Prop. 1990/91:50

Regeringens skrivelse

1990/91:50

om åtgärder för att stabilisera ekonomin och

begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp

i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 oktober 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen presenteras ett omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera

den svenska ekonomin, förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa

tillväxten av de offentliga utgifterna. Riksdagen bereds härmed möjlighet

att tidigare än planerat ta del av vissa av de förslag som regeringen avsett

att ta upp i ett antal särpropositioner och i budgetpropositionen 1991.

1 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 50

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 oktober 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-

ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell-

ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-

valds, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink

Föredragande: statsrådet Larsson

Skr. 1990/91:50

Skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin

och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna

1 Inledning

Den svenska ekonomins pris- och lönekostnadsutveckling måste brytas

om välfärden och sysselsättningen skall kunna värnas. Inflationsbekämp-

ningen måste därför överordnas andra ambitioner och krav.

En ekonomisk politik med denna inriktning redovisades i en proposition

till riksdagen den 11 oktober i år (prop. 1990/91:39). Där redogjordes

för ett antal initiativ som regeringen tagit och avser att ta för att förstärka

den svenska ekonomin. Vidare framhölls att konkreta förslag rörande den

offentliga sektorns utgifter skulle föreläggas riksdagen i budgetpropositio-

nen 1991.

Under hösten har ett omfattande utflöde av svensk valuta förekommit.

Som en konsekvens av den oro som rått på valutamarknaden har räntan

i Sverige stigit och räntedifferensen mot utlandet ökat. Den höga räntan

innebär betydande påfrestningar för många hushåll. Samtidigt bidrar det

höga ränteläget till att dämpa investeringarna. Därmed hotas den fulla

sysselsättningen och landets framtida välstånd.

Regeringen har mot denna bakgrund beslutat att redan nu presentera ett

omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera den svenska ekonomin,

förbättra ekonomins funktionssätt och begränsa tillväxten av de offentliga

utgifterna. Därmed bereds riksdagen möjlighet att tidigare än planerat ta

del av vissa av de förslag som regeringen avsett att ta upp i särproposi-

tioner och i budgetpropositionen 1991.

1.1 De grundläggande problemen

Den oro som förekommit på valutamarknaden de senaste månaderna sam-

manhänger med underliggande problem i den svenska ekonomin.

Den i förhållande till omvärlden höga inflationen är det i dag centrala

problemet. Att den svenska ekonomin nu stagnerar är en konsekvens av

de under en följd av år alltför stora kostnadsökningarna. Samtidigt har

en låg tillväxt och ett otillräckligt sparande bidragit till inflationen. Kon-

kurrenskraften har urholkats avsevärt, vilket lett till spekulation mot den

svenska kronan.

Under de allra senaste åren har kostnadsproblemen förvärrats. Skill-

naden mellan lönernas ökningstakt i Sverige och i omvärlden har ökat.

Lönekostnaderna i Sverige har exempelvis på tre år stigit med 28-30 %

medan de ökat med 14 % i Tyskland och med 15-17 % i Danmark och

Norge.

Den höga inflationen är inte enbart en följd av kostnadsutvecklingen

utan också av att efterfrågan i Sverige har varit mycket hög.

Kostnadsproblemen har skärpts av att skillnaderna i produktivitetsut-

veckling också har vidgats. Produktiviteten i svensk industri har under de

senaste tre åren vuxit med sammanlagt 4 1/2 % jämfört med 11 1/2 %

i OECD-området som helhet. Arbetskostnaden per producerad enhet har

därför stigit mycket snabbt i förhållande till omvärlden.

Det finns också mer långsiktiga, strukturella förklaringar till den höga

inflationen i Sverige.

Det svenska lönebildningssystemet har inte fungerat väl under de be-

tingelser som rått under de senaste 15 åren med bl.a. en betydligt lägre

produktivitetstillväxt än tidigare. Vid sidan om utbuds- och efterfrågeför-

hållandena för arbetskraft har regelsystem, förhandlingsformer, informa-

tionsspridning och institutionella förhållanden på arbetsmarknaden stor

betydelse för lönebildningen. I flera av dessa avseenden har lönebild-

ningssystemet fungerat otillfredsställande.

Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräck-

lig. Livsmedelssektorn är ett exempel. Priserna på livsmedel har ökat

betydligt snabbare än andra priser. Samma förhållande har rått inom

byggnadssektorn.

Den offentliga sektorn har också bidragit till att inflationen är hög

genom att produktivitetstillväxten inom den offentliga sektorn - liksom

i den privata tjänstesektorn - har varit lägre än i industrin. Samtidigt har

den offentliga verksamhetens resursanspråk bidragit till överhettningen.

För att inflationen med framgång skall kunna bekämpas måste de lång-

siktiga, strukturella problemen i ekonomin angripas. Produktivitetstill-

växten måste stimuleras, sparandet måste bli högre och de offentliga ut-

gifternas expansion måste dämpas.

1.2 Utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik

som leder till att de offentliga utgifternas andel av bruttonationalproduk-

ten (BNP) minskar. Detta skall göra det möjligt att på sikt sänka skat-

tetrycket. Därmed ställs krav på ökad produktivitet och effektivitet samt

på omprövning av existerande utgiftsprogram.

Under 1980-talet har budgetunderskotten minskat kraftigt år för år.

Detta har delvis varit en följd av att utgifitstillväxten begränsats. Sedan

1982 har de offentliga utgifterna minskat från 67 % av BNP till 61 %

Skr. 1990/91:50

1990. En betydande ökning av inkomsterna har skett. Skattekvoten har

stigit från drygt 49 % till inemot 57 % under samma period.

Under det kommande budgetåret kan denna utveckling komma att

väsentligt förändras om inte kraftfulla åtgärder vidtas. De offentliga

utgifterna följer till stor del automatiskt verkande regler. De växer därför

vaije år även om inga beslut om nya utgifter fattas. Till detta kommer

räntorna på statsskulden som växer snabbt vid höga räntenivåer. Statens

och den offentliga sektorns inkomster uppvisar ett helt annat mönster.

Inkomsterna följer vid oförändrat skattetryck i stort sett utvecklingen av

skattebaserna, dvs. lönesumman, konsumtionen m.m. Skattebaserna ut-

vecklas i det långa loppet ungefär som den ekonomiska tillväxten i eko-

nomin som helhet.

Tillsammans innebär dessa olika utvecklingstendenser for de offentliga

inkomsterna och utgifterna att statsfinanserna och det offentliga sparandet

försämras snabbt när tillväxten faller och inflationen är fortsatt hög. Den

svenska ekonomin befinner sig i en sådan situation.

De offentliga utgifterna beräknas nästa budgetår, om inga åtgärder vid-

tas, växa mycket kraftigt enbart som en följd av automatiskt verkande

regler. Statens budgetsaldo skulle därmed försämras avsevärt.

Detta är en ohållbar utveckling. Om inga åtgärder vidtas skulle syssel-

sättning och välfärd hotas samtidigt som trovärdigheten i den ekonomiska

politiken skulle undergrävas. Regeringen har mot denna bakgrund beslut-

at om åtgärder i syfte att begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna.

