Dir. 1992:100

Ägande av public service-företagen m.m.

Innehåll

Beslut vid regeringssammanträde 1992-11-19

Mitt förslag

Bakgrund

Förutsättningar

Uppdraget

Hemställan

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

Beslut

Dir. 1992:100

Beslut vid regeringssammanträde 1992-11-19

Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag om

ägandet av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges

Utbildningsradio AB (public service-företagen).

Utredarens förslag bör läggas fram senast den 31 januari 1993.

Bakgrund

Såväl Sveriges Radio-företagen som dess föregångare har varit

aktiebolag. År 1979 omorganiserades Sveriges Radio till en koncern.

Sveriges Radio AB är moderbolag i den nuvarande koncernen och äger

samtliga aktier i dotterföretagen Sveriges Television AB, Sveriges

Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB, Sveriges Utbildningsradio AB och

Radiotjänst i Kiruna AB. Aktierna i Sveriges Radio AB ägs till 60 % av

folkrörelserna, till 20 % av näringslivet och till 20 % av pressen.

Riksdagen beslutade den 2 juni 1992 (bet. 1991/92: KrU28, rskr.

1991/92:329) att godkänna regeringens förslag i propositionen

1991/92:140 om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-

1996 m.m. beträffande public service-företagens ägarskap och

företagsform. Riksdagsbeslutet innebär bl.a. följande. Public service-

verksamheten skall även i fortsättningen bedrivas i aktiebolagsform.

Sveriges Television, Sveriges Radio (det nuvarande Sveriges Riksradio

och Sveriges Lokalradio sammanslagna) och Sveriges Utbildningsradio

skall vara självständiga aktiebolag. De tre programföretagen skall

gemensamt äga Radiotjänst i Kiruna AB. Moderbolaget skall upphöra.

Pressen, näringslivet, folkrörelserna samt konstnärliga och

vetenskapliga akademier och oberoende kulturella sammanslutningar skall

erbjudas att bli ägare till bolagen. Om enskilda ägare, t.ex. på grund

av jäv, inte kan kvarstå som ägare skall aktierna erbjudas staten genom

att regler om hembudsskyldighet till staten införs. Det bör emellertid

vara möjligt för regeringen att sälja aktier som den förvärvat genom

hembud till viss stiftelse, folkrörelse, akademi, sammanslutning eller

annan som är att hänföra till någon eller några av de fyra ägargrupper

som skall finnas i fortsättningen. För inledningen av nästa avtalsperiod

skall aktierna fördelas så att pressen har 20 %, näringslivet 20 %,

folkrörelserna 40 % och den nya ägargruppen 20 %.

I en skrivelse till Kulturdepartementet den 22 oktober 1992 har de

nuvarande ägargrupperna av Sveriges Radio gemensamt förklarat att det

enligt deras uppfattning inte kommer att kunna bildas några ägargrupper

från press och näringsliv och att förutsättningarna för att realisera

riksdagens beslut angående den avgiftsfinansierade radio- och TV-

verksamheten 1993-1996 m.m. i detta avseende därmed synes kunna brista.

Riksdagens beslut rörande ägandet av public service-företagen kan

således inte genomföras fullt ut.

Mot denna bakgrund har jag i kontakter med företrädare för de tre

nuvarande ägargrupperna erfarit att aktieägarna är beredda att kvarstå

för en kortare övergångsperiod under förutsättning att det framtida

ägandet av public service-företagen utreds.

Förutsättningar

Public service-verksamheten är omfattande och spelar en viktig roll för

den demokratiska processen och den nationella kulturen. Även om

konkurrerande verksamheter har startats och kommer att starta kan public

service-verksamhetens betydelse för nyhets- och informationsförmedling,

opinionsbildning, kritisk samhällsbevakning samt som förmedlare av olika

kulturyttringar förväntas bestå.

Public service-verksamheten finansieras i huvudsak med TV-avgiftsmedel.

