Bet. 2004/05:LU26

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU26

Stärkt skydd för ensamkommande barn

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:136

Stärkt skydd för ensamkommande barn jämte tre motioner som väckts med

anledning av propositionen.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny lag om god

man för barn som av flyktingskäl eller andra skäl kommer ensamma till

Sverige och söker uppehållstillstånd här (ensamkommande barn). Lagförslagen,

som syftar till att stärka skyddet för sådana barn, omfattar även barn

som av motsvarande skäl kommit till Sverige och som blivit ensamma under

vistelsen i landet. Innebörden av den föreslagna lagen är att sådana

barn skyndsamt skall kunna förses med en god man som träder i både

barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe. Den föreslagna lagen

innehåller också bestämmelser om när godmanskapet skall upphöra. Vidare

föreslås en ny grund för utseende av särskild vårdnadshavare enligt

föräldrabalken, nämligen att barnets föräldrar är varaktigt förhindrade

att utöva vårdnaden.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslagen och avslår samtliga

motionsyrkanden.

I betänkandet finns sex reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godmanskapets omfattning

Riksdagen avslår motion 2004/05:L27 yrkande 1.

Reservation 1 (m, kd)

2. 24-timmarsfrist

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L26 yrkande 1 och 2004/05:L27

yrkande 3.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Kommunernas beredskap

Riksdagen avslår motion 2004/05:L28 yrkande 1.

Reservation 3 (c)

4. Utdrag ur belastningsregistret

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L26 yrkande 2, 2004/05:L27 yrkande

4 och 2004/05:L28 yrkande 2.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Antal förordnanden

Riksdagen avslår motion 2004/05:L28 yrkande 3.

Reservation 5 (c)

6. Tystnadsplikt

Riksdagen avslår motion 2004/05:L27 yrkande 2.

Reservation 6 (m, kd)

7. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag tilla. lag om god man för ensamkommande

barn,b. lag om ändring i föräldrabalken,c. lag om ändring i lagen

(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap,d. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).Därmed

bifaller riksdagen proposition 2004/05:136.

8. Ansvaret för ensamkommande barn

Riksdagen avslår motion 2004/05:L26 yrkande 3.

Stockholm den 19 maj 2005

På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),

Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia

Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Hillevi Engström (m).

Allmän bakgrund

Gällande rätt

Föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn,

nämligen vårdnad och förmynderskap. De grundläggande bestämmelserna

härom finns i 6 respektive 10-12 kap. föräldrabalken.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga

förhållanden och skall se till att barnet får omvårdnad, trygghet och

en god fostran. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får

den tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande

försörjning och utbildning. Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att

bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnaden

om ett barn består till dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan

gifter sig.

Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i

angelägenheter som rör tillgångarna. Förmyndaren företräder i övrigt barnet

när det inte enligt lag skall göras av någon annan. Förmynderskapet

består till dess att barnet fyller 18 år.

Enligt huvudregeln i föräldrabalken står ett barn under vårdnad av båda

föräldrarna eller en av dem. Föräldrarna eller den förälder som är

barnets vårdnadshavare är normalt också förmyndare för barnet. I vissa

fall skall dock en särskilt förordnad vårdnadshavare utses för barnet.

Så skall ske om föräldrarna vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldiga

till missbruk eller försummelse eller i övrigt på ett allvarligt sätt

brister i omsorgen om barnet, om barnets föräldrar är döda eller om

barnet stadigvarande vistats i ett familjehem och det är uppenbart bäst

att denna ordning får bestå och att familjehemsföräldrarna tillerkänns

vårdnaden. Den eller de som har förordnats särskilt som vårdnadshavare

blir då också förmyndare för barnet. Om särskilda skäl talar för det

skall dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren

förordnas till förmyndare.

Kan förmyndare - dvs. i regel föräldrarna - på grund av sjukdom eller

av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet skall överförmyndaren

förordna en god man att i förmyndares ställe vårda barnets angelägenheter.

God man skall även förordnas för barnet i vissa särskilda situationer,

bl.a. då det är fråga om en rättshandling eller rättegång mellan den

underårige och vårdnadshavaren eller om den underårige i annat fall har

ett intresse som strider mot vårdnadshavarens.

