Bet. 2004/05:MJU15

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2004/05:MJU15

En effektivare miljöprövning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:129

En effektivare miljöprövning jämte en följdmotion med sju yrkanden.

Därutöver behandlas drygt 100 motionsyrkanden från allmänna motionstiden

2003 och 2004.

I propositionen föreslår regeringen flera ändringar av miljöprövningen.

Ett förslag rör miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.

Ett annat handlar om att förenkla prövningen när redan prövade

verksamheter behöver ändras eller byggas ut.

Regeringen föreslår vidare att regeringen skall få föreskriva att vissa

mindre vattenverksamheter skall vara anmälningspliktiga. Ett annat

förslag är att täkter skall prövas enligt samma bestämmelser som gäller

för övriga miljöfarliga verksamheter.

Regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 §

miljöbalken bör enligt förslaget i fortsättningen endast gälla stora

infrastrukturprojekt, anläggningar för kärnteknisk verksamhet samt

anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som

kan användas för framställning av kärnbränsle. För de verksamheter som

inte längre skall omfattas av regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning

kommer regeringen att kunna förbehålla sig prövningen. Enligt förslaget

kommer kommunerna att ha ett starkt inflytande över vilka verksamheter

som skall prövas av regeringen.

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 augusti

2005.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår

samtliga följdmotionens yrkanden.

I motionerna från allmänna motionstiden 2003 och 2004 lämnas förslag

som framför allt avser förändringar i miljöbalken. Här ingår bl.a. ett

stort antal förslag som gäller strandskyddet och allemansrätten.

Uskottet avstyrker även dessa förslag.

I ärendet finns 29 reservationer och 4 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En effektivare miljöprövning

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i miljöbalken,

med den ändringen att i 24 kap. 7 § som ett andra stycke läggs till

"En ansökan om sådan prövning som avses i första stycket får även göras

av en kommun i den utsträckning kommunen har övertagit tillsynen med

stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet meddelats av

länssstyrelsen, görs ansökan hos länsstyrelsen.",2. lag om ändring i

luftfartslagen (1957:297), med den ändringen att i sjätte stycket efter

orden "När det förutom" läggs till "enligt" omedelbart före "detta

kapitel",3. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,4. lag om ändring i lagen

(1966:314) om kontinentalsockeln,5. lag om ändring i väglagen (1971:948),

6. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och

avlysning av allmän farled och allmän hamn,7. lag om ändring i lagen

(1985:620) om vissa torvfyndigheter,8. lag om ändring i plan- och

bygglagen (1987:10),9. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av

järnväg,10. lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,11.

lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,12. lag

om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2004/05:129 och avslår

motion 2004/05:MJ23 yrkandena 1-7.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Strandskydd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ201, 2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223,

2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296, 2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336

yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468,

2003/04:N344 yrkande 3, 2003/04:Bo254 yrkande 6, 2003/04:Bo257 yrkande

9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande 2, 2003/04:Bo263

yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255, 2004/05:MJ269,

2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ384, 2004/05:MJ415,

2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517, 2004/05:N397

yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande 5, 2004/05:Bo301

yrkande 9, 2004/05:Bo302 yrkande 14 och 2004/05:Bo307 yrkande 7.

Reservation 2 (m, c)

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (v, mp)

Reservation 5 (kd)

3. Allemansrätt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ261, 2003/04:MJ287 yrkande 4,

2003/04:MJ376 yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ404 yrkande 13, 2003/04:MJ412

yrkande 10, 2003/04:MJ435 yrkande 5, 2003/04:MJ476 yrkandena 2 och 6,

2003/04:N347 yrkande 11 och 2004/05:N412 yrkande 11.

Reservation 6 (m, kd, c)

Reservation 7 (fp)

4. Vissa frågor om miljöbalken och företagen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ210, 2003/04:MJ228, 2003/04:MJ370

yrkande 7, 2003/04:MJ474 yrkande 5, 2004/05:MJ258, 2004/05:MJ420,

2004/05:MJ425 och 2004/05:N393 yrkande 15.

Reservation 8 (mp)

5. Miljöledningssystem, tillsyn, avgifter m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ315, 2003/04:MJ341, 2003/04:MJ370

yrkande 8, 2003/04:MJ388, 2003/04:MJ476 yrkande 5, 2003/04:N248 yrkande

2, 2004/05:MJ348, 2004/05:MJ400, 2004/05:MJ498 yrkande 46 och 2004/05:N305

yrkande 6.

Reservation 9 (kd, c)

Reservation 10 (v)

6. Tillståndspliktens omfattning

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ346 och 2004/05:MJ528 yrkande 4.

7. Miljökvalitetsnormer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ391 yrkande 1 och 2004/05:MJ393.

8. Vissa produktfrågor

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ528 yrkande 6.

Reservation 11 (kd)

9. Tillsyn över enskilda avlopp

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ371 yrkande 21.

Reservation 12 (fp, mp)

10. Naturgas

Riksdagen avslår motion 2004/05:N307 yrkande 2.

Reservation 13 (v, mp)

11. Skyddet för vissa områden

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ337 yrkande 4 och 2004/05:MJ434

yrkande 29.

Reservation 14 (m)

12. Frågor om nationalparker och naturreservat m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ248 och 2004/05:MJ524 yrkandena

2-4.

13. Mark för reservatsbildning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 36.

Reservation 15 (kd)

14. Naturskyddsförrättning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ272.

15. Förvaltning av naturreservat

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ434 yrkande 30 och 2004/05:N11

yrkande 7.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

Reservation 17 (mp)

16. Vissa ersättningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ215 yrkande 2, 2004/05:MJ220,

2004/05:MJ498 yrkande 34 och 2004/05:MJ524 yrkande 1.

Reservation 18 (m)

Reservation 19 (kd)

17. Lokal förvaltning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ337 yrkandena 1 och 3 samt

2004/05:MJ454.

Reservation 20 (m)

18. Lokalisering av myndigheter

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ453, 2004/05:MJ465 och 2004/05:MJ492.

19. Miljöövervakning

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ357.

Reservation 21 (kd)

20. Miljömärkning

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 15.

21. Transport av farligt avfall

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 40.

Reservation 22 (m, fp, kd, c)

22. Havsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ369 yrkande 10 och 2004/05:MJ371

yrkande 2.

Reservation 23 (fp, kd, mp)

23. Vattenförsörjning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ400 yrkande 3 och 2004/05:MJ366

yrkande 1.

Reservation 24 (kd, mp)

24. Kalkningsverksamhet

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ411 yrkande 3.

Reservation 25 (kd)

25. Statsbidrag

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 1.

Reservation 26 (kd)

26. MHO-data

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ483.

27. Flygförbud

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ337 yrkande 2.

Reservation 27 (m)

28. Vissa rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ235 yrkande 5.

Reservation 28 (v)

29. Åtgärdsprogram

Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ391 yrkande 2.

Reservation 29 (v)

Stockholm den 2 juni 2005

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart

Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),

Christina Axelsson (s), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan

Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m),

Ann-Kristine Johansson (s), Rezene Tesfazion (s) och Berndt Ekholm (s).

Bakgrund

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens proposition

2004/05:129 En effektivare miljöprövning jämte en följmotion med sju

yrkanden, dels drygt 100 motionsförslag från 2003 och 2004 års allmänna

motionstid i andra frågor som framför allt regleras i miljöbalken (MB).

Regeringen beslutade i maj 2003 tilläggsdirektiv innebärande att

Miljöbalkskommittén med förtur skulle se över möjligheterna att effektivisera

och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och miljöskyddskraven

åsidosätts. En utgångspunkt skulle vara intresset av att hålla

handläggningstiderna så korta som möjligt utan att försvåra möjligheten att

uppnå miljömålen eller åsidosätta allmänhetens rätt till insyn och

deltagande. I januari 2004 överlämnade kommittén delbetänkandet En

effektivare miljöprövning (SOU 2003:124). Betänkandet innehåller flera

lagförslag som behandlas i propositionen. Förslagen rör ett enklare

förfarande för miljökonsekvensbeskrivning och tillståndsprövning,

anmälningsplikt för mindre vattenverksamheter, ändrade regler för prövningen

av täkter och regeringens tillåtlighetsprövning. Betänkandet har

remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig

i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2004/39/R). Förslaget till

den nya bestämmelsen i 17 kap. 4 a § miljöbalken har beretts med Svenska

Kommunförbundet. Förslagen bygger på en överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådet har inte haft några

erinringar mot förslagen utom såvitt avser bestämmelsen om möjlighet

för en tillståndsmyndighet att i samband med ett s.k. ändringstillstånd

ompröva villkor som har ett miljömässigt samband med ändringen. Med

anledning av Lagrådets synpunkter har förslaget justerats. Några

redaktionella ändringar har också gjorts. Därutöver föreslås i tre

bestämmelser en uppdatering med anledning av att lagen (2004:1199) om handel

med utsläppsrätter har ersatt lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid.

Det är sådana enkla konsekvensändringar att Lagrådets hörande enligt

regeringens mening skulle sakna betydelse.

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anför regeringen under rubriken Propositionens huvudsakliga

innehåll följande.

I propositionen föreslår regeringen flera ändringar av miljöprövningen.

Det övergripande syftet är att effektivisera miljöprövningen, dvs. att

göra prövningen snabbare och enklare utan att åsidosätta hälso- och

miljöskyddskraven. En utgångspunkt är att hålla handläggningstiderna så

korta som möjligt utan att försvåra möjligheten att uppnå miljömålen

eller åsidosätta allmänhetens rätt till insyn och deltagande.

Ett förslag rör miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar.

Ett annat handlar om att förenkla prövningen när redan prövade

verksamheter behöver ändras eller byggas ut.

För att åstadkomma en ökad flexibilitet och ett effektivare, tydligare

och mer samordnat prövningssystem föreslås att regeringen får föreskriva

att vissa mindre vattenverksamheter skall vara anmälningspliktiga. Ett

annat förslag är att täkter skall prövas enligt samma bestämmelser som

gäller för övriga miljöfarliga verksamheter. Genom att pröva alla

miljöfarliga verksamheter på samma sätt undanröjs vissa processuella

problem. Gemensamma regler bidrar även till samordningsvinster och ökad

enhetlighet i systemet.

Regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 §

miljöbalken bör i fortsättningen endast gälla stora infrastrukturprojekt,

anläggningar för kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta

uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för framställning

av kärnbränsle. Propositionen innehåller ett sådant förslag. För de

verksamheter som inte längre skall omfattas av regeringens obligatoriska

tillåtlighetsprövning kommer regeringen att kunna förbehålla sig prövningen.

Enligt förslaget kommer kommunerna att ha ett starkt inflytande över

vilka verksamheter som skall prövas av regeringen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2005.

Lagstiftningsärendets beredning i utskottet

Utskottet har berett bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över

propositionen jämte följdmotionen. Bostadsutskottet tillstyrker

propositionens förslag och avstyrker motionsförslagen. Yttrandet har intagits

som bilaga 3 till betänkandet.

Vidare har utskottet med anledning av regeringens förslag angående täkter

uppvaktats av företrädare för Sveriges Bergmaterialindustrier och

Torvproducenterna.

Motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004

Motionerna har sorterats in under ett antal rubriker. I två stora avsnitt

behandlar utskottet förslag som gäller översyn av strandskyddet respektive

allemansrätten. Frågorna regleras i 7 kap. miljöbalken (MB) som även

reglerar andra frågor om skydd av områden. Härefter följer ett antal

avsnitt som också avser översyn av delar av MB. Det gäller t.ex. förslag

som rör miljöbalken och företagen, miljöledningssystem, tillsyn och

avgifter m.m. Tillståndspliktens omfattning är en annan fråga som

behandlas. Motionerna innehåller även förslag om miljökvalitetsnormer och

åtgärdsprogram. Härutöver behandlas bl.a. förslag som gäller skyddet

för vissa områden, nationalparker och naturreservat, havsfrågor och

rovdjursfrågor.

Utskottets överväganden

En effektivare miljöprövning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Gällande bestämmelser

Propositionsförslagen rör, som redovisats ovan, miljökonsekvensbeskrivningarna

och samrådsförfarandet i samband med tillståndsprövning av verksamheter

samt tillståndsprövningens omfattning när en miljöfarlig verksamhet

behöver ändras eller utökas. Vidare rör förslagen prövningen av

vattenverksamheter och täkter. Slutligen rör förslagen regeringens

tillåtlighetsprövning av vissa större verksamheter. Propositionen innehåller

(s. 38-39) en kort redogörelse för de regler som i dessa delar gäller

i dag.

Propositionens förslag

Samråd

I en bestämmelse samlas reglerna om samrådsförfarandet. Begreppen tidigt

och utökat samråd tas bort. Den som avser att bedriva en verksamhet

eller vidta en åtgärd skall alltid samråda med länsstyrelsen och

tillsynsmyndigheten samt med de enskilda som kan antas bli särskilt berörda.

Om verksamheten eller åtgärden skall antas medföra en betydande

miljöpåverkan skall samrådet också omfatta de övriga myndigheter, de

kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda.

Samrådet skall, liksom i dag, genomföras i god tid innan verksamhetsutövaren

ansöker om tillstånd och upprättar miljökonsekvensbeskrivningen. Av

bestämmelsen skall det enligt förslaget tydligt framgå att samrådet

alltid skall avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning,

utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll

och utformning. Verksamhetsutövarens skyldighet att före samrådet lämna

underlag till vissa (länsstyrelsen och enskilda som är särskilt berörda)

utvidgas till att även omfatta tillsynsmyndigheten.

Länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan

Förslaget innebär att länsstyrelsen skall pröva om en verksamhet eller

åtgärd skall antas medföra en betydande miljöpåverkan endast i de fall

verksamheten eller åtgärden inte enligt föreskrifter som regeringen

meddelat skall antas medföra en sådan miljöpåverkan, dvs. endast i de

fall verksamheten eller åtgärden inte omfattas av förteckningen i bilaga

1 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar.

Länsstyrelsen skall besluta i frågan om betydande miljöpåverkan efter att

verksamhetsutövaren gett tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan

antas bli särskilt berörda möjlighet att lämna synpunkter i frågan. Den

nuvarande skyldigheten för länsstyrelsen att inhämta tillsynsmyndighetens

yttrande innan länsstyrelsen fattar beslut i frågan om betydande

miljöpåverkan tas bort.

Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning m.m.

Enligt förslaget skall en miljökonsekvensbeskrivning alltid innehålla

de uppgifter som behövs för att uppfylla det syfte som anges i 6 kap.

3 § miljöbalken. Uppgifterna skall ingå i den utsträckning det behövs

med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.

Bestämmelsen i 6 kap. 7 § MB utformas så att de specificerade kraven på

miljökonsekvensbeskrivningens innehåll endast gäller när en verksamhet

eller åtgärd skall antas medföra en betydande miljöpåverkan. Den upplysning

som i dag finns i 6 kap. 7 § femte stycket om innehållet i 22 kap. 1 §

första stycket 6 - dvs. att en ansökan i vissa fall skall innehålla en

säkerhetsrapport - tas bort.

Bättre beslutsunderlag tidigt i processen

Förslaget innebär att länsstyrelsens roll i att vägleda verksamhetsutövaren

avseende miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning

förtydligas och anges i lagtexten.

Täkter

Enligt förslaget skall täkter prövas enligt samma bestämmelser som gäller

för övriga miljöfarliga verksamheter. Även i fortsättningen skall dock

särskilda bestämmelser gälla för enbart täkter. Till exempel skall, när

en ansökan om tillstånd till täkt prövas, behovet av det material som

kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön

i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Bestämmelserna om att tillstånd

inte får lämnas i strid mot 7 kap. 28 a-29 §§ utgår. Även regleringen

om att ägare eller annan innehavare av marken är skyldig att tåla

åtgärder i enlighet med villkor i täkttillstånd utgår. Det skall även

fortsättningsvis gå att helt eller delvis upphäva tillstånd till täkt

när tio år förflutit från det att tillståndet vann laga kraft. Den

särskilda regleringen om att ändra tillståndsvillkor för täkter om de är

otillräckliga för att motverka negativ påverkan för miljön utgår. Den

generella regleringen i 24 kap. 5 § MB kommer att omfatta täkter, och

regeringen anser den vara tillräcklig. På samma sätt som gäller enligt

12 kap. 6 § och den nya föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 9 § för anmälan

av vattenverksamhet skall det anges inom vilken tid en anmälan om

miljöfarlig verksamhet skall göras. Konsekvensändringar görs i 3 b § lagen

(1966:314) om kontinentalsockeln, 7 § lagen (1985:620) om vissa

torvfyndigheter samt i 1 och 4 §§ lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus.

Lagförslaget i övrigt

Propositionen innehåller även förslag som avser

strukturen i 6 kap. MB och konsekvensändringar i andra lagar,

ett enklare förfarande vid ändring av miljöfarliga verksamheter,

anmälningsplikt för mindre vattenverksamheter,

regeringens tillåtlighetsprövning och

en hänvisning till lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.

Regeringen föreslår att ändringarna skall träda i kraft den 1 augusti

2005.

I dessa delar har förslaget inte mött invändningar i någon motion.

Motionen

Motion 2004/05:MJ23 (m, fp, kd, c) innehåller dels tre yrkanden med

förslag om att riksdagen skall fatta ett annat beslut än regeringen

föreslagit, dels fyra yrkanden med förslag om vissa tillkännagivanden.

Förslagen till riksdagsbeslut är följande.

Med anledning av regeringens förslag om samråd föreslår motionärerna i

yrkande 2 att riksdagen skall besluta att verksamhetsutövare frivilligt

bör kunna bedöma att verksamhet har betydande miljöpåverkan och snabbare

kunna inleda samrådsprocessen. Syftet med motionsförslaget är att minska

tidsutdräkten och osäkerheten.

I yrkande 1 föreslås att riksdagen skall besluta att länsstyrelsens

beslut om betydande miljöpåverkan skall fattas inom sex veckor från

inlämnande av ansökan. Om det behövs kompletteringar skall länsstyrelsen

enligt motionsförslaget kunna förlänga tiden. Motionärerna föreslår att

regeln sanktioneras med rätt till skadestånd.

Yrkande 4 innehåller förslag med anledning av regeringens förslag om

bättre beslutsunderlag tidigt i processen. Motionärerna föreslår att

riksdagen skall besluta att 6 kap. 5 § MB skall förändras i enlighet

med Miljöbalkskommitténs förslag. De vill att länsstyrelserna på förhand

skall lämna besked om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och

omfattning för verksamheter och åtgärder som kan antas medföra betydande

miljöpåverkan.

Förslagen om tillkännagivanden är följande.

I yrkande 3 föreslår motionärerna angående innehållet i en

miljökonsekvensbeskrivning m.m. att de krav på en miljökonsekvensbeskrivning som

ställs i Sverige harmoniseras med MKB-direktivet. De anser att man

härigenom skulle kunna göra stora besparingar. Yrkandet innehåller även

förslag om att prövningssystemet skall anpassas till IPPC-direktivet

(rådets direktiv av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för

att förebygga och begränsa föroreningar, 96/61/EG). Motionärerna anser

att prövningssystemet helst bör vara utsläppsrelaterat i stället för

produktionsrelaterat. Förslaget skulle enligt motionärerna underlätta

övergången till nya miljöverktyg som handel med utsläppsrätter och

miljökvalitetsnormer.

Liksom yrkande 4 innehåller motionens yrkande 5 ett förslag som rör

regeringens förslag om bättre beslutsunderlag tidigt i processen.

Motionärerna föreslår att kungörande av ansökan skall innebära att

tillståndsmyndigheten bedömt att ansökningshandlingarna uppfyller miljöbalkens

krav.

Motionärerna kräver i yrkande 6 att regeringen, i samband med proposition

med anledning av Miljöbalkskommitténs slutbetänkande, skall återkomma

till frågan om hur täkter skall inordnas i prövningssystemet. Slutligen

innehåller yrkande 7 förslag om att förordningen (1998:899) om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd ändras (och att ändringarna träder i kraft

samtidigt som ändringarna i miljöbalken) så att det klart framgår vad

som gäller om tillstånds- och anmälningsplikt för husbehovstäkter, bl.

a. att husbehovstäkter även fortsättningsvis skall tillåtas.

Utskottets ställningstaganden

Miljö- och jordbruksutskottet ansluter sig till regeringens och

bostadsutskottets i propositionen respektive yttrandet redovisade bedömningar.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar de i propositionen

framlagda lagförslagen och avslår motion 2004/05:MJ23 (m, fp, kd,

c).

Motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004

Strandskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om strandskydd. Jämför reservationerna

2 (m, c), 3 (fp), 4 (v, mp) och 5 (kd).

Motionerna

Bland motionerna från den allmänna motionstiden 2003 och 2004 finns 46

yrkanden som rör strandskydd.

I motion 2003/04:MJ201 (m) föreslås

att lagen skall ändras så att kommunernas möjligheter vidgas t.ex. genom

att de får rätt att via översikts- eller detaljplaner reglera skyddsvärda

områden samt områden möjliga att undanta från strandskyddet (yrkande 1),

att kommunerna skall fatta beslut om dispenser från strandskyddet -

besluten skall kunna överklagas, men länsstyrelsen föreslås bli sista

instans - (yrkande 2) samt

att Naturvårdsverkets möjligheter att överklaga begränsas till områden

av riksintresse (yrkande 3).

Liknande förslag förs fram i motionerna 2004/05:MJ202 (m) och 2004/05:MJ213

(c).

Motion 2003/04:MJ214 (s) innehåller förslag om skärpning av strandskyddet.

Även i motion 2004/05:MJ255 (s) förespråkas en skärpning av strandskyddet.

I motion 2003/04:MJ223 (fp) finns förslag om att beslut om strandskydd

skall decentraliseras till kommunal nivå.

Enligt motionären bakom motion 2003/04:MJ277 (s) behöver dispensreglerna

i strandskyddet ses över i syfte att underlätta etablering av fiske-

och vildmarksturism.

Motionären bakom motion 2003/04:MJ281 (c) förespråkar ett flexiblare

strandskydd där kommuninvånarna själva skall få avgöra vilka sjöar och

vattendrag som skall skyddas. Detta skulle enligt motionären bl.a.

medföra ett stärkande av det kommunala självstyret och möjliggöra för

kommunerna att skapa attraktiva boendemiljöer.

I motion 2003/04:MJ296 (s) anser motionärerna att en lagändring bör

göras så att kommunerna i glesbygden ges ökade möjligheter att i sin

fysiska planering även kunna använda områden som nu omfattas av

strandskyddsbestämmelserna. Liknande förslag återfinns i motion 2004/05:MJ517

(s).

I motion 2003/04:MJ305 (fp) förespråkar motionären beslut på kommunal

nivå för strandskydd vid byggnadsärenden.

Motionärerna bakom 2003/04:MJ336 (v) vill att regeringen snarast skall

verka för att förslag som Naturvårdsverket presenterat rörande förtydligande

av strandskyddet genomförs så långt som möjligt. Enligt motionärerna

skulle det leda till ett minskat antal dispenser och göra tolkningen av

strandskyddsbestämmelserna mer enhetliga samt öka skyddets legitimitet

(yrkande 1). Samma motion innehåller också förslag om att det skall

kunna föreligga synnerliga skäl för att länsstyrelserna skall ge dispens

från strandskyddsbestämmelserna (yrkande 2) och om att beslutsunderlagen

för att ge dispens skall vara fullständiga när det gäller särskilda

skäl och effekter på miljön (yrkande 3).

