Bet. 2004/05:LU5

Lagutskottets betänkande

2004/05:LU5

Distans- och hemförsäljningslag m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:13

Distans- och hemförsäljningslag m.m. jämte en motion som har väckts med

anledning av propositionen.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till en distans- och

hemförsäljningslag som skall ersätta lagen om konsumentskydd vid

distansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen). Lagförslaget

syftar huvudsakligen till att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets

och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning

av finansiella tjänster till konsumenter.

Den föreslagna lagen bygger i stor utsträckning på den nuvarande

distansavtalslagen. Tillämpningsområdet förslås dock bli utvidgat till att

omfatta - utöver distansavtal om varor och icke finansiella tjänster

samt hemförsäljningsavtal - distansavtal om finansiella tjänster,

exempelvis försäkring, kredit och betalning. Lagförslaget innehåller

bestämmelser om bl.a. näringsidkarens informationsskyldighet och

konsumentens ångerrätt. Vissa sakliga ändringar föreslås också vad gäller

distansavtal om varor och icke finansiella tjänster samt hemförsäljningsavtal.

I propositionen lägger regeringen även fram förslag till ändringar i

konsumenttjänstlagen och konsumentköplagen som innebär att preskriptionstiden

för att reklamera fel i en vara eller tjänst förlängs från två år till

tre år och att produktansvaret enligt konsumenttjänstlagen inskränks

något i syfte att uppnå en större likhet mellan lagarna.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 april 2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår

samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Distans- och hemförsäljningslag

Riksdagen antar regeringens förslag tilla) distans- och hemförsäljningslag,

b) lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,c) lag om ändring

i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning,d) lag om ändring i lagen

(1991:351) om handelsagentur. Därmed bifaller riksdagen proposition

2004/05:13 i denna del.

2. Genomförande av EG-direktiv

Riksdagen avslår motion 2004/05:L7 yrkande 3.

Reservation 1 (m, fp)

3. Preskriptionstidens längd

Riksdagen antara) 17 § första stycket regeringens förslag till lag om

ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),b) 23 § tredje stycket

regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:13 i denna del och avslår

motion 2004/05:L7 yrkande 1.

Reservation 2 (m)

4. Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag tilla) lag om ändring i

konsumenttjänstlagen (1985:716) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan,b) lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932)

i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:13 i denna del.

5. Ytterligare beredningsarbete

Riksdagen avslår motion 2004/05:L7 yrkande 2.

Reservation 3 (m)

Stockholm den 1 februari 2005

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von

Sydow (m), Pia Nilsson (s) och Johan Löfstrand (s).

Utskottets överväganden

Distans- och hemförsäljningslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om

konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet) syftar till

en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om

distansavtal som träffas mellan konsumenter och näringsidkare. Direktivet

är tillämpligt på försäljning av varor och tjänster inom ramen för ett

av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans,

exempelvis per telefon eller via Internet, under förutsättning att

kommunikationen uteslutande sker på distans (distansavtal). Finansiella

tjänster omfattas inte av direktivets tillämpningsområde.

Distansavtalsdirektivet

är utformat som ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna,

inom de ramar som EG-fördraget ställer upp, får införa eller behålla

regler som ger ett starkare konsumentskydd än vad som följer av direktivet.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom lagen (2000:274) om

konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen,

prop. 1999/2000:89, bet. LU21, rskr. 202), som trädde i kraft den 1

juni 2000. I lagen finns bestämmelser om vilken information som

näringsidkaren skall lämna vid marknadsföring och ingående av distansavtal.

Vidare ges konsumenten en rätt att under 14 dagar frånträda ett avtal

(ångerrätten). Som framgår av rubriken innehåller lagen också bestämmelser

om hemförsäljningsavtal. Lagen genomför således även direktiv 85/577/EEG

av den 20 december 1985 för att skydda konsumenterna i de fall då avtal

ingås utanför fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet) och har

ersatt hemförsäljningslagen (1981:1361).