Bestämmelser om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning

finns bl.a. i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden

rörande äktenskap och förmynderskap. I de i ärendet aktuella delarna

rörande förmynderskap utgår 1904 års lag från nationalitetsprincipen -

dvs. den stat där den underårige är medborgare är i första hand behörig

att anordna förmynderskap.

För avgörande av frågan vem som är vårdnadshavare saknas lagstiftning

som motsvarar bestämmelserna i 1904 års lag om förmynderskap i

internationella förhållanden. Som huvudregel gäller dock att frågor om

vårdnaden bedöms enligt lagen i den stat där barnet senast hade hemvist,

förutom i de fall det finns ett vårdnadsavgörande som erkänns här.

För en närmare redogörelse för regelverket på internationell nivå kan

hänvisas till utskottets betänkande 1996/97:LU17 och propositionen

avsnitt 4.1 och 5.2.

Ensamkommande barn

Av det totala antalet asylsökande som kommer till Sverige varje år är

omkring en tredjedel barn. De flesta barnen kommer hit i sällskap med

sina föräldrar. Många barn kommer emellertid till Sverige utan föräldrar

eller andra förmyndare. Ofta kommer de i sällskap med andra vuxna

anhöriga eller tillsammans med syskon. Det förekommer även att barn lämnas

efter ankomsten till Sverige. Samtliga dessa barn brukar benämnas

ensamkommande barn.

Antalet asylsökande ensamkommande barn har under senare år varierat

mellan omkring 350 och 550 barn per år. I början av 1990-talet var

antalet ensamkommande barn avsevärt större, som mest omkring 1 500 barn

år 1992. De flesta av barnen är i åldern 13-17 år. Omkring hälften av

dem bor i s.k. eget boende, dvs. hos släktingar eller andra bekanta.

Övriga bereds bostad inom Migrationsverkets barn- och ungdomsenheter.

Ärendet

och dess beredning

Reglerna om förmynderskap m.m. i föräldrabalken ändrades på viktiga

punkter med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995. Ändringarna avsåg framför

allt förmyndares, föräldrars och gode mäns förvaltning av egendom samt

tillsyn över sådan förvaltning (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3,

rskr. 29).

Våren 1997 beslutade riksdagen, med ikraftträdande den 1 juli 1997,

vissa ändringar i föräldrabalken och lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Härigenom utökades möjligheterna att i förmyndares ställe förordna god

man enligt föräldrabalken för ensamkommande utomnordiska barn (prop.

1996/97:113, bet. LU17, rskr. 244).

I anslutning till det lagstiftningsarbete som föregick 1997 års

lagändringar framfördes från skilda håll önskemål om att reglerna om

ställföreträdarskap för ensamkommande barn borde ses över i vidare bemärkelse

och även innefatta vårdnadsfrågan. I den då aktuella propositionen

hänvisade regeringen till att denna fråga skulle behandlas inom ramen

för en kommande utvärdering av den reform av förmynderskapslagstiftningen

som riksdagen beslutat om hösten 1994 och som trädde i kraft den 1 juli

1995.

I april 2002 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utvärdera

bl.a. 1995 års förmynderskapsreform, Utredningen om förmyndare, gode

män och förvaltare (dir. 2002:55). I utredningens uppdrag ingick även

att följa upp 1997 års lagändringar och överväga om det behövdes

ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för ensamkommande barn.

Utredningen redovisade sitt arbete i denna del i maj 2003 i delbetänkandet

(SOU 2003:51) God man för ensamkommande flyktingbarn. Betänkandet har

remissbehandlats och ligger till grund för lagförslagen i förevarande

proposition.

Regeringen föreslår - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar

det i propositionen framlagda förslaget till lag om god man för

ensamkommande barn. Propositionen innehåller även förslag till ändringar i

föräldrabalken, utlänningslagen (1989:529) och lagen (1904:26 s. 1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Propositionen, som bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet, har föranlett tre motioner innehållande

sammanlagt tio yrkanden. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

I ärendet har inkommit en skrivelse från överförmyndaren i Hallsbergs

kommun.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innebörden av den i propositionen föreslagna nya lagen är att ett

ensamkommande barn skyndsamt skall kunna förses med en god man som träder

i både barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe. Lagens

tillämpningsområde omfattar dels barn som kommit till Sverige utan sina

föräldrar eller annan vuxen person som trätt i föräldrarnas ställe, dels

barn som blivit ensamma under sin vistelse här i landet. Beslut om

förordnande av god man samt övriga beslut i anledning av godmanskapet

skall, enligt lagförslaget, fattas av överförmyndaren i den kommun där

barnet vistas efter ansökan av Migrationsverket eller socialnämnden.