I motion 2003/04:MJ353 (c) förespråkas

att skogslänen får lättnader i strandskyddet (yrkande 1),

att kommunerna får ansvaret för utformningen av strandskyddet (yrkande

2) samt

att kommunerna ges ansvaret för utformningen av strandskyddet (yrkande

3).

Motion 2003/04:MJ378 (c) innehåller förslag som motsvarar det sistnämnda

yrkandet.

I motion 2003/04:MJ397 (m) finns förslag om att se över reglerna för

strandskyddet för att möjliggöra strandnära bebyggelse (yrkande 1) och

om att låta strandskyddet hanteras regionalt och lokalt (yrkande 2).

Motionärerna bakom motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 12 anser att

strandskyddet i princip förhindrar byggande utmed kuster och vattendrag.

Enligt deras grundläggande synsätt är detta inte acceptabelt. De vill

i stället att det skall vara fritt att bygga vid stränder, medan byggförbud

skall kunna meddelas för särskilt skyddsvärda områden.

I motion 2003/04:MJ465 (s) behandlas frågan om strandskyddets betydelse

för allemansrätten. Motionären anser bl.a. att det, oavsett hur angeläget

det kan vara att tillmötesgå turistindustrin och enskilda fastighetsägare,

är av största vikt att strandskyddet och dess koppling till allemansrätten

inte urholkas. De möjligheter som finns att vid särskilda skäl ge

undantag från strandskyddsförbudet får inte tillämpas godtyckligt. Åtgärder

måste enligt motionären vidtas omgående för större restriktivitet vid

dispensgivning och bättre efterlevelse av gällande lagstiftning.

Motion 2003/04:MJ468 (s) innehåller förslag om differentierat strandskydd.

Motionären anför bl.a. att de nu gällande strandskyddsbestämmelserna

synes vara skrivna för befolkningstäta områden med högt exploateringstryck,

medan de passar sämre i glesbygd där ibland antalet sjöar och vattendrag

är lika stort som antalet invånare.

Enligt motionärerna bakom motion 2003/04:N344 (m) yrkande 3 skall det

finnas en generell rätt för fastighetsägare att bebygga sin mark nära

stränder och vattendrag. En kommun skall dock enligt motionärerna kunna

begränsa denna rätt, men endast där så kan motiveras med hänsyn till

känsligt djur- och växtliv eller för att garantera allmänheten tillgång

till bad och friluftsliv. Detta skall då ske genom antagande av detaljplan.

Motsvarande förslag finns i motionerna 2003/04:Bo258 (m) yrkande 12,

2004/05:N397 (m) yrkande 11, 2004/05:Bo301 (m) yrkande 9 och 2004/05:Bo302

(m) yrkande 14.

Även motion 2003/04:Bo254 (fp) yrkande 6 förespråkar ett lokalt anpassat

strandskydd.

Motionärerna bakom motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 9 anser att

möjligheterna att utnyttja strandnära områden för bebyggelse skall ökas.

Motion 2003/04:Bo260 (m) yrkande 2 innehåller förslag om att rätten att

medge undantag från strandskyddsbestämmelserna överförs till kommunerna

och att länsstyrelserna erhåller överprövningsrätt.

Enligt motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 29 bör riksdagen besluta att

överföra ansvaret för strandskydd till kommunerna.

I motion 2004/05:MJ269 (m) förespråkar motionären att kommunernas

möjligheter vidgas till att kunna undanta vissa områden från strandskyddet

och samtidigt kunna reglera skyddsvärda områden.

Enligt motion 2004/05:MJ275 (m, kd) bör reglerna ändras, så att det

blir det allmänna (i stället för markägaren) som skall anföra särskilda

skäl (riksintressen till skydd för allemansrätten, naturmiljö, etc.)

för att säga nej till strandnära bebyggelse.

I motion 2004/05:MJ377 (fp) anser motionären att beslutsfattandet i

ärenden om strandskydd måste delegeras ned på kommunal nivå.

Förslaget i motion 2004/05:MJ382 (c) syftar till att strandskyddet skall

utformas på kommunal nivå.

Enligt motion 2004/05:MJ384 (mp) skall dispenser från strandskyddsbestämmelserna

endast få ske om det finns synnerliga skäl.

I motion 2004/05:MJ415 (s) anser motionärerna att det är angeläget att

strandskyddsreglerna luckras upp i syfte att ge möjlighet till lokala

bedömningar och beslut om möjlighet att skapa boendemiljöer i strandnära

lägen.

Motion 2004/05:MJ489 (kd) yrkande 1 inehåller förslag om att rätten att

medge undantag från strandskyddsbestämmelserna överförs till kommunerna

och att länsstyrelserna skall erhålla överprövningsrätt. I samma motions

yrkande 2 finns förslag om att strandskyddet bör komma in i kommunernas

översiktsplanering. Enligt motionens yrkande 3 bör regeringen lägga

fram förslag till ändring i lagstiftningen så att Naturvårdsverkets

överprövandegrund i strandskyddsärenden tas bort.

I motion 2004/05:MJ493 (fp) föreslås att beslut om strandskydd skall

decentraliseras till kommunal nivå.

I motion 2004/05:N409 (fp) yrkande 14 förespråkar motionärerna bl.a.

att om och när dispenser skall ges får det aldrig betyda att naturvärden

som kan njutas och nyttjas av många äventyras genom att privatisering

sker av olika strandremsor.

Motion 2004/05:Bo275 (c) yrkande 5 innehåller förslag om att överföra

prövningen av strandnära byggande till kommunerna.

Slutligen anser motionärerna bakom 2004/05:Bo307 (fp) yrkande 7 att det

inom områden med stora strandområden och lågt exploateringstryck skall

kunna ges en mer generell dispens för byggande närmare stränder, utan

att för den skull äventyra naturvärden och privatisering av själva

strandremsan. Inom områden med stort exploateringstryck kan det däremot

vara befogat med striktare tillämpning av strandskyddet än vad fallet

är i dag.

Utskottets ställningstagande

Det pågår en översyn av strandskyddsbestämmelserna inom Regeringskansliet

(se bl.a. interpellation 2004/05:385 samt debatten i prot. 2004/05:82).

Utskottet anser att de kommande övervägandena inte bör föregripas.

Förslagen i motionerna 2003/04:MJ201 (m), 2003/04:MJ214 (s), 2003/04:MJ223

(fp), 2003/04:MJ277 (s), 2003/04:MJ281 (c), 2003/04:MJ296 (s), 2003/04:MJ305

(fp), 2003/04:MJ336 (v) yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 (c) yrkandena 1

och 2, 2003/04:MJ378 (c), 2003/04:MJ397 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404

(m) yrkande 12, 2003/04:MJ465 (s), 2003/04:MJ468 (s), 2003/04:N344 (m)

yrkande 3, 2003/04:Bo254 (fp) yrkande 6, 2003/04:Bo257 (m) yrkande 9,

2003/04:Bo258 (m) yrkande 12, 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 2, 2003/04:Bo263

(c) yrkande 29, 2004/05:MJ202 (m), 2004/05:MJ213 (c), 2004/05:MJ255 (s),

2004/05:MJ269 (m), 2004/05:MJ275 (m, kd), 2004/05:MJ377 (m), 2004/05:MJ382

(c), 2004/05:MJ384 (mp), 2004/05:MJ415 (s), 2004/05:MJ489 (kd) yrkandena

1-3, 2004/05:MJ493 (fp), 2004/05:MJ517 (s), 2004/05:N397 (m) yrkande 11,

2004/05:N409 (fp) yrkande 14, 2004/05:Bo275 (c) yrkande 5, 2004/05:Bo301

(m) yrkande 9, 2004/05:Bo302 (m) yrkande 14 och 2004/05:Bo307 (fp)

yrkande 7 bör därför avslås.

Allemansrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om allemansrätt. Jämför reservationerna

6 (m, kd, c) och 7 (fp).

Motionerna

Motion 2003/04:MJ261 (c) innehåller förslag om en utredning om gränsdragning

mellan normalt utnyttjande av allemansrätten och kommersiellt utnyttjande

av densamma.

I motion 2003/04:MJ287 (c) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande mot

kommersiellt missbruk av allemansrätten.

Motion 2003/04:MJ376 (fp) yrkande 2 innehåller förslag om ökad tillgänglighet

till allemansrättsliga områden genom s.k. beträdor (dvs. stigar eller

passager i åkerkanter som gör allemansrättslig mark tillgänglig för

gående, cyklande eller ridande besökare).

I motion 2003/04:MJ376 (fp) yrkande 3 lämnas förslag om ökad tillgänglighet

för allmänheten till militära övningsområden i Skåne. Motionärerna vill

att Försvarsmakten och Fortifikationsverket skall få i uppdrag att

samverka med kommuner och länsstyrelser kring hur militära övningsområden

bättre kan disponeras också för naturskydds- och rekreationsintressen.

Motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 13 innehåller förslag om att tillstånd

av markägaren skall alltid inhämtas om dennes mark tas i anspråk för

organiserade gruppaktiviteter eller när det sker i kommersiellt syfte.

I motion 2003/04:MJ435 (m) yrkande 5 lämnas motsvarande förslag.

Enligt motion 2003/04:MJ412 (c) yrkande 10 bör riksdagen begära att

regeringen tar initiativ till åtgärder för att förhindra missbruk av

allemansrätten i kommersiellt bruk och i stället skapa möjlighet för

markägaren och det lokala näringslivet att utveckla verksamheten efter

de lokala förutsättningarna. Motion 2003/04:N347 (kd) yrkande 11 innehåller

förslag om en översyn av allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskilds mark. Även motion 2004/05:N412 (kd)

yrkande 11 innehåller ett sådant förslag.

I motion 2003/04:MJ476 (m) yrkande 2 anför motionärerna bl.a. att många

natur- och kulturmiljöer är ett resultat av aktivt brukande och att

senare års ekonomiska press på jord- och skogsbruk är ett hot mot dessa

miljöer. Äganderätten innebär enligt motionärerna inte enbart rättigheter

utan kräver också ett stort mått av ansvarstagande. I samma motions

yrkande 6 anser motionärerna att allemansrättens utformning bör ses

över i syfte att ingen skall kunna tjäna pengar på andras bekostnad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare uttalat (se bl.a. bet. 2002/03:MJU15) att

allemansrätten är en sedvanerätt som bör ligga fast och som bör värnas

samtidigt som det är av största betydelse att respekten för allemansrättens

gränser alltid visas och att de skyldigheter som följer med rättigheterna

iakttas. Utskottet har redovisat att man är väl medvetet om att ett

felaktigt eller ovarsamt nyttjande av allemansrätten leder till konflikter

med markägarna. Sådana konflikter bör enligt utskottets mening alltid

förebyggas. Goda vanor måste grundläggas tidigt i skola och förskola.

En god planering för friluftsliv kan också hjälpa till att vidmakthålla

respekt och förståelse för allemansrätten. Under de senaste årtiondena

har allemansrätten delvis fått ändrade förutsättningar genom den ökade

motoriseringen respektive kommersialiseringen av friluftslivet.

Urbanisering och ändrade fritidsvanor har gjort att aktiviteterna i naturen,

såväl till karaktär som till omfattning, ser annorlunda ut i dag. Detta

understryker ytterligare vikten av kunskap om allemansrätten och en god

planering för friluftsliv, där inte minst markägarna involveras.

Upplevelseturism i olika former tenderar att öka. För såväl offentlig som

privat mark bör stor vikt läggas vid kontakt och samråd med markägaren

och, i relevanta fall, fiskevattenägaren innan kommersiell verksamhet

påbörjas. Ett kommersiellt turistiskt nyttjande kan ge både incitament

och ekonomi för naturvård samtidigt som de upplevelser som naturturismen

förmedlar kan medföra ökad förståelse för och kunskap om naturvård.

Detta gäller i synnerhet om turistföretagen och turistprodukterna har

en god lokal förankring. Vid samråd och prövning bör generellt prioritet

ges åt de turistaktiviteter som medför minst miljöpåverkan.

Vid behandlingen av regeringens skrivelse 2001/02:173 En samlad

naturvårdspolitik (bet. 2001/02:MJU24, rskr. 2001/02:316) ansåg utskottet

att de bedömningar regeringen gjorde innebär att de olika intressekonflikter

som kan uppstå på ett verksamt sätt skulle kunna mötas.

Utskottets uppfattning kvarstår. Därmed avstyrks förslagen i motionerna

2003/04:MJ261 (c), 2003/04:MJ287 (c) yrkande 4, 2003/04:MJ376 (fp)

yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ404 (m) yrkande 13, 2003/04:MJ412 (c) yrkande

10, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 5, 2003/04:MJ476 (m) yrkandena 2 och 6,

2003/04:N347 (kd) yrkande 11 och 2004/05:N412 (kd) yrkande 11.

Andra motionsförslag från allmänna motionstiden 2003 och 2004

De förslag som förs fram i dessa motioner rör i stor utsträckning frågor

som på ett eller annat sätt är föremål för utredning framför allt inom

ramen för Miljöbalkskommitténs arbete. Det finns därför skäl att

inledningsvis redovisa vissa fakta rörande kommittén.

Regeringen tillsatte 1999 den parlamentariska Miljöbalkskommittén (M

1999:03) som fick i uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken

och lämna förslag till nödvändiga reformer (se dir. 1999:109).

Kommittén fick i uppdrag att ägna särskilt intresse åt följande

frågor:

tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar och

myndigheter,

frågan om hur 3 och 4 kap. MB skall integreras med hänsynsreglerna och

andra regler om markanvändning i balken,

miljökvalitetsnormernas betydelse för miljöarbetet samt normernas

tillämpningsområden,

miljökonsekvensbeskrivningar, förfarande och erfarenheter när det gäller

frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på konsekvensbeskrivningarna,

prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt MB,

kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de

tillståndssökande och andra inblandade,

tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade

miljöledningssystemen EMAS (Eco Management and Audit System) och ISO

14001,

avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid

myndighetsutövning som rör ett kollektiv,

miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra

myndighetsingripanden,

utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap. MB och

behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

I direktiven angavs vidare att om det under utredningens gång kommer

fram ytterligare frågor av lagstiftningskaraktär som rör uppdraget, är

kommittén fri att behandla dessa frågor. Större frågor skall först

anmälas till regeringen.

Den 8 maj 2003 beslutade regeringen, som redovisats ovan, tilläggsdirektiv

(dir. 2003:61) som bl.a. innebar att kommittén skulle se över möjligheterna

att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och

miljöskyddskraven åsidosätts. Den utredningen låg till grund för den

proposition som utskottet nu tar ställning till.

Kommittén har erhållit ytterligare två tilläggsdirektiv. Det ena avsåg

tidpunkten för redovisning av den del av uppdraget som rörde ramdirektivet

för vatten och det andra miljöbalkens bestämmelser om omprövning av

gällande tillstånd för vattendomar. (Se dir. 2001:25 och dir. 2002:37.

)

Miljöbalkskommittén har överlämnat följande delbetänkanden.

Uppföljning av miljöbalken, Vissa lagtekniska frågor (SOU 2000:116),

Miljöbalken under utveckling, Ett principbetänkande (SOU 2002:50),

Bestämmelser om miljökvalitet, Ramdirektivet för vatten (SOU 2002:107),

En effektivare miljöprövning (SOU 2003:124), Miljöbalkens sanktionssystem

och hänsynsregler (SOU 2004:37), Alternativ för miljöbalkens

prövningsorganisation (SOU 2004:38).

Ett slutbetänkande är beräknat till senast den 30 juni 2005.

Miljöbalkskommittén lämnade sitt delbetänkande Miljöbalkens sanktionssystem

och hänsynsregler (SOU 2004:37) i mars 2004. Betänkandet har remitterats

och en proposition planeras till hösten 2005. I propositionen kommer

lagförslag att lämnas avseende framför allt straff, miljösanktionsavgifter

och allmänna hänsynsregler. Remissvaren på SOU 2004:38 bereds inom

Regeringskansliet.

De frågor som enligt nuvarande direktiv återstår och som kommittén

(enligt redovisning i SOU 2004:38) kommer att behandla i slutbetänkandet

gäller prövningsorganisationen och de förändringar av prövningsordningen

som kan aktualiseras i samband med en eventuell ändring av organisationen.

I det sammanhanget avser man också att redovisa erfarenheter av

miljöorganisationernas talerätt när det gäller tillståndsprövning och frågan

om talerätt för Naturvårdsverket och miljöorganisationer i tillsynsärenden.

Vidare avser man att utreda systemet för prövnings- och tillsynsavgifter.

Man kommer också att fortsätta det utredningsarbete som påbörjats

beträffande regelsystemet för miljökvalitetsnormer. I delbetänkandet

(SOU 2002:107) har man lämnat vissa principförslag om förhållandet mellan

prövningen av enskilda verksamheter och miljökvalitetsnormer. Man avser

att arbeta vidare med denna fråga och även undersöka om det finns

anledning till ytterligare förändringar i miljöbalken för att underlätta

arbetet med miljökvalitetsnormer. Slutligen har man från olika håll

uppmärksammats på ett antal lagtekniska frågor av begränsad natur som

man också avser att behandla i slutbetänkandet.

Vissa frågor om miljöbalken och företagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om miljöbalken och företagen m.m.

Jämför reservation 8 (mp) och särskilt yttrande 1 (kd).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ210 (m) förespråkas en översyn av miljöbalken. Bland

annat nämns de krav på butiksägare som tar emot lysrör och påtalas långa

handläggningstider för tillstånd till olika verksamheter.

Förslag om förenklad miljöprövning för tillfälligt tillstånd att rena

förorenad jord på plats lämnas i motion 2003/04:MJ228 (mp).

Motion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 5 förespråkar tilläggsdirektiv till

Miljöbalkskommittén om att företagare skall kunna vända sig till

tillsynsmyndigheten för att få bra råd och service utan att riskera påföljder.

Motionärerna förespråkar också rimlighetsbedömningar, viss avkriminalisering

(går längre än åtalsprövningsregeln) och anpassning av miljösanktionsavgifter

till bolagens omsättning. De vill också jämställa sent inkommen

miljörapport med sent inkommen deklaration. De tar även upp frågor om

ersättningar till markägare vid inskränkningar i markanvändning, översyn

av regelverket kring markavvattning och omprövning av vattendomar m.m.

I motion 2004/05:MJ258 (s) lämnas förslag om att länsstyrelsen (i stället

för miljödomstol) skall pröva frågan om fastighetsägarens rätt till

skadstånd från verksamhetsutövaren när en fastighetsägare, till följd

av täktverksamhet, får problem med sin vattenförsörjning.

Motion 2003/04:MJ370 (m) yrkande 7 innehåller förslag om att förändra

miljöbalken så att den kan bli ett effektivt verktyg i miljöarbetet.

Motionärerna anför bl.a. att den nuvarande utformningen av balken har

lett till att tillsynsmyndigheterna har blivit dränkta i småärenden. De

har därmed mycket svårt att klara de verkligt viktiga uppgifterna.

Miljöbalken måste enligt dem snarast förändras så att de viktigaste

uppgifterna från miljösynpunkt prioriteras. Antalet regler måste minskas.

De regler som finns måste vara sakligt motiverade, dvs. de måste dels

bedömas utifrån sin miljöförbättrande påverkan, dels den administrativa

börda de förorsakar företagen. Motionärerna anser att regler med låg

miljönytta men stor administrativ börda bör slopas.

I motion 2004/05:MJ420 (s) lämnas förslag om enhetligare tolkning och

tillämpning av miljöbalken. Motionärerna vill att regeringen skall göra

en uppföljning av miljöbalkens tolkning med syfte att bemöta problemet

med alltför olika tillämpning. Som exempel på områden nämns "allt ifrån

enskildas sophantering, olaglig fällning av träd på allmän mark till

brott som begås storskaligt vid industrianläggningar med hög kapacitet".

Motion 2004/05:MJ425 (fp) förespråkar förenkling av tillämpningen av

miljöbalken och minskning av regelbördan för företag.

Slutligen måste enligt förslaget i motion 2004/05:N393 (kd) yrkande 15

miljöbalken anpassas utifrån de små företagens situation.

Utskottets ställningstagande

Miljöbalkskommittén har i uppdrag att utvärdera tillämpningen av

miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer. Utredningsarbetet

har således en bred inriktning. I direktiven redovisas ett antal områden

som kommittén skall ägna särskilt intresse åt. Hit hör t.ex. prövningsordningen

och andra regler om tillstånd enligt MB. Om det under utredningens gång

framkommer ytterligare frågor av lagstiftningskaraktär som rör uppdraget

är kommittén fri att behandla dessa frågor. Av direktiven framgår vidare

bl.a. att kommittén vid behov skall föreslå åtgärder för att underlätta

för små och medelstora företag att leva upp till miljöbalkens mål.

Kommitténs slutbetänkande är beräknat till senast den 30 juni 2005.

De i motionerna väckta frågorna omfattas av utredningens uppdrag.

Riksdagen har i andra sammanhang tagit ställning till olika frågor som

gäller innehållet i utredningens uppdrag. Utredningen börjar nu närma

sig slutfasen av sitt arbete med det omfattande uppdrag som givits den.

Mot denna bakgrund bör inte riksdagen nu utöka utredningens uppdrag

till att omfatta fler frågor än de den redan behandlar eller avser att

behandla. Med hänvisning till detta finner utskottet skäl att föreslå

att riksdagen utan närmare, sakligt ställningstagande avslår förslagen

i motionerna 2003/04:MJ210 (m), 2003/04:MJ228 (mp), 2003/04:MJ370 (m)

yrkande 7, 2003/04:MJ474 (c) yrkande 5, 2004/05:MJ258 (s), 2004/05:MJ420

(s), 2004/05:MJ425 (fp) och 2004/05:N393 (kd) yrkande 15.

Miljöledningssystem, tillsyn, avgifter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om miljöledningssystem, tillsyn,

avgifter m.m. Jämför reservationerna 9 (kd, c) och 10 (v).

Motionerna

Motion 2003/04:MJ315 (kd) innehåller förslag om att regelverket bör ses

över så att eventuella hinder för kommuner och länsstyrelser att sänka

de årliga prövnings- och tillsynsavgifterna för miljöcertifierade företag

kan undanröjas. Motionärerna hänvisar till två domar angående nedsättning

av avgift.

I motion 2003/04:MJ341 (v) förespråkas nya direktiv för utvärdering av

miljöledningssystemen.

Förslaget i motion 2003/04:MJ370 (m) yrkande 8 tar sikte på behovet av

en förändrad tillsynsverksamhet. Enligt motionärerna bör en huvudregel

för avgiftsuttaget vara att avgift inte skall utgå för den näringsidkare

som vid kontroll fullföljt sina åligganden så att det inte finns något

att anmärka.

Enligt motion 2003/04:MJ388 (m) som avser kemikalietillsynen enligt

miljöbalken bör större flexibilitet iakttas vid påförande av

miljösanktionsavgift.