1.3 Pris- och lönebildningen

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är i dag inflationen. För

att få ner inflationen och varaktigt åstadkomma en långsammare pris-

stegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till den rådande produk-

tivitetsutvecklingen.

Lönebildningen är avgörande för möjligheterna att bekämpa inflationen.

Det är nödvändigt att växla om från inflationslöner till reallöner. Förut-

sättningarna för att få till stånd en sådan växling 1991 och 1992 är unika

särskilt tack vare skatteomläggningen.

Den förhandlingsgrupp regeringen utsett har i uppdrag att medverka

till att stabiliseringsavtal sluts för i första hand 1991. Syftet är att

underlätta för parterna att träffa avtal i linje med de förutsättningar som

nu gäller vad avser tillväxt, konkurrenskraft m.m.

Ansvaret för att avtal kommer till stånd, för avtalens innehåll och för

konsekvenserna av avtalen vilar på arbetsmarknadens parter. Regeringen

kan inte i nuvarande ekonomiska läge motverka en uppgång i arbetslöshe-

ten med en generell efterfrågepolitik.

Prisutvecklingen är av stor betydelse för möjligheterna att få till stånd

stabiliseringsavtal. Förväntningarna om en fortsatt hög inflation måste

brytas.

Under de senaste månaderna har konsumentpriserna (KPI) stigit snabbt

till följd av att en del av skattebördan har flyttats från inkomstskatt till

konsumtionsskatt. För 1991 handlar det om 3-4 %. Det är höjningar av

Skr. 1990/91:50

prisnivån som påverkar de månadsvisa KPI-talen, men som inte avspeglar Skr. 1990/91:50

det underliggande kostnadstrycket i ekonomin.

Från våren 1991 och framåt finns förutsättningar att få en inflation

som är lägre än 4 %. För 1992 kan inflationstakten dämpas ytterligare.

Det betyder att det finns en unik chans att förhindra att svenskt närings-

livs konkurrensläge försämras ytterligare. Men det kräver att prissätt-

ningsbeslut fattas på basis av seriösa bedömningar av kostnadsutveck-

lingen och marknadsförutsättningarna, inte på grundval av uppgifter om

hur priserna har utvecklats i det förflutna. Kommuner och landsting får

svårt att upprätthålla verksamheten vid ytterligare stora kostnadsökningar.

I syfte att bekämpa inflationen bör enligt regeringens uppfattning sta-

biliseringsavtal nås också vad gäller hyrorna. Regeringen har utsett en

särskild förhandlare som skall inbjuda parterna på bostadsområdet - de

allmännyttiga bostadsföretagen (SABO), fastighetsägareförbundet och

hyresgäströrelsen till överläggningar om 1991 års hyror. Syftet är att nå

en central uppgörelse där kostnaderna utöver effekterna av skatterefor-

men inte överstiger den allmänna prisutveckling som följer av stabilise-

ringsavtal på löneområdet.

2 Europapolitiken

Våren 1988 fattade riksdagen ett beslut om Sverige och den västeuropei-

ska integrationen, där det bland annat konstaterades att svenskt medlem-

skap inte var ett mål för de diskussioner med EG som då förestod.

Sedan detta beslut fattades har förutsättningarna för ett svenskt med-

lemskap i EG förändrats, tack vare den positiva utvecklingen i Europa.

Möjligheterna att lägga grunden till en ny, varaktig fredsordning har

förstärkts. ESKs toppmöte i Paris i november kommer med all sannolik-

het att understryka denna positiva utveckling. De kommande regerings-

konferenserna mellan EGs medlemsstater kan förväntas ge ökad klarhet

beträffande omfattningen av detta samarbete inom EG.

Ett svenskt medlemskap i EG med bibehållen svensk neutralitetspolitik

ligger i vårt nationella intresse.

Sveriges intresse för ett EES-avtal mellan EFTA och EG är oförändrat

starkt. Det föreligger ingen motsättning, vare sig praktisk eller princi-

piell, mellan ett kraftfullt fullföljande av EES-förhandlingama och en

framtida diskussion om medlemskap. Regeringen kommer med all kraft

att verka för att ett politiskt genombrott i EES-förhandlingama uppnås

före årets slut. Ett EES-avtal skulle ge Sverige möjlighet till fullt tillträde

till EGs inre marknad, då denna genomförs 1 januari 1993. I detta tids-

perspektiv saknas alternativ till ett EES-avtal.

Regeringen eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut om Europapolitiken som

tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambitioner att bli

medlem av Europeiska gemenskapen. För att bygga under för en sådan

utveckling kommer Sverige att intensifiera sina ansträngningar att inom

ramen för Europeiska säkerhetskonferensen medverka till en ny säker-

hetsordning i Europa. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett

EES-avtal fullföljs med kraft. ,

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr .'0

3 Bättre tillväxtbetingelser för svenskt näringsliv skr - 1990/91:50

Det svenska näringslivets utveckling är starkt beroende av den ökande

internationaliseringen. Den ställer nya krav på näringspolitiken och har

också stor betydelse för livsmedelspolitiken. Näringslivets konkurrens-

kraft påverkas bl.a. av den politik som bedrivs på eneigiområdet och när

det gäller infrastrukturen. Avgörande för konkurrenskraften är också den

högre utbildningens inriktning och kvalitet.

3.1 Energipolitiken

Tillgången på billig energi har varit en viktig förutsättning för den

svenska ekonomins snabba tillväxt under 1900-talet. För delar av den

svenska industrin är beroendet av energi mycket stort. En stabil energi-

politik, som långsiktigt tryggar energiförsörjningen, är viktig för sys-

selsättningen och välståndet. Energipolitiken måste också utformas med

hänsyn till vad natur och miljö kan bära.

Överläggningar har nu inletts mellan socialdemokraterna, centerpartiet

och folkpartiet om en långsiktig energipolitik. Resultatet av dessa över-

läggningar skall redovisas i början av december 1990 och ligga till grund

for en energiproposition i februari 1991.

3.2 En ny näringspolitik

En grundläggande förutsättning för näringslivets utveckling och förnyelse

är en generell ekonomisk politik inriktad på att få kostnadsutvecklingen

under kontroll och därigenom värna konkurrenskraften.

Förutsättningarna för näringslivets verksamhet påverkas emellertid ock-

så av en rad andra faktorer. Näringspolitiken måste därför ses i ett brett

perspektiv. Politiken inriktas på samordnade åtgärder som främjar den

ekonomiska tillväxten. Hänsyn måste därvid tas till en god miljö.

De centrala inslagen i en samlad näringspolitik för ökad tillväxt redo-

visades i regeringens proposition om näringspolitik som lades våren 1990

(prop. 1989/90:88) och i propositionen om den ekonomiska politiken på

medellång sikt (prop. 1990/91:39).

Strävan att åstadkomma väl fungerande marknader och effektiv kon-

kurrens är en viktig del av näringspolitiken.