Överförmyndaren skall även kunna ta upp frågan självmant. Ett godmanskap

skall upphöra om det ensamkommande barnets föräldrar förenar sig med

barnet i Sverige, om barnet varaktigt lämnat Sverige, om det utses en

särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet eller om det är uppenbart

att det inte längre behövs en god man. När barnet fyller 18 år skall

godmanskapet alltid upphöra.

Om barnet beviljas uppehållstillstånd skall en eller två särskilt

förordnade vårdnadshavare enligt föräldrabalken utses för barnet. För att

detta skall vara möjligt även i de fall då barnets föräldrar inte är

döda föreslås i föräldrabalken en ny grund för ett sådant förordnande,

nämligen att barnets föräldrar är varaktigt förhindrade att utöva

vårdnaden om barnet. Den nya grunden är tillämplig även i rent nationella

förhållanden.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden

Allmänna överväganden

I de ensamkommande barnens situation ligger att de vid sin ankomst hit

saknar föräldrar eller andra för dem kända vuxna företrädare som kan ge

dem trygghet, tillvarata deras intressen och hävda deras behov här i

landet. Motsvarande gäller för de barn som av någon anledning blivit

ensamma efter det att de kommit till Sverige. Barnen är därmed beroende

av att det förordnas en ställföreträdare för dem.

Som redovisats inledningsvis infördes år 1997 utökade möjligheter att

förordna god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken för ensamkommande

barn. Så sker också regelmässigt när ett sådant barn uppmärksammas av

svenska myndigheter. Den gode mannens uppgift är att i förmyndarens

ställe vårda barnets angelägenheter. I uppdraget ligger att vårda barnets

tillgångar och företräda barnet i angelägenheter som rör tillgångarna.

Den gode mannen är däremot förhindrad att fatta beslut i frågor som

rör barnets personliga förhållanden, såsom boende, skolgång samt hälso-

och sjukvård.

I likhet med regeringen anser utskottet att det är en brist i nuvarande

lagstiftning att den gode mannens uppgifter huvudsakligen tar sikte på

förmynderskapet och att det inte ges något klart svar på frågan om vem

som skall företräda ett ensamkommande barn i spörsmål rörande vårdnaden,

frågor som ofta torde vara av större betydelse för det enskilda barnet

än frågor som har samband med förmynderskapet. För att den gode mannen

på ett fullständigt sätt skall kunna sörja för barnets behov måste denne,

enligt utskottets mening, få befogenhet att besluta även om sådant som

normalt ankommer på barnets vårdnadshavare att råda över.

Mot den nu angivna bakgrunden välkomnar utskottet den i propositionen

föreslagna ordningen med en möjlighet att temporärt, till dess att frågan

om uppehållstillstånd prövats, förordna en god man att i både förmyndarens

och vårdnadshavarens ställe ansvara för barnets personliga förhållanden

och sköta dess angelägenheter. Om uppehållstillstånd sedan beviljas bör,

som regeringen föreslagit, ställföreträdarskapet övergå i en mer

permanent ordning genom att en särskilt förordnad vårdnadshavare utses

för barnet enligt regleringen i föräldrabalken. Som regeringen funnit

bör det nya godmansinstitutet regleras i en särskild lag.

Utskottet hälsar också med tillfredsställelse den föreslagna nya grunden

för förordnande av särskild vårdnadshavare enligt föräldrabalken.

Förslaget möjliggör inte bara ett förordnande av vårdnadshavare för

ensamkommande barn efter det att uppehållstillstånd meddelats, utan

tillgodoser även ett klart uttalat behov som nuvarande lagstiftning inte

tillgodoser, nämligen att det kan utses vårdnadshavare för barn vars

föräldrar försvunnit i en naturkatastrof eller liknande men ännu inte

kunnat dödförklaras.

Med det anförda ställer sig utskottet bakom regeringens i propositionen

framlagda lagförslag.

