Dir. 1988:20

Översyn av storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

Mitt förslag

Bakgrund

Miljösituationen

Trafiksituationen

Uppdragets omfattning

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:20

Beslut vid regeringssammanträde 1988-05-05

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Hulterström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att ta fram ett samlat

underlag för begränsning av trafikens hälso- och miljöeffekter i

storstadsområdena. Härvid bör belysas

* möjligheterna att åstadkomma ett ökat kollektivresande genom bl.a. en

förbättrad standard på kollektivtrafiken,

* förutsättningarna för och miljökonsekvenserna av att genom utbyggnad

av kringfartsleder avlasta stadskärnorna från trafik,

* förutsättningarna att skapa rationella trafiklösningar för

stadskärnornas varuförsörjning,

* möjligheterna att dämpa biltrafiken med hjälp av ekonomiska och andra

styrmedel med undantag av fordonsskatt och bensinskatt,

* de fördelningspolitiska effekterna av olika ekonomiska styrmedel,

* hur andra ekonomiska styrmedel än fordonsskatt, bensinskatt m.fl.

statliga skatter kan användas för att finansiera åtgärder i

trafiksystemen,

* förutsättningarna för att använda ny eller utvecklad teknik för att

begränsa hälso- och miljöstörningarna från trafiken, utveckla

kollektivtrafiken samt utveckla nya system för avgiftsupptagning vid

parkering eller färd samt

* förutsättningarna för att minska störningarna från den tunga trafiken.

Bakgrund

Det som särskilt motiverar att storstadsområdenas trafik- och

miljöfrågor nu ses över är

att miljöproblemen till följd av trafiken är särskilt stora i dessa

områden,

att privatbilismen de senaste åren ökat väsentligt snabbare än

kollektivtrafiken,

att dieseldrivna lastbilar och bussar svarar för en stor och ökande

andel av luftföroreningarna i storstäderna,

att biltrafiken i Stockholmsregionen nu svarar för omkring 45 % av

pendlingsresorna,

att personresorna i Göteborg och Malmö till mer än 70 % sker med bil

samt

att omkring 25 % av all trafik i Sverige sker på de 2 % av landets

vägnät som finns i storstadsområdena.

Trafik- och miljöproblemen i storstadsområdena har uppmärksammats

alltmer under senare år. Trots att olika åtgärder vidtagits i syfte att

komma till rätta med problemen har dessa snarast fortsatt att öka.

Representanter för vägverket och för gatukontoren i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt Stockholms läns landstings trafikkontor har tillsammans i

en i februari 1988 publicerad rapport sammanställt problemen och

föreslagit ett samlat åtgärdsprogram för miljö och trafik.

I Stockholm pågår dessutom arbete med en ny trafikplan. Som ett led i

detta arbete utreder bl.a. landstingets trafiknämnd, Stockholms

gatunämnd, länsstyrelsen och vägförvaltningen gemensamt trafik-, miljö-

och regionalpolitiska konsekvenser av möjliga framtida trafikstrukturer

i Stockholmsområdet, den s.k. Kringlanutredningen. Liknande utredningar

har genomförts i Göteborg och i Malmö. Därtill pågår i Stockholms läns

landstings regi en utredning om miljöavgifter, den s.k.

miljöavgiftsberedningen.

Stockholms kommun har i en skrivelse till regeringen den 23 mars 1988

hemställt om lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt att införa s.k.

områdesavgifter i kommunen.

Vad gäller miljösituationen i Göteborg har regeringen bemyndigat chefen

för miljö- och energidepartementet att tillkalla en delegation med

uppgift att initiera och samordna åtgärder för att göra Hisingen

väsentligt renare inom en tioårsperiod (dir. 1987:59).

Miljösituationen

Miljöproblemen i storstäderna består dels i luftföroreningarnas

storskaliga effekter på växtlighet och miljö samt de hälsofarligt höga

föroreningskoncentrationerna utmed de större trafiklederna och i vissa

trånga gaturum, dels i bullerstörningar för dem som bor och vistas i

storstäderna. Till miljöproblemen kan också räknas s.k. barriäreffekter

av högtrafikerade vägar.

Biltrafikens expansion i storstäderna medför stora påfrestningar på

miljön. Inte minst ger de tilltagande luftföroreningarna anledning till

oro. I storstäderna svarar bilavgaserna för en betydande andel av

luftföroreningarna. Praktiskt taget all koloxid kommer från biltrafiken

medan kväveoxider och kolväten i varierande andelar (40--80 %) kan

hänföras till biltrafiken. I gaturummet svarar biltrafiken för än högre

andelar av föroreningarna. Dieselfordonens utsläpp av partiklar spelar

därtill en betydande roll för tätortsluftens inverkan på människors

hälsa.

Luftföroreningarna utgör inte bara ett hot mot vår hälsa utan orsakar

också långsiktiga skador på växtlighet, mark och vatten samt på

byggnader och kulturminnen.

Vägtrafiken är en av de mer betydande bullerkällorna i samhället. I

storstadsområdena finns merparten av de boende som utsätts för

omfattande trafikbuller.

Som anförs i regeringens miljöpolitiska proposition (prop. 1987/88:85)

måste trafik- och miljöproblemen åtgärdas genom samordnade insatser.

Trafiksituationen

Vägnäten och de kollektiva trafiksystemen i storstadsområdena förmår i

dag inte att tillgodose behoven på ett bra sätt. Under högtrafiktid

uppstår besvärande trafikstockningar, vilket medför ökade

luftföroreningar och bullerstörningar. Trafikstockningarna drabbar inte

minst den del av kollektivtrafiken som måste samsas med biltrafiken om

gatuutrymmet.

För att fler människor skall använda kollektivtrafiken måste den

förbättras avsevärt. Det gäller främst framkomligheten för

innerstadsbussarna, vars genomsnittliga körhastighet för vissa linjer i

Stockholm nu är nere i närmare 10 km/tim.

Vid högtrafiktid utnyttjas kollektivtrafiken i det närmaste till sin

fulla kapacitet. Ett ökat resande leder därför i många fall till att man

väljer bilen. Köerna på Stockholms infarter har också vuxit under senare

år. Kölängder på mellan 5 och 10 km är numera vanliga under

högtrafiktid.

Storstadsområdena svarar för en betydande andel av alla

polisrapporterade trafikolyckor i Sverige. Andelen dödade eller skadade

är också hög -- inte minst bland de oskyddade trafikanterna.

En biltrafikökning med nuvarande vägnät medför oundvikligen tilltagande

framkomlighetsproblem och störningar inte bara för privatbilisterna och

kollektivtrafiken utan även för gods- och distributionstrafiken. Denna

senare trafik är av avgörande betydelse för att storstadsområdena skall

fungera. Det är därför nödvändigt att finna former för att avlasta

framför allt stadskärnorna från en del av trafiken för att på det sättet

skapa utrymme för den trafik som måste komma fram. Kollektivtrafiken

måste ges bättre möjligheter att tillgodose resbehoven. Detta ställer

krav på en bra kollektivtrafik och ett väl utbyggt vägnät.

Uppdragets omfattning

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att ta fram ett

samlat underlag som kan ligga till grund för åtgärder för att begränsa

trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena -- Stockholm,

Göteborg och Malmö.

Utgångspunkter för kommitténs arbete bör vara regeringens förslag i

prop. 1987/88:50 Trafikpolitiken inför 1990-talet samt i prop.

1987/88:85 Miljöpolitiken inför 1990-talet. Den tidigare nämnda

rapporten om miljö och trafik i storstadsregionerna samt det material

som finns redovisat i den s.k. Kringlanutredningen bör också beaktas av

kommittén. Vidare finns ett betydande underlagsmaterial från den senaste

genomförda planeringsomgången rörande väginvesteringsplanerna för åren

1988--1997. Samverkan bör också ske med delegationen för miljöprojekt

Göteborg (dir. 1987:59).

Kommittén bör på lämpligt sätt bereda de i vägplaneringen normalt

deltagande parterna, t.ex. länsstyrelserna och regionplaneorganen,

tillfälle att ge synpunkter på kommitténs arbete.

Kommitténs arbete bör i huvudsak omfatta följande frågor.

* Kommittén bör göra en sammanställning och konsekvensbeskrivning av

åtgärder i trafiksystemen som kan förväntas bidra till att minska

störningarna från biltrafiken i storstäderna och ett ökat

kollektivresande.

Därvid bör kommittén överväga dels åtgärder som syftar till att rusta

upp, effektivisera och bygga ut nuvarande system, dels helt eller delvis

nya systemlösningar. Även väg- och gatuprojekt som syftar till att

flytta över genomfartstrafik från stadskärnorna till kringfartsleder bör

ställas samman och konsekvensbeskrivas. Även andra åtgärder som verksamt

kan bidra till att uppnå den övergripande målsättningen att begränsa

trafikens hälso- och miljöeffekter bör ställas samman. Det kan t.ex.

gälla direkta trafiksäkerhets- och miljöskyddsåtgärder, nya nät av gång-

och cykelvägar samt åtgärder som underlättar den nödvändiga gods- och

distributionstrafiken. Kommittén bör därvid särskilt uppmärksamma

behovet av att minska störningarna från den tunga trafiken.

Teknikutvecklingen torde ha stor betydelse för möjligheterna att

förbättra miljön och trafiksäkerheten i storstadsområdena. Förslagen som

kommittén presenterar bör infogas i ett sådant perspektiv.

* Kommittén bör även behandla hur en långsiktig samplanering av

bebyggelse och trafiksystem kan bidra till en minskad biltrafik och ett

ökat resande med kollektivtrafiken.

* Kommittén bör vidare sammanställa och analysera effekterna av

ekonomiska och andra styrmedel med syfte att minska biltrafiken.

Målsättningen bör vara att vägtrafiken också i tätorterna skall betala

för sina samhällsekonomiska marginalkostnader. I första hand bör

möjligheten att använda områdesavgifter eller andra former av

färdavgifter prövas, men också andra möjliga styrmedel -- med undantag

av statliga skatter såsom fordons- och bensinskatter -- bör analyseras

och redovisas.

När det gäller de tekniska förutsättningarna för att införa styrmedlen

bör kommittén ta del av såväl de nationella som internationella

erfarenheter som finns på området. Vidare bör man ta reda på i vilken

utsträckning det är möjligt att samordna användningen av nya ekonomiska

styrmedel med framväxten av ny teknologi. Kostnaden för olika tekniska

lösningar är självfallet av central betydelse för det slutliga

ställningstagandet till vilka styrmedel som bör behandlas.

Vidare bör kommittén överväga vilka avgiftsuttag som är nödvändiga för

att minska biltrafiken i den utsträckning som behövs.

I arbetet bör också eventuella andra effekter av styrmedlen klarläggas.

Därvid bör särskilt beaktas de fördelningspolitiska effekterna och de

allmänna principerna för hur taxor, avgifter och skatter skall tas ut i

samhället. Vidare bör konsekvenserna för invånarnas och näringslivets

transportförsörjning analyseras. För- och nackdelar med olika styrmedel

för t.ex. boende i storstädernas ytterområden eller andra

trafikantgrupper bör redovisas.

Vid utformning av olika styrmedel bör beaktas att en betydande del av

nybilsförsäljningen i storstadsregionerna sker i form av

företagsleasing.

* Kommittén bör klargöra konsekvenserna av samordnade insatser, dvs. då

såväl miljöförbättrande förbifarter byggs ut, kollektivtrafikstandarden

förbättras som nya styrmedel införs. Särskilt bör klargöras i vilken

utsträckning som de ekonomiska styrmedlen kan fungera som

finansieringskälla för de åtgärder som föreslås. En parlamentarisk

kommitté med uppgift att behandla frågor om ekonomiska styrmedel inom

miljöpolitiken kommer att tillsättas inom kort.

* Kommittén bör redovisa ett samlat underlag för begränsning av

trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena. Bedömningar av

olika åtgärders samhällsekonomiska effekter bör redovisas. Dessa

bedömningar skall kunna ligga till grund för överväganden om vilka

åtgärder som är lämpligast. Underlaget bör innefatta sådana åtgärder som

kan genomföras inom 10--15 år.

* Kommittén bör redovisa de juridiska aspekterna på de åtgärder som

föreslås och utarbeta förslag till ny eller ändrad lagstiftning.

* Kommittén bör under arbetets gång kunna föreslå och initiera försöks-

och demonstrationsprojekt. Dessa kan bl.a. avse försök med miljövänlig

teknik inom kollektivtrafiken, nya informations- och

trafikledningssystem m.m. Sådana projekt bör genomföras i samarbete med

berörda landsting/ kommuner och myndigheter, t.ex. statens

naturvårdsverk. Därvid bör möjligheterna att få bidrag från

transportforskningsberedningen resp. styrelsen för teknisk utveckling

beaktas.

Arbetet skall i görligaste mån redovisas efter hand. Utredningsarbetet

bör bedrivas skyndsamt med sikte på att vara klart under år 1989.

Kommittén bör i sitt arbete beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5)

till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående

utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst nio ledamöter med uppdrag att ta fram ett samlat underlag

för begränsning av trafikens hälso- och miljöeffekter i

storstadsområdena,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)