En fortsatt avreglering av bl. a. transporterna kommer att genomföras.

Vattenfall omvandlas till aktiebolag, vilket förväntas leda till en effek-

tivare elmarknad.

För att få till stånd en mer effektiv användning av träråvara utreds den

lag som reglerar utbyggnad av industri som använder träfibrer (träfiberla-

gen). Förslag inom detta område kommer att presenteras under våren

1991.

Förslag till ändringar i gällande jordförvärvslag planeras att läggas

fram under våren 1991. Dessa förändringar innebär betydande förenk-

lingar och förutses leda till mer effektivt fungerande marknader och till

en bättre markanvändning.

De näringspolitiska insatserna måste främja strukturomvandling och

effektivitet. Därför avvecklas defensiva branschstöd. Regeringen kommer Skr. 1990/91:50

inte att föreslå något nytt program för tekoindustrin när nuvarande pro-

gram slutförts i juli 1992.

En neddragning sker i rationaliseringsbidragen till lantbruks- och träd-

gårdsnäringarna. De subventionerade lån som i dag finns för fiskets ratio-

nalisering slopas.

Turistrådets verksamhet ses över med inriktning på att näringens eget

engagemang skall öka. I detta sammanhang skall klargöras hur de sociala

målen i turistpolitiken skall tillgodoses.

Regeringens ambition är att åstadkomma en övergång för Industrifon-

den från långivning till garantigivning.

Nyetableringar och tillväxt i de mindre företagea är av stor betydelse

för långsiktig förnyelse och dynamik i näringslivet. Det är därför ange-

läget att särskild hänsyn tas till behoven att främja de livskraftiga före-

tagens investeringar. I syfte att underlätta för de små och medelstora fö-

retagen att skaffa riskkapital skall de regionala riskkapitalbolagen även

få privata finansiärer. Strävan är att privata finansiärer på sikt skall svara

för upp till hälften av riskkapitalbolagens finansiering.

Vidare är det, inte minst i de mindre företagen, viktigt med en fort-

löpande kunskapsuppbyggnad. Utredningen om kompetensutveckling i

arbetslivet (dir. 1990:25) har nyligen fått i uppdrag att föreslå åtgärder

som bidrar till en ökad kompetensutveckling i arbetslivet.

Regeringen avser att i budgetpropositionen och i en särskild proposition

till vårriksdagen återkomma till flertalet av dessa frågor.

3.3 En starkare infrastruktur

Regeringen avser att i början av 1991 presentera en samlad strategi för

hur infrastrukturen skall finansieras. En infrastrukturfond för i första

hand järnväg och annan kollektivtrafik inrättas som far till uppgift att

initiera och genomföra bl.a. samfinansiering av olika investeringsobjekt.

För att underlätta infrastrukturinvesteringar är regeringen beredd att låta

olika intressenter äga, driva och ta ut avgifter för speciella väg- och jäm-

vägsprojekt.

Förslag skall då också lämnas på hur SJs verksamhet kan effektiviseras

genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till aktiebolag.

För att effektivisera planering och resursutnyttjande avseende väg- och

jämvägsinvesteringar kommer planeringssystemet att förenklas och kon-

centreras på större projekt samtidigt som en demokratisk förankring bi-

behålls. En ökad användning av systemanalys och en bättre samordning

av de olika trafikslagens investeringar ger förutsättningar för att öka

effektiviteten i det samlade transportsystemet. De för nationella transport-

behov strategiska väg- och järnvägsnäten skall identifieras och en större

del av investeringsmedlen avsättas för dessa. Detta förbättrar möjligheter-

na till rationella transporter i hela landet. Vidare skall en systematisk

uppföljning och utvärdering av genomförda investeringar införas. Väg-

verkets organisation ses över.

3.4 Konkurrenskraftig högre utbildning

Den högre utbildningen blir allt viktigare för det svenska näringslivets

och den offentliga sektorns omvandling och utveckling. Därför är frågan

om hur högskolan arbetar och hur dess resurser används av stor betydelse

för konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten på 1990-talet.

När beslut fattas om resursfördelningen mellan olika utbildningar ges

förutsättningarna för hur de studerandes vilja att förkovra sig skall kom-

ma hela samhällets utveckling till godo. Det är därför viktigt att resurs-

fördelningen mellan olika sektorer tar sin utgångspunkt i en bedömning

av hur utveckling och tillväxt skall stimuleras. Den svenska industrins

svårigheter att fullt ut ta vara på den höga efterfrågan under 1980-talet

berodde i inte ringa utsträckning på brist på tekniker och naturvetare.

Inom ramen för vaije fakultet och forskningsråd skall resurserna för-

delas på forskarutbildning och grundforskning efter kvalitet. De insti-

tutioner och forskargrupper som hävdar sig bäst vid en internationell

jämförelse skall ges tillfälle att utöka sin verksamhet. När det gäller den

grundläggande högskoleutbildningen är däremot fördelningsprincipen idag

på ett mer mekaniskt sätt knuten till antalet redan etablerade utbildnings-

platser inom olika studieområden och på olika högskoleorter. Härvidlag

bör det ske en omorientering. Faktiskt uppnådda resultat - kvantitativt

och kvalitativt - bör i större utsträckning vägleda fördelningen av

resurser även när det gäller den grundläggande högskoleutbildningen.

Det är också angeläget att möjligheterna till lokal antagning och antag-

ning efter särskilda prov utvecklas och tillämpas i växande utsträckning.

När målen för högskolornas och institutionernas insatser i grundläggan-

de högskoleutbildning ytterligare preciserats skall högskolorna också få

större frihet att bestämma hur de vill uppnå målen. För att underlätta en

effektiv resursanvändning skall universitet och högskolor friare få dis-

ponera resurser för lokaler. På så sätt underlättas en samlad planering

av alla resurser med utgångspunkt från verksamhetens behov.

Det arbete som nu inleds kommer att göra det möjligt att minska uni-

versitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration. En stor

del av dessa resurser kan i stället komma till användning i undervisning-

en.

Regeringen avser återkomma till dessa frågor under våren 1991.

3.5 En konsumentvänlig livsmedel spolitik

Livsmedelspolitiken är föremål för ett omfattande översyns- och förnyel-

searbete. Utgångspunkten är konsumenternas behov och önskemål. Av-

sikten är därför att uppnå lägre matpriser, högre kvalitet och ett mer

varierat livsmedelsutbud. Livsmedelspriserna har under 1980-talet stigit

snabbare än den genomsnittliga inflationstakten. De har därmed drivit på

inflationen.

Vårens livsmedelspolitiska beslut var ett första steg i reformverksamhe-

ten på detta område. Det måste nu fullföljas bl.a. genom att en omställ-

ning sker av åkermarken och att mjölkproduktionen anpassas till de nya

förutsättningarna. Lantbrukarna och deras organisationer har här ett stort

Skr. 1990/91:50

ansvar. Riksdagens beslut ger ett stort spelrum för den enskilde jord- Skr. 1990/91:50

brukaren när det gäller företagets utveckling och profil. Samma villkor

skall i dessa avseenden gälla för jordbruket som för andra näringar.

