar en av Sveriges mest

framgångsrika industrigrenar. Förmögenhetsskatten avskaffas successivt

under en fyraårsperiod. De s.k. 3:12-reglerna ersätts med den s.k.

BEK-modellen (beskattat eget kapital), vilket innebär att småföretagens

skattebörda minskar betydligt. Förslaget om skattelättnader för

hushållsnära tjänster kommer att medföra att ett antal nya företag tillkommer.

Svart verksamhet kan förvandlas till vit.

En modern energipolitik och bra miljö

Folkpartiet vill avbryta avvecklingen av kärnkraften, eftersom det

förutom att öka koldioxidutsläppen innebär en kraftig försämring av den

svenska industrins konkurrenskraft. Samtidigt ska övrig energiproduktion

och energianvändning fortsätta att effektiviseras. Det är enligt

motionärerna angeläget att utvecklingen av förnybar energi intensifieras

samt att mer resurser satsas på att bekämpa kväveläckagen.

Bättre utbildning och forskning

Folkpartiet vill skapa bättre yrkesutbildning genom att återinföra

alternativet med både tvååriga praktiska och fyraåriga gymnasieprogram.

Vidare måste kvaliteten i högskoleutbildningen öka. Forskningens

betydelse för tillväxten motiverar enligt Folkpartiet större anslagsökningar

än dem regeringen föreslår. Folkpartiets alternativ innebär att 600

miljoner kronor mer läggs på forskning jämfört med regeringens förslag.

De offentliga finanserna

Folkpartiet föreslår ett saneringsprogram som dämpar det offentliga

utgiftstrycket med ca 30 miljarder kronor. Detta uppnås främst genom

sänkta utgifter inom näringspolitik, regionalpolitik, mediepolitik och

bostadspolitik samt inom sjukpenningsystemet och energipolitiken. Statens

budgetsaldo vänds till balans redan 2005 och ett överskott 2006 om man

inkluderar av motionärerna föreslagna försäljningar av aktier i statliga

bolag.

Som ett led i saneringen av statens ekonomi stramas regelverken upp.

Budgetlagen ska inte kunna missbrukas på det sätt som nu sker. Målet

för finanspolitiken föreslås vara balans i statens finansiella sparande

över en konjunkturcykel.

Övriga prioriterade reformområden

Folkpartiet stöder regeringens förslag att öka biståndet till 1 % av

BNI.

Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet en vårdgaranti.

Dessutom föreslås utökade satsningar på rehabilitering och ett särskilt

statligt anslag för att stimulera till en värdigare äldreomsorg.

I syfte att öka jämställdheten mellan kvinnor och män föreslår Folkpartiet

en jämställdhetsbonus för föräldrapar som delar föräldraförsäkringen

samt en offensiv för att höja orättvisa kvinnolöner.

Folkpartiet vill återupprätta ett fungerande rättssamhälle. Man anser

att det visserligen är bra att regeringen insett att rättsväsendet måste

rustas upp men att mer pengar måste tillföras jämfört med regeringens

förslag.

Fastighetsskatten avskaffas stegvis från 2005.

Kristdemokraterna

I Kristdemokraternas motion Fi233 beskrivs de senaste tio åren med

socialdemokratisk regering som ett misslyckande för sjukvård, skola,

tillväxtpolitik, barnomsorg, företagande, rättstrygghet, arbetslöshet

och sjukfrånvaro. Sverige har halkat ned från en 13:e till en 14:e plats

i OECD:s välfärdsliga. I Kristdemokraternas budgetalternativ är det

övergripande målet för den ekonomiska politiken att långsiktigt höja

tillväxten till minst 3 % per år över en konjunkturcykel. För detta

krävs en politik som slår vakt om den statsfinansiella stabiliteten,

skapar bättre villkor för arbete och företagande, skapar förutsättningar

för att alla ska kunna växa och förverkliga sina ambitioner samt ökar

valfriheten och förbättrar konkurrensen.

Sunda statsfinanser

Motionärerna anser att nuvarande överskottsmål för de offentliga finanserna

behöver kompletteras med ett balansmål för staten. Detta ska kombineras

med sänkt skattetryck samt lägre utgifter och utgiftstak för staten.

Genom en snabbare utförsäljning av statligt aktieinnehav uppnås ett

väsentligt starkare budgetsaldo och minskad statsskuld, jämfört med

regeringens förslag.

Fler i arbete för att trygga välfärden

Endast genom ett ökat antal arbetade timmar kan välfärden tryggas på

längre sikt. Arbetsutbudet ska stimuleras genom sänkt skattetryck och

minskade marginaleffekter. Kristdemokraterna föreslår en skattesänkning

i form av ett förvärvsavdrag inriktat främst på låg- och medelinkomsttagare.

Fler måste komma in på arbetsmarknaden av den dryga en miljon människor

i arbetsför ålder som i dag lever på olika sociala ersättningar.

Motionärerna vill hjälpa sjukskrivna tillbaka till arbetet i långt större

utsträckning och i snabbare takt än i dag. Detta ska åstadkommas med en

organisatorisk samordning samt en massiv satsning på rehabilitering

tillsammans med åtgärder för att stävja missbruk och överutnyttjande av

sjukförsäkringen. Motionärerna föreslår också att den som vill ska ha

rätt att arbeta fram till 72 års ålder och att inkomstskatten halveras

för personer som fyllt 65 år.

Kostnaderna för arbetslösheten bör synliggöras genom en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som egenfinansieras med 33 % och

kompenseras fullt ut för den enskilde genom sänkt skatt.

Goda tillväxtförutsättningar och bättre företagsklimat

Kristdemokraterna vill förbättra företagsklimatet för att få fram fler

jobb och öka välståndet. Investeringarna måste öka - inte minst i

näringslivet som i dag satsar betydligt mer i utlandet än vad utländska

företag satsar i Sverige. Kristdemokraterna avser att avveckla

förmögenhetsskatten och satsa på förenklingar och skattelättnader framför

allt för mindre och medelstora företag. Här ingår också förslaget att

avveckla den s.k. värnskatten. Vidare föreslås också ett riskkapitalavdrag

samt ett s.k. etableringskonto för att underlätta start av nya företag

med eget kapital. Skatterna på hushållsnära tjänster sänks inklusive på

s.k. ROT-arbeten. För att inte bedriva procyklisk finanspolitik skjuts

vissa angelägna skattesänkningar upp tillfälligt. Det gäller sänkningen

av arbetsgivaravgifterna och avvecklingen av dubbelbeskattningen på

utdelningsinkomster.

För att skapa goda tillväxtförutsättningar behövs förutom ett gott

företagsklimat även fungerande infrastruktur och bostadspolitik.

Motionärerna föreslår betydande satsningar på väg- och järnvägsnätet. För

bostadspolitiken presenteras en helt ny inriktning med sänkt skattetryck

och förutsägbara spelregler. Fastighetsskatten avskaffas redan från

årsskiftet 2004/05. Reformen finansieras genom att kommunerna får ta ut

en fastighetsavgift samt genom höjd kapitalvinstbeskattning. Byggmomsen

halveras inledningsvis för flerbostadshus.

En hel del viktiga avregleringar har redan gjorts i Sverige. Men inom

t.ex. varudistribution, detaljhandel, offentlig tjänsteproduktion och

byggsektorn är konkurrensen fortfarande bristfällig. Kristdemokraterna

föreslår ett batteri av åtgärder för att stärka konkurrensen, bl.a.

avvecklandet av statligt ägande på vissa marknader.

Motionärerna vill återföra skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel

till jordbruksnäringen för att höja konkurrenskraften och ge förutsättningar

för en levande landsbygd. Höjningen av skatterna på el, bensin, diesel

och fordon avvisas och satsningar görs i stället på forskning om

alternativa drivmedel och stöd till utbyggnad av tankställen för dessa

bränslen.

Familjepolitik med ökad valfrihet

I Kristdemokraternas förslag till familjepolitik ingår att golvet i

föräldraförsäkringen höjs och att ett nytt system med s.k. barndagar

som ska träda in efter föräldraförsäkringstiden införs. Förslaget

kompletteras med s.k. kommunalt vårdnadsbidrag, vilket innebär att kommunerna

måste lämna ersättning direkt till de föräldrar som själva önskar ta

hand om sina barn. Motionärerna stöder regeringens föreslagna höjning

av taket i föräldraförsäkringen till 10 basbelopp.

Övriga åtgärder

Kristdemokraterna anser att kommunsektorn behöver ytterligare tillskott

utöver det som ligger i regeringens förslag. På längre sikt bör dock

kommunernas bidragsberoende från staten minska. Kristdemokraterna satsar

ca 5 miljarder kronor mer än regeringen inom områdena vård, omsorg och

utbildning. I detta ingår en mycket stor satsning på psykiatrin. Jämfört

med regeringens förslag ges även mer resurser till rättsväsendet, dvs.

till polis, åklagare och domstolar.

Kristdemokraterna vill omgående förbättra situationen för de sämst

ställda pensionärerna, detta genom att garantipensionen höjs med 100 kr

per månad och genom att grundavdraget höjs med 7 500 kr.

En avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer föreslås. Även

stödet till trossamfund och allmänna samlingslokaler utökas.

Centerpartiet

Centerpartiet sammanfattar i motion Fi234 sin inriktning för den

ekonomiska politiken med att man vill arbeta för ett friskare, företagsammare

och grönare Sverige. Man vill driva en ekonomisk politik som grundas på

ökat självbestämmande åt individen och kommunerna. Samhället ska bygga

på federalismens principer, dvs. individen och lokalsamhället är grunden

och ska återta resurser, makt och befogenheter från dagens centralstyrda

samhällsordning. Samhället och omvärlden är stadd i snabb förändring.

Inte minst EU-utvidgningen innebär nya och spännande möjligheter i form

av ökat handelsutbyte, nya affärsidéer och tillväxt. Men vårt samhälle

står också inför betydande utmaningar. Mer än 20 % av den arbetsföra

befolkningen är i arbetsåtgärder, öppen arbetslöshet, sjukskrivning

eller förtidspension. Detta är enligt Centerpartiet ett resultat av

regeringens politik. Det är också en politik av slöseri med mänskliga

resurser.

Självbestämmande i stället för centralstyrning och bidrag

Familjepolitiken ska enligt motionärernas förslag läggas om så att

familjernas valfrihet och egenmakt stärks. Vidare föreslås en

inkomstskattereform som för tillbaka makt till vanliga människor. Genom skatte-

och förvärvsrabatter får en låginkomsttagare ut 500-600 kr per månad

med motionärernas förslag. Förslaget innebär samtidigt att kommunerna

får mer skatteintäkter och därmed blir självständigare från staten.

Ett grönare Sverige

Att hejda utsläpp av växthusgaser är en avgörande fråga för framtiden.

Redan nu måste riktningen stakas ut för det mål som riksdagen satt upp

om hur Sveriges utsläpp av växthusgaser ska halveras till 2050. Sveriges

jordbruk och skogsbruk är en oumbärlig del av omställningen mot ett

ekologiskt hållbart samhälle. Motionärerna vill satsa på forskning,

utveckling och stimulans av alternativa drivmedel. Jord- och skogsbruk

kommer att ha en viktig roll, t.ex. som producenter av bioråvaror, i

omställningen till ett grönare Sverige.

För att stimulera utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart Sverige

föreslår motionärerna bl.a. en skattebefrielse för miljövänliga bränslen

samt en skatterabatt för privatpersoner som köper miljöbil.

Centerpartiet har sedan 2003 avsatt pengar för miljöbistånd. Så görs

även i denna budget och för 2005 anslås 300 miljoner kronor.

Ett friskare Sverige

Att öka arbetsutbudet är en av politikens främsta utmaningar. Motionärerna

anser att makten hos den enskilde måste stärkas för att öka flexibiliteten

i arbetslivet. Skatte- och transfereringssystem måste utformas så att

de stimulerar till arbete. Centerpartiet är övertygat om att alla

människor har något att bidra med, även de som varit borta från arbetsmarknaden

under lång tid. För att underlätta för människor att komma tillbaka

till arbetslivet vill Centerpartiet öka antalet lönebidragsplatser med

5 000. Även bidragsnivån höjs.

Regeringens kommande förslag om 15 % medfinansiering av sjukförsäkringen

för arbetsgivare innebär att de som har en historia av sjukskrivningar

bakom sig kommer att få det ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Motionärerna förordar i stället en modell med storleksrelaterat (i

förhållande till antalet anställda) arbetsgivaransvar.

Tillsammans med övriga borgerliga partier föreslår Centerpartiet en

nationell vårdgaranti.

Centerpartiet förordar en mer human asylpolitik som grundas på en

välkomnande attityd och en insikt om varje människas värde och potential.

Ett företagsammare Sverige

Politik kan inte skapa tillväxt men politiken kan ge goda förutsättningar

för entreprenörer och investerare. Det är en ständig utmaning för

politiker på alla nivåer att i dialog med näringslivet se över och förenkla

regler och förordningar som påverkar människors företagsamhet.

I syfte att ge småföretagare en möjlighet att växa och bli lönsamma

förordar motionärerna en ordentlig reform av 3:12-reglerna genom den s.

k. BEK-modellen (beskattat eget kapital). Motionärerna föreslår också

att förmögenhetsskatten avskaffas i två steg fram till 2006.

För att underlätta för vanliga löntagare att starta eget vill Centerpartiet

införa ett riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr om året i tre år.

Svenska jordbrukare bör få samma villkor som övriga jordbrukare i EU.

Därför föreslår motionärerna en sänkning av dieselskatten samt att

skatten på handelsgödsel helt avskaffas.

Centerpartiet föreslår avdrag för hushållstjänster, vilket förutom att

öka kvinnornas möjligheter att arbeta även skapar möjlighet för fler

företag inom detta område.

Balanskrav och minskad statsskuld

Det aktuella målet för statsfinanserna, som innebär ett överskott på

2 % i genomsnitt över en konjunkturcykel i de samlade statsfinanserna,

har visat sig medföra en risk att avsättningar för framtidens pensioner

används för att täcka underskott i statens finanser. Därför förordar

motionärerna ett balanskrav som innebär att statsbudgeten inte ska gå

med underskott över en konjunkturcykel. Vidare är målet att statsskuldens

andel av BNP ska minska till högst 40 % inom de närmaste två mandatperioderna.

Allians för Sverige

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Centerpartiet har tagit initiativ till en Allians för Sverige och

ett maktskifte 2006. Partierna har en gemensam grundsyn om vilka värden

som ska vara vägledande för politiken i stort. Denna samsyn ligger också

till grund för respektive partis ekonomiska politik: Enskilda människor

och familjer ska få mer att säga till om. Entreprenörer och företagsamma

ska uppmuntras mer. Arbetets värde ska återupprättas - det ska löna sig

bättre att arbeta och fler ska ges möjlighet att försörja sig på eget

arbete. Rättssamhället ska återupprättas och tryggheten bli större.

Välfärdspolitiken ska utvecklas. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter.

Alla delar av landet ska ges möjlighet till utveckling och slutligen

ska Sverige vara en aktiv aktör i Europeiska unionen och ta sitt globala

ansvar.

2.3 Finansutskottets ställningstagande

Både den internationella och svenska konjunkturen har kraftigt förbättrats

under 2004. Tillväxttakten i världsekonomin ser ut att bli den högsta

på nästan 30 år och det mesta talar för en fortsatt hög tillväxt under

de närmaste åren.

Utskottet tvingas däremot konstatera att högkonjunkturen ännu inte har

påverkat den svenska sysselsättningen. Tvärtom har situationen på

arbetsmarknaden fortsatt att försämras under 2004, efter nedgången 2003.

Sysselsättningen har minskat samtidigt som den öppna arbetslösheten

legat kvar på en hög nivå.

Enligt Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste arbetskraftsundersökning

var 4 203 000 personer sysselsatta i september 2004. Det är 46 000 färre

än i september 2003. Den öppna arbetslösheten låg på 5,8 %, en procentenhet

högre än samma månad i fjol. Som framgår av redovisningen under avsnitt

1.1.2 Utvecklingen i Sverige tyder också flertalet indikatorer på att

det dröjer ytterligare en tid innan konjunkturuppgången får tydlig

positiv effekt på arbetsmarknaden.

Detta är inte en acceptabel utveckling, enligt utskottets mening. Hög

arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga resurser. Den goda konjunkturen

måste utnyttjas för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.

Ytterligare åtgärder måste, enligt utskottets mening, vidtas för att pressa

ned den öppna arbetslösheten och öka sysselsättningen.

I motion Fi233 (kd) hävdas att regeringens mål om en öppen arbetslöshet

på 4 % ter sig alltmer avlägset samtidigt som sysselsättningsmålet inte

infrias. Även Moderata samlingspartiet kritiserar i motion Fi231 regeringen

för att inte uppfylla målen inom arbetsmarknadspolitiken. I motion Fi234

(c) hävdas vidare att regeringens arbetsmarknadspolitik är ett slöseri

med resurser och att den måste reformeras i grunden. Liknande påståenden

framförs i t.ex. motion Fi232 (fp). Samtliga partier föreslår samtidigt

omfattande nedskärningar inom arbetsmarknadsområdet.

Målet för den öppna arbetslösheten nåddes 2000 .

Utskottet vill med anledning av motionerna erinra om att målet om en

halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % 2000 som regering och

riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000. Den öppna arbetslösheten

låg i genomsnitt på 4 % under både 2001 och 2002 men började stiga mot

slutet av 2002 till en nivå på i genomsnitt 5,7 % hittills under 2004.

I början berodde uppgången på att antalet deltagare i de konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska programmen minskade kraftigt, men under det

senaste året är det framför allt den minskade sysselsättningen som

bidragit till den högre arbetslösheten.

. sysselsättningsmålet nås inte 2004 .

Riksdagens och regeringens mycket ambitiösa sysselsättningsmål, dvs.

att antalet sysselsatta i åldern 20-64 år som andel av befolkningen i

samma åldersgrupp ska uppgå till 80 % 2004, utvecklades väl fram t.o.m.

2001. Den högsta nivån nåddes i april 2001 då den säsongsrensade

sysselsättningsgraden uppgick till 78,5 %. Till följd av lågkonjunkturen

har graden därefter successivt sjunkit till en nivå i september 2004 på

76,9 % säsongsrensat.

. men målet ligger fast .

Det står nu klart att målet inte kommer att nås 2004. Men i likhet med

målet om en öppen arbetslöshet på 4 % ligger sysselsättningsmålet fast

som ett viktigt etappmål mot det övergripande målet om full sysselsättning.

Och enligt utskottets mening måste åtgärder vidtas inom en rad områden

för att målet snarast möjligt ska uppfyllas. På kort sikt handlar det

om att dämpa effekterna av den hittills svaga efterfrågan på arbetskraft.

På lite längre sikt handlar det om att öka utbudet av arbetskraft för

att trygga den framtida arbetskraftsförsörjningen.

Utskottet har vid tidigare behandlingar av den ekonomiska politiken

redovisat de olika åtgärder som vidtagits under de senaste fyra till

fem åren för att öka sysselsättningen och förbättra den svenska

arbetsmarknadens sätt att fungera, se t.ex. betänkandena 2003/04:FiU1 s.

73-76 och 2003/04:FiU20 s. 37-41.

Till skillnad från vad som envist hävdas i motionerna har

arbetsmarknadspolitiken

lagts om i en klart tillväxt- och sysselsättningsfrämjande riktning.

Arbets- och kompetenslinjen är och har varit ledstjärnan i det arbetet.

Volymmålen inom arbetsmarknadspolitiken har tagits bort och ersatts av

mål om effektiv matchning på arbetsmarknaden, förkortning av arbetslöshetstider

och stöd till de grupper som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

Omfattande åtgärder har vidtagits för att öka de långtidsarbetslösas

möjligheter att få ett reguljärt arbete samt för att öka sysselsättningen

bland t.ex. invandrare, ungdomar, arbetshandikappade och personer som

ofrivilligt arbetar deltid. Åtgärderna inom politikområdet har också i

allt högre grad inriktats mot sektorer där det råder brist eller där

det kan bedömas uppkomma brist på arbetskraft. Stora insatser har gjorts

för att förbättra utbildningen och kompetensutvecklingen samt öka

genomströmningen i gymnasiet, högskolorna och universiteten.

För att pressa ned den öppna arbetslösheten utökades i våras antalet

platser i de arbetsmarknadspolitiska programmen med 15 000 platser under

2004. Samtidigt förbättrades det särskilda stödet inom aktivitetsgarantin

genom att ersättningsnivån höjdes med 250 kr per dag. Nyligen beslutade

riksdagen om ett s.k. ROT-avdrag för perioden den 15 april 2004 till

den 30 juni 2005 för att minska den höga arbetslösheten inom byggsektorn.

En tillfällig satsning görs under 2004 och 2005 för att vidareutbilda

personal inom vård, skola och omsorg i kommuner och landsting. Satsningen

omfattar sammanlagt 6 000 personer som får möjlighet att arbeta deltid

och studera deltid vid kommunala vuxenutbildningen eller högskola.

. och nya åtgärder i budgetpropositionen för att nå målet .

I budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare åtgärder för att

minska arbetslösheten, öka sysselsättningen och nå sysselsättningsmålet

(en del av åtgärderna aviserades i vårpropositionen). De viktigaste

redovisas nedan:

För att dämpa arbetslösheten utökas antalet platser i de arbetsmarknadspolitiska

programmen med ytterligare 20 000 platser 2005 jämfört med den volym

som beräknades i vårpropositionen, till en nivå på 111 000 platser. Den

nivån ska upprätthållas även under 2006.

Det generella sysselsättningsstödet till kommunerna utökas med 1,5 miljarder

kronor under innevarande år, utöver de 4 miljarder kronor som redan

beslutats. Stödet förstärks sedan med 6 miljarder kronor 2005 och 7

miljarder kronor 2006.

För att öka efterfrågan, stärka arbetslinjen och sänka olika marginaleffekter

sänks bl.a. inkomstskatten genom att kompensationen för den allmänna

pensionsavgiften höjs från 75 % till 87,5 %. För att ytterligare stärka

arbetslinjen tillsätts en utredning för att se över reglerna för

tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.

Regeringen framhåller också följande:

Resurser tillförs för att anställa ytterligare 6 000 personer i förskolan

under perioden 2005 till 2007. Regeringen presenterade också nyligen en

proposition om kvaliteten inom förskolan.

Arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring ska förtydligas

ytterligare. Tillämpningen och kontrollen av försäkringens regelverk

ska bli tydligare och mer enhetlig. Arbetsmarknadspolitiken ska i än

högre grad inriktas mot platsförmedling, insatser för att motverka

arbetskraftsbrist samt åtgärder för dem som har svårast att ta sig in på

arbetsmarknaden. Arbetslöshetstiderna ska kortas.

Fler åtgärder ska vidtas för att öka genomströmningen på gymnasiet och

i högskolan. I t.ex. den proposition om gymnasieskolan som regeringen

i våras presenterade för riksdagen föreslås bl.a. ökad kvalitet och

ökade drivkrafter för eleverna att slutföra sin utbildning. Dessutom

föreslås att en ny lärlingsutbildning införs. Direktövergången från

gymnasiet till högskolan ska öka.

Åtgärder ska vidtas för att öka arbetskraftsdeltagandet hos äldre. I

dag är sysselsättningsgraden för personer i åldersgruppen 60 till 64 år

endast omkring 57 %.

Ytterligare åtgärder ska vidtas för att öka invandrarnas deltagande på

arbetsmarknaden. Ambitionen är att sysselsättningsgraden för utrikes

födda ska öka och närma sig den för hela befolkningen. Regeringen avser

att under 2005 lämna en proposition om hur introduktionen av nyanlända

invandrare ska förbättras och hur de snabbare ska kunna komma in på den

svenska arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för invandrare (sfi) ska

förbättras och antalet praktikplatser öka. Stödet till antidiskrimineringsbyråer

och Diskrimineringsombudsmannen förstärks.

Betydelsen av att öka sysselsättningsgraden bland utlandsfödda framgår

tydligt av de beräkningar Konjunkturinstitutet (KI) presenterar i sin

lönebildningsrapport för 2004. Enligt KI är skillnaden i sysselsättningsgrad

mellan svenskfödda och utrikesfödda omkring 20 procentenheter. Om denna

skillnad halveras under de närmaste tio åren skulle antalet personer i

arbetskraften öka med ytterligare omkring 92 000 personer. I absoluta

tal skulle sysselsättningen om tio år vara omkring 117 000 personer

högre jämfört med en trendmässig förbättring.

Utöver detta vill utskottet nämna att Arbetsmarknadsverket under 2004

har som mål att halvera långtidsarbetslösheten bland ungdomar. Utskottet

vill också erinra om att regeringen tillsatt en utredning om rätten

till heltidsanställning. Utredningen ska enligt plan redovisa sitt arbete

i slutet av maj 2005.

. men oppositionens besparingar riskerar att öka arbetslösheten

I motionerna föreslås mycket omfattande besparingar inom

arbetsmarknadspolitiken.

Enligt utskottets uppfattning skulle besparingarna, om de genomfördes,

leda till att arbetslösheten permanentades på nuvarande nivå eller t.

o.m. steg. I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 föreslås att stora

delar av AMS läggs ned och att en stor del av arbetsförmedlingen i

stället läggs ut på en flora av privata och ideella förmedlingar. Liknande

resonemang förs i motion Fi234 (c) och Fi233 (kd). En styckning och

nedskärning av AMS skulle enligt utskottets mening försämra situationen

för många arbetslösa, inte minst för personer som bor i regioner där

efterfrågan på arbetskraft är svag. De redan nu stora geografiska

skillnaderna i sysselsättning skulle förstärkas ytterligare.

I motion Fi232 (fp) och Fi233 (kd) föreslås också förändringar i

arbetsrättslagstiftningen som åtgärder för att förbättra arbetsmarknaden.

Utskottets principiella uppfattning i denna fråga är att det i många

fall är en felaktig föreställning att försvagningar i arbetsrättslagstiftningen

skulle ge stora positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen.

Arbetsrätten bidrar enligt utskottets mening till att skapa trygga

arbetsförhållanden och stabila ekonomiska villkor, vilket i sig stärker

tryggheten för de anställda. Enligt en studie av arbetsrätten i olika

länder som OECD publicerat i Employment Outlook har utformningen av

arbetsrätten inga entydiga effekter på den totala sysselsättningen eller

den totala arbetslösheten i ett land.

Såvitt utskottet förstår har nu även Moderata samlingspartiet insett

detta. Från att tidigare ha krävt omfattande förändringar i arbetsrätten

skriver de i motion Fi231 att omfattningen av arbetsrätten tycks ha

mindre betydelse för arbetslösheten, sysselsättningen och inflationen

i ekonomin. Forskningen kan inte påvisa något samband mellan strikt

arbetsrätt och hög arbetslöshet, anför motionärerna.

Antalet sjukdagar ska halveras till 2008 .

En viktig del i politiken för att öka sysselsättningen och öka utbudet

av arbetskraft är enligt utskottets mening att minska den höga sjukfrånvaron.

Sjukfrånvaron innebär dessutom ett stort lidande för dem som drabbas

samt höga kostnader för samhället, kostnader som hotar att tränga undan

andra viktiga välfärdssatsningar.

I motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (kd) och Fi234 (c) aviseras

olika åtgärder för att minska sjukfrånvaron, varav några stämmer med

regeringens olika förslag. När det gäller sjukfrånvaron vill utskottet

anföra följande:

Hösten 2002 beslutade riksdagen att antalet sjukdagar ska halveras fram

till 2008 samt att nya aktivitets- och sjukersättningar ska minska.

Hösten 2001 presenterade regeringen det s.k. 11-punktsprogrammet för

att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Programmet

har sedan följts upp och utökats i de vårpropositioner och budgetpropositioner

som presenterats sedan dess. Utskottet har vid tidigare behandlingar av

frågan utförligt redovisat inriktningen av regeringens politik och vilka

åtgärder som hittills vidtagits, se betänkandena 2003/04:FiU1 s. 68-71

och 2003/04:FiU20 s. 41-43.

Utskottet konstaterar att åtgärderna nu börjat få effekt. Den tidigare

trenden med kraftigt stigande sjukskrivningstal har brutits, och antalet

sjukskrivningsdagar har börjat minska. Enligt Riksförsäkringsverkets

(RFV) senaste statistik minskade det totala antalet sjukskrivningsdagar

med ca 12 % under perioden januari till september 2004 jämfört med samma

period i fjol. Dessvärre har emellertid antalet personer med aktivitets-

och sjukersättning fortsatt att öka relativt kraftigt. Det s.k. ohälsotalet,

dvs. de samlade utbetalningarna för sjukpenning, aktivitets- och

sjukersättning och rehabiliteringsersättning, har dock stadigt sjunkit

under 2004, enligt RFV:s uppgifter.

. men det krävs ytterligare insatser för att målet ska nås

Trots förbättringen krävs det enligt utskottets mening ytterligare

insatser för att målet om en halvering ska nås.

I en proposition som regeringen nyligen lade på riksdagens bord föreslås

att arbetsgivarnas medfinansieringsansvar vid sjukfrånvaro (den s.k.

sjuklöneperioden) minskas från tre till två veckor den 1 januari 2005.

Efter de två veckorna ska arbetsgivaren svara för 15 % av sjukpenningkostnaden

för heltidssjukskrivna. För att bl.a. de mindre företagen inte ska

drabbas av orimligt höga kostnader införs ett golv och ett tak i form av

ett högkostnadsskydd och ett fribelopp.

Syftet med förslaget är att öka de ekonomiska drivkrafterna för att

minska sjukfrånvaron. Företag med en god arbetsmiljö, få sjukskrivna

och som aktivt arbetar med rehabilitering får genom systemet möjlighet

att sänka sina kostnader.

För att bl.a. förbättra behandlingen och rehabiliteringen anger regeringen

i budgetpropositionen att en nationell vårdgaranti införs från den

1 november 2005. Garantin innebär att ingen patient ska behöva vänta mer

än tre månader på sjukvård från beslut till planerad behandling. Regeringen

anger vidare att arbetsmiljön ska ges högre prioritet i arbetet med

ohälsan.

Den 1 januari 2005 införs systemet med friår i hela landet. Friåret får

samma villkor och omfattning som det försök som pågått i tolv kommuner.

I vårpropositionen för 2004 aviserades också att det under 2005 och

2006 avsätts 50 miljoner kronor för ett försök med arbetstidsförkortning,

för att bl.a. belysa kopplingen mellan hälsa och arbetstid.

Utskottet vill också i anslutning till diskussionen om sjukfrånvaron

erinra om att ersättningsnivån i sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari

2005 återställs till den nivå som gällde före den 1 juli 2003.

Enligt utskottets mening är det en viktig princip, inte minst för

allmänhetens förtroende för välfärdssystemen, att ersättningarna i

socialförsäkringarna ligger på en sådan nivå att drabbade hushåll klarar

att upprätthålla sin standard på en rimlig nivå även om de skulle drabbas

av t.ex. sjukdom. Utskottet avvisar därför de förslag om sänkning av

ersättningsnivåerna och införandet av ytterligare en karensdag i

sjukförsäkringen som Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi231.

Förslagen slår mot dem som redan är utsatta.

Sveriges tillväxt är betydligt starkare än i euroområdet .

Utskottet övergår nu till att diskutera frågor om tillväxt och tillväxtklimat.

I motion Fi233 (kd) påstås att regeringen saknar en tillväxtpolitik. I

motionen redovisas en del beräkningar som anses bevisa att Sverige släpat

efter i tillväxt även under senare delen av 1990-talet och inledningen

av 2000-talet. Bland annat hävdas att Sveriges BNP 2003 skulle ha varit

drygt 1 380 miljarder kronor högre om Sverige under perioden 1994-2003

hade haft samma tillväxttakt som Irland. Den här typen av beräkningar

är enligt utskottets mening bara en lek med siffror där resultatet är

starkt beroende av t.ex. val av jämförelseland och tidsperiod. Det är

ungefär som att påstå att tillväxtklimatet i Förenta staterna är extremt

dåligt eftersom tillväxttakten i den amerikanska ekonomin under de

senaste tio åren endast varit mindre än hälften så hög som den i

Kina.

Sanningen är i stället att Sverige under de senaste tio åren haft en

internationellt sett hög tillväxttakt. Sveriges BNP steg med i genomsnitt

2,9 % per år mellan åren 1994 och 2003, enligt OECD:s statistik. Tillväxten

i OECD-området ökade under samma period med i genomsnitt 2,7 % per år,

medan den i EU och euroområdet steg med i genomsnitt 2,3 % respektive

2,1 % per år. Detta innebär att om Sverige under perioden hade haft

samma tillväxttakt som OECD-området, EU eller euroområdet i genomsnitt

hade nivån på Sveriges BNP varit lägre 2003.

. och OECD:s s.k. välfärdsliga är.

I sin politiska argumentation använder bl.a. Kristdemokraterna och

Folkpartiet liberalerna ofta det som kallas för OECD:s tillväxt- eller

välfärdsliga. "Sverige tappar i välståndsligan" är ett vanligt förekommande

uttryck i motionerna. Vad det handlar om är den statistik som OECD

sammanställer av s.k. köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per invånare.

Enligt motion Fi233 (kd) har Sverige sedan 1994 halkat från en trettonde

till en fjortonde plats i välfärdsligan, vilket enligt motionärerna

bevisar att Sverige under det senaste decenniet inte tagit igen något

jämfört med andra länder.

Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2003/04:

FiU1) är OECD:s statistik så pass osäker att man bör vara mycket försiktig

med att dra långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten till

jämförelser mellan länderna är mycket begränsad, enligt bl.a. OECD:s

egna uppgifter. Möjligheterna till tillväxtjämförelse mellan länderna

begränsas också av att länderna i sina BNP-beräkningar behandlar

produktiviteten i den offentliga sektorn olika. En del länder, däribland

Sverige, antar schablonmässigt att produktiviteten i den offentliga

sektorn är noll, medan andra länder beräknar produktivitetsförändringen

i den offentliga sektorn till 0,5 % eller 1 %. Detta får genomslag i

BNP-utfallet och missgynnar särskilt länder som Sverige som har en stor

utbyggd offentlig sektor.

. inget bra mått på välfärden

Måttet har dessutom stora brister som mått på den ekonomiska välfärden.

Utskottet vill i detta sammanhang visa på att det finns andra undersökningar

som på ett djupare sätt än OECD behandlar och mäter välfärdsutvecklingen

i olika länder. SCB presenterade i våras en omfattande studie baserad

på fyra länder jämförande välfärdsindex där faktorer som t.ex. utbildning,

sysselsättning, arbetsmiljö, inkomster, materiell levnadsstandard,

boende, fritid, trygghet, livslängd och hälsa värderas. Välfärdsindexen

har utarbetats av FN och av forskningsinstitutioner i USA, Tyskland och

Holland. Enligt SCB hamnar Sverige i täten i flertalet av dessa index.

Sverige har även klättrat uppåt något i välfärdsindexen de senaste

åren efter en viss försämring i samband med den ekonomiska krisen i

början och mitten av 1990-talet, enligt SCB.

Utifrån OECD:s köpkraftskorrigerade statistik kan emellertid utskottet

konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position mot andra länder

under framför allt två perioder de senaste 30 åren - under andra hälften

av 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången

kom i början av 1990-talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera

andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt.

Kristdemokraterna anger också i sin motion att målet för den ekonomiska

politiken bör vara en hållbar tillväxt på minst 3 % per år över

konjunkturcykeln. I motionen anförs också att ett nytt mål bör införas: att

antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka.

Hög tillväxt är ett viktigt mål .

Som utskottet framhållit vid ett flertal tillfällen är en hög ekonomisk

tillväxt en avgörande del av den ekonomiska politiken under förutsättning

att den är ekologiskt hållbar. Som redovisades ovan har Sveriges BNP

under de senaste tio åren stigit med i genomsnitt 2,9 % per år, vilket

är ungefär lika högt som Kristdemokraternas tillväxtmål. Det är också

hela 0,8 procentenheter mer i tillväxt per år än genomsnittet i euroområdet

och 0,2 procentenheter mer per år än genomsnittet för OECD-länderna.

Under lågkonjunkturåren 2002-2003 har den svenska tillväxten varit nästan

tre gånger så hög som den i euroområdet.

Helt avgörande för den svenska tillväxten och därmed också sysselsättningen

är att Sveriges konkurrens- och företagsklimat är gott. Till skillnad

mot vad som hävdas i motionerna Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (kd) och

Fi234 (c) anser utskottet att det grundläggande klimatet för tillväxt,

expansion och företagande är relativt gott, även om de senaste årens

internationella lågkonjunktur skapat spänningar på skilda håll i närings-

och arbetslivet.

. och det finns ett god grund för tillväxt .

Den makroekonomiska grunden i ekonomin är stabil. De offentliga finanserna

har sanerats. Inflationen och räntorna är låga. Skillnaden mellan de

tyska och de svenska obligationsräntorna är i dagsläget omkring 0,3

procentenheter, mot 4-5 procentenheter vid kriserna i mitten av 1990-talet.

Företagens konkurrenssituation är relativt god, och de nominella

löneökningarna i ekonomin har sänkts från de mycket högt uppskruvade

nivåerna på 1980-talet och början av 1990-talet. Lönebildningen har

genomgått omfattande förändringar, och förtroendet för låginflationspolitiken

är högt bland ekonomins olika aktörer. Pensionssystemet har reformerats,

till skillnad från situationen i många andra europeiska och utomeuropeiska

länder.

Åtgärder har genomförts för att öka konkurrensen i den svenska ekonomin

och pressa ned prisnivån. Marknader har öppnats för konkurrens,

konkurrenslagstiftningen har skärpts och konkurrensövervakningen utökats.

Utbildnings- och kunskapsnivån hos den svenska arbetskraften har stigit

ytterligare genom de senaste årens satsningar på utbildning och forskning.

Sverige är det land i världen som enligt OECD investerar mest resurser

i kunskap som andel av BNP. Utgångspunkten för politiken är att Sverige

även i fortsättningen ska vara världens främsta kunskapsnation. Stora

resurser satsas för att bygga ut och förbättra infrastrukturen. Den

svenska företagsbeskattningen är konkurrenskraftig i ett internationellt

perspektiv, även om globaliseringen på olika sätt ställer beskattningen

inför nya utmaningar.

Sveriges samlade affärer med utlandet, dvs. bytesbalansen, visar på

rekordöverskott. Överskottet uppgick till 6,4 % av BNP i fjol och

beräknas stiga till 7,7 % av BNP 2005. Folkpartiet liberalerna påstår i

motion Fi232 att det höga överskottet är ett tecken på att det investeras

för lite inom landet. Kapitalet används i stället för investeringar

utomlands.

Som svar på detta vill utskottet bl.a. hänvisa till de beräkningar av

kapitalavkastning och investeringar i Sverige jämfört med övriga länder

som KI redovisar i Lönebildningsrapporten för 2004. Enligt KI ligger

avkastningen på kapital i Sverige på ungefär samma nivå som i Förenta

staterna och EU. Dessutom är investeringarna som andel av förädlingsvärdet

minst lika höga i Sverige som i övriga delar av världen. Betydelsen av

detta är att Sverige står sig minst lika bra som andra länder i den

globala konkurrensen om investeringskapital.

. men tillväxtklimatet måste ständigt förbättras .

Den fortgående globaliseringen och de nya EU-länderna skärper konkurrensen

ytterligare, och enligt utskottets mening måste förutsättningarna för

tillväxt och expansion ständigt utvecklas.

Som regeringen aviserade i vårpropositionen ska ytterligare åtgärder

vidtas för att bl.a. öka konkurrensen inom de branscher som fortfarande

utmärks av bristande konkurrens.

Utbildningen och forskningen ska förstärkas ännu mer. I budgetpropositionen

anger regeringen att resurserna till forskningen ska höjas stegvis under

de närmaste åren så att nivån 2008 utökas med 2,3 miljarder kronor

jämfört med årets nivå. Vidare pågår ett arbete med att utveckla en

innovationsstrategi, Innovativa Sverige (Ds 2004:36), i syfte att stärka

Sveriges förmåga att skapa kunskap och omsätta den i tillväxt och nya

jobb. Forsknings- och utvecklingsresultat måste i större omfattning än

i dagsläget omsättas i nya produkter och tjänster. Regeringen anger

också att Mitthögskolan blir universitet fr.o.m. den 1 januari 2005.

Satsningar i infrastruktur tidigareläggs. Bland annat innebär detta att

bygget av den s.k. Mälartunneln i Stockholm kan påbörjas redan 2005

samtidigt som byggandet av den s.k. Haparandabanan samt vägavsnitt i

Västra Götaland på bl.a. E 6:an och riksväg 40 kan tidigareläggas.

. för att Sverige ska behålla bronsplatsen i tillväxtklimat

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att olika institut och

organisationer genomgående placerar Sverige högt på sina rankningslistor

när de analyserar olika länders tillväxtförutsättningar. För andra året

i rad utsåg nyligen World Economic Forum (WEF) Sverige till det tredje

bästa landet i världen vad gäller konkurrens- och tillväxtklimat. WEF:s

studie undersöker 104 länder inom en mängd olika områden, som mikroekonomiskt

klimat, generellt konkurrensklimat, infrastruktur, samarbetsklimat,

lagstiftning, hållbarhet och miljökrav, IT-utveckling etc. Vidare ligger

Sverige stadigt bland toppländerna i EU-kommissionens uppföljningar av

den s.k. Lissabonprocessen.

Utskottet vill till sist också nämna att det internationella kreditinstitutet

Standard & Poor''''''''''''''''s i våras höjde Sveriges kreditbetyg till det högsta

betyget AAA (tripple A). Det är, enligt utskottets mening, ett erkännande

av den svenska ekonomins grundläggande styrka.

Det är också utskottets övertygelse att tillväxtklimatet i den svenska

ekonomin hade varit betydligt sämre om Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet fått genomföra

de budgetalternativ och den ekonomiska politik de propagerat för under

de senaste åren. Partiernas omfattande skattesänkningar och budgetnedskärningar

hade med stor sannolikhet skapat en betydande osäkerhet och oro bland

ekonomins olika aktörer.

I motion Fi234 (c) hävdas att villkoren för företagen kraftigt måste

förbättras. De få satsningar som regeringen gör kan inte uppfattas som

allvarliga satsningar på företagande, påstår motionärerna. En liknande

argumentation förs fram i de övriga motionerna.

Åtgärder för att stimulera företagandet .

Utskottet vill med anledning av detta framhålla att företagande och

småföretagande spelar en avgörande roll i den offensiv för uthållig

tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen första gången presenterade

i vårpropositionen för 1998 och som löpande följts upp i de vår- och

budgetpropositioner som presenterats sedan dess. Därför har riksdagen,

i motsats till vad som påstås i motionerna, under de senaste åren

beslutat om en lång rad förbättringar för företagen, framför allt för de

mindre företagen.

. har genomförts .

Utskottet har vid tidigare behandlingar redovisat ett trettiotal av de

viktigaste åtgärderna, se t.ex. betänkandena 2003/04:FiU1 s. 85-86 och

2003/04:FiU20 s. 46-48.

. och fler annonseras i budgetpropositionen .

Resurserna för riskkapital ska utökas ytterligare. I budgetpropositionen

anges att en ny struktur för riskkapitalförsörjning i tidiga skeden av

en affärs- eller företagsutveckling ska skapas utifrån de sju regionala

teknikbrostiftelserna. I det arbetet ska Vinnova och Industrifonden

delta med kapital och kompetens. Almikoncernens möjligheter att ge

innovationslån stärks samtidigt som Kreditgarantiföreningarna får ökat

stöd.

Vidare anges att förnyelsen av det s.k. 3:12-regelverket fortsätter. En

särskild arbetsgrupp tillsattes i juni 2004 med uppgift att ta fram

förslag om hur reformeringen ska fullföljas. Gruppens resultat presenteras

senare under hösten, och regeringen räknar i budgetpropositionen med

att återkomma till riksdagen med förslag som ska träda i kraft den 1

januari 2006. Sammantaget ska förändringarna av regelverket, inklusive

den höjning av klyvningsräntan som trädde i kraft fr.o.m. inkomståret

2004, ge företagen skattelättnader om 1 miljard kronor.

