Dir. 1990:25

Utredning om kompetensutveckling i arbetslivet

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-05

Mitt förslag

Motiv för kompentensutveckling

Utredningsuppdraget

Behovet av kompetensutveckling

Förslag till åtgärder

Arbetsformer

Hemställan

6. Beslut

Dir. 1990:25

Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-05

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Sahlin, anför:

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att lämna förslag

till åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i arbetslivet,

särskilt vad avser personalutbildning.

Som underlag för förslagen skall kommittén kartlägga och analysera den

nuvarande personalutbildningens omfattning, inriktning och fördelning

samt ge en helhetsbild av personalutbildning, samhällelig

vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Vidare skall kommittén

närmare precisera de framtida behoven av kompetensutveckling i företag

och förvaltningar.

Motiv för kompentensutveckling

För att kunna bibehålla den höga sysselsättningen och utveckla välfärden

i vårt land under 1990-talet krävs en stabilisering av ekonomin och en

ökad tillväxt. Av särskilt stor betydelse för företagens möjligheter att

hävda sig i en hårdnande internationell konkurrens blir kompetens och

utbildning hos arbetskraften. Kompetens och utbildning blir också

väsentligt för att uppnå nödvändiga effektiviseringar inom

förvaltningarna, dvs. den offentliga sektorn.

Förändringar i teknik och arbetsorganisation innebär att kraven på såväl

grundläggande kunskaper som förmåga att tillägna sig nya kunskaper

skärps i allt fler arbeten. Samtidigt innebär befolkningsutvecklingen

att andelen ungdomar av dem som arbetar minskar, vilket gör att ny

kunskap tillförs produktionen i mindre utsträckning än tidigare. Detta

ökar vikten av och arbetsgivarnas intresse för kompetensutveckling och

utbildning av redan anställda.

För den enskilde medför kompetensutveckling bättre möjligheter att byta

arbetsuppgifter och arbetsgivare och därmed en större valfrihet. I dag

finns stora skillnader i utbildningsnivå mellan olika grupper av

arbetstagare. Nivåskillnaderna riskerar att förstärkas i det framtida

arbetslivet med ökad utslagning av arbetstagare med låg utbildning som

följd. Även arbetstagarnas växande anspråk på utveckling och variation i

arbetet ställer ökade krav på kompetensutveckling för att möjliggöra

förändringar av arbetsinnehåll och arbetsorganisation. En ökad kompetens

hos de anställda är i sin tur en drivkraft för förändring.

Kompetensutveckling i arbetslivet sker genom dels inlärning i det

dagliga arbetet, dels särskilda utbildningsinsatser, dvs.

personalutbildning. Syftet med kompetensutvecklingen kan sägas vara att

ge både de kunskaper och de färdigheter som behövs för

arbetsuppgifterna.

Inslaget av inlärning i det dagliga arbetet är beroende av

arbetsinnehåll, arbetsorganisation och arbetsmiljö. Frågor som berör

dessa faktorer behandlas av arbetsmiljökommissionen (dir. 1988:63) och

produktivitetsdelegationen (dir. 1989:19). Även arbetslivsfonden kommer

att arbeta med dessa frågor (prop. 1989/90:62, SfU 12, rskr. 185).

Personalutbildning kan definieras som den utbildning som avser anställda

och som bedrivs på arbetsgivarens bekostnad. De undersökningar som

gjorts visar att personalutbildningen är ojämnt fördelad mellan sektorer

och branscher. Lågutbildade erhåller utbildning i lägre grad än andra

grupper. Beräknat per sysselsatt uppgick antalet utbildningsdagar år

1989 till i genomsnitt ca 4,5 dagar. Samhällets hittills mest omfattande

åtgärd för att påverka företagens personalutbildning utgör tillkomsten

av lagen (1984:1090) om inbetalning till förnyelsekonto. Dessutom kan

nämnas att det inom ramen för arbetsmarknadspolitiken finns ett bidrag

till utbildning i företag och förvaltningar. Vidare bedriver bl. a.

utvecklingsfonderna utbildningsverksamhet riktad till små och medelstora

företag.

Den samhälleliga vuxenutbildningens viktigaste uppgift är att stärka

medborgarskapet i ett demokratiskt samhälle genom att tillgodose de

vuxnas individuella önskemål om utbildning. Den enskilde kan, inom ramen

för de resurser som samhället ställer till förfogande, på eget initiativ

och utifrån egna behov och önskemål välja inriktning på och omfattning

av sin utbildning. Den samhälleliga vuxenutbildningen bidrar till att

höja kompetensen i arbetslivet. Utbildning ges som syftar till

arbetslivets förnyelse, ur både samhällets och den enskildes perspektiv.

Arbetsmarknadsutbildningen avser sådan yrkesutbildning eller annan

utbildning som någon genomgår av arbetsmarknadsskäl efter beslut av

arbetsmarknadsmyndighet. Utbildningen är inriktad mot den som är eller

riskerar att bli arbetslös och i övrigt har en svag ställning på

arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen spelar en viktig roll för

att tillgodose arbetsmarknadens behov av yrkesutbildad arbetskraft.

Sammanfattningsvis finns det mycket som talar för att arbetsgivarna bör

öka sina insatser för kompetensutveckling i arbetslivet. I sådana

insatser utgör personalutbildning en väsentlig del. Personalutbildning

tillhör arbetgivarnas ansvarsområde. Mot bakgrund av dess betydelse för

tillväxt, jämlikhet och jämställdhet är den också ett viktigt

samhällsintresse. Detta motiverar åtgärder för att påverka omfattningen,

inriktningen och fördelningen av utbildningen.