Reformens andra steg tas genom att det höga svenska gränsskyddet

minskas. Därigenom kan de svenska matpriserna sänkas med direkt posi-

tiv effekt för konsumenterna.

Till avslutningen av de handelspolitiska förhandlingarna inom det all-

männa tull- och handelsavtalet (GATT) i december i år lägger Sverige

ett bud som innebär att jordbruksstödet minskar med 30-50 % under

perioden 1986-1996. En viktig del av budet är en sänkning av gränsskyd-

det. Om GATT-förhandlingama inte leder till konkreta resultat, kommer

regeringen att till riksdagen redovisa sin syn på det läge som uppstått.

Okad frihandel innebär att varuutbudet i handeln kan bli mer varierat.

Importen av livsmedel kommer att öka. Vår livsmedelsindustri, som har

goda möjligheter att konkurrera på en friare marknad, får också bättre

möjligheter att sälja på andra marknader. När frihandeln ökar blir frågan

om livsmedelskontrollen av stor betydelse. Det är därför viktigt att livs-

medelsverket under de närmaste åren ägnar dessa frågor ökad uppmärk-

samhet.

Regeringen kommer också att genomföra en uppföljning av den hårdare

lagstiftning som nyligen genomförts på djurskyddets område. Även på

detta område förenas miljö- och konsumentkrav och krav på en mer ra-

tionell och effektiv produktion med en omläggning av politiken som leder

till ett bättre ekonomiskt utnyttjande av jordbrukets resurser.

Vägen från jordbruket till konsumenterna är lång och kantas av olika

former av konkurrensbegränsningar. För att uppnå sänkta priser i kon-

sumentledet krävs därför i ett tredje steg en skärpt konkurrenspolitik.

Förädlings-, parti- och detaljhandelsleden är starkt sammanflätade och

dominerade av ett fåtal företag och ägargrupper. Den bristande import-

konkurrensen och etableringshinder förvärrar situationen. Målet att sänka

matpriserna och förbättra livsmedelsutbudet främjas genom att konkurren-

sen skärps. Därför kommer regeringen att förelägga riksdagen en pro-

position som syftar till att öka konkurrensen och förstärka konsumen-

ternas ställning.

Livsmedelsreformen kommer att bidra till en bättre miljö genom att

stimulera ett lägre utnyttjande av konstgödsel och bekämpningsmedel. De

positiva miljöeffekterna av jordbruket kommer också att förstärkas. Detta

sker bl.a. genom det omfattande program för öppna landskap som ingår

i den livsmedelspolitiska reformen.

3.6 Effektivare statlig förmögenhetsförvaltning

Syftet med att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen är att

öka avkastningen och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra

satsningar inom näringspolitiken, t.ex. på infrastrukturens område.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta des-

sa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de lö-

pande intäkterna och kostnaderna. Om avkastningen höjs med någon

procentenhet ger det betydande intäkter för den offentliga sektorn. Skr. 1990/91:50

Nu bör konkreta steg tas för att förbättra statens förmögenhétsförvalt-

ning:

- Vattenfall görs om till aktiebolag.

Vattenfall ges en organisationsform som är bättre anpassad till en allt-

mer internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vattenfall kan därmed

trygga en god elförsörjning och generera en högre avkastning på statens

tillgångar. För att utveckla en effektivare handel med el och underlätta

en decentraliserad elproduktion kommer stamnätet att ges en mer fri-

stående organisationsform.

Åtgärden skall ses som ett exempel på att statlig verksamhet i fram-

tiden skall ges den organisationsform som är effektivast för att skapa

tillväxt och ett förbättrat resursutnyttjande.

- Domänverkets tillgångar värderas upp.

Statens tillgångar i skogsfastigheter värderas upp och domänverket

åläggs ett marknadsmässigt avkastningskrav. Domänverket skall dessutom

ges en finansiell situation som motsvarar vad som gäller hos övriga

skogsbolag. Därmed åstadkoms en ökad jämförbarhet med andra företag.

Åtgärden skall ses som ett exempel på en aktivare statlig förmögenhets-

förvaltning där dolda tillgångar tas fram och högre avkastningskrav ställs.

- Byggnadsstyrelsen åläggs ett höjt avkastningskrav.

Byggnadsstyrelsen förvaltar fastigheter till ett marknadsvärde av ca 45

miljarder kr. Det är väsentligt att byggnadsstyrelsens verksamhet bedrivs

på ett sådant sätt att de fastigheter byggnadsstyrelsen förvaltar ger en av-

kastning, som ligger väl i nivå med vad staten skulle erhålla genom att

placera sin förmögenhet i annat än fastigheter eller genom att reducera

statsskulden. Byggnadsstyrelsen bör därför ges ett marknadsmässigt av-

kastningskrav och inleveranserna från byggnadsstyrelsen till statskassan

bör öka.

Åtgärden skall ses som ett exempel på en effektivisering av den statliga

förmögenhetsförvaltningen.

Parallellt med dessa åtgärder läggs grunden för en mer genomgripande

effektivisering av statens kapitalförvaltning. Principerna för statens fastig-

hetsförvaltning, som berör tillgångar på uppåt 300 miljarder kr. skall

utredas. En strategi för statens affärsverksamhet skall fastställas, där

affärsverk, bolag, stiftelser och myndigheter svarar för verksamheter med

tillgångar och omsättning för ännu större belopp. De mest ändamålsenliga

formerna för affärsverksamheten inom olika områden och med olika mål

skall utvecklas, bl.a. för att frigöra kapital för nya gemensamma inves-

teringar.

4 Åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den

offentliga sektorn

De offentliga utgifterna följer till stor del automatiskt verkande regler

och växer därför varje år utan att några nya reformbeslut fattas. Inkomst-

erna däremot utvecklas i det långa loppet i samma takt som den ekono- 10

miska tillväxten i ekonomin som helhet. Detta innebär att statsfinanserna Skr. 1990/91:50

och det offentliga sparandet försämras snabbt när tillväxten fäller och

inflationen är fortsatt hög.

För att komma till rätta med detta problem är det nödvändigt att min-

ska statens utgifter.

Det gäller både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt

dämpa expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste ske genom

direkta besparingar i det löpande budgetarbetet och inte minst genom

strukturella åtgärder som både på kort och lång sikt påverkar utgifternas

utveckling. Följande strukturåtgärder bör genomföras.

4.1 Omställning och bantning av den statliga

administrationen

Reformarbetet inom den offentliga sektorn måste omfatta också den

statliga administrationen. Syftet är att ställa om den statliga administratio-

nen från utgiftsexpansion till resultatorientering.

De statliga myndigheterna har under en följd av år ställts inför be-

sparings- och rationaliseringskrav genom realt minskade anslag eller ge-

nom att volymökningar fått mötas utan motsvarande ökning av anslagen.