. bl.a. slopas arvs- och gåvoskatten

För att bl.a. förbättra villkoren för företagande och underlätta

generationsskiften i företagen slopas arvs- och gåvoskatten samtidigt som

det s.k. fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor

för sambeskattade. Utskottet vill också erinra om att regeringen i

budgetpropositionen även anger att den överväger att slopa den s.k.

huvuddelägarregeln och införa ett tak för nivån på förmögenhetsskatten.

Åtgärderna finansieras genom att de regler som styr avsättningen till

periodiseringsfond stramas upp, att nedsättningen av socialavgiften för

lönesummor upp till 852 000 kr begränsas till lönesummor upp till drygt

741 000 kr samt att uppräkningen av skiktgränserna för uttag av statlig

skatt begränsas. Även delar av de medel som tidigare avsatts för

individuell kompetensutveckling (IKU) används för finansiering av

skatteförslagen.

Enligt motionärerna i motion Fi232 (fp) är regelverket för småföretagande

alltför omfattande och invecklat. Regelverket måste förenklas. Målet

bör vara att minska företagarnas kostnader för administration av

regelverket med minst en fjärdedel. I motion Fi234 (c) yrkas att regelbördan

för företagen bör minska med 25 % under en fyraårsperiod.

Motionärernas uppfattning om att det skulle vara särskilt svårt att

driva företag i Sverige stämmer enligt utskottets mening inte överens

med verkligheten. I en rapport från Världsbanken, Doing Business 2004,

görs en jämförelse mellan 130 länder med avseende på de inhemska

förutsättningarna för att starta och driva företag. Enligt Världsbanken

tillhör Sverige den grupp av tio länder där det är lätt och minst

krångligt att driva företag.

Småföretagens administrativa börda ska tydligt minska

Inom regeringen pågår också ett mycket omfattande och viktigt arbete

med att ytterligare förenkla reglerna för företagen. Målet är att tydligt

minska företagens administrativa börda, och syftet är att förenklingarna

ska leda till högre tillväxt och högre sysselsättning.

Arbetet utförs på den s.k. Simplexenheten på Näringsdepartementet, och

sedan fyra år tillbaka lämnar regeringen varje år en redogörelse till

riksdagen om förenklingsarbetets utveckling.

I samband med den senaste skrivelsen (skr. 2003/04:8) gavs samtliga

departement och myndigheter i uppdrag att senast i slutet av juni 2004

presentera konkreta åtgärder för hur företagens administrativa arbete

ska minskas. I juni 2004 presenterade departementen och myndigheterna

omkring 300 förslag som enligt regeringen ska genomföras fram till hösten

2006. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet kommer regeringen under

hösten att presentera ett sammanhållet handlingsprogram för hur den

administrativa bördan för företagen ska minskas ytterligare.

En viktig del i detta arbete är att utarbeta en metod för att tillförlitligt

mäta företagens administrativa börda. Nutek har på regeringens uppdrag

utarbetat en mätmetod. Metoden och resultatet av den första pilotmätningen

presenterades i slutet av maj 2004 och i somras fick Nutek i uppdrag

att fortsätta mätningarna. Ett kvantitativt mål med regelförändringsarbetet

kommer att redovisas för riksdagen så snart tillförlitliga mätningar

genomförts.

Utskottet vill i sammanhanget även notera arbetet med den s.k.

24-timmarsmyndigheten. Målet med detta arbete är att all offentlig

myndighetsservice som går ska tillhandahållas elektroniskt, vilket t.ex.

underlättar för företagen och företagare. Utskottet vill också nämna

Företagarguiden som regeringen lanserade under 2001. Företagarguiden är

en Internetportal med myndighetsinformation riktad till företag och

blivande företagare. Adressen till Företagarguiden är www.foretagarguiden.

se, och den drivs av Nutek i samarbete med ett trettiotal myndigheter.

Portalen vann 2004 den s.k. Guldlänken. Guldlänken är ett pris som

premierar innovativ användning av Internet inom offentlig sektor.

Tillväxtsamtalen påverkar den ekonomiska politiken

Regeringen har under vintern hållit samtal med arbetsmarknadens

centralorganisationer i syfte att få en bred samling kring en politik för

ett konkurrenskraftigt och framtidsinriktat Sverige. Flera av de åtgärder

som presenteras i budgetpropositionen har behandlats i samtalen.

Centerpartiet brukar använda slagordet att Sverige klyvs regionalt och

socialt. I motion Fi234 (c) anför motionärerna att samhället borde byggas

kring en federalistisk princip där lokalsamhället ska ta tillbaka

resurser och makt från den centralstyrda samhällsordningen.

Utskottet är medvetet om att tillväxten under högkonjunkturen på 1990-talet

var olika stark i olika delar av landet. Regionala skillnader har också

varit tydliga under de senaste årens lågkonjunktur. I många kommuner

brottas man med utflyttning och hög arbetslöshet, medan man i en del

andra kan notera arbetskraftsbrist och inflyttning. Enligt AMS

septemberstatistik var den sammanlagda arbetslösheten, dvs. öppen arbetslöshet

plus arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 12,5 % i Norrbottens län, drygt

11 % i Gävleborgs län och drygt 10 % i Jämtlands län och Västernorrlands

län. I Stockholms län och Jönköpings län uppgick den till 5,4 %.

Offentliga transfereringar utjämnar regionala skillnader

För att få en djupare uppfattning om de regionala skillnaderna måste

man dock enligt utskottets mening även beakta den regionala fördelningen

av de offentliga medlen. I bilaga 3 till vårpropositionen för 2004

behandlades inkomstfördelningen i ett geografiskt perspektiv. Av bilagan

framgår att det visserligen finns stora skillnader i inkomst mellan

olika regioner och kommuner men att dessa i praktiken raderas ut när

värdet av olika offentliga transfereringar räknas in. Genomsnittsinkomsten

efter skatt och transfereringar ligger på i stort sett samma nivå,

oavsett var i landet kommunen ligger. Det sker alltså en mycket kraftfull

regional utjämning genom de offentliga systemen. Enligt bilagan finns

det heller ingenting som tyder på att skillnaderna mellan kommunerna

ökat de senaste tio åren när effekterna av offentliga medel räknas in.

Utskottet ställer sig frågande till hur Centerpartiet skulle klara den

regionala utjämningen med de besparingar och skattesänkningar partiet

redovisar i motion Fi234 (c).

Att alla delar av landet ska kunna bidra till Sveriges tillväxt är ett

viktigt mål i den ekonomiska politiken. Staten har ett övergripande

ansvar för utvecklingen i hela landet, och som redovisats ovan sker bl.

a. genom de offentliga systemen en långtgående utjämning mellan Sveriges

olika regioner. Men samtidigt krävs det aktiva lokala insatser i alla

delar av landet för att förbättra förutsättningarna för högre tillväxt

och ökad sysselsättning.

Under de senaste åren har en rad viktiga åtgärder för att förbättra

möjligheterna och tillväxtbetingelserna runtom i landet beslutats.

Högskolan har decentraliserats, resurser har satts av för att förbättra

underhåll, bärighet och rekonstruktion av vägar och järnvägar och ett

antal infrastrukturinvesteringar, som t.ex. Botniabanan och förbättringar

av Ådalsbanan, har satts i gång. För att stärka småföretagandet i utsatta

områden har företagens socialavgifter i stödområde A sänkts. Under 2003

och 2004 har ett särskilt riktat statsbidrag utgått till kommuner med

kraftig befolkningsminskning, och en särskild nämnd och ett särskilt

bolag har bildats för att hjälpa kommunerna med omstruktureringar av

kommunala bostadsföretag. Vidare pågår ett antal olika projekt för att

stärka särskilda regioner och stärka konkurrenskraften i vissa näringsgrenar.

De s.k. tillväxtavtalen som varit verksamma perioden 1998-2003 ersätts

under perioden 2004-2007 av regionala tillväxtprogram. Avtalen har enligt

utskottets mening varit en viktig process som drivit på den lokala och

regionala mobiliseringen för en starkare ekonomisk utveckling.

Historiskt stor satsning på infrastruktur

Infrastrukturen är enligt utskottets mening ett mycket viktigt inslag

i tillväxtpolitiken och politiken för att stärka den regionala utvecklingen.

I motion Fi233 (kd) hävdas att infrastruktursatsningar är en tillväxtmotor

som regeringen valt att ha på tomgång.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att riksdagen för

några år sedan beslutade om en historiskt sett mycket kraftig satsning

på bl.a. vägar och järnvägar perioden 2004 till 2015. I vårpropositionen

för 2004 aviserades dessutom att särskilt viktiga investeringar ska

tidigareläggas under perioden 2005-2007. Sammantaget betyder det att

infrastruktursatsningen för perioden fram till 2015 utökas med drygt 17

miljarder kronor till totalt 381,5 miljarder kronor. Hur satsningen ska

fördelas på olika projekt framgår bl.a. i betänkande 2003/04:FiU1 s. 90.

En annan viktig satsning för att ge hela Sverige utvecklingsmöjligheter

är den pågående utbyggnaden av IT-infrastrukturen. Utbyggnaden av

infrastrukturen på IT-området är enligt utskottets mening en viktig del

i ambitionen att ytterligare stärka Sveriges ställning som en av världens

ledande IT-nationer.

Inkomst- och kapitalskatterna sänks .

I samtliga motioner föreslås omfattande skattesänkningar.

Utskottet vill först framhålla att regeringen under perioden 2000-2002

tog de tre första stegen i en inkomstskattereform för att sänka skatterna

för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Bland annat har en

skattereduktion införts som kompenserar för 75 % av de egenavgifter som

tas ut för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Samtidigt har

skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts och en extra skattesänkning

för pensionärer genomförts. Dessutom har en skattereduktion för en del

av fackföreningsavgiften införts och skattesänkningar riktade mot

företagen genomförts. Uttaget från fastighets- och förmögenhetsskatterna

har sänkts samtidigt som dämpnings- och begränsningsregler införts.

Arvsbeskattningen mellan makar har avskaffats. Sedan 2001 har dessutom

en grön skatteväxling om totalt drygt 10 miljarder kronor

genomförts.

Skattesänkningarna innebär bl.a. att marginaleffekter för låg- och

medelinkomsttagare minskar. Det kan i sin tur leda till att arbetskraftsutbudet

stiger, vilket är en nödvändig utveckling för att öka tillväxten och

sysselsättningen i den svenska ekonomin.

För att ytterligare minska marginaleffekterna och stimulera efterfrågan

i den svenska ekonomin föreslår regeringen att kompensationen för den

allmänna pensionsavgiften fr.o.m. 2005 höjs från 75 % till 87,5 %. Vidare

höjs grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare med 2 400 kr för att

balansera höjda skatter på drivmedel inom ramen för den gröna skatteväxlingen

(se vidare i nästa avsnitt om den gröna skatteväxlingen). Avdraget för

arbetsresor höjs med 1 kr till 17 kr per mil. I budgetpropositionen

anges att det också pågår en översyn i syfte att i ökad utsträckning

koppla reseavdraget till avstånd i stället för till färdsätt.

Som redovisats tidigare i betänkandet under avsnittet om åtgärder för

företagande föreslår regeringen även skattesänkningar riktade mot företag

och kapital - arvs- och gåvoskatten slopas, samtidigt som fribeloppet

i förmögenhetsskatten höjs till 3 miljoner kronor för sambeskattade. I

avsnittet redovisas också hur dessa åtgärder finansieras.

Enligt utskottets mening bestäms skattenivån i samhället av vilka

välfärds- och fördelningspolitiska ambitioner man har. Skatter ska samtidigt

stimulera till arbete, investeringar, en uthållig ekonomisk utveckling

och minskade ekonomiska och sociala klyftor. Utskottet instämmer med

vad regeringen säger i budgetpropositionen om att stora skattesänkningar

inriktade mot redan välbeställda på bekostnad av verksamheterna i vård,

skola och omsorg aldrig kan accepteras.

Därför avvisar utskottet de omfattande skattesänkningar som föreslås i

motionerna. Risken är betydande att sänkningarna leder till instabila

statsfinanser och omfattande neddragningar av viktig offentlig verksamhet.

. och den gröna skatteväxlingen fortsätter .

I vårpropositionen 2000 angav regeringen att det samlade utrymmet för

grön skatteväxling uppgick till 30 miljarder kronor under perioden

2001-2010. Hittills har en växling om drygt 10 miljarder kronor genomförts,

och för 2005 föreslår regeringen en grön skatteväxling om ytterligare

netto 3,4 miljarder kronor. Vidare anges att en skatteväxling om 3,6

miljarder kronor planeras för 2006.

Tyngdpunkten i skatteväxlingen för 2005 ligger på transportsektorn,

eftersom det är i denna sektor som koldioxidutsläppen ökar mest. I

korthet föreslår regeringen att fordonsskatten för bensindrivna och

dieseldrivna personbilar höjs med 23 % respektive 2 %. Fordonsskatten

för lätta lastbilar höjs med 40 %. Samtidigt höjs bensin- och dieselskatten

med 15 öre per liter respektive 30 öre per liter. Elskatten för hushåll

och servicesektorn höjs dessutom med 1,2 öre/kWh.

Inkomsterna från växlingen används för att sänka dieselskatten för skogs-

och jordbruksmaskiner med 2 kr per liter samt finansiera höjningen av

grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i

budgetpropositionen anger att fordonsbeskattningen bör läggas om i enlighet

med det förslag som presenterats av Vägtrafikskatteutredningen. Förslaget

innebär i korthet att skatten i ökad utsträckning relateras till fordonets

utsläpp av koldioxid. Planen är att de nya reglerna ska kunna träda i

kraft den 1 januari 2006.

Regeringen anger vidare att den i vårpropositionen för 2005 avser att

samordna koldioxidbeskattningen med det system för handel av utsläppsrätter

som införs i EU den 1 januari 2005.

. samtidigt som kampen mot skattefusk prioriteras

I bl.a. motion Fi232 (fp) och Fi233 (kd) föreslås ökade resurser för

skattekontroll.

Utskottet vill framhålla att kampen mot skattefusk och andra former av

ekonomisk brottslighet har en hög prioritet i regeringens arbete.

Skattefusk snedvrider konkurrensen i ekonomin, skadar skattesystemets

legitimitet och är därför i förlängningen ett hot mot tillväxten och

välfärden.

För närvarande pågår bl.a. ett arbete med system för schablonbeskattning

av småföretagare. Vidare utreds möjligheterna att införa ett obligatoriskt

krav på typgodkända kassaregister i de s.k. kontantbranscherna. För att

öka konkurrensen och bekämpa svartarbete inom byggsektorn kommer förslag

om bl.a. entreprenadavdrag och entreprenadkonton att inom kort läggas

fram på riksdagens bord.

Från och med den 1 januari 2004 finns de tidigare myndigheterna inom

skatteområdet samlade i en rikstäckande myndighet, Skatteverket.

Förändringen ökar effektiviteten av bl.a. skattekontrollen. I samband med

vårpropositionen 2004 tillfördes Skatteverket ytterligare medel för

utökad F-skattekontroll. Skatteverket har också fått i uppgift att se

över kontrollerna av egenföretagare. I en delredovisning har verket

föreslagit att F-skattsedlar i vissa fall ska tidsbegränsas. Förslaget

är ute på remiss och ska därefter beredas i Regeringskansliet. En annan

fråga som bereds inom Regeringskansliet är ett förslag från Skatteverket

om utvidgad kontrollskyldighet vad gäller internationella företags

prissättning av interntransaktioner.

Ett hållbart Sverige .

Hållbar utveckling är enligt utskottets mening ett av de viktigaste

målen i den ekonomiska politiken. Följden av detta är bl.a. att alla

politiska beslut ska ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga

konsekvenserna.

Detta ställer stora krav på Regeringskansliets sätt att arbeta. Därför

inrättades förra hösten ett särskilt kansli för hållbar utveckling vid

Statsrådsberedningen. Kansliet arbetar sedan i våras med att koordinera

regeringens arbete med den hållbara utvecklingen. I budgetpropositionen

anger regeringen att den fr.o.m. 2005 avser att också inrätta ett

nationellt forum för hållbar utveckling. Forumet ska bl.a. arbeta med

uppföljning av de åtaganden som gjordes i Johannesburg samt vidareutveckla

den dialog som vuxit fram i det s.k. Agenda 21-arbetet.

. och en god miljö

Den viktigaste delen i politiken för hållbar utveckling är miljön. Det

övergripande målet är att till nästa generation lämna över ett samhälle

där de stora miljöproblemen är lösta.

Vid sidan av den gröna skatteväxlingen genomförs en mängd olika åtgärder

för att bl.a. öka den hållbara utvecklingen, bevara den biologiska

mångfalden, sanera förorenade områden samt stimulera miljöforskningen,

miljöinformationen och miljöövervakningen.

Som aviserades i vårpropositionen höjs anslagen till biologisk mångfald

med 200 miljoner kronor 2005 och 400 miljoner kronor 2006. Därtill höjs

ett flertal mindre anslag, t.ex. anslagen för djurskyddsregister och

ekologisk produktion inom jordbruket. I budgetpropositionen föreslår

regeringen också att det särskilda anslaget för att stödja klimatinvesteringar,

det s.k. KLIMP, utökas.

Tillväxten förutsätter en utbyggd välfärd

Utskottet har hittills mest diskuterat konkurrens- och företagsfrågor.

Men enligt utskottets mening är människors välfärd en av de mest

avgörande tillväxtfrågorna. Trygghet och tillväxt går hand i hand. Välfärden

ska byggas ut i den takt ekonomin medger. Målen för de offentliga

finanserna ska hållas och utgiftstaken klaras. Sunda offentliga finanser

är grundfundamentet för stigande välfärd och ökad sysselsättning.

Ytterligare satsningar inom barn- och familjepolitiken

I motionerna föreslås olika förändringar av familjepolitiken. Utskottet

vill med anledning av detta erinra om att det under de senaste åren

genomförts en omfattande satsning på barnen och barnfamiljerna. Den

stegvisa reformeringen av familjepolitiken framfördes första gången i

vårpropositionen för 2000 och har fortsatt under lågkonjunkturåren.

Barnbidraget, flerbarnstilläggen och studiebidragen har utökats och

höjts. Maxtaxa i barnomsorgen och en allmän förskola för fyra- och

femåringar har införts. Resurser har avsatts för att öka kvaliteten i

barnomsorgen, och barn till arbetssökande har fått rätt till förskoleverksamhet.

Föräldraförsäkringen har utökats (inklusive ytterligare en s.k. pappa-

och mammamånad), och den lägsta dagpenningen i försäkringen har höjts

i flera steg.

I budgetpropositionen föreslår regeringen ytterligare insatser riktade

mot barnfamiljerna. Från och med 2005 utvidgas rätten till tillfällig

föräldrapeng i den meningen att föräldrar med svårt sjuka barn får rätt

till ett obegränsat antal ersättningsdagar. Både barnbidraget och

flerbarnstillägget höjs med 100 kr per månad 2006. Samtidigt ska

flerbarnstillägget börja gälla fr.o.m. andra barnet.

Taket i föräldraförsäkringen höjs från 7,5 prisbasbelopp till 10

prisbasbelopp den 1 juli 2006. Vidare höjs den s.k. lägstanivån i

föräldraförsäkringen från 60 kr per dag till 180 kr per dag.

I propositionen aviserar regeringen också att stora insatser ska göras

för barnfamiljer med svag ekonomi. Från och med 2006 ska 1 miljard kronor

avsättas för höjt underhållsstöd, barntillägg för studerande och höjning

av den del av bostadsbidraget som utgör särskilt bidrag till barnfamiljer.

Välfärden ska vara generell .

Dagens socialförsäkringssystem måste reformeras, menar motionärerna i

motion Fi232 (fp). Utgångspunkten bör bl.a. vara att öka försäkringsmässigheten

i systemen. Liknande resonemang förs i motion Fi233 (kd). I motion Fi234

(c) föreslås att ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen

differentieras så att personer med barn erhåller högre ersättning än

personer utan barn. Som tidigare redovisats vill Moderata samlingspartiet

sänka ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Utskottet vill kortfattat anföra följande. En generellt upplagd

välfärdspolitik är en viktig del i politiken för tillväxt och rättvisa.

Socialförsäkringarna minskar klyftorna mellan olika grupper i samhället

och ger trygghet vid utsatthet samtidigt som försäkringarnas koppling

till förvärvsarbete uppmuntrar till ett högt arbetskraftsdeltagande och

arbetskraftsutbud.

Utskottet vill också klart avvisa Centerpartiets och Moderata

samlingspartiets olika förslag. Det är viktigt för legitimiteten och

stabiliteten

i systemen att de är generellt utformade utan omfattande differentierande

inslag. För legitimiteten är det också viktigt att ersättningsnivåerna

ligger på nivåer som gör att försäkringen fyller sin funktion.

Enligt utskottets mening är det dock viktigt att försäkringarna fortlöpande

utvecklas. Eventuella marginal- och tröskeleffekter som kan påverka

arbetskraftsutbudet negativt bör identifieras och åtgärdas. Som tidigare

redovisats återställs ersättningsnivån i sjukförsäkringen till 80 %

från den 1 januari 2005. Till följd av de senaste årens lågkonjunktur

har de tidigare planerade höjningarna av taken i sjuk- och

föräldraförsäkringarna

skjutits upp. Som tidigare redovisats föreslår dock regeringen i

budgetpropositionen att taket i föräldraförsäkringen höjs till 10 prisbasbelopp

den 1 juli 2006.

. och resurser till vården, skolan och omsorgen ökar .

Saneringen av de offentliga finanserna har skapat utrymme för satsningar

på att öka resurserna och förbättra kvaliteten inom skolan, vården och

omsorgen. Överföringen av resurser från staten till kommunerna har ökat

kraftigt sedan mitten av 1990-talet.

Till följd av bl.a. lågkonjunkturen har kommunernas och landstingens

finansiella situation försvagats de senaste åren, och enligt utskottets

mening behöver kommunsektorn ytterligare resurser för att klara nödvändiga

satsningar.

I budgetpropositionen föreslår därför regeringen att det generella

sysselsättningsstödet utökas med 1,5 miljarder kronor redan 2004 så att

kommunerna och landstingen kan behålla personal samt anställa fler i

vården, skolan och omsorgen. Under 2005 och 2006 tillförs ytterligare

6 respektive 7 miljarder kronor. Utöver detta införs riktade bidrag för

att under perioden 2005-2007 öka antalet anställda inom förskolan med

omkring 6 000 personer.

Vid sidan av detta pågår dessutom en satsning för att öka antalet lärare

i grundskolan med 15 000 personer. Utskottet vill i detta sammanhang

även nämna den nationella vårdgarantin som enligt förslag införs fr.o.

m. den 1 november 2005.

. samtidigt som behovet av kommunal verksamhet ökar starkt .

Enligt utskottets mening är resurstillskotten en viktig utveckling.

Behoven av offentlig och kommunal verksamhet kommer att öka starkt

framöver, bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den allt

högre andelen äldre i befolkningen. Det framgår inte minst av den analys

som regeringen redovisar i budgetpropositionens bilaga 2. I analysen

beräknas Sveriges befolkning öka med ca 1,7 miljoner personer till 2050.

En stor del av ökningen kommer att ske i åldersgruppen 65 år och äldre.

Enligt analysen medför detta att utgifterna för sjukvård och äldreomsorg

under perioden stiger från 10,2 % av BNP till drygt 14,2 % av BNP.

Utgifterna för pensioner väntas stiga från 8,5 % av BNP till omkring 10,

5 % av BNP.

Detta är en utmaning som kommer att ställa stora krav på en väl fungerande

offentlig sektor med starka och sunda offentliga finanser. För att klara

utmaningen krävs en god ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning.

. och verksamheterna bidrar till rättvisa .

Utskottet vill i det här sammanhanget även peka på den studie av

fördelningen av offentliga bidrag och verksamheter som redovisades i

vårpropositionen för 2002, bilaga 3. Undersökningen visar tydligt att de

resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar

till en jämnare fördelning av de ekonomiska förutsättningarna i samhället.

Framför allt är omfördelningen över livscykeln tydlig. Till exempel

beräknas personer i 90-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt

150 000 kr per år. Barn och ungdomar erhåller ca 35 000 kr per år i

form av främst barnomsorg och utbildning, medan personer i 60-årsåldern

endast utnyttjar offentliga tjänster för 15 000 kr. När det gäller

subventioner av utbildning visar studien att snedrekryteringen till den

högre utbildningen fortfarande är betydande. Däremot har klyftan i

antalet utbildningsår mellan olika grupper i samhället minskat markant

de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer och pensionärer

gynnas och att subventionerna påtagligt minskar inkomstspridningen.

Personer med relativt låg ekonomisk standard erhåller mer, i både

absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare gynnas kvinnor

mer än män av den offentliga tjänstesektorn.

. och tryggheten för de äldre växer

I motion Fi233 (kd) påstås att Socialdemokraternas budgetsanering drabbat

många pensionärer hårt.

Enligt utskottets mening stämmer inte motionärernas påstående överens

med verkligheten. Under de senaste åren har stora satsningar gjorts för

att ge alla en trygg ålderdom. Pensionerna har höjts och skatten sänkts,

och stora satsningar har gjorts inom tandvården. Ett nytt

äldreförsörjningssystem och äldreskyddsombud har införts samtidigt som en

maxtaxa

inom äldreomsorgen införts. Bostadstilläggen har höjts i flera omgångar,

och regeringen föreslår i budgetpropositionen att tilläggen höjs

ytterligare 2005.

Till detta ska också, enligt utskottets mening, läggas de stora satsningar

som görs och planeras i vården och omsorgen och som har stor betydelse

för de äldre.

Ännu mer resurser till rättsväsendet

I samtliga motioner föreslås ökade anslag till rättsväsendet. I motion

Fi233 (kd) hävdar motionärerna att rättsväsendet måste återupprättas.

Utskottet

vill som svar på motionen påpeka att regeringen under de senaste åren

genomfört den största satsningen på rättsväsendet i modern tid. Reformer

har genomförts inom polisen, domstolarna, kriminalvården och åklagarväsendet.

Som en del i omläggningen av försvaret kommer 600 miljoner kronor att

tillföras området säkerhet och trygghet 2005, 1,5 miljarder kronor 2006

och 3 miljarder kronor 2007. Tillskottet till rättsväsendet kommer under

perioden 2005-2007 att uppgå till drygt 2,2 miljarder kronor.

Ett rättvisare Sverige för alla .

Den ekonomiska politiken ska, enligt utskottets mening, bidra till att

öka tillväxten och minska de ekonomiska och sociala klyftorna. Ekonomisk

tillväxt är en förutsättning för ökad rättvisa. Tillväxten i sig är

däremot ingen garanti för rättvisa, utan för att minska klyftorna krävs

en aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara att människors livsval

inte ska begränsas av bakgrund eller kön. Alla ska ha samma rätt och

möjlighet till vård, utbildning och omsorg. Alla former av diskriminering

måste upphöra. Invandrare, flyktingar och de som bott i Sverige i många

generationer ska ges samma möjligheter i livet.

Även om mycket återstår att göra har de senaste årens tillväxt gjort

det möjligt att vidta en rad åtgärder inom t.ex. integrationspolitiken,

familjepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken.

Enligt en undersökning som redovisas i bilaga 3 till vårpropositionen

för 2004 har hushållens sammanlagda ekonomiska standard ökat med 12 %

mellan 1991 och 2002. Dessutom har inkomstskillnaderna mellan olika

grupper, som stadigt ökat sedan början av 1990-talet, bromsats upp under

de senaste åren. Skillnaderna är dock fortfarande stora, enligt utskottets

mening.

Den ekonomiska krisen under 1990-talet slog extra hårt mot ensamstående

föräldrar, och trots olika reformer har utvecklingen under de senaste

tio åren varit svagast för just denna grupp. Det är av denna anledning

som regeringen i budgetpropositionen aviserar att 1 miljard kronor

avsätts fr.o.m. 2006 för insatser för barnfamiljer med svag ekonomi.

Den största klyftan i samhället finns enligt utskottets mening mellan

dem som har arbete och dem som är arbetslösa. Det är i detta perspektiv

som budgetpropositionens, och tidigare vår- och budgetpropositioners,

omfattande åtgärder för att öka sysselsättningen, minska arbetslösheten

och sjukfrånvaron ska ses.

Människors vilja och förmåga att arbeta måste tas till vara. Ett sätt

att göra det på är enligt utskottets mening att fortsätta att minska

olika tröskel- och marginaleffekter i skatte- och bidragssystemen så

att det lönar sig bättre att arbeta och studera.

En mängd åtgärder har under de senaste åren vidtagits för att begränsa

marginaleffekterna. En analys i vårpropositionen för 2004 visar att den

genomsnittliga marginaleffekten sjönk med drygt 8 procentenheter mellan

1996 och 2001, från 53,2 % till 45,1 %. Marginaleffekterna har dock

stigit något de senaste åren, främst till följd av stigande arbetslöshet

och höjda kommunalskatter. Förslagen i budgetpropositionen om t.ex.

sänkta inkomstskatter kommer enligt utskottets mening att bidra till

att minska marginaleffekterna ytterligare. I budgetpropositionen slår

regeringen också fast att arbetet med att minska marginal- och

tröskeleffekter ska fortsätta.

. och socialbidragsberoendet ska halveras

Antalet socialbidragsberoende ökade kraftigt under krisen på 1990-talet.

Riksdagens och regeringens mål är att socialbidragsberoendet ska

halveras mellan 1999 och 2004, från 115 200 personer 1999 till 57 600

personer 2004. Målet är ett komplement till sysselsättningsmålen, och

i bilaga 3 till budgetpropositionen redovisar regeringen den fjärde

uppföljningen av målet.

Enligt uppföljningen har antalet helårsbidrag minskat med 31 000 eller

26 % mellan 1999 och 2003. Nivån 2003 är den lägsta sedan 1991.

Till följd av den nuvarande höga arbetslösheten kommer inte målet att

nås 2004. Men målet kvarstår, och åtgärder ska vidtas för att det ska

nås så snart som möjligt.

Kampen för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är enligt

utskottets mening avgörande när det gäller att minska behovet av bidrag.

Möjligheterna för utsatta grupper att skaffa jobb och delta i arbetslivet

måste öka. Sverige har inte råd - vare sig mänskligt eller ekonomiskt

- att ställa dessa grupper utanför. Därför är det enligt utskottets

mening utomordentligt viktigt att satsningen på hög sysselsättning och

låg arbetslöshet fortsätter. I budgetpropositionen anger regeringen att

en översyn av socialbidraget ska genomföras i syfte att stärka arbetslinjen

och underlätta för människor att gå från bidrag till arbete.

Jämställdhet

Rättvisa och jämställdhet är centrala mål i den ekonomiska politiken.

Även om vi i Sverige har kommit långt med jämställdheten mellan män och

kvinnor i jämförelse med andra länder återstår mycket att göra.

Arbetsmarknaden är fortfarande kraftigt könsuppdelad, och kvinnors arbete

är ofta lägre betalt. Män har bättre karriärmöjligheter, högre lön och

större makt som en följd av att de är män.

Den jämställdhetsbilaga som regeringen redovisade i budgetpropositionen

för 2004 (bilaga 4) visar att fördelningen av ekonomiska resurser mellan

män och kvinnor fortfarande är mycket ojämn. Kvinnornas löner och

inkomster från företagande uppgår enligt bilagan till 63 % av männens. Om

man beaktar att männen har större kapitalinkomster än kvinnorna minskar

inkomstandelen till 62 %. Kvinnornas inkomstandel stiger till 76 % av

männens när hänsyn tas till den omfördelning som sker i samhället via

skatter, transfereringar och olika typer av familjestöd. I bilagan

framgår också att kvinnor står för merparten av det obetalda arbete som

t.ex. sker i hemmet, vilket får negativa effekter för utvecklingen av

det betalda arbetet.

För att bryta detta mönster måste den övergripande ekonomiska politiken

få ett ännu tydligare genusperspektiv. Vid sidan om åtgärder inom

familje- och arbetsmarknadspolitiken handlar det t.ex. om åtgärder för

att bryta yrkes- och befattningssegregeringen. Insatser måste också

vidtas för bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden, där män till

övervägande delen arbetar inom den privata sektorn, medan kvinnor till 50

% arbetar i den offentliga sektorn och till 50 % i den privata sektorn.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen tillsatt en

utredning om rätt till heltidsanställning.

Trots att lönediskriminering är förbjuden i lag är den könsrelaterade

lönediskrimineringen - löneskillnaderna mellan män och kvinnor sedan

hänsyn tagits till skillnader i yrkesval och sektors- och branschtillhörighet

- fortfarande stor. Detta är enligt utskottets mening en oacceptabel

situation. Den könsrelaterade lönediskrimineringen måste bort från

dagordningen.

Via Jämställdhetsombudsmannen och Medlingsinstitutet följer regeringen

löpande arbetsmarknadens arbete med att få bort den könsrelaterade

lönediskrimineringen. I budgetpropositionen anger regeringen att en

nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader tas fram.

I det arbetet är arbetsmarknadens parter viktiga aktörer.

Utskottet avslutar med att konstatera att budgetpropositionen bygger på

en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet.

Med hänvisning till vad som anförts ovan tillstyrker utskottet propositionen

yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkandena 1 och 10, Fi232

(fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 1, 3 och 8 samt Fi234 (c) yrkandena

1 och 2.

2.4 Gröna nyckeltal

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om gröna nyckeltal med hänvisning

till det arbete med att vidareutveckla nyckeltalen som pågår.

Motionen

I motion MJ498 föreslår Göran Hägglund m.fl. (kd) att icke-certifierade

miljöledningssystem bör inkluderas i regeringens gröna nyckeltal.

Motionärerna framhåller att i nyckeltalen ingår antalet ISO- och

EMAS-registrerade företag, men även företag som arbetar enligt enklare och

billigare miljöledningssystem som inte certifieras bör tas med då de

gröna nyckeltalen beräknas (yrkande 45).

Finansutskottets ställningstagande

Sedan år 1999 redovisas gröna nyckeltal i budget- och vårpropositionerna.

Nyckeltalen är ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen och, som

finansutskottet uttalat, ett viktigt instrument för att nå det övergripande

miljömålet att till nästa generation lämna över ett samhälle där de

stora miljöproblemen är lösta (prop. 2001/02:100 s. 36, bet. 2001/02:FiU1

s. 90). Av budgetpropositionen för år 2005, utgiftsområde 20, framgår

att det totala antalet registreringar enligt förordningen om frivilligt

deltagande för organisationer i EG:s miljölednings- och

miljörevisionsförordning,

EMAS-förordningen (761/2001/EG) har minskat under året. I augusti 2004

var 115 organisationer och 122 anläggningar registrerade, mot 201

respektive 255 i juni året före. Däremot har antalet certifieringar enligt

Internationella standardiseringsorganets miljöstandard ISO 14 001 ökat

från 2 675 i juni 2003 till 3 280 i augusti 2004. Antalet registrerade

certifierade miljövarudeklarationer (EPD) har ökat från 78 till 99 mellan

juni 2003 och augusti 2004. Av budgetpropositionen framgår även att AB

Svenska Miljöstyrningsrådet för innevarande år har tillförts 3 miljoner

kronor för att förvalta och vidareutveckla ett verktyg för ekologiskt

hållbar offentlig upphandling, EKU-verktyget, som utvecklats av

Delegationen för ekologiskt hållbar upphandling.

Utskottet delar uppfattningen i motion MJ498 (kd) om betydelsen av att

de små företagen arbetar med miljöledningssystem och att detta skall

kunna ske på frivillig väg. I skrivelse 2000/01:38 Hållbara Sverige -

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling uttalade

regeringen sin avsikt att fortsätta den dialog med näringslivet och

övriga aktörer som påbörjats för att det breda ansvarstagande som behövs

ska komma till stånd. Som exempel nämns i skrivelsen bl.a. Närings- och

teknikutvecklingsverkets, numera Verket för näringslivsutveckling, Nutek,

arbete för att främja näringslivets eget miljöarbete, exempelvis genom

införande av miljöledningssystem. Enligt vad utskottet inhämtat deltar

Nutek under ledning av Svenska institutet för standarder i en internationell

revidering av ISO 14 001 så att systemet blir enklare, billigare och

mer lämpat för mindre och medelstora företag. I sammanhanget kan nämnas

att det sedan våren 2003 finns en brittisk standard för stegvis

certifiering mot ISO 14 001. Företagen, i synnerhet de små och medelstora,

kan således välja att certifiera sig i fem olika nivåer på väg mot en

s.k. fullständig certifiering. Metoden har under flera år utvärderats

i Storbritannien och visat sig vara både kostnadseffektiv och leda till

ett bra miljöarbete i små och medelstora företag. I Sverige har ett

pilotprojekt inletts i januari 2004 där modellen (standarden) ska testas

på cirka tio företag i Landskrona och med svenska konsulter/certifieringsorgan.

Som miljö- och jordbruksutskottet tidigare uttalat får det dock i första

hand ankomma på regeringen att även i fortsättningen främja arbetet med

att vidareutveckla nyckeltalen (bet. 2000/01:MJU15). Miljö- och

jordbruksutskottet förutsätter emellertid därvid att regeringen i sin

beräkning av de gröna nyckeltalen och i sin fortsatta redovisning av

miljöledningen inkluderar även företag med miljöledningssystem som inte

är registrerade enligt EMAS-förordningen eller ISO 14 001. Finansutskottet

har ingen annan uppfattning. Med det anförda finner utskottet syftet

med motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 23 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionen bör därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida,

vilket innebär att yrkandet bör avslås av riksdagen.

3 Mål för de offentliga finanserna

3.1 Utvecklingen av de offentliga finanserna

Under 2004 har svensk ekonomi utvecklats starkt. Produktivitetsutvecklingen

har varit mycket god och den stigande exporten har bidragit väsentligt

till att BNP nu beräknas stiga med 3,5 % under 2004, vilket är en hel

procentenhet mer än vad som beräknades i den ekonomiska vårpropositionen.

Även för 2005 har prognoserna för BNP reviderats upp, och tillväxten

beräknas nu till 3,0 %, vilket är 0,4 % mer än beräkningen i vårpropositionen.

De offentliga finanserna följer dock inte fullt ut den goda tillväxten,

vilket hänger samman med tillväxtens sammansättning. Det är i första

hand exporten som för närvarande bidrar till tillväxten medan

sysselsättningsutvecklingen inte är lika gynnsam. Det är emellertid

sysselsättningsutvecklingen som är avgörande för skattebasernas, och därmed

de offentliga inkomsternas, utveckling.

För 2003 blev utfallet för de offentliga finanserna ett överskott på 0,

5 % av BNP. Detta var visserligen mindre än de målsatta 2,0 % av BNP,

men avvikelsen förklaras till stor del av att BNP-utvecklingen det året

blev svagare än beräknat. I budgetpropositionen för 2003 beräknades BNP

för 2003 växa med 2,5 % men utfallet blev 0,9 procentenheter lägre, dvs.

1,6 %. Dessutom utvecklades skatteintäkterna svagare än beräknat, även

med hänsyn tagen till den ekonomiska utvecklingen.

För innevarande år beräknas det finansiella sparandet uppgå till 0,7 %

av BNP, vilket är högre än det mål på 0,5 % av BNP som riksdagen

fastställde hösten 2003. I budgetpropositionen för 2004 skrev regeringen

att man avsåg att eventuellt ompröva målet för 2004 års finansiella

sparande mot bakgrund av den framtida konjunkturutvecklingen. Trots den

goda tillväxten under 2004 har utvecklingen på arbetsmarknaden dock

varit svag och det finns fortfarande outnyttjade resurser i ekonomin.

Med tanke på detta anser regeringen att det inte finns anledning att

ompröva målet för 2004 års finansiella sparande.

För det kommande året beräknas överskottet i de offentliga finanserna

uppgå till 0,6 % av BNP. För att inte riskera att hämma den ekonomiska

uppgången under 2005 bör finanspolitiken inte ges en alltför stram

inriktning. I stället måste tillfället utnyttjas till att varaktigt höja

sysselsättningen. Skulle den ekonomiska återhämtningen gå snabbare än

vad som nu beräknas avser regeringen att föreslå ett högre sparande för

2005.

Åren 2006 och 2007 beräknas det finansiella sparandet uppgå till 0,4

respektive 0,9 % av BNP. Det genomsnittliga överskottet sedan 2000

beräknas därmed uppgå till 1,4 % av BNP. Målet om ett överskott på 2 %

av BNP i genomsnitt över konjunkturcykeln ligger fast.

Den beräknade utvecklingen inom de tre delsektorer som omfattas av

överskottsmålet framgår av följande sammanställning.

Tabell 3.1 Offentliga sektorns finansiella sparande 2003-2007

Miljarder kronor

Som framgår av sammanställningen återfinns överskottet i de offentliga

finanserna främst i ålderspensionssystemet. Statens finansiella sparande

uppvisar ett underskott under hela perioden, vilket motverkas av att

sparandet i ålderspensionssystemet beräknas uppgå till ca 2 % av BNP

under prognosperioden. Kommunsektorn beräknas uppvisa ett relativt litet

men positivt finansiellt sparande från 2004 och framåt.

Skattekvoten, dvs. den offentliga sektorns skatter och avgifter i procent

av BNP, uppgick 2003 till 50,9 % och väntas minska till 49,0 % 2007.

Utgiftskvoten som 2003 motsvarade 55,6 % av BNP beräknas mot periodens

slut ha sjunkit till 53,2 %.

Under perioden 1998-2002 uppvisade statsbudgeten överskott som sammantaget

uppgick till 233,5 miljarder kronor. Statsskulden minskade under

motsvarande period med ca 300 miljarder kronor, i huvudsak till följd av

budgetöverskotten och valutakursvinster. En stor del av budgetöverskotten

är hänförliga till överföringarna från AP-fonderna, sammanlagt 145

miljarder kronor under perioden 1999-2002.

Den svaga konjunkturen 2003 innebar att budgetöverskotten förbyttes

till ett underskott på 46 miljarder kronor, bl.a. till följd av höga

arbetslöshetsutgifter för staten och fortsatt höga utgifter inom

ohälsoområdet. Nu prognostiserar regeringen fortsatta underskott i

statsbudgeten under perioden 2004-2007. De redovisade saldona bärs delvis

upp av vissa större engångseffekter, vilket framgår av efterföljande

sammanställning.

Tabell 3.2 Statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo samt statsskuldens

utveckling 2003-2007.

Miljarder kronor

Utgiftstaket för staten omfattar utgifterna på statsbudgetens utgiftsområden

exklusive statsskuldsräntor, utgifterna för ålderspensionssystemet och

en budgeteringsmarginal. Under perioden 2004-2007 beräknas de takbegränsade

utgifterna öka med 87 miljarder kronor eller med i genomsnitt 29 miljarder

kronor per år.

Tabell 3.3 Utgiftstak för staten och takbegränsade utgifter

2004-2007

Miljarder kronor

För åren 2004 och 2005 är budgeteringsmarginalerna mycket små. Regeringen

gör följaktligen bedömningen att utgiftstaket för 2004 riskerar att

överskridas om inga åtgärder vidtas. Därför avser regeringen att fatta

beslut om utgiftsbegränsande åtgärder som beräknas minska utgifterna

med ca 2,5 miljarder kronor. De områden som berörs är främst försvaret

(2 miljarder kronor) och det internationella biståndet (0,5 miljarder

kronor). Dessa utgiftsbegränsningar innebär att anslagssparandet 2005

ökar med motsvarande belopp. Även 2005 är emellertid budgeteringsmarginalen

mycket liten. För att minska risken för ett överskridande av utgiftstaken

nästa år kommer regeringen att i myndigheternas regleringsbrev besluta

om ett antal åtgärder som syftar till att den totala nettoförbrukningen

av anslagsbehållningar inte överskrider noll. Utskottet återkommer till

denna fråga i avsnitt 4.6.

3.2 Mål för det finansiella sparandet 2005

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avvisar motionsförslag om att ändra utformningen av de

budgetpolitiska målen. Därutöver tillstyrker utskottet regeringens förslag

att fastställa målet för den offentliga sektorns finansiella sparande

2005 till ett överskott på minst 0,5 % av bruttonationalprodukten.