Motion 2003/04:MJ476 (m) yrkande 5 innehåller förslag om att miljömyndigheter

i första hand skall vara rådgivande. Bland annat förespråkas mindre

byråkrati och snabbare tillståndsbeslut samt avkriminalisering av enklare

förseelser. Vidare anförs att kraven på miljökonsekvensutredningar inte

är anpassade till regionala skillnader och att sanktionsavgifternas

storlek inte står i proportion till förseelserna.

Enligt motionerna 2003/04:N248 (m) yrkande 2 och 2004/05:N305 (m) yrkande

6 bör riksdagen begära att regeringen lägger fram förslag till ändring

av miljöbalken så att respekten för äganderätten säkras. Bland annat

uppmärksammas frågor om krav på skriftlig beskrivning av företags

miljöledningssystem och på miljökonsekvensbeskrivningar samt

miljösanktionsavgifter.

Motion 2004/05:MJ348 (m) innehåller förslag om att se över systemet med

miljösanktionsavgifter där en konsekvensanalys enligt proportionalitetsprincipen

är nödvändig.

I motion 2004/05:MJ400 (m) vänder sig motionären mot avgiftsnivån och

vill även införa större möjligheter att avstå från att ta ut avgifter.

Slutligen innehåller motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 46 förslag om

att tillsynsmyndigheterna bör acceptera de miljöredovisningar som krävs

för certifiering enligt ISO 14001 och EMAS.

Utskottets ställningstagande

Enligt förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn

enligt miljöbalken får en miljödomstol eller förvaltningsmyndighet i

det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet

eller annan särskild omständighet, sätta ned eller efterskänka en avgift

som har beslutats med stöd av samma förordning. De myndigheter som enligt

förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt

ansvar för tillsynsvägledning får på samma grunder och inom sina

ansvarsområden meddela föreskrifter om nedsättning eller efterskänkning av

avgift.

Miljöbalkskommittén har i sitt betänkande, Miljöbalken under utveckling,

ett principbetänkande (SOU 2002:50), bedömt att införandet av

miljöledningssystem knappast leder till ett minskat behov av resurser för

myndigheternas tillsyn. Om tillsynsavgiften skall fördelas utgående

från vilka myndighetsresurser som tas i anspråk finns det alltså för

närvarande inte någon anledning att tillämpa lägre avgifter för

verksamheter med miljöledningssystem.

De domar från Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, som nämns i en av

motionerna, 2003/04:MJ315 (kd), tydliggör i viss utsträckning förutsättningarna

för nedsättning av tillsynsavgiften. Domstolen anförde i den senaste av

de två domarna (den 24 april 2003 i mål nr M 2426-01) att utgångspunkten

är att myndigheternas kostnader för sin tillsyns- och prövningsverksamhet

enligt miljöbalken skall täckas av avgifter (se prop. 1997/98:45 del 1,

s. 516). En viss schablonisering vid utformningen av avgiftsförordningen

har ansetts vara nödvändig (a. prop. del 2, s. 288). Avgiften skall

täcka både direkta och indirekta kostnader. Detta innebär att avgiften

omfattar poster som inte är direkt knutna till prövningen eller tillsynen

i det enskilda fallet. För nedsättning av avgiften med hänsyn till det

individuella tillsynsbehovet bör det krävas att tillsynsbehovet väsentligt

avviker från vad som är normalt i branschen. Att ett företag är anslutet

till EMAS, certifierat enligt ISO 14001 eller kvalitetssäkrat enligt

andra liknande system medför inte i sig att tillsynsbehovet kan antas

vara mindre eller att avgiften skall sättas ned (jfr SOU 2002:50 s.

210). I det aktuella fallet hade länsstyrelsen uppgett att den under år

2000 av resursskäl inte har utövat någon tillsyn över bolagets anläggning

som svarar mot den debiterade avgiften, men att länsstyrelsen under år

1999 genomfört en omfattande tillståndsprövning. Med hänsyn till att

avgiften för prövning och tillsyn grundas på en viss schablonisering

ansåg domstolen att det inte kan krävas att avgiften varje år skall

svara mot myndighetens kostnader för prövning och tillsyn i det enskilda

fallet det året. På sikt måste dock avgifterna stå i rimlig proportion

till de kostnader som myndigheten har. Den omständigheten att en myndighet

under flera år inte utövar någon tillsyn över en verksamhet bör därför

enligt domstolen kunna utgöra en sådan särskild omständighet som kan

läggas till grund för en nedsättning av avgiften. I förvarande fall

hade länsstyrelsen under år 1999 tillståndsprövat bolagets verksamhet

och torde därvid (enligt domstolens bedömning) ha åsamkats kostnader

som överstiger avgiften för prövning och tillsyn. Den omständigheten

att länsstyrelsen under det därpå följande året, år 2000, inte utfört

ett tillsynsarbete som bedöms motsvara det belopp som har debiterats

utgjorde därför enligt domstolen inte skäl för nedsättning av avgiften.

I september 2003 infördes en åtalsprövningsregel i miljöbalken (prop.

2002/03:54). Denna regel (29 kap. 11 § tredje stycket MB) medför att

när miljösanktionsavgift kan åläggas och gärningen inte kan förväntas

föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas endast om det är

påkallat från allmän synpunkt. Regeln leder till att många av de mindre

allvarliga överträdelser som tidigare omfattades av miljösanktionsavgift

inte förs till åtal. Ärenden om t.ex. för sent inlämnade miljörapporter

och sådana ärenden om underlåtna anmälningar där underlåtenheten inte

medfört någon risk för hälso- och miljöskyddet kan skrivas av på grund

av att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt. Enligt vad utskottet

har erfarit har Regeringskansliet inte fått några indikationer på att

ytterligare förändringar efterfrågas i denna del.

I direktiven till Miljöbalkskommittén har angetts att kommittén skall

hämta in myndigheters, organisationers och enskildas erfarenheter av

hur tillsynen fungerar och de allmänna hänsynsreglernas roll i sammanhanget.

Verksamheter som är registrerade enligt EU:s system för miljöstyrning

och miljörevision, EMAS, bedriver en aktiv och offentlig intern

miljöstyrning och miljörevision. Kommittén skall närmare följa upp hur

tillsynsarbetet enligt miljöbalken över miljöfarlig verksamhet kommer

att påverkas av att verksamheter är anslutna till EMAS eller Internationella

Standardiseringsorganisationens system ISO 14001. Förhållanden som skall

undersökas är vilken långsiktig inverkan på tillsynsbehovet och

tillsynsavgiften som detta kan medföra och vilka samordningsmöjligheter

mellan å ena sidan tillsyn och å andra sidan miljöledningssystemen EMAS

och ISO 14001 som föreligger. I detta ingår även en redovisning av de

ekonomiska konsekvenserna för tillsynsarbetet av ett förändrat tillsynsbehov.

I principbetänkandet Miljöbalken under utveckling (SOU 2002:50 s. 206)

konstaterar kommittén att det finns förutsättningar att samordna

tillsynsarbetet och arbetet med miljöledningssystem. Det är framför allt

verksamhetsutövarna som har de möjligheterna eftersom det bara är

verksamhetsutövaren själv som har full insyn i både miljöledningssystemet

och den myndighetsstyrda tillsynen. Myndigheter har bara insyn i

miljöledningssystemet i de delar som verksamhetsutövaren bestämmer eller,

när det gäller EMAS, i den offentliga miljöredovisningen. Det finns

inget som hindrar att verksamhetsutövaren väljer att för sitt kontrollprogram

föreslå samma mätmetoder, tidsperioder och andra uppföljningsrutiner

som förutsätts för miljöledningssystemet. Möjligheterna till detta slag

av samordning av arbetet understryks också i Naturvårdsverkets handböcker

om egenkontroll och operativ tillsyn. Både miljöledningssystem och

myndighetstillsyn utformas individuellt beroende på förutsättningarna

och behoven i det enskilda fallet. Kommittén har inte funnit att det

finns behov av några nya generella regler för egenkontroll eller

myndighetstillsyn i syfte att nå ökad samordning.

Miljöbalkskommitténs delbetänkande Miljöbalkens sanktionssystem och

hänsynsregler (SOU 2004:37) har remitterats och en proposition planeras

till hösten 2005. Propositionen kan antas komma att innehålla lagförslag

avseende framför allt straff, miljösanktionsavgifter och allmänna

hänsynsregler.

Samtliga motionsförslag är i en eller annan form föremål för beredning,

och utskottet vill inte föregripa kommande ställningstaganden. Utskottet

avstyrker därför förslagen i motionerna 2003/04:MJ315 (kd), 2003/04:MJ341

(v), 2003/04:MJ370 (m) yrkande 8, 2003/04:MJ388 (m), 2003/04:MJ476 (m)

yrkande 5, 2003/04:N248 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ348 (m), 2004/05:MJ400

(m), 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 46 och 2004/05:N305 (m) yrkande 6.

Tillståndspliktens omfattning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om tillståndspliktens omfattning.

Motionerna

Motion 2004/05:MJ346 (kd) innehåller förslag om en översyn av miljöbalken

vad gäller kraven på prövning av transportverksamheter. Motionären anser

att miljödomstolarna bör ges möjlighet att pröva transportverksamheter

som sådana, inte enbart infrastrukturen för dessa. I motion 2004/05:MJ528

(kd) yrkande 4 lämnas förslag om att definitionen av miljöfarlig verksamhet

bör utökas till att även omfatta vissa typer av tjänsteverksamhet (ej

preciserat vilka).

Utskottets ställningstagande

Beträffande vilka verksamheter som är tillståndspliktiga enligt MB finns

det skäl att inledningsvis peka på att det i 9 kap. 1 § MB ges en

legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig verksamhet

avses enligt denna definition bl.a. vissa utsläpp och föroreningar samt

användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan

medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus,

joniserande eller icke-joniserande strålning eller annat liknande.

Bestämmelserna i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller bemyndigande för regeringen

att meddela föreskrifter om tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig

verksamhet och om prövningsmyndigheter. Med stöd av detta bemyndigande

har regeringen utfärdat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet

och hälsoskydd, vari bl.a. anges i vilken omfattning som miljöfarliga

verksamheter m.m. är tillståndspliktiga enligt MB. Förordningen är för

närvarande föremål för en genomgripande översyn. Regeringsbeslut i frågan

är planerat till någon gång under 2005.

Angående prövning av vissa transporter (förslag i motion MJ346) finns

det skäl att något uppmärksamma Högsta domstolens dom i Mål nr T 2223-03

meddelad i Stockholm den 21 juni 2004. Högsta domstolen ansåg bl.a. att

det [med dagens lagstiftning] inte är rimligt att kräva att den som har

ansökt om tillstånd till miljöfarlig verksamhet i tillståndsärendet

skall redovisa och ansvara för miljökonsekvenserna för långväga transporter

när dessa rör sig på stort avstånd från anläggningarna i fråga och där

endast utgör en liten del av den totala trafiken och olägenheterna från

denna. Miljöbalkens reglering och lagmotiven till denna ger enligt Högsta

domstolen inte heller stöd för att det normalt skulle vara påkallat att

meddela sådana villkor i ett tillståndsbeslut för en miljöfarlig verksamhet

som skulle innebära ett slags indirekt reglering av transportsektorn,

t.ex. särskilda avgaskrav på lastbilar och fartyg. I den mån hänsyn

till hälsa och miljö kräver att åtgärder vidtas inom transportsektorn

finns det enligt domstolen möjlighet att rikta sådana anspråk mot bl.a.

väghållare, fordonstillverkare, drivmedelsproducenter och fordonsägare.

Utskottet vill inte föregripa beredningen inom Regeringskansliet och

finner inte tillräckliga skäl för att nu ställa sig bakom förslagen i

kd-motionerna 2004/05:MJ346 och 2004/05:MJ528 yrkande 4 och avstyrker

dem därför.

Miljökvalitetsnormer m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om miljökvalitetsnormer m.m. Jämför

särskilt yttrande 2 (v).

Motionerna

I motion 2004/05:MJ391 (v) yrkande 1 lämnas förslag om att Miljöbalkskommittén

bör få tilläggsdirektiv för att utreda hur uppfyllandet av

miljökvalitetsnormerna

skall förhålla sig till annan form av lagstiftning - i syfte att dels

klara miljökvalitetsnormerna, dels underlätta för länsstyrelser och

kommuner vid handläggning av planeringsärenden. Motion 2004/05:MJ393

(v) innehåller förslag om att regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till distinkt definition av begreppet långsiktigt hållbar

utveckling.

Utskottets ställningstagande

I regeringens skrivelse 2003/04:129 En svensk strategi för hållbar

utveckling - ekonomisk, social och miljömässig redogör regeringen för

sin vision om en hållbar utveckling och dess utgångspunkter. Hållbar

utveckling anges vara ett övergripande mål för regeringens politik. Det

anses innebära att alla politiska beslut skall utformas på ett sätt som

beaktar de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna i ett

längre tidsperspektiv. I skrivelsen framgår att miljömålen "beskriver

den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö och dess natur- och

kulturresurser som är hållbara på lång sikt och preciserar därigenom

kraven på den ekologiska dimensionen för att hållbar utveckling skall

kunna uppnås". I strategin finns också målen för en hållbar ekonomisk

tillväxt och konkurrenskraft, social sammanhållning, välfärd och trygghet

m.m. Utveckling inom samtliga dessa områden måste gå hand i hand och

inte ske på bekostnad av varandra. Regeringen avser att revidera strategin

under 2006. En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att precisera

begreppet hållbar konsumtion när det gäller hushållen samt att föreslå

en handlingsplan med åtgärder för hur en ekologiskt, socialt och ekonomiskt

hållbar konsumtion skall uppnås (Kommittédirektiv 2004:37). Uppdraget

som gått till Stefan Edman kommer enligt vad utskottet har erfarit att

redovisas den 7 juni 2005.

Samtidigt med miljökvalitetsnormerna infördes åtgärdsprogram som ett

instrument för att uppfylla dessa. Ett sådant program skall tas fram så

snart det visar sig att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls och innehålla

de åtgärder som behöver vidtas för att normen skall kunna uppfyllas.

Åtgärdsprogram riktar sig till kommuner och myndigheter som skall vidta

de åtgärder som följer av programmet. Åtgärdsprogram ger inga nya

befogenheter utan skall genomföras med de verktyg som kommuner och

myndigheter har till sitt förfogande.

En särskild utredare (Utredningen om åtgärdsprogram, M 2004:05, se dir.

2004:170) skall analysera åtgärdsprogrammens förutsättningar att

uppfylla miljökvalitetsnormer på olika områden och se över möjligheterna

att göra sådana program bättre och mer effektiva. Utredaren skall lämna

förslag på författningsändringar i den mån sådana behövs. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 31 oktober 2005. En utgångspunkt

för analysen och översynen skall vara de nyligen genomförda förändringarna

i miljöbalken av bestämmelserna om miljökvalitetsnormer, vilka innebär

ett utökat tillämpningsområde för sådana normer. Åtgärdsprogram skall

vara det huvudsakliga redskapet för att uppfylla miljökvalitetsnormerna,

varför särskild vikt bör läggas vid att bestämmelserna om programmen

är tydliga och enhetliga. Utredaren skall vidare bl.a. klarlägga

förhållandet mellan åtgärdsprogram och kommunala översiktsplaner, detaljplaner

och områdesbestämmelser och överväga om en starkare koppling mellan

dessa instrument kan medföra sådana effektivitetsvinster att det motiverar

förändringar av det nuvarande regelverket.

Miljöbalkskommittén redovisar i sitt betänkande Alternativ för miljöbalkens

prövningsorganisation (SOU 2004:38) att man avser att fortsätta det

utredningsarbete som påbörjats beträffande regelsystemet för

miljökvalitetsnormer. I ett tidigare delbetänkande (SOU 2002:107) har man lämnat

vissa principförslag om förhållandet mellan prövningen av enskilda

verksamheter och miljökvalitetsnormer. Man avser att arbeta vidare med

denna fråga och även undersöka om det finns anledning till ytterligare

förändringar i miljöbalken för att underlätta arbetet med miljökvalitetsnormer.

Remissvaren på Miljöbalkskommitténs betänkande Alternativ för miljöbalkens

prövningsorganisation (SOU 2004:38) bereds inom Regeringskansliet och

kan enligt därifrån inhämtade uppgifter mynna ut i tilläggsdirektiv

till kommittén eller i särskilda utredningsdirektiv. I kommitténs uppdrag

ingår att överväga och redovisa vilka lagstiftningsåtgärder som behövs

för att uppnå en så effektiv och smidig samordning som möjligt mellan

plan- och bygglagen och miljöbalken m.fl. lagar.

Även PBL-kommittén har behandlat frågor om miljökvalitetsnormer. Kommittén

har bl.a. anfört att det är angeläget med närmare utredningar om framför

allt hur miljökvalitetsnormer skall kunna genomföras i praktiken och

vilken betydelse som normerna därvid skall ha vid beslutsfattande enligt

både MB och PBL.

Utskottet konstaterar att de frågor som uppmärksammats i motionerna är

föremål för beredning. Syftet med motionerna får härigenom anses vara

uppfyllt. Utskottet avstyrker förslagen i v-motionerna 2004/05:MJ391

yrkande 1 och 2004/05:MJ393.

Vissa produktfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om vissa produktfrågor. Jämför

reservation 11 (kd).

Motionen

Motion 2004/05:MJ528 (kd) yrkande 6 innehåller förslag om att det bör

utredas vilka möjligheter som finns att tydligare lyfta fram produktfrågorna

i samband med miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsansökningar,

tillsyn för miljöfarlig verksamhet samt miljörapporter.

Utskottets ställningstagande

Från Regeringskansliet har utskottet inhämtat att regeringen bedriver

ett arbete med att utveckla en integrerad produktpolitik på EU-nivå.

Målet för politiken anges vara att minska den negativa belastningen på

miljön och människors hälsa som produktionen och konsumtionen av varor

och tjänster ger upphov till. Politiken omfattar såväl varor som tjänster.

Kommissionen har tillsatt formella arbetsgrupper, där Sverige genom

Naturvårdsverket ingår i en grupp som skall ta fram en strategi för

produktinformation. Den nationella strategin för hållbar utveckling är

föremål för revidering. Hållbar konsumtion och produktion uppges komma

att bli en viktig del i strategin.

Naturvårdsverket har ett uppdrag att se över de viktigaste produktrelaterade

verktygen, bl.a. lagstiftning/tillsyn, miljömärkning och miljöledning.

Uppdraget skall redovisas våren 2006.

Utskottet som inte vill föregripa kommande överväganden med anledning

av Naturvårdsverkets uppdrag avstyrker förslaget i motion 2004/05:MJ528

(kd) yrkande 6.

Tillsyn över enskilda avlopp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om tillsyn över enskilda avlopp.

Jämför reservation 12 (fp, mp).

Motionen

I motion 2004/05:MJ371 (mp, fp) yrkande 21 förespråkas en utredning av

möjligheterna att stärka de lokala tillsynsmyndigheternas arbete med

enskilda avlopp. Motionärerna anser att lagstiftningen är effektiv mot

den här typen av punktutsläpp. Men de anser att tillsynsmyndigheterna

inte har tillräckliga resurser för att hitta alla avlopp och utfärda

förelägganden mot fastighetsägarna. Långsiktigt anser de att verksamheten

skulle kunna vara självfinansierande eftersom miljö- och hälsoskyddsnämnderna

kan ta ut avgifter för att utfärda tillstånd till avlopp. Men innan

avgifterna kan tas ut krävs ett omfattande inventerings- och förberedelsearbete.

Utskottets ställningstagande

Motionen behandlar tillsynsmyndigheternas resurser, vilket framför allt

är en budgetfråga. Det förtjänas att i detta sammanhang påpeka att

Naturvårdsverket i regleringsbrevet för 2004 bl.a. fick i uppdrag att

utarbeta allmänna råd om enskilda avlopp. Denna del av uppdraget skulle

ha redovisats senast den 1 april 2005. Verket skall i detta sammanhang

även belysa behovet av sådana regeländringar som verket inte får besluta

om. Naturvårdsverkets redovisning har ännu inte inkommit till

Regeringskansliet. Verket har begärt anstånd med ingivandet av sin redovisning.

Utskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena och avstyrker

motion 2004/05:MJ371 (mp, fp) yrkande 21.

Naturgas

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om naturgas. Jämför reservation 13

(v, mp).

Motionen

Förslaget i motion 2004/05:N307 (mp) yrkande 2 innebär att regeringens

prövning enligt MB och enligt naturgaslagen av ansökningar om nya

ledningar skall ta full hänsyn till konsekvenserna för klimatpolitiken.

Motionärerna anför att ett ja eller nej till en mellansvensk ledning

handlar om ja eller nej till ett utsläpp på ända upp till en miljard

ton koldioxid, varför det klimatstrategiska målet att halvera utsläppen

av växthusgaser till år 2050 blir i det närmaste omöjligt.

Utskottets ställningstagande

Enligt 1 § naturgaslagen (2000:599) får en naturgasledning inte byggas

eller användas utan tillstånd (koncession) av regeringen. Åtgärder för

att bereda plats för en naturgasledning, såsom sprängning, schaktning,

skogsavverkning, markberedning eller liknande åtgärder, får inte vidtas

innan koncession har meddelats. Vid prövning av frågor om meddelande av

koncession skall enligt 6 § bestämmelserna i 2-4 kap., 5 kap. 3 § och

16 kap. 5 § MB tillämpas. En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en

ansökan om koncession. När det gäller förfarandet, kraven på

miljökonsekvensbeskrivningen samt planer och planeringsunderlag gäller 6 kap.

MB. Vad som där sägs om tillståndsmyndighet skall gälla regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

Genom naturgaslagen har riksdagen gett regeringen uppgiften att ta

ställning till frågor om koncession och gett riktlinjer för bl.a. hur

miljökonsekvenser skall beaktas. Enligt utskottets mening bör det inte

göras ändringar i detta. Förslaget i motion 2004/05:N307 (mp) yrkande

2 avstyrks därför.

Skyddet för vissa områden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om skyddet för vissa områden. Jämför

reservation 14 (m).

Motionerna

I motion 2004/05:MJ337 (m) yrkande 4 finns ett förslag om en översyn av

regelverket kring markanvändning. Motionären anser att skyddsbestämmelser

utgör stora begränsningar för markanvändning och utkomstmöjligheter.

Motion 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 29 innehåller förslag om att

naturvårdslagstiftningen skall tillämpas så att inga skyddsvärda områden

faller utanför på grund av sin storlek. Motionärerna anför att skyddsvärda

områden i storleksordningen 5-20 ha i praktiken står helt utan skydd,

eftersom de oftast faller utanför gränserna för biotopskyddsinstitutet

respektive naturreservatsskyddet.

Utskottets ställningstagande

Biotopskyddsbestämmelser infördes i naturvårdslagen 1992 för att förenkla

processen för att skydda små områden. Naturvårdsverket redovisade i

december 2003 till regeringen ett uppdrag att i samverkan med Skogsstyrelsen

analysera och redovisa i vilken mån regelverket eller den praxis som

har utvecklats vid tillämpningen av de olika skyddsinstrumenten

naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal utgör ett hinder för ett

effektivt genomförande av ett långsiktigt skydd av skogsmark.