Detta har sannolikt lett till en ökad produktivitet i den statliga verksamhe-

ten. Samtidigt sker nu successivt en övergång till en resultatorienterad

styrning kombinerad med avreglering och regelförenkling samt en långt-

gående decentralisering inom vissa områden. Parallellt har under 1980-

talet regering och riksdag genomfört stora strukturförändringar inom t.ex.

social-, arbetsmarknads-, utbildnings- och näringspolitiken. Fler områden

är nu aktuella.

Sammantaget innebär detta att det nu finns goda förutsättningar för en

omställning och bantning av den statliga administrationen utan att detta

behöver innebära sämre resultat av verksamheten. Det fortsatta arbetet

bör bestå av riktade åtgärder och tillgodose också ett behov av besparing-

ar. Vägledande för de förändringar som nu skall göras är också den

ökade internationaliseringen, strävan mot ökad avreglering samt behovet

av och möjligheterna till decentralisering.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på

de centrala myndigheterna. Statsmakterna måste bl.a. få bättre redovis-

ningar och bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut

om resurstilldelning och verksamhetsinriktning. En resultatinriktad intern

styrning, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning, ger samtidigt

utrymme for betydande delegering till regional och lokal nivå. De cen-

trala myndigheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna ut-

veckling. Som exempel på myndigheter som berörs av sådana föränd-

ringar kan nämnas riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolis-

styrelsen. Transportrådet bör avvecklas och dess uppgifter överförs till

andra myndigheter.

Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall

minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste ut-

vecklas från detaljreglering och beslut i enskildheter till uppföljning och

11

utvärdering. Myndigheter som berörs är bl.a. socialstyrelsen, skoladmini- Skr. 1990/91:50

strationen och den nya länsförvaltningen.

En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en

samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom ett

visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäkerhet-

en, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya läns-

förvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och effektivitet.

En högre grad av efterfrågestyrning bör tillämpas i den statliga admi-

nistrationen. Områden som berörs är lokalförsöijning, statistikproduk-

tion, personalutbildning, medelsförvaltning etc.

Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många

verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl.a. de nä-

ringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgrund reformeras.

För att ett bra resultat i förändringsarbetet skall kunna uppnås är det

viktigt att både myndigheter och departement får ett ändamålsenligt och

effektivt stöd. Därför pågår en översyn av de s.k. stabsmyndigheterna,

främst riksrevisionsverket, statskontoret, statens arbetsgivarverk och sta-

tens institut för personalutveckling. Partema på den statliga arbets-

marknaden har vidare skapat resurser till stöd för förändringsarbetet i

form av statens fömyelsefonder, särskilda medel för kompetensutveckling

och den partsgemensamma trygghetsstiftelsen.

De föreslagna åtgärderna berör hela den statliga administrationen,

således även regeringens kansli och myndigheter inom totalförsvaret.

Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där hela den stat-

liga administrationen genom produktivitetsförbättringar och strukturella

förändringar skall reduceras med 10 %. När detta program har blivit

fullt genomfört beräknas de offentliga utgifterna kunna bli 1 till 2 milj-

arder kr. lägre.

4.2 Omläggning av sjukförsäkringen och samordning med

arbetsskadeförsäkringen

Den omläggning av sjukförsäkringen som nu föreslås syftar till att min-

ska utgiftstrycket och skapa motiv för rehabilitering och arbete. En cen-

tral uppgift är att hävda arbetslinjen.

Utgifterna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringama har varit den snab-

bast växande posten i socialförsäkringssystemet under det senaste årtion-

det. Kostnaderna har utvecklats till ett samhällsekonomiskt och statsfinan-

siellt problem. Den allvarligaste konsekvensen av denna utveckling är

dock den mänskliga. Regelsystemen har medfört att människor lämnat

arbetslivet och fått vänta overksamma på arbetsskadeprövning.

Ersättningsnivån vid sjukdom sänks till högst 75 % de tre första

dagama och till högst 90 % därefter. Av detta förutsätts arbetsgivaren

betala 10 procentenheter.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen bör därför sänkas till 65 % under

de tre första dagama. För personer som har ofta återkommande sjuk-

perioder, t.ex. personer med långvariga kroniska sjukdomar eller handi-

kapp kommer särskilda regler att föreslås. För denna grupp bör det vara

12

möjligt att ansöka hos försäkringskassan om att vara undantagen från de Skr. 1990/91:50

särskilda reglerna för de första tre dagama i en sjukperiod.

Efter de tre första dagama bör ersättningsnivån sänkas till 80 %. Den

som efter 90 dagar fortfarande är sjukskriven bör i vissa fäll få ersättning

upp till 90 %. Försäkringskassan bör göra en prövning av vilken

ersättning som bör ges. Om den försäkrade inte bedöms kunna påböija

rehabilitering bör försäkringskassan, om den försäkrade kan visa att hans

totala sjukersättning inte uppgår till 90 % av den sjukpenninggrundande

inkomsten, betala ut sjukersättning upp till denna nivå.

En samordning bör vidare ske av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen.

Samtidigt bör ett system införas med obligatorisk arbetsplatsutredning och

rehabiliteringsplan. Syftet är att påskynda rehabilitering och återgång till

arbetet. Under rehabiliteringstiden bör en rehabiliteringsersättning som

motsvarar 100 % av den sjukpenninggrundande inkomsten utgå.

Ersättnings nivån för vård av sjukt barn inom den tillfälliga föräldrapen-

ningen sänks till 80 % utan lägre nivå de tre första dagama. För den

mycket lilla grupp på ca 50 familjer som uppbär tillfällig föräldrapenning

mer än 90 dagar i följd kan ersättningsnivån på samma sätt som vid

långtidssjukskrivning höjas till 90 %.

En viktig förutsättning för att genomföra dessa förändringar är att åt-

gärderna blir lika för alla oberoende av vilka avtal som gäller på arbets-

platsen. Därför föreslås en ordning som bl.a. innebär att sjukpenningen

minskas om den försäkrades arbetsgivare utger ersättning som tillsam-

mans med sjukpenningen ger högre kompensationsnivå än den lagstadga-

de jämte 10 %. Den enskilde skall alltså få 75 resp. 90 % av lönen

oavsett om arbetsgivaren betalar 10 % eller mera. I de fall avtalet säger

att arbetsgivaren skall betala 100 % i sjuklön blir konsekvensen att

arbetsgivaren får stå för hela kostnaden. Avsikten är att detta skall leda

till omförhandling av avtalen så att de anpassas till det nya sjukförsäk-

ringssystemet.

Sammantaget bedöms dessa åtgärder år 1991/92 minska utgifterna för

sjuk- och arbetsskadeförsäkringen med ca 7 miljarder kr. Särskilt stor

betydelse har i detta sammanhang förändringen av kompensationsnivån

i sjukförsäkringen. Den svarar ensam för drygt 5 miljarder kr. Vidare är

ambitionen att ohälsotalet det närmaste året minskas med 2 dagar. Detta

innebär en utgiftsminskning med ca 2,5 miljarder kr.