Utskottet tillstyrker därmed proposition 2004/05:1 yrkande 4 samt

avstyrker här aktuella motionsförslag.

Jämför reservationerna 2 (m), 3 (fp) och 4 (kd, c).

Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som

innebär att de samlade offentliga finanserna ska uppvisa ett överskott

på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Överskottsmålet

omfattar staten, ålderspensionssystemet och den kommunala sektorn och

är definierat av EU:s regelverk för nationalräkenskaper, ENS-95. Eftersom

BNP för närvarande uppgår till ungefär 2 500 miljarder kronor innebär

detta mål uttryckt i nominella termer att de samlade inkomsterna för

staten, kommunerna och ålderspensionssystemet ska överstiga utgifterna

med i genomsnitt ca 50 miljarder kronor per år under en konjunkturcykel.

Överskottet kan ett visst år vara högre eller lägre, men för perioden

som helhet ska det motsvara 2 % av BNP.

Överskottsmålet på 2 % av BNP innebär att det skapas en buffert för att

möta de kommande påfrestningarna på de offentliga välfärdssystemen som

följer av den demografiska utvecklingen. Målet innebär också en betryggande

marginal till underskottsgränsen i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt

på 3 % av BNP.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.1.3) att riksdagen

fastställer målet att det finansiella sparandet i den offentliga sektorn

under 2005 ska uppgå till minst 0,5 % av BNP (yrkande 4).

Åren 2000 och 2001 överträffades målen för den offentliga sektorns

finansiella sparande med god marginal. Tillväxten i BNP var god utan att

inflationsmålet hotades eftersom den potentiella produktionsnivån ökade.

Dessutom blev skatteintäkterna högre än vad som beräknades när målen

fastställdes.

För 2003 fastställde riksdagen det årliga överskottsmålet till 2,0 % av

BNP. Till följd av den svaga allmänna konjunkturutvecklingen stannade

dock det offentliga sparandet vid 0,5 % av BNP. Trots detta uppgick det

årliga genomsnittet under perioden 2000-2003 till ca 2 % av BNP. Hösten

2003 beslutade riksdagen att fastställa målet för den offentliga sektorns

finansiella sparande för 2004 till 0,5 % av BNP. Tillväxten under 2004

bedöms nu bli väsentligt starkare än vad som bedömdes hösten 2003.

Eftersom sysselsättningen inte har förbättrats finns dock fortfarande

outnyttjade resurser i ekonomin. Regeringen bedömer mot den bakgrunden

att det inte finns anledning att ompröva målet på 0,5 % av BNP. Det

faktiska sparandet för 2004 beräknas till 0,6 %, vilket innebär att

målet för innevarande år beräknas klaras. För 2005 beräknar regeringen

att de offentliga finanserna kommer att uppvisa ett överskott på 0,6 %

av BNP. För att inte äventyra det övergripande målet om 2 % överskott

över en konjunkturcykel bör överskottet under 2005 inte tillåtas

underskrida 0,5 % av BNP.

Under prognosperioden, 2004-2007, beräknas inte sparandet nå upp till

2 % av BNP något av åren, vilket innebär att det genomsnittliga årliga

överskottet från 2000 minskar. Det genomsnittliga årliga överskottet

beräknas för perioden 2000-2007 uppgå till 1,4 % av BNP. Det svagare

offentliga sparandet sedan 2000 beror till en del på en svag konjunktur

med minskande skatteinkomster och ökad arbetslöshet. Till en del beror

försvagningen av saldot på en expansiv finanspolitik. Den offentliga

sektorns utgifter exklusive räntor steg mellan 2000 och 2003 med nära

3 % av BNP, men beräknas minska som andel av BNP under prognosperioden.

Trots det försvagas det finansiella sparandet som andel av BNP fram

till 2006. Detta beror på att skatteinkomsterna minskar i snabbare takt

än utgifterna. Tillväxten i BNP under 2004 och 2005 drivs i hög grad av

exporten, vilket gör att sysselsättningen utvecklas svagt. Viktiga

skattebaser ökar därför inte i samma takt som BNP och de offentliga

finanserna utvecklas därför relativt svagt trots den goda tillväxten.

Från och med 2002 uppvisar ålderspensionssystemet ett stabilt överskott

på ca 2 % av BNP. Den kommunala sektorn beräknas också uppvisa ett

överskott medan statens finansiella sparande uppvisar ett årligt underskott

på ca 1,5 % av BNP under perioden. Sparandets fördelning på den offentliga

sektorns delar framgår av nedanstående tabell.

Tabell 3.4 Den offentliga sektorns finansiella sparande fördelat på

delsektorer 2000-2007.

Procent av BNP

Eftersom det är svårt att bedöma längden på en konjunkturcykel är det

också svårt att bedöma måluppfyllelsen. För att bedöma om överskottens

nivå för enskilda år är förenliga med det medelfristiga målet analyserar

regeringen den strukturella nivån på överskotten. Vid denna beräkning

justeras det faktiska överskottet för konjunkturberoende variationer i

offentliga inkomster och utgifter samt för vissa andra tillfälliga

effekter. Detta justerade sparande visar den underliggande, eller

strukturella, nivån på det finansiella sparandet. Vid ett långsiktigt

överskottsmål på i genomsnitt 2 % av BNP bör det strukturella sparandet

varje enskilt år normalt motsvara, eller ligga nära, denna nivå. Avviker

det kan detta sägas spegla i vilken omfattning aktiva finanspolitiska

åtgärder sätts in för att stabilisera ekonomin vid sidan av de automatiska

stabilisatorerna. Ett strukturellt sparande som avviker från 2 % kan

också vara nödvändigt om föregående år avviker markant från målet

eftersom anpassningar till målet normalt bör ske successivt.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick 2003 till 0,5 % av

BNP. Det s.k. BNP-gapet bedöms samtidigt ha uppgått till -1,4 %, vilket

innebär att det fanns gott om lediga resurser i ekonomin. Det strukturella,

eller annorlunda uttryckt konjunkturrensade, överskottet uppgick till

1,5 % av BNP. Avvikelsen från riktmärket 2 % var således begränsad under

2003 och betydligt mindre än året dessförinnan. Det strukturella sparandet

bedöms vara något starkare under 2004 men under 2005 ökar åter avvikelsen

från 2 % till följd av den expansiva finanspolitiken. Fram till 2007 är

det strukturella sparandet i stort sett oförändrat och uppgår till knappt

1 % av BNP. Vid en bedömning av måluppfyllelsen måste man dock ta hänsyn

till att perioden 2000-2007 inte kan anses vara en fullständig

konjunkturcykel eftersom BNP-gapet har varit negativt alla år utom 2000 och

bedöms slutas under 2007.

Utvecklingen i de offentliga finanserna uttryckt som strukturellt

sparande framgår av följande sammanställning.

Tabell 3.5 Strukturellt finansiellt sparande i den offentliga sektorn

2000-2007

Procent av BNP

Överskottsmålet tillåter att det finansiella sparandet avviker från 2 %

för enskilda år för att jämna ut konjunktursvängningarna. Sedan

budgetpropositionen för 2004 anger regeringen dock inte preciserade mål för

det offentliga sparandet tre år framöver utan endast för nästkommande

år. Målet för det enskilda året ska bestämmas med hänsyn till både det

övergripande målet över en konjunkturcykel och det aktuella konjunkturläget.

Att fastställa mål för tre år framöver är emellertid vanskligt eftersom

det är svårt att göra träffsäkra konjunkturprognoser med en tidshorisont

på 3-4 år.

Det svenska överskottsmålet är väsentligt mer ambitiöst än det som

EU-länderna satt upp inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten. De

svenska offentliga finanserna är också betydligt starkare än genomsnittet

inom EU. Under perioden 2000-2003 uppvisade Sverige ett finansiellt

sparande i den offentliga sektorn på 2,0 % av BNP i genomsnitt, att

jämföra med genomsnittet för EU-länderna som visade ett genomsnittligt

underskott på 1,6 % av BNP.

Mot bakgrund av den svaga sysselsättningsutvecklingen bedömer regeringen

att det vore riskabelt att nu strama åt ekonomin. En återgång till ett

överskott på 2 % av BNP måste ske gradvis för att inte riskera att bromsa

den ekonomiska återhämtningen. Uppgången måste utnyttjas för att höja

sysselsättningen varaktigt, vilket också förbättrar möjligheterna att

bygga upp en buffert inför nästa lågkonjunktur.

Mot denna bedömning föreslår regeringen att målet för den offentliga

sektorns finansiella sparande under 2005 fastställs till 0,5 % av BNP.

Skulle den ekonomiska återhämtningen gå snabbare än vad som nu beräknas

kommer regeringen att föreslå att sparmålet för 2005 höjs. Det övergripande

målet om ett överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel

ligger fast.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi231 att budgetpolitiken ska

inriktas på ett långsiktigt mål för den offentliga sektorns skuldsättning.

Motionärernas samlade bedömning är att den konsoliderade offentliga

sektorns bruttoskuld bör reduceras till 40 % av BNP, och att detta bör

uppnås inom cirka fem år. För att åstadkomma en sådan skuldminskning

krävs ett strukturellt finansiellt sparande på åtminstone 2 % av BNP de

närmaste åren. När skuldmålet har uppnåtts finns det skäl att överväga

ytterligare reduktion av skuldsättningen. Det operativa målet för det

strukturella finansiella sparandet i den offentliga sektorn bör sättas

så att skuldnivån blir långsiktigt uthållig. Eftersom kommunsektorn är

ålagd ett balanskrav är det rimligt att räkna med att den sektorn i

genomsnitt är i finansiell balans. Därtill är pensionssystemet självständigt

och självreglerande i förhållande till statsfinanserna. Statens finansiella

sparande är därmed det enda instrument som återstår för att upprätthålla

målet om ett genomsnittligt strukturellt sparande på 2 % av BNP för

hela den offentliga sektorn. Motionärerna förordar därför att ett mål

anges för statens finansiella sparande trots att detta endast är ett

instrument för budgetpolitiken, inte ett egentligt mål. Statens finansiella

sparande bör enligt motionärerna fastställas till -0,6; -0,1 och 0,7 %

av BNP för åren 2005 till 2007 (yrkande 4). Detta innebär enligt

motionärerna att det strukturella sparandet i den offentliga sektorn uppgår

till 2,2; 2,4 respektive 3,0 % åren 2005-2007.

Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi232 att eftersom

pensionssystemet ät autonomt bör inte dess sparande räknas in i det mål

som fastställs. Pensionssystemets medel kan inte användas till andra

offentliga utgifter än pensioner. För kommunerna gäller ett balanskrav,

och man bör kunna räkna med att den kommunala sektorn är i balans.

Därför är det nödvändigt att sätta ett nytt mål för de offentliga

finanserna, vilket bör vara att statens finansiella sparande ska uppvisa

balans över konjunkturcykeln, normalt 4 till 5 år (yrkande 5). I motion

Fi277 (fp) framförs ett yrkande av samma innebörd (yrkande 1). Ett sådant

mål innebär att statsskulden inte kommer att växa i nominella tal och

den kommer att sjunka som andel av BNP. I kombination med försäljningar

av statliga företag kommer detta att minska statsskulden i kronor räknat

och statens räntebörda kommer också att minska. En låg skuldsättning

ger stor rörelsefrihet i den ekonomiska politiken vid nedgångar i

konjunkturen, skriver motionärerna. Successivt uppnås ett bättre offentligt

sparande med motionärernas politik, men det ekonomisk-politiska målet

avser statens finansiella sparande. Den målsatta balansen i statens

finansiella sparande uppnås enligt motionärerna inte inom de närmaste

tre åren, och bortom den kommande treårsperioden behövs ett överskott

på ca 1,8 % av BNP i ett par år, vilket enligt motionärerna vore möjligt

att uppnå utan drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken.

Motionärerna föreslår att målet för det finansiella sparandet 2005 fastställs

till -1,3 % av BNP (yrkande 6). Motionärerna föreslår även att riksdagen

ska godkänna deras beräkning av den offentliga sektorns finansiella

sparande som uppgår till 1,0; 0,9 respektive 1,3 % för åren 2005-2007

(yrkande 7).

Kristdemokraterna anser i motion Fi233 att regeringens förslag till

budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras

med ett mål om balans i statens finansiella sparande (yrkande 12). En

sådan restriktion innebär att skatteuttaget varken blir större eller

mindre än nödvändigt oavsett nivå på det totala skatteuttaget. Ett

balansmål för statens finansiella sparande över konjunkturcykeln blir

liktydigt med en ambition att statsskulden inte ska öka över tiden, ens

i nominella termer. På grund av de stora underskotten måste dock målet

trappas in stegvis, påpekar motionärerna.

Motionärerna föreslår också ett etappmål för statsskulden som innebär

att skulden ska minskas till under 40 % av BNP senast 2007 (yrkande 10).

Detta ska huvudsakligen åstadkommas genom försäljning av statliga

företag, och i viss mån genom en stramare finanspolitik. Kristdemokraterna

uppger att deras budgetförslag innebär att statsskulden 2007 blir knappt

40 % av BNP, dvs. nästan 7 % av BNP lägre än i regeringens förslag.

Motionärerna anser också att regeringen bör fullfölja arbetet med att

presentera en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS (yrkande

13). De erinrar om att den tidigare finansministern Erik Åsbrink tog

initiativ till att utforma en sådan strategi men aldrig gavs tillfälle

att slutföra detta arbete. En sådan strategi behövs enligt motionärernas

mening om Sverige ska klara den dubbla utmaning som följer av en ökad

internationalisering med dess krav på sänkt skattetryck samtidigt som

den demografiska utvecklingen med alltfler äldre snarare ställer krav

på motsatsen.

Centerpartiet framhåller i motion Fi234 att statsfinanserna måste ha

sådan styrka att ett budgetöverskott råder i högkonjunktur och att det

inte uppstår ett budgetunderskott vid en normal lågkonjunktur. Regeringens

mål om ett överskott i de offentliga finanserna har visat sig medföra

en risk att avsättningar för framtida pensioner används för att täcka

underskott i statens finanser, anser motionärerna. Centerpartiet förordar

därför ett balanskrav som innebär att statsbudgeten inte ska visa

underskott över en konjunkturcykel. Motionärernas målsättning är också

att statsskulden ska minska som andel av BNP till högst 40 % inom de

närmaste två mandatperioderna (yrkande 5).

Finansutskottets ställningstagande

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet förespråkar alla ett

mål om att statens finansiella sparande ska vara i balans över en

konjunkturcykel. Kristdemokraterna och Centerpartiet har dessutom ambitionen

att statsskulden ska minska till ca 40 % av BNP om än i olika takt.

Kristdemokraterna har som etappmål att skulden ska ha nått denna nivå

senast 2007 och att skulden därefter bör fortsätta att minska som andel

av BNP. Centerpartiet har den något mer modesta målsättningen att

skuldnivån på högst 40 % av BNP ska nås inom de två närmaste mandatperioderna,

dvs. senast 2010. Moderata samlingspartiet anser att målet bör avse

den offentliga bruttoskulden, som ska reduceras till cirka 40 % av BNP

om cirka fem år. Som ett medel för att nå detta föreslår Moderaterna

mål för statsfinanserna åren 2005-2007. Dessa mål innebär enligt

motionärerna att den offentliga sektorns finansiella sparande kommer att

uppgå till 2,2; 2,4 och 3,0 % av BNP under perioden 2005-2007. Sammantaget

innebär detta att det genomsnittliga finansiella sparandet åren 2000-2007

uppgår till 2,2 % av BNP.

I samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen väcktes

motionsyrkanden med samma eller snarlik innebörd. Vid behandlingen av

dessa framförde utskottet flera argument för att inte ändra utformningen

av nuvarande mål för de offentliga finanserna. Våren 2004 (bet.

2003/04:FiU20) skrev utskottet:

För kommunsektorn gäller ett krav på att det finansiella sparandet ska

vara i balans. Det finansiella sparandet i ålderspensionssystemet

beräknas enligt Långtidsutredningen uppgå till ca 2 % av BNP till år 2010.

Av detta följer att regeringens mål om ett överskott på 2 % av BNP i

hela den offentliga sektorn innebär att statens finansiella sparande i

genomsnitt ska vara i balans åren framöver. Oppositionspartiernas förslag

om ett balansmål för staten innebär således i detta avseende inte någon

skillnad gentemot regeringens mål för hela den offentliga sektorn,

åtminstone inte för den överskådliga framtiden. Inte heller Moderaternas

förslag om ett skuldmål innebär någon verklig skillnad. Moderaterna

kommer själva fram till att ett överskott på 2 % i de offentliga finanserna

är vad som krävs för att nå deras föreslagna skuldmål. De olika

målformuleringarna innebär således alla en snarlik avvägning av de offentliga

finansernas styrka. Det förefaller därför, enligt utskottets uppfattning,

som om det i praktiken råder en bred enighet kring att målet för de

offentliga finanserna är väl avvägt. Det som skiljer är i stället målens

tekniska utformning.

Oppositionspartierna för fram en rad argument för att målet inte bör

avse hela den offentliga sektorns finansiella sparande, utan bara statens,

alternativt den offentliga bruttoskulden.

Den bärande tanken bakom förslaget om ett balansmål för statens finansiella

sparande är att ålderspensionssystemet är självständigt och inte kan

användas som budgetregulator med mindre än att pensionsöverenskommelsen

rivs upp. Kommunsektorn är ålagd ett balanskrav. Det är därför logiskt

att målet avser den sektor som regering och riksdag har full möjlighet

att påverka, nämligen staten. Överskottet i de offentliga finanserna

ligger i dag helt och hållet i pensionssystemet medan staten uppvisar

ett underskott. Detta är inte en hållbar situation utan innebär att

pensionärernas tillgångar hotas på längre sikt, eftersom staten framöver

kan behöva göra anspråk på dessa för att balansera sin egen ekonomi.

Ett mål för den offentliga bruttoskulden ger starkare incitament att

använda oväntade och tillfälliga förbättringar till amorteringar. Avser

målet det finansiella sparandet ökar i stället risken att sådana

förstärkningar används till budgetförsvagande reformer, anser Moderaterna.

En lägre skuldnivå ger också ökat finanspolitiskt handlingsutrymme

framöver samtidigt som det minskar risken för en eskalerande skuld- och

räntespiral i händelse av en ny, riktigt djup, lågkonjunktur.

Utskottet delar inte åsikten att det vore lämpligare att ha ett mål för

statens finansiella sparande eller för den offentliga skulden än att

behålla målet för finansiellt sparande i hela den offentliga sektorn.

Det finns flera skäl till detta.

Ett mål för den offentliga bruttoskulden, och likaså för statsskulden,

skulle riskera att innebära en lockelse att uppnå målet genom engångsvisa

åtgärder, och även sådana åtgärder som inte förbättrar den offentliga

nettoskulden. Ett bruttoskuldmål skulle kunna nås genom omfattande

försäljningar av statlig egendom, trots att sådana försäljningar inte

behöver innebära en förbättring av den offentliga ekonomin. Statsskulden

påverkas dessutom av många faktorer som är av teknisk karaktär och därför

har mindre betydelse i ekonomisk-politiskt perspektiv. Det förefaller

t.ex. inte välbetänkt att anpassa finanspolitiken till effekter på

skuldsättningen då valutakursen ändras. Ett skuldmål skulle riskera att

inte vara särskilt operativt lämpligt.

Ett återkommande argument mot dagens mål för hela den offentliga sektorn

är att det hotar pensionärernas pengar. För att täcka sina egna underskott

skulle staten förr eller senare behöva ta pensionssystemets sparande i

anspråk. En sådan verklighetsbeskrivning är enligt utskottets uppfattning

direkt missvisande. Det förhållandet att det finns ett betydande överskott

i pensionssystemet gör det förvisso möjligt att underbalansera statens

finansiella sparande utan att äventyra de samlade offentliga finanserna.

Detta är en ekonomisk-politisk avvägning som görs avseende de offentliga

finanserna. Den avvägningen äventyrar inte pensionsöverenskommelsen och

hotar inte pensionärernas pengar. De offentliga finanserna fortsätter

att vara starka och skuldkvoten minskar till 2006 trots underskottet i

statens finansiella sparande.

I ett stabiliseringspolitiskt perspektiv måste de samlade offentliga

finanserna beaktas. Om man ska bedöma ekonomins samlade efterfrågan kan

man inte bortse från pensionssystemet och kommunsektorn. Att bara

betrakta staten skulle lätt kunna leda till en felaktigt avvägd

efterfrågepolitik. Om finanspolitiken inriktas på ett mål för statens

finansiella

sparande skulle det därför ändå behövas ett annat mått för att göra

stabiliseringspolitiska avvägningar. Detta skulle enligt utskottets

mening innebära en onödig komplikation och riskera att göra finanspolitiken

mindre tydlig.

Ett mål som avser hela den offentliga sektorn är mindre känsligt för

organisatoriska förändringar än ett mål för staten. För att vara jämförbart

över tiden måste ett mål för staten justeras för ansvarsförändringar

mellan staten och kommunsektorn. Detsamma gäller t.ex. för engångsöverföringarna

från pensionssystemet till staten som följde av pensionsreformens ändrade

ansvarsfördelning. Ett mål som avser hela den offentliga sektorn är

därför i denna mening stabilare över tiden. Även för riksdagens arbete

med att jämföra de politiska alternativen skulle ett mål för staten

kunna innebära en komplikation. Flera riksdagspartier förordar nämligen

omfattande förändringar av ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Avgränsningen av staten skulle därför kunna variera mellan partierna,

vilket i hög grad skulle försvåra jämförelser av de olika budgetalternativen.

Ännu ett viktigt skäl till att målet bör avse hela den offentliga sektorn

är att detta är en internationell standard. Sveriges nuvarande överskottsmål

är definierat i överensstämmelse med det mått som EU använder i

stabilitets- och tillväxtpakten. Detta underlättar givetvis internationella

jämförelser, men det bidrar också till ökad tydlighet i finanspolitiken.

Om Sverige skulle välja ett mål för staten skulle vi alltså behöva

använda ett mått i den inhemska politiken och ett annat i EU-sammanhang.

Detta skulle enligt utskottets mening göra finanspolitiken mindre tydlig.

Väljer man att ersätta målet för de offentliga finanserna med ett

balansmål för staten kan i ett längre perspektiv följden bli att

finanspolitiken försvagas. Om balanskravet för kommunerna upprätthålls och

målet för statens finansiella sparande sätts till exempelvis noll, kommer

det samlade offentliga sparandet att följa sparandet i pensionssystemet.

När de demografiska påfrestningarna sänker överskotten i pensionssystemet,

och kanske vänder dem till underskott, minskar det samlade offentliga

sparandet i motsvarande grad. Säkerhetsmarginalen mot stabilitets- och

tillväxtpaktens underskottsgräns på 3 % av BNP kommer då att krympa.

Med ett mål för hela den offentliga sektorn måste stigande underskott

i pensionssystemet balanseras av stigande överskott i någon annan sektor.

Så är inte fallet om målet endast avser staten.

Om motionärerna är ute efter en stramare finanspolitik än regeringens

vore det att föredra, enligt utskottets uppfattning, att föreslå ett

höjt mål för sparandet i hela den offentliga sektorn i stället för att

bryta ut staten och skapa ett mer begränsat mål. Det förefaller dock,

att döma av de föreslagna målformuleringarna, som om motionärerna i

praktiken inte förespråkar ett stramare mål för finanspolitiken än

regeringen.

Utskottet anser sammanfattningsvis inte att det finns anledning att

vare sig ersätta eller komplettera dagens mål med ett mål för statens

finansiella sparande, eller införa ett mål för den offentliga skulden.

I de nu aktuella motionerna framför motionärerna inte några nya motiv

för sina förslag till alternativ utformning av målen för budgetpolitiken.

Utskottet ser heller ingen anledning att frångå sitt tidigare

ställningstagande.

Sedan hösten 2003 föreslår regeringen preciserade saldomål endast för

det närmast kommande året, i stället för avseende de tre kommande åren

som man gjorde tidigare. Utskottet hade inget att invända mot denna

förändring utan ansåg att förändringen kunde betraktas som en anpassning

till den rådande verkligheten. De preciserade saldomålen hade i praktiken

inte någon styrande effekt för budgetpolitiken. Moderata samlingspartiet

föreslår att mål för statens saldo ska fastställas både för 2005, 2006

och 2007. Någon anledning till att man vill gå tillbaka till den tidigare

ordningen med preciserade saldomål tre år framöver anger motionärerna

emellertid inte. Utskottet har för sin del inget att invända mot den nu

gällande ordningen att ett preciserat mål för det offentliga saldot

endast anges för det närmast kommande året.

Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot två fleråriga mål -

saldomålet och utgiftstaket - som lagt grund för en sund och stabil

utveckling av de offentliga finanserna. Denna omständighet har bidragit

till att Sverige i dag har internationellt sett starka offentliga

finanser. Av EU:s numera 25 medlemsländer var det under 2003 endast sju

som uppvisade överskott i sina samlade offentliga finanser medan 18

länder uppvisade underskott. Av de sju länderna med överskott var det

tre vars överskott var större än Sveriges, Danmark (1,5 %), Finland (2,

3 %) och Estland (2,6 %). Genomsnittet bland EU-länderna var ett underskott

på 2,7 % av BNP, och flera länder hade betydligt större underskott än

de 3 % av BNP som stabilitets- och tillväxtpakten stipulerar. Även USA

och Japan uppvisar stora underskott i sina offentliga finanser. Vid en

internationell jämförelse hävdar sig således Sveriges offentliga finanser

väl.

Nuvarande överskottsmål på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel

har gällt sedan 2000. Under de två första åren motsvarade det finansiella

sparandet i den offentliga sektorn 5,1 respektive 2,9 % av BNP enligt

de reviderade NR-beräkningar som numera tillämpas och bygger på en

periodiserad redovisning. Överskotten översteg dessa båda år med bred

marginal den målsatta genomsnittsnivån.

För 2004 bedöms nu BNP-tillväxten bli betydligt starkare än vad regeringen

bedömde under våren. Sysselsättningen bedöms dock inte förbättras och

det finns fortfarande outnyttjade resurser i ekonomin. Mot den bakgrunden

ser utskottet ingen anledning att ompröva målet att 2004 års finansiella

sparande i den offentliga sektorn ska uppgå till minst 0,5 % av BNP.

För 2005 bedöms det samlade offentliga sparandet uppgå till 0,6 % av

BNP. Utskottet delar regeringens bedömning att överskottet under 2005

inte bör tillåtas underskrida 0,5 % av BNP för att inte äventyra det

övergripande målet om överskott på 2 % av BNP i genomsnitt över

konjunkturcykeln.

Kristdemokraterna föreslår liksom i våras också att riksdagen ska ålägga

regeringen att fullfölja ett tidigare påbörjat arbete med att presentera

en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi. Utskottet stöder inte detta

förslag utan vidhåller sin uppfattning att riksdagen inte i detalj bör

reglera hur regeringen utformar sin långsiktiga strategi för att möta

problem av det slag som motionärerna tar upp.

Utskottet anser dock att det är viktigt att upprätthålla långsiktigheten

i bedömningen av saldomålet genom att analysera saldots nivå och utveckling.

Det offentliga saldot kan avvika från 2 % av BNP för enskilda år, både

för att de automatiska stabilisatorerna tillåts verka för att jämna ut

konjunkturvariationer och för att även aktiva finanspolitiska åtgärder

ska kunna användas. I budgetpropositionen finns en analys där de redovisade

saldona justeras för konjunkturläge och engångseffekter. Genom dessa

justeringar beräknas ett s.k. strukturellt saldo, som ger en indikation

om hur saldot skulle ha varit vid en normal konjunktur och utan

engångseffekter. Analysen visar att det strukturella saldot sedan 2001 är

högre än det faktiska, men att skillnaden avtar. År 2007 bedöms BNP-gapet

vara slutet, vilket innebär att det faktiska och strukturella saldot

sammanfaller. Båda beräknas det året uppgå till 0,9 % av BNP.

Regeringen konstaterar i propositionen att det genomsnittliga överskottet

i de offentliga finanserna under perioden 2000-2007 beräknas till 1,4 %

av BNP. Denna period kan enligt regeringen emellertid inte anses utgöra

en normal konjunkturcykel eftersom BNP-gapet i genomsnitt har varit

negativt. En stramare finanspolitik skulle riskera att bromsa

sysselsättningsutvecklingen och därmed göra det än svårare att uppnå saldomålet

på längre sikt. I stället måste den uppåtgående konjunkturen utnyttjas

för att varaktigt höja sysselsättningen. Annars blir det svårare att

bygga upp en buffert inför nästa lågkonjunktur. Regeringen skriver vidare

att om den ekonomiska återhämtningen sker snabbare än vad som nu

prognostiseras kommer man att föreslå ett högre sparande för kommande år,

samt att det övergripande målet om ett överskott på 2 % över

konjunkturcykeln ligger fast.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är av största vikt för

sysselsättning och tillväxt att långsiktigt upprätthålla sunda offentliga

finanser. De kommande demografiska påfrestningarna och Sveriges åtaganden

i EU ger stark anledning att bedriva en ansvarsfull och uthållig

budgetpolitik. Utskottet delar regeringens uppfattning att den uppåtgående

konjunkturen måste utnyttjas till att varaktigt höja sysselsättningen.

En hög sysselsättning är nämligen en viktig förutsättning för att de

offentliga finanserna ska kunna vara långsiktigt starka. Det vore därför

riskabelt att strama åt ekonomin för att på kort sikt stärka det offentliga

saldot, när en sådan politik troligen skulle försvåra möjligheterna att

på lång sikt upprätthålla starka offentliga finanser.

Utskottet kan emellertid konstatera att saldot för de offentliga finanserna

sedan år 2000, oavsett om man betraktar det faktiska saldot eller det

strukturella, uppvisar en betydande avvikelse från målet om ett överskott

på 2 % över konjunkturcykeln, samtidigt som regeringen understryker att

överskottsmålet ligger fast. Vid behandlingen av 2004 års ekonomiska

vårproposition ansåg utskottet att en analys av saldomålets och

budgetpolitikens långsiktiga utveckling var mycket angelägen. Utskottet

skrev (bet. 2003/04:FiU20):

Till hösten kommer regeringen att uppdatera sina bedömningar av de

offentliga finanserna samt föreslå riksdagen ett utgiftstak för 2007. I

detta förslag avser regeringen att beakta behovet av en budgeteringsmarginal

som har ett utrymme för konjunkturella variationer i sysselsättningen.

Utskottet anser att det vore önskvärt om förslaget till utgiftstak på

ett tydligare sätt än i dag kunde kopplas såväl till en diskussion om

sysselsättningen som saldots långsiktiga utveckling. Åtgärder för att

stimulera efterfrågan och upprätthålla sysselsättningen har vidtagits

genom såväl ökade offentliga utgifter som minskade inkomster. Saldomålet

framstår därför ur statsfinansiell synvinkel som en mer avgörande

restriktion än utgiftstaket. En analys av saldomålets och budgetpolitikens

långsiktiga utveckling måste mot denna bakgrund ses som mycket angelägen,

och borde med fördel kunna presenteras så att det framgår att utgiftstak

och saldomål bildar en sammanhängande enhet som verkar i riktning för

att upprätthålla en ansvarsfull och långsiktigt hållbar budgetpolitik.

Av skäl som redogörs under avsnitt 4.3.1 i detta betänkande föreslår

regeringen visserligen inte något utgiftstak för 2007 i årets

budgetproposition, utan avser att i stället återkomma till riksdagen med

förslag till utgiftstak för både 2007 och 2008 i nästa års budgetproposition.

Detta innebär emellertid inte att en analys av saldomålets och

budgetpolitikens långsiktiga utveckling blivit mindre angelägen.

Med det anförda tillstyrker utskottet proposition 2004/05:1 yrkande 4

och avstyrker motionerna Fi231 (m) yrkande 4, Fi232 (fp) yrkandena 5,

6 och 7, Fi277 (fp) yrkande 1, Fi233 (kd) yrkandena 10, 12 och 13 samt

Fi234 (c) yrkande 5.

4 Budgetpolitikens inriktning

4.1 Utgångspunkter för utskottets prövning

Efter budgetkrisen i början av 1990-talet förbättrades tillståndet i de

offentliga finanserna snabbt tack vare omfattande besparingar och

inkomstförstärkningar. År 1993 uppgick underskottet i de offentliga

finanserna till 11,9 % av BNP. Detta mycket stora underskott hade till år

2000 vänts till ett överskott på 5,1 % av BNP 2000. Sedan dess har

överskotten i de offentliga finanserna minskat men Sverige har i motsats

till flertalet andra EU-länder fortsatta överskott i de offentliga

finanserna. Överskottet uppgår i år till 0,7 % av BNP och väntas försvagas

något under 2005 och 2006 men åter öka till 0,9 % av BNP år 2007.

Med de tidigare stora underskotten ökade också skuldbördan snabbt. Den

offentliga sektorns bruttoskuld hade i slutet av 1996 vuxit till nästan

74 % av BNP, vilket var 14 procentenheter mer än vad skuldkriteriet i

Maastrichtfördraget tillåter. Därefter skedde en vändning, och man räknar

nu med att bruttoskulden ska ha minskat till ca 49 % av BNP vid utgången

av 2007.

Den växande skuldbördan urholkade också snabbt den offentliga sektorns

förmögenhetsställning. Skulderna växte sig större än de finansiella

tillgångarna inklusive AP-fonden, och denna nettoskuld ökade till 467

miljarder kronor eller närmare 27 % av BNP under 1996. Men med de stora

finansiella överskotten åren därefter var nettoskulden helt avvecklad

2001. Nedgången på aktiemarknaden 2002 medförde åter en nettoskuld men

2003 vändes denna till en nettoförmögenhet på ca 30 miljarder kronor

eller drygt 1 % av BNP. Regeringen räknar inte med någon värdeförändring

på aktiemarknaden utan förutser nu en successiv ökning av nettoförmögenheten

i takt med det finansiella sparandet. Vid utgången av 2007 bedömer

regeringen att den offentliga sektorns samlade nettoförmögenhet kommer

att uppgå till 106 miljarder kronor, vilket motsvarar 3,6 % av BNP.

Statsskulden - mätt i nominella termer - var som störst i slutet av

1998 då den uppgick till 1 445 miljarder kronor. Den har därefter minskat

och beräknas vid årets slut uppgå till 1 240 miljarder kronor.

Den snabba förbättringen av de offentliga finanserna förklaras till en

del av en gynnsam ekonomisk utveckling. Helt avgörande har emellertid

varit den förda budgetpolitiken och de omfattande saneringsprogram som

genomfördes i mitten av 1990-talet. Saneringsprogrammen följdes därefter

av en strikt tillämpad målstyrning med fleråriga mål i form av utgiftstak

för staten och överskottsmål för de offentliga finanserna.

Fastställda utgiftstak har hittills inte bara hållits utan har fram t.

o.m. 2002 också underskridits med i genomsnitt 6 miljarder kronor per

år. Utgiftstaken har sedan 2000 kompletterats med målet att de offentliga

finanserna ska visa ett överskott på 2 % per år över en konjunkturcykel.

Denna form av målstyrning har kommit att bli ett viktigt inslag i

budgetpolitiken. Genom att tre år i förväg bestämma omfattningen av de

statliga utgifterna och därefter hålla fast vid detta åtagande blir

budgetpolitiken långsiktig och mer förutsägbar. Utgiftstaket förhindrar

att tillfälligt högre inkomster användas för att finansiera varaktigt

högre utgifter, och varje nytt utgiftsåtagande måste finansieras genom

prioriteringar inom utgiftstakets ram. Regeringen är enligt budgetlagen

dessutom skyldig att vidta åtgärder om utgiftstaken hotar att överskridas,

och återkommande har regeringen också själv genomfört eller föreslagit

riksdagen olika besparingar för att förhindra detta. Med en sådan

inriktning främjas trovärdigheten i den förda politiken.

Saldomålen hade till en början en mer underordnad betydelse, främst

beroende på den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och att målen under

2000 och 2001 överträffades med mycket bred marginal. I tider med snabbt

växande offentliga inkomster är saldomålet i praktiken inte samma

bindande restriktion som utgiftstaket. Inkomster utöver den målsatta

överskottsnivån kan då antingen användas för skattesänkningar eller för

amortering av statsskulden. De kan däremot inte annat än i begränsad

omfattning användas för nya utgiftsåtaganden eftersom utgiftstaket utgör

en fix, beloppsmässigt preciserad gräns för hur stora utgifter som staten

kan ta på sig.

Vid en svagare ekonomisk utveckling förskjuts tyngdpunkten från utgiftstak

mot saldomål. Om ökningen av de offentliga inkomsterna bromsas upp,

måste nämligen även utgiftsökningarna bli mer återhållsamma för att man

inte ska riskera det långsiktiga överskottsmålet. I ett sådant läge kan

saldomålets krav på ett visst genomsnittligt överskott under en

konjunkturcykel t.o.m. få till följd att hela utrymmet under ett fastställt

utgiftstak inte kan tas i anspråk. Utgiftstaket blir då underordnat

saldomålet som restriktion.

Omständigheter som dessa har bidragit till att Sverige i motsats till

många andra länder kunnat möta den senaste internationella konjunkturnedgången

utan ohållbara underskott. Medan de 12 euroländerna i år beräknas ha

ett genomsnittligt finansiellt underskott motsvarande 2,8 % av BNP har

vi fortfarande överskott1De euroländer som beräknas uppvisa störst

underskott 2004 är Tyskland (-3,7 %), Frankrike (-3,8 %), Portugal (-3,

8 %), Grekland (-3,2 %), Italien (-3,1 %) och Nederländerna (-3,1 %).

Även andra stora OECD-medlemmar beräknas ha betydande underskott, t.ex.

Storbritannien (-2,9 %), Japan (-7,1 %) och USA (-4,7 %). Det genomsnittliga

underskottet i OECD uppgår till 3,6 %. (Källa: OECD Economic outlook.).

Våra marginaler till stabilitets- och tillväxtpaktens krav på att

underskotten inte får överstiga 3 % av BNP är goda.

För de kommande tre åren räknar regeringen med att såväl den konsoliderade

bruttoskulden som statsskulden kommer att öka i absoluta tal, men likväl

minska som andel av BNP.

Även om utvecklingen i Sverige i många avseenden är mera gynnsam än i

vår omvärld måste man enligt utskottets mening också beakta att våra

offentliga finanser är starkt konjunkturkänsliga och att utrymmet för

mer långtgående stimulansåtgärder är begränsat om förtroendet för

överskottsmålet ska kunna upprätthållas.

Ska man kunna bedriva en aktiv stabiliseringspolitik utan att underskotten

blir för stora behövs en säkerhetsmarginal. Det är därför nödvändigt

att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila

statsfinanser vidmakthålls. Sunda offentliga finanser är en förutsättning

för en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning.

Enligt utskottets mening måste detta vara utgångspunkten för utskottets

prövning av de olika budgetalternativen.

Utskottet övergår därmed till att pröva de alternativa budgetförslag

som förts fram. Tidigare i detta betänkande har utskottet i avsnitt 2.

1 översiktligt återgivit innehållet i oppositionspartiernas förslag. I

det följande går utskottet igenom och analyserar de olika förslagen.

4.2 Utskottets bedömning av de olika budgetalternativen

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiets budgetpolitik som föreslås i motion Fi231 (m)

kan sammanfattas i fyra punkter.

För det första måste skatterna sänkas för att få fler i arbete.

Skatteförslagen är huvudsakligen inriktade på att minska marginaleffekterna

för låg- och medelinkomsttagare, men motionärerna presenterar också

andra förslag, t.ex. om fastighetsskatten, som påverkar beskattningen

av hushållen.

För det andra måste transfereringssystemen stramas upp och

försäkringsmässigheten

öka. Stramare bidragssystem ökar arbetsutbudet, förbättrar ekonomins

funktionssätt och bidrar till att minska den långsiktiga arbetslösheten,

anser motionärerna.

För det tredje ska tryggheten öka genom förbättrad kvalitet inom de

offentliga verksamheterna. Rättstryggheten, skolan, sjukvården och

försvaret ska stärkas och avgiftsfinansieringen inom välfärden öka.

Motionärerna accepterar regeringens förslag om resurstillskott till

kommunerna på 7,5 miljarder kronor men anser att stöden i stället bör

ges som generella bidrag. Sammantaget, hävdar motionärerna, tillförs de

offentliga kärnverksamheterna mer än 20 miljarder kronor utöver regeringens

förslag genom den moderata politiken.

För det fjärde måste företagsklimatet förbättras. Motionärerna föreslår

att förmögenhetsskatten avvecklas, att reformering av 3:12-reglerna

påskyndas och att villkoren för småföretagare förbättras. Beskattningen

av näringslivet beräknas minska med ca 5 miljarder kronor när förslagen

får full effekt.

Den enskilt särklassigt största åtgärden på skattesidan är ett arbetsavdrag

som minskar de offentliga skatteinkomsterna med drygt 50 miljarder kronor.

Arbetsavdraget leder till betydligt lägre marginaleffekter så att det

blir avsevärt mycket bättre att leva på arbetsinkomster än att leva på

bidrag.

De moderata skattesänkningarna beräknas nästa år uppgå till 48 miljarder

kronor och får efter hand större genomslag och ökar 2007 till 58 miljarder

kronor. Moderata samlingspartiet räknar också med att höja graden av

egenfinansiering i arbetslöshetsförsäkringen och redovisar detta som en

ökad inkomst. Sammantaget beräknas inkomsterna i det moderata budgetförslaget

därmed minska med 38 miljarder kronor. Skattesänkningarna och de föreslagna

utgiftsökningarna finansieras framför allt genom att bidragssystemen

görs mindre generösa. I motionen räknar Moderata samlingspartiet med

besparingar på ca 68 miljarder kronor och nya satsningar på 24 miljarder

kronor. Sammantaget uppgår därmed utgiftsminskningarna till 44 miljarder

kronor 2005. Av besparingarna hänför sig ca 22 miljarder kronor till

sjuk- och föräldraförsäkringarna samt förtidspension, 8 miljarder kronor

till arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsersättningen, 6 miljarder

kronor till bostadspolitiken samt 4 miljarder kronor till bistånd.

Statsbudgetens utgifter förutsätts också kunna minska med 4 miljarder

kronor genom minskad byråkrati samt med ca 2,5 miljarder kronor genom

ändringar i läkemedelsförmånen.

De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan sammanfattas på följande sätt för de kommande

tre åren.

Tabell 4.1 Moderata samlingspartiets finansiella sparande i den offentliga

sektorn 2005-2007

Miljarder kronor

Moderata samlingspartiet föreslår att utgiftstaket för staten ska

fastställas till följande nivåer för de kommande tre åren.

Tabell 4.2 Moderata samlingspartiets utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Moderata samlingspartiet föreslår flera åtgärder som får effekt på

kommunernas ekonomi, inte minst en rad skattesänkningar som försvagar

kommunernas inkomster. Kommunerna hålls skadeslösa genom att det generella

statsbidraget räknas upp med ett lika stort belopp. De skattesänkningar

som försvagar kommunernas skatteintäkter höjer alltså nivån på Moderata

samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten som därför är högre

än regeringes både för 2005 och 2006, och samma som regeringens 2007.

Bakom denna skenbara likhet med regeringens förslag ligger som framgått

ovan betydande besparingar men också ökade utgifter till följd av att

kommunerna kompenseras för minskade skatteintäkter av de moderata

förslagen. Dessa ökade utgifter påverkar dock inte utgifterna för hela

den offentliga sektorn utan räknas bort som en s.k. intern transaktion.

Utgiftstaket för den offentliga sektorn ger således en mer korrekt

bild av det moderata budgetalternativets effekt på utgifterna.

Tabell 4.3 Moderata samlingspartiets utgiftstak för den offentliga

sektorn 2005-2007

Miljarder kronor

Finansutskottet gör följande bedömning av Moderata samlingspartiets

budgetalternativ.

En tydlig strategi har styrt utformningen av det moderata budgetalternativet.

Skatter ska sänkas, och de ska finansieras med minskat ekonomiskt stöd.