Regeringen anför i proposition 2004/05:150 Svenska miljömål - ett

gemensamt uppdrag att bestämmelserna har visat sig vara effektiva och

framgångsrika, men kan behöva utvidgas för att möjliggöra att fler hotade

miljöer och arter inkluderas och att det uppställda delmålet nås.

Regeringen pekar på att Naturvårdsverket har föreslagit vissa utökningar

i förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken (Biotopskydd

för vattenanknutna biotoper, rapport 5262, dnr M2003/23/Na). Förslaget

innebär bl.a. att också kommunerna får bemyndigande att tillämpa

biotopskyddsbestämmelserna för att skydda små bäckfåror. Naturvårdsverket

föreslår vidare att miljöbalken ändras så att ansvarig myndighet får

möjlighet att utfärda dispenser. Förslaget har remissbehandlats och

bereds inom Regeringskansliet och regeringen avser att återkomma i denna

fråga.

Utskottet vill inte föregripa kommande övervägande och avstyrker motionerna

2004/05:MJ337 (m) yrkande 4 och 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 29.

Frågor om nationalparker och naturreservat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

vissa frågor om naturreservat m.m.,

mark för reservatsbildning, jämför reservation 15 (kd),

naturskyddsförrättning, jämför särskilt yttrande 5 (kd) och

förvaltning av naturreservat, jämför reservationerna 16 (m, fp, kd, c)

och 17 (mp).

Vissa frågor om naturreservat m.m.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ248 (s) föreslås att resurser för inköp av mark till

naturreservat i viss utsträckning skall kunna tas i anspråk för ökade

administrationskostnader med direkt samband med dessa.

Motion 2004/05:MJ524 (c) yrkande 2 innehåller förslag om att berörd

markägare vid planering av naturreservat tidigt skall involveras i

planeringsprocessen. Enligt förslaget i motionens yrkande 3 skall markägare

som berörs av planerade naturreservat i första hand erbjudas

omarronderingsmöjligheter. Slutligen innehåller yrkande 4 förslag om att, i

samband med nya naturreservat i ett område, konsekvensanalyser för

berörda markägare skall göras.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 2004/05:MJU3 redovisade utskottet att man inhämtat att

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län har inventerat

statens skogar och pekat ut områden med höga naturvärden. Med anledning

av att frågan är kontroversiell har Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i

Norrbotten och Sveaskog AB haft samråd om hur dessa skogar skall hanteras

i framtiden. Samrådet om prioritering av vilka marker som skall skyddas

och lämpliga former för skyddet inleddes i början av april 2004. Sedan

dess har arbetsgruppen haft flera möten och även gjort gemensamma

skogsbesök. Utgångspunkten har varit det av riksdagen beslutade arealmålet

om 320 000 hektar reservat på produktiv skogsmark i Sverige. Sveaskog

har i Norrbotten ca 1 500 000 hektar produktiv skogsmark. Av dessa har

126 000 hektar vid inventeringen visat sig ha höga naturvärden. Dessa

arealer har i arbetet delats upp i två grupper, dels de som bör bli

naturreservat, ca 30 000 hektar, dels de som kan hanteras enligt Sveaskogs

miljöpolicy, ca 33 000 hektar. I den senare gruppen utgörs 24 000 hektar

av beslutade ekoparker. Det gemensamma arbetet med att kategorisera de

återstående 63 000 hektaren fortsätter under hösten. Parterna enades i

mitten av juni 2004 om principerna för förvaltningen. Enligt samrådsprinciperna

kommer betydande arealer att hanteras i enlighet med Sveaskogs miljöpolicy

medan andra stora områden föreslås bli naturreservat. Kategoriseringen

av återstående områden kommer att ske i enlighet med den strategi för

långsiktigt skydd av skogsmark som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen

håller på att ta fram. Arbetsgruppen kommer att sortera och gruppera de

aktuella skogarna i fyra grupper så att klarhet skapas om den vidare

hanteringen i olika kategorier, dvs. skogar som bör bli reservat utifrån

ett nationellt perspektiv, skogar som blir eko-parker, skogar som ges

ett frivilligt skydd eller sköts med särskilda hänsyn och skogar som

kan brukas med generella hänsyn. Utskottet har även erfarit att

Naturvårdsverket och Sveaskog träffat avtal om hur och när, inklusive på

vilka villkor, Sveaskog skall ställa bytesmark till förfogande i samband

med reservatsbildning.

Enligt utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl för att ställa

sig bakom motionsförslagen. Därmed avstyrks förslagen i motionerna

2003/04:MJ248 (s) och 2004/05:MJ524 (c) yrkandena 2-4.

Mark för reservatsbildning

Motionen

I motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 36 lämnas förslag om att staten

inte skall betala ersättning för avsättningar på statens mark. Motionärerna

anser att om stora områden skall undantas från traditionellt skogsbruk

bör detta i första hand ske på statens mark så att den privata äganderätten

bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras.

Utskottets ställningstagande

Liknande förslag behandlades av utskottet i betänkande 2004/05:MJU3.

Bland annat med hänvisning till den till våren 2005 aviserade propositionen

om miljökvalitetsmålen ansåg utskottets majoritet att de aktuella

motionsförslagen inte skulle föranleda något särskilt uttalande från

riksdagens sida. Mot detta reserverade sig ledamöterna från m, fp, kd,

c, mp i en gemensam reservation (res. 89). De ansåg att en större andel

av avsättningarna bör ske genom frivilliga åtaganden och att skyddsformen

naturvårdsavtal, där staten och markägaren tar ett gemensamt ansvar för

naturvården, bör utnyttjas i betydligt större utsträckning än i dag. De

föreslog att detta skulle ges regeringen till känna. Vid omröstningen

i kammaren kom reservationen att vinna.

I proposition 2004/05:150 Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag anför

regeringen nu att man mot bakgrund av att riksdagen tillkännagivit att

man anser att en större andel av avsättningarna bör ske genom frivilliga

åtaganden och att naturvårdsavtal bör utnyttjas i betydligt större

utsträckning än i dag anser att det behövs en översyn av hur de olika

naturvårdsverktygen bidrar till att uppfylla miljökvalitetsmålet Levande

skogar. Översynen bör även inkludera skogsbrukets frivilliga avsättningar

av skyddsvärd produktiv skogsmark. Det är viktigt att de olika befintliga

verktygen (naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal) och

att deras långsiktiga kostnadseffektivitet värderas i ett samhällsekonomiskt

perspektiv. Underlag för en sådan översyn finns även i rapporten Regelverk

och praxis. Regeringen avser att initiera en sådan utvärdering och

återkomma till riksdagen i denna fråga.

Utskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena och avstyrker

därför förslaget i motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 36.

Naturskyddsförrättning

Motionen

I motion 2004/05:MJ272 (kd) föreslås att lagregler om naturskyddsförrättning

bör införas så att hanteringen av naturreservatsbildning kan ske enklare,

snabbare och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet

till.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisade i betänkande 2003/04:MJU16 att Lantmäteriverket

och Naturvårdsverket den 29 november 2000 inkom med en gemensam rapport

innehållande förslag till en ny lag om naturskyddsförrättning. Syftet

med förslaget är enligt rapporten att genom en lantmäteriförrättning

lösa frågor om ersättning och inlösen i anslutning till beslut om

naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde och vattenskyddsområde.

Enligt förslaget skall lagen om naturskyddsförrättning utgöra ett

alternativt förfarande till de nu gällande bestämmelserna om ersättning

och inlösen i 31 kap. MB. I rapporten föreslås även vissa ändringar i

MB samt att anläggningslagen (1973:1149) ändras i syfte att jämställa

kulturreservat med naturreservat.

Enligt vad utskottet nu har erfarit från Regeringskansliet har förslaget

till lag om naturskyddsförrättning vid remissbehandlingen blivit kritiserat

då ett genomförande innebär att det skulle tillskapas två alternativa

förfaranden där olika instanser, fastighetsdomstol respektive miljödomstol,

kommer att pröva ett eventuellt överklagande samt då det saknas en

analys av vilken konkret effekt förslaget kan medföra för genomförandetiderna

vid inrättande av områdesskydd. I rapporten anför Naturvårdsverket och

Lantmäteriverket att det nu gällande förfarandet fungerar bra i

normalfallet.

Regeringen har mot denna bakgrund lagt ärendet ad acta. Regeringen avser

dock att inom ramen för arbetet med Lantmäteriverkets rapport 2002:9

Översyn av anläggningslagen återkomma med ett förslag om att i

anläggningslagen jämställa kulturreservat med naturreservat.

Enligt utskottets mening bör förslaget i motion 2004/05:MJ272 (kd) avslås.

Förvaltning av naturreservat

Motionerna

Enligt förslaget i motion 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 30 bör skötselplaner

för naturreservat ses över och vid behov revideras varje tioårsperiod.

I motion 2004/05:N11 (c, m, fp, kd) yrkande 7 lämnas förslag om att

markägare och turistföretagare bör kunna få utöva lokal förvaltning av

naturreservat.

Utskottets ställningstagande

I 3 § förordning (1998:1252) om områdesskydd m.m. har lagt fast att i

varje beslut om natur- eller kulturreservat skall ingå en skötselplan.

Enligt 22 § samma förordning får länsstyrelsen eller kommunen besluta

att en annan myndighet, juridisk person eller markägare som har

förutsättningar för att ha ett sådant ansvar skall förvalta ett naturreservat,

kulturreservat, naturminne eller djur- och växtskyddsområde. Länsstyrelsen

eller kommunen får återkalla ett sådant förordnande som den själv har

meddelat.

Enligt vad utskottet har erfarit är det enligt den styrning som regeringen

utövar en stående myndighetsuppgift att kontinuerligt se över befintliga

skötselplaner, inom ramen för de resurser som myndigheterna förfogar

över. Anslaget Åtgärder för biologisk mångfald (34:3) har under den

senaste 10-årsperioden (1996-2006) ökat från ca 190 miljoner kronor

till beräknade ca 1,9 miljarder kronor för 2006. Som en följd av detta

har under åren 1999 till 2003 fördelningen av medel för skötsel av

naturområden (inkluderar arbete med skötselplaner) från Naturvårdsverket

till länsstyrelserna ökat från ca 65 miljoner kronor till närmare 132

miljoner kronor.

Utskottet som konstaterar att gällande regler bl.a. ger kommuner och

länsstyrelser möjligheter att delegera förvaltningsansvaret finner inte

tillräckliga skäl för att gå motionärerna till mötes och avstyrker

förslagen i motionerna 2004/05:MJ434 (mp) yrkande 30 och 2004/05:N11 (c,

m, fp, kd) yrkande 7.

Vissa ersättningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om vissa ersättningsfrågor. Jämför

reservationerna 18 (m) och 19 (kd).

Motionerna

Motion 2003/04:MJ215 (m) yrkande 2 innehåller förslag om att

reservatsbildningar skall ersättas till marknadsvärde. Enligt 2004/05:MJ220

(c) bör ersättningsrätten för berörda i vattenskyddsområden tydliggöras.

Enligt motionären råder oklarhet om möjligheterna till ersättning. I

motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 34 lämnas förslag om att ändring av

miljöbalken som innebär att det i miljöbalken skall stadgas att ersättning

till markägare skall kunna utgå i sådana fall där utebliven ersättning

skulle framstå som klart stötande. Slutligen innebär förslaget i motion

2004/05:MJ524 (c) yrkande 1 att äganderätten skall stärkas genom att

ersättningen vid tvångsvisa ianspråktaganden skall motsvara marknadsvärdet.

Utskottets ställningstagande

När det gäller vattenskyddsområden vill utskottet inledningsvis peka på

att länsstyrelsen eller kommunen enligt 7 kap. 21 § MB får förklara ett

område som vattenskyddsområde till skydd för en grund- eller ytvattentillgång

som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. I

samma kapitels 22 § anges att länsstyrelsen eller kommunen skall meddela

sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter

som behövs för att tillgodose syftet med vattenskyddsområde. Syftet med

inrättande av vattenskyddsområden brukar ofta anges vara att ge garantier

för att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande skall kunna

användas för sitt ändamål. Framför allt är det fråga om dricksvattenproduktion.

I skyddsföreskrifter kan förbud meddelas mot exempelvis hantering av

petroleumprodukter och andra kemikalier, spridning av gödsel, spridning

av bekämpningsmedel, infiltration av hushållsspillvatten och kommunalt

dagvatten, industriell verksamhet, transport av farligt gods, anläggande

av vägar, bebyggelse, grävning, täktverksamhet, bad, båtfart och fiske.

Vidare kan länsstyrelse och kommun ålägga en markägare att upplåta

mark för stängsel och skyltar som behövs för att tillgodose syftet med

vattenskyddsområdet. Fastighetsägaren har rätt till ersättning på grund

av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående

markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras t.ex.

genom föreskrifter enligt 7 kap. 22 § om åtgärder och inskränkningar

som rör vattenskyddsområden.

Reglerna om ersättning i samband med ianspråktagande för vattenskyddsområden

motsvarar vad som allmänt sett gäller inom miljöbalkens område (se 31

kap. 4 § MB). Utskottet har vid flera tillfällen (se bl.a. betänkande

2003/04:MJU16) redovisat att utskottet och riksdagen i samband med 1991

års miljöpolitiska proposition uttalade sig om principerna för ansvaret

vid bevarandet av skyddsvärda områden m.m. (1990/91:JoU30 s. 255).

Regeringen kom därefter att hänvisa till dessa principer i motiven till

miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Uttalandet innebär

i korthet att ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden

inte får begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser

för intrångs- och inlösenersättningar. En princip, parallellt med

Polluter Pays Principle, borde utformas där förvaltande av naturen och

den biologiska mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och

som inte förutsätter statliga bidrag. Utskottet ansåg att alla har ett

ansvar för att bevara biologisk mångfald och att också det ekonomiska

ansvaret bör delas av alla. Med detta synsätt fordrades enligt utskottet

alltså regler, enligt vilka samhället till en viss grad kompenserar

markägare och andra rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a. naturvårdsskäl.

Miljöbalken kom i enlighet med uttalandena att i korthet innebära att

rätt till ersättning föreligger vid beslut om nationalpark, naturreservat,

kulturreservat, biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt föreläggande

och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §). Innebär ett

sådant beslut att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning

inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning

för intrånget. Ersättning betalas också vid vissa undersökningar och

vid föreläggande om stängselgenombrott m.m. En eventuell ersättning

skall emellertid alltid minskas med ett belopp som motsvarar vad

fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

Utskottet finner inte skäl att frångå dessa bedömningar och avstyrker

förslagen i motionerna 2003/04:MJ215 (m) yrkande 2, 2004/05:MJ220 (c),

2004/05:MJ498 (kd) yrkande 34 och 2004/05:MJ524 (c) yrkande 1.

Lokal förvaltning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokal förvaltning m.m. Jämför

reservation 20 (m).

Motionerna

Motion 2004/05:MJ337 (m) yrkande 1 innehåller förslag om försök med

lokalt inflytande. Förslaget gäller användningen av statlig mark och

vatten. I motionens yrkande 3 anser motionärerna bl.a. att ett system

med lokal förvaltning bör kunna prövas för småviltjakt, fiske och

skotertrafik.

Enligt förslaget i motion 2004/05:MJ454 (s) bör riksdagen besluta att

ändra terrängkörningslagen (TKL, lag 1996:1551) så att stycket i 2 §

som nu lyder: "För områden som avses i 1 § andra stycket får regeringen

föreskriva att sådana föreskrifter eller beslut om undantag får meddelas

om det finns synnerliga skäl." ändras så att slutet av meningen lyder

"om det finns särskilda eller synnerliga skäl". Den fråga som motionärerna

avser är körning (på snö) utanför allmän skoterled inom de 16

regleringsområdena.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har från Regeringskansliet erfarit att regeringen under år

2003 har gett Naturvårdsverket återrapporteringskrav att redovisa

insatser, resultat och lägesbeskrivning beträffande arbetet med att

utveckla och pröva nya metoder för bättre lokal delaktighet i arbetet med

skydd och vård av skyddade områden. Motsvarande gäller (enligt

återrapporteringskrav som lämnats under 2004) stärkandet av dialogen med

medborgarna och uppnåendet av god delaktighet vid utvecklandet av

naturvårdens arbetsformer. Regeringen (Miljö- och Näringsdepartementen)

har under år 2004 arrangerat en tankesmedja i Överkalix med tema hur

naturresursförvaltning och naturvård å ena sidan och lokal utveckling

och turism å andra sidan kan utvecklas till att ömsesidigt stödja

varandra. Regeringen avser att fortsätta att följa upp myndigheternas

arbete samt att driva på dessa i syfte att verkställa den politik som

redovisas i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik. Vidare avser regeringen

att fortsätta att försöka följa de processer och projekt på området som

pågår i olika delar av landet.

Regeringen gav i regleringsbrev för 2004 länsstyrelserna i fjällänen i

uppdrag att titta bl.a. på möjligheten att avgiftsfinansiera ledsystemen.

Länsstyrelserna redovisade uppdraget till regeringen den 31 december

2004 och det bereds nu i Regeringskansliet.

Naturvårdsverket har tagit fram nya allmänna råd för terrängkörning,

vilka gavs ut i januari 2005. Eftersom allmänna råd inte är bindande

har man i Regeringskansliet påbörjat en översyn av terrängkörningslagstiftningen

för att se vilka ändringar som behöver göras i det nuvarande regelverket

för att uppnå delmålen 1 (om skador på mark och vegetation) och 2 (om

buller) för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. I det sammanhanget

avser regeringen att komplettera terrängkörningsförordningen med ett

krav om terrängkörningsplaner.

Mot bakgrund av det pågående arbetet på området och med avvaktan på den

fortsatta beredningen avstyrker utskottet de förslag som lämnats i

motionerna 2004/05:MJ337 (m) yrkandena 1 och 3 och 2004/05:MJ454 (s).

Lokalisering av myndigheter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av myndigheter.

Motionerna

I motion 2004/05:MJ453 (s) lämnas förslag om lokalisering till Umeå av

kansliet för den organisation som skall ersätta ESO. Enligt motion

2004/05:MJ465 (s) bör Naturvårdsverket utlokaliseras från Stockholm.

Motion 2004/05:MJ492 (fp) innehåller ett förslag som förespråkar ett

marint forskningsinstitut i Simrishamn.

Utskottets ställningstagande

Angående det förstnämnda förslaget pågår det beredning inom Regeringskansliet.

Utskottet finner skäl att här liksom i betänkande 2002/03:MJU15 hänvisa

till de gällande principerna för beslut om utlokalisering av statliga

myndigheter. Utgångspunkten är att riksdagen kan förvänta sig att

regeringen underställer ärenden om lokalisering av statlig verksamhet som

är av större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse för

riksdagens bedömning och beslut. Självklart föreligger alltid möjligheten

för utskott och riksdag att göra bedömningen att det inte finns skäl

att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

Utskottet är inte berett att nu föreslå riksdagen några åtgärder med

anledning av motionerna 2004/05:MJ453 (s), 2004/05:MJ465 (s) och

2004/05:MJ492 (fp).

Miljöövervakning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om miljöövervakning. Jämför

reservation 21 (kd).

Motionen

Motion 2003/04:MJ357 (kd) innehåller förslag om att Hjälmaren, i likhet

med Vänern, Vättern och Mälaren, bör omfattas av det nationella ansvaret

för miljöövervakning.

Utskottets ställningstagande

Inom Naturvårdsverket pågår en översyn av hela miljöövervakningen som

bl.a. är föranledd av genomförandet av EU:s vattendirektiv. Ett förslag

till nya principer för miljöövervakningen på vattenområdet skall vara

klart i slutet av år 2005 och ett färdigt övervakningsprogram skall

lämnas till EU ett år senare. En frågeställning som skall analyseras

och tas ställning till inom ramen för denna översyn är vad som skall

omfattas av det nationella ansvaret för miljöövervakning.

Utskottet finner inte tillräckliga skäl för att nu gå motionärerna bakom

motion 2003/04:MJ357 (kd) till mötes.

Miljömärkning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om miljömärkning. Jämför särskilt

yttrande 4 (kd).

Motionen

I motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 15 krävs att regeringen lägger fram

förslag om hur ekonomiska styrmedel kan användas i syfte att öka andelen

miljömärkta arbetsmaskiner och motorer.

Utskottets ställningstagande

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat de ekonomiska

styrmedel som tillämpas i Sverige i dag samt lämnat en bedömning av

deras miljöstyrande effekt. Rapporten Ekonomiska styrmedel inom

miljöområdet - en sammanställning lämnades i juni 2003 (dnr M2003/2152/Hm).

Regeringen redovisar nu i proposition 2004/05:150 Svenska miljömål -

ett gemensamt uppdrag att man avser att tillsätta en utredning för att

ta ett samlat grepp om ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Syftet

skall vara att göra en grundläggande analys och utvärdering av ekonomiska

miljöstyrmedel sett med ett helhetsperspektiv. Utgångspunkten skall

vara en samhällsekonomiskt effektiv miljöstyrning. Utredningen skall

vid behov föreslå ekonomiska styrmedel som kan bidra till att så

kostnadseffektivt som möjligt medverka till att uppnå miljökvalitetsmålen

och sammanhängande delmål. När det gäller elcertifikatssystemet har en

utvärdering av systemet redan skett och regeringen anser att systemet

bör förlängas. Utredningen kommer inte att innehålla förslag till

förändringar av elcertifikatssystemet, men en analys av hur olika ekonomiska

styrmedel fungerar delvis parallellt med andra styrmedel på energiområdet

behövs enligt regeringen.

Utskottet finner att beredningen bör avvaktas och avstyrker förslaget

i motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 15.

Transport av farligt avfall

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om transport av farligt avfall.

Jämför reservation 22 (m, fp, kd, c).

Motionen

I motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 40 lämnas förslag om ändring av

15 kap. 10 § MB så att kommunernas möjlighet att besluta om ensamrätt

på transport av farligt avfall upphävs.

Utskottets ställningstagande

Kommunernas rätt att föreskriva att transport samt återvinning eller

bortskaffande av farligt avfall skall ske genom kommunens försorg, det

s.k. kommunala monopolet, regleras i 15 kap. 10 § MB och i 15 §

avfallsförordningen (2001:1063).

I Kretsloppspropositionen (prop. 2002/03:117) anförde regeringen att

den möjlighet som kommunerna har att genom ett utökat ansvar för transport,

återvinning och bortskaffande av farligt avfall skaffa sig ensamrätt

till avfallshanteringen bör upphöra. En förutsättning angavs dock vara

att det finns ett system som tillförsäkrar en god kontroll över flöden

av farligt avfall.

I december 2003 beslutade regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att

i samråd med Konkurrensverket utreda om det befintliga regelverket för

omhändertagande av farligt avfall är ändamålsenligt eller om nya åtgärder

behöver vidtas för att tillförsäkra en från miljösynpunkt god kontroll

över flöden av farligt avfall samt föreslå vilka förändringar som i så

fall behövs. Regeringens målsättning med en översyn är att kommunernas

möjlighet att skaffa sig ensamrätt till hanteringen av farligt avfall

bör upphöra i enlighet med vad som anförts i kretsloppspropositionen.

Naturvårdsverket

redovisade sitt uppdrag i september 2004. Verket tog inte ställning

till om "monopolet" för farligt avfall skall kvarstå eller om det skall

tas bort. Naturvårdverket konstaterar att regelverket i miljöbalken

innehåller de bestämmelser om hantering, ansvarsfördelning och kontroll

av farligt avfall som behövs för att få ett system som möjliggör en

från miljösynpunkt god kontroll av hur farligt avfall tas om hand. Det

som däremot kan förbättras är att tillämpningen av regelverket kan bli

effektivare. Naturvårdsverket konstaterar vidare bl.a. att för att stärka

tillsynen bör en miljösanktionsavgift för underlåtenhet att föra

anteckningar eller att upprätta årlig förteckning över mottaget farligt

avfall övervägas. Frågan bereds vidare av Naturvårdsverket i regeringsuppdrag

om översyn av bilaga till Förordningen om miljösanktionsavgifter (1998:950).

Utskottet har erfarit att Naturvårdsverkets rapport Det kommunala

monopolet för farligt avfall (redovisningen av det uppdrag som gavs i

september 2004) tillsammans med rapporten Marknaden för avfallshantering

(som utgör redovisning av ett annat uppdrag) för närvarande bereds inom

Regeringskansliet.

Även utskottet anser att den möjlighet som kommunerna har att genom ett

utökat ansvar för transport, återvinning och bortskaffande av farligt

avfall skaffa sig ensamrätt till avfallshanteringen bör upphöra. Utskottet

delar vidare regeringens uppfattning att en förutsättning för ett

avskaffande dock är att det finns ett system som tillförsäkrar en god

kontroll över flöden av farligt avfall.

Utskottet vill inte föregripa de kommande övervägandena och avstyrker

det i motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 40 intagna förslaget.

Havsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om havsfrågor. Jämför reservation

23 (fp, kd, mp).

Motionerna

I motion 2004/05:MJ369 (fp) yrkande 10 lämnas förslag om att ge

miljömyndigheterna det övergripande ansvaret för förvaltningen av havets

resurser. Motion 2004/05:MJ371 (mp, fp) yrkande 2 innehåller förslag om

tydligare ansvar för Östersjöfrågor. Bland annat efterlyses ett tydligare

ministeransvar för frågorna.

Utskottets ställningstagande

Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen (RF) är regeringens uppgift att styra

riket. I 7 kap. 1 § RF anges bl.a. att för beredning av regeringsärenden

skall finnas ett kansli i vilket ingår departement för skilda

verksamhetsgrenar och att regeringen fördelar ärendena mellan departementen.

Det ankommer således på regeringen att såväl fastställa politikområden

som ange deras utformning och innehåll.

Verksförordningen (1995:1322) ger regeringen rätt att utfärda föreskrifter

för myndigheter under regeringens verksamhetsområde. För Naturvårdsverkets

del gäller förordningen (2001:1096) med instruktion för Naturvårdsverket.

Det ankommer således på regeringen att i instruktionen ange de uppgifter

som den anser lämpligen bör ankomma på verket.

Havsmiljökommissionen har i sitt betänkande Havet - tid för en ny

strategi (SOU 2003:72) föreslagit att Naturvårdsverket bör få ett

övergripande ansvar för havsmiljön. Havsmiljökommissionens betänkande bereds

i Regeringskansliet som ett led i arbetet med att ta fram en havsmiljöstrategi.

Regeringen avser att under våren 2005 lägga fram en nationell

havsmiljöstrategi till riksdagen där Havsmiljökommissionens förslag behandlas.

Utskottet vill inte föregripa kommande överväganden och avstyrker

förslagen i motionerna 2004/05:MJ369 (fp) yrkande 10 och 2004/05:MJ371

(mp, fp) yrkande 2.

Vattenförsörjning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om vattenförsörjning m.m. Jämför

reservation 24 (kd, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 3 finns förslag om att

grushushållningsplaner

måste upprättas såväl på regional nivå som på nationell nivå. Enligt

motionären är två tredjedelar av grundvattnet beroende av grusåsar.

Enligt förslaget i motion 2004/05:MJ366 (c) yrkande 1 bör en ordentlig

miljöundersökning genomföras för att säkerställa framtida vattenförsörjning

i kommunerna runt Vättern.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 2002/03:MJU15 ansåg utskottet bl.a. för att inte föregripa

arbetet med genomförandet av ramdirektivet för vatten att ett liknande

förslag angående grushållningsplaner skulle avstyrkas. Med anledning av

direktivet har det numera i 5 kap. 11 § första stycket MB införts en

bestämmelse om att en länsstyrelse i varje vattendistrikt skall vara

vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön

i distriktet. För varje sådan myndighet skall det finnas en särskild

vattendelegation med uppgift att fatta beslut inom myndighetens

ansvarsområde. Delegationen får överlåta åt länsstyrelsen att utarbeta

förslag till miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner

och miljöövervakningsprogram samt genomföra åtgärdsprogram och

miljöövervakning, ansvara för samordningen inom delområden och fatta beslut

i frågor om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i övrigt.

Vattendelegationen får dock inte överlåta åt länsstyrelsen att fatta beslut

om miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner (se 37

c § förordning [2002:864] med länsstyrelseinstruktion).

Enligt 2 § lag (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

skall kommun sörja för eller tillse att allmän va-anläggning kommer

tillstånd bl.a. om det med hänsyn till hälsoskyddet, vattenförsörjning

och avlopp behöver ordnas i ett större sammanhang. Länsstyrelsen kan

förelägga kommunen att fullgöra sina skyldigheter.

Angående en motion som förespråkade en kartläggning av kommunernas

investeringar i va-nätet, varvid bl.a. framhölls att det fanns ett stort

behov av underhåll, förnyelse och förbättringar framhöll bostadsutskottet

i betänkande 1999/2000:BOU07 att det var fråga om verksamheter på det

kommunala planet och ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för

riksdagen att ta de initiativ som motionärerna önskade.

Enligt miljö- och jordbruksutskottets uppfattning får gällande regler

anses innebära att ansvaret för frågorna har fördelats på ett sätt som

innebär att det finns goda förutsättningar för att i förekommande fall

lösa de problem som motionärerna pekar på. Det framstår inte heller som

lämpligt att utskottet i denna fråga, som till stora delar handlar om

vilket ansvar som kommunerna tar för vattenförsörjningssituationen,

skulle ingripa på något sätt. Utskottet avstyrker därför förslagen i

motionerna 2003/04:MJ400 (kd) yrkande 3 och 2004/05:MJ366 (c) yrkande

1.

Kalkningsverksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om kalkningsverksamhet. Jämför

reservation 25 (kd).

Motionen

Motion 2004/05:MJ411 (c) yrkande 3 innehåller förslag om att riksdagen

som sin mening skall ge regeringen till känna den stora samhällsnytta

som kalkningsverksamheten utgör. Motionärerna anför bl.a. att kalkning

av mark, sjöar och vattendrag troligtvis är den miljövårdsåtgärd som

fått störst betydelse för återställning av förstörda ekosystem.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har tidigare aviserat att frågor om kalkning m.m. skulle

komma att behandlas i samband med regeringens redovisning till riksdagen

under år 2005 av den fördjupade utvärderingen av miljömålen.

I betänkande 2004/05:MJU1 föreslog utskottet i avvaktan på den kommande

propositionen om miljökvalitetsmålen att vissa motioner på området skulle

avstyrkas.

Regeringen redovisar nu i proposition 2004/05:150 Svenska miljömål -

ett gemensamt uppdrag som sin uppfattning att kalkningsverksamheten

behöver anpassas till en förändrad geografisk belastningssituation.

Naturvårdsverket skall därför ges i uppdrag att utarbeta nya riktlinjer

för kalkningsverksamheten för sjöar och vattendrag.

Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning att för sin del ta

något initiativ i frågan och avstyrker det i motion 2004/05:MJ411 (c)

yrkande 3 intagna förslaget.

Statsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om statsbidrag. Jämför reservation

26 (kd).

Motionen

I motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 1 finns ett förslag om att se över

möjligheterna att anpassa de olika former av statsbidrag som ges till

kommunerna så att de samlat ger mest miljönytta.

Utskottets ställningstagande

Boverket har i uppdrag att i samverkan med Energimyndigheten och

Naturvårdsverket analysera och konkretisera de åtgärdsförslag som rör en

ändrad lagstiftning vid ny- och ombyggnation samt införande av ekonomiska

incitament som Miljövårdsberedningen presenterat i en rapport om

energieffektivisering i bebyggelsen. Uppdraget skall resultera i konkreta

åtgärdsförslag och redovisas senast den 8 september 2005.

Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet 2005 i uppdrag att lämna förslag

på hur juridiska, ekonomiska och informativa styrmedel och verktyg kan

göras mer effektiva genom kombinationer av styrmedel som kompletterar

varandra och genom att motverkande effekter undviks. Arbetet skall

fokuseras på styrmedel och verktyg som syftar till att förändra konsumtions-

och produktionsmönster. Uppdraget skall utföras i samråd med andra

berörda myndigheter och redovisas senast den 30 juni 2006. Naturvårdsverket

fick i uppdrag i 2004 års regleringsbrev att ta fram en strategi för

hur arbetet med metodutveckling av ekonomiska konsekvensanalyser inom

miljöområdet skall bedrivas i fortsättningen. Uppdraget redovisades i

juli 2004 (NV rapport 5398) och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet vill inte föregripa den pågående beredningen och avstyrker

förslaget i motion 2004/05:MJ498 (kd) yrkande 1.

MHO-data

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om MHO-data.

Motionen

I motion 2004/05:MJ483 (c) finns ett förslag om att SMHI skall ges i

uppdrag att utan kostnad, via Internet, tillhandahålla sådana observationer

och MHO-data som är av betydelse för befolkningen i dess beslut om skydd

mot väderrelaterade skador.

Utskottets ställningstagande

SMHI:s verksamhet regleras i förordningen (1996:280) med instruktion

för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Institutet skall

kostnadsfritt tillhandahålla grundläggande väderobservationer. Dessa

finns bl.a. utlagda på SMHI:s hemsida. För specialprognoser kan myndigheten

ta ut avgift som skall täcka kostnader i verksamheten. Denna uppdragsverksamhet

och affärsverksamhet finansieras med dessa avgifter. Affärsverksamheten

bedrivs på kommersiella villkor på en helt eller delvis konkurrensutsatt

marknad. På Institutets hemsida anges ett flertal olika vädertjänster

på affärsmässig basis. En sådan, Bizmet Agri, erbjuder och levererar

branschanpassad väderinformation för bl.a. Sverige. Målgruppen för detta

besluts- och modellunderlag är enskilda jordbrukare, serviceorganisationer,

institutioner (växtrådgivning m.m.), skogsbruk och torvproducenter.

Den branschanpassade väderinformationen innehåller både uppmätta väderdata

och prognoser i olika former, allt från närmaste timmen upp till 10

dygn.

Utskottet har från Regeringskansliet erfarit att SMHI för närvarande

arbetar intensivt med att förbättra informationen på Internet med t.ex.

radarbilder, data från automatstationer och annan aktuell information

till allmänheten. SMHI är ålagd att med basverksamheten som grund bedriva

affärsverksamhet. Detta hindrar givetvis inte att SMHI lägger ut sina

varningar på Internet. Detta sker enligt från Regeringskansliet inhämtade

uppgifter redan i dag vid varje tillfälle, oavsett vilken typ av varningar

det rör. Kraftiga regn och därmed höga flöden har varit vanligare de

senaste åren och Internet ger en möjlighet att snabbt få ut information

till allmänheten. Det uppges inte alltid vara helt enkelt att göra

bedömningar och vidta mått genom att själva titta på radarbilder och

kurvor för någon punkt i närbeläget vattendrag. Det finns heller inte

mätningar överallt och den lilla bäcken intill det stora uppmätta

vattendraget kan uppvisa väldigt olika förlopp.

Enligt vad utskottet vidare har erfarit från Regeringskansliet är

räddningstjänsterna SMHI:s viktigaste kanal för beslutsfattande i fråga

om att skydda liv och egendom och SMHI räknar med att även i fortsättningen

förse dem med all tillgänglig information och stöd för att de skall

kunna göra det bästa möjliga i svåra situationer som t.ex. översvämningar.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte tillräckliga skäl för att gå

motionärerna bakom motion 2004/05:MJ483 (c) till mötes.

Flygförbud

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget angående vissa flygförbud. Jämför

reservation 27 (m).

Motionen

I motion 2004/05:MJ337 (m) yrkande 2 finns ett förslag som motsätter

sig flygförbud i fjällen. Motionären anför att ett förslag om flygförbud

i fjällområdet som tagits fram av Naturvårdsverket och Luftfartsverket

är ytterligare ett sätt att omöjliggöra företagsamhet och tillväxt.

Utskottets ställningstagande

Luftfartsverket och Naturvårdsverket har till regeringen lämnat skrivelsen

Förslag till förändringar i lagstiftningen vad avser flygverksamheten

i fjällområdet (dnr M2003/2995/Na). Skrivelsen är en komplettering till

de förslag om att minska buller från flygverksamheten som togs upp i

propositionen Svenska miljömål - Delmål och åtgärdsstrategier (prop.

2000/01:130) under delmål 2 till Storslagen fjällmiljö. Verken föreslår

ändring i terrängkörningsförordningen så att regeringen beslutar om

förbud mot start och landning med flygfarkoster i regleringsområdena A

och B, och länsstyrelserna ges möjlighet att ge dispens eller meddela

undantag för vissa områden. Även reglerna om överflygning på låg höjd

med hänsyn till naturvårdsintresset behöver förtydligas, enligt verken.

Regeringen redovisar nu i proposition 2004/05:150 Svenska miljömål som

sin avsikt att noga följa utvecklingen när det gäller buller från

luftfartyg i de områden som omfattas av delmål 2 (om buller) till Storslagen

fjällmiljö. Regeringen avser att införa en skyldighet för flygoperatörerna

att beträffande dessa områden redovisa uppgifter om den flygverksamhet

som där sker: exempelvis om antalet starter och landningar, start- och

landningsplatser samt färdväg. Rapporteringsskyldigheten vidtas i syfte

att klarlägga vilka flygverksamheter som sker i dessa områden och därmed

få en bättre bild av bullersituationen och utvecklingen beträffande

denna. Vägledande för hur rapporteringen skall utformas är enkelhet och

att företagen i möjligaste mån skall kunna använda redan existerande

information om antal flygningar t.ex. i företagens bokföring. Ett flertal,

elektroniska eller på andra sätt, möjligheter för rapportering skall

därmed övervägas i syfte att inte i onödan öka företagens administrativa

kostnader. Om det visar sig att behov föreligger avser regeringen att

senast 2007 återkomma med ytterligare åtgärder för att delmål 2 skall

kunna uppnås.

Mot den angivna bakgrunden finner utskottet inte skäl för att gå

motionärerna till mötes. Utskottet avstyrker därför det i motion 2004/05:MJ337

(m) yrkande 2 intagna förslaget.

Vissa rovdjursfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om vissa rovdjursfrågor. Jämför

reservation 28 (v).

Motionen

Motion 2003/04:MJ235 (v) yrkande 5 innehåller förslag om att regeringen

bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förändra

beslutsprocesser kring rovdjursfrågor så att berörda parter (bl.a. de

människor som lever nära djuren) involveras.

Utskottets ställningstagande

I betänkande 2003/04:MJU18 redovisade utskottet bl.a. att Naturvårdsverket

i en framställan till regeringen den 15 september 2003 (dnr 104-4970-03

Nf) föreslagit en rad ändringar i jaktförordningen för att underlätta

och effektivisera förvaltningen av de stora rovdjuren. Framställan

innehåller bl.a. förslag som gäller länsstyrelsernas beslutanderätt. När

länsstyrelserna beslutar om skyddsjakt med stöd av 27 § jaktförordningen

får länsstyrelserna varken besluta om att jakten får ske under hela

dygnet eller med hjälp av belysning. Detta hinder för länsstyrelserna

att i vissa fall besluta om behövliga undantag för att underlätta

skyddsjakt på björn och lo är enligt Naturvårdsverket inte ändamålsenligt

och bör tas bort. I 27 § regleras skyddsjakt på enskilds initiativ, dvs.

det förutsätter att en ansökan om skyddsjakt inkommit till länsstyrelsen

för att länsstyrelsen skall få besluta om skyddsjakt. Enligt Naturvårdsverket

är det inte ovanligt att ansökan är felaktig eftersom frågan om skyddsjakt

ofta väcks av någon organisation som inte är behörig att ansöka i

förvaltningslagens (1986:223) mening. Detta innebär i vissa fall att

länsstyrelsen måste avvakta en fullständig ansökan trots att det kan stå

klart att skyddsjakt är nödvändig och att frågan bör hanteras skyndsamt.

Länsstyrelserna har genom sina rovdjursansvariga god inblick i den

aktuella rovdjurssituationen och har därför ofta tidigt all relevant

information i en situation med allvarlig skada. Länsstyrelserna bör ha

de möjligheter att motverka skador av björn och lodjur som 7 § jaktlagen

medger. Enligt Naturvårdsverket bör därför de berörda länsstyrelserna

även kunna besluta om begränsad skyddsjakt på björn och lodjur på

myndighets initiativ.

Utskottet har nu erfarit att Naturvårdsverkets framställan fortfarande

bereds i Regeringskansliet. I avvaktan på att beredningen avslutas och

överväganden görs är utskottet inte berett att föreslå någon åtgärd med

anledning av motion 2003/04:MJ235 (v) yrkande 5.

Åtgärdsprogram

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om åtgärdsprogram. Jämför reservation

29 (v).

Motionen

Motion 2004/05:MJ391 (v) yrkande 2 innehåller förslag om att de

åtgärdsprogram som tagits fram för att klara miljökvalitetsnormerna i

Stockholm och Göteborg med avseende på kväveoxid och partiklar snarast

skall verkställas så att de fastställda tidsgränserna inte överskrids.

Utskottets ställningstagande

I förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft anges

miljökvalitetsnormer och tidsgränser för när normerna skall vara uppfyllda.

Regeringen har den 9 december 2004 fastställt åtgärdsprogram för Stockholm

och Göteborg avseende kvävedioxid och partiklar (PM 10) respektive

kvävedioxid. Åtgärdsprogrammen syftar till att uppfylla miljökvalitetsnormerna.

Det åtgärdsprogram som fastställts för Stockholms län medför enligt

regeringens bedömning att normen för kvävedioxid med stor sannolikhet

kommer att överskridas respektive att förutsättningar för att normen

för partiklar (PM 10) skall kunna klaras finns först några år efter

tidsgränsens utgång. Regeringen uppdrog därför åt Länsstyrelsen i

Stockholms län att upprätta förslag till kompletterande åtgärdsprogram

för att miljökvalitetsnormerna skall kunna uppfyllas inom länet.

Regeringen har vidare konstaterat en risk för att de åtgärder som

Länsstyrelsen i Västra Götalands län föreslog inte i tillräcklig omfattning

ger effekt på halten kvävedioxid i Göteborgsregionen så att normen kan

klaras inom tidsgränsen. Regeringen uppdrog därför åt Länsstyrelsen i

Västra Götalands län att upprätta förslag till kompletterande åtgärdsprogram

för att miljökvalitetsnormen för kvävedioxid skall kunna uppfyllas i

Göteborgsregionen.

De i åtgärdsprogrammen föreslagna åtgärderna skall enligt regeringens

beslut vara klara den 31 december 2005. Förslagen till kompletterande

åtgärdsprogram skall enligt samma beslut också vara klara vid denna

tidpunkt.

Mot denna bakgrund finner utskottet inte tillräckliga skäl för att ställa

sig bakom förslaget i motion 2004/05:MJ391 (v) yrkande 2 varför det bör

avslås.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. En effektivare miljöprövning, punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar

Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen samt antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken med de ändringarna att i slutet

av 6 kap. 5 § första stycket läggs till "På begäran av den som skall

upprätta en miljökonsekvensbeskrivning skall länsstyrelsen lämna besked

om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning. Beskedet

hindrar inte länsstyrelsen att senare kräva kompletterande redovisning.

" och i samma paragafs andra stycke direkt före sista meningen läggs

till "Beslutet skall fattas inom sex veckor från inlämnandet av ansökan,

om inte länsstyrelsen beslutar annat." samt att i 24 kap. 7 § som ett

andra stycke läggs till "En ansökan om sådan prövning som avses i första

stycket får även göras av en kommun i den utsträckning kommunen har

övertagit tillsynen med stöd av 26 kap. 3 § fjärde stycket. Har tillståndet

meddelats av länssstyrelsen, görs ansökan hos länsstyrelsen.",

2. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), med den ändringen

att i sjätte stycket efter orden "När det förutom" läggs till "enligt"

omedelbart före "detta kapitel",

3. lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för

utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,

4. lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

5. lag om ändring i väglagen (1971:948),

6. lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning

och avlysning av allmän farled och allmän hamn,

7. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

8. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

9. lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

10. lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

11. lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,

12. lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser

om vattenverksamhet.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ23 yrkandena 1 och

3-7, bifaller delvis proposition 2004/05:129 och avslår motion 2004/05:MJ23

yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöbalkskommittén lade redan 2003 fram sitt delbetänkande om enklare

miljöprövning. Först nu har regeringen samlat sig till att komma med

förslag som grundas på betänkandet.

Kommitténs förslag innebär att miljöprövningen förenklas och underlättas

i skedet från första myndighetskontakt till beslut i första instans.

Motivet var att dagens regelverk medför långa handläggningstider och

omfattande byråkrati vid tillståndsgivning. Förseningarna i arbetet med

att ta fram förslagen kan därför ha inneburit bl.a. att investeringar

som medfört bättre miljö och bättre samhällsekonomi uteblivit.

Det är emellertid tillfredsställande att kunna konstatera att regeringens

förslag till stora delar följer betänkandet.

På några punkter har vi en annan uppfattning än regeringen och föreslår

därför dels ändringar i förhållande till regeringens lagförslag, dels

att regeringen, i andra frågor, efter sedvanlig beredning återkommer

med förslag till riksdagen.

Angående lagtexten har vi följande synpunkter. Synpunkterna innebär

krav på riksdagsbeslut angående lagtexten.

I frågan om länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan föreslog

Miljöbalkskommittén att länsstyrelsen skall ha en tidsgräns för beslut

om en verksamhet har betydande miljöpåverkan. Regeringen har valt att

inte följa kommitténs förslag. Enligt vår mening borde ett beslut kunna

lämnas inom en inte alltför lång tid. Kommittén har i sitt betänkande

föreslagit en tidsgräns på sex veckor. Delvis relevanta invändningar

har kommit från remissinstanserna. Värt att ta fasta på är att det måste

klargöras under vilka förutsättningar länsstyrelsen skall få förlänga

tiden till dess beslut slutgiltigt fattas. Enligt vår mening är en

tidsgräns på sex veckor från inlämnande av ansökan till beslut rimlig.

Länsstyrelsen skall under denna tidsperiod ges möjlighet till förlängning

av tiden om kompletteringar måste inhämtas. Överskrids tidsgränsen skall

den sökande ha rätt till skadestånd. Skadeståndet skall ökas med

tidsutdräkten. Vi anser att riksdagen skall besluta att länsstyrelsens

beslut om betydande miljöpåverkan skall fattas inom sex veckor från

inlämnande av ansökan.

Kommittén föreslog angående bättre beslutsunderlag tidigt i processen

att länsstyrelserna på förhand skall lämna besked om

miljökonsekvensbeskrivningens

inriktning och omfattning för verksamheter och åtgärder som kan antas

medföra betydande miljöpåverkan. Regeringen föreslår i stället att

länsstyrelserna under samrådet skall verka för att miljökonsekvensbeskrivningen

får den inriktning och omfattning som behövs. Förändringen innebär att

i stället för att verksamhetsutövare från början får klart för sig vad

som gäller för en miljökonsekvensbeskrivning blir det ett flytande

rättsläge, där länsstyrelsen under processens gång kan tillföra krav

eller bedöma tidigare ställda krav som obehövliga. Ingetdera är bra.

Nya krav medför att tiden till beslut förlängs och ökade kostnader på

grund av tidsutdräkten i sig men också att nya underlag måste tas fram.

Bortsett från andra krav som uppfyllts betyder det att tid och pengar

lagts ned till ingen nytta. I en rättsstat är ett grundläggande krav

att man vet vad som gäller för ett godkännande när processen påbörjas.

Vi anser att 6 kap. 5 § miljöbalken skall utformas i enlighet med vad

vi nu har angett angående krav på länsstyrelserna att på förhand lämna

besked om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning för

verksamheter och åtgärder.

Enligt Miljöbalkskommittén bör en verksamhetsutövare bl.a. i frågor om

samråd frivilligt kunna betrakta sin verksamhet såsom om den har betydande

miljöpåverkan. Därmed skulle länsstyrelsen inte behöva fatta beslut om

detta. Regeringen har inte lämnat ett sådant förslag. Vi avstår från

att gå vidare med motionsförslaget i denna del (yrkande 2) eftersom

frågan först behöver utredas ytterligare.

I övrigt har vi följande synpunkter som innebär att vi vill att regeringen

skall ta fram nödvändiga förslag m.m.

Angående innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning m.m. anser vi att

de svenska kraven på miljökonsekvensbeskrivningar med fördel skulle

kunna harmoniseras med MKB-direktivet. Stora besparingar i prövningsprocessen

för såväl företag som myndigheter skulle därigenom kunna åstadkommas.

Det svenska prövningssystemet bör också anpassas till IPPC-direktivet

och helst omformas från att vara produktionsrelaterat till att vara

utsläppsrelaterat. På så sätt underlättas övergången till nya miljöverktyg

som handel med utsläppsrätter och miljökvalitetsnormer. Vi anser att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i de delar som vi

nu har angett.

I frågan om bättre beslutsunderlag tidigt i processen ansåg kommittén

även att kungörelse i målet eller ärendet i sig skall innebära att

länsstyrelsen godkänt att underlaget för ansökan uppfyller miljöbalkens

krav. Regeringen har valt att inte gå på kommitténs linje utan vill

behålla dagens regler vilka innebär att krav på kompletteringar av

underlaget kan komma att ställas också sent i processen. Detta är ägnat

att skapa osäkerhet både vad gäller innehåll och tidsutdräkt. Det var

just dessa problem kommittén avsåg att lösa. Synpunkter som kommer in

under samrådstiden kommer givetvis att kunna beaktas trots denna förändring.

Vi anser därför att kommitténs förslag bör genomföras. Regeringen bör

återkomma med förslag i frågan.

Regeringen har angående täkter valt att föreslå att även fortsättningsvis

särbehandla prövningen av tillstånd för täktverksamhet. Kommittén

föreslog att dessa särbestämmelser skulle tas bort och ersättas av de

allmänna hänsynsregler som gäller för övrig miljöstörande verksamhet.

Någon begränsning liknande den för täkter finns inte för någon annan

verksamhet. Det måste vara en allmän princip för lagstiftning att ha så

få specialregler som möjligt. Därför är det principiellt riktigt att

som utredningen gör föreslå enhetliga regler. Det är dock viktigt att

inte stora natur- och miljövärden påverkas av en förändring av lagstiftningen.

Vi anser det därför svårt att ta ställning till förslaget om att ta

bort särbehandlingen av täkter innan förändringarna i de allmänna

hänsynsreglerna och en ny regel om biologisk mångfald presenterats. Vi

kräver därför att regeringen återkommer med förslag till förändring av

reglerna kring täkter i samband med den proposition som bör vara en

följd av Miljöbalkskommitténs slutbetänkande.

Propositionen medför oklarhet om vad som skall gälla för husbehovstäkter.

Enligt texten i propositionen skall även fortsättningsvis husbehovstäkter

delas in i anmälningspliktiga och inte anmälningspliktiga. Kommittén

föreslår i princip samma lösning men anför också att täkter skall tas

med i listorna över tillstånds- och anmälningspliktiga miljöfarliga

verksamheter. Förordningen måste därför ändras så att det klart framgår

att husbehovstäkter även fortsättningsvis i princip tillåts. Vi kräver

därför också att regeringen ser till att förordningsändringar i enlighet

med detta träder i kraft samtidigt som ändringarna i miljöbalken.

Vårt ställningstagande innebär att vi anser att riksdagen bör tillkännage

för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen samt anta

regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken med de ändringarna

att i slutet av 6 kap. 5 § första stycket läggs till: "På begäran av

den som skall upprätta en miljökonsekvensbeskrivning skall länsstyrelsen

lämna besked om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning.

Beskedet hindrar inte länsstyrelsen att senare kräva kompletterande

redovisning.", i samma paragrafs andra stycke direkt före sista meningen

läggs till: "Beslutet skall fattas inom sex veckor från inlämnandet av

ansökan, om inte länsstyrelsen beslutar annat." i övriga delar antar vi

regeringens lagförslag.

Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ23 yrkandena 1 och 3-7,

bifaller delvis proposition 2004/05:129 och avslår motion 2004/05:MJ23

yrkande 2.

2. Strandskydd, punkt 2 (m, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ281, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378,

2003/04:MJ397 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:N344

yrkande 3, 2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260

yrkande 2, 2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213,

2004/05:MJ269, 2004/05:MJ275, 2004/05:MJ382, 2004/05:N397 yrkande 11,

2004/05:Bo275 yrkande 5, 2004/05:Bo301 yrkande 9 och 2004/05:Bo302

yrkande 14 och avslår motionerna 2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277,

2003/04:MJ296, 2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ465,

2003/04:MJ468, 2003/04:Bo254 yrkande 6, 2004/05:MJ255, 2004/05:MJ377,

2004/05:MJ384, 2004/05:MJ415, 2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493,

2004/05:MJ517, 2004/05:N409 yrkande 14 och 2004/05:Bo307 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill öka möjligheterna att bättre utnyttja strandnära områden för

bebyggelse i de delar av Sverige som både är glest bebyggda och har

långa sjö- och kuststräckor. Dagens lagstiftning innebär att det finns

ett generellt förbud mot att bygga intill 100 meter från hav, sjö eller

vattendrag. Länsstyrelsen kan utvidga denna gräns till 300 meter, och

dispens ges endast i undantagsfall. Mot bakgrund av att Sverige är rikt

utrustat med stränder längs åar, sjöar och hav ter sig detta regelsystem

omotiverat. Totalt finns 92 409 sjöar större än ett hektar i Sverige.

Lagstiftningen försvårar också bevarandet av en levande skärgård.

Förbudet mot strandnära bebyggelse medför svårigheter att utveckla boende

och annan verksamhet. Problemen har även gällt för stora delar av

glesbygden. Ökad möjlighet till bebyggelse i strandnära områden skulle

skapa bättre förutsättningar för att hålla landskapet levande. Ett ökat

befolkningsunderlag skulle också ge bättre förutsättningar för handel

och offentlig service.

Vår uppfattning är att det behövs en lagstiftning som skyddar känslig

fauna och flora och garanterar tillgång till bad- och friluftsliv i

befolkningstäta områden. För att skydda dessa värdefulla miljöer skall

möjligheten att t.ex. peka ut områden av riksintresse finnas. Utgångspunkten

för lagstiftningen bör dock vara den motsatta mot i dag. Det innebär

att det bör finnas en generell rätt att bebygga sin mark nära stränder

och vattendrag. Dock skall en kommun kunna begränsa denna rätt genom

detaljplan om detta är motiverat av hänsyn till känsligt djur- och

växtliv eller allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv.

Detta skulle stärka det kommunala självstyret och möjliggöra för kommunerna

att skapa attraktiva boendemiljöer.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ281, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:N344 yrkande 3,

2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande

2, 2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ269,

2004/05:MJ275, 2004/05:MJ382, 2004/05:N397 yrkande 11, 2004/05:Bo275

yrkande 5, 2004/05:Bo301 yrkande 9 och 2004/05:Bo302 yrkande 14 och

avslår motionerna 2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277, 2003/04:MJ296,

2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468,

2003/04:Bo254 yrkande 6, 2004/05:MJ255, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ384,

2004/05:MJ415, 2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517,

2004/05:N409 yrkande 14 och 2004/05:Bo307 yrkande 7.

3. Strandskydd, punkt 2 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo254

yrkande 6 och 2004/05:Bo307 yrkande 7 och avslår motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296,

2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 yrkandena 1

och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404

yrkande 12, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468, 2003/04:N344 yrkande 3,

2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande

2, 2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255,

2004/05:MJ269, 2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ384,

2004/05:MJ415, 2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517,

2004/05:N397 yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande

5, 2004/05:Bo301 yrkande 9 och 2004/05:Bo302 yrkande 14.

Ställningstagande

Jag anser att det bör införas ett lokalt anpassat strandskydd. Strandskyddet

har varit och är mycket viktigt för att bevara unika naturvärden och

behålla den allmänna tillgängligheten längs våra kuster, sjöar och

vattendrag. Det finns redan nu områden med utökat strandskydd, men vi

vill ta ytterligare ett steg där strandskyddet anpassas lokalt efter

tillgång till stränder och exploateringstryck inom området. Inom områden

med stora strandområden och lågt exploateringstryck, vilket gäller inom

stora delar av Sverige, skall en mer generell dispens kunna ges för

byggande närmare stränder, utan att för den skull äventyra naturvärden

och privatisering av själva strandremsan. Inom områden med stort

exploateringstryck kan det däremot vara befogat med striktare tillämpning

av strandskyddet än vad fallet är i dag.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo254

yrkande 6 och 2004/05:Bo307 yrkande 7 och avslår motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296,

2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 yrkandena 1

och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404

yrkande 12, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468, 2003/04:N344 yrkande 3,

2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande

2, 2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255,

2004/05:MJ269, 2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ384,

2004/05:MJ415, 2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517,

2004/05:N397 yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande

5, 2004/05:Bo301 yrkande 9 och 2004/05:Bo302 yrkande 14.

4. Strandskydd, punkt 2 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ336

yrkandena 1-3 och 2004/05:MJ384 samt avslår motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296,

2003/04:MJ305, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378,

2003/04:MJ397 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:MJ465,

2003/04:MJ468, 2003/04:N344 yrkande 3, 2003/04:Bo254 yrkande 6,

2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande 2,

2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255,

2004/05:MJ269, 2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ415,

2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517, 2004/05:N397

yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande 5, 2004/05:Bo301

yrkande 9, 2004/05:Bo302 yrkande 14 och 2004/05:Bo307 yrkande 7.

Ställningstagande

Tanken bakom strandskyddsbestämmelserna var att dispenser skulle ges

mycket restriktivt och föregås av en seriös prövning av påverkan på det

rörliga friluftslivet och eventuell inkräktan på allemansrätten och på

växt- och djurlivet.

Problemet är att dispenserna från kommuner och länsstyrelser ökar i en

takt som Naturvårdsverket inte hinner med. Det får konsekvenser som

inte är överblickbara.

Därför bör det krävas "synnerliga skäl" för att få dispens från skyddet

och inte "särskilda skäl" som gäller i dag. Det kanske kan förhindra

att allt fler stränder privatiseras och att ännu flera arter skall få

sin livsmiljö förstörd. Strandskydd och områden av riksintresse måste

värnas nu mot vidare exploatering, annars försvinner oersättliga värden

i Storstockholmsområdet och övriga delar av landet.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ336

yrkandena 1-3 och 2004/05:MJ384 samt avslår motionerna 2003/04:MJ201,

2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223, 2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296,

2003/04:MJ305, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378,

2003/04:MJ397 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:MJ465,

2003/04:MJ468, 2003/04:N344 yrkande 3, 2003/04:Bo254 yrkande 6,

2003/04:Bo257 yrkande 9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande 2,

2003/04:Bo263 yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255,

2004/05:MJ269, 2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ415,

2004/05:MJ489 yrkandena 1-3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517, 2004/05:N397

yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande 5, 2004/05:Bo301

yrkande 9, 2004/05:Bo302 yrkande 14 och 2004/05:Bo307 yrkande 7.

5. Strandskydd, punkt 2 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ489

yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:MJ201, 2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223,

2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296, 2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336

yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468,

2003/04:N344 yrkande 3, 2003/04:Bo254 yrkande 6, 2003/04:Bo257 yrkande

9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande 2, 2003/04:Bo263

yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255, 2004/05:MJ269,

2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ384, 2004/05:MJ415,

2004/05:MJ489 yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517,

2004/05:N397 yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande 5,

2004/05:Bo301 yrkande 9, 2004/05:Bo302 yrkande 14 och 2004/05:Bo307

yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att strandnära bebyggelse som en huvudregel vara förbjuden.

Syftet är att värna viktiga naturintressen från exploatering. Samtidigt

är det viktigt att värna den kommunala självstyrelsen.

Det bör därför finnas möjligheter för kommunerna att medge strandnära

bebyggelse där inte värdefulla naturintressen eller andra allmänna

intressen kolliderar med önskemålen att bebygga strandnära.

De nu gällande reglerna är skrivna för befolkningstäta områden med högt

exploateringstryck, medan de passar sämre i glesbygd där ibland antalet

sjöar och vattendrag är lika stort som antalet innevånare. Naturligtvis

är det så att byggnationer ej skall tillåtas där risk för översvämningar

finns som kan skada egendom. Men det torde finnas åtskilliga mil av

strandnära mark där sådan risk inte föreligger. Avvägningen mellan

bevarandeintressen och utvecklingsintressen bör i större utsträckning än

i dag överlåtas till de kommuner och medborgare som berörs.

Kommunala bedömningar kan bli mer flexibla utifrån regionala och lokala

behov och förutsättningar. Jag anser att det är ett omyndigförklarande

av kommunerna att se strandskyddet som ett statligt intresse. Eftersom

kommunerna har ansvar för planering och byggande måste man ges full

rätt att besluta även om strandskydd. Strandskyddet bör komma in i

kommunernas översiktsplanering. Kommunen bör t.ex. i arbetet med

översiktsplan ta ställning till var dispenser kan lämnas. Kommunen kan också

i sitt beslut om översiktsplan ange om det på vissa strandavsnitt bör

tas fram en fördjupad översiktsplan eller detaljplan innan dispenser

kan lämnas.

Jag föreslår därför att rätten att medge undantag från

strandskyddsbestämmelserna

överförs till kommunerna och att länsstyrelserna erhåller överprövningsrätt.

Naturvårdsverkets rätt att överklaga strandskyddsärenden bör däremot

tas bort.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ489 yrkande

1 och avslår motionerna 2003/04:MJ201, 2003/04:MJ214, 2003/04:MJ223,

2003/04:MJ277, 2003/04:MJ281, 2003/04:MJ296, 2003/04:MJ305, 2003/04:MJ336

yrkandena 1-3, 2003/04:MJ353 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ378, 2003/04:MJ397

yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ404 yrkande 12, 2003/04:MJ465, 2003/04:MJ468,

2003/04:N344 yrkande 3, 2003/04:Bo254 yrkande 6, 2003/04:Bo257 yrkande

9, 2003/04:Bo258 yrkande 12, 2003/04:Bo260 yrkande 2, 2003/04:Bo263

yrkande 29, 2004/05:MJ202, 2004/05:MJ213, 2004/05:MJ255, 2004/05:MJ269,

2004/05:MJ275, 2004/05:MJ377, 2004/05:MJ382, 2004/05:MJ384, 2004/05:MJ415,

2004/05:MJ489 yrkandena 2 och 3, 2004/05:MJ493, 2004/05:MJ517,

2004/05:N397 yrkande 11, 2004/05:N409 yrkande 14, 2004/05:Bo275 yrkande 5,

2004/05:Bo301 yrkande 9, 2004/05:Bo302 yrkande 14 och 2004/05:Bo307

yrkande 7.

6. Allemansrätt, punkt 3 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ404

yrkande 13, 2003/04:MJ412 yrkande 10, 2003/04:MJ435 yrkande 5, 2003/04:MJ476

yrkandena 2 och 6, 2003/04:N347 yrkande 11 och 2004/05:N412 yrkande 11

och avslår motionerna 2003/04:MJ261, 2003/04:MJ287 yrkande 4 och

2003/04:MJ376 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Allemansrätten är ursprungligen en sedvanerätt med mycket långa anor.

Innebörden är att man har rätt att fritt färdas och vistas på annans

mark utan att skada vare sig mark eller växtlighet. Traditionellt ingår

övernattning enstaka nätter i tält. Rätten innebär också rätt att plocka

bär och svamp på annans mark samt ved för uppvärmning och matlagning

under färden. Färd med fordon eller aktiviteter i grupp omfattas inte

av allemansrätten.

Allemansrätten är en viktig del av det svenska förhållningssättet och

den vill vi slå vakt om. Inte desto mindre fordras det att den nyttjas

med varsamhet och respekt av alla utövare.

Skräckexempel på missbruk har från tid till annan uppdagats där arrangörer

av naturupplevelser exploaterat enskildas mark utan tillåtelse. Under

de senaste åren har vi sett en snabbt ökad efterfrågan på vildmarksäventyr

som forsränning, kanoting, bergsklättring, mountainbiking och

överlevnadskurser. Dagens aktiva människor kräver allt större och häftigare

utmaningar för att tillfredsställa sitt behov av omväxling och rekreation.

Stressade storstadsbor och utländska turister vill ut i naturen, ofta

till avlägsna mål med snabb transport. I en rasande fart skall äventyret

konsumeras, och det mesta är på något sätt tillrättalagt av arrangören.

Arrangemangen upprepas också på samma plats, vilket innebär att slitaget

ökar.

Det är viktigt att vildmarksturismen inte utövas så att den kommer i

konflikt med naturskydd och allemansrätt. Tillstånd av markägaren skall

alltid inhämtas om dennes mark tas i anspråk för organiserade

gruppaktiviteter eller när det sker i kommersiellt syfte.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ404

yrkande 13, 2003/04:MJ412 yrkande 10, 2003/04:MJ435 yrkande 5, 2003/04:MJ476

yrkandena 2 och 6, 2003/04:N347 yrkande 11 och 2004/05:N412 yrkande 11

och avslår motionerna 2003/04:MJ261, 2003/04:MJ287 yrkande 4 och

2003/04:MJ376 yrkandena 2 och 3.

7. Allemansrätt, punkt 3 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ376

yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ261, 2003/04:MJ287 yrkande 4,

2003/04:MJ376 yrkande 2, 2003/04:MJ404 yrkande 13, 2003/04:MJ412 yrkande

10, 2003/04:MJ435 yrkande 5, 2003/04:MJ476 yrkandena 2 och 6, 2003/04:N347

yrkande 11 och 2004/05:N412 yrkande 11.

Ställningstagande

Tillgängligheten till flera viktiga naturområden begränsas av Försvarsmaktens

aktiviteter. Ett exempel är det s.k. Robotfältet i Husie stadsdel i

Malmö. Fältet, som är Malmös till ytan största sammanhängande naturområde,

är fortfarande omgivet av stängsel. Detta trots att regementet Lv 4

sedan decennier är försvunnet från staden. Även om övningsfältet emellanåt

används av hemvärnet borde det kunna göras tillgängligt för allmänheten

under större delen av året.

En liknande problematik finns beträffande andra militära övningsområden

i Skåne. Mest iögonfallande är kanske Ravlunda skjutfält, beläget intill

nationalparken Stenshuvud på Österlen. Även på andra håll i landet har

naturvänners efterfrågan på större tillgänglighet till militära

övningsområden accentuerats.

Försvarsmakten och Fortifikationsverket bör därför ges i uppdrag att

samverka med kommuner och länsstyrelser kring hur militära övningsområden

bättre kan disponeras också för naturskydds- och rekreationsintressen.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ376 yrkande

3 och avslår motionerna 2003/04:MJ261, 2003/04:MJ287 yrkande 4,

2003/04:MJ376 yrkande 2, 2003/04:MJ404 yrkande 13, 2003/04:MJ412 yrkande 10,

2003/04:MJ435 yrkande 5, 2003/04:MJ476 yrkandena 2 och 6, 2003/04:N347

yrkande 11 och 2004/05:N412 yrkande 11.

8. Vissa frågor om miljöbalken och företagen m.m., punkt 4 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ228

och avslår motionerna 2003/04:MJ210, 2003/04:MJ370 yrkande 7, 2003/04:MJ474

yrkande 5, 2004/05:MJ258, 2004/05:MJ420, 2004/05:MJ425 och 2004/05:N393

yrkande 15.

Ställningstagande

På många ställen i landet finns stora områden med kraftigt förorenad

jord. Efter fabriksnedläggelse m.m. behöver ofta jord tas om hand och

renas. Förorenade massor innebär ett stort miljöproblem genom alla gifter,

som är lagrade i jorden. En stor permanent jordreningsanläggning innebär

långa och miljöstörande transporter med last av kraftigt förorenad jord

samt avgasutsläpp. Den ökade trafikbelastningen med tunga fordon ökar

ytterligare på den miljöbelastning, som redan jordreningsanläggningen

åstadkommer.

Miljöprövningsprocessen före tillståndsgivningen är i stort sett densamma

om man avser att behandla förorenade jordmassor på platsen, där de ligger,

eller om man skapar en jordreningsanläggning dit den förorenade jorden

fraktas och efter rening fraktas bort igen. Ur miljösynpunkt är det

klart bästa alternativet att behandla förorenad jord på plats med hjälp

av mobil reningsteknik. För att styra utvecklingen i denna riktning

måste tillståndsgivningen för jordrening på plats underlättas.

Miljöprövningen är en tids- och resurskrävande procedur för verksamhetsutövaren,

som därför hellre väljer den enklaste vägen, genom att söka tillstånd

vid ett tillfälle för en jordreningsanläggning. Därför bör en förenklad

miljöprövning skapas för tillfälligt tillstånd att rena förorenad jord

på plats.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ228 och

avslår motionerna 2003/04:MJ210, 2003/04:MJ370 yrkande 7, 2003/04:MJ474

yrkande 5, 2004/05:MJ258, 2004/05:MJ420, 2004/05:MJ425 och 2004/05:N393

yrkande 15.

9. Miljöledningssystem, tillsyn, avgifter m.m., punkt 5 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ315

och 2004/05:MJ498 yrkande 46 och avslår motionerna 2003/04:MJ341,

2003/04:MJ370 yrkande 8, 2003/04:MJ388, 2003/04:MJ476 yrkande 5, 2003/04:N248

yrkande 2, 2004/05:MJ348, 2004/05:MJ400 och 2004/05:N305 yrkande 6.

Ställningstagande

Ett exempel på en mycket viktig frivillig åtgärd i miljöarbetet är

införandet av miljöledningssystem hos företag och andra organisationer.

Många organisationers miljöledningssystem har också kontrollerats av

externa revisorer enligt en viss kravspecifikation. Denna kontroll kallas

också för certifiering och kan användas som en konkurrensfördel eller

vara ett krav hos vissa upphandlare. Exempel på miljöledningssystem som

kan certifieras är de internationellt erkända standarderna ISO 14001

och EMAS. En certifiering enligt dessa standarder är dock relativt

kostsam, även om avgiften varierar med företagets storlek. Därför är det

mest kapitalstarka företag som certifierats enligt dessa system. Det är

oftast lättare att hitta bra miljölösningar i större företag, men det

vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag.

I dag arbetar många små och medelstora företag med miljöledningssystem

utan att detta registreras. Den stora kostnaden för certifiering blir

ett hinder för registrering men alltså inte för ett konsekvent miljöarbete.

I regeringens gröna nyckeltal ingår antalet ISO- och EMAS-registrerade

företag. Jag anser dock att även företag som arbetar enligt enklare

miljöledningssystem, som inte certifierats, bör tas med då de gröna

nyckeltalen beräknas.

Kraven för certifiering är strängare än lagens krav på verksamheten.

Men de miljöredovisningar som krävs för certifiering godkänns ofta inte

av de myndigheter som har ansvar för att lagen efterlevs. Detta medför

dubbelarbete för företagen, som både måste skriva en miljöredovisning

för att erhålla miljöcertifiering och en ny miljöredovisning till

myndigheterna. Jag föreslår därför att de miljöredovisningar som krävs

för certifiering enligt ISO 14001 och EMAS också skall godtas av de

myndigheter som övervakar att företaget uppfyller lagstiftningens

miljökrav.

För att premiera företag som är miljöcertifierade har vissa kommuner,

exempelvis Sandviken, sänkt den kommunala tillsynsavgiften för de företag

som är miljöcertifierade. Detta har uppskattats av företagen och har

skapat ekonomiska incitament för företagen att certifiera sin verksamhet.

Nu har Miljööverdomstolen i två domar (M2426-01 och M8798-00) prövat

frågan om myndigheterna - i de här fallen länsstyrelser - haft rätt att

sänka de årliga prövnings- och tillsynsavgifterna. Domarna innebär att

myndigheternas kostnader skall täckas av dessa avgifter och att nedsatt

avgift endast får tas ut om det individuella tillsynsbehovet "väsentligt

avviker" från det som är normalt i branschen. Dessa domar kommer sannolikt

att åberopas för att inte sänka tillsynsavgifterna för miljöcertifierade

verksamheter. Det är olyckligt, eftersom det i praktiken undanröjer det

enda politiska incitamentet som i dag finns för att premiera

miljöledningssystem. Det är enligt min mening angeläget att kommuner och

länsstyrelser inte är förhindrade att sätta ned avgiften för att premiera

miljöcertifierade företag. Regeringen bör se över regelverket och

återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer eventuella hinder.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ315 och

2004/05:MJ498 yrkande 46 och avslår motionerna 2003/04:MJ341, 2003/04:MJ370

yrkande 8, 2003/04:MJ388, 2003/04:MJ476 yrkande 5, 2003/04:N248 yrkande

2, 2004/05:MJ348, 2004/05:MJ400 och 2004/05:N305 yrkande 6.

10. Miljöledningssystem, tillsyn, avgifter m.m., punkt 5 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ341

och avslår motionerna 2003/04:MJ315, 2003/04:MJ370 yrkande 8, 2003/04:MJ388,

2003/04:MJ476 yrkande 5, 2003/04:N248 yrkande 2, 2004/05:MJ348,

2004/05:MJ400, 2004/05:MJ498 yrkande 46 och 2004/05:N305 yrkande 6.

Ställningstagande

Bland myndigheter och verksamhetsutövare finns en stor enighet om att

miljöledningssystem innebär fördelar vid tillsynsarbetet.

Konsulter och revisorer har dock haft en tendens att fokusera mer på

enskilda förslag än sammanhang och helhet. Det viktiga har varit att få

de enskilda kraven dokumenterade. Uppmaningen till verksamheten har

därför varit att dokumentera. Detta har gällt såväl inom kvalitets- som

miljöområdet. Det allvarliga här är att det är få som i stället har

tagit utgångspunkt i en kritisk granskning av vad man gör och hur man

gör det, dvs. fokuserat på processerna och deras samverkan.

I vissa miljöledningssystem syns tydliga brister. Inventering av direkta

miljöaspekter som förbrukning av papper, pennor, spolningar på toaletten

m.m. prioriteras före den påverkan som sker i förvaltningarnas eller

företagens dagliga verksamhet och den miljöpåverkan de där utövar direkt

eller indirekt.

Miljöledningssystem är viktiga verktyg för både myndigheter och företag.

Men det är viktigt att utvärdera och lära av misstagen och inte bara

se till revisorernas eller tillsynsmyndigheternas behov.

Det är viktigt att utreda hur väl målen i miljöledningssystemen är satta

i relation till miljöbalken. Det finns också ett behov av att utvärdera

effekten som miljöledningssystem haft inom den offentliga sektorn och

hur medlen skall hanteras.

Jag anser att regeringen bör ge direktiv för utvärdering av miljöledningssystem

till berörda myndigheter enligt reservationens intentioner.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ341 och

avslår motionerna 2003/04:MJ315, 2003/04:MJ370 yrkande 8, 2003/04:MJ388,

2003/04:MJ476 yrkande 5, 2003/04:N248 yrkande 2, 2004/05:MJ348,

2004/05:MJ400, 2004/05:MJ498 yrkande 46 och 2004/05:N305 yrkande 6.

11. Vissa produktfrågor, punkt 8 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ528

yrkande 6.

Ställningstagande

Det är endast EU som för andra varor än förpackningar får meddela

föreskrifter om varornas sammansättning. Detta talar starkt för att IPP

bör utvecklas på EU-nivån. Det är viktigt att regleringar av exempelvis

varors sammansättning görs på europeisk nivå. Annars kan det innebära

ett felaktigt ingrepp i företagens produktutveckling och ett hot mot

industrins konkurrenskraft. Jag vill därför betona att denna typ av

miljöanpassning ska ske på europeisk nivå.

Men även miljöbalkens regler omfattar produkter i de fall de kan orsaka

miljöpåverkan av betydelse. Miljöbalken ger möjligheter att integrera

produktfrågor inom ramen för t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar,

tillståndsprocesser, tillstånd och miljörapporter. Samtidigt finns en

osäkerhet om var gränserna för miljöbalken går. Det bör utredas vilka

möjligheter som finns att tydligare lyfta fram produktfrågorna i samband

med miljökonsekvensbeskrivningar, tillståndsansökningar, tillsyn för

miljöfarlig verksamhet samt miljörapporter.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ528 yrkande

6.

12. Tillsyn över enskilda avlopp, punkt 9 (fp, mp)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ371

yrkande 21.

Ställningstagande

För Östersjön innebär bristfälliga enskilda avlopp en belastning med

närsaltutsläpp. För att komma till rätta med detta krävs att tillsynen

fungerar.

Egentligen har vi en fungerande lagstiftning i miljöbalken. Den är

effektiv mot den här typen av punktutsläpp. Problemet är att

tillsynsmyndigheterna inte har tillräckliga resurser för att hitta alla avlopp

och utfärda förelägganden mot fastighetsägarna.

På lång sikt skulle verksamheten kunna vara självfinansierande eftersom

miljö- och hälsoskyddsnämnderna kan ta ut avgifter för att utfärda

tillstånd till avlopp. Men innan avgifterna kan tas ut krävs ett omfattande

inventerings- och förberedelsearbete. En möjlig väg kanske skulle kunna

vara någon typ av startstöd till myndigheterna för att komma i gång. Vi

föreslår att möjligheterna att stärka de lokala tillsynsmyndigheternas

arbete med enskilda avlopp utreds.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ371 yrkande

21.

13. Naturgas, punkt 10 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307

yrkande 2.

Ställningstagande

Nu är frågan om utbyggnad av fossilgas åter aktuell. Om dessa planer

förverkligas kommer koldioxidutsläppen att öka så mycket att Sverige

måste överge de klimatpolitiska mål som riksdagen beslutat om.

Sydkraft med flera söker nu koncession för en utbyggnad av fossilgasnätet

i flera etapper till Örebro och Oxelösund med syftet att senare också

nå Stockholm och övriga Mälardalen samt Bergslagen, eventuellt också

genom tillförsel från Nordnorge genom norra Sverige. Om en stor utbyggnad

förverkligas, innebär detta att de svenska klimatgasutsläppen kommer

att öka dramatiskt. "I vår visionära framtid uppgår naturgastillförseln

till 100 TWh per år och svarar för tjugo procent av primärenergitillförseln",

heter det i Svenska Gasföreningens Vision, affärsidé, mål, strategi.

En terawattimme ger vid förbränningen upphov till 203 400 ton koldioxid,

oräknat utsläpp vid utvinning, rening och transport av gasen och

metanutsläpp hos användare. Detta skulle innebära en bruttoökning av

koldioxidutsläppen med 18 miljoner ton eller ca 25 % mer än 1990 års

utsläpp, som enligt riksdagsbeslut 2002 skall minskas med 4 %, eller

tre miljoner ton, till 2010. Då framstår det klart att en mellansvensk

gasledning omöjliggör klimatmålet, även om det inte blir 100 utan "bara"

40-50 TWh gas.

Kostnaderna för gasledningen är stora och förutsätter därför en stor

ökning av förbrukningen att fördela kostnaden på. Gasindustrin måste

därför förutsätta en stor ökning av förbrukningen och därmed av utsläppen.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande

2.

14. Skyddet för vissa områden, punkt 11 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337

yrkande 4 och avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 29.

Ställningstagande

Sverige behöver en politik för ekonomisk tillväxt. Dessutom behöver

Norrland en politik för befolkningsmässig tillväxt. Vattenkraften,

gruvnäringen och skogsindustrin tillsammans med offentlig sektor står

för en stor del av sysselsättningen, men det räcker inte.

Norrland behöver nya företag och nya jobb. Ett lokalt företagande ökar

tillväxt och engagemang. Turismen är den bransch i Norrland som växer

snabbast och som successivt kan växa till en ny basnäring. Möjligheterna

finns att utveckla fjällen och landsbygden.

Det som nu behövs är att kreativa människor får förtroende och

förutsättningar att utveckla denna oas som Norrland är. Det behövs också en

översyn av det rigorösa regelverk som reglerar markanvändningen. Ändring

av befintliga lagar, översyn av miljöbalken och dess tillämpning samt

en uppluckring av strandskyddsbestämmelserna torde vara nödvändigt att

genomföra.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337 yrkande

4 och avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 29.

15. Mark för reservatsbildning, punkt 13 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 36.

Ställningstagande

Staten behöver en komplett och anpassad strategi för markavsättningarna

och för hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Utan det kan inte

rättssäkerhet råda. Utan det går det inte heller att få en bred förståelse

för miljöpolitiken. Nya arbetsmodeller för områden med många naturvärden

behöver utvecklas.

Det är angeläget att även skyddet av mark har en mångfald och att det

finns en statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn,

avtal, biotopskydd och reservat. De statliga ersättningsmedlen bör

prioriteras till naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har nära

nog kommit bort i myndigheternas hantering av markavsättningar. Om stora

områden skall undantas från traditionellt skogsbruk bör detta i första

hand ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och

skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras. Vidare måste myndigheterna

använda sig av statens mark för markbyten.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande

36.

16. Förvaltning av naturreservat, punkt 15 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar

Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N11

yrkande 7 och avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 30.

Ställningstagande

Det finns i Sverige stora, och växande, områden med naturreservat, eller

på annat sätt skyddad mark. Områdena har skyddats för att de anses

speciella och unika i sin karaktär. Oavsett vad man anser om reservatens

utbredningstakt finns det ett värde i att fler skall kunna ta del av

skyddad skogsmark.

Regeringen har dock inte avsatt tillräckligt med medel för att sköta

all den mark som köpts in. Marken förlorar därför ofta det skyddsvärde

som den hade vid köptillfället. Eftersom staten inte klarar sin uppgift

borde i stället markägare och turistföretagare få utöva lokal förvaltning

av naturreservat.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:N11 yrkande

7 och avslår motion 2004/05:MJ434 yrkande 30.

17. Förvaltning av naturreservat, punkt 15 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434

yrkande 30 och avslår motion 2004/05:N11 yrkande 7.

Ställningstagande

En skötselplan är en strategi för hur ett reservat skall skötas för att

naturvärdena skall bestå. Men naturen är föränderlig liksom rönen om

hur den fungerar. Jag anser därför att skötselplaner för naturreservat

skall ses över och vid behov revideras varje tioårsperiod. Regeringen

bör verka för att så sker.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ434 yrkande

30 och avslår motion 2004/05:N11 yrkande 7.

18. Vissa ersättningsfrågor, punkt 16 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ215

yrkande 2 och avslår motionerna 2004/05:MJ220, 2004/05:MJ498 yrkande 34

och 2004/05:MJ524 yrkande 1.

Ställningstagande

Takten på utbyggnaden av nya naturreservat runtom i Sverige har under

senare år ökats av regeringen. Det sker i ett lovvärt syfte - att säkra

den biologiska mångfalden - men tyvärr drabbas alltför ofta enskilda

markägare. De förlorar rätten att bruka sin egen mark som, i många fall,

har hört till familjen i generationer.

Om nu ändå mark skall exproprieras, på grund av särskilt unikt naturvärde

som inte står att finna någon annanstans i hela Sverige, skall den

ersättas med sitt marknadsvärde.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ215 yrkande

2 och avslår motionerna 2004/05:MJ220, 2004/05:MJ498 yrkande 34 och

2004/05:MJ524 yrkande 1.

19. Vissa ersättningsfrågor, punkt 16 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 34 och avslår motionerna 2003/04:MJ215 yrkande 2, 2004/05:MJ220

och 2004/05:MJ524 yrkande 1.

Ställningstagande

Miljöbalken bör kompletteras med en bestämmelse som ger rätt till

ersättning för inskränkningar i pågående markanvändning när angelägna

enskilda intressen står på spel och en utebliven ersättning skulle vara

uppenbart stötande. I första hand torde ersättning bli aktuell när det

gäller innehavare av installationer i rinnande vattendrag, men ersättning

till jord- och skogsbrukare bör inte uteslutas.

Jag anser att regeringen bör återkomma med förslag till ändring av

miljöbalken som innebär att det i miljöbalken stadgas att ersättning

till markägare skall kunna utgå i sådana fall där utebliven ersättning

skulle framstå som klart stötande.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande

34 och avslår motionerna 2003/04:MJ215 yrkande 2, 2004/05:MJ220 och

2004/05:MJ524 yrkande 1.

20. Lokal förvaltning m.m., punkt 17 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337

yrkandena 1 och 3 samt avslår motion 2004/05:MJ454.

Ställningstagande

Lokal naturresursförvaltning är inget nytt fenomen. Förvaltningsformen

har funnits sedan lång tid tillbaka. Före 1800-talets mitt utgjorde

byalaget en grund för hur de omgivande naturresurserna skulle förvaltas

lokalt. I dag finner vi lokala naturresursförvaltningar i form av fiske-

och viltvårdsområden, allmänningar, samebyar och samfälligheter m.m.

Internationellt har förändringar mot ökat lokalt deltagande och lokal

naturresursförvaltning gått långt, och utvecklingen av former för att

stödja dessa processer har pågått sedan tidigt 1990-tal bl.a. genom

internationellt svenskt utvecklingssamarbete. Intresset för att organisera

sig lokalt kring naturresurserna ökar också i Sverige. Bland annat i

Västerbottens län pågår lokala utvecklingsarbeten, på Holmön, i Ammarnäs

och i Umnäs, i syfte att finna nya lokalt anpassade naturförvaltningsformer

för marker som ägs och förvaltas av statliga myndigheter och företag.

En anpassning av regelverket och ett större lokalt inflytande över

resurserna skulle utan att hota den långsiktiga hållbarheten kunna

innebära en absolut nödvändig förbättring av överlevnadsmöjligheterna.

Lokalbefolkningen i partnerskap med näringsliv och kommuner har alla

förutsättningar att skapa en hållbar tillväxt, både ekonomiskt och

befolkningsmässigt.

Småviltsjakt, fiske, reglering av skotertrafik samt tillsyn och skötsel

av statens ledsystem är aktiviteter som kan och bör ligga på en lokal

förvaltningsnivå. I förlängningen kan även statens skogar ingå i en

lokal förvaltning.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337 yrkandena

1 och 3 samt avslår motion 2004/05:MJ454.

21. Miljöövervakning, punkt 19 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ357.

Ställningstagande

Landets fjärde största sjö Hjälmaren ingår i flera sammanhang i det

nationella begreppet "de fyra stora sjöarna". Den har stor betydelse i

flera avseenden: omfattande dricksvattensintressen, riksintresse för

yrkesfisket, stort intresse för friluftslivet och stor inverkan på

vattenkvaliteten i Mälaren. Fram till någon gång i början av 1990-talet

omfattades alla de fyra stora sjöarna av ett nationellt ansvar för

miljöövervakningen. Därefter lyftes Hjälmaren bort från det nationella

ansvaret med motiveringen att det fanns ett vattenvårdsförbund som

svarade för samordnad recipientkontroll. I dag finns vattenvårdsförbund

även i de övriga tre stora sjöarna. Den samordnade recipientkontrollen

ersätter inte hela den vattenrelaterade miljöövervakningen. Eftersom

recipientkontrollen finansieras av företag och kommuner som påverkar

vattenmiljön genom utsläpp från punktkällor måste kontrollen också

begränsas till sådana parametrar som påverkas av medlemmarnas verksamheter.

I en sjö som Hjälmaren finns dock ett stort behov av att göra andra

studier av miljöförhållanden som inte påverkas av de större punktutsläppen

i tillrinningsområdet. Hjälmaren bör därför, i likhet med Vänern, Vättern

och Mälaren, omfattas av det nationella ansvaret för miljöövervakning.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ357.

22. Transport av farligt avfall, punkt 21 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar

Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 40.

Ställningstagande

Kommunernas möjlighet att besluta om kommunalt monopol på hanteringen

av farligt avfall bör avskaffas. En god kontroll över flöden av farligt

avfall kan tillförsäkras även på andra sätt än genom kommunala monopol.

Regeringen har i proposition 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och

resurssnåla kretslopp uttalat att det kommunala transportmonopolet skall

tas bort. Vi anser att regeringen snarast bör sätta dessa planer i verket

och återkomma till riksdagen med ett förslag om ändring av 15 kap. 10

§ miljöbalken.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande

40.

23. Havsfrågor, punkt 22 (fp, kd, mp)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd)

och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ369

yrkande 10 och 2004/05:MJ371 yrkande 2.

Ställningstagande

Läget i Östersjön och Nordsjön skiljer sig från vattnen kring länder

där individuella fiskekvoter införts, som de vid Norge, Island och Nya

Zeeland. Emedan dessa tre länder har stora egna fiskevatten förvaltas

fiskevattnen i Nordsjön och Östersjön till största delen av flera länder

gemensamt. En förutsättning för ett system med individuella fiskerättigheter

är att äganderätten är skyddad av en överordnad myndighet. Fiskerikontrollen

måste med andra ord fungera väl. I dag saknas ett fungerande kontrollsystem

i de vatten där svenskt fiske bedrivs. Det är således nödvändigt att

förbättra fiskekontrollen. Det skulle minska problemen i dagens system

och förbättra förutsättningarna för ett rättighetsbaserat system.

Vi anser att det går att möta hoten mot haven och den speciellt utsatta

Östersjön. EU:s utvidgning innebär en avgörande förändring och en helt

ny möjlighet till förvaltning av Östersjön. Havet bör bli pilotområde

för en helt ny förvaltningsstrategi.

Syftet med att göra Östersjön till ett internationellt pilotprojekt är

att bygga upp ett så starkt och heltäckande skydd av Östersjöns marina

miljö att fungerande ekosystem kan återskapas och långsiktigt uthållig

utveckling garanteras. Systemet måste ges juridisk kraft och samordnade

skyddsåtgärder och sanktioner. Detta arbete menar vi skall drivas inom

ramen för EU-samarbetet. Östersjöregionens målsättning skall vara att

bli internationellt ledande när det gäller tillämpningen av globala

marina överenskommelser.

Det tar tid att nå internationella samstämmiga beslut. Därför måste

Sverige agera nu och göra vad vi kan för att förbättra den akuta

situationen i Östersjön och Västerhavet genom att ta fram en egen marin

strategi. En viktig del i detta arbete är att ge miljömyndigheterna det

övergripande ansvaret för förvaltningen av havets resurser. Det skulle

möjliggöra ett helhetsgrepp som är nödvändigt om ekosystemansatsen skall

kunna bli verklighet.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ369

yrkande 10 och 2004/05:MJ371 yrkande 2.

24. Vattenförsörjning m.m., punkt 23 (kd, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ400

yrkande 3 och avslår motion 2004/05:MJ366 yrkande 1.

Ställningstagande

Vatten är det viktigaste livsmedlet. Tillgången är riklig i Sverige.

Det finns även gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande

dåligt skyddade.

Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två

tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. För att säkerställa

vattentillgången måste därför grushushållningsplaner upprättas, regionalt

och nationellt. Regeringen bör ta de initiativ som krävs för detta.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ400 yrkande

3 och avslår motion 2004/05:MJ366 yrkande 1.

25. Kalkningsverksamhet, punkt 24 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ411

yrkande 3.

Ställningstagande

Få av anslagen till miljövård, om ens något, har gett så många positiva

effekter som kalkning av sjöar och vattendrag. Kalksten är ett i högsta

grad naturligt och livsviktigt ämne, vilket förbrukats i mark och vatten

av den antropogena försurningen. Forskning och långvarig erfarenhet

visar att biologisk mångfald i mark och vatten återhämtar sig utan

negativa effekter om kalkningarna utförs på rätt sätt.

Kalkningens ekonomiska effekter är synnerligen goda. Flera var för sig

oberoende utredningar, såväl i Sverige som i Norge, visar att samhället

får 2-9 kr tillbaka för varje satsad kalkkrona - främst genom ekoturismen

som är en av våra snabbast växande branscher, inte minst i glesbygdsområden

med en i övrigt svag arbetsmarknad.

Inte minst betyder kalkningsverksamheten så oerhört mycket för vår

livskvalitet. Levande sjöar och vattendrag utgör den kanske viktigaste

källan i den förebyggande hälso- och sjukvården. Ny forskning, nationellt

och internationellt, visar att dessa miljöer utgör de mest värdefulla

för vårt behov av rekreation och avkoppling. Särskilt tydligt blir detta

i tider med stigande arbetslöshet, stress och utbrändhet. Behovet av

levande skogar, sjöar och vattendrag ligger djupt förankrat i den svenska

folksjälen. Kalkningsverksamheten utgör en viktig del för att bevara

dessa värden för vår och nästa generation.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ411 yrkande

3.

26. Statsbidrag, punkt 25 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498

yrkande 1.

Ställningstagande

Ett stort antal beslut har genom åren fattats inom såväl privat som

offentlig sektor utan att konsekvenserna för miljön beaktats tillräckligt.

En nödvändig förutsättning för att miljökvalitetsmålen skall kunna nås

är att de beslut som fattas på olika nivåer i samhället föregås av

analyser av de konsekvenser besluten kan få för möjligheterna att nå

miljökvalitetsmålen. Satsningar i paket med olika kombinationer av

styrmedel som kompletterar varandra har visat sig vara särskilt effektiva.

Till exempel har utsläppen av ämnen som påverkar ozonskiktet minskat

med stöd av både ekonomiska, juridiska och informativa styrmedel. Även

marknadens krav och innovationer har drivit på utvecklingen. Bättre

samordning av plan- och bygglagen och miljöbalkens prövingssystem skulle

bidra till att förbättra den fysiska planeringens roll som miljöverktyg.

Regeringen bör se över möjligheterna att anpassa de olika former av

statsbidrag som ges till kommunerna så att de samlat ger mest nytta i

arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen. Det är särskilt angeläget

att beakta de problem som små kommuner kan ha.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ498 yrkande

1.

27. Flygförbud, punkt 27 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337

yrkande 2.

Ställningstagande

I dagsläget är det nationella naturansvar som vilar över Norrland och

fjällområdet en börda som i mångt och mycket lägger "en död hand" över

regionen. Problembilden är särskilt påtaglig inom fjällområdena. Där

brottas människor och företag i en ständig kamp mot de statliga

förvaltningsmyndigheterna. Enorma fjällområden är avsatta som naturreservat

och nationalparker. Därutöver tillkommer allehanda politiska mål om

både storslagen fjällmiljö och bullerfria områden. Nya förslag tillkommer

med jämna mellanrum. Nu senast har Naturvårdsverket och Luftfartsverket

kommit med förslag om flygförbud i fjällområdet. För näringslivet är

detta förslag ytterligare ett sätt att omöjliggöra företagsamhet och

tillväxt.

I ett internationellt perspektiv har naturreservat och nationalparker

varit säljbara destinationer och blivit stora ekonomiska tillgångar för

länder och regioner. I Sverige däremot präglas politiken av en påtaglig

naturkonservering. Om natur- och miljöpolitiken enbart skall koncentreras

på ett bevarandekoncept blir fjällområdet visserligen en bullerfri

vildmark, men till vilket pris? Enligt vår mening är Naturvårdsverkets

förslag ytterligare ett steg på naturkonserveringens stig. Förslaget

bör inte genomföras.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ337 yrkande

2.

28. Vissa rovdjursfrågor, punkt 28 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ235

yrkande 5.

Ställningstagande

I rovdjursområden är rädslan stor samtidigt som den allmänna inställningen

till rovdjur i Sverige är mycket positiv. Detta är en ekvation som inte

riktigt går ihop.

Problemet handlar troligtvis inte så mycket om fakta utan om frustrationen

över att inte kunna påverka sin situation. Maktlöshet är en anledning

till att känslor som rädsla och hat kan väckas. Ett viktigt steg i

arbetet med att förändra människors inställning till rovdjur är därför

att involvera de människor som lever nära rovdjur i processen. Ett annat

viktigt steg är att kunna se rovdjur som inte bara någonting som orsakar

skada utan också som någonting som kan vara en resurs. Rovdjursturismen

är inte på något sätt stor i Sverige, men här bör finnas en stor potential

för utveckling. Naturvårdsverket, länsstyrelser och miljö- och

rovdjursorganisationer jobbar med dessa frågor, men det krävs ännu starkare

och mer riktade insatser för att involvera berörda parter. Jag anser

att regeringen bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas för

att förändra beslutsprocesser kring rovdjursfrågor till att involvera

berörda parter.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ235 yrkande

5.

29. Åtgärdsprogram, punkt 29 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ391

yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen borde ha hanterat frågan om åtgärdsprogram för

de två regionerna på ett väsentligt snabbare sätt. Nu går det att

konstatera att med regeringens tidsplan kommer de tidsgränser som regeringen

(i förordningsform) själv satt upp för såväl kvävedioxid som partiklar

(PM 10) att passeras med stora marginaler.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:MJ391 yrkande

2.

Särskilda yttranden

1. Vissa frågor om miljöbalken och företagen m.m., punkt 4 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Kristdemokraterna anser att miljöbalken bättre måste anpassas till de

små företagens situation. Miljöbalkens regelmängd bör bantas. Straffsatser

och sanktionsavgifter måste bättre ta hänsyn till företagets storlek

och graden av miljöfarlighet. Balken skall vara inriktad på beivrandet

av miljöbrott i stället för pappersexercis. Då blir lagen hanterlig för

ansvariga myndigheter och begriplig och förutsägbar för berörda företagare.

Ett arbete pågår inom Miljöbalkskommittén i den riktning som motionsförslagen

anger. Kristdemokraterna arbetar aktivt i utredningen för att med

bibehållna eller förstärkta miljöambitioner förbättra situationen främst

för de mindre företagen. I avvaktan på att Miljöbalkskommittén slutför

sitt arbete och regeringen presenterar en proposition inom området avstår

jag nu från att yrka bifall till motionens förslag.

2. Miljökvalitetsnormer m.m., punkt 7 (v)

Kjell-Erik Karlsson (v) anför:

Jag har under denna punkt avstått från att reservera mig till förmån

för motionerna 2004/05:MJ391 yrkande 1 samt 2004/05:MJ393.

Jag anser att myndigheter och kommuner bör ha ansvar för och skall bidra

till att miljökvalitetsnormerna klaras.

Det borde på ett bättre sätt klarläggas att myndigheter och kommuner

skall vara aktiva i arbetet för att miljökvalitetsnormerna klaras. Med

ett tydligt ansvar tror jag också att man är mer benägen att påbörja

arbetet redan i förebyggande syfte.

Miljöbalkskommittén kommer snart med sitt slutbetänkande varför jag

avstår från att reservera mig till förmån för motion 2004/05:MJ391

yrkande 1.

Det är viktigt att begreppet "Långsiktigt hållbar utveckling" får en

definition. Nu används begreppet "Hållbar utveckling" flitigt i många

olika sammanhang. Det är förståeligt för ingen vill naturligtvis stå

för en ohållbar utveckling! Men det finns i det politiska livet tyvärr

ingen nu gällande distinkt definition som vanligtvis förknippas med

hållbar utveckling.

Miljöomställningen bör stå i fokus för att inte ytterligare äventyra

kommande generationers levnadsmöjligheter. För att klara detta bör man

även precisera begreppet "Hållbar konsumtion" samt hur den skall uppnås.

I kommittédirektiv 2004:37 framgår det att betänkandet med Edman som

utredare skall redovisas senast den 31 maj 2005. Därmed inväntar jag

vad utredaren presenterar och avstår från att reservera mig till förmån

för motion 2004/05:MJ393.

3. Naturskyddsförrättning, punkt 14 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Riksdagen har antagit miljökvalitetsmålet Levande skogar. Det innebär

att skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas

samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden

och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall

nås inom en generation. Miljökvalitetsmålet kommer troligen inte att

uppnås till år 2020. Delmål 1 är att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd

skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Skogsbrukets

frivilliga avsättningar av skogsmark har ökat kraftigt de senaste åren

och utgör i dag ca 1 miljon ha. Det är samma storleksordning som den

skog som ges ett lagligt skydd inom nationalparker, naturreservat och

biotopskyddsområden. Procedurerna när det gäller att lösa frågor om

markåtkomst och ersättningar behöver förenklas och snabbas upp utan att

efterge kraven på hög rättssäkerhet.

Nya lagregler om naturskyddsförrättning bör övervägas så att hanteringen

av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare och till lägre

kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till. Det förslag som

Naturvårdsverket och Lantmäteriverket gemensamt lagt fram har mött viss

kritik. Jag menar dock att frågan bör hållas levande genom ytterligare

övervägande och genom hänsynstagande till remissinstansernas synpunkter

för att kunna utgöra ett instrument i strategin för det fortsatta arbetet

med att formellt skydda värdefull skogsmark.

4. Miljömärkning, punkt 20 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

I Sverige är det SIS Miljömärkning AB som arbetar med att miljömärka

(Svanenmärkning) olika produkter. SIS har, sedan år 1997, kriterier och

licenser för gräsklippare. Kriterier finns också för arbetsmaskiner för

park och trädgård samt utombordsmotorer.

Kristdemokraterna har under flera år föreslagit att regeringen snarast

bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ekonomiska styrmedel

kan användas i syfte att öka andelen miljömärkta arbetsmaskiner och

motorer. En lösning skulle t.ex. kunna vara en momssänkning av miljömärkta

gräsklippare och andra arbetsmaskiner samt båtmotorer. Visar det sig

att en frivillig övergång till miljövänligare motorer inte går snabbt

nog, bör ett förbud mot motorer som inte klarar uppsatta kriterier för

emissioner övervägas.

Ett införande av en skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare

skulle vara en effektiv miljöförbättrande åtgärd som på kort tid

miljömässigt skulle löna sig.

Kristdemokraterna krävde under föregående riksmöte att en utredning

skulle tillsättas i syfte att minska mängden icke miljömärkta arbetsmaskiner

och båtmotorer. Då det i regeringens miljömålsproposition 2004/05:150

aviseras en utredning om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken förutsätter

jag att de frågeställningar som aktualiseras ovan kommer att behandlas

i den aviserade utredningen. Jag avstår därför från att nu yrka bifall

till motionens förslag i denna del.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:129 En effektivare miljöprövning:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i miljöbalken,

lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av

vattenkraft vid krig m.m.,

lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

lag om ändring i väglagen (1971:948),

lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning

av allmän farled och allmän hamn,

lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

lag om ändring i lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

lag om ändring i lagen (1998:811) om införande av miljöbalken,

lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om

vattenverksamhet.

Följdmotion

2004/05:MJ23 av Lars Lindblad m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar att länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan

skall fattas inom sex veckor från inlämnande av ansökan i enlighet med

vad i motionen anförs.

2. Riksdagen beslutar att verksamhetsutövare frivilligt bör kunna bedöma

att verksamhet har betydande miljöpåverkan och snabbare kunna inleda

samrådsprocessen i enlighet med vad i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om harmonisering av miljökonsekvensbeskrivningen i Sverige och

MKB-direktivet samt en anpassning av prövningssystemet till IPPC-direktivet.

4. Riksdagen beslutar att 6 kap. 5 § miljöbalken skall förändras i

enlighet med Miljöbalkskommitténs förslag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kungörande av ansökan skall innebära att tillståndsmyndigheten

bedömt att ansökningshandlingarna uppfyller miljöbalkens krav.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om prövning av täkter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ikraftträdande av förordning där villkoren för husbehovstäkter

klargörs.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:MJ201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddslagen.

2003/04:MJ210 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av miljöbalken.

2003/04:MJ214 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en skärpning av lagen om strandskydd.

2003/04:MJ215 av Cecilia Widegren (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att reservatsbildningar skall ersättas till

marknadsvärde.

2003/04:MJ223 av Tobias Krantz och Anna Grönlund (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att beslut om strandskydd skall decentraliseras till kommunal

nivå.

2003/04:MJ228 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förenklad miljöprövning skapas för tillfälligt tillstånd

att rena förorenad jord på plats.

2003/04:MJ235 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

bör se över om ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förändra

beslutsprocesser kring rovdjursfrågor till att involvera berörda parter.

2003/04:MJ248 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att resurser för inköp av mark till naturreservat i viss

utsträckning kan tas i anspråk för ökade administrationskostnader med

direkt samband med dessa.

2003/04:MJ261 av Kenneth Johansson och Lena Ek (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning om gränsdragning mellan normalt utnyttjande av

allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma.

2003/04:MJ277 av Lars Wegendal m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om dispensreglerna inom strandskyddet.

2003/04:MJ281 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändringar i strandskyddet.

2003/04:MJ287 av Annika Qarlsson och Birgitta Carlsson (båda c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommersiellt missbruk av allemansrätten.

2003/04:MJ296 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en modernisering av strandskyddsbestämmelserna.

2003/04:MJ305 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om beslutsnivån för strandskydd vid byggnadsärenden.

2003/04:MJ315 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regelverket får ses över så att eventuella hinder för

kommuner och länsstyrelser att sänka de årliga prövnings- och

tillsynsavgifterna för miljöcertifierade företag kan undanröjas.

2003/04:MJ336 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

snarast skall verka för att förslagen som Naturvårdsverket presenterat

rörande förtydligande av strandskyddet genomförs så långt som möjligt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det skall

föreligga synnerliga skäl för att länsstyrelserna skall ge dispens från

strandskyddsbestämmelserna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

beslutsunderlagen

för att ge dispens skall vara fullständiga när det gäller särskilda

skäl och effekter på miljön.

2003/04:MJ341 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om utformningen av direktiv för utvärdering av miljöledningssystemen.

2003/04:MJ353 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skogslänen skall få lättnader i strandskyddet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kommunerna bör få ansvaret för utformningen av strandskyddet.

2003/04:MJ357 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Hjälmaren, i likhet med Vänern, Vättern och Mälaren, bör

omfattas av det nationella ansvaret för miljöövervakning.

2003/04:MJ370 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att förändra miljöbalken så att den kan bli ett

effektivt verktyg i miljöarbetet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en förändrad tillsynsverksamhet.

2003/04:MJ376 av Allan Widman m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad tillgänglighet till allemansrättsliga områden genom s.k.

beträdor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad tillgänglighet för allmänheten till militära övningsområden

i Skåne.

2003/04:MJ378 av Kenneth Johansson och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kommunerna ges ansvaret för utformningen av strandskyddet.

2003/04:MJ388 av Björn Hamilton (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kemikalietillsyn enligt miljöbalken.

2003/04:MJ397 av Bengt-Anders Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över reglerna för strandskyddet och möjliggöra strandnära

bebyggelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att låta strandskyddet hanteras regionalt och lokalt.

2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om grushushållningsplaner.

2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om allemansrätten.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

10. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till åtgärder för att

förhindra missbruk av allemansrätten i kommersiellt bruk och i stället

skapa möjlighet för markägaren och det lokala näringslivet att utveckla

verksamheten efter de lokala förutsättningarna.

2003/04:MJ435 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommersiell verksamhet på annans mark.

2003/04:MJ465 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddets betydelse för allemansrätten.

2003/04:MJ468 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om differentierat strandskydd.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén.

2003/04:MJ476 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om äganderätten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljöbalkslagstiftningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kommersiella friluftsaktiviteter på privat mark.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

miljöbalken i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt

5.1.2)

2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om

ändringar i strandskyddslagen.

2003/04:N347 av Lars Lindén m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskilds mark.

2003/04:Bo254 av Nina Lundström m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett lokalt anpassat strandskydd.

2003/04:Bo257 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ändra reglerna för strandskydd.

2003/04:Bo258 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

12. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftningen för strandskyddet

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Bo260 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rätten att medge undantag från strandskyddsbestämmelserna

överförs till kommunerna och att länsstyrelserna erhåller prövningsrätt.

2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

29. Riksdagen beslutar att överföra ansvaret för strandskydd till

kommunerna.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004

2004/05:MJ202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om strandskyddslagarna.

2004/05:MJ213 av Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändringar i strandskyddet.

2004/05:MJ220 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tydliggöra ersättningsrätten för berörda i vattenskyddsområden.

2004/05:MJ255 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en skärpning av lagen om strandskydd.

2004/05:MJ258 av Niclas Lindberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ändring av miljöbalken avseende överflyttning av viss uppgift

från miljödomstol till länsstyrelse.

2004/05:MJ269 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddet.

2004/05:MJ272 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lagregler om naturskyddsförrättning bör införas så att

hanteringen av naturreservatbildning kan ske enklare, snabbare och till

lägre kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till.

2004/05:MJ275 av Anna Lindgren och Yvonne Andersson (m, kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändring av strandskyddslagen.

2004/05:MJ337 av Anders Sjölund (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av försök med lokalt inflytande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flygförbud i fjällen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs specifikt om småviltjakt, fiske och skotertrafik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av regelverket kring markanvändning.

2004/05:MJ346 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av miljöbalken vad gäller kraven på prövning av

transportverksamheter.

2004/05:MJ348 av Ulf Sjösten och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att se över systemet med miljösanktionsavgifter där

en konsekvensanalys enligt proportionalitetsprincipen är nödvändig.

2004/05:MJ366 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en ordentlig miljöundersökning bör genomföras för att

säkerställa framtida vattenförsörjning i kommunerna runt Vättern.

2004/05:MJ369 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge miljömyndigheterna det övergripande ansvaret för

förvaltningen av havets resurser.

2004/05:MJ371 av Åsa Domeij och Sverker Thorén (mp, fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydligare ansvar för Östersjöfrågor.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utredning av möjligheterna att stärka de lokala

tillsynsmyndigheternas arbete med enskilda avlopp.

2004/05:MJ377 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om beslutsnivån för strandskydd samt övriga byggnadsärenden.

2004/05:MJ382 av Åsa Torstensson och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändring i strandskyddslagstiftningen som syftar till att

strandskyddet skall utformas på kommunal nivå.

2004/05:MJ384 av Helena Hillar Rosenqvist (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dispenser från strandskyddsbestämmelserna endast får ske

om det finns synnerliga skäl.

2004/05:MJ391 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Miljöbalkskommittén bör få tilläggsdirektiv för att utreda

hur uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna skall förhålla sig till annan

form av lagstiftning - i syfte att dels klara miljökvalitetsnormerna,

dels underlätta för länsstyrelser och kommuner vid handläggning av

planeringsärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de åtgärdsprogram som tagits fram för att klara

miljökvalitetsnormerna i Stockholm och Göteborg med avseende på kväveoxid och

partiklar snarast verkställs så att de fastställda tidsgränserna inte

överskrids.

2004/05:MJ393 av Karin Svensson Smith (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag

till distinkt definition av begreppet långsiktigt hållbar

utveckling.

2004/05:MJ400 av Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljösanktionsavgifter.

2004/05:MJ411 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den stora samhällsnytta som kalkningsverksamheten utgör.

2004/05:MJ415 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskydd.

2004/05:MJ420 av Anders Karlsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av enhetligare tolkning och tillämpning av miljöbalken.

2004/05:MJ425 av Anna Grönlund Krantz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av fullföljt förändringsarbete av miljöbalken.

2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att naturvårdslagstiftningen skall tillämpas så att

inga skyddsvärda områden faller utanför på grund av sin storlek.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om aktuella skötselplaner för naturreservat.

2004/05:MJ453 av Sören Wibe och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lokaliseringen av kansliet för den organisation som skall

ersätta ESO, och som skall syssla med miljöstudier.

2004/05:MJ454 av Sören Wibe m.fl. (s):

Riksdagen beslutar att terrängkörningslagen (TKL, lag 1996:1551) ändras

så att stycket i 2 § som nu lyder: " För områden som avses i 1 § andra

stycket får regeringen föreskriva att sådana föreskrifter eller beslut

om undantag får meddelas om det finns synnerliga skäl." ändras så att

slutet av meningen lyder "om det finns särskilda eller synnerliga skäl".

2004/05:MJ465 av Sören Wibe och Britta Rådström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Naturvårdsverket skall utlokaliseras från Stockholm.

2004/05:MJ483 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att SMHI skall ges i uppdrag att utan kostnad, via Internet,

tillhandahålla sådana observationer och MHO-data som är av betydelse

för befolkningen i dess beslut om skydd mot väderrelaterade skador.

2004/05:MJ489 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rätten att medge undantag från strandskyddsbestämmelserna

överförs till kommunerna och att länsstyrelserna erhåller prövningsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att strandskyddet bör komma in i kommunernas översiktsplanering.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i

lagstiftningen så att Naturvårdsverkets överprövande grund i

strandskyddsärenden tas bort.

2004/05:MJ492 av Christer Nylander (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att verka för ett marint forskningsinstitut i Simrishamn.

2004/05:MJ493 av Tobias Krantz och Anna Grönlund Krantz (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att beslut om strandskydd skall decentraliseras till kommunal

nivå.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över möjligheterna att anpassa de olika former av

statsbidrag som ges till kommunerna så att de samlat ger mest miljönytta.

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur ekonomiska

styrmedel kan användas i syfte att öka andelen miljömärkta arbetsmaskiner

och motorer.

34. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

miljöbalken som innebär att det i miljöbalken stadgas att ersättning

till markägare skall kunna utgå i sådana fall där utebliven ersättning

skulle framstå som klart stötande.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att staten inte skall betala ersättning för avsättningar på

statens mark.

40. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

15 kap. 10 § miljöbalken så att kommunernas möjlighet att besluta om

ensamrätt på transport av farligt avfall upphävs.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsynsmyndigheterna bör acceptera de miljöredovisningar

som krävs för certifiering enligt ISO14001 och EMAS.

2004/05:MJ517 av Rune Berglund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om modernisering av strandskyddsbestämmelserna.

2004/05:MJ524 av Viviann Gerdin och Kenneth Johansson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka äganderätten genom rätten till ersättning i enlighet

med marknadsvärdet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vid planering av naturreservat skall berörd markägare

tidigt involveras i planeringsprocessen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att markägare som berörs av planerade naturreservat i första

hand skall erbjudas omarronderingsmöjligheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att konsekvensanalyser för berörda markägare av det nya

naturreservatet i området skall göras inklusive ersättningsfrågor för

ingrepp i äganderätten.

2004/05:MJ528 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att definitionen av miljöfarlig verksamhet bör utökas till

att även omfatta vissa typer av tjänsteverksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det bör utredas vilka möjligheter som finns att tydligare

lyfta fram produktfrågorna i samband med miljökonsekvensbeskrivningar,

tillståndsansökningar, tillsyn för miljöfarlig verksamhet samt

miljörapporter.

2004/05:N305 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

miljöbalken i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.2.1.1).

2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringens prövning enligt miljöbalken och enligt

naturgaslagen av ansökningar om nya ledningar skall ta full hänsyn till

konsekvenserna för klimatpolitiken.

2004/05:N393 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att miljöbalken måste anpassas utifrån de små företagens

situation.

2004/05:N397 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddet.

2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddsbestämmelser.

2004/05:N412 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av allemansrättens utformning när det gäller

kommersiell verksamhet på enskilds mark.

2004/05:Bo275 av Margareta Andersson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att överföra prövningen av strandnära byggande till

kommunerna.

2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förenkla reglerna för strandskydd.

2004/05:Bo302 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

14. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftningen för strandskyddet

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:Bo307 av Lars Tysklind m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett lokalt anpassat strandskydd.

Följdmotion med anledning av proposition 2004/05:56 En politik för en

långsiktigt konkurrenskraftig svensk turistnäring

2004/05:N11 av Åsa Torstensson m.fl. (c,m,fp,kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att markägare och turistföretagare bör kunna få utöva lokal

förvaltning av naturreservat.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Bostadsutskottets yttrande 2004/05:BoU5y