Också förutsättningarna för att därefter ytterligare sänka ohälsotalet

förbättras. En struktur på sjukersättningen som uppmuntrar rehabilitering

och återgång till arbete i kombination med aktiva insatser för rehabilite-

ring kan bidra till att bryta kostnadsutvecklingen inom socialförsäkringen.

En arbetsgivare som betalar lön till en arbetstagare under sjukdom har

rätt att uppbära dennes sjukpenning, under förutsättning att det finns en

överenskommelse om detta i form av ett kollektivavtal. Hittills har såda-

na överenskommelser förekommit sparsamt. Intresse har dock visats från

olika håll för att tillämpa ett arbetsgivarinträde under de första 14 dagar-

na av en sjukperiod.

Regeringen avser föreslå att utökade möjligheter till arbetsgivarinträde

under de första 14 dagama av ett sjukfäll införs.

13

Mot denna bakgrund kommer något förslag om lagfäst sjuklön inte att Skr. 1990/91:50

läggas fram.

En proposition med de redovisade åtgärderna beträffande sjukförsäk-

ringen och föräldraförsäkringen kommer att avges till höstriksdagen.

Dessa åtgärder bör kunna genomföras per den 1 mars 1991.

Förslag till förändringar inom arbetsskadeförsäkringen och rehabilite-

ringen föreläggs riksdagen i böljan av 1991 i den förutskickade andra

propositionen med anledning av rehabiliteringsberedningens och arbets-

miljökommissionens betänkanden. Avsikten är också att under våren

förelägga riksdagen förslag om arbetsgivarinträde.

4.3 Åtgärder för en effektivare sjukvård och sjukförsäkring

I syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan

sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursut-

nyttjande föreslås ett antal åtgärder.

En mycket stor del av de offentliga resurserna användes till insatser

som har ett samband med medboigamas ohälsa. Sjukförsäkringen ersätter

inkomstbortfall medan sjukvården skall bota sjukdom. Under senare år

har den medicinska kunskapen och teknologin gjort betydande framsteg.

Det borde kunna leda till en minskning av långvariga sjukskrivningar och

därmed till en lägre belastning på försäkringssystemet. Uppdelningen av

resurserna på skilda system innebär emellertid att möjligheterna till

samordning och effektivare resursanvändning inte utnyttjas fullt ut. Även

hälso- och sjukvården är splittrad på olika delsystem.

Dessutom finns det problem inom sjukvården. Gapet växer mellan för-

väntningarna på sjukvården och vad som utförs inom ramen för tillgäng-

liga resurser och nuvarande administration.

Det är mot denna bakgrund angeläget att granska hur förändringar kan

göras för att samla ansvaret för sjukvård och sjukförsäkring och att göra

det möjligt att bättre hushålla med resurserna. Försök bör genomföras

där ansvaret för produktionen och finansieringen skiljs åt.

Regeringen kommer att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre

samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styr-

ning. Ett värdefullt underlag utgör i detta sammanhang det material

landstingsförbundet sammanställt i samarbete med socialdepartementet

och socialstyrelsen i projektet "Vägval".

Möjligheterna att nå goda lösningar som ett resultat av enbart teoretiska

analyser är emellertid begränsade. När det gäller hälso- och sjukvårdens

organisation och utveckling sker en intressant försöksverksamhet bl.a. i

Kopparbergs och Malmöhus läns landsting och i Bohuslandstinget. Dessa

försök omfattar emellertid inte en samordning av sjukvårdens och sjuk-

försäkringens finansiella resurser.

Försök kommer snarast att inledas i några primärvårdsområden med

befolkningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomi-

ska resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och

arbetsskadeförsäkring samt förtidspension. Något eller några av dessa

försök bör ingå i den försöksverksamhet som skall genomföras med pri-

14

märkommunal primärvård. Därigenom kommer primärvårdens verksam-

het också att kunna integreras med den kommunala socialtjänsten. Försök

bör också genomföras i landstingsdriven primärvård. Slutligen bör i

några fall försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några

försäkringskassor också övervägas. Jämförelser kommer då att kunna

göras mellan olika lösningar och deras förmåga att ge underlag för sam-

verkan mellan olika sektorer.

Försöksverksamheten innebär ingen förändring av försäkringskassans

ansvar för att besluta om patientens rätt till ersättning. Inte heller på-

verkas den medicinska personalens ansvar för medicinska beslut.

En proposition rörande försöksverksamheten inom sjukvården kommer

att föreläggas riksdagen under våren 1991.

4.4 Gemensamt ansvar för barnomsorg och skola - flexibel

skolstart och utbyggd gymnasieskola

Genom en närmare samverkan mellan barnomsorgen och skolan kan so-

ciala, pedagogiska och ekonomiska vinster göras.

Under 1980-talet har barnomsorgen utvecklats starkt, inte bara

kvantitativt utan också till sitt innehåll. Riksdagen fastställde år 1985 mål

och innehåll för verksamheten och detta beslut har därefter legat till

grund för det pedagogiska programmet för förskolan - ett program som

senare kompletterats med ett särskilt program för de äldre förskolebarn-

en, bl.a. i syfte att underlätta övergången från förskola till skola. De

pedagogiska programmen har också varit utgångspunkten för det utveck-

lingsarbete som bedrivits i kommunerna.

Också skolbamomsorgen har utvecklats kraftigt de senaste åren. Ett

särskilt pedagogiskt program har utarbetats även för denna verksamhet.

Barnomsorgens utbyggnad betyder att allt fler barn har erfarenhet av

pedagogisk verksamhet och organiserad social samvaro när de böljar

skolan. Behovet av att se barnomsorg och skola ur ett pedagogiskt hel-

hetsperspektiv har därmed ökat.

Under 1970- och 1980-talen har olika utredningar understrukit vikten

av att finna former för en praktisk och organisatorisk samverkan mellan

barnomsorg och skola. Det förhållandet att det är frågan om två olika

regelsystem har bidragit till att förhindra en önskad samverkan.

Inom skolan sker för närvarande ett omfattande reformarbete. Riksda-

gen har nyligen beslutat att kommunerna får ett helt och odelat arbetsgi-

varansvar för all personal i skolan. I en nyligen framlagd proposition

föreslås att kommunerna får ansvaret för skolans drift och verksamhet

medan staten svarar för mål, uppföljning och utvärdering av måluppfyl-

lelsen. Därmed blir ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i stort

sett densamma för skolan som för barnomsorgen.

För skolans del har således redan en avreglering föreslagits beträffande

den kommunala nämndorganisationen. En sådan förändring skall också

göras beträffande barnomsorgen. Därmed undanröjs hindren för kom-

munerna att föra samman skola och barnomsorg i en gemensam nämnd.

Samordningen av ansvaret för barnomsorg och skola underlättas av den

Skr. 1990/91:50

15

utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom skol- Skr. 1990/91:50

området. Den kommunala huvudmannens ansvar och befogenheter inom

de två områdena blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens för-

utsättningar att planera, organisera och administrera dessa ansvarsom-

råden i ett sammanhang. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att

utnyttja tillgängliga resurser mer rationellt.