Redogörelse för ärendet i denna del

Hösten 2002 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2002/65/EG av

den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster

till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt

direktiven 97/7/EG och 98/27/EG. Direktivet, som syftar till att fylla

den lucka i EU:s regelverk som följer av att finansiella tjänster inte

omfattas av distansavtalsdirektivet, trädde i kraft den 9 oktober 2002

och skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna den 9 oktober 2004. I

direktivet finns bestämmelser om bl.a. näringsidkarens informationsskyldighet

och konsumentens ångerrätt. Vad gäller informationsskyldigheten är

medlemsstaterna fria att behålla eller införa strängare krav än vad som

följer av direktivet. I övrigt är direktivet i huvudsak utformat som

ett fullharmoniseringsdirektiv.

Inför genomförandet av direktivet har, liksom vid genomförandet av

distansavtalsdirektivet, överläggningar hållits med företrädare för

ansvariga departement i Danmark, Finland, Island och Norge. Överläggningarna

har syftat till att nå enighet om hur direktivet bör tolkas och genomföras.

Nordiska ministerrådets rapport Konsumentkrav på genomförande av EU:s

direktiv om distansavtal för finansiella tjänster (TemaNord 2003:544)

har också beaktats. Samrådsmöten har vidare hållits med företrädare för

berörda myndigheter och organisationer i Sverige.

I samband med antagandet av distansavtalslagen begärde riksdagen att

regeringen skulle se över frågan om införande av ett undantag från

bestämmelserna om näringsidkarens fullgörelse vid distansavtal om vissa

fritidsevenemang (bet. 1999/2000:LU21 s. 15, rskr. 202). Med anledning

härav utarbetades inom Justitiedepartementet departementspromemorian

(Ds 2001:1) Distansavtalslagen och fritidsevenemang. Promemorian har

remissbehandlats.

Regeringen gav i november 2000 Konsumentverket i uppdrag att göra en

utvärdering av det svenska genomförandet av distansavtalsdirektivet.

Uppdraget redovisades i december 2002 i rapporten Distansavtalslagen -

en utvärdering. Rapporten har remissbehandlats.

Som ett led i arbetet med att dels genomföra direktivet om distansförsäljning

av finansiella tjänster, dels se över distansavtalslagen, utarbetades

inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 2003:59) Ny

distansavtalslag. Promemorian har remissbehandlats.

Med utgångspunkt i ovan redovisat arbete föreslår regeringen - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen skall anta det i propositionen

framlagda förslaget till distans- och hemförsäljningslag. Härutöver

föreslås ändringar i försäkringsavtalslagen, lagen om handelsagentur och

lagen om tillfällig försäljning. Regeringen tar i propositionen vidare

ställning till förslagen i Konsumentverkets rapport Distansavtalslagen

- en utvärdering och departementspromemorian (Ds 2001:1) Distansavtalslagen

och fritidsevenemang.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Propositionen bygger i denna del på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

I ärendet har i denna del inkommit skrivelser från Fondbolagens Förening

och Svenska Bankföreningen.

Propositionen och utskottets ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen att lagen (2000:274) om konsumentskydd

vid distansavtal och hemförsäljning skall ersättas med en ny distans-

och hemförsäljningslag. Den föreslagna lagen bygger i stor utsträckning

på den nuvarande distansavtalslagen. Tillämpningsområdet har dock

utvidgats till att - utöver distansavtal om varor och icke finansiella

tjänster samt hemförsäljningsavtal - även omfatta dels distansavtal om

finansiella tjänster, bl.a. betalning, försäkring och kredit, dels

distansavtal om överlåtelse eller emission av finansiella instrument

såsom aktier och obligationer. Vidare föreslås att det nuvarande undantaget

i distansavtalslagen avseende hemförsäljning av försäkringar skall

upphävas.

Den nya lagen föreslås få en annan struktur än distansavtalslagen.

Merparten av de materiella bestämmelserna har således delats upp i tre

kapitel som vart och ett motsvarar de tre bakomliggande direktiven.

