Dir. 1987:10

Utredning om tjänstehandel med Sydafrika m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Mitt förslag

Bakgrund

Utredningens uppgifter

Handeln med tjänster

Handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika

Svenska företagens verksamhet i Sydafrika

Övriga frågor

Hemställan

Beslut

Dir. 1987:10

Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Statsrådet Gradin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillsätts för att i enlighet med vad jag

tar upp i det följande utreda handeln med tjänster med Sydafrika och

handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika samt frågan om de

svenska företagens verksamhet i Sydafrika. Kommittén skall också lägga

fram de förslag till lagstiftning och andra åtgärder som kommitténs

utredningsarbete föranleder.

Bakgrund

I prop. 1984/85:56 med förslag till lag om förbud mot investeringar i

Sydafrika och Namibia uttalade regeringen bl.a. att en utredning borde

tillsättas med uppdrag att förutsättningslöst studera den svenska

Sydafrikapolitiken mot bakgrund av händelseutvecklingen i Sydafrika och

de internationella omständigheter som påverkar läget i södra Afrika.

Utredningen, som också skulle pröva investeringsförbudslagen, skulle

tillsättas i så god tid att eventuella lagstiftningsåtgärder hann vidtas

före utgången av år 1990. Riksdagen ställde sig bakom regeringens

bedömning (UU 1984/85:6, rskr. 127).

Utvecklingen i Sydafrika har emellertid under de år som gått föranlett

Sverige att vidta en rad ytterligare åtgärder riktade mot apartheid. Jag

vill särskilt nämna förbudet mot införsel av jordbruksvaror från

Sydafrika och mot tekniköverföring till Sydafrika samt skärpta

viseringsbestämmelser för sydafrikanska medborgare.

Senare i dag kommer jag att förorda att regeringen genom proposition

inhämtar riksdagens bemyndigande att, i avvaktan på ett beslut i FN:s

säkerhetsråd, tillämpa lagen (1971:176) om vissa internationella

sanktioner i fråga om ett förbud mot handel med Sydafrika och Namibia.

Under förutsättning att förslagen godkänns kommer dessa att omfatta

förbud mot införsel till och utförsel från Sverige av varor samt förbud

mot vissa åtgärder som verksamt kan bidra till uppkomsten av brott mot

nyssnämnda förbud såsom lastning, lossning och transport av varor liksom

tillhandahållande av transportmedel och lämnande eller förmedlande av

uppdrag avse ende sådana åtgärder.

Utredningens uppgifter

Utöver de åtgärder som jag nyss redovisat finns det i detta sammanhang

ytterligare frågor som motiverar mer ingående överväganden och

utredning. Jag tänker särskilt på handeln med tjänster och handel mellan

svenska bolag utomlands och Sydafrika samt frågan om de svenska

företagens verksamhet i Sydafrika. Dessa frågor bör nu tas upp.

Utredningsarbetet bör lämpligen bedrivas inom en särskild kommitté med

parlamentarisk sammansättning.

Handeln med tjänster

Vissa former av handel med tjänster mellan Sverige och Sydafrika är

redan förbjudna. Detta gäller alla sådana tjänster som innebär

teknologiöverföring i form av t.ex. patent och tillverkningsrätter. Om

riktlinjerna godkänns för det handelsförbud som jag avser att föreslå,

kommer också, som jag antytt tidigare, vissa tjänster som har anknytning

till varuhandel att bli förbjudna.

Kommittén bör kartlägga omfattningen av eventuella kvarvarande former av

handel med tjänster mellan Sverige och Sydafrika och utreda i vilken mån

ytterligare restriktioner eller förbud kan vara påkallade och möjliga.

Sanktionslagen, tillkommen år 1971, omfattar inte tjänster som inte har

samband med varuhandeln. Det är angeläget att kommittén utreder

omfattningen av den tjänstehandel som för närvarande faller utanför

sanktionslagen. Kommittén bör ta fram förslag till lagstiftning som kan

komplettera sanktionslagens förbud på varusidan.

Handel mellan svenska bolag utomlands och Sydafrika

Det förbud mot handel med Sydafrika och Namibia som jag förordar innebär

självfallet också förbud för svenska företag att vidta kringgående

transaktioner via tredje land. Företagen kommer inte att lagligen kunna

skicka varor till Sydafrika eller Namibia via andra länder. De kommer

inte heller att lagligen kunna importera varor med sydafrikanskt eller

namibiskt ursprung, oavsett om varorna har passerat flera andra länder

på vägen till Sverige.

Enligt min mening ger sanktionslagen i dess nuvarande utformning inte

utrymme för en utökning av handelsförbudet med förbud för svenska

företag utomlands att till Sydafrika eller Namibia leverera varor som

producerats hos dem. Inte heller kan man genom nuvarande lagstiftning

komma åt svenska dotterbolags i utlandet köp från Sydafrika eller

Namibia.

Rättsligt sett är våra möjligheter begränsade att genom en svensk

lagstiftning föreskriva regler för svenskägda dotterbolag utomlands. Det

är en princip som vi även från svenskt håll hävdar när det gäller

utländska bolags verksamhet i Sverige, nämligen att dessa -- såsom

svenska rättssubjekt -- endast skall vara underkastade svensk

lagstiftning.

Inte desto mindre är det angeläget att få klarhet i frågan i vilken

omfattning det är möjligt att -- utan att komma i konflikt med den

nyssnämnda principen -- utsträcka handelsförbudets räckvidd till att

omfatta också svenskägda dotterbolag i andra länder. I kommitténs

uppdrag bör även ingå att undersöka i vilken utsträckning frivilliga

överenskommelser med de svenska moderbolagen skulle vara en framkomlig

väg.

Svenska företagens verksamhet i Sydafrika

De svenska företagen är liksom övriga utlandsägda företag underkastade

sydafrikansk lagstiftning och kan således i denna mening sägas operera

inom ramen för apartheidsystemet. Deras strävanden att inom arbetslivet

förbättra villkoren för sina anställda torde i ett större perspektiv ha

begränsade effekter.

En tänkbar åtgärd skulle kunna vara en tvångsmässig avveckling av den

svenska näringsverksamheten i Sydafrika och Namibia. En sådan åtgärd

skulle dock medföra en rad rättsliga och andra problem. Även frågan om

ersättning kan bli aktuell i denna speciella situation.

Handelsförbudet kan visserligen få som effekt att de svenska ägarna

finner det förenligt med sina egna intressen att avveckla sin verksamhet

i Sydafrika. Jag finner det ändå angeläget att frågor om svenska

företags fortsatta verksamhet i Sydafrika blir närmare belysta.

Övriga frågor

Kommittén skall lägga fram de förslag till lagstiftning som kommitténs

utredningsarbete föranleder.

Kommittén skall arbeta skyndsamt. Om den bedömer att någon fråga bör

föranleda åtgärder innan samtliga frågor är belysta, skall kommittén

vara oförhindrad att lägga fram delförslag.

Om kommittén lägger fram förslag som kräver lagstiftning, bör förslagen

lämnas i sådan tid att lagstiftningen kan träda i kraft senast den 1

januari 1991.

Kommittén skall beakta kommittédirektiven (Dir. 1984:5) till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens

inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om

utrikeshandel m.m.

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda de frågor som jag

angett i det föregående,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tredje huvudtitelns anslag A 10. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Utrikesdepartementet)