Riksdagen bestämmer TV-avgiftens storlek (i dagsläget 1 320 kronor per

år) och den årliga medelstilldelningen till programföretagen (för 1993

anvisas totalt 4 263,3 miljoner kronor i 1990 års prisläge).

Riksdagen anger även de allmänna förutsättningarna för public service-

verksamhetens uppdrag och organisation. Riktlinjerna binds i avtal

mellan staten och programföretagen.

Styrelserna i programföretagen skall från den 1 januari 1993 bestå av

vardera nio ledamöter och två suppleanter. För samtliga skall gälla att

regeringen utser ordföranden och tre ledamöter, att ägarna utser två

ledamöter samt att den verkställande direktören och två

personalrepresentanter är självskrivna ledamöter. Vidare skall varje

styrelse ha fyra suppleanter varav en utses av regeringen, en av ägarna

och två av personalrepresentanterna.

Ägandet av Sveriges Radio är historiskt betingat och har förändrats

genom åren. Alltsedan starten av rundradioverksamheten har det ansetts

ligga ett värde i att det finns en motvikt mot det statliga inflytandet.

Huvudargumentet har varit att ägarna, som företrädare för olika

samhällssektorer, skulle balansera statsmakternas inflytande.

Konstruktionen har setts som ett medel att garantera public service-

verksamhetens publicistiska integritet och oberoende. Även den starka

spridningen mellan olika ägare inom resp. grupp har ansetts motverka

risken för maktkoncentration.

Ägandet av Sveriges Radio har under många år varit föremål för

diskussion bl.a. från ägargruppernas sida. Näringslivet har ifrågasatt

sitt ägande utifrån ideologiska utgångspunkter och den korporativa

ägarmodellen har ifrågasatts. Pressens roll som ägare har varit under

diskussion, dels för att dagstidningarna bedriver en konkurrerande

verksamhet, dels för att många tidningar i en framtid kan förväntas

satsa på annan radio- och TV-verksamhet. Detta gäller dock inte bara

pressgruppen. Även representanter från folkrörelse- och

näringslivsgrupperna har intresserat sig för annan radio- och TV-

verksamhet. Slutligen bör nämnas att resp. grupps representativitet

liksom ägarproportionerna inom resp. ägargrupp har ifrågasatts.

Det bör i sammanhanget noteras att det statliga inflytandet fr.o.m. den

1 januari 1993 genom riksdagens beslut tonas ned i två viktiga

avseenden.

För det första skall riksdagen resp. regeringen i fortsättningen ange de

allmänna förutsättningarna för public service-verksamhetens uppdrag och

organisation. Riksdagen torde således inte komma att årligen ompröva

förutsättningarna såvida inte mycket speciella omständigheter motiverar

detta.

För det andra kommer regeringen vid valet av personer till public

service-företagens styrelser att utgå från nya principer. Regeringen har

hittills enligt en etablerad sed vänt sig till de större partierna i

riksdagen för nominering av ledamöter. Partierna har låtit sina

riksdagsgrupper eller presidier utse ledamöterna. De utsedda har oftast

hämtats från respektive riksdagsgrupp. I framtiden skall regeringen

inför utseende av ledamöterna samråda med ledarna för samtliga i

riksdagen representerade partier. Ledamöterna skall hämtas från olika

sektorer av det svenska samhället, ha stor integritet och sammantaget

representera den kunskap och erfarenhet som är relevant för

verksamheten.

Frågan om hur public service-företagen skall ägas och styras liksom hur

den programmässiga integriteten skall främjas har mot den nu anförda

bakgrunden varit föremål för diskussion, senast i anslutning till vårens

riksdagsbehandling. Bl.a. diskuterades andra associationsformer än den

nuvarande aktiebolagsformen. Förslag om att programföretagen skulle bli

helägda statliga aktiebolag fördes fram. Regeringen övervägde denna

möjlighet, men kom fram till att den inte borde genomföras under den

kommande avtalsperioden.