Därmed övergår utskottet till att under skilda rubriker behandla de

önskemål till framtida ändringar i lagstiftningen som lagts fram i

motionerna.

Godmanskapets omfattning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari förordas att den gode mannens

uppdrag skall förtydligas. Jämför reservation 1 (m, kd).

Propositionen

I förslaget till lag om god man för ensamkommande barn anges att den

gode mannens uppgift skall vara att i vårdnadshavares och förmyndares

ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess

angelägenheter (2 § första stycket). Vidare framgår av förslaget till

ändringar i utlänningslagen att den gode mannen skall ansöka om

uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart obehövligt (11

kap. 1 c §). Regeringen gör därutöver i propositionen vissa vägledande

uttalanden rörande uppdragets närmare innebörd.

Motionen

I motion L27 av Inger René m.fl. (m) anförs att begreppet god man har

kommit att bli en samlingsbeteckning för vitt skilda verksamheter och

med tiden fått en tämligen vag innebörd för allmänheten. Det kan således,

menar motionärerna, uppstå frågeställningar om godmanskapets omfattning.

Uppdraget bör därför bli föremål för en mer preciserad reglering än

vad som föreslås i propositionen. På så sätt skulle uppdraget bli

tydligare och därmed mer rättssäkert för de berörda barnen. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma med ett

lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I likhet med regeringen anser utskottet att det inte finns något påtagligt

behov av att i lagtexten ytterligare tydliggöra vilka uppgifter den

gode mannen närmare bestämt skall ha. Som påpekas i propositionen skulle

en sådan precisering vara mindre lämplig, eftersom den kan leda till

motsatsslut och därmed verka avhållande på den gode mannens beredskap

att handla i en konkret situation. Lika litet som det finns anledning

att i föräldrabalken detaljerat räkna upp en vårdnadshavares skyldigheter

är det alltså, enligt utskottets mening, behövligt att i lagtexten exakt

ange vad den gode mannens uppgift skall bestå i.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall avslå motion L27

yrkande 1.

Skyndsam handläggning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller dels införande av en

24-timmarsfrist inom vilken ett godmansförordnande skall ske, dels

kommunernas beredskap för att ett förordnande kan ske skyndsamt. Jämför

reservationerna 2 (m, fp, kd, c) och 3 (c).

Propositionen

I propositionen understryks vikten av att ett ärende om förordnande av

god man handläggs skyndsamt. Någon uttrycklig tidsfrist inom vilken ett

förordnande skall ske föreslås dock inte. I stället anges i den föreslagna

lagtexten att ett förordnande skall ske så snart det är möjligt (3 §

andra stycket).

Motionerna

I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen skall

besluta om en ändring i 3 § andra stycket den föreslagna lagen om god

man för ensamkommande barn så att det uttryckligen framgår att ett

förordnande skall ske inom 24 timmar från barnets ankomst (yrkande

1).

Inger René m.fl. (m) anser i motion L27 att tiden mellan barnets ankomst

till Sverige och förordnandet av den gode mannen är så pass väsentlig

för att barnet skall få ett säkert och humant bemötande att det bör

införas en uttrycklig bestämmelse i lagtexten om att förordnandet skall

ske inom 24 timmar från barnets ankomst till Sverige. I motionen begärs

ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 3).

Viviann Gerdin m.fl. (c) begär i motion L28 ett tillkännagivande om

vikten av att det finns tillräcklig beredskap inom kommunerna för att

ensamkommande barn omedelbart kan förses med en god man när de uppmärksammas

(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att ärenden om

förordnande av god man för ensamkommande barn handläggs skyndsamt så

att ett godmansförordnande kan ske så snart det är möjligt. Att i

lagtexten föreskriva en uttrycklig tidsfrist inom vilken ett förordnande

skall ske vore dock, som regeringen funnit, en mindre lämplig ordning.

En sådan regel skulle rimligen inte kunna vara undantagslös och ett

motsvarande syfte kan lika väl tillgodoses genom en allmänt hållen regel

om en skyndsam handläggning. Därtill kommer att det inte är uteslutet

att det kan förekomma enskilda fall då ett förordnande inom just 24

timmar inte är förenligt med barnets intressen.

Som understryks i propositionen kan det också med olika enkla medel

säkerställas att det finns förutsättningar för ett skyndsamt beslutsfattande,

exempelvis genom i förväg upprättade förteckningar över personer som

förklarat sig vara villiga att stå till förfogande som god man. Redan

praktiska rutiner kan således skynda på förfarandet.