I likhet med vad som gäller enligt distansavtalsdirektivet och

distansavtalslagen bygger konsumentskyddet i direktivet om distansförsäljning

av finansiella tjänster på två fundament, nämligen näringsidkarens

informationsskyldighet och konsumentens ångerrätt. Sålunda föreslås i

den nya lagen att näringsidkaren i rimlig tid innan ett distansavtal om

finansiella tjänster eller finansiella instrument ingås skall lämna

information om bl.a. namn, adress, den finansiella tjänstens huvudsakliga

egenskaper, pris och vad som gäller om ångerrätt, inklusive uppgift om

vad konsumenten kan komma att få betala vid utövandet av ångerrätten.

Dessutom skall näringsidkaren informera om uppsägningsrätt, lagvalsklausuler,

klagomålshantering och vilka möjligheter som finns till tvistlösning.

Informationen skall lämnas klart och begripligt och på ett sätt som är

anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Enligt

förslaget skall näringsidkaren också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor

inom rimlig tid innan ett distansavtal ingås. Informationen och

avtalsvillkoren skall ges i en handling eller någon annan läsbar och varaktig

form som är tillgänglig för konsumenten.

Vad gäller ångerrätten föreslås i propositionen att konsumenten, utan

angivande av skäl, skall ha rätt att under 14 dagar frånträda ett

distansavtal. Vid distansavtal om livförsäkring eller privat individuellt

pensionssparande föreslås ångerfristen uppgå till 30 dagar. Fristen

börjar löpa den dag då avtalet ingås eller, i fråga om avtal om

livförsäkringar, den dag då konsumenten får kännedom om att avtal kommit

till stånd. Tidigast börjar fristen dock att löpa då konsumenten fått

del av den i lagen föreskrivna informationen. Vissa slags avtal är i

propositionen undantagna från ångerrätten. Detta gäller bl.a. avtal om

finansiella tjänster eller överlåtelse av finansiella instrument där

priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren

inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen. Syftet bakom

detta undantag är att undanröja risken för att konsumenten spekulerar

på näringsidkarens bekostnad. Om konsumenten utövar sin ångerrätt är

han eller hon enligt lagförslaget skyldig att snarast och senast inom

30 dagar, betala tillbaka de belopp som erhållits. Näringsidkaren har

även rätt till viss ersättning av konsumenten. Överskjutande belopp

skall återbetalas till konsumenten snarast och senast inom 30 dagar.

Distansavtalslagens bestämmelser om distansavtal om varor och icke

finansiella tjänster samt hemförsäljningsavtal har så gott som helt

överförts till den föreslagna lagen utan materiella förändringar. Dock

föreslås vissa ändringar i sak när det gäller distansavtal om

specialtillverkade varor, behörigheten för näringsidkarens ombud, vem som

står risken för vissa meddelanden och skydd mot oförmånligt lagval vid

hemförsäljningsavtal.

Regeringen föreslår vidare att en arrangör av ett fritidsevenemang

utomhus, exempelvis en skidtävling, skriftligen skall kunna avtala med

konsumenten om att arrangören inte skall vara skyldig att återbetala

erlagd betalning för biljetter eller anmälningsavgifter, om aktiviteten

måste ställas in på grund av väderleken och inte kan flyttas till ett

annat tillfälle.

Propositionen innehåller även förslag till ändringar i försäkringsavtalslagen,

lagen om tillfällig handel och lagen om handelsagentur.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 april 2005.

Propositionen har inte i denna del mött några motionsledes framförda

invändningar, och utskottet kan för sin del inte finna annat än att den

föreslagna lagstiftningen innebär att Sverige kommer att uppfylla vad

som krävs enligt nu aktuella EG-direktiv. Utskottet föreslår därför att

riksdagen antar lagförslagen.

Genomförande av EG-direktiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande med krav på ett uttalande från

riksdagens sida vad gäller genomförande av EG-direktiv. Jämför reservation

1 (m, fp).