Det är en medvetet gjord prioritering att lägre skatter är viktigare

än bidrag. Minskade bidrag ska också finansiera de nya åtaganden som

Moderata samlingspartiet vill prioritera. Dit hör försvaret, vård, skola,

ett extra barnbidrag för ensamstående, rättstrygghet och

infrastrukturinvesteringar.

Sedan förra hösten har inriktningen på de moderata skattesänkningarna

förändrats. Moderata samlingspartiet lägger förslag som syftar till att

öka de ekonomiska skillnaderna mellan dem som arbetar, och andra grupper.

Drivkrafterna för arbete kommer då att förbättras och arbetsutbudet

öka vilket är tänkt att ge gynnsamma effekter på landets ekonomi i form

av högre tillväxt och högre sysselsättning. Förslagen tar uttryckligt

syfte på att minska marginaleffekterna och de har nu en något annorlunda

fördelningspolitisk profil än tidigare. Den största skattesänkningen,

arbetsavdraget, är i högre grad än tidigare riktat mot dem med låga

eller medelhöga inkomster. Vissa skattesänkningar, t.ex. avskaffandet

av värnskatten har Moderata samlingspartiet också valt att skjuta framåt

i tiden.

De Moderata skattesänkningarna kommer liksom tidigare att ställa krav

på fortsatta, mycket omfattande besparingar för att kunna finansieras.

Denna finansiering sker till stor del genom nedskärningar av olika

former av bidrag. Nedskärningarna i bidragssystemen är mycket kraftiga.

Nästa år räknar motionärerna med att spara 15 miljarder kronor i

sjukförsäkringen, drygt 8 miljarder kronor på arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd, 5 miljarder kronor på förtidspensionerna, 2 miljarder

kronor inom föräldraförsäkringen och 3,5 miljarder kronor genom slopade

bostadsbidrag.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen ska sänkas till 75 %, och inom

förtidspensionen till 60 %. Efter ett halvt års sjukskrivning ska

ersättningsnivån för sjukpenningen automatiskt minskas till 65 %. Dessutom

ska en andra karensdag införas i sjukförsäkringen. Vidare vill Moderata

samlingspartiet att den bidragsgrundande inkomsten (SGI) ska bestämmas

med ledning av de 24 senaste månadernas inkomst och inte som i dag

utifrån aktuell inkomst. Det senare innebär att bidragen i än högre grad

kommer att försämras för dem - främst yngre - som uppbär sjukpenning

eller föräldrapenning och som ännu inte har hunnit etablera sig på

arbetsmarknaden. Personer som är sjuka drabbas även av andra moderata

förslag. Så föreslås t.ex. att högkostnadsskyddet i den öppna vården

inträder först när individen betalat 1 500 kr, att medborgarna får betala

mer för läkemedel, samt att tandvårdsförsäkringen försämras.

Försämringarna av högkostnadsskyddet, läkemedelssubventionerna och

tandvårdsförsäkringen kan ses som en del i en bredare plan där avgifter

ska spela en viktigare roll än i dag för finansieringen av de offentliga

verksamheterna. I linje med detta föreslår motionärerna också höjd

maxtaxa i förskolan. Moderata samlingspartiet räknar med att dessa

avgifter ökar resurserna för vård och omsorg med nästan 5 miljarder kronor

på kort sikt, men den stora besparingen inträder gradvis genom att

efterfrågan minskar. Den stora besparingen åstadkoms alltså genom att

färre personer söker sig till vården. Det är inte osannolikt, enligt

utskottets uppfattning, att den moderata politiken leder till just detta,

eftersom många personer helt enkelt inte kommer att ha råd att söka

sjukvård, tandvård, eller köpa läkemedel. Särskilt inte när dessa högre

avgifter i stor utsträckning ska betalas av samma personer som också

drabbas av kraftigt sänkta ersättningsnivåer.

I arbetslöshetsförsäkringen vill Moderata samlingspartiet sänka

ersättningsnivån till 75 %. Efter 100 dagar ska nivån dessutom sänkas

ytterligare till 65 %. Man vill även höja de försäkrades egenavgift. Den

exakta utformningen av det förslaget avser motionärerna att återkomma

med.

Moderata samlingspartiet lägger förslag som syftar till att öka de

ekonomiska skillnaderna mellan dem som arbetar, och andra grupper. Stora

skattesänkningar tillfaller dem som har arbete, och stora besparingar

drabbar dem som inte har. I sin iver att öka arbetsutbudet genom att

öka skillnaderna mellan den arbetande delen av befolkningen och andra

grupper går Moderata samlingspartiet mycket långt. Skillnaderna ökar

onekligen kraftigt med motionärernas politik och en betydande del av

detta beror på de mycket långtgående försämringarna av villkoren för

sjuka, arbetslösa och föräldralediga som Moderata samlingspartiet

föreslår.

Vem som ska stå för betalningen av de Moderata skattesänkningarna

redovisas således tydligt. Det är de sjuka och arbetslösa som ska betala.

Dessa personer får kraftigt sänkt och dessutom minskande ersättning,

de sjuka får en andra karensdag, de får försämrad sjukpenninggrundande

inkomst och de tvingas samtidigt betala högre avgifter för vård och

läkemedel. De moderata förslagen innebär en skarp uppdelning - friska

personer som har ett arbete gynnas, medan sjuka och arbetslösa missgynnas.

Enligt utskottets mening kan man inte ersätta minskade eller avskaffade

bidrag med sänkta skatter på detta lättvindiga sätt. Det som i Moderata

samlingspartiets framställning ter sig som ett statsfinansiellt

nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar för den enskilda

individen. Detta framkommer inte minst när skattesänkningar i stor

utsträckning förutsätts bli finansierade med besparingar i sådana

trygghetssystem som a-kassan samt sjuk- och föräldraförsäkringen.

Motionärerna reflekterar själva över att försämringarna för de sjuka

kan bli mycket stora, och skriver i motionen att man överväger att

föreslå en undantagsregel från nedtrappningen av sjukersättningen för

sådana fall där diagnoserna är entydiga, nedsättningen av arbetsförmågan

uppenbar och sjukskrivningen kan ses som en del av den medicinska

behandlingen. I klartext innebär det att Moderata samlingspartiet överväger

ett system där den som är sjuk på riktigt inte ska behöva se sin

ersättningsnivå nedtrappad, medan den som egentligen inte är sjuk men

sjukskriven ändå ska få sin ersättning sänkt. Enligt utskottets mening

är detta resonemang uttryck för en djupt cynisk inställning till de

människor som av olika anledningar drabbats av sjukdom och nedsatt

arbetsförmåga.

Utskottet anser att sådana kraftiga försämringar av villkoren för sjuka

och arbetslösa som Moderata samlingspartiet föreslår är helt oacceptabla

och avvisar bestämt en sådan politik.

Även det internationella biståndet får bära en väsentlig del av

finansieringsbördan av de moderata skattesänkningarna. Motionärerna avvisar

regeringens satsning på ökat bistånd och föreslår minskade utgifter på

detta område med 3,7 miljarder kronor 2005 och hela 8,2 miljarder kronor

2007. Regeringens och samarbetspartiernas förslag till satsning på

biståndet innebär att enprocentsmålet återupprättas, sedan det fick ge

efter under den kraftiga budgetsaneringen under 1990-talet. Moderata

samlingspartiet utmärker sig som det mest biståndsfientliga partiet och

det enda som är direkt emot en återgång till enprocentsmålet. Utskottet

anser att det är mycket viktigt att Sverige deltar aktivt och generöst

i det globala biståndsarbetet och avvisar motionärernas förslag.

Motionärerna räknar också med att spara ca 8 miljarder kronor genom att

låta den privata sektorn ta hand om ersättning för sjukfall beroende på

trafikolyckor. Detta innebär en besparing för staten men ökade kostnader

för de försäkrade. Motionärerna skissar med hjälp av underlag från

privata försäkringsbolag på att trafikskadepremien kan behöva höjas med

ungefär 50 % i genomsnitt vid en privatisering.

Som finansiering av sina skatteförslag avvisar Moderata samlingspartiet

också regeringens satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

förslaget till friår, och tillgodoräknar sig därmed en besparing på

sammanlagt 2,85 miljarder kronor. De 12 000 platserna som friåret avser

är emellertid en del av de 20 000 platser som regeringens satsning

omfattar. Motionärerna tillgodoräknar sig på så sätt besparingarna inom

arbetsmarknadspolitiken två gånger.

Av skäl som angivits ovan avvisar utskottet Moderata samlingspartiets

förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Folkpartiet liberalerna

I motion Fi232 redovisar Folkpartiet liberalerna en skattereform som

tar sikte på att göra det mer lönsamt att arbeta, spara, investera och

driva företag. För att göra arbete mer lönande vill motionärerna införa

ett förvärvsavdrag på sammanlagt ca 13 miljarder kronor med tyngdpunkten

på låg- och medelinkomsttagare. Partiets förslag till ändringar i

inkomstbeskattningen är inriktade på att återgå till principerna som

bestämdes vid skattereformen och därmed begränsa marginalskatten till

högst 50 %. Värnskatten avskaffas därför från 2006 och brytpunkten för

statlig skatt räknas upp med de förväntade löneökningarna.

För att underlätta för småföretag att anställa föreslår Folkpartiet

liberalerna också att arbetsgivaravgiften halveras för lönekostnader

upp till 250 000 kr.

Dessutom vill Folkpartiet liberalerna sänka inkomstskatten för att

kompensera för sitt förslag om höjd a-kasseavgift. Man vill även sänka

skatten på hushållstjänster. Förmögenhetsskatten ska avvecklas under en

fyraårsperiod och fastighetsskatten avskaffas gradvis. Vidare ska

dubbelbeskattningen av aktier slopas och småföretagarnas s.k. 3:12-regler

lindras. Enligt motionärerna leder partiets skatteförslag till att

skatterna minskar med ca 23 miljarder kronor 2005.

Partiet föreslår också ökade satsningar på bl.a. bistånd, handikappade,

rättsväsendet, infrastrukturen och familjestöd i form av ett barnkonto

från 2007. Dessutom avvisar motionärerna regeringens förslag till

sjuklönemodell där arbetsgivarna ges ett medfinansieringsansvar för 15 %

av sjuklönekostnaderna efter den andra veckan. Motionärerna beräknar

sina egna satsningar till drygt 7 miljarder kronor 2005.

Skattesänkningarna och satsningarna finansieras genom olika besparingar,

däribland höjd egenavgift till a-kassan, neddragningar av

arbetsmarknadspolitiken, en omläggning av trafikförsäkringen och ändringar i

vuxenstudiestödet. Genom försäljning av statliga företag kan statsskulden

amorteras, vilket även minskar utgifterna för statsskuldsräntor.

Folkpartiet liberalerna räknar också med att under 2005 kunna spara drygt

1 miljard kronor genom att inte tillåta att sparade anslagsmedel utnyttjas

i samma utsträckning som regeringen räknat med.

De finansiella effekterna av Folkpartiet liberalernas budgetalternativ

kan sammanfattas på följande sätt.

Tabell 4.4 Folkpartiet liberalernas finansiella sparande i den offentliga

sektorn 2005-2007

Miljarder kronor

Nivån på Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för staten

under de tre följande åren skiljer sig från regeringens på följande

sätt.

Tabell 4.5 Folkpartiet liberalernas utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Folkpartiet liberalernas förslag till utgiftstak för den offentliga

sektorn framgår av efterföljande tabell.

Tabell 4.6 Folkpartiet liberalernas utgiftstak för den offentliga sektorn

2005-2007

Miljarder kronor

Finansutskottet gör följande bedömning av Folkpartiet liberalernas

budgetalternativ.

Folkpartiet liberalerna har valt att prioritera de skattesänkningar man

anser vara viktigast för att få fart på sysselsättningen och tillväxten.

I detta syfte avskaffar man värnskatten, höjer brytpunkten för statlig

inkomstskatt och inför ett förvärvsavdrag vid den kommunala

inkomstbeskattningen.

Sammantaget föreslår Folkpartiet liberalerna skattesänkningarna och nya

utgiftsåtaganden med ca 30 miljarder kronor 2005. Detta föreslås bli

finansierat genom besparingar, effektiviseringar, avskaffande av vissa

stöd som redovisas på statsbudgetens inkomstsida, genom att delar av

regeringens förslag avvisas samt genom att verksamheter lyfts ut ur

statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av den.

Partiet vill överföra kostnaderna för trafikolycksfall från statsbudgeten

till den obligatoriska trafikförsäkringen. Följden av ett sådant förslag

blir emellertid att trafikförsäkringspremierna höjs eftersom det är

bilisterna som med sina försäkringspremier får ta över de kostnader som

avlastas statsbudgeten.

Folkpartiet liberalerna vill också höja egenavgifterna till a-kassan så

att de täcker 35 % av kostnaderna. Då avlastas statsbudgeten kostnader

men dessa förs i stället över på de försäkrade. I motsats till förslaget

om de höjda trafikförsäkringspremierna anser Folkpartiet liberalerna

att de försäkrade i detta fall ska kompenseras fullt ut för de höjda

premierna genom i princip lika stora skattesänkningar.

Motionärerna ger emellertid inget besked om hur dessa skattesänkningar

ska utformas för att motsvara avgiftshöjningen i de olika arbetslöshetskassorna

som har skiftande avgiftsnivåer. Inte heller förklarar de hur denna

administrativt långtgående förändring ska genomföras. Redan av dessa

skäl är förslaget inte praktiskt genomförbart, åtminstone inte enligt

det tidsschema som Folkpartiet liberalerna förutsatt.

Av besparingarna på drygt 34 miljarder kronor som Folkpartiet liberalerna

tillgodoräknar sig för 2005 är ca 14 miljarder kronor kostnader som

lyfts ut ur statsbudgeten för arbetslöshetsförsäkringen som i stället

finansieras med obligatoriska avgifter.

Motionärerna räknar också med att ett resurstillskott på 200 miljoner

kronor till skattemyndigheterna och ändrade riktlinjer för deras arbete

ska ge utdelning i form av ökade skatteinkomster på ca 2 miljarder kronor

redan nästa år. Enligt utskottets mening är det osannolikt att ett

förhållandevis blygsamt resurstillskott ska kunna ge ett så stort och

snabbt budgetmässigt utbyte som motionärerna tillgodoräknar sig.

Redan nästa år räknar Folkpartiet liberalerna också med att kunna spara

ca 18 miljarder kronor på arbetsmarknadspolitikens område, främst genom

höjningen av egenavgiften till a-kassan men också genom en ny

arbetsmarknadspolitik, lägre volym och mindre administration. Folkpartiet

liberalerna vill t.ex. lägga ner AMS i sin nuvarande form och ersätta

den med en mindre myndighet för rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Arbetsförmedling och arbetsmarknadsåtgärder ska i stället kunna utföras

av olika aktörer, både privata och ideella. Den arbetssökande ska få

större möjligheter att själv, med hjälp av en omställningspeng, kunna

köpa den utbildning han eller hon behöver. Hur denna omställning rent

praktiskt ska kunna genomföras redan nästa år, och då leda till stora

besparingar, framgår inte.

Folkpartiet liberalerna räknar med stora besparingar inom sjukförsäkringen,

inte minst genom att s.k. finansiell samordning tillämpas i hela landet.

Satsningar på rehabilitering leder enligt motionärerna både till att

sjukpenningen och antalet nybeviljade förtidspensioner minskar med

sammanlagt drygt 8 miljarder kronor under perioden 2005-2007, efter det

att rehabiliteringskostnaderna räknats bort.

Nästa år tillgodoräknar sig Folkpartiet liberalerna också en besparing

på ca 1 miljard kronor genom att minska posten Minskning av anslagsbehållningar.

I sitt budgetförslag för 2005 räknar dock regeringen med att myndigheterna

netto inte ska förbruka några anslagsbehållningar alls. Folkpartiet

liberalernas förslag innebär alltså att vissa myndigheter inte ens ska

få utnyttja de medel som anvisas för 2005. Vilka myndigheter som avses

med denna besparing framgår inte av motionärernas förslag.

Motionärerna förstärker också statskassan genom att förbjuda kommunerna

att bilda koncerner. Detta skulle öka de redovisade vinsterna i kommunala

bolag så att ca 2 miljarder kronor tillfaller staten genom ökade

skatteintäkter. Folkpartiet liberalerna anser därför att 2 miljarder kronor

ska dras in från staten till kommunerna. Hur en sådan åtgärd skulle

utformas framgår dock inte av motionen.

Folkpartiet liberalernas budgetalternativ har enligt utskottets mening

en svagt underbyggd finansiering. Det innehåller få tydliga besparingsförslag

som har förutsättning att kunna ge omedelbar utdelning och varaktigt

finansiera nya utgiftsåtaganden och skattesänkningar. Mot de vagt

formulerade besparingarna står inte bara partiets förslag till nya

utgiftsåtaganden utan också flera tydligt formulerade skatteförslag, som

redan nästa år väntas ge ett inkomstbortfall på ca 23 miljarder kronor.

Folkpartiet liberalerna riktar skarp kritik mot vad man anser vara fusk

med budgetens redovisning och ondgör sig bl.a. över stöd som krediteras

mottagarnas skattekonton. Enligt motionärerna borde alla sådana stöd

redovisas som utgifter och ligga under utgiftstaket. I nästa andetag

godtar dock motionärerna att både sysselsättningsstödet till kommunerna

och sjöfartsstödet, på sammanlagt ca 9 miljarder kronor, redovisas på

just detta sätt. Som utskottet ser saken finns det då två alternativ.

Antingen anser inte Folkpartiet liberalerna, i strid med sina egna

påståenden, att redovisningen innebär något fusk, eller också fuskar

motionärerna själva. Utskottet har svårt att förstå denna inkonsekventa

hållning.

Liksom i Folkpartiet liberalernas motion om budgetpolitiken i våras

hävdar motionärerna att man föreslår ett saneringsprogram som stärker

de statliga finanserna med ca 30 miljarder kronor på kort sikt och att

förstärkningen på lång sikt blir än större. I våras ifrågasatte utskottet

detta starkt. Därför ser nu utskottet med viss förvåning på att Folkpartiet

liberalerna upprepar det grundlösa påståendet. Motionärerna räknar

nämligen med att förslagen förstärker statens finanser med ca 11, 15 och

13 miljarder kronor åren 2005-2007. Till detta kommer, som utskottet

visat i ovanstående bedömning av Folkpartiet liberalernas förslag, att

flera av besparingarna sannolikt är generöst beräknade. Motionärerna

föreslår helt enkelt inget saneringsprogram som förstärker statsfinanserna

med 30 miljarder kronor.

Utskottet bedömer att Folkpartiet liberalernas budgetpolitik i själva

verket skulle riskera att kraftigt försvaga de offentliga finanserna

och skada det förtroende för budgetpolitiken som byggts upp sedan mitten

1990-talet.

Utskottet avvisar härmed Folkpartiet liberalernas förslag till riktlinjer

för budgetpolitiken.

Kristdemokraterna

I motion Fi233 pekar Kristdemokraterna ut sex områden som partiet ser

som prioriterade för sina förslag till inriktning av den ekonomiska

politiken. Dessa prioriteringar styr även utformningen av partiets

budgetförslag. De sex prioriteringarna innebär att man vill skapa

långsiktigt goda tillväxtförutsättningar genom ett bättre investerings-

och företagarklimat. Man vill föra en skattepolitik för låg- och

medelinkomsttagare. Valfriheten för barnfamiljer ses som en viktig fråga

liksom pensionärernas ekonomiska situation. Satsningar på vård, omsorg

och skola är också områden som bedöms angelägna liksom behovet av att

återupprätta rättssamhället.

Kristdemokraterna vill reformera inkomstbeskattningen och föreslår i

detta syfte att grundavdraget höjs för pensionärer och att ett förvärvsavdrag

på 6 % införs vid den kommunala beskattningen. Vidare föreslås att

värnskatten successivt avskaffas. Partiet vill också slopa fastighetsskatten

och finansierar merparten av denna sänkning med höjd reavinstbeskattning

och en kommunal fastighetsavgift. Förmögenhetsskatten avvecklas gradvis

och arbetsgivaravgifterna sänks för mindre företag. Motionärerna föreslår

också skattereduktion för köp av tjänster i det egna hemmet. För att

stimulera byggande föreslår motionärerna även en skattereduktion som

har samma effekt som en halvering av byggmomsen. Kristdemokraternas

förslag till sänkta skatter på företagande, inkomster och boende beräknas

2005 uppgå till ca 29 miljarder kronor.

Kristdemokraterna räknar i sitt budgetalternativ med att statens,

kommunernas och ålderspensionssystemets samlade utgifter inklusive

statsskuldsräntor kommer att minska med 35 miljarder kronor 2005.

De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade

offentliga sektorn kan med ledning av partiets egna uppgifter sammanfattas

på följande sätt för de kommande tre åren.

Tabell 4.7 Kristdemokraternas finansiella sparande i den offentliga

sektorn 2005-2007

Miljarder kronor

I motionen framhåller Kristdemokraterna att partiets krav på balans på

en lägre nivå ligger fast. I överensstämmelse med denna uppfattning

redovisar partiet ett utgiftstak för staten som för de tre följande

åren är 20, 27 respektive 48 miljarder kronor lägre än regeringens

förslag.

Tabell 4.8 Kristdemokraternas utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn

skiljer sig från regeringens på följande sätt.

Tabell 4.9 Kristdemokraternas utgiftstak för den offentliga sektorn

2005-2007

Miljarder kronor

Finansutskottet gör följande bedömning av Kristdemokraternas budgetalternativ.

Ett framträdande inslag i det kristdemokratiska budgetalternativet är

att merparten av de föreslagna skattesänkningarna i slutändan finansieras

med olika typer av obligatoriska avgifter, snarlika en skatt. Även flera

av partiets utgiftsminskningar motsvaras av ökade avgifter för medborgarna.

Kristdemokraterna säger att de slopar fastighetsskatten, men ungefär

60 % av denna skattesänkning tas omedelbart tillbaka som en kommunal

avgift. Kostnaderna för trafikolycksfall minskar budgetens utgifter men

ska finansieras genom obligatoriska avgifter. En annan stor besparing

i Kristdemokraternas förslag är ökad självfinansiering av

arbetslöshetsförsäkringen, vilket återigen innebär att individen får betala en

betydligt högre avgift.

Värt att notera är att två av de förslag till nya avgifter som ingår i

Kristdemokraternas budgetalternativ definitionsmässigt betraktas som en

skatt i nationalräkenskaperna. Det gäller den kommunala fastighetsavgiften

och egenavgiften till den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Kristdemokraternas eget budgetalternativ påverkar således i endast

begränsad utsträckning det skattetryck man säger sig vilja sänka.

En utgiftsminskning på drygt 18 miljarder kronor genomförs på utgiftsområde

25 Allmänna bidrag till kommuner. Ungefär 15 miljarder av denna minskning

beror på förslaget att kommunerna ska få rätt att ta ut en fastighetsavgift.

Detta höjer kommunernas inkomster och statsbidragen minskas därför i

motsvarande mån. Kommunernas utgifter minskar inte till följd av detta

förslag utan besparingen är bara en borttagen överföring från staten

till kommunerna. Någon verklig utgiftsminskning är det inte fråga

om.

Kristdemokraterna håller fast vid sitt tidigare redovisade krav på balans

på lägre nivå, och i enlighet med detta synsätt lägger man fram ett

förslag till statsbudget vars omslutning är lägre än regeringens. I

detta budgetalternativ är under de tre närmaste åren de statliga

utgiftstaken mellan 20 och 48 miljarder kronor lägre än med regeringens

förslag. Men den lägre omslutningen förklaras till stor del av att

motionärerna i strid med budgetlagens (1996:1059) anda valt att nettoredovisa

utgifter på statsbudgetens inkomstsida.

Kristdemokraterna presenterar nämligen i motionen flera förslag som

kraftigt försvagar kommunernas inkomster. I enlighet med finansieringsprincipen

ska kommunerna normalt kompenseras för sådana förändringar genom höjda

statsbidrag. Kristdemokraterna väljer emellertid att redovisa kompensationen

till kommunerna som minskade intäkter på statsbudgetens inkomstsida på

inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. I Kristdemokraternas

budgetalternativ kommer statsbudgetens omslutning då att minska med

lika stora belopp.

Om Kristdemokraterna i stället hade följt gängse praxis och redovisat

samtliga överföringar till kommunerna på utgiftsområde 25 skulle partiets

ram för detta utgiftsområde, liksom taket för de statliga utgifterna,

behövt höjas med ca 13 miljarder kronor 2005. Utskottet har flera gånger

tidigare kritiserat Kristdemokraterna för detta förfarande eftersom det

inte tillgodoser budgetlagens krav på att statens inkomster och utgifter

ska redovisas brutto på statsbudgeten så att transaktionerna till och

från kommunsektorn framgår tydligt. Stabiliteten i statsfinanserna

främjas inte heller av att nettoredovisade inkomster och utgifter skenbart

begränsar budgetomslutningen.

Till saken hör att även Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna föreslår att ett förvärvsavdrag ska införas vid den kommunala

beskattningen, men i motsats till Kristdemokraterna kompenserar de

kommunerna för skattebortfallet genom att höja det generella statsbidraget

till kommuner. Skenbart får Kristdemokraterna därigenom en lägre

budgetomslutning än dessa båda partier för ett snarlikt förslag.

Normalt skulle denna skillnad försvinna om man jämför partiernas utgifter

för den offentliga sektorn, och inte bara för staten. Det förhållandet

att partierna kompenserar kommunerna för skattebortfall på olika sätt

har ju egentligen ingen effekt på de samlade utgifterna eftersom det är

överföringarna mellan staten och kommunerna som påverkas, inte de samlade

offentliga utgifterna. Kristdemokraterna låter emellertid hela minskningen

av statens utgifter slå igenom som utgiftsminskningar för den offentliga

sektorn. Innebörden är att Kristdemokraterna i sin motion felaktigt

redovisar en för låg nivå på den offentliga sektorns utgifter.

Nuvarande utveckling med rekordhöga ohälsotal, där alltfler ska försörjas

av allt färre måste brytas. Ett trendbrott är nödvändigt skriver

motionärerna. Partiet föreslår att det ska ske genom en ny och samordnad

rehabiliteringsförsäkring som ska träda i kraft den 1 januari 2005.

Utskottet noterar att motionärerna räknar med stora effekter av sina

förslag. Totalt satsar de nästa år 2,8 miljarder kronor och räknar med

att detta ska leda till kostnadsminskningar med 3,3 miljarder kronor

2005, 8,8 miljarder 2006 och 13,5 miljarder kronor 2007. Varje satsad

krona ska redan första året ge närmare 20 % i avkastning. I motionen

åberopas Rehabiliteringsutredningens (SOU 2000:78) bedömningar, men

inte ens i det sammanhanget räknade man med att en satsning på rehabilitering

skulle leda till nettobesparingar första året. Utredningens kalkyler

har dessutom ifrågasatts. Självklart måste ambitionen vara att en ökad

satsning på rehabilitering ska leda till att många tidigare sjuka åter

kan börja arbeta och ge ett positivt bidrag till samhällsutvecklingen.

Man måste emellertid samtidigt vara medveten om att vissa typer av

sjukdomar inte är rehabiliteringsbara. Ska rehabiliteringen bli

verkningsfull måste den dessutom sättas in på ett tidigt stadium, enligt

vissa bedömningar senast den åttonde veckan efter insjuknandet. Dessa

och andra liknande omständigheter talar för att det inte är självklart

att varje rehabiliteringsinsats leder till ett positivt utbyte. Tvärtom

kan utbytet bli mer begränsat, i synnerhet inledningsvis. Det finns

helt enkelt inga storskaliga försök som ger stöd för den ena eller den

andra uppfattningen. Enligt utskottets mening är det därför inte rimligt

att, på det sätt Kristdemokraterna gör, överdriva de möjliga besparingar

som kan komma ut av en omfattande satsning på rehabilitering.

Utöver satsningen på en rehabiliteringsförsäkring förutsätter

Kristdemokraterna att man redan den 1 januari nästa år ska kunna lyfta över

kostnaderna för trafikolycksfall från sjukförsäkringen till den

obligatoriska trafikförsäkringen och på så sätt minska belastningen på

statsbudgeten med 4,2 miljarder kronor. Trafikanterna får därmed ta på

sig kostnaden för denna budgetavlastning i form av ökade premier.

Motionärerna föreslår dessutom att föräldrapenning, sjukersättning och

arbetslöshetsersättning i fortsättningen ska beräknas med ledning av de

två senaste årens genomsnittsinkomst i stället för, som i dag, den

aktuella inkomsten. Dessa ändringar räknar Kristdemokraterna med ska

kunna genomföras redan vid årsskiftet, och tillgodoräknar sig för nästa

år en besparing på ca 3 miljarder kronor. Förslaget är som utskottet

ser det inte enbart en teknisk omläggning av försäkringen. Ett nytt SGI

grundat på en historisk inkomst får också långtgående fördelningspolitiska

konsekvenser om man inte bygger in skyddsbestämmelser för exempelvis

dem som nyligen har trätt in på arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna anser också att arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras

och omvandlas till en obligatorisk försäkring som till en tredjedel

finansieras med avgifter. Motionärerna räknar med att utgifterna därmed

kan minskas med närmare 7 miljarder kronor 2005, pengar som därmed ska

betalas som obligatoriska avgifter i stället för skatt.

Kristdemokraternas förslag till avveckling av den statliga fastighetsskatten

får återverkningar även på statsbidragen till kommuner. Enligt den

finansieringslösning som redovisas i motionen ska nämligen det generella

statsbidraget till primärkommuner minskas med ett belopp som för varje

enskild kommun motsvarar 2 600 kr per småhus och 800 kr per lägenhet i

kommunen. På snarlikt sätt ska kommunens statsbidrag också minskas med

hänsyn till befintliga kommersiella lokaler och industrilokaler. I

gengäld ska kommunerna ges rätt att ta ut en kommunal avgift på högst

dessa belopp för bostadshus och företagslokaler. Lösningen innebär att

de kommuner som väljer att inte ta ut full avgift själva får svara för

mellanskillnaden.

Den innebär också - förutsatt att full avgift tas ut - att ett stort

antal småhusägare kommer att drabbas av ökade kostnader jämfört med

nuvarande regler. Maximalt avgiftsuttag motsvarar nämligen ett taxeringsvärde

på 260 000 kr, och enligt fastighetstaxeringen 2002 fanns det drygt

364 000 småhus med lägre taxeringsvärden. Förslagets negativa effekter

för denna grupp förstärks av att reavinstbeskattningen av bostäder

förutsätts bli höjd till 30 %.

Enligt finansutskottets mening utmärks Kristdemokraternas budgetalternativ

av en svagt underbyggd finansiering. Regeländringar som syftar till att

öka utgifter och minska skatter är sålunda tämligen väl specificerade

medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster

ofta är mycket otydliga. Skarpt formulerade budgetförsvagningar förutsätts

bli finansierade med vagt formulerade besparingar som i några fall

framstår som praktiskt ogenomförbara. Kristdemokraterna vill med sina

skattesänkningar främja tillväxten, men eftersom de lägre skatterna i

stor utsträckning växlas mot nya obligatoriska avgifter snarlika en

skatt har förslagen inga omedelbara tillväxtbefrämjande effekter

Av de skäl som här redovisats avvisar utskottet Kristdemokraternas

förslag till inriktning av budgetpolitiken.

Centerpartiet

Centerpartiets budgetförslag är bl.a. inriktat på att stärka det regionala

och kommunala självstyret. Beslutsmakten måste på ett bättre sätt kopplas

samman med beskattningsrätten, hävdar motionärerna som med sin

inkomstskattereform vill vidga basen för kommunernas skatteunderlag. I

motionen uppges att partiets inkomstskatteförslag sänker skatten med 73

miljarder kronor 2005 samtidigt som kommunernas skattebas ökar med 54

miljarder kronor.

Det startas för få företag i dag anser motionärerna. För att förbättra

företagsklimatet för små och medelstora företag vill Centerpartiet

gradvis avskaffa förmögenhetsskatten, reformera den s.k. 3:12-reglerna,

stärka tillgången till riskkapital och införa en sjuklönemodell som är

fördelaktig för mindre företag.

Under den närmaste fyraårsperioden vill Centerpartiet genomföra en

familjepolitisk reform som inkluderar ett fördubblat barnbidrag och man

vill införa en skattereduktion för hushållsnära tjänster. Rättsväsendet

måste förstärkas och polisen ges ökade resurser.

Arbetsmarknadspolitiken behöver individanpassas och utsättas för konkurrens

från andra aktörer vilket gör det möjligt för den arbetssökande att

ställa högre krav på åtgärder av hög kvalitet.

Skattesänkningarna och utgiftsökningarna finansieras främst genom att

Centerpartiet räknar med att partiets förslag till satsning på rehabilitering

ska leda till färre sjukskrivningar, genom ökad egenfinansiering av

a-kassan, effektivare arbetsmarknadspolitik och ett nytt, för den

enskilde mindre förmånligt sätt att beräkna den sjukpenninggrundande

inkomsten (SGI).

Med ledning av de uppgifter som Centerpartiet redovisar kan de finansiella

effekterna av partiets förslag beräknas på följande sätt.

Tabell 4.10 Centerpartiets finansiella sparande i den offentliga sektorn

2005-2007

Miljarder kronor

Centerpartiets förslag till ändrad inkomstbeskattning får till följd

att kommunernas skatteunderlag ökar, vilket i enlighet med

finansieringsprincipen

minskar behovet av kompenserande statsbidrag. I Centerpartiets

budgetalternativ minskar statsbidragen till kommunerna med hela 54 miljarder

kronor 2005 till följd av denna reglering. Denna minskning bidrar till

att Centerpartiet föreslår ett utgiftstak för staten som är betydligt

lägre än regeringens.

Tabell 4.11 Centerpartiets utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Centerpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer

sig från regeringens på följande sätt.

Tabell 4.12 Centerpartiets utgiftstak för den offentliga sektorn

2005-2007

Miljarder kronor

Finansutskottet gör följande bedömning av Centerpartiets budgetalternativ.

Centerpartiet vill med sitt budgetförslag, motion Fi234 (c), minska

statsfinansernas konjunkturkänslighet och räknar med att man ska uppnå

detta med sina åtgärder för ökad tillväxt, sin inkomstskattereform,

sitt krav på statlig budgetbalans och en minskad statsskuld.

De förslag som Centerpartiet redovisar ger enligt partiets egna beräkningar

ett utgiftstak för staten som under de tre närmaste åren är 44, 49

respektive 50 miljarder kronor lägre än förslagen i budgetpropositionen.

Inget annat parti föreslår så låga utgiftstak. Det är främst Centerpartiets

inkomstskatteförslag men också partiets förslag till utgiftsminskningar

inom sjukförsäkringens och arbetsmarknadspolitikens område som förklarar

denna avvikelse.

För 2005 föreslår nämligen Centerpartiet att grundavdraget slopas helt

för att i stället ersättas av en statligt finansierad skattereduktion

på 9 000 kr för alla. Slopas grundavdraget kommer kommunernas skatteinkomster

att öka. Partiets förslag att ersätta nuvarande skatteavdrag med

skattereduktioner breddar på snarlikt sätt kommunernas skattebas. I enlighet

med finansieringsprincipen reglerar Centerpartiet de ökade skatteinkomsterna

genom att minska statsbidraget till kommuner med ett lika stort belopp.

Kortsiktigt påverkas alltså inte kommunernas ekonomi. En minskning av

ett villkorslöst givet statsbidrag ersätts av en lika stor ökning av

skatteinkomster.

För statens del leder bidragsminskningen till att de takbegränsade

utgifterna minskar, vilket sänker nivån på utgiftstaket. Eftersom de

föreslagna skattereduktionerna belastar statsbudgetens inkomstsida kommer

statsbudgetens omslutning att minska. Den offentliga sektorns finanser

påverkas däremot inte eftersom det i princip endast är frågan om en

omfördelning mellan två delsektorer.

Ett av syftena med Centerpartiets förslag är att åstadkomma en sådan

omfördelning. Man vill nämligen stärka kommunernas och landstingens

självbestämmande genom - som partiet uttrycker det - tydliga och stabila

skattebaser. Ett annat syfte är att man vill sänka skatten för främst

låginkomsttagare. Även om dessa båda syften i sig ter sig lovvärda är

den föreslagna skatteomläggningen inte problemfri. Utskottet reste även

hösten 2003 flera invändningar.

Som motionärerna själva framhåller ger förslaget om att ersätta nuvarande

grundavdrag med en skattereduktion ungefär samma skattelindring som ett

grundavdrag på 30 000 kr. Finns inget grundavdrag måste i princip alla

med inkomst avge deklaration, således även de som i dag har inkomster

understigande nuvarande grundavdrag och som därför är befriade från

denna skyldighet. I annat fall kan inte rätt nivå på skattereduktionen

beräknas. Trots sin skenbara enkelhet är förslaget därför administrativt

svårhanterligt och leder till ökat krångel för många medborgare samt en

ökad belastning på skattemyndigheterna. Den grupp som i dag är undantagen

från deklarationsplikt på grund av alltför låga löneinkomster och som

med Centerpartiets förslag skulle bli skyldig att lämna deklaration har

av budgetkontoret beräknats uppgå till 320 000 personer 2004. Utskottet

vill för sin del inte medverka till att deklarationsplikten utökas för

dem som uppbär enbart obetydliga löneinkomster.

Att ersätta avdrag med skattereduktioner kan i vissa situationer också

ge orimliga effekter för de skattskyldiga, eftersom intäkterna då kommer

att beskattas enligt en princip och de kostnader som svarar mot intäkterna

att behandlas enligt en annan. Skatteutskottet avråder därför från sådana

lösningar. I sitt yttrande (SkU1y) skriver skatteutskottet följande.

En övergång till skattereduktioner när det gäller avdrag som syftar

till att bestämma en nettoinkomst i en förvärvskälla bör enligt utskottets

mening undvikas. Att behandla intäkter och kostnader i en förvärvskälla

efter olika principer kan ge upphov till kraftiga variationer i det

reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis hög andel

kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett skatteuttag på

100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner i många fall

kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling är

utskottet inte berett att tillstyrka den generella användning av metoden

som nu föreslås.

Finansutskottet gör inte någon annan bedömning än skatteutskottet i

denna fråga.

Om ett generellt statsbidrag ersätts av ett ökat kommunalt skatteunderlag

leder detta till att skillnaderna i utdebitering mellan olika kommuner

förstärks på ett inte önskvärt sätt för de enskilda. Finansutskottet

kritiserade även i budgetbetänkandet förra hösten Centerpartiets förslag

av denna anledning. Utskottet skrev:

Om nuvarande grundavdrag och andra typer av avdrag ersätts av

skattereduktioner kommer de skattskyldigas kommunalt beskattningsbara inkomster

att öka. Den föreslagna skatteomläggningen blir då förmånligast för dem

som bor i lågskattekommuner, medan de i högskattekommuner kommer sämre

ut. Vid en årsinkomst på 180 000 kr blir utbytet av Centerpartiets

skatteomläggning närmare 1 600 kr högre för den som bor i en lågskattekommun

som Kävlinge i stället för i en högskattekommun som Ragunda. Vid

inkomstnivån 300 000 kr blir skillnaden närmare 1 400 kr och vid 600 000

kr i årsinkomst ökar skillnaden till 2 150 kr.

Utskottet finner det inte önskvärt att man på detta sätt förstärker

skillnaden i regionala betingelser för invånarna i olika kommuner, i

synnerhet inte som högskattekommunerna är koncentrerade till glesbygdsområden

i Norrland och sydöstra Götaland medan lågskattekommunerna företrädesvis

återfinns i Storstockholmsområdet och i ett bälte ned mot sydvästra och

södra Götaland.

Sänkningen av statlig skatt finansieras i princip genom utgiftsminskningar

på fyra utgiftsområden. Inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till

kommuner minskas utgiftsramen nästa år med ca 14 miljarder kronor. Bakom

denna minskning ligger dock främst tekniska faktorer. Regleringen med

anledning av omläggningen av inkomstbeskattningen minskar bidragen till

kommunerna med 54 miljarder kronor. Å andra sidan ökar utgifterna med

26 miljarder kronor till följd av att Centerpartiet ändar redovisningen

av inkomstutjämningen. Utgifterna ökar också av att utgifter för bl.a.

maxtaxa i barnomsorgen och personalförstärkningar inom skolan och

barnomsorgen flyttas från utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning

samt ett antal regleringar av andra skatteförslag. Minskningen av

bidragen till kommunerna är därför i realiteten inte någon besparing.

Inom utgiftsområde16 minskar utgifterna med ca 5 miljarder kronor 2005.

Detta är emellertid inte heller någon verklig besparing utan beror på

ovan nämna överflyttningar till kommunbidragen.

Frånräknat de tekniska effekterna av redovisningen gentemot kommunerna

räknar Centerpartiet med besparingar på ca 32 miljarder kronor under

2005. Dessa görs till största delen inom utgiftsområdena 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp och 13 Arbetsmarknad.

På utgiftsområde 10 räknar motionärerna med att minska utgifterna med

ca 8,5 miljarder kronor 2005, en besparing som sedan ökar till 11,5

miljarder kronor 2007. Det är bl.a. genom finansiell samordning mellan

arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialtjänsten m.fl. samt ökade

satsningar på rehabilitering som besparingarna ska åstadkommas. Centern

föreslår en satsning på rehabilitering som uppgår till 2,6 miljarder

kronor 2005 och ökar till 2,9 miljarder kronor 2007. Utgifterna måste

därför minska brutto med drygt 11 miljarder kronor 2005. Att beräkna

sådana besparingar redan nästa år ter sig för utskottet mer som fromma

förhoppningar än som realistiskt beräknade besparingar.

På utgiftsområde 13 Arbetsmarknad räknar Centerpartiet med att nästa

år kunna minska utgifterna med hela 19 miljarder kronor vilket motsvarar

mer än 27 % av den ram som regeringen fört upp i sitt budgetförslag för

2005.

Centerpartiet vill att arbetsmarknadspolitiken i större utsträckning än

i dag ska ta hänsyn till individuella behov. Men arbetsförmedlingarna

måste också konkurrensutsättas. På så sätt kan den arbetssökande ställa

högre krav på insatser av god kvalitet anser motionärerna. Centern

minskar av sådana skäl resurserna för köp av arbetsmarknadspolitiska

program med 2,2 miljarder kronor vilket i princip innebär en halvering

av anslaget. På det arbetsmarknadspolitiska området vill Centerpartiet

dessutom redan nästa år begränsa Arbetsmarknadsverkets förvaltningsanslag

med 500 miljoner kronor. Detta anslag är i budgetpropositionen uppfört

med 4,8 miljarder kronor och täcker såväl verkets centrala som dess

regionala och lokala organisation. Motionärernas förslag innebär att

medelstilldelningen på detta anslag i ett steg begränsas med 10 %. Enligt

finansutskottets mening kan en så omfattande minskning av anslaget inte

förenas med en ambition att begränsa arbetslösheten och höja kvaliteten

på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Motionärerna räknar vidare med att nästa år kunna minska belastningen

på anslag 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd

med totalt 16,7 miljarder kronor. En del av utgiftsminskningen består

av den ökade egenfinansieringen av a-kassan som Centerpartiet står bakom.

Genom att höja graden av egenfinansiering till en tredjedel redan från

årsskiftet räknar motionärerna med att minska statsbudgetens utgifter

med 6,3 miljarder kronor. För individen innebär detta dock ingen lättnad

eftersom finansieringen görs genom en avgift i stället för genom skatten.

Genom att sänka ersättningsnivån till 78 % och beräkna den bidragsgrundande

inkomsten på genomsnittsinkomsten under de 24 senaste månaderna i stället

för aktuell inkomst räknar Centern partiet med att kunna spara ytterligare

4,5 miljarder kronor nästa år. Det kan noteras att Centern i sin

budgetmotion hösten 2003 lämnade samma förslag och då räknade med en

besparing på 2,2 miljarder kronor. Hur samma åtgärd nu plötsligt kan ge

dubbelt så stor effekt på statsbudgetens utgifter framgår inte av

motionärernas förslag.