Inför den översyn av grundskolans läroplan som nu förestår och utifrån

de pedagogiska programmen för barnomsorgen skall ett gemensamt mål-

dokument för grundskolan och barnomsorgen arbetas fram.

Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola blir tid-

punkten för skolstarten avdramatiserad. Barnens skolstart görs mer flexi-

bel. Barnen skall ha rätt att börja i skolan vid sex års ålder, men skol-

starten skall kunna variera utifrån vårdnadshavarens önskemål och med

hänsyn till barnets mognad. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och

elever. Vårdnadshavaren ges råd och stöd inför beslutet om skolstarten.

Det är troligt att den övervägande delen av föräldrarna på sikt kommer

att välja att deras barn böljar skolan vid sex års ålder i stället för att

fortsätta ytterligare ett år inom barnomsorgen. Det kommer bl.a. att

underlätta strävandena att erbjuda alla som vill en plats inom barnomsor-

gen. Jämfört med en situation med full behovstäckning inom barnom-

sorgen kommer en övergång från sju till sex år och de rationaliseringar

detta möjliggör att kunna medföra en besparing för kommunerna.

På längre sikt blir de samhällsekonomiska konsekvenserna betydande.

Om en större andel av föräldrarna väljer att låta barnen börja skolan vid

sex års ålder kommer arbetsmarknaden att tillföras ytterligare en ålders-

klass.

Rätten att välja en tidigare skolstart skall införas fr.o.m. höstterminen

1991. En stark tillströmning av sexåringar redan från början får stora

konsekvenser ifråga om lokaler och personal i en del kommuner. Över-

gångsvis måste därför kommunerna ha en möjlighet att begränsa intaget

av sexåringar.

Den flexibla skolstarten är en viktig förutsättning för att en utbyggnad

av de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan skall vara möjlig med start

1992. När reformen genomförs och alla linjer i gymnasieskolan är tre-

åriga, kvarstår en betydande del av den positiva effekten för arbetsmark-

naden.

4.5 Åtgärdernas effekter på utgiftstryck och budget

Genom de strukturella åtgärder som redovisats ovan och genom bespa-

ringar inriktade på det kommande budgetarbetet har utgiftsminskningar

åstadkommits i storleksordningen 15 miljarder kr. Effekten på statens

utgifter är i vissa fall omedelbar, i andra fäll tar den längre tid.

Omläggningen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen beräknas leda till

att utgifterna för försäkringen minskar med inemot 7 miljarder kr.

Huvuddelen av utgiftsminskningen, ca 5 miljarder kr. hänför sig till

sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och föräldraförsäkringen. Kostnader för

högriskskydd för svaga grupper är därvid beaktade. Samordningen av

16

sjuk- och arbetsskadesjukpenningen bedöms innebära en utgiftsminskning Skr. 1990/91:50

på drygt 2 miljarder kr. Omläggningen som också innehåller en ökad

satsning på rehabilitering, bl.a genom att en rehabiliteringsersättning

införs, kommer verkningsfullt att bidra till att minska ohälsotalet.

Ambitionen för de samlade insatserna är att ohälsotalet minskas med

två dagar under ett år och med tio dagar på fem år. Detta innebär en

genomsnittlig utgiftsminskning med ca 2,5 miljarder kr. per år.

För att öka effektiviteten i verksamheten övervägs åtgärder inom om-

rådena sjukresor, läkemedel och tandvård. Vidare kommer försök att be-

drivas med att på olika sätt samordna de ekonomiska resurserna för

sjukvård och sjukförsäkring. Genom att utveckla samverkan mellan

barnomsorg och skola kan skolstarten göras flexibel. På sikt bedöms de

sammantagna vinsterna av dessa åtgärder bli betydande. De går dock för

närvarande inte att precisera.

På utrikes- och försvarsdepartementen genomförs utgiftsminskningar på

sammanlagt 1,2 miljarder kr. Inom industri-, kommunikations-, jord-

bruks- och utbildningsdepartementen genomförs utgiftsminskningar på

omkring 2,5 miljarder kr. Härtill kommer den avlastning i storleks-

ordningen 0,5 miljarder kr. som de ökade avkastningskraven innebär.

Dessutom avlastas statsbudgeten ca 1 miljard kr. genom att utbild-

ningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och åtgärder för yrkesinriktad

rehabilitering finansieras med medel ur arbetsmarknadsfonden resp,

arbetslivsfonden.

Programmet för att reducera den statliga administrationen med omkring

10 % kan på sikt leda till utgiftsminskningar om 1-2 miljarder kr.

Statens utgifter för räntor på statsskulden reduceras till följd av de

föreslagna åtgärderna med i storleksordningen 1 miljard kr.

Åtgärdernas effekter på budgetåret 1991/92

En betydande del av de åtgärder som redovisats beräknas kunna få ef-

fekter redan under budgetåret 1991/92.

- Den mest betydande utgiftsminskningen sker till följd av förändring-

arna i sjukförsäkringssystemet, vilka beräknas reducera utgifterna un-

der budgetåret 1991/92 med 7 miljarder kr. Till detta belopp kommer

effekter på sjukfrånvaron.

- På utrikes- och försvarsdepartementens område görs besparingar på

sammanlagt 1,2 miljarder kr. Det innebär bl.a. att en del av förlägg-

ningskostnadema i Sverige för asylberättigade flyktingar från u-länder

kommer att finansieras från biståndsanslaget. Denna kostnad är beräk-

nad till 700 milj. kr. för nästa budgetår. Att låta denna kostnad belasta

biståndsanslaget stämmer överens med de riktlinjer OECDs bistånds-

kommitté, DAC, har för internationellt bistånd. Inom försvarsdeparte-

mentets område kommer besparingar avseende repetitionsövningar och

drift att genomföras till ett värde av 410 milj. kr. Dessutom kommer

den tidigare beslutade flyttningen av Ing 1 i Södertälje inte att

genomföras. Regementet kommer i stället att läggas ned, vilket innebär

en besparing på ytterligare 75 milj. kr. Under våren återkommer

17

regeringen med budgetförslag för totalförsvarets verksamhet 1991/92. Skr. 1990/91:50

Ytterligare förslag till besparingar och strukturella åtgärder kan då

komma att presenteras. Nästa långsiktiga försvarsbeslut kommer med

nödvändighet att innebära fler strukturella förändringar inom försvaret,

som också har en besparingseffekt.

- Åtgärderna på kommunikations- och industridepartementens områden

innebär att utgifterna minskas med 0,9 resp. 0,3 miljarder kr. Utgifts-

minskningen uppstår bl.a. till följd av förändringar av det statliga indu-

stristödet, omorganisation av vissa myndigheter, genom neddragning

av bidrag för köp av interregional tågtrafik och reduktion av ersättning

till SJ för utveckling av godstrafik.

- Utbildningsdepartementets huvudtitel beräknas minska med ca 1 milj-

ard kr. bl.a. till följd av att anslaget till hemspråksundervisning och

bidraget till grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala

vuxenutbildningen minskas.