Motionen

I motion L7 av Inger René m.fl. (m) konstateras att direktivet om

distansförsäljning av finansiella tjänster skulle ha varit genomfört i

medlemsstaterna senast den 9 oktober 2004 och att propositionen överlämnats

till riksdagen efter genomförandefristens utgång. Detta är, anser

motionärerna, oacceptabelt. I motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör ge riksdagen möjlighet att ta ställning till lagförslag

som grundar sig på EG-direktiv innan tiden för genomförandet löpt ut

(yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har från sina utgångspunkter givetvis ingen annan uppfattning

än motionärerna vad gäller vikten av att EG-direktiv genomförs i svensk

rätt i föreskriven tid. Att regeringen skulle vara av någon annan mening

är, enligt utskottets mening, uteslutet. Enligt vad utskottet har erfarit

pågår dessutom arbete inom Regeringskansliet som syftar till att

säkerställa ett korrekt och rättidigt genomförande av EG-direktiv med

anknytning till den inre marknaden (jfr EU-nämndens protokoll den 17

september 2004 § 4). Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad med

anledning av motion L7 yrkande 3, som därför bör avslås.

Ändringar i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i konsumentköplagen

och konsumenttjänstlagen samt avslår ett motionsyrkande. Jämför reservation

2 (m).

Redogörelse för ärendet i denna del

Regeringen tillkallade i oktober 1993 en särskild utredare med uppgift

att göra en utvärdering och översyn av vissa frågor med anknytning till

konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen (dir. 1993:101). Utredningen,

som antog namnet Utredningen om konsumenträttsliga frågor, hade i

uppdrag att bl.a. överväga frågor rörande preskriptionstiden för

konsumentens rätt att göra gällande fel i en vara eller tjänst, omfattningen

av näringsidkarens produktansvar och vissa avvikelser mellan konsumentköplagen

och konsumenttjänstlagen. Utredningen redovisade sitt uppdrag i februari

1995 i betänkandet (SOU 1995:11) Nya konsumentregler. Betänkandet har

remissbehandlats och ligger till grund för propositionen i denna

del.

Med utgångspunkt i ovan redovisat arbete föreslår regeringen - efter

hörande av Lagrådet - att riksdagen skall anta de framlagda förslagen

till ändringar i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.

Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Motionsförslaget finns i bilaga 1.

Propositionen bygger också i denna del på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet.

I ärendet har inkommit skrivelser från Svensk Handel och Bil Sweden.

Propositionen

Enligt 23 § första stycket konsumentköplagen gäller att en köpare som

vill göra gällande påföljder på grund av fel i en vara skall reklamera

till säljaren inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha

märkt felet. Ett meddelande som lämnas inom två månader efter det att

köparen märkt felet skall alltid anses ha lämnats i tid. Reklamerar

köparen inte inom två år från det att han tagit emot varan, förlorar

han, enligt 23 § tredje stycket, rätten att åberopa felet om annat inte

följer av garanti eller liknande utfästelse. Säljarens köprättsliga

ansvar preskriberas således två år efter mottagandet av varan. I vissa

kvalificerade situationer, bl.a. om säljaren handlat grovt vårdslöst

eller i strid mot tro och heder, får ett fel göras gällande även om

reklamation inte skett inom tvåårsfristen. I sådana fall är köparens

anspråk i stället underkastat den allmänna tioårspreskriptionen.

Bestämmelserna i 17 § konsumenttjänstlagen om reklamationsskyldighet och

preskription har i princip samma innebörd som bestämmelserna i 23 §

konsumentköplagen. I fråga om arbeten på mark eller byggnader eller

andra anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker

gäller dock i stället en tioårig preskriptionsfrist. Såväl den tvååriga

som den tioåriga fristen räknas med utgångspunkt från det att uppdraget

har avslutats.

Av artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av

den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror

och härmed förenliga garantier följer att en preskriptionsfrist vid fel

i en vara inte får understiga två år räknat från mottagandet av varan.