Utöver dessa besparingar räknar motionärerna med att utgifterna ska

minska kraftigt genom att arbetslösheten minskar. Sammantaget minskas

därmed utgifterna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med 16,

7 miljarder kronor.

Liksom i våras föreslår motionärerna en sjuklönemodell som uppges vara

anpassad till mindre företag, där antalet sjukdagar som arbetsgivaren

finansierar är detsamma som antalet anställda, dock inte mer än 30.

Utskottet anser att Centerpartiets förslag till sjuklönemodell har stora

brister. Ett företag med 30 anställda har i Centerns modell sjuklöneansvar

för 30 dagar, dvs. dubbelt så länge som i den modell som regeringen

nyligen föreslagit. I regeringens förslag finns ett medfinansieringsansvar

för 15 % av sjuklönen även efter två veckor samt regler som begränsar

arbetsgivarnas samlade ansvar för sjukskrivningskostnaderna. Hur stora

kostnaderna för företagen blir beror på sjukskrivningarnas sammansättning

och längd. I företag med mellan 15 och 30 anställda kan kostnaderna

mycket väl bli högre med Centerns modell än med regeringens. Vidare har

den av Centerpartiet föreslagna sjuklönemodellen den egenskapen att den

höjer marginalkostnaden för att anställa. Om ett företag med t.ex. 10

medarbetare anställer ytterligare en, så får företaget sjukpenningansvar,

dels för 11 dagar för den sist anställda, dels för den elfte dagen för

övriga 10 anställda. Sjukpenningansvaret ökar alltså med sammanlagt 21

dagar i detta exempel. För ett företag med 29 anställda som anställer

en till, ökar sjuklöneansvaret med hela 60 dagar. Utskottet avvisar en

sådan modell.

Utskottet anser att Centerpartiets förslag till skattesänkningar och

nya utgiftsåtaganden i många fall har en svagt underbyggd finansiering

som tycks bygga på ett inte ringa mått av önsketänkande. Finansieras

skattesänkningarna på detta sätt riskerar man snabbt att stabiliteten

i statsfinanserna urholkas.

Utskottet avvisar mot denna bakgrund Centerpartiets förslag till inriktning

av budgetpolitiken.

Vissa gemensamma förslag från oppositionspartierna

Försäljningar av företag

Med delvis skilda motiv återkommer de fyra borgerliga partierna till

sina tidigare flera gånger framförda krav på att statliga företag ska

säljas ut i stor omfattning under de närmaste åren. Försäljningsinkomsterna

ska i första hand användas för att amortera på statsskulden. Partierna

tillgodoräknar sig försäljningsinkomster under de tre närmaste åren som

varierar mellan 130 och 175 miljarder kronor. Mest långtgående planer

har Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.

Partierna förutsätter alltså att det ska vara möjligt att redan nästa

år avyttra statlig egendom för mellan 30 och 50 miljarder kronor, och

under de båda följande åren fortsätta med än mer omfattande försäljningar.

Som jämförelse kan nämnas att regeringen i sina budgetförslag

schablonmässigt alltid räknar med att inkomsterna från företagsförsäljningar

varje år ska uppgå till 15 miljarder kronor. I praktiken har dock inga

större företagsförsäljningar genomförts sedan 2000.

Ett gemensamt syfte med privatiseringarna tycks vara att man vill

påskynda amorteringen av statsskulden för att minska utgifterna för

statsskuldsräntor. En låg statsskuld ökar stabiliteten i statsfinanserna,

hävdar man. Men genom att ensidigt inrikta sitt intresse på bruttoskulden,

blundar man för att man samtidigt gör sig av med räntabla tillgångar

som är en del av den statliga förmögenheten. Försäljningar av statliga

aktier innebär att staten byter en finansiell tillgång mot en annan.

Detta byte gör staten varken rikare eller fattigare och den offentliga

sektorns nettoförmögenhet påverkas inte.

Effekten på det finansiella sparandet är alls inte självklar.

Statsskuldsräntorna sjunker rimligtvis om statsskulden amorteras, men samtidigt

avhänder sig staten tillgångar som ger inkomster till statskassan.

Nettoeffekten av dessa förändringar avgörs bl.a. av ränteläget och hur

framgångsrika de aktuella företagen är. Det är inte givet om staten

vinner eller förlorar på försäljningen vad gäller effekten på det

finansiella sparandet.

Försäljningar som används till amortering av statsskulden leder till

att statens skuld blir mindre, och likaså tillgångarna. Varken statens

eller den offentliga sektorns nettoförmögenhet påverkas, och effekten

på det finansiella sparandet är osäker. Utskottet har för sin del svårt

att se hur en sådan åtgärd skulle kunna skapa ett ökat utrymme för

finanspolitiska stimulanser i lågkonjunktur.

Om man dessutom oavsett utvecklingen på aktiemarknaden varje år ska få

in ett visst belopp i försäljningsinkomster, finns det en uppenbar risk

för att man tvingas sälja värdefulla tillgångar till kraftiga underpriser,

vilket i sin tur tvingar fram ytterligare försäljningar för att uppställda

mål ska kunna nås.

Skulle å andra sidan de fyra partierna välja att senarelägga sina

försäljningar, kan de inte tillgodoräkna sig de betydande räntevinster

som är intecknade i respektive budgetalternativ. Utan dessa räntevinster

försvagas partiernas budgetalternativ i motsvarande utsträckning.

Utgångspunkten för en privatisering måste självklart vara att den ska

vara näringspolitiskt motiverad och att den ska genomföras vid en

tidpunkt då utbytet blir så gynnsamt som möjligt för ägaren, dvs. staten.

Ökad egenfinansiering av arbetslöshetsersättningen

Ett annat gemensamt och flera gånger framfört förslag gäller att öka

inslaget av egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen. Partiernas

lösningar skiljer sig åt, men gemensamt är att de redan nästa år vill

höja egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen så att den motsvarar

ca en tredjedel av försäkringens kostnader. De försäkrade ska alltså

själva få svara för en del av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen,

vilket automatiskt urholkar värdet av de skattesänkningar som de fyra

partierna samtidigt utlovar.

Arbetsmarknadsutskottet avvisar i sitt yttrande (2004/05:AU1y) oppositionens

förslag till alternativ finansiering av arbetslöshetsersättningen.

Arbetsmarknadsutskottet skriver i det sammanhanget följande.

De stora besparingarna görs i oppositionens förslag genom förändringar

i finansieringen av arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet. I

stora drag är de bärande idéerna sänkta ersättningsnivåer, ökad

egenfinansiering och nya modeller för att räkna fram den inkomst som

ersättningen ska baseras på. Graden av precisering varierar mellan förslagen,

men de måste betraktas som skisser snarare än färdiga alternativ till

dagens system. Trots att oppositionens förslag har många gemensamma

drag, exempelvis egenfinansieringsgraden, varierar uppgiven besparingseffekt

med 8 miljarder kronor, eller 12 % av anslagets storlek. Denna stora

skillnad kan bara delvis förklaras med information som ges i motionerna.

Några partier preciserar inte om det avser en egenfinansieringsgrad i

varje arbetslöshetskassa för sig eller om det avser en egenfinansieringsgrad

i hela systemet. Skillnaden mellan systemen är dramatisk på individnivå.

Vidare är de olika modellerna för att beräkna ersättningsgrundande

inkomst vagt beskrivna. Gemensamt för modellerna är dock att de ger

lägre ersättningsgrundande inkomst än dagens system.

Utskottet har tidigare i samband med yttranden till finansutskottet

diskuterat olika alternativ till finansiering av arbetslöshetsersättning

och aktivitetsstöd. Utskottet ställer sig lika kritiskt till de nu

framförda förslagen som till tidigare förslag.

Förslagen utgör inte praktiskt tillämpbara alternativ till dagens system.

Om den enskilde kompenseras genom sänkt inkomstskatt kommer statsbudgetens

minskade utgifter att bytas ut mot minskade intäkter. Därmed kommer ett

möjligt utrymme för reformer att begränsas.

Grupper med liten risk för arbetslöshet kommer att avstå från försäkring

för att de anser sig inte behöva den.

Ekonomiskt svaga grupper kommer att avstå från försäkringen för att de

inte anser sig ha råd.

Om försäkringen är obligatorisk kan den mycket väl komma att ses som en

skatt och ingen skillnad kommer att upplevas mot dagens system.

Även tidigare har arbetsmarknadsutskottet avvisat förslag som i stort

är desamma som nu framförs av oppositionspartierna. I sitt yttrande

till finansutskottet vid behandlingen av budgeten hösten 2003 skrev

arbetsmarknadsutskottet följande.

Arbetsmarknadsutskottet är lika kritiskt som tidigare mot en ökad

egenfinansiering av denna storlek. Skälen är flera och har i förra årets

yttrande till finansutskottet över ramarna angetts på följande sätt.

Det är fråga om en kraftigt höjd insats för den enskilde, som kan bli

särskilt betungande i ett svagt arbetsmarknadsläge med hög arbetslöshet.

Förslagen har dessutom den bristen att den enskilde och hans eller

hennes fackliga organisation inte på samma sätt som i nuvarande system

får anledning att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans

område. Ett system som bygger på avgifter som anknyter till en i förväg

okänd kostnad framstår dessutom som administrativt krångligt.

Man måste också betänka att så kraftigt ökade insatser som det skulle

vara fråga om säkerligen skulle påverka människors vilja att vara

försäkrade, allra helst sådana grupper som löper liten risk att bli

arbetslösa. Om försäkringen samtidigt skulle vara obligatorisk skulle den

höjda egeninsatsen säkerligen av många i praktiken uppfattas som en ren

skattehöjning.

Oavsett invändningarna i sak ser arbetsmarknadsutskottet det som helt

orealistiskt att förslagen skulle kunna genomföras så snabbt att de får

genomslag på budgeten redan under nästa år. Det är fråga om genomgripande

systemförändringar som skulle kräva lagändringar och administrativa

anpassningar. Enligt utskottets mening får de i fp-, kd- och c-motionerna

skisserade finansieringssystemen mer ses som tankemodeller än som

faktiska besparingar under de närmaste budgetåren. Även förslaget i

Moderaternas motion bör avvisas eftersom även det leder till oacceptabelt

höga avgifter. Det har dessutom en fördelningspolitiskt tveksam

konstruktion med tanke på att avgiften skulle vara avdragsgill.

Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning. Självklart

går det att ändra avgiftssättningen, men med tanke på att

arbetslöshetsförsäkringen i dag administreras av ett fyrtiotal fristående

arbetslöshetskassor med stora skillnader i arbetslöshet och med olika nivåer

på medlemsavgifter kräver en omläggning av detta slag rimlig tid av

förberedelse. Det handlar om genomgripande systemförändringar som

förutsätter lagändringar och administrativa anpassningar, vilket medför

att det är helt orealistiskt att räkna med att en sådan förändring skulle

kunna minska belastningen på statsbudgeten annat än på några års sikt.

Ett vanligt argument för en ökad egenfinansiering är att ett ökat

kostnadsansvar verkar återhållande på löneavtal i en bransch. Höga

löneökningar leder till ökad arbetslöshet, vilket slår igenom på de

försäkrades avgifter i den egna a-kassan. Partiernas förslag gör emellertid

ingen åtskillnad mellan de olika a-kassorna och skapar således inte

motivation för att ta ansvar för löneutvecklingen inom den egna kassans

område. Som utskottet ser det finns ingen anledning att på detta sätt

lyfta ut en kostnad från statsbudgeten för att i stället låta de

förvärvsarbetande svara för finansieringen med obligatoriska avgifter, som

är mycket lika en skatt.

Finansieringen

De fyra borgerliga partierna räknar med att den offentliga sektorns

inkomster under 2007 sänks med mellan 27 och 51 miljarder kronor. Till

allra största del utgörs detta av skattesänkningar. Moderata samlingspartiet

och Kristdemokraterna redovisar de mest omfattande skattesänkningarna

medan Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet redovisar något mer

modesta förslag. Ett gemensamt drag är att de föreslagna skattesänkningarna

i allmänhet är tydligt redovisade medan deras tilltänkta finansiering

i många fall är både otydlig och svagt underbyggd. Finansieringen ligger

till största delen på två utgiftsområden, nämligen utgiftsområdena 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt utgiftsområde 13

Arbetsmarknad.

Tabell 4.13 Finansieringen av oppositionspartiernas skattesänkningar

2007

Miljarder kronor

Skattesänkningarna avser i första hand inkomstbeskattningen och är i de

flesta fall tekniskt möjliga att genomföra med tämligen kort varsel.

Besparingsförslagen däremot framstår många gånger som helt orealistiska

särskilt i det korta perspektivet eftersom man för att kunna förverkliga

dem först måste utforma detaljregler, anpassa administrationen och ge

berörda rimlig tid att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Med

en sådan svag finansiering riskerar statsfinanserna återigen att snabbt

försvagas.

Oppositionspartierna når inte sina egna mål

Ännu ett gemensamt drag för de fyra oppositionspartierna är att man

redan i sina förslag till budgetpolitik räknar med att missa sina egna

mål. Oppositionspartierna riktar stundtals skarp kritik mot regeringen

för att denna inte uppnår målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna.

Samtidigt föreslår samtliga fyra oppositionspartier mål för budgetpolitiken

som ställer än högre krav på stramhet än regeringens mål. Inget av

partierna lever emellertid upp till sina egna krav. Tre partier, Folkpartiet

liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår mål om balans

i statens finansiella sparande över konjunkturcykeln. Moderata

samlingspartiet förespråkar ett mål för den offentliga skuldens utveckling

men använder saldomål för staten som ett medel att uppnå skuldmålet.

Inget av partierna förmår emellertid prestera en budgetpolitik som är

tillräckligt stram för att uppnå sina egna mål.

Moderata samlingspartiet beräknar att deras mål att den offentliga

sektorns bruttoskuld ska vara nere på 40 % av BNP om fem år kommer att

nås om saldot för statsfinanserna uppgår till -0,6; -0,1 respektive 0,

7 % av BNP för åren 2005-2007 och föreslår därför att saldomålen för

staten fastställs till dessa nivåer. Enligt motionärerna innebär dessa

saldon att överskottet i den offentliga sektorn därmed kommer att uppgå

till 2,2; 2,4 respektive 3,0 % under de tre åren. Längre fram i motionen

redovisas effekterna för de offentliga finanserna av den egna politiken

och motionärerna uppger att förslagen förstärker det offentliga saldot

med 7, 7 respektive 4 miljarder kronor. Detta ger ett finansiellt

sparande som uppgår till 0,9; 0,7 och 1,0 % av BNP för 2005-2007. Det

saknas därmed 1,3; 1,7 respektive 2,0 % av BNP i saldoförstärkning för

att motionärerna ska nå sina mål. Det som i själva verket ska leda till

att budgetmålen nås är en kraftig förstärkning av sysselsättningen som

motionärerna anser följer av deras politik. Motionärerna räknar med att

sysselsättningen på längre sikt stiger med drygt 4,5 % vilket leder

till att det finansiella sparandet förbättras med 2,3 % av BNP. Moderata

samlingspartiet framhåller att deras budgetförslag är statiskt beräknat

och inte bygger på s.k. dynamiska effekter. Utskottet kan emellertid

konstatera att det krävs mycket stora sysselsättningseffekter för att

motionärerna ska kunna nå sina budgetpolitiska mål.

Folkpartiet liberalerna förespråkar också ett balansmål för statens

finansiella sparande. Någon sådan balans uppnår dock inte motionärerna.

Folkpartiet liberalerna beräknar att det finansiella sparandet i staten

med deras politik skulle uppvisa underskott med 1,3; 1,3 respektive 0,

8 % av BNP åren 2005-2007, dvs. långt ifrån den målsatta balansen.

Motionärerna är väl medvetna om att balansen inte uppnås under dessa tre

år och hänvisar till åren bortom denna period. Då skulle det behövas

ett överskott i statens finanser på motsvarande 1,8 % av BNP i ett par

år, vilket enligt motionärerna skulle vara möjligt att uppnå utan

drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken. För att nå ett överskott

på 1,8 % krävs dock en förstärkning av statens finansiella sparande

efter 2007 på 2,6 % av BNP, vilket i runda tal motsvarar 77 miljarder

kronor. En sådan åtstramning av statens finanser innebär naturligtvis

att mycket dramatiska åtgärder i form av besparingar eller skattehöjningar

måste genomföras. Utskottet anser att det är oansvarigt av motionärerna

att vifta bort detta med ett enkelt påstående om att det kan åstadkommas

utan drastiska omkastningar i den ekonomiska politiken.

Kristdemokraterna förespråkar att statens finansiella sparande ska vara

i balans över konjunkturcykeln samt att statsskulden bör minska till

40 % av BNP senast 2007 och därefter fortsätta att minska. Den sammanlagda

effekten på det finansiella sparandet uppgår enligt Kristdemokraternas

egen redovisning till en förstärkning med 7,4; 12,5 respektive 9,5

miljarder kronor åren 2005-2007. Det innebär att statens finansiella

sparande i Kristdemokraternas förslag uppvisar underskott med ca 1,5;

1,3 och 0,9 % av BNP under de tre åren. Motionärernas förslag uppvisar

alltså enligt deras egna siffror en betydande avvikelse från det egna

målet.

Även Centerpartiet vill att statens finanser ska vara i balans över

konjunkturcykeln och att statsskulden ska minska till 40 % av BNP om än

i lägre takt än vad Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

förordar. Inte heller Centerpartiet förmår dock uppfylla sina egna mål.

Motionärerna föreslår åtgärder som enligt deras egen redovisning

förstärker det finansiella sparandet med ca 7, 12 och 11 miljarder kronor

under 2005-2007. Detta innebär att statens finansiella sparande uppvisar

underskott på 1,5; 1,3 respektive 0,8 % av BNP, dvs. långt ifrån balans

under dessa tre år.

De fyra oppositionspartierna väjer inte för starka ord när de påstår

att regeringen tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Just

därför framstår det som ett extra stort problem för oppositionspartiernas

trovärdighet att inget av dem lägger fram ett budgetalternativ där de

angivna målen och effekterna av deras egna förslag hänger ihop. Samtliga

oppositionspartier missar, enligt sina egna beräkningar, grovt sina

egna mål.

Lägger man därtill att beräkningarna av många besparingsförslag, som

utskottet tidigare visat, sannolikt är orealistiska och i viss mån bygger

på rent önsketänkande, skulle det verkliga budgetutfallet enligt utskottets

bedömning i många fall bli betydligt sämre än vad partierna själva uppger

om förslagen genomfördes. En budgetpolitik upplagd efter sådana riktlinjer

skulle riskera att snabbt undergräva det förtroende för de offentliga

finanserna som mödosamt byggts upp sedan mitten av 1990-talet.

Effekter för kommunerna ...

Stödet till kommunerna ändras fr.o.m. 2005 med stora belopp. I 2004 års

ekonomiska vårproposition beräknades ramen för utgiftsområde 25, Allmänna

bidrag till kommuner, för 2005 till 84,0 miljarder kronor. I

Budgetpropositionen för 2005 beräknas samma ram till 57,5 miljarder kronor,

dvs. 26,5 miljarder mindre. Denna förändring visar sig dock vid en

närmare granskning vara av teknisk natur.

Bidragen till kommunerna påverkas t.ex. av regleringar mellan staten

och kommunerna som görs i syfte att neutralisera effekter på kommunernas

ekonomi av olika skatteförslag. Ramen för utgiftsområdet påverkas också

av att utgifter omförs mellan utgiftsområdena 16, Utbildning och

universitetsforskning och 25 Allmänna bidrag till kommuner. Sådana omföringar

görs t.ex. av den riktade satsningen för ökad lärartäthet i skolan.

Från 2005 sker dessutom en stor omläggning av redovisningen av bidragen

till kommunerna till följd av det nya utjämningssystem som riksdagen

nyligen fattade beslut om (bet. 2004/05:FiU7). Förändringen innebär bl.

a. att anslaget för utjämningsbidrag och inkomsttiteln för utjämningsavgiften

nettoredovisas på statsbudgetens utgiftssida. Därför justeras ramen för

utgiftsområde 25 ned med 26,3 miljarder kronor.

När alla dessa tekniska effekter rensats bort framkommer att de ramar

för utgiftsområde 25 som föreslås i budgetpropositionen precis motsvarar

dem som beräknades i vårpropositionen.

Tabell 4.14 Utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner

Miljarder kronor

Anm. Någon ram för 2007 angavs inte i 2004 års ekonomiska vårproposition.

Beräkningen för 2007 utgår därför från 2006 års utgiftsram.

Stödet till kommunerna via utgiftssidan har alltså varken ökat eller

minskat sedan 2004 års ekonomiska vårproposition. Kommunerna får i

stället ett betydande resurstillskott i form av ett sysselsättningsstöd

som uppgår till 7,5 miljarder kronor 2005 och 7 miljarder kronor 2006

och redovisas som en nedsättning av statens skatteinkomster. För 2005

innefattar tillskottet även kompensation till trafikhuvudmännen för den

höjda dieselskatten. (Utskottet återkommer till denna fråga i betänkandet

som avser statsbidragen till kommunerna, bet. 2004/05:FiU3).

Från och med 2007 överförs tillskottet till utgiftssidan vilket förklarar

ökningen av ramen mellan 2006 och 2007. Resurstillskottet till kommunerna

ligger således kvar hela perioden, men tekniken för stödet ändras 2007.

... av oppositionspartiernas förslag

Bidragen till kommunerna varierar kraftigt mellan partierna. Detta ger

dock inte en rättvisande bild av hur respektive partis politik egentligen

påverkar kommunernas resurser, utan beror till största delen på den

tekniska utformningen av en mängd förslag. Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna föreslår alla skattesänkningar

som minskar kommunernas inkomster. Som kompensation för detta får

kommunerna ökade bidrag av Moderata samlingspartiet och Folkpartiet

liberalerna, medan Kristdemokraterna i stället nettoredovisar på statsbudgetens

inkomstsida. Centerpartiets skatteförslag verkar i motsatt riktning,

dvs. kommunerna får lägre bidrag från staten för att uppväga ökade

skatteinkomster.

Partierna gör också överföringar mellan kommunbidragen och andra delar

av statsbudgeten. Det kan gälla t.ex. medel som avser skolan eller

förskolan vilka redovisas antingen som kommunbidrag eller under utgiftsområde

16 Utbildning och universitetsforskning, eller kostnaderna för

assistansersättning där ansvaret kan vara statligt eller kommunalt.

Ett gemensamt förslag från de fyra oppositionspartierna är en vårdgaranti,

för vilken man anvisar 2 miljarder kronor 2005 och 1,5 miljarder kronor

2006. Denna utgiftsökning återfinns på utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg. I stället avvisar alla fyra partier regeringens

satsning på vårdgaranti samt de tidigare anvisade resurserna för ökad

tillgänglighet i vården vilka tillsammans uppgår till knappt 2 miljarder

kronor 2005 och redovisas som ett bidrag till kommunerna.

I detta avsnitt, som bygger på ett underlag från riksdagens utredningstjänst,

görs ett försök att bedöma hur oppositionspartiernas politik påverkar

resurserna till kommunsektorn.

Moderata samlingspartiet

Moderata samlingspartiet skriver i sin motion att kommunerna med deras

politik får ett tillskott netto, utöver det som regeringen föreslår,

som uppgår till 1,1; 1,7 och 2,2 miljarder kronor åren 2005-2007, alltså

ett sammanlagt tillskott på 5 miljarder kronor.

Ramen för utgiftsområde 25 för nästa år är 55,6 miljarder kronor högre

i Moderata samlingspartiets förslag än i regeringens. Av denna ökning

förklaras ca 52 miljarder kronor av rent tekniska faktorer. Det föreslagna

arbetsavdraget kompenseras med drygt 50 miljarder kronor, och övriga

effekter av skatteförslagen kompenseras med knappt 5 miljarder kronor

i ytterligare bidrag. Å andra sidan minskar statsbidragen med 1,9

miljarder kronor då motionärerna vill överföra ansvaret för

assistansersättningen

till staten.

Partiets förslag till vårdsatsning som redovisas under utgiftsområde 9,

innehåller en nationell vårdgaranti, åtgärder för kvalitetssäkring och

vissa andra satsningar. Sammantagna innebär dessa att vårdsektorn

tillförs ca 3,6; 3,4 respektive 2,8 miljarder kronor 2005-2007. Motionärerna

avvisar samtidigt regeringens förslag till vårdgaranti samt medlen för

tillänglighet inom vården, vilka för 2005 uppgår till knappt 2 miljarder

kronor.

Vidare föreslår motionärerna att maxtaxan inom barnomsorgen ska höjas

och minskar därför bidragen till kommunerna med 1,3 miljarder kronor.

Detta är neutralt för kommunernas ekonomi under förutsättning att de

höjer avgifterna för barnomsorgen. I annat fall innebär förslaget en

neddragning.

Moderata samlingspartiet minskar kommunernas resurser genom att dra

bort 0,5 miljarder kronor från anslaget för särskilda insatser i vissa

kommuner och landsting.

Bidragen till kommunerna ökar genom ett tillskott som ges till kommunerna

som en förstärkning av utjämningssystemet. Detta tillskott är emellertid

bara en förändring av redovisningen. Moderata samlingspartiet accepterar

det tillskott på 7,5 miljarder kronor som regeringen ger i form av

sysselsättningsstöd via statsbudgetens inkomstsida, men anser att stödet

i stället ska redovisas som ett bidrag på utgiftsområdet. En sådan

förändring har dock ingen reell effekt på kommunernas resurser.

Folkpartiet liberalerna

Folkpartiet liberalerna föreslår att bidragen till kommunerna höjs med

15,5 miljarder kronor för 2005. Liksom Moderata samlingspartiet kompenserar

Folkpartiet liberalerna kommunerna för skattebortfall genom att höja

bidragen. Denna höjning uppgår till ca 18 miljarder kronor 2005 och är

alltså större än den samlade ramhöjningen. I likhet med övriga

oppositionspartier avvisar Folkpartiet liberalerna regeringens satsning på

vårdgaranti och ökad tillgänglighet och föreslår i stället en egen

vårdgaranti för motsvarande belopp men redovisad på utgiftsområde 9.

Motionärerna föreslår en minskning av bidragen till kommunerna med ca

600 miljoner kronor genom att anslag 48:2 Bidrag till särskilda insatser

i vissa kommuner och landsting avvecklas med undantag för den del av

anslaget som avser hivpreventiva åtgärder.

På budgetens utgiftssida innebär Folkpartiet liberalernas förslag därmed

en viss, men ändå begränsad minskning av kommunernas resurser. Folkpartiet

liberalerna har dock ett förslag som tar sikte på att kommunerna, genom

att bilda koncerner av sina olika bolag, undandrar staten ca 2 miljarder

kronor per år i skatt. Motionärerna anser därför att dessa pengar dras

in från kommunerna men väljer att redovisa detta som en ökning av statens

skatteinkomster och inte som minskade bidrag till kommunerna. Oavsett

hur man väljer att se på denna sakfråga så innebär motionärernas förslag

att kommunernas resurser krymper med 2 miljarder kronor för vilka det

inte utgår någon kompensation.

Sammantaget bedömer utskottet att Folkpartiet liberalernas förslag leder

till minskade resurser för kommunsektorn med ca 2,5 miljarder kronor

per år.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna hävdar i sin budgetmotion att kommunerna får ett

resurstillskott på 4,2 miljarder kronor under de kommande två åren. I

motionen hänvisas till ökad satsning på psykiatri, bidrag för deltidstaxor

i förskolan och ett kommunalt vårdnadsbidrag.

Om man gör en enkel summering av dessa tillskott över de tre närmaste

åren når man förvisso beloppet 4,2 miljarder kronor. För psykiatri

anvisas 925 miljoner, för deltidstaxorna i förskolan anvisas 750 miljoner

och för ett kommunalt vårdnadsbidrag anvisas 2,5 miljarder kronor. En

sådan beräkning ger dock en missvisande bild av Kristdemokraternas

politik visavi kommunerna.

Minskningen av ramen för utgiftsområde 25 på sammanlagt 18,6 miljarder

kronor nästa år beror till största delen även i Kristdemokraternas fall

på tekniska faktorer. Kompensationen till kommunerna för skattebortfall

ger här inga ökade anslag eftersom Kristdemokraterna nettoredovisar

dessa på inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Om denna

kompensation i stället hade redovisats på ett tydligare sätt, dvs. som

ökade bidrag, skulle bidragen till kommunerna i stället varit 12,6; 16,

6 respektive 19,6 miljarder kronor högre åren 2005-2007. Minskningen av

ramen beror i stället på motionärernas förslag att ge kommunerna rätt

att ta ut en fastighetsavgift. För att neutralisera detta minskar

motionärerna bidragen med ca 15 miljarder kronor per år, vilket alltså i

princip inte har någon effekt på kommunernas resurser.

Beträffande vårdgarantin tillför Kristdemokraterna 2 miljarder kronor

2005 och 1,5 miljarder kronor 2006. Samtidigt tar man bort regeringens

vårdsatsningar på sammanlagt 1,9 miljarder kronor 2005 och 1,8 miljarder

kronor 2006 och 2007. Från 2007 innebär detta således en neddragning av

kommunernas resurser med 1,8 miljarder kronor.

Kristdemokraterna föreslår också att en andra karensdag införs. Detta

ger kommunerna lägre sjuklönekostnader men samtidigt lägre skatteinkomster.

För att neutralisera den samlade effekten drar Kristdemokraterna ner

bidragen med 600 miljoner kronor. Samtidigt föreslår motionärerna att

inbesparade sjuklöner ska dras in till staten genom en höjning av

arbetsgivaravgiften med 0,3 procentenheter, vilket försämrar kommunernas

ekonomi med ca 1 miljard kronor. Kommunerna får alltså betala tillbaka

de lägre sjuklönerna till staten två gånger.

Kristdemokraterna räknar med att deras politik kommer att leda till

minskade utbetalningar av socialbidrag och drar därför ned stödet till

kommunerna med 0,3; 1,1 respektive 1,3 miljarder kronor. Att bedöma

effekterna på socialbidraget är mycket vanskligt och neddragningen ter

sig för utskottet snarast som en förhoppning. Den är i realiteten en

minskning av kommunernas resurser.

Motionärerna nämner också sin satsning på ett kommunalt vårdnadsbidrag

med 1,5 miljarder kronor 2006 och 1 miljard kronor 2007. Detta uppvägs

dock med råge av att Kristdemokraterna inte vill behålla den kostnadsfria

förskolan för arbetslösa. Det motionärerna kallar en satsning är i själva

verket en ideologiskt motiverad omprioritering inom familjepolitiken

till förmån för dem som önskar vara hemma med sina barn och till nackdel

för arbetslösa som vill få del av den kommunala barnomsorgen.

Utskottet bedömer att Kristdemokraternas politik inte alls innebär något

resurstillskott till kommunerna på 4,2 miljarder kronor, utan i stället

innebär en väsentlig minskning av kommunernas resurser de kommande tre

åren.

Centerpartiet

Centerpartiet föreslår liksom Kristdemokraterna betydligt lägre bidrag

till kommunerna än regeringen. Bakom denna minskning ligger även i

Centerns fall tekniska faktorer, men av annorlunda slag än övriga partiers.

Centerpartiets inkomstskattereform innebär att kommunerna får ökade

skatteintäkter med ca 53 miljarder kronor. Av den anledningen minskar

Centern sina bidrag till kommunerna med motsvarande belopp. Centerpartiet

gör dessutom stora överföringar från utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning. Man överför bl.a. medel för maxtaxan i barnomsorgen

och personalförstärkningar i skolan och förskolan som ett led i strategin

att övergå från öronmärkta till generella bidrag.

Eftersom Centern avvisar förslaget till förändringar i utjämningssystemet

väljer man att redovisa på det gamla sättet, dvs. bruttoredovisa

inkomstutjämningen. Av denna anledning höjer Centerpartiet bidragen till

kommunerna med 26 miljarder kronor per år. Detta har ingen betydelse

för kommunernas resurser eftersom bruttoredovisningen också innebär att

deras utgifter ökar med samma belopp.

Centerpartiet anser, liksom Moderata samlingspartiet, att de 7,5 miljarder

kronor som regeringen ger som ett sysselsättningsstöd i stället ska ges

som ett generellt statsbidrag. Ramen höjs därför med detta belopp 2005

och 2006, utan att det påverkar kommunernas resurser.

Motionärerna föreslår liksom övriga oppositionspartier en vårdgaranti

samtidigt som man avvisar regeringens tillskott till vården på i stort

sett samma belopp, 2 miljarder kronor. Under 2007, när motionärernas

eget vårdgarantiförslag inte beräknas kosta något, drar Centern dock

inte in regeringens föreslagna medel.

Bidraget till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting reduceras

med 650 miljoner kronor varje år.

Utskottet bedömer sammantaget att Centerpartiets förslag innebär att

kommunerna får en minskning av sina resurser med ca en halv miljard

kronor per år under perioden 2005-2007.

Budgetpropositionen

Finanspolitikens främsta uppgift är att lägga grunden för uthållig och

hög tillväxt och full sysselsättning genom att upprätthålla sunda

offentliga finanser. Utan starka offentliga finanser finns det risk för

att varje lågkonjunktur tvingar fram stora nedskärningar som försämrar

tryggheten. Två övergripande mål styr regeringens budgetpolitik:

överskottsmålet för de offentliga finanserna och utgiftstaket för staten.

Utgiftstaken ska klaras. Budgeteringsmarginalerna är dock små för både

2004 och 2005. Regeringen avser därför att vidta utgiftsbegränsande

åtgärder för de båda åren genom att begränsa myndigheternas möjligheter

att använda sitt anslagssparande.

Överskottsmålet ligger fast. Om den ekonomiska utvecklingen sker snabbare

än vad som nu förutses kommer regeringen att föreslå ett höjt överskottsmål

för 2005. Det är också en utgångspunkt för regeringen att utgiftstaken

för 2007 och 2008, som kommer att föreslås hösten 2005, ska vara på en

nivå som är förenlig med överskottsmålet för de offentliga finanserna.

Trots den goda tillväxten 2004 har sysselsättningen utvecklats svagt.

Det är därför nödvändigt att utnyttja den uppåtgående konjunkturen till

att varaktigt höja sysselsättningen. Regeringen föreslår en rad åtgärder

som gynnar tillväxten, stimulerar sysselsättningen och minskar arbetslösheten.

Arbetsmarknadspolitiken intensifieras, kommuner och landsting ges ett

kraftigt resurstillskott och forskningen ges utökade resurser. På

skattesidan fortsätter den gröna skatteväxlingen med höjda skatter på

miljöskadlig verksamhet och sänkta skatter på arbete. Inkomstskatterna

sänks genom fortsatt kompensation för den allmänna pensionsavgiften.

Arvs- och gåvoskatten avvecklas, och skattevillkoren för småföretag

förbättras.

Nivåerna på utgiftstaken för 2005 och 2006 föreslås i propositionen bli

fastställda till 870 respektive 907 miljarder kronor. För 2007 lämnar

regeringen inget skarpt förslag till utgiftstak utan presenterar i

stället en preliminär beräkning.

Utgiftstaken för de närmaste åren beräknas få följande sammansättning.

Tabell 4.15 Regeringens utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Regeringen beräknar utgiftstaken för den konsoliderade offentliga sektorn

till följande nivåer.

Tabell 4.16 Regeringens utgiftstak för den offentliga sektorn

2005-2007

Miljarder kronor

Finansutskottet vill i anslutning till detta framhålla följande.

Regeringens budgetpolitik har resulterat i att de offentliga finanserna

snabbt förbättrats. På mindre än ett decennium har väldiga underskott

vänts i stora överskott som snabbt minskat de skulder det offentliga

tidigare dragit på sig.

I mitten av 1990-talet genomförde regeringen ett omfattande

konsolideringsprogram med vars hjälp balansen i den offentliga sektorn kunde

återställas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Balansen var

återställd redan 1998, och de offentliga finanserna fortsatte därefter

att stärkas. Fastlagda utgiftstak har hållits och uppställda saldomål

har fram till konjunkturavmattningen 2002 överträffats med bred marginal.

I år beräknas överskottet i de offentliga finanserna uppgå till 0,7 %

och denna nivå upprätthålls i grova drag under hela perioden fram till

2007.

Överskottet i de offentliga finanserna finns huvudsakligen i pensionssystemet

medan statsbudgeten uppvisar underskott. I år beräknas underskottet

uppgå till ca 64 miljarder kronor. Statsskulden ökar därför i nominella

termer men fortsätter trots detta att minska som andel av BNP. Mellan

2004 och 2007 beräknas statsskulden minska från 48,7 till 46,4 % av BNP.

Utgiftstakets andel av BNP är relativt konstant under perioden och

ligger på ca 32 %.

Även i ett internationellt perspektiv är Sveriges offentliga finanser

starka. Medan flertalet EU-länder redovisar underskott - som i flera

fall är större än stabilitetspakten tillåter - kan Sverige fortsatt

uppvisa överskott i de offentliga finanserna.

Överskotten är dock små, och budgeteringsmarginalerna likaså. Utrymmet

för nya reformer, vare sig dessa består av ökade utgifter eller sänkta

skatter, är därför utomordentligt begränsat.

Regeringens budgetpolitik är inriktad på att säkerställa att uppställda

saldomål och utgiftstak hålls, att stärka Sveriges långsiktiga

tillväxtförutsättningar samt att nå målen om 80 % reguljär sysselsättning.

Utskottet ser denna budgetpolitik som en naturlig fortsättning av de

gångna årens ansvarsfullt förda politik. Den har enligt utskottets mening

goda förutsättningar att främja fortsatt långsiktigt stabila statsfinanser.

Som alternativ till denna ansvarsfullt utformade politik föreslår

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Centerpartiet långtgående krav på skattesänkningar, som till stor del

finansieras genom försämringar i grundläggande trygghetssystem och i

flera fall oprecist beräknade besparingar. Oppositionspartiernas förslag

kan enligt utskottets mening inte bilda underlag för en ansvarsfullt

utformad statsbudget. Om budgetpolitiken utformades såsom oppositionspartierna

önskar skulle statsfinanserna riskera att åter snabbt försvagas. De

gångna årens mödosamma arbete med att återskapa sunda statsfinanser

skulle därmed riskera att göras ogjort.

Finansutskottet tillstyrker därför att budgetpolitiken utformas i

överensstämmelse med regeringens förslag och avstyrker oppositionspartiernas

alternativ.

I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella

förslag till beslut som följer av detta ställningstagande i fråga om

utgiftstak för 2005 och 2006 (avsnitt 4.3.1), fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden 2005 (avsnitt 4.4), beräknade förändringar

av anslagsbehållningar 2005 (avsnitt 4.6), beräkning av myndigheternas

in- och utlåning i Riksgäldskontoret 2005 (4.7) och beräknad kassamässig

korrigering av statsbudgetens utgifter 2005 (avsnitt 4.8) samt beräkning

av skatter och övriga inkomster 2004 (avsnitt 5).

4.3 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till teknisk justering av

utgiftstaket för staten och att riksdagen fastställer detta till 870

miljarder kronor för 2005 samt 907 miljarder kronor för 2006. Utskottet

avstyrker därmed de alternativa yrkanden som framförs av Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c)

4.3.1 Utgiftstak för staten

Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten, exklusive

statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan

av statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1) föreslår regeringen att den

tidigare bedömningen av nivån på utgiftstaken för staten åren 2005 och

2006 anpassas till följd av ett antal budgettekniska förändringar.

Huvuddelen av justeringen, 26,33 miljarder kronor i sänkt utgiftstak

både 2005 och 2006, förklaras av en redovisningsförändring i det kommunala

utjämningssystemet. Justeringen föreslås i propositionen om det kommunala

utjämningssystemet och innebär att anslag 48:3 Statligt utjämningsbidrag

till kommuner och landsting och inkomsttiteln 1511 Utjämningsavgift för

kommuner och landsting fr.o.m. 2005 nettoredovisas på anslag 48:1

Kommunalekonomisk utjämning.

Skattereduktionen för allmän pensionsavgift höjs från 75 till 87,5

procent av pensionsavgifterna från 2005. Samtidigt sänks avdragsrätten

för allmän pensionsavgift från 25 till 12,5 %, vilket beräknas öka

kommunernas skatteintäkter med 2,94 miljarder kronor. Statsbidragen till

kommuner och landsting föreslås därför sänkas med motsvarande belopp fr.

o.m. 2005.

För att neutralisera effekterna på det kommunala skatteunderlaget av

förslaget om höjt grundavdrag, höjs statsbidragen till kommuner och

landsting med 3,72 miljarder kronor per år fr.o.m. 2005.

Med anledning av förslaget på tilläggsbudget i vårpropositionen gjordes

en slutreglering till kommuner och landsting, som bl.a. avsåg den

omvandling av skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare till ett

högre grundavdrag som genomfördes 2003. Slutregleringen innebär att

kommunsektorn kompenseras med ytterligare 0,67 miljarder kronor årligen

för de lägre skatteintäkterna.

Den 1 januari 2005 sammanförs de allmänna försäkringskassorna och

Riksförsäkringsverket i en ny myndighet, Försäkringskassan. Beslutet

innebär att de nuvarande försäkringskassorna kommer att omfattas av det

statliga tjänstepensionssystemet.

Dessa tekniska justeringar medför sammantaget en nivåsänkning av

utgiftstaket på 24 miljarder kronor för såväl 2005 som 2006. Regeringen

föreslår därmed att utgiftstaken för 2005 och 2006 fastställs till 870

respektive 907 miljarder kronor (punkt 2).

Regeringen anger inget formellt utgiftstak för 2007. Om utgiftstaket

för 2007 fastställs till en nivå som innebär oförändrad andel av potentiell

BNP jämfört med 2006 uppgår utgiftstaket för 2007 till 943 miljarder

kronor. Utskottet behandlar detta mer ingående i avsnitt 6.2.

Motionerna

Av den tidigare redogörelsen framgår att samtliga fyra oppositionspartier

förordar andra nivåer på utgiftstaket för staten. Formella förslag för

åren 2005-2007 framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi231,

Folkpartiet liberalerna i motion Fi232, Kristdemokraterna i motion Fi233

samt Centerpartiet i motion Fi233.

De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning.

Tabell

4.17 Förslag till nytt utgiftstak för staten 2005-2007

Miljarder kronor

Notera: Regeringen anger inget formellt utgiftstak för 2007. Om

utgiftstaket för 2007 fastställs till en nivå som innebär oförändrad andel

av potentiell BNP jämfört med 2006 uppgår utgiftstaket för 2007 till

943 miljarder kronor.

Finansutskottets ställningstagande

I betänkande 2004/05:FiU11 Tilläggsbudget 2 för budgetåret 2004 (prop.

2004/05:1) föreslår utskottet en teknisk justering av utgiftstaket för

2004. Taket föreslås höjas från 856 till 858 miljarder kronor. Orsaken

är en justering av hur man bokför ut- och återbetalningar inom

ålderspensionssystemet.

Finansutskottet har i avsnitt 4.2 ställt sig bakom regeringens förslag

till inriktning av budgetpolitiken och därmed också regeringens förslag

till utgiftstak för staten. Utskottet tillstyrker således propositionens

punkt 2 samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten som framförs

i motionerna Fi231 (m) yrkande 2, i denna del, Fi232 (fp) yrkande 2, i

denna del, Fi233 (kd) yrkande 2, i denna del samt Fi234 (c) yrkande 4,

i denna del.

4.3.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn erhålls genom att en beräkning

av de samlade kommunala utgifterna läggs till utgiftstaket för staten.

I beräkningen görs avdrag för interna transaktioner mellan staten och

kommunsektorn samt mellan staten och ålderspensionssystemet vid sidan

av statsbudgeten. Nivån på utgiftstaket för den offentliga sektorn är

således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2) framgår att utgiftstaket för den

offentliga sektorn har reviderats upp med 3 miljarder kronor 2005 jämfört

med budgetpropositionen för 2004. Orsaken är främst högre kommunal

konsumtion. Beräkningen för 2006 är oförändrad. Den föreslagna tekniska

justeringen av utgiftstaket för staten åren 2005 och 2006 motsvaras i

huvudsak av elimineringar för interna transaktioner mellan sektorerna.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga

utgifterna för åren 2005-2006 (punkt 3). Beräkningen framgår av följande

tabell.