I sammanhanget bör vidare påpekas att hänvisningen i 12 § den föreslagna

lagen om god man för ensamkommande barn till 19 kap. föräldrabalken

medför att det blir möjligt för överförmyndarnämnden att till enskild

ledamot, ersättare eller tjänsteman delegera rätten att på nämndens

vägnar fatta beslut om utseende av god man. En sådan delegationsmöjlighet

kan, menar utskottet, starkt bidra till att ett godmansförordnande kan

ske med nödvändig skyndsamhet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen noga följer

utvecklingen vad gäller handläggningstiden i ärenden om förordnande av

god man för ensamkommande barn i det fortsatta arbetet på området. Skulle

det därvid visa sig att det krävs åtgärder för att nedbringa handläggningstiden

förutsätter utskottet att regeringen tar initiativ till sådana åtgärder.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L26

yrkande 1 och L27 yrkande 3.

När det så gäller spörsmålet som tas upp i motion L28 yrkande 1, kan

utskottet inte se att det föreligger någon som helst motsättning mellan

motionärerna och regeringen om vikten av att kommunerna har en god

beredskap för att skyndsamt kunna förordna god man för ensamkommande

barn. Något uttalande från riksdagens sida i saken kan inte anses

påkallat, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.

Den gode mannens lämplighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på införande av en möjlighet

för överförmyndaren att begära utdrag ur Rikspolisstyrelsens

belastningsregister. Riksdagen avslår även ett yrkande med en begäran om ett

uttalande från riksdagens sida om att en god man inte samtidigt skall

ansvara för alltför många barn. Jämför reservationerna 4 (m, fp, kd, c)

och 5 (c).

Bakgrund

Bestämmelser om Rikspolisstyrelsens belastningsregister finns i lagen

(1998:620) om belastningsregister. Enligt 6 § skall personuppgifter ur

registret lämnas ut om det begärs av bl.a. myndigheter i den utsträckning

som regeringen föreskriver eller för ett särskilt fall ger tillstånd

till. Sådana föreskrifter finns i förordningen (1999:1134) om

belastningsregister. Det finns i dag ingen möjlighet för överförmyndaren att

i ärenden om förordnande av god man begära utdrag ur registret.

Propositionen

I propositionen föreslås att en god man för ensamkommande barn skall

uppfylla de krav som ställs på en god man enligt 11 kap. 11 och 12 §§

föräldrabalken. Den gode mannen skall således vara rättrådig, erfaren

och i övrigt lämplig. Därutöver skall överförmyndare, enligt lagförslaget,

vid förordnandet fästa särskild vikt vid den utsatta situation som

barnet befinner sig i (4 §).

Några ytterligare krav bör inte, anser regeringen, tas in i lagtexten.

Enligt vad som anförs i propositionen kan det emellertid skapas

förutsättningar för att även på andra sätt säkerställa lämpligheten hos

den som utses till god man för ett ensamkommande barn. Sålunda bereds

för närvarande inom Regeringskansliet frågan om det bör införas en

möjlighet för överförmyndaren att begära utdrag ur belastningsregistret

och hur en sådan möjlighet i så fall bör begränsas.

Motionerna

I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om att överförmyndaren bör ges rätt att begära utdrag ur Rikspolisstyrelsens

belastningsregister i ärenden om förordnande av god man för ensamkommande

barn (yrkande 2).

Motionsyrkanden med motsvarande innebörd finns även i motionerna L27 av

Inger René m.fl. (m) (yrkande 4) och L28 av Viviann Gerdin m.fl. (c)

(yrkande 2).

I motion L28 understryker vidare Viviann Gerdin m.fl. (c) det angelägna

i att det vid förordnandet av en god man beaktas att denne inte samtidigt

kommer att ansvara för fler barn än vad som är lämpligt med tanke på

den extra uppmärksamhet som barnen kräver. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats bereds för närvarande inom Regeringskansliet frågan om

införande av en möjlighet för överförmyndaren att i ärenden om förordnande

av god man för ensamkommande barn begära utdrag ur belastningsregistret.