Eftersom det är fråga om ett minimidirektiv har medlemsstaterna rätt

att föreskriva en längre preskriptionsfrist.

I propositionen föreslås att den tvååriga preskriptionstiden i

konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen förlängs från två år till tre år.

Regeringen föreslår vidare att produktansvaret enligt konsumenttjänstlagen

skall begränsas något i syfte att ansvaret enligt konsumentköplagen och

konsumenttjänstlagen blir mer lika. Härutöver föreslås vissa justeringar

som syftar till att bättre samordna lagarna bl.a. vad gäller näringsidkarens

rätt att avhjälpa fel.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2005.

Motionen

Inger René m.fl. (m) motsätter sig i motion L7 den föreslagna förlängningen

av preskriptionstiden från två år till tre år. Motionärerna anser att

regeringen inte har belagt att det finns något behov av en förlängd

preskriptionstid. Förslaget kommer vidare, menar motionärerna, att leda

till högre kostnader för näringslivet, vilket i sin tur medför högre

priser för konsumenterna. Konsekvenserna härav har inte, anförs det,

analyserats tillräckligt i propositionen. En preskriptionstid som

överstiger minimikravet enligt konsumentköpsdirektivet försvårar också

gränsöverskridande handel och medför konkurrensnackdelar för svenska

företag. Enligt motionärerna kan konsumenterna också genom den längre

fristen komma att invaggas i en falsk säkerhet, samtidigt som de i

praktiken får svårare att visa att ett fel är ursprungligt. Motionärerna

befarar även att en treårig preskriptionstid kan medföra ett större

antal svårhanterliga tvister.

I motionen yrkas avslag på propositionen såvitt gäller den föreslagna

förlängningen av preskriptionsfristen (17 § första stycket konsumenttjänstlagen

och 23 § tredje stycket konsumentköplagen) (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Om en vara inte levererats i avtalsenligt skick eller en tjänst inte

utförts på avtalsenligt sätt, bör det finnas möjlighet att få rättelse

eller kompensation för detta. Denna utgångspunkt borde i förlängningen

och principiellt sett leda till att en köpare eller beställare skulle

kunna åberopa ett fel utan någon särskild tidsbegränsning, frånsett vad

som följer av allmänna preskriptionsfrister. Denna rätt har dock

modifierats genom preskriptionsreglerna i konsumentköplagen och

konsumenttjänstlagen. Reglerna bärs upp av tanken att det är angeläget att

säljaren och tjänsteleverantören kan räkna med att inte behöva svara

för eventuella fel när en längre tid har förflutit från köpet eller

utförandet av tjänsten. Om en näringsidkare måste kalkylera med felansvar

under avsevärd tid, påverkas hans möjligheter att ekonomiskt planera

verksamheten. Bakom preskriptionsreglerna ligger också det förhållandet

att det blir svårare att bevisa att en vara eller tjänst är behäftad

med ett ursprungligt fel ju längre tiden går.

Som utskottet framhållit i tidigare sammanhang kan en tvåårig

preskriptionstid leda till negativa konsekvenser vid konsumentköp av varor

som förutsätts fungera i mer än två år (se bet. 1989/90:LU35 s. 19 f.).

Sådana varor är ofta dyrbara i inköp, och fel i dem kan få stora

ekonomiska följdverkningar för konsumenterna. Ett motsvarande synsätt kan

också anläggas när det gäller vissa tjänster. Enligt vad som redovisats

i propositionen kan antas att det förekommer att konsumenter hindras

från att göra gällande påföljder på grund av fel i en vara eller tjänst

på grund av nuvarande preskriptionsregler.

