Dir. 1987:31

Ny organisation för kustbevakningen

Innehåll

Mitt förslag

Bakgrund

Uppdraget

Arbetsuppgifter för den nya myndigheten

Ökad samverkan och samordning

Organisatoriska förändringar

Anslagsfrågorna

Rationaliseringseffekter och besparingar

Instruktion och författningsändringar

Tidsplan

Hemställan

Beslut

Dir 1987:31

Beslut vid regeringssammanträde 1987-06-18.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utarbeta förslag till

organisation m.m. för kustbevakningen.

Bakgrund

I prop. 1986/87:95 (bilaga 6) om totalförsvarets fortsatta utveckling

har regeringen lagt fram ett förslag till ny organisation för

kustbevakningen. Förslaget innebär att kustbevakningen organisatoriskt

skall avskiljas från tullverket och bilda en egen civil myndighet inom

försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära

utgiftsramen. Förslaget har antagits av riksdagen (FöU 1986/87:11, rskr

1986/87:310).

I propositionen angavs att en organisationskommitté borde tillkallas för

att lämna förslag rörande den nya myndighetens organisation m.m. samt

utarbeta en plan för genomförande av förslaget. Denna kommitté bör nu

tillkallas.

Uppdraget

Kommittén bör med utgångspunkt i övervägandena i propositionen och de

synpunkter riksdagen givit regeringen till känna lämna förslag rörande

den nya myndighetens organisation, ledning, lokalisering och instruktion

samt hur och i vilken takt de i propositionen beskrivna

rationaliseringseffekterna skall uppnås. Kommittén bör lämna förslag om

hur den nya myndigheten skall anpassas till försvarets planerings- och

ekonomisystem. Kommittén bör redovisa vilka resurser som i samband med

bildandet av den nya myndigheten skall överföras till den militära

utgiftsramen. Vidare bör kommittén utarbeta förslag till erforderliga

ändringar i lagar och övriga författningar. Kommittén bör fortlöpande

lämna förslag till de ställningstaganden som krävs av regeringen för att

myndigheten skall kunna inrättas den 1 juli 1988. Jag övergår nu till

att närmare beskriva de riktlinjer som bör gälla för kommitténs arbete.

Arbetsuppgifter för den nya myndigheten

Kustbevakningen ansvarar i dag för den reguljära civila övervakningen

längs kusten, inom sjöterritoriet och i den svenska fiskezonen.

Kustbevakningen verkar inom en rad arbetssektorer såsom

havsfiskeövervakning, sjötrafikövervakning, allmän gränsövervakning och

tullbevakning.

I vad avser räddningstjänst har kustbevakningen ansvar för insatser när

olja eller andra skadliga ämnen kommit ut till sjöss med undantag för

vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och

Mälaren. Kustbevakningen biträder även marinen och sjöfartsverket med

kontroll- och övervakningsuppgifter inom deras resp. ansvarsområden samt

ingår som en resurs i den sjöräddningstjänst som sjöfartsverket ansvarar

för. För att lösa nuvarande arbetsuppgifter har kustbevakningspersonalen

vissa tull- och polisbefogenheter. Kustbevakningens arbetsuppgifter --

som jag nu översiktligt har angivit -- skall kvarstå även efter

omorganisationen.

I detta sammanhang bör kommittén belysa hur den nya myndighetens

tullbevakningsuppgifter skall lösas i samverkan med tullverket och vilka

särskilda samordningsbehov som därvid behöver tillgodoses. Med

utgångspunkt i de nuvarande arbetsuppgifterna för kustbevakningen bör

kommittén analysera och bedöma hur en minskad sektorisering kan

genomföras inom sjöövervakningen d.v.s. vilka ytterligare funktioner och

uppgifter inom den totala sjöövervakningen som till totalt lägre

kostnader kan handhas eller utföras av den nya myndigheten. Jag övergår

därmed till att översiktligt ange vilka överväganden som kan bli

aktuella att göra.

I riksdagens beslut (prop 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr 58) om

räddningstjänstlag m.m. behandlades frågan om fördelningen av ansvaret

inom sjöräddningstjänsten. Kommittén bör redovisa på vilket sätt och i

vilken utsträckning den nya myndigheten kan medverka eller utnyttjas i

en mera integrerad och samordnad sjöräddningstjänst och behandla frågan

om ansvarsfördelning i detta avseende. Kommittén bör också i kontakt med

utredningen om översyn av miljövårdsorganisationen (dir 1986:25)

överväga kustbevakningens ansvar när det gäller insatser i fråga om

t.ex. tillsyn och kontroll av sjötransporter med farligt gods.

För olje- och kemikaliebekämpning till sjöss har bl.a. inom

kustbevakningen under åren byggts upp en beredskap omfattande bl.a.

särskilda s.k. miljöskyddsfartyg. Dessa representerar avsevärda

kapitalinvesteringar och utgör en ovärderlig tillgång i

räddningstjänsten. Fartygen är också utmärkta arbetsplattformar för

andra ändamål. Ett merutnyttjande för uppgifter som utan större

svårighet kan avbrytas för räddningsinsatser bör eftersträvas vilket

samtidigt kan medföra att fartygens räddningstjänstberedskap höjs.

Kommittén bör därför undersöka möjligheterna till ett ökat utnyttjande

och lämna översiktliga förslag till hur miljöskyddsfartygen kan

utnyttjas även för andra myndigheters behov.

Ökad samverkan och samordning

Den nuvarande sektorindelade organisationen inom sjöövervakningen har

lett till en rad dubbleringar både materiellt och personellt. En ökad

samordning mellan marinen och kustbevakningen, men även i förhållande

till andra myndigheter, kan förväntas leda till såväl rationaliserings-

som effektivitetsvinster inom områdena ledningsystem, samband,

informations- och kommunikationssystem, administrationssystem,

utbildning, materielanskaffning, anskaffning av byggnader,

förrådshållning samt underhåll. Organisationskommittén bör lämna förslag

till effektivitetshöjande åtgärder inom de områden som här har nämnts.

Förslagen bör kunna leda till en ökad samordning och integration med

verksamheter av liknande karaktär som kustbevakningen. Särskilt bör

kommittén här uppmärksamma de krav och behov som en samverkan och

samordning inom hela sjöövervakningen kan ställa på ledning, integrerade

sambands- och kommunikationssystem, datorbaserad informationsöverföring

etc. I detta sammanhang bör även undersökas tullverkets behov av att

kunna repliera på dessa system.

Vidare ankommer det på kommittén -- i enlighet med justitieutskottets

yttrande (JuU 1986/87:3) till försvarsutskottet med anledning av

regeringens proposition om totalförsvarets fortsatta utveckling -- att

lämna förslag vad avser ansvarsfördelnings- och samarbetsfrågor i

förhållandet mellan kustbevakningen och sjöpolisen.

Organisatoriska förändringar

I nuläget leds kustbevakningens verksamhet på den centrala nivån --

under generaltulldirektören -- av chefen för kustbevakningen som även är

chef för generaltullstyrelsens kustbevakningsbyrå. Kustbevakningsbyrån

är indelad i en operativ sektion och två tekniska sektioner. De två

sistnämnda sektionerna svarar även för övriga tullverkets behov av

teknisk kompetens. Behovet av övriga stödfunktioner tillgodoses av

ekonomi-, personal och kanslibyråerna inom generaltullstyrelsen.

För tullverkets verksamhet på regional nivå är landet indelat i sju

tullregioner. För ledningen av varje region svarar en tulldirektör med

biträde av en tulldirektion.

För kustbevakningsverksamheten är landet indelat i fyra kustdistrikt.

För ledningen av varje kustdistrikt svarar en kustdistriktschef med

biträde av ett kustbevakningskontor. Kustdistriktcheferna och

kustbevakningskontoren är organisatoriskt integrerade i de fyra större

tulldirektionerna. Kustbevakningskontoren är indelade i en operativ och

en teknisk sektion. Behovet av övriga stödfunktioner tillgodoses av de

administrationskontor som ingår i respektive tulldirektion.

För den regionala ledningen av kustdistriktens verksamhet finns för

varje kustdistrikt uppbyggt ett lednings- och sambandssystem baserat på

ledningscentraler, sambandscentraler och ett kusttäckande radionät. I

viss omfattning tillgodoses kustbevakningens och övriga tullverkets

sambandsbehov genom gemensamma sambandscentraler.

Varje kustdistrikt är i dag indelat i kustbevakningsområden. Totalt

finns femton sådana områden. Inom varje område finns två -- fyra

kustposteringar. Därutöver finns tio regionkustposteringar och tre

flygkustposteringar.

I framtiden skall kustbevakningen vara en självständig myndighet direkt

under regeringen med ett eget operativt ansvar för sin verksamhet.

Organisatoriskt skall kustbevakningen vara en egen, fristående civil

myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Myndigheten

skall inte ingå i försvarsmakten i fred. Myndigheten skall upprätta egen

anslagsframställning och den totala verksamheten finansieras med anslag

inom den militära utgiftsramen i likhet med t.ex. försvarets

forskningsanstalt.

De förslag som organisationskommittén lägger vad gäller den nya

myndighetens ansvar och arbetsuppgifter samt samverkan och samordning

inom t.ex. funktionerna, ledningssystem och samband bestämmer den

organisatoriska uppbyggnaden och lokaliseringen av olika nivåer inom den

nya myndigheten. Vägledande för organisationsuppbyggnaden bör också vara

starka, operativa ledningsfunktioner och främjande av obyråkratiska

arbetsformer. Mot bakgrund av den operativa verksamheten bör den nya

myndighetens behov av egna stödfunktioner inom områdena teknik,

personal- och ekonomiadministration samt sjörättslig sakkunskap beräknas

i förhållande till de resurser som finns för detta inom andra

myndigheter. Försvarets materielverk förutsätts medverka vid utveckling

och anskaffning av materiel för den nya myndigheten på motsvarande sätt

som för försvarsmakten. Beträffande lokalförsörjningen bör kommittén

samråda med utredningen om genomförande av samordnad statlig

lokalförsörjning (Fi 1987:24).

Mot denna bakgrund bör organisationskommittén belysa och lämna konkreta

förslag till hur kustbevakningen som egen civil myndighet skall byggas

upp. Vissa primära frågeställningar bör därvid studeras och övervägas

såsom

-- avvägningen av ansvarsfördelning m.m. mellan central, regional och

lokal nivå,

-- den centrala och regionala organisationen

-- lokalisering

-- de praktiska möjligheterna till samordning och samlokalisering med

andra myndigheter på central, regional och lokal nivå

Kommittén bör vidare lämna förslag och anvisningar till hur den nya

myndigheten skall medverka i försvarets perspektiv- och

programplanering.

I fråga om utbildning bör övervägas hur denna i olika delar kan

samordnas mellan myndigheterna inom sjöövervakningen.

Kommittén bör med särskild uppmärksamhet analysera och beskriva hur

relationerna till försvarsmakten skall utformas så att kustbevakningens

särskilda karaktär, identitet och civila profil bibehålls.

Däremot skall kustbevakningen, som hittills, ingå i marinens

krigsorganisation. Särskilt bör därvid belysas på vilka områden som

risker finns för att kustbevakningens civila status i folkrättslig

mening kan komma att ifrågasättas under fredsförhållanden.

Anslagsfrågorna

Det bör ankomma på kommittén att ta fram underlag och redovisa förslag

vad gäller de ekonomiska, personella och andra resurser som skall föras

över från tullverkets anslag under sjunde huvudtiteln till nya anslag

under fjärde huvudtiteln. Därvid bör beaktas dels kustbevakningens

särkostnader under tullverkets förvaltningskostnadsanslag (anslag D 4

under sjunde huvudtiteln), dels motsvarande kostnader under

driftskostnadsanslaget (anslag D 5 under sjunde huvudtiteln), dels

ingående reservationer som belöper sig på kustbevakningen under

anskaffningsanslaget (anslag D 6 under sjunde huvudtiteln) och dels för

de projekt som utförs för kustbevakningens räkning under

reservationsanslaget vissa byggnadsarbeten vid tullverket (anslag D 1

under sjunde huvudtiteln). Mot bakgrund av denna redovisning bör

kommittén lämna förslag till kustbevakningens anslag under den militära

utgiftsramen. En av utgångspunkterna för bedömningen får bli

generaltullstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1988/89. En

analys bör också göras vad avser rationaliseringseffekter som uppkommer

inom tullverket till följd av kommitténs förslag. Förslag i

anslagsfrågor bör lämnas till regeringen senast den 9 oktober 1987.

Rationaliseringseffekter och besparingar

Kommittén bör belysa och redovisa storleken på de besparingar och

effektivitetsvinster som förslagen till ökad integration och samordning

inom sjöövervakningen kan leda till samt i vilken takt dessa kan

realiseras.

Instruktion och författningsändringar

Organisationskommittén bör lämna förslag till instruktion för den nya

myndigheten. Kommittén bör också redovisa de författningsändringar som i

övrigt blir nödvändiga att genomföra med anledning av de förslag som

lämnas.

Tidsplan

Utredningsarbetet bör bedrivas så att den nya myndigheten kan börja sin

verksamhet den 1 juli 1988. Kommittén bör fortlöpande under arbetets

gång lämna förslag till de ställningstaganden som krävs av regeringen

för att myndigheten skall kunna inrättas den 1 juli 1988. Förslag bör

också lämnas vad gäller de åtgärder som i aktuella fall blir nödvändiga

att överlämna till myndigheten att själv genomföra i efterhand.

Kommittén bör när arbetet påbörjas och vidare under arbetets gång

informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan

berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller

brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dessa

tillfälle att framföra synpunkter.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst tre ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till

organisation m.m. för kustbevakningen

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Finansdepartementet)