Tabell 4.18 Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den

offentliga sektorn

Miljarder kronor

Notera: Regeringen anger inget formellt utgiftstak för staten för 2007.

Utgiftstaket 2007 för den offentliga sektorn är därför beräknat utifrån

ett antagande om att utgiftstaket för staten fastställs till en nivå

som innebär oförändrad andel av potentiell BNP jämfört med 2006.

Motionerna

I avsnitt 4.2 redogörs för oppositionspartiernas alternativa förslag på

utgiftstak för den offentliga sektorn.

Formella förslag för åren 2005-2007 framförs av Moderata samlingspartiet

i motion Fi231, Folkpartiet liberalerna i motion Fi232 samt i

Kristdemokraterna i motion Fi233. Centerpartiet framför i motion Fi234 inget

formellt yrkande om beräkningen av de offentliga utgifterna. Enligt

uppgifter från partiets riksdagskansli beräknas Centerpartiets

budgetalternativ resultera i ett utgiftstak för den offentliga sektorn som

uppgår till 1 281 miljarder kronor 2005, 1 336 miljarder kronor 2006

och 1 394 miljarder kronor 2007. De olika partiernas förslag framgår av

följande tabell.

Tabell 4.19 Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket

för den offentliga sektorn

Avvikelser i förhållande till regeringens förslag i miljarder kronor

Finansutskottets ställningstagande

Med hänvisning till vad som framhållits i avsnitt 4.2 ovan tillstyrker

finansutskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga

utgifterna (punkt 3). Utskottet avstyrker därmed de förslag till

alternativa prioriteringar av de offentliga utgifterna samt alternativ

beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn som framförs i

motionerna Fi231 (m) yrkande 3 i denna del, Fi232 (fp) yrkande 3 i denna

del samt Fi233 (kd) yrkande 4 i denna del.

4.4 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2005

4.4.1 Utgiftsområde 1-27

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till fördelning av statens

utgifter på utgiftsområden för 2005. Därmed tillstyrks punkt 9 i

propositionen. Förslagen i motionerna avstyrks.

Jämför reservationer 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c)

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 6.2) att statsbudgetens

utgifter för 2005 fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av

tabell 6.5 i propositionen (punkt 9). Regeringens förslag till utgiftsramar

framgår av tabell 4.20.

Motionerna

De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i

stället alternativa förslag till utgiftsfördelning. Sådana förslag

framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi231, Folkpartiet liberalerna

i motion Fi232, Kristdemokraterna i motion Fi233 samt Centerpartiet i

motion Fi234.

Utöver detta framför Folkpartiet i sin budgetmotion formella yrkanden

om dels en lagändring för att möjliggöra en överföring av sjukförsäkringens

kostnader för trafikolyckor från sjukförsäkringen till trafikförsäkringen

(yrkande 13), dels en avveckling av det statliga bolagsinnehavet (yrkande

14). Dessa förslag påverkar utgiftsramarna för utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp respektive utgiftsområde 26

Statsskuldsräntor m.m. i partiets budgetalternativ för 2005.

Centerpartiet förordar i motion Fi259 att en reformerad sjuklönemodell

införs i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2). Dessa

förslag påverkar fördelningen av utgifter på utgiftsområden i enlighet

med partiets förslag i Fi234 yrkande 3.

Tabell 4.20 Regeringens och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar

för 2005

Övriga utskotts yttranden

Sammanlagt 12 utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag

till utgiftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen.

Tre utskott, konstitutionsutskottet, utrikesutskottet samt

utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Av de utskott som inkommit

med yttranden har samtliga tillstyrkt regeringens förslag. Till yttrandena

över respektive utgiftsområde har oppositionspartierna anmält avvikande

meningar med alternativa förslag till ramnivåer. I tabell 4.21 visas en

översiktlig sammanställning över yttrandena. Yttrandena återfinns i del

två till detta betänkande. Nedan kommenteras dessa yttranden i den mån

de tar upp något i sak utöver det som behandlas i propositionen eller

i budgetmotionerna.

Tabell 4.21 Yttranden med anledning av proposition 2004/05:1 och motionerna

Fi231 (m), Fi232 (fp), Fi233 (c) och Fi234 (kd)

1. Försvarsutskottet tar även upp frågan om ekonomisk styrning och

påminner om att man vid ett antal tillfällen under senare år behandlat

frågor som rör statsmakternas styrning av försvaret.

2. Socialutskottet anser det angeläget att det specialdestinerade stödet

för hivprevention i storstäderna utgår även 2005.

3. Bostadsutskottet vill understryka värdet av att resultatredovisningen

löpande utvecklas för att bättre tillgodose behov i samband med riksdagens

budgetberedning och som utgångspunkt för olika politiska överväganden

och debatter.

4. Företrädarna för m, fp, kd och c sammanfattar sin syn på utvecklingen

på arbetsmarknaden i en gemensam avvikande mening.

Skatteutskottet behandlar utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution i

sitt yttrande, som redovisas och behandlas i avsnitt 5 (om skatter och

övriga inkomster) i betänkandet.

Försvarsutskottet tar i sitt yttrande upp frågan om ekonomisk styrning

inom utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. Försvarsutskottet

påminner om att man vid ett antal tillfällen under senare år behandlat

frågor som rör statsmakternas styrning av försvaret. Försvarsutskottet

noterade i betänkande 2003/04:FöU6 Styrningen av det militära försvaret

att regeringen, efter beslut av riksdagen i februari 2004, har beslutat

om direktiv för en utredning om formerna för styrning och finansiering

av försvaret. Om inte riksdagen ges en reell möjlighet att ta del i

mål- och resultatstyrningen är risken stor att omläggningen av styrsystemet,

tvärtemot intentionerna, medför en svagare politisk styrning. Mot den

bakgrunden gav riksdagen regeringen i uppdrag att ge ovan nämnda utredning

tilläggsdirektiv att lämna förslag på förbättringar bl.a. avseende

konkreta uppföljningsbara mål för de olika verksamheterna.

I försvarsutskottets yttrande finns en gemensam avvikande mening från

företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet. Man menar att omställningskostnaderna

inom Försvarsmakten sannolikt är underskattade samt att den önskade

utvecklingen av medverkan i internationella operationer inte ryms inom

regeringens föreslagna ram. Partierna förordar att ytterligare 400

miljoner kronor anvisas till utgiftsområdet jämfört med regeringens

förslag.

Socialförsäkringsutskottet tar i sitt yttrande över utgiftsområde 8

Invandrare och flyktingar upp frågan om att anslag 12:1 Migrationsverket

ökas med 18 miljoner kronor för de utökade arbetsuppgifter verket väntas

få till följd av regeringens förslag i proposition 2003/04:59 Prövning

av verkställningshinder i utlämningsärenden. Socialförsäkringsutskottet

påpekar att om förslaget inte genomförs till årsskiftet så kan berörda

anslag behöva anpassas utifrån detta.

I samband med behandlingen av utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp poängterar socialförsäkringsutskottet att de

senaste årens höga sjukfrånvaro haft betydande ekonomiska konsekvenser

för samhället. Man menar att även om utvecklingen nu vänt i fråga om

antalet sjukfall, fortsätter antalet personer som uppbär aktivitets-

och sjukersättning att öka oroväckande. Detta innebär att de samlade

kostnaderna ligger kvar på en hög nivå och riskerar att tränga undan

andra viktiga välfärdssatsningar.

Socialutskottet tar i sitt yttrande om utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg upp frågan om att insatserna mot hiv/aids

måste ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer. Socialutskottet

anser det angeläget att det specialdestinerade stödet för hivprevention

i storstäderna utgår även 2005 och förordar att finansutskottet beaktar

detta vid beredningen av utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner.

Bostadsutskottet behandlar frågan om resultatredovisning i sitt yttrande

om utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.

Man noterar att regeringen i budgetpropositionen tar upp frågan och

föreslår att resultatredovisningen ska utvecklas i syfte att öka riksdagens

möjlighet att bedöma statliga verksamheters måluppfyllelse. Bostadsutskottet

understryker att resultatredovisningen löpande måste utvecklas för att

bättre tillgodose de behov som föreligger både i samband med riksdagens

budgetberedning och som utgångspunkt för olika politiska överväganden

och debatter. Utformningen av redovisningen bör anpassas efter de

särskilda förutsättningar och behov som kan finnas inom respektive

politikområde. Bostadsutskottet avser att även i år, i samband med beredningen

av anslagsförslagen inom utgiftsområde 18, överväga frågor om mål- och

resultatredovisningens utformning.

Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande om utgiftsområdena

13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv att bred enighet råder beträffande

den stora betydelsen av ökad sysselsättning och fler arbetade timmar

för tillväxten. Enligt arbetsmarknadsutskottet lyfts frågan fram som en

av de mest centrala i såväl regeringens budgetproposition som i

oppositionspartiernas budgetmotioner.

I yttrandet finns även en gemensam avvikande mening från företrädarna

för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Centerpartiet. Den avvikande meningen avser inte någon utgiftsram

utan mer generellt arbetsmarknadens utveckling och hur regeringen, enligt

oppositionspartiernas mening, misslyckats på detta politikområde.

Lagutskottet har lämnat ett yttrande som behandlar vissa frågor rörande

företagsinteckning, främst i samband med 2003 års reform av

förmånsrättslagstiftningen. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.11

Företagsinteckning.

Finansutskottets ställningstagande

För oppositionspartiernas del är utgiftsramarna i tabell 4.20 inte

inbördes jämförbara på alla punkter. Dels använder man olika metoder för

att kompensera kommunsektorn för effekterna av sina skatteförslag, dels

framlägger man vissa förslag som innebär att anslag flyttas från ett

utgiftsområde till ett annat. Utskottet har redogjort för dessa effekter

mer ingående i avsnitt 4.2.

Samtliga fyra oppositionspartier har ett gemensamt förslag om en nationell

vårdgaranti samtidigt som man avvisar regeringens satsning på vårdgaranti

och medel för ökad tillgänglighet inom hälso- och sjukvården. Förslaget

innebär för 2005 att sammanlagt 2 miljarder kronor flyttas från

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner till utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg.

Moderata samlingspartiet föreslår att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna

bidrag till kommuner ska räknas upp med 55,6 miljarder kronor 2005.

Uppräkningen är främst en kompensation till kommunsektorn för det

skattebortfall som det moderata skatteförslaget ger upphov till.

Moderaterna föreslår att anslagen för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

på 24,4 miljoner kronor samt för Handikappombudsmannen på 18,4 miljoner

kronor förs över från utgiftsområde 8 respektive 9 till utgiftsområde

14 Arbetsliv. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) slås i Moderaternas

förslag samman med Konkurrensverket och anslaget på 4,5 miljoner kronor

under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning flyttas

till utgiftsområde 24 Näringsliv.

Folkpartiet liberalerna anger i sitt budgetalternativ att ramen för

utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner räknas upp med 15,5

miljarder kronor. Samtidigt ska kommunerna kompenseras för effekterna

av inkomstskatteförslaget med sammanlagt 18,0 miljarder kronor. Tillsammans

med partiets förslag om beskattningen av kommunala bolag innebär detta

att Folkpartiet i realiteten minskar överföringarna till kommunerna med

ca 2,5 miljarder kronor 2005.

I Kristdemokraternas förslag minskar anslagen till utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner med 18,6 miljarder kronor. Till skillnad

från övriga oppositionspartier föreslår Kristdemokraterna att effekten

på kommunsektorn av deras inkomstskatteförslag ska neutraliseras genom

en avräkning mot inkomsttitel. Som utskottet tidigare vid upprepade

tillfällen poängterat kan det starkt ifrågasättas om ett sådant förfarande

är förenligt med budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter

på statsbudgeten ska bruttoredovisas. Utskottet bedömer att kommunernas

resurser 2005 minskar i Kristdemokraternas förslag.

I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner ned med 13,9 miljarder kronor. Centerpartiets

inkomstskattereform innebär samtidigt att kommunerna ökar sina skatteintäkter

med ca 53 miljarder kronor. Då Centerpartiet avvisar förslaget till

förändringar i det kommunala utjämningssystemet väljer man att redovisa

på det gamla sättet, dvs. bruttoredovisa. Av den anledningen höjer man

bidragen till kommunerna med 26 miljarder kronor, men bruttoredovisningen

innebär att kommunernas utgifter ökar med samma belopp. Sammantaget

bedömer utskottet att kommunernas resurser i Centerpartiets förslag

minskar med ca 0,5 miljarder kronor för 2005.

Centerpartiet föreslår att de riktade statsbidragen till personalförstärkning

i skola och fritidshem, statligt stöd för utbildning av vuxna samt

maxtaxan i barnomsorgen omvandlas till generella statsbidrag och flyttas

från utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning till

utgiftsområde 25. Vidare flyttas Tullverket från utgiftsområde 3 Skatt,

tull och exekution till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Finansutskottet har i tidigare betänkanden påpekat att enligt

riksdagsordningen ska frågan om vilka ändamål och verksamheter som ingår i

ett utgiftsområde fastställas i samband med beslut om regeringens

ekonomiska vårproposition. Detta innebär att riksdagen i sin budgetberedning

på hösten är bunden av de beslut, om indelning av verksamheter och

ändamål i utgiftsområden, som riksdagen fattar i samband med vårpropositionen.

Avsikten är att lägga fast förutsättningarna för riksdagens budgetbehandling

innan höstens budgetarbete startar. Därigenom säkerställs att de olika

budgetalternativen kan jämföras sinsemellan. För partiernas del innebär

detta att de i sina motioner om anslag för det kommande budgetåret måste

följa tidigare riksdagsbeslut om indelningen i utgiftsområden. Mot denna

bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom de aktuella motionsförslag

som förordar en ändrad indelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden.

När det gäller frågan om medel till hivprevention i storstäderna återkommer

finansutskottet till den i betänkande 2004/05:FiU3 i samband med

behandlingen av utgiftsområde 25 Bidrag till kommunerna.

Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund med den motivering som

framgår av avsnitt 4.2, samt det faktum att inga av de utskott som

inkommit med yttranden haft något att invända mot regeringens förslag,

att ramarna för utgiftsområdena 1-27 för 2005 fastställs i enlighet med

regeringens förslag i tabell 4.20. Därmed tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar.

4.4.2 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av utgifterna

för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005.

Utgifterna omfattar ålderspension i form av tilläggspension, inkomstpension

och premiepension samt kostnaderna för administrationen av dessa system.

De totala utgifterna för utgiftsområdet 2004 beräknas uppgå till 165 619

miljoner kronor.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 6.3) föreslår regeringen att ramen för

utgiftsområdet ska uppgå till 170 552 miljarder kronor för 2005. Detta

innebär en ökning med ca 524 miljoner kronor jämfört med beräkningen i

2004 års ekonomiska vårproposition. Förändringen förklaras i huvudsak

av ändrade antaganden om inkomstindex och en beräknad ökning av antalet

personer som väljer förtida uttag av ålderspension.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner beräkningen av utgifterna

för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten för 2005 (punkt

12).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i avsnitt 4.2 redovisat sin bedömning av fördelningen

av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2005. Socialförsäkringsutskottet

har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag

till ram för utgiftsområdet.

Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att ramen för ålderspensionssystemet

vid sidan av statsbudgeten år 2005 fastställs till 170 552 miljoner

kronor. Därmed biträder utskottet regeringens förslag och tillstyrker

punkt 12 i propositionen. Motion Fi232 (fp) yrkande 12 avstyrks.

4.5 Anslagsbehållningar

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av förändring

i anslagsbehållningar för 2005 och avstyrker Folkpartiet liberalernas

motion med alternativt yrkande.

Jämför reservation 6 (fp)

Statliga myndigheter har vissa möjligheter att fördela sina utgifter

över tiden. Medel på ramanslag som inte utnyttjas under ett budgetår

kan i viss utsträckning sparas och användas efterföljande budgetår.

Myndigheter har också möjligheter att inom vissa gränser låna mot

efterföljande års anslag. Förskjutningar av detta slag påverkar statsbudgetens

utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en för alla ramanslag

gemensam beräkningspost kallad Ökning/Minskning av anslagsbehållningar.

Budgetpropositionen

I årets budgetproposition (avsnitt 6.2 och tabell 6.5) räknar regeringen

med att förändringen av anslagsbehållningarna, netto, ska uppgå till

noll kronor under 2005, dvs. att summan för förbrukade anslagsmedel

motsvaras av summan för anvisade anslagsmedel. Regeringen föreslår att

riksdagen ska godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna

2005 (punkt 10).

Regeringens beräkningar visar emellertid att anslagsbehållningarna,

netto, riskerar att minska 2005 och därmed riskera att utgiftstaket

överskrids 2005 om nuvarande huvudregel med anslagskredit på tre procent

av anslaget och möjlighet att disponera anslagssparande på upp till tre

procent av föregående års ramanslag skulle tillämpas även för nästa år.

Regeringen har befogenhet att själv påverka storleken på förändringen

av anslagsbehållningen genom att besluta om nivån på anslagskrediten

och storleken på anslagssparandet som myndigheterna får disponera. För

att hantera risken för överskridande av utgiftstaket 2005 avser regeringen

att i myndigheternas regleringsbrev för 2005 besluta om ett antal

åtgärder som syftar till att den totala nettoförbrukningen av

anslagsbehållningarna inte får överstiga noll kronor.

Motionen

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi232 att befintligt

anslagssparande för de verksamheter som motionärerna helt avvisar till den

del där åtaganden inte redan genomförts kan dras in. Folkpartiet

liberalerna beräknar detta belopp till 1,1 miljarder kronor, vilket innebär

att posten Minskning av anslagsbehållningar kan begränsas ytterligare

jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår att riksdagen

ska godkänna den beräkning som presenteras i motionen (yrkande 10).

Finansutskottets ställningstagande

För att undvika ett överskridande av utgiftstaket aviserade regeringen

i 2004 års vårproposition att man avsåg att senarelägga utgifter till

2005 på sammanlagt 4,3 miljarder kronor, vilket innebar att den sammanlagda

förbrukningen av anslagsbehållningar 2005 beräknades till 6,9 miljarder

kronor. I budgetpropositionen för 2005 gör regeringen bedömningen att

utgiftsbegränsningar är nödvändiga för att klara utgiftstaken både 2004

och 2005. För 2005 avser regeringen att i regleringsbreven besluta om

ett antal åtgärder som syftar till att den samlade nettoförbrukningen

av anslagsbehållningar inte får överstiga noll kronor och förbrukningen

av anslagsbehållningar är följaktligen minskad med 6,9 miljarder kronor

jämfört med beräkningarna för 2005 i vårpropositionen. De åtgärder som

regeringen avser att vidta innebär att utgifterna förskjuts ytterligare

ett år till 2006. I budgetpropositionen preciseras inte vilka utgiftsområden

som påverkas under 2005 och det är inte heller möjligt att utläsa ur

sifferredovisningen i propositionen eftersom förbrukningen av

anslagsbehållningar är angiven på aggregerad nivå och inte fördelad på

utgiftsområden.

Systemet med anslagssparande och anslagskrediter på ramanslag syftar

till att myndigheterna ska utnyttja sina anslagsmedel på ett ansvarsfullt,

långsiktigt och effektivt sätt. Den ansvarsfullhet som spar- och

kreditmöjligheterna är tänkta att skapa riskerar att undergrävas av

återkommande begränsningar i möjligheterna att använda sparade medel och

det blir åter rationellt för myndigheterna att göra av med pengarna

före årsskiftet. De kortsiktiga åtgärderna för att klara utgiftstaket

riskerar därför att få negativa konsekvenser för långsiktigheten och

effektiviteten i myndigheternas sätt att använda sina anslagsmedel.

Regeringen har dock enligt budgetlagen skyldighet att vidta åtgärder

som den har befogenhet till för att undvika att utgiftstaket överskrids.

Finansutskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att göra någon

annan bedömning av beräkningen av förändringen av anslagsbehållningar

för 2005 än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt 10 i

propositionen och avstyrker därmed motion Fi232 (fp) yrkande 10.

4.6 Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av myndigheters

m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2005 och avstyrker

Centerpartiets motion med alternativt yrkande.

Jämför reservation 8 (c)

Riksgäldskontorets nettoutlåning utgörs av förändringen av kontorets

ut- och inlåning till myndigheter, affärsverk, vissa statliga bolag och

fonder. De största delposterna utgörs av förändringar av myndigheternas

räntekontobehållningar, in- och utbetalningar av premiepensionsmedel

samt Centrala studiestödsnämndens nettoupplåning för finansiering av

studielån. De medel för premiepensionen som sedan 1995 placerats i

Riksgäldskontoret överförs inklusive ränta till Premiepensionsmyndigheten

med två års fördröjning.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) räknar regeringen med att

myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret ska uppgå till 14,

6 miljarder kronor under 2005.

Inbetalningarna av premiepensionsmedel för 2005 inklusive ränta beräknas

till 24,8 miljarder kronor. Samtidigt överförs 23 miljarder kronor

avseende premiepensionsmedel för 2003 till Premiepensionsmyndigheten.

Under perioden 2004-2007 beräknas de årliga inbetalningarna succesivt

öka från 22 till 26 miljarder kronor. Under samma period beräknar

regeringen att nettoutlåningen till Centrala studiestödsnämnden kommer

att uppgå till 8-9 miljarder kronor per år. Detta är en nedrevidering

jämfört med de beräkningar som gjordes i vårpropositionen och beror på

att återbetalningarna förväntas bli större än tidigare beräknat. På

Riksgäldskontoret har pengar avsatts på ett konto för individuell

kompetensutveckling under 2002-2004. Det har, trots betydande ansträngningar,

inte varit möjligt att konstruera ett tillfredsställande system för

kompetenssparande som fått brett stöd hos arbetsmarknadens parter.

Rättspraxis har också ändrats som innebär att sparande för utbildningsändamål

på det sätt som systemet med individuell kompetensutveckling syftade

till redan är möjligt till viss del i andra former. Regeringens avisering

i kapitel 1 Finansplanen innebär att kontot upphör. Förändringen medför

att nettoutlåningen ökar med ca 6 miljarder kronor 2004. Då förändringen

inte påverkar statsbudgetens saldo uppkommer en negativ kassamässig

korrigering med samma belopp 2004. Regeringen föreslår att riksdagen

ska godkänna den gjorda beräkningen av myndigheternas m.fl. in- och

utlåning i Riksgäldskontoret för 2005 (punkt 6).

Motionen

Centerpartiet föreslår i motion Fi234 att riksdagen skall avslå

regeringens beräkningar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret i den del som avser fonderade medel för kompetensutveckling

(yrkande 8).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan

bedömning av beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i

Riksgäldskontoret 2005 än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt

6 i propositionen och avstyrker därmed motion Fi234 (c) yrkande 8.

4.7 Kassamässiga korrigeringar 2005

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av den

kassamässiga korrigeringen för 2005.

Beräkningsposten kassamässig korrigering är nödvändig för att budgetsaldot

skall bli identiskt med lånebehovet (med omvänt tecken). En kassamässig

korrigering kan dels uppstå om betalningen respektive anslagsavräkningen

sker olika budgetår, dels om det förekommer transaktioner över statsverkets

checkräkning som inte har sin motsvarighet på anslag eller inkomsttitlar

eller vice versa. Ett exempel på det senare är de överföringar från

AP-fonden som gjordes 1999-2001 som en följd av pensionsreformen.

Budgetpropositionen

I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) räknar regeringen med att

budgetsaldot nästa år förstärks genom kassamässig korrigering med 1,9

miljarder kronor till följd av överföringen av bostadsobligationer från

AP-fonden. Pensionsreformen har inneburit att statsfinanserna försvagas

med ca 60 miljarder kronor per år. För att delvis motverka denna

försvagning överfördes 45 miljarder kronor per år från AP-fonden till

statsbudgeten under 1999 och 2000. Under 2001 ägde ytterligare en överföring

rum bestående av stats- och bostadsobligationer till ett marknadsvärde

av 155 miljarder kronor. Den del av överföringen som utgjordes av

bostadsobligationer påverkar lånebehovet fram till 2005, dels genom att

de olika obligationslånen genererar ränteavkastning, dels genom att

obligationerna förfaller till betalning vid olika tillfällen. För 2005

beräknas alltså denna förstärkning av budgetsaldot till 1,9 miljarder

kronor.

Vid överläggningar mellan partierna i juni 2004 fastställdes att

pensionsöverenskommelsen ligger fast, men att någon ytterligare överföring

från AP-fonden till statsbudgeten inte skall ske vid den tidigare angivna

tidpunkten, den 1 januari 2005 (se även 2004/05:FiU6 Redovisning av

AP-fondernas verksamhet 2003).

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet biträder regeringens förslag till beräkning av den

kassamässiga korrigeringen för 2004 och tillstyrker därmed punkt 7 i

propositionen.

4.8 Budgetens sammansättning i stort

Utskottet har i närmast föregående avsnitt tagit ställning till utgifternas

fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av anslagsbehållningar,

Riksgäldskontorets in- och utlåning till myndigheter m.fl. och den

kassamässiga korrigeringen. I avsnitt 4.5 redovisar utskottet sitt

ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet

har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är

uppbyggd av.

Skillnaden mellan statsbudgetens inkomster och summan av samtliga

utgifter på utgiftsområden (inklusive förändringar av anslagsbehållningar,

nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret

och den kassamässiga korrigeringen) utgör budgetsaldot, vilket

definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer

alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar ställning till.

Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2005 framgår

schematiskt av följande budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens

utgifter överstiger inkomsterna och att det beräknade lånebehovet enligt

propositionen uppgår till 38,4 miljarder kronor.

Tabell 4.22 Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2005

4.9 Sammandrag av de olika budgetalternativen

Nedan presenteras ett sammandrag av effekter på statsbudgeten för 2005

av regeringens och riksdagspartiernas olika budgetalternativ. Redovisning

av budgeteffekten av riksdagspartiernas skatte- och avgiftsförslag

grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort med hjälp av

uppgifter från partiernas motioner samt ytterligare information inhämtad

från partiernas riksdagskanslier. Till följd av att partierna använder

delvis olika redovisningsprinciper kan vissa poster ha brister när det

gäller jämförbarhet gentemot regeringens förslag.

Tabell 4.23 Sammandrag av statsbudgeteffekten 2005 av de olika

budgetalternativen

Belopp i miljoner kronor

Anm. Beräkningen av statsbudgetens inkomster redovisas närmare i avsnitt

5.12.

5 Skatter och övriga inkomster

5.1 Utveckling av statsbudgetens inkomster

Budgetpropositionen

Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av

övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar normalt för ca 90 % av de

totala inkomsterna. Övriga inkomster utgörs i huvudsak av inkomster

från statens verksamhet och, därutöver, av bidrag från Europeiska unionen

samt inkomster från försäljning av statlig egendom. De totala

skatteinkomsterna från statsbudgeten redovisas kassamässigt, dvs. budgeten

visar kassaflödena. Skatter på statsbudgeten för ett visst år kan

hänföras till flera inkomstår, vilket försvårar analysen av inkomsterna

både vad gäller deras nivå och förändring.

Tabell 5.1 Statsbudgetens inkomster 2003-2007

Miljarder kronor

Under perioden 2003-2007 beräknas skatteinkomsterna öka med totalt 98

miljarder kronor. Från och med budgetåret 2003 redovisas kompensation

för mervärdesskatt till kommuner och landsting på budgetens inkomstsida.

Justerat för omläggningen av systemet för återbetalning av mervärdesskatt

till kommuner uppgår ökningen till 133 miljarder kronor under perioden.

Övriga inkomster beräknas öka med 17 miljarder kronor under samma period.

Tabell 5.2 Statsbudgetens inkomster 2003-2006. Avvikelser från 2004 års

ekonomiska vårproposition

Miljarder kronor

Jämfört med 2004 års ekonomiska vårproposition har prognosen över

skatteintäkterna reviderats upp med 6,6 miljarder kronor 2004 främst på

grund av högre lönesumma och höga skatteinbetalningar från företag.

Minskningen av övriga inkomster 2004 beror på att de försäljningar av

företag som tidigare beräknades ge 15 miljarder kronor i inkomster nu

inte bedöms bli av under innevarande år. För 2005 och 2006 har

skatteinkomsterna reviderats ned främst till följd av redovisningsförändringen

av utjämningssystemet för kommunerna. Från 2005 nettoredovisas såväl

utjämningsavgiften som utjämningsbidraget på statsbudgetens utgiftssida.

5.2 Skattepolitikens inriktning

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker Moderata samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas,

Kristdemokraternas och Centerpartiets förslag om inriktning av

skattepolitiken.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Budgetpropositionen

I propositionen (avsnitt 1.7) redovisar regeringen riktlinjer för

politiken på skatteområdet.

Skatterna finansierar den gemensamma välfärden. De ska också stimulera

till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till

minskade ekonomiska och sociala orättvisor. Regeringen kan aldrig

acceptera att de redan välbeställda i samhället får stora skattesänkningar

på bekostnad av kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Globaliseringen ställer Sverige inför nya utmaningar. Ett skatteuttag

på dagens nivå är möjligt men kräver enligt vad som anförs att skattesystemet

värnas genom breda skattebaser och begränsning av särregler. Marginalskatterna

på olika områden är av strategisk betydelse för en god ekonomisk tillväxt.

Fortsatt goda villkor ska gälla för investeringar i Sverige.

För att värna arbetslinjen ska den påbörjade skatteomläggningen med

kompensation för allmän pensionsavgift fullföljas. För 2005 föreslås

att kompensationen för allmän pensionsavgift höjs från 75 % till 87,5 %.

Även den gröna skatteväxlingen fortsätter med förslag om höjda

drivmedelsskatter. För att balansera dessa förslag inom ramen för den gröna

skatteväxlingen föreslås en höjning av grundavdraget i inkomstbeskattningen.

Kilometeravdraget för resor till och från arbetet och i tjänsten

föreslås höjas. En översyn av det nuvarande reseavdragssystemet pågår i

syfte att mer relatera avdragen till avstånd än färdsätt. Regeringen

har nyligen tillkallat en utredning som har till uppgift att se över

skattereglerna för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar.

Dessa regler ska anpassas och förenklas så att arbetslinjen stärks.

För att ge fortsatt goda villkor för investeringar i Sverige är såväl

de allmänna företagsskattereglerna som ägarbeskattningen av småföretag

av central betydelse. Den svenska bolagsbeskattningen har sedan lång

tid tillbaka varit internationellt konkurrenskraftig. Samtidigt har, bl.

a. genom EU:s utvidgning, bolagsskatten utsatts för ett allmänt tryck

nedåt genom sänkningar i vår omvärld.

Skattereglerna för småföretag och deras ägare ska vara likformiga och

enkla. De ska ge goda villkor för riskfyllda investeringar samtidigt

som den progressiva beskattningen av förvärvsinkomster upprätthålls.

Genom förslag i förra årets budgetproposition inleddes en reformering

av de så kallade 3:12-reglerna som styr beskattningen av avkastningen

på andelar för aktiva ägare i fåmansföretag. I juni 2004 tillkallades

en särskild arbetsgrupp som har till uppgift att lämna förslag till hur

den inledda reformeringen ska fullföljas. Ett förslag från gruppen

presenteras senare denna höst och regeringen återkommer därefter med

förslag som ska träda i kraft den 1 januari 2006.

De nuvarande förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna har en utformning

som alltmer kommit att kännetecknas av betydande olikformigheter och

orättvisor. Dessa uppmuntrar till skatteplanering och bidrar till att

begränsa näringslivets kapitalförsörjning. Regeringen kommer därför att

föreslå att arvs- och gåvoskatten slopas och att fribeloppet i

förmögenhetsskatten för sambeskattade höjs till 3 miljoner kronor. Ett

borttagande av den så kallade huvuddelägarregeln och ett samtidigt införande

av tak för förmögenhetsskatten övervägs också.

Regeringen anför att de olika kapitalskattelättnaderna bör finansieras

genom förändringar i skattereglerna för privatpersoner och för företagen

och deras ägare på ett sätt som är fördelningspolitiskt rättvist.

Regeringen kommer därför att senare under hösten föreslå en viss uppstramning

av de regler som styr avsättningen till periodiseringsfond för aktiebolag

och andra juridiska personer. Vidare föreslås att den nedsättning av

socialavgifterna som i dag gäller för lönesummor upp till 852 000 kr

begränsas. Vid beskattningen av förvärvsinkomster föreslås vidare en

begränsning av uppräkningen av skiktgränserna för 2005 för uttag av

statlig skatt. Slutligen föreslås, som en resterande finansiering, ett

återförande av resterande IKU-medel från den gröna skatteväxlingen 2000.

Skattefusk snedvrider konkurrensen i ekonomin, skadar legitimiteten i

skattesystemet och är enligt vad som anförs i förlängningen ett hot mot

välfärden. Det ekonomiska behovet av att alla gör rätt för sig har ökat

i och med att en växande del av befolkningen ska försörjas av en minskande

andel yrkesaktiva. Regeringen har nyligen för riksdagen presenterat en

handlingsplan med ett omfattande åtgärdspaket för de närmaste åren mot

den ekonomiska brottsligheten. Regeringen kommer att ge fortsatt hög

prioritet åt kampen mot skattefusk och ekonomisk brottslighet.

Som ett led i bekämpningen av skattefusk pågår ett arbete med ett system

för schablonbeskattning av småföretagare, krav på typgodkända kassaregister

inom kontantbranscherna, byggentreprenadavdrag i bygg- och

anläggningsbranscherna,

förbättrat administrativt samarbete på skatteområdet och ändrade regler

för F-skatt. Den omorganisation av skatteförvaltningen som verkställts

den 1 januari 2004 genom bildandet av den rikstäckande myndigheten

Skatteverket medför att befintliga resurser kan användas på ett mer

effektivt och rationellt sätt. I samband med 2004 års ekonomiska

vårproposition har Skatteverket tillförts 20 miljoner kronor för utökad

F-skattekontroll. Därmed har det skapats bättre förutsättningar för en

effektiv skattekontroll. På uppdrag av regeringen ser också Skatteverket

över möjligheten att kontrollera egenföretagare och har som en första

del av regeringsuppdraget föreslagit att F-skattsedlar ska tidsbegränsas

i vissa fall. Förslaget är under remissbehandling och frågan bereds

vidare inom Regeringskansliet. Skatteverket ska slutredovisa sitt uppdrag

under hösten 2004.

Byggkommissionen föreslog i betänkandet Skärpning gubbar (SOU 2002:115)

ett inrättande av särskilda entreprenadkonton och omvänd momsskyldighet

för uppdragsgivare för att bekämpa svartarbete inom byggsektorn. Som

ett led i beredningen av detta ärende har inom Finansdepartementet

färdigställts en departementspromemoria, vari Byggkommissionens förslag

vidareutvecklas (Ds 2004:43). Promemorian är på remiss till den 29

december 2004.

Skattekontrollen i de s.k. kontantbranscherna försvåras genom brister

i underliggande handlingar. Regeringen har därför tillkallat en särskild

utredare med uppdrag att se över möjligheterna att införa obligatoriskt

krav på typgodkända kassaregister. Utredaren ska även överväga och lämna

förslag till kontrollbefogenheter och sanktioner för att säkerställa

att det föreslagna systemet uppfyller sina syften samt att lämna förslag

om hur skattebrottsenheternas verksamhet kan effektiviseras. Uppdraget

ska redovisas senast vid utgången av februari 2005.

Genom en internationell överenskommelse kommer möjligheterna att undanhålla

information om tillgodohavanden i utlandet att minska. Förhoppningen är

att förändringen kommer att träda i kraft redan den 1 juli 2005 som en

följd av att EU:s s.k. sparandedirektiv införlivas i medlemsländerna

samt i ett antal s.k. tredjeländer och oberoende territorier. Regeringen

verkar också, såväl inom EU som inom OECD, för att informationsutbytet

mellan länder ska utvecklas ytterligare. För internationella företags

prissättning av interntransaktioner har Skatteverket lämnat vissa förslag

om utvidgad kontrolluppgiftsskyldighet. Förslagen har remissbehandlats

och frågan bereds vidare inom Regeringskansliet med inriktning på en

proposition under 2005.

Såväl Branschsaneringsutredningen som Skatteverket har i tidigare

betänkanden och rapporter relativt ingående belyst olika möjligheter till

schablonbeskattning. Betänkandena och rapporterna liksom även efterföljande

remissbehandlingar visar emellertid på ett stort antal problem som inte

fått någon slutlig lösning. Bärande tankar bakom förslagen till

schablonbeskattning är att försöka åstadkomma ett rättvisande skatteuttag

och att minska omfattningen av skattefusk och svartarbete. Finansdepartementet

har därför i juni 2004 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att se över

möjligheterna för vissa branscher att använda schabloniserade inslag

som komplement till nuvarande skatteregler och att utforma förslag till

lagtext. Arbetsgruppen ska redovisa resultatet av sitt arbete senast

den 1 maj 2005.

I 2000 års ekonomiska vårproposition angav regeringen att det samlade

utrymmet för grön skatteväxling under perioden 2001 till 2010 är 30

miljarder kronor. Hittills har en skatteväxling om drygt 10 miljarder

kronor genomförts. För 2005 föreslår regeringen en grön skatteväxling

med netto 3,4 miljarder kronor. För 2006 planeras en skatteväxling med

3,6 miljarder kronor.

Regeringen anför att de energi- och miljöskattehöjningar som genomförts

tidigare inom ramen för den gröna skatteväxlingen har haft tyngdpunkten

på höjda skatter på el och uppvärmningsbränslen. Det övergripande syftet

med skatteväxlingen är att bidra till att de av riksdagen fastställda

miljömålen nås. Detta förutsätter att åtgärder riktas mot flera sektorer.

Transportsektorn står nu för den största ökningen av koldioxidutsläppen.

Tyngdpunkten i den gröna skatteväxlingen för 2005 bör därför enligt

regeringens mening läggas på höjda skatter för transportsektorn. Regeringen

föreslår därför följande åtgärder:

En höjning av fordonsskatten för bensindrivna personbilar med 23 procent

och för dieseldrivna personbilar med 2 procent.

En höjning av fordonsskatten för lätta lastbilar med 40 procent.

En höjning av bensinskatten med 15 öre/liter.

En höjning av dieselskatten med 30 öre/liter.

Sänkt dieselskatt för skogs- och jordbrukets arbetsmaskiner med 2

kronor/liter.

En höjning av elskatten med 1,2 öre/kWh för hushåll och servicesektorn.

För att ytterligare öka miljöstyrningen i fordonsbeskattningen bör en

omläggning av fordonsskatten för personbilar och andra lätta fordon

genomföras enligt det förslag som presenterats av Vägtrafikskatteutredningen.

Förslaget innebär att fordonsskatten relateras till fordonets

koldioxidutsläpp. Regeringen avser att återkomma med förslag till en sådan

skatteomläggning så att nya regler ska kunna träda i kraft den 1 januari

2006.

De redovisade skattehöjningarna, med avdrag för sänkt dieselskatt till

jord- och skogsbruket, växlas för 2005 mot skattesänkningar i form av

höjda grundavdrag för låg- och medelinkomsttagare med 2 400 kr.

Den 1 januari 2005 införs ett system för handel med utsläppsrätter inom

EU. Systemet omfattar utsläpp av koldioxid från energiomvandlingssektorn

och energiintensiv industri. Utsläppshandel är ett klimatpolitiskt

instrument som ska styra mot minskade utsläpp av koldioxid från dessa

sektorer. Den sammantagna mängden utsläppsrätter som tilldelas anläggningar

inom EU avgör hur stora utsläppen i EU kan bli. De svenska anläggningar

som ingår i handelssystemet, med undantag för kondenskraftverk och

oljeraffinaderier, betalar i dag koldioxidskatt för sin bränsleförbrukning.

Införandet av utsläppshandel innebär därför att två medel används för

att styra mot samma mål. En samordning av dessa medel är nödvändig för

att uppnå en effektiv miljöstyrning samtidigt som svenska företags

internationella konkurrenskraft värnas. För att säkerställa en tillräcklig

omfattning av svensk elproduktion är det viktigt att skapa förutsättningar

för framtida investeringar i högeffektiv kraftvärmeproduktion. Eftersom

systemet för handel med utsläppsrätter ännu inte har börjat tillämpas,

är det dock osäkert hur priset på utsläppsrätter kommer att utvecklas.

Det är därför för tidigt att ta ställning till hur samordningen av de

två styrmedlen bör utformas. Regeringen avser dock att följa utvecklingen

av handelssystemet och återkomma med ett samlat ställningstagande till

koldioxidskattens framtida utformning i den handlande sektorn i 2005

års ekonomiska vårproposition.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Fi231 yrkandena 8 och 9 av Fredrik

Reinfeldt m.fl. anför motionärerna att det svenska skattetrycket är

högst i världen och att motionärernas långsiktiga vision är att sänka

skattetrycket rejält. Sänkningen ska ske på ett ansvarsfullt sätt och

gå hand i hand med starka offentliga finanser som säkerställer ett

uthålligt lägre skattetryck. Målet är att den offentliga sektorns

bruttoskuld sänks och möjliggör stabila skattesatser på en märkbart lägre

nivå. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för en hög och

uthållig tillväxt och en rättvis välfärdsutveckling.

Ett centralt problem med dagens regler är enligt vad som anförs att den

enskildes vinst av att arbeta är liten. Nyttan av att arbeta i stället

för att leva på bidrag är i dagsläget låg för många människor. De samlade

effekterna av höjda skatter och minskade bidrag äter upp en betydande

del av den inkomstökning som en extra arbetsinsats ger. Det är människor

med de lägsta inkomsterna som drabbas av de största marginaleffekterna.

Den låga nyttan av eget arbete medför flera problem. Det mest allvarliga

är att skatte- och bidragssystemen skapar djupa fattigdomsfällor som är

i stort sett omöjliga att ta sig ur. När man inte rår över sin egen

vardag skapas en ofrihet, självkänslan undergrävs och genuin otrygghet

uppstår.

Motionärerna föreslår en inkomstskattereform vars huvudinriktning är

att minska marginalskatten för låg- och medelinkomsttagare. Personer

som har inkomst av tjänst eller egen näringsverksamhet som överstiger

ca 110 000 kr får göra ett arbetsavdrag i den kommunala beskattningen.

I inkomstskiktet upp till 150 000 kr uppgår avdraget till 60 % av den

inkomst som ligger över 75 000 kr. På motsvarande sätt erhålls arbetsavdrag

med 20 % i skiktet upp till 250 000 kr och med 10 % i skiktet upp till

350 000 kr. Marginaleffekterna minskas också genom ändrade bostadsbidrag

och förändringar i arbetslöshets- och socialförsäkringarna.

När det gäller den statliga inkomstskatten avslår motionärerna regeringens

förslag om en begränsning av uppräkningen av skiktgränserna och vill på

sikt avskaffa det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan. Det

långsiktiga ideologiska målet är att den högsta marginalskatten inte

ska överstiga 50 %.

I motionen anförs att förvärvsfrekvensen för äldre faller snabbt ju

närmare pensionsåldern man kommer. Även om det inte är rimligt att tro

att alla skulle kunna eller vilja jobba mer finns det många människor

som både kan och vill jobba längre upp i åldrarna. För att göra det

lönsamt att arbeta efter den normala pensionsåldern föreslår motionärerna

att den statliga skatten slopas på arbetsinkomster fr.o.m. 65 års ålder.

För att underlätta vardagen och förbättra förutsättningarna för en

ökad kvinnlig förvärvsfrekvens föreslås vidare en sänkning av skatten

på hushållsnära tjänster.

Regeringens förslag om höjda skatter på drivmedel och fordon avstyrks

och motionärerna förespråkar i stället att avdraget för resor mellan

arbetsplatsen och hemmet höjs. På så sätt gynnas enligt vad som anförs

arbete, rörlighet och möjligheterna att verka i glesbygd.

Fastighetsskatten är enligt vad som anförs orättvis och uppmuntrar till

ökad skuldsättning. Fastighetsskatten avskaffas på sikt. Som ett första

omedelbart steg föreslås att skatteuttaget begränsas. Härefter genomförs

en stegvis sänkning av skattesatsen.