Även stiftelseformen fördes fram som ett alternativ. Det råder dock för

närvarande en viss oklarhet om hur kommande lagstiftning om stiftelser

kommer att utformas. En ny lagstiftning om stiftelser beräknas träda i

kraft den 1 januari 1994. Därför gjordes bedömningen i propositionen

1991/92:140 att förutsättningarna för att driva verksamheten i

stiftelseform skall ha klarlagts inför den avtalsperiod som inleds den 1

januari 1997. I propositionen betonades att olika möjligheter att

ytterligare stärka public service-verksamhetens oberoende borde prövas

inför denna period. Stiftelsebildning borde vid den tidpunkten kunna

vara ett alternativ bland flera lösningar.

När de nuvarande ägargrupperna nu förklarat att det inte längre kommer

att kunna bildas några ägargrupper från press och näringsliv, anser jag

att den avsedda utredningen bör tidigareläggas.

Mot bakgrund av public service-företagens omfattande och betydelsefulla

verksamhet är det av fundamental betydelse att det inte finns risk för

att programverksamheten styrs av staten eller andra maktgrupper, utan

att det ges garantier för kritisk granskning även av sådana intressen

som staten och eventuella ägare företräder. Det finns olika medel för

att förhindra ett direkt statligt inflytande över programverksamheten.

Statens inflytande kan begränsas till huvuddragen för verksamhetens

inriktning, uppdrag, organisation och finansiering och detta inflytande

utövas endast när nya avtal skall slutas.

Regler för utseendet av styrelserna och styrelsernas maktbefogenheter i

förhållande till programverksamheten kan anges.

Även valet av associationsform är betydelsefullt vad gäller att

balansera det nödvändiga statliga inflytandet och försvåra otillbörlig

statlig påverkan.

Samtidigt som ägarmakten och den ekonomiska makten bör kringgärdas av

regler som förhindrar ett otillbörligt inflytande, är det viktigt att

någon har ett övergripande ansvar för att i förhållande till TV-

avgiftsbetalare, tittare och lyssnare se till att programverksamheten

bedrivs rationellt inom ramen för tilldelade medel och i enlighet med

det uppdrag som åvilar företaget. Bl.a. det förhållande att public

service-företagen årligen omsätter mer än fyra miljarder kronor

motiverar att det finns en tydlig ansvarsfördelning.

Uppdraget

En särskild utredare bör tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag om

ägandet av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges

Utbildningsradio AB (public service-företagen). Utredarens förslag bör

läggas fram senast den 31 januari 1993.

Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara att den nya ägandeformen

för public service-företagen skall säkerställa att programverksamheten

kan bedrivas självständigt i förhållande till staten, olika

intresseorganisationer och andra maktgrupper i samhället. Utredaren

skall även kunna lämna andra förslag som stärker programverksamhetens

självständighet. Förslaget skall även lämna utrymme för riksdagen att

också i fortsättningen, i slutet av varje avtalsperiod, bestämma

förutsättningarna för public service-verksamheten på det sätt riksdagen

finner lämpligt.

Utredaren bör utgå från att de nuvarande ägarna skall kvarstå till den 1

juli 1993. Den fjärde ägargruppen bestående av konstnärliga och

vetenskapliga akademier och oberoende kulturella sammanslutningar skapas

alltså inte under övergångsperioden.

Utredaren bör vidare utgå från att moderbolaget kvarstår under denna

övergångsperiod, men att det inte har någon annan uppgift än att vara

ägare till aktierna i dotterföretagen. Riksdagsbeslutet skall i övrigt

genomföras. Som angivits i det föregående innefattar riksdagens beslut

bl.a. att riksdagen skall besluta om medelstilldelning direkt till de

tre programbolagen samt att programföretagens styrelser minskas till nio

personer. Såsom framgår av riksdagsskrivelse 1992/93:147 skall

moderbolagets övriga uppgifter övertas av programbolagen.

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.

1984:5), EG-aspekten i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om

regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

bemyndigar chefen för Kulturdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag om

ägande av de självständiga public service-företagen och

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandes överväganden och bifaller

hennes hemställan.

(Kulturdepartementet)