Enligt vad utskottet har erfarit bedrivs arbetet med den inriktningen

att en sådan möjlighet skall införas och att erforderliga förordningsändringar

skall kunna beslutas i samband med att den nu föreslagna lagstiftningen

träder i kraft. Utskottet ser med tillfredsställelse på detta arbete,

som ligger helt i linje med motionsönskemålen. Någon riksdagens åtgärd

är således inte påkallad med anledning av motionerna L26 yrkande 2, L27

yrkande 4 och L28 yrkande 2, som därför bör avslås.

När det sedan gäller den frågeställning som tas upp i motion L28 yrkande

3 erinrar utskottet om att regeringen i propositionen framhållit att

det vid den lämplighetsprövning som i dag sker vid förordnande av god

man - och som skall ske även i fråga om gode män för ensamkommande barn

- ankommer på överförmyndaren att se till att den som förordnas verkligen

har förutsättningar att klara av uppdraget. En mycket viktig omständighet

att beakta därvid är, anförs det i propositionen, om den som skall utses

redan har så många uppdrag att han eller hon skulle få svårt att sköta

även det nya uppdraget. Om så är fallet bör vederbörande givetvis inte

förordnas.

Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än vad regeringen

givit uttryck för i motionsspörsmålet och kan inte heller finna annat

än att motionärerna är väl tillgodosedda genom nu redovisade uttalanden.

Motion L28 yrkande 3 bör därför avslås.

Tystnadsplikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om införande av tystnadsplikt

för den gode mannen. Jämför reservation 6 (m, kd).

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte bör införas

bestämmelser om tystnadsplikt för en god man för ensamkommande barn.

Motionerna

I motion L27 av Inger René m.fl. (m) anförs att införandet av en

tystnadsplikt för den gode mannen starkt skulle bidra till att skapa en

förtroendefull relation mellan den gode mannen och barnet. Utan ett

sådant förtroende finns risken, menar motionärerna, att uppgifter som

har betydelse i asylutredningsprocessen inte kommer fram. I motionen

begärs ett tillkännagivande som går ut på att regeringen skall återkomma

med ett lagförslag om tystnadsplikt för den gode mannen (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ett förordnande som god man enligt föräldrabalken

för närvarande inte innebär att den gode mannen - trots sina känsliga

uppgifter - omfattas av någon tystnadsplikt. Det är också att märka att

den gode mannen träder i stället för barnets föräldrar, som i denna

egenskap inte heller dessa omfattas av någon tystnadsplikt. Som framhållits

av regeringen bör den nya regleringen om företrädare för ensamkommande

barn så långt som möjligt bygga på och ansluta till föräldrabalkens

ställföreträdarformer. Något bärkraftigt skäl att i fråga om tystnadsplikt

avvika härifrån har inte framkommit.

Mot den nu angivna bakgrunden bör det således inte införas några särskilda

regler om tystnadsplikt för den som utses att vara god man för ensamkommande

barn. Utskottet vill dock, i likhet med regeringen, understryka att det

i uppdragets natur givetvis ligger att den gode mannen inte bör föra

vidare något som barnet har berättat i förtroende eller föra vidare

känslig information som kan skada barnet.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L27

yrkande 2.

Ansvaret för ensamkommande barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller vem - staten eller

kommunerna - som skall ha ansvaret för de ensamkommande barnen.

Bakgrund

Ansvaret för mottagandet av asylsökande i Sverige ligger i dag i huvudsak

på staten enligt vad som följer av lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande m.fl. Vad gäller asylsökande ensamkommande barn är ansvaret

delat mellan Migrationsverket och kommunerna.

I februari 2002 gav regeringen Migrationsverket och Socialstyrelsen i

uppdrag att lägga fram förslag i syfte att förbättra mottagandet av de

ensamkommande barnen. Uppdraget redovisades i juni 2002 i en rapport

till regeringen. En interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet

har därefter ansvarat för beredningen av frågan om vem som fortsättningsvis

skall ansvara för mottagandet av de ensamkommande barnen. Arbetsgruppen

har i departementspromemorian (Ds 2004:54) Mottagandet av barn från

annat land som kommer till Sverige utan medföljande vårdnadshavare (s.

k. ensamkommande barn) föreslagit bl.a. att Migrationsverket skall ha

det övergripande ansvaret för barnens boende, men att avtalskommuner

huvudsakligen skall anordna och ansvara för boendet. Det reella mottagandet

av barnen föreslås därmed överföras till de kommuner som tecknar avtal

med Migrationsverket, medan verket behåller huvudansvaret för mottagandet.