Förmögenhetsskatten slopas helt i syfte att stimulera investeringar,

höja sysselsättningen och minska arbetslösheten.

Småföretagare är enligt motionärernas uppfattning en skattemässigt

missgynnad grupp. Motionärerna planerar att reformera beskattningen av

fåmansbolag och avsätter medel för detta ändamål. Ett mer genomarbetat

förslag till teknisk utformning kommer att redovisas i vårmotionen 2005.

Motionärernas förslag om slopad förmögenhetsskatt, sänkt skatt för

fåmansföretagare, bibehållna periodiseringsmöjligheter m.m. finansieras

bl.a. genom att den nedsättning av arbetsgivaravgiften som sker på

lönesummor upp till ca 850 000 kr per år slopas helt.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 yrkande 16 av Lars Leijonborg

m.fl. anförs att grundproblemet i den svenska ekonomin är att för få

människor arbetar och för få företag startas och växer. Nyckeln till

att bryta detta skadliga dödläge ligger till stor del i reformer av

skattesystemet som ger människor makten över sina liv tillbaka, och som

höjer den svenska ekonomins förmåga till långsiktigt uthållig tillväxt.

Skattesystemet måste förändras så att det blir lönsammare att arbeta,

spara, investera och driva företag i Sverige.

För att göra det mer lönande att arbeta vill motionärerna införa ett

förvärvsavdrag. Arbetstagare med inkomster upp till 220 000 kr per år

ska få ett avdrag på kommunalskatten som är 5 % av inkomsten. På inkomster

över detta belopp blir avdraget 11 000 kr. Förvärvsavdraget utgår inte

på inkomster från sjukpenning och sjukersättning utan ska ses som en

kompensation för de utgifter som är förknippade med arbete.

Den som tjänar mer ska enligt vad som anförs också betala mer i skatt.

De flesta ska bara betala 30 % i skatt och de med höga inkomster ska

betala 50 % på de högre inkomsterna. Därför vill motionärerna sänka den

högsta marginalskatten genom att ta bort det andra steget i den statliga

inkomstskatteskalan år 2006. De vill också att skiktgränsen för statlig

skatt ska flyttas upp med den förväntade löneökningen varje år.

Fåmansbolagens skatter sänks genom övergång till en ny modell för

beräkningen av det kapitalbeskattade utrymmet. Motionärerna delar regeringens

bedömning att arvs- och gåvoskatten bör avskaffas, men motsätter sig

regeringens förslag om en finansiering genom förändringar i företagens

möjligheter att göra avsättningar till s.k. periodiseringsfonder. För

att ge små företag tydliga incitament att bli arbetsgivare halveras

arbetsgivaravgiften för alla företag för en lönesumma på ca 250 000 kr.

Den nuvarande nedsättningen om 5 % slopas. Förmögenhetsskatten sänks

2005 och avskaffas sedan under en fyraårsperiod. Skatten på aktieutdelning

och kapitalvinster sänks stegvis. I ett första steg sänks den med 2

procentenheter.

Marknaden för hushållstjänster stimuleras genom en skattereduktion i

företaget för halva totala arbetskostnaden.

Fastighetsbeskattningen ska avskaffas eftersom den strider mot principen

om skatt efter bärkraft. Fastighetsskatt och ofta därtill förmögenhetsskatt

gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna

oöverkomliga. Motionärerna föreslår att skattesatserna för 2005 sänks

från dagens 1,0 % på småhus till 0,8 % och från 0,5 % på flerbostadshus

till 0,4 %.

Motionärerna motsätter sig regeringens förslag om höjda energi- och

fordonsskatter och stöder därför inte heller den kompensation som utlovas.

En avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd föreslås i motion

Sk454 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 2-6 och 42 av Per Landgren

m.fl. anför motionärerna att skatter ska fungera som ett medel att

solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd samt styra den ekonomiska

utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Strävan måste

vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete, sparande,

hederlighet och företagande.

I princip alla medborgare som är i förvärvsaktiv ålder och som har en

inkomst bör vara med och betala skatt till gemensamma kostnader för t.

ex. skola, vård och rättsväsende. Det ger en delaktighet och ett delansvar

i den offentliga verksamheten. Eftersom inkomsterna och omkostnaderna

för olika personer skiljer sig mycket åt kan dock inte alla medborgare

betala lika mycket i skatt. Medborgarna ska bära en rättvis del av den

gemensamma skattebördan, samtidigt som alla ska ges bästa möjliga

förutsättningar att leva på sin egen lön. Det kränker den mänskliga

integriteten att utsättas för en så hög inkomstskatt att man måste söka

bidrag hos stat och kommun. En sådan rundgång främjar varken ekonomiskt

oberoende eller personligt ansvarstagande och måste brytas.

Dagens inkomstskatter drabbar låg- och medelinkomsttagare mest. Därför

måste inkomstskattens nivåer huvudsakligen fastställas med utgångspunkt

i låg- och medelinkomsttagarens perspektiv. Den mest kännbara skatten

i dag är kommunalskatten som drabbar alla inkomsttagare lika oavsett

inkomstnivå. Motionärerna föreslår att inkomstskatten sänks genom att

ett förvärvsavdrag om 6 % införs för inkomster upp till 6,3 inkomstbasbelopp.

Samtidigt införs ett särskilt förvärvsavdrag på 5 % för personer med

mycket låga inkomster.

Skattereformens mål om enkelhet och en maximal marginalskatt på 50 %

bör återställas. Den statliga inkomstskatten ska vara högst 20 %. Det

är enligt vad som anförs en framtidsinvestering att ha ett skattesystem

som gör att utbildning lönar sig. Avdragsrätten för pensionssparande

sänks.

Energibeskattningen ska utformas så att miljöbelastande energislag

beskattas på ett sådant sätt att användningen begränsas medan introduktion

och användning av miljövänliga och förnybara energislag underlättas och

premieras. En ekologisk anpassning av skattesystemet måste ske där

skatten på arbete sänks samtidigt som skatten på energi, miljöfarliga

utsläpp och ändliga naturresurser hålls på en högre nivå. Samarbetet

inom EU är ett nödvändigt instrument för att skapa förutsättningar för

en skatteväxling som inte snedvrider konkurrensförhållandena mellan de

länder som har ett stort handelsutbyte.

Ett högt skattetryck i kombination med krångliga regler riskerar att

urgröpa förtroendet för skattesystemet och urholkar därmed också

skattemoralen. Undersökningar visar att alltfler medborgare accepterar

svartarbete, och fler yngre än äldre. Detta innebär att allt färre ärliga

skattebetalare får betala alltmer i skatt. Skattenivåer och skatteregler

måste vara utformade så att incitamenten till svartarbete minskas. Vidare

måste kontrollen öka bland de medborgargrupper som parallellt uppbär

stöd/bidrag och arbetar svart.

I Centerpartiets motioner Fi234 yrkande 6 och Fi259 yrkande 1 av Maud

Olofsson m.fl. anförs att skattesystemet ska utformas så att individers

och familjers självbestämmande sätts i centrum. Människor ska komma

bort från bidragsberoende.

Skatter är en indragning av pengar från vanliga människor och företag.

Varje politisk beslutsförsamling har därför ett moraliskt oinskränkt

ansvar att se till att varje skattekrona används på ett effektivt sätt.

Skattesystemet ska vidare utformas på ett sätt som gör att det upplevs

som rättvist och förutsägbart. Medborgare har rätt att kunna planera

sina liv utan att drabbas av godtyckliga och illa underbyggda

beslut.

Skatterna ska vara så utformade att människors skaparglädje inte förhindras.

Entreprenörer ska få uppskattning. Företagande är grunden för samhällets

välstånd. När någon väljer att satsa på en egen idé och därmed utsätter

sig för ett ekonomiskt risktagande måste det kunna löna sig. De skatter

som är skadliga för samhällsekonomin ska helst avskaffas, och i andra

hand reformeras.

I de fall marknaden själv misslyckas att kombinera en långsiktigt hållbar

med utveckling med ekonomisk utveckling ska skattesystemet utformas så

att samhällets verkliga kostnader återspeglas i de ekonomiska ramarna.

Ett av de största miljöhoten är den globala uppvärmningen. Motionärernas

utgångspunkt är att skattesystemet ska vara effektivt, förutsägbart,

rättvist och enkelt. Höga skatter innebär minskad handlingsfrihet och

reducerat självbestämmande. De svenska skatterna bör sänkas.

Skatteutskottets yttrande

I sitt yttrande SkU1y anför skatteutskottet att skatterna finansierar

den gemensamma välfärden och att de också ska stimulera till arbete och

investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska

och sociala orättvisor. Utskottet framhåller att åtgärder som gynnar

arbetsutbud, arbetsmarknadsdeltagande och utbildning bör prioriteras

och att hinder för människors vilja och förmåga att arbeta såsom brist

på utbildning, ohälsa och diskriminering måste avhjälpas och bekämpas

med kraft.

Det är enligt vad som anförs viktigt att det finns möjlighet att förbättra

sin ekonomiska situation genom arbete. Om minskade bidrag och ökade

skatter reducerar det ekonomiska utbytet minskar drivkrafterna att arbeta

mer, studera för att få ett nytt och bättre betalt arbete, byta arbete,

eller att gå från bidrag till arbete. Grupper som kortsiktigt inte

förbättrar sin ekonomiska situation om de arbetar mer, studerar, byter

arbete, eller går till arbete från bidrag riskerar att fastna i en

situation med varaktigt låg ekonomisk standard.

Marginaleffekter utgör för dessa grupper en fattigdomsfälla, som är

till skada både för den enskilde och för samhället. Att motverka de

hinder som marginaleffekter utgör är därför ett viktigt inslag i en

sammanhållen rättvise- och tillväxtpolitik. Skatteutskottet anför att

regeringen under en följd av år har genomfört förändringar för att minska

marginaleffekterna. En kompensation för tre fjärdedelar av pensionsavgiften

har införts och gränsen för uttag av statlig inkomstskatt har höjts.

Barnfamiljernas marginaleffekter har minskats betydligt genom maxtaxan

i barnomsorgen.

Utskottet konstaterar att regeringens insatser för att minska

marginaleffekterna har varit framgångsrika. Den analys som regeringen

presenterade våren 2004 visar att den genomsnittliga marginaleffekten

minskade från 53,2 % till 45,1 % mellan 1996 och 2002. Därefter har

utvecklingen vänt och de genomsnittliga marginaleffekterna har ökat något.

Skatteutskottet noterar att regeringens nu aktuella förslag på skatteområdet

med en ökad kompensation för egenavgifterna och sänkta inkomstskatter

som en del i en grön skatteväxling kommer att ge stora inkomstgrupper

skatteförändringar som innebär mer pengar i plånboken. Med de höjningar

av barnbidragen och flerbarnstilläggen som sker 2006 kommer dessa

åtgärder enligt vad som anförs mer än väl att kompensera för de indirekta

skatter som växlats upp i syfte att värna miljön. Sammantaget förbättrar

dessa åtgärder hushållens ekonomiska standard med i genomsnitt 0,7 %.

Förändringarna har också en fördelningsprofil som gynnar låg- och

medelinkomsttagarhushåll och bidrar till att minska marginaleffekterna

för dessa grupper.

Med det anförda ställer sig skatteutskottet bakom den av regeringen

förordade inriktningen av skattepolitiken och avstyrker de aktuella

motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet ställer sig i likhet med skatteutskottet bakom den av

regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken och avstyrker

motionerna Fi231 (m) yrkandena 8 och 9, Fi232 (fp) yrkande 16, Fi234 (c)

yrkande 6, Fi259 (c) yrkande 1 och Sk452 (kd) yrkandena 2-6 och 42 samt

Sk454 (fp) yrkande 14.

I det följande går utskottet närmare in på de övriga förslag som läggs

fram av regeringen och motionärerna.

5.3 Fysiska personers inkomstskatter

Tabell 5.3 Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt

Miljoner kronor

Tabell 5.3 forts. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt

Miljoner kronor

5.3.1 Beskattningen av förvärvsinkomster

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ökad kompensation för den

allmänna pensionsavgiften, höjt grundavdrag m.m. och avstyrker

motionsförslagen om en annan utformning av inkomstbeskattningen.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 34 delvis) att det fjärde steget i kompensationen

för den allmänna pensionsavgiften genomförs till hälften, dvs. kompensationen

ökas från 75 till 87,5 %. Vidare höjs grundavdraget som ett led i en

grön skatteväxling. Grundavdraget höjs med 2 400 kr för alla skattskyldiga

med en taxerad förvärvsinkomst mellan 58 400 kr och 270 100 kr och i

viss mån vid inkomster i intervallen 46 900-58 300 kr och 270 200-294 100

kr. För inkomster under respektive över dessa gränser görs ingen förändring

i gällande regler. Skiktgränserna för uttag av statlig skatt på

förvärvsinkomster räknas upp med konsumentprisindex med tillägg av 1

procentenhet.

Förändringarna väntas medföra att andelen som betalar statlig inkomstskatt

uppgår till 17,0 % inkomståret 2005.

I enlighet med förslag i budgetpropositionen för 2004 avskaffas det

fasta beloppet på 200 kr som tas ut vid beskattning av förvärvsinkomster

fr.o.m. inkomståret 2005.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 1-3, 6 och 28 av

Lennart Hedquist m.fl. föreslås ett arbetsavdrag på 60 % av inkomsten

i skiktet 75 000 kr till 150 000 kr. Samordningen med grundavdraget gör

att arbetsavdraget får effekt först vid en inkomst på ca 110 000 kr.

Arbetsavdraget utgår med 40 % av inkomsten i skiktet 150 000 kr till

250 000 kr och med 20 % i skiktet upp till 350 000 kr. Den statliga

inkomstskatten för personer som arbetar och är 65 år eller äldre slopas

oavsett om dessa samtidigt tar ut pension eller ej. Regeringens förslag

om en begränsning i uppräkningen av skiktgränserna avslås. Skattereduktionen

för utländska experter slopas och avdragen under tjänst för s.k. Övriga

utgifter begränsas till de fall då en kostnadsersättning erhållits.

I Folkpartiet liberalernas motioner Fi232 yrkande 21 och Sk454 yrkandena

7-10 av Lars Leijonborg m.fl. inför motionärerna ett förvärvsavdrag för

att kompensera för de utgifter som är förknippade med arbete och på så

sätt göra det mer lönande att arbeta även vid lägre inkomster. Arbetstagare

med inkomster upp till 220 000 kr per år får ett avdrag på kommunalskatten

som är 5 % av inkomsten. På inkomster över detta belopp blir avdraget

11 000 kr. År 2006 sänks den högsta marginalskatten med 5 % genom att

det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan slopas och antalet

inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt hålls nere genom att

skiktgränsen för statlig skatt flyttas upp med den förväntade löneökningen

varje år. Vidare bör regeringen återkomma med ett förslag om sänkt

löneskatt för pensionärer så att möjligheten att stanna kvar i förvärvsarbete

förbättras.

I Kristdemokraternas motioner Sk451 yrkandena 2 och 3 och Sk452 yrkandena

7, 8 och 36 av Per Landgren m.fl. föreslås ett generellt statligt

förvärvsavdrag som uppgår till 6 % av inkomster av anställning eller

näringsverksamhet och avräknas mot kommunalskatten. Taket för avdraget

ska vara 6,3 inkomstbasbelopp. Vidare föreslår motionärerna ett särskilt

förvärvsavdrag för inkomsttagare med mycket låga inkomster. För personer

som tjänar upp till 2,8 inkomstbasbelopp ska ett särskilt förvärvsavdrag

på 5 procentenheter göras. Avdraget trappas därefter av och upphör vid

4 inkomstbasbelopp. Det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan

reduceras med en fjärdedel från år 2006, halveras från år 2007 och

avskaffas sedan helt. Det är enligt vad som anförs en viktig princip att

ingen ska behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.

Motionärerna vill år 2006 också öka möjligheterna för den som är över

65 att fortsätta i sin anställning genom en femtioprocentig skattereduktion

för personer med förvärvsinkomst som fyllt 65 år. År 2007 införs ett

höjt grundavdrag om 7 500 kr per år för personer som gått i pension.

Halva detta grundavdrag införs redan 2006.

I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 11-14, 17,19 och 28 av Maud

Olofsson m.fl. föreslår motionärerna att grundavdraget ersätts med en

skatterabatt om 750 kr per månad. Rabatten motsvarar ett grundavdrag på

ca 30 000 kr. Skatterabatten ska komma alla till del som har beskattningsbar

inkomst. Härutöver införs en förvärvsrabatt vars syfte är att mildra

beskattningen för främst låg- och medelinkomsttagare samtidigt som

skadliga marginaleffekter undviks. År 2005 uppgår förvärvsrabatten till

som mest 800 kr per månad. Höga marginalskatter på arbete påverkar

människors beteende i stor utsträckning och är därför att betrakta som

skadliga för samhällsekonomin. För att motverka detta föreslår motionärerna

att den statliga inkomstskatten sänks med två procentenheter. Eftersom

det är av stor vikt att antalet personer som betalar statlig inkomstskatt

minskas höjer motionärerna den undre skiktgränsen med 24 500 kr.

Motionärerna avskaffar kompensationen för den allmänna pensionsavgiften

och omvandlar avdragsrätten för samma avgift till en skatterabatt om

35 % av pensionsavgiften. Möjligheten att få avdrag för övriga kostnader

under tjänst slopas eftersom detta är kostnader som bör betalas av

arbetsgivaren.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att både fördelningspolitiska skäl och viljan att

stärka arbetslinjen gör det angeläget med en sänkning av låg- och

medelinkomsttagarnas marginal- och genomsnittsskatter. Som ett led i en

sådan strävan har riksdagen inkomståret 2000 inlett en reformering av

förvärvsinkomstbeskattningen. I denna reform kompenseras löntagare och

andra personer med pensionsgrundande inkomst för den allmänna

pensionsavgiften genom en skattereduktion. Fullt utbyggd innebär reformen att

skattereduktionen motsvarar hela den allmänna pensionsavgift som ska

betalas för inkomståret. Inkomståret 2002 genomfördes det tredje steget

i denna reform. Det medförde att skattereduktionen för den allmänna

pensionsavgiften höjdes från 50 till 75 %. Skatteutskottet ser i sitt

yttrande positivt på att regeringen bedömer att det nu är möjligt att

inkomståret 2005 genomföra hälften av det fjärde steget av denna reform.

När det gäller förslaget om en höjning av grundavdraget anför utskottet

att regeringen i budgeten för inkomståret 2001 redovisat en strategi

för en grön skatteväxling som innebär att höjda skatter på energi och

miljöskadliga utsläpp finansierar en sänkning av skatten på arbete och

att skatteväxlingar genomförts varje år med höjda skatter på energi och

miljöskadliga utsläpp och sänkta skatter på arbete. Utskottet konstaterar

att den gröna skatteväxling som genomförs i år ger utrymme för en

sänkning av inkomstskatten med 3,3 miljarder kronor och detta utrymme

används för att höja grundavdraget för låg- och medelinkomsttagare.

När det gäller de olika motionsförslagen om förändringar i inkomstskatteskalan

anför skatteutskottet att dessa har en varierande inriktning och att

man från flera håll föreslår kraftiga allmänna sänkningar av inkomstskatten

som ska finansieras genom en minskning av statens och kommunernas ansvar

på olika områden. Var och en ska få behålla mer av sin lön och på detta

sätt kunna klara sig själv. Detta synsätt innebär enligt vad skatteutskottet

anför ett delvis underkännande av den gemensamma sektorn och betydelsen

av de kollektiva lösningar som i dag framstår som självklara för de

allra flesta. Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre utbildning

m.m. tas i dag för given eftersom finansieringen sker via skattsedeln.

Skattefinansieringen innebär också enligt vad som anförs en dubbel

omfördelning. Skatteskalan är anpassad till individens förmåga att bidra

till de gemensamma kostnaderna, och de skattefinansierade tjänsterna

och förmånerna fördelas i princip efter behov. En kraftig neddragning

av den skattefinansierade gemensamma sektorn skulle därför enligt

skatteutskottets mening innebära en försämring för många grupper, och

utskottet är inte övertygat om att de alternativ som ska träda i stället

verkligen skulle vara tillgängliga för alla. Skatteutskottet är mot

denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen om kraftiga sänkningar

av inkomstskatten.

Skatteutskottet tar också upp förslaget från Centerpartiets sida om att

en rad avdrag ska omvandlas till statliga skattereduktioner för att öka

kommunernas skatteunderlag och ge hög- och låginkomsttagare en likvärdig

avdragseffekt. Utskottet anför att en övergång till skattereduktioner

när det gäller avdrag som syftar till att bestämma en nettoinkomst i en

förvärvskälla bör undvikas eftersom det kan ge upphov till kraftiga

variationer i det reella skatteuttaget. I en verksamhet med förhållandevis

hög andel kostnader kan utfallet pendla mellan nollskatt och ett

skatteuttag på 100 % av den verkliga inkomsten. Även om skattereduktioner

i många fall kan vara en praktisk och enkel metod att uppnå en likabehandling

är skatteutskottet inte berett att tillstyrka den generella användning

av metoden som föreslås.

När det gäller förslagen från flera håll om särskilda skatte- eller

avgiftslättnader för pensionärer anser utskottet att det finns anledning

att upprätthålla den likabehandling i skattehänseende som pensionsreformen

medfört och som innebär att pensionärerna numera följer samma regler

som övriga inkomststagare.

Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker

motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och tillstyrker

regeringens förslag om ökad kompensation för den allmänna pensionsavgiften,

höjt grundavdrag, uppräkning av skiktgränserna m.m. och avstyrker

motionerna Fi232 (fp) yrkande 21, Fi259 (c) yrkandena 11-14, 17, 19 och

28, Sk451 (kd) yrkandena 2 och 3, Sk452 (kd) yrkandena 7, 8 och 36,

Sk453 (m) yrkandena 1-3, 6 och 28 och Sk454 (fp) yrkandena 7-10.

5.3.2 Skattereduktion för fackföreningsavgift och a-kasseavgift

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om att skattereduktionen för

fackföreningsavgift och a-kasseavgift ska slopas.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

Riksdagen har under hösten 2001 fattat beslut om en skattereduktion på

25 % för medlemsavgiften till en arbetstagarorganisation och om en

skattereduktion på 40 % för avgiften till en arbetslöshetskassa. Samtidigt

avskaffades avdragsrätten för avgiften till arbetslöshetskassa. De nya

bestämmelserna har trätt i kraft den 1 januari 2002 (prop. 2001/02:35,

bet. 2001/02:SkU6).

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 32 och 33 av Lennart

Hedquist m.fl. förelås att skattereduktionen för avgift till fackförening

och skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa slopas.

Också i Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 10 och 40 av Per

Landgren m.fl. föreslås att skattereduktionen för fackföreningsavgift

och arbetslöshetskassa avskaffas.

I Centerpartiets motion Fi259 yrkande 27 av Maud Olofsson m.fl. föreslås

också att skattereduktionen för fackföreningsavgift slopas.

Folkpartiet liberalerna räknar i sitt budgetalternativ med att

skattereduktionen för fackföreningsavgift ska slopas.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att skattereduktionen för

fackföreningsavgifter syftar till att likställa villkoren för medlemskap

i en arbetstagarorganisation med de villkor som gäller för medlemskap

i en arbetsgivarorganisation. Organisationer och förbund på arbetsgivarsidan

har efter hand fört över den övervägande delen av sin verksamhet till

särskilt bildade servicebolag och på det sättet gjort det möjligt för

medlemsföretagen att dra av serviceavgifterna som driftskostnader i den

bedrivna rörelsen. Mervärdesskattebestämmelsernas utformning har också

medfört att arbetsgivarsidan i realiteten haft fördelar jämfört med

arbetstagarsidan. Med en skattereduktion på 25 % för de medlemsavgifter

som enskilda medlemmar betalar till sina arbetstagarorganisationer uppnås

en faktisk skattemässig behandling som motsvarar den som gäller för

avgifterna på arbetsgivarsidan. Rättviseskäl talar således enligt

skatteutskottets mening för att skattereduktionen för fackföreningsavgifter

bibehålls.

När det gäller skattereduktionen för avgift till arbetslöshetskassa

anför skatteutskottet att intentionen hela tiden har varit att avgiften

ska vara avdragsgill, eftersom detta uppmuntrar den enskilde att skaffa

sig ett försäkringsskydd mot följderna av arbetslöshet. Beloppsbegränsningen

av avdraget för övriga kostnader under inkomst av tjänst har emellertid

försämrat förutsättningarna för denna avdragsrätt, allteftersom den

grupp som kommer över beloppsgränsen blivit mindre. Härigenom har det

uppkommit en olikformighet vid beskattningen av arbetstagarsidan i

förhållande till vad som gäller vid beskattningen av arbetsgivare, och

det är av bl.a. detta skäl som riksdagen fattat beslut om att ersätta

avdragsrätten med en skattereduktion i dessa fall. Utskottet anser att

både rättvise- och hanteringsmässiga skäl talar för att den nuvarande

ordningen bibehålls.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259

(c) yrkande 27, Sk452 (kd) yrkandena 10 och 40 och Sk453 (m) yrkandena

32 och 33.

5.3.3 Reseavdraget

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av reseavdraget

till 17 kr och avstyrker motionsförslagen.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

Avdrag för skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

(arbetsresor) ska göras, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd

från den skattskyldiges bostad att han behöver använda något transportmedel.

Avdrag ska under vissa förutsättningar göras för kostnader för arbetsresor

med egen bil. I sådant fall får för närvarande avdrag göras med 16 kr

per mil. Samma schablonmässigt beräknade belopp gäller vid avdrag för

kostnader för resor med egen bil i tjänsten eller i näringsverksamhet.

Beloppet avser att täcka de milbundna kostnaderna.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 34 delvis) att det avdragsgilla beloppet för

kostnader för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats respektive

i tjänsten höjs från 16 kr per mil till 17 kr per mil. Höjningen genomförs

för att stödja arbetslinjen i beskattningen av inkomster och delvis

kompensera för den föreslagna höjningen av skatterna på drivmedel.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 4 och 5 av Lennart

Hedquist m.fl. höjs reseavdraget till 20 kr per mil och gränsbeloppet

för avdrag för reskostnader från 7 000 kr till 8 500 kr.

I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 41 av Per Landgren m.fl. avslås

regeringens förslag om en höjning av milavdraget.

I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 18 och 34 av Maud Olofsson m.fl.

ersätts reseavdraget med en skatterabatt på 7 kr per mil kombinerat

med en självkostnadsgräns om 2 500 kr.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av

reseavdraget till 17 kr för att stödja arbetslinjen i beskattningen av

inkomster och delvis kompensera för den föreslagna höjningen av skatterna

på drivmedel. Utskottet avstyrker motionerna Fi259 (c) yrkandena 18 och

34, Sk452 (kd) yrkande 41 och Sk453 (m) yrkandena 4 och 5.

5.3.4 Regional stimulans på skatteområdet

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas

med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser

på skatteområdet och att en särskild ram om 300 miljoner kronor per år

bör avsättas för detta ändamål. Utskottet avstyrker motionsyrkandena om

att en regional skattelättnad inte ska införas.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppdrag att analysera

och lämna förslag till regionala stimulansåtgärder på skatteområdet.

Uppdraget ska i första hand avse höjda grundavdrag i stödområde A från

inkomståret 2005. En särskild ram om 300 miljoner kronor per år avsätts

för detta ändamål.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 35 av Lennart Hedquist

m.fl., Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 46 av Per Landgren m.fl.

och Centerpartiets motion Fi259 yrkande 36 av Maud Olofsson m.fl.

motsätter sig motionärerna att det planerade regionala stödet införs och

tillgodoräknar sig de 300 miljoner kronor som avsatts för detta ändamål

i sina respektive inkomstberäkningar.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att det är angeläget att på olika sätt stimulera

den regionala utvecklingen i de delar av Sverige där medborgare och

företag kan ha höga kostnader till följd av långa avstånd och kallt

klimat. Vissa skattenedsättningar finns redan. Energiskatten på el i

norra Sverige är nedsatt och det finns en regional differentiering av

fordonsskatten. På socialavgiftsområdet finns sedan den 1 januari 2002

en särskild nedsättning i stödområde A. Det finns enligt vad utskottet

anför anledning att överväga ytterligare regionala inslag i skattesystemet,

och utskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas

med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser

på skatteområdet. En särskild ram om 300 miljoner kronor per år bör

avsättas för detta ändamål. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar regeringens bedömning att en utredning bör tillsättas

med uppgift att analysera och lämna förslag till regionala stimulanser

på skatteområdet. I första hand ska utredas ett förhöjt grundavdrag

inom stödområde A som bör gälla fr.o.m. inkomståret 2005. En särskild

ram avsätts för detta ändamål om 300 miljoner kronor per år. Om förslaget

om höjt grundavdrag i stödområde A inte kan genomföras ska ramen användas

för andra regionala åtgärder med samma syfte.

Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259 (c)

yrkande 36, Sk452 (kd) yrkande 46 och Sk453 (m) yrkande 35.

5.3.5 Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om ytterligare lättnader i

förmånsbeskattningen av miljöbilar m.m.

Jämför reservation 8 (c)

Bakgrund

De nuvarande reglerna om justering av värdet av bilförmån för s.k.

miljöbilar tillämpades första gången vid 2000 års taxering. Reglerna

innebär att förmånsvärdet för en bil som är utrustad med teknik för

drift med elektricitet eller med mer miljöanpassade drivmedel än bensin

eller dieselolja och som därför har ett nybilspris som är högre än

nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska justeras

ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

Reglerna infördes bl.a. för att underlätta introduktionen av miljöbilar

på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att

miljöprestandan hos beståndet av förmånsbilar skulle öka (prop. 1999/2000:6,

bet. 1999/2000:SkU7).

Den 1 januari 2002 infördes en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare

nedsättning av förmånsvärdet för vissa typer av miljöanpassade förmånsbilar

för att få till stånd en bättre överensstämmelse med det faktiska värdet.

För en elbil eller elhybridbil blev det möjligt att justera ned

förmånsvärdet till 60 % av förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan

sådan miljöanpassad teknik. Nedsättningen gäller i tre år och får inte

överstiga 16 000 kr per år. För bilar som drivs med alkohol eller med

annan gas än gasol medges justering till 80 % av förmånsvärdet för den

jämförbara bilen. Nedsättningen gäller under fyra år och får inte

överstiga 8 000 kr per år. En utvärdering av regelförändringen ska genomföras

och vara klar före respektive tillämpningsperiods utgång. Den tillfälliga

möjligheten till nedsättning förlängdes under hösten 2003 t.o.m.

inkomståret 2008 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1, prop. 2001/02:45,

bet. 2001/02:SkU12 samt prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1).

För en personbil som uppfyller kraven för miljöklass El eller Hybrid

enligt bilaga 1 till lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och

motorbränslen, tas fordonsskatt inte ut under de fem första åren från

det år fordonet blir skattepliktigt första gången.

Motionen

I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 23 och 24 av Maud Olofsson m.fl.

anförs att nedsättningen av förmånsvärdet för miljöbilar har haft stor

effekt på försäljningen av miljöbilar som tjänstebilar. I dag skiljer

man dock på elbilar (nedsättning till 60 %) och bilar som drivs med

alkohol eller gas (nedsättning till 80 %). Denna skillnad är inte

teknikneutral och missgynnar fordon drivna på gas och etanol. Motionärerna

anser att nedsättningen ska vara generell. Alla bilar som drivs med el,

alkohol eller gas får en nedsättning av förmånsvärdet till 60 % av

förmånsvärdet för närmast jämförbara bil utan sådan mer miljöanpassad

teknik.

Som en uppmuntran även till privatpersoner som väljer att köpa en

miljöbil föreslår motionärerna att det införs en möjlighet för ca 5 000

nya miljöbilsägare att få en skattereduktion om 10 000 kr. För enkelhetens

och teknikneutralitetens skull föreslås att rabatten är lika för alla,

oavsett inköpspris eller innehavstid.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att bestämmelserna om

beräkning av värdet av förmån av olika typer av miljöbilar syftar till

att detta värde bättre ska motsvara det faktiska marknadsvärdet.

Nedsättningen till nivån för en jämförbar bil syftar till att eliminera

effekten av de högre tillverkningskostnader som är förenade med ny teknik.

Den ytterligare nedsättning som gäller för el- och alkoholdrivna fordon

hänger samman med att dessa har en begränsad räckvidd, att gasbilarnas

tank tar upp en stor del av bilens lastutrymme och att tillgången på

tankställen för alternativa drivmedel är begränsad. Värdet av förmånen

av dessa fordonstyper är därför mer begränsat än vad som framkommer vid

en direkt jämförelse med värdet på förmånsbil som drivs med konventionella

drivmedel. Genom dessa justeringar förbättras också förutsättningarna

för en ökning av beståndet av miljövänligare bilar. Vidare gäller en

femårig skattebefrielse enligt fordonsskattelagen för bilar som uppfyller

kraven i miljöklass El eller Hybrid.

Skatteutskottet ser inte någon anledning att förändra de nu aktuella

reglerna och avstyrker därför motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi259 (c)

yrkandena 23 och 24.

5.3.6 Hushållstjänster

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattereduktion för

hushållstjänster.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i

Tjänsteutredningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43)

och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och

sysselsättning (SOU 1997:17).

En skattereduktion för byggnadsarbeten har tillämpats under perioden

den 15 februari 1993-den 31 december 1994 (prop. 1992/93:150, bet.

1992/93:SkU36) och under perioden den 15 april 1996-den 31 mars 1999

(prop. 1995/96:229, bet. 1995/96:SkU32). Syftet har varit att åstadkomma

en stimulans av verksamheten inom byggsektorn och på så sätt motverka

den då aktuella arbetslösheten.

Riksdagen har beslutat införa en skattereduktion för byggnadsarbete på

bostadshus (s.k. ROT-avdrag) under tiden den 15 april 2004-den 30 juni

2005 (prop. 2003/04:163, bet. 2004/05:SkU3).

Motionerna

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Centerpartiet har i en gemensam motion (Sk408) lagt fram ett förslag

om en skattereduktion för hushållstjänster. Förslaget innebär att en

skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av

arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det egna

hemmet upp till 25 000 kr per år. Motionärerna anför att förslaget

innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet jämfört med dagens

regler. Motionen har remitterats till skatteutskottet och behandlas

inte i detta ärende.

Yrkanden om att en skattereduktion för hushållstjänster ska införas

framställs i motionerna Sk453 yrkande 22 av Lennart Hedquist m.fl. (m),

Sk454 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sk450 yrkande 9 av Per

Landgren m.fl. (kd), Sk452 yrkande 11 av Per Landgren m.fl. (kd) och

Fi259 yrkande 21 av Maud Olofsson m.fl. (c).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i yttrande SkU1y att utskottet nyligen har tillstyrkt

ett ROT-avdrag som en del av en lång rad förslag som lades fram i

vårpropositionen för att driva på utvecklingen mot hållbar tillväxt, full

sysselsättning och trygg välfärd och som bl.a. innehöll förslag om fler

utbildningsplatser inom arbetsmarknadspolitiken, friår i hela landet år

2005, försök med arbetstidsförkortning, ökade resurser till kommuner

och landsting, höjt bistånd, en särskild satsning på barnfamiljerna år

2006 som främst ska gå till barnfamiljer som lever under knappa ekonomiska

villkor, höjda anslag för biologisk mångfald och klimatinvesteringar,

skattestimulanser för miljöinvesteringar i offentliga lokaler samt nya

resurser för anställda inom förskolan. Att utöver detta omfattande

åtgärdspaket införa en särskild skattelättnad för vissa hushållstjänster

finner utskottet inte motiverat. Några särskilda konjunkturpolitiska

skäl för en stimulans av hushållssektorn finns enligt utskottets mening

inte. Inte heller är den påstådda effekten av en överströmning av svart

arbetskraft till vit något att ta fasta på, bl.a. eftersom metoden skulle

vara mycket dyrbar för statskassan. I stället för att försöka minska

svartarbetet inom denna sektor med en sådan skattestimulans anser

utskottet att kampen mot skattefusk och ekonomisk brottslighet bör föras

på andra sätt. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi259

(c) yrkande 21, Sk450 (kd) yrkande 9, Sk452 (kd) yrkande 11, Sk453 (m)

yrkande 22 och Sk454 (fp) yrkande 6.

5.3.7 Beskattning av nordiska sjömän

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av den

skattefrihet som gäller för vissa nordiska sjömän.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 30) att den skattefrihet som enligt den

särskilda övergångsbestämmelsen i artikel 31.3 i det nordiska skatteavtalet

gäller för i Sverige obegränsat skattskyldiga sjömän som uppbär ersättning

för arbete ombord på danskt, färöiskt, finskt, isländskt eller norskt

skepp i internationell trafik förlängs till att gälla också vid 2006

års taxering.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet (SkU1y) inte funnit

någon anledning till erinran mot regeringens förslag och tillstyrker

därför propositionen i denna del.

5.3.8 Uthyrning av privatbostad

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattelättnad för uthyrning

av privatbostad.

Jämför reservation 5 (m).

Bakgrund

När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts ska

ersättningen tas upp i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller när en bostad

som innehas med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen får inte

dras av. I stället ska avdrag göras med 4 000 kr per år för varje

privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse

av en privatbostadsfastighet ska vidare ett belopp som motsvarar 20 %

av intäkten av upplåtelsen dras av. Upplåts en hyresrätt ska i stället

den del av upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av. För

bostadsrätt gäller att den del av innehavarens avgift eller hyra som

avser den upplåtna delen ska dras av. Avdragsmöjligheterna är mer

begränsade om upplåtelsen gäller någon form av närstående (42 kap. 30-32

§§ IL, prop. 1989/90:110 s. 512, bet. 1989/90:SkU30).

Motionerna

I motion Ub259 yrkande 6 av Sten Tolgfors m.fl. (m) föreslår motionärerna

att del av stadigvarande bostad ska få hyras ut utan att den som hyr ut

behöver betala skatt på inkomsten. Om mindre än 50 % av en privatpersons

stadigvarande bostad hyrs ut ska inkomsten vara skattefri upp till ett

visst belopp. Detta är enligt motionärernas mening det snabbaste sättet

att enkelt och billigt få fram bostäder för ungdomar och studerande.

Ett motsvarande yrkande framställs i motion Bo301 yrkande 5 av Marietta

de Pourbaix-Lundin m.fl. (m)

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför i sitt yttrande SkU1y att de gällande reglerna om

uthyrning av privatbostadsfastigheter och privatbostäder införts i

samband med skattereformen 1990. Dessförinnan kunde olika regler gälla,

och resultatet kunde bli alltifrån hel skattefrihet till full beskattning.

Dessa förhållanden hade utsatts för kritik från flera olika utredningar,

och skattereformen innebar en övergång till enklare och mer likformiga

regler för beskattningen på detta område. De nuvarande avdragsmöjligheterna

får enligt skatteutskottets mening anses täcka både kostnader som normalt

förorsakas av uthyrningen och eventuella utgifter för reparation och

underhåll som uppkommit under uthyrningstiden.

Enligt skatteutskottets mening skulle en skattebefrielse för uthyrning

av del av bostad medföra gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom

innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte berett att ställa sig

bakom de nu aktuella motionsförslagen, och utskottet anför att det finns

bättre metoder om man vill påverka produktionen av bostäder. Riksdagen

har t.ex. under år 2003 infört särskilda investeringsstöd för hyresrätter

och studentbostäder. Inom ramen för dessa stöd har hitintills beviljats

bidrag till 17 000 studentbostäder.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Ub259

(m) yrkande 6 och Bo301 (m) yrkande 5.

5.4 Juridiska personers inkomstskatter

Tabell 5.4 Inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt

Miljoner kronor

5.4.1 Det fortsatta arbetet med 3:12-reglerna m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller det fortsatta

arbetet med 3:12-reglerna och avstyrker motionsförslagen om förändringar

i beskattningen av företagen och deras ägare.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

I 57 kap. inkomstskattelagen finns särskilda regler om fördelning mellan

tjänst och kapital av utdelningar på s.k. kvalificerade andelar i

fåmansföretag och på kapitalvinster vid försäljning av sådana andelar.

Den kapitalbeskattade delen av en utdelning räknas fram enligt en

schablon som baseras på statslåneräntan och det kapital som nedlagts i

företaget och lönesumman för i företaget anställd personal. Denna s.k.

klyvningsränta motsvarar fr.o.m. den 1 januari 2004 statslåneräntan

plus 7 procentenheter. Vid en försäljning av kvalificerade andelar

behandlas - upp till ett tak om 200 prisbasbelopp under en femårsperiod

- hälften av vinsten som kapitalinkomst och hälften som inkomst av tjänst.

De särskilda reglerna gäller bl.a. om andelsägaren själv eller någon

närstående varit verksam i betydande omfattning i företaget under

beskattningsåret eller de fem föregående beskattningsåren. Enligt den s.

k. utvidgade fåmansföretagsdefinitionen räknas aktiva delägare och deras

närstående som en person vid fördelningen mellan tjänst och kapital.

Syftet

med de särskilda reglerna för fåmansföretag om fördelning mellan tjänst

och kapital är att inkomster som härrör från delägarnas arbetsinsatser

i bolaget ska beskattas på samma nivå som andra förvärvsinkomster och

inte enligt den proportionella skattesats om 30 % som gäller för

utdelningar och kapitalvinster enligt reglerna om beskattning av

kapitalinkomster. De särskilda reglerna fanns tidigare i 3 § 12-12 e mom. den

numera upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, och i dagligt

tal kallas de fortfarande 3:12-reglerna.

Den s.k. 3:12-utredningen (Fi 1999:12) har sett över regelsystemet och

har den 18 juni 2002 avlämnat betänkandet Beskattning av småföretagare

(SOU 2002:52). När det gäller avgränsningen av de företagare som ska

omfattas av de särskilda reglerna, de kvalitativa villkoren, föreslås

preciseringar och kompletteringar. En övergång till någon form av

normallönemodell anser utredningen vansklig med hänsyn till att det är

svårt att överblicka konsekvenserna av en omläggning till ett i grunden

annorlunda system. Utredningen föreslår därför justeringar inom ramen

för den nuvarande kapitalklyvningsmodellen, bl.a. att den

kapitalinkomstbeskattade delen får beräknas med utgångspunkt i bolagets

beskattade

egna kapital (kallas BEK-modellen), och att utrymmet för

kapitalinkomstbeskattning

höjs med 5 procentenheter så att klyvningsräntan uppgår till statslåneräntan

med tillägg av en riskpremie på 10 procentenheter. Hälftendelningen

mellan tjänst och kapital upp till 200 prisbasbelopp slopas. I stället

ska belopp upp till 100 basbelopp tjänstebeskattas helt och belopp

därutöver kapitalbeskattas. Lönesummeregeln förenklas betydligt, och de

nuvarande begränsningsreglerna tas bort, och även företagarens egen lön

ska få räknas in. Löneunderlaget ska enligt förslaget uppgå till 50 %

av den framräknade lönesumman. Utredningens förslag har beräknats medföra

ett skattebortfall om 1,13 miljarder kronor som enligt utredningen kan

finansieras genom att maximal avsättning till periodiseringsfond för

juridiska personer justeras ned med 5 procentenheter till 20 %.

Budgetpropositionen

Regeringen anför (avsnitt 8.3.4) att 3:12-reglerna bör förändras så att

de blir mer gynnsamma för företagen. I budgetpropositionen för 2004

aviserade regeringen en reformering av 3:12-reglerna i två steg. I ett

första steg skulle riskpremien i den s.k. klyvningsräntan höjas från 5

till 7 %. I en proposition under hösten 2003 lämnades också ett sådant

förslag, och riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (prop.

2003/04:17, bet. 2003/04:SkU9, rskr. 2003/04:117, SFS 2003:1200). För

det fortsatta arbetet aviserade regeringen i budgetpropositionen olika

alternativa skattelättnader som tillsammans med den redan genomförda

åtgärden skulle ge en varaktig skattesänkning på 1 miljard kronor. Ett

alternativ var en ytterligare höjning av klyvningsräntan. Ett andra

alternativ var en justering av den lönesummeregel som i dag bestämmer

hur löner till anställda på visst sätt får medräknas i underlaget för

beräkning av kapitalbeskattad utdelning och kapitalvinst. Ett tredje

alternativ var en förändring av reglerna för kapitalvinstbeskattning

och ett fjärde den s.k. BEK-modellen.