Utredningsuppdraget

Kartläggning

Kommittén skall med hjälp av tidigare och egna undersökningar kartlägga

och analysera personalutbildningens omfattning och inriktning samt dess

fördelning mellan olika personalkategorier, branscher och regioner.

Kommittén skall belysa vilka faktorer som påverkar arbetsgivarnas beslut

om personalutbildning. I detta skall ingå en genomgång av avtal på detta

område mellan parterna på arbetsmarknaden och av de fackliga

organisationernas möjligheter till inflytande.

Kommittén skall utifrån denna kartläggning och analys av

personalutbildningen och den pågående översynen inom

utbildningsdepartementet av den samhälleliga vuxenutbildningen, vilken

presenteras i årets budgetproposition, redovisa en helhetsbild av den

utbildning som bedrivs för vuxna. I denna helhetsbild bör även

arbetsmarknadsutbildningen vägas in.

Behovet av kompetensutveckling

Kommittén skall mot bakgrund av den förväntade utvecklingen på

arbetsmarknaden och i arbetslivet analysera motiven för och närmare

precisera behovet av kompetensutveckling i framtiden.

Både brister i nuvarande system och framtida behov bör ses med

utgångspunkt från såväl den enskilde som företagen, förvaltningarna och

samhället. Personalutbildningens roll och uppgift sedd i ett

helhetsperspektiv mot bakgrund av den samhälleliga vuxenutbildningen

skall klargöras. Härvid skall även översynen av den samhälleliga

vuxenutbildningen beaktas.

Kommittén skall belysa inom vilka områden och sektorer av

arbetsmarknaden som insatser av personalutbildning är särskilt

angelägna, vilka slag av utbildning som behövs samt om det ställs

speciella krav beroende på regionala förhållanden. Eventuella skillnader

i utbildningsbehov mellan kvinnor och män skall belysas. Kommittén skall

även beakta de problem och möjligheter som är förbundna med

internationaliseringen i näringsliv och förvaltning.

Förslag till åtgärder

För att kunna bibehålla den höga sysselsättningen och utveckla välfärden

krävs att ekonomin stabiliseras och att tillväxten ökar. Kompetens och

utbildning hos arbetskraften blir av särskilt stor betydelse. Kommittén

skall därför föreslå åtgärder för att stimulera kompetensutveckling i

företag och förvaltningar, i synnerhet personalutbildning. En

utgångspunkt skall vara de redan i dag betydande resursinsatser som görs

för kompetensutveckling. En annan utgångspunkt skall vara att

kompetensutveckling i arbetslivet i första hand är arbetsgivarnas

ansvar, men kommittén skall också analysera behovet av ett samhälleligt

inflytande för att uppnå ökade insatser. Alternativa åtgärder skall

prövas och möjligheterna att basera utformningen av åtgärderna på

trepartssamverkan skall undersökas.

Åtgärderna skall leda till att grupper som i dag missgynnas, får

tillgång till kompetensutveckling i ökad utsträckning. Åtgärderna skall

ges en fördelningspolitiskt rättvis profil. De skall dessutom resultera

i att kompetensutveckling kommer till stånd i företag och förvaltningar

som annars inte gör sådana satsningar. Personalutbildningen skall kunna

vara av såväl allmän och grundläggande som företagsspecifik karaktär.

Åtgärderna skall innebära att särskild hänsyn tas till de små och

medelstora företagens behov, liksom till olika regionala

förutsättningar. Vidare skall hänsyn tas till eventuella behov av

ytterligare insatser för särskilda grupper, t. ex. flyktingar och andra

invandrare. Även jämställdhetsaspekterna skall vara en viktig

utgångspunkt.

Förslagen till åtgärder skall finansieras inom ramen för givna resurser.

Kommittén skall därvid överväga möjligheterna till effektiviseringar i

utnyttjandet av resurser inom arbetsmarknadsutbildningen och den

nuvarande personalutbildningen samt beakta översynen av den samhälleliga

vuxenutbildningen. Även beräknade effekter av ökad kompetensutveckling

på de offentliga utgifterna och samhällsekonomin skall beaktas.

Kommittén skall också föreslå åtgärder för att långsiktigt stimulera

forskning avseende kompetensutveckling och personalutbildning.

Arbetsformer

Kommitténs arbete bör bedrivas så, att en slutrapport föreligger den 1

maj 1991.

Kommittén får inom givna ramar bestämma om sina arbetsformer. För

utredningens arbete skall direktiven (dir. 1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning samt vad regeringen har föreskrivit om

beaktande av EG-aspekten (dir.1988:43) gälla.

Kommittén bör i sitt arbete samråda med arbetsmiljökommissionen,

produktivitetsdelegationen och arbetslivsfonden och med

utbildningsdepartementet när det gäller översynen av den samhälleliga

vuxenutbildningen. Dessutom bör kommittén ta ta hänsyn till

forskningsresultat och pågående projekt inom området liksom erfarenheter

från andra länder av åtgärder för att stimulera kompetensutveckling.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

att tillkalla en kommitté, omfattad av kommittéförordningen (1976:119),

med högst 15 ledamöter

att utse en av ledamöterna att vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

kommittén

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall

belasta tionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Arbetsmarknadsdepartementet)