Som framhålls i motion L7 kan en förlängd preskriptionstid visserligen

leda till att näringsidkare, i vart fall inom vissa branscher, ser sig

tvungna att gardera sig ekonomiskt mot anspråk på grund av fel under

längre tid och mot kostnadsökningar till följd av mer omfattande

reklamationshantering. Vad som anförts i motionen föranleder dock inte

utskottet till annan bedömning än den regeringen gjort, nämligen att

dessa merkostnader torde bli högst marginella. En förlängd preskriptionstid

kan inte heller anses påverka intresset av en god omsättning på varor

och tjänster eller medföra hinder för den gränsöverskridande handeln

och genomförandet av den inre marknaden. Som regeringen framhållit i

propositionen finns det inte heller anledning att räkna med någon

avsevärd ökning av antalet reklamationer. Inte heller övriga invändningar

mot förslaget som förts fram i motion L7 är, enligt utskottets mening,

av sådan tyngd att de utgör skäl att avslå propositionen i denna del.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts ansluter sig utskottet till

regeringens bedömning att det från konsumentskyddssynpunkt föreligger

behov av en förlängning av den tvååriga preskriptionstiden i såväl

konsumentköplagen som konsumenttjänstlagen. I likhet med regeringen anser

utskottet att en sådan förlängning bör vara generell och inte bara avse

vissa slags varor eller tjänster. Den av regeringen föreslagna och av

Lagrådet förordade förlängningen från två år till tre år framstår enligt

utskottet som en rimlig avvägning mellan de olika intressen som gör sig

gällande på området.

Det anförda leder fram till slutsatsen att riksdagen, med avslag på

motion L7 yrkande 1, bör anta lagförslaget såvitt nu är i fråga.

Övriga i propositionen framlagda förslag till ändringar i konsumentköplagen

och konsumenttjänstlagen har inte föranlett något motionsyrkande. Inte

heller utskottet har något att erinra mot lagförslagen, som därför bör

antas.

Ytterligare beredningsarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande vari begärs ytterligare analys- och

beredningsarbete. Jämför reservation 3 (m).

Motionen

I motion L7 av Inger René m.fl. (m) kritiseras beredningen av

lagstiftningsärendet. Motionärerna anser att regeringen har underlåtit att på

ett seriöst sätt utvärdera lagförslagens konsekvenser för näringslivet

och konsumenterna. Regeringen tillstår i propositionen, anförs det, att

det kan uppkomma vissa merkostnader till följd av förslagen, särskilt

inom den finansiella sektorn och försäkringssektorn. Påståendet att

dessa merkostnader är relativt begränsade saknar dock, hävdar motionärerna,

stöd i propositionen. Enligt motionärerna måste omställningskostnaderna

med anledning av ny lagstiftning alltid ställas i relation till det

skydd för konsumenterna eller andra fördelar som lagstiftningen förväntas

uppnå. Någon sådan analys har inte gjorts i ärendet. I motionen begärs

att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att snarast återkomma med

en analys där näringslivets kostnader och konsekvenserna för konsumenterna

redovisas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de aspekter som tas

upp av motionärerna har givits erforderlig uppmärksamhet under beredningen

av lagstiftningsärendet. Behov av ytterligare analys- och beredningsarbete

kan således inte anses föreligga. Ett fortsatt beredningsarbete efter

en ny lagstiftnings ikraftträdande torde, enligt utskottets mening,

inte heller tjäna något syfte. Vad motionärerna vill åstadkomma får i

stället ske inom ramen för sedvanligt uppföljnings- och utvärderingsarbete.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L7 yrkande

2.

Reservationer

1. Genomförande av EG-direktiv, punkt 2 (m, fp)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L7

yrkande 3.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att direktivet om distansförsäljning av finansiella

tjänster skulle ha varit genomfört i medlemsstaterna senast den 9 oktober

2004 och att propositionen överlämnats till riksdagen efter

genomförandefristens utgång. Regeringens senfärdighet i detta avseende är inget

undantag, utan har snarare blivit regel i fråga om direktiv på lagutskottets

beredningsområde. Att riksdagen inte ens fått en proposition att ta

ställning till innan genomförandetiden löpt ut är enligt vår mening

inte tillfredsställande. Det är därför angeläget att regeringen omgående

vidtar erforderliga åtgärder för att säkerställa att direktiv i

fortsättningen kan genomföras i tid.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L7 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Preskriptionstidens längd, punkt 3 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår

a) regeringens förslag till lag om ändring i konsumenttjänstlagen

(1985:716) såvitt avser 17 § första stycket,

b) regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen

(1990:932) såvitt avser 23 § tredje stycket. Därmed bifaller riksdagen

motion 2004/05:L7 yrkande 1 och avslår proposition 2004/05:13 i denna

del.