Promemorian har remissbehandlats och en proposition i ämnet har aviserats

till september 2005.

Motionen

I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) framhålls att socialtjänsten

och inte Migrationsverket bör ha det entydiga ansvaret för de ensamkommande

barnen redan vid ankomsten till Sverige. Barnen måste, anförs det, få

bästa möjliga omhändertagande i form av boende och särskilt stöd. Vidare

bör socialtjänsten på ett mycket tidigt stadium ta ställning till om

barnet bör ges en familjehemsplacering. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att motionsspörsmålet har övervägts av

socialförsäkringsutskottet vid ett flertal tillfällen under senare år. Sålunda

beslutade riksdagen hösten 2003 ett tillkännagivande som gick ut på att

regeringen skulle återkomma med förslag med den innebörden att

Migrationsverket endast skall ha ansvar för att utreda de ensamkommande

barnens asylskäl samt att socialtjänsten både skall ha ansvar för att ge

de ensamkommande barnen boende och stöd redan vid ankomsten och på ett

tidigt stadium ta ställning till om barnet skall ges en familjehemsplacering

(bet. 2003/04:SfU2, rskr. 86).

Socialförsäkringsutskottet ansåg vidare hösten 2004 att det snarast

borde slås fast att det i första hand är kommunerna som under beaktande

av finansieringsprincipen skall ha det entydiga ansvaret för mottagandet

av de ensamkommande barnen. Riksdagen hade ingen annan uppfattning (bet.

2004/05:SfU2, rskr. 79).

Senast behandlades frågan i april 2005 i det av riksdagen godkända

betänkandet 2004/05:SfU10. Socialförsäkringsutskottet hade därvid

visserligen förståelse för frågans komplexitet men ansåg att det var

olyckligt att det tagit så lång tid att lägga fram förslag för riksdagen.

Utskottet förutsatte dock att regeringen utan dröjsmål skulle förelägga

riksdagen en proposition om ensamkommande barn. Med det anförda avstyrkte

utskottet då aktuella motionsyrkanden.

Lagutskottet har från sina utgångspunkter ingen annan uppfattning i

motionsspörsmålet än vad socialförsäkringsutskottet nyligen har givit

uttryck för. Den till september 2005 aviserade propositionen bör således

avvaktas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L26

yrkande 3.

Reservationer

1. Godmanskapets omfattning, punkt 1 (m, kd)

av Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m)

och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att det redan i dag finns ett flertal rättsliga

institut som benämns god man. Begreppet god man har således kommit att

bli en samlingsbeteckning för vitt skilda verksamheter och med tiden

fått en tämligen vag innebörd för allmänheten. Det kan därför uppstå

frågeställningar om uppdragets omfattning, något regeringen synes vara

medveten om eftersom man bemödat sig om att i propositionen beskriva

den gode mannens uppgifter och ansvarsområden. För att undvika att olika

gode män gör olika bedömningar vad gäller uppdragets innebörd anser vi

att denna bör preciseras ytterligare i lagtexten. På så sätt skulle

uppdraget bli tydligare och mer rättssäkert för de berörda barnen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet

härmed.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L27 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

2. 24-timmarsfrist, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27

yrkande 3 och bifaller delvis motion 2004/05:L26 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är tidsaspekten väsentlig för de ensamkommande

barnens möjligheter att få ett säkert och humant mottagande i Sverige

och för att relevanta ansökningsförfaranden snabbt kan inledas. Tidsspillan

i detta avseende är alltid till men för barnet. I lagtexten bör därför

införas en uttrycklig tidsfrist som innebär att ett förordnande av god

man skall ske senast 24 timmar efter barnets ankomst till Sverige.

Regeringen bör återkomma med ett lagförslag med denna innebörd.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L27 yrkande 3 och med delvis bifall till motion L26 yrkande 1,

som sin mening ge regeringen till känna.

3. Kommunernas beredskap, punkt 3 (c)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L28

yrkande 1.