- Jordbruksdepartementets huvudtitel minskas med ca 0,5 miljarder kr.

under budgetåret 1991/92 bl.a. genom att bidragen till skogsvård och

beredskapslagring reduceras.

- Till följd av åtgärderna kommer statens nettoupplåning att kunna

begränsas. Därigenom blir statens utgifter för räntor på statsskulden

mindre. För budgetåret 1991/92 beräknas räntorna bli reducerade med

1 miljard kr.

- Åtgärderna påverkar också statsinkomsterna för budgetåret 1991/92.

De minskade utbetalningarna från sjukförsäkringen medför att under-

laget för inkomstskatt minskar. Därmed kan statens inkomster förutses

minska med ca 2 miljarder kr. under nästa år. I ett längre perspektiv

kommer emellertid denna effekt till övervägande del att träffa

kommunerna.

- De skärpta avkastningskraven på vattenfall och byggnadsstyrelsen samt

uppräkningen av statens tillgångar i domänverket ökar statens inkoms-

ter med närmare 2 miljarder kr. under budgetåret 1991/92. Genom att

utbildningsbidrag och åtgärder för rehabilitering finansieras med medel

ur arbetsmarknadsfonden resp, arbetslivsfonden avlastas statsbudgeten

med ca 1 miljard kr.

Fastighetsskatten på kontor, butiker och andra kommersiella lokaler

föreslås höjas tillfälligt 1991 och 1992 till 3,5 % av taxeringsvärdet. Höj-

ningen gäller i hela riket. Fastighetsskatten blir därmed 1 % högre än

vad riksdagen tidigare i år har beslutat. En proposition med denna in-

riktning överlämnas inom kort till riksdagen. Den föreslagna höjningen

m.m. beräknas inbringa 0,7 miljarder kr.

Sammantaget innebär de nu redovisade åtgärderna att budgetsaldot för-

bättras med 13,2 miljarder kr. Därtill kommer besparingar till följd av

ett sänkt ohälsotal. Sammantaget innebär detta en sänkning av det

offentliga utgifternas andel av BNP, den s.k. utgiftskvoten, med ca 1

procentenhet.

Det är regeringens bedömning att besparingar utöver dessa kommer att

bli nödvändiga. För innevarande budgetår är statsbudgeten balanserad.

I arbetet med 1991/92 års statsbudget skall denna linje fullföljas.

18

5 Effekter på samhällsekonomin

Det nu framlagda åtgärdsprogrammet och regeringens ekonomiska politik

i övrigt syftar till att dämpa pris- och kostnadsutvecklingen och skapa

förutsättningar för en lägre räntenivå i Sverige.

Det framlagda åtgärdspaketet innehåller minskningar av de offentliga

utgifterna som kan leda till lägre inkomster för hushållen. Den privata

konsumtionen torde emellertid inte påverkas i någon större utsträckning.

I den mån åtgärderna leder till en lägre räntenivå, kan hushållen hålla

uppe sin konsumtion. Dessutom bör åtgärderna dämpa inflationstakten,

vilket gynnar utvecklingen av realinkomstema.

Den offentliga konsumtionen och de offentliga investeringarna väntas

däremot minska till följd av de beslutade åtgärderna, vilket i sig innebär

lägre aktivitet i ekonomin. Detta uppvägs dock av att investeringarna i

övrigt kan antas utvecklas gynnsammare, särskilt inom industrin. Även

en viss positiv effekt på exporten är trolig redan 1991, eftersom åtgär-

derna bedöms bidra till att hejda försämringen av kostnadsläget gentemot

omvärlden.

Om statsutgifterna begränsas i den omfattning som regeringen föreslår,

ökar möjligheterna att bibehålla den nuvarande produktionsnivån även

nästa år. Under 1992 kan en vändning uppåt förväntas. Därmed kan ök-

ningen av arbetslösheten hejdas och förutsättningar skapas för att arbets-

lösheten 1992 skall bölja minska.

Effekterna av de vidtagna åtgärderna på handelsbalansen torde bli små

till att böija med. Efter något år bör dock bättre exportutveckling och

gynnsammare inhemskt investeringsklimat få ett genomslag i handelsba-

lansen. Bytesbalansens förbättring blir något större till följd av ett mins-

kat utflöde av kapital för investeringar.

Ett åtgärdspaket med den nu angivna inriktningen är en nödvändig

förutsättning för att den svenska ekonomin skall kunna styras in på en

bättre utvecklingsbana. Det är dock inte tillräckligt. Kostnadsökningstak-

ten måste anpassas till de förhållanden som råder i våra konkurrentlän-

der. Mot denna bakgrund är det av stor vikt för den svenska ekonomin

att framgång nås i strävandena att få till stånd stabiliseringsavtal på den

svenska arbetsmarknaden.

Även i ett längre perspektiv väntas de föreslagna åtgärderna få positiva

effekter på den svenska ekonomin. Genom att försämringen av statsbud-

geten motverkas stimuleras det totala sparandet. Därmed kommer kapi-

talbildningen att underlättas och tillväxten främjas. Förutsättningarna att

bryta den negativa trenden för bytesbalansen förbättras.

Genom strukturförändringar inom den offentliga sektorn och en effek-

tivare förvaltning av statens tillgångar stimuleras produktivitet och till-

växt. Okad konkurrens och avreglering ger liknande effekter inom den

privata sektorn. Därmed underlättas strävandena att reducera det under-

liggande kostnadstrycket i ekonomin och få ned de svenska prisstegring-

arna till den takt som råder i omvärlden.

De förändringar som genomförs i sjukförsäkringssystemet stimulerar

till växten framför allt genom att utbudet av arbetskraft torde öka. I sam-

Skr. 1990/91:50

19

ma riktning verkar på längre sikt den tidiga skolstarten i kombination Skr. 1990/91:50

med en förlängning av gymnasieskolan.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad

jag anfört i det föregående.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och beslutar i

enlighet med hans hemställan.

20

Innehåll

Skr. 1990/91:50

1 Inledning 2

1.1 De grundläggande problemen 2

1.2 Utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn 3

1.3 Pris- och lönebildningen 4

2 Europapolitiken 5

3 Bättre tillväxtbetingelser för svenskt näringsliv 6

3.1 Energipolitiken 6

3.2 En ny näringspolitik 6

3.3 En starkare infrastruktur 7

3.4 Konkurrenskraftig högre utbildning 8

3.5 En konsumentvänlig livsmedelspolitik 8

3.6 Effektivare statlig förmögenhetsförvaltning 9

4 Åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn 10

4.1 Omställning och bantning av den statliga administrationen 11

4.2 Omläggning av sjukförsäkringen och samordning med

arbetsskadeförsäkringen 12

4.3 Åtgärder för en effektivare sjukvård och sjukförsäkring 14

4.4 Gemensamt ansvar för bamomsoig och skola - flexibel

skolstart och utbyggd gymnasieskola 15

4.5 Åtgärdernas effekter på utgiftstryck och budget 16

5 Effekter på .samhällsekonomin 19

6 Hemställan 20

7 Beslut 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

21