Regeringen anför att i den efterföljande diskussionen, bl.a. i anslutning

till tillväxtsamtalen ytterligare alternativ har aktualiserats. Ett

sådant gäller införande av regler där ägare till kvalificerade andelar

under vissa förutsättningar (vid en viss storlek på antalet anställda

och företagsledarens/ägarens egna löneuttag) inte skulle omfattas av

3:12-reglerna. Ett annat alternativ har gällt möjligheten att utvidga

den s.k. takregeln. Denna regel begränsar i dag den del av kapitalvinster

som ska tjänstebeskattas. Utvidgningen skulle innebära att även andra

tjänstebeskattade inkomster från företaget skulle beaktas.

I sammanhanget erinras om att man i 3:12-utredningens betänkande

Beskattning av småföretagare (SOU 2002:52) föreslog en schablonregel för

de mindre företagen.

Ett av de möjliga reformalternativ som pekades ut i budgetpropositionen

2004 var den av 3:12-utredningen föreslagna BEK-modellen. Enligt gällande

rätt används i princip företagarens egna anskaffningskostnader för

aktierna som underlag för att beräkna hur stor del av en utdelning, och

indirekt även den del av framtida kapitalvinster, som ska

kapitalinkomstbeskattas.

BEK-modellen innebär att i underlaget ska också ingå en viss del av

företagets beskattade kapital. Modellen har sina förespråkare men kan

också kritiseras. En utvidgning av detta slag skulle bidra till att

sänka skattebelastningen på investeringar som finansieras med kvarhållna

vinstmedel. Samtidigt skulle det innebära en förmånsbehandling av

investeringar i 3:12-företag i förhållande till vad som gäller för andra

aktiebolag och också innebära ökade möjligheter till omvandling av

arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster. De begränsningar

av den "fulla" BEK-modellen som föreslogs av den s.k. 3:12-utredningen

i syfte att motverka omfattande skatteomvandling riskerar att inte bli

stabila. Utredningen föreslog att ett införande av BEK-modellen skulle

finansieras genom att kapitalvinster i sin helhet beskattas som

tjänsteinkomst, inte som i dag till 50 %. Detta skulle kunna medföra betydande

skatteskärpningar i vissa fall.

Regeringen bedömer att nackdelarna med BEK-modellen överväger fördelarna

och avvisar därför modellen. Bedömningen av BEK-modellen ska enligt vad

som anförs ses i relation till de alternativa åtgärder som redovisades

i budgetpropositionen 2004 men också till de senare aktualiserade

alternativen. Särskilt de senare alternativen ger ett delvis nytt perspektiv

på det fortsatta reformarbetet. Finansministern har därför den 3 juni

2004 förordnat en expertgrupp med uppgift att genomföra en fördjupad

prövning av 3:12-reglerna. I detta sammanhang är en utvidgning av

takregeln och ett alternativ där under vissa förutsättningar 3:12-reglerna

inte ska tillämpas av särskilt intresse. Uppdraget ska redovisas senast

vid utgången av oktober 2004. Regeringen avser att därefter återkomma

med förslag som ska träda i kraft senast den 1 januari 2006.

Det fördjupade analysarbetet innebär inte att de i budgetpropositionen

2004 utpekade alternativen skulle vara inaktuella. I den fortsatta

beredningen kommer även övriga förslag, utöver de som har kommenterats,

från 3:12-utredningens betänkande Beskattning av småföretagare (SOU

2002:52) att beaktas.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 39 av Lennart Hedquist

m.fl. anförs att småföretagare är en skattemässigt missgynnad grupp

eftersom de beskattas betydligt hårdare för sin avkastning än ägare av

större företag. Motionärerna vill reformera beskattningen av fåmansbolag

och avsätter 1,5 miljarder kronor för detta ändamål. Ett mer genomarbetat

förslag till teknisk utformning kommer att redovisas i vårmotionen 2005.

I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.

fl. anförs att de regler som gäller för fåmansbolagen har lett till att

ägare av fåmansbolag i dag betalar betydligt högre skatt än små ägare

i större bolag. Motionärerna vill sänka fåmansbolagens skatter omedelbart

och föreslår att dagens fåmansbolagsregler ersätts med den s.k.

BEK-modellen (beskattat eget kapital). Den innebär att ägare kan ta ut en

större utdelning för varje år i takt med att företaget växer. Motionärerna

uppskattar kostnaden för denna reform till 400 miljoner kronor 2005 och

till mellan 1,5 och 2 miljarder kronor på längre sikt.

I Kristdemokraternas motioner Sk450 yrkandena 5, 6 och 8 och Sk452

yrkandena 12 och 13 av Per Landgren m.fl. föreslår motionärerna att det

införs ett riskkapitalavdrag. Personer som köper nyemitterade aktier i

onoterade bolag ska ha möjlighet till en skattereduktion (riskkapitalavdrag).

Avdrag ska få göras mot inkomst av kapital likaväl som mot inkomst av

tjänst. Reduktionen ska även gälla köp av aktier i egna och närståendes

fåmansföretag. Avdragsrätten ska gälla investeringar upp till en nivå

av 100 000 kr. Avdragsrätten ska ses som en kompensation för den större

risk det innebär att köpa aktier i små, onoterade företag.

Riskkapitalavdraget kompletteras med etableringskonton. Att öppna ett

etableringskonto innebär enligt vad som anförs i motionen att man kan

sätta av pengar skattefritt för en framtida företagsstart. Ett

etableringskonto skulle kunna locka mindre riskbenägna att starta eget. För

vissa grupper, såsom invandrare, ungdomar och kvinnor, kan det många

gånger tyvärr vara svårt att få banklån. För dem kan etableringskonto

vara ett bra alternativ.

Motionärerna anser att det behövs nya, enkla regler som jämställer

fåmansföretagen med andra företag och att regeringen bör återkomma med

ett förslag till hur den s.k. BEK-modellen ska kunna ersätta nuvarande

3:12-regler. Vidare behövs en snar omläggning av egendoms- och

kapitalbeskattningen där både skatten på aktieutdelningar och

förmögenhetsskatten

fasas ut. För att finansiera detta genomförs en höjning av bolagsskatten

till 30 %.

I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 3, 9 och 10 av Maud Olofsson m.

fl. anförs att de nuvarande reglerna för fåmansbolag är direkt

tillväxthämmande. Ett företag som är framgångsrikt och expansivt extrabeskattas

eftersom en del av vinsten kommer att beskattas som inkomst av tjänst

och därmed som om det vore inkomst över den högsta brytpunken. Det är

således mer lönsamt för entreprenören att satsa pengar i andras företag

på börsen än i sitt eget. Motionärerna anför att de företagare som

arbetar hårt och som lyckas i sin verksamhet ska belönas. Utredningen

Beskattning av småföretagare (SOU 2002:52) föreslog att den s.k.

BEK-modellen skulle införas. Med denna modell kommer hänsyn att tas till

allt arbetande kapital i företaget, och underlaget för hur det

kapitalbeskattade utrymmet vid utdelning och kapitalvinst ska uppskattas

kommer att genomföras på ett mer rättvist, rimligt och tillväxtfrämjande

sätt. Motionärerna avsätter nästan 1,3 miljarder kronor under budgetperioden

och föreslår att riksdagen fattar beslut om att införa BEK-modellen.

Motionärerna anser att riskkapitalförsörjningen i Sverige rent generellt

måste förbättras. För att delvis råda bot på detta föreslås ett s.k.

starta-eget-sparande. Ett led i detta är att möjliggöra ett skattefritt

sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr som

grundplåt till det egna företaget. För förslaget beräknar motionärerna

ett skattebortfall på 300 miljoner kronor 2005 och 600 miljoner kronor

årligen därefter. Vidare införs ett riskkapitalavdrag som är till för

dem som väljer att finansiera starten av företag med eget sparade eller

lånade pengar, utan att utnyttja starta-eget-sparandet. Skattebortfallet

för denna åtgärd beräknas till 200 miljoner kronor för år 2005 och 400

miljoner kronor år 2006 och år 2007. Motionärerna föreslår att riksdagen

beslutar införa ett personligt riskkapitalavdrag från år 2004.

I Centerpartiets motion Bo235 yrkande 6 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslår motionärerna att avdragsrätten för ombyggnad och underhåll av

byggnader utvidgas så att omdelbart avdrag kan erhållas vid byte av

bärande delar inom ramen för en oförändrad användning och konstruktion.

Syftet är att stimulera till en ökad upprustning av äldre bostadsbestånd

och motionärerna avsätter 500 miljoner kronor år 2006 för detta ändamål.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att regeringens arbete med en fortsatt reformering

av 3:12-reglerna innebär att reglerna ska förändras så att de blir mer

gynnsamma för företagen och att avsikten är att reformen ska ge en

varaktig skattesänkning på 1 miljard kronor. En expertgrupp arbetar med

att genomföra en fördjupad prövning av 3:12-reglerna, och uppdraget ska

redovisas senast vid utgången av oktober 2004. Regeringen avser att

därefter återkomma med förslag som ska träda i kraft senast den 1 januari

2006. Enligt skatteutskottets mening bör resultatet av regeringens

fortsatta arbete med 3:12-reglerna avvaktas.

När det gäller motionsförslagen anför utskottet att de utredningar som

gjorts på området visar att en slopad skatt på aktieutdelningar inte är

ett verksamt medel för att förbättra de större företagens villkor.

Tillgången till en internationell kapitalmarknad gör att beskattningen

av sparande endast i begränsad omfattning inverkar på företagens

investeringsbenägenhet. Utskottet anser att en generell sänkning av skatten

på ägarnas sparande i aktier inte är en effektiv metod för att förbättra

villkoren för företagandet och avstyrker därför motionsyrkandena om

slopad skatt på aktieutdelning.

För små och medelstora företag som inte i alla avseenden har tillgång

till den internationella kapitalmarknaden kan emellertid inte bortses

från att den personliga kapitalbeskattningen inverkar på avkastningskravet

och därmed i viss mån fungerar som en skatt på företagens investeringar.

Detta förhållande har beaktats i samband med att riksdagen på senare

år beslutat om en rad ändringar i syfte att förbättra villkoren för

nyföretagande och entreprenörskap. En lättnad i beskattningen av

utdelningar och kapitalvinster på aktier i onoterade bolag infördes hösten

1996 och har utvidgats genom olika beslut under åren 1997 och 1998.

Även villkoren för finansiering med egna vinstmedel har förbättrats.

Enskilda näringsidkare fick vid 1999 års taxering utvidgade möjligheter

till reservering genom avsättning till periodiseringsfond, och denna

möjlighet har ytterligare förbättrats som ett resultat av en mer ingående

undersökning av hur företagen använder periodiseringsfonderna (prop.

1999/2000:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m.). Mot denna

bakgrund finns det enligt utskottets mening inte någon anledning att

överväga att införa ett särskilt avdrag för investeringar i onoterade

aktier. Utskottet avstyrker därför förslaget om ett permanent

riskkapitalavdrag.

Enligt skatteutskottets mening är det viktigt att skattereglerna inte

lägger hinder i vägen för nyföretagande och entreprenörskap och att

avkastningen för den som tar risken att starta ett eget företag eller

att expandera sin verksamhet är tillräcklig. Särskilda stimulanser i

samband med nystart av företag ger emellertid inte denna effekt utan

skapar tvärtom en risk för att livskraftiga företag slås ut i konkurrensen

med nystartade och skattegynnade företag, något som inte på sikt kan

anses vara förenligt med kravet på stabila och goda regler för företagen.

Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka förslagen

om olika former av starta-eget-avdrag.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar regeringens bedömning att 3:12-reglerna bör

förändras så att de blir mer gynnsamma för företagen och avstyrker i likhet

med skatteutskottet motionerna Fi259 (c) yrkandena 3, 9 och 10, Sk450

(kd) yrkandena 5, 6 och 8, Sk452 (kd) yrkandena 12 och 13, Sk453 (m)

yrkande 39 och Sk454 (fp) yrkande 4.

När det gäller förslaget om en vidgad avdragsrätt för ombyggnadsåtgärder

är utskottet inte berett att tillstyrka en förändring av de regler som

gäller för gränsdragningen mellan vad som får dras av omedelbart och

vad som ska dras av genom värdeminskningsavdrag när det gäller byggnader.

Utskottet avstyrker därför även motion Bo235 (c) yrkande 6.

5.4.2 Ändrade regler för periodiseringsfonderna

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att en räntebeläggning av de

juridiska personernas periodiseringsfonder bör ske och avstyrker

motionsyrkandena med motsatt inriktning.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen aviserar (avsnitt 8.3.5) ett förslag om räntebeläggning av

vinstmedel som juridiska personer avsatt i periodiseringsfondssystemet.

Räntebeläggningen uppnås genom att en schablonintäkt beräknas på de

avsatta vinstmedlen och tas upp vid inkomstbeskattningen. Åtgärden ska

träda i kraft den 1 januari 2005.

Regeringen anför att de tidigare föreslagna lättnaderna beträffande

arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna till inte oväsentlig del kommer

företagssektorn till godo genom att ägarkollektivet gynnas och att det

därför är rimligt att förändringarna finansieringsmässigt balanseras

genom ändrade beskattningsregler för företagen. En fördel med en

räntebeläggning av periodiseringsfonderna är att möjligheten att utjämna

företagets resultat mellan olika beskattningsår i allt väsentligt behålls

intakt. Mot en generell tillämpning av räntebeläggningsmetoden talar

att det komplicerar reglerna särskilt för enskilda näringsidkare och

delägare i handelsbolag som är fysiska personer. Detta står i strid med

regeringens ambitioner att förenkla för dessa företag. Denna konflikt

undviks om dessa företag inte omfattas av ändringen. En sådan lösning

leder visserligen till en marginellt ökad oenhetlighet i skattereglerna

mellan juridiska personer och övriga företagsformer. Detta måste vägas

mot målet om enkla regler för dessa näringsidkare. Regeringen bedömer

att förenklingsaspekten väger tyngre i denna fråga. Endast företag som

i inkomstskattesammanhang anses som juridiska personer bör därför

omfattas av ett system med räntebeläggning av periodiseringsfonderna.

Motionerna

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

motsätter sig förslaget och räknar därför inte med några inkomster från

detta förslag. Avslagsyrkanden framställs i motionerna Sk453 yrkande 40

av Lennart Hedquist m.fl. (m), Fi259 yrkandena 35 av Maud Olofsson m.fl.

(c) och Sk450 yrkande 14 av Per Landgren m.fl. (kd).

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet delar i sitt yttrande regeringens bedömning att lättnaderna

i arvs-, gåvo- och förmögenhetsbeskattningen till inte oväsentlig del

kommer företagssektorn till godo genom att ägarkollektivet gynnas och

att det är rimligt att förändringarna finansieras genom en räntebeläggning

av juridiska personers periodiseringsfonder. Utskottet avstyrker

följaktligen motionerna.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna

Fi259 (c) yrkande 35, Sk450 (kd) yrkande 14 och Sk453 (m) yrkande

40.

5.4.3 Royalty

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om att royalty ska beskattas i

inkomstslaget kapital.

Jämför reservation 5 (m).

Bakgrund

Royalty ska enligt huvudregeln beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.

Om royaltyn grundar sig på anställning eller på uppdrag eller tillfällig

verksamhet som inte ingår i en näringsverksamhet ska den dock tas upp

i inkomstslaget tjänst.

Motionen

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 20 av Lennart Hedquist

m.fl. föreslås att beskattningen av royaltyinkomster från uppfinningar

och patent beskattas i inkomstslaget kapital från 2005.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att det bör undvikas att införa särskilda

skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Förslag om skattefrihet under

begränsad tid för royaltyinkomster har tidigare lagts fram av

Innovationsutredningen (SOU 1993:84) men har inte ansetts vara aktuella att

genomföra. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk453 (m)

yrkande 20.

5.5 Social- och arbetsgivaravgifter

Tabell 5.5 Inkomsttitel 1200 Socialavgifter

Miljoner kronor

5.5.1 Sänkning av det särskilda avdraget för arbetsgivaravgifterna m.m.

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av det särskilda

avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifter och om en förändring av

nivåerna inom socialavgifterna. Motionsförslagen om andra förändringar

av reglerna om nedsättning av socialavgifter avstyrks. Utskottet avstyrker

även motionsförslagen om en höjning av sjukförsäkringsavgiften respektive

en omläggning av arbetsgivaravgifterna till vad som motsvarar 30 dagars

arbetsgivarinträde.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

Socialförsäkringarna finansieras av allmän pensionsavgift, socialavgifter,

statlig ålderspensionsavgift och allmänna skattemedel.

Socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2001,

innebär främst en lagteknisk och språklig bearbetning av de tidigare

bestämmelserna om socialavgifter samt en anpassning till den nya

socialförsäkringslagen (1999:799). Socialavgifter utgörs av arbetsgivaravgifter

och egenavgifter och tas ut för att finansiera systemen för social

trygghet.

Arbetsgivaravgifter betalas av arbetsgivare och andra personer som ger

ut ersättning som är avgiftspliktig enligt 2 kap. socialavgiftslagen.

Avgiftspliktig ersättning är främst löner, arvoden och andra skattepliktiga

förmåner. Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter består

av summan av de avgiftspliktiga ersättningar som har utgetts under en

kalendermånad. Arbetsgivaravgifterna uppgår till 29,57 % av avgiftsunderlaget,

varvid sjukförsäkringsavgiften utgör 11,08 % och arbetsmarknadsavgiften

3,70 %.

Egenavgifter betalas av fysiska personer som har avgiftspliktig inkomst

enligt 3 kap. socialavgiftslagen. I första hand betalas egenavgifter

för överskott av näringsverksamhet i vilken den som har inkomsten har

arbetat i inte oväsentlig utsträckning. Egenavgifterna uppgår till 27,

76 % av avgiftsunderlaget, varvid sjukförsäkringsavgiften utgör 11,81

% och arbetsmarknadsavgiften 1,16 %.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifterna gäller att en arbetsgivare varje

månad får göra avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget, dock högst med 3 550

kr, vilket motsvarar en årlig lönesumma på 852 000 kr. När det gäller

beräkning av egenavgifter får avdrag göras med 5 % av avgiftsunderlaget,

dock högst med 9 000 kr per år, vilket motsvarar ett avgiftsunderlag

på 180 000 kr.

Genom lagen (2001:1170) om utvidgning av de särskilda avdragen enligt

socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft den 1 januari 2002,

infördes en regional stimulans för företagandet i stödområde A. Lagen

är utformad så att den ryms inom ramen för det s.k. försumbara stödet

enligt EG-regler. Företag inom sektorerna jordbruk, vattenbruk och fiske

samt transport är därmed uteslutna. Stimulansen lämnas genom utvidgade

avdrag på 10 %, utöver avdragen på 5 %, vid beräkningen av arbetsgivaravgifter

och egenavgifter. Det utvidgade avdraget avseende arbetsgivaravgifter

är maximerat till 7 100 kr per månad och avseende egenavgifter till

18 000 kr per år.

Arbetsgivare och egenföretagare ska också enligt lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift betala allmän löneavgift med 3,13 %.

Arbetsgivare som betalar ut lön etc. till anställd som fyllt minst 65

år (född 1937 eller tidigare) vid årets ingång ska betala särskild

löneskatt om 24,26 %. Arbetsgivare som betalar ut lön till anställd som

fyllt 65 år, född 1938, ska betala särskild löneskatt om 16,16 %. För

dessa personer ska även ålderspensionsavgift med 10,21 % betalas.

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 32 delvis och punkt 33) att det särskilda

avdraget vid beräkning av arbetsgivaravgifter sänks från maximalt 3 550

till maximalt 3 090 kr per månad. Den årslönesumma som ger högst avdrag

uppgår därmed till 741 600 i stället för 852 000 kr. Om avdraget görs

jämnt fördelat över hela året uppgår det sammanlagda avdraget till högst

37 080 kr per år. Förslaget beräknas ge en förstärkning av statens

intäkter med 1,18 miljarder kronor netto. Regeringen framhåller att

eftersom det i budgetpropositionen föreslås skattelättnader som till

inte oväsentlig del kommer företagssektorn till del är det rimligt att

finansieringen av dessa lättnader sker genom förändringar av

beskattningsreglerna för företag.

I propositionen föreslås (punkterna 32 delvis och 33) vidare att

sjukförsäkringsavgiften och arbetsmarknadsavgiften justeras med hänsyn

till de kostnader som dessa avgifter ska täcka år 2005 och att den

allmänna löneavgiften sänks för att det totala uttaget av socialavgifter

inte ska ändras.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Fi231 av Fredrik Reinfeldt m.fl.

begärs bl.a. att den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter om

5 % avskaffas. Yrkandet framställs även i motion Sk453 yrkande 41 av

Lennart Hedquist m.fl. Motionärerna anser att det är rimligt att företagen

bär en del av finansieringen av de skattesänkningar för företagare som

Moderaterna föreslår. I motion Fi231 begärs även att arbetsgivaravgifterna

sänks för äldre än 61 år i syfte att stimulera företagen att anställa

och behålla äldre arbetskraft. Yrkandet preciseras i motion Sk453 yrkande

42. Arbetsgivaravgifterna för äldre än 61 år ska ersättas med den

särskilda löneskatt och pensionsavgift som i dag gäller för arbetstagare

äldre än 65 år. Yrkandet framställs även i motion Sf357 av Fredrik

Reinfeldt m.fl. yrkande 14.

I motion Sk453 yrkande 34 begärs att företag inom sektorerna jordbruk,

vattenbruk och fiske med driftsställe i stödområde A också ska omfattas

av den extra nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.

I Folkpartiet liberalernas motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. begärs,

i syfte att stimulera sysselsättningen, att arbetsgivaravgifterna för

alla företag halveras upp till en lönesumma på ca 250 000 kr inklusive

den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter om 5 %, men med

bibehållen 5-procentig nedsättning på avgiftsunderlag mellan 250 000 och

852 000 kr. I yrkande 20 begärs avslag på regeringens förslag om reducerad

nedsättning av arbetsgivaravgifterna.

I Kristdemokraternas motion Fi233 yrkande 9 av Göran Hägglund m.fl.

begärs bl.a. avslag på regeringens förslag om en reducering av den

generella nedsättningen av arbetsgivaravgifterna. Yrkandet framställs

även i motionerna Sk450 yrkande 15 av Per Landgren m.fl. och Sk452

yrkande 19 av Per Landgren m.fl. Dessutom föreslås i motionerna Fi233

yrkande 9 och Sk452 yrkande 20 att sjukförsäkringsavgiften höjs med 0,

28 procentenheter för att neutralisera effekten av en andra karensdag

och därmed öka statens inkomster.

I Centerpartiets motion Fi234 av Maud Olofsson m.fl. begärs bl.a. att

en reformerad sjuklönemodell ska införas och att denna ska kompenseras

med likformiga sänkta arbetsgivaravgifter motsvarande 30 dagars

arbetsgivarinträde. Förslaget innebär en minskning av statens inkomster med

2 500 miljoner kronor för 2005. I motion Fi259 yrkande 37 av Maud

Olofsson m.fl. begärs avslag på regeringens förslag om reducering av

nedsättningen av arbetsgivaravgifterna.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet konstaterar när det gäller Moderaternas

förslag om ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland att lagen om

utvidgning av de särskilda avdragen enligt socialavgiftslagen faller

inom ramen för det s.k. försumbara stödet enligt EG-regler. I lagen

undantas därför företag inom bl.a. sektorerna jordbruk, vattenbruk och

fiske. Enligt utskottets mening är det viktigt att stödet ges en utformning

som är förenlig med de regler som gäller inom EU för statsstöd. Vidare

är det utskottets principiella inställning att det bör finnas ett tydligt

samband mellan de socialavgifter som erläggs och de olika förmåner som

dessa avgifter ska finansiera. Ett sådant samband är lagfäst i den nya

lagen om fördelning av socialavgifter. En regional nedsättning av

socialavgifter avsedd att bl.a. stimulera småföretagandet i det aktuella

stödområdet måste betraktas som en del av regionalpolitiken. Mot bakgrund

av detta kan det ifrågasättas, och särskilt vid en eventuell utvidgning

av avdraget, om det är lämpligt att för en regional åtgärd ta i anspråk

avgifter som är avsedda att finansiera vissa preciserade sociala förmåner

som sjukpenning och föräldrapenning, detta särskilt som det finns

avgifter/löneskatter som inte har till syfte att finansiera förmåner inom

socialförsäkringen. Utskottet är således inte berett att tillstyrka

Moderaternas motionsförslag.

Socialförsäkringsutskottet anser inte att det finns utrymme för vare

sig Moderaternas förslag om minskade arbetsgivaravgifter för personer

över 61 år och att avskaffa den generella nedsättningen av arbetsgivaravgiften

eller Folkpartiets förslag om att arbetsgivaravgifterna ska halveras

upp till ett underlag om 250 000 kr. Utskottet ställer sig inte bakom

Kristdemokraternas krav på ytterligare en karensdag och kan således

inte tillstyrka förslagen om höjda procentsatser för vissa socialavgifter

till följd av dessa reformer. Utskottet är inte heller berett att ställa

sig bakom Centerpartiets förslag om en ny sjuklönemodell och tillstyrker

således inte heller förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter med anledning

av detta.

Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om reducering

av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna och om ändrade nivåer inom

socialavgifterna.

Socialförsäkringsutskottet noterar att regeringen i proposition 2004/05:21

Drivkrafter för minskad sjukfrånvaro lägger fram ett förslag om en

särskild sjukförsäkringsavgift som kan sägas innebära att

sjukförsäkringsavgiften

i arbetsgivaravgifterna till en del ersätts av en rörlig avgift. Den

vanliga sjukförsäkringsavgiften sänks i stället till 10,15 %. Utskottet,

som bedömer att förslaget inte påverkar de sammantagna inkomsterna på

statsbudgeten för 2005, kommer att behandla nämnda proposition senare

under hösten.

Utskottet avstyrker de aktuella motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet

regeringens förslag om en sänkning av det särskilda avdraget vid beräkning

av arbetsgivaravgifter och om ändrade nivåer inom socialavgifterna och

delar socialförsäkringsutskottets bedömning när det gäller de förändringar

som föreslås i proposition 2004/05:21.

Finansutskottet vill med anledning härav föreslå en förändring av

budgetens indelningen i inkomsttitlar. En ny inkomsttitel bör skapas,

1295 Särskild sjukförsäkringsavgift, och dit förs inkomster från

arbetsgivarnas medfinansieringsansvar från den 15:e sjukdagen. Inkomsterna

beräknas för 2005 till 2,3 miljarder kronor. Inkomsterna på inkomsttitel

1221 Sjukförsäkringsavgift, minskas i motsvarande mån. Förändringen har

alltså ingen effekt på statsbudgetens samlade inkomster, men innebär en

särredovisning av den nya särskilda sjukförsäkringsavgiften.

Utskottet avstyrker motionerna Fi232 (fp) yrkande 20, Fi233 (kd) yrkande

9, Fi259 (c) yrkande 37, Sk450 (kd) yrkande 15, Sk452 (kd) yrkandena 19

och 20 och Sk453 (m) yrkandena 34, 41 samt 42 och Sf357 (m) yrkande 14.

5.6 Skatt på egendom

Tabell 5.6 Inkomsttitel 1300 Skatt på egendom

Miljoner kronor

5.6.1 Fastighetsbeskattning

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslagen om avveckling m.m. av fastighetsskatten.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Bakgrund

Sedan den 1 januari 2001 är skattesatsen för småhus 1,0 % av fastigheternas

taxeringsvärde och för hyreshus (bostadsdelen) 0,5 % av taxeringsvärdet.

Nyproducerade bostadshus är fria från fastighetsskatt de första fem

åren, och för de därpå följande fem åren betalas halv fastighetsskatt.

En begränsningsregel gäller och innebär att fastighetsskatten för ett

småhus som utgör den skattskyldiges permanenta bostad begränsas så att

den under vissa förutsättningar inte överstiger 5 % av hushållsmedlemmarnas

sammanlagda inkomster (prop. 2001/02:3, bet. 2001/02:SkU3, rskr.

2001/02:59). Den som tillgodoräknats skattereduktion för fastighetsskatt

får även förmögenhetsskatten reducerad.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkandena 24 och 27 av Lennart

Hedquist m.fl. anför motionärerna att fastighetsskatten är djupt orättvis

och uppmuntrar till ökad skuldsättning. Flitiga människor, inte sällan

äldre, som avstått från konsumtion och i stället sparat för att få en

tryggare ålderdom straffbeskattas. Låginkomsttagare som ärver föräldrahemmet

uppmanas av regeringen att låna till skatten eller flytta. Motionärerna

vill på sikt avskaffa fastighetsskatten. Som ett första omedelbart steg

föreslås att skatteuttaget begränsas. Ett tak införs för fastighetsskatteuttaget

för småhus och fritidshus 2005. Taket beräknas som summan av 80 kr per

kvadratmeter värdeyta i huset och 2 kr per kvadratmeter tomtyta, dock

maximalt 5 000 kr i skatt för tomten. Motionärerna avskaffar också den

s.k. schablonintäkten för bostadsrättsföreningar.

I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 15 av Lars Leijonborg

m.fl. föreslår motionärerna att fastighetsbeskattningen avskaffas. Det

grundläggande motivet för detta är att fastighetsskatten strider mot

principen skatt efter bärkraft. För många människor är det huvudsakliga

sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt och, ofta därtill, förmögenhetsskatt

gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna

oöverkomliga. Avskaffandet kan dock inte ske omedelbart. Skatten beräknas

för 2005 inbringa över 25 miljarder kronor till statskassan från boende

i hyresrätter, bostadsrätter, småhus och villor samt industrifastigheter.

Fastighetsskatten måste därför avvecklas stegvis. Motionärerna föreslår

att skattesatserna för 2005 sänks från dagens 1,0 % på småhus till 0,8 %

och från 0,5 % på flerbostadshus till 0,4 %.

I Kristdemokraternas motion Fi258 yrkande 6 av Lars Lindén m.fl. föreslås

att kommunen ges rätt att införa en kommunal fastighetsavgift samtidigt

som den statliga fastighetsskatten slopas helt för småhusenheter,

bostadshyreshusen (hyres- och bostadsrätter) och industriella och

kommersiella lokaler. De minskade skatteintäkterna för staten kompenseras

bl.a. genom en minskning av det generella statsbidraget till primärkommuner

samtidigt som dessa ges möjlighet att ta ut en kommunal avgift per

småhusenhet om högst 2 600 kr per år. Kommunerna får likaledes ta ut en

årlig kommunal fastighetsavgift på max 800 kr per bostadslägenhet, högst

63 kr per kvadratmeter för de kommersiella lokalerna och högst 17 kr

per kvadratmeter och år för industrienheterna. De principiella motiven

för den kommunala avgiften är att den kommunala avgiften ska bidra till

att täcka fastighetsrelaterade kommunala kostnader för: 1) Gator, vägar

och parkering, 2) räddningstjänst samt 3) fysisk och teknisk planering

och bostadsförbättring. Detta skulle ge kommunerna en stabil avgiftsbas,

som garanterar fastighetsägarna samhällstjänster.

Också i Kristdemokraternas motion Sk452 yrkandena 14, 16 och 17 av Per

Landgren m.fl. föreslås att fastighetsskatten ersätts med en kommunal

avgift. Motionärerna anför vidare att de höga taxeringsvärdena i många

områden har lett till kraftiga höjningar inte bara av fastighetsskatten

utan också av förmögenhetsskatten för stora grupper som inte har så

stora marginaler att leva på. Motionärerna föreslår därför att

taxeringsvärdena återgår till de som gällde före höjningarna från år 2000.

Kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder höjs samtidigt

till 30 %.

I Centerpartiets motion Sk446 yrkandena 4-7 av Jörgen Johansson m.fl.

anförs att den nuvarande fastighetsbeskattningen är utformad på ett

orättvist sätt, främst på grund av taxeringsförfarandet. Även om systemet

reformeras är beskattningen för hög. Uttagsprocenten för fastighetsskatten

bör därför sänkas från nuvarande 1,0 % till 0,9 % år 2005. Från år 2006

ska skatten sänkas till 0,75 %. Detta kostar 1 400, 3 600 respektive

3 500 miljoner kronor för de tre åren. Motionärerna minskar den löpande

beskattningen för att i stället öka den något vid själva försäljningstillfället

då avkastningen är monetär och explicit. Därför höjs kapitalvinstbeskattningen

från 20 % till 30 %, och uppskovsavdragen minskar till 75 %, vilket

innebär att 25 % av reavinsten vid försäljning av fastighet ska beskattas

även om personen i fråga anskaffar ny bostad enligt det gällande

regelverket för uppskovsavdrag. Stämpelskatten höjs dessutom från 1,5 %

till 1,725 %. Dessutom föreslår motionärerna ett tak på tomtvärdet på

300 000 kr för att undvika den spiraleffekt som uppkommer i attraktiva

områden när själva tomtmarken får höga taxeringsvärden och därmed driver

upp det totala taxeringsvärdet.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att fastighetsskatten utgör en viktig inkomstkälla

vid finansiering av den gemensamma välfärden och att utskottet inte är

berett att tillstyrka tillkännagivanden eller beslut som innebär att

fastighetsskatten helt eller delvis avskaffas. Det är enligt skatteutskottets

mening inte heller aktuellt med en höjning av skatten på kapitalvinst

vid försäljning av privatbostad. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi258

(kd) yrkande 6, Sk446 (c) yrkandena 4-7, Sk452 (kd) yrkandena 14, 16

och 17, Sk453 (m) yrkandena 24 och 27 och Sk454 (fp) yrkande 15.

5.6.2 Förmögenhetsskatten

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att fribeloppet för uttag

av förmögenhetsskatt för sambeskattade par höjs till 3 miljoner kronor.

Utskottet avstyrker motionsförslagen om avskaffad förmögenhetsskatt m.

m.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (fp), 7 (kd) och 8 (c).

Budgetpropositionen

Regeringen föreslår (punkt 35) att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt

för sambeskattade par höjs från 2 000 000 kr till 3 000 000 kr fr.o.m.

2006 års taxering.

Regeringen anser att det finns skäl att förändra förmögenhetsbeskattningen

i en mildrande riktning och att en sådan förändring bör ske genom

höjningar av fribeloppen. På så sätt minskar antalet personer som betalar

förmögenhetsskatt, och skatten kommer i huvudsak att träffa större

förmögenheter. I första hand bör det gemensamma fribeloppet för sambeskattade

par höjas. Därigenom uppnås större neutralitet mellan å ena sidan gifta

och sambor med gemensamma barn som sambeskattas och å andra sidan sambor

utan gemensamma barn som har var sitt fribelopp. Den föreslagna höjningen

innebär att det gemensamma fribeloppet för sambeskattade par kommer att

motsvara två fribelopp för ensamstående.

Regeringen kommer i det fortsatta arbetet med förändringar av

förmögenhetsskatten att överväga att slopa undantaget från skatteplikt för

huvuddelägares aktier och i stället införa ett tak för uttag av

förmögenhetsskatt.

Regeringen anför att det finns anledning att överväga om undantaget för

huvuddelägares aktier ska behållas. Ett borttagande av bestämmelsen

skulle leda till att vissa huvuddelägare tvingades betala orimligt mycket

i förmögenhetsskatt. Det skulle även kunna leda till att intresset för

att låta inregistrera aktier på börsens A-lista hämmades. Ett avskaffande

av huvuddelägarundantaget bör därför endast ske om det samtidigt införs

någon form av begränsning av skatteuttaget. Ett alternativ till undantaget

för huvuddelägares aktier kan vara att införa ett tak för förmögenhetsskatten,

dvs. en beloppsgräns som anger hur mycket en skattskyldig maximalt ska

behöva betala i förmögenhetsskatt. Ett tak i kombination med ett slopande

av huvuddelägarundantaget innebär att vissa huvuddelägare, vilkas

förmögenhet i huvudsak består av aktier som i dag är undantagna från

förmögenhetsskatt, kommer att betala mer skatt, medan andra, som har

betydande tillgångar utöver aktierna i fråga, kommer att betala mindre.

Hur många som kommer att få betala mer respektive mindre beror på hur

nivån för ett tak kalibreras.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion N305 yrkande 12 av Fredrik Reinfeldt

m.fl. anförs att beskattningen av arv, gåvor och förmögenheter inbringar

förhållandevis blygsamma belopp samtidigt som dessa skatter är mycket

skadliga för företagandet. Förmögenhetsskatten missgynnar svenskt ägande

av svenska företag och hindrar kapitalackumulation. Motionärerna beklagar

att förmögenhetsskatten endast förändras marginellt och avsätter medel

för att successivt avskaffa förmögenhetsskatten. I motion Fi202 av Ulf

Sjösten (m) anförs att det råder en bred enighet dels om förmögenhetsskattens

skadliga effekter för god utveckling och tillväxt i Sverige, dels om

vikten av att ta bort den orättvisa och lotteribetonade skatten. Motionären

föreslår att förmögenhetsskatten avskaffas.

I Folkpartiet liberalernas motion Sk454 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.

fl. anförs att en förutsättning för att det ska bildas nya företag och

för att dessa ska kunna växa är tillgång till riskkapital och att Sverige

upphör att tillhöra den minoritet i västvärlden som fortfarande har

förmögenhetsskatten kvar. Motionärerna vill avskaffa sambeskattningen

och höja fribeloppet till 1,9 miljoner kronor per person. De avskaffar

förmögenhetsskatten inom fyra år.

I Kristdemokraternas motioner Sk450 yrkandena 3 och 17 och Sk452 yrkande

18 anförs att de senaste årens utveckling har visat på svårigheterna i

att bibehålla förmögenhetsbeskattningen. Anledningen står främst att

finna i den ökande internationaliseringen som gör det omöjligt för

Sverige att i det långa loppet bibehålla ett skattetryck som avsevärt

överstiger omvärldens. Förmögenhetsbeskattningen, som tidigare kunnat

motiveras av fördelningspolitiska skäl, får i dag helt andra effekter

än de tänkta. Även regeringen överväger i budgetpropositionen att i det

"fortsatta arbetet" utreda om man ska föreslå att slopa befrielsen från

förmögenhetsskatt och i stället införa ett tak i förmögenhetsskatten.

Motionärerna anser att detta är ytterligare ett bevis för att

förmögenhetsskatten är feltänkt i grunden. Motionärerna föreslår att

förmögenhetsskatten avvecklas med 0,5 procentenheter till 1,0 % till år 2006

och med ytterligare 0,25 procentenheter till 0,75 % år 2007 för att

sedan slopas helt. Enligt uppskattningar som gjorts befinner sig så

mycket som 500 miljarder kronor utomlands som tillhör svenskar. Detta

"flyktkapital" skulle kunna betyda mycket för den svenska samhällsekonomin

om det kunde placeras i svenska finansinstitut. Motionärerna anser att

regeringen måste utreda hur en tidsbegränsad amnesti kan införas så att

så mycket kapital som möjligt placeras i Sverige.

I Centerpartiets motion Fi259 yrkandena 4-6 av Maud Olofsson m.fl. anför

motionärerna att Sverige är ett av de få länder i västvärlden som

fortfarande har en förmögenhetsbeskattning. Därtill är skattesatsen en av

de högsta bland de länder som tillämpar systemet. Det är dessutom oroande

att det hörs signaler om att bredda skatten till att även gälla exempelvis

aktier noterade på O-listan. Detta tangerar retroaktiv lagstiftning

eftersom de som har valt att notera sina företag här har gjort det under

premisserna att aktierna inte skulle bli föremål för förmögenhetsbeskattning.

Företag på O-listan är mindre och tillväxtorienterade företag som har

blivit noterade i syfte att underlätta för riskkapitalförsörjning. Att

i efterhand ens diskutera att låta dessa aktier omfattas av förmögenhetsskatt

är upprörande. Motionärerna föreslår att förmögenhetsskatten i ett första

steg sänks till 1 % 2005 och att värdet av egnahem inte ska tas upp i

förmögenhetsbeskattningen. Från och med 2006 avskaffas förmögenhetsskatten.

Riksdagen bör besluta att sänka förmögenhetsskatten till 1 % och undanta

värdet av egnahem från förmögenhetsbeskattningen.

Skatteutskottets yttrande

Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens

förslag att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt för sambeskattade

par höjs från 2 000 000 kr till 3 000 000 kr fr.o.m. 2006 års taxering

och tillstyrker därför propositionen i denna del.

Utskottet delar regeringens bedömning att det bör övervägas att slopa

undantaget för huvuddelägares aktier och att införa ett tak för uttag

av förmögenhetsskatt. Utskottet är således inte berett att tillstyrka

förslagen om slopad eller avvecklad förmögenhetsskatt och avstyrker

därför motionsyrkandena.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens

förslag om att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt för sambeskattade

par höjs till 3 miljoner kronor och delar regeringens bedömning när det

gäller undantaget för huvuddelägares aktier. Utskottet avstyrker motionerna

Fi202, (m), Fi259 (c) yrkandena 4-6, Sk450 (kd) yrkandena 3 och 17,

Sk452 (kd) yrkande 18, Sk454 (fp) yrkande 2 och N305 (m) yrkande 12.

5.6.3 Slopad arvs- och gåvoskatt

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning att skatten på arv och gåva bör

slopas fr.o.m. årsskiftet och avstyrker motionsförslaget om att ett

sådant beslut bör gälla fr.o.m. den 20 september 2004.

Jämför reservation 5 (m).

Budgetpropositionen

Regeringen anför (avsnitt 8.3.2) att arvs- och gåvoskatten är kostsam

att administrera och att detta faktum måste sättas i relation till de

intäkter som skatten ger. På grund av värderingsreglerna och konstruktionen

i övrigt av arvs- och gåvoskattereglerna är det lätt att nedbringa

skatten genom olika skatteplaneringsåtgärder som är helt lagliga. Mot

bakgrund av detta och med syfte att underlätta generationsskiften i

företag avser regeringen att senare under hösten föreslå riksdagen att

arvs- och gåvoskatten tas bort. Inriktningen är att arvs- och gåvoskatten

ska slopas fr.o.m. den 1 januari 2005.

Motionen

I Moderata samlingspartiets motion Sk453 yrkande 19 av Lennart Hedquist

m.fl. föreslår motionärerna att arvs- och gåvoskatten avskaffas med

verkan från den 20 september 2004.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet delar regeringens bedömning att skatten på arv och gåva

bör slopas men är inte berett att frångå den inkomstberäkning som

regeringen redovisar och som grundar sig på att arvs- och gåvoskatten ska

slopas med verkan fr.o.m. den 1 januari 2005. Utskottet avstyrker

följaktligen motionsyrkandet om att arvs- och gåvoskatten ska avskaffas

redan fr.o.m. den 20 september 2004.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet delar i likhet med skatteutskottet regeringens bedömning

att arvs- och gåvoskatten bör slopas med verkan fr.o.m. den 1 januari

2005 och avstyrker därför motion Sk453 (m) yrkande 19.

5.7 Skatt på varor och tjänster

Tabell 5.7 Inkomsttitel 1400 Skatt på varor och tjänster

Miljoner kronor

5.7.1 Moms på tidskrifter

Utskottets delförslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om höjd moms på tidskrifter.

Jämför reservation 7 (kd).

Bakgrund

Riksdagen har under hösten 2001 beslutat att sänka mervärdesskatten på

böcker och tidskrifter från 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002

(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12).

Motionen

I Kristdemokraternas motion Sk452 yrkande 29 av Per Landgren m.fl.

återställs mervärdesskatten på tidskrifter till 25 %. Motionärerna anför

att de står bakom beslutet att sänka bokmomsen till 6 % men att de inte

anser att det är lika angeläget med sänkt moms på tidskrifter.

Skatteutskottets yttrande

Skatteutskottet anför att såväl det kulturpolitiska syftet som administrativa

och praktiska skäl talar för att både böcker och tidskrifter bör ingå

i området med reducerad mervärdesskatt. Området har utformats i nära

anslutning till det utrymme som finns i punkt 6 i bilaga H till sjätte