Ställningstagande

Det är enligt min mening angeläget att ett ensamkommande barn inte är

utan en vuxen person som tar till vara barnets intressen. Propositionen

skulle ha kunnat vara tydligare på denna punkt. För att ett förordnande

skall kunna ske omedelbart efter det att ett ensamkommande barn

uppmärksammats krävs att det finns en beredskap för detta hos kommunerna.

Det bör ankomma på regeringen att på lämpligt sätt verka härför.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L28 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Utdrag ur belastningsregistret, punkt 4 (m, fp, kd, c)

av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L26

yrkande 2, 2004/05:L27 yrkande 4 och 2004/05:L28 yrkande 2.

Ställningstagande

Ensamkommande barn lever under mycket speciella omständigheter och är

också särskilt utsatta. Inte minst de försvinnanden som Sverige tidigare

har kritiserats för vittnar, menar vi, om barnens synnerligen skyddslösa

position. Det måste därför ställas höga krav på den som förordnas som

god man för ett ensamkommande barn. Vi anser att det skall göras en

kontroll av den tilltänkte gode mannen i Rikspolisstyrelsens

belastningsregister innan ett förordnande sker. Nu pågående beredningsarbete,

som enligt vår mening redan borde ha varit klart, bör intensifieras.

Regeringen bör genast vidta erforderliga åtgärder så att det senast vid

lagstiftningens ikraftträdande föreligger möjligheter för överförmyndaren

att kontrollera tilltänkta gode män i belastningsregistret.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motionerna L26 yrkande 2, L27 yrkande 4 och L28 yrkande 2, som sin mening

ge regeringen till känna.

5. Antal förordnanden, punkt 5 (c)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L28

yrkande 3.

Ställningstagande

Ensamkommande barn har en särskilt utsatt situation. Stora krav kommer

således att ställas på den gode mannen. När lämpligheten av den gode

manen prövas måste, enligt min mening, särskilt uppmärksammas att denne

inte samtidigt skall ansvara för fler ensamkommande barn än som är

lämpligt med tanke på den extra uppmärksamhet som uppdraget kommer att

kräva. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder

för att säkerställa att en sådan prövning sker vid lämplighetsbedömningen

av den gode mannen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L28 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

6. Tystnadsplikt, punkt 6 (m, kd)

av Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m)

och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27

yrkande 2.

Ställningstagande

Lagförslaget innehåller inga bestämmelser om tystnadsplikt för den gode

mannen. Detta är enligt vår mening beklagligt, särskilt mot bakgrund av

att övriga som är inblandade i asylprocessen är belagda med tystnadsplikt.

Även om en förälder till ett asylsökande barn inte har tystnadsplikt

så bör en god man ha det. Den gode mannen intar visserligen ställning

av vårdnadshavare för barnet. De facto kan denne dock vara en

myndighetsperson. Vi anser, i likhet med flera remissinstanser, att införandet

av en tystnadsplikt starkt skulle bidra till att skapa en förtroendefull

relation mellan den gode mannen och barnet. Utan ett sådant förtroende

finns risk för att uppgifter som har betydelse i asylutredningen inte

kommer fram. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag

med den nu angivna inriktningen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L27 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:136 Stärkt skydd för ensamkommande barn:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

lag om god man för ensamkommande barn,

lag om ändring i föräldrabalken,

lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).

Följdmotioner

2004/05:L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna

lydelsen i 3 § andra stycket förslag till lag om god man för ensamkommande

barn så att det framgår att förordnandet av god man skall ske inom 24

timmar från barnets ankomst.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om överförmyndarens rätt att begära utdrag ur

Rikspolisstyrelsens belastningsregister i samband med att en person förordnas

till god man för ett ensamkommande eller ensamt barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ansvaret för mottagandet av de ensamkommande barnen.

2004/05:L27 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reglering av godmanskapets omfattning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om gode mannens tystnadsplikt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tidsfrist för förordnande av god man för ensamkommande

barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kontroll av god man innan hon eller han

förordnas.

2004/05:L28 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det måste finnas tillräcklig beredskap för att

ensamkommande barn omedelbart skall förses med en god man när de

uppmärksammas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den som förordnar en god man skall kunna begära

utdrag ur Rikspolisstyrelsens belastningsregister.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en god man inte skall ansvara samtidigt för fler

ensamkommande barn än som anses lämpligt med tanke på den extra

uppmärksamhet de ensamkommande barnen kräver.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag