Dir. 1988:67

Totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1990/91

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-08

Mitt förslag

Gällande inriktning

Pågående studier och utredningar

Ledning och samordning inom totalförsvaret

Försvarsmaktsutredningen

Beredskapsfrågor

Utrikeshandelsfrågor

Närradion

ADB-säkerhet

Alarmering och varning

En ny försvarskommitté bör tillkallas

Inriktning av kommitténs arbete

Totalförsvaret

Det militära försvaret

Totalförsvarets civila del

Försvarsforskning och försvarsindustri

Övrigt

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1988:67

Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-08

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Roine Carlsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas för

att bereda underlag dels för riksdagsbeslut om vissa planerings- och

arméfrågor m. m. under 1989, dels för ett nytt samlat långsiktigt

totalförsvarsbeslut år 1991.

Kommitténs arbete med underlag för riksdagsbeslut under 1989 bör bl. a.

avse

-- en granskning av totalförsvarets planeringssystem och förslag till

åtgärder för att öka säkerheten och stabiliteten i planeringen,

-- överväganden och förslag till inriktning och utveckling av armén,

främst avseende förbandsomsättning, utbildningssystem och

fredsorganisation samt krigsorganisationen i den omfattning som behövs

för dessa överväganden samt

-- vissa organisationsfrågor inom övriga huvudprogram.

Kommitténs förslag i dessa delar skall lämnas senast den 15 juni 1989.

Kommittén bör som underlag för 1991 års totalförsvarsbeslut

inledningsvis granska de bedömningar som redovisades i 1987 års

försvarsbeslut med underliggande kommittéarbete (SOU 1985:23) med

avseende främst på

-- den internationella säkerhetspolitiska miljön och den inhemska

samhällsutvecklingen,

-- konflikter och hot som kan beröra Sveriges säkerhet,

-- utrikes- och försvarspolitikens roll inom säkerhetspolitiken,

-- de olika totalförsvarsfunktionernas uppgifter inom den samlade

försvarspolitiken.

Kommittén bör utifrån detta överväga och lämna förslag om grunderna för

säkerhetspolitiken och försvarspolitikens inriktning i stort bl. a. som

grund för myndigheternas programplanering. Kommitténs förslag i dessa

delar skall lämnas senast den 1 december 1989.

Kommittén skall på denna grund granska myndigheternas slutliga planering

inför totalförsvarsbeslutet och redovisa ett samlat förslag till

totalförsvarets långsiktiga utveckling efter budgetåret 1990/91.

Kommittén skall vidare lämna förslag om inriktningen av svensk

försvarsforskning och försvarsindustri i konsekvens med de förslag i

övrigt som kommittén avger.

Kommitténs arbete, med bl. a. ett sammanfattande förslag till

totalförsvarets och de olika totalförsvarsfunktionernas inriktning och

utformning efter budgetåret 1990/91, skall vara slutfört senast den 1

december 1990.

Gällande inriktning

Inriktningen av Sveriges säkerhets- och försvarspolitik och

totalförsvarets utveckling efter budgetåret 1986/87 behandlades ingående

i 1987 års försvarsbeslut (prop 1986/87:87:95, FöU 11, rskr. 310) på

grundval av förslag från 1984 års försvarskommitté.

Genom 1987 års försvarsbeslut och riksdagens kompletterande inriktning

1988 fastställdes bl. a. en långsiktig inriktning av säkerhets- och

försvarspolitiken samt planeringsramar för perioden 1987/88 -- 1991/92

för totalförvaret och härutöver en ekonomisk planeringsram för det

militära försvaret för perioden 1992 -- 1997.

Riksdagen har därefter (prop. 1987/88:150, bil. 8, FöU 13, rskr. 386)

beslutat tillföra försvarsmakten 700 milj. kr. utöver tidigare

tilldelade medel för förstärkningar av skyddet mot främmande

undervattensverksamhet.

Pågående studier och utredningar

Perspektivplanering

Regeringen gav i februari 1988 överbefälhavaren och överstyrelsen för

civil beredskap anvisningar för arbetet inför nästa totalförsvarsbeslut.

Regeringen har dessutom uppdragit åt försvarets forskningsanstalt att

översiktligt belysa försvarsforskningens framtida inriktning och att

utarbeta en helhetssyn på totalförsvarets hänsynstagande till

ABC-stridsmedel mot bakgrund av utvecklingen i omvärlden. Redovisning

skall ske för regeringen preliminärt under första kvartalet 1990.

I anvisningarna för perspektivplaneringen har regeringen bl. a. angett

vissa säkerhetspolitiska utgångspunkter och gjort en bedömning av den

internationella säkerhetspolitiska utvecklingen samt av konflikter och

hot som kan beröra Sveriges säkerhet. Dessutom har vissa mål angetts för

totalförsvaret.

Genom försvarsdepartementets försorg har dessutom vissa exempel i form

av angreppsfall och krisfall ställts till myndigheternas förfogande i

november 1988.

Överbefälhavaren lämnade i oktober 1988 till regeringen sin rapport,

försvarsmaktsidé 2000 (FMI 2000), från perspektivplaneringens inledande

fas.

Överstyrelsen för civil beredskap redovisade till regeringen i december

1988 en rapport efter inledande studier avseende den civila delen av

totalförsvaret.

Ledning och samordning inom totalförsvaret

För att få en samlad översyn av totalförsvarets ledning under kris och i

krig samt för att finna formerna för en effektivare och bättre samordnad

ledning av totalförsvaret lämnade regeringen den 29 januari 1987 vissa

uppdrag till överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap.

Efter myndigheternas redovisning i januari 1988 beslutade regeringen i

mars 1988 att överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap

gemensamt skall överväga och lämna förslag till principorganisation m.

m. för ledningen av totalförsvaret på skilda nivåer. Uppdraget skall

redovisas för regeringen senast den 30 juni 1989.

Frågan om den geografiska indelningen på högre regional nivå har på

regeringens uppdrag utretts särskilt och förslag lämnats den 15 november

1988. Förslaget innebär en sammanslagning av militär- och civilområden

från nuvarande sex till fem. Jag kommer senare att föreslå regeringen

att förelägga riksdagen för slag till beslut i denna fråga under våren

1989.

Försvarsmaktsutredningen

I prop. 1986/87:95 anfördes bl. a. "att tillräckligt underlag rörande

utvecklingen av arméns utbildning och fredsorganisation inte föreligger.

Förbättringar i arméns utbildning är så angelägna att ställningstaganden

till dessa frågor inte kan anstå till 1992 års försvarsbeslut.

Kompletterande underlag beträffande utvecklingen av arméns

krigsorganisation, förbandsomsättning, utbildningssystem och

fredsorganisation bör tas fram redan till år 1988. Det är angeläget att

detta underlag möjliggör att framförallt utbildningen i väsentliga

avseenden kan förbättras och fredsorganisationen ges en stabil

långsiktig inriktning så att erforderliga beslut i dessa frågor kan

fattas av riksdagen år 1989".

Regeringen uppdrog därför den 12 mars 1987 åt överbefälhavaren att

utreda och redovisa förslag till arméns långsiktiga utveckling,

produktionsledningen inom försvarsmakten, organisationen inom

huvudprogrammet 4 samt konsekvenserna härav för huvudprogrammen 2, 3 och

5.

Överbefälhavaren redovisade sitt uppdrag till regeringen den 30

september 1988.

Med anledning av de redovisade frågornas vikt fann regeringen det

angeläget att säkerställa det parlamentariska inflytandet. Regeringen

bemyndigade därför den 22 juni 1988 chefen för försvarsdepartementet att

tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att lämna

förslag i dessa delar (dir. 1988:43). Av skäl som jag redovisar i det

följande har förutsättningarna för denna kommittés arbete, efter

överbefälhavarens redovisning, förändrats i en sådan omfattning att jag

inte bedömer det som meningsfullt att driva utredningsarbetet vidare i

nuvarande form. Jag kommer därför senare denna dag att föreslå att

kommittén avvecklas.

Grundsyn mål- och riskanalyser m. m,

Regeringen beslutade den 5 mars 1987 att överbefälhavaren och

överstyrelsen för civil beredskap gemensamt skulle se över de regionala

mål- och riskanalyser som används i den nuvarande planeringen.

Överbefälhavaren och överstyrelsen för civil beredskap redovisade sitt

uppdrag den 1 september 1988.

För att få en samlad syn på befolkningens behov av skydd i krig

beslutade regeringen den 5 mars 1987 att uppdra åt statens räddningsverk

att genomföra studier om befolkningens behov av skydd i krig.

Regeringen beslutade den 4 juni 1987 att uppdra åt statens räddningsverk

att fortsätta studierna om de kommunala ledningsplatserna. Regeringen

beslutade vidare den 10 december 1987 att statens räddningsverk, inom

ramen för verkets studier om befolkningens behov av skydd i krig, skulle

lämna förslag till olika skyddsnivåer, som är anpassade till grundsynens

risknivåer.

Räddningsverket redovisade sina uppdrag den 1 september 1988.

Regeringen bemyndigade den 22 juni 1988 chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för att

-- granska förslagen m. m. till grundsyn för mål- och riskanalyser och

studierna om befolkningens behov av skydd i krig,

-- avge förslag till grundsyn för de regionala mål- och riskanalyser som

bör styra planeringen inom totalförsvaret samt

-- därefter avge förslag till en samlad syn på befolkningens behov av

skydd i krig.

Kommitténs förslag skall enligt direktiven (dir. 1988:39) lämnas senast

den 1 mars 1989.

Beredskapsfrågor

1987 års försvarsbeslut innebar bl. a. att systemet för

beredskapshöjning inom totalförsvaret borde effektiviseras (prop.

1986/87:95 s. 41). Efter en förberedande studie inom

försvarsdepartementet har därför utredningen (Fö 1985:01) om översyn av

civilförsvarslagstiftningen m. m. fått tilläggsuppdrag (dir. 1987:38)

att

-- se över lagen (1960:513) om beredskapstillstånd och de andra

författningar som berörs därav samt

-- överväga behovet av ytterligare lednings- och samordningsbestämmelser

för totalförsvarets civila del.

Utrikeshandelsfrågor

I propositionen (1986/87:95) inför 1987 års förvarsbeslut anfördes

bl. a. att den snabba förändring och internationalisering av vår ekonomi

som pågår och som har viktiga effekter för vår försörjningsberedskap gör

det nödvändigt att analysera tänkbara utrikeshandelsstörningar och

granska vår beredskap att möta den. En utredning om svensk utrikeshandel

i krislägen (dir. 1987:39) tillsattes i september 1987 och avses avge

sitt betänkande hösten 1989.

Närradion

1987 års försvarsbeslut innebar bl. a. att frågan om utnyttjande av

närradions tekniska resurser skulle utredas ytterligare. Regeringen

tillsatte (dir. 1988:22) den 19 maj 1988 en utredning med uppgift att

till den 31 december 1989 bl. a. se över vissa frågor rörande rätten att

sända närradio i krig eller vid krigsfara, behovet av att använda

sändarutrustningen för andra ändamål i krig eller vid krigsfara samt

möjligheterna att använda närradiosändare för inomhusalarmering.

ADB-säkerhet

Överstyrelsen för civil beredskap fick den 22 juni 1988 regeringens

uppdrag att utreda formerna för styrning och prioritering av åtgärder

för att förverkliga en samhällsövergripande beredskapsplanering för

landets ADB-beroende vid krigsfara eller krig. Uppdraget skall redovisas

till regeringen senast den 31 december 1990.

Alarmering och varning

Regeringen uppdrog den 25 februari 1988 åt statens räddningsverk att

påbörja studier avseende alarmering inom den kommunala och statliga

räddningstjänsten samt systemen för varning av befolkningen i fred och i

krig. I studierna skall även övervägas SOS-centralernas och övriga

centralers utnyttjande och förutsättningar i olika avseenden under

räddningsinsatser. Förslag till samordning i syfte att öka

effektiviteten skall läggas fram. Förslagen skall redovisas i

perspektivstudierna.

En ny försvarskommitté bör tillkallas

Regeringen konstaterade i budgetpropositionen 1988 (1987/88:100 bil. 6)

att förutsättningarna för att genomföra 1987 års försvarsbeslut hade

förändrats för det militära försvaret. Ekonomiska svårigheter hade

uppstått. För att behålla balans i det militära försvaret mellan

verksamhet och resurstilldelning var det nödvändigt att bl. a. reducera

repetitionsutbildningen samt att senarelägga anskaffning av viss

materiel.

Jag har vid analysen av redovisat underlag från överbefälhavaren,

programplan 1989--92 avseende det militära försvaret och

försvarsmaktsutredning 88, funnit att förutsättningarna för att

genomföra 1987 års försvarsbeslut förändrats ytterligare och att det

därför finns anledning att tidigarelägga nästa totalförsvarsbeslut till

1991. Det är emellertid angeläget att förslag till riksdagen i vissa

frågor kan lämnas redan under år 1989. Med hänsyn till de redovisade

frågornas vikt är det angeläget att tidigt säkerställa det

parlamentariska inflytandet.

Jag förordar därför att en parlamentariskt sammansatt kommitté nu

tillkallas.

Inriktning av kommitténs arbete

Säkerhets- och försvarspolitiken

Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands

oberoende. Viktiga led i denna strävan är att bidra till fortsatt lugn

och stabilitet i Norden och minska riskerna för att Sverige dras in i

krig och konflikter, samt främja en fredlig internationell utveckling.

I våra strävanden att säkerställa dessa mål utformas Sveriges

säkerhetspolitik väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och

försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken:

alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig.

En fast och konsekvent alliansfri utrikespolitik, som understryker vår

beslutsamhet att stå obundna, är grundläggande för den svenska

säkerhetspolitiken. Till denna hör också en aktiv internationell politik

syftande till avspänning, internationell nedrustning och fredlig

utveckling liksom till internationell solidaritet och rättvisa.

Neutralitetspolitiken förutsätter vidare en långsiktig och fast

försvarspolitik, som redan i fred skapar förtroende i omvärlden för vår

vilja och förmåga att försvara oss. Ett starkt och allsidigt

totalförsvar gör säkerhetspolitiken trovärdig.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den internationella

utvecklingen, och då i synnerhet av förhållandena i vårt närområde och i

övrigt mellan stormaktsblocken. Inför 1987 års försvarsbeslut

genomfördes en inträngande analys av dessa förhållanden som i allt

väsentligt kan antas vara giltig som underlag för nästa försvarsbeslut.

Kommittén bör granska den tidigare analysen och med utgångspunkt i denna

ta hänsyn till sådana förändringar i säkerhetspolitiskt,

militärstrategiskt, försörjningsmässigt, tekniskt eller annat avseende

som kan förutses få konsekvenser för vår framtida säkerhet.

Det politiska klimatet mellan stormakterna präglas av växlingar mellan

perioder av spänning och avspänning. För närvarande är klimatet mellan

stormakterna bättre än på länge, vilket bl. a. tagit sig uttryck i en

mera konstruktiv anda vid nedrustningsförhandlingar om kärnvapen och

konventionella stridsmedel. Samtidigt kännetecknas det svenska

totalförsvaret av att förändringar i det strukturella och andra

avseenden i allmänhet kan ske först i ett längre tidsperspektiv.

Kommittén bör därför särskilt uppmärksamma sådana långsiktiga

utvecklingstendenser som kan förutses med en rimligt hög grad av

säkerhet.

Kommittén bör mot denna bakgrund analysera tänkbara framtida

utvecklingstendenser i Sovjetunionen och Östeuropa, liksom inom

Västalliansen, och konsekvenserna av dessa för säkerheten i Europa.

Kommittén bör även analysera eventuella förändringar av maktblockens

militära strategier och strukturer.

De internationella nedrustningsförhandlingarna har i ökande grad kommit

att beröra frågor av direkt betydelse för vårt närområde. Denna tendens

kan antas bestå. Kommittén bör mot denna bakgrund redovisa sådana

prognoser som med rimlig säkerhet kan göras om resultat av framtida

stabilitets- och nedrustningsförhandlingar, i synnerhet ESK-processen,

liksom de konsekvenser detta enligt kommitténs mening bör få för svensk

försvarsplanering. I anslutning till detta bör kommittén överväga vilka

åtgärder för rustningskontroll och nedrustning som vid en

säkerhetspolitisk helhetsbedömning ter sig särskilt betydelsefulla och

angelägna för Sveriges del.

Kommittén bör vidare bedöma vilka konflikter och hot som kan beröra

Sveriges säkerhet, och överväga i vilken utsträckning dessa bör läggas

till grund för totalförsvarsplaneringen. Kommittén bör därvid utgå från

att åtgärder mot problem som är av samhällsekonomisk,

sysselsättningsmässig eller annan art och som uppträder inom ramen för

en lugn och fredlig utveckling i omvärlden, övervägs i andra sammanhang.

Till de frågor som kommittén särskilt bör överväga hör den rimliga

karaktären av framtida konfliktförlopp maktblocken emellan och dessas

betydelse för Sveriges del. Kommittén bör på denna grund, som

utgångspunkt för en enhetlig planering inom totalförsvaret, lämna

förslag bl. a. om beredskapen mot snabba händelseutvecklingar respektive

uthålligheten för mera utdragna kriser och konflikter.

Totalförsvaret

Kommittén bör mot bakgrund av sina övergripan de säkerhets- och

försvarspolitiska överväganden ta del av totalförsvarsmyndigheternas

perspektivstudier, granska de operativa utgångspunkter för

totalförsvarets verksamhet i kriser och krig som lades fast i 1987 års

försvarsbeslut samt överväga totalförsvarets fortsatta utveckling och

inriktning.

------------------------

Jag framhöll i 1987 års försvarsbeslutsproposition (prop. 1986/87:95, s.

56) att erfarenheterna från de senaste försvarsbeslutsperioderna hade

visat på betydande osäkerheter i planeringen. Det är ofrånkomligt att i

synnerhet långsiktiga planer innehåller ett visst mått av osäkerhet, men

det är angeläget att säkerheten ökas väsentligt i det fortsatta arbetet

med försvarsplaneringen.

Kommittén bör därför tidigt i sitt arbete granska totalförsvares

planeringssystem och därvid särskilt belysa de mekanismer som medförde

att det underlag som ställdes till 1984 års försvarskommittés förfogande

var så bristfälligt, främst beträffande det militära försvaret.

Kommittén bör utifrån sin analys lämna förslag till förändringar i

planeringssystemets utformning och även föreslå åtgärder utöver

förändringar i planeringssystemet som behövs för att öka säkerheten och

stabiliteten i planeringen.

Kommitténs förslag i dessa delar bör lämnas senast den 15 juni 1989.

Kommittén bör lämna förslag om såväl säkerhets- och försvarspolitiken

som inriktningen i stort av totalförsvaret som grund för myndigheternas

planering. Dessa förslag bör lämnas senast 1 december 1989 för att efter

en bred remissbehandling kunna ligga till grund bl. a. för regeringens

anvisningar för myndigheternas programplanering.

Kommittén bör därefter granska myndigheternas slutliga planering inför

totalförsvarsbeslutet och lämna sammanfattande förslag till

totalförsvarets och de olika totalförsvarsfunktionernas inriktning och

utformning efter budgetåret 1990/91. Dessa förslag bör lämnas senast den

1 december 1990.

Kommittén bör i anslutning härtill överväga hur totalförsvarets

personalförsörjning skall tillgodoses. Vad avser det militära försvaret

bör särskilt beaktas möjligheterna till alternativa sysselsättningar för

äldre yrkesofficerare samt möjligheterna att genom tjänsteplikt bemanna

krigsorganisationen med vissa personalkategorier med särskilt

yrkeskompetens.

Förslag om ovanstående bör också redovisas senast den 1 december 1990.

Kommittén kan senare komma att ges i uppdrag att granska och överväga de

förslag om totalförsvarets ledningsorganisation i fred och krig på

central och regional nivå som överbefälhavaren och överstyrelsen för

civil beredskap kommer att överlämna till regeringen i juni 1989.

Det militära försvaret

Kommittén bör granska de förslag som överbefälhavaren redovisade den 30

september 1988. Kommittén bör därvid överväga och lämna förslag

-- till inriktning och utveckling av armén främst avseende

förbandsomsättning, utbildningssystem och fredsorganisation samt

krigsorganisationen i den omfattning som behövs för dessa överväganden

samt

-- i vissa organisationsfrågor inom övriga huvudprogram.

Kommittén bör i anslutning till sina förslag till utformning av

fredsorganisationen inom det militära försvaret ange de åtgärder som

behövs för att myndigheternas behov av personal skall kunna tillgodoses.

Kommitténs förslag i dessa delar bör lämnas senast den 15 juni 1989.

Utgående från grundinriktningen i 1987 års försvarsbeslut har regeringen

i anvisningarna till myndigheterna för perspektivplaneringen angett

följande områden som särskilt viktiga att klarlägga inför nästa

försvarsbeslut

-- arméns materiella förnyelse, bl. a. behovet av nya stridsvagnar,

-- utvecklingen av arméns krigsorganisation på längre sikt,

-- utvecklingen av marina ytstridsförband,

-- luftförsvarets framtida utformning,

-- ev. utökning av antalet flygförband,

-- förutsättningarna för utveckling av en framtida svensk radarjaktrobot

samt

-- våra åtgärder inom telekrigföringsområdet.

Kommittén bör beakta detta då förslag lämnas om mål och inriktning av

det militära försvarets olika delar för perioden efter budgetåret

1990/91.

Totalförsvarets civila del

Enligt målsättningen för totalförsvaret är uppgifterna i krig för den

civila delen av totalförsvaret dels att stödja de samlade

försvarsansträngningarna, dels att säkerställa befolkningens och

samhällsverksamhetens överlevnad. I kriser skall den nödvändiga

försörjningen tryggas. För att nå dessa mål vidtas inom den civila delen

av totalförsvaret i fred en rad skilda beredskapsåtgärder avseende

fysiskt skydd, försörjning, räddningstjänst, psykologiskt försvar,

hälso- och sjukvård m. m.

Kommittén bör när det gäller uppgifterna inom den civila delen av

totalförsvaret ange planeringsmål för den civila beredskapen och de

olika funktionerna.

Kommittén bör vidare analysera samhällsutvecklingens betydelse från

beredskapssynpunkt och därvid överväga behovet av ökad beredskapshänsyn

i samhällsutvecklingen. De områden som därvid särskilt bör studeras är

-- energiförsörjningen, särskilt elförsörjningen

-- livsmedelsförsörjningen

-- försörjningen med industrivaror

-- konsekvenserna av utvecklingstendenser inom telekommunikationsområdet

och transportområdet

-- konsekvenserna av svensk industris anpassning till en ökande

internationalisering

-- hälso- och sjukvårdens uthållighet och säkerhet.