Ställningstagande

Enligt vår mening talar en rad skäl emot regeringens förslag att förlänga

preskriptionstiden i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen från

två till tre år. Sålunda kommer förslaget att medföra ökade kostnader

för näringslivet, kostnader som i slutändan får bäras av konsumenterna

i form av högre priser. Detta förhållande berörs knappast i propositionen.

Än mindre finns någon konsekvensanalys av förslaget. I sammanhanget

skall också nämnas att regeringen heller inte har belagt att det finns

något egentligt behov av en förlängd preskriptionstid. Med förslaget

följer också risken att beviskravet på konsumenterna kommer att bli

högre än vad som är fallet enligt nuvarande praxis, eftersom näringsidkaren

kan invända att konsumenten borde ha reklamerat tidigare. Förslaget kan

alltså komma att invagga svenska konsumenter i en falsk trygghet. Därtill

riskerar en förlängd preskriptionstid att medföra svårhanterliga tvister

huruvida ett fel är ursprungligt eller ej och att det bedöms som ovanligt

att fel visar sig efter två år.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts kan vi inte ställa oss bakom

lagförslaget såvitt nu är i fråga. Riksdagen bör därför, med bifall

till motion L7 yrkande 1, avslå propositionen i denna del.

3. Ytterligare beredningsarbete, punkt 5 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L7

yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår mening är beredningen av hela lagstiftningsärendet tyvärr

bristfällig när det gäller att analysera och värdera vilka konsekvenser

lagförslagen får för konkurrensen, prisutvecklingen och de berörda

branschernas möjlighet att utvecklas.

Regeringen vidgår i propositionen att lagförslagen kan leda till

merkostnader. Framför allt gäller detta företag inom den finansiella sektorn

och försäkringsbranschen. Bedömningen att dessa merkostnader blir

relativt begränsade saknar dock stöd i propositionen. Enligt vår mening

är detta beklagligt, särskilt mot bakgrund av att flera remissinstanser

har varnat för ökade kostnader till följd av lagförslaget. Vi anser att

de omställningskostnader som en lagändring medför alltid måste ställas

i relation till det skydd för konsumenterna eller andra fördelar som

lagstiftningen förväntas uppnå. För att sådana överväganden skall kunna

göras krävs en ordentlig konsekvensanalys vad gäller konsekvenserna för

konkurrens och prisbildning. Det är särskilt angeläget att en sådan

analys sker på ett tidigt stadium när olika lagstiftningsprojekt diskuteras

och förhandlas på EU-nivå.

Mot denna bakgrund bör regeringen ges i uppdrag att återkomma till

riksdagen med en konsekvensanalys där de kostnader som lagförslagen kan

förväntas ge upphov till för näringslivet och effekterna för konsumenterna

redovisas. Även konkurrensaspekterna måste beaktas.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till

motion L7 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:13 Distans- och hemförsäljningslag, m.m.:

Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

distans- och hemförsäljningslag,

lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),

lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),

lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning,

lag om ändring i lagen (1991:351) om handelsagentur.

Följdmotion

2004/05:L7 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:13 i den del

som avser förlängning av preskriptionstiden för reklamation i

konsumentköplagen respektive konsumenttjänstlagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en konsekvensanalys av förslagets ekonomiska konsekvenser

för näringsidkare och konsumenter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ge riksdagen möjlighet att ta

ställning till lagförslag som grundar sig på EG-direktiv innan tiden för

genomförande löpt ut.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag