Bet. 2004/05:NU6

Näringsutskottets betänkande

2004/05:NU6

Avtal mellan Sverige och Norge om vitaliseratnäringslivssamarbete

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (prop.

2003/04:139) om att regeringen skall bemyndigas dels

att ta emot de medel som överlåts av stiftelsen

Svensk-Norsk Industrifond, dels att använda dessa

medel i enlighet med ett träffat avtal mellan

Sveriges och Norges regeringar. Det är, enligt

utskottet, önskvärt att det svensk-norska

näringslivssamarbete som har bedrivits inom ramen

för Svensk-Norsk Industrifond kan föras vidare i nya

former som är bättre anpassade till de behov som för

närvarande föreligger. De medel som tidigare har

anvisats på statsbudgeten i syfte att främja

samarbete mellan Sverige och Norge bör även framöver

användas för detta ändamål. Utskottet menar vidare

att utformningen och organiseringen av den framtida

verksamheten som den kommer till uttryck i det

aktuella avtalet förefaller ändamålsenlig.

I en reservation (kd) avvisas regeringens förslag.

Reservanten anser dock att Svensk-Norsk Industrifond

skall avvecklas men att det belopp som den svenska

staten erhåller vid avvecklingen skall användas till

att generellt öka de statliga insatserna på

riskkapitalområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Näringslivssamarbete med Norge

a) Riksdagen godkänner avtalet mellan Sveriges

regering och Norges regering om ändring av protokoll

om upprättande av en fond för svensk-norskt

industriellt samarbete. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:139 punkt 1.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att på det sätt

som beskrivs i propositionen ta emot de medel som

erhålls från Stiftelsen Fonden för svensk-norskt

industriellt samarbete och att använda dessa medel i

enlighet med ovan nämnda avtal. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:139 punkt 2.

c) Riksdagen avslår motion 2003/04:N20 yrkandena

1-3.

Reservation (kd)

Stockholm den 12 oktober 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Ingegerd Saarinen (mp), Sylvia

Lindgren (s), Berit Högman (s), Mikael Oscarsson

(kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s),

Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp),

Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie

Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand

(s), Krister Hammarbergh (m), Nyamko Sabuni (fp) och

Anders Sjölund (m).

2004/05

NU6

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:139 om avtal mellan

Sverige och Norge om vitaliserat

näringslivssamarbete,

dels en motion som har väckts med anledning av

propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

avtalet mellan Sveriges och Norges regeringar om

ändring av protokoll om upprättande av en fond för

svensk-norskt industriellt samarbete. Vidare

föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen dels

att ta emot de medel som överlåts av Stiftelsen

Fonden för svensk-norskt industriellt samarbete

(Svensk-Norsk Industrifond), dels att använda dessa

medel i enlighet med avtalet.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna det aktuella avtalet

mellan Sveriges och Norges regeringar och

bemyndiga regeringen att ta emot de medel som

överlåts av Svensk-Norsk Industrifond och

använda dem för fortsatt svensk-norskt

näringslivssamarbete. Jämför reservation

(kd).

Propositionen

Bakgrund

Svensk-Norsk Industrifond inrättades år 1981 genom

ett avtal mellan de svenska och norska regeringarna

om ekonomiskt samarbete, särskilt på industri- och

energiområdena m.m. (prop. 1980/81:189, bet. NU

1980/81:65). Till avtalet var kopplat tre protokoll

- om upprättande av en fond för svenskt-norskt

industriellt samarbete, om långsiktiga leveranser av

råolja och oljeprodukter från Norge till Sverige och

om optionsrätt till långsiktiga leveranser av

elektrisk kraft från Sverige till Norge. Enligt

överenskommelsen gäller samarbetsavtalet i 20 år och

kan därefter sägas upp med tre års varsel. De

viktigaste villkoren för det industriella samarbetet

är enligt det förstnämnda protokollet följande: att

fonden skall vara en stiftelse vars styrelse har

sitt säte i Stockholm, att fonden skall främja

svenskt-norskt industriellt samarbete genom stöd

till tekniskt och marknadsmässigt

utvecklingssamarbete mellan svenska och norska

företag och att stiftelsens tillgångar skall

fördelas mellan parterna i samma proportion som

stiftarnas kapitaltillskott i det fall stiftelsen

upplöses. Till propositionen var därutöver fogat

dels villkor för lån genom fonden, dels stadgar för

fonden. Vidare bemyndigades fonden i lagen (1981:

600) om beslutanderätt för stiftelse som har bildats

för att främja svenskt-norskt industriellt samarbete

att inom sitt verksamhetsområde pröva frågor om

stöd.

Svenska staten har tillskjutit 200 miljoner

svenska kronor och norska staten 50 miljoner svenska

kronor som stiftelsekapital. Stiftelsens ändamål är

att delta med finansiering för att främja

industriellt utvecklingssamarbete mellan svenska och

norska företag, som innefattar ett ur kommersiell

eller teknisk synvinkel högt risktagande och som på

relativt kort sikt bedöms kunna ge företagsekonomisk

lönsamhet. Fonden har arbetat med finansiering av

produkt- och marknadsutveckling genom lån eller

royaltyavtal, finansiering av förstudier, sökning av

samarbetspartner, rådgivning samt engagemang i

företag med egenkapital.

Fonden inkom till de två regeringarna år 1993 med

en ansökan om ett tillskott av nytt kapital om 250

miljoner svenska kronor mot bakgrund av att fondens

ledning bedömde att det disponibla kapitalet var

alltför begränsat för att verksamheten skulle kunna

bedrivas effektivt. Riksdagen beslöt våren 1996, på

regeringens förslag, att bemyndiga regeringen att

utfärda en kreditgaranti för fonden, vilken skulle

möjliggöra för fonden att vid behov kunna ta upp lån

på marknaden för att kunna fullgöra sina

förpliktelser (prop. 1995/96: 195, bet.

1995/96:NU18). Garantin skulle uppgå till högst 20

miljoner kronor och skulle gälla under förutsättning

att norska staten ställde ut en garanti eller gav

ett direkt kapitaltillskott om 80 miljoner svenska

kronor. Det norska stortinget fattade motsvarande

beslut vid ungefär samma tidpunkt. Någon

kreditgaranti utfärdades dock inte av regeringarna.

Riksdagen återkallade hösten 2003, på regeringens

förslag, bemyndigandet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 24,

bet. 2003/04:NU1).

Under år 2000 hade fonden i form av lån,

aktiekapitaltillskott m.m. placerat en så stor andel

av sitt kapital i affärsprojekt att fortsatt

aktivitet skulle kräva kapitaltillskott till fonden.

Mot denna bakgrund gav det norska Nærings- og

handelsdepartementet och det svenska

Näringsdepartementet hösten 2000 konsultföretaget

KPMG Bohlins AB i uppdrag att utvärdera fondens

verksamhet. Utvärderingen redovisades i rapporten

Evaluering av Svensk-Norsk Industrifond som

instrument for å fremme industrielt samarbeide

mellom Norge og Sverige (Mai 2001). KPMG bedömde att

fondens resurser var otillräckliga för att kunna

bedriva finansieringsprojekt med riskkapital och lån

av affärsprojekt. Ett betydande finansiellt

resurstillskott till fondens fria kapital

erfordrades enligt KPMG för att en sådan verksamhet

skulle ge effekt. Frågan om hur det svensk-norska

näringslivssamarbetet skulle kunna främjas på ett

effektivare sätt behandlades vid ett möte i

Stockholm i december 2002 mellan den svenska

näringsministern Leif Pagrotsky och den norska

nærings- og handelsministern Ansgar Gabrielsen.

Ministrarna ansåg det angeläget att försöka styra

över fondens resurser till bl.a. företagsutvecklande

insatser och stimulans av näringslivssamverkan i ett

svensk-norskt perspektiv och beslöt att det skulle

uppdras åt en gemensam svensk-norsk arbetsgrupp att

närmare analysera förutsättningarna för en

projektverksamhet knuten till respektive lands

näringslivsmyndighet. Gruppen, som bestod av

representanter för de båda ländernas närings- och

utrikesdepartement och näringslivsmyndigheter samt

fonden, redovisade sina slutsatser i rapporten Ett

vitaliserat svenskt-norskt näringslivssamarbete

(2004-04-16).

Frågan om ett nytt avtal om näringslivssamarbete

är av sådan karaktär att regeringen inte ansett att

det förelegat behov av att inhämta yttranden och

upplysningar från ytterligare myndigheter,

sammanslutningar och enskilda.

Under år 2002 kom Svensk-Norsk Industrifonds

ledning till slutsatsen att dess kvarvarande kapital

skulle kunna främja näringslivsutvecklingen i de

båda länderna på ett effektivare sätt om insatserna

fick en mer allmän främjandekaraktär. En sådan

verksamhet bedömdes av fondens ledning kunna

bedrivas bäst gemensamt av de båda länderna i en ny

organisationsform. I juni 2003 anhöll fondens

styrelse hos Länsstyrelsen i Stockholms län om ett

godkännande av fondens beslut att överlåta samtliga

sina tillgångar till den svenska staten respektive

den norska staten. Den svenska staten skulle erhålla

80 % av tillgångarnas värde och den norska staten 20

% utan annat vederlag än att den svenska staten

respektive den norska staten övertar ansvaret för

stiftelsens skulder. Länsstyrelsen meddelade i

augusti 2003 att det inte förelåg något hinder för

verkställande av fondens beslut. I brev till

näringsdepartementen i Norge och Sverige i oktober

2003 informerade fondens styrelse om sitt beslut att

avveckla stiftelsen genom att överlåta sina

tillgångar till den svenska staten och den norska

staten och att överlåtelsen sker med hänvisning till

fondens ändamålsparagraf samt att fonden önskar att

de berörda medlen skall användas gemensamt för att

främja näringslivsutvecklingen i Sverige och Norge.

Fondens totala tillgångar värderades i april 2004

uppgå till 55-60 miljoner svenska kronor.

Regeringens överväganden och förslag

Regeringen anser att det är angeläget att ett

svensk-norskt näringslivssamarbete förs vidare i nya

former som är bättre anpassade till de nuvarande

behoven. De medel som Svensk-Norsk Industrifond

avser att överlämna till Sveriges och Norges

regeringar för främjande av ett svensk-norskt

näringslivssamarbete bör därför användas i enlighet

med det avtal som undertecknats av de båda ländernas

regeringar i maj 2004. Det nya programmet skall ha

till ändamål att vitalisera de svenska och norska

näringsliven genom att dels främja etableringen av

samarbetsprojekt mellan svenska och norska små och

medelstora företag, dels främja handelsutbytet

mellan länderna. En del av medlen bör avse projekt

som stimulerar näringslivsutvecklingen i

gränsregionerna, särskilt i områden med svag

företagstillväxt.

Enligt regeringen bör fonden betala ut den svenska

statens andel av fonden, ca 45 miljoner kronor,

direkt till den statliga myndighet - Verket för

näringslivsutveckling (Nutek) - som under minst de

fem kommande åren skall svara för genomförandet av

avtalet.

Motionen

I motion 2003/04:N20 (kd) föreslås att propositionen

skall avslås både vad avser regeringens förslag om

att tillträda det aktuella avtalet mellan Sverige

och Norge och om att regeringen skall bemyndigas att

på det sätt som beskrivs i propositionen använda de

medel som erhålls från Svensk-Norsk Industrifond.

Vidare begärs ett tillkännagivande av riksdagen om

hur de medel som svenska staten erhåller från

Svensk-Norsk Industrifond skall användas.

Motionärerna menar att kontakten mellan Sverige

och Norge har tjänat båda länderna väl och anser att

det finns anledning att bejaka allt utbyte som sker

mellan länderna. Däremot ställer de sig avvisande

till att ingå ett avtal med den norska staten, i

vilket det beskrivs hur samarbetsprojekt och

handelsutbyte mellan små och medelstora företag

skall stimuleras i gränsregionerna till Norge. Ett

antal utvärderingar, inte minst på

regionalpolitikens område, visar att medel som

kringgärdas av många begränsningar - geografiska,

branschmässiga osv. - gör ringa nytta, anför

motionärerna. De anser därför att fonden skall

avvecklas och att de medel som svenska staten

erhåller vid avvecklingen skall användas till gagn

för svensk näringslivsutveckling. Bristen på

riskvilligt kapital är i hela landet oroväckande

stor, säger motionärerna och föreslår att de medel

som överförs från fonden skall användas till att öka

de statliga insatserna på detta område.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt uppgift från Näringsdepartementet kan de två

förslagen i motionen om att riksdagen dels skall

avslå regeringens förslag i propositionen, dels

skall uttala sig för att de aktuella medlen i

stället skall användas för att öka de statliga

insatserna på området för tillhandahållande av

riskvilligt kapital vara svåra att förena.

Upplösningen av stiftelsen och överlämnandet av de

aktuella medlen till den svenska staten respektive

den norska staten har nämligen skett med den

förutsättningen att avtalet skall antas. I annat

fall skulle fonden inte ha valt att hos

Länsstyrelsen i Stockholms län ansöka om upplösning

av fonden.

När det gäller vilken typ av insatser som kan bli

aktuella inom det föreslagna programmet sägs från

Näringsdepartementet att de ansvariga myndigheterna

skall kunna anpassa insatserna relativt fritt i

samråd med näringslivet och andra aktörer i de två

länderna inom ramen för att insatserna skall bidra

till näringslivsutvecklingen i de båda länderna,

komplettera de nationella insatserna och främja

svensk-norskt näringslivssamarbete. Exempel på

insatser som nämnts i kontakter med näringslivet är

följande:

- tillhandahållande av lättillgänglig information

om svenskt och norskt näringsliv, anpassad till de

små och medelstora företagens behov,

- skapande av nätverk mellan svenska och norska

FoU-aktörer, universitet, högskolor och andra

aktörer för att stärka svensk-norskt FoU-samarbete

inom olika områden,

- identifikation av kompletterande områden för

näringslivssamarbete,

- identifikation av områden där svensk-norsk

samverkan kan stärka ländernas exportmöjligheter

avseende tredje land,

- utveckling av koncept för gränsöverskridande

upplevelseindustri, särskilt i glesbygd i

gränsregionen där miljö och hållbar utveckling kan

vara en del av konceptet.

Den modell som regeringen föreslår för användning av

de medel som den svenska staten kommer att erhålla

innebär, som redovisats, att de 45 miljoner kronor

som är Sveriges andel av det som finns kvar av

medlen skall tillföras Nutek direkt, dvs. ej via

anslag, för att användas under de kommande fem åren

för genomförande av avtalet. En fråga som kan

ställas i detta sammanhang är huruvida förfarandet

kan anses förenligt med de principer om

bruttoredovisning som finns i lagen (1996:1059) om

statsbudgeten (budgetlagen).

Bruttoredovisningsprincipen, som innebär att statens

inkomster och utgifter skall tas upp var för sig på

statsbudgeten, kommer till uttryck i bl.a. 17 § i

budgetlagen, där det sägs att statens inkomster och

utgifter skall budgeteras och redovisas brutto på

statsbudgeten. Kontakt har tagits med kansliet hos

finansutskottet, som har budgetlagen inom sitt

ansvarsområde, för att efterhöra synpunkter i

frågan. Uppfattningen är där att bruttoredovisning

hade varit lämplig ur logisk synvinkel. I avtalet

mellan regeringarna stadgas att finansieringen av

det femåriga programmet skall ske med de medel som

stiftelsen överlämnat till den svenska staten

respektive den norska staten i samband med

avvecklingen av stiftelsen. Om

bruttoredovisningsprincipen skulle tillämpas skulle

de aktuella medlen anvisas Nutek över statsbudgeten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är önskvärt att det svensk-

norska näringslivssamarbete som har bedrivits inom

ramen för Svensk-Norsk Industrifond kan föras vidare

i nya former som är bättre anpassade till de behov

som för närvarande föreligger. De medel som tidigare

har anvisats på statsbudgeten i syfte att främja

samarbete mellan Sverige och Norge bör även framöver

användas för detta ändamål. Utskottet menar vidare

att utformningen och organiseringen av den framtida

verksamheten som den kommer till uttryck i det avtal

som har ingåtts mellan Sveriges regering och Norges

regering förefaller ändamålsenlig. Mot denna

bakgrund tillstyrker utskottet förslagen i

propositionen.

I motion 2003/04:N20 (kd) förordas, som

redovisats, att propositionen skall avslås av

riksdagen och att de aktuella medlen i stället skall

användas för att generellt stärka

riskkapitalförsörjningen till företag i Sverige.

Utskottet finner detta förslag uteslutet. Även om

det formellt skulle vara möjligt att den svenska

staten skulle kunna erhålla den svenska andelen av

fondens kvarvarande medel, betraktar utskottet det

som ytterst anmärkningsvärt om Sverige skulle ta

avstånd från det framförhandlade avtalet. Med detta

avstyrker utskottet den nämnda motionen.

När det slutligen gäller frågan om förslaget i

propositionen är förenligt med budgetlagen noterar

utskottet att från rent principiell synpunkt hade

bruttoredovisning varit att föredra. Under rådande

omständigheter är utskottet dock berett att

tillstyrka förslaget.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstagande har föranlett följande

reservation.

Näringslivssamarbete med Norge

av Mikael Oscarsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag till riksdagsbeslut borde ha

följande lydelse:

a) Riksdagen avslår proposition 2003/04:139. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N20 yrkandena 1

och 2.

b) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservationen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N20 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N20

(kd) - att propositionen skall avslås. Detta innebär

dock självfallet inte att jag är negativ till

samarbete mellan företag i Sverige och i Norge, utan

jag anser att det finns all anledning att bejaka

allt tänkbart utbyte som sker mellan länderna.

Däremot ställer jag mig avvisande till att Sverige

skall ingå ett avtal med den norska staten i vilket

det beskrivs hur samarbetsprojekt och handelsutbyte

mellan små och medelstora företag skall stimuleras i

gränsregionerna till Norge. Ett antal utvärderingar,

inte minst på regionalpolitikens område, visar att

medel som kringgärdas av många begränsningar -

geografiska, branschmässiga osv. - gör ringa nytta.

Den ekonomiska politiken måste ge stabila, goda

och förenklade villkor för fler och växande företag.

Det behövs ett bättre företagsklimat med enklare

regelverk som går att överblicka för den enskilde,

sänkta skatter på arbete, en ökad tillgång till

riskvilligt kapital och en god infrastruktur.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att Svensk-

Norsk Industrifond skall avvecklas. Det belopp som

den svenska staten erhåller vid avvecklingen skall

användas till att öka de statliga insatserna på

riskkapitalområdet.

Jag är medveten om de speciella omständigheter som

gäller i den här frågan, på grund av avtalet mellan

Sveriges och Norges regeringar och upplösningen av

fonden. Detta är dock något som bör gå att hantera i

fortsatta förhandlingar mellan de båda regeringarna.

Ytterligare en faktor som talar för att

propositionen bör avslås är att det förfarande som

regeringen föreslår inte står i överensstämmelse med

de principer om bruttoredovisning som gäller enligt

budgetlagen.

Sammanfattningsvis bör riksdagen alltså avslå

propositionen och genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som

anförts. Därmed blir den nämnda motionen

tillgodosedd och tillstyrks.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Näringslivssamarbete med Norge

av Ingegerd Saarinen (mp), Yvonne Ångström (fp),

Anne-Marie Pålsson (m), Krister Hammarbergh (m),

Nyamko Sabuni (fp) och Anders Sjölund (m).

Vi kan se att det finns fog för de resonemang som

förs i den aktuella motionen 2003/04:N20 (kd), men

att ta avstånd från det framförhandlade avtalet

skulle i nuläget vara anmärkningsvärt och inte stå i

proportion till avtalets dignitet. Därför

tillstyrker vi propositionen. Dock vill vi något

kommentera hanteringsprocessen när det gäller

propositionen om Svensk-Norsk Industrifond. I

praktiken innebär förfarandet att utskottet och

riksdagen ställs inför fullbordat faktum. Regeringen

har med den norska regeringen förhandlat fram ett

avtal som riksdagen har att acceptera eller

förkasta. Därmed blir behandlingen i riksdagen en

formsak.

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:139

1. Riksdagen godkänner avtalet mellan Sveriges

regering och Norges regering om ändring av

protokoll om upprättande av en fond för svensk-

norskt industriellt samarbete (avsnitt 4).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att på det sätt

som beskrivs ta emot de medel som erhålls från

Svensk-Norsk Industrifond och att använda dessa

medel i enlighet med ovan nämnda avtal (avsnitt

4).

Motionen

2003/04:N20 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att

tillträda avtalet mellan Sverige och Norge om

ändring av protokoll om upprättande av en fond för

svensk-norskt industriellt samarbete.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att

bemyndiga regeringen att på det sätt som beskrivs

i propositionen använda de medel som erhålls från

Svensk-Norsk Industrifond.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de medel som svenska

staten erhåller från Svensk-Norsk Industrifond.