Kommittén bör därefter överväga och lämna förslag till kompletterande

beredskapsåtgärder, i vad avser bl. a. lagringsskyldighet för företag

men också andra kompletterande åtgärder.

Kommittén bör överväga behovet av åtgärder för att effektivisera

befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Kommittén bör därvid

uppmärksamma frågor som gäller kommunernas nya roll och uppgifter inom

civilförsvarsverksamheten. Bl. a. bör kommittén lämna förslag om

alarmering och varning samt fredsutnyttjande och förrådshållning av

civilförsvarsmaterielen liksom omsättningsbehovet av äldre sådan

materiel.

1988 års befolkningsskyddskommitté kommer att lämna sina förslag under

våren 1989. Jag har för avsikt att återkomma med förslag till vidare

behandling av befolkningsskyddskommitténs kommande förslag.

Kommittén bör inte behandla de frågor som för närvarande behandlas av

utredningen om översyn av civilförsvarslagstiftningen.

I 1987 års försvarsbeslut lades finansieringsprinciper fast för den

civila delen av totalförsvaret, innebärande att den som skall

upprätthålla en verksamhet under kriser och i krig själv skall svara för

de administrativa kostnaderna, medan staten enligt huvudregeln skall

svara för kostnaderna för beredskapsinvesteringar. På hälso- och

sjukvårdsområdena gäller dock att sjukvårdshuvudmännen skall svara för

kostnaderna för den fredsmässiga hälso- och sjukvården under ett

förkrigsskede och under neutralitet eller i krig, medan staten skall

svara för i krig tillkommande behov av åtgärder för att bemästra behovet

av sjukvård till följd av krigsskador. Kommittén bör studera om denna

uppdelning av ansvaret är det mest ändamålsenliga sättet att nå en god

sammantagen beredskap till lägsta kostnad. Kommittén bör härvid utgå

ifrån att delat ansvar vad gäller finansiering bör gälla även framledes.

Kommitténs förslag avseende den fortsatta utvecklingen av

totalförsvarets civila del bör redovisas senast 1 december 1990.

Försvarsforskning och försvarsindustri

Den svenska alliansfria utrikespolitiken förutsätter att vi kan

successivt utveckla och förändra totalförsvaret så att det kan anpassas

till ändrade tekniska och politiska villkor i omvärlden.

Försvarsforskning och industriell kapacitet är viktiga instrument för

detta. En hög teknisk och industriell kompetens i den svenska

försvarsindustrin är en förutsättning för ett effektivt fredstida

samarbete med utländsk industri. Jag vill i detta sammanhang också

erinra om den pågående utredningen om svensk försvarsindustris behov av

export, 1988 års utredning om krigsmaterielexporten.

På grund av kostnadsutvecklingen är det emellertid av stor vikt att

noggrant prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på sikt

skall upprätthållas inom landet. Överbefälhavaren har i programplanen

redovisat mycket begränsade medel för utveckling av ny materiel till

försvaret. Detta kan komma att innebära en kraftig minskning av

kompetensen och kapaciteten inom industriområden som är viktiga för

försvaret.

Kommittén bör överväga och lämna förslag beträffande ambitionsnivån för

framtida tillgång till inhemsk kapacitet för forskning, utveckling och

produktion för totalförsvarets räkning. Kommittén bör härvid beakta

konsekvenserna för försvarsindustrin av krigsmaterielexportutredningens

förslag. Kommitténs förslag i dessa avseenden bör lämnas senast 1

december 1990.

Övrigt

Kommittén bör genmföra en kostnadsberäkning av sina förslag. Härvid bör

eftersträvas att inte endast inbegripa direkta, utan även olika former

av indirekta kostnader. Kommittén bör vidare lämna förslag till hur

eventuella kostnadsökningar skall finansieras.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)

-- med högst 17 ledamöter med uppdrag att granska, överväga och lämna

förslag om totalförsvarets fortsatta utveckling m. m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag Utredningar

m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)